Föredras

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter. Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hen anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Värderade talman, minister Gunell!

För inte allt för länge sedan kunde vi notera en vädjan från Ålandstrafiken att de som nyttjar skärgårdstrafikens fartyg ska avhålla sig från att ringa till färjorna.

Nåväl, till kontentan. Telefonnumren till flertalet färjor har nu plockats bort på Ålandstrafikens hemsida och i tidtabellen för t.ex. norra linjen återfinns telefonnummer till Ålandstrafiken.

Min konkreta fråga: Om jag vill göra enligt instruktion och beställa ett invik till Lappo kl. 06.40 en måndagmorgon så ska samtalet ske senast kl. 05.15, alltså senast en timme före avgång från avgångshamn. Vem svarar på det samtalet?

Tack för frågan. Den här diskussionen pågår för närvarande med tjänstemännen. Man kan säga att det finns telefonnumror som saluförs på Ålandstrafikens hemsida för den södra linjen, specifikt för inviken, och dessa kan beställas med kort varsel. På den norra linjen har man önskat att ta bort dessa nummer eftersom behovet inte är detsamma. Det är dock en problematisk situation.

Jag vill klargöra att det inte finns något förbud mot att ringa till färjorna. Det finns inga förbud. Däremot handlar frågan om hur man ska saluföra och marknadsföra dessa nummer. Ska informationen finnas kvar på hemsidan, eller ska man marknadsföra telefonnummer till regelbundna användare av lokaltrafiken så att de vet hur de ska hantera situationen?

Just nu sammanställs ett dokument kring detta. När är det lämpligare att ringa Ålandstrafiken? När är det bäst att skicka ett sms till en brygga? På vilket sätt ska vi kommunicera mellan resenär, brygga och Ålandstrafiken? Det ska bli en färdplan som ska förankras hos berörda kommuner och hos rederiet.

Tack, talman!

Tack för svaret minister Gunell. I samband med det här meddelandet gick man ut med att de vanligaste samtalen har gällt bokning, avbokning och frågor om platsläge. Detta ska riktas till Ålandstrafiken och inte till färjan, så det kanske inte är så märkligt i sig.

Om jag är bosatt på t.ex. Lappo och jag en fredagskväll inser att jag måste boka en traktor med släp, så kan jag inte göra det via webben utan måste kontakta Ålandstrafikens kontor. Enligt nuvarande instruktioner får jag inte heller ringa fartyget, och jag kan inte göra det om jag inte har numret sparat sedan tidigare.

Hur går jag tillväga för att få plats ombord? Hur ska går jag tillväga för att instruera färjan att den behöver backa in för att min traktor med släp med hög last ska få plats?

Som jag nämnde tidigare, finns det inga förbud mot att kontakta en brygga. Det är viktigt att ha i åtanke. De som har behov av att ringa en brygga och har ett konkret ärende, som handlar om här och nu, är fullt välkomna att göra det.

Det som nu ska tas fram är ett slags dokument där man sorterar olika situationer. I vilka fall är det helt okej att ringa bryggan? När bör man använda sig av ett textmeddelande, och i vilka andra situationer ska man ringa Ålandstrafiken?

Bryggan har inte alla befogenheter. De kan till exempel inte ta bort en bokning eller avskaffa en no-show-avgift. Det beror på vilka befogenheter som finns på bryggan.

Vi hoppas att vi ska kunna förtydliga detta, så att det blir klart för alla brukare att skärgårdstrafiken och de som arbetar där primärt är där för att serva skärgårdsborna.

Tack, talman!

Det är jättebra att ministern klarerar att det inte är förbjudet att ringa till bryggan, för det är väldigt viktigt för dem som lever och verkar ute i skärgården.

Men hur ser det ut ur ett turismperspektiv? I min första fråga nämnde jag exemplet med inviket till Lappo, som ska bokas senast en timme före avgång från avgångshamn till Ålandstrafikens kontor. Hur ska turisterna kunna få tag på ett telefonnummer till bryggan när det inte finns utskrivet någonstans? Dessutom, hur ska man kunna nå Ålandstrafiken när de inte har öppet när detta ska bokas?

Vi måste få det att fungera i praktiken. Det här är viktiga kundgrupper för skärgårdsföretagarna.

Det är helt korrekt. Det ska fungera i praktiken både för turister och för ortsbefolkningen. I situationer där Ålandstrafiken är stängd och inte kan serva dem, måste det finnas möjlighet att ringa till bryggan. Det är sedan upp till besättningen att svara i telefon eller hantera situationen på ett sätt som inte äventyrar trafiksäkerheten.

Talman!

Under fjolåret infördes QR-koder i skärgårdstrafiken, vilket medförde vissa utmaningar, särskilt på Föglölinjen. Problemet var att dessa bilar inte fanns med på besättningens bokningslistor för avprickning, till skillnad från andra linjer. Man beslutade sig snabbt för att återanställa en person som skulle skanna koderna i Svinö, eftersom färjpersonalen inte hann med.

Nu kan vi läsa att man även anställer personal för att kontrollera QR-koder i Degerby också. Min fråga är därför: Varför inför man skanning även i Degerby? Är syftet att upptäcka resenärer som eventuellt försöker fuska och åka hela vägen från Galtby? Vad är den verkliga orsaken, och vad kommer kostnaden för detta att bli?

Tack! Den här frågan var kanske lite väntad idag med tanke på skriverierna i tidningen. Jag tycker att vi bör se den stora bilden, landskapsregeringen digitaliserar skärgårdstrafiken. Vi har kommit några steg på vägen, men vi är ännu inte i mål. Det kommer att hända ganska mycket innan vi når dit.

Jag hoppas att både lagtinget, resenärerna och andra kan ha viss överseende med att allt inte är perfekt från första dagen. Det handlar om inskolning för både resenärer och besättningsmän innan vi har nått detta fullt ut.

Redan när avtalet skrevs med entreprenören så ingick denna uppgift. Vi visste att vi skulle komma till ett läge där denna typ av service behövs, särskilt under sommaren när det gäller att uppbära avgifter.

Speciellt sträckan Degerby-Svinö så har en väldigt dålig uppbörd. Vi tror att det finns hundratusentals euro att hämta om vi får uppbörden att fungera. Med ett digitaliserat system blir det mer rättvist, det vill säga att den som åker också betalar.

Det handlar delvis om det och att få statistik på Galtby-Svinö och genomfartstrafiken. Det är de sträckor där det är genomfartstrafik som är dyrare, eftersom det inte är meningen att skärgårdstrafiken ska konkurrera med privata alternativ. Därför ska de också vara dyrare.

Detta handlar om att få ett komplett system som fungerar och där alla är med och bekostar skärgårdstrafiken.

Tack för svaret ministern. Ministern pratar om hundratusentals euro som eventuellt inte inbringas på grund av personer som åker från Degerby till Svinö, alltså inte tvärtom. För Svinö står det redan en kontrollant. Jag tycker att det är väldigt många bilar om man ska nå de summorna.

Eftersom jag åker rätt ofta ser jag att det är de som kanske åker ut på fredagkvällen som åker tillbaka på söndagskvällen. Det är inte så mycket annan trafik. Det ska bli spännande att se.

Vi kan också läsa i dagens tidning att nummerplåtsavläsning ska bli aktuellt. Kan ministern berätta något mer om hur det arbetet fortlöper?

Det är mycket hyggligt av ledamoten Holmberg-Jansson att nämna den biten, eftersom det är tillfälligt att ha manuell hjälp i hamnarna. Man kan ifrågasätta behovet av att ha en person på Degerbysidan; det kanske skulle ha räckt med en på Svinösidan. Jag tror att man ändå skulle ha fångat in det mesta.

När det gäller automatisk nummerplåtsavläsning handlar det om ett kamerasystem, liknande det som används i Stockholm för att hantera trängselskatten. Nu kommer två kameror att monteras, dels i Svinö och Degerby och även i Åva-Osnäs. Det här är ett pilotprojekt där vi testar systemet och metoderna under sommaren, för att sedan utvärdera resultaten. Det betyder att systemet registrerar när du kör över (… taltiden slut).

Talman!

Det har efterfrågats länge. Många har sett att om det går att lösa och använda nummerplåtsavläsning i Stockholm, så borde det inte vara särskilt svårt att få det att fungera i Svinö.

Jag vill också påpeka att det skulle vara bra om man kunde ha en ännu tätare dialog med personalen ombord och de som ska åka färjorna. Jag åker främst med Föglölinjen, och jag har märkt en viss frustration bland besättningen sedan de nya systemen infördes. Det finns en stor frustration. Man kan inte hela tiden jämföra Föglölinjen med alla andra skärgårdslinjer.

Kan ministern överväga att titta på de olika förutsättningarna för Föglö jämfört med andra skärgårdsöar? Hur kan man bli bättre på att lyssna in innan beslut verkställs?

Det är en mänsklig konst som vi alltid kan bli bättre på: att lyssna på varandra och försöka förstå varandras perspektiv. Absolut, det finns säkert mycket att göra. Jag tror ändå att man måste ha en viss ödmjukhet och tålamod med nya saker som införs.

Vi förstår att detta är en ny arbetsuppgift för dem som arbetar ombord. Däremot är det temporärt att hanteringen sker manuellt, och att det finns hjälp i hamnarna, särskilt under den här högsäsongen.

Sedan är det meningen att när systemet är på plats och fungerar med dessa avläsningar, ska det gå väldigt smärtfritt för både besättning och resenärer. Det är vår målsättning. Men det kanske tar ett tag innan allt är helt färdigt.

Talman!

Den här frågan kommer direkt från Alfågelns kafé, när jag åkte hem förra gången. Frågan lyder: Vem bär ansvaret och vem betalar för om jag som enklingebo "bara kommer" till fasta Kumlinge därför att färjan har varit så sen, så att den som går vidare till Enklinge redan har gått? Jag kommer då att behöva en övernattning på Kumlinge. Den här frågan har jag riktat till ministern tidigare, och ska jag vara helt ärlig så förstod jag inte svaret jag fick då. Uppenbarligen är det inte bara jag som har svårt att förstå, utan även en del andra ålänningar.

Därför ger jag nu ministern möjlighet att svara på frågan: Om jag har rest från Hummelvik till fasta Kumlinge och inte kan ta mig vidare, vem ansvarar då för mina övernattningskostnader?

Eftersom den här frågan inte är kopplad till någon systemutveckling eller systemförändring, har det alltid funnits en risk för force majeure. Det innebär att en färja kan ställas in på grund av väderförhållanden eller andra orsaker.

Ledamoten har inte tidigare informerat mig om denna fråga, så jag har inte haft möjlighet att uppdatera mig. Jag minns dock att vi för en tid sedan fattade ett beslut om i vilka situationer landskapet ersätter en resenär om resan inte går enligt tidtabell.

Om jag minns rätt, så gäller det inte på samma sätt i skärgårdstrafiken som det gör för flygbolag, där man kan få ett hotellrum vid inställda flyg. Enligt EU-regler behöver man inte erbjuda sådana ersättningar. Utifrån min nuvarande kunskap bedömer jag att landskapet inte ersätter övernattningar.

Talman!

Det är lite sorgligt för skärgårdsborna. Det här är ett medvetet aktivt val från landskapsregeringen att inte ersätta de skärgårdsbor som strandas på en annan holme, utan att man kan hänvisa till force majeure.

Det finns ett antal olika orsaker som gör att färjorna försenas, vilket kan leda till att man inte hinner med sin nästa buss, till exempel eller vidare med nästa färja. Problemet har inte varit särskilt aktuellt tidigare eftersom linjen har fungerat som den ska, både för den norra och den södra linjen.

Men i och med att landskapsregeringen har valt att hacka upp linjen, kommer vi också in i ett annat skede och en annan rättsprocess.

Därför blir min fråga till ministern: Finns det inget ansvar hos landskapsregeringen för den som blir kvar?

Detta var ganska förekommande förr i tiden. Det kom in ärenden där en resenär på grund av trafikstörningar hade blivit strandad i Brändö. Den resenären hade uppsökt det hotell som fanns och skickat in notan för övernattning och de kostnader som resenären hade haft. Dessa ärenden inkom till landskapet för prövning.

Då fanns det en prövning, en bedömning som gjordes från fall till fall. Tjänstemännen ville därför få på plats ett regelverk så att de utifrån detta regelverk skulle kunna göra bedömningarna på tjänstemannanivå. När ska vi ersätta en resenär och när ska vi inte?

Talman!

Om jag åker till Marrakech via Oslo och flyget från Oslo är försenat till Marrakech, så kommer jag att ersättas för det. Det är rimligt, särskilt när jag har bokat allt i ett.

Men hur är det med skärgårdstrafiken? Om jag har bokat mig från Hummelvik via Kumlinge till Enklinge, kommer jag då att bli ersatt för det? Om situationen vore kristallklar, tror jag att de flesta som satt på färjan vid det tillfället skulle ha haft det klart för sig, men så var det inte.

Även om lokalbefolkningen mot förmodan skulle ha det klart för sig, finns det ett antal turister som kanske inte riktigt gillar att få övernattning på en annan holme än den de hade tänkt.

Så min slutgiltiga fråga till ministern är: Kommer landskapsregeringen att ersätta mig om jag nu strandar på Kumlinge istället för att komma fram till Enklinge?

Jag nämnde redan jämförelsen med flygbolag. Flygbolag ersätter sina resenärer om de blir strandade på en ort. Många resenärer har reseförsäkringar och andra skydd för den här typen av händelser.

Men jag skulle bedöma - i enligt med det regelverk som nu gäller kring när en resenär får sin nota betald för en hotellövernattning eller liknande på grund av störningar i skärgårdstrafiken - att man inte ersätts.

Tack, talman!

Minister Gunell, mina frågor ansluter till det som ledamot Annette Holmberg-Jansson tog upp här tidigare, och jag vill utveckla det lite grann.

Det var inte länge sedan ni införde QR-kodavläsningar för incheckning i skärgårdstrafiken. Redan då, i inledningsskedet, förvarnade vi skärgårdsbor om att detta system inte är lämpligt för exempelvis Föglölinjen, eller överhuvudtaget där incheckningar måste gå väldigt fort. Vi avrådde helt enkelt från det.

Jag tycker att det är synd att den kompetens som finns i skärgårdskommunerna inte togs till vara, utan man valde ändå att införa systemet. Nu, kort efteråt, går man över till automatisk avläsning av nummerbrickor i sommar. Är detta en vettig ekonomisk politik, minister Gunell?

Tack för frågan. Tyvärr är det nog så, eftersom vi kan notera att sedan vi började med digitaliseringen och fick ett bättre uppbördssystem på plats, har vi kunnat öka inkomsterna ganska betydligt när det gäller skärgårdstrafiken.

Vi vet att de som har årskort ger en säker inkomst. De röda och gröna årskorten står också för majoriteten av inkomsterna. Men om jag får ställa en motfråga: Hur skulle man kunna sköta uppbörden av avgifter på till exempel Föglölinjen på ett annat sätt som skulle vara smidigare än det vi har idag, där nummerplåtsavläsning är fullt utvecklad, en helt automatisk registrering? Om du inte har betalat för din resa så får du en betalning som hanteras via fakturering eller en digital plånbok.

Tack, talman!

Tack minister Gunell för svaret. I Åbolands skärgård så uppbär man inga avgifter överhuvudtaget. Det är förstås en möjlighet.

Här kan man se hur avgiftsinkomsterna fördelas per fordon. Vi vet att det är de tunga fordonen som genererar en rejäl inkomst och årskorten. De övriga lägger man ner mycket energi på att införa avgiften, men det ger ganska lite.

Jag tror att det är bra att man satsar på automatiska nummerplåtsavläsningar, eftersom det finns goda erfarenheter från exempelvis Stockholm. Men den teknik som har använts nu visste vi från början inte skulle fungera, exempelvis på Föglölinjen. Ändå valde ni att gå vidare med det, och det tycker jag är lite synd.

Hur tror ni att nummerplåtsavläsningen kommer att fungera under högsäsong framöver?

Först ekonomin, om vi hade en avgiftsfri skärgårdstrafik, särskilt nu med de förbättrade uppbördssystemen, så skulle det innebära att 1,6-2 miljoner bort från skärgårdstrafikens budget. Det är ganska mycket trafik, om man tänker på att Skarven kostar mellan 4 och 5 miljoner euro per år. Det är väldigt mycket trafik skulle försvinna om dessa intäkter inte kom in.

Vi vet att vi har haft 13 000 fordon som har åkt från Svinö. Om 75 procent av dem redan har årskort så skulle den summan bli 460 000 euro. Vi skulle redan i år alltså ha gått miste om ungefär 104 000 euro. Det finns pengar att hämta i en (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack minister Gunell. Javisst, nu har man ju vant sig vid de här inkomsterna och då är svårt att avstå från dem.

Det här "blippandet" har ju varit avsett för att säkerställa en tillförlitlig statistik. Vi vet att statistikföringen har varit bristfällig redan tidigare, särskilt i de manuellt ifyllda Excel-arken.

Hur kommer exempelvis efterlämnade fordon statistiskt att redovisas? De blippas ju inte nu. Kommer vi att fortsätta med någon form av manuell bokföring och registrering, samt det moderna blippandet eller avläsningen av nummerbrickor?

Den här statistiken på Föglölinjen är väldigt viktig. Vi har en tur mindre nu än tidigare på Föglölinjen, och vi befarar att antalet efterlämnade fordon kommer att öka.

Incheckningen och att få koll på vilka som åker, är ett mycket bra verktyg för att få en mer komplett statistik.

Det är ett pilotprojekt som nu sätts igång och som kommer att användas över sommaren på Föglölinjen och på Åva-Osnäs. Man kommer att utvärdera det efter hösten för att se vad det har gett. Om det visar sig fungera bra så kommer man att införa det i alla hamnar.

Detta är en mycket viktig inkomstkälla för skärgårdstrafiken, för att säkerställa att den kan bekostas även på lång sikt. Jag har svårt att se hur man skulle kunna ha en linje där det är gratis, medan alla andra måste betala. Det fungerar inte heller. Det måste finnas ett likvärdigt system.

Talman, ledamöter!

Minister Zekaj, i landskapsregeringens program står följande: "Metoderna för patient- och personalinflytande inom ÅHS utvecklas." I budgeten för 2025 och 2026 anges: "Stärka delaktighet och inflytande för patienter och personal."

Mig veterligen har det dock egentligen inte skett någonting. Min fråga är: Varför inte följa efter Ålands gymnasium och yrkesgymnasium där personal, det vill säga både lärare och elever, har både närvaro- och yttranderätt i ledningsgrupp och styrelse?

Tack, talman!

Frågan är inte ny. Jag vet att ÅHS nyligen har rekryterat en HR-resurs och där arbetar man både med arbetsmiljöfrågor och med att öka inflytandet. ÅHS har ett uppdrag att utveckla kanalerna för inflytande. I dag finns det ett visst antal kanaler, men det finns alltid förbättringspotential när det gäller att öka och förbättra inflytandet. Däremot kan jag inte säga här från den här talarstolen hur det arbetet fortskrider. Jag får ta med den frågan för att efterhöra status.

Tack för svaret. Tidigare, fram till 2025, så hade facken rätt att utse representanter som närvarade i styrelsen. Jag ser att detta är viktigare än någonsin nu när det pågår en enorm förändringsprocess.

Samarbetskommittén fyller inte den funktionen, och HR samt verksamhetsstrategen, som för övrigt är ordförande i Patientrådet, är arbetsgivarens representanter. Medborgarinflytande och inflytande för patienter och personal ska komma underifrån, och de måste själva få utse sina representanter. Det rimliga är facken och de patientorganisationer vi har, tolv stycken, organiserade inom Handicampen.

Jag ser inte vad hindret är för att följa Ålands gymnasiums och yrkesgymnasiums föredömliga exempel.

Tack, talman!

Den modell som ledamoten talar för är den som avskaffades vid något tillfälle, när man hade en så kallad personalrepresentant. Styrelsen företräder arbetsgivarens intressen mer eller mindre.

Däremot är jag lite osäker på om hela ÅHS är övertygad om att det är den väg man ska gå, det vill säga att ha en enskild person som plockas upp från organisationen för att representera tusen andra personer och olika yrkeskategorier.

Det är här jag tror att vi behöver få vägledning. Vad blir rätt för organisationen och hur kan man öka det inflytandet? Det får inte bli så att man bara tar in någon från personalen av symboliska skäl; det måste i så fall vara ett rejält inflytande.

Tack minister Zekaj. Hur facken fungerar är en väldigt viktig fråga, och det är en facklig angelägenhet att aktivera medlemmarna, naturligtvis.

Tidigare var det så att fackliga representanter deltog i styrelsemöten. Jag har själv suttit med dem i sju år, och ibland var det väldigt viktigt. Jag ser inte hindret, och jag inser inte varför man tog bort det.

Just nu är det otroligt viktigt att personalen på golvet kan påverka de processer som pågår, särskilt när det gäller att bygga ett nytt sjukhus och vilken sjukvård vi ska ha.

Jag delar utgångspunkten att personalen behöver involveras. Det finns också en färdplan som stipulerar hur personalen och vilka expertfunktioner som kommer att involveras i arbetet med sjukhus- och vårdstrategin, samt alla de större förändringar som är på gång.

Däremot är jag inte helt övertygad om att en enskild person skulle kunna representera hela personalkåren, eftersom just den modellen avskaffades av sina givna skäl. Jag har inte undersökt varför den avskaffades, men det var säkert ganska många år sedan. Jag tror att det finns andra sätt att involvera personalen än att ha en person bland tusen andra som ska representera personalen.

Talman!

Bästa minister! Jag tänkte ställa en fråga som rör nybyggnaden av den så kallade Hummersövägen på Föglö, som har börjat verkställas under det senaste året. Istället för att göra en grundförbättring bygger man en helt ny väg, och uppenbarligen till en standard som gör att det kommer att bli mycket dyrt. Så ser det i varje fall ut.

Jag undrar om ministern har någon form av insikt i om man kommer att klara budgeten? Jag tror att budgeten ligger på ungefär 3,8 miljoner. Börjar det märkas att vi riskerar att gå över budgeten?

Har ministern någon uppfattning om trafikmängderna på den här vägen?

Den här Hummersövägen har varit aktuell ända sedan 2017. Den tog mått och steg redan under flera mandatperioder. Om jag minns rätt var den också aktuell som en vägsträckning i anslutning till ett eventuellt tunnelbygge. Ibland har den varit under vatten när det har varit högt vattenstånd och därmed ofarbar.

Vägen ligger på en plats där det finns nästan bottenlös lera på vissa ställen. Trafikmängderna har uppnåtts, och jag vet inte exakt vilken dag eller tid på dygnet, men det handlar om runt 350 bilar. Det finns även två fiskodlingar i närheten, och det är mycket tung trafik, vilket gör vägbygget otympligt. Det är definitivt så, och det har även tjänstemännen varnat för, att det är en geotekniskt mycket utmanande plats att bygga väg på.

Från början har man sagt att budgeten på 3,7 miljoner euro ska hålla, men det kan bli högre. I så fall handlar det om några hundratusen euro till.

Tack, talman!

Minister Gunell, några hundratusen euro till låter inte så farligt. Det ser kanske värre ut. Men när det gäller den här trafikmängden så var det 350 bilar. Hur är det räknat? Knappast per år, eller menar man att det skulle vara per dag och en viss tung trafik? Jag skulle gärna vilja att ni utvecklar det ytterligare.

Jag kan inte ge ett exakt svar på den frågan, utan jag har bara hört den siffran. Jag uppfattar att det handlar om per dygn, men jag vet inte vilken dag på året det gäller, om det är i juli eller januari. Det kan betyda stor skillnad i en skärgårdskommun.

Tack, talman!

Jag har inga fler tilläggsfrågor. Jag tycker att det blev tillräckligt belyst av det här.

Talman!

Kärt barn har många namn. Granöfjärden i Lemland har kallats för Ålands mest nedsmutsade fjärd och har beskrivits som en miljöskandal. I praktiken är det en icke badbar insjö på grund av igenväxning och dålig vattenkvalitet.

Med anledning av detta undrar jag vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att återställa Granöfjärden?

Jag tackar ledamoten Valve som aviserade sin fråga på förhand.

Granöfjärden är ett svårt kapitel. Det finns många vikar och sjöar runt Åland som har påverkats negativt av olika företeelser under många decennier, och där vattenkvaliteten är undermålig. Så är också fallet i Granöfjärden och utanför Granöfjärden.

Vi har haft en uppvaktning i det här ärendet från de boende i området angående åtgärder. Vid det mötet konstaterade vi att vi måste börja med en diskussion med Lemlands kommun. Landskapsregeringen har haft ett möte med den tekniska avdelningen vid Lemland, vår infraavdelning och miljöbyrån för att titta på dessa frågor tillsammans.

Man kan konstatera att det bästa är att fördela ansvaret mellan parterna, så att vi vet vem som är ansvarig för vad. Landskapet har hand om Järsövägen, som ska byggas om, och då får vi se vad som kan göras åt det här. Om det genom vägbygget kan vidtas några insatser för att skapa ett större flöde, är det svårt att säga.

Vi har bilder över det här området sedan 1942, och man har följt utvecklingen över tid. Vägbanken över Järsövägen, som byggdes under 1970-talet, är över 50 år gammal. Detta är ingen ny problematik, utan en fråga som påverkas av landhöjning, klimatförändringar, miljöbelastning och så vidare. Detta är tyvärr ett resultat av att växtligheten har nått (… taltiden slut).

Talman!

När man går in på Google Maps och tittar på satellitfoto framträder Granöfjärden som en illgrön fläck på en blå bakgrund.

Precis som ministern nämnde har boende vid Granöfjärden lämnat in en skrivelse till landskapsregeringen den 19 mars 2026, vilket har noterats i medierna.

Det är positivt att ministern skiljer på ansvaret. Avloppsfrågan hör givetvis till Lemlands kommun och infrastruktur och åtgärder för att förbättra genomströmningen faller under landskapets ansvarsområde.

Boende har också anmält Granöfjärden till ÅMHM, och i dialogen med myndigheten har det föreslagits att man öppnar upp Järsöfjärden med stora rör så att vattnet kan strömma igenom. Dessutom föreslås att man drar en fåra i Vadsund två-tre meter djupt. Är detta åtgärder som regeringen kan tänka sig att prioritera i det fortsatta arbetet?

Ja, det är väl det som är frågan. Det handlar inte bara om lite större rör, utan om att återupprätta en kanal som har funnits där för att skapa ett vattenflöde till den här vattenförekomsten. Det handlar nog om ganska stora investeringar, och man vet inte heller om dessa investeringar leder till en förbättrad vattenkvalitet. Men man kommer att titta på de här frågorna och ha dem med sig när man gör bedömningar nu med Järsövägen, som är ett stort projekt som avancerar framåt.

Talman!

Det sistnämnda är ett utmärkt och positivt besked. I diskussioner med berörda har det framkommit bedömningar om att det i praktiken kanske inte är ett så stort jobb, med tanke på hur terrängen ser ut. Rimligtvis borde det finnas åtgärder som går att genomföra för att förbättra genomströmningen i Granöfjärden.

Jag vill därför avsluta med en from förhoppning. Jag hoppas att landskapsregeringen, med anledning av skrivelsen, vidtar sådana åtgärder så att våra barn och barnbarn kan ta friska dopp i framtiden.

Jo, det kan man absolut önska.

Det finns dock många vattenförekomster och vikar på Åland som är i det här skicket. Miljöbyrån gör bedömningar av vilka som ska prioriteras först och till vilka kostnader. Det är detta som det handlar om.

Att restaurera Granöfjärden, som ledamoten Valve nämnde, det handlar om många tiotals miljoner för att återfå rena dop, är jag rädd. Vi får säkert anledning att återkomma till den här frågan.

Talman!

Minister Zetterman, 112-appen används idag brett i både Finland och Sverige och är särskilt viktig eftersom den automatiskt skickar exakt position till nödcentralen vid olyckor.

På Åland har det däremot länge varit känt att just denna funktion inte fungerar fullt ut, vilket innebär att den som ringer via appen inte alltid lokaliseras korrekt. Detta är särskilt problematiskt för besökare och turister, som förutsätter att systemet fungerar på samma sätt som i övriga Norden.

Min fråga blir: Varför fungerar inte 112-appen fullt ut på Åland, särskilt vad gäller positionsöverföringen? Vilka konkreta åtgärder vidtas för att lösa detta?

Talman!

Det här är nog en typisk fråga som skulle vinna på att ha skickats på förhand, när man frågar efter vilka tekniska beskrivningar det är som gör att en applikation inte fungerar ute i det åländska samhället.

Det kan konstateras att vi nu har vårt eget nödalarmeringssystem. Det kan också konstateras att vi överlag har mycket strukturerad data som saknas på Åland. Det har synliggjorts i flera olika frågor i lokalmedia på senare tid.

Vi har också EU-direktivet som ska ge möjlighet för personer med till exempel olika funktionshinder att kunna kontakta 112 med till exempel bildöverföring. Det här är saker som vi också måste förhålla oss till, och det är en av de grundläggande orsakerna till varför vi söker lösningar gemensamt med riket när det gäller förnyelse av alarmsystemet.

Anser du att det i grunden är ett tekniskt problem eller ett systemfel i samordningen? Vem bär det faktiska ansvaret för att det ännu inte är löst?

Talman!

När vi pratar om ansvar i den här salen handlar det troligtvis om ett juridiskt ansvar, det vill säga en lag som inte är uppfylld. Min uppfattning är att det inte finns någon befintlig lag som vi bryter mot när det gäller att man inte kan koppla upp sig till 112-appen. Däremot håller jag med ledamoten Lindström om att det vore mycket bra om detta kunde göras, särskilt för finländare som kanske inte alltid är medvetna om att de flyttar utomlands i det här sammanhanget, när man passerar gränsen mellan fasta Finland och Åland.

Den skulle det vara ytterst relevant, den är också en jättebra tillgänglighetsfaktor, och 112-appen innehåller många bra funktioner. Min önskan och strävan är att vi ska kunna få 112-appen att fungera även på Åland. Den fungerar i viss mån i vissa gränssnitt.

Men som jag nämnde om det tekniska, om det är fel på databaserna, i systemen eller om det finns problem i kommunikationen mellan systemen, så det borde ledamoten Lindström nog ha frågat på förhand.

Anser ministern att det är en acceptabel beredskapsnivå att en person får en sämre positionsstöd vid en nödsituation på Åland än i resten av landet?

Talman!

Jag uppfattar nog att jag redan har besvarat den här frågan.

Vi ska också komma ihåg att vi har självstyrelse även i dessa fall. Vi har ett eget ansvar att hålla beredskap under störningssituationer, medan det inför undantagsförhållanden och under undantagsförhållanden är rikets behörighet, vilket vi ständigt påtalar när vi diskuterar dessa frågor med riksregeringen och tjänstemän från ministerierna.

Det är också därför vi anser att det inte bara är en åländsk angelägenhet att få ihop det här med nödalarmeringssystemet Erica, utan det är också ett intresse och en skyldighet för riksmyndigheterna att tillgodose dessa möjligheter för ålänningarna.

Sen, som sagt, det är en stor skillnad på om det finns juridiska krav på vad man ska göra, jämfört med vad man anser att skulle vara bra att ha.

Talman!

Landskapsregeringen meddelade 2025 att ett tilläggsväxtmeddelande ska lämnas till Ålands lagting i början av 2026. Om några dagar är det maj. Budgetarbetet pågår och snart är sommaren här.

På Åland stiger arbetslösheten, och vi ser konkurser runt hörnet. Det är ett allmänt tufft läge på Åland just nu.

Varför har landskapsregeringens utlovade tillväxtmeddelande ännu inte presenterats? Varför dröjer det här meddelandet? Och när får Ålands lagting ta del av det?

Tack, talman!

Målsättningen var att få iväg ett tillväxtmeddelande i början av året, i samband med att den inlämnade och beställda rapporten från Bjarne Lindström togs fram.

Det är särskilt angeläget att lägga betydligt mer fokus på tillväxtfrågor än vad man tidigare har gjort. Därför tar landskapsregeringen fram ett tillväxtmeddelande, det första i historien, vad jag känner till.

Anledningen till att det har dragit ut på tiden är helt interna resurser. Mycket av de resurser som skulle ha arbetat med detta har istället gått åt till självstyrelselagvisionen. Det är helt enkelt så det är.

Meddelandet planeras att komma inom mycket kort, kanske till och med i slutet av nästa vecka eller veckan därpå.

Talman!

Ministern leder tillväxtarbetet, och det finns en politisk referensgrupp bestående av näringsministern, finansministern och fem ledamöter från lagtinget. Vi befinner oss i opposition när vi sitter på avbytarbänken, även om vi nu har fått ta del av den oberoende analysen och presentationen.

Kan ministern berätta för oss vilka konkreta tillväxtåtgärder landskapsregeringen faktiskt har beslutat om under 2026, förutom kapitaliseringen av Kraftnät, för att stärka tillväxten innan tillväxtmeddelandet kommer?

Jag väljer att lämna en liten cliffhanger eftersom det kommer mer information inom några veckor. Det är inte så att tillväxtarbete och insatser för att stärka näringslivet har stått stilla bara för att vi inte har haft ett tillväxtmeddelande. Tillväxtmeddelandet är mycket viktigt för att visa i vilken riktning vi behöver gå de kommande åren.

Det här är målsättningarna där vissa har gjorts, vissa är planerade och vissa är pågående. Det kommer ett gediget paket med flera åtgärder. Jag hoppas också att lagtinget kan föra en konstruktiv och sakorienterad debatt om just detta – både vad vi behöver och hur vi når dit.

Jämfört med andra meddelanden är detta ganska konkret, med konkreta åtgärder som listas. Inom kort kommer också några av dessa åtgärder att presenteras, några kommer att presenteras nästa vecka.

Talman!

Vi pratar om resursbrist, men ena stunden pågår det ett gediget arbete, och vi får vi dubbla budskap här.

Åland har i dag en väldigt hög arbetslöshet, och den fortsätter att stiga. Arbetet med hur man ska motverka arbetslösheten kan väl inte stanna upp på grund av tillväxtmeddelandet.

Då ställer jag frågan: Vilka konkreta beslut har landskapsregeringen och näringsavdelningen fattat under vintern för att motverka den ökade arbetslösheten på Åland? Vi kan inte vänta på tillväxtmeddelandet utan det arbetet måste fortgå, men vi ser inga åtgärder där.

Tack, talman!

Om jag hade fått frågan på förhand skulle jag kunna rada upp mycket mera. I budgeten, som vi antog vid årsskiftet, finns det en hel del och mycket med fokus på sysselsättning.

På måndag kommer vi att presentera en mycket konkret åtgärd för unga arbetslösa. Det kommer att komma fler initiativ, och det finns mycket i röret.

Tack, talman!

Kriget mellan USA och Iran, samt konflikten mellan Israel och andra aktörer i Mellanöstern, har lett till en global energikris. Europa och stora delar av världen håller nu på att tömma sina reserver av fossila bränslen. Konsekvensen av detta är att vi troligtvis kommer att se mycket höga energipriser i Europa och en brist på fossila bränslen denna vinter.

I både Sverige och Finland diskuteras vilka åtgärder som bör vidtas för att motverka dessa problem, och även inom EU pågår liknande diskussioner. Den 1 april uppmanade EU:s energikommissionär länderna i unionen att vidta olika typer av åtgärder.

Min fråga är: Vilka åtgärder diskuterar landskapsregeringen att vidta till följd av den energichock som världen just nu står inför?

Talman!

Det skrivs ledarsidor och krönikor om situationen i Hormuzsundet och vad som egentligen händer. Flera ledarskribenter gör jämförelser med 70-talets oljekris. En del påstår att ingen har gjort så mycket för den gröna omställningen som Trump. Detta har vi också pratat om upprepade gånger här i salen; vi ska inte vara beroende av fossil olja, utan vi ska göra vad vi kan för att bli oberoende av den.

Det har också konstaterats att om man gör en jämförelse mellan Europa och Norden, så står sig Norden ganska starkt, eftersom vi till stor del har förnybar energi.

Det som nu är aktuellt att diskutera är eventuella restriktioner när det gäller bränsle. Där funderar vi på en sådan sak: Var går behörighetsgränsen? Det har inte kommit några signaler från riksnivå om att man skulle gå in för att införa bränslerestriktioner.

Förra veckan hade vi en återträff med den här säkerhetskursen, och man konstaterade att om det blir ett riktigt krisläge så har Finland reserver för ungefär fem månader.

Det är klart att landskapsregeringen noggrant följer med situationen. Några konkreta beslut har vi dock inte fattat ännu.

Tack, talman!

Tack för svaret. Det är så att ju mer energi vi kan producera i Europa, desto mindre beroende blir vi av fossila bränslen. Men den nuvarande situationen är här och nu, och jag tror att den kommer att leda till väldigt höga energipriser till vintern. Detta beror på att vi inte har någon gas, vilket i sin tur leder till högre energipriser.

På Åland har vi en liten utmaning. I Finland finns det en lagstiftning om elpriskompensation, vilket innebär att om elpriserna blir väldigt höga så har man tidigare gått in och stöttat hushållen. Men vad jag förstår saknar vi på Åland en sådan lagstiftning. Vi har inte lagstöd för att betala ut någon typ av elpriskompensation.

Jag undrar om landskapsregeringen har diskuterat den här frågan. Skulle det vara skäl att börja diskutera en lagstiftning för elpriskompensation ifall elpriserna sticker iväg till vintern?

Talman!

Som jag nämnde följer landskapsregeringen noggrant situationen.

Jag ser inga hinder, skulle vi ha ett sådant behov kan landskapsregeringen lagstifta ganska snabbt om det. Vi kan till exempel diskutera en budgetlag. En budgetlag har inte en lika omfattande lagstiftningskontroll. Om det finns ett sådant behov och man har medel för det, så ser jag inga stora problem med att lösa det på det viset.

Tack, talman!

Det låter pragmatiskt och bra. Jag är inte säker på exakt hur man kan genomföra den här typen av kompensationsåtgärder, eller om det går att göra via budgetlagar.

Det enda jag vet är att den senaste gången det inträffade, kompensation för höga elpriser i Finland, så var det ganska komplicerat att få utbetalningarna till den finska befolkningen.

Det är bra att vi följer upp detta. Jag vill bara uppmärksamma landskapsregeringen på att detta är en reell risk och något vi behöver vara förberedda på. Hushållen på Åland ska inte drabbas mycket hårdare än de i Finland eller Sverige. Vi bör sträva efter en jämbördig behandling av våra medborgare i våra nordiska länder.

Talman!

Det är självklart att vi behöver följa med i situationen och att ålänningarna ska ha samma förutsättningar som medborgarna i övriga landet.

Vi får också hoppas att Europa, Norden och hela världen lägger in ett kol när det gäller den gröna omställningen.

Tack, talman!

Jag tänker ställa en fråga till ansvarig minister angående statusen för utsläppsrätterna. Vi har kunnat läsa i media att utvecklingen hittills har stått stilla.

Vi från Moderaterna har tidigare under frågestunden, när ledamoten Jesper Josefssons kollega finansminister Perämaa har varit stand-in för Josefsson i dessa frågor, uttryckt att vi gärna hjälper till om det behövs.

När har ansvarig minister senast varit i kontakt med sin ansvarig minister Multala angående dessa frågor?

Tack, talman!

Tack för frågan. Vi står verkligen och stampar på stället i den här frågan, och det börjar faktiskt bli lite frustrerande för landskapsregeringen. Det har gått till nästa politiska nivå, där vi nu arbetar på lantrådsnivå mot statsministern. Inom kort kommer vi att ta upp frågan och uppdatera självstyrelsepolitiska nämnden och kanske även finans- och näringsutskottet där lagförslaget ligger.

I december skickade vi en förfrågan om samråd enligt självstyrelselagen, men vi har ännu inte fått något svar på det. Vi skickade en ny förfrågan härom veckan, men fortfarande inget svar. Det börjar bli väldigt brådskande kring den här frågan. Vi arbetar på alla nivåer, men det är frustrerande tyst från andra hållet för tillfället.

Tack, talman!

En följdfråga blir hur de pengar som eventuellt kommer in genom förhandlingarna är tänkta att användas. Det är en viktig skillnad om det är vi på Åland som ska fördela intäkterna, eller om det är Finland som ska göra det. Har man i den frågan på något sätt lyckats hitta en samsyn kring hur dessa pengar ska användas?

Jag har bland annat förstått att man i Finland har diskuterat att använda pengarna till tågtrafik och dess utbyggnad. Här på Åland har man initialt talat om att kanske elektrifiera våra skärgårdshamnar.

Men jag anser att den betalande parten, det vill säga den bransch som betalar in de största beloppen, exempelvis rederierna, borde få ta del av dessa pengar. Det handlar om att ställa om deras bransch helt enkelt.

Om jag börjar där ledamoten slutade, så är det också landskapsregeringens linje. Det är så som systemet är uppbyggt. De som betalar in ska också få nyttan, att helt enkelt öronmärka omställningen. Det är helt vår linje att det i stor utsträckning är rederierna som ska ta del av detta.

Vi har varit väldigt öppna gentemot Finland när det gäller hur vi kan använda resurserna på bästa sätt. Vi inser ju att vi kanske inte har alla verktyg och redskap för att ge det stöd som behövs. Det kan handla om bränsle, och den diskussionen hade vi gärna velat föra.

Men som ledamoten nämner, den uppfattning vi får är att det inte är så intressant att diskutera från finskt håll. Man planerar istället vad vi tror att man ska lappa budgeten med. Rederierna har i det här skedet inte heller sett några pengar för att hjälpa dem att ställa om.

Tack, talman!

Jag vill bara påminna om att vi från Moderaterna har erbjudit att stå till tjänst. Om vi kan hjälpa landskapsregeringen att få kontakt och försöka inleda en dialog, så gör vi vad vi kan.

Dialog är rätt väg att gå, oavsett hur det slutar. Det är viktigt pengarna används på rätt sätt. Som jag nämnde tidigare, handlar det om att branschen får den hjälp med den gröna omställningen som de behöver, så att pengarna inte går till fel ändamål.

Jag instämmer. Den här frågan är väldigt viktig för vårt näringsliv och har också självstyrelsepolitiska aspekter. Den kan påverka den kommande fördelningen. Det handlar inte bara om de som troligtvis kommer att ifrågasättas beroende på utfallet. Det är en mycket viktig fråga.

Som sagt, vi kommer inom kort till självstyrelsepolitiska nämnden för att diskutera detta. Frågan har fått en ny vändning sedan förra veckan, och vi behöver diskutera och informera. Det viktiga är att Åland står enat, och vi ämnar att involvera hela lagtinget.

Vi funderar på det bästa format. Men jag skulle säga att detta är en av de viktigaste frågorna under den här mandatperioden.

Tack, talman!

Lantbrukarna är en mycket viktig yrkesgrupp för Åland, och detta på flera sätt. Dels är det positivt att ha en hög egen produktion, inte minst på grund av vårt insulära läge, särskilt i oroliga tider. Men det är också lantbrukarna som ser till att Åland är vad det är och ser ut som det gör.

Ålands Hushållningssällskap är en viktig intresseorganisation för lantbrukare på Åland, då de ger stöd till dem vars primära kompetens är att bruka jorden. I dagens byråkratiska samhälle har jag full förståelse för att många lantbrukare behöver hjälp med det som inte rör hantverket. Det får de av Hushållningssällskapet.

I budgeten står det att man överväger att finansiera Hushållningssällskapet med PAF-medel. Hur är detta planerat att ske utan att belasta dem med utökad administration som tar tid från deras viktiga arbete?

Tack, talman!

Jag kan hålla med om vad ledamoten inledde med gällande jordbruket.

Ja, texten finns i budgeten. Bakgrunden är att Hushållningssällskapet är en av få föreningar som för närvarande finansieras direkt ur landskapets kassa. För några år sedan låg även Visit Åland på exakt samma sätt, under näringsavdelningen. Sedan flyttade man dem till PAF-fördelningen men via ett resultatavtal, och det är detta som skiljer sig åt.

Det handlar inte om en större fråga än att vi helt enkelt ser över om det är klokt att göra detsamma för Hushållningssällskapets finansiering. Bakgrunden till att vi ser över detta är främst att landskapets kassa sinar, och vi vill säkerställa finansieringen för detta viktiga arbete.

I praktiken innebär det ingen skillnad. Finansieringen skulle i så fall styras via ett resultatavtal som i Visit Åland och det antas i lagtinget, precis som det görs i den ordinarie budgeten. Så det handlar bara om vilken kassa pengarna tas från.

Tack, talman!

Tack ministern för svaret. Jag vill nämna att jag inte på något sätt är negativ till att man överväger att finansiera detta med PAF-pengar.

Däremot förmodar jag att om man skulle gå in för ett resultatavtal, skulle det leda till en utökad administration. Har jag rätt där, eller är jag ute och cyklar?

Jag har en fråga till. Betyder detta att lantbrukets rådgivning kommer att konkurrera med till exempel idrotts- och kulturutövare om pengarna?

Vad gäller den första frågan så har man redan ett ramavtal som förnyas vart femte år. Det är helt enkelt en beställning. Syftet med detta avtal är att skapa långsiktighet, så att det inte råder osäkerhet från år till år. Det handlar om ett långsiktigt arbete där det är viktigt att ha rätt kompetens, vilket kan vara en utmaning.

Därför är det viktigt att teckna ett avtal om finansiering, förutsatt att lagtinget godkänner det, för en femårsperiod. Nu är det aktuellt att förnya det tidigare avtalet. Det handlar inte om byråkrati i den meningen. Man ska komma fram till ett avtal vart femte år.

Den sistnämnda frågan rör detaljer som vi behöver se över. Det finns olika potter för finansiering, och i så fall skulle medel tas från den potten där det passar bäst, inte från idrott eller kultur.

Tack, talman!

Jo, det stämmer att de ligger under ett ramavtal idag, och för mig är det okänt. Jag förmodar att det skulle innebära mera administration att ligga under ett resultatavtal. Jag är inte helt säker på om jag förstod svaret till den delen.

Men kan man inte tänka sig ett finansieringsavtal liknande det som Bärkraft har? Det skulle väl vara en betydligt enklare lösning ur den synpunkten. Vad anser ministern om det?

Angående Bärkraft så finns det två olika, i årets budget flyttades de, om jag inte misstar mig, till PAF-fördelning med ett resultatavtal. Det är den nya modellen.

Personligen har jag varit med och tagit fram ett resultatavtal, det senaste med Visit Åland. Det är inte byråkratiskt tungt; snarare handlar det om att vi lägger in lite mer uppföljning med nyckeltal och har en årlig dialog. Hittills tycker jag att det har fungerat bra. Det blir mer av en uppdatering mellan parterna, där vi diskuterar vad som behöver göras och följs upp.

Det är dock jättesvårt att utvärdera i dagens läge. Har vi gjort ett bra jobb eller inte? Kan vi få mer, om vi lägger till mer pengar? Vi har ganska dålig uppföljning för saker vi gör. Detta är ett sätt att få det bättre, via resultatavtal.

Herr talman!

Landskapsregeringen och närings- och miljöministern pysslar och vrider med producentansvaret. Strävan är att minska kostnaderna för företagen. Det kan vara eftersträvansvärt om det görs på ett bra sätt.

Men som det har signalerats nu från landskapsregeringens sida handlar det om att man helt enkelt ska plocka bort kostnader för företagen och istället placera dem på medborgarna. Man kan tala om en slags skatteväxling, där företagen ska betala mindre och medborgarna mer.

Hur tänker ministern kring detta? Om man ser på grundprincipen i producentansvar så ska den som skapar avfallet eller konsumerar och därmed skapar avfallet vara med och betala.

Tack, talman!

Det har blivit en del pysslande och alltför mycket bändande kring den här frågan. I mediaträffen i måndags sade jag att vi jobbar i konstant uppförsbacke, men nu börjar vi komma över krönet. Förhoppningsvis slipper vi de snabba vändningarna åt båda håll. Nu börjar det landa.

Man kan konstatera att kostnaderna för näringslivet blev högre än väntat. Vi har också identifierat en del brister i lagstiftningen. Inledningsvis har vi fokus på att förenkla byråkratin. Det är inte rimligt att de små företagen, som släpper ut väldigt små mängder, ska ha en medlemsavgift som är betydligt högre än vad de faktiskt släpper ut. Det är inte heller tanken enligt EU:s regelverk att de ska belastas av detta, och därför finns det också möjlighet att undanta dem.

Frågan om var kostnaderna ska ligga är problematisk med dagens upplägg. Vi har byggt upp en struktur på Åland där kommunerna har fullt ansvar och ansvaret för kostnaderna. Sen läggs producentansvaret på och näringslivet står för notan men har ingen chans att påverka kostnaderna. Det blir problematiskt eftersom incitamentet att göra det kostnadseffektivt minskar och nästan tas bort från kommunerna.

Rädslan är att man nu ökar servicen, vilket är bra i sig, men det leder också till ytterligare kostnader. Därför har vi försökt hitta en balans och justera detta något, men det är svårt enligt EU:s regelverk. Vi kan inte göra mer än det skälighetsbeslutet som vi har tagit på kort sikt, men sen behöver vi göra annat på lång sikt.

Tack, talman!

I diskussioner på nätet och i olika trådar framkommer att kostnaderna för avfallshantering kvarstår. Oavsett om dessa kostnader tas från företagen, så finns de fortfarande kvar och måste betalas av någon annan.

Grundtanken med producentansvar är att den som sätter en produkt på marknaden också ska ta ansvar för kostnaderna för avfallet. Syftet är att påverka produktionskedjan och förbättra hela tänket kring förpackningar. I förlängningen är det konsumenten som konsumerar som ska stå för avfallet, och inte de som inte konsumerar, vilket blir fallet om man tar det via skatter eller avgifter.

En fråga som ofta återkommer i denna diskussion är hur rederierna, som inte bidrar till kostnaderna för det avfall de släpper ut, ska hanteras. Hur ser miljöministern på detta? Vilka åtgärder finns? Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att involvera rederierna i kostnaderna för avfallshanteringen?

Tack, talman!

Undertecknad och alla företagare vill också ta ansvar för kostnaderna. Man vill kunna påverka kostnaderna. Ingen säger emot att betala för sig, men man vill ha någon form av påverkan. Det bästa är att hitta en långsiktig balans, och det måste vi göra tillsammans med alla aktörer. Nu har allt landat i en struktur som har byggts upp under lång tid.

När det gäller rederierna så kan vi konstatera att det släpps ut väldigt mycket mer glas och metall på Åland. En stor del av detta kommer antagligen från rederierna, privatimport eller turister som kommer hit med segelbåtar eller liknande.

Det enda vi egentligen kan göra är att föra en dialog med de fyra rederierna och försöka skapa en goodwill för att få med dem i arbetet.

Tack, herr talman!

Det är mycket otillfredsställande om det handlar om goodwill. Jag tror att det säkerligen ligger i rederiernas intresse att ha en goodwill i denna fråga. Det behöver inte vara omöjligt, men det är otillfredsställande att ett avfallssystem ska vara avhängigt av det.

Nog finns det väl andra verktyg i lådan. Kanske finns det något skatteinstrument eller avgiftsinstrument som skulle kunna vara intressant att höra ministerns tankar kring. Om det nu är så att denna goodwill skulle svika, finns det då ytterligare verktyg från landskapsregeringens sida för att, på ett eller annat sätt, få in ett bidrag till avfallshanteringen från rederierna?

Det bästa verktyget är skatteintäkter. De bidrar med mycket skatteintäkter, och därför är det väl skäligt att finansiera den delen med skatter. Jag tycker inte att det känns orimligt. Men vi ska föra en dialog.

Det som är problematiskt med rederierna, om vi konkretiserar det, är hur mycket de släpper ut. Hur kommer man fram till det? Eller ska man fördela utsläppen jämnt? Eller ska man räkna ut en avgift per tur?

Det finns också aspekter som företagare kanske inte tänker på. Till exempel slängs mycket fönsterglas i glassorteringen, vilket företagen betalar för. Fönsterglas är inte förpackning, det sorteras fel, men företagarna hamnar på notan. Det är varken rimligt eller rättvist. Det finns många delar i detta.

Tack för det. Innan vi avslutar dagens frågestund gör vi ett undantag från regeln. Infrastrukturminister Gunell har bett om ordet för att förtydliga ett svar på fråga nummer tre från dagens frågestund. Varsågod.

På en frågestund får man försöka återkalla vad man har i minnet när man är tvungen att svara på stående fot. Därför vill jag passa på att korrigera det besked som jag gav till ledamoten Thörnroos beträffande rätt till ersättning i kollektivtrafiken och i färjetrafiken. Det är ganska enkelt att få fram informationen på Ålandstrafikens hemsida.

Här står: "Landskapsregeringen är återbetalningsskyldig för boknings- och biljettkostnader vid inställda och försenade avgångar inom landskapsregeringens buss- och färjetrafik som inte beror på väderlek eller andra omständigheter bortom Ålands landskapsregerings kontroll."

Det som betalas ut för övernattning är en totalkostnad om 80 euro per natt per person för maximalt tre nätter. Nu vet jag inte om den här situationen är tillämpbar på det som ledamoten Thörnroos tog upp, nämligen på en matfärja. Detta handlar alltså om frigående fartyg för färjor som har fler än tre besättningsmedlemmar.

Den här informationen finns på Ålandstrafikens hemsida. Landskapsregeringen betalar inte ersättning för måltider, förfriskningar eller andra taxiresor. Om man vill ha kostnaderna ersatta gör man det genom en ersättningsfordran till registratorn på registrator@landsksapsregeringen.ax. Så är reglerna.