Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. I min egenskap av förste vicetalman har jag fått i uppdrag att berätta lite om det här betänkandet som självstyrelsepolitiska nämnden har gjort med anledning av landskapsregeringens meddelande om externpolitiken.

Meddelandet om externpolitik innehåller dels prioriteringar och tankar inför de kommande åren, med särskilt fokus på 2026, dels en redogörelse för händelser som inträffat under 2025.

Eftersom det handlar om externpolitik är det ganska lätt att förstå vad det rör sig om, då det finns några huvudsakliga områden där landskapet är aktivt. Det handlar förstås om det nordiska samarbetet, EU och Unesco, som är centrala teman i detta meddelande från landskapsregeringen till lagtinget.

Man inleder med att diskutera EU-ärenden. Det finns också en statistikbilaga bifogad till meddelandet, där man kan se hur många kommissionsinitiativ som inkommit under 2025. Det var drygt 800, att jämföra med 600 året innan alltså 2024. Statistiken visar att det pendlar mellan dessa siffror, men 800 är en betydande siffra.

Som en naturlig utveckling i förhållande till att det kommer 800 EU-kommissionsinitiativ, så finns det en diskussion från landskapsregeringen och nämnden om resurser för att hantera EU-initiativ och EU-lagstiftning på ett bra sätt. Man betonar att vi bör undvika svepande generaliseringar när det gäller EU. När vi uttalar sig om saker som EU kommer med, bör det vara precist, noggrant och underbyggt med argument.

Jag går vidare, ett exempel på EU-förslag som kommer är den så kallade EVL-förordningen som kom som ett initiativ från EU och handlar om uttjänta bilar. Förordningens formuleringar innebar en risk för att om man hade en fin veteranbil i garaget, så skulle den kunna bli föremål för skrotning enligt dessa regler. Under lagstiftningsprocessen har detta påpekats, och det noteras också i betänkandet att EVL-förordningens lydelse har justerats så att det inte är meningen att den ska träffa fina veteranbilar som folk tar hand om och rustar upp. Här ser vi ett exempel på att vi också behöver vara på tårna när det kommer förslag av den här typen.

Vi talar också om det nordiska samarbetet och nämner att Åland har haft ett delat ordförandeskap i Nordiska rådet och Ministerrådet under 2021, vilket fortfarande pågår.

Man går vidare med revideringen av Helsingforsavtalet och konstaterar att landskapsregeringen är intresserad av att Åland ska bli en fullvärdig medlem i Nordiska rådet, förutsatt att Grönland och Färöarna går den vägen, vilket ser ut att vara fallet. Det finns ett resonemang kring detta, och det hänvisas till en juridisk utredning som färdigställdes av en professor vid Åbo Akademi i februari. Den utredningen nämner vi inte något särskilt om, men den pekar på den juridik som måste beaktas om Åland ska bli fullvärdig medlem i Nordiska rådet.

Det talas också om kris och beredskap i detta meddelande, och vikten av att vårt förhållande till Helsingfors på sätt och vis också är externpolitik och hur beredskapslagen där fortsätter att beredas. Vi kanske känner att vi inte riktigt är med och får sjunga i kören med den stämma vi skulle önska och det är inte helt optimalt.

Det nämns även Unesco. En intressant detalj i meddelandet gällande Unesco är att landskapsregeringen pekar på att man har gjort ett lag-PM och överväger att skapa en lag som reglerar hur Åland deltar i Unesco-samarbetet.

För att avrunda det hela kan jag inte låta bli att nämna örnar. Det handlar förstås om vissa örnar, deras ställning som rödlistad art eller icke rödlistad art, och hur detta eventuellt kan påverka frågor som är viktiga för många ålänningar, till exempel vårjakten i förlängningen och hur man kan hantera dessa frågor. Jag anser personligen att detta kanske inte var den viktigaste rubriken, men den bör ändå nämnas. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack vicetalman Måtar för ett genomlysande betänkande.

Jag tänkte ta upp det här med det nordiska samarbetet. I betänkandet finns en bra beskrivning: "I nuläget är kostnaderna för ett fullvärdigt medlemskap inte kända". Det är den mening som jag har fäst mig vid: Har ni fört något resonemang kring hur kostnaderna framöver kunde regleras?

I dag står till exempel Finland för alla kostnader för alla åländska studerande vid nordiska universitet. Om vi blir en fullvärdig medlem, kommer då Åland att ersätta Sverige för dessa kostnader genom det Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet?

Jag utgår från att klumpsumman måste justeras i detta hänseende, det vill säga att Åland måste få mer pengar.

Tack, vice talman!

Tack, talman!

Det var en mycket bra fråga, ledamoten Juslin. Jag kan egentligen bara besvara den utifrån det som framkommer i betänkandet. De här kostnaderna är inte kända. I förlängningen kan man dra den logiska slutsatsen att dessa kostnader inte heller har diskuterats i detalj eller redogjorts för på något sätt. Det är något som hela tiden måste finnas i bagaget och som vi måste beakta.

Det är en självklarhet att man måste väga fördelarna och nackdelarna. Fördelarna med ett utökat fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och ministerrådet, respektive vad det kostar det. Vad väger tyngst? Det är "sex-sju" som ungdomarna brukar säga.

Tack, talman!

Tack vicetalman Måtar för svaret. Det är väl så att det skulle förutsätta ett nytt ekonomiskt system. Det är inte något man förhandlar fram hastigt, utan det är en diskussion som man nog bör föra försiktigt med finansministeriet. Hur skulle det rent teoretiskt kunna se ut?

Det kan ju finnas en modell där Finland fortsättningsvis står för kostnaderna, men att Åland har fullvärdigt medlemskap. Jag kan tänka mig att Sverige kan uppfatta situationen som lite mer defilerade där, eftersom Finland kommer att få utökad rösträtt i kniviga frågor.

Jag tycker i alla fall att detta är en väldigt viktig fråga som man bör diskutera. Det handlar inte om att sopa det under mattan, utan att ta upp det med finansministeriet. Det måste finnas en reglering kring detta.

Tack, talman!

Lagtingsledamoten Juslin är fullt medveten om att det inte är lätt för Åland att bli en fullständig medlem i Nordiska rådet. Det finns många problem.

Lagtingsledamoten lyfte fram klumpsumman, och jag skulle kunna nämna en rad andra problem, men jag avstår från att göra det nu. Jag rekommenderar alla att läsa den juridiska utredning som hänvisas till i betänkandet. Då får alla en klar bild av hur situationen ser ut. Det är en komplicerad operation, det finns kanske inte en risk att "patienten" dör under operationen. Men den här operationen är hemskt komplicerad. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag vill lyfta fram det som vicetalman Måtar nämner om ELV-förordningen och hur viktigt det är att vi verkligen är på tårna när det kommer sådana här frågor från EU. Här måste vi vara lite självkritiska och erkänna att vi inte var tillräckligt alerta. Vi lyckades justera situationen i efterhand, men vi skötte inte vårt jobb som vi borde ha gjort.

Vidare är ELV-förordningen, som den ser ut nu, betydligt bättre än vad den var från början, men den är fortfarande inte bra. Man har lyckats införa vissa förbättringar för veteranfordon.

När det gäller gamla veteranfordon återvinner man gärna donatorbilar, där man använder modernare och ofta mer miljövänlig utrustning, såsom motorer. Dessa fordon är fortfarande utsatta, och det finns en risk för att äganderätten kan äventyras i den här frågan.

Tack, talman!

Det är bra att ledamoten Egeland lyfter fram vikten av självkritik. ELV-förordningen släpptes igenom vårt nät när den kom för utlåtande, och jag tror att det möjligtvis var svenska politiker som reagerade på detta. Jag är lite osäker på vem som sedan påpekade för EU-kommissionen att det inte var i ordning, och att saker och ting fortfarande kan förbättras.

Olika detaljregleringar kanske skulle passa bättre på nationell nivå än att EU hanterar dem. Det är också en synpunkt som man kunde ha.

Talman!

Som ansvarig minister för det här ärendet vill jag tacka utskottet för vad jag uppfattar som en god behandling av ärendet, samt för den matnyttiga vägkost som ges för arbetet framåt.

Jag lägger särskild vikt vid det som vicetalman Måtar lyfter, nämligen vikten av att vara tydlig i sin position och att vara tillräckligt tidig i sin position. Det låter väldigt enkelt, men i praktiken är det lite svårare. Det innebär också ett större politiskt ansvar att vara modig och forma sin egen politik tidigt.

Jag tycker att de diskussioner som jag hade tillsammans med den självstyrelsepolitiska nämnden kring samarbetet mellan mig och landskapsregeringen är intressanta, det handlar om påverkansarbete och där tror jag att det finns stor potential att vidareutveckla det.

Tack, talman!

Jag uppfattar minister Zettermans kommentar som mest hänförlig till EU-ärenden. Nämnden och landskapsregeringen nämner i förbifarten att det kanske behövs fler resurser för att hantera dessa EU-frågor. Här tycker jag att uttrycket "mer resurser" återkommer gång på gång. Jag vet att jag själv har stått här i talarstolen och sagt att frågan är om vi verkligen borde ta tag i detta och bli bättre på att hantera EU-frågor.

Vi har sett detta i olika sammanhang sedan samarbetet inleddes. Vi har ett samrådsförfarande enligt 45 § i arbetsordningen som reglerar hur EU-ärenden ska skötas. I den statistikbilaga vi har konstaterar vi att den självstyrelsepolitiska nämnden inte har hanterat några ärenden på två år. Dessa har istället gått till andra utskott, och det kan vara värt att fundera på om nämnden bör aktiveras.

Talman!

Det känns så bra här idag att veta att vi har ett till samråd inom den här veckan.

Det är viktigt att föra den här diskussionen, men jag vill också lyfta fram de andra organen som vi ibland undervärderar. Organisationer som BSBC, Calre och Regionkommittén är värda att nämna. Regionkommittén är en aktivitet under den här mandatperioden som vi kanske inte har sett tidigare. Det är förstås så att Norden är våra närmaste grannar, men det är inte alltid med dem som vi har de närmaste samarbetena när det gäller EU-frågor. Det kan handla om öar i allmänhet inom Europa, andra autonomier och i vissa fall regioner som har en helt annan ståndpunkt än vad till exempel Finland och Sverige har.

Här gäller det att bygga breda nätverk och ta vara på de organ vi har möjlighet att delta i, för att fånga upp de gemensamma initiativ som finns på gång i övriga Europa. På så sätt behöver vi inte sköta allt själva, utan kan nyttja draghjälp i allt från geoblocking till beredskap för ö-samhället.

Tack, talman!

Minister Zetterman har helt rätt. Det är viktigt att man försöker samarbeta med dem som har liknande intressen. Absolut, regionerna är viktiga, eftersom de ofta har ståndpunkter som liknar våra egna.

Senast handlar det om kommande EU-långtidsbudget, där man försöker koncentrera allt beslutsfattande till en nationalstat. I princip ska allt beslutsfattande gällande EU-medel skötas i vårt fall från finskt håll. Åland riskerar att hamna utanför, liksom många andra motsvarande regioner i EU. Det är förstås inte bra.

Det är helt korrekt, som ministern säger.

Tack, herr talman!

Kolleger och åhörare. Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över externpolitiska meddelanden fokuserar främst på de centrala frågorna för Åland i dagens omvärld. Det handlar om i vilken riktning vi ska röra oss. Nämnden lyfter det nordiska samarbetet som en av de viktigaste plattformarna för Åland, och det är en bedömning som jag delar fullt ut. För mig handlar det konkret om att vi ska vara där beslut formas, relationer byggs och förtroende skapas.

Civil beredskap är ett tydligt exempel där samarbetet inte bara är politiskt utan även praktiskt. Det handlar om att saker fungerar när det behövs, att vi känner våra samarbetspartners och vet hur vi ska agera tillsammans.

Samtidigt lyfter nämnden också vikten av att Åland är aktiv i flera nordiska strukturer och nätverk. Det är en viktig aspekt. Närvaro ger inflytande och vi lär känna varandra. När det blir beredskapsläge är det viktigt att veta vad vi har varandra.

Jag vill också säga att jag stöder nämndens resonemang om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet, i och med Grönlands och Färöarnas ultimatum som är ställt. Även om kostnadsbilden ännu inte är fastställd, ser jag inte att det finns alternativ till politisk tydlighet i den här frågan. Ska vi tas på allvar i de nordiska sammanhangen, behöver vår ställning också vara tydlig. Vi får inte bli ett B-lag om våra självstyrda systeröar går in i ett fullvärdigt medlemskap. Då degraderar vi självstyrelsen och detta parlament som vi sitter i.

Talman! När det gäller EU-arbetet konstaterar nämnden att Ålands särställning måste bevakas och föras fram tydligare. Jag ser det som ett arbete som kräver kontinuitet. Det räcker inte att reagera när lagstiftning kommer; vi måste vara med tidigare i processen. Det är ingen lätt utmaning att lösa. Nämnden berör behovet av en bättre koordinering mellan Åland och riket i EU-frågor. Det är en konkret fråga som har stor betydelse i vardagen och som förtjänar fortsatt fokus.

En annan sak som nämnden lyfter är betydelsen av representation och synlighet i Bryssel. Det handlar om resurser men också om prioritering. Där vill jag lyfta fram skattegränsarbete som ett konkret och positivt exempel på när Åland kan påverka genom att delta externpolitiskt. Där ser vi hur målmedvetet arbete, i dialog med riket och inom EU, kan ge verkliga resultat för människor och företag i vardagen. Det visar att när vi är aktiva, tydliga och uthålliga så kan det externa politiska arbetet också få genomslag till förmån för Åland.

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget i Östersjön ges stort utrymme i betänkandet. Jag delar nämndens bild av att vår närmiljö har förändrats. Det ställer krav på oss att förstå utvecklingen och att vara aktiva i de sammanhang där vi kan bidra.

I morse fick vi information om att det har slagit ner en drönare i ett kraftverk i Estland, vilket visar att det finns krafter i öst som försöker påverka oss och som testar vår förmåga att hålla ihop och hur vi reagerar.

Nämnden lyfter också vikten av informationsutbyte, lägesbild och samordning, som ofta sker i det tysta, utan så mycket inblick från offentligheten, men som är avgörande när något händer.

Jag vill också lyfta att nämnden berör Ålands folkrättsliga status och vikten av att sprida kunskap om den, både här hemma och internationellt. Det är ett område som inte alltid får så mycket utrymme i debatten, men som är centralt för hur Åland uppfattas och förstås i externpolitiska sammanhang.

Betänkandet tar också upp relationerna utöver Norden och EU, om multilaterala sammanhang och kontakter med internationella organisationer, samt hur Åland positionerar sig i ett bredare sammanhang. Det är något som jag tycker att vi bara snuddade vid i remissdebatten, men som blir allt viktigare. Vår omvärld påverkar oss och vi behöver finnas med i de samtal där utvecklingen formas. Även om vi arbetar strategiskt med våra egna frågor i externa sammanhang, är de nätverk och kontakter vi har, samt samarbeten som finns, av stor betydelse. Det har diskuterats tidigare, och jag anser att det har förbättrats rejält under den här mandatperioden.

Det är ett arbete som kräver tydlighet i vad vi vill uppnå. Just tydlighet krävs i internationella sammanhang. Den internationella politiken och externpolitiken är ganska grovkornig och kräver politisk vilja, vilket är det viktigaste man kan visa där.

En annan del som jag vill nämna är organisationen av externpolitiken, alltså själva organiseringen och ansvarsfördelningen, resurser och hur arbetet leds och följs. Det kan låta byråkratiskt och tråkigt, men i praktiken avgör det hur effektivt vi kan agera.

Herr talman! Det blir tydligt för mig när jag läser betänkandet att Åland har en stabil grund att stå på. Vi har fungerande samarbeten, etablerade strukturer och en tydlig riktning. Samtidigt finns det behov av att vara mer närvarande, mer samordnande och mer strategiska i hur vi använder de möjligheter som finns.

Externpolitik för Åland handlar i grunden om att vara relevant i de sammanhang där beslut fattas. Det kräver att vi är där, att vi deltar och driver våra frågor med tydlighet. Det kräver prioriteringar och resurser som kanske inte idag finns. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Jag hör att Liberalerna och ledamoten Påvals tycker att vi ska prioritera Nordiska rådet. Jag hör resonemanget.

Vi har ju andra sätt också att påverka externpolitiken. Vi har en tjänsteman i Bryssel och representation i Helsingfors. Är det inte rimligt att man på något sätt sätter kostnaderna för ett fullvärdigt medlemskap i relation till de andra utrikespolitiska åtgärder som vi har i kraft idag?

Vi bör jämföra hur mycket nytta vi får för de 100 000 euro som medlemskapet skulle kosta, i förhållande till vår representation i Helsingfors eller en utökad representation där jämfört med Bryssel, om ledamoten förstår hur jag resonerar? Borde vi inte veta vad kostnaden är innan vi säger att det här är något vi måste göra?

Tack, herr talman!

Jag håller med om att vi behöver veta vad kostnaden är. Just nu har vi ingen aning om hur kostnaderna fördelas; det här är fortfarande oklart.

Jag menar att den politiska viljan är viktig. Alternativet är att vi hamnar utanför, när våra självstyrda systeröar går in i Nordiska rådet, och det anser jag inte är bra för självstyrelsen. Vi måste vara tydliga med vad vi vill och sedan arbeta för att lösa det. Jag vet att det handlar om prioriteringar, vilket alltid är fallet i den här branschen.

Just nu ser vi Rysslands agerande gentemot sina grannar. Vi är faktiskt granne med Ryssland och därför anser jag att det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin att prioritera. Ett tätt samarbete med våra nordiska grannar tror jag att är avgörande för vår trygghet i framtiden.

Tack, talman!

Jag håller med om att det är viktigt med samarbete och att vi syns på den utrikespolitiska arenan. Men vi har begränsade resurser, och det är något som ledamoten också är inne på.

När det kommer till frågan om ett fullvärdigt medlemskap, vad innebär det egentligen? Jag har ingen aning om vad det innebär, och det verkar som om ingen riktigt vet vad det handlar om. Att påstå att vi måste agera innan vi har en klar bild av kostnaderna känns förhastat. Om det kostar 300 000 euro i år, det är mer än vår samlade representation idag.
Jag vet inte vad summan handlar om?

Det är en svår nöt att knäcka, och jag håller med. Vi vet inte vad det handlar om, och vi vet inte hur många tusentals eller hundratusentals det rör sig om. Det här måste vi få reda på.

Det vi vet är att vi är ett självstyrt område. Vi är ett parlament. Risken finns att vi politiskt sett blir nedgraderade till ett kommunfullmäktige i andras ögon, såväl som i det internationella perspektivet, om vi inte går in fullvärdigt, särskilt om de andra gör det. Jag är rädd för att den status vi har just nu kommer att försvinna om vi inte är med.

Men som sagt, vi måste reda ut detaljerna först. Jag tycker fortfarande att det är viktigt att kunna skilja på den politiska viljan och att ha en tydlighet i ett tidigt skede när man går in i förhandlingarna. Vi ska inte heller ta ut något i förskott åt något håll.

Tack, talman!

Det som lyftes av ledamoten Påvals visar just anledningen till varför vi behöver bli mer aktiva tidigare i processerna. Ålands perspektiv kommer fortfarande in för sent i många fall, och där behöver vi vara tydligare och mer pådrivande.

Samtidigt måste vi fortsätta att värna om våra särlösningar och vår status. Det är grunden för hela självstyrelsen.

Det är sant. Som ett parlament är vi en internationell aktör, och vi måste komma ihåg det. Det vi gör på den externpolitiska arenan påverkar vår vardag, och vice versa. Vi har aktörer utanför, våra samarbetspartners i andra länder, som följer våra medier. Vi ska inte se oss själva som en isolerad enhet som ingen varken ser eller hör. Tvärtom, vi blir allt mer relevanta på den internationella arenan. Speciellt i och med den konflikt som nu har uppstått i Europa så blir vi allt mer betydelsefulla på grund av vår speciella status. Vi gör oss själva relevanta genom att vara högljudda i internationella sammanhang där vi finns. Vi syns och tar plats, vilket vi ska göra ännu mer. Vi får inte bortse från det faktum. Om man gör det, då är man ute på en farlig väg och degraderar sig själv.

Tack, talman!

Vi från Obunden Samling har valt att fokusera på den del av det externpolitiska meddelandet som rör det fullvärdiga medlemskapet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Man har vid flera tillfällen, både i dagens debatt och i debatten som vi hade förra veckan, sagt att det är fullkomligt okänt vad detta kommer att kosta. Jag skulle säga att det inte är helt okänt, med tanke på att det fanns en utredning år 2015, som undertecknades av dåvarande lantrådet Katrin Sjögren och dåvarande minister Fellman. År 2016 redogjordes det för kostnaderna, vilket ger oss en fingervisning i alla fall. Helt okänt är det alltså inte.

Man drar också slutsatsen att det är inte värt det, eftersom kostnaden är för hög i förhållande till vad vi får ut av det. Det var den slutsatsen man drog för tio år sedan.

När man lyssnade på debatten här förra veckan framhölls de positiva aspekterna av Nordiska rådet. Vi betvivlar inte alls att den positiva bild som målas upp gällande att knyta kontakter stämmer. Vi är övertygade om att det är mycket bra att knyta kontakter.

Men när man lyfter fram det positiva handlar det om vad vi har i dag. Man får känslan av att det är något vi riskerar, men det är inte det som det handlar om. Det vi har i dag kommer vi att ha kvar. Det man vill ha är en utökning.

Gällande det juridiska har Åbo Akademi gjort en utredning som problematiserar kring självstyrelselagen och grundlagen. Rainer Juslin lyfte på ett förtjänstfullt sätt fram andra problem som vi absolut behöver titta på. Vi har lyft fram ekonomin och vad medlemskapet kommer att kosta i förhållande till fördelarna. Det vi möts av är en attityd att vi återigen är tråkiga, motstridiga personer som bara ska veta vad det kostar hela tiden. Men det är väl en ganska viktig förutsättning för att veta vad det är man tar beslut om.

Vi ser ingen större vits i att arbeta vidare och ta ställning i den här frågan om vi inte vet vad det är vi tar ställning till.

Det är också den avvägning som har lyfts här. Är det faktiskt ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet som är det viktigaste för Åland i det läge vi befinner oss nu, eller är det kanske mera representation i Bryssel? Det handlar ju om prioritering, var vi ska prioritera våra pengar.

Det lyftes också i förra veckan, under ledamoten Listherbys anförande, att vi måste prioritera det här. Men på frågan om vad vi ska nedprioritera så finns det inget svar.

Anledningen till att detta anses så viktigt är att vi blir nedgraderade om vi inte blir fullvärdiga medlemmar. Om nu Färöarna och Grönland skulle bli fullvärdiga, blir Åland nedgraderade. Från liberalt håll har man sagt att vi blir nedgraderade till ett kommunfullmäktige. Jag kan säga att jag inte delar den synen av ett kommunfullmäktige. Varför har man den synen på kommunfullmäktige? Det är väl också en demokratisk sammanslutning, precis som lagtinget eller andra demokratiska sammanslutningar. Tack!

Tack, herr talman!

Vi har lite olika åsikter om dessa frågor.

För det första, den rapport som Egeland refererade till är för tio år sedan. Det var ett helt annat läge i världen då. Det var före pandemin, före krig och före de olika kriser som vi alla vet att vi har upplevt. Vi har ett helt annat säkerhetspolitiskt läge i Östersjön nu. Jag tror att man omvärderar det nordiska samarbetet på ett helt annat sätt idag än man gjorde för tio år sedan.

Egeland säger också att det vi har idag kommer att bestå. Hur kan man vara säker på det? Jag är inte så säker, om jag ska vara ärlig. Det vi har idag är en relation till de andra medlemsländerna, och vi har en liknande status som två andra medlemsländer, nämligen Grönland och Färöarna. Om vi blir ensamma på bänken är jag inte så säker på att vi kommer att ha samma förutsättningar att göra vår röst hörd.

Slutligen kritiserade Egeland min jämförelse med kommunfullmäktige. Ja, det är ett demokratiskt organ och inte ett lagstiftande. Jag anser att det lagstiftande organet är ett parlament. Det är det vi är här för, och det ska vi fortsätta vara.

Tack, talman!

I debatten har man nämnt det fina samarbetet med de andra ministrarna och hur de högaktar den åländska delegationen och hur pålästa ålänningarna är, man bemöts på ett respektfullt sätt och man tas på allvar. Har inte ledamoten Påvals större tankar om de andra parlamentarikerna och ministrarna än att han tror att de kommer att se på Åland på ett annat sätt?

Det handlar inte om att Åland ska degraderas. Det handlar om att någon annan blir, ursäkta språkbruket, befordrad. Vi står kvar på samma plats där vi är idag. Att någon annan blir befordrad betyder inte per automatik att jag blir degraderad.

Tack, herr talman!

Det handlar om vilka rum man blir insläppt i. Internationell politik handlar om vilka rum du får tillgång till och vilka diskussioner du får delta i. Om det förs diskussioner med Grönland och Färöarna tillsammans med andra länder i rum som Åland inte har tillgång till, så kommer Åland automatiskt att degraderas. Då kommer vi inte att ha samma information som de andra. Vi kommer inte att ha möjlighet att påverka på samma sätt som de andra. Vi riskerar att bli lämnade utanför. De rum vi har tillgång till kan till och med bli nedprioriterade, eftersom det bara är en kvar där.

Förstår Stellan Egeland då lite bättre då att internationella sammanhang ofta är ganska grovkorniga. Det handlar om vilken maktställning du har jämfört med de andra.

Det kommer att byta ledamöter och ministrar om några år, och kanske är det helt nya personer på plats. Då är det strukturerna som bestämmer, och hierarkierna avgör var samtalen förs. Vi behöver vara med i de rummen. Vår status kräver det, och vårt parlament kräver det, statusmässigt.

Tack, herr talman!

Nej!

Tack, herr talman!

Jag reagerar också på skevheten i att inleda ett anförande om den här frågan i dag med att hänvisa till en rapport som togs fram för tio år sedan. Det är som om man i Obunden Samling inte har noterat de skeenden som har inträffat sedan dess, den stora ommöblering som sker geopolitiskt och den betydande förändring som är på gång inom det nordiska samarbetet.

Jag tycker att det är lite trist, eftersom det förenklar hela situationen. Att stå här och göra sig till något slags väktare för skattemedel, med fokus på att vi ska spara euro, är det som tycks vara tyngdpunkten. Men man kommer egentligen inte med någon djupare analys av vad det skulle innebära för Åland om vi står utanför de inre rummen. Ledamoten Egeland verkar väldigt säker på att Ålands status inte kommer att ändras, även om vi inte blir fullvärdiga medlemmar.

Tack, talman!

Anledningen till att jag lyfte fram den här rapporten, vilket också framkom i mitt anförande, var att man sade att vi har ingen aning om hur mycket det här kommer att kosta. Men det har vi faktiskt, eftersom det har gjorts en utredning om det. Om utredningen är tio år gammal så må det vara hänt. Om du gör en indexjustering själv, så ser du att det kommer att kosta pengar. Det kommer inte att räcka med en halv miljon, om du frågar mig. Det är nog troligare att det stannar på en miljon. Men vad vet jag? Jag är inte så himla bra på ekonomi, men vi har i alla fall en uppfattning om vad det kommer att kosta. Och det lär inte vara billigare idag än vad det var för tio år sedan.

Om ledamoten ser mig som någon slags väktare av skattemedel, så tackar jag och bockar.

Men en väktare av skattemedel kan också bli oerhört slarvig person med dessa medel, om man inte vet vad man ska satsa på eller vad man ska spara in på.

I den obundna retoriken handlar det om att spara pengar, men man sätter det inte i relation till vad vi förlorar om vi inte gör investeringen. Det är det jag reagerar på.

Att stå här och få det att framstå som att ledamoten Egeland och Obunden Samling verkligen tar vara på skattemedlen i den här frågan, medan allt annat skulle vara slöseri, det saknar en grundlig analys.

Vi är inte där ännu, och vi ska inte fatta något beslut om det. Jag tycker att när man diskuterar dessa frågor så bör man vara seriös nog att leverera någon slags analys som bygger på mer än bara några euro som ska sparas.

Tack, talman!

Ledamoten säger att om man ska vara en väktare för skattemedel, så kan det bli dyrt om man inte vet vad man ska satsa på.

Jag kan ge exempel på vad jag anser att man bör satsa på. Det verkar som att de flesta ålänningar är mer intresserade av att vi satsar på vård, skola och omsorg, än av ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet.

Obunden Samling framstår som om de här står och berättar om vilket slöseri med skattemedel detta är. Det är min uppgift att ställa mig här och uttrycka vad jag tycker, eller i det här fallet, vad vi tycker och vi är ganska överens i denna fråga.

Tack, talman!

Tack ledamot Egeland. Jag tycker att det här betänkandet, som självstyrelsepolitiska nämnden har presenterat och som Egeland själv är delaktig i, är bra.

Nämnden har framhållit att det är av stor vikt för Åland att betona betydelsen av ett starkt och jämlikt deltagande i det nordiska samarbetet, särskilt för Färöarna, Grönland och Åland, i samband med den revideringsprocess som just nu pågår kring Helsingforsavtalet.

Vi ska komma ihåg att kommissionen nyligen har tillsatts. Den tillsattes förra veckan och där deltar tjänstemän från landskapsregeringen. Så vi vet inte riktigt vad resultatet kommer att bli i slutändan. Precis som det står i betänkandet understryker självstyrelsepolitiska nämnden att oavsett hur det blir, så ska beslutet förankras i lagtinget. Den här diskussionen kommer att komma.

Tack, talman!

Tack minister Hambrudd. Jag vill säga att jag också är hyfsat nöjd med betänkandet. Vi har varit med och påverkat det, även om det kanske inte skedde i den utsträckning vi önskade. Men det vi kom fram till får vi vara nöjda med.

Jag vet också att sista ordet inte är sagt i den här frågan, och att beslutet inte fattas just nu.

Jag ser inget konstigt med att jag lyfter fram vår synpunkt, särskilt eftersom andra partier har gjort detsamma och de anser att det är oerhört viktigt att vi gör det.

Tack, talman!

Tack ledamoten för klargörandet. Det är också positivt att ledamoten står bakom ert gemensamma utlåtande och betänkandet. Det är bra att vi har en inledande diskussion, men den här diskussionen kommer att fortsätta när vi får mer klarhet i vad det egentligen handlar om för Ålands del.

Landskapsregeringens bedömning är att det är viktigt att Åland följer med i den framfart som sker i det nordiska samarbetet. Det nordiska samarbetet har aldrig varit så starkt som det är just nu, och det är prioriterat.

Självklart måste vi ha klarhet i vad detta innebär, och det har vi inte fullständigt i dag. Det är det som kommissionen ska arbeta fram. Vi får helt enkelt återkomma till lagtinget med detta senare.

Tack, talman! Jag känner mig också manad, i egenskap av ersättare i Delegationen för Nordiska rådet, att säga något eller kommentera det anförande som ledamoten höll.

Jag reagerade på det han sa, att det vi har i dag kommer vi fortfarande att ha kvar. Det finns inget som säger att det är så. Om de andra självstyrande länderna tar ett steg framåt i processen och Åland blir kvar, så blir vi kvar. Vi vet inte vad det innebär ännu. Jag anser att det är ett påstående som inte riktigt stämmer i det här sammanhanget.

Att dessutom hänvisa till rapporten från 2015, det är inte heller aktuellt. Jag håller helt med ledamoten och ledamoten Röblom om den saken. År 2015 såg inte världen ut som den ser ut i dag.

Tack, talman!

Återigen vill jag upprepa det jag svarad ledamoten Röblom. Det jag nämnde om det här meddelandet, som är tio år gammalt, är att det finns en ekonomisk utredning samt en utredning som beskriver fördelar och nackdelar.

Självklart har det säkerhetspolitiska läget förändrats jämfört med för tio år sedan, och ekonomin har också förändrats – och inte till vår fördel, kan jag säga. Den har istället förändrats till vår nackdel. Detta ger en fingervisning om vad det kommer att kosta.

Herr talman!

Det är mycket som är oklart när det kommer till hur ett fullvärdigt medlemskap för de självstyrande länderna kommer att se ut. Det är inte alls givet att det kommer att se ut precis som man tidigare har uppfattat det. Just nu pågår diskussioner om praktikaliteter, och vi befinner oss verkligen i startgroparna.

Frågan vi står inför är: Vill Åland hänga med på racet, eller vill vi ta ett steg tillbaka? Det är det som är centralt.

Tack, talman!

Jag vet att det har förts diskussioner om att man eventuellt inte ska ha möten här för att det ska bli billigare för de självstyrda områdena.

Men oavsett, i utredningen framgår också hur mycket det kommer att kosta utan dessa möten. Vi har ändå koll på de siffrorna också.

Talman!

Det är vår, och det är dags att öppna upp ett fönster västerut. I dag har vi ett fönster österut genom Ålands representation i Helsingfors, och ett fönster söderut via ministerrådet i Bryssel på Finlands ständiga representation i EU. Jag tror att de flesta här i salen håller med om att det var lyckat att ombilda verksamheten i Helsingfors till en permanent politisk intressebevakning. Att regeringen i dag har en ständig representation i Helsingfors har underlättat arbetet med en ny självstyrelselag och stärkt möjligheterna att samarbeta österut. Jag vill hävda att detta har gett resultat och satt Åland på kartan.

Vi har också testat hur det är att inte ha en representation i Helsingfors. Om man gör en fotbollsliknelse, så fördelen med representation är att det alltid finns någon som tar bollen och dribblar den i mål. Västerut kan vi ha hur bra kontakter som helst. Vi kan kasta hur snygga bollar som helst. Bollen kan handla om att förenkla skattegränshanteringen mot Sverige, göra högskoleprovet möjligt eller prioritera vägen till Grisslehamn. Problematiken är i grunden alltid densamma: vi kastar in bollen, sedan ligger den där på planen och det är ingen som spelar den i mål, för det dök upp lite andra bollar.

Talman! Handeln västerut påminner mer och mer om ett timglas. När Moderat Samling gjorde studiebesök hos en av våra större dagligvaruhandlare fick vi höra att handeln mer och mer riktas mot öster. Det är enklare. Våra handlare styrs av praktiska realiteter.

Meddelandet nämner en gemensam arbetsgrupp, för att underlätta handeln mellan Åland och Sverige, som var planerad till den 4 december 2025. Återigen, det var utmärkt att bollen kom in på planen och att vi lyckades styra ihop ett möte med finansminister Elisabeth Svantesson. Det var utmärkt att vi lyckades få hennes tjänstemän att se en liten del av problematiken. Men sen då? Vem följer upp att bollen rullar i mål?

Här kan man givetvis invända: representation i Stockholm kostar pengar. Vem bryr sig om Åland? Och vad har Agda i Sund för glädje av att någon glassar runt i Stockholm på betald arbetstid?

Om man börjar med pengarna så finns det en enkel lösning. Det finns en betydande potential i det timglas som utgör handeln gentemot Sverige. Handel ger tillväxt, och tillväxt ger intäkter. Det här är en investering i framtiden för Åland. Se till att Åland flyttar in i TV4:s morgonsoffa och att fler får upp ögonen för världens bästa vardag, som vi har här hos oss.

Den okunskap som vi ibland upplever i västerled är inget bestående. Vi kan göra skillnad. Det går att göra mycket på Åland. Man kan skapa film, se framtidens teknologier växa fram och studera på ett ypperligt gymnasium.

Vad var det Björne Lindströms rapport hette? "Mot en exportorienterad tillväxtstrategi", vi ska ha en exportorienterad tillväxtstrategi. Vi behöver rimligtvis orientera oss emot export.

Talman! Det viktiga är inte att en representation dyker upp i budget 2027. Det viktiga är att vi här i salen långsiktigt förstår hur strategiskt viktig satsningen är, och hur viktigt det är med ett fönster västerut. Vi behöver en permanent bas, en permanent röst på plats i Stockholm. Och ännu viktigare blir den rösten om och när vi tar steget ut som fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet.

Och Agda i Sund då? Jo, hon kan känna glädje över att barnbarnet hade råd och möjlighet att ta högskoleprovet på Åland. Hon kan känna glädje över TV4 Play. Hon kan känna glädje över svenska professionella läkare på ÅHS och hon kan åka över dagen till Stockholm och se att här finns vår representation som jobbar för oss, för att vi på Åland ska ha ett så bra liv som möjligt.

Talman! Om vi seriöst och metodiskt vill ta oss an de problem som dagligen drabbar oss som ö-nation och som gränsregion, då behöver landskapsregeringen ha representation på plats i rummen där det händer.

Talman! Eftersom detta är en självstyrelsepolitisk fråga vill jag påminna om den roll som Österrikes parlament har gentemot tyskspråkiga i Sydtyrolen. Österrike är alltså en så kallad skyddsmakt, eller Kindstate för Sydtyrolen.

Med det sistnämnda vill jag understryka att Ålands representation i Stockholm måste få så god ackreditering som möjligt för att kunna utföra sitt jobb. Jobbet är inte att vara en förlängning av Visit Åland, utan att arbeta på samma sätt som regeringen jobbar idag i Helsingfors.

Moderat Samling säger: Go West!

Fru talman!

När det begav sig, när ledamoten Valve och jag satt i samma regering, lade vi ner Ålandskontoret i Stockholm. Detta berodde på att det då bedömdes att det inte fanns något intresse för det som man hade skapat på Ålandskontoret, det vill säga att främja företagens intressen och hjälpa till där. Det efterfrågades inte av det åländska näringslivet.

Sedan har den här frågan kommit upp flera gånger. Jag vill inte avfärda idén. Jag tror att alla kontakter och vägar in i svensk politik och svensk regering är viktiga, men jag undrar hur ledamoten och Moderat Samling tänker sig att detta ska förverkligas. Tänker man sig att det ska ske på samma sätt som Ålands representation i Helsingfors, eller möjligen inom den finska ambassaden såsom vi har det i Bryssel?

Talman!

Jag tror att det är klokt att se på utvecklingen. När vi grundade representationen i Helsingfors och Stockholm så kan vi dra slutsatsen att om den representationen hade sett likadan ut idag, som vid grundandet, så hade det inte varit någon höjdare.

Poängen är att representationen i Helsingfors har utvecklats mot en mer aktiv politisk intressebevakning och blivit en mera dörröppnare. Det är den typen av arbete vi också behöver göra i Stockholm om vi ska bevaka frågor som påverkar ålänningarnas vardag, såsom högskoleprovet och skattegränsen, där timglaset är betydligt snävare västerut än österut.

Jag tror att vi gör klokt i att dra lärdomar från hur vi har arbetat i Helsingfors. Det har varit ett framgångskoncept.

Jag håller med om att utvecklingen i Helsingfors har gått i en positiv riktning och att man säkert är på rätt spår nu. Men vi har en helt annan relation till Helsingfors och den finska politiken än vad vi har till Sverige. Vi är en del av landet och har möjligheter att ta oss in där på ett annat sätt.

Det är därför jag upprepar min fråga: På vilket sätt tänker sig ledamoten Valve och Moderat Samling att det skulle vara det bästa sättet att realisera denna representation?

Det finns i sådana fall två vägar att gå. Antingen gör man som i Helsingfors, där man i det svenska sammanhanget blir väldigt ensam och där dörröppningsfunktionen blir svår. Eller så kan man tänka sig att det skulle ske inom ramen för den finländska representationen, där ackrediteringar och liknande kanske skulle vara lättare att ordna?

Talman!

Det vi möter i västerled är ofta okunskap om Åland och dess existens. Det finns en okunskap om Ålandsöverenskommelsen, som också binder Sverige.

Jag anser att högskoleexamen är ett tydligt exempel, det har lyfts fram flera gånger och vi har bara mött välvilja från medlemmar i utskotten. Vi skulle behöva en person på plats som kan följa upp att utbildningsdepartementet håller sina löften, så att frågan inte nedprioriteras när fokus skiftar till något annat.

Jag vill inte göra en bedömning av exakt hur detta ska se ut, men det bästa sättet är att ha en närvaro i Stockholm. Utrymmena är egentligen en sekundärfråga; det är inte lokalerna som kommer att göra skillnad och att vi ska ha ett kontor där folk kan mötas, utan det är att vi har en person som arbetar för Ålands bästa på plats.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Det slår mig att det finanspolitiska ramverket bygger på att man ska prioritera och hålla sig under ett kostnadstak. Alla verksamheter är bundna till detta ramverk, vilket jag anser är både lyckat och nödvändigt. För lyssnar man på den här debatten så är det lätt att tro att vi har oändligt med pengar. Att vi kan tillsätta nya tjänster som i framtiden ska generera intäkter som förbättrar vår budget, det är en teoretisk bild av situationen. Vi behöver verkligen fundera på hur saker och ting ska finansieras.

Det borde nästan vara ett krav när man lägger fram förslag på Nordiska rådet eller på ett bemannat Stockholmskontor att man tydligt redovisar hur finansieringen ska ske. Hur ska det finansieras? Varifrån ska vi ta pengarna? Vad ska vi prioritera bort?

Talman!

Det är lite enögt att säga att vi ska tillsätta en ny tjänst. Man behöver inte nödvändigtvis göra det; man kan istället ha en redan befintlig person som får i uppdrag att arbeta i västerled med ökad intressebevakning. Detta har också skett i en åländsk kontext.

Jag vill återigen knyta an till att landskapsregeringen har haft ett stort och prestigefullt projekt som handlade om hur vi ska skapa tillväxt på Åland. Hur kan vi öka den ekonomiska utvecklingen? Bjarne Lindström har levererat en rapport som föreslår en exportledd åländsk tillväxtpolitik. Hur skapar vi denna politik? Om man går igenom den rapporten, så läser jag den som att detta vore ett klockrent sätt att börja förverkliga våra mål.

Vi kan inte bortse från att den som handlar gentemot Sverige idag, oavsett om det handlar om import eller export, möter en hel del hinder som har skapats av politiken.

Och, John Holmberg, det är vår uppgift som politiker att undanröja dessa hinder i möjligaste mån.

Tack, talman!

Absolut, det är vi som ska skapa så goda förutsättningar som möjligt för våra företag. Men det är faktiskt våra företag som skapar intäkterna.

Jag blir lite lugn, men jag uppfattade inte att ledamoten Valve berörde detta i sitt huvudanförande, men om man ska omprioritera och skapa en Sverigetjänst av befintliga resurser, då är det bättre i mina öron.

Annars är det alldeles för lätt att ha hypotetiska intäkter i framtiden bara för att man tillsätter en tjänst. Jag tror att alla våra offentliga verksamheter skulle kunna säga att de skulle bli ännu bättre om de fick en, två eller tre tjänster till.

Det lät dock lite bättre att det handlar om en omprioritering av befintliga tjänster.

Talman!

Det här är ett strategiskt fokus. Vi ska inte bli förvånade om de frågor vi har gentemot Sverige förblir olösta, medan vi märker plötsligt att vi löser en mängd frågor i österled, och självstyrelselagen tycks rulla på och det går att få saker att landa rätt. Det handlar faktiskt om att vara närvarande och fysiskt på plats. Jag vill hävda att det är en mycket viktig del av vårt intressebevakande arbete.

Tack, talman!

Bästa lagting. Betänkande från självstyrelsepolitiska nämnden handlar om landskapsregeringens externpolitiska meddelande och Ålands externpolitiska utveckling.

Det handlar inte enbart om att delta i samarbeten utan om hur vi positionerar oss, hur vi prioriterar och hur vi faktiskt utövar inflytande och skaffar oss insyn och breddar våra kompetenser.

Åland är en självklar del av Norden, ett självstyrt område med delvis egen lagstiftning. Det nordiska samarbetet utgör en av de mest betydelsefulla plattformarna för Ålands internationella arbete då Åland inte har behörighet i utrikespolitik.

Inom Nordiska ministerrådet ges Åland en möjlighet att verka i ett sammanhang som ligger nära våra historiska, språkliga och kulturella rötter. Det gemensamma ordförandeskapet med Finland illustrerar att det är inte bara symboliskt viktigt, utan också strategiskt viktigt samarbete.

Här finns en konkret möjlighet att påverka vad som är på agendan, synliggöra Ålands särdrag och bidra med vår kompetens och inte minst vårt goda värdskap, som det talas vitt och brett om. Många vill komma hit, för att Åland och Åland lagting är väldigt bra på att ta hand om gäster. Vi kan inte säga det tillräckligt många gånger

Talman! Vår roll i de nordiska samarbetena ska inte tas för givet. Det är en färskvara. Ålands roll i det nordiska samarbetet är fortfarande i många avseenden begränsad, särskilt i jämförelse med självstyrda områden som strävar efter ett mer jämlikt deltagande.

Den pågående revideringen av Helsingforsavtalet blir därför avgörande. Här står Åland inför ett strategiskt vägval: ska vi nöja oss med nuvarande position, eller aktivt arbeta för ett stärkt mandat och ökat inflytande?

Ålands Socialdemokraters representant i Nordiska, ersättaren Nina Fellman, har suttit med i olika utskott med den största gruppen S-gruppen i Nordiska rådet.

Under Nordiska Rådet sessionerna har Fellman ersatt också personer i den finländska delegationen. Ålands Socialdemokrater har dessutom starkt samarbete med de nordiska arbetarpartierna som är ständigt pågående.

Samarbeten är som en barnuppfostran, det räcker inte bara med en gång, politiska ledare byts ut, det sker avgörande saker i världen, tjänstemän byts ut och sammanhang byts ut. Jag vill ge en eloge till andra partier som håller sina politiska kontakter flytande, både europeiska, nordiska och andra sammanhang.

Talman! Ett utökat deltagande innebär större möjligheter att påverka frågor som blir alltmer centrala i det nordiska samarbetet inte minst beredskap, resiliens och säkerhet. För ett geografiskt utsatt och politiskt unikt område som Åland är det att inte hamna utanför i dessa diskussioner.

Betänkandet visar också att Ålands externpolitik måste ses i ett bredare sammanhang där Norden, EU och globala samarbeten samspelar. Inom Europeiska unionen begränsas vårt inflytande i hög grad av resurser och strukturer. Detta gör det nordiska samarbetet ännu viktigare som en förstärkande arena där Åland kan agera mer direkt och strategiskt.

Men samarbeten kräver också intern styrka. Nämndens kritik mot bristande samråd enligt lagtingets arbetsordning är inte bara en teknisk detalj, utan det handlar om en viktig kärnfråga, om demokratin.
Om inte lagtinget involveras i rätt tid riskerar Ålands röst att försvagas redan innan den når de internationella arenorna. Ett starkt nordiskt engagemang förutsätter en välfungerande intern beslutsprocess också mellan Åland och Finland. Håll bättre kontakt med era partier på finska sidan, uppmanar jag alla partier.

Talman! I betänkandet kan man konstatera att Åland har potential att profilera sig även utanför det strikt politiska samarbetet. Genom arbetet inom UNESCO lyfts Ålands erfarenheter av autonomi, fred och hållbar utveckling fram. Detta är inte bara värdefullt i sig, det stärker också Ålands legitimitet och synlighet i internationella och nordiska sammanhang. Tack!

Tack, talman!

Bästa ledamöter. Som ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden har jag möjlighet att närvara, lyssna och tycka till om vad som sägs där. Jag anser att vi från nämndens sida har hanterat det här externpolitiska meddelandet väl. Jag föreslog också vid ett av nämndens möten att vi kanske borde fundera lite på formalia, kanske med någon form av sammanfattning inledningsvis eller ett kortare sammandrag, för att göra det externpolitiska meddelandet från landskapsregeringen lite mer användarvänligt för dem som inte är så vana vid att läsa sådana här texter. Detta förslag fick också stöd i utskottet. Det ska bli spännande att se vad landskapsregeringen levererar nästa år.

Men, bästa ledamöter, det nordiska samarbetet står inför en ny tid när frågor om civil beredskap, resiliens och samhällssäkerhet blir allt viktigare. För de självstyrande områdena som Åland, Färöarna och Grönland är det inte bara en del av samarbetet, det är en förutsättning för vår framtida trygghet och handlingsförmåga.

Det är därför positivt att diskussionen nu förs om ett stärkt och mer jämlikt deltagande i det nordiska samarbetet, inklusive möjligheten till ett fullvärdigt medlemskap.

Ledamöter, civil beredskap handlar ytterst om vår förmåga att klara oss när systemen sätts under press. För Åland innebär det att vi måste stärka vår egen resiliens och motståndskraft. Erfarenheterna visar att områden som energi, miljö och infrastruktur redan idag är centrala och resurskrävande i vårt arbete.

Landskapsregeringens arbete med beredskapslagen och dialogen med Helsingfors behöver fortsätta med full kraft. Grundtesen är att ett samhälle ska kunna fortsätta med sin ordinarie verksamhet även i en krissituation.

Det betyder också rent praktiskt att vi inte kan implementera Finlands organisation av offentlig förvaltning, eftersom det inte mallar med hur vi är organiserade på Åland. För att ge ett exempel: hälso- och sjukvården i Finland är organiserad i välfärdsområden, medan det hos oss är landskapsregeringen som fattar besluten. Det som rör brand och räddning är hos oss organiserade hos kommunerna, medan det i Finland finns på en helt annan organisationsnivå. Det är därför mycket viktigt att Ålands särorganisation tas på fullt allvar när arbetet nu fortsätter med en ny beredskapslag.

Vi behöver ta nästa steg för att säkerställa att Åland i en krissituation kan fungera även utan externa förbindelser. Arbetet måste stärkas så att Åland kan klara sig utan el, både från Finland och Sverige, under en begränsad tid.

Talman! Beredskap är inte enbart en fråga för myndigheter och system. Den börjar hos oss själva. Ålänningarna måste höja sin egen beredskap i hemmen, i vardagen och i det civila samhället. En stark samhällsberedskap bygger på att individer och hushåll är förberedda och kan klara sig en tid utan externt stöd.

Avslutningsvis, ett starkare nordiskt samarbete och ökad egen beredskap är inte motsatser. Det är ömsesidigt förstärkande. Genom att stå starka själva kan vi också bli starkare tillsammans. Det är i den andan vi bör gå vidare mot ett fullvärdigt medlemskap, men med en realistisk syn på ekonomin och med ett tydligt fokus på att bygga ett tryggt och motståndskraftigt Åland, både på samhällsnivå och hos varje ålänning.

Det största hotet mot Åland är inte förändring. Det är stillastående. Tack!

Tack, herr talman!

Jag tycker att ledamoten Thörnroos sätter ord på en väldigt viktig aspekt när vi pratar om euro och pengar som ska sparas och att det blir för dyrt att bli fullvärdiga medlemmar i det nordiska samarbetet.

Det är inte riktigt kompatibelt med en självstyrelsepolitik värd namnet, om sådana saker som kostnader riskerar att göra oss till andra klassens klubbmedlemmar. Det är i självstyrelsens intresse att vi ser till att vara med på banan och att vi sitter runt bordet med de andra.

Jag anser att självstyrelseaspekten är viktig. Vi bör inte luta oss tillbaka och låta oss ledas in i något slags kamrerresonemang för snabbt.

Talman!

Det är sant att självstyrelsen kostar. Självstyrelsen medför extra kostnader alla dagar och alla år. Skulle vi vara en liten del av landet Finland, utan ett eget parlament, utan en egen sjukvårdsorganisation och utan grundskolor och daghem organiserade på vårt sätt, skulle det naturligtvis vara billigare att driva oss.

Men jag vill också säga att jag förstår oron för ekonomin. Jag har för närvarande ingen vetskap om var vi kommer att landa, men jag är positiv till att vi går vidare.

Sedan måste vi här i salen diskutera vad vi vill prioritera ned. Jag vet vad Pro Åland skulle kunna tänka sig att prioritera ned, men jag avvaktar med att tala om det tills vi vet hur notan ser ut.

Herr talman!

Jag tänkte att jag skulle ta fasta på det som landskapsregeringen verkar vara tydlig med, och som de flesta här i salen också verkar vara tydliga med. Det handlar om att vi behöver förstärka Ålands närvaro i Bryssel. Jag skulle vilja ha lite respons från landskapsregeringen angående detta, eftersom vi verkar vara så eniga. Hur tänker man kring den frågan?

Jag vet att det finns finanspolitiska ramverk och så vidare, men med det tydliga budskap som kommer från det här rummet borde landskapsregeringen ta det på allvar och föra ett resonemang om hur vi kan gå vidare. Vi kan inte bara stå här i salen och konstatera att vi behöver stärka våra resurser i Bryssel, för sedan händer ingenting. Det måste bli verkstad av det. Det måste komma någon slags exekutiv respons på det tydliga budskapet.

När det gäller närvaron i Bryssel kan man konstatera att alla spargrisar inte är söta. Det är inte särskilt smart att förlita sig på bara en person i Bryssel, med tanke på hur viktigt det som sker inom EU-systemet är för Åland och vår politik. Det har talats idag om veteranbilar, och vi har nyligen diskuterat fiskekvoter. Det handlar om tullfrågor och många andra viktiga frågor. Det är ett enormt fält av frågor att bevaka och följa upp. Jag tycker att vi ska göra slag i saken och se till att förstärka Brysselkontoret. Jag vill gärna ha någon respons från landskapsregeringen kring detta.

Jag vill också problematisera det som många pratar varmt om, nämligen nätverken. Det är viktigt att vi politiker och våra partier skapar nätverk med politiker i Finland, Sverige och på EU-nivå för att föra fram Ålands viktiga frågor. Men politiker byts ut ganska ofta, och med några års perspektiv kan det hända att den person du har etablerat en bra relation med, som en EU-parlamentariker eller en svensk minister, har bytts ut. Det innebär att mycket av det arbete du har lagt ner på att lobba för Åland går förlorat. Det är därför strukturen är så viktig. Det gör en stor skillnad om vi är fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet eller inte. Det är också avgörande om vi har tjänstemän som arbetar med dessa frågor eller inte.

Vi vet att vår nuvarande minister i Bryssel har lång erfarenhet av att arbeta inom EU-systemet och har byggt upp ett stort kontaktnät. Vilken tur för oss! Men hur skulle det se ut om just den personen inte hade det här jobbet? Och vem kommer att ta över efter honom när den dagen kommer? Det är därför strukturen måste vara på plats på tjänstemannanivå, så att systemet inte blir för bräckligt. Det måste finnas en kontinuitet.

Jag tycker att landskapsregeringen ska ge besked om hur de tänker kring vår Brysselrepresentation.

Sedan vill jag ta fasta på det som ledamoten Valve och Moderaterna för fram, nämligen att vi borde ha en representation i Stockholm. Det är ingen ny fråga, men jag vill betona det. När man hör det kan det låta som att det handlar om att hyra ett dyrt kontor mitt på Drottninggatan, vilket skulle kosta mycket. Men det finns kanske andra sätt att göra det på. Jag vill ge mitt stöd till tanken på en stärkt representation gentemot Stockholm.

Jag vill också lyfta fram vikten av att vi arbetar smart och samordnat när det gäller externa politiska frågor. Inom BSPC träffar jag medlemmar i Nordiska rådet och andra aktörer, och det finns ingen anledning att vi ska springa runt för egen maskin och uppfinna hjulet. Vi måste ha en samordnad politik där vi hela tiden är medvetna om vad som är viktigt för Åland. Vem som ska göra den samordningen, det är oklart och det sade ledamoten Listherby häromdagen också. Jag anser att det borde samordnas på ministernivå. Jag ser ingen anledning till varför den nordiska samarbetsministern ska vara en annan minister och EU-frågor ska vara på en annan minister. Varför är det inte samma minister som hanterar dessa frågor?

Som sagt, även här i parlamentet kan vi hitta sätt att samordna oss bättre. Tack!

Talman!

Det sista först och jag vill säga att detta är min personliga reflektion. Jag har också funderat på om man borde ha en tydligare utrikesminister bland ministären. Jag tror att det skulle kunna finnas fördelar och synergieffekter i det sammanhanget. Det skulle bli lättare att prioritera mellan olika områden och avgöra var det behövs fler resurser.

Kanske man också skulle behöva skapa något slags gemensamt forum på förvaltningsnivå för utrikespolitiska frågor. Det är viktigt att komma ihåg att hela förvaltningen arbetar med både nordiska frågor och EU-frågor. Tjänstemännen är involverade i remissyttranden och i EU-lagstiftningen med implementeringen och de deltar i tjänstemannakommittéer och andra ämbetsmannakommittéer på den nordiska sidan. Det är mera just den politiska centreringen som efterfrågas.

Tack, herr talman!

Jag känner väl till det, och det är en bra poäng som ministern tar upp, att alla ministrar är med i olika ministerråd inom Nordiska ministerrådet.

Min tanke med att försöka få den samordnande funktionen handlar inte om att ändra på detta, utan just om att det finns någon som kan hålla ett mer övergripande öga på och samordna frågor som rör både Nordiska ministerrådet och EU, samt frågor som står utanför den aktuella hanteringen. Det handlar om att identifiera vilka synergier som finns och att samordna dessa. Det kan låta lite konstitutionsvidrigt att ha en samordnande roll när det gäller lagtingets olika forum.

Talman!

Jag tror att det är bra att föra en dialog med lagtingets forum, även om man måste separera de två olika rollerna i dessa sammanhang.

Jag vill förtydliga för det stenografiska protokollet, utrikesministerskapet nämndes med citattecken från min sida, men jag anser att det skulle vara bra att sammanfoga dem.

När det gäller resurserna i Bryssel uppfattar jag också att det finns behov av förstärkning. Jag uppfattade ledamoten Röbloms anförande som en pekning på ett personberoende som vi kan dela uppfattning om. Ett sådant personberoende finns alltid när det handlar om enstaka personer som arbetar med något.

Vi jobbar med den här frågan och har även de nordiska frågorna att diskutera framöver i det kommande budgetarbetet. Vi har inte resurser till allt, så det måste göras en prioritering även där, både budgetmässigt och framförallt när det gäller de nordiska ställningstagandena.

Tack, herr talman!

Det är bra att landskapsregeringen noterar att det verkar vara stor enighet här i salen om att detta behöver göras, och att de får återkomma i budgetfrågan.

När det gäller personcentrering, så är det sant att det alltid finns en sådan. Men jag anser att det finns en logik i att personcentreringen blir mer framträdande när det bara är en person på plats. Om det däremot är två personer, minskar den något, kanske med några procent.

Tack, talman!

Tack ledamoten Röblom. Jag tycker att vi var ganska samstämmiga i våra anföranden om vikten av att personer byts ut och ministrar, politiker och tjänstemän byts ut. Det är viktigt att vi har en gemensam förståelse för att det behöver finnas något som är mer beständigt, så att säga.

I vårt SDP:s Ålandsprogram har man stipulerat att man gärna skulle vilja ha en Helsingforsrepresentation på Åland. Det handlar inte bara om att Åland behöver åka någonstans, utan vi skulle också kunna få en ansvarig tjänsteperson här på Åland. Den personen skulle ha ansvar för att delta i våra möten och ta del av det som är viktigt. Jag tror att det är svårt för en person på en annan plats att vara på två ställen samtidigt.

Men hur ser Hållbart Initiativ på den frågan?

Tack, herr talman!

Jag tycker att det låter bra, och jag anser att det är just så här man ska tänka. Från Hållbart Initiativs sida har vi fört fram idén om att satsa på ett utökat utbyte mellan tjänstemän. Vi vet att de tjänstemän som har varit här på utbyte från Helsingfors har fått värdefulla erfarenheter. Här i landskapsregeringen har man en helt annan insikt och kunskap om Åland och de frågor vi arbetar med, vilket naturligtvis är till gagn för Åland även i framtiden.

Allt som kan utöka utbytet och fördjupa kunskaperna, erfarenheterna samt det institutionella minnet och kontakterna så är bra.

Jag tycker också att det är bra att både Hållbart Initiativ och Socialdemokraterna har haft i praktikanter på plats. Det handlar ju om de mänskliga relationerna; ju fler personer som får en utökad förståelse för hur det fungerar, både här och i till exempel Finland och Sverige samt i Europaparlamentet, så desto bättre.

Jag har noterat att många har uttalat sig negativt i den här debatten och hävdat att det bara handlar om en stor kostnad. Men jag vet att både ledamoten Röblom och jag själv har deltagit i många olika sammanhang, bland annat i BSPC. Vi vet därför att kostnaden kanske är väldigt liten i förhållande till vad vi faktiskt får tillbaka.

Jag ville bara understryka att det inte var en kritik mot ledamoten i sig.

Tack, herr talman!

Jag tror att det är lätt att ha starka åsikter om saker man inte har djup kunskap om. Om man inte har arbetat i dessa sammanhang eller saknar intresse för internationella diskussioner, kan man lätt se det som en kostnad som drar resurser från vård, skola och omsorg. Det är en syn som många har.

Men jag vill påpeka att det finns erfarenheter av att dörrar har öppnats, inte bara för en själv eller ens parti, utan för Åland. Det kan leda till positiva synergieffekter som man kan se framför sig. Har man varit med om detta, så ser man också det positiva i detta.

Talman!

Tack ledamoten Röblom. Jag uppfattade i ledamotens anförande samma grunduppfattning som jag själv hyser, nämligen att driva externa politiska frågor, det förutsätter uthållighet och en permanent närvaro, inte en närvaro som byts ut vart fjärde år, utan något som håller över längre tid.

Under mitt tal fick jag ett meddelande från en medborgare som hade lyssnat på debatten. Meddelandet påpekade att det finns flera hinder i förhållande till Sverige, även inom idrotts- och sportområdet. Bland annat har åländska elitidrottare stora svårigheter att få sina elitlicenser godkända i Sverige. Vi känner till problemen som uppstår när åländska lag spelar i svenska ligor, och det finns många saker att lösa där också. Dessa frågor kräver en permanent närvaro för att kunna lösas.

Tack, herr talman!

Som sagt, jag stöder Moderaternas tankegångar och förslag. Jag tycker också att det skulle vara intressant att sätta sig ned och fundera på hur vi kan göra detta så kreativt och bra som möjligt i dagens sammanhang.

Det behöver inte automatiskt innebära att man måste anställa en person som ska ha ett dyrt kontor. Det kan finnas fiffiga sätt att lösa det på, till exempel genom samarbete med personer som annars arbetar i Stockholm och utför sitt arbete inom olika sektorer. På så sätt kan vi på något vis ha en slags överenskommelse. Helt enkelt våga tänka lite fritt om hur vi kan säkra den representationen.

Det var en värdefull replik, ledamoten Röblom. Jag har inte låst mig vid någon specifik modell här. Man kan säga att "här ska skåpet stå", det ska vara precis som i Helsingfors, vi ska ha utrymme och en person anställd.

Det är inte nödvändigtvis så och i debatten lyfts modellen med att vi skulle ha en ackrediterad tjänsteman vid Finlands ambassad i Stockholm. Jag säger inte rakt av nej till det heller. Det gäller att utvärdera för- och nackdelarna. Under de senaste åren har det skett en del utveckling på det här området.

Men vi ska inte heller bortse från att det är en fantastisk möjlighet för Åland att höja sin självstyrelsepolitiska profil. Det är det vi ska sträva efter.

Herr talman!

Åland finns inte med på Unescos världsarvslista, som landskapsregeringen skriver i sitt externpolitiska meddelande. Det innebär att inga platser i landskapet i dag är erkända som världsarv av särskilt universellt värde. Men det betyder inte att Åland saknar internationell betydelse. Tvärtom. För Åland har Unesco-erkännanden, men inga världsarv i egentlig mening, och finns representerad i andra Unesco viktiga register kopplade till Åland.

Den nordiska klinkbåtstraditionen, som även lever vidare på Åland, är ett exempel som är upptaget av Unesco som immateriellt kulturarv. Dessutom har arkivet från Rederiaktiebolaget Gustaf Eriksson fått en plats i Unescos världsminnesregister, Memory of the World.

Talman! Detta visar att Ålands kultur och historia är värdefull, inte bara genom byggnader och landskap utan också genom levande traditioner och historiska dokument.

Även om Åland saknar världsarv i strikt mening har regionen en tydlig plats i det globala kulturarvet och kan, genom sitt associerade medlemskap och sina egna erkännanden, ändå dra stor nytta av Unesco. Därför är det viktigt att vi är aktiva i sammanhanget och utnyttjar vårt associerade medlemskap på bästa och mest effektiva sätt.

Här är fem konkreta sätt som Åland kan utnyttja det associerade medlemskapet i Unesco.

För det första kan vi stärka Ålands profil internationellt. Genom att lyfta fram klinkbåtstraditionen och Gustav Erikssons arkiv kan Åland marknadsföra sig som en plats med unik maritim kultur. Det stärker turismen, identiteten och synligheten globalt.

För det andra kan vi utveckla hållbar turism. Unescos kopplingar signalerar kvalitet och autenticitet. Åland kan skapa upplevelser kring traditionellt båtbygge, sjöfartshistoria och kustkultur, sådant som lockar besökare utan att slita på vår miljö.

För det tredje kan vi få tillgång till nätverk och samarbete via Unesco. Åländska aktörer kan delta i internationella projekt, ha kunskapsutbyten och kulturprogram. Det kan ge både finansiering och nya idéer.

För det fjärde kan vi bevara och föra vidare vårt kulturarv. Unesco-status gör det lättare att motivera satsningar på utbildning, hantverk och dokumentation. Till exempel kan man stöda unga att lära sig traditionellt båtbygge.

För det femte kan vi arbeta mot framtida nomineringar. Åland kan identifiera platser eller miljöer som på sikt skulle kunna bli världsarv och använda Unescos ramverk som vägledning i hur man skyddar och utvecklar dem.

Talman! Kort sagt, även utan egna världsarv idag kan Åland använda Unesco som ett verktyg för synlighet, utveckling, bevarande och tillväxt.

Den årliga kostnaden för Åland för Unesco år 2025 var 1 363,77 euro. För mig är det en bra investering för att Åland kan profilera sig på en stor internationell arena, få synlighet och skapa tillväxt. Tack, herr talman!

Tack, herr talman!

Det var sannerligen ett intressant resonemang som ledamoten Asumaa förde om det immateriella kulturarvet. Jag tycker att det är särskilt viktigt att lyfta fram det naturliga kulturarvet. Dels handlar det om turismen, men också om det kulturella livet, särskilt i skärgården, som är under attack av olika slag.

Modernismen har bidragit till att folk tappar kontakten med naturen, av orsaker som kanske ligger utanför vår kontroll, men också på grund av lagstiftning. Jag tänker på vårjakten som försvann, vilket ledde till att mycket av kulturen och de traditioner som var kopplade till den också försvann. Utöver själva jakten försvann därmed också närheten till naturen.

Jag anser att vi har en stor möjlighet att, för en ganska liten kostnad, kunna marknadsföra Åland och bevara våra naturvärden och vårt kulturarv för framtiden, om det nu är på väg att försvinna.

Tack, talman!

Det är ofta så att man blir rätt hemmablind och inte ser de resurser och tillgångar vi verkligen har. Jag tror också att de som kommer utifrån ser på dessa saker på ett helt annat sätt. De ger dem ett värde och är faktiskt beredda att betala för att komma hit, för att se och uppleva naturvärden, andra resurser och det kulturarv vi har.

Det gäller att själv vidga sin vy och kanske tänka utifrån och in.

Tack, herr talman!

Föga överraskande håller jag helt med ledamoten Asumaa om den saken.

När delegationer kommer hit via Nordiska rådet, BSPC eller i internationella sammanhang och besöker Åland så får man ofta höra hur fantastiskt ställe vi har här. Många blir imponerade av vår natur och vårt samhälle, och det vi gör här hemma. Hemmablindheten är ganska farlig.

Jag märker också själv hur min syn på Åland förändrades när jag studerade i Uppsala och i Sverige i några år. När jag kom tillbaka hem hade jag en helt annan uppfattning och syn på land. Jag tror att det är en viktig aspekt att inte bli hemmablind. Sedan saknar man kon när båset är tomt.

Därför tror jag att det är viktigt för oss politiker att ta ansvar och etablera strukturer där denna kultur kan uppmärksammas och kan få det värde den faktiskt har.

Tack, herr talman!

Så är det. Det är klart att när vi pratar om tillväxt så är turismen en stor del av vår tillväxt, och vi behöver ha fler besökare. Men vi vill inte bli en plats för massturism. Istället bör vi utnyttja våra naturvärden och resurser på ett vettigt och klokt sätt, så att de förblir aktiva och attraktiva även i framtiden.

Vi vet att en turist spenderar ungefär 100 euro om dagen, vilket innebär mellan 150 och 300 euro per resa. Om man sätter detta i proportion till kostnaden för Unesco, som ligger på 1 367 euro, så borde man snabbt kunna räkna ut att vi behöver mellan 5 och 10 turister, så är det en investering.

Därför anser jag att detta medlemskap är en god investering för Åland

Tack, talman!

Jag brukar vanligtvis prata om åländsk identitet vid dessa tillfällen i samband med utrikespolitiken, men när jag lyssnar på debatten om Nordiska rådet tänker jag att jag vill byta fokus och istället diskutera detta ämne.

Jag anser att vårt mål med Nordiska rådet är att påverka områden utanför Norden, så att det blir bra för Åland på något sätt. Det övergripande målet är att stärka vår självstyrelse och påverka våra grannländer på ett sätt som gynnar Åland i slutändan. Det är det viktiga. Det är den typ av utrikespolitik vi ägnar oss åt.

I dag deltar vi i Nordiska rådet och har även representation i Bryssel och Helsingfors. Jag kan inte exakt säga hur mycket pengar vi lägger på dessa åtgärder idag, men jag uppskattar att det handlar om ungefär 300 000 euro. Det stämmer nog ungefär.

När vi pratar om kostnader och vad olika saker kostar, och om vårt mål är att påverka omvärlden så att det blir bra för Åland, så uppskattade en utredning från 2016 kostnaderna till 1 miljon euro för hela paketet. Om man indexusterar det, med inflationen till dagens penningvärde, så blir det 1,33 miljoner euro, om den här utredningen från 2016 stämmer. En mindre uppskattning är en halv miljon euro, vilket skulle bli 660 000 euro idag om man beaktar index.

Om vårt mål är att påverka länder utanför Åland på ett sätt som gynnar oss, skulle det innebära att vi skulle kunna fyrdubbla vår utrikespolitiska förvaltning i dag, eller åtminstone fördubbla den. Det skulle ge oss en betydande ökad möjlighet att påverka utanför Nordiska rådet om vi hade valt den vägen istället för den vi är inne på nu, förutsatt att dessa siffror stämmer. Vi får väl se hur det slutar.

Det är också viktigt att betona, när vi pratar om våra nordiska samarbeten som med Grönland och Färöarna, att Färöarna har en mycket starkare representation i Bryssel idag, vilket säkert påverkar deras möjligheter till att påverka och de satsar mycket mera på det idag.

Det har också varit mycket prat om säkerhet här idag, och att det är viktigt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv att vi är med i Nordiska rådet.

Vi är numera med i NATO. Vad man än tycker om vårt medlemskap i NATO, så tror jag att när det gäller militärpolitiska och säkerhetspolitiska frågor så har Åland kanske inte så mycket att säga till om. Vi har Finland som skyddar oss, och det ska vi vara glada över. Jag tror inte att man ska använda det som ett argument när man pratar om Nordiska rådet, att det är militärpolitiskt och säkerhetspolitiskt viktigt att vi är med där. Men det är min åsikt.

När vi jämför oss med Färöarna och Grönland måste vi tänka på att de har ett mycket starkt stöd från Danmark. De får stort stöd för sin verksamhet, medan Finland inte behandlar Åland på samma sätt som Färöarna och Grönland blir behandlade. Det finns väsentliga skillnader mellan Åland och dessa områden, både ur ekonomiskt och självstyrelsepolitiskt perspektiv.

Jag förstår charmen med att vara med i Nordiska rådet och delta i ett utrikespolitiskt sammanhang. Jag har själv varit på flera sådana möten under min tid i landskapsregeringen. När det gäller Nordiska ministerrådet åker man iväg på mötena, får prata med olika ministrar och det är faktiskt ganska häftigt. Man får framföra sina ståndpunkter.

Vi diskuterade t.e.x underhavsgruvbrytning i norra Sverige. Jag betonade att det inte är bra för oss som bor här, eftersom det som görs i norra Östersjön kommer att påverka Åland. Det betonades starkt, men Sverige gick ändå vidare med sina planer.

Jag vet inte hur stor betydelse det har att vi träffar våra nordiska kollegor under dessa korta perioder i Nordiska rådet. Det är svårt att sätta ett pris på det. Men det skulle vara intressant att veta om dessa samtal faktiskt har lett till att personer har agerat på ett sätt som har hjälpt Åland och inte bara i ord. Vi vet att skriftliga frågor har ställts både i Sverige och Finland som berör Åland till följd av olika möten. Men vi vet också hur det är med skriftliga frågor; de leder sällan till särskilt mycket resultat.

Det är viktigt att vi gör detta inte bara för vår egen skull, utan för att det faktiskt är ett kostnadseffektivt sätt att bedriva utrikespolitik. Vi vet dock inte vad kostnaderna blir förrän vi har mer information. Jag tycker att det är lite för tidigt att säga att vi absolut måste göra detta, för om vi inte gör det, riskerar vi att hamna i ett B-lag och bli utanför.

Förra året var jag i Baskien och besökte parlamentet där. Vi diskuterade hur de arbetar gentemot Spanien för att främja sin egen självstyrelse. Vi pratade faktiskt om Nordiska rådet, och de var nyfikna på vad vi gör där och hur det fungerar. De har inget liknande, utan arbetar mer med direkt påverkan. Uppenbarligen har det varit framgångsrikt för dem som är insatta i baskisk självstyrelse.

Jag vet inte om Nordiska rådet är det enda sättet att arbeta på, men det finns uppenbarligen andra metoder.

Vi behöver nog ta reda på kostnaderna och tänka på vad det övergripande målet är, nämligen att påverka länderna omkring oss för att få det bra på Åland. Det handlar inte bara om att vi ska vara med i Nordiska rådet av princip, det tycker jag att är fel. Tack!

Tack, herr talman!

Tack, ledamoten Wikström, för ett bra anförande med många intressanta frågeställningar. Det var bra och relevanta frågor.

Absolut är det så att vi inte av princip ska bli fullvärdiga medlemmar. Det handlar inte om det. Det handlar om att vi ska kunna säkra de platser vi har i dag, men också de platser som de andra medlemsländerna har i dessa samtal, utan att det medför en betydande kostnad som ingen riktigt vet vad den innebär. Då är det klart att vi kan gå in för det.

Men jag menar att den politiska viljan i dessa sammanhang är viktig att framhålla. Man ska inte stiga av startlinjen före den har börjat.

När det handlar om nordiskt samarbete talade ledamoten om militära samarbeten och militärpolitik. Det är klart att vi inte har med det att göra. Men den civila beredskapen är avhängig av den militära beredskapen och det är där vi har något att säga till om.

Tack, talman!

Det är bra att vi är eniga om att vi måste se vad kostnaden blir. Vi kan inte lägga vad som helst på det här. Det är roligt att höra ledamoten säga så. När man lyssnar på debatten kan man få ett annat intryck, så det är bra att höra detta klargörande.

När det gäller den civila beredskapen som ledamoten nämner, så stämmer det som han säger. Men är det verkligen Nordiska rådet som ska hantera civil beredskap? Det hör ju förstås ihop i och med att vi kan göra liknande saker. Jag vet inte om Nordiska rådet och att politiker träffas på det viset är rätt forum?

Jag ser det mera som att vi ska påverka andra aktörer utanför Åland, så att det blir bra här på Åland. Det ser jag som huvudmålet med all typ av utrikespolitik. Jag vet inte om civil beredskap uppfyller det målet.

Jag vill gärna bygga vidare på det som ledamoten resonerad kring i anförandet. Hur sätter man ett värde på dessa kontakter och nätverk? Det är oerhört svårt att sätta ett konkret pengavärde på internationella relationer, nätverk och vad de kan leda till. Det handlar ofta om många små insatser som tillsammans kan leda till något större. Man kan lägga grunden för något vars praktiska resultat kanske först syns om två mandatperioder.

Det är verkligen en utmaning att se det värdet, men jag anser att det är viktigt att vi strävar efter att vara relevanta på den internationella scenen. Det är av stor betydelse. Om vi inte är där, då sviker vi vårt parlament och våra väljare. Åland är en internationell aktör, och vi måste se till att vi värnar om den rollen.

Vi har arbetat hårt för att få en plats i dessa sammanhang, och särskilt inom nordiska samarbeten handlar det mycket om att tala samma språk och att hitta gemensamma nämnare. Det är det som är viktigt.

Jag håller med om att det är viktigt att vi är med och påverkar de aktörer som påverkar oss. Det är verkligen avgörande att vi gör det.

Kanske ursprungsfrågan borde vara: Hur mycket pengar ska vi lägga på påverkan och påverkansarbete utanför Åland? Hur mycket pengar ska vi totalt avsätta för detta? Om vi nu säger att vi ska lägga 1 miljon euro mer på det, då borde nästa fråga vara: Hur får vi så mycket effekt som möjligt av de här pengarna?

Just nu känns det som att det är väldigt viktigt att vi syns på olika platser i världen, utan att veta vad det kostar eller hur mycket pengar vi ska lägga. Det är lite som att börja i fel ände, på sätt och vis.

Diskussionen avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.