Remissdebatt

  • Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till social- och miljöutskottet.


  • Talman! Vi har idag ett förslag på ANDTS-program på ert bord som ett meddelande från regeringen.

    Landskapsregeringen beslöt ifjol den 8 juni 2021 att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att ta fram ett nytt ANDTS-program. Den kommittén presenterade sitt förslag den 10 december ifjol och landskapsregeringen fastställde programmet den 27 januari. Det här är ett program som brukar tas fram vart 4:e år och sedan framåt bereder en väg för ett åtgärdsprogram som just nu håller på att tas fram. Programmet är en del av en helhet av styrdokument som bereds på social- och miljöavdelningen under regeringsperioden för att främja befolkningens hälsa och välfärd.

    Programmet utgår från målen i utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland och programmet formulerar ett övergripande mål och sex delmål för landskapsregeringens ANDTS-politik. Det övergripande målet är att förebygga och begränsa de negativa fysiska, psykiska och sociala effekterna av ANDTS-bruk som hindrar människor från att leva ett hälsosamt, tryggt och meningsfullt liv. 

    Under framtagandet av programmet så har det varit deltagare från alla politiska partier med och höranden har hållits bland aktörer som är med i ANDTS-kedjan för att skapa sig en bild av trender, utmaningar och utvecklingsbehov. Nytt för detta program är att vi skickat ut förslaget på remiss och remissen har gått ut brett i det åländska samhället. Något som har varit extra viktigt för kommittén har varit att få med ett barnperspektiv i beredningen. Som ett led i det uppmanades kommunerna och Ålands gymnasium att inkludera synpunkter från elevråd och studeranderåd i sina utlåtanden eller be råden att lämna separata utlåtanden.

    En annan nyhet för detta program är att varje ett av de sex målen som man hittar i programmet har kopplats till en rad indikatorer för att kunna följa upp programmets måluppfyllelse. Det kan t.ex. handla om att följa upp mål 3 om minskad totalkonsumtionen av narkotika genom avloppsvattenmätningar, eller mål 4 om minskad tillgänglighet till alkohol och tobak genom att i skolundersökningar följa upp hur lätt minderåriga anser att det är att få tag på alkohol och tobak. Eller mål 2 om höjd debutålder genom antalet barn och ungdomar som i skolundersökningar uppgett att de provat på alkohol eller tobak.

    Annars så liknar målsättningarna till det stora hela på målsättningar från tidigare program men skillnaden är att vi separerat målsättningar i programmet och har ett separat åtgärdsprogram som kommer att formulera åtgärderna för att nå målen i programmet. Deadlinen för att lämna in förslag på åtgärder från de berörda aktörerna var förra veckan. Det verkar ha varit en bra ide att skilja på målsättningsprogrammet med åtgärdsprogrammet, för så mycket kan jag säga att antalet åtgärder som vi fått in är dubbelt fler än tidigare.

    Nu är planen den att vi inom mars kommer att fastställa åtgärdsprogrammet. Som en del i detta kommer en ny parlamentarisk kommitté att utses för att sedan följa upp att målsättningar och åtgärder verkställs. Deadlinen för att utse nya medlemmar är satt till denna veckas fredag den 10 mars och där väntar vi ännu på namn från några partier. Den här gruppen kan sedan sen även användas som hjälp och nyttjas för parlamentarisk förankring av olika beslut som behöver tas för att uppnå målsättningarna.

    Talman! Genom att formulera politiska mål bereder vi nu väg för berörda landskapsmyndigheter och avdelningar vid landskapsregeringen att formulera konkreta åtgärder i de mål som vi har formulerat. Det vi gör är att gå till målstyrning i stället för detaljstyrning.

    Det separata åtgärdsprogrammet som jag nämnde tidigare omfattar landskapsregeringen allmänna förvaltningsbyråer, landskapsmyndigheter och sådana särskilda funktioner som landskapsregeringen möjliggör under programtiden.

    Landskapsregeringen har nu samlat in åtgärderna. Så det vi nu idag diskuterar är det politiska programmet som är steg 1 - åtgärdsprogrammet är steg 2 och det ska vi i landskapsregeringen som sagt anta inom mars månad.

    Vi kommer även att tillsätta en operativ samverkan och referensgrupp vars syfte är att främja samverkan, kunskapsutbyte och egna initiativ bland aktörerna som är verksamma på fältet, på området för det politiska programmet. Deadlinen för att föreslå medlemmar till denna grupp är även den nu på fredag. Dessutom föreslås det genom PAF-medel finansieras en funktion för samordning och förebyggande ANDTS-arbete under hela programtiden för att bidra till måluppfyllelse, särskilt vad gäller målen som rör barn och unga. Tack, talman!


  • Tack, talman! Systemet är lite trögt idag, men tack för presentationen ministern. Det var riktigt intressant att höra. Det kommer att bli riktigt intressant och roligt att behandla det här i social- och miljöutskottet.

    Jag blir att fundera när ministern sade att åtgärdsprogrammet är så nära och att det är precis snart klart. Borde utskottet vänta på åtgärdsprogrammet? Så att det finns innan vi tar oss an målsättningarna, ifall det är någonting som vi tycker att saknas eller inte ska vara med eller någonting annat, hur ser ministern på det?


  • Tack, talman! Den stora utmaningen under framtagandet av det politiska programmet har varit att ha mål i siktet och inte åtgärder. Det är de sakkunniga som ska komma med åtgärderna, vi ska visa vägen till att komma till åtgärderna. Jag tror att det kommer att bli en vansklig väg att gå om man tar både det politiska programmet och åtgärdsprogrammet på samma gång. Men jag kommer gärna två gånger, att vi tar dem i olika steg. Visserligen har det varit tidigare under samma tak, det som vi i dag diskuterar. Men nu när vi har gjort en konkret uppdelning så kanske man behöver låta det vara så, även nu.


  • Ledamot Jörgen Pettersson (C) Gruppanförande | 14:27

    Talman! Tack ministern för det här programmet som handlar om ANDTS och som ger oss skäl att diskutera några av de riktigt svåra frågorna här i livet.

    Jag understöder varmt utskottsbehandlingen och ser fram emot vad social- och miljöutskottet når för slutsatser i all sin vishet. ANDTS är ett komplicerat begrepp. Det är någonting som är så gott som omöjligt att begripa om man inte verkligen känner till det. Jag tänker inte gå in på alla detaljer som finns i detta program. Jag tänker uppehålla mig en del vid det som kallas för alkoholberoende, som är en av de riktigt svåra frågorna här i samhället. Och om det kan jag berätta ty jag har varit där som det heter, för er som har läst historien.

    Det mest problematiska av allt, när någon har insjuknat i beroende, är att man väljer att inte söka hjälp av väldigt många olika skäl. Det här leder till för tidig död i värsta fall, till rätt svåra livsförhållanden och till många andra saker som ni alla någon gång har sett. Alla känner någon som på något sätt har drabbats på olika sätt av ANDTS-problematik.

    De här frågorna vill jag föra ett resonemang om. Jag stöder varmt stöd framtagandet av ett program som ANDTS och understryker vikten av att man sedan också ska följa det. Den övergripande biten, när det handlar om ANDTS och särskilt alkohol, är att begränsa utbudet. Ju mindre tillgång, desto mindre bruk eller missbruk. Där är jag möjligen något bränd av det förra ANDTS-programmet, som sade ungefär samma sak men som resulterade i en liberalisering av alkohollagstiftning. Där sade vi en sak, men vi gjorde något annat, av en massa olika skäl och alla
    behjärtansvärda på sitt sätt, men man följde inte det man hade sagt att man skulle göra.

    När det handlar om alkohol så vet vi alla att det är kringgärdat av romantik, svår buskis och alla har hört skämten; "kom igen nu, en till!" Det här gör att frågan är svår att diskutera. Av det skälet är jag glad över att lagtinget tar tillfället att ta den här debatten och att social- och miljöutskottet också tar den vidare. För när det handlar om att söka hjälp för något som man har förlorat kontrollen över, alltså en sjukdom, så ska det vara lika enkelt att söka hjälp för ett beroende - vilket beroende det än handlar om - som det ska vara att man söker hjälp när man har brutit ett ben. Skillnaden är nämligen noll. Det handlar om sjukdomar och sådana ska hanteras. Skälet till att det är svårare att söka hjälp för ANDTS-problematik är stigmatiseringen och skammen. Varför uppstår stigmatisering och skam? Svaret är enkelt, för att man väljer att inte prata om det. Saker som man pratar om så blir mindre stigmatiserat och mindre skamfyllt, och mot den bakgrunden är en sådan här debatt och utskottsbehandling viktig.

    Alkohol är nämligen fint på en himmelens massa olika sätt. Ni vet som buskishumorn säger; det får saker och ting att hända - dessvärre. Det är också ett gigantiskt samhällsproblem för det kan hindra människor från att på riktigt nå sin fulla potential. Ni vet att vi alla har sagt att vi ska jobba så att alla människor alltid ska kunna blomstra. Det kan bli besvärligare för den som har ramlat ner i ett missbruk. Det får konsekvenser för sjukvården - enorma konsekvenser för sjukvården, för polisen i form av brottslighet, för vardagsliv, för familjer, för barn eftersom det inte bara är den som insjuknar i missbruk som blir sjuk. Det är också ett stort nätverk omkring i form av medberoende, som det kallas, och som också på sitt sätt är en sjukdom. Det här får omedelbara konsekvenser, inte bara för den enskilde och dess omgivning, utan också för samhället. När vi är bekymrade över att den åländska tillväxten inte är tillräckligt stark så pratar vi om en massa olika åtgärder som man kunde göra. Sanningen är att den starkaste åtgärden man skulle kunna göra är att på riktigt hantera till exempel missbruksfrågor. Alkoholmissbruk drar ner produktiviteten, det ställer till det för humankapitalet, befolkningstillväxten blir lidande, även fast kanske buskishumorn säger precis tvärtom för sådana är vi människor. Vi väljer ibland att skämta när man kanske inte borde göra det. De offentliga utgifterna drivs idag till stor del av alkoholrelaterade händelser.

    Vad ska man då göra för att komma åt detta? Jo, jag tror att man dels ska vara noga med orden. I detta ANDTS-program så står det på ett ställe; "att man ska verka för att missbruk ska upptäckas" som om någon skulle försöka smussla bort eller gömma det. Där bidrar man indirekt till stigmatiseringen. Vi ska inte jobba på att man ska upptäcka missbruk. Vi ska uppmärksamma det. Här spelar ord roll. Det är alltså en annan sak att upptäcka saker eller att uppmärksamma det, och det tycker jag att man ska ta med sig i den fortsatta behandlingen. För när det handlar om att undvika den här stigmatiseringen så måste man också göra det på riktigt och inte bara i ord. Och för att undvika stigmatisering så handlar det om att man ska prata om saker på olika sätt.

    Hur stort är då detta problem? Forskningen visar - det pratas om evidensbaserat - det närmaste evidensbaserat som man kan komma, för det finns ingen jätte stark forskning kring just Åland i ämnet, men man brukar säga att 4,5-5 procent av den vuxna befolkningen utvecklar på något sätt ett alkoholmissbruk. I åldersgruppen 19-25 år är siffran hela 11 procent. Det här gör att vi på basen av evidensbaserat material kan slå fast att gott och väl över 1 000 ålänningar drabbas av detta. Ni kan själva räkna ut vad 1 000 ålänningar kunde ha gjort om de inte kämpade mot ett missbruk. Det skulle sätta fart på tillväxten på precis alla plan!

    Bara för den som är intresserad så med ett sådant alkoholberoende så menas att personen just där och då uppfyller tre kriterier av sex enligt den så kallade ISD 10-skalan, vilket är en internationellt erkänd statistisk klassifikation av sjukdomar. Jag tror att vi alla skulle vinna på att vara tydliga med att det handlar om en sjukdom. ANDTS-problematik handlar om beroendesjukdomar. Punkt! Det handlar inte om någonting annat. Man kan bli sjuk i det, lika logisk påföljd är att man kan tillfriskna om man tar den hjälp som finns att få och om den hjälpen erbjuds på rätt sätt. Missbruk är inte för alltid, beroendet kan botas precis lika bra som man kan bota det benbrott som jag nämnde tidigare.

    Ett missbruk av alkohol syns inte alltid i vardagen, men det syns väldigt tydligt på sjukhuset. Det sägs att över 60 medicinska diagnoser förvärrats av alkoholbruk. Jag är rätt övertygad om att väldigt, väldigt många av de problem som folk i dag dras med och som man säger att har en medicinsk förklaring också kan förklaras med alkoholmissbruk. Det finns ett så kallad övertal som man faktiskt verkligen inte har en aning om. Enligt statistiken så berör det över 1 000 ålänningar. Jag är säker på att mörkertalet är mycket, mycket större. Det mest problematiska är att de som har insjuknat i det så drar sig för att söka hjälp eftersom det känns lite skamfyllt, och där har vi pudelns kärna.

    I den mån som ett program som detta kan lyfta frågorna och berätta att det finns ett sätt att nå friskhet och nå bot så är det väldigt, väldigt bra.

    Det är också bra att man lyfter behovet av till exempel alkoholfria arenor. Man måste inte dricka vin för att man ska se på fotboll. Man måste inte dricka vin för att diskutera litteratur, även om det säkert kan hjälpa till ibland. Ni förstår, buskishumor igen. Man använder det här, "kom igen nu, det är väl inte så farligt" och det gör att det hela blir lite mer svåråtkomligt. Man behöver inte heller dricka vin när man ska gå på bio. Jag ser ju själv i min vardag att det vore bra om man skulle uppmuntra serveringen av alkoholfria alternativ, vilket faktiskt är ganska fattigt runt om på Åland, på alla ställen, och där tror jag att vi har många saker att vinna också.

    Det här är ett ämne som jag kunde uppehålla mig vid rätt länge av det enkla skälet att jag tror att det hör till de allra viktigaste folkhälsohälsofrämjande åtgärder som vi kan göra; att lyfta frågan, diskutera problemet och aldrig stigmatisera. Och lägg ner buskisskämten! Tack, talman, för ordet!


  • Talman! När vi gick igenom det här programmet på vårt gruppmöte så sade jag att den kanske största bristen i det - så är det med alla program, de är inte perfekta och ska man invänta det perfekta dokumentet så då blir man aldrig färdig - men den absolut största bristen i dokumentet är dels att man knyter missbruksproblematik så mycket till unga. Min uppfattning är att missbruket är väldigt jämlikt till den delen, det drabbar alla och också att det är väldigt mycket knutet till sociala problem. Sociala problem är förvisso en riskfaktor, men som sagt, missbruk är jämlikt. Det kan lika bra drabba en direktör på ett stort bolag som den som haft en väldigt trasslig social situation. Jag vill understryka det som ledamoten Pettersson här sade och jag tror det är jätteviktigt att vi framöver inte försöker lyfta upp den här traditionella bilden av en alkoholist, utan se att det finns högfunktionella alkoholister runtomkring överallt.


  • Talman! Tack det är alldeles riktigt. Jag tror att man ska också välja att betrakta det som beroendesjukdomar, eftersom missbruk i sig kan vara ett slags stigmatiserande ord som gör det lite svårare att ta till sig. Använder man beroendesjukdomar så lyfter man in ganska många av de problem som man faktiskt vill komma åt. Det är exakt så som ledamoten Zetterman sade, sjukdomen är inte något som drabbar någon särskild grupp, det slår verkligen mot alla och på precis alla sätt. Det finns ett stort mörkertal som naturligtvis är mörkertal eftersom man inte riktigt vet hur många de är, men jag tror mig veta att det är väldigt.


  • Talman! Det är ju så, som också Pettersson stundvis var inne på, att det här är en sjukdom som i hög utsträckning handlar om självinsikt. Alltså, vi vet att det finns många högfunktionella missbrukare, personer med utvecklad alkoholism eller annat beroende som faktiskt inte riktigt själv är medvetna om att de har ett missbruk och också frågan om riskbruk. Därför är det så oerhört farligt att reproducera tanken om att de som har missbruk är personer som är socialt utslagna eller personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och annat. Det är oerhört centralt att lyfta fram att det här är en sjukdom som kan drabba vilken ålder man än är i och vilken samhällsposition man än har. De facto ser vi att alkoholbruk bland unga minskar, medan det ökat ganska kraftigt bland till exempel pensionärer.


  • Tack, talman! Tack för de insikterna. En sak som jag faktiskt glömde bort att säga i mitt anförande är att det framgår i ANDTS-rapporten att konsumtionen av alkohol på Åland steg mest i hela Finland under åren 2019 till 2020. Det är information som man inte kan bortse från. Därför är det enormt viktigt att vi lyfter de här frågorna här och nu. Enligt statistiken så är det dessutom så att du är mer mottaglig för att utveckla en beroendesjukdom när du är yngre. Det säger statistiken och av det skälet så finns det nog väldigt goda skäl till att man ska hantera det så snabbt som man kan. Ju längre det går, desto svårare är det att ta tag i det.


  • Talman! Tack för ett viktigt anförande ledamot Pettersson. När vi tog fram det här politiska programmet - jag var lite grann inne på det i en replik med ledamot Söderlund - så var den svåra avvägningen att titta på hur vi kan få det till mål som man kan mät. Sedan kan proffsen, som jobbar med det här, komma in med olika åtgärder. Därför blir jag så glad när jag hade en snabb diskussion med en specialsakkunnig som sade att det kommer in dubbelt flera åtgärder än vad politiker, tillsammans i diskussion förstås med branschen, har hittat på. Men nu när man från branschens sida får komma in med förslag på åtgärder som man kan göra för att uppfylla programmet så är det dubbelt fler.


  • Tack, talman! Det är en rimlig konsekvens av att problemet är mindre stigmatiserat i dag än vad det har varit förr. Så tror jag att det är. Alla kan läsa och höra om olika livsöden som på olika sätt har rett upp sig, för de gör faktiskt det. En beroendesjukdom är verkligen inte värre än ett benbrott sist och slutligen, om det hanteras på rätt sätt och om man kan erbjuda rätt vård. Jag tror att det finns goda skäl för Åland och faktiskt för ÅHS att se över det man gör idag, då jag tror att det inte är tillräckligt bra eller så bra som det borde kunna bli. Av det skälet är det bra att man lyfter frågorna i detta program.


  • Talman! Om man tittar vilka som har kommit in med förslag på åtgärder så är det socialvårdsbyrån, hälso- och sjukvårdsbyrån, utbildningsnivån, vägnätsbyrån, finansavdelningen, regeringskansliet, ÅHS, ÅMHM, polismyndigheten, AMS, Ålands gymnasium, Högskolan på Åland, Ålands ombudsmannamyndighet, Ålands folkhögskola och Lotteriinspektionen bara för att nämna några. Det är väldigt brett som man nu kommer in med åtgärder kring de målsättningar som vi tillsammans här i parlamentet och i den här politiska gruppen har försökt titta på hur vi ska kunna göra. Men det är klart, man kan alltid göra saker lite bättre. Men jag tycker att det var bra nu att vi gjorde en åtskillnad mellan program och åtgärdsprogram, i alla fall känns det känns det som att det är rätt väg att gå.


  • Talman! Analysen av den uppräkningen av instanser som har synpunkter på det här är lovvärd, av det skälet att det berör alla. Det är snarare konstigt att det inte är ännu fler som har synpunkter på det. För fall man verkligen vill göra någonting åt det här, verkligen inser att det är en utmaning för hela samhället och något som hela samhället skulle må bra av och faktiskt blomstra av, som vi så fint uttrycker det, så borde det vara ännu fler som pratar om detta. Där har vi i den här salen ett slags ansvar att lyfta frågan; sluta stigmatisera, ta bort skammen och söka hjälp på olika sätt.


  • Tack, herr talman! Tack till ledamoten Pettersson. Jag tror att det var ett viktigt anförande. Tack för att han lyfte upp det här problemet med att ha ett program med fina målsättningar och sedan lagstifta i en helt annan riktning. Jag hoppas att ledamoten Pettersson fortsätter att hålla logiken där och att det inte blir fler åtgärder som går in i strid med vad programmet faktiskt vill åstadkomma.

    Mot den bakgrund och erfarenhet som ledamoten Pettersson har, vilka förbättringsmål ser han i samband med det här programmet när det gäller åtgärder på Åland för att komma till ett bättre läge för att hantera kanske framförallt alkoholbruk, riskbruk och missbruk på Åland?


  • Tack, talman! Den frågan tror jag att jag inte riktigt vill ge mig in på av det skälet att jag är ingen expert på det. Det finns yrkesfolk som ägnar sig åt sådant. För att man har brutit ett ben så gör det en inte till ortoped, utan man får hjälp med att ta hand om saker.

    Det som jag tror att Åland skulle vinna på är att ha en beroendemottagning, för all ANDTS-relaterade problem, som är lättillgänglig och som också är enkel att söka till. Jag tror inte att det är optimalt att man har en sådan mottagning inom ramen för KST-byggnaden där den är idag. Det är som att gå till socialen, det tror jag inte att är det optimala faktiskt, men det är bara utgående från vad jag själv tycker. Jag har inte den insikten att (… taltiden slut).


  • Jag tycker att det är en bra poäng. Ledamoten Pettersson lyfte upp beroendesjukdomarnas koppling till skam och kanske också skam att uppsöka den här hjälpen. Hur ska man organisera det så att det blir så lättillgängligt som ledamoten tänkte, att det blir en lågtröskelmottagning som vi har pratat om i andra sammanhang och att det är en dörr som man kan gå in i utan att behöva känna sig iakttagen från samhället i övrigt? Man ska tryggt och bra kunna begära att få den hjälp som man har rätt till och kanske är i behov av.


  • Tack, talman! Jag tror att ett av de här långsiktiga problemen med just beroendesjukdomar faktiskt är stigmatiseringen och skammen att man inte riktigt har kontroll över situationen, vilket man faktiskt inte heller har om man har brutit ett ben, men det är en helt annan fråga. Och det gör att man har betraktat beroendesjukdomar mer som ett socialt problem än som en sjukdom. Där är det nog dags att sluta och att faktiskt byta fot, för det handlar om sjukdomar. Det är inte ett socialt problem, och betraktar man det som ett socialt problem så kommer man att stöta bort ganska många av dem som behöver hjälpen, eftersom de inte tycker att det är ett socialt problem. Dessutom så är förnekelsen väldigt stark i det hela, det ska man inte heller stryka under mattan.


  • Tack, fru talman! Jag vill tacka ledamoten Pettersson för detta anförande. Det visar verkligen på hur mångfacetterade och faktiskt hur svår dessa frågor kan vara. Det handlar om olika personers förutsättningar och var man kommer från.

    Jag instämmer fullt och fast att den öppna dialogen bidrar till att minska stigmatisering. Detsamma gäller exempelvis mental ohälsa som i många fall är nära besläktat också. Jag vill varmt ställa mig bakom att diskutera svåra och stigmatiserande frågor. Det ska vi i denna sal vara föregångare till och det tycker jag att vi är när vi har den här debatten. Därför tryckte jag på från första början väldigt hårt att vi skulle ha ANDTS-programmet till debatt i lagtinget. Så jag vill tacka ledamot för det anförandet.


  • Tack, talman! Det är ju så här att det är det goda samtalet som vi på något sätt ändå alla eftersträvar, eftersom det goda samtalet bygger bättre samhällen och det gör att man skulle slippa mer krig faktiskt också, om man ser till det stora hela. Men det goda samtalet förutsätter att man dels lyssnar och att man dels läser och tar till sig det som vi den här gången pratar om, ANDTS-programmet. Jag vill inte på något sätt låta kritisk gentemot det, för det är jag inte. Det är nämligen ett otroligt bra program och det bra att man lyfter upp det. Men jag tycker att det är viktigt att vi ska komma ihåg att det vi säger där så ska vi också göra. För gör vi det, då kan vi faktiskt förbättra saker på riktigt.


  • Tack, fru talman! Jag håller helt med. Jag tror också att det finns en bättre chans för det nu när vi har separerat åtgärdsprogrammet, och det skrivs av dem som faktiskt har saken i sina händer.

    Som fältare arbetade jag enligt det förra ANDTS-programmet och de program som har varit före det. Jag håller med om att det har känts lite otydligt tidigare och de erfarenheterna har jag tagit med mig i arbete också i kommittén och jag känner att det är flera som har gjort det. Det har varit ett väldigt engagerat arbete.

    Men med det sagt vill också poängtera var jag kommer ifrån, just från den sociala biten och där arbetet med yngre personer visar på att det i vissa fall faktiskt finns social bakgrund till ett beroendebeteende och att det även är en problematik som man behöver fånga upp förebyggande och i ett tidigt skede. Det är detta som gör frågan så mångfacetterad och svårhanterlig om vi inte pratar om den. Om vi diskuterar den, har en öppen dialog, debatterar och lär oss av varandra så tror att vi kommer att kunna mejsla ut den sakta men säkert. Det är otroligt att det inte gjorts tidigare. Vi har haft alkoholen med oss så länge, man tycker att det borde ha gjorts redan.


  • Tack, talman! Det var kloka ord från ledamoten Påvals. Man kan säga så här att det förebyggande arbetet är något som vi använder som ett mantra i den här salen egentligen. Det som gör det lite svårare när det handlar om beroendesjukdomar är att om du är i 50-årsåldern och drabbas av något sådant så är det lite för sent för förebyggande åtgärder. Då behöver man göra något annat i stället. Där är det viktigt att man dels inser att det handlar om en sjukdom som kan botas och att man därmed bygger systemen som ska hantera dem. Allting är precis lika viktigt i dessa frågor. Men det viktigaste av allt är att inte stigmatisera, inte känna skam och våga prata om det.


  • Tack ledamoten Pettersson. Det var ett intressant anförande. Det är så att nyktra förebilder behövs.

    I ledamotens anförande nämnde han att missbruket är en sjukdom och att det är väldigt viktigt att det finns vård och hjälp att få. En sak som jag inte hörde i anförandet men som jag ändå vill lyfta fram, så av egen erfarenhet så är ju ändå en förutsättning att individens egen vilja finns för att ta tag i själva sjukdomen och betydelsen av att inse att man är sjuk för att kunna komma vidare.


  • Tack, talman! Det var ett bra påpekande. Jag hoppas att jag inte använde att begreppet missbruk är en sjukdom, för jag skulle vilja använda begreppet beroende, då det finns en viss nyansskillnad där.

    Ledamoten Norberg har alldeles rätt i det eftersom det handlar om förnekelse. Dilemmat kan vara att i den bästa av världar så ska den som har insjuknat själv inse att den har insjuknat. Nu är den här sjukdomen av den beskaffenheten att det kan vara den som har insjuknat som sist av alla begriper det. Det gör den mer djävulsk i sin uppbyggnad. Och det där är någonting som man måste hantera och därför våga prata om, för genom att tiga så hjälper man till att sjukdomen förvärras och blir svårare att bota.


  • Absolut, transparens behövs även i detta fast det kan vara svåra och jobbiga ämnen att prata om.

    I anförandet så nämnde också ledamoten att det var dåligt när det gäller restaurangnäringen. På något sätt och vis skulle jag vilja ta lite restaurangnäringen i försvar. Jag har själv hållit mig till alkoholfria drycker under en lång tid och jag tycker att de senaste fem åren så har faktiskt utbudet ökat enormt på restaurangerna när det gäller att kunna få ett alternativ som är alkoholfritt, både när det gäller ölsorter så har det kommer väldigt många - jag dricker själv inte öl, jag tycker inte om öl - men t.ex. så finns det goda alkoholfria viner idag som man kan ta till en bit kött.


  • Tack, talman! Det kan mycket väl vara så som ledamoten Nordberg sade. Han ringar dock in problemet väldigt listigt i det att han betraktar de alkoholfria dryckerna som alternativ. Och det är precis där vi är i samhället i dag. Att välja det alkoholfria alternativet är just ett alternativ, eftersom det som är gängse praxis är det andra, och där tror jag att man har att göra med en stor del av problematiken. Vi har kommit så långt att det normala är att man väljer alkoholhaltiga drycker och det onormala är att man tar det andra. Och det är faktiskt rätt konstigt i det stora hela för, trots allt, det ställer till med väldigt, väldigt mycket mer än vad det ger.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Gruppanförande | 14:58

    Tack, fru talman! ANDTS-programmet 2022-2024 är det program där vi från politiskt håll presenterar våra målsättningar för att förebygga och hantera skadeverkningar av alkohol, narkotika, doping, tobak och spel, både individuellt och på samhällsnivå.

    Arbetet i kommittén med framtagandet av programmet har varit väldigt konstruktivt och givande, man har lärt sig saker och fått använda en hel del erfarenheter i arbetet.

    I mitt arbete som fältare kommer jag ihåg att ANDTS-programmet kändes aningen flummigt och otydligt. Det var svårt att tyda ut de konkreta åtgärderna från målformuleringarna. Kontakten mellan de politiska målen och det konkreta arbetet kändes ibland vag. Den erfarenheten försökte jag hålla bakom örat under kommitténs process med det nya ANDTS-programmet och jag upplevde att liknande ambitioner även fanns bland de övriga i kommittén och det uppskattas.

    Jag vill därmed nämna två saker som jag tycker att är en klar förbättring i dessa avseenden. Det första är att det parallellt har skrivits ett separat åtgärdsprogram med fokus på just konkreta åtgärder. Det ska färdigställas inom kort. Vi har fått höra av ministern att det innehåller dubbelt så många åtgärder jämfört med tidigare. Det är väldigt glädjande att höra. Det separata åtgärdsprogrammet har goda chanser att fungera som en välförankrad bro mellan de målsättningar som uttrycks i programmet och de faktiska åtgärderna som det ska leda till, just för att det har skrivits av tjänstemän på socialvårdsbyrån i samarbete med berörda byråer i förvaltningen, landskapsmyndigheter och andra externa aktörer.

    Åtgärdsprogrammet är förvisso utformat utifrån de politiska målsättningarna som är satta av kommittén, men det är formulerat och skrivet av dem som ska utföra åtgärderna. Det här är en viktig sak. Förhoppningarna och förväntningarna på detta åtgärdsprogram är höga inför att det är färdigställt här inom kort.

    Det andra som jag tycker att är bra med det här programmet, fru talman, är att det just nu under varje målsättning finns tydliga indikatorer som man kan utgå ifrån i utvärderingen och den eventuella revideringen som ska göras under 2023. Tydliga indikatorer är viktiga för att se till att målprogram som detta inte bara blir en pappersprodukt som klipps och klistras in från det föregående.

    Fru talman! Programmet är menat att gälla alla medborgares välfärd och åtgärderna behöver utformas för att ge hjälp och stöd åt var och en som behöver oavsett vem man är. Programmet har dock en tydlig lutning åt det förebyggande arbetet mot yngre personers bruk av ANDTS. Det är något som kommittén har varit överens om att är en korrekt prioritering för att motverka långsiktiga skadeverkningar.

    Här passar det att nämna en detalj som har efterlysts av speciellt föräldrar och personer som arbetar med ungdomar. Den detaljen är att skadligt bruk av digitala spel kan vara lika beroendeframkallande som spel om pengar. Det här är något som har diskuterats mycket i kommittén och vi fick till skrivningar om detta, vilket jag vet att har saknats under många år tidigare. Digitalt spelande kan leda till olika typer av problematik som hemmasittande, utanförskap och den social problematiken som är kopplad till avsaknad av skolgång och andra typer av sociala bekymmer. Dessutom finns olika typer av pengaspel inbakat i många av onlinespelen, vilket gör att gränsen mellan de två alltmer suddas ut och blir svårhanterligt.

    Fru talman! För att dessa åtgärder, som vi väntar i åtgärdsprogrammet, ska kunna genomföras i praktiken så behöver nödvändiga strukturer vara på plats, om vi ska ha någon chans att uppfylla detta program.

    Vi behöver möjliggöra effektivare samarbeten mellan alla aktörer som arbetar med ANDTS-frågor, både inom den offentliga sektorn och mellan alla tre sektorer, med individens behov och förutsättningar i centrum, enligt den nya socialvårdslagen. Det handlar om att identifiera riskfaktorer och skyddsfaktorer, att motverka det första och gynna det senare.

    Som jag nämnde tidigare i ett replikskifte så är skadligt bruk av ANDTS en mycket mångfacetterad fråga. Den kan vara svårhanterad för att den kan betyda väldigt olika utifrån vem det gäller och vilka förutsättningar man har. Det som jag har sett utifrån min bakgrund är att ANDTS i många fall kan vara en konsekvens av psykisk och psykosocial ohälsa av olika slag. Det kan alltså finnas en tydlig koppling till annan problematik i tidig ålder. Det kan handla om trasiga familjeförhållanden, det kan handla om arv och det kan handla om vuxnas förväntningar på barn och tonåringar.

    I lördagens tidning, fru talman, kunde vi läsa om att köerna till BUP har växt enormt. Experterna som uttalar sig tycker att det behövs en strukturell förändring från grunden när det gäller att bemöta psykosociala problem. I artikeln nämns flera gånger behovet av ökade samarbeten mellan ÅHS, KST och tredje sektorn för att hitta bättre och tidigare insatser innan saker och ting behöver gå till BUP. Det här är en viktig fråga som jag har stött på både i arbetet som fältare och som politiker. Och får vi inte bukt med den psykiska och psykosociala ohälsan i samhället så kan vi skriva hur mycket ANDTS-program vi vill, det finns stora delar i det som då inte kommer att kunna realiseras. Det är också till stor del effekter av den samhällskris som orsakats av coronapandemin som vi kommer att behöva hantera en god tid framöver. Varför jag nämner det här är att sociala insatser ofta är tätt länkade med varandra. På detta sätt är resultatet av landskapsregeringens övriga satsningar också avgörande för att kunna uppfylla många av dessa målsättningar. Det främsta exemplet är projektet för att öka barns och ungas välmående.

    När jag inne på samarbeten så vill jag särskilt lyfta den operativa referensgruppen för ANDTS-frågor som finns på Åland och som består av aktörer som har frågorna i händerna dagligen. Den gruppen är en engagerad och värdefull resurs som jag tycker att man ska använda så mycket som möjligt, även för framtagandet och för uppdatering av det här programmet och åtgärder.

    Fru talman! En hel del tankar har även väckts i efterhand nu efter att programmet klubbades innan jul. Det som framkommer i dagens debatt så hoppas jag att tas i beaktande i slutförandet av åtgärdsprogrammet och den eventuella revideringen.

    Jag kan nämna några saker. I lagtingsgruppens diskussion så har det bl.a. framkommit att en oro finns kring avsaknad av skrivningar om äldres skadliga bruk av ANDTS och då främst alkohol. Det är en sak som jag hoppas att berörs av punkter i åtgärdsprogrammet. En annan sak som framkommit är problemet med läkemedelsmissbruk och att det inte nämns specifikt.

    Ytterligare en sak som har väckt frågor är just kommunernas roll i ANDTS-arbetet och ANDTS-programmets utformning, även om de inte har varit direkt delaktiga i framtagandet av åtgärdsprogrammet så är ju ändå det förebyggande ANDTS-arbete i stort kommunernas ansvarsområde. Kommunernas remissvar till detta ANDTS-program varierar även kraftigt när det gäller åsiktsyttringar och uttömmande resonemang. Men det har vi alla lärt oss att 16 kommuner är fler än en landskapsregering.

    Som en sista fundering, som har kommit upp i efterhand fru talman, är just den mellanutvärdering och den eventuella revidering av åtgärdsprogrammet som ska genomföras 2023. Frågan är hur mycket de ändringarna i en sådan revidering kan spela roll när det görs ett år innan programperiodens slut?

    Sedan vill jag höja en liten flagga för var och ens ansvar så att inte åtgärdsprogrammet skrivs om vid det tillfället så det ska anpassas efter väntade resultat för att vinna politiska poäng. Det låter kanske lite cyniskt att det sägs, men jag känner ändå att det behöver sägas.

    Några av dessa frågeställningar som jag nämnde här kommer bl.a. att beröras mera av mina lagtingskollegor från partiet, i personliga anföranden.

    Slutligen, fru talman, några ord om arbetet i kommittén. Tidsschemat för kommitténs arbete med ANDTS-programmet har varit rejält pressat, det har varit halva tiden jämfört med tidigare kommittéer. Orsaken är coronapandemin - "say no more". Jag vill ändå starkt rekommendera till framtida ministrar och ANDTS-kommittéer att i framtagandet av nästa program slå vakt om tidsschemat så att den halverade arbetstiden inte automatiskt blir någon sorts standard. Det fungerade nu relativt bra på grund av flera orsaker som vi inte behöver gå in på mera i detalj. Vi har fått ett väldigt bra och lösningsfokuserat samarbete i kommittén under ledning av minister Annette Holmberg-Jansson. Jag vill tacka samtliga ledamöter för det. Jag vill även framföra ett särskilt tack till kommitténs mycket pålästa och strukturerade sekreterare Fredrik Rönnlund som tålmodigt men väldigt målmedvetet har guidat kommittén och drivit på en tidsmässig förkortad men intensiv process. Jag kan stanna där. Tack, fru talman!


  • Talman! Ledamoten lyfte upp det digitala spelande och där tycker jag att ju mer vi satte oss in i frågan, desto mera svårt blev det att kunna dra en gräns mellan ett vanligt spelberoende till ett digitalt spelberoende som våra barn befinner sig i. Vi brukar prata om inkörsport när det gäller alkohol och droger. Här tycker jag att vi hade en ganska enig syn i gruppen, att det är viktigt att vi lyfter upp det digitala spelandet som en inkörsport till ett beroende.

    Det som jag också är glad över att vi fick med i programmet, och som ledamoten lyfte upp, är kamratstödsgrupper, stöd till familjerna och stöd både till barnen och till föräldrarna i beroendeproblematik.

    Sedan lyfte ledamoten upp läkemedel och där gjorde man en utredning (… taltiden slut).


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 15:10

    Tack, fru talman! Tack minister Annette Holmberg-Jansson som för den repliken. Ja, jag vill haka på kring kamratstödsgrupperna och speciellt Ninnigrupperna som man lyfter fram och anhörigas roll. Något som är väldigt bra och som finns i beskrivningarna är just skillnaden på vuxna anhöriga och barn som är anhöriga. Vuxna som är anhöriga kan användas som en resurs, lika mycket som de som behöver få hjälp. Barn får under inga omständigheter användas som en resurs utan ska enbart prioriteras som mottagare av insats.

    Just på tal om stigmatisering, som har nämnts i tidigare replikskiften, så just dessa kamratstödsgrupper är väldigt viktiga för barn till personer med beroendeproblematik. Man blir inte utpekad, man får komma in i en verksamhet och känner att man har ett kamratskap som är normalt.


  • Talman! Ledamoten lyfte upp läkemedel och att detta inte lyfts upp mera. Vi hade en diskussion om det i gruppen. I den ANDTS-enkät som gick ut från ÅSUB så lyfte vi specifikt upp den frågan den här gången, för jag hade fått signaler bland annat från operativa gruppen att det är ett problem med bland annat överkonsumtion av paracetamol. Men det kom inte fram någonting i den undersökningen. Men oavsett så har vi ju skrivningar om skadligt bruk och det är ju något som vi får ha med.

    När det gäller de äldre så täcker både målsättning 1 och målsättning 3 in hela befolkningen. Vi ska inte peka ut de äldre som en specifik grupp. Men jag håller med om att där kunde vi kanske ha gjort det på ett annorlunda sätt och vara lite tydligare också kring problematiken kring de äldre. Men de täcks in, som sagt, i målsättning 1 och 3.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 15:13

    Tack, fru talman! De två frågorna som ministern nu nämnde i replik, dels läkemedelsmissbruket och äldres bruk, är två väldigt svåra frågor som är mer komplicerade att ringa in. Jag kommer ihåg från diskussionerna i kommittén att läkemedelsmissbruk ofta går in i narkotikabruk, det är svårt att definiera vad som är vad och sätta fingret på det. Vi hoppas att det ändå har täckts in väl i målsättningarna så att det går att skriva åtgärder kring det.

    Den andra saken är vuxnas bruk och problematik som på ett annat sätt är svårare att få tag i. Det är en problematik som bygger väldigt mycket ändå, på ett annat sätt, på individens eget initiativ och individens egen vilja. Det är en svårhanterad fråga på (… taltiden slut).


  • Ledamot Wille Valve (M) Gruppanförande | 15:13

    Talman! Det här är det tredje ANDTS-programmet som jag har förmånen att debattera. Jag anser att det i det här programmet finns saker som måste ses i kontexten av de två tidigare programmen. Man kan se en viss utveckling i programmets kvalitet.

    Om man granskar det här programmet i ljuset av tidigare så finns det några punkter som är särskilt värda att lyfta fram.

    Punkt ett är en mer kvalitativ analys än tidigare kring spelberoende, vilket ledamot Påvals också var inne på, och framförallt den flytande gränsen mellan penningspel och andra spel. Det märks att detta är en fråga som har diskuterats och programmet har blivit bättre av att den här frågan har diskuterats.

    Bra är också den sunda självkritik som finns i rapporten, specifikt kring pandemins reella effekter på försäljningssiffrorna. Huruvida det verkligen har skett en varaktig ökning i Ålands totala alkoholkonsumtion, det vet vi egentligen först efter ett "normalår" utan pandemi.

    En tredje bra sak är att vi för första gången får värdefulla upplysningar från t.ex. Lotsbroverket, om hur drogtillgången har sett ut på Åland också under pandemin. Vi kan konstatera att pandemins effekt varit dramatisk på droganvändandet, om ni tittar på tabellen på sidan 11. Uppenbarligen har det varit svårare att få tillgång till droger i pandemitider, med allt vad en pandemi innebär av isolering och gränskontroller. Det här är en viktig pusselbit för att förstå drogbruket på Åland i ett flerårsperspektiv. Det som borde bekymra oss här, när vi tittar på siffrorna, är bl.a. att tillgången på kokain verkar vara anmärkningsvärt god oberoende av stora samhällsförändringar såsom pandemier. Jag återkommer till den här punkten.

    En fjärde bra sak som är värd att notera handlar om siffrorna som rör det s.k. tunga missbruket, dvs. antalet klienter som vårdas på institutioner för missbrukarvård. Av anonymitetsskäl kan inte missbrukarvården berätta precis vilka som besöker den, men ofta har referensgruppen fått beskedet att det är ”samma klientel som tidigare” som vårdas. Den statistik som vi idag har fått ta del av i denna rapport bekräftar i stort den bilden.

    För det femte så är det mycket bra att rattfyllerierna minskar, även om just denna statistik måste tas med en viss nypa salt då vårt befolkningsunderlag är så litet.

    Finns det något att förbättra? Förstås finns det alltid saker att förbättra. THL har värdefulla data också för Ålands del som hade varit intressant att inkorporera för att kunna dra mera långtgående slutsatser om risk- och missbruk under coronapandemin. På sidorna 35-36 hade man kunnat notera att den nya åländska alkohollagen faktiskt ger ÅMHM effektivare medel att begränsa alkoholförsäljning och rent av vägra tillåta alkoholförsäljning, t.ex. nära ungdomsgårdar, vilket finns skäl att påminna om i den här salen. Vi klubbade ju en alkohollag som på flera punkter är strängare än på rikssidan i flera hänseenden. Vi införde krav på alkoholfria drycker, begränsade ungas möjligheter att arbeta inom restaurangbranschen och införde flera befogenheter för ÅMHM att begränsa alkoholförsäljning än vad som finns på rikssidan.

    I nästa ANDTS-program kunde det vara på sin plats att analysera effekterna. Alltså, har vår strängare reglering av restaurangbranschen haft någon verkan eller inte på åländskt risk- och missbruk? Min personliga, högst ovetenskapliga, tippning är att vi knappast når omfattande folkhälsomål genom att enbart klämma till det vi kan dvs. restaurangbranschen och låta alkoholtillgången i övrigt vara oförändrad; taxfree, alkoholmonopol osv. Men det återstår att se.

    Om vi tittar på lite bredare samhällstrender som också berörs i programmet så ser vi till exempel att rökning fortsätter att minska, snusning ökar och nykterhet ökar bland våra unga.

    Vi kan också notera att cannabisbruket bland åländska unga verkar ha stabiliserat sig på samma nivå som föregående undersökning. Vi ligger nu kring det nordiska genomsnittet till den delen. Jo, vi har sett en liten minskning i bruket bland åländska unga, men de här siffrorna måste tolkas försiktigt och sättas in i en nordisk kontext. Tittar vi på Sverige, Folkhälsomyndighetens siffror, så andelen personer, 16-29 år, som uppgav att de använt cannabis under de senaste 12 månaderna så var 8,2 procent. Vi ligger alltså en del under den svenska nivån. I programmet jämförs också med riksnivån där det står: "Under de senaste 12 månaderna har 1,7 procent av de svarande på Åland använt cannabisprodukter. Motsvarande siffra i riket var 7 procent av befolkningen i åldern 15-69 år vid mätningar år 2018."

    Men det som vi särskilt måste notera på Åland är att ungas bruk av andra droger än cannabis verkar vara på uppåtgående. Särskilt oroväckande är att Åland placerar sig högst med 5,5 procent jämfört med andra regioner i Finland vad gäller ungas bruk av andra droger än cannabis. Det är, mina vänner, en oroväckande trend som bör ge avtryck i det kommande åtgärdsprogrammet.

    Sammanfattningsvis är de politiska övergripande målen i kapitel 7.2 vettiga och välavvägda. Vi moderater ser med intresse fram emot det åtgärdsprogram som ANDTS-programmet kommer att bli grunden för.

    Det kan också vara naturligt att till lämpliga delar inlemma det här arbetet i den kommande folkhälsostrategin som nämns i regeringsprogrammet, för det finns en stark koppling mellan mera hälsa, mera renlevnad, mera friskvård och mindre risk- och missbruk. Tack för ordet!


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Gruppanförande | 15:21

    Tack, fru talman! Ålands Socialdemokrater tycker att det är bra att ANDTS-programmet har uppdaterats igen. De här frågorna som man behandlar i programmet, missbruks- och beroendeproblematik, är något som genomsyrar hela det åländska samhället. Personligen antar jag att man inte bara en eller två gånger under alla år har vägt dessa aspekter mot varandra; de s.k. ekonomiska fördelarna mot skadan som ett beroende och en missbrukarsjukdom innebär för individen och för samhället.

    Å ena sidan arbetar man ihärdigt med att förebygga och stävja att folk insjuknar i olika beroendeproblematik och allt vad det innebär som mänskligt lidande, förstörda relationer, samsjuklighet, ekonomiska problem och brottslighet. Ni vet hur illa det kan gå.

    Allt detta kostar samhället enorma summor pengar och resurser. Å andra sidan är särskilt två av dessa, alkohol och spel, två ekonomiska injektioner i det åländska samhället.

    Det vi från lagtinget kan se till är att programmet efterföljs. Vi ska bevaka dess fortsatta förverkligande och att målsättningarna efterföljs och bockas av, både via en lagstiftning som hör i hop med programmet och genom att säkra dess finansiering.

    Detta är viktiga frågor för alla dem, i alla led, som jobbar med missbruksfrågor och problematik. Det är viktigt med en förankring och en aktiv och fortgående kommunikation och ett stärkt samarbete mellan alla de aktörer som är inom detta spektrum. Det är avgörande att det finns en finansiering som är stabil, långsiktig och säkrad också för tredje sektorn och föreningarna, kommunerna och alla de andra aktörerna som har sin viktiga del i det här pusslet. ANDTS-rapporten ska inte bara blir en pappersprodukt utan ett aktivt arbete i flera led med ett tydligt ledarskap och en vilja att uppnå och följa upp de här målsättningarna.

    Talman! Från Socialdemokraternas lagtingsgrupp har jag deltagit som ersättare i arbetsgruppen. Jag ersatte vår representant Dan Sundqvist som har en ordinarie plats. Vi haft kontinuerlig kontakt för att stämma av och bolla frågor och skrivningar. Vår representant är nöjd med arbetet i gruppen.

    Det finns dock en fråga som jag personligen önskar att utskottet skulle titta lite närmare på och också inom det framtida åtgärdsprogrammet. Det är det som kallas ett problematiskt spelande hos unga. Det handlar i första hand inte om att man skuldsätter sig ekonomiskt utan visar sig på andra sätt som isolering, skolfrånvaro, omvänd dygnsrytm och mycket stillasittande.

    De vanliga spelen bland åländska unga och också bland vuxna är de så kallade online rollspelen. De kännetecknas av att spelaren är delaktig i ett globalt, ständigt pågående, skeende utan slut och där det alltid finns andra spelare uppkopplade dygnet runt, 7 dagar i veckan hela tiden. Det är inte som de spelen som jag är uppväxt med, att man tryckte på "save", spara, så går man vidare och så kommer man tillbaka efter en liten stund. Det är en generationsfråga hur man tycker och tänker om spel.

    De här spelen gör att många rycks med och kan uppleva det som väldigt svårt att sluta spela, t.ex. avbryta för att man behöver äta eller gå och lägga sig. Aggressioner och våldsamheter visas mycket i hemmet när barn har insjuknat i den här spelproblematiken och också en upplevd utanförskap, för om man får ett spelförbud så hamnar man utanför sin sociala kontext.

    Kommunikationen med andra spelare i spel är jättebra. Barnet lär sig hitta ett socialt sammanhang, får lära sig många nya språk, många nya färdigheter och träffar faktiskt vänner för livet runt om på hela jorden, så det är inte bara dåligt heller. Man måste tänka på frågan i ett bredare perspektiv. Det finns väldigt mycket som är bra med det här också.

    När föräldrarna säger att du ska sluta spela på kvällen så är det samma sak som att du inte får vara med på din fotbollsträning. Jag hoppas, som sagt, att det här är någonting som utskottet vill titta på lite mera och fördjupa sig i.

    Föräldrar kan behöva stöd i att hantera sina barns datorspelande eftersom spelförbud och restriktioner kan upplevas som frustrerande och orättvist för barnen. Man tar barnet ur sin kontext och det leder till sämre kontakt med vännerna. Om ett barn inte får spela spel på kvällen så betyder det - precis som jag sade tidigare - att man blir borttagen från vilken aktivitet eller vilket sammanhang som helst.

    Å andra sidan, är det så att barnet inte upplever det här som någonting problematiskt men vuxna upplever det här som någonting problematiskt så är det ju en generationsfråga.

    Det finns en specialist inom datorspelsberoende som heter Sven Rollenhagen. Han har gjort en checklista med tre zoner; grönt, gult och rött. I den gröna zonen finns de positiva effekterna av datorspel som till exempel att man förbättrar sitt strategiska tänkande, den sociala biten och man får mycket ökade språkkunskaper. Mina egna barn pratar t.ex. flytande engelska och nästan flytande ryska idag bara för att de har spelat mycket på nätet. Jag tycker att det är ganska häftigt för att det hade de aldrig lärt sig i skolan eller annars.

    De personer som befinner sig i den röda zonen, de uppvisar faktiskt en missbrukarproblematik, samma missbrukssjukdom som vi har pratat tidigare om här med både alkohol, droger och mediciner och så vidare. De tappar intresset för gamla fritidsintressen och sina kompisar, rubbar sin dygnsrytm, är uppe på nätterna och sover på dagarna, rastlöshet och irritation när spelet uteblir. Det är också vanligt att man har många allvarliga konflikter med familj och vänner.

    Vi vet också i dag att barn inom NPF-diagnoser, som autism eller ADHD, har en ökad risk att fastna i den här missbruksproblematiken just vad gäller spel. Man gillar att fokusera på en sak, slipper ha ögonkontakt eller ha någon slags vidare kontakt med andra människor, utan det är bara det här spelet som gäller.

    De här zonerna är uppdelade i grön, gul och röd. Den gröna zonen - Det betyder att spelandet är bra i en måttlig dos. Det är socialt, det ger en känsla av tillhörighet och man får kontakt med andra kulturer. Det är kul, spännande och man blir bra på språk och särskilt på engelska.

    Gula zonen - De positiva effekterna kvarstår, men personen börjar slarva med läxor, bråkar mycket mera hemma om skärmtider och lägger av till exempel med sin träning.

    Den röda zonen - Personen blir rastlös, börjar ljuga om speltider och annat runt spel, försämrad hälsa och kondition, börjar skolka eller är mer frånvarande från jobbet och får till exempel sparken. Det är här som familj och anhöriga börjar protestera och personen, familjen och omgivningen behöver stöd för att kunna hantera den här problematiken.

    Jag tycker att det är bra att vi lyfter alla möjliga former av beroendeproblematik. Ju mera ett samhälle förändras så kommer olika riskfaktorer in. Folk kan må väldigt bra av att sitta och spela hela dagarna och folk kan må väldigt dåligt av det. Jag tycker att det är viktigt att man ser att det finns både bra och dåliga sidor med både och.

    Till sist. Vi tycker att ANDTS-programmet och arbetsgruppen har gjort ett bra arbete. Vi från Socialdemokraterna stöder det fortsatta arbetet. Vi är beredda att också ingå och fortsättningsvis vara delaktiga i det kommande arbetet för att nå målsättningarna framöver. Tack!


  • Talman! Jag tycker att det fram väldigt tydligt i arbetet i den parlamentariska gruppen hur viktigt det är att vi har hela spektrat av alla åldersgrupper som sitter i parlamentet. För har man barn idag i ålder mellan 7 och 20 så är det här ett ständigt problem. Nästan varje dag är det någonting som man tjafsar om, bråkar om och man har en oro som förälder att barnets spelande kan gå över till ett beroende. Gränsdragningen mellan att veta om det är ett beroende eller bara ett intensivt spelande, det är också jättesvårt. Men å andra sidan, precis som ledamoten var inne på, så finns det ju andra positiva effekter också. Man lär sig språk och man har också den här samhörigheten med sina kompisar.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 15:31

    Tack ministern! Om man får vara lite personlig så under den här nedstängningen av skolan, under den första distansundervisningsperioden, så var vi några föräldrar i en av mina barns klass som hade kontakt med varandra. Barnen satt och spelade onlinespel under tiden de hade lektioner och ingen märkte någonting. Det var inte någonting som vi varken accepterade eller tyckte att var bra. Men hur skulle vi kunna övervaka det? Och ingen märkte någonting. Så det är precis samma sak som att någon har problem med att dricka eller har problem med något annat. Det är jättelätt att smyga undan. Jag har inte möjlighet att stiga upp en gång i timmen på natten och titta om någon t.ex. i min familj sitter och spelar på datorn. Just det problemet är ju jättesvårt att komma åt.


  • Talman! Precis så är det. Som ledamoten också var inne på, så barn som har en NPF-diagnos har lättare att falla in i ett beroende och bli mera fast, plus det som ledamot Påvals var inne på men även nu ledamot Eckerman, att tendenserna att det tar över och att man blir en hemmasittare eller precis de här gula, röda, gröna zonerna som ledamoten nu var inne på.

    Så det här är någonting som vi verkligen behöver ha ögonen på och uppmärksamma och därför känns det väldigt bra att ha med detta nu i det här politiska programmet. Jag hoppas att vi kan jobba vidare med de här frågorna.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 15:32

    Jag tycker att det är väldigt viktigt också, som ledamoten Pettersson tog upp i sitt anförande, att det här är ju ingenting som är skamligt eller något som betyder att en person är en sämre förälder för att den inte har kapacitet att dra ur internetsladden och hamna i fysiskt bråk med en 16-åring på nätterna. Alltså, det är inte rimligt. Det här är ju någonting som alla i samhället behöver se till; skolan, BUP och alla behöver hjälpa till att stärka så att det här ändå ska fungera på ett sådant sätt att livet också går vidare på sidan om. Du kan bli ett proffs inom gaming, men du ska också klara av att gå ut högstadiet och gymnasiet.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Gruppanförande | 15:33

    Fru talman! Bästa åhörare, regering och lagting. På vårt bord i dag har vi landskapsregeringens alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelpolitiska program 2022-2024. En parlamentarisk kommitté startade i juni 2021 arbetet med att ta fram ett förslag på ANDTS-program som sedan fastställdes av landskapsregeringen i januari detta år.

    Jag föreställer mig att vi alla omfattar det faktum att vi behöver ett program som tydligt uttalat har som övergripande målsättning och sex delmål att förebygga och begränsa de negativa fysiska, psykiska och sociala effekter av ANDTS-bruk som hindrar människor från att leva ett hälsosamt, tryggt och meningsfullt liv.

    Med ett målinriktat och samordnat arbete går det nämligen att motverka de skadeverkningar som kommer av rusmedel och spel. Vi är troligtvis också eniga om att först av allt underlätta och minska på mänskligt lidande vilket får som ringeffekt även en positiv effekt i samhällsekonomin i bl.a. minskade kostnader för vård och rehabilitering.

    Programmet präglas av och bygger på den beprövade kunskap som fortfarande gäller - nämligen att stärka skyddsfaktorer och tidigt förebygga sådana riskfaktorer som sammanhänger med ANDTS-relaterade skadeverkningar på brukare och även på anhöriga och i förlängningen på samhället i stort.

    En god intention är definitivt också att programmet betonar, och har som mål, att i högre grad befrämja upptäckt och därmed vård till personer som drabbas av antingen skadligt bruk eller beroende av ANDTS. Detta kräver mångas insatser, många ögon som ser, mod att agera och reagera. För ju tidigare som stöd och vård kan sättas in desto bättre är det i alla lägen. Det är en sanning som fortfarande gäller och som fortsättningsvis också ställer särskilda krav på samhället.

    Men kloka ord i ännu ett program räcker inte! Det goda och löftesrika med denna upplaga av ett politiskt ANDTS-program är att det inte enbart slår fast en struktur hur det ska genomföras och följas upp - utan det ska även åtföljas, fungera som avstamp och plattform för ett separat åtgärdsprogram. Från ord till konkret handling och insatser således. De är lovvärt!

    Åtgärdsprogrammet är redan under upparbetning. Det ska ange vilka konkreta insatser som krävs fram till en viss tidpunkt och innehålla mätbara mål att ta ställning till. Redan år 2023 kan det vid behov revideras under ledning av socialvårdsbyrån. En parlamentarisk kommitté tillsätts också för att under programtiden följa upp och bidra till programmets förverkligande.

    Talman! ANDTS-programmet är omfattande och aktuellt i tid till sitt innehåll, upplagt både på bredden och djupet.

    Jag önskar nämna några saker jag fastnade lite extra för i den digra texten: Den procentuella andelen högstadieelever i klasserna 8-9 och yrkesläroanstalter som säger sig ha tagit skada av föräldrarnas alkoholkonsumtion ligger, i jämförelse med finländska elever, oroväckande långt framme i täten, i negativ bemärkelse.

    Barnperspektivet är tydligt rakt igenom. Enligt målsättning 5 ska tillgången till vård och stöd av god kvalitet för personer med skadligt bruk eller beroende samt för deras anhöriga och närstående - säkras och utformas utifrån varje persons behov och förutsättningar. Delmål 5 påminner också om att både vuxna och barn kan vara anhöriga och närstående till personer som drabbats av skadligt bruk eller beroende. De behöver ofta få stöd för egen del. Här pekar programmet på att skydd av och stöd för anhöriga barn ska främjas i synnerhet. Och den särskilda skrivningen glädjer mig särskilt.

    Att beroendeproblematik ofta samexisterar med psykiskt ohälsa nämns upprepningsvis. En faktor och ytterligare påminnelse som bekräftar och stöder att ungas uttalat ökande psykiska problem kräver goda lösningar. Detta är högt prioriterat.

    För barn finns en nollvision för vilken programmet påtalar att alla vuxna har ett ansvar, ingen under 18 år ska bruka ANDT eller spel om pengar. Med skrivningen ”alla vuxna har ett ansvar” påminns vi om den afrikanska talesättet att ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”. Översatt till detta sammanhang kan vi tänka att, förutom alla aktörer, myndigheter, tredje sektorn och så vidare, har vi alla ett ansvar för att, inte bara barnen, utan att även vuxna ska få hjälp så tidigt som möjligt inför hotet om att bli fast i beroendeproblematik.

    Avslutningsvis om mina särskilda punkter. Programmet uttalar den goda tanken att spel om pengar ska utgöra en sund och säker arena där efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former. Jag lägger ändå in ett litet frågetecken även om jag förstår att det finns både mer och mindre sunda, trygga arenor för spel. Spel med pengar som insats, lättillgängligt inte minst för unga och i kombination med annan problematik riskerar snabbt bli enbart osunt. En tanke och grundbult som bör finnas med i sammanhanget.

    Talman! Hållbart Initiativ välkomnar och har stora förväntningar på det reviderade och förnyade upplägget av ANDTS-politiskt program för dess egen skull och även för att att utvecklings- och hållbarhetsagendan har varit riktgivande styrdokument.
    Programmet bidrar nämligen till att förverkliga framför allt strategiska utvecklingsmål som:
    1. Välmående människor vars inneboende resurser växer, samt
    2. Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället.
    ANDTS-politiska programmet vilar på den fjärde hållbarhetsprincipen: ”I det hållbara samhället bidrar vi inte till att människor utsätts för strukturella hinder för hälsa, inflytande, kompetensutveckling, opartiskhet och meningsskapande”.

    Ett strukturerat, strategiskt förebyggande och stöttande arbete för dem som har hamnat snett eliminerar just sådana typer av hinder. Ett liv utan skadligt bruk av rusmedel är nämligen ett liv fyllt av mening. Tack, talman!


  • Tack, herr talman! Tack till ledamoten Bergbo för det anförandet. Jag vill lyfta upp det som ledamot Bergbo sade just kring anhöriga och anhöriga barn och vikten av att hjälpa anhöriga barn till ett så normalt liv som möjligt, ett liv där man hela tiden slipper utsättas och exponeras för det beroendet som en anhörig har. Man gör så gott man kan för att motverka det sociala arvet, att det ska inträffa och återupprepa sig i historien som vi har sett många tragiska exempel på, tyvärr. Det arbetet är väldigt viktigt. Det har genomförts länge och jag är väldigt glad att vi har fått med det i programmet och har lyft upp det. Det är någonting som faktiskt kommer att göra skillnad på lång sikt.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 15:43

    Tack ledamot Påvals. Den repliken var värdefull för mig eftersom jag vet att ledamot Påvals har jobbat inom det här området. Han har varit i kontakt med människor, har stor erfarenhet och har nu också varit med och tillverkat det här programmet. Jag har bara att tacka för det.

    Som sagt, som jag nämnde här, så är jag särskilt glad att alla ska komma ifråga när det gäller det här politiska programmet. Men det glädjer mig särskilt att det så tydligt finns ett barnperspektiv, för det är vi lite dåliga på emellanåt. Mina komplimanger och tack till det.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Gruppanförande | 15:44

    Herr talman! Jag vill börja med att nämna fyra plus i det här arbetet. För det första, det här är ett viktigt dokument. Det är ett bra dokument, det är bra strukturerat och lätt förståeligt.

    Det andra pluset är att alla har varit med. Vad jag har uppfattat och förstått så har man haft en samsyn runt det här. Det är en oerhörd styrka för det åländska samhället.

    Det tredje pluset är att till på köpet så har det varit ut på en bred remiss så att man har fått det väl förankrat.

    Det fjärde pluset är att jag vill ge beröm åt ministern Annette Holmberg-Jansson som gav en mycket bra presentation. Det är i regel svårt att prata kort. Det är lätt att prata långt till höger och vänster, men det var kort och koncist och det tycker jag att är bra.

    Jag ska försöka vara kort också, herr talman. Om man tittar på de tre områden som man ofta nämner när man diskuterar de här frågorna, dvs. alkohol, tobak och narkotika, så min uppfattning har varit en längre tid att när det gäller alkohol så har det blivit bättre på Åland. Det visar också också underlaget här. De som har jobbat inom färjetrafiken när den var ung så vet nog att det var en oerhörd tillgång på alkohol. Det var många som inte klarade av sitsen. Jämför man med hur färjetrafiken sköts i dag och hur den sköttes till exempel på 70- och 80-talet jag när jag jobbade där så har det förbättrats mycket, mycket.

    När det gäller tobaken så har också min uppfattning varit, och det behöver man bara se omkring sig, att det har blivit mycket bättre. Det visar också det här dokumentet, vi har en halvering av tobaksanvändningen sedan 1996.

    Men när det gäller narkotikan så ligger vi sämre till. Om jag förstår underlaget rätt så ligger vi ungefär på ett nordiskt medeltal och det har nog ökat betydligt mera om man drar filmen tillbaka. När jag var ung - man låter som en gammal farbror och det börjar man kanske bli snabbare än vad man inser själv - så var ju narkotika väldigt, väldigt ovanlig. Men när jag pratar med ungdomar idag så är det tyvärr inte på det sättet mera.

    När det gäller strukturen i programmet så målar man ofta upp att det här och det här ska vi göra, men hur ska vi komma dit och att detta saknas, men det gör det inte här. Jag tycker att uppföljningsmekanismerna är bra. Det blir inte bara tomma ord. Jag upplever också att åtgärderna är vassare och tydligare än vad de har varit tidigare.

    Ledamoten Jörgen Pettersson höll ett engagerat och bra anförande. Jag håller med honom i det han sade att det måste vara enklare att söka hjälp utan att det blir någon typ av stigmatisering. Det behöver vara en lågtröskelmottagning, enkelt, anonymt och att man kan få hjälp så fort som möjligt.

    Som jag nämnde så när det gäller alkoholen och den grogrund som färjetrafiken tyvärr förde med sig var stora alkoholproblem i det åländska samhället och det har förbättrats. Men det som är nytt så är ju den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar som har visat sig leda till missbruk. Jag vill också säga från Ålands Framtids sida, som flera talare har sagt, att det här är någonting som vi verkligen behöver prioritera så högt som det bara är möjligt. Jag hoppas att jag var lika kort som ministern. Tack, herr talman!


  • Tack, herr talman! Debatten eller diskussionen kring stigmat är väldigt intressant. Som tidigare nämnts så leder ju diskussioner ofta till att stigmat försvagas. Ledamoten Eriksson satte fingret på en väldigt viktig sak, det här med attityder och hur man, som ledamoten sade tidigare, ombord hade väldigt förlåtande attityd och hade en väldigt liberal attityd - ursäkta ordvalet i det här fallet - mot alkohol. Stigmat bildar en tjock vägg mellan attityderna och det faktiska problemet. Ju svagare stigmat blir, desto närmare kommer man med attityd och problem. Man kan faktiskt börja diskutera saken. Man behöver inte ha en raljerande attityd eller ett förlåtande gentemot alkoholens effekter. Det går faktiskt att ta diskussionen i realismen.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Repliksvar | 15:49

    Jag håller med om det och jag har stor respekt för ledamoten Påvals när det gäller de här frågorna. Jag vet att ni har en stor erfarenhet.

    Om vi drar filmen tillbaka till färjetrafiken, så den var ju inte bara förlåtande utan den var ju direkt uppmuntrande. De som valde att inte dricka av en eller annan anledning så hade det rätt tufft, faktiskt. Det var en sådan jargong och där ser vi en stor, stor förbättring. Så jag har inga invändningar till det som ledamot Påvals sade.


  • Tack, herr talman! Vi ser samma trend också med tobaken som har varit väldigt tydlig under 90-talet. Jag har bekanta som pratar om att rökte du inte ombord så var du lite utanför och det var lite svårt. Men det gäller också samhället generellt. När jag var liten, jag är född 1986, så satt folk och rökte inomhus och inte var det några konstigheter med det. I dag är attityden en annan. Det är precis samma som håller på att hända med alkoholen. Ungdomar i dag dricker generellt mindre alkohol. Det finns en trend, och har funnits ganska länge, kring att hålla sig nykter och att undvika alkohol.

    Ett problem som man såg redan tidigt när jag jobbade som fältare och som också har utvecklat sig var att de som dricker så dricker mer och det är även där som narkotikan kommer in. Narkotikan är ju inte bara ett åländskt problem, utan det är ju lite grann globalismens baksida kan man säga. Narkotikan har ökat i alla delar av världen, ända sedan det blev lättare att helt enkelt få varor transporterade över gränser.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Repliksvar | 15:51

    Också där är vi helt eniga. Jag har från olika sammanhang sett att från det att alla lite småsöp, om uttrycket tillåts, tidigare så är det mera svart eller vitt nu. Ettdera gör man det till en grej att man är helnykterist, vilket är lovvärt, och de som har problem så har ganska stora problem, tyvärr.

    När det gäller rökningen så blev jag att tänka på att när jag var gruppledare för Centern så satt jag och rökte medan jag ledde mötena här en våning upp. Jag tror inte att det skulle uppskattas i dagens läge. Så visst har det skett en förändring.


  • Talman! Tack för anförandet. Något som var viktigt för hela gruppen var att programmet skulle skickas ut på remiss och det har aldrig gjorts tidigare. Vi har skickade ut det väldigt brett för att få in så många åsikter som möjligt och synpunkter. Det var just i gruppen tydligt att vi skulle göra det här och också på alla sätt vi kunde få in ett barnperspektiv och fråga barnen vad de tycker om programmet. Det har vi ju haft många diskussioner kring här i salen, och det är inte alldeles enkelt att hitta sätt att få med barnen i en process. Nu försökte vi och tog lite stapplande steg. Jag tycker ändå, när man läser det här programmet nu, att det finns ett väldigt starkt barnperspektiv i det och det har varit en av av målsättningarna i det här arbetet den här gången.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Repliksvar | 15:53

    Också det har man lyckats bra med och noterat det fjärde pluset som jag nämnde inledningsvis. Jag tycker att det är väldigt bra jobbat. Jag tycker att det har varit en bra debatt. Det blir ju ofta så att man bara fokuserar på problemen och det blir en ganska negativ debatt. Men jag upplever att de flesta som har uttalat sig i den här debatten så ser problemen, men det här ska vi fixa tillsammans och det tycker jag att är en väldigt bra attityd.


  • Talman! Det är trevligt när vi överens för en gångs skull här i salen. Det blir väl så när man sitter alla politiska partier tillsammans och jobbar.

    Ledamoten var också inne på det här med trender nu och då. Det har lyfts upp tidigare idag att utbudet av alkoholfria drycker behöver bli bättre. Men jag måste hålla med det som också sagts här, att det är ju en trend nu att man ska dricka alkoholfritt framförallt bland ungdomar, men även i vår ålder. Det blir mer accepterat. Det är ju hemskt att säga att det ska vara accepterat. Tidigare har det varit ett alternativ att dricka en drink utan alkohol, medan det nu finns en mängd med trevliga alternativ som är alkoholfria och det är ju rätt.


  • Talman! När man ska skriva ett program är det alltid bra att först fråga sig; vad funkar bra och vad fungerar dåligt idag idag? Vilka hinder har vi, vilka lösningar behöver vi och vilka möjligheter finns det? För att lättare överblicka detta kanske det skulle vara bra att ha programtiden längre så den blir mera överlappande, så att nya ledamöter får mera tid på sig att sätta sig in i frågeställningarna.

    Nu har vi ett program som innehåller endast målsättningar och dessa kan vi säkert enkelt komma överens om, skadeverkningar ska och bör minska. Men några av målen är formulerade som aktiviteter och inte går att mäta. Personligen gillar jag mätbara mål, för att veta om målsättningen uppfylls eller inte efter programperiodens slut.

    Det är jättebra att programmet har gått ut på bred remiss. Här kunde man även ha tagit hjälp av erfarenhetsexperterna. Ett försök att få barn och ungdomars synpunkter har gjorts, men visar också på behov att hitta alternativa sätt att höra barn och ungdomar. Förhoppningsvis kan eller får barn och ungdomar vara med i det fortsatta arbetet med framtagandet av åtgärdsprogrammet. För anhörigperspektivet är viktigt. Barn och unga som anhöriga är extra jätteviktigt.

    I den breda remissen har väldigt få kommuner kommit med synpunkter, vilket är synd, för det är i kommunerna det förebyggande arbetet sker och ska ske till stor del. Att uppfylla programmets målsättningar ligger till stor del på kommunernas axlar. Som det konstateras i inledningen ”kommunerna har ett brett ansvar för främjande och förebyggande arbete”.Vi kan även läsa på sidan 27 att kommunerna har ansvar för det praktiska nykterhetsarbetet och att det kommunala organ som ansvarar för nykterhetsarbetet ska samarbeta med övriga aktörer. Bra så.

    När man utformar det förebyggande arbetet borde man se på det svenska ”preventionsindexet” som är ett sammansatt mått för att mäta det ANDTS förebyggande arbetet med hjälp av olika indikatorer. Det vill jag ge som tips till kommunerna i det fortsatta arbetet med ANDTS preventiva arbetet.

    Jag tror absolut på idén med ett fristående åtgärdsprogram. Men om jag förstår rätt så är kommunerna inte är med där? De borde verkligen tas med, eftersom de ansvarar för det förebyggande arbetet.

    Till programmet. I inledningen tas de viktiga skyddsfaktorerna med och det är bra. Resilienstänk behöver vi mera av. I programmet är avgränsningen tydlig. ANDTS och inget mera, vilket gör att andra beroenden blir ”någon annans ansvar” som ju oftast då är ingens ansvar. Eller vems ansvar är de andra beroendena? Det kanske borde framkomma tydligare?

    Initialt skrivs om läkemedelsberoende, att man ska fokusera på detta i det här programmet, men det kunde komma tydligare fram och även också i målsättningarna sedan. Just läkemedelsberoende är ett alltför ofta förbisett och dolt problem. Det som menas är att mediciner, receptbelagda eller inte, används på ett icke föreskrivet sätt. Detta har ökat bland unga.

    Inte heller sniffning står det något om i programmet. Jag saknade även skrivningar om problemet med langning, där ju sociala medier numera är en arena för, men kanske åtgärdsprogrammet hanterar dessa frågor.

    I Nulägesbeskrivningen pekar man ärligt på vissa brister i statistiken. Här kunde läggas till svårigheten att bl.a. inom alkoholforskningen få folk att svara uppriktigt på frågor om hur mycket alkohol de dricker. Skillnaden mellan den verkliga alkoholkonsumtionen och vad folk anger i frågeformulären kan vara enorm. Enkätundersökningar visar ofta hälften av den totala konsumtionen då den upplevda konsumtionen ofta skiljer från den verkliga.

    Sedan vill jag lyfta screening. Screening av konsumtion med hjälp av olika formulär, audit är väl det mest kända. Fördelarna med screening diskuterades mycket då tilläggsbudgeten 1 debatterades, och det behöver göras även inom detta område. Jag skulle önska att företagshälsovården inte bara frågar och screenar om tobak och alkohol, de behöver även fråga om andra droger och spelmissbruk.

    Vidare önskar jag att det skulle framkomma tydligare hur man avser arbeta med frågan om samsjuklighet. Jag tänker speciellt på psykisk ohälsa som ofta leder till självmedicinering av alkohol och andra droger. Det har kommit ganska tycligt fram i andra replikskiften.

    På sidan 24 nämner man ÅHS och den s.k. Siv Palmqvist-rapporten som heter ”Alkohol- och drogskadeförebyggande arbete på ÅHS” och den behandlar hur man borde arbeta med frågan inom hälso- och sjukvården. Till åtgärdsprogrammet behöver denna tas med i beaktande, för faktum är att alkohol- och drogskador kostar samhället många miljoner per år genom ökad vårdbelastning. Jag passar också på att nämna sprututbytet som behöver hitta sin plats i ÅHS-organisationen.

    Mål 6 handlar om att det ska satsas på forskningar om ANDTS bruk och det är bra. Jag blir nyfiken på vem som ska göra detta.

    Jag saknar kanske en målsättning som kunde vara; att minska narkotika- och alkoholrelaterade dödsfall, men det kanske ingår i att målsättningen att minska skadeverkningar.

    Här passar det bra att peka på vikten av att använda evidensbaserade metoder, detta kan inte nog betonas. I målsättning 1 skrivs om evidensbaserade kartläggningsmetoder, men det förebyggande arbetet behöver också vila på evidens, liksom hela vårdkedjan.

    Inte helt oväntat vill jag säga något om gravida kvinnor och ofödda barn. Under en graviditet kan det förebyggande ANDTS arbetet inte nog betonas. En indikator för mål 6 ska vara att rökningen bland gravida kvinnor ska minska. Här kunde även snusning, e-cigaretter, passiv rökning samt alkohol- och droganvändning också finnas med som en indikator.

    Jag har läst att Nordens välfärdscenter koordinerar ett nordiskt projekt med fokus på stöd och uppföljning för barn som har utsatts för alkohol och droger under graviditeten. Jag hoppas att man från ÅHS är med här. För konsekvenserna kan bli livslånga för ett barn som blivit utsatt under en graviditet och kan då behöva stöd från en rad olika välfärdstjänster, bland annat hälso- och sjukvård, social omsorg och utbildningsväsendet.

    Även den äldre generationen vill jag nämna. Undersökningar visar att de finländare som fyllt 60 år numera utgör en väsentlig grupp alkoholkonsumenter. Alkoholbruket bland äldre finländska män har alltid varit vanligt och under 2000-talet har äldre män börjat dricka betydligt oftare än tidigare och dessutom rätt stora mängder per gång. Förändringarna i de äldre finländska kvinnornas dryckesmönster är ändå mycket radikalare. Men det är svårt att tolka siffror under pandemin.

    Programmet tar även upp dopning. Doping är inte, enligt statistiken, ett stort problem på Åland, men är förstås till stora delar ett dolt problem. Men konsekvenserna är förödande, då det ofta föder ytterligare ett folkhälsoproblem, nämligen våld. Här behövs ett proaktivt arbete tillsammans med idrottsföreningar och privata aktörer. Det finns en arbetsmetod; 100% Ren hårdträning för att minska doping. Detta skulle säkert kunna appliceras på Åland. Och när vi pratar om doping så nämner jag kosttillskott men även hälsokost, som kan innehålla olagliga substanser och vara på gränsen till lagliga. Och om jag förstått rätt så ingår detta i den livsmedelstillsyn som ÅMHM ansvarar för. Åland Post har verkligen medvetandegjorts om detta, att gränsen mellan vad som är lagligt och olagligt ibland är hårfin. Och när jag talar om tillsyn så vill jag peka på att ÅMHM har ansvaret för tillsynen av alkoholservering på färjorna. Men landskapsregeringen fortsätter tydligen att blunda här. Jag hoppas att mätningar av olika substanser från vårt avloppsvatten fortsätter.

    I Sverige, genomför Brottsförebyggande rådet årligen den nationella trygghets­undersökningen, vars syfte är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet i samhället. En liknande undersökning skulle verkligen vara intressant att göra här på Åland.

    Till sist, talman, vill jag lyfta det viktiga arbetet med samordningen av ANDTS-arbetet. Jag tänker på det som Folkhälsan gör inom projektet som skulle vara förtjänt av en mera långsiktig och stabil finansieringslösning. Personen som jobbar med de här frågorna byts alldeles för ofta.

    Tack alla som jobbat med det här programmet. Tack till ansvarig tjänsteman. Tack till landskapsregeringen för att vi får tillfälle att debattera detta i lagtinget. Är det någon fråga som vi kan enas kring, då är det att ingen av oss vill att barn eller ungdomar far illa. Tack, talman!


  • Talman! Tack för anförande! Ledamoten lyfte upp tidsaspekten och tidpunkten för hur länge ett sådant här program är i kraft. Det är säkert något som man kan titta på. Precis likt ledamot Påvals var inne på tidigare så blev det väldigt stressigt och det är olyckligt. Men jag är glad över att vi hade ett sådant bra arbete i gruppen och att vi så konstruktivt kunde få till det här programmet för att det behövs. Jag behöver inte förklara varför det var en tidspress för det har också redan nämnts i dag. Men nu har vi ett förslag på ett målsättningsprogram, som jag har börjat kalla det, för att hålla skillnad på åtgärder och målsättningar. När vi har vår uppföljning 2023 så kan ju den här tidsaspekten vara en av de få saker som vi lyfter upp och diskuterar vidare.


  • Tack, talman! Kritik tycker jag att man ska ta på ett konstruktivt sätt och se vad som kan göras bättre till nästa gång, inte bara det här programmet, utan det skrivs ju många program på olika områden. Det är någonting som vi har lärt oss under pandemin inte minst, att det tar alltid lite längre tid än man tror.

    Men som ersättare i den här gruppen har jag blivit bra informerad om vad som är på gång, vilka möten som ska hållas när och var. Det gör ju att man som ersättare inte blir rädd att kanske hoppa in någon gång ifall det blir något sjukdomsfall eller så. Det har varit jättebra.


  • Tack, herr talman! Jag blir glad när ledamoten sade så för jag tycker att vi har haft ett jättebra arbete i gruppen. Det är ett svårt arbete, det är komplicerat, men det blev ändå en bra produkt.

    Jo, vi behöver titta och se hur vi kan göra saker och ting kanske på ett annorlunda sätt. Det som jag tycker att är viktigt med ett sådant här program är att det inte heller få bli för långa perioder som man har ett visst åtgärdsprogram. Det behöver ändras hela tiden för det kommer nya trender, det kommer nya saker som dyker upp och det ändrar väldigt fort. Just detta som vi har diskuterat idag, spelandet på digitala plattformar som har ökat enormt sista åren, det var kanske inte ett lika stort problem när det förra programmet skrevs. Men det har kommit upp nu i den här gruppen som ett stort problem. Så därför får det inte heller bli för långa perioder.


  • Tack, talman! Ja, precis som jag sade, det finns ju mycket bra i det här programmet. Men för att försöka vara lite konstruktiv så måste man lyfta det som kan förbättras. Att stå och ge beröm är ju också trevligt. Men jag försöker vara konstruktiv och kan konstatera att det perfekta programmet finns inte ännu. Men jag säger till när jag ser det. Men ja, viktigt att lyfta det som kan göras bättre.


  • Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.