Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman!

Kära kollegor och åhörare. Jag önskar dela in denna presentation i två delar. Den första som gäller lagförslaget i sig, den andra delen kan ses som en den verklighetsbild utskottet har tillförskaffats sig via en hel del olika höranden gällande arbetslösheten.

Jag vill ge ett stort tack till vår utskottssekreterare Benjamin som har lagt mycket tid på det här och har stor sakkunskap. Jag vill också tacka alla mina kollegor i utskottet. Det har varit en "Team Åland-känsla" i den här frågan. Vi vill alla samma sak, oberoende av partifärg.

Rikslagstiftningen som reglerar grundläggande arbetslöshetsförmåner tillämpas på Åland genom blankettlag. När det materiella innehållet i Finlands lagstiftning ändras i grunden, uppstår ett omedelbart behov av motsvarande lagstiftningsåtgärd inom landskapets behörighet för att säkerställa att det även fortsättningsvis finns ett rättsligt fungerande system för utbetalning av grundläggande arbetslöshetsstöd på Åland.

Utskottet bedömer att det inte föreligger något reellt alternativ till att anta en ny blankettlag som hänvisar till den reformerade rikslagstiftningen. Om landskapet inte vidtar lagstiftningsåtgärder skulle den nu gällande blankettlagen hänvisa till bestämmelser som upphört eller ändrats i sådan omfattning att regelverket inte längre är tillämpbart i praktiken. Detta skulle leda till ett rättsligt och administrativt tomrum i fråga om grundläggande arbetslöshetsförmåner, med betydande konsekvenser för enskilda förmånstagare, handläggande myndigheter och landskapets ekonomi.

Utskottet noterar att lagförslaget medför konsekvenser som bör beaktas. Det nya systemet innebär en utökad behovsprövning och kan leda till förändrade ersättningsnivåer för vissa grupper. Detta kan påverka hushållens ekonomiska situation och i vissa fall medföra ökat behov av kompletterande stödformer. Reformen kan även innebära ett ökat administrativt ansvar för berörda myndigheter, särskilt under övergångsperioden, då nya handläggningsrutiner och informationsinsatser behöver genomföras.

Vidare konstaterar utskottet att den nära kopplingen till Finlands lagstiftning innebär ett begränsat utrymme för självständig åländsk normgivning inom det aktuella området. Utskottet anser dock att detta i förevarande fall är en nödvändig följd av systemets uppbyggnad och av behovet av en sammanhängande och fungerande social trygghet.

De fördelar som följer av en enhetlig reglering, i form av rättssäkerhet, administrativ effektivitet och ekonomisk förutsebarhet, väger enligt utskottets bedömning tyngre än de nackdelar som ett minskat normgivningsutrymme kan innebära.

Utskottet anser att lagförslaget är nödvändigt för att upprätthålla ett fungerande och rättssäkert system för grundläggande arbetslöshetsförmåner på Åland. Genom att anta den föreslagna blankettlagen säkerställs kontinuitet i stödsystemet och en stabil rättslig grund för myndigheternas verksamhet när den reformerade lagstiftningen träder i kraft i Finland.

Utskottet betonar att relationen mellan allmänt stöd och utkomststödet behöver uppmärksammas för att undvika att kostnader oavsiktligt flyttas över från landskapsregeringen till kommunerna.

Talman! Enligt uppgifter från ÅSUB uppgick det relativa arbetslöshetstalet i januari 2026 till i genomsnitt 5,7 procent, för unga under 25 år var siffran 7,7 %. Antalet långtidsarbetslösa var totalt 391 personer, av dessa hade 262 personer varit arbetssökande i mer än 12 månader. Det innebär att antalet långtidsarbetslösa har ökat med cirka 115 procent mellan januari 2020 och januari 2026. Antal lediga jobb på Åland har kraftigt minskat sedan 2022, likaså har antal anhängiggjorda konkurser ökat under 2025 jämfört med 2024.

Arbetslösheten är en febertermometer på hur bra arbetsmarknaden mår. Vi har större företag som går bra, men som helhet finns det branscher som har det tufft, som inte nyanställer, som sparar in på sommarvikarier. Rent politiskt är arbetsmarknaden ett samspel mellan näring, utbildning och social verksamhet.

Därför blir arbetslöshetsutmaningen så bred. Det handlar om tillväxtåtgärder, men det handlar även om rätta utbildningsinsatser och att rätt person hamnar på rätt plats i systemet. Ja, det grundläggande är att det ska finnas en efterfrågan på arbetskraft, men vi behöver även förstå att det finns en växande grupp ålänningar som av olika anledningar inte är mottagliga för arbetsmarknaden som den ser ut idag. Antalet enkla arbeten som inte kräver goda förkunskaper, nischad utbildning eller förmågan att hålla ett tillräckligt högt tempo blir färre. Det här har länge skapat ett utanförskap, ett dike, där människor hamnar i ett evigt system av insatser som för de flesta endast blir en transportsträcka och ett rätt hackigt liv till nästa arbetsmarknadsåtgärd.

Det alarmerande är att långtidsarbetslösheten kryper ned i åldrarna, men även att så många i denna statistik är på fel plats i systemet, de kommer aldrig få ett jobb.

Vi kan konstatera att det är svårt att få sitt första jobb, men det är även utmanande för många att göra ett återinträde på arbetsmarknaden. Det finns individer som varken har ett arbete, är registrerade som arbetssökande, studerande eller sjukskrivna. Utskottet noterar att det saknas en samlad och tillförlitlig statistik över omfattningen av denna grupp.

I Finland finns den förebyggande ungdomsgarantin och i Sverige det kommunala aktivitetsansvaret. Dessa system syftar till att säkerställa att unga personer som står utanför utbildning och arbetsmarknad identifieras och erbjuds individuellt anpassade insatser, motsvarande lagstiftning saknas på Åland. Tillgång till relevanta uppgifter skulle kunna främja en mer effektiv och ändamålsenlig uppsökande verksamhet. Mot denna bakgrund anser utskottet att landskapsregeringen bör överväga behovet av en rättslig reglering som möjliggör en strukturerad och rättssäker uppföljning av målgruppen.

Talman! Det pågår en långsam men stadig förändring mellan kvinnor och män som syns i arbetslöshetsstatistiken, men även i utbildningarna. Arbetslösheten bland unga män var i januari 9,4 procent, medan motsvarande andel bland unga kvinnor var 4,6 procent. Tittar vi i ett större perspektiv har flickor, kvinnor bättre läsförmåga, väljer i större utsträckning högre utbildning och har generellt bättre studieresultat. Det pågår en strömning där unga män glider längre från arbetsmarknaden och kategorin unga, arga män behöver få ett ansikte. Landskapsregeringen bör närmare analysera och utreda orsakerna till att en avsevärt högre andel unga män än unga kvinnor är arbetssökande, en utveckling där skillnaderna mellan könen är så markanta inte är långsiktigt hållbar och att åtgärder bör övervägas i syfte att motverka denna obalans.

På Åland har vi korta avstånd i meter mellan myndigheter och organisationer, men i praktiken kan det förefalla som oceaner av vatten skiljer oss åt. Ålands litenhet måste bli ett trumfkort, en stor fördel, där är vi inte idag. Många jobbar hårt för att motverka och förebygga arbetslöshet, det finns en oerhörd kompetens och kunskap, men det saknas många gånger optimal samverkan.

Det finns goda exempel på samarbeten, samtidigt saknas det inom flera verksamhetsområden formella regleringar som fastställer en skyldighet att samarbeta för att främja sysselsättande åtgärder. Offentliga, privata och civilsamhälleliga aktörer genomför betydande insatser i syfte att motverka och förebygga arbetslöshet samt utanförskap på Åland, men majoriteten av aktörerna från samtliga sektorer upplever att det finns behov av utökad samverkan mellan olika instanser i syfte att bistå individer att komma in i arbetsmarknaden eller påbörja och upprätthålla studier.

Finland har lagstiftat om sektorsövergripande främjande av sysselsättning. Motsvarande lagstiftning finns inte på Åland, däremot finns det stipulerat i enskilda verksamheters lagstiftningsområden om en skyldighet att samverka med andra aktörer. Det finns en efterfrågan från fältet om utökade formella regleringar som styr samverkan mellan aktörer på Åland som arbetar med insatser vad beträffar sysselsättning. Landskapsregeringen bör därför se över ändamålsenligheten med en lagstiftning som reglerar samarbetet mellan främst offentliga aktörer på Åland.

I 10 § landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet stipulerar att det för Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS) ska finnas en rådgivande delegation. Utskottet bedömer att en sådan delegation utgör ett väsentligt och ändamålsenligt organ för en myndighet av AMS karaktär och att det är angeläget att pröva huruvida delegationens mandat och sammansättning bör ses över i syfte att möjliggöra en eventuell utvidgning. En delegation med ett bredare mandat till beslutsfattande och en bred representation kan främja en mera samordnad hantering av frågor inom myndighetens ansvarsområde. Detta skulle stärka den strategiska styrningen och utvecklingen av ärenden med anknytning till AMS verksamhet. Ett bra sätt att förbättra samordningen och effekterna av insatser.

Det finns många olika aktörer som konkurrerar gällande sysselsättnings- och praktikplatser. Det är även viktigt att särskilja praktikplatser som en del av studier från sysselsättningsplatser som är en ren arbetsmarknadsåtgärd. Grundskolan, gymnasiet och högskolan behöver rena praktikplatser. AMS, KST och Boost behöver sysselsättningsplatser. Genom en bredare samordning kunde konkurrensen minskas och platserna samordnas.

Mot bakgrund av detta uppmuntrar utskottet landskapsregeringen till att utreda förutsättningarna för att inrätta en samarbetsform inom offentlig sektor med uppdrag att främja sysselsättningsåtgärder, där även kommunerna ges möjlighet till delaktighet.

Vi vet att många idag aldrig kommer in på arbetsmarknaden, men alla kan bidra med något. Att ha en sysselsättning 4 timmar per vecka är bättre än ingenting, inte minst för individen själv. Vissa växer in och tar kliv och förbättrar sin egen kapacitet, medan andra stannar kvar. Därför behöver det offentliga ta detta ansvar, kring en fråga som har många år på nacken. Alla behöver en meningsfullhet och här kan det offentliga bistå, inte med nya årsverken, men med sysslor som uppmuntrar till delaktighet. Det handlar knappast om nya pengar in i systemet, däremot en ny struktur, där det offentliga tar ansvar för sysselsättning via enkla sysslor. Det här är en viktig åtgärd som även skulle bevisa att meningsfull sysselsättning är ett vitaminpiller.

En majoritet av de hörda framhållit behovet av att i större utsträckning kunna ägna arbetstid åt direkt arbete med brukare, i stället för att belastas av omfattande administrativa krav och tidskrävande processer som inte i sak förbättrar brukarens situation. Utskottet erfar att det saknas tillräckliga lagstadgade förutsättningar för bland annat AMS att i större omfattning motivera och ställa krav på arbetssökande. Enligt vad som framkommit kan myndigheten identifiera tydliga behov av fortbildning och stödinsatser hos arbetssökande som kan tillgodoses genom AMS verksamhet. Samtidigt uppges myndigheten sakna ändamålsenliga verktyg för att i tillräcklig grad förplikta arbetssökande att ta del av tillgängliga insatser.

Föreliggande lagförslaget innebär en viss kravställning på arbetssökande för att erhålla allmänt stöd, däribland skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning samt att söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande service och åtgärder. Utskottet bedömer dock att förslaget om tillämpningen av rikslagstiftningen i dess nuvarande utformning inte i tillräcklig grad preciserar arbetssökandes skyldigheter, utan lämnar ett betydande tolkningsutrymme i fråga om vad kravet på att aktivt söka arbete och utbildning samt att delta i sysselsättningsfrämjande åtgärder närmare innebär.

Landskapsregeringen bör därför överväga behovet av en närmare reglering av arbetssökandes skyldigheter i syfte att främja rättssäkerhet, likabehandling och ett effektivt genomförande av sysselsättningspolitiska åtgärder.

Utskottet konstaterar att olika åtgärder vidtas på Åland i syfte att främja sysselsättningen, men att deras effektivitet inte systematiskt följs upp eller utvärderas. Insatserna bör i högre grad vara föremål för strukturerad uppföljning och regelbunden utvärdering i syfte att säkerställa deras ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet.

Det finns idag möjligheter för vuxna att omskola sig och att genomföra studier i olika former. Såväl utbildning på gymnasial nivå som eftergymnasiala studier och särskilda former av vuxenutbildning står till förfogande. Dessa strukturer möjliggör kompetensutveckling, karriärväxling samt inträde eller återinträde på arbetsmarknaden även i vuxen ålder.

I vissa fall kan vara mindre ändamålsenligt att vuxna personer genomgår fullständiga yrkesutbildningar i syfte att förvärva kompetens inom ett nytt yrkesområde. Detta gäller särskilt när den studerande redan besitter relevant utbildning, yrkeserfarenhet eller annan dokumenterad kompetens som helt eller delvis motsvarar utbildningens innehåll. I sådana situationer kan långa utbildningsvägar medföra onödiga tidsmässiga och ekonomiska konsekvenser, såväl för individen som för det offentliga.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid möjligheten att förkorta studietiden genom validering och tillgodoräknande av tidigare inhämtad kunskap och kompetens. Utskottet är medvetet om att sådana möjligheter redan kan förekomma inom vissa utbildningar, men bedömer att det finns skäl att fortlöpande se över regelverk och praxis för att säkerställa att flexibiliteten är tillräcklig.

Utbildningens syfte bör inte i alla delar bör vara att leda till allmän behörighet för ansökan till högskoleutbildning. För flera studerande är målsättningen att uppnå yrkeskompetens och anställningsbarhet snarare än att skapa förutsättningar för fortsatta akademiska studier.

Kunskaper i svenska är av grundläggande betydelse för möjligheterna till etablering på arbetsmarknaden på Åland. Det svenska språket är inte enbart ett kommunikationsmedel utan en förutsättning för delaktighet i arbetsliv, utbildning och samhällsliv i stort. Bristande språkkunskaper riskerar att utgöra ett påtagligt hinder för inträde på arbetsmarknaden och kan därmed försvåra såväl självförsörjning som integration. Därför behöver individer erbjudas en viss grundläggande utbildning i svenska innan praktik, arbetsprövning eller liknande insatser inleds. En inledande språklig grund stärker därmed både individens förutsättningar och kvaliteten i de arbetsmarknadsfrämjande insatserna.

Välmående företag och en levande arbetsmarknad är stommen i socialpolitiken. Utskottet konstaterar att forskning bland annat gjorts i Finland vad beträffar barns påverkan av att leva i familjer som mottagit socialbidrag. Studien påvisar att barn i familjer i Finland som löper risk för fattigdom har en högre risk att erfara flera negativa utfall så som avhopp från skola i förtid, lagföring, tonårsgraviditet och psykisk ohälsa. Ekonomisk utsatthet i tidig barndom skapar den högsta risken i förhållande till att exponeras inför fattigdom senare i livet. Därför hänger näringspolitiken ihop med socialpolitiken.

Talman! Utskottet konstaterar att arbete utgör en grundläggande förutsättning för upprätthållandet av en långsiktigt hållbar välfärdspolitik. En fungerande sysselsättningsstruktur förutsätter ett ömsesidigt ansvarstagande mellan den enskilde och det offentliga. För att trygga den offentliga välfärdens ekonomiska och sociala hållbarhet ska rättigheter inom trygghetssystemen vara förenade med tydliga skyldigheter. Utskottet framhåller att utgångspunkten är att den som har arbetsförmåga också ska delta i arbetslivet eller aktivt verka för att återinträda i det.

De offentliga stödsystemen ska vara utformade så att arbete och egen försörjning alltid är ekonomiskt och socialt fördelaktiga i förhållande till olika former av bidrag. Välfärdssystemen bör därför präglas av en balans mellan stöd och krav, exempelvis avseende aktivt arbetssökande, deltagande i sysselsättningsfrämjande åtgärder och, där det är relevant, förvärvande av tillräckliga språkkunskaper för att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden.

Utskottets fördjupade behandling visar att de arbetsmarknadsrelaterade utmaningarna på Åland i huvudsak är av strukturell karaktär och att de därför förutsätter ett bredare och mer sammanhållet åtgärdsinriktat arbete än vad som kan åstadkommas genom enbart lagtekniska förändringar.

Utskottet bedömer att näringspolitiken utgör ett centralt styrmedel för landskapets långsiktiga utveckling, konkurrenskraft och sysselsättning. Mot denna bakgrund anser utskottet att det näringspolitiska arbetet med fördel kan ges en tydligare struktur, prioritering och samordning, inklusive en mer systematisk uppföljning av beslutade åtgärder.

Utskottet framhåller vikten av tidiga och lågtröskelbaserade insatser. Utskottet noterar att erfarenheter och forskning talar för att risk för långvarigt utanförskap kan identifieras redan i unga år och att tillgängliga och ändamålsenliga stödåtgärder i ett tidigt skede är avgörande. Insatser som är lättillgängliga och inte förenade med betungande administrativa förfaranden minskar risken för att individer faller mellan olika system och främjar ett mer effektivt resursutnyttjande.

Utskottet konstaterar vidare att det på Åland finns ett flertal aktörer inom offentlig sektor, privat sektor och civilsamhället som vidtar betydande insatser i syfte att främja sysselsättning, integration och förebygga utanförskap. Enligt utskottets bedömning ligger den huvudsakliga utvecklingspotentialen inte i brist på verksamhet, utan i behovet av tydligare strukturer för samverkan, ansvarsfördelning och uppföljning. Utskottet bedömer att en mer formaliserad och systematiserad samordning kan stärka träffsäkerhet och resultat utan att nödvändigtvis medföra merkostnader.

Utskottet understryker att förebyggande och arbetsmarknadsfrämjande insatser inte endast är motiverade utifrån närings- och socialpolitiska utgångspunkter, utan även framstår som samhällsekonomiskt ändamålsenliga. Ändamålsenligt utformade strukturer som möjliggör tidiga insatser bedöms kunna minska såväl mänskligt lidande som framtida offentliga kostnader.

Talman Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar lagförslagen i föreslagen lydelse.

Jag vill också skicka en hälsning till landskapsregeringen: Titta på vår hörandelista och bjud in dem, speciellt Emmaus och Boost! De har nyttig och viktig information.

Talman!

Jag vill inledningsvis tacka för ett både brett och fördjupande betänkande samt för presentationen.

I min replik kommer jag att fokusera på svenska språket och självstyrelsen.

Jag vill stanna upp vid en formulering i lagtexten som jag anser är problematisk, nämligen "utbildning som handleder". Jag förstår att utskottet har valt att behålla denna formulering för att undvika tolkningsproblem vid en eventuell domstolstvist. Det är ett pragmatiskt resonemang, men det belyser samtidigt ett större problem.

Det är inte särskilt tillfredsställande att en svag eller direkt klumpig översättning från finskan i praktiken ska vara vägledande för åländsk lagstiftning. När vi stiftar lagar i lagtinget så ska utgångspunkten vara korrekt och tydlig svenska, inte en översättning.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Thörnroos, för att du tar upp detta ämne.

I vårt betänkande på sidan 6 har vi ett hyfsat fylligt resonemang kring frågan, och jag kan delvis hålla med ledamoten Thörnroos. Det blir heller inte bättre av att denna lagstiftning är skyndsam. Men jag håller med om att det är en utmaning.

Talman!

Det är nästan mer än en utmaning; det handlar faktiskt om att vi har många lagar som fungerar som blankettlagar. Om detta fortsätter, riskerar vi att aktivt urholka självstyrelsen eftersom Ålands autonomi vilar på det svenska språket.

Accepterar vi lagtexter som är formulerade efter finska formuleringar istället för att använda god svenska, då urholkar vi en del av det som utgör grunden för självstyrelsen. Det här är ett allvarligt problem, som vi ser det från Pro Åland.

Tack, talman!

Jag vill ännu rikta ett stort tack till utskottssekreterare Benjamin och mina kollegor för deras insatser. Det visar verkligen vikten av att ha ett utskott som behandlar lagförslag. Detta uppmärksammades av mina kollegor och utskottssekreteraren.

Vi har i alla fall ett fylligt resonemang, men jag förstår innebörden av ledamoten Thörnroos oro.

Talman!

Utskottets ordförande berör behovet av fler lågtröskelarbeten på Åland.

Ett konkret exempel på ett sådant arbete kan vara att arbeta i ett tvätteri, ett arbete där många människor kan få en första möjlighet oavsett språk att komma in på arbetsmarknaden.

Samtidigt vet vi idag att ÅHS i dag tvättar kläder och lakan i Rimbo i Sverige i stället för här i Mariehamn.

Det här bör väcka en fråga om hur vi gör våra offentliga upphandlingar.

Min fråga till utskottets ordförande är därför: Bör våra upphandlingar utformas för att skapa fler arbetstillfällen här på Åland?

Tack, talman!

Jag tror jag talar för ganska många. Givetvis bör det eftersträvas att arbetsplatser och pengar stannar kvar på Åland. Absolut.

Det är också en parameter när man gör upphandlingar och konkurrensutsättningar. Hur säkerställer man att slutsumman är positiv, att skattepengar stannar kvar på Åland? Jag kan hålla med ledamoten Anders Holmberg, absolut.

Talman!

Det var dit jag ville komma. Det här är någonting vi måste börja titta på. Vi ska inte tvätta kläderna i Rimbo. Vi ska tvätta dem i Mariehamn, på Åland eller i Saltvik eller var vi nu tvättar kläderna. Det är ohållbart att vi skickar iväg arbetstillfällen på det här viset.

Jag reagerade på en del i finans- och näringsutskottets ordförandes anförande. Holmberg säger att det finns de som aldrig får ett jobb. Jag tycker att det är ett lite ledsamt uttalande från den här salen. Det finns alltid en möjlighet att få ett jobb. Man får inte ge upp det. Det budskapet ska vi nog sända härifrån också, att det finns möjligheter. Det finns bra med lågtröskelarbeten där ute bara man kommer in på dem.

Tack, talman!

Jag vill förtydliga ledamoten Anders Holmbergs första frågeställning gällande upphandlingar. Givetvis, när man konkurrensutsätter, är konkurrens alltid bra. Det är inte så att vår prisbild här på Åland hela tiden ska styra, oavsett vad det kostar att göra att göra på Åland. Är det avsevärt billigare att utföra vissa tjänster någon annanstans så ska man göra det. Våra åländska företagare mår bra av att det finns konkurrens.

Jag kanske var lite hård i min bedömning eller min ton när det gällde långtidsarbetslösheten, men tyvärr är det så att vissa aldrig kommer att få ett "riktigt" jobb. Det måste man vara medveten om. Precis som jag också nämner, kan vissa arbeta 4 timmar, andra 12 timmar, och vissa växer in i det. Men sanningen är att vår dagligvaruhandel är väldigt bra på att erbjuda lågtröskeljobb. Tyvärr minskar antalet lågtröskelarbeten överlag kraftigt, vilket gör det svårare och svårare att slussa in människor på arbetsmarknaden. Så är det.

Tack, talman!

Tack, utskottsordförande Holmberg, för presentationen av betänkandet. Jag hade förmånen att själv vikariera i utskottet under flera av dessa höranden, och jag tycker att det var en väldigt bra och viktig lista. För mig, som kanske mer är intresserad av socialpolitik än finanspolitik så var det ett bra grepp att finansintresserade människor fick se socialarbetarnas och socialpolitikernas perspektiv. Det tycker jag var mycket värdefullt.

Samtidigt vill jag passa på att berömma den presentation av Emmaus som utskottet fick; den borde verkligen spridas vidare. Det var nästan som en lösning på allt.

Tack, talman!

Tack ledamoten Eckerman. Jag gav en passning till landskapsregeringen att gärna höra delar från vår lista. Jag kan verkligen säga till alla partier här i lagtinget att ni bör titta på vår lista och höra speciellt Emmaus. Det var mycket viktig information som också var väldigt ny för mig, och jag tror att det gäller de flesta här.

Tack, talman!

Jag vill passa på att tacka utskottet för en både bra och snabb behandling av lagstiftningen. Det är bra att den nu kommer på plats och att man valde att göra en mycket bredare behandling av ärendet. Det är högaktuellt och ger också ett bra underlag för landskapsregeringen att arbeta vidare med.

Som ordföranden konstaterar, krävs det ett sektorövergripande arbete för detta. Det handlar inte bara om arbetsmarknadspolitik, näringspolitik, socialpolitik eller utbildningspolitik, utan det är en kombination av många olika aspekter.

Jag tycker att utskottet har pinpointat de konkreta delarna och samlat den helhetsbild som behövs för att förstå den totala utmaningen. Tack för det. Vi tar arbetet vidare.

Tack, talman!

Tack minister Josefsson. Absolut, jag talar för hela utskottet. Jag hoppas att detta betänkande tas om hand av landskapsregeringen, så som det ofta görs, men att det också finns konkreta lagstiftningsförslag. Det finns konkreta förslag på strukturförändringar.

Precis som ledamoten Anders Holmberg sade: Det är aldrig för sent. Det finns alltid möjlighet, oavsett ålder, att skaffa sig en ny utbildning eller att fortbilda sig. Att aldrig ge upp är viktigt.

Vi har resurserna och verktygen på Åland, men det är den förbaskade samordningen och samverkan som blir så svår. Det blir oceaner mellan våra instanser, och det märker också klienterna, brukarna.

Tack, talman!

Jag vill också framföra ett stort tack till utskottets ordförande och hela utskottet för ett väl utfört arbete. Andra replikskiften har nämnt att ni har undersökt vilka faktorer som är viktiga och centrala för att förebygga att personer hamnar i långvarig arbetslöshet.

Jag vill passa på att lyfta fram det nordiska projektet Leeds, som syftar till att skapa samverkan mellan de aktörer som ska fånga upp unga personer mellan 15 år och 29 år som varken studerar eller är inskrivna på arbetsförmedlingen. Det handlar om en grupp som löper störst risk att hamna i långvarig arbetslöshet.

Det mest effektiva sättet att arbeta för att minska denna grupp handlar om att stärka unga att fullfölja sin gymnasieutbildning. Där har vi en pågående revidering, en helt ny gymnasielag.

Tack, talman!

Tack ministern Hambrudd för din värdefulla information.

Jag vill passa på att lyfta fram den utmaning som finns. Det handlar inte om en Ålandsutmaning, utan om pojkar och unga män som får sämre studieresultat, läser mindre och har sämre läskunskaper, samt fortbildar sig i mindre utsträckning än flickor och kvinnor. Detta syns tydligt i dagens statistik, och det behöver få ett ansikte.

Jag pratade senast i dag med en företagare som berättade att de hade haft 40 sökande till ett sommarjobb. Bland dessa fanns till och med universitetsstuderande jurister i sin sista termin, som sökte ett relativt enkelt sommarjobb. Det visar hur svårt det är att få det första jobbet och hur utmanande det är att få ett sommarjobb.

Eloge till Mariehamns stad som planerar att införa ett sommarjobbsedlar, och jag är säker på att andra kommuner också gör det. Det behövs för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för unga och ge dem en chans att komma igång.

Tack, talman!

Jag håller helt med utskottets ordförande. Det är viktigt att vi har en bredare diskussion utifrån den här lagstiftningen. Det finns många olika viktiga faktorer som spelar in. Som ledamoten nämner, ser vi att unga pojkar ökar i den här gruppen. Det är oerhört centralt att vi tidigt, redan från barnomsorgen och i tidig ålder inom grundskolan, säkerställer att alla får goda kunskaper i svenska språket, skrivkunskaper och matematik. Dessa ämnen är idag mycket avgörande och viktiga.

Tack, talman!

Det pågår en omvälvning, särskilt i västvärlden, som jag nämnde från talarstolen för några veckor sedan, är AI. Det för mycket gott med sig, men kommer att påverka vår arbetsmarknad, och det sker redan i stor utsträckning. Idag har AI raderat ut vissa yrkesgrupper.

Det innebär också att yrkeskategorin hantverkare kommer att vara hyfsat oberörd, medan de akademiska studierna inte kommer att ha samma värde på arbetsmarknaden längre. Detta är något man behöver se på lång sikt och fundera över hur man kan motverka.

Tack, talman!

Jag vill börja med att berömma utskottet för att man har tagit fasta på den här debatten, som vi har haft flera gånger. Det står uttryckligen i betänkandet att det alltid ska löna sig att arbeta, och att vi behöver ha en balans mellan stödåtgärder och arbetsmarknadsstöd.

Man kan helt enkelt inte få mer stöd än vad man kan förtjäna på ett lågt betalt jobb. Det måste alltid finnas en sådan balans, så att det alltid lönar sig att arbeta. Jag är mycket glad att detta har tagits med i betänkandet, och särskilt glad att man har lyft fram poängen om relationen till utkomststödet.

Om man indexerar ena stödet, eller om man slutar indexera ena stödet som man gör i det här fallet, då bör man också sluta indexera det andra stödet, det vill säga utkomststödet. Bra gjort!

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Utskottet tackar för den komplimangen och det berömmet. Tack för det!

Alla mår bra av krav, precis som vi lyfter upp. Det ska finnas en kravbild, det mår alla individer bra av oberoende av situation.

Det finns flera bra poänger i det här betänkandet, som flera har varit inne på. Det handlar om den grundstruktur som ställer krav på att det finns förväntningar; att man alltid ska göra rätt för sig i samhället.

Som det framgår av utkomststödslagstiftningen, så är det alla människors och individers ansvar att dra försorg över sig själv och sina barn. Denna grundinställning måste alltid vara närvarande när vi fattar beslut i detta sammanhang, för annars riskerar vi att skapa ett samhälle som på sikt blir helt ohållbart.

Tack, talman!

Jag skulle vilja påpeka att det finns många som står till arbetsmarknadens förfogande. Men vi har också en växande grupp som inte gör det, nämligen de som befinner sig i långtidsarbetslöshet. Jag är hård och rå för många av dessa personer kommer aldrig att få ett "riktigt" jobb, men de kan ändå bidra på sitt sätt, kanske med 4 timmar i veckan, kanske med 12 timmar. Det är möjligt att de kan växa och efter ett halvår kan de kanske bidra med 20 timmar i veckan. Men de arbetsplatserna, den sysselsättningen, finns tyvärr inte i näringslivet idag. Däremot kan det offentliga bidra till att skapa sådana arbetsplatser. Det handlar om att utföra enkla uppgifter, som att kratta kottar eller tvätta bilar. Dessa uppgifter kan göras i eget tempo och efter egen förmåga.

Det är viktigt att dessa möjligheter finns. Annars riskerar vi att se en arbetslöshetsstatistik som är sorlig zon att betrakta. För alla kan bidra, och det skapar tillväxt, även om det bara handlar om 4 timmar per vecka.

Tack, talman!

Tack, ordförande Holmberg i finans- och näringsutskottet, för det fina arbete som hela utskottet har gjort i den här frågan. Det är inte en dag för tidigt som vi talar om långtidsarbetslösa här i lagtinget.

Det är mycket bra att ni tar upp möjligheterna för kommunerna och landskapet att vara mer delaktiga i att samverka och producera arbeten som är lämpliga för dem som just nu står utanför arbetsmarknaden. Detta har länge efterfrågats av dem som arbetar med dessa frågor. Har ni hunnit titta närmare på hur detta skulle kunna ske mer konkret?

Tack, talman!

Vi vet hur t.ex. Samhall i Sverige är uppbyggt. Det är ett offentligt aktiebolag som specialiserar sig på lågtröskelarbeten. Men vi ser från utskottets sida att det inte ska behöva vara så komplicerat. Det ska definitivt inte vara en konkurrent till det privata näringslivet, utan det ska helt enkelt vara något som det offentliga gör strukturerat tillsammans. Varje kommun bör garantera vissa sysselsättningssysslor som kan bidra till att någon får göra något en gång per vecka. Det mår alla bra av.

Det behöver dock vara systematiserat och strukturerat så att det offentliga samverkar. Som vanligt kanske landskapsregeringen kunde ta första steget. Jag vet att Mariehamns stad är bra på detta, och att Jomala kommun också gör ett bra jobb. De flesta kommuner arbetar med detta, men det är något som inte har ökat i omfång, utan tvärtom. Efter KST:s inträde har antalet enkla sysselsättningsplatser blivit färre. Det här är en viktig ingrediens i betänkandet.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Holmberg. Jag instämmer helt i din analys av problematiken.

De som kanske klarar av att jobba fyra timmar eller liknande, så alla insatser är värdefulla, och de kan skapas framförallt inom de kommunala fritidsverksamheterna och andra ställen där det alltid finns behov av underhåll. Att arbeta på detta sätt är något som de allra flesta kan klara av med rätt handledning.

Det är jättebra att du tar upp den här frågan och att ni har tittat närmare på det i finans- och näringsutskottet.

Tack, talman!

Jag hoppas att utskottet kommer att få möjlighet att följa upp vårt betänkande. Det som är positivt med detta är att nästan ingenting av det skulle medföra något budgetslitage. Istället handlar det om att använda våra verktyg och resurser på ett bättre sätt.

Man blir imponerad när man hör vilken kompetens som finns ute på fältet i dessa frågor. Men frustration uppstår när samordning och samverkan inte riktigt fungerar.

Återigen, alla behöver ha något konkret att syssla med någon gång i veckan. Därför är punkten om att det offentliga tillhandahåller sysselsättningsplatser väldigt viktig. Den har pågått i många år, men man har inte kommit till skott. Nu skulle det vara dags, särskilt när långtidsarbetslösheten kryper ned i åldrarna alltmer.

Tack, talman!

Det var en utförlig redogörelse av utskottets ordförande. Finans- och näringsutskottet har levererat mer än förväntat.

Vi fick uppdraget att behandla den relativt okomplicerade lagstiftningen om allmänt stöd, men levererade ett betänkande som i grunden går igenom sysselsättningsåtgärder på Åland. Jag hoppas det här betänkandet kan bli grunden till en förbättrad arbetsmarknadspolitik i framtiden.

Lagen om allmänt stöd är okomplicerad och då menar jag lagtekniskt enkelt. Riket ändrar sin arbetslöshetsersättning så att det numera ska gå under ett regelverk om allmänt stöd. Vi behöver följa med. Om vi inte gör den här ändringen, utgår inget stöd för arbetslöshet på Åland efter sista april i år. Eftersom vi har delad behörighet med riket så blir det väldigt komplicerat ifall vi skulle vilja ha egna regler.

Därför blir den här ändringen ganska lagtekniskt enkel efter en samstämmig politisk diskussion. Här kunde presentationen av lagförslaget ha slutat.

Finans- och näringsutskottet har dock valt att lägga i en växel till. Vi borrade oss ännu djupare och tog oss an en bred ansats i perspektivet kring de strukturella förutsättningar som omger arbetslöshetsskyddet och arbetsmarknadens funktionssätt. Orsaken till det var naturligtvis Ålands ökade långtidsarbetslöshet de senaste åren, där vi i utskottet också har en oro för att antalet arbetssökande fortsätter vara högre än antalet lediga platser.

Vårt arbete i utskottet har gett många insikter och jag ska delge några av dem.

På Åland utförs det varje dag stora insatser i syfte att förebygga arbetslöshet och utanförskap. Arbetet utförs av många olika aktörer i privat, offentlig eller tredje sektorn och de gör alla goda insatser. Tyvärr får man säga, saknas det en strukturerad samverkan mellan dessa aktörer. Framförallt offentliga aktörer har svårt att samordna sina insatser. De har utmaningar att regelrätt dela information mellan sig.

Här kunde rikets lag om sektorövergripande främjande av sysselsättning vara en inspiration. Den tvingar offentliga aktörer att samarbeta. Åland saknar för närvarande den här lagen och den borde verkligen införas.

Liberalerna kommer att verka för att en lag om sektorövergripande åtgärder kommer på plats.

Samordning kunde också ske med praktik- och sysselsättningsplatser. Idag finns en konkurrens där skolor, KST, tredje sektorn och AMS i viss mån söker samma typ av platser. Genom samordning kunde man bättre utnyttja resurserna. En sådan organisering kunde också hitta nya sysselsättningsplatser som bättre passar personer som har en längre väg tillbaka till arbetsmarknaden. Utskottet har erfarit att det idag kan vara en utmaning att hitta sysselsättningsplatser åt alla. Det kanske kunde ges ansvar till en organisation som sköter dessa sysselsättningsarbeten. Det skulle underlätta för många, tror vi.

Utbildning är förstås en central del att motverka arbetslöshet. Det livslånga lärandet, innebär att man även i vuxen ålder bör ges goda möjligheter sadla om. Här behöver utbildningssektorn tillse en stor flexibilitet. Den finns i viss mån idag, men vi behöver ständigt utveckla oss för att man ska kunna validera tidigare kompetenser och arbetslivserfarenheter. Det är oftast yrkeskompetens som är slutmålet för vuxenstuderande, inte alltid en önskan om att läsa fortsatta akademiska studier som kännetecknar yngre studerande. Därför krävs det individuellt anpassade studievägar som följer arbetsmarknadens behov.

Språket är centralt för inflyttade arbetssökande. Det är grundläggande för integreringen på den åländska arbetsmarknaden. Utan kunskaper i svenska har du mycket svårt att förstå instruktioner eller ens kunna kommunicera med dina kolleger. Frustration och utanförskap blir en olycklig konsekvens. Därför är utvecklade satsningar på språkundervisning oerhört viktiga. Språkundervisningen behöver vara flexibel så att den kan kombineras med arbete eller andra åtaganden. Mycket av detta sker redan på Åland, men jag vill understryka vikten av att arbetet fortsätter. Språkstudier ger bättre integration, vilket i sin tur ger ett bättre samhälle med lägre arbetslöshet. Det är viktigt.

Både när det gäller utbildning och språkundervisning är det viktigt att myndigheter kan ställa krav och motivera arbetssökande. Det saknas i viss mån idag och utskottet har erfarit att myndigheter önskar sig en större verktygslåda för att alla arbetssökande verkligen ska få den hjälp som de behöver.

Lagstiftningen uppfattas idag som otydlig när det gäller kravet på en arbetssökande att aktivt söka arbete och utbildning. Här kan ett förtydligande av regelverket underlätta för myndigheterna att utföra sina uppgifter. Det torde också i slutändan ge bättre effekt för den arbetssökande. Rimliga krav är bra för oss alla.

Talman, avslutningsvis vill jag lyfta en utskottets viktigaste insikter, nämligen sysselsättningens betydelse för en långsiktig välfärdspolitik.

Oberoende om du är kortvarig arbetssökande eller om du har utmanande förutsättningar som gör att du är långt ifrån arbetsmarknaden, är sysselsättning en viktig del av din livskvalitet. Vad samhället behöver erbjuda är olika typer av sysselsättning. En majoritet behöver förstås komma i kontakt med en arbetsgivare som kan erbjuda ett vanligt arbete. För det krävs rätt kompetens av en arbetssökande.
I andra änden av spektret hittar vi personer som på sin höjd kan arbeta korta perioder, kanske inte ens alla dagar. För dem krävs det rätt typ av arbetsuppgifter. För personer mellan dessa ytterligheter behövs flexibilitet och samverkan mellan olika aktörer och olika myndigheter.

Vi har alltså helt olika behov att hantera när vi ska diskutera arbetslöshet.

Om samhället hittar metoder att kombinera olika typer av sysselsättningsfrämjande åtgärder då kan vi åtgärda långtidsarbetslösheten på Åland. Med det här betänkandet i ryggen, bör landskapsregeringen ha goda möjligheter att hitta kloka vägar framåt. Det är en av de tillväxtåtgärder som vi kan göra på Åland. Tack!

Talman!

Tack för anförandet ledamoten Ekström. Antalet lediga arbetsplatser blir färre och färre på Åland, och samtidigt ser vi att fler deltar i de olika sysselsättningsfrämjande åtgärderna. Den här gruppen har också ökat det senaste året med 0,3–0,4 %. Det betyder att den totala arbetslösheten har ökat ännu mer än vad den egentligen har gjort. Vi har lyckats få ut folk i de sysselsättningsfrämjande åtgärderna.

I dag presenterade ÅSUB en ny rapport. Antalet företag på Åland fortsätter att minska år 2025.

I regeringsprogrammet skriver landskapsregeringen att den privata sektorns andel ska växa. Har finans- och näringsutskottet grottat ner sig i problematiken kring varför arbetsplatserna minskar så mycket inom det privata näringslivet?

Jag skulle säga så här: Vi har uppmärksammat och inkluderat detta i betänkandet med den här grafen som visar den historiska utvecklingen av antalet arbetssökande och lediga platser per år. Den ger ett genomsnitt över året och visar tydligt att utvecklingen går åt fel håll.

När det gäller orsakerna till detta, så om företagen minskar antalet anställda, framförallt inom privat sektor, så finns det inga direkta åtgärder vi kan vidta för att hantera den situationen.

Det som landskapet kan fokusera på i det korta perspektivet är att titta på åtgärder som gör att folk snabbare kommer tillbaka till arbetsmarknaden när det gäller att hitta rätt kompetens och liknande frågor.

Vi är absolut medvetna om detta, och jag håller med om att antalet företag och företag som anställer är en viktig del av ekvationen.

Talman!

Vi går tillbaka till regeringsprogrammet, där det står att den privata sektorns andel ska växa på Åland. Samtidigt ser vi exempel på hur den offentliga sektorn i praktiken konkurrerar med det privata. Ett tydligt exempel är Åland Post, som investerar i nya lastbilar och transporterar spannmål till riket. Detta gör att det privata näringslivet tvingas lägga ner sina verksamheter.

Vi ser också hur transportsektorn har fått montera ner sin verksamhet. Frågan är: Hur länge ska vi låta det offentliga konkurrera om arbetsplatserna med det privata näringslivet? Detta skapar kanske inte den tillväxt vi önskar, och det påverkar också antalet lediga arbetsplatser på marknaden.

Just det exemplet är en del av en långvarig diskussion.

Det finns också andra exempel där vi försöker med upphandlingar, och det ska bildas ett bolag som ska kunna tillhandahålla möjligheter för företag på Åland att få mer att göra inom vissa branscher.

Ambitionen är att lägga ut så mycket som möjligt till privat sektor. Det är viktigt för oss, eftersom vi alla vet vad som finansierar den offentliga sektorn – det är de företag som finns där. Den ambitionen att denna regering skulle göra något annat finns egentligen inte.

I slutändan handlar det om hur konkurrenskraftiga de åländska företagen är. Där tror jag att vi kan hjälpa till lite med utbildning och bidra med bra kompetenser. Det är jätteviktigt för den framtida tillväxten.

Talman!

Som utskottet konstaterar har Åland blankettlag på den rikslagstiftning som reglerar grundläggande arbetslöshetsförmåner. När Finlands lagstiftning ändras i grunden när det gäller grundläggande arbetslöshetsförmåner uppstår ett omedelbart behov av motsvarande lagstiftningsåtgärd inom landskapets behörighet för att säkerställa att det även fortsättningsvis finns ett rättsligt fungerande system för utbetalning av detta stöd på Åland. Om landskapet inte vidtar några lagstiftningsåtgärder skulle den nu gällande blankettlagen hänvisa till bestämmelser som upphört eller ändrats i sådan omfattning att regelverket inte längre är tillämpbart i praktiken.

Utskottet noterar att lagförslaget medför konsekvenser som bör beaktas. Det nya systemet innebär en utökad behovsprövning och kan leda till förändrade ersättningsnivåer för vissa grupper, vilket i vissa fall kan medföra ökat behov av kompletterande stödformer.

Utskottet betonar att relationen mellan allmänt stöd och utkomststödet behöver uppmärksammas i samband med att dessa stöd förändras. Om allmänt stöd förändras behöver utkomststödet förändras på samma sätt för att undvika att kostnader oavsiktligt flyttas över från landskapsregeringen till kommunerna.

Reformen kan även innebära ett ökat administrativt ansvar för berörda myndigheter, särskilt under övergångsperioden, då nya handläggningsrutiner och informationsinsatser behöver genomföras.

Så till arbetslösheten på Åland. Antalet långtidsarbetslösa var i januari 2026 totalt 391 personer, jämfört med 345 personer i januari 2025. Av dessa hade 262 personer varit arbetssökande i mer än 12 månader. Utskottet anser det vara angeläget att närmare analysera orsakerna till den uppåtgående trenden i långtidsarbetslösheten samt att vidta och möjliggöra ändamålsenliga åtgärder för att motverka och bryta utvecklingen.

Utskottet konstaterar att det på Åland finns individer som varken har ett arbete, är registrerade som arbetssökande, studerande eller sjukskrivna. Utskottet noterar att det saknas en samlad och tillförlitlig statistik över omfattningen av denna grupp. Utskottet bedömer att ett långvarigt utanförskap för utbildning och arbetsmarknad kan medföra betydande individuella och samhälleliga konsekvenser samt avsevärt försvåra ett senare återinträde i utbildning, arbete eller annan etablerad samhällsstruktur.

För att säkerställa att unga personer som står utanför utbildning och arbetsmarknad identifieras och erbjuds individuellt anpassade insatser, har de i Finland det som heter ungdomsgarantin och i Sverige aktivitetsansvaret. På Åland har vi i dagsläget inte någon möjlighet att identifiera dessa unga personer, för att hjälpa dem med studier eller arbete. Så i nuläget är det omöjligt att säga och veta hur många unga personer på Åland som varken studerar, arbetar, är arbetssökande eller är sjukskrivna. Dessa personer ingår inte i någon statistik och det är därför svårt att hjälpa dem på vägen, antingen till fortsatta studier eller arbete, vilket borde vara nödvändigt för att undvika att de hamnar långsiktigt i utanförskap i vårat samhälle.

Utskottet har konstaterat att offentliga, privata och civilsamhälleliga aktörer genomför betydande insatser i syfte att motverka och förebygga arbetslöshet samt utanförskap på Åland. Samtidigt har det framkommit att det finns behov av utökad samverkan mellan de olika instanserna för att bistå individer att komma i arbete eller med studier. Idag finns det goda exempel på samarbeten mellan de olika instanserna på Åland, men samtidigt saknas det inom flera verksamhetsområden formella regleringar som fastställer en skyldighet att samarbeta för att främja sysselsättande åtgärder.

Finland har lagstiftat om sektorövergripande främjande av sysselsättning, på Åland finns inte motsvarande lagstiftning. På Åland finns det stipulerat i vissa enskilda verksamheters lagstiftningsområden om en skyldighet att samverka med andra aktörer. Utskottet har noterat att erfarenheten av samarbeten mellan olika instanser på Åland är blandat, och att samarbetets förekomst till stor del är beroende av de yrkesverksamma i stället för etablerade samarbetsmodeller. Bra samarbeten och strukturerad samverkan mellan det offentliga, privata och tredje sektorn underlättar arbetet med alla få flera personer i fortsatta studier, arbete eller med vad annat som behövs för dessa personer.

Utskottet har erfarit att stödstrukturerna för stödförmåner på Åland upplevs som byråkratiska och komplexa, såväl av myndigheter, tredje sektorn samt brukare. En person vars livssituation gör att hen är i behov av stödinsatser kan ofta behöva vända och samordna kontakter med flera myndigheter, vilket kan utgöra ett stort hinder för den personen att få de stödformer hen har rätt till.

Utskottet noterar vidare att en majoritet av de hörda framhållit behovet av att i större utsträckning kunna ägna arbetstid åt direkt arbete med brukare, i stället för att belastas av omfattande administrativa krav och tidskrävande processer som i sak inte förbättrar brukarens situation.

Vidareutbildning som vuxen. Utskottet konstaterar att det på Åland finns etablerade möjligheter för vuxna att omskola sig och att genomföra studier i olika former. Utskottet framhåller vikten av att utbildningsstrukturen i tillräcklig utsträckning möjliggör individuellt anpassade studievägar. Det kan gälla vuxna personer som är utbildade och har arbetserfarenhet inom ett visst område men behöver av någon anledning omskola sig till något annat yrke. För dessa personer kan en lång studietid, vara ett hinder för att steget att omskola sig. Flexibilitet i utbildningsstrukturen behövs.

Att kunna tala svenska är grundläggande betydelse för att ha bättre möjligheter på arbetsmarknaden på Åland. Att förstå och tala svenska är en förutsättning för delaktighet i arbetsliv, utbildning och samhällsliv i stort.

Centern stöder lagförslaget om allmänt stöd för arbetslösa. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack ledamoten Gustafsson. Det är intressant att få veta mer om åländsk statistik och mått. Åland är litet. Om man bor i en by känner man kanske till vilka familjer som har olika förutsättningar. Jag tänker att det borde vara ganska lätt att fånga upp människor i behov av stöd.

Vi hörde också i utskottet att det finns en otrolig mängd olika verksamheter som gör fantastiska insatser. Jag är också intresserad av att förstå hur individer som befinner sig i detta system kan hamna där efter högstadiet och sedan hoppa runt mellan olika instanser utan att få den hjälp de behöver. Det tyder på att det finns något som är fel i det åländska systemet. Jag tycker att det verkar som om det har blivit en överbyråkratisering på något sätt.

Talman!

Jag måste hålla med ledamoten Eckerman om att det är beklagligt att det lilla samhälle som Åland är, faktiskt kan ha individer som känner sig isolerade. Vissa personer kanske är bekanta med dem, men i stort sett riskerar de att bli hemmasittare och hamna utanför systemet. Det är beklagligt.

Man behöver se på frågan ur ett lite annat perspektiv. Detta är inte en kritik mot alla fantastiska personer som arbetar med olika organisationer.

Det är också så att en enskild individ som befinner sig i en arbetslöshetssituation, oavsett om det beror på sjukdom eller på arbetslöshetsförutsättningar, kan ha kontakt med tio myndigheter, tjugo organisationer och dessutom femton ideella sektorer. Alla har sina egna planer.

Den verkligheten, särskilt här på lilla Åland, tror jag att få verkligen förstår. Om man är så trött att man inte ens orkar ta reda på när bussen går för att ta sig till jobbet, blir det en stor utmaning.

Det är sådana här saker som gör att folk blir utbrända och inte orkar ta sig vidare. Det finns så många olika kontakter och vi har verkligen mycket att jobba med.

Jag håller med ledamot Eckerman om att systemet borde vara enklare på något sätt. Det borde finnas en eller ett par kontaktpersoner för de som behöver hjälp, så att de inte bara går runt i systemet utan att komma någonstans.

Talman!

Bästa kollegor, allt är möjligt med hårt arbete och hängivenhet. Det är ord som väl sammanfattar utskottets arbete med lagen om allmänt stöd.

Utskottet har inte nöjt sig med att enbart behandla lagförslaget i dess snäva form utan har i stället valt att ta ett bredare grepp och försökt skapa en helhetsbild av arbetslöshetssituationen på Åland med allt som inbegriper både utmaningar och möjligheter.

Det bästa som framträder i denna helhetsbild är de många engagerade, kompetenta och drivna aktörer som arbetar målmedvetet för att stärka sysselsättningen. Myndigheter, organisationer och andra samhällsaktörer gör stora insatser för att hjälpa människor vidare till arbete.

Men när bilden klarnar framträder också en utmaning. Samordningen mellan dessa aktörer är inte tillräckligt stark. Visst finns det i dag fungerande samarbeten, och många av dem ger goda resultat. Men de bygger i stor utsträckning på enskilda individers kontaktnät, engagemang och goda vilja. Det gör samarbetena sårbara. Därför vore det av yttersta vikt att vi som lagstiftare skapade mer långsiktigt hållbara strukturer för samverkan – där samordningen inte enbart vilar på personer utan också har ett tydligt stöd i lagstiftningen.

Samtidigt finns det en viktig aspekt till att beakta: tredje sektorns betydande insatser. Här har lagstiftaren inte samma direkta möjligheter att reglera samarbetet. Däremot kan vi stärka våra myndigheters ansvar att samverka med de organisationer inom tredje sektor som bistår med sitt arbete.

En förbättrad samordning gynnar både samhället och den enskilde ålänningen. Samtidigt kräver den eftertanke, inte minst när det gäller informationsdelning mellan myndigheter.

Personligen hoppas jag att vi på sikt kan inspireras av den modell som utvecklats i Estland: att en person inte ska behöva lämna samma uppgifter flera gånger till olika myndigheter. Med bättre informationsdelning kan byråkratin minska och fokus i stället riktas mot lösningar. Det är förstås inte helt enkelt. Vi har andra lagstiftningar att ta hänsyn till. Men när vi ser att andra samhällen lyckas utveckla mer effektiva system bör även vi kunna ta steg i den riktningen.

Samordningen är dock inte den enda utmaningen. Ett problem som finans- och näringsutskottet har lyft vid upprepade tillfällen är bristande kunskaper i svenska språket.

Åland är ett enspråkigt svenskt samhälle, och våra företag ska kunna bedriva sin verksamhet på svenska. Det kravet är både rimligt och nödvändigt, och det ska inte rubbas – det är en viktig del av vår självstyrelse. Men samtidigt behöver vi fundera över hur vi på bästa sätt möter denna utmaning, så att fler människor får möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden.

Här stöter vi på ytterligare en begränsning i den nuvarande lagstiftningen. I dag har AMS mycket begränsade möjligheter att ställa krav på arbetssökande. Det är något vi behöver se över. Det måste vara möjligt för AMS att kräva deltagande i exempelvis svenskundervisning eller andra relevanta utbildningar. Att delta i insatser som stärker den egna kompetensen och förbättrar möjligheterna att få arbete är inte ett orimligt krav. Tvärtom är det en rimlig del av ett system som syftar till att hjälpa människor vidare till egen försörjning.

Detta gäller naturligtvis inte enbart språkstudier. Det kan lika gärna handla om andra utbildningar eller kurser som stärker individens ställning på arbetsmarknaden. Kärnan i resonemanget är enkel: våra myndigheter måste ha de verktyg de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag, och det måste vara möjligt att ställa krav på den som står utanför arbetsmarknaden.

När verktygen finns på plats gynnas både arbetssökande och arbetsgivare. Fler människor kan möta arbetsmarknadens behov, och arbetsgivare får bättre möjligheter att rekrytera den kompetens de efterfrågar.

Talman! En grundläggande princip måste alltid vara att det ska löna sig att arbeta. Samhällets stöd ska vara ett skyddsnät för den som tillfälligt står utan arbete – och inte i något sammanhang utgöra ett alternativ till arbetsmarknaden för den som har möjlighet att arbeta.

Syftet med de åtgärder som samhället vidtar bör därför vara tydligt: att skapa förutsättningar för sysselsättning och att underlätta för arbetsgivare att rekrytera, samtidigt som fler människor ges möjlighet att delta i praktik och andra vägar in i arbetslivet.

För att komma till bukt med alla de utmaningar som just nu råder på Åland är det ett omfattande arbete som ligger framför oss. Men genom utskottets arbete har vi nu fått en tydligare bild av både möjligheter och utmaningar.

Min förhoppning är att vi tar tillvara denna kunskap och fortsätter arbetet med att skapa bättre förutsättningar för arbete, företagande och minskad arbetslöshet på Åland. Företagen är Ålands hjärta, grunden till vår välfärd och nyckeln till en låg arbetslöshet. En klok näringspolitik är alltså en avgörande faktor. Tack, talman!

Talman!

Om ett och ett halvt år prövas lagtinget förtroende i valet. Ålänningarna ska ta ställning till om vi har gjort ett bra jobb eller inte, med bl.a. just arbetslösheten. Ålänningarnas besked kan då bli: ”Byt jobb”. Det kan ju faktiskt vara att det kommer in 37 nya sökande och att 37 personer får söka - nytt jobb - ställa sig i kön på AMS och närstudera den åländska arbetsmarknaden, inklusive allmänt stöd.

Vi som är i denna sal har alltså – på alla vis – ett starkt intresse av att se till att den åländska arbetsmarknaden fungerar för alla.

Talman, detta är ett ovanligt ambitiöst betänkande från finans- och näringsutskottet – och det är bra. Betänkandet handlar inte enbart om ämnet ”allmänt stöd”, detta dokument är inget mindre än en ideologisk språngbräda in i nästa mandatperiod. Bra jobbat finans- och näringsutskottet!

Det är otroligt viktigt – både att vi en gång för alla funderar igenom hur den åländska arbetsmarknaden fungerar och det är extra viktigt att vi gör det just nu, när arbetslösheten ökar, antalet lediga platser minskar, antalet konkurser ökar och antalet företagare på Åland minskar, enligt ÅSUB.

Låt oss börja från grunden: Om det inte finns några jobb att fördela så spelar det ingen roll hur vi organiserar AMS. Det spelar ingen roll, för då finns inga jobb att fördela. Det är därför en kraftfull näringspolitik är så viktig. Enbart en stark näringspolitik kan skapa fler arbetsplatser på Åland.

Energipriser, producentansvar, pappersarbete – allt sådant påverkar företagens affärsmöjligheter och möjligheter att anställa.

Låt oss ta exemplet Kökars Andelshandel. Självklart påverkar det Kökars Andelshandels möjligheter att sommaranställa om de måste betala 5 000 euro för producentansvaret istället för 700 euro. Självklart påverkar det förmågan att anställa folk, 5 000 euro kan motsvara 2-3 månadslöner. Detta gör det inte bara ”lite svårt” att anställa, detta är knockout på företagare! Idag kom en ny rapport från ÅSUB om att antal företagare – arbetsställen - fortsätter att minska på Åland.

Andra initiativ – som tobakslagen - påverkar givetvis också dagligvaruhandelns möjligheter att anställa och försälja, i fel riktning! Hela Åland har fel riktning just nu. Åland sätts inte i rörelse, det kastas våta filtar – på löpande band – på våra företagare. Kökars Andelshandel får sämre möjligheter att anställa, får bara sälja en enda sorts vitt snus till ett skyhögt pris pga den radikala höjningen av tobaksaccisen som pågår 2024-2027. Vad håller vi på med?

Det tål att påminnas om: Hela det ekosystem som våra företagare verkar i påverkas direkt av oss – som sitter i den här salen fram till oktober 2027.

Betänkandet lyfter också den viktiga frågan om tillgång till kapital på Åland. Det konstateras helt riktigt att kapital finns på Åland, men att fler incitament behövs för att investera kapital i det åländska näringslivet.

Det ska sägas att detta också är ett modigt betänkande för utskottet säger rakt ut att den åländska arbetslinjen är ”hackig”: ”Utskottet erfar att det saknas tillräckliga lagstadgade förutsättningar för bland annat AMS att i större omfattning motivera och ställa krav på arbetssökande. Enligt vad som framkommit kan myndigheten identifiera tydliga behov av fortbildning och stödinsatser hos arbetssökande som kan tillgodoses genom AMS verksamhet. Samtidigt uppges myndigheten sakna ändamålsenliga verktyg för att i tillräcklig grad förplikta arbetssökande att ta del av tillgängliga insatser.”

Det här är en viktig poäng. Systemet måste funka. Ur den arbetssökandes synvinkel måste vägen och alternativen vara tydliga. Det får inte vara så att systemet kan missbrukas genom att hoppa ur systemet och gå tillbaka till ”startrutan”. Åland har idag en halv arbetslinje, tiderna är sådana att vi måste ha en hel, obruten arbetslinje.

Det behövs därför också ett mera samlat grepp om den åländska arbetsmarknaden. Utskottet poängterar, helt riktigt, att ingen på näringsavdelningen riktigt har ett uttalat, strategiskt ansvar för den åländska arbetsmarknadens aktörer. Det är viktigt att koppla ett strategiskt grepp helst redan idag.

Det övergripande målet måste vara alltså en fungerande arbetsmarknad, ett fungerande system. Sen vet vi alla att det finns de som ramlar helt utanför systemen, det är därför viktigt att utskottet tar ställning för uppsökande åtgärder för att minska utanförskap. Tack för det, bästa kolleger.

Talman, språket är nyckeln till samhället. Utskottet poängterar helt riktigt att flexibilitet i SFI-utbildningen behövs. Vi bör också bli medvetna om att det finns jobb där du inte behöver svenska, du lär dig det med tiden – efter att du fått in en fot på arbetsmarknaden.

Till sist, talman, så är det så här: Ett välmående, blomstrande samhälle förutsätter att det fritt och flexibelt går att röra sig mellan utbildning och arbete. Det finns mycket i betänkandet som talar för att det är viktigt att riva hindren mellan utbildning och arbetsliv. Det ger kompetens, erfarenhet och möjligheter att stärka ens värde på arbetsmarknaden. Tack för ordet!

Tack, talman!

Ledamoten nämner arbetslinjen och att den är hackig. Jag brukar, när vi pratar om arbetslinjen, betona att de samlade stöden som individen kan lyfta aldrig får vara högre än det lägst betalda heltidsarbetet på arbetsmarknaden. Det är viktigt att understryka detta.

I vissa fall är det faktiskt så att vi har väldigt höga stöd. Under vissa förhållanden kan man absolut komma upp i stöd som är högre än det lägst betalda heltidsarbetet som man kan få på arbetsmarknaden.

Det som ledamoten är inne på här, och pratar om att detta kanske är en språngbräda, är att vi verkligen behöver se över dessa stöd. Jag är glad att höra det, och det behövs verkligen göras, speciellt nu när arbetslösheten ökar.

Det är viktigt att vi ser över missförhållandena och korrigerar dem.

Tack ledamoten Wikström för en utmärkt replik.

Det som ledamoten tar upp är det splittrade fältet ur den arbetssökandes perspektiv.

Det är inte nödvändigtvis så att den arbetssökande pratar med en person på AMS. Det finns flera aktörer runt omkring, ibland med motstridiga intressen. Precis som det står i betänkandet är det viktigt att samla dessa aktörer och få ett samlat politiskt grepp om den åländska arbetsmarknaden.

Det är otroligt viktigt, även ur den arbetssökandes synvinkel, att processen upplevs som meningsfull och att resan har ett mål.

Tack, talman!

Visst är det viktigt att vi har resurser som hjälper människor att komma in på arbetsmarknaden, och det håller jag med om. Men det är också viktigt att betona att individen har ett ansvar att försörja sig själv genom arbete. Vad händer om man inte har ett arbete? Man måste göra allt man kan för att få ett jobb.

Vi kan inte skapa system och strukturer som uppmuntrar människor att förbli i stödberoende, eftersom det är oerhört skadligt för samhället.

Jag håller med ledamoten, men betoningen på individuellt ansvar är nog lika viktig som de stödåtgärder som finns.

Så är det. Det är många som har talat om att man får ett jobb i debatten. Men ett jobb är något som man oftast behöver kämpa för. Konkurrensen är stenhård, och många av våra unga som söker sommarjobb vet hur tufft det kan vara. De måste verkligen hålla sig framme.

Ja, absolut finns det ett ansvar. Det är inte så att jobben ramlar ner från himlen. Det krävs aktivering från alla håll.

Talman!

Arbetet med det här betänkandet har gått långt utöver det som den tämligen enkla lagändringen förutsätter, om den råder ju ingen oenighet, och faktiskt inte heller kring komplexiteten i hur våra arbetsmarknadsstöd, vårt näringsliv och våra sociala trygghetssystem borde samverka.

Det har varit roligt att jobba med den här frågan, och det har känts som ett humanistiskt och omtänksamt sätt att se på samspelet mellan välfärden, utbildningssystemen, arbetsmarknaden och näringslivet.

Jag sade för ett par år sedan, som nybliven styrelseordförande för KST, att jag ville jobba med det som borde vara Ålands bästa gren, att samverka på riktigt mellan olika nivåer och instanser och organisationer, så att vi näst intill på individnivå skulle kunna jobba för att alla ålänningar ska ha ett bra liv, få en utbildning, ett jobb och trygghet i svåra livssituationer utgående från individernas förutsättningar.

De höranden som utskottet har hållit och det här betänkandet visar att så är inte riktigt fallet i dag. Det är inte lätt att få till den där samordningen och samverkan. Vi har överlappande system. Vi har glapp mellan systemen. Vi har förebyggande insatser som lagstiftningen förutsätter men som inte existerar. Vi har stödåtgärder som inte används av olika orsaker och vi har samordning som inte är tillräckligt reglerad eller tillräckligt obligatorisk och därför inte blir av.

Man kan konstatera att det betänkandet väldigt tydligt visar att tredje sektorn på Åland bär ett stort ansvar för sådant som kanske borde vara ett samhällsansvar, och att det finns ett jättestort kunnande som faktiskt kanske ger bättre resultat i det enskilda fallet, just för att det inte omgärdas av lika mycket regelverk och byråkrati som myndigheters arbete.

Det är någonting att respektera också, att det är bra att jobba på lite olika sätt och se till att det finns finansiering också för de åtgärderna.

Som finans- och näringsutskottet så har vi i det här arbetet konstatera än en gång att allt hänger ihop. Att ha människor i arbetslöshet är dyrt. Det är dyrare än alla andra åtgärder som man kan vidta från samhällets sida.

Därför är det helt klart att allt som vi kan hitta på, som vi ser att fungerar, från Framsteget inom KST, till Emmaus, Ung resurs eller olika utbildningsvägar för olika människor, stödåtgärder inom grundskola och gymnasienivå, det är billigare och bättre än utslagning från arbetsmarknaden eller ett livslångt utanförskap.

Man kan också komma i håg, kanske med hänvisning till en del av debatten tidigare, att det går inte att straffa in folk i arbete. Man kan ha tydligare regelverk. Man kan erbjuda hjälp. Man kan säga; "du behöver gå den här kursen", men man kan inte utgå från att människor är dåliga för att de inte får jobb, om arbetslösheten är så hög som den faktiskt är i dag. Ibland finns det inte jobb.

Slutligen, i den sista ändan av vårt välfärdssystem, utkomststödet inom KST, ser vi i dag en tydlig negativ utveckling. Fler individer och familjer hamnar i ett långvarigt beroende av utkomststöd. Det är tungt, det är destruktivt och det ökar barns och ungdomars utsatthet och bygger för framtiden mer problem.

Samtidigt innebär det att kostnaderna överförs från landskapsnivån till kommunerna, som redan många av dem har svårt att klara sin ekonomi. Knappast finns det någon enkel lösning på det här. Vi vet att det finns många behov som knaprar också på landskapets resurser.

Därför kanske vi också borde lyfta en diskussion kring hur kommunerna kan agera, och vilka möjligheter man på kommunal nivå har i sin egen verksamhet att främja förebyggande åtgärder, till exempel genom att erbjuda praktikplatser i sin kommunala verksamhet, att ge tillräckligt med stöd i skolan eller till och med inom barnomsorgen. Man kan jobba med integrationsinsatser i den egna kommunen och skapa goda förutsättningar för näringsliv och företag i kommunen genom infrastruktur, planering och andra åtgärder. Tack, talman!

Talman!

I dag, på väg till lagtinget, nåddes jag av en ljusglimt. Jag lyssnade på radion och hörde om en större näringslivsaktör som meddelade att man tar sitt samhällsansvar och kommer att ordna sommarjobb i samarbete med åländska föreningar. Jag tycker att det är väldigt stort. Det är utmärkt att våra näringslivsaktörer tar detta ansvar.

Riksregeringen har å sin sida tagit initiativ till en sysselsättningssedel för unga arbetslösa och reserverat 30 miljoner euro för detta syfte, för att motarbeta långtidsarbetslöshet. Detta gäller gruppen 18-29 år, alltså exakt den grupp som vi i vårt betänkande konstaterar att vi har utmaningar med.

Hur ser ledamoten Fellman på möjligheten till sysselsättningssedel för unga arbetslösa på Åland?

Jag tycker att det är en intressant tanke. Den prövades under covidpandemin när man såg till att hjälpa företagen, och på det sättet också ungdomarna. Det är något som man kan göra kommunalt.

Mariehamns stad har sommarjobbssedlar för ungdomar i Mariehamn. Kanske skulle det kunna vara en åtgärd som även andra kommuner som har kassa för det kan överväga. Det är helt klart att när jag var ung, eller när ledamoten Valve var ung, så fanns det sommarjobb för ungdomar. Man kunde börja jobba när man var 15 eller 16 år. Det är svårt idag.

Talman!

En av slutsatsen man kan dra av vårt gemensamma arbete handlar om samordningen. Utifrån det som står i betänkandet kan vi konstatera att ett bra råd till våra unga som söker sommarjobb är att ringa kommunerna. Det är inte alls säkert att de jobbmöjligheter som dyker upp i kommunerna även annonseras på AMS eller någon annanstans. Ring kommunerna och var proaktiv!

Så är det absolut. Vi har också, som ledamoten beskrev, sett att det finns företag som ser utmaningen med att ungdomar inte kommer i arbete och inte lär sig vad det innebär att jobba när de är unga. Därför ser dessa företag till att anställa ungdomar.

Problemet är att vår arbetsmarknad ser så annorlunda ut jämfört med tidigare. De enkla jobben, som ledamoten Holmberg pratar om, kanske inte existerar på samma sätt längre. Det är mer utmanande nu. Men självklart har kommunerna den möjligheten, om de väljer att arbeta på det sättet.

Talman!

Jag vill först tacka finans- och näringsutskottet för det här mycket gedigna och mycket breda betänkandet. Det är sällan man ser en så gedigen hörandelista och ett resultat med så många infallsvinklar. Det ger oss möjlighet att diskutera här i parlamentet på ett lika brett sätt.

Utskottet har belyst de frågor som är aktuella med denna blankettlagstiftning om Allmänt stöd för arbetslösa. Så tack för det och det är ett högaktuellt ämne att tala om.

Att vara utan arbete eller meningsfull sysselsättning är ett misslyckande för samhället och ett personligt lidande för den enskilda människan. Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att samhället har ett stort ansvar för att fånga upp dessa individer i ett tidigt skede. Här talman har gymnasielagen vi behandlar som bäst i lag- och kulturutskottet en viktig roll. Den syftar först och främst på att så många som möjligt ska komma genom sina gymnasiestudier för att ha en robust grund att stå på.

Men, vi behöver göra mer. Vi vet att det finns luckor i systemet som behöver täppas till och utskottets ordförande tydliggjorde att samverkan behövs mellan de olika instanser som finns.

I Finland täppt till med en ungdomslag. Finlands ungdomslag reglerar ungdomsarbetet och ungdomspolitiken i landet och har som mål att stöda ungas uppväxt, självständighet och delaktighet i samhället. Lagen ger bland annat också stöd för insatser som uppsökande ungdomsarbete, och det är kanske det viktigaste av allt, att unga som riskerar att hamna utanför utbildning eller arbetsliv kan få stöd i ett tidigt skede. Detta nämns alldeles tydligt i betänkandet.

Jag vill tro att jag minste två gånger tidigare under denna mandatperiod efterfrågat denna ungdomslag och jag vet att det finns en ambition hos regeringen att förverkliga detta. Jag ser nu att ansvarig minister sitter i salen och kanske kan redogöra i en replik för hur läget ligger.

Utöver ungdomslagen har Finland en ungdomsgaranti, som också omnämns i betänkandet som är en praktisk policy som infördes 2013. Den innebär att unga under 25 år – och nyutexaminerade under 30 år – ska erbjudas arbete, praktik, studieplats eller annan sysselsättningsfrämjande åtgärd inom en viss tid efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sina studier. Ungdomsgarantin genomförs genom samarbete mellan flera myndigheter och aktörer. Det här bildar ett skyddsnät som ska fånga upp individer och behålla dem som aktiva i samhället.

När det gäller lågtröskeljobb och dess låga förekomst så finns det verktyg i lådan jag gärna skulle se att vi, det offentliga, skulle använda oss av. När vi upphandlar tjänstekontrakt, eller förvisso, entreprenader, kan vi använda detta verktyg på ett sätt som skulle främja detta med det privata näringslivets hjälp, tillsammans med det offentliga och ha brygga från AMS.

När det gäller social hållbarhet i offentlig upphandling innebär det ofta att offentliga aktörer kan ställa krav som bidrar till goda arbetsvillkor, jämlikhet och social inkludering. Genom upphandlingen kan man till exempel kräva att leverantörer följer arbetsrättsliga regler, erbjuder trygga arbetsvillkor och arbetar aktivt mot diskriminering. Men det är också möjligt att ställa sociala krav som främjar sysselsättning, till exempel ställa krav på praktikplatser eller arbetstillfällen, lågtröskeljobb, för personer som står långt från arbetsmarknaden. På så sätt kan offentlig upphandling användas som ett verktyg för att inte bara köpa varor och tjänster, utan också bidra till ett mer socialt hållbart samhälle.

Talman, här kunde man säkert utan större bryderier ta fram upphandlingsprinciper för att dessa krav kunde tillämpas på landskapet och dess underliggande myndigheter.

Det finns möjligheter, det hör vi – men vi måste komma vidare och förverkliga dem. Först då gör vi nytta. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack ledamoten Listherby. Jag förstod att ledamoten önskar en bekräftelse från mig angående arbetet med ungdomslagen. Jag kan säga att förra året gjordes ett visst förarbete för att revidera ungdomslagen, eftersom vi saknade ett formaliserat uppföljningsansvar för unga personer. Detta är något vi har i Ålands budget för 2026, att vi kommer att arbeta vidare med det för att få det på plats.

Min förhoppning är naturligtvis att vi ska kunna presentera ett förslag under den här mandatperioden.

Tack, talman!

Det är väldigt glädjande att höra att det i alla fall framskrider. Jag vet att det kan vara köbildning för att ta fram de här lagstiftningarna.

När man pratar om den uppsökande verksamheten så är den väldigt viktig för dem som kanske inte har förmågan just nu att själv söka den hjälp de behöver.

I den nya gymnasielagen stärks detta till viss del. Man har, som tidigare, rätt att söka sig tillbaka till studievägledningen, till exempel. Men det behöver vara åt båda håll.

Det låter väldigt bra att det är på gång, och man har nog mycket att lära av hur man redan arbetar i Finland.

Tack, talman!

Det är viktigt att vi på något sätt säkerställer de luckor som finns. Jag vill också passa på att lyfta det goda arbete som elevhandledningen gör i dag på våra grundskolor. De följer eleverna under ett år och säkerställer att de kommer in i någon form av gymnasieutbildning.

Jag vill även nämna våra studiehandledare på gymnasiet som aktivt arbetar med de studerande och märker när de inte kommer till skolan eller när en elev överväger att avbryta sina studier. Det är viktigt att de får en fortsatt kontakt, även om de hoppar av, och att de försöker motivera.

Ledamoten lyfte upp i sitt anförande den nya gymnasielagen där den förberedande gymnasieutbildningen på ett år är ett viktigt steg. Det är inte alltid lätt för en 15- eller 16-åring att veta vad man vill arbeta med. Vi behöver öka motivationen för att de ska vilja fortsätta sin utbildning.

Avslutande repliksvar, ledamot Listherby. Tack så mycket! Talman! Jag tycker att det...

Tack så mycket, talman!

Jag tycker att den här diskussionen, som har pågått så länge, visar att det finns mycket positivt. Det finns bra inslag i olika lagstiftningar, och det finns olika instanser och aktörer som arbetar med samma syfte. Men det är just samordningen och att täppa till de luckor som finns som är avgörande för att skapa ett robust nätverk. Detta nätverk ska kunna fånga upp individer innan de hamnar i utanförskap. Det är då det blir svårt att åtgärda problemen.

Tack, fru talman!

Lagting, åhörare. Det här lagförslaget, som vi behandlar i dag, är egentligen en väldigt lagteknisk fråga. Utskottet har valt att lyfta fram denna fråga ur ett bredare perspektiv, vilket är mycket bra. När vi pratar om hoten mot samhället är arbetslöshet det största hotet. Om alla har jobb och kan tjäna pengar, då fungerar samhället på ett bättre sätt.

Det har varit inspirerande att se hur viktigt detta ämne är. Därför har vi bjudit in AMS till vårt fullmäktigemöte i Finström i morgon kväll, för att vi ska få lära oss mer om arbetslöshet och hur vi kan tänka framåt i kommunen.

Det som är skrämmande är antalet långtidsarbetslösa, som har fördubblats på relativt kort tid. Sedan 2020 har vi sett en fördubbling av detta antal. Vi ser också att arbetslösheten har en kurva som pekar åt fel håll, medan antalet lediga jobb tyvärr pekar i en annan riktning. Vi har en utmaning här, helt klart.

Utskottet har diskuterat behovet av samarbete mellan landskapsförvaltningen, myndigheterna och den tredje sektorn för att få en bättre uppföljning och en mer flexibel utbildningsstruktur, till exempel för omskolning. Här kan det bli aktuellt att titta på en typ av lagstiftning för att konkretisera samarbetet.

Vi lyfter också fram den viktiga frågan om språkkunskaper i svenska språket. Förutom att det är socialt nödvändigt, är det också en viktig ingång till arbetsmarknaden i många fall. Det ska löna sig att arbeta, vilket är en gammal sanning. Vi brukar ibland prata om den så kallade flitfällan, där flera faktorer tillsammans gör att motivationen för att söka sig till arbetsmarknaden är låg.

Detta lyftes fram för några år sedan i en rapport som skämtsamt kallas "Höglundrapporten". Denna rapport får också en hög prioritet i utskottsbetänkandet.

Man kan konstatera att arbete är en grundläggande förutsättning för en långsiktigt hållbar välfärd. Vårt trygghetssystem ska absolut ge stöd när det behövs, men det ska också innehålla tydliga incitament för att arbeta, utbilda sig och delta i samhället. Vi vet att arbete inte bara handlar om att tjäna pengar; det finns också viktiga sociala aspekter som är avgörande.

Så småningom kommer ett tillväxtmeddelande att ligga på lagtingets bord, och jag ser fram emot det. Tillväxt innebär normalt fler arbetsplatser, vilket är precis vad vi behöver, mina vänner. Jag ser fram emot detta som ett nästa steg. Tack ska ni ha!

Talman!

Arbetsmarknaden är hjärtat i vårt samhälle. När människor har arbete växer tryggheten, företagen utvecklas, skatteintäkterna ökar, bidragen minskar och framtidstron stärks. Men när arbetsmarknaden inte fungerar fullt ut, som vi ser nu med ökad arbetslöshet, drabbas människor, familjer, unga på väg in i arbetslivet och de som behöver en ny chans.

Därför är arbetet som görs vid arbetsmarknads- och studiestödsmyndigheten (AMS) av avgörande betydelse för Åland och vår framtid. Just därför måste styrningen av AMS vara stark, tydlig och förankrad i vårt samhälle. Ålands arbetsmarknads- och servicemyndighet, AMS, är en självständig myndighet som i dag är direkt underställd Ålands landskapsregering. Landskapsregeringen ansvarar för den allmänna administrativa styrningen och övervakningen av AMS. Landskapsregeringen tillsätter också en rådgivande delegation för myndigheten. Bestämmelserna om AMS regleras i landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.

När arbetsmarknadsfrågor avgörs eller åtgärder vidtas är det sällan enkla svar eller lösningar. Det berör utbildning, företagande, integration, kompetensförsörjning och människors livschanser. Ingen enskild person eller myndighet kan ensam bära hela den bredden.

Talman! I de flesta av våra större myndigheter har vi tillsatta styrelser just av den orsaken. Men AMS, som är en av våra viktigaste myndigheter med tanke på vårt samhälle och vår framtid, har ingen styrelse. Just därför skulle AMS behöva en styrelse som bär ansvar för verksamheten. En styrelse handlar inte om mer byråkrati; det handlar om bättre beslut.

En styrelse kan samla olika erfarenheter och kompetenser från arbetsgivare, arbetsmarknaden, företag, utbildning och samhällsutveckling. Den bredden gör besluten klokare. En styrelse innebär också ansvar och transparens. AMS förvaltar offentliga medel genom budgetbeslut här i lagtinget och fattar beslut som påverkar ålänningarnas framtid. Då är det rimligt att styrningen inte vilar på en enda punkt, i det här fallet landskapsregeringen, utan att det finns ett gemensamt ansvar där beslut diskuteras, prövas och följs upp. Det stärker förtroendet hos arbetssökande, företag och hela det åländska samhället.

Men kanske viktigast av allt, en styrelse skapar långsiktighet. Arbetsmarknaden förändras snabbt; nya branscher växer fram, kompetenskrav förändras och unga behöver vägledning, medan företag behöver rätt kompetens för att kunna växa här på Åland. I en sådan verklighet räcker det inte med att hantera dagens problem. Vi måste också forma morgondagens lösningar. En styrelse kan ge AMS en strategisk inriktning och säkerställa att verksamheten utvecklas i takt med samhällets behov.

Talman! Slutligen handlar det om ansvar inför samhället. AMS förvaltar offentliga resurser och spelar en avgörande roll för människors möjlighet till arbete och studier. En styrelse innebär att ansvaret delas och granskas, vilket stärker både kvantiteten och kvaliteten samt legitimiteten i verksamheten.

Sammanfattningsvis är en styrelse inte bara en formell struktur; det är ett verktyg för bättre beslut, större insyn och starkare förtroende för Ålands arbetsmarknad. För företagen och för alla människor som söker sin väg i arbetslivet är detta avgörande. Därför bör AMS på Åland ha en styrelse som ansvarar för verksamheten och som formar arbetsmarknadspolitiken på Åland, tillsammans med det samhälle den ska tjäna. Tack, fru talman!

Tack till ledamoten Asumaa för ett riktigt intressant anförande.

Det här är något som jag har funderat mycket på; styrelse, delegation, styrning av AMS, och så vidare.

Min personliga uppfattning är att myndigheten AMS skulle behöva två saker. Det första är ett strategiskt grepp, ett helikopterperspektiv från näringsavdelningen. Det bör finnas någon som har ansvar för myndigheten och som kan tänka strategiskt. Det är orimligt att ställa kravet på AMS, att de ska tänka strategiskt på sig själv som en pusselbit i ett större sammanhang. Det ansvaret måste tas ovanifrån.

Det andra, som jag tror är av allmänintresse, är en slags effektivitetsrevision. Är de åtgärder som vidtas på AMS effektiva? Ja eller nej? Om svaret är nej, vad kan vi då göra annorlunda?

Tack, fru talman!

Det gäller att ha långsiktiga planer och att sätta upp tydliga verksamhetsmål. För att AMS skulle kunna följa upp dessa mål kontinuerligt skulle de behöva en styrelse. På så sätt skulle man kunna agera snabbare, istället för att ha en enda punkt, i det här fallet landskapsregeringen, som ansvarar för hela myndigheten. Jag tror att landskapsregeringen har mycket annat att göra också.

Det skulle vara ett stort stöd för landskapsregeringen att AMS hade en styrelse som kunde ta ett övergripande ansvar, framförallt för att följa upp och agera i tid när det behövs.

Talman!

Det är en intressant synpunkt. Jag vill säga att jag är skeptisk till att en styrelse för AMS är den bästa lösningen. Samtidigt har jag inte stängt mitt sinne på något alls, för en styrelse är ändå bättre än alternativet.

Om det är omöjligt att ta ett strategiskt grepp från näringsavdelningen, och om det är omöjligt att genomföra en effektivitetsrevision av AMS, då kanske en styrelse är det tredje bästa alternativet. Det tål att funderas på. Det här är en av de frågor som vi funderar ganska mycket på.

Talman!

Det kan vi säkert vara överens om att en styrelse inte löser alla problem. Jag brukar ofta försöka komma med konkreta förslag för att få saker att gå framåt och utvecklas. Alla kommer inte alltid här från talarstolen med konkreta förslag, och det är lätt att kritisera att det inte görs. Det kanske är enklare om man lägger fram konkreta förslag och till och med gemensamt kan omfatta sådana förslag.

Det handlar, som sagt, inte bara om en myndighet, utan om oss alla. Vi ger pengar härifrån. Vi har företag och utbildningar och det är så många komponenter. Därför kan man ha en styrelse som samlar alla dessa tillsammans för att fatta mer långsiktiga beslut. Myndigheten är så viktig för vårt samhälle, vår tillväxt och vår överlevnad.

Tack, fru talman!

För det första vill jag säga att det här är ett bra betänkande, som jag redan har varit inne på tidigare och som flera andra också har nämnt. Jag kommer att fokusera på den stödrelationen mellan landskapet och kommunerna. Det är väldigt positivt att utskottet har inkluderat tydliga skrivningar om att stödrelationen mellan det allmänna stödet och utkomststödet är viktig, och att vi alltid måste bevaka dessa frågor.

Det allmänna stödet har ett stopp på indexjusteringar mellan 2024 och 2027, och den första indexjusteringen för det allmänna stödet ska ske 2028.

När det gäller utkomststödet så i Finland sänks det på olika sätt, men man kan säga att det sänks med ungefär 3 %. Det finns alltså en relation mellan ett stopp av indexjusteringar i det allmänna stödet och utkomststödet i Finland, men den relationen finns ännu inte här på Åland. Vi har inte skapat en sådan relation här.

I riket är det av mindre betydelse, för stöden betalas från samma kassa, eftersom staten betalar stöden.

Men här på Åland, precis som utskottet betonar, är det kommunerna som betalar utkomststödet medan landskapet betalar det allmänna stödet. Förhållandet är alltså annorlunda på Åland än i riket, och det är något vi behöver tänka på.

I dag har vi ett stopp för indexjusteringar av det allmänna stödet, medan utkomststödet har fortsatt att indexjusterats under 2024, 2025 och 2026. Redan nu har vi skapat ett glapp mellan dessa. Här har vi en överflyttning av kostnader från landskapet till kommunerna, eftersom kommunerna tar en större andel av kostnadsansvaret för utkomststödsklienterna. Det är inte bra, och jag har pratat om det tidigare. Det är bra att utskottet har lyft fram detta förhållande, som jag tolkar behöver återställas.

Inom kort kommer vi att behandla lagen om utkomststöd här i Ålands lagting. Då är det väldigt bra att detta betänkande finns som grund och vägledning för landskapsregeringen om hur lagtinget avser att man ska agera.

Det finns nämligen en möjlighet för landskapsregeringen att föreslå ett stopp för indexjusteringarna även inom utkomststödet, det vill säga utkomststödslagen, i motsvarande grad som det allmänna stödet. Man måste förstås titta på exakta former, med tanke på att det nu har gått tre år sedan denna stödförflyttning skedde.

Man kan säkert hitta en lösning om man vill. Det är i alla fall tydligt, om detta betänkande går igenom, att vill lagtinget det. Jag väntar med spänning på ett förslag på korrigering från landskapsregeringen.

Överlag kan man säga att arbetslösheten ökar, och det finns flera åtgärder som kan vidtas för att bekämpa den ökade arbetslösheten. Flera här inne i salen har talat om mer samordning och mer stöd av olika slag. Det är förstås viktiga aspekter att ha med sig i samhället, att det finns hjälp och stöd att få för att kunna återgå till arbete. Men det räcker inte helt och hållet till.

Det är viktigt att alltid betona arbetslinjen i sådana här sammanhang, och framförallt att de samlade stöden för en individ aldrig får vara högre än det lägst betalda heltidsarbetet. Annars skapar vi i praktiken ett samhälle där man inte uppmuntras att arbeta. Just detta är kanske en av de viktigaste grundpusselbitarna när vi pratar om incitament i arbete.

Vi har till viss del ett sådant förhållande i dag på Åland, och jag vill också betona att ju längre tiden går att vi fortsätter att indexjustera våra stöd varje år i takt med inflationen, och om lönerna då inte ökar i samma takt, skapar vi hela tiden ett samhälle där det blir mer lönsamt för individen att inte arbeta.

Just förhållandet mellan hur lönerna ökar och hur stöden ökar är som vi alltid måste bevaka när vi pratar om stöd, och framförallt när vi föreslår förhöjningar av stöd.

Det handlar helt enkelt om individens ansvar. Jag brukar citera en lagparagraf från utkomststödslagen som jag tycker är mycket bra och beskrivande för det som bör leda oss när vi pratar om arbetsmarknad. Det är det som jag har sagt tidigare här i debatten idag också: "Var och en har ansvar att dra försorg om sig själv och sina barn och sin familj." Det är grunden. Sedan hjälper vi till att detta ska kunna uppnås med hjälp av olika stöd. Men de stöden får aldrig bli högre än det lägst betalda arbetet.

Sådana strukturer ska vi skapa och är skyldiga att upprätthålla för att vi ska ha ett fortsatt bra och levande välstånd här på Åland. Tack!

Tack, talman!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det har varit en väldigt givande och intressant debatt här idag, med stark samsyn och olika fördjupningsområden. Det är så här vi arbetar som allra bäst, om jag får säga så.

Det är viktigt att komma ihåg att vi diskuterar en blankettlag. Det är en lagteknisk åtgärd som landskapsregeringen var tvungen att ta fram ganska snabbt, för att de som är i behov av detta stöd inte ska bli utan det efter den 1 maj 2026. Det är egentligen grunden till detta.

Finans- och näringsutskottet valde att ta ett bredare perspektiv på frågan. Jag förstår att många som kanske inte läser handlingarna som kommer från lagtinget dagligdags, undrar vad man egentligen menar. Men när man har ett hörande i utskottet så har man alltid ministern, i det här fallet hade man två ministrar, lagberedningen och någon specialsakkunnig. Man har också hört AMS, utbildningsanordnaren, vuxenhandledaren, ledningen vid gymnasieskolan, representanter från Mariehamns stad, Ung Resurs, Ålands näringsliv, kommunernas socialtjänst med flera, Emmaus Åland, Klubbhuset Pelaren, Björkö AB som är ett privat företag, samt större företag inom livsmedelshandeln. Man har även hört företagarna på Åland.

Detta, kära ledamöter, visar den breda komplexiteten och svårigheten att skapa en arbetsmarknad där alla har en plats och där det finns något för alla. Jag skulle nästan säga att detta skulle kunna vara en handbok. Kanske inte direkt en handbok, men något som jag verkligen hoppas att landskapsregeringen tar till sig. Det är ett enormt arbete som utskottet har lagt ned på detta.

Jag vill betona några saker som jag även lyfte tidigare, och det handlar om det svenska språket. Jag kan inte acceptera att vi använder klumpiga översättningar från Finland och skriver in dem i vår egen lagstiftning. Jag förstår att finans- och näringsutskottet har gjort en avvägning här. Men, bästa ledamöter och åhörare, vi tar ofta blankettlagstiftning. Jag gör ett antagande: 99,9 % av all lagstiftning i Finland skrivs på finska och översätts därefter till svenska. Vissa översättningar är av mycket hög kvalitet, medan andra är av något lägre kvalitet. Om man väljer att översätta något som "utbildning som handleder" till svenska, så är det fel. Det är fel när det blir vägledande för åländsk lagstiftning och fel gentemot självstyrelsen.

Jag har inget bra svar på hur man ska hantera detta, men jag tycker att det kanske kräver sin egen ria på landskapsregeringens sida, i diskussion med lagberedningschefen och kanske också med riksdagsledamoten.

Siffrorna som presenteras för långtidsarbetslöshet är bekymmersamma. När människor fastnar länge utanför arbetsmarknaden riskerar vi att skapa ett utanförskap som blir allt svårare att bryta. Det är varken socialt hållbart eller ekonomiskt hållbart.

Ur Pro Ålands perspektiv, mitten- och högerperspektivet, är det därför avgörande att politiken fokuserar på åtgärder som faktiskt leder till arbete, bättre matchning, utbildning som svarar mot arbetsmarknadens behov och tydliga incitament som går från bidrag till arbete.

Det finns också en sak som vi inte har diskuterat här så mycket. Kanske med talmannens tillåtelse, en liten utvikning, men ändå. Vi vet att det på gymnasialstadiet varje år finns ett antal platser. Det är inte speciellt många, men det finns platser för dem som kommer från grundskolan med en så kallad asterix. Det handlar om barn och ungdomar som inte har klarat av utbildningen som det är tänkt, utan som i något ämne har en asterix. Det gör att det är väldigt få platser vid Ålands gymnasieskola för dessa ungdomar.

Med risk för att jag säger fel, någon här i salen får gärna korrigera mig, men det handlar om att runt 25 % av alla ungdomar som kommer ut per årskull har en asterix. Detta är ett problem som vi i den här salen och som landskapsregeringen behöver fundera på. Det gör också att vi tappar bort ungdomar. Vi vet inte var de finns.

Avslutningsvis vill jag säga att vi kan och vi ska stifta lagar på god svenska, och vi kan och vi ska föra en aktiv och klok arbetsmarknadspolitik där målet alltid är tydligt: fler människor i arbete. Tack!

Tack, fru talman!

Tack ledamot Thörnroos. Det som inte har lyfts riktigt i diskussionen om arbetslösheten är att under de senaste åren har det faktiskt har varit en exceptionell situation för många studerande. Många som har gått i fyran, femman, sexan, sjuan, åttan eller nian och sedan i gymnasiet och fortsatt på högskolor så drabbades av coronastängningarna och det rådande världsläget. Det har medfört att många har ett betydande kunskapstapp och kanske inte har fått de förutsättningar de behöver.

Jag tror att det är mycket viktigt att man tar ett helhetsgrepp om detta och ser över situationen. Man borde kunna identifiera, som jag nämnde tidigare i replikskiftet, för alla känner människorna i sin by. Det borde vara möjligt att ge stöd på ett mycket enklare sätt, så att det inte blir så byråkratiskt och svårt.

Talman!

Det är helt rätt och riktigt det som ledamoten Jessy Eckerman lyfter. Jag har personligen, för ganska länge sedan, börjat fundera över de här asterixbarnen. Det är inte schysst mot dem såsom vi har det nu. Aningen har vi för lite resurser i grundskolan, annars är grundskolan för svår eller handlar det om samhällsklimatet?

Jag ska ärligt talat säga att jag vet inte vad det är, men jag vet att ungefär 25 % av barnen som kommer ut från grundskolan har en asterix. Vi har ytterst få platser för vidare studier. Det är något som är fel någonstans och det är knappast barnens fel.

Jo, den här situationen har kanske alltid funnits, men på ett annat sätt.

Organisationer som arbetar med barn som har mindre svårigheter i skolan, såsom dyslexi, dyskalkyli och olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), har märkt av att den här tiden under Corona, med hemundervisning och distansundervisning, har skapat stora problem. Det har varit en period av nästan 2,5-3 år av egentligen bortkastade studier för många som inte klarade av eller kunde ta ansvar för att studera på egen hand.

Det finns också bra forskning om detta, och skolorna borde vara medvetna om vilka som behöver hjälp. Det är ett helhetsgrepp. Vi måste värna om alla och ta hand om varandra. Det handlar inte bara om att se människor som siffror i en statistik; det borde inte vara så svårt på Åland att se till att alla får den hjälp de behöver.

Fru talman!

Jag har sagt det förut vid flera tillfällen, och jag kan säga det igen: Jag tror att samhället kommer att få betala ganska dyrt på sikt för den här coronapandemin. Effekterna av den ensamhet som många upplevde, när de stängdes ute från det sociala sammanhanget, är betydande. Många hade svårt att klara sina studier utan vägledning från en lärare. Det finns mycket att jobba med.

Det positiva är att det verkar som om vi alla ser problemet. Vi är medvetna om att det finns ett problem, även om vi kan ha olika uppfattningar om vad problemet egentligen är. Men det finns en stark samsyn kring att vi faktiskt har ett problem. Den insikten ger oss också en möjlighet att söka lösningar.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Thörnroos, och speciellt tack för att ledamot lyfter fram en väldigt viktig aspekt av anpassningarna i skolbetyg. Förr i tiden kunde man gå ut grundskolan med ganska svaga kunskaper, men ändå få ett hyfsat välbetalt jobb. Det var till och med möjligt att göra karriär och få ett gott liv. Så är det inte längre.

I dag bygger framgång på att man har någon form av andra stadiets utbildning, i form av gymnasieutbildning.

Jag är helt övertygad om att den nya gymnasielagen kommer att förbättra situationen. Den studieförberedande utbildningen, nya linjen som i dag erbjuds på folkhögskolan, kommer att bli en integrerad del av hela gymnasieutbildningen. Jag är övertygad om att de studerande kommer att hamna på rätt plats i systemet, vilket de kanske inte är idag. Det handlar inte om dem själva, och inte heller om förutbildningens skull.

Talman!

Vi processar just nu den nya gymnasielagen i lag- och kulturutskottet. Jag ska inte föregripa vad som har sagts där eller vad utskottet kommer att ta upp i sitt betänkande.

Men jag blir verkligen bekymrad. Hur har det kunnat bli så här? Har vi släppt det så pass långt som vi har gjort? Nog har ju signalerna funnits, och det är lite sorgligt att vi inte bättre har tagit vara på de resurser vi faktiskt har här på Åland. Vi borde kunna göra bättre ifrån oss när vi gör det tillsammans.

Tack, talman!

Min bild av situationen är att det ofta uppstår gränsdragningar och stuprör när det handlar om två olika plånböcker. Detta gäller i det här fallet, det är den kommunala grundskolan och det är landskapets gymnasieutbildning. Jag tror att det lättare blir så att man hamnar mellan stolarna.

Jag vet inte hur arbetet pågår i lag- och kulturutskottet gällande gymnasielagen, men jag är helt övertygad om att om man gör det på rätt sätt, så kommer denna lagstiftning att förbättra situationen. I dag tror jag att det inte är bra för varken de studerande, myndigheten, gymnasiet eller grundskolan.

Det känns som att det på något sätt är för enkelt i dag att avsluta grundskolan och sedan påbörja en gymnasieutbildning. Det behöver finnas ett mellansteg här. Kanske den så kallade nya linjen, den studieförberedande utbildningen, skulle kunna fylla ett tomrum och göra situationen bättre för alla inblandade.

Jag tror också att den nya gymnasielagen kommer att göra det bättre för en del.

Samtidigt är det som med allting annat i livet: man måste ha en bra grund att stå på innan man kan bygga vidare. Det hjälper inte att bygga ett torn om grunden inte är tillräckligt stabil.

Var felet sitter, det vet jag inte. Skulle jag veta det, skulle jag verkligen försöka påtala det. Men jag uppfattar i alla fall att vi har en gemensam utmaning, både lagtinget och landskapsregeringen.

Fru talman!

Det här betänkandet från finans- och näringsutskottet, det har vidgat debatten och flera bra infallsvinklar har lyfts idag i debatten. Vi behöver lyfta arbetslösheten i debatten.

När vi diskuterar utskottets betänkande om det allmänna stödet behöver vi samtidigt stanna upp lite grann och se på den verklighet som den åländska arbetsmarknaden befinner sig i just nu.

De senaste rapporterna från ÅSUB visar tydligt att läget är bekymmersamt. Arbetslösheten har stigit till 5,7 procent, antalet långtidsarbetslösa ökar och ungdomsarbetslösheten ligger på en hög nivå. Samtidigt ser vi även att allt fler deltar i olika sysselsättningsfrämjande åtgärder. Den andelen har ökat med 0,3-0,4 % de senaste året.

Men det kanske mest oroande är utvecklingen av antalet lediga jobb. I januari fanns det 144 färre än samma månad året innan då siffran var 304 lediga arbetsplatser. Det är en minskning med 41 procent.

Vi ser också att det inte längre finns lika många sommarjobb på Åland. Det här beror till viss del att flera företag just nu har det tufft. Man omfördelar semestrar, minskar bemanningen och ibland även öppettiderna. Man försöker helt enkelt få verksamheten att gå runt. Det är många kostnader för företagen idag.

När företag dessutom signalerar att de köper färre tjänster än tidigare påverkar det också andra företag. Man köper färre städtjänster och marknadsförs sig mindre etc.

Idag presenterade ÅSUB en ny rapport som bekräftar att antalet företag på Åland fortsätter att minska. Allt detta innebär att möjligheterna att få ett arbete på Åland har blivit sämre.

Talman! Mot den bakgrunden är det viktigt att vi diskuterar hur de stödformer som behandlas i detta lagförslag faktiskt fungerar i praktiken. Vi behöver vi också fråga oss hur våra system och stödformer samtidigt kan bidra till att fler människor faktiskt kommer i arbete.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder har en viktig roll här, som företagare har jag erfarenhet av det och detta är otroligt viktigt. Fler företag behöver ta den här möjligheten i större utsträckning än idag. Men de behöver fungera i samarbete mellan flera aktörer; det åländska näringslivet, kommunerna, landskapets myndigheter och våra offentliga bolag.

Genom praktikplatser, lärlingsplatser, arbetsträning och olika former av prova-på-jobb kan fler människor få ett första steg tillbaka in i arbetslivet. Som företagare har jag själv, som sagt, erfarenhet av sådana åtgärder. Det är viktigt att åländska företagare hjälper till så gott det går att vara med och stötta sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Fru talman! Ibland har jag funderat på hur man kunde utveckla mer bransch relaterade sysselsättningsinsatser, alltså mer konkreta åtgärder kopplade till de branscher där behovet faktiskt finns under vissa säsonger. Vi behöver vidga vår vyer kring olika säsonger.

Inför en sommarsäsong hade jag till exempel gärna sett riktade insatser, exempelvis i form av sysselsättningsinsatser till turism och service.

Turismen är ju en av Ålands viktigaste näringar och under sommaren finns det ofta ett stort behov av extra arbetskraft. Vi skulle även höja servicenivån till turisterna. Med ett sådant allmänt stöd kunde fler företag även hjälpa till och få fler människor till en värdefull arbetslivserfarenhet eller kanske en väg tillbaka in på arbetsmarknaden. Ett sommarjobb kan ge ett deltidsarbete till hösten, när kanske någon på arbetsplatsen börjar studera. Möjligheterna öppnas.

Samtidigt måste det naturligtvis även finnas en vilja hos den arbetslösa att delta i dessa sysselsättningsinsatser. Stöden måste vara utformade så att de kompletterar arbetsmarknaden och inte ersätter den.

Fru talman! Varje person som går från arbetslöshet till arbete är en vinst, både för individen och för samhället. Därför behöver våra stöd och åtgärder i första hand bidra till just det, fler människor i arbete. Men samtidigt får vi inte tappa fokus på den mer grundläggande frågan om arbetslösheten på Åland.

Hur mår egentligen den åländska arbetsmarknaden? Hur mår de åländska företagen? Varför finns det i dag så få lediga jobb? De här är otroligt viktiga frågor som vi behöver diskutera ännu mer framöver.

Till sist. Det är företagen som skapar resurser till vård, skola och omsorg och ett bra samhälle att leva i.

Vi behöver skapa bästa företagsklimatet på Åland så att våra företag kan blomstra och växa för då får vi även fler arbetsplatser och fler människor i arbete. Tack!

Tack, talman!

Tack ledamot Anders Holmberg. Det är precis som ledamoten säger, den bästa socialpolitiken är arbete.

Men det som inte rymdes med i betänkandet, men som ändå lyftes lite grann i ledamotens anförande och i remissdebatten, är att på Åland räknas man som långtidsarbetslös när man har varit arbetslös i minst sex månader. I våra närregioner är det tolv månader. Detta gör också att man tidigare blir en del av den här statistiken.

Samtidigt kan det kanske vara bra att man snabbt får de åtgärder som gör att man kan komma ut ur arbetslösheten. Det finns ingen motivering till varför vi särskiljer oss, utan det har nog bara blivit så som utskottet har fått veta.

Vi vet också att återflyttningen av ålänningar är väldigt låg; kanske bara 30 % av alla dem som flyttar från Åland för att studera kommer tillbaka. Där måste vi bli bättre.

Jag anser också att arbetslöshetsstatistiken inte riktigt är sanningsenlig, enligt mig (… taltiden slut).

Fru talman!

Det som ledamot Holmberg nämnde om att flytta tillbaka är också något som är problematiskt. Jag känner många vänner som vill återvända till Åland med sina familjer, men det finns inga arbeten. Det är tufft att hitta ett arbete på Åland. Vi behöver verkligen göra en hel del för att få hjulen att snurra i större omfattning och få folk att flytta hit och börja arbeta.

Det är inte lätt att hitta jobb idag. Jag hörde ledamoten Holmberg nämna att en arbetsplats hade fått 40 ansökningar till sitt sommarjobb. När jag pratade med mitt företags förman så var vi uppe i över 100 ansökningar. Det är otroligt! Vi har fått ansökningar från lärare, som vill komma in och jobba extra. Det är ett tecken på något.

Tack, talman!

Den åländska attraktionskraften att återflytta till Åland var låg, även när vi hade en väldigt låg arbetslöshet. När vi låg på ett par procents arbetslöshet var situationen ungefär densamma. Många gånger tror vi att vi är mer attraktiva än vi faktiskt är.

Alla de sysselsättningsåtgärder vi genomför påverkar statistiken. När du deltar i ett sådant program räknas du inte med i arbetslöshetsstatistiken. Det är förstås vanligt i västvärlden att man under ett valår brukar öka dessa åtgärder för att få ner arbetslösheten. Jag säger inte att vi gör det på Åland, men det är viktigt att ha i åtanke att antalet arbetslösa i verkligheten är fler än vad som framgår av statistiken, sett till att många är ute på praktikplatser.

Det är precis som ledamoten Anders Holmberg säger: i en perfekt värld skulle alla ha en sysselsättning eller praktik någonstans. Men det är inte heller så enkelt för ett privat företag att ta emot praktikanter.

Fru talman!

Ledamoten Holmberg lyfte sysselsättningsprocenten. Det är precis som ledamoten säger; den ökade under januari från 1,3 till 1,7. Fler människor deltar nu i sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det är något jag tog del av när rapporten kom, så jag kontaktade både ÅSUB och AMS för att höra hur de såg på situationen. De uttryckte att de var mest bekymrade över att antalet lediga arbetsplatser minskar så kraftigt, vilket leder till att fler arbetsplatser inte kommer ut på AMS. Det är problematiskt.

Till sist, angående att det kräver ett arbete från företagarna och att det kan vara svårt att ta emot en praktikant, så kan jag hålla med om det. Det var något vi också upplevde på min arbetsplats; vi vågade inte ta den chansen eftersom vi ansåg att det var för mycket jobb. Men nu har vi börjat göra det (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Jag tackar ledamoten Anders Holmberg för ett jättebra anförande. Det är ett av många bra anföranden här idag. Vi har fått en ganska bred och tydlig bild av situationen och hur viktigt det är med sysselsättning för personer som kanske har hamnat utanför arbetsmarknaden.

Jag var själv arbetslös i några månader när jag var 19 år gammal. Det är inte många som vet, men det var faktiskt ledamoten Holmbergs företag som plockade upp mig då. På den vägen är det.

Vikten av förväntningar på morgonen och att mitt i allt, en måndag morgon, så är det ingen som förväntar sig att man ska vara på en plats, det gör något med människor. Om detta sker under en lång period, så kan det vara ganska förödande. Med tanke på det sociala arvet, som har nämnts lite grann, och vad det gör med barn som växer upp i en familj där föräldrarna inte far på jobb, så det är förödande på lång sikt.

Talman!

Jag håller med ledamoten Påvals om att det har varit en bra debatt. Jag tror att det är viktigt att vi har sådana här debatter. Därför är jag glad att utskottet gav oss den möjligheten med sin utvidgning i betänkandet.

Vi arbetar just nu med gymnasielagen i lag- och kulturutskottet och jag ska inte föregå vårt betänkande, men jag har sagt till ledamöterna att jag vill att vi besöker Ung Resurs. Vi har varit till några andra skolor. Jag vill träffa Ung Resurs för att höra hur de ser på vissa frågor. I mitt andra arbetsliv har jag börjat jobba med Ung Resurs och Boost, och jag har haft flera ungdomspraktikanter i företaget. Det finns härliga ungdomar som behöver lite stöttning, men som sedan kan bli riktigt duktiga.

Tack, herr talman!

Så är det. I mitt senaste arbetsliv, inom det sociala, mötte jag flera familjer där bekymret ofta handlade om en ungdom som var hemmasittare. I många fall var det en familjesituation som orsakade detta, och det visade sig vara ett arv. En förälder hade kanske själv problem med att hitta arbete och det fanns en viss social problematik bakom, vilket var det sociala arvet som reproducerade sig i dessa familjer.

Ung Resurs är en fantastisk del. Insatser som görs idag har inte funnits särskilt länge på Åland, om man ser till historien.

Att kunna stöda ungdomar som behöver komma in i arbetslivet är en viktig insats. Det handlar om att göra en investering för framtiden, eller en inbesparing på sikt, kan man säga. Målet är att undvika att hantera ett socialt utanförskap i vuxen ålder. Det finns siffror som visar hur kostsamt det kan bli för ett samhälle.

Talman!

Jag tror att samordningen mellan Ung Resurs, AMS och skolorna är väldigt viktig för att få ut ungdomarna i arbetslivet.

Som Mariehamnare är jag stolt över att vi har de här sommarjobbssedlarna som kommer tillbaka i år. Det var jag och en obunden ledamot som lyfte fram detta och fick igång arbetet i staden.

Nu har man utvecklat konceptet så att man även har utvidgat med fler sommarjobb och erbjuder ungdomar jobb i större utsträckning i Mariehamns stad under sommarperioden. Det är jätteviktigt att få ett sommarjobb. Det är det första steget in i arbetslivet, och det finns många ungdomar där ute som skulle behöva ett sommarjobb.

Jag hade gärna sett att vi från landskapets sida kunde ha dessa sommarjobbssedlar i någon form även i år, som vi hade efter pandemin, vilket var väldigt lyckat.

Tack, talman!

När vi diskuterar arbetslösa blir det lätt att vi ser dem som en homogen grupp. Men det finns en grupp som kanske har varit arbetslösa hela livet och aldrig får ett riktigt jobb på arbetsmarknaden. Dessa personer behöver ofta någon form av stödinsatser, och det lyfte jag fram.

Vi diskuterar kanske arbetslöshet som en gruppfråga, men jag tror att ledamoten mer syftar på den kategori människor som har haft ett jobb, blivit av med det och nu behöver återvända in på arbetsmarknaden. Det handlar om fullt fungerande individer som helt enkelt inte har ett jobb på grund av arbetsbrist eller andra orsaker. Det är den gruppen av människor som ledamoten diskuterar, tänker jag.

Talman!

Jag tror att de här sysselsättningsinsatserna är viktiga för alla, från ungdomar till dem som kanske har varit arbetslösa en tid. Det är klart att de långtidsarbetslösa kan ha det tuffare, men där kan vi kanske sätta in insatser. Jag tror att det var ledamoten Holmberg som nämnde 40 %, 30 % och så vidare. Det kan vara väldigt viktigt för dem att få möjlighet att arbeta en eller två dagar i veckan.

Sysselsättningsåtgärder är avgörande, och vi ser nu hur AMS arbetar med Ung Resurs och Boost för ungdomar. Det är jätteviktigt.

Tack, talman!

Jag tror att det är den andelen av de arbetslösa som ökar, alltså människor som skulle kunna ta ett jobb om det bara fanns ett tillgängligt, om man skulle skapa de förutsättningar som behövs för att kunna ta ett jobb.

Om långtidsarbetslösheten cementeras, så blir det ett problem för samhället. Ju längre man är arbetslös, desto mer cementeras utanförskapet.

Vi pratar mycket om stöd. Stöd är en del i det här sammanhanget, men jag tror att det behövs en blandning av samhälleliga åtgärder och stöd. Det måste också finnas en piska. Stöden måste vara tillräckligt låga för att människor ska motiveras att ta ett arbete.

Talman!

Jag håller med om det. Det hade varit intressant om utskottet hade fördjupat sig i frågan om varför vissa människor inte vill arbeta, eftersom det faktiskt finns sådana som inte vill jobba. Bör vi ha sysselsättningsåtgärder för dessa personer?

Kontentan är dock att det är bra att folk arbetar.

Tack, talman!

Ledamot Holmberg lyfte i sin inledning olika insatser inom restaurang- och servicebranschen, där man skulle kunna använda arbetslösa människor för att utföra service och liknande. Jag tycker att det inte är en dålig idé, men det fungerar säkert bara för en viss grupp människor. Många långtidsarbetslösa har det svårt av olika anledningar, till exempel när det kommer till sociala kontakter.

Det absolut värsta som skulle kunna hända är att man tvingas ställa sig i en situation där man ska bära ut en tallrik eller liknande. Det finns svårigheter bakom detta och det fungerar inte för alla.

Det lyftes också i utskottet att det har gjorts olika utvärderingar av motsvarande program. Det krävs en organisation som kan handleda och stöda under processen. Man kan inte bara slänga ut alla människor direkt på ett restauranggolv eller i en butik; det fungerar helt enkelt inte. Det krävs olika insatser.

Talman!

Jag tror inte att ledamoten Eckerman lyssnade på vad jag sa. Jag har inte pratat om restauranger, att bära ut tallrikar eller att stå i kassan.

Jo, jag pratade om branschrelaterade sysselsättningar inom turism och service. Men det kan också handla om exempelvis campingverksamhet. Gräset behöver klippas, kanske man behöver spika upp ett staket eller hjälpa till med att kratta sandstranden på morgonen ute i Eckerö – vad vet jag?

Det finns, precis som ledamoten säger, väldigt många olika människor i den här gruppen som kanske inte klarar av att arbeta på en restaurang, men som kanske kan vara ute på stranden och hjälpa till. Dessutom kan de hjälpa turister som kanske frågar var Jakt- och fiskemuséet ligger, och på så sätt höjer vi servicenivån på Åland också.

Jo, det finns säkert olika perspektiv på detta. Men jag tänker också att man inte ska generalisera för mycket, att människor som är arbetslösa eller långtidsarbetslösa tillhör en viss grupp som inte vill jobba eller inte kan jobba. Det finns många olika orsaker till deras situation.

Jag tycker att det skulle vara bra om Moderat Samling också tar med sig den kunskap som vi fick i utskottet. Lyssna på de organisationer som faktiskt hjälper och stöder långtidsarbetslösa att komma tillbaka i arbete.

Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt; det finns redan mycket bra arbete som görs. Det är viktigt att det finns ett bättre samarbete och ett mer effektivt system mellan samhällsorganisationer, Ålands lagting och regeringen, så att ingen människa hamnar mellan stolarna.

Herr talman!

Moderata Samling har en representant i finans- och näringsutskottet som har varit med på alla höranden. Jag är helt övertygad om att ledamoten Valve har tagit till sig mycket av det som diskuterats.

Ledamoten Holmberg sitter i lag- och kulturutskottet där vi nu behandlar gymnasielagen. Det har varit många höranden, och jag har dessutom utökat hörandelistan med vissa organisationer som arbetar med dessa problem.

Däremot kan vi ställa oss frågan om det behövs nya åtgärder för att få fart på arbetsmarknaden. Kanske kan vi införa insatser? Det blir spännande att se vad Socialdemokraterna, som sitter i regeringen, tänker göra inför den kommande budgeten.

Värderade herr talman!

Ledamöter. Jag beklagar att jag förlänger ärendets handläggning. Det har varit många intressanta och givande anföranden och repliker. Om man summerar dem kan man bland annat konstatera att vi bevisligen har färre lediga jobb tillgängliga. AMS är ett bevis på detta. Hur många lediga arbeten finns det att tillgå?

Jag tror också att man kan dra slutsatsen att det idag finns en större försiktighet hos företagen när det gäller att anställa nya personer, jämfört med tidigare. Frågan är varför det är så? Det beror förmodligen på att företagens omsättning, vilket i sin tur påverkar deras tro på framtida tillväxtmöjligheter. Detta leder till en avvaktande hållning, där man hellre väljer att se hur situationen utvecklar sig.

Vad beror denna försiktighet på? Det handlar i stor utsträckning om konsumenterna, huvudsakligen löntagare men även företag, och alla iakttar en försiktighet när det gäller att använda sina resurser för konsumtion och omsättning. Istället väljer man att spara pengar och investera dem på ett säkert sätt.

I förlängningen följer detta av att vi lever i en osäker tid, både i vårt närområde och i ett globalt perspektiv.

Vi har nyligen bevittnat ett nytt och stort krig vars utgång är oviss, och som påverkar oljemarknader, ekonomi och inflation. Detta gör att både företag och enskilda människor helst vill avvakta och spara istället för att investera, köpa eller omsätta. Man ser till att pengarna finns på banken eller i madrassen. Det är en slutsats som jag har dragit av denna diskussion och av vad jag personligen kan iaktta när jag följer med vad som sker i vår omvärld.

Sedan har vi ett annat fenomen som är ofrånkomligt. Tidigare har åländska ungdomar ofta sökt sig till närliggande regioner när de inte har funnit jobb på Åland. Det har kunnat vara i Stockholmsområdet, Mälardalen eller kanske i Åbo-regionen. Man har ofta sökt sig bort för att hitta arbete, och när ett lämpligt eller attraktivt jobb har dykt upp på Åland har man sökt sig tillbaka. Denna möjlighet finns dock inte längre, eftersom vi inte bara har hamnat i en stiltje på Åland, utan även våra närområden, som Sverige och Stockholmsregionen. På rikssidan, både i Sverige och i Åbo, är det om möjligt ännu svårare att hitta jobb.

Det finns säkert många olika sätt att förklara varför vi befinner oss i denna situation, och detta är mitt försök att framföra två synsätt på problematiken. Tack!

Talman!

Jag tänkte på ledamoten Lindbäcks resonemang om att det finns färre arbetsplatser att söka. Det kanske inte riktigt stämmer, för om du är arbetslös tvingas du att söka en mängd jobb som du inte är behörig till.

Det kan vara så att arbetsgivare har börjat annonsera sina lediga platser och tillsätter dem på andra sätt än att bara lägga ut dem på AMS-sidan. Det finns en problematik där, som en herre som pratar i Ålands radio om att vara långtidsarbetslös och han måste söka jobb som chefsöverläkare och liknande. Sådana jobb är inte behöriga för honom, men han måste ändå söka dem.

Det leder till att ÅHS eller andra arbetsgivare får ta emot tusentals ansökningar från människor som egentligen inte borde lägga tid på att skicka in sina papper. Det finns ett problem där också.

Tack till ledamoten Jessy Eckerman. Jag går inte i polemik i den frågan, utan jag använder bara en enda värdemätare i det här sammanhanget. Det är den som har kommit mig till livs här under debatten, och det handlar om att det i princip finns hälften så många lediga jobb nu jämfört med för ett år sedan. Det är en indikator, och för mig är det åtminstone en stark indikator.

Jag har full förståelse för alla de andra aspekterna. Ledamoten Jessy Eckerman har säkert helt rätt, hon har en betydligt djupare och bredare kunskap om alla dessa olika möjligheter än vad jag har.

Herr talman!

Ledamoten Lindbäck har helt rätt i att antalet lediga jobb minskar, vilket tydligt framgår av ÅSUB:s månatliga översikterna när man jämför med ett år tillbaka. Läget är utomordentligt allvarligt.

Jag uppskattar ledamoten Lindbäcks anförande, han tar sig an denna viktiga fråga från ett lite större och mer strategiskt perspektiv.

En av de brännande frågorna som regeringen kommer att ställas inför inom kort handlar om hur mycket vi ska spara. Åland ska inte spara bort tillväxten; det gäller att spara på ett sådant sätt att vi ändå har en framtidstro i samhället och kan ta oss ur den nuvarande situationen. Inbesparingarna påverkar förstås också sentimentet i samhället och det risktagande som ledamoten Lindbäck nämnde i sitt anförande.

Det skulle vara verkligt angeläget att jobba för EIS-avdraget som nämns i betänkandet.

Jag tror att jag skickar det här budskapet vidare till landskapsregeringen att fundera på, för att sedan berätta för mig hur man tycker och tänker.

Sedan vill jag gå vidare till den del som handlade om sentimentet i Sverige och Finland. Sverige börjar allt mer framstå som möjligheternas land, när man jämför med siffrorna i Finland. I Sverige ser vi låg arbetslöshet, en hög nivå av innovation, en låg statsskuld och en stor tro på framtiden.

Från åländsk sida torde vi ha mycket att vinna på att öppna upp ett fönster västerut och främja kontakter mellan det åländska näringslivet och det svenska näringslivet. Jag vet också att ledamoten Lindbäck indirekt har varit inne på detta i sitt arbete i den självstyrelsepolitiska nämnden.

När det gäller den här möjligheten att hitta eller söka sig till en arbetsplats i Stockholmsområdet så har jag en personlig erfarenhet. En av mina döttrar sökte ett arbete där, ett arbete som motsvarade hennes utbildning. Det var 950 sökande, vilket visar på det tryck som finns på lediga arbetsplatser i Stockholmsregionen. Som sagt, det handlade inte om en ministerpost eller något liknande, utan om en helt vanlig arbetsplats.

Men det finns andra som har mycket djupare och bredare kunskap, mer på det teoretiska planet, än vad jag har.

Talman!

Det var ett intressant anförande från ledamot Lindbäck om reflektionen om ålänningar och deras återhållsamhet med konsumtion.

I takt med att antalet utländska kedjor har etablerat sig på Åland och allt större handel stannar hemma på Åland när det blivit dyrare och svårare att resa västerut och handla, då kunde vi ju hoppats att handeln hemma ökat och antalet arbetsplatser hade blivit fler. Istället verkar det blivit tvärtom, kedjorna anställer folk, lokala företag säger upp personal och går i konkurs.

Det är helt klart nya tider på Åland.

Ja, det stämmer fullt ut. Ledamoten Anders Holmberg har förstås en betydligt bättre insikt i detta än vad jag har, särskilt när det gäller detaljplanen för hur omflyttningarna ska ske.

Jag vet av egen erfarenhet att jag anstår mig att renovera lite där hemma, som jag borde, i avvaktan på att få klarhet i hur utvecklingen kommer att se ut. Jag tror att många andra gör likadant.

Om man ser på de som arbetar inom byggbranschen, så som jag har förstått, så har de inte en pessimistisk men en återhållsam syn på vart utvecklingen kommer att gå.

Tack, talman!

Tack för kloka synpunkter. Grundproblemet, eller utmaningen, med den något höga arbetslösheten är, som har nämnts under hela dagen, att vi har en brist på arbetsplatser. Så är det bara.

Varje ny annons som läggs ut får otroligt många sökande. Detta gäller inte bara i Stockholm, utan även på Åland. Vi ser också ett tryck från både Sverige och Finland där många söker jobb. Det har blivit svårare för ålänningar att få anställning, och konkurrensen är hård på alla håll.

Jag håller helt med - och det är min egen teori - att åländska ungdomar, under normala omständigheter, skulle kunna klara sig utanför Åland och söka jobb där. Men eftersom det inte finns några jobb så stannar de hemma. Detta kan vara en förklaring till att ungdomsarbetslösheten är något högre än vanligt.

Jag skulle gärna utveckla detta ytterligare i nästa replikskifte.

Tack, herr talman!

Förlåt att jag var ouppmärksam, eftersom jag till samtliga delar håller med ministerns syn i den här frågan. Men det skulle vara intressant att höra någonting till.

Tack så mycket! Tiden rann iväg, och jag hann inte säga det jag hade tänkt leda in på.

En aspekt är att vi har gått från 2019 med låga räntor, låg inflation och Covid till höga räntor, inflation nu och situationen fortfarande är osäker. Vi ser också att många av våra företag är aktiva och har en stor marknadsandel utanför Åland. Det märks bland annat i vad mannen i väst håller på med, och det leder till omställningsförhandlingar även här på Åland.

En ytterligare aspekt, utanför Ålands ramar, är att kronan har varit svag under många år. Nu börjar den bli stark igen, men det påverkar förstås att färre turister kommer hit. Dessutom får många ålänningar faktiskt lön i kronor.

Än en gång tack för det, herr minister. Och än en gång tack värderade talman för den här smidigheten.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om allmänt bostadsbidrag för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs landskapslag om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs landskapslag om ändring av 12 och 13 §§ landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs landskapslag om ändring av 21 § landskapslagen om hemvårdsstöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.