Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman! I riket genomförs familjeledighetsreformen som träder ikraft den 1 augusti som innebär att föräldrapenningssystemet förändras. Socialförsäkringssystemet och de förmånerna, såsom föräldradagpenning hör till, är rikets behörighet.

Den här familjeledighetsformen handlar bl.a. om att dagpenningsdagarna utökas med nästan 9 veckor. Båda föräldrar får en kvot på 160 dagar och av dessa 160 dagar kan högst 63 dagar överlåtas till den andra föräldern. Det är även möjligt att överlåta de här dagarna till en annan part som tillhör familjen. Reformen gör det möjligt att öka flexibiliteten för föräldrarna att ta ut dessa föräldrapenningdagar tills barnet fyllt två år.

Talman! Den här familjeledighetsreformen är välkommen för i en jämförelse med de nordiska länderna är det finska systemet det minst flexibla. Målet med reformen är att familjeledigheterna och omsorgsansvaret för barnet ska delas jämnt mellan båda föräldrarna, jämlikheten och jämställdheten i arbetslivet ska stärkas och löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minskas. Det är positivt att familjerna får mera möjligheter och valfrihet att välja det som fungerar bäst för deras livssituation, kombinerat med arbete och företagande. Men de som är de största vinnarna är barnen.

Talman! Som sagt är ändringarna i föräldrapenningssystemet finsk behörighet. Självstyrelsen har lagstiftningsbehörighet inom barnomsorg och hemvårdsstöd. Vår lagstiftning inom dessa två områden behöver anpassas och ändras om vi även vill att de åländska föräldrarna ska ha möjlighet att nyttja det nya systemet. Om inte flexiblare avgiftsbestämmelser förs in på Åland försvåras den möjliga flexibiliteten i föräldrapenningssystemet eftersom det kan innebära ekonomisk begränsning för familjerna.

De ändringar som landskapsregeringen föreslår är bl.a. rätten till kommunal barnomsorg den kalendermånad som barnet fyller 9 månader. Det blir tydligare reglering gällande barnomsorgsavgifterna, avgiftsfrihet för föräldraledighet som meddelats på förhand och skriftligt och en utökning av den avgiftsfria frånvaroperioden utökas från 9 veckor till högst 13 veckor. Barnet har rätt att behålla samma barnomsorgsplats som i nuläget utifrån barnets bästa.

Den subjektiva rätten till barnomsorg återinförs, dels att den strider mot den reviderade europeiska stadgan som Åland har förbundit sig att följa, men framförallt att alla barn ska behandlas lika. Rätten till barnomsorg ska utgå från barnet och inte begränsas pga vårdnadshavaren socioekonomiska situation.

Landskapsregeringen föreslår även ändring gällande rätt till förundervisning och att den binds till skolårets arbetsdagar.

Talman! De ekonomiska effekterna av reformen och landskapsregeringens förslag på ändringar i nuvarande lagstiftning är svåra att uppskatta. Det beror mycket på hur föräldrarna väljer att ta ut föräldrapenningdagarna. Då antal dagar ökar med reformen kan det leda till att barnet börjar senare inom barnomsorgen, vilket kan leda till besparing för kommunerna.

Däremot kan avgiftsintäkterna minska utifrån flexibiliteten i uttag av föräldradagpenningssystemet om föräldrarna går in för uttag i flera kortare perioder efter att barnet har börjat i barnomsorgen. Rätten att behålla samma daghemsplats trots barnets frånvaro pga föräldrapenningsledighet kan medföra att personalplaneringen försvåras. Däremot har föräldrarna en skyldighet att på förhand meddela uttag av föräldrapenningsperioder vilket bidrar till kommunernas möjligheter att anpassa verksamheten och åtgärder kring personalarrangemang.

Begränsning av den subjektiva rätten som infördes 2018 verkar inte ha ökat antalet halvtidsomsorg. Antalet barn som inte deltar i heltid har ökat mellan åren 2015 och 2020. Att fler föräldrar på Åland verkar vilja att barnet deltar i halvtidsomsorg kan tyda på att man också gärna kommer att använda sig av flexibiliteten i föräldradagpenningssystemet, så att andelen barn som deltar på deltid ökar.

De ekonomiska konsekvenserna är svåra att bedöma för våra kommuner och då måste landskapsregeringen tillsammans med kommunerna utvärdera de föreslagna ändringarna. Om betydande merkostnader har uppstått måste kommunerna kompenseras retroaktivt.

Talman! Slutligen måste jag framföra ett stort tack till de tjänstemän på utbildningsbyrån och socialvårdsbyrån samt lagberedningen som under en stor tidspress har arbetat med det här lagförslaget. Riksproppen gällande familjeledighetsreformen överlämnades till Finlands riksdag den 16 september, godkändes i riksdagen den 8 december och familjeledighetsreformen träder i kraft den 1 augusti. Utifrån det pressade tidsschemat ordnades ett informationstillfälle till kommunerna om de föreslagna ändringarna i början av februari. När vi hade ett klart lagförslag skickades lagförslaget ut på remiss till kommunerna och samtidigt bjöds kommunerna in till ett ytterligare informationstillfälle gällande lagförslaget. Den korta remisstid som kommunerna fått är naturligtvis inte optimalt och olyckligt, men av den orsaken ordnade landskapsregeringen i brådskande ordning två informationstillfällen för att kommunerna tidigt kunde sätta sig in i de kommande lagändringarna. Tack!

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Jag vill fråga om ministerns syn på den subjektiva rättigheten till barnomsorg. För oss socialdemokrater är det en väldigt viktig fråga, att den bibehålls, att den finns kvar och att det är en möjlighet både för att säkra barns ekonomiska ställning och få rätt stöd och integration och så vidare. Hur har man tänkt behandla den här frågan i regeringspartierna?

Tack, talman! Tack ledamoten för frågan. Precis som jag sade i anförandet så återinförs den subjektiva rätten nu inom barnomsorgen. Motiveringen är dels att den strider mot den sociala stadgan som Åland har förbundit sig att följa, men naturligtvis också utifrån att barn inte ska diskrimineras utifrån föräldrarnas socioekonomiska situation.

Det låter mycket bra. Jag hoppas att ministern också strider för den här frågan, att det blir så igen.

Min andra fråga. Man talar om att föräldrar med barn och adoptivbarn ska kunna få stanna hemma. Jag undrar om den frågan också nu gäller i en bonusfamiljen. Kan en bonusföräldrar stanna hemma med sitt icke biologiska barn? Detta fick jag inte riktigt klart för mig när jag läste förslaget. Jag tänker att det kan vara nyttigt för ålänningarna att veta om det gäller eller inte.

Tack, talman! Den här familjeledighetsreformen handlar om de utökade föräldradagpenningarna. Syfte är ju att man ska kunna överlåta dem till en annan som tillhör familjen. Det är syftet. Nu har jag inte satt mig in i hela det finska systemet, utan mer utifrån den åländska lagstiftningen. Men syftet med den här är ju att man mycket flexiblare ska kunna ge över andra dagar till de som tillhör familjen, om det är två mammor eller två pappor eller om föräldrarna är separerade med mera.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd för presentationen. Jag reagerade lite på den skrivning som finns som också ministern lyfte i anförandet; "landskapsregeringen kommer därför att utvärdera ändringarna tillsammans med kommunerna efter att lagen tillämpats i två år. Vid behov kommer kommunen att kompenseras retroaktivt och merkostnader har uppstått." Det är väl just den här typen av lagstiftning som inte riktigt faller i god jord hos speciellt kommunerna. Vi gör någonting lite i blindo nu. Med tanke på kommunernas tidigare ekonomi, och det arbete som minister Höglund har initierat här för ett år sedan ungefär för att hitta lösningar för hur kommunernas ekonomi ska kunna förbättras, så känns den här lagstiftningen att gå i motsatt håll. Jag säger ingenting om själva lagstiftningen i sig. Men borde man inte också vidta åtgärder åt andra hållet som i alla fall skulle göra det kostnadsneutralt?

Tack, talman! Det är som sagt oerhört svårt att se konsekvenserna med den här lagstiftningen, precis som de i riket gör bedömningen att lagstiftningen ska vara kostnadsneutral. Det är oerhört svårt att säga, för det beror så mycket på hur de åländska föräldrarna väljer.

Sedan ska vi också komma ihåg att de föräldrar som kan nyttja det nya systemet, familjeledighetsreformen, det är ju de som föder barn efter den 1 augusti, så det kommer också att ta en viss tid innan dessa barn börjar nyttja barnomsorgen. Men man ser att de åländska föräldrarna vanligtvis håller den här föräldraledighetsperioden sammanhängande, och skulle de göra det - ja, då kanske det blir en minskning av kostnaderna i kommunerna. Vi har vridit, vänt och problematiserat. Men eftersom remissvaren också om kommunernas oro om ökade kostnader (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag förstår mycket väl problematiken i att estimera. På något sätt tycker jag det hade varit rejälare om man hade hittat en schablon som man kunde nyttja. Det skulle också ha varit enklare för kommunerna. Tittar man igenom remissvaren så är det ju många kommuner som med fog nog är oroliga. Jag vill inte på något sätt kritisera lagstiftningen i sig, men just det ekonomiska för det känns på något sätt som att vi fortsätter att bedriva en sådan lagstiftning som vi har konstaterat sedan länge att inte fungerar. Trots den bristande tiden så borde vi ha gjort på ett annat sätt för att kunna göra det lite mer transparent kring kostnader, ha en schablon som man utgår ifrån och ha en dialog med kommunerna kring den.

Tack, talman. Ja, det hade man mycket väl möjligtvis kunna ha, men tyvärr den tidspress som faktiskt har varit så har man inte haft möjlighet att titta på några andra alternativ egentligen, precis som ledamoten Holmberg föreslog.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Jag har läst remissvaren på den här lagen och man kan väl lindrigt säga att kritiken var ganska hård. Men det finns ju mycket bra också med den här lagen och tyvärr så tänker jag fortsätta lite med den negativa kritiken. Det står ganska tydligt i lagförslaget - jag kommer inte ihåg om ministern sade det - men lagen saknar ju en barnkonsekvensanalys, vilket absolut skulle ha varit jätteviktigt och på sin plats i den här lagen tycker jag. Det handlar om små barn. Jag vet ju inte riktigt hur lagstiftningsarbetet går till, men kunde man inte ha börjat med den barnkonsekvensanalysen innan lagen går ut på remiss så att berörda organisationer, företrädare och föreningar skulle hinna med på något vis?

Tack, talman. Ja, kommunerna hade mycket kritik och det baserar sig naturligtvis på den korta tiden för att kunna sätta sig in i det här. Precis som jag föredrog här så den här riksproppen om familjeledighetsreformen är ju ingenting som Åland har behörighet på. Den sedan överlämnas till riksdagen i slutet på september, alltså tiden har varit oerhört knapp. Tjänstemännen och lagberedningen har verkligen arbetat skyndsamt för att kunna ha den här lagstiftningen förhoppningsvis på plats den 1 augusti och av den anledningen är det oerhört viktigt. Jag tycker, om man tittar på intentionen med familjeledighetsreformen, att vi faktiskt måste vidga våra blickar lite. Vad är det som detta handlar om? Det handlar om jämställdhet. Det handlar om barnens rätt. Det handlar också om arbetsmarknaden och att båda föräldrarna har (… taltiden slut).

Tack, talman! Absolut. De här intentionerna tycker jag att är jättebra, att man med lagstiftning försöker få föräldrarna att dela mera på det här omsorgsansvaret. Det är jättebra.

Jag tycker också att det är riktigt intressant att man svänger lite på det här, barnets rätt till dagvård, till fritidshem osv. Det hade varit bra också med ett resonemang om vad det innebär. Vi vet ju alla att inte fyller ju de små barnen själva i ansökan, utan det är ju ändå föräldrarna förstås som fyller i ansökan. Men tanken tycker jag är bra och intressant, men skulle ha önskat ett resonemang kring det.

Tack, talman! Precis som att lyfta själva barnperspektivet och likaså om man gör en barnkonsekvensbedömning, så det är väl det som är mer i tiden att man faktiskt lyfter upp barnets rätt i de olika sammanhangen. Vem är det egentligen som ska ha den här barnomsorgsplatsen?

Den här framställningen gör ju att det blir ett mera flexibelt system. Jag är den första att hålla med om att det är bra. Är vi riktigt ärliga så skulle det inte ha varit för den finska familjeledighetsreformen så hade vi antagligen inte haft det här ärendet på bordet. Jag tycker att det är lite synd att det blev så bråttom så det inte fanns någon tid överhuvudtaget för analys för fördelar och nackdelar.

I framställningen pekas på barnens rättigheter. Barnen är de största vinnarna, sade minister Hambrudd. Men att ha barn på dagis från nio månader, vi vet att vi har barn som är på dagis fast föräldrarna har semester. Det är den typen av frågor som man också borde börja analysera. Hela den här framställningen går ju ut på att barnen har det bäst om de är på institution. Jag må ha en gammaldags syn, men jag är rätt övertygad om att de flesta barnen mår riktigt, riktigt bra med sina egna föräldrar också.

Tack, talman! Nu står det i lagen att barn har rätt till barnomsorg från nio månader och så är det i dag också, efter att familjeledighetspengarna har tagit slut så har det varit i nio månader. Nu utökas de här dagarna med ytterligare nio veckor. Jag tycker att det är bra att de åländska föräldrarna själva får avgöra hur de väljer enligt den här flexibiliteten. Jag tror att merparten kommer att välja att gemensamt dela på de här dagarna och att barnen börjar senare inom barnomsorgen. Det som är positivt också är ju att de föräldrar som till exempel är småföretagare kan nu spara vissa familjeledighetsdagarna och välja och ta ut en dag i veckan till exempel och kan då ansöka om familjeledighetspenning. Jag tror att det finns många fördelar där man kan kombinera yrkesliv och vara en aktiv förälder.

Det är riktigt, jag sade inledningsvis att det här är en större flexibilitet och det är positivt.

Men jag tycker att det är så tråkigt att vi hela tiden blir att släpa efter, om man uttrycker sig på åländska. Det här gör man nu på rikssidan och vi måste anpassa och vi måste anpassa utan att man hinner analysera ordentligt. Är det här sist och slutligen det bästa för barnen? Vad är de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av den här typen av framställningar? Det är det som jag tycker är så beklagligt, speciellt nu. Jag vet ju själv, i och med att jag varit med på förberedande möten, att det är en hopplös situation när det mer eller mindre sprutar ut lagar inom det här området på rikssidan och vi ska anpassa oss, anpassa oss och anpassa oss. Det är det som är min stora invändning.

Tack, talman! Jag tror att ledamoten Eriksson och jag i alla fall i grunden är överens om att det är positivt att det blir fler familjeledighetspenningar till föräldrarna och de ska kunna nyttja dem flexibelt.

Sedan tänker jag att grundsynen är att det faktiskt är föräldrarna själva tillsammans med barnet som bestämmer och tar ansvar kring familjelivet. Jag är helt säker på att merparten av de åländska föräldrarna vill ha så mycket tid som möjligt med sina barn. Det är oerhört viktigt i den här åldern. Jag tror inte att det kommer vara så att föräldrar vill överutnyttja bara för att man har möjligheten. Merparten ser till det som är bäst för hela familjen.

Talman! Lagen är välskriven och sympatisk trots brådskan och det är ingen som har tveksamheter kring ministerns sociala patos.

Jag skulle också vilja lyfta barnens rättigheter, barnens rättigheter till sin familj och barnens rättigheter när det gäller vila och semester. Situationen är ju mer komplex än vad den kanske framställs här.

Det som jag vill kritisera tar fasta på det som jag tog upp på frågestunden. Landskapsregeringens totala avsaknad av helhetssyn. Här har man presenterat en slutrapport över möjliga minskningar av kommunala kostnader. Man vill minska kostnaderna med 11 miljoner i barnomsorgen, skolan och biblioteksväsendet, och så kommer man med en lag som med allra största sannolikhet innebär merkostnad. Hur tänker man? Hur tänker man få ihop finansieringspaketet där?

Tack, talman! Den här rapporten om möjliga minskningar av kommunala kostnaderna är ju ett underlag för vidare diskussioner kring just kommunala kostnader. Som sagt, som jag sade så tycker jag att man ska lyfta blicken och se mer långsiktigt om det är så att det blir mer delat ansvar mellan föräldrarna kring barnet. Vad ger detta för kringeffekter? Det blir kanske inte skilsmässa, låt oss säga att båda parter kan behålla sin fot i arbetslivet. Kvinnor blir inte diskriminerade, att de t.ex. inte få en fast plats därför att man tänker att den kvinnan möjligtvis kommer att vara föräldraledig. Vi måste ju titta längre, att det faktiskt kan bli större inkomster för hela det samhället utifrån den här lagen.

Talman! Jag är helt med på tåget, men det är landskapsregeringen och majoriteten som har sagt att kommunernas kostnader ska ner med 11 miljoner och man går in på barnomsorg, assistenter och skolor. Det är landskapsregeringen som har sagt att vi ska minska kostnaderna, samtidigt som man i tid och otid får höra kritik från förra mandatperioden angående socialvårdspaketet med barnomsorgs- och grundskolelagen. Samtidigt är det den här landskapsregeringen som sådant fixade landskapsdelarna kring det. Jag tycker att man har inte någon sammanhållen politik. Är det så att man vill satsa på välfärdssektorn så kanske man måste ha förslag på var man kan dra in på någon annan sida.

Tack, talman! Precis utifrån de ekonomiska bedömningarna, som jag här framförde och som också kommer fram i själva lagförslaget, så vet vi ju inte riktigt hur det kommer att slå ut. Det kan bli fördyrande för kommunerna eller så kan det bli en minskning av de kommunala kostnaderna. Det är därför som vi måste ha en beredskap om det blir fördyrande, att man då kommer in.

Gäller den rapporten så den ett diskussionsunderlag, det är inte sagt att vi kommer att göra så utan mer lyfta vad det är för kostnader och föra en diskussion om vad kommunerna har för kostnader i dag.

Talman! Jag skulle vilja ställa en ganska konkret fråga när det gäller den subjektiva rätten till dagvård, kopplat dels till kommunernas kritik gällande kostnader och dels också kring det som vicetalman Sjögren nyss lyfte, nämligen barnens rätt till vila. Den subjektiva rätten till barnomsorg så kan inte jag se att är begränsad i tid på dygnet, men ministern får gärna svara på det.

Tack, talman! Den subjektiva rätten är inte vilken tid på dygnet som helst och det är nog väldigt tydligt i själva lagen. I mån av möjlighet ska kommunen ordna barnomsorg vid de andra icke vanliga tiderna.

Ja, alltså i mån av möjlighet, det betyder ju inte vid undantagsfall, utan om man kan så ska man, enligt den paragrafen såsom i alla fall jag har läst det. Det betyder ju till exempel att ska en arbetssökande kunna få dagvård för sitt barn mellan tiderna sju till nio på morgonen, när man vet att bemanningen ofta är låg, och detsamma efter klockan fyra på eftermiddagen? Eller finns det möjlighet här till de klockslag på dygnet när bemanningen är som starkast på daghemmen? Ur ett ekonomiskt perspektiv för kommunerna, som har en stark oro för hur det här ska fungera, så skulle ju det vara en ganska lätt manöver. Man ges tid att gå till arbetsmarknadsmyndigheten, man ges tid att gå och prata med företag och presentera sig själv, men kanske under de tider som bemanningen är starkast.

Det är fullt möjligt att det behöver göras något förtydligande utifrån det här. Om detta får man ta en diskussion vidare i utskottet. Det är bra att ledamoten uppmärksammar det hela. Den subjektiva rätten är inte menad vilken tid på dygnet som helst.

Talman! Jag måste fråga ministern, finns det överhuvudtaget någon utredning på hur det här lagförslaget påverkar kommunernas personalmässigt och kostnadsmässigt?

Tack, talman! Nej, det finns ingen uträkning. Som jag har sagt tidigare så beror det här oerhört mycket på hur de åländska föräldrarna kommer att nyttja det här systemet, så det är oerhört svårt. Vissa kommuner har gjort vissa antaganden, men det finns inget konkret hur man har räknat, om det blir en utökning eller inte. Det är det som kommunerna bland annat är oroliga för, att det här möjligtvis skulle innebära att man behöver mera personal.

Ja, det finns från dagispersonal kommentarer som antyder att detta kan öka personalen på dagisavdelningar med minst en halv tjänst. Är det detta då som eventuellt ska kompenseras från landskapet till kommunerna?

Tack ledamoten. Jag vet att det är en kommun som har gjort en sådan, att det skulle vara 0,5. Vi har begärt att få den uträkningen, men det har vi inte fått. Så det bygger, som jag har sagt, mycket på antaganden kring vad man tror med personalökningar.

Fru talman! Jämställdhet, flexibilitet med individen i fokus är syftet med den familjereform som vi idag har på vårt bord. Lagstiftningen är mycket viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv. Jämställdhet på alla plan är något som vi i Centern anser bygger ett modernt och framtidsinriktat samhälle.

Syfte med lagen som den är utformad är att fler pappor ska ta ut den familjeledighet de har rätt till. Lagen gör familjeledigheten mer flexibel och beaktar i högre grad familjernas olika behov när det gäller familjeledigheter. Detta i sin tur kommer att främja jämställdheten mellan kvinna och man både i familjen och i arbetslivet. Till grund finns ett EU-direktiv, balansdirektivet, som är en del av kommissionens åtgärdspaket för att gynna kvinnors karriärutveckling och på basen av det har Finlands riksdag lanserat en familjeledighetsreform som träder i kraft 1.8.2020. De största vinnarna på denna reform är förstås barnen, som i högre grad knyts närmare båda föräldrarna, men också männen får möjlighet att knyta an på ett djupare plan med barnen.

I regeringen Marins program finns reformen inskriven och den genomförs nu från och med augusti detta i år, det betyder att föräldrar i Finland med barn födda från den 4 september kommer att kunna använda sig av den nya modellen av familjedagpenning.

Förutom balansdirektivet och jämställdhetsperspektivet måste man också utgå från att befolkningspyramiden i Finland är en bidragande orsak till att reformen nu är så aktuell. Finland har i jämförelse med Sverige haft en mycket restriktiv inflyttningspolitik som i sin tur lett till en stagnation av befolkningstillväxten. I Finland, men även på Åland har vi en befolkningspyramid som kan förskräcka inför framtiden - som känt är blir befolkningen äldre och färre barn föds.

Visserligen har Åland under det senaste årtiondet haft en positiv inflyttning och det finns delar av Åland där åldersfördelningen är mer i balans, men om man ser på Åland som helhet är åldersfördelningen inte är särskilt gynnsam med tanke på framtiden. Rakt uttryck, försörjningskvoten är synnerligen utmanande för Åland.

Vi måste alltså bli fler och nativiteten bör öka. Det gäller således att underlätta för familjer i fertil ålder att våga skaffa barn och förhoppningsvis inte bara ett, utan flera. Att kombinera arbete och föräldraskap är en utmaning, något jag själv ännu inte har upplevt men ofta diskuterar med mina jämnåriga vänner i situationen. Här kan samhället ge hjälp och stöd som gör vardagen och de stora och ansvarstyngda beslutet att skaffa familj lite enklare.
Politik handlar om att möjliggöra och det blir konsekvenserna av denna reform.

Denna lagstiftning ser vi inom centergruppen som en samhällsförsäkring inför framtiden där individen, barnen och jämställdhet står i centrum. Detta är således bakgrunden till familjeledighetsreformen – att uppmuntra fler att skaffa fler barn och samtidigt inte dra undan möjligheterna för någondera parten att kunna göra karriär på arbetsmarknaden. Ett modernt samhället ska inte förhindra utan möjliggöra.

Familjeledighetsreformen är, som både jag och minister Hambrudd har redogjort för, en riksbehörighet och inte en självstyrelsebehörighet. Men lagen påverkar områden som hör till självstyrelsens behörighetsområden; kommunernas skyldighet att ordna barndagvård och lagstiftningen om hemvårdsstödet. För att familjer på Åland ska kunna utnyttja sin grundlagsenliga rätt att i praktiken och ta del av familjereformen måste lagstiftningen anpassas och som så ofta är det bråttom eftersom lagen träder i kraft 1.8.2022.

Och då frågar vi ju oss det som vi alltid gör inom gruppen - vad kommer implementeringen av detta lagförslag att kosta och hur påverkar lagen de organisationer som ska åläggs att producera servicen, alltså kommunerna?
Centerns lagtingsgrupp befarar att förslaget kommer att medföra något ökade kostnader för kommunerna och medger att dessa är svårbedömda eftersom man inte vet hur föräldrarna väljer att ta ut familjedagpenning då lagen gör systemet mer flexibelt. Vår analys är att den eventuella merkostnaden, som detta innebär, mer än väl motsvaras av de möjligheter som en större jämställdhet för med sig. Det handlar om en investering i vår gemensamma framtid och skapa grund för större och mera jämställda familjer.

Den subjektiva rätten till dagvårdsplats lagen innehåller innebär att behovet att platser för mindre barn kan behöva öka. Den subjektiva rätten medför också att arbetslösa föräldrar har rätt till dagvård vilket kan tyckas utmanade men som också skapar förutsättningar för en aktivare roll på arbetsmarknaden.

Kravet på flexibilitet innebär att kommunerna kommer att få svårare att anpassa daghemspersonaltätheten till behovet av flexibilitet. Det finns skäl att anta att det tidvis finns fler skötare än behov och ibland mindre än behov. Kravet på flexibilitet innebär också att dagvård måste erbjudas under obekväm tid. Det kan säkert uppstå ett behov av samverkan över kommungränser för att uppnå största möjliga effektivitet och service.

Fru talman! Barnet får också rätt att behålla sin plats under uppehållet; den rätten ökar från 9-13 månader, vilket i sin tur kommer att kräva en annorlunda planering och påverka personaltätheten.

Centerns lagtingsgrupp tycker att jämställdhet är en oerhört viktig fråga och applåderar det övergripande syftet med lagen - att individen står i centrum och att kvinnor och män i liknande utsträckning ska ha en chans att göra karriär, samla till pension och se till att Åland och Finland får en positiv utvecklingskurva vad gäller barnafödande. Kan man lyfta blicken och se det långsiktiga syftet är framtidsvinsterna av reformen mycket större än eventuella tilläggskostnader och arbetsbörda här och nu. Därmed handlar det om en investering i framtidens Åland, vilket jag har sagt ett flertal gånger upptäcker jag nu.

Centerns lagtingsgrupp tycker det är bra att landskapsregeringen säger att lagen ska utvärderas och att det vid behov ges mer resurser till kommunerna om lagen visar sig medföra utökade kostnader för serviceproducenten. Individens utökade möjlighet att planera för föräldraledigheten och rätten att ta ut föräldrapenning delas jämt mellan föräldrarna signalerar att föräldraskapet är jämställt. De är två aspekter av lagstiftningen som övergripande är väldigt positivt. De gör det lite lättare att få den utmanande vardagen med småbarn att fungera oavsett om du är mamma eller pappa.

För att fortsätta bygget av självstyrelsen över hela Åland är större jämställdhet en förutsättning för ökad trygghet. Tack fru, talman!

Tack, talman! Ledamot Mattsson sade att ett modernt samhälle inte ska förhindra utan förenkla. Men nu förhindrar man ju människor att dela upp föräldraledigheten emellan sig såsom familjen själv vill. På vilket sätt förenklar man då för föräldrar? Och på vilket sätt skulle det leda till att nativiteten skulle öka på Åland?

När jag sade det så syftade jag på att just den här reformen ökar flexibiliteten. Det var ju 160 dagar både för man och kvinna och det här kan man ju parera lite sinsemellan hur man väljer att ta ut dem. Det kommer att göra att både mammor och pappor har en större flexibilitet. Så det är det som vi syftar på när vi diskuterat den saken.

Tack, talman! Tack för svaret ledamot Mattsson. Men man får ju inte dela upp de här dagarna som man vill, utan den större delen av dagarna är ju låsta. På vilket sätt ökar det flexibiliteten jämfört med nuvarande system?

Som jag sade i min tidiga replik så var det 160 dagar för kvinnor och 160 dagar för män och sen får man ju välja hur man delar upp de här två och en halv månaderna. Det tycker vi att är ett flexibelt system som också gynnar kvinnan. Det är ju det här som balansdirektivet grundar sig på, just att kvinnor ska få göra en karriärutveckling. Sen får man tolka skrivningarna och man får göra den tolkning man vill. Men så har vi tolkat det i alla fall. Jag tycker att det här ökar flexibiliteten och även tjänstemännen har gjort den analysen.

Tack, talman! Tack ledamot Mattsson. Jag måste ge ett litet försiktigt beröm till ledamoten som lyfte just försörjningskvot och demografi. Det är ju en fråga som jag tycker att vi diskuterar för lite här i salen. Vi behöver bli fler ålänningar, det behöver födas fler ålänningar på BB och det behöver flytta nya ålänningar till Åland.

Det som jag tänkte på, ledamot Mattsson säger att Centern nog tror att den här blir kostnadsdrivande och precis som jag sade i en replik till minister Hambrudd så ifrågasätter jag att man nu lite i blindo gör det här. Vi kommer ändå att ha en tidsperiod på ungefär tre år innan denna lag är utvärderad. Hur ser ledamot Mattsson på det i ljuset av att landskapsregeringen initierat en arbetsgrupp som ska se på kommunala servicenivåer?

Tack, talman! Tack för frågan, Holmberg. Minister Hambrudd svarade också bra på det här. Jag och centergruppen tror att man i det här fallet måste lyfta blicken och se långsiktigt. Vad har detta för långsiktiga effekter? Den här lagstiftningen handlar om individen i fokus i första hand. Kan vi öka också antalet födda så kommer det långsiktigt att ge goda ringeffekter. För att vi inte i det här fallet ska halka efter och bli ett omodernt samhälle så ska den här reformen i kraft nu, precis som i Finland.

Tack, talman! Ledamot Mattsson, vi har en samsyn i det. Vi ska inte halka efter.

Det som gör det hela lite mer spektakulärt är ju att landskapsregeringen med vänstra handen vill titta på hur man ska dra ner kommunala servicenivåer, man har gjort det via en arbetsgrupp. Det finns ett diskussionsunderlag som är under någon form av socioekonomisk bedömning just nu, vad jag förstår. Men samtidigt så gör man det här för att öka servicenivåer och få de positiva jämställdhets- och jämlikhetsaspekter som finns runt hörnet att hämta där. Det är gott, absolut. Men vi måste ju få någon form av ekonomiskt ansvar kring det hela. Vi kan inte producera lagstiftningspaket, som vi har gjort under många år, som blir kostnadsdrivande för kommunerna. Läser man remissvaren från kommunerna så finns det nog en djup oro över att det här inte kommer att landa så väl i den kommunala ekonomin.

Tack, fru talman! Återigen, jag tror att vi behöver införa den här lagstiftningen, titta på den, göra en analys och väga upp en helhet. Men någonstans måste vi våga vara modiga, våga börja. Vi måste ta den här lagstiftningen här och nu för att inte var ett samhälle som man inte heller vill flytta till. Som sagt var, det är ett balansdirektiv och man gör den här reformen i Finland. Gör vi inte den på Åland i dag så halkar vi efter. Vi behöver inflyttning och vi behöver kvinnor och män - familjer som vill föda flera barn - för att få ekonomi. Det här en helhet. Men någonstans måste vi våga lyfta blicken, se långsiktigt - ett 20-tal år framöver kanske - och sedan göra en utvärdering i allt tillsammans.

Talman! Ledamoten Mattsson sade med emfas och kraft att jämställdhetspolitiken är extremt viktig för Centern som helhet. Jag undrar - förutom den här reformen som är finsk lagstiftning, det är inte den åländska landskapsregeringens lagförslag utan den finska regeringens förslag - vad har vi för stora jämställdhetsframgångar under regeringen Thörnroos? Vad har vi i röret?

Jämställdhet är ju någonting som ska genomsyra egentligen allt som vi gör. Vi behöver göra en bedömning. Precis som vi ska göra en barnkonsekvensbedömning så behöver vi också göra jämställdhetsbedömningar. Jag fokuserade kanske med kraft för att jag också känner det med kraft. Det är väldigt, väldigt viktigt. Och just när man läser den här lagstiftningen och när man diskuterar med jämnåriga så ser man ju att det här är ett problem som vi har. Kanske inte kvinnor har möjlighet att göra karriär på samma sätt. Med det här lagstiftningspaketet så kommer vi att frigöra det här och göra ett mer flexibelt system. Men jämställdhet ska ju givetvis genomsyras i allt vad vi gör. Vi inom centergruppen diskuterar ofta de frågorna.

Talman! Jag har inte hört att löneprogrammet för jämställda löner har gått vidare. Den här landskapsregeringen tyckte att det som experter hade tagit fram under förra mandatperioden, när det gällde jämställdhetsbonusar för partier som aktivt jobbar med jämställdhetsarbetet, det var ingenting att ha. Man rev det och satte det i papperskorgen. Hemvårdsstödet - som vi vet att driver på ojämställdhet, särskilt ett långvarigt uttagande - så har man valt nu när frågan var öppen att inte justera. Jag förstår av ledamoten Mattsson att det är en viktig fråga och jag delar den. Men däremot ser jag ju inte att den åländska landskapsregeringen, regeringen Thörnroos, vidtar några åtgärder. Man har sina anställda som jobbar på precis såsom alltid har gjort och några större jämställdhetsprojekt, kunskapsprojekt eller annat så finns ju inte just nu.

Tack, fru talman! Som sagt var den här lagstiftning som kommer i kraft nu så är ju ett steg i den riktningen. Men vi har ju också hållbarhetsagendan som hela tiden påpekar jämställdhet.

Jag vill ge en eloge till minister Hambrudd för hon verkligen är en minister som värnar det här jämställdhetsarbetet. Jag har ingenting att klaga på i regeringen och i det regeringsarbetet som utförs.

Tack, talman! Tack ledamoten Mattsson. Det var ett riktigt bra anförande. Det som gläder mig mest är att Centerns lagtingsgrupp lovordar en socialdemokratiskt ledd regeringsreform som det här handlar om. Det återspeglar faktiskt våra värderingar om hur ett samhälle ska se ut och även jämställdhet och progressivitet i hur man sköter om barn och att allting ska delas lika. Jag tycker att det är bra. Tack så jättemycket för att Centern är med på det här.

Tack, fru talman! Jag ser också fram emot att behandla den här familjeledighetsreformen vidare i lag- och kulturutskottet. Jag vet att vi också där kommer att göra en barnkonsekvensanalys. Jag vet också att Eckerman kommer att sitta med, så det ska bli intressant med vidare behandling.

Det är fint. Jag ser också fram emot behandlingen i utskottet och därför tycker jag att det var värdefullt att vi lyssnar igenom den här remissdebatten före. Jag hoppas att vi också hinner göra någonting med den här läroreformen i utskottet i framtiden. Det hör liksom lite ihop med hela det här paketet. Det skulle vara bra om alla åländska barn har samma möjligheter som de i riket.

Jag ser också fram emot att behandla vidare.

Tack, talman! Tack ledamot Mattsson för ett engagerat anförande. Jag är riktigt glad att ledamoten Mattsson lyfte det här med jämställt arbetsliv, jämställda löner och jämställt föräldraskap. För är det någonting vi vill så är det ju att man måste dela på ansvaret för familj och barn mer än vad man gör nu. Som ledamot Mattsson var inne på så är det ju en riksbehörighet, men vi måste ju ändå få tycka att det är en bra lagstiftning som vi har till den delen.

Sedan den här frågan till kvinnor om de tänker bilda familj eller inte på arbetsintervjuer så den kommer antagligen att börja fördela sig mera jämställt nu att även män får den frågan, trots att det inte är riktigt tillåtet. (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för repliken. Jo, jag tycker också det. När vi pratar om löneutveckling och karriärutveckling för kvinnor så är det oerhört viktigt att alla ska ha samma möjligheter att både kunna skaffa familj och samtidigt göra en karriär. Jag hoppas också att den här lagen kommer att göra - just som du nämnde - arbetsintervjuer och löneutveckling god för kvinnorna.

Tack, talman! Sedan lyfte ledamot Mattsson också dagvård på obekväm arbetstid; kvällar, och helger och nätter. Det behovet är ju bekant för mig som har jobbat inom sjukvården tidigare. Det är ju tyvärr många som har fått sluta jobba inom sjukvården för att kommunerna inte har mäktat med att ordna det här, men det är ju en lagstiftning som egentligen redan finns. Jobbar man på obekväm tid så har kommunen en skyldighet att ordna dagvård på obekväm tid också.

Ledamot Holmberg tyckte att det var bra att Mattsson nämnde försörjningskvoten och det tycker jag också. Ålänningar behöver föda flera barn och ett mer jämställt delat föräldraskap kommer att leda till det. Det har man sett i andra länder när man (… taltiden slut).

Tack, talman! Det här var en av de första frågorna som jag diskuterar med riksdagsledamot Löfström, just nativiteten i Finland och hur vi kan öka antalet barnafödandet. Vi hoppas att den här lagstiftningen kan ge sådana konsekvenser. Det är det jag menar också, vi behöver lyfta blicken och se lite mer långsiktigt vad det här faktiskt ger över tid.

Talman! Jag måste tyvärr börja med att kommentera den korta remisstiden. Jag vet att ministern har ursäktat sig för det, men det finns faktiskt inga som helst ursäkter för att ha en så här kort remisstid. Vi kan notera att Rädda Barnen inte har lämnat ett utlåtande. Det är omöjligt att förvänta sig att föreningslivet i tredje sektorn ska ha tid att lämna utlåtanden med den här tidslinjen och det är också oansvarigt hanterat när det gäller kommunerna. Förra mandatperioden var Centern oerhört kritiska till korta remisstider. Jag hörde att lantrådet sade här tidigare att man tycker att man ska agera likadant i opposition som i majoritet. Nu sittande lantråd var ytterst noga med att remisstiden skulle vara ytterst långa, så till den delen misslyckas lantrådet kapitalt.

Man kan konstatera, såsom ministern sade, att lagberedningen och avdelningen har gjort sitt bästa. Man har också hållit förberedande möten med den kommunala sektorns tjänstemän. Men det är ju ministern som är ansvarig för politiken. Ministern är ansvarig för att sköta kommunikationen med lagtingspolitikerna och med kommunpolitikerna och vi har inte sett något som helst arbete utan man har överlåtit det här bara till tjänstemännen. Jag tycker att landskapsregeringen och minister Hambrudd kunde ha gjort annorlunda. För skulle man också på politisk nivå ha propåat lagstiftningen brett, det grova innehållet såväl för kommunpolitiker som inför lagtinget och meddela oppositionen vad lagstiftningen kommer att handla om före man klubbade den i regeringen, då hade man också kunnat stävja en del av kritiken.

Sedan vill jag också påpeka det som vicetalman Sjögren tog upp. Det går inte riktigt att hitta en röd tråd nu i landskapsregeringens politik. Man har ett väldigt kraftigt sparpaket på ÅHS. Man har inte barnrådgivning tillsatt. Man tillsätter resurser för att ta fram en grupp som ser på hur man kan försämra den kommunala servicen och ut kommer lagförslag som är helt i andra riktningen. Om vi skulle få lite fokus så skulle vi kunna öka effektiviteten och sätta mera pengar på service till medborgarna och mindre pengar på kommittéer och tjänstemannagrupper som sitter och jobbar med projekt som ändå inte blir förverkligande.

En annan sak till, man hade också kunnat titta på, för att hantera den ekonomiska frågan, om man hade kunnat göra andra justeringar, till exempel i hemvårdsstödslagstiftningen. Nu gör man stora förbättringar i föräldrapenningen, då kunde man också kanske ha gjort någon förändring i hemvårdsstödet. I en normal värld där man inte har obegränsat med medel så försöker man ju finansiera sina förslag. Nu säger man att man inte vet hur de här kostnaderna kommer att landa. Men troligtvis så de kommuner som i dag har ont om barnomsorgsplatser så kommer denna lagstiftning att bli svår att hantera, allra särskilt för dem. De som i grunden har överbemanning och också platser över så kommer troligtvis inte att drabbas i samma utsträckning som de kommuner som har ont om platser och kanske redan i dag har överskrivningar. Att också hantera den här flexibiliteten kan för dem bli svårt och också den subjektiva rätten.

Men det ska sägas att för individerna är det här en klart förbättrande lagstiftning. Den liberala traditionen är månghundraårig och bygger på att utbildning är den bästa jämlikhetsåtgärden. Vi vill erkänna småbarnspedagogiken som en viktig, viktig del av det livslånga lärande. Vi ser att barn som går i förskola och också tidigare år på daghem har bättre chanser i skolan än vad andra barn har, dels genom pedagogiska möjligheter men också rätten för barn att vara i barnomsorgen. Det är en bra sak för samhället som helhet.

Vi ser också individen som den minsta enheten, inte familjen. Vi tycker att familjepolitiken ska utgå från individerna, inte enheten familjerna. Det här är framförallt en jättebra lagstiftning för männen. Man kan se i flertalet studier att män som väljer att ta ut föräldrapenning i dag, när det är en väldigt stor flexibilitet inom familjen, ofta straffas. Dels är det svårt om man inte har en tillsvidare tjänst att få tjänster, det visar både svenska och finska utredningar, och man straffas också rätt rejält i sin egen löneutveckling, vilket många studier visar. Detta är ett jättebra steg också för männens rätt att få vara med sina barn. Det är en fråga som alltför ofta glöms bort.

Det är bra också för barnen att få tillgång och rätt till bägge sina föräldrar. Man kan också se i det längre loppet att i familjer där man delar på föräldraledigheten så har man ofta färre skilsmässor.

Som sagt, bildning är den bästa jämlikhetsåtgärden. Också för barnen - med den subjektiva rätten som nu kommer, som kanske lever under svåra sociala förhållanden - så få rätt att gå i barnomsorg och även språkinlärning om man är inflyttad. Man kunde säkert också framöver titta på förskolan, hur frivillig och hur obligatorisk den ska vara till sina delar eller helheter.

Några frågor som utskottet behöver titta på tog jag upp i replikskiften med minister Hambrudd. Alltså, den subjektiva rätten, när man ska få vara närvarande inom barnomsorgen. Ska kommunen ha rätt att begränsa detta till vissa tider på dygnet och framförallt kanske vissa tider på dagen när man vet att man har full bemanning på plats? Det som också saknas som en del av barnkonsekvensanalys, där samma problem också gäller fritidsverksamheten efter skolan, är barnens rätt till vila, vilket är oreglerat. Vi vuxna har ett visst antal timmar som kollektivavtalen medger att vi får jobba, men för barn finns ingen sådan gräns. Barn kan ha rätt, enligt den här lagstiftningen, till 50 timmar barnomsorg i veckan. Vi känner alla sådana som jobbar 50 timmar i veckan och vi vet att de vuxna är ganska trötta. Att som 4-åring gå på daghem 50 timmar i veckan är väldigt, väldigt mycket. Att det inte alls finns någon diskussion kring barnens rätt till vila och barnens rätt till familjen är en sak som vi från den liberala gruppen saknar.

Vi hörde här från den liberala bänken att det fanns en diskussion om att utskottet skulle åta sig att göra en barnkonsekvensanalys och det ifrågasätter vi nog å det kraftigaste. Vi menar att utskottet inte är ett lämpligt forum för det, utan det är givetvis någonting som sakkunniga tjänstemän borde ha gjort för länge sedan.

Men, som sagt talman, det är en bra lagstiftning för individerna, en bra lagstiftning för kvinnorna, för männen och för barnen men en hel del önskemål om hur politiken är skött kring saken. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman för att du i grunden tycker att den här lagstiftningen är god både för barnen och för föräldraskapet, både mödrar och fäder. För precis som ledamoten lyfte så är den här lagstiftningen också en rätt för våra fäder. Nuvarande lagstiftning är faktiskt direkt diskriminerande till och med mot män utifrån när de tar ut sin föräldraledighet. Så det är ju någonting som man absolut måste se.

Kritiken kring remiss - ja, och tyvärr så är det ofta så i självstyrelsen att finska lagpaket tas fram väldigt skyndsamt och sen påverkas även de åländska. Då har ju vårt eget tidsfönster minskat. Så jag är absolut inte nöjd med den korta tiden för remissrundorna hos kommunerna. Däremot så har jag själv som minister varit med i februari och gett information till kommunerna och där borde ju också kommunpolitiken (… taltiden slut).

Frågan om skiljelinjen mellan politiken och tjänstemannaskapet är intressant. Jag hör till dem som tycker att vi kanske borde ha en ännu mer tydlig fördelning mellan de uppgifterna, alltså att ministrarna ska sköta mindre av den dagliga verksamheten, mera koncentrera sig på politiken, låta förvaltningen sköta juridiken och begränsa vilka uppgifter som ministrarna har. Jag tycker att ministerstyre är en dålig sak. Jag vet att det fungerar så nu i den förvaltning vi har, men jag tror att det skulle finnas mer tid att sköta politiken bättre i fall vi ska kunna göra om det systemet.

Tack, talman! Sedan lyfte ledamot Zetterman också att det finns mera i nuvarande lagstiftning som man även borde titta på och som inte har framförts här. Det pågår, jag kan säga att det är rätt så mycket på den här listan inom barnomsorgs- och grundskolelagen som behöver rättas. Det har kommit synpunkter från kommunerna, bland annat Mariehamns stad har vi på listan och kommer att arbeta vidare med. Så den här lagstiftningen kommer att komma upp igen, men vi kunde inte göra det hur brett som helst på den här korta tiden.

När det gäller Barnens rätt, vi ska också komma ihåg att vi har en annan lagstiftning som ska skydda barnen så att de har sitt bästa väl och ve. Barn ska ju inte vara onödigt mycket borta från familjen, och finns det andra faktorer så har vi annan lagstiftning som ska träda i kraft.

Talman! Jag kan avslutningsvis säga att jag tycker om ministerns sätt att resonera. Å ena sidan är barnomsorg väldigt bra. Det är bra för där idkar professionell småbarnspedagogik. Barn mår bra av att vara på daghem i viss mån, men därmed betyder det ju inte att man mår dåligt av att vara med sina familjer. Familjepolitik är väldigt komplext. Man måste se på hur individen har det i varje enskilt fall. Men i regel kan man väl konstatera att såväl familjerna som barnomsorgen är mycket goda platser för barnen att vara på. De flesta barn, om man ser till forskningen, så säger att man mår bra av att få bägge delar.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Zetterman. Arbetsgruppen som jobbade under fjolåret, och gav sin rapport på sensommaren i fjol, så jobbade med möjliga minskningar av kommunala kostnader och inte med försämringar. Däremot så kan ju en förändring innebära en försämring eller innebära en förbättring. Det som den här gruppen gjorde, som framfördes i en rapport, det var ju möjligheter till ett diskussionsunderlag. Här tog man upp allt från flitfällor till antal lärare och hur det utvecklas jämfört med antal elever, hur de utvecklas med assistenter och så vidare. Det var ju också en typ av statistik där man visade vad som hade skett under ett antal år bakåt och gav då ett bra diskussionsunderlag för var man kan göra inbesparingar. Gruppen sade egentligen inte att här ska man gå in och göra det och det, utan det var förslag.

Talman! Det tillsätts väldigt mycket grupper och parlamentariska kommittéer under regeringen Thörnroos, men vad det sedan leder till har vi sett ganska få spår av. Det blir liksom ingenting av de rapporterna som kommer och det är ju ändå ett slöseri med resurser - resurser som istället hade kunnat lagts på service till medborgarna. Handen på hjärtat, ska ni minska de kommunala kostnaderna med de grundförutsättningar som landskapsregeringen gav den här gruppen, det vill säga du fick inte prata strukturer, du fick bara prata service till medborgarna, så är det ju svårt att göra annat än att minska på antalet assistenter och så vidare.

Fru talman! Det är ju så att det har i tiderna tillsatts mycket arbetsgrupper. Vissa av dem så blir det ett resultat av och vissa inte. Just den här arbetsgruppen kommer att ha en fortsättning. Det är synd, det håller jag med om, att det har dröjt så länge innan fortsättningen kommer här. Det är bara att beklaga. Men det här arbetet ska på intet sätt vara bortkastat utan det ska få en fortsättning här.

Talman! Det är väl bra om det blir så. Men jag tror att landskapsregeringen faktiskt skulle må bra av att sätta sig ner och fundera: Vi har i praktiken ett år kvar nu. Det är vår sista politiska budget vi lägger. Vad det vi egentligen vill göra för avtryck? Nu är det liksom ena dagen åt ena hållet, andra dagen åt det andra. Någon säger att vi ska fortsätta med gamla fossilfärjor och någon annan säger att vi ska elhybrid. Det finns ingen samlad politik från regeringen Thörnroos, vilket också blir synligt i det här lagförslaget som nu kom, baserat på tidigare utspel som landskapsregeringen har gjort. Vill man få någonting åstadkommit under den här mandatperioden så börjar det bli hög tid.

Talman! Vi har idag att ta ställning till en ändring av lagstiftningen om barnomsorg och hemvårdsstöd. Enligt landskapsregeringens beredning så är vi ”därtill nödda och tvungna” att anpassa till den familjeledighetsreform som träder i kraft den 1 augusti 2022. Detta är alltså inte någon åländsk, ambitiös totalreform, även om vi har hört sådana tongångar idag. Detta är de korrigeringar som behövs så att den finländska reformen funkar så sömlöst och problemfritt som möjligt – också på Åland.

Vad betyder detta? Detta betyder att föräldrarnas valfrihet till barnomsorg utökas, det är något vi moderater gillar. Varje familjs situation är unik och vi tror lösningarna blir som bäst när besluten fattas i familjen så nära barnet som möjligt. Mera flexibilitet ger förstås också bättre möjlighet att jobba för den som vill det.

Men, en sak som vi gillat mindre är att det - i talande stund – ännu osäkert vad detta betyder ekonomiskt för Ålands kommuner kostnader, vilket också rättframt konstateras i lagförslaget: ”De åländska kommunerna kan vid anordnande av barnomsorg drabbas av merkostnader på grund av den föreslagna flexibiliteten i föräldradagpenningssystemet.

Från moderat sida ser vi det därför som positivt att landskapsregeringen kommer att utvärdera ändringarna tillsammans med kommunerna efter att lagen tillämpats i två år, det är något vi tryckt på från moderat under hela behandlingen.

Det går dock, enligt vår uppfattning, inte riktigt att tillämpa något schablonbelopp rakt av på de åländska kommunerna. Vi kan inte här ta riksreformen och utgå från att det blir samma effekt här gånger 0,5 % - ”så som i riket, så ock hos oss”. Det funkar inte riktigt så. Dels har vi delad behörighet, vilket beskrivs i lagförslaget, dels går inte våra åländska kommuner rakt av att jämföra med rikskommuner rent funktionellt. Om merkostnader har uppstått då kommer de åländska kommunerna att kompenseras retroaktivt, detta är bra.

En annan sak som vi alltjämt ställer oss skeptiska är om den prioriteringsrätt kommunerna har idag verkligen skulle utgöra diskriminering, dvs. kommunens rätt att prioritera behovet av barnomsorg för barn vars vårdnadshavare arbetar, studerar eller är arbetssökande.

Upphovet finner vi i den kommitté som är knuten till europeiska sociala stadgan, som har landat i att en åtgärd är diskriminerande enligt artikel E i stadgan om den inte eftersträvar ett legitimt syfte eller om det inte finns något rimligt proportionalitetsförhållande mellan de medel som används och det eftersträvade syftet.

Förutom kravet på rimlig proportionalitet och ändamålsenlighet kan vi därtill notera att rekommendationerna inte är rättsligt bindande, även om de nog tillmäts viss tyngd vid tolkning av stadgan.

Talman! Som färdkost för fortsatt behandling önskar vi därför att det behöriga utskottet särskilt fördjupar sig i denna punkt – utgör detta verkligen diskriminering? Har inte Sverige gjort samma sak och gör det rentav fortfarande? Tack för ordet!

Talman, lagting, åhörare! Den här kampen för att begränsa familjernas frihet att styra sina egna liv bekymrar oss inom Obunden Samling. Att politiker ska in och peta i familjelivet är något vi helt ställer oss emot. Hur kan någon tycka att det är bra att staten bestämmer hur människor väljer att ta ut sin föräldraledighet?

Detta är en familjeangelägenhet, man skaffar väl inte familj med en människa som man inte ens kan komma överens om en sådan enkel sak med? Individens frihet är snart något som man kommer att kunna läsa om i historieböcker. Nu lägger jag inte lasten på någon åländsk politiker för detta, då det är en produkt som vi snällt får tacka och ta emot av vänsterregeringen i Finland. Men nog är det något fel här, de bestämmer över oss, att vi ska bestämma över hur föräldrar på Åland tar hand om sina egna barn.

Nästa galenskap i det här lagförslaget är den subjektiva rätten till barnomsorg. Idag så får man ha sitt barn 25 timmar inom barnomsorgen även om man inte arbetar eller studerar på dagarna. Den arbetande delen av befolkningen finansierar alltså inte enbart levernet för de småbarnsföräldrar som av olika själ inte arbetar, utan även barnomsorgen för dessa. Om man är hemma hela dagarna så kan man ju tycka att det kanske inte är för mycket begärt att man tar hand om sina egna barn under tiden. Man kan förvisso se den sociala nyttan med att dessa barn får komma iväg en sväng till dagis och träffa andra barn och vuxna. Men att utöka denna skattefinansierade service till heltid är helt absurt!

Idag kan ett dagis till stor del planera själv när personalsituationen tillåter halvtidsbarnen att vara på dagis, men snart är det slut på det.

Den arbetande delen av befolkningen kommer att få betala för detta, och arbetar du dessutom inom barnomsorgen så kommer du även, åtminstone i en övergångsfas, att få en ökad arbetsbelastning för att arbetslösa människor ska slippa ta hand om sina egna barn. Det är helt orimligt! Ännu en gång så lägger vi krav på ökad service som är kostsam för kommunerna.

Sedan kan man ju även fundera över detta rent ideologiskt. Är det sunt att mer och mer ansvar för barnen flyttas från familjen till staten? Vi anser att det är en utveckling i helt fel riktning.

Detta är inte heller det ett påhitt av åländska politiker, utan det är i detta fall det överstatliga EU med sin ”sociala stadga” som ligger bakom.  

Således har vi här två exempel på när vi bara snällt får rätta in oss i ledet. Jag kan inte låta bli att tänka på vad vi här i den här salen är tänkta att fylla för funktion?

Sedan måste jag ta upp det som har berörts här i debatten i dag om att det här är det bästa för barnen och att det här är det bästa för barnafödandet på Åland. Tillåt mig att tvivla på att det här faktiskt är det bästa för barnen. Jag tror nog att föräldrarna kan avgöra vilket som är det bästa för barnen. Att man tvingar föräldrarna att dela upp sin föräldraledighet på ett sätt som inte de har valt, hur ska det kunna leda till en ökad nativitet? Jag kan omöjligt få in det i huvudet. Om den ena föräldern har en arbetssituation som kanske inte tillåter att man har en lång ledighet, då måste man ju ändå kunna känna samma längtan att få skaffa barn som någon som har en annan arbetssituation. Om jag då ska tvingas att vara hemma fast jag inte riktigt har tid, då kommer det leda till att det arbetet som jag inte kan göra, det kommer jag att få göra på kvällarna och jag kommer att vara en stressad förälder som är hemma med mina barn. Mår inte mina barn bättre av att en lugn och harmonisk förälder är hemma och tar hand om dem på dagarna och så kommer en älskande förälder hem på kvällen som man längtat efter sina barn? Tack för ordet!

Tack, talman! I den finska reformen så utökas egentligen friheten för föräldrarna. Det är ju det som är syftet. Pratar inte ledamot Egeland emot sig själv? I ena stunden säger Egeland att staten lägger sig i vad föräldrarna anses vara bäst för sina barn, och i andra stunden just kring den subjektiva rätten så låter det som om Egeland anser att föräldrarna inte vet, en viss grupp, vad som är bäst för sina barn. Ska jag uppfatta det som rätt?

Tack, talman! Nu förstår jag inte riktigt kopplingen däremellan. Men det jag menar är att om man ändå är hemma på dagarna så kan man väl ta hand om sina barn. Varför ska barnen vara på dagis medan föräldrarna är hemma på dagarna? Man vill väl ha barn, det var väl därför man skaffade barn. Man ska väl inte föra över mera av ansvaret till staten? Det är föräldrarnas ansvar.

Tack, talman! Den subjektiva rätten handlar om barnens rätt till barnomsorg. Jag utgår faktiskt från att individen tar ett eget ansvar och att föräldrarna också är ansvarsfulla så att de vet vad som är bäst för sina barn.

Att den subjektiva rätten återinförs betyder ju inte att föräldrarna kommer att stå i kö och se till att barnen ska ha full tid på barnomsorgen. Jag ser inga likhetstecken där. Jag litar på att våra åländska föräldrar själva vet vad som är bäst för barnen och hur mycket de behöver vara där. Precis som Egeland sade, föräldrarna väljer att skaffa barn också för att vara tillsammans med sina barn. Så jag tror nog att de kan planera det här väldigt bra själva och det ger mer frihet.

Tack, talman! Ja, låt oss hoppas att minister Hambrudd har rätt.

Jag vill bara gratulera ledamoten Egeland. Eftersom ledamot Egeland höll de obundna gruppanförande så kan det vara tydligt att man inte omfattar den här lagen. Då kan vi väl bara konstatera, som jag gjorde under frågestunden, att nu blir medierapporteringen kring interna stridigheter och krishantering.

Tack, talman! Syftet med hela det här är en balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och för att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet. Direktivet är en del av ett åtgärdspaket från Europeiska kommissionen och lagstiftning från riket. Jag tycker att det är bra att äntligen en bra socialdemokratiskt ledd regeringsreform också går igenom och mottas på ett bra sätt på Åland. Vi kan inte tillhöra Finland och ligga sju mil efter alla deras reformer, så det är jag väldigt glad över. Tack så mycket för det.

Man vill med den här reformen åtgärda kvinnors underrepresentation på arbetsmarknaden och stöda kvinnors karriärutveckling genom att förbättra förutsättningarna att kombinera arbete och privatliv. Direktivet innehåller också bestämmelser om pappaledighet, flexibla arbetsformer samt rättsskydd för dem som använder sig av familjeledigheter och utnyttjar flexibla arbetsformer. Detta är mycket bra.

Man är alltså i beråd att reformera hela familjepolitiken. Man vill också förbättra flexibilitet och ta hänsyn till alla olika familjers behov. Mycket bra.

Man tar även upp försörjningen i graviditetens slutskede och tryggar den genom en graviditetspenning. En föräldrapenning ersätter ett inkomstbortfall och ger ett grundskydd för föräldrar som är borta från arbetet på grund av vård av barn. Båda föräldrar har samma förutsättningar och det spelar ingen roll om det är ett biologiskt barn eller adoptivbarn. Här kunde utskottet ta reda på vad som gäller för familjer där det förekommer bonusföräldrar och bonusbarn och familjehemsplacerade barn. Men jag förstod i det här replikskiftet med minister Hambrudd att det gäller alla som bor under samma hushållstak. Det är ju mycket bra.

Man ändrar också bestämmelsen om en partiell föräldrapenning till det smidigare, båda föräldrar ges också samma möjlighet att gå ner i tid och arbeta turvis för att vara mer delaktiga i barnens liv. Det tycker jag är fint, för det ger ju också en signal att det är okej för pappor också att gå ner i arbetstid och vara lite mera hemma med sina barn.

Papporna på Åland som tog föräldraledighet under 2020 var 7 procent och de tog endast ut 3 procent av de lediga dagarna. Man vill ju också med en sådan här reform signalera att föräldraledighet och ansvaret för familjen är ett uppdrag för båda föräldrar. Man kan hoppas att den här reformen är ett steg bort från problematiken med alla frånvarande pappor, dubbelarbetande mammor och den problematiken som följer därefter. Diskrimineringen mot kvinnor i arbetslivet t.ex. med kortare tidsbundna avtal kommer man också åt med den här reformen. Det ska inte vara till en kvinnas nackdel på arbetsmarknaden att det finns ett antagande och en norm att det alltid är kvinnan som stannar hemma med sjuka barn eller på vårdledighet, och på det viset sätts kvinnorna i andra sorteringen vid arbetsansökningar. Det ska vara okej på alla arbetsplatser för pappor att ta ledigt, gå ner i tid och vara förälder om man väljer det utan att få konstiga blickar och kommentarer.

Till skillnad från Obunden Samling så ser vi att det här är en god och bra sak för barnen.

Talman! Det finns många öppna frågor angående det här lagförslaget. Det är oerhört olyckligt att vi ska behandla ett så här omfattande förslag i så här brådskande ordning. Från Socialdemokraterna välkomnar vi alla reformer som gynnar barnens utveckling, pedagogik, samhörighet och stödformer. Vi välkomnar alla initiativ att öka jämställdheten kvinnor och män emellan på det familjära planet och att båda vårdnadshavare är lika viktiga, både som försörjare och som den som fostrar, leker, pysslar, kramar och finns där med barnen under hela barndomen.

Det är viktigt, tycker jag, att vi som sitter i lag- och kulturutskottet utskottet lyssnar igenom den här remissdebatten före vi behandlar lagen då de förefaller sig att regeringspartierna inte är helt eniga gällande den subjektiva rätten till barnomsorg och hur den ska tillämpas. Vi socialdemokrater ser, liksom en del av regeringen och regeringen i riket, den subjektiva rätten till barnomsorg som ett viktigt instrument både för integrering, pedagogik, samhörighet, tillgänglighet på arbetsmarknaden för föräldrar och möjligheter till att fortbilda och förkovra sig.

Arbetsmarknad en ser helt annorlunda ut idag än vad den har gjort traditionellt under många år. Ordinarie tillsvidare anställningar är inte längre en norm, utan det är korta inhopp och SMS-jobb med kanske en eller två timmars varsel. Kvällstid, helger och annan ob-tid är mera norm då man till exempel också nyligen på Åland ändrat lagen om affärers öppettider. Tänk nu på många ensamförsörjare som är i en knivig sits. Det är barnen som far illa när föräldern har en osäker inkomst. Omvärlden har nu kommit ikapp Åland och affärskedjor har öppet mellan 06 till 24. Inom vården, som är ett kvinnodominerade yrke, är treskiftsarbete redan norm. Hur ska en ensamstående förälder inom vården kunna hoppa in på kort varsel, om det inte finns någon barnomsorg?

Det finns särskilt många utmaningar och det finns säkert också konsekvenser för familjer, kommuner och landskapsregeringen i och med den här utvecklingen. Barnens rätt till ledighet och vila är också en fråga som man behöver tillgodose och lösa på något sätt.

Det är viktigt är att vi får en kostnadsberäkning till lagtinget på kostnaderna för denna reform. Kanske vi sist och slutligen går på plus? Jag vet inte. Vi måste kunna säkra alla barns rättigheter till en trygg försörjning, en bra vardag med rutiner, pedagogik, samhörighet och stödformer som barnomsorgen ger.

Det är viktigt att kvalitetssäkra barnomsorgen på Åland så att den möter och motsvarar arbetslivets krav på öppettider. Det går ju inte å ena sidan att lagstifta om mera öppet inom handeln och samtidigt spara in på barnomsorgen. Hela samhället håller ihop och en sak påverkar den andra.

Det är också viktigt i dessa tider att ha en kvalitetssäker barnomsorgen på Åland med tanke på integrationen och den ytterst osäkra arbetsmarknaden, så att lagtinget och landskapsregeringen inte lagstiftar så att föräldrar inte har möjlighet att vara tillgängliga på arbetsmarknaden och inte tillgängliga hemma med sina barn. Det kommer att ha mycket stora socioekonomiska konsekvenser. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Jag kan inte säga att jag hoppade högt av glädje när jag läste det här lagförslaget och såg att det var en ofinansierad lag. Jag hörde också när ledamot Eckerman höll sitt anförande att det inte är ett så stort problem att det inte finns någon finansieringskunskap i det hela. Fakturan kommer att komma efter 2-3 år i form av en utvärdering, och det blir vad det blir. Jag vänder mig lite emot att man nu ska stå och lovorda den finska socialdemokratiska regeringen och ungefär stå och tacka och buga för att det kommer ett ofinansierat lagförslag som också ska implementeras på Åland. Jag tycker att det är olyckligt att den är ofinansierad och att man inte vet vad detta kostar. Jag tycker att lagförslaget i grunden är bra, men jag tycker att det är oansvarigt att ett så här pass viktigt lagförslag i dagens läge är ofinansierat.

Den här lagstiftningen är ju faktiskt inte till för att kommuner ska få mera pengar, den är till för att föräldraledigheten ska delas lika mellan båda föräldrarna, vilket också antagligen kommer att ge mera skatteinkomster till kommunerna, flera personer i arbete och mer flexibilitet på det viset. Jag tror att det här kanske kan bli en plusaffär för landskapet Åland också, om man väljer att anamma detta. Om inte annat så tror jag att det kommer att ge mycket andra goda ringeffekter i samhället att vi har en jämställd föräldraledighet och att vi hänger med i hur världen ser ut i dag, precis som ledamoten Mattsson sade i Centerns gruppanförande.

Tack, talman. Jag tycker att vi ska tro någon annanstans, här i lagtinget och i plenum när vi behandlar lagförslag så ska vi veta. Vi vet inte så mycket om kostnaderna i dag.

Som sagt, innehållet är bra på många, många sätt och det kommer att utveckla en hel del olika saker. Förhoppningsvis ska detta också öka på barnafödandet, nativiteten och även inflyttningen får vi hoppas.

Men jag tycker ändå att det är väldigt olyckligt att vi tar ett lagförslag än en gång som vi inte vet vad det kostar. Vi kan hoppas på att det blir ett plus i kanten, men det kan lika snabbt bli ett minus och det tycker jag att vi borde veta. Det skulle nog ha funnits utrymme, tror jag, också tidsmässigt att kanske begrunda lagstiftningen ur en åländsk synvinkel för att ha lite mer kött på benen. Men nu är det som det är, som vanligt.

Det är ju kanske inte Socialdemokraterna på Åland som ska stå till svars för att den här lagstiftningen kommer så här sent när den har pågått och behandlats i riket under en ganska lång tid. Så den kritiken och uteblivandet av kostnadsberäkningen så tror jag nog att ledamoten Holmberg får rikta till regeringsblocket.

Talman, bästa åhörare och lagtingsledamöter! Äntligen! Landskapslagarna om barnomsorg och grundskola samt hemvårdsstöd behöver ändras för att passa in i den familjeledighetsreform som träder i kraft redan den 1 augusti detta år och den subjektiva rätten till barnomsorg utökas också.

Syftet med familjeledighetsreformen är således i hög grad att öka jämlikheten i arbetslivet och mellan föräldrarna i privatlivet och den beaktar även olika familjekonstellationer, inte bara den konventionella: mamma, pappa, barn.

Reformen som skapar en jämnare fördelning av vårdansvar och familjeledigheter mellan föräldrarna innebär bland annat att antalet familjeledighetsdagar ökar och användningen av ledigheterna blir därtill mer flexibla.

Grundläggande är EU:s direktiv om att skapa balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och även för anhörigvårdare. Det så kallade balansdirektivet, vars bestämmelser huvudsakligen hör till Finlands behörighet och som alltså i augusti genomförs genom familjeledighetsreformen. Genom balansdirektivet vill Europeiska kommissionen bland annat påverka kvinnors karriärutveckling och minska deras under representation i arbetslivet, vilket också ställer in kompassen på minskade löneskillnader för likvärdigt arbete. Systemet ska totalt sett bli mer flexibelt, tar alltid hänsyn till familjers individuella behov och utgår och placerar alltid barnets rätt och behov i fokus. Barnet är ett regelrätt subjekt, inte objekt.

Talman! Med barn kan man nämligen inte göra hur som helst. Barns grundlagsenliga rätt innebär att de ska bemötas som individer och inte som passiva objekt för diverse åtgärder. Eftersom barn ju är omyndiga krävs dessutom särskilt skydd och omsorg för att få till en positiv särbehandling och därmed nå jämlikhet i förhållande till vuxna. Låt oss minnas även det!

En reform som strävar till att öka jämställdhet, förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden med sikte på att jämna ut löneskillnaderna, uppmuntrar till att fördela ansvaret jämnt mellan föräldrarna och även tillgodose att rätten till barnomsorg är subjektiv - den stöter naturligtvis på motstånd eftersom den lika mycket stöter på djupt rotade attityder inom dessa ämnen.

Varje reform bär därtill också med sig en viktig diskussion om huruvida förändringarna innebär kostnadsökningar eller inte. Hur fördelar vi samhällets resurser? Enligt en uppskattning som det finländska undervisnings- och kulturministeriet har gjort är de ändringar som görs av föräldrapenningarna och föräldraledigheterna kostnads-neutrala gällande småbarnspedagogiken. Kostnadsbesparingarna som föräldraledigheterna medför går jämnt upp mot de merkostnader som de flexibla arrangemangen skapar, inklusive bortfall av avgiftsintäkter.

Men, det är ändå svårt att veta vilka ekonomiska effekter reformen kan leda till, likväl som det är svårt att veta hur föräldrarna väljer att ta ut föräldrapenningdagar och eller hemvårdsstöd. Det är därför klokt att landskapsregeringen tillsammans med kommunerna, efter att reformen har gällt två år, ska utvärdera och vid behov kompensera kommunerna retroaktivt om merkostnader har uppstått. Det finns därmed inga skäl att just nu måla hin onde på väggen vad gäller priset för reformen.

Talman! Med familjeledighetsreformen kan man upprepningsvis utbrista: Äntligen! Att vi på Åland anpassar vår lagstiftning i samma riktning som den finländska familjeledighetsreformen är självklart för Hållbart Initiativ. Vi får en reform som i högre grad möjliggör att familjer, med föräldrar som samtidigt som de är yrkesverksamma i egen karriär, kan skapa och bära ansvaret för att få till en fungerande vardag med barn, omsorg, skola, fritid osv.

Familjen - en grundläggande viktig byggsten i ett hållbart samhälle som önskvärt ska utvecklas i harmoni och trygghet för medborgarna, oavsett hur familjekonstellationen ser ut. Det vill vi i Hållbart Initiativ ge de bästa av förutsättningar för!

Inom ramen för självstyrelsebygget hävdar, och har vi i årtionden upprepat, nästan som ett mantra att ålänningarna i sitt liv och leverne ska ha samma möjligheter, förutsättningar och rätt som övriga finländare har och, ja dessutom helst ännu mer än så. Det är det vi gör nu! Åländska familjer, likväl som finländska, ges samma förutsättningar.

Vi är många som har beskrivit en allmänt utbredd oro för ökande psykisk ohälsa, hårt tryck på och en otrygghetskänsla som drabbar barn och unga i den tid vi lever i här och just nu. Det är inte lätt att exakt veta vilken grundnyckel som krävs för att skapa en förändring i det avseendet. Men, låt oss pröva den lilla enskilda barnfamiljen som en superviktig nyckel i vårt pågående samhällsbygge. När familjerna får utökade och tidsenligt uppdaterade möjligheter att lägga det så kallade livspusslet mår nämligen familjerna som bäst, känner växande tillit, möjlighet att påverka, synlighet och där ingår givetvis barnens trygghet på deras väg vidare ut i livet.

Talman! Slutligen, varje reform har sina egna pucklar, sina viktiga frågor som vi ska diskutera ingående, lyssna på varandra och debattera. Men jag hoppas att vi samtidigt kan hålla i tydligt minne att det är för barnen vi gör det, för familjen - vårt samhälles viktiga grundbult. Glöm inte bort det!

Minnas det när vi tänker på vad det kan komma att kosta, om barn vars föräldrar för tillfället är arbetslösa alls ska förväntas få barnomsorg, om den subjektiva rätten till barnomsorg och tilliten till att en utredning ska visa det ekonomiska utfallet och det är inte gissningslekar.

Hållbart Initiativ stöder denna reform som också gör det ännu mer attraktivt att bo och verka på Åland. Tack talman!

Tack, talman! Tack ledamot Bergbo. Jag vill först tacka för ett jättefint anförande. Ledamoten pratade i fina ord om barns rättigheter och att samhället behöver se till att den här reformen är till för barnens bästa.

Men då undrar jag; Hållbart Initiativ är en del i regeringens tur, hur lät man en sådan här viktig reform och ett så här viktigt lagpaket slinka igenom utan någon barnkonsekvensanalys?

Jag måste säga att det här tänkte jag naturligtvis på. Jag har slagits för det och med gott resultat i lag- och kulturutskottet. Jag kom fram till att vi har vissa realiteter som vi måste förhålla oss till. Jag kom också fram till att hela den här lagen är egentligen en barnkonsekvensanalys. Det var så jag tänkte. Om man inte förstår det, så då förstår inte jag.

Jag tänker också så att det har kommit väldigt bra påpekanden här i repliker och i andra anföranden och det har jag noggrant antecknat och vill ta med mig vidare. Tack Jessy för den frågan.

Det brukar ju vara så i utskottet att ledamot Bergbo och undertecknad är de som brukar peta och pilla lite på de här sakerna, att det ska göras ordentligt med barnkonsekvensanalyser och så vidare. Det var inte personlig kritik mot dig. Jag undrar bara hur det hade lyckats slinka igenom när det ändå är en sådan stor fråga. Man borde verkligen ha tänkt att en barnkonsekvensanalys hade varit prio ett. Man kanske inte tänker på det när det något annat EU-direktiv eller något sådant som inte direkt handlar bara om barn- och familjeledigheter. Jag ville förtydliga detta.

Det är en berättigad fundering. Som jag sade tidigare så svarade jag på den funderingen inför mig själv, att hela det här talar till barnets bästa och barnets fokus.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.