Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman! Det här förslaget går ut på att avskaffa vårt nuvarande ersättarsystem där en medlem som inträder i landskapsregeringen får in en ersättare i Ålands lagting, med undantag från lantrådet, som också i fortsättningen enligt förslaget ska ha rätt till en ersättare.

Det här förslaget är inte nytt, det har i flera mandatperioder diskuterats. Via motioner som liknar denna motion och frågan är på det viset inte ny men samhället befinner sig nu i en sådan situation att det som tidigare inte varit möjligt nu kanske kan vara det. Det är hursomhelst uppenbart att det finns eller åtminstone har funnits stöd i stora delar av lagtinget för en åtgärd som liknar just denna.

Förslaget, om att slopa ersättarsystemet, lämnas i samband med förslaget om att justera ministrarnas arvode. Trots att de är väsentligt skilda frågor. I hopp om att det finns ett tillräckligt stort stöd i Ålands lagting för att effektivisera det politiska arbetet på Åland men även, kanske ändå viktigare, för att återupprätta förtroendet för den åländska demokratin som just nu är dalande.
Särskilt nu torde förtroendet för demokratin vara lågt när vi politiker höjer våra egna löner medan vi säger åt det övriga samhället att spara 4 miljoner euro.

Faktum är att vi politiker behöver göra motsatsen mot vad vi hittills har gjort under denna mandatperiod. Istället för att öka våra egna löner, så borde vi visa vägen genom att skära ner på oss själva. Om vi förväntar oss att andra också skall acceptera de nedskärningarna. Om det politiska Åland ska ha någon trovärdighet överhuvudtaget när det gäller att balansera ekonomin måste vi helt enkelt föregå med gott exempel och visa vägen.

Huvudorsakerna till att slopa ersättarsystemet kan enligt min mening sägas vara mer eller mindre två. Den ena orsaken är ganska rakt på, det är ett ineffektivt system att ha 30 parlamentariker och 7 medlemmar i landskapsregeringen i tider när vi behöver dra åt svångremmen för att få ekonomin i balans. Med nuvarande regeringsunderlag skulle offentliga Åland spara runt 200.000 euro i året genom att ta bort ersättarna, bara arvodet alltså. Räknar man in pensioner och sociala avgifter blir summan mycket högre.

Den andra orsaken är mer komplex och är också den orsaken som mest har diskuterats när man har diskuterat det här förslaget. En reform som den förslagna skulle faktiskt gynna vårt demokratiska system som sådant genom att garantera att den som blir invald i lagtinget också sitter och representeras i lagtinget.
Systemet är idag oförutsägbart för väljarna. Just nu har vi, till exempel, fem personer i lagtinget som inte är direkt folkvalda utan som har kommit att sitta i lagtinget som en följd av vad de invalda lagtingsledamöterna sinsemellan kommit överens om. Ingen kritik mot er som är ersättare men det är själva systemet vi talar om. Enligt vår mening att det är folket som ska välja vem som sitter i lagtinget och inte lagtinget som ska bestämma det.
Huvudprincipen, i en väl fungerande demokrati, är att det ska vara enkelt och transparent för väljaren att förstå hur det demokratiska systemet fungerar. Jag tror verkligen inte att alla som röstar riktigt förstår hur det här hänger ihop med ersättare fram och tillbaks.

Vidare är lagtingets viktigaste uppdrag att fungera som en kontrollmakt åt regeringen, något som i högsta grad även gäller de som stöder regeringens arbete. Denna kontrollmakt borde kunna utövas fritt utan möjligheter till repressalier beroende på hur var och en agerar. Problemet, just nu, är att ersättarna sitter på nåder i lagtinget då de är beroende av att regeringen fortsätter.

Om regeringen faller tappar ersättarna ett väl tilltaget arvode men de tappar även sin politiska plattform vilket på alla sätt och vis måste sägas kunna sägas ha en påverkan om hur man röstar och uttrycker sig. Det höjer helt enkelt tröskeln för att motsätta sig den egna regeringens förslag, om man är ersättare. Således försvagas kontrollmakten hos lagtinget. Nu är det stor skillnad förstås på ersättare, vad man har för bakgrund, för arbete, vad har man för förmögenhet, hur ser familjeförhållandena ut och så vidare. Men att det har en effekt torde vi kunna enas om.

Några ord om förutsättningarna för att slopa ersättarsystemet. Vårt nuvarande system är i praktiken utformat för att vi skall kunna slopa det. Vi har 4 politiska utskott där regeringen behöver ha majoritet och för att få en majoritet räcker det egentligen med 4 medlemmar per utskott men det går bra med 5 också. Det skulle ju bli 23 medlemmar kvar då om alla skulle inträda i regeringen och också delta i lagtinget. En minister kan ju inte samtidigt sitta i ett utskott, det tar jag som underförstått här. Således borde det räcka i teorin men 16 ledamöter i utskotten för att säkra en parlamentarisk grundordning. Det går inte med gott mod att hävda att utskottsarbetet skulle bli lidande genom att minska ner antalet politiker som sitter här inne. Jag tror personligen inte att gemene ålänning skulle märka av det överhuvudtaget om vi blev några färre här inne.

Ministrarna har redan idag möjlighet att uttrycka sig i lagtinget och skall helst vara närvarande vid plenum. Har själv varit minister och uttrycker mig således med den erfarenheten i ryggen. Ser inte att arbetet i landskapsregeringen nämnvärt skulle ha försvårats av att jag också skulle ha klickat in mig som närvarande och röstat vid omröstningar.

Avslutningsvis så går det alltid att pröva att slopa ersättarsystemet och om alla de farhågor och invändningar som snart skall komma inträffar så är det enkelt att återgå till ett system med ersättare. Det finns stora demokratiska och ekonomiska vinster att göra och nu finns chansen att ta ett omtag kring arvoden och samtidigt revidera ersättarsystemet. Möjligtvis kan vi använda en del av de inbesparingar som skulle komma av det här förslaget till att finansiera en skälig löneförhöjning för landskapsregeringen. I dag var det också skriverier i media om att man behöver ha någon politisk sekreterare, ja de här medlen räcker till det. Jag tror att det skulle bli ett effektivare politiskt arbete här om vi skulle göra på det här viset. Det finns mycket att säga om den här frågan men jag avslutar här.

Tack, talman! Jag har försökt sätta mig in lite i den här frågan, för jag har inte varit med under tiden där man har diskuterat att ta bort det här ersättarsystemet. Jag satt mig in i de lagstiftningar och sådana saker som jag känner till från till exempel kommunala arbetet. Kommunallagen säger ju att representation i fullmäktige ska vara om man är under 5000 personer så är det 13 stycken. Är man 5001 till 20 000 så är det 27 representationer så alltså Mariehamns stad har ju 27 ledamöter i fullmäktige. Då betyder det att Mariehamns stad kommer att vara fler än Ålands lagting. Och jag tänker att det känns ju lite konstigt. Hur ska vi säga propositioner som att Ålands lagting har ju ändå hand om hela Åland och inte bara en liten bit av kommunerna. Men hur har man resonerat där?

Tack, herr talman! Nu är det så att detta förslag går ut på att minska ner antalet ledamöter i Ålands lagting utan det går ut på att de som sitter i landskapsregeringen också sitter i lagtinget. Antalet ledamöter i Ålands lagting minskar inte.

Tack. Men då blir det ju ändå på ett vis lite skevt om en minister i Ålands lagting också ska sitta med Ålands lagting och rösta i frågor. Om de inte är på plats, vem är här i stället? Då blir det ju flera, för att som minister kan man ju inte alltid sitta med i lagtinget och arbeta och göra utskottsarbetet precis som ni säger. Så det blir ju lite konstigt och lite skevt ändå tycker jag. Bara nyfiken på hur man har resonerat. Som sagt inte så jätteinsatt i det här, jag tänker också på det här med arbetsfördelningen, arbetstiden och sånt. Blir det inte också så att om ministrarna är på plats eller ibland är inte på plats så att utskotten blir på olika sätt, behöver man inte anställda mera människor på lagtingets kansli? Eller så har det ingenting med saken att göra, eller hur? Hur har man tänkt sig att det ska fungera praktiskt i framtiden?

Tack, herr talman! När det gäller utskotten så är det min uppfattning att jag tror att de klarar sig med fem ledamöter istället för sju som jag förstår att vi har idag. Men sen när det gäller frågan om man har tid med det här som minister? Nej, inte i utskotten. Har man tid att vara närvarande här? Jag vet ju hur det är när man sitter som minister. Man följer med debatten, absolut, men ofta så jobbar man lite vid sidan av och det är att effektivisera arbetet. Det är bra. Men för närvarande med ett förslag så ska man tänka på är att det är ministrarna själva som har lagt förslagen som diskuteras här. Så man torde vara väl införstådda med vad de förslagen går ut på. Men annars så har vi har vi större problem så att säga.

Talman! Det här kommer att innebära att maktkoncentrationen kommer att totalt förändras på Åland. Vi kan inte jämföras med Finland och Sverige. Finland har 200 ledamöter, 19 ministrar. Sverige har 349 ledamöter, 23 ministrar. Man har ett kvittning system. När någon av ministrarna eller någon annan ledamot är borta. Vi har ingenting sådant över huvud taget på Åland. Det betyder att det blir sju personer som kommer ha en oerhörd makt på Åland. Tycker faktiskt ledamoten att det är okej? Hur har man tänkt sig att det här arbetet? Man säger att jo, jo, men att det är helt okej att man får anställa någon tjänsteman på den sidan då. Men samtidigt på andra sidan så ska vi göra det för att spara pengar. Jag tycker det går helt stick i stäv och jag kommer in om jag får möjligheten att säga i min andra replik hur det har varit att vara ersättare.

Tack, herr talman! Först den här frågan om maktkoncentration. Som jag sade så är det nog skillnad på ersättare, vad man har för bakgrund och hur mycket trygghet man har, ekonomisk trygghet och vad man har för situation i sitt liv i övrigt. Hur mycket man gör som regeringen vill. Men det kommer att påverka. Maktkoncentrationen tror inte jag kommer att öka nämnvärt. Man har redan bilan över huvudet på sätt och vis. Man vill vara politiker av vissa orsaker och många har jobbat länge för att komma in i lagtinget och så kommer man in som ersättare. Då vill man sitta kvar och uttrycka sina åsikter och fortsätta med politiken. Jag tror inte att det kommer att förändras över huvud taget. Sen när det gäller den här frågan om pengar så jag uppskattar det till ungefär 200 000 med nuvarande regeringskonstellation. Det förändras ju beroende på hur många externa ministrar som tas in förstås och man kan anställa någon för de pengarna.

Talman! Det var en intressant tanke det här med hur gör man med externa ministrar då? Är de helt uteslutna eller? Eller är det så att man bara tar in externa ministrar för det är bäst för då har man folk som man styr där och folk här, det kommer inte fungera? Men strunt i det. Jag var ersättare under två perioder. Jag var absolut noll intresserad av politik när jag blev invald, men jag blev invald som ersättare. Kom in efter 2013. Jag har aldrig fortsatt med politik. Om inte jag hade fått komma in och prova på som ersättare. Tyckte det var rätt roligt att ställa upp i ett val till, blev invald som ersättare och nu är jag invald på eget mandat. Jag tycker att det här är en fantastisk möjlighet att få in nya personer i lagtinget, framförallt kvinnor, som har det tufft att komma in. Men det är inte bara kvinnor utan det är också yngre som har en chans att komma in. Vi får en förändring i lagtinget.

Tack, herr talman! Ja, förstås ju större parlament man har, desto flera av befolkningen blir representerade i lagtinget, det har ledamoten rätt i. Det här förslaget är ju delvis ett besparingsförslag och delvis ett förslag för att finansiera övriga delar av politiska Ålands verksamhet. Så ledamoten har rätt att i ju fler människor vi är i parlamentet, ju mer representativt blir det för befolkningen. Men det blir ju ändå inte omöjligt att bli invals i lagtinget, vi har 30 platsen här. Det räcker.

Tack, herr talman! Inledningsvis tänkte jag uppehålla mig lite vid den här kontrollmakten som ledamoten Wikström för ett resonemang om. Han får det att låta lite som att de som ersätter ministrarna i vårt nuvarande system skulle vara någon slags knähundar till regeringen och bara rösta som regeringen vill för att få sitta kvar som ersättare i lagtinget. Men det är ju lite logisk tankevurpa där för vad innebär det då om ministrarna sitter i lagtinget? Att en femtedel eller 20 % av lagtinget ska vara ministrar? Vilken kontrollmakt utövar de då över regeringens verksamhet när de när de själva sitter i regeringen?

Tack, herr talman! Det är det som är själva grunden i det här förslaget. Jag försökte beröra det också. Att det här är en inneboende problematik och till viss del kan det säkert bli något värre beroende på vad det är för situation. Hur många externa ministrar har man, hur ser det ut? Så visst finns det saker att fundera på. Men det är mycket pengar som vi pratar om här och ska vi effektivisera och förändra? Det här är en reform av det politiska arbetet som vi föreslår. Trots att vi blir anklagade för att säga nej så är det här en reform som kanske kan uppmärksammas av politiska kollegor.

Jag tycker det är viktigt att diskutera demokratiska spelregler och jag gör det gärna. Jag tycker personligen är väldigt spännande och intressant. Det som alltid stör mig är när man diskuterar demokratins spelregler och börjar blanda in euro och cent, att det är det som är ingången i en diskussion. Att demokratin skulle vara ineffektiv och att vi ska effektivisera demokratin och vi gör det genom att minska antalet människor som jobbar inom vårt demokratiska system för att spara. Ledamoten uppger att 200 000 euro i året, det är ett ganska billigt pris på vårt demokratiska system. Jag menar om vi är för många enligt ledamoten nu när vi är 30 personer, 37 eller 36 om man räknar med ersättare och regeringen. Men vad är då den briljanta siffran enligt Obunden Samling och ledamoten Wikström, när är vi effektiva? Är det fem, är det tre eller är det en?

Tack, herr talman! Ja, det beror ju lite på vad vi behandlar för ärenden, vi behandlar väldigt mycket blankettlagstiftning här i lagtinget till följd av att EU mer eller mindre har tagit över en stor del av våra egna ärenden. Hur mycket lagstiftnings makt utövar vi som är rent åländsk och som påverkar vad vi håller på med. Den minskar hela tiden. Så visst kan man resonera i den där frågan. Men jag menar, vi ska också komma ihåg att någonstans där 1975, i de trakterna så hade vi det här. Sen bytte vi till ersättarsystemet och det håller vi på med sen dess. Jag tycker inte att Åland var ett icke demokratiskt samhälle före 70 talet. Jag tror inte att det ska bli det heller med det här. Däremot ska vi kunna använda de här resurserna för att göra det politiska arbetet mer effektivt genom att till exempel anställa någon politisk tjänsteman.

Tack talman! Jag accepterar fullt ut att ledamoten Wikström har en målsättning att få bort ersättarna från lagtinget, men jag har lite svårt med några av de argument som han tar till, för jag tycker inte att de är sanningsenliga. Jag tycker att trots att man argumenterar ska man hålla sig till sanningen. Det jag vänder mig emot var att ledamoten Wikström sade i sitt anförande att ersättarna inte är folkvalda. Visst är ersättarna folkvalda. Det andra jag motsätter mig mot är att ledamoten sa att det är lagtinget som väljer vilka ersättare som ska komma in. Så är det ju inte, utan det är ju precis den som är näst på tur enligt jämförelsetal som är den som kommer in. Så det är ju inte så att man väljer här i lagtinget, den där tycker jag att ska komma in och den där utan det är ju de facto folkvalda som jag ser det som är ersättare. Så det kanske var någon slags tankevurpa eller så får han korrigera.

Tack, herr talman! Nej, det var nog inte en tankevurpa. Men kanske vi förstår frågan lite på olika sätt. Det här systemet som det är nu är inte transparent och det är ursprungs problematiken. Att går du röstar måste funka också för den som inte orkar engagera sig i politik i varje dag. Den som jag röstat på, den som flest röster blir invald i lagtinget. Så är det inte idag utan det kan ju variera ganska kraftigt med röstetal beroende av vem som kommer in lagtinget beroende på vem som får rösterna. Vad jag menar med att det är lagtinget som väljer det här, men det beror på vem som bildar regering ska. Skulle Moderaterna, Obunden Samling och Hållbart Initiativ ha bildat regering skulle det sitta helt andra människor här. Så på det viset så väljer ju lagtinget faktiskt vem som sitter i lagtinget. Även om det baserar sig på ett resultat, ett icke transparent valresultat som jag ser det.

Talman! Jag delar inte ledamoten Wikströms uppfattning att det inte ska vara transparent, för samtliga som sitter här i salen i dag som ersättare har varit uppställda i valet. Alla har fått se deras bild och deras nummer för att kunna rösta på dem. Annars skulle man inte kunna sitta här i dag. Och det är ju klart att det har betydelse vem som väljer att bilda regering för vilka ersättare som kommer in. Men det oaktat folkvalda och de som bildar regering har en majoritet av väljarnas röstar. Så det argumentet köper jag inte. Däremot finns det andra argument att avskaffa ersättarna som absolut är värt att diskutera.

Tack, herr talman! Man kan man alltid resonera att saker och ting är transparent. Man kan också säga att vår lagstiftning är transparent trots att inte Ålex fungerar och man behöver gå tillbaka i protokoll för att förstå vad som faktiskt gäller lagstiftning, för det finns ju någonstans. Avsikten med detta förslag är att göra det mer optimalt, enklare att förstå; vad är det som händer och vem är det som blir invald. Så transparens är väl en flytande gräns, en gråzon. Men det skulle bli mer genomskinligt och enklare att förstå med det här förslaget. Det tror jag att vi kan vara överens om.

Talman! Jag tänkte på ett rätt principiellt och övergripande plan kommentera lagmotionen som handlar om att man ska upphäva förbudet att samtidigt vara ledamot i lagtinget och medlem i landskapsregeringen. Det här är en fråga som dyker upp med jämna mellanrum, har gjort det under de senaste mandatperioderna och kommer att dyka upp även framledes. Av det skälet att vi som människor ofta vill se enkla svar även på svåra frågor. Vi tycker att livet skall vara vitt eller svart och man tycker att gråzoner är besvärliga, lite svåra att hantera.

Under den förra mandatperioden så diskuterades den här frågan med rätt stor noggrannhet och landade i status quo av olika skäl. Det fanns inte tillräckligt parlamentariskt stöd för en ändring. Frågan är ändå demokratiskt intressant för den handlar också om hur vi förvaltar vår självstyrelse.

Skälen till att man valde under den förra mandatperioden att inte gå in för förändringar, varför man har valt att inte göra det vi tidigare tillfällen när den här frågan har dykt upp är flera. Men de landar i väldigt många fall i den nödvändiga skillnaden mellan en lagstiftande och en verkställande makt i samhällsbygget.

Ska man röra det nuvarande systemet måste en rejäl analys av förslagets konsekvenser genomföras. Från Centergruppens sida så har vi fört en rätt stor diskussion kring den här frågan under den förra mandatperioden. Vi måste vara säkra på att en förändring verkligen gynnar självstyrelsen och att vårt redan småskaliga system inte blir ännu mindre. Det är ändå ett slags sakskäl att ju färre som är med och bestämmer desto mindre blir självstyrelsen, i vart fall finns det en överhängande risk för det. Liksom det finns risk att färre politiker minskar beröringsytorna gentemot medborgarna vilket kan få som följd att självstyrelsen krymper vilket skulle försvaga hela Åland och det går stick i stäv mot var precis alla i det här lagtinget anser.

Vi har därför landat i att nuvarande system, det här gjorde vi under den förra mandatperioden så jag för ett historiskt resonemang och inte hur det eventuellt blir framledes. Det landar i att det nuvarande systemet gynnar förnyelse och bredd, ungefär om ledamoten Annette Holmberg-Jansson tidigare lyfte fram när det handlar om politisk representativitet. Det finns alltså ett enklare sätt att komma in om man så uttrycker det. Vi tror också att ett annat system där man krymper mängden politiker skapar dominans från landskapsregeringen i lagtingets plenum. Det är inte säkert att det gynnar demokratin. Det vore knappast självstyrelsen till fromma att sju av trettio lagtingsledamöter representerar den verkställande makten och med tanke på att antalet kvinnor i detta parlament redan idag är väldigt lågt måste också konsekvenserna ur ett jämställdhetsperspektiv analyseras noga.

Från Centerns sida är vi aldrig emot förnyelse om det gynnar och stärker självstyrelsen och engagemanget bland medborgarna. Där finns det en risk att färre politiker kan antagligen bidra till lite mindre delaktighet.
Vi stöder förslaget att motionerna hanteras av lag- och kulturutskottet. Vi tycker nog att innan man går in för en sådan här reform så skall man vara väldigt säker på vad man gör. Vi bygger inte samhällen på att testa och se och sen gå tillbaks om det inte riktigt fungerar.

Ja, som jag sa i ett tidigare replikskifte, jag tycker att det är en intressant fråga att diskutera för att jag inte har läst in mig så mycket på det här. Men jag funderar på om ledamoten med sin erfarenhet känner till vilka system man har i motsvarande ganska små parlament, man brukar jämföra Åland med mindre ställen. Känner ledamoten till hur man gör där?

Talman! Jag önska att jag skulle kunna dra mig till minnes allt det som vi gick igenom under den förra mandatperioden för då fördes ett visst resonemang kring jämförelse med andra parlament. Om jag skulle säga någonting skulle jag antagligen minnas fel så jag ids inte gå in på den frågan. Men det landade hursomhelst i att den åländska demokratin består av 30 personer på 30 000 invånare. Och det är väl i och för sig mycket. Men vi har också ett sådant samhälle där demokratin är ständigt närvarande i vardagen. Och antagligen vinner ingen på att göra demokratin lite mindre. Snarare arbetar vi ju för att den ska bli lite större.

Jo tack för försvaret. Jag vet själv hur det är när man egentligen vet någonting, men man kan inte plocka fram ur minnesbanken för att kunna återge saker helt korrekt till 100 %. Men jag har också en fråga som kanske ledamoten Pettersson kan svara på, det att om man sen från lagtinget inte har förtroende för sittande regering och sittande ministrar i ett sådant här nytt system, hur går det till då?

Talman! Antagligen precis som hittills. Det finns ju alltid misstroende instrumentet att gå på. Det som möjligen kan bli ett komplex resultat av om man skulle göra så att lagtingsledamöter även kan vara en medlem av en regering. Det är i det fall som man väljer att ta in en utomstående i regeringen så får ju den då per definition lite mindre makt, lite mindre betydelse än sina kollegor. Och det blir ju ett konstigt spel så det behöver inte vara sämre. Det säger jag inte. Men man behöver i vart fall överväga vad det får för effekter. Det här är en typisk sådan sak där vi måste hantera gråzonen. Det är inte ett eller noll eller vitt eller svart. Vi behöver se på vilka konsekvenserna blir för självstyrelsen skull.

Talman! Det känns bra att Centern också har tänkt på att det är en språngbräda att få komma in och prova på när man blivit ersättare eller kommer som nästan in i lagtinget. Men om man tänker på resonemanget att vi ändå har blivit ganska många på Åland, 1970 som var uppe i andra diskussioner här, då var det 20 666 personer som bodde på Åland. I dag är det över 30 000 som bor på Åland och det har alltid varit, oavsett, 30 ledamöter. Så det är snarare kanske så att man borde diskutera om 30 är tillräckligt? Eller borde vi vara fler? Och jag tror att 30 är tillräckligt men att börja på att dra ner på antalet som förslaget är. Det är ju faktiskt inte ett demokratiskt förslag tycker jag. Snarare tvärtom.

Talman! Det där är en mycket värdefull poäng i sammanhanget. I och med att vi har blivit flera inom ramen för självstyrelsen så vore det kanske inte den rätta vägen att gå. Att minska mängden ledamöter i detta parlament. Mycket bra poäng. Åland har vuxit och självstyrelsen är dessutom svårare att hantera idag än vad den var tidigare. Vilket skapar egentligen ännu större krav på ledamöterna i detta lagting.

Det är intressant att sitta och fundera på det. Just nu vet inte jag hur många ålänningar som bodde på Åland när man bestämde att det skulle vara 30 ledamöter i Ålands lagting. Men de var i alla fall bra mycket färre än dagens 30 000. Och någonstans har man ju tittat på hur andra parlament gjort, gissar jag. Jag vet inte. Det finns kanske någon här i salen som vet hur man kom fram till att Åland skulle ha 30 ledamöter här. Jag tycker inte det är någonting man ska bara rycka på axlarna och nu ändrar vi på det. Man har verkligen funderat på det och då ska man inte ändra på det alldeles lättvindigt.

Talman! Som jag inledde, det här en fråga som vid första anblicken kan verka ganska enkel. Det är klart att vi kan dra ner, för det blir billigare. Men man måste också skilja på de vanliga begreppen och mellan pris och värde. Att det vi betalar för det här kan gynna självstyrelsen, vilket gynnar oss alla och samhällsbygget. Och av det skälet är det nog rätt viktigt att man gör analysen innan. Kanske ska man inte säga rakt nej till det. Men kanske ska man inte heller säga rakt ja till det. Och därför så är frågan faktiskt ur demokratisk synvinkel, den är långt ifrån ointressant, men den är inte redo att fatta beslut om enligt vår uppfattning.

Tack talman! Det här är en fråga som man har diskuterat väldigt lång tid precis som ledamoten säger. Så förslaget ändras ju inte utan det är ju att ta bort ersättarna som fortfarande är samma förslag. Och sedan har man olika skäl varför man inte vill eller man vill det. Det som man kan konstatera är att just Centerpartiet har suttit i regeringsställning under absoluta majoriteten av hela Ålands demokratis historia. Det är också de partierna som sitter i regeringsställning mycket som gynnas mest av det här förslaget som man får in flera ledamöter som man kan spola ur. Det är en faktor som ledamoten glömde bort att nämna i sitt anförande men jag tänkte att jag poängterar det här. Och sen, det finns ju inte pengar till allt. Visst är det så att vi skulle kunna dubbla antalet ledamöter. Det ska bli ännu bättre demokrati. Men var ska vi dra in på pengarna? Vi vet att vi har den här diskussionen om arvoden, men det här är ett pragmatiskt förslag för hur vi kan lösa situationen och återskapa förtroendet i samhället.

Talman! Det är alldeles riktigt, som ledamoten Wikström påpekar. Åländsk Center har utgjort en del av detta samhällsbygge som ledamoten Wikström nu åtnjuter alla fördelar av. Tack vare att det har funnits en bred politisk bas i arbetet med att utveckla landskapet Åland så har resultatet faktiskt blivit ganska bra, eller hur, Ledamoten Wikström? Vi lever i ett av världens mest trygga samhällen. Vi har företag som går rätt hyggligt. Vår vardag brukar vi beskriva som den bästa som finns. Det finns alltså väldigt många olika fördelar med att inkludera folk snarare än att exkludera folk. Jag förstår precis att det är lockande att se till ett eller noll. Vitt eller svart. Men verkligheten är betydligt mer komplicerad än så. Och det tror jag att ledamoten Wikström innerst inne inser. Fast det här handlar om politik.

Tack, herr talman! Jag inser så mycket att jag vet vem som gynnas av detta förslag rent politiskt också. Men däremot är man inne på att, ja man kan inte bara ta bort saker hur som helst man vet inte vad som händer. Så kan vi inte hantera den här lagstiftningen, vi kan inte hantera det här parlamentet genom att testa och se. Men vi diskuterat det här i årtionden nu så börjar det bli dags att pröva det här? Som sagt, börjar det inte bli dags att pröva det här? Som jag sa i mitt anförande så tror jag inte att den åländska självstyrelsen blir så lidande så att den kollapsar eller skadas så mycket om vi är utan ersättare. Fast en mandatperiod eller tror ledamoten det?

Talman! Jag trodde ett tag att jag hade hört fel när ledamoten Wikström i sitt anförande sa att vi kan väl testa och se lite hur det landar. Men det var tydligen inte på det sättet. Skälet till att den åländska självstyrelsen kunde fira hundra år häromåret, det är inte genom att testa och se, utan det är genom att konsekvent och målmedvetet och med soliditet faktiskt och trovärdighet bygga samhället. Ja, det har säkert varit så att de större partierna har gynnats av det här systemet, men det har också gynnat Åland. Och det är det som kommer först, i vart fall för Centern. Självstyrelsen är det viktigaste vi har och vår uppfattning är att ju fler som är med och bygger självstyrelsen, desto bättre är det. Då skapar vi långsiktighet och hållbarhet.

Tack, herr talman! Avslutande som ledamoten Pettersson precis sa att hållbarhet och långsiktighet är någonting vi måste fundera på när vi pratar om de demokratiska konsekvenserna av ett sådant här förslag. De ekonomiska konsekvenserna är ju så lockande att det skulle kunna spara in. Vi måste ändå tänka att det kan nog vara så att vi behöver en kritisk massa för att kunna upprätthålla den parlamentariska representationen och att vi får representera folkviljan och att det funkar det här parlamentet när vi är så få. Men jag tänker att de demokratiska konsekvenserna är viktiga att analysera i det här förslaget och också att man jämför med liknande parlament och regeringar runt om oss och se hur man har upplägget där. Jag kan tycka att det är just det demokratiska i främsta hand vi behöver ha i åtanke när vi pratar om det här lagförslaget. Och det kan vara ganska omvälvande konsekvenser på lång sikt.

Tack, talman! Det är nog den slutsatsen i vart fall som jag har dragit under de senaste mandatperioderna när den här frågan har diskuterats, att väldigt många från första anblick tycker att ja, det är klart att det blir bättre och billigare med färre. Men sedan när man börjar analysera verkningarna av det hela så finns det frågetecken som växer. Det är inte bara så lätt att man blir färre så blir det lite effektivare. Utan genom att göra det så finns det en väldigt stor risk att man tappar åländskheten och självstyrelsen på vägen. Färre människor som är med och delar på makt är oftast sämre än om fler gör det. Det här har vi sett många exempel på i historien världen över. När makt koncentreras så händer det någonting med samhället som jag inte tror att gynnar Åland eller självstyrelsen.

Talman, jag kommer inte att säga jättemycket saker nu i den här frågan. Först vi jag dock reflektera över det som jag tyckte att ledamoten Wikström var inne på när han sa att vårt valsystem inte är transparent. Det tycker jag är jätte, jätte, jätte allvarligt. En av de viktigaste grundförutsättningarna för demokratin är att vi litar på vårt valsystem, att vi litar på att det fungerar, att alla vet att det har gått rätt till. Att det är transparent. Det finns ingenting som är enklare än att skriva valresultat.ax i sin dator och komma till uppräkningen av kandidater och deras röstetal som valet gav vid handen. Att ifrågasätta, att börja ifrågasätta om valresultatet är korrekt och transparent, det är en svår och allvarlig väg att gå.

Vad gäller förslaget att avskaffa ersättarsystemet har vi socialdemokrater konsekvent ställt oss negativa till det. Vi menar att det förminskar lagtingets betydelse och möjligheter att arbeta, framför allt i de olika utskotten. Om jag förstod ledamoten Wikström rätt så skulle antalet representanter i utskotten också minskas som en konsekvens. Vilket betyder att alla partier då inte skulle vara representerade i utskotten och ha möjlighet att ta det av den information som är en av de viktigaste arbetsredskapen vi har. Både i opposition och i majoritet. Regeringen skulle i ett sådant system få otroligt dominerande ställning och lagtinget i praktiken reduceras till en gummistämpel. Det har sagts någon gång att det är så det är nu, den trenden skulle i så fall förstärkas. Vi menar också att det på ett olyckligt sätt skulle rubba balansen mellan kommuner och lagting om den aktiva delen av den lagstiftande församlingen de facto blir mindre än till exempel stadens fullmäktige. Allt detta har diskuterats tidigare under ordnade former, och den föreslagna ändringen har inte vunnit majoritetens stöd. Jag är lite tveksam också till ledamoten Wikströms uträkningar om att det skulle bli så mycket billigare på det här sättet. Om det faktiskt är så borde vi nog ha lite mer på fötterna än att en ledamot säger att det är på det sättet.

Jag tycker också att argumentationen som har framförts här om att orsaken till frångå det system vi har nu förutom att det möjligen skulle spara pengar är att politikerna är giriga och ersättarna ryggradslösa. De vågar inte säga vad de tycker om de är ersättare och det märks inte om några är borta. De visar på ett otroligt förakt för de arbete som man gör här och för hela lagtinget som institution. Vi vill gärna upprätthålla självstyrelsens heder och anseende och se till att vi som är här har möjligheten att göra ett bra jobb.

Tack, fru talman! Jag måste korrigera mig eller bara förtydliga. Jag har inte ifrågasatt mitt valresultat. Jag har helt enkelt menat att det blir mer transparent. Det är en gråzon som jag tror att jag var inne på redan i anförandet. Jag tror att det var ett medvetet missförstånd, men jag kan ha fel förstås. Under den här tiden som Ålands demokrati har existerat så hade ju hänt annat än att vi har blivit fler. Det är ju så att vår faktiska lagstiftningsmakt har minskat väsentligt i samband med EU inträdet och alla de förordningar och regler som kommer, som vi måste förhålla oss till. Vi är helt enkelt inte lika fria mer. Så hur många ska man vara i utskotten för att klara av hantera de här frågorna? Det tror jag nog att man klarar av också med fem ledamöter. Det finns ju också ersättare som kan ta del av den informationen.

Det där väcker ju två motfrågor. Vad är det som är en gråzon? Jag ser inga gråzoner alls. Det är fullkomligt glasklart vilka personer som står näst i tur om ett parti går in i en regering. Det finns inga oklarheter överhuvudtaget. Det som är oklart när valet är avgjort är vilka partier som bildar en regering. Men alla som öppnar den där sidan kan se vilka det är som står på tur. Att färre i ett utskott klarar av jobbet. Så kan det säkert vara, även om jag tycker att komplexiteten i det arbete som vi gör nu är mycket, mycket större än det var tidigare. Och då talar jag inte bara med min erfarenhet som politiker utan också som journalist. Det är mycket svårare frågor vi har att hantera nu än tidigare. Men frågan är ju inte, klarar färre människor av jobbet, utan skulle det vara bra tycker Obunden Samling att man inte....

Tack, fru talman! Transparens som begrepp är inte en definitiv fråga att diskutera och det är det som jag vet att ledamoten vet om här också, så vi kanske kan föra debatten på den nivån. Jag vet att vi kan göra det. Jag återkommer till det här, mera komplexa frågor, ja, jag håller absolut med om det. Men en mycket större andel är beroende av vad man bestämmer i Bryssel. Vi har inte lika stor handlingsfrihet som vi tidigare haft och den blir mindre och mindre för varje år som går. Det här är också frågor som ledamoten är väldigt väl medveten om och ofta hamnar vi att använda blankettlagstiftning just för att frågorna är komplexa och för att vi inte har tid med det. Ett annat förslag för att använda de här pengarna skulle kunna vara att förstärka lagberedningen ännu mera. Då tror jag också att vi skulle få bättre underlag och bättre möjlighet att bygga vår självstyrelse.

Om jag förstår ledamoten Wikström rätt så menar han att självstyrelsen, lagtinget, landskapsregeringen har mindre betydelse idag än vad man hade förut och att färre människor klarar av jobbet för att det har mindre betydelse för ålänningarna. Varför sitter ni här då? Om ni tycker att det inte viktigt det arbete som görs här? Det tycker jag att det.

Tack talman! Jag vill börja med att läsa upp 64:e paragrafen i lagtingsordningen. Det är nästan så att jag får lite vibbar av tidigare lagtingsledamot Gunnar Jansson. När jag började som politiker så hävdade han alltid att man ska hålla sig till paragraferna och land ska med lag byggas. Så sa han också.

Men jag ska läsa den innantill och det står så här i lagtingsordningens 64:e paragraf; Ändringar av lagtingsordning, beslut om ändring eller upphävande av eller avvikelser från bestämmelser i denna lagtingsordning ska vid ärendets andra behandling omfattas av minst 2/3 av de avgivna rösterna. Nå kan ni undra, varför upplysa om detta? Det här vet kanske en del av er och tänker på det här men kanske inte alla.

Vad jag vill säga är att ska vi ändra som den här lagmotionen föreslår så kräver det 20 mandats röster här i salen för att den här ändringen ska gå igenom. Det betyder att är det elva lagtingsledamöter i salen som tycker att inte det här var någon bra idé. Då blir det ändå inte så. Och det är lite speciellt när det gäller just de här majoritets ändringarna.

Under förra mandatperioden så hade vi ju den här gruppen som jobbade med dels arvodet men vi jobbade framför allt med lagtingsordningen och tittade på att uppdatera den och få den så bra som möjligt. I samband med det arbete så diskuterar vi de facto just ersättarsystemet och vi i Moderaterna har egentligen varit tudelade i den här frågan. Vi hade under förra mandatperioden två ledamöter i gruppen som var för att slopa ersättningssystem och två som ville ha det kvar.

Det är väl fortfarande så att man kan se på den här frågan ur två olika perspektiv. Jag har själv varit både ersättare och inte ersättare och kan ju säga att visst är det en viss skillnad och det finns olika kopplingar till landskapsregeringen. Det är säkert väldigt stor skillnad om det är en liten lagtingsgrupp eller en stor lagtingsgrupp osv. Men framför allt så tror jag att ska man på riktigt få en ändring i det här så behövs det i så fall tillsättas en arbetsgrupp som ånyo skulle fördjupa sig på allvar i den här frågan.

Jag har räknat lite på olika räkneexempel. Skulle man tänka sig att ministrarna inte ska rösta här i salen för att maktkoncentrationen inte ska bli så stor. De vill säga att man både ska vara lagstiftare och komma med förslag och sedan komma hit och rösta i det, så betyder det att man behöver ha en regerings bas som har minst 19 ledamöter bakom sig. Allt annat blir en matematisk omöjlighet. Det är nämligen så att har man 19 ledamöter, varav sju då blir i regeringen så blir det tolv kvar och då har man fortfarande majoritet i salen och därför så behövs det nog åtgärdas flera saker. Man har pratat om kvittningssystem till exempel och andra saker. Jag tror att det här med assistenter till landskapsregeringen etcetera för att arbetet ska kunna rulla på ifall ministrarna behöver sitta här inne i salen mera. Det är väldigt många frågor som man i så fall behöver tas hänsyn till. Och är det så att man bestämmer sig för en arbetsgrupp som ånyo ska titta på lagtingsordningen och ta upp den här frågan med ersättarna så deltar vi gärna i det arbetet ifrån Moderaterna. Och som sagt, jag tror att vi än idag har delade uppfattningar om att det finns positiva sidor med det här, men det finns också negativa sidor med det. Tack för initiativet, men kom ihåg att det krävs en majoritet på 2/3 här i salen om det ska gå igenom.

Tack, fru talman! Som jag nämnde tidigare så tycker jag det är väldigt intressant att diskutera demokratins spelregler och jag tycker också att det är bra att vi gör det med jämna mellanrum. Så långt så välkomnar jag också den här motionen.

Som jag var inne på i den förra diskussionen också så är det någonting som kan se väldigt enkelt ut vid en första anblick. Så fort man lite lyfter på huven och börjar titta hur kablarna går så visar det sig att det är lite mer avancerat och kan få större verkningar än vad man först kanske tror. Och när det gäller det här ersättarsystemet, om det ska slopas eller inte. Under förra mandatperioden så satt vi också med i den här arbetsgruppen och vi hade också i Hållbart Initiativ en hel del diskussioner om det här och det fanns för och emot. Men det argumentet som slog klorna i mig och som jag inte riktigt kom förbi så var ju just den här maktkoncentrationen.

Om man rekryterar ministrar till regeringen i Finlands riksdag och tar kanske 15 personer från riksdagen så är det 15 personer av 200. Här kan det vara uppemot sex ministrar om man exkluderar lantrådet som rekryterats från lagtinget, då blir ju procenten mycket högre. Det blir 20 % som sitter i regeringen också. Och vad får det för inverkan på det politiska spelet och möjligheten till kontroll och makt? Möjlighet till ansvarsutkrävande? Det är många sådana frågeställningar som föds i det där också, liksom med representation som har nämnts här. Hur mycket svårare blir det då att få väljarnas förtroende att sitta i lagtinget där det inte finns den här möjligheten att kanske få vara med på ett hörn som ersättare? Och vad innebär det?

Det finns många frågeställningar. Det är också intressant att tänka lite med tanke på diskussionen vi har haft om ministrarnas arbetsbörda och så där vidare. Det har konstaterats tidigare i diskussionen att arbetet som minister är mycket krävande och det har blivit mycket mera. Det är väldigt komplexa frågeställningar och så vidare. Om man tänker att man blir invald som lagtingsledamot i Ålands lagting och så ska man bilda regering. Då är det ju inte säkert att man som lagtingsledamot kanske är så sugen på att ta på sig det där extra uppdraget att sitta som minister också vid sidan av sitt lagtingsledamotskap.

Då finns det ju en sannolikhet kanske att regeringarna skulle börja bli mer och mer så att ministrarna plockas utifrån. Att man rekryterar utifrån och så sitter de valda lagtings ledamöterna här och sköter sitt och lantrådet plockar in ministrar utifrån. Det finns ju såna möjligheter. Det är ju inget fel i det automatiskt. Vi har ju det systemet, det är helt möjligt i dag att göra så. Det förändrar de politiska spelreglerna en aning. Det börjar nästan likna lite mer som Bert Häggbloms idé om att man ska folkvälja direkt lantrådet och lantrådet tillsätta kabinettet och så vidare.

Det finns helt enkelt många olika aspekter på sådana här förändringar som vi måste ta i beaktande. Så därmed har jag också landat i det att jag ser just från Hållbart Initiativs sida ingen större anledning att förändra detta system i nuläget. Vi har andra saker som vi har varit inne på tidigare idag med lagstiftning kring ministrarna och lagstiftning kring landskapsregeringen som vi behöver prioritera först för att få spelreglerna klarlagda än att gå in och ändra detta.

Tack, fru talman! Ett sätt att finansiera dessa löneökningar är att göra på det här viset. Vi försöker ta ansvar för ekonomin och också visa på att det finns olika sätt som vi kan hantera den här frågan på. Det här med att rekrytera utifrån. Jag tror att det är inte så utan att man blir politiker för att man vill vara med och påverka och därför blir man också minister. Nu har man dessutom väldigt goda arvoden och höga arvoden. Jag tror inte att det att man måste komma hit och rösta och förväntas vara kanske lite mera här än vad man är i dag. Jag tror inte att påverkar att det kommer in många externa ministrar. Om det gör det får man se hur det blir. Men självstyrelsen kommer inte att gå under av det och den kommer inte heller att skadas nämnvärt om vi provar det här. Vi har redan diskuterat det här i många mandatperioder som jag varit inne på tidigare. Hur mycket ska man diskutera, utvärdera innan man prövar någonting? Det är väl det som skiljer oss från majoriteten. Sen, politiska tjänstemän, de skulle gynna arbetet. De kan finansieras av det här förslaget.

Tack, fru talman! Jag ogillar att man som ingång i diskussion kring demokrati och demokratiska spelregler använder inbesparingar och pengar och vad som kostar. Det är klart att när man diskuterar system och fattar beslut om nya system så är det klart att pengarna ska spela roll. Man måste ha klart för sig vad det kostar och om det går att göra billigare och så vidare. Men ingången i diskussionen när man pratar på den här nivån kan inte vara att nu ändrar vi lagtingets grundfundament delvis för att spara några 1 000 euro i året. Det blir jätte skevt. Vi måste liksom diskutera de här frågorna med en annan utgångspunkt. Det är liksom hur tjänar ålänningar och det politiska systemet ålänningarna på bästa sätt då? Kan vi göra förändringar med tanke på det, inte på för att spara euro och cent.

Tack talman! Jag vet att ledamoten Röbloms tidigare partikollega som satt med i det här lagtinget var positiv till slopandet av ersättarsystemet. Var det så att man var oeniga inom Hållbart Initiativ redan då? Eller är det här någon ståndpunkt som Hållbart Initiativ har ändrat, kan ledamoten redogöra för det?

Tack, fru talman! Jag har varit öppen med att vi har haft olika åsikter i Hållbart Initiativ i den här frågan under resans gång. Och den här positionen med att vi just nu inte förespråkar en ändring eller ett slopande av ersättarsystemet så den stärktes åtminstone hos mig under slutet av den processen. När vi igen satt och argumentera och förde fram olika demokratiska aspekter på frågan. Det blev diskussioner om den här maktkoncentrationen och att den exekutiva makten beblandas för mycket med den lagstiftande och kontrollerande. Jag hade svårt att komma förbi de argumenten. Därav Hållbart Initiativs nuvarande linje som jag ju ganska ensam kan företräda här.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom för att han redogör för nuvarande grupps synpunkter på ärendet. I övrigt så uppfattar jag att ledamoten är väldigt positiv till att vi diskuterar lagtings arbetet och formerna för det och moderniseringar av det hela. Uppfattar jag det rätt?

Tack, fru talman! Absolut! Jag tycker det är jätteviktigt att vi tar oss tiden och diskuterar sådana här frågor och gör det på djupet. Dock kanske inte med infallsvinkeln vad vi kan spara för euro och cent på årsbasis, utan ur ett bredare perspektiv. Läser man om antikens demokratiska lösningar så har det funnits exempel både på lottodemokrati, där alla lottar fram de som ska sitta i beslutande församlingar. Man har också haft ordningsdemokratin, att du som bor på Bärvägen tre har makten det första halvåret och sedan kommer de som bor i fyran och tar över efter det. Och det hade sina fördelar och nackdelar. Jag vill inte raljera eller skoja utan för att visa att det finns många aspekter. Det tycker jag är viktigt att vi också i styrelsens namn vågar diskutera våra system och vågar vara kreativa och fundera på vad som kan göras bättre.

Tack, talman! När det gäller det som nu föreslås från Obunden Samlings sida så är det ju det systemet som gällde fram tills vi fick 1972 års lagtingsordning. Vi har en förträfflig hemsida här i vårt lagting. Går man in på den och söker på gamla lagtingsordningar så hittar man de enkelt och kan även hitta förarbeten.

När man läser förarbetena till 1972 års landstingsordning, som det då hette, så står det ju att bakgrunden till varför man ändrade så var två. Det var två skäl man anförde. Man var på den tiden, det är någonting som vi bör fundera på och som vi kanske kan lära oss av den gångna tiden. Man var mer sparsam med orden, man var mer kort och koncis och det var två enkla skäl man gav.

Det ena var att man ansåg att de som satt i landskapsstyrelsen, det här gällde bara ledamöterna, inte var lantrådet. De som satt i landskapsstyrelsen på den tiden och i landstinget samtidigt så ansågs vara för uppbundna till de förslag som sedan skulle hanteras i landstinget och i de utskott som även på den tiden fanns. Det var det enda skälet att man ansåg att de var för uppbundna. Det andra skälet man angav när man ville ändra landstings ordningen 1971. Var att det var problem med bemanningen i utskotten. De var de här två skälen som gjorde att vi gick från det systemet till det system vi har idag.

Vi anser att de här skälen är inte tillräckliga och de finns inte. De är inte tillräckligt tunga för att vi inte ska kunna gå tillbaka till det systemet som var före 1972 års landstingsordning. Det funka. Vi har samma med dem som ersättare idag, vi har en situation där man också blir uppbunden till ett lagförslag som kommer från regeringskoalitionen, så funkar det. Man går inte emot det. Då ryker ens arbete.

Vi har också det här med utskotten. Det var redan, tror jag, kollegan Wikström inne på att rent matematiskt inga problem med att bemanna utskotten och vi kan i så fall ändra reglerna om mängden personer i utskotten. Så det funkar helt bra matematiskt att göra på det här sättet. Det här var de två skälen som officiellt anfördes.

Det som blev en liten kuriosa och som blir snudd på lite komiskt och som också förklarar att det är politik i det här på ett sätt som man kanske då inte ville vara jättetydlig med. Som vi idag lär oss att om vi går in och tittar på hemsidan och söker upp förarbetena till den gamla landstingsordningen. Ser vi på det här förslaget så har någon skrivit med röd tusch, det som är inscannad här, så står det Lex Gunnar. Och egentligen så handlar det om Lex Gunnar på den tiden. Det var politik på ett sätt som alla vi, vi var inte med. Vi har aldrig lärt oss det, vad det egentligen berodde på. Och där har vi den verkliga förklaringen.

Nu sysslar vi också med politik här. Politiken är att vi sparar pengar på det här sättet och vi förenklar vårt system. Det är ett krav som vi ställer på andra som är underlyder det här lagtinget och vi ska använda samma måttstock och samma krav på oss själva. Avslutningsvis så har jag suttit här och funderat och tyckt att det har varit en öronbedövande tystnad från liberalernas håll som torde har samma åsikt som Obunden Samling i den här frågan. Och jag saknar på Påvalls starka röst.

Tack, fru talman! Om Måtar önskar få höra min röst, kan jag inte motstå att uppfylla denna önskan. Tycker att det är intressant att man för de här demokratiska samtalen här i plenum, det ska vi göra. Det är bra. Vi har diskuterat frågan lite grann. Orsaken till att jag själv inte förberett ett gruppanförande var att vi hade utgått från att det var sambehandling så jag har helt enkelt inte hunnit göra det. Jag tycker att mycket bra har sagts här, även från obundet håll och mycket klokt. Jag tycker att det är bra att Lag- och kulturutskottet återigen kollar på det här. Ser vad man kan göra för alla stenar skall vändas på i dagens läge. Det finns, som jag sa i ett replikskifte tidigare, ganska mycket demokratiska stenar i det här som behöver vändas på, som kan vara luriga i dagens läge med tanke på också en förändrad arbetsbelastning för både lagtinget och ministrarna

Tack, talman! I korthet lagtingsledamot Påvals, så var det ju prima att höra er röst och de åsikter som framfördes. Jag har inget att tillägga till detta.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.