Remissdebatt

Ändring av tobakslagen LF 10/2019-2020

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.


  • Herr talman! När vi tillträdde i mitten på december förra året som regering så låg det förstås en mängd lagförslag i röret som förts över till lagberedningen med lag PM eller gått ännu längre än så. I tiden mellan två regeringar så blev dessa lagar satta på en hållplats för att nästa regering skulle kunna säga sitt om de olika lagstiftningsförslagen. En av dessa lagar var just denna, tobakslagen.

    Denna lagstiftningsändring föreslås införas för att genomföra den Europeiska unionens bestämmelser om märkning och spårbarhet. Allt för att hindra olaglig handel med tobaksprodukter.

    Tobaksdirektivet reglerar den Europeiska marknaden med beaktande av folkhälsofrågor Det omfattar bland annat krav på tillverkare och importörer att rapportera om ingredienser, krav på hälsovarningar samt krav på märkning och spårbarhet. I Spårbarhetsförordningen finns tekniska bestämmelser om inrättande och drift av spårsystem. Varje medlemsland ska utnämna en oberoende enhet, ID-utfärdare, med ansvar för att utfärda ID-koder för ekonomiska aktörer och återförsäljare samt för anläggningar och maskiner. Här har landskapsregeringen gått in för samma ID-utfärdare som man gjort i Finland och i Sverige; Allexis i Slovakien. I säkerhetsmärkningsbeslutet finns specifika säkerhetsmärkningar som ska tillämpas och dessa är till för att hjälpa att se om en saluförd produkt är äkta eller olaglig.

    Talman! På Åland måste de som säljer tobak göra en anmälan till ÅMHM. I den ska det framgå näringsidkarens kontaktuppgifter och platsen där tobaken ska säljas. Det har framkommit att alla som säljer tobak inte valt att anmäla och då blir det svårt för ÅMHM att kunna övervaka på ett korrekt sätt. Därför föreslår vi nu att vi stärker anmälningsplikten så att försummelse att anmäla kan ge böter och även en påföljd att man inte får sälja tobak. Vi öppnar här även upp så att ÅMHM själva kan förena sina beslut med vite, tidigare utdömdes vite i allmän domstol efter yrkande av landskapsregeringen.

    I denna lag så inför vi även en åldersgräns, som inte tidigare funnits, för försäljaren av tobak. Syftet är att motverka situationer där en minderårig säljare under påtryckning kan sälja tobak till minderåriga. Vi inför 18-års åldersgräns, men med undantaget att personer som fyllt 15 år får sälja tobaksprodukter om det sker under tillsyn av en person som fyllt 18 år. För att detta ska uppnås så måste personen som har tillsynsansvaret vara på plats och ha en omedelbar ögonkontakt. Den nedre åldern är satt med hänsyn till att unga vid 15 års ålder blir straffmyndiga och har rätt att ingå arbetsavtal. Vi vill alltså ge möjligheter för ungdomar att fortsättningsvis få sommarjobb i butiker och liknade försäljningsställen. Vi stärker också egenkontrollen markant för försäljningsställena.
    Vi för in ett försäljningsförbud i lokaler och angränsande till utomhusområden där vissa verksamheter för barn bedrivs, t.ex. skolor, daghem och barnskyddsanstalter. Detta gäller även vid skolor som ger gymnasieutbildning eller annan utbildning på gymnasienivå eller vid skolornas studerandeboenden.

    Förslaget är ägnat att minska användningen av tobak och därmed i enlighet med målen att minska tobaksbrukets direkta och indirekta skadeverkningar. Tack, talman.


  • Tack, talman! Tack minister Holmberg-Jansson. Mycket i detta lagförslag är väldigt bra men det finns en del saker som jag kommer att ta upp i vårt gruppanförande.

    Jag vill kommentera en sak i ministerns anförande, det gäller åldersgränsen. Tittar vi i ANDTS-politiska programmet som har som syfte att motverka konsumtion av bl.a. tobak speciellt för barn och ungdomar så står det på sidan 19: "Särskild fokus vid tillsyn av tobaksförsäljning kommer att ligga på att förhindra försäljning till minderåriga." Då kan jag tycka att en åldersgräns på 15 år - när vi vet hur det fungerar i verkligheten på försäljningsställena många gånger - inte kommer att försvåra för en minderårig köpare att skaffa sig tobaksprodukter.


  • Tack, herr talman! Tack ledamoten Holmberg. Tidigare har det inte funnits någon åldersgräns alls. Nu inför vi en åldersgräns.

    Eventuellt i butiker kan det finnas två på plats. Men vi eliminerar möjligheterna att en ensam femtonåring i en glasskiosk på stan idag får sälja tobak kanske till minderåriga genom påtryckning. Vi kommer nu att täppa till det hålet, det kommer inte att gå. Om det ska vara 15-års åldersgräns så måste det finnas en som är 18 år eller äldre på plats och som kan hålla koll.


  • Tack, talman! Givetvis är det kanske ett steg i rätt riktning i och med att det idag inte finns en åldersgräns överhuvudtaget.

    Tittar man på den forskning som finns och på det politiska ANDTS-programmet så är det ändå inte åt det hållet som man eftersträvar.

    Jag tror att man bör ha en liten pragmatisk bild över det hela också när man tittar på hur det många gånger fungerar på dessa försäljningsställen. Att tro att det ska finnas en artonårig myndig person som hela tiden kommer att ha ögonkontakt med vad den femtonåriga försäljaren gör är ju en utopi. I verkligheten blir det här egentligen en form av byråkratiskt text som inte kommer att förverkliga det som man egentligen vill komma åt via det politiska ANDTS-programmet, alltså motverka tobaksförsäljning till minderåriga.


  • Tack, herr talman! Det finns en ganska ordentlig egenkontroll som varje försäljningsställe ska göra.
    Dessutom kommer det att finnas en etikett eller någonting - vi har inte exakt klart ännu vad - som kommer att bevisa att man har rätt att få sälja tobak. Nu har man en 18-års åldersgräns. Det är en 18-års åldersgräns när det är en person som säljer. Om något försäljningsställe missbrukar detta och inte har direkt ögonkontakt med en anställd femtonåring, som till exempel sitter i en kassa i en butik, så då bryter man mot det som gäller. När det görs tillsyn så kommer man att få böter för det och man kan bli av med hela sitt tillstånd att sälja tobak och det är ganska anmärkningsvärt. Jag tror inte att det är så många som kommer att chansa.


  • Ledamot Gyrid Högman (C) Anförande | 13:12

    Herr talman! Ändringarna i tobakslagen inriktas på bestämmelser som ska underlätta spårbarhet och kontroll av ursprungstillverkare, allt för att gynna folkhälsan och hindra olaglig handel med tobaksprodukter.

    Rökningen är utan tvivel ett stort folkhälsoproblem. I Sverige beräknas samhällskostnaderna för tobaksrelaterade sjukdomar stå för 31,5 miljoner kronor årligen och orsaka 10 000 dödsfall per år. I Finland beräknas 5 000-6 000 dö i tobaksrelaterade sjukdomar. Man kan utgå från att kostnaderna på Åland står i proportion till samhällskostnaderna i Sverige och i Finland och att dödstalen är jämförbara, om man tar 0,45 % av 6 000 skulle 27 personer dö i tobaksrelaterade sjukdomar årligen.

    I dessa tider då allting kretsar kring coronaviruset, dess spridning och dödlighet och ekonomiska konsekvenser så har tobakens folkhälsorisk av förklarliga skäl hamnat i bakgrunden, även om det har visat sig att antalet som önskar slutar röka märkbart ökat, detta för att coronan väsentligt ökar dödligheten för rökare. Så det är väl så att det finns ingenting som inte har något gott med sig.

    Lagen fastställer en åldersgräns för försäljning av tobak till 18 år, men den tillåter också att en person som fyllt 15 år och som därmed uppnått straffmyndighet får sälja i närvaro av en 18-åring. Det ska alltså finnas ögonkontakt. Det är inte helt okontroversiellt att låta en 15-åring sälja en vara som hen inte får använda, men detta är de facto en skärpning jämfört med tidigare lag som inte innehöll några åldersbegränsningar.

    ÅMHM får större möjligheter att se till att lagen efterföljs genom att det ges möjlighet att utfärda bötespåföljd och även försäljningsförbud om inte bestämmelserna följs. Den nuvarande tobakslagen har varit ganska tandlös på den punkten.

    Eftersom tobaken har vetenskapligt bevisade skadliga effekter är det viktigt att på alla sätt minska tillgängligheten och förebygga användningen av tobak hos unga personer. Hälsoundersökning i skolan görs med två års mellanrum. Man ser en minskad användning från 2017-2019. Men att 21 % av studerande i Ålands yrkesgymnasium och att 6,5 % av eleverna i åk 8-9 röker är inte något vi kan hurra för.

    Jag vet själv av erfarenhet att det inte är lätt att argumentera för tobakens farlighet. När man är ung upplever man sig som odödlig. Man har ingen som helst rädsla för vare sig sjukdomar eller olyckor - man behöver bara se på framförandet av motorcyklar - och man kan inte tänka sig vad som kommer att hända 30 eller 40 år framåt i tiden, det verkar som en evighet. Grupptrycket är stort och i ungdomlig hybris vill man framstå som lika cool som kompisarna och det är svårt att säga nej. Jag vet också hur svårt det är för skolpersonal att övervaka tobaksrökningen. Studerande smiter utanför området och röker bland buskarna i omgivande regioner. Det är lite ansträngande att vara tobakspolis och hävda ett rökfritt område.

    Den som inte röker har betydligt mindre risk att hamna i droganvändning, därför är det viktigt att begränsa och verka för en rökfri miljö. Landskapets ANDTS-plan sträcker sig över åren 2017-2020. Det börjar således bli dags för utvärdering och uppdatering. I det här undantagsläget måste vi koncentrera oss på att hålla samhället någorlunda flytande. Men det kommer väl en dag då coronan har ebbat ut och vårt dagliga liv kan återgå till något mer normalt, även om jag tror att det inte kommer att bli riktigt som det har varit tidigare. Och då kan det förhoppningsvis finnas möjlighet att ta itu med andra viktiga samhällsbekymmer som tobaksrökningens faror. Senator Cato - lite för Kristus - avslutade alltid sina tal med orden ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. Jag vill våga mig på en liten parafras här; för övrigt anser jag att rökningen borde förbjudas. Cato fick sin önskan uppfylld, Karthago förstördes helt och hållet men att jag skulle få min önskan uppfylld är nog mera tvivelsamt.

    Centerns lagtingsgrupp omfattar lagförslaget och remissen till social- och miljöutskottet.


  • Tack, talman! Ledamot Högman lyfte inledningsvis i anförandet det här folkhälsoproblemet. Jag är glad, för
    den här folkhälsofrågan behöver vi lyfta mera och oftare. Just rökning är ett stort hot mot folkhälsan som ni sade.

    Jag saknar lite i det här lagförslaget de konkreta åtgärderna som faktiskt skulle förbättra för folkhälsan. Vad i det här lagförslaget anser ledamot Högman att bäst stöder folkhälsan?


  • Ledamot Gyrid Högman (C) Repliksvar | 13:19

    Ja, det är väl för det första att ÅMHM har lite mer befogenheter att utfärda bötesbelopp och att stänga av så att man håller sig inom givna ramar.

    När det gäller folkhälsoproblemet så måste man ta ett helhetsgrepp och titta på alla möjliga. Detta här är ett arbete som har fortgått under många år. Förhoppningsvis har det gått lite framåt eftersom ungdomarna till viss del har minskat sin rökning. Men här är vi nog långt, långt borta ifrån vad vi borde önska.


  • Tack, talman! Sedan lyfte ledamot Högman i sitt anförande också sin erfarenhet av ungdomar som röker. Jag tror tyvärr att ledamot Högman har en gedigen kunskap och erfarenhet av detta.

    Vilka mera åtgärder skulle ni, som före detta skolpersonal, önska för att faktiskt minska rökningen i till exempel gymnasieskolan? Tror ni faktiskt att genom att ÅMHM kan ge vite så minskar det rökningen i gymnasieskolan och därigenom höjer folkhälsan?


  • Ledamot Gyrid Högman (C) Repliksvar | 13:21

    Herr talman! Nej, jag tror faktiskt inte att ÅMHM kan göra så mycket åt den saken. Här är det nog en upplysning som ska vara ganska tidigt i åldrarna. När man har kommit så långt upp som till gymnasieskolan så är man lite mindre påverkbar. Det gäller att göra det här ända ifrån lågstadiet. Det är min upplevelse.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 13:22

    Talman! Bästa lagting. Med tanke på vad världen just nu går igenom pga. coronapandemin känns det mesta lite mindre väsentligt för stunden. Men precis som ledamot Högman tog upp så har ju faktiskt försäljningen av "sluta röka produkter" ökat markant under den här pandemin, så det är någonting positivt som ledamoten sade.

    Många gånger kan det vara vettigt att ta det säkra före det osäkra och skugga dem som går i bräschen, att följa strömmen och lära av andras misstag. Ibland är det dock bättre att vara den som leder, som visar vägen och därmed också går först i mål. När det gäller att bli rökfritt håller Åland ett avsevärt långsammare tempo än Sverige och Finland. Vi är åratal efter i åtgärder och ambition. Åland är tänkt att vara rökfritt år 2040. I Sverige pratar man om att höja upp den målsättningen till att bli rökfritt år 2030. Att Åland blir rökfritt skulle innebära att max 5 % av ålänningarna röker.

    Rökningen dödar, skapar lidande och försämrar folkhälsan för var och en oberoende om man röker eller ej. Även den passiva rökningen skapar svåra negativa konsekvenser och i sista ändan ligger en enorm samhällskostnad och individuellt lidande. Därför skulle det i dessa tunga ekonomiska tider och med den sociala hållbarheten i fokus vara på sin plats att Åland skruvar upp tempot och skapar en målbild som går ut på att vi ska vara rökfria före såväl Sverige som Finland. Det skulle vara hälsosamt, förnuftigt men även ge Åland en betydande positiv uppmärksamhet. Vi tycker Åland ska stegra ambitionsnivån och höja tempot, det finns absolut inget att förlora på det, tvärtom.

    Ändringen av tobakslagen bygger på EU:s bestämmelser om märkning och spårbarhet kring tobaksprodukter. Det är givetvis lovvärt att stoppa olaglig handel och smuggling, men detta lagförslag har troligtvis ringa betydelse för att minska själva tobaksbruket.

    Det är synd att lagförslaget ska vara förknippat med ytterligare EU byråkrati, men det är kanske ofrånkomligt i detta fall. Det är bra att landskapsregeringen stärker nuvarande anmälningsförfarande för de som säljer tobaksprodukter. Det är även mycket bra att ÅMHM som tillsynsmyndighet får en tydligare roll och mandat vilket kommer att försvåra för oseriösa försäljningspunkter samt ge påföljder för den som missköter sig.

    Jag är väldigt marknadsliberal i mitt sinne, men när det kommer till tobak ligger min tro på att försvåra och begränsa. Jag är därför mycket skeptisk till 2 §, att minderåriga ska ges möjlighet att sälja tobaksprodukter, även om det sker under uppsyn av myndig person. Det går kanske att motivera detta med att ungdomsarbeten skapas, att samhället inte ska styra och kontrollera eller motsvarande argument. Men när det kommer till tobak tycker jag att samhället ska göra precis det; styra och kontrollera, speciellt när vi vet hur hög samhällsräkningen, kostnaden, blir för varje ny rökare. Minderåriga får inte rösta i lagtingsvalet pga. sin ålder, då känns det även främmande att de ska få sälja tobaksprodukter som de själva inte får nyttja. Det är oetiskt och knappast rätt väg att gå för att skapa ett rökfritt samhälle.

    I Sverige är det redan förbjudet att röka vid hållplatser, uteserveringar, tågperronger och offentliga plaster. Finland går åt samma håll och rökförbuden innefattar även snart balkongrökning.

    Årligen dör cirka 5 000 finländare av rökning, hälften av dessa är i arbetsför ålder. Utan att nämna någon exakt siffra, precis som ledamot Högman tog upp, så kan det konstateras att alltför många av dessa tyvärr också är ålänningar.

    Vi har sedan flera år vårt omfattande ANDTS-program med ett grundläggande syfte att minska bl.a. tobaksbruket. Programmet borde få ett större handlingsutrymme i denna fråga. Tobaksarbetet handlar om att försvåra, förebygga och informera.

    Jag uppmanar landskapsregeringen att efter coronaviruset intensifiera tobaksarbetet. Det finns många åtgärder som snabbt kunde ge bättre folkhälsa och närma oss målet ett rökfritt Åland.

    Det känns även aningen anmärkningsvärt att landskapsregeringen ibland stöder med vänstra handen och rycker undan mattan med högra handen. Jag tänker på ANDTS arbete som genomsyras av spetskompetenser vilka bör lyssnas på bättre vid framtagandet av lagar inom deras kunskapsområden.

    Detsamma tycks gälla för den kommande alkohollagen. Det verkar som landskapsregeringen är selektiv, det går bra att följa expertutlåtanden och uppgjorda program, men när den politiska åsikten är starkare och viktigare blir all annan fakta oväsentlig. Följande står att läsa i det ANDTS-politiska programmet längst ned på s.19: "Särskild fokus vid tillsynen av tobaksförsäljning kommer att ligga på att förhindra försäljning till minderåriga." Jag tycker att det rimmar illa med det lagförslag vi nu har att debattera. Med tanke på denna policyskrivning ter sig detta lagförslag lite obegripligt. Det känns många gånger helt meningslöst med att lägga ekonomiska och personella resurser på saker som sedan, när det verkligen gäller, totalt negligeras. Eller så är det så att den vänstra handen inte vet vad den högra handen gör.

    Jag uppmanar därför landskapsregeringen att omvärdera lagförslaget till den del som det ger 15-åringar möjlighet att sälja tobaksprodukter och att skyndsamt, efter coronapandemin är över, initiera krafttag i arbetet mot ett tobaksfritt Åland.

    Jag ber även utskottet att noggrant sätta sig in i problematiken med exponering av ANDTS-produkter för minderåriga. Tack, talman.


  • Tack, talman! Tack ledamot Holmberg för ett bra och innehållsrikt anförande, vilket jag stöder mycket. Åldersgränsen är en problematisk kollision mellan en ren och skär näringspolitik och socialpolitik som inte riktigt går hand i hand.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:29

    Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Personligen är jag väldigt marknadsliberal. Men ska man verkligen lyckas i de här ANDTS-frågorna så måste det nog finnas starka begränsningar som går ut över näringspolitiken ibland. Redan för ett antal år sedan när vi hanterade tobakslagen så borde vi ha strängerat den ännu mera. Det finns inte ett bevis på att någonting annat fungerar. Där man har lyckats så har man försvårat tillgängligheten och begränsat exponeringen.


  • Tack, herr talman! Jag har en fråga till ledamot Holmberg som pratar om att vi ska gå i bräschen och det är ju detta som det här lagförslaget syftar till. I Finland finns ingen åldersgräns alls när det gäller försäljning av tobak. Om man gissar så har man 14 år som en åldersgräns eftersom det är då som man kan få utföra visst arbete som inte drabbar skolan och ens utveckling, men det finns ingen åldersgräns överhuvudtaget i Finland. Här inför vi nu en 18-års åldersgräns, en åldersgräns som inte har funnits. Är inte det en strängering om något så förstår inte jag hur ledamoten tänker? Vi inför en 18-års åldersgräns för försäljning av tobak, allt för att komma åt att inte ensamma ungdomar ska bli utsatta för ett grupptryck, utan man ska ha en gräns.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:30

    Tack, talman! Tack minister Holmberg-Jansson. Precis som jag nämnde i tidigare replikskifte med ministern så är det väl ett steg i rätt riktning att införa den här åldersgränsen. Men man ger ändå möjligheter för femtonåringar att sälja tobaksprodukter under förutsättning att man har ögonen på sig av en myndig kollega. Jag tycker att man har kunnat ta det två steg till, i alla fall ett stort steg till, och infört 18-års åldersgräns och det skulle ha varit bra med det.

    Många försäljningspunkter är små. Tittar vi arbetsmarknadspolitiskt så finns det ingen vits för småföretagare att anställa en femtonåring om det är så att man bara har en person på jobb till exempel, så det faller på sin egen orimlighet. Jag känner inte till att glasskioskerna här i stan säljer tobaksprodukter. Jag ser inte riktigt var det skulle få så stor verkan. Att motivera det med att det i Finland inte finns någon åldersgräns alls, nej, då är det här ett steg i rätt riktning, men det är ändå inte ett tillräckligt stort steg. Jämför vi vår tobakspolitik gentemot Finlands och Sveriges så är vi långt efter i ambitionsnivån och åtgärder.


  • Tack, herr talman! Resultatet efter att man införde anmälningsplikt vid försäljning av tobak är färre ställen som säljer tobak. Nu strängerar vi det ytterligare. Man måste anmäla och anmäler man inte så får man böter. Idag har det varit frivilligt att anmäla, eller frivilligt är fel ord men det har inte blivit någon påföljd om man inte har anmält. Det kan finnas sådana som inte har anmält att de säljer tobak. Nu blir det dessutom tydligt vem som har tillstånd att få sälja tobak. Man ska ha en egenkontrollplan där man visar hur man kan efterleva att man har uppsikt över en minderårig, en femtonåring som säljer. Det finns väldigt mycket som man ska rapportera och väldigt mycket som man ska hålla kontroll på, allt för att stävja missbruk.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:33

    Tack, talman! Som jag nämnde i mitt anförande så är det också synd att många åtgärder ska vara förknippade med ökad administration. Någonting som vi vill och önskar näringspolitiskt är ju att ha en avbyråkratisering, inte minst många gånger när det gäller företagande gentemot ÅMHM.
    Det faller lite på sin orimlighet också att vi ska öka upp en administration väldigt mycket för att ge möjligheter till femtonåringar att sälja tobaksprodukter.

    Mycket i det här lagförslaget är väldigt bra. Jag tackar landskapsregeringen för det och speciellt minister Holmberg-Jansson, men när det gäller åldersgränsen så mitt marknadsliberala jag till trots tycker att man skulle ha tagit ett steg till och infört 18-års åldersgränsen fullt ut. Det skulle ha signalerat vad man verkligen vill med att ha ett rökfritt Åland om inte alltför många år framåt.


  • Ledamot Wille Valve (M) Anförande | 13:34

    Talman! För ganska exakt två år sedan, den 27 mars 2018, var rubriken på Nya Ålands ledarsida ”En framgångsrik kamp mot rökningen”. Ledaren baserade sig statistik från Nordens Välfärdscenter som visade att ålänningarna är flitigast – i hela Norden - med att fimpa sina cigarretter jämfört med de andra nordiska länderna och regionerna. Knappt 8 % av ålänningarna rökte enligt 2018 års statistik. Statistik ska alltid jämföras och sättas i sin rätta kontext. Jämför detta med att 30 % av befolkningen på våra öar rökte i början av 90-talet. Eller så kan vi jämföra med motsvarande siffror från de områden som vi mest brukar jämföra oss med, nämligen Finland och Sverige. År 2018 rökte 8 % på Åland, 12 % av befolkningen i Finland och 13 procent av befolkningen i Sverige.

    Ledaren slog fast att detta beror på den förda politiken på Åland: Målmedvetna politiska satsningar som gjorts för att minska rökningen – satsningar som Tobaksfri Duo och Tobakskampen.

    Talman! Det finns skäl att stanna upp och häpna lite över att vi faktiskt nått så här långt på Åland. Det råder nämligen ingen brist på tobaksprodukter i vårt landskap eller på de internationella vatten som omger oss.

    Det är bra att denna framgångsrika kamp fortsätter i form av riktade, väl övervägda åtgärder i form av en uppdatering av tobakslagen som utgör en väl avvägd, riktad strängering. Som en följd av förändringarna blir det mycket svårare att saluhålla icke-legala, icke-ursprungsmärkta tobaksprodukter och det införs en åldersgräns för försäljning, 18 år som dock undantagsvis kan vara 15 år om en myndig kollega utövar tillsyn. Detta är, i Moderat Samlings ögon, ett starkt inspel i den i samhället pågående ”Tobakskampen”.

    Varför är då just kampen mot tobak så viktig? Jo, forskning efter forskning visar att tobak sänker tröskeln för andra former av rusmedel – sannolikheten att du prövar alkohol eller droger är rejält förhöjd i gruppen ”rökare”. Mot den bakgrunden är det kanske inte förvånande att vi parallellt, med den tidigare beskrivna utvecklingen, ser en tydlig minskning i drickandet hos våra unga och ett ökat intresse för renlevnad. Ett tecken i tiden är möjligen också att risk- och missbruksarbetet i ökande grad intresserar sig för äldres rusmedelsbruk.

    Talman! Detta är bra gjort. Vi ska fortsätta bygga på denna positiva och starka trenden som vi har. Personligen tror jag fortsättningsvis mycket på att bygga vidare på den ”renlevnadstrend” som vi kunnat se också hos våra åländska ungdomar – idrotten och framförallt inkluderande sport är en mycket viktig nyckel.

    Avslutningsvis vill jag inte kommentera det som ledamot John Holmberg var inne på i Liberalernas gruppanförande där han sade: "Åland ligger åratal efter i åtgärder och ambition". Möjligen, men vi är före i det som räknas dvs. resultatet. Resultatet räknas. Måste vi alltid ha en strängare lag på Åland för att man har det på andra håll? Måste vi överhuvudtaget ha en lag som lösning på våra samhällsproblem? Vi har nått 8 procent och vi har inte nått det med att strängera allt, utan vi har nått det med rätt åtgärder. Talman, det borde rimligtvis vara bra. Tack för ordet.


  • Tack, talman! Tack ledamot Valve för ett initierat anförande. Med statistik kan man visa på mycket. Det som oroar mig väldigt mycket, med tanke på rökvanorna som speciellt ungdomarna på yrkesgymnasiet har, är att renlevnadsfrågan faktiskt har blivit en klassfråga sedan ett antal år tillbaka. Antingen sköter du om din kropp, sover ordentligt, äter frukost på morgon, röker inte och läser läxorna, eller så kan du - tyvärr som det också visar sig - inte äta frukost, sover väldigt dåligt, struntar i skolan och röker. Vi ser ett tydligt mönster på det när vi tittar på Ålands gymnasium och skillnaderna mellan Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium. Jag vet att styrelserna sedan många år tillbaka har jobbat tillsammans med personalen att skapa rökfria områden kring skolområdena, men det är tyvärr omöjligt på grund av lagstiftningsproblematiken.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:39

    Tack ledamot Holmberg. Undertecknad har haft ett gott samarbete också med ledamoten i Ålands gymnasiums styrelse.

    Men ledamoten Holmberg, innan vi inte drar åt nikotin svångremmen så finns det skäl att fundera på vad det är som vi vill komma åt. Vad är vår lokala specialitet? Historiskt sett har snuset varit vår specialitet. I färskare statistik finner vi dock att intresset för e-cigarretter har ökat på våra öar och skär. Då menar undertecknad att åtgärder för att främja folkhälsan uttryckligen bör vara inriktad på de som har problemen, vilket sannolikt är e-cigaretter också efter vi har gjort det svårare att saluhålla e-cigaretter, vilket vi gjorde för fyra år sedan när vi satt i samma regering.


  • Tack, talman! Det går trender i allting. Rökningen har minskat inom vissa ungdomsgrupper och snuset har gått åt motsatt håll och ökat. Detsamma gäller där alkoholkonsumtionen minskar så går droganvändningen uppåt.

    Visionen måste ändå vara att stoppa rökningen i unga åldrar, det är där som den stora kulturförändringen måste göras. Det oroar mig, men jag tror att det finns ett stort mörkertal i "Hälsa i skolan" rapporten, jag tror att det är betydligt fler än 22 procent som röker i Ålands yrkesgymnasium.

    Vi ska inte slå oss för bröstet och tycka att vi är bäst även fast en statistik visar på att vi röker mindre totalt sett än i Sverige och i Finland. Vi ska grepp den här problematiken och arbeta stenhårt för att komma under 5 procent. Det är gränsen för att vi ska kunna kalla oss rökfritt.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:41

    Ledamoten Holmberg, jag menar tvärtom. Det finns skäl att notera varje framgång vi gör på det här området, vilket också Nyans ledare noterade den 27 mars 2018. Googla gärna fram detta, ledaren är fullspäckad med fakta och siffror som underbygger hur framgångsrik den åländska tobakskampen har varit i ett nordiskt perspektiv. Jag tycker inte att det finns något skäl att tona ner det eller mörka det, utan vi ska vara glada över att vi har nått så här långt att det bara är 8 procent av ålänningarna som röker.

    Det nämndes också tidigare i debatten att coronan möjligen kan ha en positiv effekt. Det är möjligen för tidigt att sia om det, men det är åtminstone ett uppmuntrande tecken i skyn.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Anförande | 13:42

    Talman! I landskapslagen om tobak och relaterade produkter, den så kallade tobakslagen, finns bestämmelser som begränsar det skadliga tobaksbruket, begränsar tobaksrelaterade produkter i syfte att minska de skadeverkningar som bruket orsakar. Lagen finns också till för att öka trivsel och välbefinnandet hos dem som inte själva nyttjar produkterna.

    Lagförslaget vi nu behandlar rör främst detaljbestämmelser av tekniskt slag genom spårbarhet och säkerhetsmärkning av tobaksprodukter i syfte att enligt landskapets ansvarsområde underlätta bekämpningen av olaglig handel och samtidigt gynna folkhälsan. Bra!

    Talman! Jag vill resonera över den andra paragrafen angående tobaksprodukternas försäljning. I lag får inte tobaksprodukter säljas eller på annat sätt överlåtas till den som inte har fyllt 18 år. Varför vill låta 15-åringar sälja tobaksprodukter i näringsverksamheten? Jag förstår att detta är ren och skär näringspolitik, men inte hur detta fungerar parallellt med målet att Finland ska bli tobaksfritt år 2030? Är detta verkligen rätt väg att gå? Vilka signaler sänder vi ut? Vilka normer har vi egentligen i samhället?

    Social- och hälsovårdsministeriet i Finland har i ett betänkande till riksdagen uppgett att om åtgärderna i den tilltänkta färdplanen mot ett tobaksfritt Finland 2030 genomförs systematiskt så kommer användningen av tobaks- och övriga nikotinprodukter i Finland att upphöra helt före utgången av år 2030. Där i finns också åtgärden att försäljning och användning av nikotin- och tobaksprodukter ska förbjudas för personer under 20 år. Åldersgränsen ska också gälla införsel och innehav av produkterna. Så resonerar man där.

    I paragraf 13 b i lagförslaget kräver man ansvar från evenemangsarrangörer om man försummar de åtgärder som skyddar mot tobaksrök, men hur resonerar man angående böter för nedskräpning och miljöförstörelse?

    Tobaksbruket är inte bara skadligt för människor, det är också ett enormt miljöproblem lokalt och globalt.
    I Finland slängs årligen cirka fyra miljarder fimpar, som inte bryts ned, direkt på marken. Dessa utgör 680 000 kilo farligt avfall. De utvecklas så småningom till skadlig mikroplast och inte nog med det, fimparna innehåller giftiga ämnen som till exempel kadmium. Då fimpen kastas i naturen lakas de giftiga ämnena ur och andra flera studier visar att lakvatten från cigarettfilter är akut giftigt för våra fiskar. Småfåglar samlar fimparna från marken och bygger bon och skydd åt sina ägg och fågelungar.

    Eftersom tobak är en mono gröda som inte odlas tillsammans med andra grödor så leder tobaksodling också till utarmade jordar och minskad biodiversitet. Tobaksodlingen kräver enorma mängder bekämpningsmedel. Något som få känner till är att det krävs mycket trä för att tillverka tobaksvaror. WHO beräknar att det krävs ett träd för att tillverka 300 cigaretter och varje år skövlar cigarettindustrin stora arealer för att komma åt de 11,4 miljoner ton träd som krävs till den globala tillverkningen av cigaretter.

    Talman! Att utkräva ansvar och jobba för att minska tobaksbruket är bra, men man borde också ta kraftigare tag i lagen med tanke på miljön.

    Jag hoppas att tobaksbruket blir en företeelse i jämförelse med att man förr åkte ut med båten och dumpade allt avfall i havet. Det var någon som man nu tänker tillbaka på och konstaterar att man inte visste bättre förr. Nu vet vi. Tack.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 13:46

    Talman! Jag reagerade på en mening i ledamot Eckermans anförande, att detta skulle vara ren och skär näringspolitik. Detta är ju en strängering över hela linjen. Det finns ingen liberalisering i detta lagförslag. Det är en strängering i syfte att främja folkhälsan, vilket också beskrivs i lagförslaget. Den som hittar en liberalisering i det här lagförslaget bjuder jag på en lunch.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 13:46

    Tack, talman! Tack ledamot Valve. En liberalisering är det inte, men jag instämmer i föregående talare, ledamot John Holmberg. Är det en 18-års åldersgräns så ska det väl också vara 18-års åldersgräns. Vi vuxna måste sända ut de signalerna och visa vilka normer vi ska följa även inom tobaksförsäljningen.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 13:47

    Det för ju oss in på ett litet principiellt resonemang. Vi har de facto idag inget problem med tolvåringar som säljer tobak på Åland. Jag känner åtminstone inte till att det skulle ha förekommit i någon ombudsmannamyndighetsrapport eller i någon ANDTS-rapport. Det existerar inte. Trots det så inför landskapsregeringen en åldersgräns på 18 år. Femtonåringar får sälja, under förutsättningar att en vuxen håller uppsyn över femtonåringarna.

    Femtonåringar är straffmyndiga, kan själv ingå och avsluta arbetsavtal och vårt samhälle fäster en ganska stor tilltro till femtonåringars förmåga, men de kan dock inte sälja tobak med en vuxen närvarande. Jag kan personligen tycka att det ändå måste betraktas som en ganska marginell företeelse i vårt samhälle.


  • Ledamot Jessy Eckerman (S) Repliksvar | 13:48

    Tack, talman! Jag kan dra en parallell till min egen ungdomstid. På den tiden fick inte personer under 15 år röka. Det fanns cigarettpaket framme på hyllorna i snygga graffitimönstrade askar. Folk från mellanstadiet och uppåt fick tag i tobaken. Det hade egentligen inte så mycket att göra med åldersgränsen för personen som sålde, om det var en femtonåring eller en sjuttioåring. De personer som det var lättas för minderåriga att köpa ut cigaretter av var oftast sådana som var över 18 år och tyckte att det var ganska gulligt och roligt att låta ungdomar röka.

    Jag tycker inte att det är argumentet som ni försökte föra fram mot en uppluckring av åldersgränsen i vissa avseenden håller.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Anförande | 13:49

    Tack, herr talman! Framför oss har vi en lagändring som i stort är mycket positiv. Handeln med tobaksprodukter får ett strängerat ramverk och där samhällets kontroll över tobakens väg från producent till konsument stärkts. Det är helt enligt tidens- och omvärldens anda och EU:s tobaksdirektiv.

    Genom en strängare tobakslagstiftning kan Åland som samhälle inte bara ta ett förebyggande ansvar genom att kontrollera de händelseförlopp som i slutändan hamnar hos den skattefinansierade vården, utan nu har vi politiker en ypperlig chans att på Åland, med åländsk lagstiftning, kunna skicka en tydlig signal till våra medborgare, till omvärlden och till kommande generationer om att tobaken ska regleras hårt.

    Om vi i dagens läge ännu inte kan förbjuda den så är den minsta form av reglering ändå att tobaken enbart ska förbehållas och hanteras av vuxna myndiga människor, både när det gäller inköp, försäljning och användning.
    Första paragrafen, första momentet lyder: ”Syftet med denna lag är att begränsa det för hälsan skadliga bruket av tobaksprodukter och relaterade produkter samt att minska de skadeverkningar bruket orsakar”

    Därför, herr talman, är jag förvånad och mycket frågande till varför regeringen nu väljer att lägga slack på linan när det gäller den nya åldersgränsen för försäljning av tobaksprodukter. Man väljer, i denna annars tydliga och folkhälsofrämjande lagtext, att tillåta tobaksförsäljning av en person som har fyllt 15 år, under någon slags tillsyn av en myndig kollega. Det låter helt främmande i mina öron, och även bland de öron bland folk som jag har diskuterat den här lagen med sedan den kom upp till kännedom. Det finns i allmänhet ingen förståelse varför man inte man går hela vägen ut och faktiskt lägger än 18-års åldersgräns på försäljningen.

    Har det gjorts en barnkonsekvensanalys på denna paragraf? Inte som jag har sett i alla fall. Om så är fallet eller om det finns planer på det så blir jag gladeligen upplyst. Hur har regeringen tänkt att kontrollen, tillsynen, av myndiga personer ska utföras? Idag har vi ofta expeditinloggning på servicestationer och butiker där man vet vem som har sålt, men det säger ingenting för en ögonkontakt kan inte loggas på något sätt.

    De senaste tre årens provköp som gjordes av ÅMHMs och fältarnas testgrupper visade tydligt att det redan är svårt för unga myndiga expediter att våga fråga om legitimation av unga personer. Vad ska det inte vara för en 15-, 16-, eller en 17-åring när ens kompisar kommer in? I praktiken, som det ofta sker, kan en myndig kollega vara ute i lagret eller helt enkelt inte är närvarande. Ungdomen får dessutom själv lättare tag i tobak genom kontanthanteringen. Det går utan problem, det går inte att se vems fickor de pengarna kommer ifrån.

    Vi pratade om procent av gymnasieungdomar som röker. Folkhälsan och fältarna gjorde en drogvaneundersökning i augusti 2019 och den visade att 23 % av gymnasieungdomarna röker. Precis som min partikollega John Holmberg sade så visade det sig att yrkesgymnasiet överväger enormt.

    Herr talman! En av de största riskfaktorerna som leder till tobaksanvändning bland yngre är det som kallas social exponering, alltså att man aktivt deltar i eller befinner sig nära inpå användning eller hantering av tobak i det vardagliga livet. Den mesta forskningen kring ungdomars alkohol och tobaksvanor pekar på att just vuxnas attityd gentemot ungdomars användning är den största risk- eller skyddsfaktorn. Precis som ledamot Eckerman tidigare sade så handlar det alltså om signaler. Ungdomar dricker eller röker mer eller mindre beroende på om de vuxna har en tillåtande eller restriktiv attityd. Detta har till och med visat sig vara en viktigare faktor än de vuxnas egna användning. Här är tydliga signaler viktiga. Andra paragrafens sista mening bidrar inte till det bordet. Snarare tvärtom!

    Tobaksrökning är ett vuxenproblem som vi till varje pris ska undanhålla våra ungdomar. Precis som en mariehamnskrögare uttryckte sig om den kommande alkoholförordningen: Om du inte får använda det, så ska du inte heller få sälja det! Som fältare och vuxen i ungdomars närhet håller jag helt med: Ungdomar ska inte ha med varken tobak eller alkohol att göra i något sammanhang, varken som köpare eller som försäljare!

    Någon får förklara för mig varför vi ska försätta våra ungdomar i dessa svåra och socialt förkastliga situationer. Förutom att handeln kan tillskansa sig billig arbetskraft så ser jag ingen som helst logik i att ha 15-åringar att stå och sälja tobak eller alkohol heller för den delen. Tack, herr talman.


  • Tack, talman! Jag är riktigt glad att ledamot Påvals nämnde barnkonsekvensanalys. Det saknade jag i beredningen när jag läste det. Lagar som rör barn, som ju denna gör, ska ha en barnkonsekvensanalys. Men vi får ta det med oss till social- och miljöutskottet och se vad vi kan göra, se om vi kan få en analys i efterhand eller begära en, eller hur vi kan göra. Jag är glad att ni nämnde det.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 13:55

    Tack, herr talman! Jag ser själv fram emot behandlingen i utskottet, speciellt att få höra de sakkunniga i det här ärendet. Små fåglar har viskat i mina öron att det finns inte så mycket stöd bland sakkunniga experter och de som arbetar inom området ANDTS - alla som jobbar med drogförebyggande, alkohol- och tobaksförebyggande och med ungdomar. Det finns en stor kritik kring det här.


  • Tack, fru talman! Hur många i salen visste om att det inte fanns en åldersgräns tidigare för vem som fick sälja tobak? Det har inte funnits en åldersgräns tidigare. Barn har fått sälja tobak helt fritt, utan någon som helst kontroll av någon äldre person. Nu strängerar vi det här och gör en 18-års åldersgräns där det finns ensamma försäljare. Vi vet att det finns ensamma försäljare i glasskiosker, om det är någon som anser att det är värt att betala 70 euro, tror jag, per tillstånd när man tjänar några cent per ask, om det är någon som anser att det är värt att sälja tobak i sin kiosk. Idag har inte funnits någon kontroll vem som har sålt när det gäller ålder. Det inför vi nu.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 13:57

    Tack, fru talman! Precis, och det är i rätt riktning. Men precis som minister Holmberg-Jansson sade så är det inte så många som har vetat om att det inte har funnits någon åldersgräns. De som vi har pratat med i allmänhet så har absolut alltid trott att det har funnits en 18-års åldersgräns, precis som med alkoholförsäljningen, och som också ska finnas.

    Nu har vi alltså i vårt samhälle en anti-rökningstrend som har varat i minst 15 år. Därför är det i praktiken inte heller någon som har tänkt på den saken. Varför då inte löpa linan ut och faktiskt rida på en sak som personer i allmänhet inte överhuvudtaget skulle rycka på axlarna över? Utan de tänker, jaha är 18-års åldersgränsen ny, men det är ju självklart.

    Oavsett om man har en person som har ögonen på sig eller inte, och som jag i min förra yrkesroll och i tidigare yrkesroller har sett, så kommer detta i praktiken inte att fungera. Det kommer inte att finans kontrollverktyg som kommer att se till att övervakningen sker på rätt sätt, tyvärr.


  • Vi inför nu en strängering av anmälningsplikten. Det betyder att ÅMHM nu kommer att ha full kontroll på alla ställen som säljer tobak och det har man inte haft tidigare. ÅMHM har en roll att se till att lagen efterföljs. Är det så att man som medmänniska ser att en femtonåring säljer tobak utan att en artonåring finns närvarande, då anser jag att man ska meddela ÅMHM att de ska göra en kontroll att det sköts på rätt sätt. Det här är ålagt ÅMHM att kontrollera. Det är ålagt att de som har ett försäljningstillstånd får sälja tobak och efterfölja det som lagen kräver.

    I höst kommer ÅSUB igen att göra en undersökning som görs med jämna mellanrum när det gäller ålänningarnas alkohol-, narkotika-, och tobaksbruk samt spelvanor. Vi kommer att göra en grundlig analys som tidigare.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 13:59

    Tack, herr talman! Tack minister Holmberg-Jansson för den utläggningen. Det är just köptillfället som jag anser att i princip är omöjligt att kunna kontrollera gång på gång. Man kan logga vem som säljer vad, men i praktiken så vet alla personer som har jobbat i serviceyrken, där du är flera än en på plats, att det inte alltid går till på det sättet.

    I stället kunde man ha en artonåring som säljer tobak, lika bra som att ha två personer på plats. En person står exempelvis i lagret eller står och plockar upp varor och sedan kommer det in en person som ska köpa tobak, ska kan den personen ställa sig bredvid och glo på det här? Den personen kan lika bra gå runt kassan och sälja tobaken själv. Det är just den här biten som jag personligen tycker att känns helt orimlig faktiskt.


  • Tack, talman! Detta bra att ledamot Påvals tar upp gymnasiet, vilket jag också nämnde i en replik tidigare. Det är ju lätt att trolla med siffrorna när man pratar statistik. Tittar vi generellt på Åland så röker vi mindre än våra närregioner, men vi har ändå sub grupperingar som röker mer. Det har också blivit en socioekonomisk klyfta. Tittar vi till exempel på yrkesgymnasiet, som ligger väldigt högt, så röker drygt 20 procent av yrkesgymnasiets elever.

    Därför är det väldigt, väldigt viktigt att vi strängerar möjligheterna skaffa sig tobaksprodukter i tidiga år. Det kan faktiskt vara så att en studerande från yrkesgymnasiet sommarjobbar och säljer åt sina kompisar. Varför inte ha en 18-års åldersgräns? Jag håller med ledamot Påvals. Varför inte ta steget fullt ut när vi nu en gång tar ett steg framåt? Det är ett steg framåt, men vi behöver ta ett större steg.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:01

    Tack, herr talman! Det är precis just så att det går att trolla med siffror, men vi pratar också om olika undersökningar. "Hälsa i skolan" nämndes tidigare, jag nämnde Folkhälsan och fältarnas drogundersökning som gjordes i höstas och det är en annan undersökning som gjordes på plats direkt.

    Precis som ledamot Holmberg sade så finns det artonåringar som kommer ut varje år från gymnasiet som behöver jobb och sommarjobb och som inte hittar arbete. Det finns redan en åldersgrupp över 18 år som behöver och kan ta jobben. Det är ju inte så att vi har brist på arbetskraft i den här branschen direkt. Vi behöver inte ha femtonåringar som säljer tobak. Det bara är så.

    Speciellt efter coronan nu så finns det bland jordbruken många arbetsplatser som 15-, 16-, och 17-åringar
    kan ta och där vi har problem med att få in arbetskraft utifrån. Även ur en näringspolitisk synvinkel så finns det inte någon logik i den här lagstiftningen överhuvudtaget. Det är synd.


  • Tack, talman! I de här frågorna står man alltid i en korsning, antingen går man "all in" hundra procent, vi ska ha ett rökfritt Åland och då tar man de bestämmelser och den lagstiftning som behövs för att göra det, man tar de åtgärderna. Tillsammans med det paketet så kommer vissa negativa effekter, till exempel att en femtonåring inte kan sälja tobak i en kiosk eller i en butik.

    Men vill man nå målet så gäller det att titta framåt och konstatera att vi behöver ha den här lagstiftningen strängerad för annars lyckas vi inte. Ingenting annat fungerar, det har vi bevisat redan under flera år.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:03

    Tack, herr talman! Precis som tidigare nämnts så finns det en idévärld, det finns en utopi och så finns det en verklighet som vi lever efter. I den verkligheten så har vi fyrkantiga ramverk där det finns hörn som man ta sig runt och som i praktiken är möjliga att forcera. Det är precis just det som kommer att ske här och det görs redan. I dag har vi artonåringar som inte kan säga nej till sina kompisar. Där är problemet.

    År 2016 gjordes en provköpsrunda, ÅMHM och fältarna gjorde rundan tillsammans med Ålands yrkesgymnasium. Det visade sig att första året som vi hade genomkörningen så under 66 procent av köptillfällen efterfrågades inte legitimation. Under majoriteten av dessa tillfällen så var det en ung person som stod i kassan och som inte vågade fråga legitimation av en person som uppenbart såg minderårig men som inte var det såklart.


  • Tack, herr talman! Tack till ledamot Påvals. Det var som att höra min tidigare kollega Göte Winé och hans engagemang för barn och unga. Jag vill bara säga att det kändes skönt att ha en sådan röst tillbaka här i lagtinget med det engagemanget för barn och unga, och särskilt i kampen mot droger, alkohol och tobak. Tack från min sida!


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 14:04

    Tack, herr talman! Det som man har gemensamt när man har jobbat i den här branschen är att man just ser det som ledamoten Eckerman nämnde, tydliga signaler. Det är de signaler som man skickar ut som bestämmer vad som sedan händer. Vad som i praktiken görs av vuxna så i slutändan berör det egentligen inte konsekvenserna, utan det handlar om vilka signaler man skickar ut.

    Om man lägger ut en strängering, om man ser till att man är restriktiv, precis som en förälder är restriktiv gentemot sitt barn när det gäller alkohol- och tobaksanvändning, då visar all statistik att tobaksanvändning kommer att minska. Det är entydigt.

    Vi har en chans här nu. Nu kan Åland vara i bräschen för att faktiskt se till att vi blir tobaksfria innan alla andra regioner i hela Skandinavien. Vi ska se till att vi faktiskt strängerar den här lagstiftningen. Den är på god väg, många delar är jättebra. Men det här lilla kryphålet som man har hittat, det ger jag ingenting för.


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet
    omfattas? Omfattat.

    Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.