Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Korrigering: Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet, såsom vi kommit överens om i talmanskonferensen.

Tack, herr talman! Inledningsvis vill jag konstatera att vi har ganska gott vatten här på Åland. Jag brukar vanligtvis dricka vatten varje dag och jag kan konstatera att det är av bra kvalitet. Jag kan också konstatera det eftersom jag har varit till i Ålands Vatten här helt nyligen, i fredags, och dricksvattnet som vi använder idag på Åland är av bra kvalitet.

Till det här ärendet. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar ändringar i landskapslagen om allmänna vatten och avloppsverk, blankettlagen om hälsoskydd och landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter. Det gör vi för att genomföra det nya dricksvattendirektivet vilket innebär att diskussionen i huvudsak handlar om det nya dricksvattendirektivet och dess innebörd för Åland.

Dricksvattendirektivets uppdatering går ut på att människor inom EU ska få renare och bättre vatten samt en mer transparent hantering av dricksvattenfrågorna. Direktivet handlar om hela produktionskedjan från råvattentäkt till slutkund, dvs. vattenkranen, och alla steg däremellan.

Pris, volym och kvalité ska rapporteras till slutkunden minst en gång i året samt hur kostnadsstrukturerna ser ut mellan rörliga och fasta kostnader samt vilka åtgärder vattenbolaget vidtagit för att bibehålla god vattenkvalité. Just nu pågår det en vernissage i Jomala bibliotek. Ålands Vatten har genomfört vissa åtgärder i södra ändan av Långsjön i Gölby. Ett exempel är en typ av våtmarkslösning som man har genomfört där, ett förbättrat åkerdike. Jag tipsar om våtmarkswebben, där man kan gå in och titta på de här olika åtgärderna som genomförs.

Information ska finnas tillgänglig på internet angående vattenkvalité, överskridande av kvalitetskrav, tips på hur man kan spara vattenförbrukning, vattenanläggningens effektivitet, läckagenivåer från ledningsnätet samt nödvändiga investeringar i framtiden. Investeringar kan ju vara av olika karaktär. Vi är kunder i vattenbolagen genom att vi köper vatten och att transparensen ökar gällande kostnadsstrukturen är bra.

Det följer dock med lite andra saker också i det här direktivet. Det blir ökade rapporteringskrav. Vad konsekvensen blir avgörs av hur systemen utformas och hur smidigt det går att rapportera in de efterfrågade uppgifterna. Planen är att vi ska använda oss av finska system för att rapportera till ett nationellt system för att sedan vidarebefordra uppgifterna till EU. Det är inte klart hur dessa ska rapporteras in eller vad som ska rapporteras in trots att direktivet skulle ha varit implementerat senast i januari 2023. Men med tanke på att allting inte är klart ännu så vet jag inte om det har så stor betydelse. Överlag så kan man säga att det låter ganska bra att det blir bättre. Det blir mer rapportering och ökad transparens.

Jag tycker att den här senaste debatten handlade mycket om hur dålig kvalitet vi har på dricksvattnet här på Åland. Jämför man med hur det ser ut på många andra ställen i Europa så har vi väldigt bra dricksvatten här på Åland. Så det här direktiv är nog i huvudsak anpassat för kontinenten där man har stora problem med dricksvattenkvaliteten och inte direkt för Åland.

Konsekvensen av de här åtgärderna blir då ofrånkomligen att kostnaden till viss mån ökar för slutkunden, alltså vattnet blir dyrare. Vi betalar vattnet med hjälp av avgifter idag. För att finansiera ökade rapporteringskrav och ökad transparens, som vi ser att är bra, så måste priset bli dyrare om vi bibehåller samma finansieringsmodell som idag.

Man kan ju också tycka att det är lite konstigt att vi genomför ett direktiv som vi inte vet konsekvenserna av. Man kan jämföra med den kritiken som har framkommit mot vattenlagen, där man säger att vi vet inte konsekvenserna av det här och därför kan vi inte genomföra det. Men nu står vi i beredskap att genomföra ett EU-direktiv som i princip har samma situation. Vi vet inte riktigt vet vad som ska rapporteras in eller hur det ska rapporteras in, men det ska genomföras. Det är ju inte någonting som vi kan besluta om själva utan vi är med i unionen och vi behöver följa det här.

Avslutningsvis vill jag flagga för att jag tror att det här kan få konsekvenser för våra små vattenproducenter på Åland. Den ökade administrativa bördan kan leda till att det blir svårt att fortsätta i nuvarande form som i dag. Vad det sen i sin tur leder till det så det är att skåda i framtiden. Men det blir mer effektivt om det är en eller ett fåtal aktörer som sköter rapporteringen och inte alltför många små. Det är en i huvudsak en sak för kommunerna att ta ställning till.

Det här var dricksvattenkvalitet. Tack för mig!

Talman! Ministern talade en hel del om kostnader i sitt anförande. Visserligen är det så, man pratar om utökade resurser. Men vad säger ministern för vinster i det här? Alltså får vi bättre kontroll på spillvatten? Kan vi åtgärda långvariga läckor? Får vi kontroll på vart vattnet hamnar så att man kan göra korrekta debiteringar? Det torde ju också ha effektiverande åtgärder. Ministern har en tradition av att vara väldigt negativ till de EU-direktiv som kommer. Men finns det inte också en uppsida med det här direktivet?

Tack, herr talman! Generellt sett när det kommer lagstiftning och direktiv som inte är anpassade för åländska förhållanden så är jag negativ, ja.

Men det finns positiva saker i det här också, jag försökte lyfta upp det. Just de här delarna som handlar om att transparensen ökar, det vill säga att man ska kunna se vad man betalar för och vilka investeringar som till exempel ett vattenbolag gör för att förbättra vattenkvaliteten, det är positivt. De delarna är positiva.

Talman! Anpassat för stora EU-länder eller inte så har det ju visat sig att den klimat- och miljölagstiftning, i det här fallet vatteninbesparande lagstiftningsåtgärder, så kommer ju från EU. Landskapsregeringen tar inga egna initiativ. Så till den delen får vi väl vara glada åt EU också i det här fallet.

Men jag har en fråga till ministern. Vi har nu två andra lagar gällande vatten som är på gång; vattentjänstlagen och den mycket omtalade vattenlagen. Vore det inte bra om de här tre kunde sambehandlas? Hur ser tidtabellerna ut? Finns det möjlighet till det? De är ju ändå kommunicerande kärl till vissa delar. Det vore kanske bra att ta ett helhetsgrepp om vattenfrågorna.

Tack, herr talman! Det är dessvärre inte möjligt för att vi är inte i en sådan fas av lagstiftningen så att vi kunde sambehandla de här ärendena.

Sen vad gäller effektivisering så lever i alla fall jag i den förhoppningen att bolag jobbar med att effektivisera sin användning av sina resurser hela tiden. Det är väl det som bolag gör.

Tack, talman! Det här är ytterligare en lagstiftning som vi inte har initierat själva, utan det kommer från annat håll som det oftast gör nuförtiden. Det är mera administration, mer byråkrati och i viss mån så rapporterar vi saker som vi redan känner till, så vi kan nog vidta åtgärder ändå om vi vill.

Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag tänker fråga ministern så här när det gäller vårt dricksvatten, som ju är den viktigaste livsmedlet överhuvudtaget för oss. Vi har lite olika uppfattningar. När jag begärde ordet så tänkte jag att råvattentäkterna är i dåligt skick och här får jag veta att vi har ett bra dricksvatten. Så vi har lite olika utgångspunkter, men om man utgår från att det är i dåligt skick. Vad borde vi göra nu för att få det i skick? (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Ålands Vatten har ju sagt att vi kommer inte att ha nog med vatten för framtiden och vi har inga befintliga sötvattentäkter som vi kan ta i bruk för att tillgodose det här behovet. Det är väl det som har varit fokus.

Vad behöver vi göra? Ja, jag är ingen expert på vattenfrågor utan jag väljer att förlita mig på experterna. Men man kan säga så här att den kostnaden, 40 miljoner, som man pratar om, det är ungefär vad en splitterny skärgårdsfärja kostar, så man kan sätta de frågorna lite i relation till varandra med tanke på det här spörsmålet som har lämnats in här osv.

Tack, talman! Jag tänkte mera på kostnaden för att göra våra nuvarande råvattentäkter i skick. Vad pratar vi om då? 10 miljoner? Fine! Hur länge behöver vi vänta innan de är i skick om rätt åtgärder sätts in? 10, 5 eller 15 år eller hur länge tar det?

Den sista saken, det nämndes här att man behöver rapportera svinn och dylikt, vi känner ju till hur mycket svinn det är och vad man kan göra åt det vet vi också. Men det kostar. Mariehamns stad till exempel köper in 1 miljon kubikmeter vatten per år, 230 000 rinner ut i svinn. 230 000 kubikmeter! Alla de här sakerna behöver vi inte rapporteras någonstans. Vi känner till det redan. Frågan är vad vi ska göra.

Tack, herr talman! Det är mycket klokt resonerat. Jag tänker samma sak, vi känner ju till här. Vi behöver inte ha ett EU-direktiv för att veta om att avloppsnätverket är i dåligt skick och går sönder med jämna mellanrum.

Men vad behöver vi göra? Alltså, det är ju långsiktiga åtgärder. Det är ingenting som går snabbt, precis som ni var inne på här när gödselfrågorna diskuterades.

Nu har vi det här projektet som vi har påbörjat, konkreta vattenåtgärder och jag inte kan prata om detaljerna mera för de är inte helt klara. Det är ett fyraårigt projekt.

Sedan när jag talade om att man följer upp det där under en femårsperiod, så det är åtminstone tio år innan vi vet något om de sötvattentäkter som omfattas av det här projektet. Kostnaderna kan jag inte heller svara på i det här skedet.

Talman! Även om dricksvattnet håller god kvalitet som vi ska vara stolta över, så behöver det inte vara så att källan håller god kvalitet. Våra dricksvattenresurser idag är under hård belastning och har så varit under en lång tid, och också de potentiella dricksvattentäkterna är inte tjänliga för att vara dricksvattentäkter idag. Därför måste vi också prata om uppströmsarbete, det vill säga hur vi har skapat en sådan situation överhuvudtaget. Hur kan vi också lösa den situationen? Jag skulle vilja ställa den frågan till miljöministern. Hur ser han på behovet av lagstiftning för att skydda dricksvattenresurserna som vi har idag och också potentiella dricksvattenresurser? För det ska väl inte fortsättningsvis vara tillåtet till exempel för jordbruket att fortsättningsvis släppa ut så mycket fosfor och kväve som man har gjort? Eller litar miljöministern på enbart frivilliga åtgärder?

Ja, det var flera där. Men vi har ju ett modernt reningsverk fortfarande idag vilket säkerställer att vi har ett bra dricksvatten.

Sedan vad man behöver göra så jag är nog inne på den linjen också att skyddszoner framförallt längs med dricksvattentäkter är nog helt nödvändiga för fortsätta att kunna ha bra status på vattnet. Vad behöver man göra? Är det lagstiftningsåtgärder eller är det frivilliga initiativ? Jag tänker att vi har börjat ett projekt nu för vad som behöver göras överhuvudtaget och det kommer ju att komma fram till en mängd åtgärder som man sedan får ta ställning till.

Talman! Det här projektet som pågår under fyra år som landskapsregeringen initierat, det är gott, det är väldigt fint, men det är ju en sista lösning. Det är ju det som behöver göras i form av återställningsåtgärder för att förhindra att näringsämnen kommer dit vi inte vill ha dem. Det jag pratar om är, hur ska vi förhindra att näringsämnena överhuvudtaget behöver bromsas upp? Hur kan vi göra verksamheterna mer cirkulära? Hur kan vi hitta lagstiftning som gör att vi skyddar dricksvattentäkter och potentiella dricksvattentäkter från den här typen av belastning så att vi inte riskerar att behöva göra stora investeringar innan vattnet kommer till vår kran? Det är ju totalekonomi som vi pratar om här. Jag skulle vilja höra miljöministern också resonera kring till exempel behovet av lagstiftning vad gäller gödselfabrikat.

Vi håller på nu med vattenlagen och är den är ute på en testrunda nu. Jag tänker att det är ju ett steg i rätt riktning när vi kommer vidare med den. Men det är lite för tidigt att uttala sig, den är inte här i salen nu och det är inte den som vi debatterar, även om vi nu håller på med den lagstiftningen också. Så något mera har jag egentligen inte att tillägga, förutom att vi har startat det här projektet och då ser man vilka åtgärder man kan införa. Det handlar om näringstillförsel, det är ju det som är det avgörande. Annars spelar ingen roll om man till exempel muddrar om det bara kommer mera, så det har ledamoten rätt i.

Herr talman! Det där med rent dricksvatten så det mesta går ju att rena, det är bara en fråga om kostnader och hur mycket kemikalier som man använder. Bara för 2022 så ökade kostnaderna för kemikalierna inom Ålands Vatten med 60 %. Allt är en fråga om det.

Däremot så är jag lite fundersam över att ministern inte nämnde att det här som nu ligger på bordet bara är en bråkdel av dricksvattendirektivet som helhet. Det ska ju vara implementerat som sin helhet 2026. Det är verkligen stora förändringar som ska komma till både med de små vattenbolagen men också de befintliga för att rena all arsenik, bly och mikroplaster och allt annat. Hur ser ministern på hela implementeringen av direktivet och vad ska vi ha för strategi för att nå de målen?

Tack, herr talman! Jag tänker att det här är de ändringar som är här nu och det är de som vi tar ställning till här och nu i dricksvattendirektivet. Att uttala sig om hela lagen nu så jag tycker att de här ändringarna som är med i lagförslaget just nu är tillräckliga att debattera nu. Det är det som finns med i förändringarna som vi debatterar.

Ja, men det är ju verkligen att springa in i framtiden med fel kroppsdel. Den här delen av det här direktivet borde ju ha varit implementerad redan den 1 januari 2023 och vi är redan efter. Det här är en lagstiftning med eldgaffel för att Åland måste. Varför inte försöka vara lite mer proaktiv när det gäller dricksvatten, vilket Ålands Vatten åtminstone har vädjat nu i tre år, att landskapsregeringen ska försöka komma igång och se det som en livsnödvändig resurs, en samhällelig infrastruktur som vi måste få på plats i stället för att liksom ignorera de här frågorna. Vi behöver ju som andra nationer en dricksvattenstrategi.

Tack, herr talman! De här synpunkterna som framkommer här under debatten är besynnerliga med tanke på att ledamoten är ordförande i Ålands Vatten. Vi fick inget remissvar från Ålands Vatten när vi skickade ut det här. Det är väldigt besynnerligt att de här frågorna dyker upp här nu. Jag tycker nog att det hör väl till ordförandes uppgift, om det finns synpunkter på de lagförslag som skickas ut, att man också kommenterar de i ett remissvar. Men man blir ständigt förvånad.

Tack, talman! Jag tänker fråga om den här rapporteringen som ministern var lite inne på. Jag har försökt lite tyda själv hur det är tänkt. Jag förstår detta som att vattenbolagen ska rapportera till kommunerna som ska rapportera till ÅMHM som rapporterar till landskapsregeringen som rapporterar till Finland som rapporterar till EU. Har jag fattat det här rätt att det är så här många steg? Eller är det olika rapporter om vi pratar om kvalitet, mängd eller olika värden och parametrar? Kan ministern förtydliga lite där, är det olika rapportering?

Tack, herr talman! Ledamoten satte fingret på en punkt som jag försökte lyfta upp i mitt anförande också. När det gäller hur rapporteringen ska se ut och genom vilka system så är inte det här klarlagt ännu. Varför göra implementeringen av ett direktiv när det inte är helt färdigställt hur det ska rapporteras in och vad som ska rapporteras? Det är lite besynnerligt.

Tack, talman! Tack för förtydligandet.

Sedan påstod ministern att vårt vatten har god kvalitet. Vårt dricksvatten har god kvalitet. Absolut. Men är ministerns övertygelse eller uppfattning att allt vatten har god kvalitet, allt dricksvatten även från de små vattenbolagen? Kan man säkert dricka det är vattnet om man tillhör någon riskgrupp, barn eller äldre eller är en skör person på annat sätt, är allt vatten säkert att dricka?

Tack, herr talman! Det vore förmätet av mig att uttala mig om allt dricksvatten på hela Åland. Den kunskapen besitter jag inte.

Andemeningen med det som jag menade är att det här direktivet är anpassat för länder som har väldigt dålig dricksvattenkvalitet. Det var det som var huvudsyftet. Grunden på dricksvatten är bra generellt sett i Norden.

Tack, herr talman! Det är positivt att vi börjar diskutera dricksvattnet, verkligen. Den här saken behöver diskuteras mer. Vi har ju en attityd på Åland som är baserad på att vi har ett bra vatten. Vi har fint vatten i kranarna, det har vi. Men det är känt att ju sämre det är i täkten desto mer kostar det att få det här fina vattnet som vi i Skandinavien är kända för att vi faktiskt har. År 2020 frågade vattensamarbetsstyrgrupperna efter en VA-tjänstlag. Jag har förstått att en sådan är på gång. Kan ministern berätta lite mer om den? Skulle det finnas skäl att kunna koppla ihop den mera med det här direktivet som kom upp nu?

Tack, herr talman! När det gäller kostnaden på vattnet som vi har varit inne på här så menar i alla fall Ålands Vatten att kostnaden, i relation till våra närregioner, är förhållandevis bra. Men när det gäller vattentjänstlagen, som jag tror att ledamoten var inne på, så det är egentligen nästa projekt som vi jobbar med. Men som jag sade tidigare, att sambehandla dem så det medger inte tidsplanen. Det här direktivet skulle ha varit implementerat redan i januari det här året.

Tack, herr talman! Tack för svaret minister Wikström. En annan sak, det handlar i grund och botten om just synen på vattnet på Åland och synen på samarbete kring vattnet på Åland. Vi har ju flera små aktörer på Åland idag som har vattentäkter och hand om vattenleverans. Nu står det i lagstiftningen att det här lagförslaget kommer att kräva ökad administration och det kommer att ställa högre krav. Tror ministern att det här att bli som en morot för att samarbeta mera i framtiden kring vatten på Åland? Jag tänker också på de saker som framgår, just att det är ökad kontroll över spill i de gamla näten som finns på vissa ställen på Åland. Jag tror att vi behöver se på vatten som en mer värdefull resurs än vad vi faktiskt gör idag. Frågan är om vi inte också kommer att kräva att vi måste betala mera för vattnet i framtiden också?

Tack, herr talman! Jo, jag tror att det här direktivet gör att vattnet blir dyrare. Det är helt enkelt så. Det blir mer rapportering och mer administration, vilket kommer att påverka vattenpriset.

Sen när det gäller våra mindre aktörer så tror jag att man kommer välja olika vägar. Men jag tror definitivt att en del av de aktörerna kommer att ha svårt att uppfylla det här direktivet på ett kostnadseffektivt sätt, vilket troligtvis kommer att leda till att man försöker gå ihop i större helheter. Det är det som jag tror att det kommer att leda till, men det är ju ett beslut som man får fatta själv.

I alla fall när det gäller rapporteringen som ska finnas tillgänglig på internet så tror jag att det vore en bra idé att sätta allt på samma plats så att säga.

Tack, talman! Tack minister Wikström! Det var ju bra att ministerns kranvatten smakade bra idag, men det är egentligen ganska oväsentligt för det är ju hur vattnet smakar i morgon och om det finns något vatten att smaka på i övermorgon. För lagstiftningen borde ju ta avstamp i att förändra på ett sätt som gör att också framtiden ser ljus ut. Vi vet ju att vi blir fler ålänningar. Vi får förhoppningsvis fler besökare. Klimatet blir varmare och grundvattnet sjunker så att det finns ju parametrar som också tas upp och som går i en riktning som gör att vi politiskt måste säkerställa att vi har ett bra vatten även i morgon.

Sen jämförelsen med en skärgårdsfärja kontra en reningsanläggning, jag lägger mycket, mycket hellre 40 miljoner på en ny färja till skärgårdsflottan än lägger det på slarv som vi politiskt har gjort under många år där vi inte har säkerställt vatten genom olika politiska åtgärder. Det är ändå skattemedel vi pratar om.

Tack, herr talman! Det kan vi ju vara eniga om att vattentäkterna som helhet inte är i bra skick. Sedan finns det ju andra aspekter också för varför man då skulle välja i så fall ett avsaltningsverk istället för att dra kablar till alla mindre vattentäkter. Det är just för att de är så små så att investeringskostnaderna för att nå till de mindre vattentäkterna blir stora de också. Det är inte bara det att de är i dåligt skick, de stora är de som är den huvudsakliga orsaken. Men allt är relativt med tanke på skärgårdsfärjan, det kan vara intressant att sätta saker och ting i relation till varandra.

Tack, talman! Sätter man det i relation så är det i princip landskapsandelar för ett år till våra kommuner. Det är ganska mycket pengar vi pratar om, jämfört med att vi istället försöker vara lite proaktiva i lagstiftningen.

Tack, herr talman! Som jag var inne på tidigare här i ett replikskifte så våra vattentäkter, som i dag är mer eller mindre förstörda av övergödning, så kan vi inte fixa på kort sikt. Det finns ingen som tror det. Hur ska vi åtgärda det här? Vi ställs lite inför fullbordat faktum och det är ju förstås tråkigt att det har gått så långt att det ser ut såsom det gör idag, det är jag den första att instämma i.

Herr talman! Just diskussionen om totalekonomi, så diskuterade vi i förra ärendet vikten av att minska utsläppen i våra vattentäkter, därför att det blir dyrare sedan i andra ändan när man med hjälp av mer kemikalier och dyrare hantering och avsaltning och så vidare måste fördyra tillgången på dricksvatten som vi alla behöver. Hur ser ministern på att man måste veta vad den ena handen gör för att det ska bli billigare vad den andra handen gör?

Tack, herr talman! Jag tror att ledamoten nog lite får förtydliga vad han avser där med händerna fram och tillbaks.

Tack, talman! Om man är med och tar en lagstiftning som riskerar att utöka utsläppen i våra vattentäkter som sedan leder till dyrare kostnader för att vi ska ha färskt dricksvatten, det vill jag gärna ha svar på från ministern.

Sedan ett förtydligande, det är bra att vattentjänstlagen är på kommande. Tror ministern att den kommer att nå lagtinget innan mandatperioden är slut?

Tack, herr talman! Som sagt, jag har redan tidigare sagt här i mitt anförande eller i något replikskifte om det här med skyddszoner och vad jag tror att man behöver göra för att börja förbättra våra vattentäkter helt enkelt.

Men sen vad gäller vattentjänstlagen så med tanke på att ni har 11 plenum kvar nu innan det är val så tror jag att det kan bli svårt.

Talman! Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det är förståeligt att EU sätter ramar för att vi alla ska tillgång till hälsosamt och säkert dricksvatten. Med det i åtanke är direktivet välkommet för alla för tryggandet av vatten av god kvalitet. Detta lagförslag handlar i huvudsak om hur övervakningen och tillhandahållandet av dricksvatten ska tryggas för oss alla. De andra lagförslagen som det om leksaker och ändringar i plan- och bygglagen är egentligen inga stora förändringar som kräver större debatt.

Talman! När det gäller dricksvattendirektivet så kommer denna förändring att medföra betydligt större åtaganden när det gäller att tillhandahålla information till konsumenterna och därmed utökade kostnader.

Talman! Det är visserligen av stor vikt att vi kan garantera att konsumenterna har tillgång till vatten av hög kvalitet men det finns en uppenbar risk att framförallt de mindre vattenverken kommer att få betydande kostnadsutökningar för att uppfylla lagen. Även ÅMHM kommer att få utökade kostnader för övervakningen av att denna lag följs. Det är därför viktigt att de mindre aktörerna i normalfall tillåts det undantag som finns enligt artikel 9.6 i dricksvattendirektivet som medger att vattenleverantörer som tillhandahåller mellan 10 och 100 kubikmeter hushållsvatten per dygn i genomsnitt eller försörjer 50 till 500 personer undantas från kravet att utföra riskbedömning och riskhantering avseende försörjningssystemet om det bedöms att detta inte äventyrar kvaliteten på hushållsvattnet.

Talman! Personligen kan jag också tycka att intervallen för när ett vattenverk anses vara litet, medelstort eller stort känns dåligt anpassade. Ett litet vattenverk har en vattenanskaffning på max 10 kubikmeter per dag och betjänar färre än 50 personer medan ett medelstort vattenverk har en vattenanskaffning på mellan 10 och 10 000 kubikmeter per dag och betjänar mellan 50 och 50 000 personer medan ett stort vattenverk betjänar fler än 50 000 personer. Intervallet för medelstora vattenverk känns väldigt stort för åländska förhållanden medan ett litet vattenverk verkligen är litet. Jag ska erkänna att jag inte läst direktivet från EU så troligen kommer regelverket därifrån men visst känns det som att det blir lite överkurs om man hamnar precis strax över gränsen för ett medelstort vattenverk och ska följa de krav som gäller för dessa.

Talman! Tyvärr kan man åter konstatera att Åland ligger efter när det gäller digitalisering då det i 16b § framgår att en del av ärendehanteringssystemet fortsättningsvis sköts på papper, vår digitaliseringsskuld syns tydligt även här.

Talman! I huvudsak är denna lag till för att skydda konsumenterna av dricksvatten vilket är lovvärt, jag hoppas att utskottet där jag själv är medlem kommer att se till att ta reda på vilka ekonomiska och administrativa konsekvenser detta har för våra vattenleverantörer och hur det kommer att påverka priset på vattnet i våra kranar. Tack, talman!

Tack, herr talman! Tack ledamoten Lindholm. Ledamoten Lindholm nämnde digitaliseringsskulden. Det är ju ett av nyckelorden när det handlar om kontrollverktygen och speciellt om vi ska ha ordning på hur mycket vatten det faktiskt går åt på Åland och hur mycket som faktiskt betalas för. Jag personligen tycker att jämfört med omvärlden så har vi en ganska slapp attityd på Åland när det gäller åtgången på vatten. Jag tror även att det finns något på konsumtionssidan att se på och se till att vi minimerar spill och minimerar rent av vattenstöld som faktiskt kan ske på Åland jämfört med exempelvis Sverige där det finns mycket striktare reglemente kring hur man ska hantera sina vattenmätare och vem som får göra vad på vilken sida av linjen. Jag tycker att digitaliseringen har en viktig roll och att vi ser till att vi centralt får koll på åtgången på Åland och att man vet även att (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Ledamoten kom inte fram till om han hade någon fråga, annars tycker jag att det var mera konstateranden som jag delar i väldigt stor utsträckning. Men vi får se om det kommer fram någon fråga också i andra repliken, annars delar jag ledamot Påvals uppfattning i stort.

Tack, talman! Fast jag är relativt ny i lagtinget så är jag nog av den gamla skolan och tycker att det är ett otyg att det ska ställas frågor i replik. I replik ska man resonera tillsammans mellan stolen och bänken.

Det som jag ville komma fram till var just det faktumet att vi behöver ändra vår attityd till vattnet på Åland. Vi har en förslappad attityd som kommer av en historia där vi haft gott vatten, god tillgång till vatten och många har egna brunnar som ger gott vatten, men vi har platser som har det sämre. Nu kom det en rejäl kalldusch med den här rapporten som visar att våra vattentäkter, som vi trodde att var goda, egentligen i själva verket var sämst. Det är ju en bedrövlig historia om vi om vi på grund av vårt slarv, som ledamoten Holmberg nämnde tidigare här, och att vi," The Cleanup generation" ska behöva lägga 40-tals miljoner på att rena havsvatten för att vi inte tagit hand om det som vi trodde att vi hade tagit hand om. Vi har verkligen att göra på båda sidor här.

Tack, talman! Absolut är det så, ledamot Påvals. Man ska inte heller glömma bort att ute i glesbygden och i skärgården framförallt så har det nog varit vattenbrist en längre tid. Till exempel där jag bor så när det var nyskifte som blev klart i mitten på 80-talet så fick grannarna servitut att de fick komma och hämta vatten från vår brunn när deras sinade om det var tillräckligt torra somrar.

Vatten är otroligt viktigt. Vi måste göra allt vad vi kan för att vi ska skydda och värna den resursen. Hur vi sedan ska klara det ekonomiskt så det får vi väl titta på i utskottet.

Talman! Ren luft, ren mat och riktigt rent vatten är grunden för en bra hälsa vilket EU har tagit fasta på och därför har vi nu de här lagförslagen som baserar sig på dricksvattendirektivet på våra bord. Målet med direktivet är att skydda människor och miljö från skadliga effekter av förorenat vatten.

Dricksvattenförsörjning på en ö, är, och kommer alltid att vara, en utmaning. Men eftersom det är ett livsviktigt livsmedel, behöver vi vara proaktiva och ha höga kvalitetskrav och effektiva kontrollsystem när framtidens behov ställer högre krav på en hållbar dricksvattenförsörjning.

Häromveckan kom nya larmrapporter om klimatförändringarna som kommer att inverka på vår vattenförsörjning, men ingen kan veta exakt hur eller när. Men risken för sjukdomsutbrott från dricksvatten ökar, så åtgärder behövs, såväl lokalt som globalt. Kanske vi är bortskämda med bra vatten och bra tillgång till vatten men vattenfrågan behöver lyftas högre och det är bra att vi får tillfälle till det här idag.

För hållbarhetsagendans strategiska utvecklingsmål 3, ”Allt vatten har god kvalitet” kommer att bli svårt att uppnå enligt statusrapport 5, så nu måste en högre växel läggas i. Vi behöver en resilient dricksvattenförsörjning, det är helt klart för den liberala lagtingsgruppen, om det ska finnas vatten till kommande generationer, eftersom nuvarande vattentäkter inte har tillräcklig kapacitet, så de behöver skyddas, kortsiktigt såväl som långsiktigt.

De sjöar som var tänkta som framtidens dricksvattentäkter har vi inte tagit hand om på ett bra sätt, vilket gör att vi kommer att behöva rena vatten från Östersjön, och då till ett pris som är flera gånger högre än vad vi är vana vid, när avsaltat havsvatten blir till dricksvatten. Vi ser nu hur miljö och ekonomi hör ihop. Det blir dyrt att inte ta hand om våra sjöar då kostnader för vattenrening kommer att öka. Vi har tagit rent vatten för givet för länge.

Risken för algblomning finns inte bara i Östersjön, även i våra vattentäkter finns risken som vi behöver ta på allvar. Vi behöver även jobba för en bättre dagvattenhantering och enskilda avlopp behöver få den tillsyn de behöver. Vattenavrinningen känner inga administrativa, kommunala eller några andra gränser. Ett gott och nyttigt dricksvatten är ingen självklarhet och avloppsutsläppen till sjöar och vattentäkter behöver identifieras och elimineras, vilket är grundläggande för välmående vattentäkter. Så direktivets krav på riskbedömning redan vid tillrinningsområdena är bra.

Vattnets eviga kretslopp samt dricksvattendirektivet kräver ett större fokus på vattenskyddsfrågor och behovet av bättre vattenskydd, inte bara av dricksvattentäkter. Varenda vik eller sjö som inte mår bra skulle behöva ett eget åtgärdsprogram, för att inte tala om Östersjön.

Direktivet har en helhetssyn från råvattentäkt till kran och hot mot dricksvattenförsörjningen behöver identifieras. Efter att ha läst dricksvattendirektivet kan man fråga sig; uppfyller vi verkligen alla krav i direktivet med den här lagstiftningen? Är Ålandsanpassningarna i blankettlagen om hälsoskydd tillräckliga? Det behöver utskottet titta på.

Uppskattningsvis 20 verksamhetsutövare berörs av lagförslaget och de får viss ökad administration och kostnader, vars storlek är svåra att bedöma. Tilläggsresurser både vid ÅMHM och landskapsregeringen behövs, men hur mycket går inte att utläsa ur lagförslaget.

Vissa undantag från kraven om riskhantering och riskbedömning kan göras för mindre vattenleverantörer. Jag kan tänka mig att det säkert finns en hel del vattenleverantörer som faller in under detta undantag, men då beroende på säsong. Hur slår fördelningen på litet, medelstort och stort vattenverk? Det behöver utskottet se närmare på. Det är svårt att bedöma hur många som behöver investeringar i ny eller bättre reningsteknik för att uppfylla de nya kraven. Med direktivet kommer nya gränsvärden för halter av föroreningar, en utökad rapporteringsskyldighet och större krav på information till allmänheten och vattenanvändarna.

Det kommer att krävas ett samlat helhetsperspektiv på vatten, men även avloppsfrågorna när direktivets fokus på vattenkvalitet ställer nya krav. För ingen vill ha lite bly, läkemedelsrester eller legionella i sitt dricksvatten?

Parallellt med kvalitetsförbättringsarbetet behövs ett sektorsöverskridande strategiskt arbete för att minska vattenbehovet. Områden med vattenbrist behöver identifieras enligt direktivet, vattenanvändningen effektiviseras och minskas. Kan vi lita på vårt kranvatten så behövs mindre flaskvatten!

Direktivet har samtidigt ett krav på att minska spillvatten. Bland remissvaren konstateras att åtgärder för att minska spillvattnet sparar både kostnader och resurser. Visste ni att hundar kan tränas för att hitta spillvattenläckor?

Även vid kriser som pandemi, torka, olyckor och samhällsstörningar behövs vatten. Här finns det många utmaningar, men det här är en samhällsfunktion som bara måste fungera.

De nya kraven i direktivet får vi hoppas att leder till mera samarbete i vatten och avloppsfrågor. När det gäller att följa direktivet kan det motivera och stöda ett utökat samarbete mellan såväl kommuner och andra myndigheter som vattenleverantörer. Vilken aktör som är bäst lämpad att tillgodose de nya kraven på information om vattenförbrukning och kvalitet behöver utskottet se närmare på, för att undvika dubbel- och eller trippelarbete.

Den liberala lagtingsgruppen, såväl som Östersjön, ser också att den nya vattenlagen prioriteras. Vi hade också gärna sett att vattenfrågan skulle sambehandlas. Man behöver ta ett helhetsgrepp om de här frågorna. Ministern nämnde att vi har 11 plenum kvar. Från den liberala lagtingsgruppen kan jag meddela att vi tar så många plenum som behövs. Tack, talman!

Eftersom ledamoten Söderlund också är ordförande i utskottet så tycker jag att det är bra om utskottet kan ta fasta på den här biten kring vem som ska tillhandahålla den här informationen till konsumenterna om vad vattnet innehåller. Måste man starta upp någon ny verksamhet för det? Eller kan till exempel Ålands Vattens sida vatten.ax vara en plats där den här informationen går att få? Det är redan en befintlig sida och där provtagningen redan händer. Det var bara som ett övervägande för ordförande att ta med sig i behandlingen.

Talman! Tack för en konstruktiv input. Precis som någon sade här i ett tidigare replikskifte så har vi ett digitaliseringsunderskott också runt de här frågorna. Det är ju onödigt, tänker jag, att alla vattenbolag ska starta sina egna hemsidor och rapportera uppgifter. Man borde kunna göra det samlat och därför ville jag lyfta de här förhoppningarna om ökat samarbete. Jag hoppas också att det inte är så att det ska gå pappersvägen, att vattenbolagen skickar ett papper till kommunen som skickar uppgifterna vidare sedan, utan jag hoppas att det kan göras smidigt.

Det låter bra om man kan titta på ett effektivt sätt att göra det här och få ett samlat grepp. Men jag tror också att det vore viktigt att utskottet skulle bekanta sig med resten. Det här är ju bara toppen av isberget som vi har i den här framställningen. Direktivet innehåller mycket, mycket mer. För att få allt det implementerat 2026 så kommer det att kräva en hel del andra åtgärder. Nu har vi fått väldigt bristfällig information från ministern och landskapsregeringen, men kanske utskottet kunde ge lagtinget en bredare bild av vad det här handlar om.

Tack, talman! Absolut av eget intresse så har jag bekantat mig med det här direktivet. Det är intressant och det är bra att läsa. Jag fick nog också samma tankar att det här måste väl bara vara en liten del som vi gör nu. Det kommer säkert flera. Jag tänkte att det här kommer att bli en av de första frågorna till ministern och tjänstemän. Så absolut, jag tar frågan med mig.

Tack, talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Obunden Samling konstaterar att det här är fråga om ett så kallat minimi direktiv från EU, det vill säga EU sätter den lägsta nivå som man önskar att medlemsstaterna uppnår. Sedan är det upp till var och en av medlemsstaterna att implementera det här direktivet på det sättet man finner lämpligt, och om man så önskar kan man införa strängare regler.

Som uppvuxen i Godby och med ett visst minne från 80-talet så kommer jag också ihåg hur vattnet i Långsjön var i början av 80-talet. För de av er som inte har så bra historiskt minne och inte växte upp på denna fina plats så rekommenderar jag YouTube, som ni alla känner till, där finns det en film som heter Långsjön 1984, den kan ni titta på när ni målar upp domedagsprofetior och så vidare. Det går alltid att fixa saker. Man fixade Långsjön ganska ordentligt då 1984 med ordentliga åtgärder och det är ju sådant som vi ska göra nu också.

Några år efter 1984 dvs. i slutet av 80-talet, 1989, om jag minns rätt så kom ju Västra Finlands vattendomstol med sitt utslag som gjordes på begäran på ansökan av Ålands Vatten. Man kom med en massa bestämmelser angående hur vattentäkterna Dalkarbyträsk, Markusbölefjärden och Långsjön skulle skötas och övervakas.

Om vi återknyter till det här vattendirektivet som vi nu inför, så kan man återkoppla till det jag just sade om det här domstolsutslag och så vidare. Vi måste hålla koll på vad som händer runt våra vattentäkter. Det här är faktiskt inte så svårt, men ändå görs det inte så.

Därför är vi från Obunden Samling mycket positivt inställda till att det blir en ökad övervakning och en ökad uppföljning av vad som händer kring våra vattentäkter. Det ska göras riskbedömning och riskhantering. Man ska ha koll på vilka ämnen som finns där. I den här domen från 1989 så står det t.ex. att det inte får användas konstgödsel i sådan utsträckning att det påverkar vattentäkterna. Enligt min uppfattning så verkar det ha hänt vid Markusbölefjärden när vattnet är i så dåligt skick som det var i somras till exempel. Då måste man vidta åtgärder, och det förefaller inte har blivit gjort. I stället börjar man prata om att nu ska vi göra en avsaltningsanläggning och det är en sak som är i sin linda än så länge. Men det känns ändå som att någon säger att nu måste ni hoppa och vi bara frågar, hur högt? Det är ju inte så, utan vi måste fundera på det befintliga systemet. Är det faktiskt så att de befintliga vattentäkterna inte räcker till? Det behövs lite mera kritisk granskning av den frågan än vad som nu förefaller ha varit fallet.

Med de orden så tackar jag för Obunden Samlings del. Tack, talman!

Jag tror att de flesta skulle önska att det fanns en billig och enkel lösning på dricksvattenförsörjningen på Åland och särskilt jag som medlem i Ålands Vatten. Tyvärr så är den här förhoppningen om att man ska kunna restaurera befintliga sjöar väldigt kostsam. Teknikerna som finns idag är ganska svåra att tillämpa. Ska man suga upp bottenslammet, vart ska man göra av det i så fall? De erfarenheter som finns för att restaurera sjöar så att de skulle duga i form av vattentäkter är kostsamma och utfallet om det blir ett hållbart resultat är väldigt riskfyllt.

Tack, talman! Ja, ni är ordförande i Ålands Vatten har det kommit fram här i dag. Det är som sagt min uppfattning att när det gäller hanteringen av vattentäkterna så har inte Ålands Vatten utnyttjat de möjligheter som framkom av den här domen som jag nämnde från 1989. På sidan vattenskydd.ax finns också en gammal utredning från 2018. Den är inte ens gammal, men den är totalt icke använd enligt min uppfattning. Där har vi Åbo yrkeshögskola som har gjort många konkreta förslag på hur man skulle förbättra vattnet och kvaliteten på tillrinningen till Markusbölefjärden och Långsjön, men ingenting har gjorts. Jag hoppas att de här pengarna som vi nu har anslagit i budgeten ska komma väl till pass för att genomföra de konkreta åtgärder som finns i den här rapporten från 2018. Det är en mycket intressant rapport för övrigt.

Ja, rapporten är intressant för den visar ju att den årliga fosforbelastningen till Markusbölefjärden uppgick till 350 kilo och 480 kilo i fråga om Långsjön. Så det betyder ju att belastningen och tillförseln av näringsämnen till de här sjöarna fortfarande är hög. Så det är inte konstigt att det blir syrebrist. Men man kan ju definitivt inte beskylla Ålands Vatten för att ha gjort för lite i relation till skyddet av vattentäkter. Ålands Vatten är väl den första att försvara de här sjöarna, att ligga på myndigheterna, att ge tillräcklig regering, att få jordbrukarna att inte komma för nära vattentäkterna med varken djur eller odlingar. Men det är inte ett bolags mandat att besluta sådana saker. Det är myndigheternas ansvar. Så där kan ledamoten Måtar, som en del av landskapsregeringen, vidta åtgärder och inte ropa på någon annan.

När det gäller den här domen från 1989 så ger den en av parterna, sökanden i det i ärendet, Ålands Vatten en massa rättigheter. Och för att det här systemet ska funka så förutsätter det att den som är berättigad också gör sina rättigheter gällande. Det känns som att det inte riktigt har hänt. Det är kanske lite olyckligt att jag kritiserar Ålands Vatten en del här nu när de inte är här och kan försvara sig fullständigt. Men styrelseordföranden sitter ju här så jag tycker att jag därför kan lite lägga ut texten på det sättet som jag gör.

Tack, herr talman! Det var ändå ett ganska hoppfullt anförande som ledamot Måtar höll. Det finns en massa saker att göra. Vi kan göra mycket för att rädda våra vattentäkter och han jämförde med Långsjön. Men nu sitter ju ledamot Måtar i majoritet, vi har en obunden minister som är ansvarig och vi har en regering som har lagt fram två olika lagförslag idag som är ganska kontraproduktiva mot varandra. Vi har ett som släpper ut mer fosfor än vad det är tillåtet egentligen och så har vi ett som ska skydda de som blir berörda av det. Men vad är de här åtgärderna som planeras? Upplys oss gärna ledamot Måtar! Vad tänker landskapsregeringen göra för att förbättra kvaliteten i Markusbölefjärden och alla dessa täkterna som idag i princip är otjänliga inom en snar framtid?

Tack, talman! Landskapsregeringen har anslagit ett antal miljoner i budgeten för 2023 för vattenbevarande åtgärder. Att sedan gå in i detalj här och redogöra för vilka projekt som kommer att genomföras är tyvärr inte möjligt av flera orsaker. En av orsakerna är att jag inte ens vet vilka åtgärder man tänker vidta. Den typen av detaljkunskap har jag inte.

För övrigt när det gäller att vattentäkterna skulle vara utdömda så stämmer det inte överens med fakta.

Nej, kanske inte för tillfället, men vi har ju en framtid att tänka på. Vi behöver lagstifta så att vi ser till att vi har gjort det innan framtiden inträffar. Jag tycker att det finns en märklig diskrepans här mellan landskapet och Ålands Vatten när beskedet kommer från leverantören att det enda alternativet vi har är att börja rena havsvatten om vi ska klara av dricksvattenförsörjningen för en kommande befolkningsökning. Medan landskapsregeringen lägger pengar och tänker sig att det är inte det enda vi behöver göra. Vad är signalen ut till medborgarna och vad är signalerna till de som kanske inte sitter runt bestämmande bord eller som inte sitter i bolagsstyrelser? Vad kommer att hända på Åland? Hur kommer vi att tackla det här problemet? Kommer det att vara 45 miljoner till en avsaltningsanläggning som är det enda alternativet? Eller kommer det pengar som ska läggas på att lösa problemen med våra sötvattentäkter? Den här frågan är obesvarad.

Tack, talman! Lagtingsledamot Påvals, här står jag nu och håller ett anförande i egenskap av gruppledare för Obunden Samling. Signalerna kommer från Obunden Samling. Jag har ingen möjlighet att ge signaler från landskapsregeringens sida, de gav nog minister Christian Wikström tidigare. Om man frågar Obunden Samling så är frågan om en avsaltningsanläggning, för påstådda 45 miljoner, i sin linda och behöver diskuteras mycket, mycket mera än vad som är fallet nu och som verkligen behöver ställas mot att det går att fixa vårt sötvatten så att det är i bättre skick.

Tack för ordet, herr talman! Till det här sista anförandet så måste jag nog säga att vi har hört de obundnas förnekelse av vad som händer i klimatet trots att 6 000 forskare är ganska eniga om det. Jag tror att den här förnekelsen av hur tillståndet ser ut i våra vattentäkter faktiskt inte hjälper någon. Inte någon! Är det så att man nu efter fyra år i regeringsställning har kommit fram till att tillståndet i våra sjöar beror på att Ålands Vatten sedan 1989 tydligen har gjort för lite? Det är en anklagelse som är helt orimlig. Det är verkligen ett bottennapp, måste jag säga till ledamoten Måtar.

Vatten i världen är en jätte, jätteviktig fråga. Vi har 2,2 miljarder människor som saknar tillgång till rent vatten och 160 miljoner är tvungna att dricka ur öppna källor från sjöar, floder och dammar. Vattenbrist är en fråga som ökar i takt med klimatförändringarna. Det blir mer torka, ökenspridning och krig och väpnade konflikter blir ett resultat. Vatten är en förutsättning för allt levande, både människor, djur och växter.

Därför så kommer ju också EU med det här direktivet, ett ganska stort och vidgat direktiv. De första delarna börjar gälla den 1 januari 2023, det är ett datum som redan är passerat och Åland är alltså efter här i lagstiftningsprocessen.

Det här vattendirektivet är mestadels till för oss som vattenkonsumenter. Det är viktigt. Det är en slags konsumentupplysning som ska ges om vad vårt vatten innehåller. Det är bra att det kommer sådana krav. Det är många gånger vår lyckans stjärna att vi tillhör Europeiska unionen och den här typen av lagstiftningar kommer. Det betyder att vi måste också på Åland göra jobbet.

Medlemsstaterna ska alltså rapportera in hur vattenkvaliteten är och även hur läckaget ser ut. Det är nog jätteviktigt att vi får kontroll på det här på Åland. Vi kan i Ålands Vatten som sagt se att mitt i allt så ökar en kommuns vattenförbrukning med 22 % ett år och ingen förstår varför. Det finns liksom ingen rimlig förklaring. Det har inte hänt någonting extraordinärt under det året som skulle föranleda att det plötsligt skulle öka med 22 %. Det kastar i det här systemet och det betyder ju att vi inte har helt kontroll på hur vattenledningarna fungerar och var vi har läckage. Så här finns en hel del att göra. Ålands vatten kan vidta åtgärder om bolaget ges större mandat att också sköta det som dag är kommunala uppgifter, men annars måste kommunerna själva se till att få bättre kontroll på det här.

Sen kommer ju det här direktivet också att kräva en hel del kring vad vattnet inte får innehålla. Det är också bra. Men det ställs ju samtidigt nya krav på alla våra förhållandevis små dricksvattenproducenter. Ålands Vatten är ju det absolut största dricksvattenbolaget på Åland, men det finns också mindre bolag. Frågan är hur de här mindre bolagen ska kunna implementera de här regelverken i tid och vad det får kosta för konsumenterna.

Vi har redan diskuterat att sjöarna på Åland är smutsiga. Det betyder att vi har en problematik med skyddszoner och vi måste sätta igång det arbetet omgående och få fram de här skyddszonerna. Hittills har man ju hänvisat till att det här är förknippat med kostnader och det ska regleras i vattenlagen, att det ska finnas sådana paragrafer. Men om man inte får fram någon vattenlag då tycker jag att man måste gå med bara den här paragrafen så att vi åtminstone får ordning på ersättningsfrågan.

Jag tror också att det är viktigt att man inte bara nu tittar på den här delen om informationsansvar i det här direktivet, utan att man faktiskt tittar på hela direktivet, vad det kommer att innebära för Åland som helhet och hur vi ska klara av att implementera det. Det är centralt att vi får en dricksvattenstrategi och att den är kopplad både till direktivets krav men också till den vattentjänstlag som förhoppningsvis ska komma så småningom. Det är otroligt viktiga frågor. Jag hade önskat att vi redan flera år tillbaka hade fått tillbaka den arbetsgrupp som fanns under tidigare mandatperiod där miljöministern sitter tillsammans med vattenbolagen och kommunerna i den här frågan och faktiskt strategiskt diskuterar de här frågorna. Det hade varit en utmärkt plats att förankra till exempel det här direktivet och hur vi kan samarbeta för att få det här implementerat.

Sen vet jag att det finns mycket funderingar kring det här med om sjöarna på Åland faktiskt är så utdömda som det låter och om inte här kommer att kunna ordna sig? Min erfarenhet och de kunskaper jag har tillägnat mig är att restaurera sjöar är mycket svårt. Tekniken är otillräcklig, riskerna stora för att det håller i sig över tid och det är mycket, mycket kostsamt. Så det gäller ju att väga risker och kostnader på lång sikt mot vilka åtgärder man ska vidta.

Sen kan man nog konstatera att vi har hållit mycket lågt vattenpris här på Åland i relation till kringliggande regioner. Även nu med höga priser på kemikalier och höga priser på energi så har Åland höjt priset med 7 % medan till exempel Helsingfors har höjt med 20 %. Vi har hållit ner kostnaderna så mycket det går, men ska vi investera så här mycket så är det kanske klokt också att buffra lite kapital för att kunna ta de här satsningarna framåt. Tack, herr talman!

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell, det kom en massa epitet här så jag måste ändå påpeka för ordförande i Ålands Vatten att jag ställde ju faktiskt frågor till Ålands Vatten i december 2022 där jag frågade om man tillämpar den här domen. Och svaret jag fick var ju i praktiken nej. Vad säger ni om det? Inte övervakar man ju, inte vet man ju vad som odlas runt Markusbölefjärden till exempel. Sedan klagar man på att vattnet inte håller den kvalitet det borde. Hur ser ni på det här? Det är liksom en diskrepans, ni har rättigheter men ni använder dem inte.

Min bedömning är att Ålands Vatten är den aktör som kanske vidtar mest åtgärder kring de här sjöarna, mycket mer än vad det anstår ett bolag att göra. Man har följt upp situationen i vattentäkterna. Bolaget har inte haft mandat att göra mer än vad man har gjort. Sedan kan inte jag ansvara för Ålands Vatten längre än de sista tre åren när jag själv har suttit med i styrelsen. Vad som har hänt sedan 1989 får man kanske fråga någon annan som har varit en längre tid i bolaget. Men jag har haft olika roller i det åländska samhället och jag har under den perioden inte haft någonting att anmärka mot Ålands Vattens hantering.

Som en del i det här svaret som jag fick när jag ställde konkreta frågor så var ju också att man följer upp så man vet nog, och då har man ju märkt att det t.ex. kommer för mycket näringsämnen. Har man då från bolagets sida lämnat in en ansökan till myndigheterna att få strängare villkor för den här vattentäkten? Har man gjort några sådana åtgärder?

Det är landskapsregeringen som har ansvaret för vattenskyddsbestämmelserna och de har inte blivit tagna med anledning av att det inte funnits en vattenlag som har haft en paragraf kring ersättningsansvaret. Men Ålands Vatten har vidtagit åtgärder kring att följa upp hur det ser ut i sjöarna, framförallt i Markusbölefjärden. Det är fortfarande en tung belastning av både fosfor och kväve från jordbruket som kommer ut i sjöarna. Man kan nog säga att risken för en ekologisk kollaps är överhängande i just Markusbölefjärden. Så det är nog dags nu att börja agera.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Inget plenum borde passera förbi utan att ordet reform används. Jag vill lite koppla ihop det som ledamot Gunell sade, Ålands Vatten har ju faktiskt varit den som försökt driva en allåländsk dricksvattenpolitik och drift. Nog är det väl så att ska vi komma framåt i den här frågan på riktigt så borde Ålands Vattens mandat stärkas ännu mera. Alla kommuner borde kanske se nyttan med att det finns en central spelare som ändå kan dirigera på mittfältet så att säga, och göra det här bra. Annars blir det som det alltid blir att landskapsregeringen ska stå med plånboken öppen och finansiera nödlösningar och diverse projekt för att få saker och ting att bli någorlunda bra.

Jag tycker att ledamoten Holmbergs synsätt på Ålands Vattens roll är mer överensstämmande med min egen. Min uppfattning är att Ålands Vatten har varit en bra kyrkstöt i de här frågorna under många år och har gjort mer än vad som egentligen ska krävas av ett vattenbolag. Men nu är det ju upp till ägarna att samla sig, landskapsregeringen är den näst största ägaren, och fundera över vad som är de bästa åtgärderna att vidta.

Tack, talman! Det är väl ingen här som har pratat i domedagsprofetiors anda på något sätt. Men däremot har man målat upp en ganska snar verklig bild av läget som ju både blir dyrt och knappast lika bra som vi någon gång har haft det om vi ska börja avsalta vatten för att ha dricksvatten. Oberoende av vad man har för politisk åsikt i övrigt, så nog handlar det om en varsam hantering av skattemedel och en varsam hantering av välfärden på Åland där det nog borde vara så att man har rätt till ett tjänligt dricksvatten var än på Åland man bor.

Jag tror inte att den här investeringen av ett vattenverk som tar vatten från Östersjön behöver vara en dålig lösning. Vi har sådana vattenverk både på Öland och Gotland och det är väl snarare en trend i Östersjön att det går i den här riktningen. Det gäller bara att fortsätta arbeta med miljöåtgärder så att Östersjöns vattenkvalitet hålls på en bra nivå och att man undviker miljöolyckor och så vidare som kan äventyra det här. Hur man än svänger sig här så måste man välja något alternativ. Nu har vi utrett det här och det här är nu en modell som går att förverkliga.

Tack, talman! Det verkar ju som om de flesta ledamöter här i salen har gett upp våra dricksvattentäkter och anser att vi måste bygga en avsaltningsanläggning och att det liksom är det enda sättet att klara sig ur det här. Jag hör ju inte till dem, så jag är väl förmodligen också dricksvatten förnekare nu.

Jag funderar på hur ledamoten ställer sig till spillprocenten som vi har här på Åland. Skulle det vara vettigt att försöka jobba i den ändan i stället för att kasta in handduken och bygga en anläggning för att avsalta vatten som vi sedan kan göra spill av?

Definitivt. Läckaget är en viktig fråga och det är ju en central del också i det här direktivet att få syn på det. Men det här kräver en del investeringar och en del samarbete med kommunerna som har ansvaret. Det är kommunerna som äger dricksvattenfrågan. Det är inte landskapet eller Ålands Vatten, utan det är en kommunal behörighet att tillse att det finns dricksvatten. Det är kommunerna som säljer det ut till kunderna.

Tack, talman! Har ordförande i Ålands Vatten någon aning om hur stor spillprocenten är idag? Som jag har förstått det så är det ju den förväntade befolkningsökningen på Åland som kräver att man gör något åt det här. Hur mycket befolkningsökning skulle vi klara av tror ledamoten om vi skulle lyckas halvera spillet?

Det finns alltid spill när det gäller vattenanläggning, vilket bolag du än tittar på, vilket samhälle du än tittar på så finns det en ganska hög procent spill. Det kan röra sig om upp till 20 % som går ut i spill. Så det är en relevant mängd. Men det är också väldigt svårt att stoppa allt spillvatten. Man kan inte genom att stoppa spillvatten rädda hela frågan. Du är ändå tvungen att söka lösningar. Den dagen närmar sig med stormsteg när vattentillförseln blir en direkt tillväxtbroms i det åländska samhället både för befolkningsökning och för bolagens behov av vatten. Jag hoppas att det finns majoritet här i lagtinget och i kommunerna att jobba för att vi inte ska behöva stå på den bromsen, utan att vårt samhälle ska kunna växa och blomstra och näringslivet likaså i den takt vi önskar.

Tack, herr talman! Det är bra att ledamoten lyfte upp priset och att det faktiskt är lägre än i våra närregioner. Kanske något som förvånade mig när jag började sätta mig in i vattenfrågor är att i de här priserna och avgifterna som uppbärs, de är i och för sig inte skattemedel utan det är ju avgifter som man betalar för konsumtion, så ingår också vattenskyddsåtgärder. Vem som helst kan betrakta det som Ålands Vatten har gjort på Jomala bibliotek, som jag var inne på i mitt anförande också. Man har på frivillig basis pratat med markägarna och kommit överens om vattenskyddsåtgärder. Det är exempel på att det inte alltid bara är landskapet som kommer in och säger hur saker och ting ska göras. Precis som ledamoten också var inne på så har Ålands Vatten också gjort en del av det här.

Det enda mandatet som Ålands Vatten har haft har varit att söka frivilliga lösningar. Frågan är om det är Ålands Vatten och vattenkonsumenterna som ska betala vattenskyddsåtgärderna eller vem ska göra det? Ålands Vatten säljer ju vattnet till kommunerna och kommunerna i sin tur sätter sitt pris gentemot kunden, så det här är ju ett fortsatt samarbete.

När det här direktivet nu ska reglera alltihop så blir det ju hela kedjan från sjö till din egen kran där vattnet kommer ut. Det är också en utmaning att få kontroll över hela den distributionskedjan och få ett system för hur det ska följas upp och fungera bra.

Tack, herr talman! Avslutningsvis så tänkte jag bara säga om den här avsaltningsanläggningen, vi pratar om detta som om det bara ska bli dyrare hela tiden, men så är inte tanken med det här projektet. Vi har inte tagit ställning till om det verkligen är den enda vägen. Tanken är inte att den ska vara i bruk hela tiden, jag tänkte väl mest förtydliga det. Det är ju i sådana situationer när nöden kräver det, vid torra somrar och så vidare när man faktiskt behöver använda det här verket. Bara för att förtydliga diskussionen.

Jag får tacka för att minister Wikström ändå är öppnare i sinnet än sina kollegor i de obundna. Kanske det är bra att skicka dem också till den här utställningen i Jomala bibliotek.

Men det är som ministern sade, det är en resiliensfråga. Har man bara ett vattenverk som försörjer 90 % av Åland med vatten så är det väldigt sårbart. Det är öppna vattentäkter och ifall det kommer något nedfall uppifrån till exempel då är det viktigt att man har två verk. Kan man då inte mata vatten från Dalkarbyträsk så kanske man kan mata vatten från ett annat håll. Det är också en beredskapsfråga och en försörjning som gör en tryggare försörjning för vatten på hela Åland.

Tack, herr talman! Jag vill nog poängtera en sådan sak att oavsett vad vi gör med dricksvattnet på Åland så kommer det att kosta pengar. Ett icke beslut kommer också att vara ett beslut. Om vi har skitiga dricksvattentäkter så kommer det att kosta, har vi rent kranvatten? Politisk vilja och politiskt mod är väl kanske ledorden här. Vi måste göra åtgärder i alla ändar. Någon säger att vi behöver rena havsvatten och någon annan säger att vi behöver inte göra det. Vi kommer att behöva ta jätte obekväma beslut. Vi måste ha politiker som kan ta beslut om skydd mot övergödning av dricksvattentäkter. Vi har ju en centerregering som jag tror att har ganska svårt att få gehör för det i sina led. Sedan har vi spill och kontroll som främst är en kommunal fråga och då ska man ju lägga de kraven. Det handlar om politiskt mod och att kunna ta obekväma beslut. Men det är ju vårt gemensamma vatten.

Så är det. Jag tror inte att det blir en bra dag för Åland när det inte finns vatten i duschen på hotellet för våra gäster eller när vi själva behöver vatten. Det är precis som ledamoten Simon Påvals sade, det handlar om att söka läckor, att spara vatten och att hitta nya lösningar. Men vi måste fatta besluten.

Ja, det kommer ju att finnas vatten, frågan är till vilket pris? Det priset som vi har just nu kanske är för billigt i jämförelse med vad vi har att jobba med här de kommande 10-15 åren. Det pratades också lite grann här tidigare om befolkningsökningen. Vi har en befolkningsökning som är positiv. Det är positivt att vi har flera människor som vill bo här, som vill verka här och som kan ge mera skatteintäkter. Men vi måste se till att vi kan lagstifta nu och besluta nu för att vi i framtiden ska ha manegen krattad. Vi kan ju inte utgå från nuläget och säga att nu är allting lugnt så därför tar vi det när det kommer.

Det handlar ju om åtgärder på alla plan. Vissa av de planerna är enklare än andra att hantera. De svåra planerna tror jag att kommer bli de viktigaste. Alltså att se till att ha ordning och reda på de strukturer vi redan har, vårt spill och få ordning på att konsumtionen faktiskt motsvarar det som står på papper.

Jag tycker inte att man heller behöver vara särskilt orolig för om Åland klarar av den här satsningen även om det rör sig om stora pengar. Vi har ett bra bolag, vi kan kapitalisera det lite ytterligare från kommunerna och landskapet. Vi kanske kan hitta EU-medel som kan hjälpa till i den här infrastrukturella processen och så höjer man avgifterna något. På en trettioårsperiod är det här är ingen omöjlig sak. Det här klarar vi. Värre utmaningar har vi haft.

Tack, herr talman! De flesta av oss utgår ifrån att det ska komma fräscht och hälsosamt vatten ur kranen - hur mycket som helst, när som helst. Och vi utgår också ifrån att det ska vara billigt.

Dricksvattnet är, som konstaterats, vår viktigaste resurs och många av oss tar den helt för given. Man kan undra om vi inte tar den alltför given. Det är lite allmänningens tragedi över det där, vi vet att skulle vi hantera den här resursen på ett bättre sätt gemensamt så skulle den räcka längre, hålla längre och komma till större värde för oss alla gemensamt. Men vi är inte riktigt bra på det utan vi brassar på och har nu brassat på så pass mycket och missbrukat den här resursen så att övergödning och bristande hantering har inneburit att vi håller på att slarva bort den. Nu riktar man i stället fokus på att börja filtrera havsvatten.

Kapacitetsbehovet år 2016 var 2,3 miljoner kubikmeter dricksvatten. År 2030 beräknas det vara 3,3 miljoner, dvs. en ökning med 1 miljon kubikmeter dricksvatten på knappt 15 år. Här borde vi stanna upp och fundera. Det är svårt att bara acceptera den här ökningen av behovet, utan att ställa några relevanta frågor. Vi vet att befolkningsmängden ökar, vi vet att det kommer flera verksamheter som behöver vatten, men det finns också en annan aspekt på det. Slösar vi med dricksvattnet idag? Om ja: kan vi göra något åt det? Vattenförbrukningen på Åland är 165 liter vatten per person och dygn, enligt uppgift från Ålands Vatten. Privatpersoner använder mest vatten till dusch, toalett, tvätt och disk. Frågan är, måste vi i framtiden fortsätta att använda prima dricksvatten för att spola ner skit i toalettstolarna eller kunde vi styra mot andra innovativa lösningar?

Har vi problem med stort läckage av dricksvatten? Ja, det har vi. Vilka investeringar behövs i så fall för att minska läckaget så mycket som möjligt? Skulle vi kunna samla in regnvatten i större utsträckning för t.ex. jordbruk och industri? Om ja: varför gör vi inte det då? Vilka morötter och piskor behövs för att vi ska ta mer vara på det som bokstavligen regnar ner? Vi vet att det finns jordbrukare som efter torkan 2018 har varit framsynta och gjort investeringar. Men det behövs mera sådant.

Om man bara flaggar för ett ökat behov och vi genast går in för att avsalta havsvatten så följer vi den här raka ekonomins linje på något vis, utan att tänka om det är något som vi kan göra på vägen. Vi problematiserar inte tillräckligt användningen av vår viktigaste resurs.

Hållbart Initiativ har här i lagtinget föreslagit en vattenkommission för att se över bland annat dessa frågor på samhällsnivå. Inspiration till vattenkommissionen tog vi från energikommissionen som vi tillsatte förra våren då Hållbart Initiativ fortfarande satt i regeringen. Vi insåg att när man samlar de aktörer och de berörda runt samma bord och för sådana här strategiskt viktiga diskussioner så leder det till goda saker.

Herr talman! Det här är ett lagförslag som följer av ändringar i EU:s dricksvattendirektiv. Hållbart Initiativ välkomnar att medborgarna i och med detta förslag kan få mer information om sin vattenanvändning. Att man åtminstone en gång per år får information om kvaliteten, priset och förbrukningen är ett viktigt steg för en mer medveten konsumtion. Vet man hur mycket man använder blir det enklare att minska på förbrukningen.

Vi kan konstatera att det blir vanligare att EU kräver rapportering av hur vatten och energiresurser används. Hållbart Initiativ stöder förstås landskapsregeringens och underlydande myndighetens strävan att så mycket som möjligt av den här rapporteringen ska ske med hjälp av rikets system. Rapporteringen ska vara så enkel, korrekt och kostnadseffektiv som möjligt.
Dock borde ju den här rapporteringen innebära att vi här på Åland får mer information om kvalitet, användning, mängder och så vidare. Vi utgår ifrån att Ålands statistik och utredningsbyrå har möjlighet att ta del av den här informationen och använda den i statistikutvecklingen. I förlängningen borde man samla all sådan information på en webbplats som kan ha namnet resurs.ax eller liknande. Där kunde ålänningarna i realtid följa med energisituationen - inklusive andelen förnybar energi och dricksvattenläget - finns det vatten eller finns det inte, hur är kvaliteten? Och varför inte annan relevant information om våra naturresurser som temperaturer, algläge, luftfuktighet, torka med mera. Att helt enkelt göra den information som ändå samlas in tillgänglig för ålänningarna.

Fru talman! Vi ser i förslaget att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM, återigen får nya uppgifter, bl.a. när det gäller hanteringen av uppgifter från vattenaktörer. I det sammanhanget reagerade jag på förslaget i paragraf 16 i lagen om vatten- och avloppsverk där det står att ÅMHM ska delta vid behov vid sammanställningen av miljöuppgifter som ett vattenverk ska göra. Utskottet borde titta närmare på hur den paragrafen kommer att påverka ÅMHM i praktiken. Ska man eller ska man inte delta, vem eller vad bestämmer det i så fall och vad kräver det för resurser av ÅMHM? Hållbart Initiativ understryker igen vikten av att ÅMHM får tillräckliga resurser för sin verksamhet. Vi kan inte hålla på att ålägga myndigheten nya uppgifter om vi inte samtidigt tar ansvar för att de får en vettig chans att klara av det de ska göra.

Avslutningsvis, fru talman, att landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk är från 1979 är anmärkningsvärt. Frågan om hur vi ska hantera vårt dricksvatten och våra avlopp är så fundamental i ett modernt samhälle och synen på detta har utvecklats enormt de senaste 44 åren. Vi måste få till en modern vattentjänstlag på Åland, liksom man har i Sverige och i Finland.

De åländska kommunerna och vattenaktörerna skriker efter en modern vattentjänstlag som bland annat ska innehålla tydliga och långsiktiga regler om avgifts- och finansieringsmöjligheter, om digitalisering, om krav på ökad samverkan mellan aktörer, t.ex. krav på att hålla reda på och dela viktig information med landskapsregeringen. En vattentjänstlag som tar hänsyn till anpassningar till klimatförändringarna och andra säkerhetsaspekter.

Jag som miljöminister tog initiativ till en sådan vattentjänstlag för Åland, jag förankrade idén med de åländska kommunerna och det finns en lagstiftningspromemoria om detta på miljöbyrån.

Jag är medveten om att det lagförslag som vi idag diskuterar är sprunget ur ett brådskande EU-direktiv och det har säkert tagit alla lagstiftningsresurser som kunde ha använts till en vattentjänstlag. Nu fick vi idag klart veta från miljöministern att man inte kommer att hinna med vattentjänstlagen innan den här mandatperioden är till ända. Så vattentjänstlagen läggs på listan på sådant som nästa landskapsregering får ta tag i. Tack, fru talman!

Tack, fru talman! Tack ledamot Röblom, det var ett engagerat och bra anförande som jag delar till stora delar.

Jag har en fråga. Jag var på resa här för ett antal år sedan till Australien och där har de ett sådant system, i alla fall i de torra delstaterna, att man har "antirabatt" dvs. man får ett visst antal liter per person i ett hushåll för ett visst angivet pris, men om man drar över det så får man betala mera. Är det någonting som ledamot Röblom skulle tycka att vi kunde utreda här? Jag tycker att det kunde vara intressant, samtidigt som jag också tycker att det stora läckaget som finns på distributionsledningarna, kanske inte så mycket på huvudledningarna, att det också är något som vi borde satsa mera på. Vad tycker ledamoten?

Tack, fru talman! Tack för frågan. Jag tror att priset för dricksvattnet kommer att bli väldigt aktuellt också här på Åland de kommande åren. Därför att de här investeringarna som krävs om vi ska komma åt läckage och om vi tvingas till att avsalta eller andra infrastruktursatsningar som behöver göras för vårt dricksvatten så kommer det att följa med kostnader. Det kommer säkert på ett eller annat sätt att öka priset för vår viktigaste resurs. Sedan man om man ska gå så långt som i det exemplet som ledamoten Lindholm var inne på så det vet jag inte. Det är en omvärldsbevakning som vi behöver göra om hur man hanterar den här viktiga resursen på andra ställen. Just att skörda mera vatten och finns det mindre reningsverk som man kan ha i sitt eget hem för att inte spola med dricksvatten och så vidare?

Tack, fru talman! Tack ledamot Röblom. Jag var nyligen med i utskottet till Ålands Vatten på studiebesök och ställde frågan hur stor procent ungefär av vattnet som de distribuerar som går till privata konsumenter. Det var 80 % och det var mera än vad jag trodde. Jag menar inte att vi ska börja ställa till det för våra företag, men om alla privata konsumenter lite funderar hur de använder sitt dricksvatten och kanske börjar fundera på om man kan göra på annat sätt så att man får igång bollen i rullning den vägen, så tycker jag att det skulle vara intressant att vi köper oss lite tid. Det kan hända att vi ändå måste ha ett utökat dricksvattenförsörjningssystem. Men om vi kanske kunde köpa oss något år för det kan vi nog behöva tror jag.

Tack, fru talman! Det är intressanta tankegångar och jag föreslår att utskottet fördjupar sig sådana tankar som Lindholm har. Det är ju en sådan fundamental resurs vi pratar om, det dricksvatten som vi alla behöver. Frågan kan nog ställas, är det så billigt så att vi inte bryr oss hur mycket som går åt? Vi ser ju hur medvetenheten nu har ökat kring elanvändningen i samband med den turbulensen när elpriserna har ökat. Folk följer åtgång och kostnad på appar och sådant och hur mycket el man tillverkar själv via solceller och så vidare. Jag utesluter inte att vi kan hamna i motsvarande läge när det gäller vattnet framöver som den resurs det är.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Vi har sett energikrisens positiva effekten, alltså att vi har blivit mer medvetna om och när vi använder el. Vi har ju fått ner elkonsumtionen. Detsamma kan garanterat göras gällande vattnet, kanske till och med ännu mer procentuellt sett. Men det här spillet finns ändå som inte den vanliga människan kan göra någonting åt.

Det som oroar lite är ju det som vi kom in på när det gäller gödsellagstiftningen, alltså att vi gör en sak och sedan nästa stund så debatterar vi en annan sak som får följdverkningar. Vi har ingen helhetsbild. Det som oroar är ju att det här kommer att bli dyrare. Man pratar om energifattigdom som den nya fattigdomen i Europa. Men nu är det så viktigt att få fram rent vatten via avsaltningsanläggning och ha den tryggheten att vi lite glömmer bort att vattnet har varit så billigt så att det gör ingenting fast det blir dyrare. Klart som tusan att vår konkurrenskraft kommer att försämras när vi får dyrare vatten. Så på något sätt är det bästa och enklaste ändå att göra det (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Tack för inlägget, Holmberg. Jag håller helt med. Jag tycker att det har varit en intressant upplevelse idag när vi har haft två ärenden som är så kompatibla med varandra på något vis. Det ena möjliggör den ekonomiska ivern på något vis och riskerar att göra större utsläpp i våra vattentäkter som vi nu står och diskuterar att kan kosta tiotals miljoner euro för oss för att vi ska säkra vår infrastruktur när det gäller dricksvattnet. Det är det sällan det blir så tydligt. Det är också det som är hållbar utveckling, man ska kunna tänka två tankar i huvudet samtidigt och inte bara titta här och titta där. Vi får fortsätta att fundera tillsammans.

Tack, talman! Jag vet inte om vi ska göra det tillsammans, men hela salen i alla fall. Nästa landskapsregering kommer ju att behöva ta ett samlat grepp och kommer att behöva ta beslut som gör att Åland blir mindre när det gäller vattenförsörjningen. Idag är det för många huvudmän, jag tror att vi kan vara ganska ärliga kring det. För att nå framåt så behöver Ålands Vatten bli den här spelaren som har ett större mandat och en större roll.

Sedan när det gäller prissättningen så i flera år har vi pratat om vår konkurrenskraft när det gäller el, avfall och avlopp etcetera. Här står vi nu i ett läge där vi har möjlighet att vara proaktiva och göra Åland attraktivt, inte bara för att vi har bra vatten utan också för att vi är billiga.

Fru talman! Två saker, frågan om ÅMHM och resurser, som jag redan har varit inne på i mitt anförande, så det är inte klarlagt ännu vad det blir för resursbehov. Men det som kanske är mera intressant är när ledamoten igen misskrediterar landskapsregeringen när det gäller vattentjänstlagen och säger att det här är ytterligare en sak som nästa regeringen måste ta. Då vill jag påminna ministern om att han har varit minister i tre år och prioriterade klimatlag. Hade vi inte haft den prioriteringen så tror jag att vi kunde ha en vattentjänstlag på bordet nu. Så man får ta lite ansvar själv också.

Fru talman! Först och främst så misskrediterar jag inte landskapsregeringen på det sättet. Jag bara konstaterade det som ministern själv bekräftade, att en viktig lagstiftning inte kommer att hinnas med under den här den pågående mandatperioden. Orsaken till att jag inte förde vattentjänstlagen till djupare politisk förankring med dåvarande regeringsgrupper och sådant, var för att det kom från högre ort så att säga att det kanske inte var politiskt smart att göra det just då och så vidare, utan det stoppades helt enkelt en trappa upp. Det var inte för att jag inte var sugen på att få till stånd en sådan lagstiftning, om man säger så.

Tack, fru talman! Ja, jag tror att det handlar mycket om prioriteringar. Var lägger man resurserna? Vet alla att vi har begränsade lagstiftningsresurser? Lagberedningen är hårt ansatt. Prioriterar man någonting och gör någonting så då bortprioriterar man samtidigt någonting annat. Jag tror att det är nog kärnan i det här. Fast ledamoten kanske kan det bättre än mig, men så ser det ut.

Tack, fru talman! Jag förstår ju också att den här lagstiftningen som vi diskuterar här idag tog ju bort de resurser som skulle ha funnits för att göra vattentjänstlagen. Det tvingade fram en omprioritering helt enkelt som så ofta när det gäller EU-grejer som kommer in och stressar och vi hinner kanske inte alltid göra det som vi skulle vilja göra. Men vi får se till att den här vattentjänstlagen finns på listan också framöver helt enkelt och prioriteras upp med tanke på hur alla vattenaktörer efterfrågar den.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.