Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.

Bästa lagting! Vi föreslår en komplettering av landskapslagen om främjande av integration. Bakgrunden är att vi saknar ett stöd i den åländska lagstiftningen för vissa beslut som gäller ensamkommande barn och unga utan vårdnadshavare.

I praktiken kan det handla om att ett barn behöver bo hos en släkting, i familjevård eller i någon annan lösning som bedöms vara lämplig. Det här är beslut som KST behöver ha rättslig grund för, och därför inkommer vi med ett förslag som ger den rättsliga grunden.

Detta förslag handlar inte om utlänningslagstiftningen eller vem som har rätt att vistas i landet. Som bekant hör dessa frågor till rikets behörighet.

Däremot handlar det om socialvård och integrationsfrämjande åtgärder som ligger inom vår behörighet. Vi gör alltså inga ändringar i rikets regelverk, utan kompletterar den åländska lagstiftningen så att våra myndigheter har det stöd som behövs för att kunna fatta beslut i dessa fall.

De ekonomiska konsekvenserna bedöms vara begränsade i nuläget. Samtidigt beror kostnaderna alltid på det enskilda barnets eller den unga personens behov. Vissa behöver mindre stöd, medan andra sannolikt behöver mer. Men oavsett omfattningen måste besluten kunna fattas med ett rättsligt stöd.

KST har påpekat den här bristen i den åländska lagstiftningen, och det är bra. Det visar att systemet fungerar när en sådan framställan kommer. Landskapsregeringen delar bedömningen att lagstiftningen behöver kompletteras.

Jag har egentligen inte så mycket mer att säga än att detta är en komplettering. Tack!

Talman!

Först vill jag säga att jag tycker att det är bra, om det finns en osäkerhet, att det nu finns ett tydligt lagstöd för ensamkommande barn. Men jag har två frågor som jag önskar få förtydligade.

I den första frågan, som tas upp i de allmänna motiveringarna, skriver ni: "I Finland har under de senaste åren, årligen cirka 100-300 ensamkommande barn utan vårdnadshavare kommit för att söka internationellt skydd." Lite längre ned på samma sida skriver ni: "Integrationslagen tillämpas inte på personer som söker internationellt skydd."

Min fråga är: Varför lyfter ni upp detta i inledningen och talar om hur många som har kommit, om det ändå inte finns en koppling senare i lagstiftningen? Det var min första fråga.

Det kan hända att statusen kan regleras efter att man har fått internationellt skydd. Statusen kan då övergå till att man får ett uppehållstillstånd eller annat. Det är en statusfråga. Detta görs för att visa på och indikera hur många det rör sig om. Men i själva verket handlar det om ett väldigt litet antal personer som vistas här på Åland. Det är detta vi vill skapa en rättslig grund för.

Talman!

Jag förstår det, och det har jag också sagt att mitt parti stöder. Men samtidigt blir man lite konfunderad när man först talar om hur många som kommer med en lagstiftning som stöd och sedan rör det något helt annat.

Min andra fråga återfinns i texten under 5.3 och en meningen är inte helt lätt att förstå. Det är bra om ministern kan ge ett förtydligande. "När en socialarbetare utses för barn som vistas i landet utan vårdnadshavare, stärks barnets perspektiv utgående från bedömningen av grundbehovet." Vad betyder det egentligen?

En socialarbetare har ett ansvar att se till att ett barn eller en ung person får den service som den behöver. Det handlar om att identifiera och tillgodose barnets behov. Socialarbetare måste vara involverade för att säkerställa den viktiga helheten av service som behövs för barnet eller den unga personen.

Tack, talman!

Både ministern och jag har erfarenhet av från Sverige att arbeta med de ensamkommande. Jag tycker att ministern tar väldigt lätt på den här lagstiftningen när han beskriver den som en teknisk justering. Som jag läser den här lagstiftningen och lagframställningen innebär det att KST kan fatta beslut om att placera ensamkommande barn som har kommit hit via en släkting, som de för närvarande bor hos, eller hos en familj eller bekant. I praktiken kan de familjehemsplaceras hos samma familj.

Lagberedningen handlar mycket om familjehemsplaceringar, och dessa är ofta mycket kostsamma och pågår under lång tid. Jag undrar varför ministern inte resonerar mera om detta? Vad är det för fel på den nuvarande lagstiftningen? Den nuvarande lagstiftningen säger i praktiken att om du tar emot en släkting hem till dig som börjar söka asyl här på Åland, så får du också stå för kostnaderna. Med den här lagstiftningen blir det ålänningarna eller den finska staten som får ta den kostnaden.

Jag tror att vi blandar ihop en del saker. Nu kommer vi in på ersättningssystemet, dels vem som får komma hit och vem som får vistas här på Åland. Den här lagstiftningen gör det möjligt att arbeta med integrationsfrämjande åtgärder och att följa integrationslagen. Annars behöver man tillämpa barnskyddslagen, vilket är ett mycket större paket.

Det är därför vi vill ha den här lagstiftningen på plats, för att undvika att dra igång ett helt maskineri och börja placera barn som vistas här av andra skäl än exempelvis släktskap. KST bedömer att släktingar i första hand är den bästa mottagande parten för ett barn som vistas här i landet tillfälligt eller har ett tillfälligt skydd, exempelvis.

Tack, talman!

Vi får väl bekanta oss lite närmare med utskottets detaljer. Så som jag ser det handlar en stor del av lagframställningen just om familjevård och möjligheten att placera klienter i familjevård. Menar ministern att detta inte görs idag, eller vad syftar ministern egentligen på? Kan det göras idag, eller kan det inte göras? Görs det idag eller inte? Dessa frågor behöver redas ut, och jag hoppas att ministern kan klargöra dem.

Jag har själv arbetat med socialskydd här på Åland och har haft ett sådant ärende. Då var det inte tal om familjevård, och det gick inte att genomföra en placering. Jag antar att det är detta som nu öppnas upp för. Just möjligheten att placera ensamkommande barn i familjevård, samt att man utvidgar stödet för människor upp till 23 år. Det är de två paragraferna som öppnas, eller har jag fel?

I grunden handlar det om att tillämpa lagstiftningen korrekt. Det handlar om att göra en korrekt bedömning och en korrekt placering. När vi pratar om placering syftar vi på att barnen ska kunna bo hemma, exempelvis hos släktingar, utan att dra igång ett stort maskineri enligt barnskyddslagen, som ledamoten är bekant med.

Det kräver visserligen mycket utredningar och annat. Man ska kunna placera barn i familjevård också, s Så är det. Idag kan man göra detta, men då gör man det enligt barnskyddslagen. Vi vill möjliggöra att detta kan göras enligt integrationslagstiftningen, eftersom det följer ett visst spår. Det finns en mängd ersättningssystem och annat som hänger ihop med detta.

Talman!

Det här lagförslaget handlar om att ge KST en tydligare rättslig grund för att fatta beslut om stödåtgärder, boende och omsorg för ensamkommande barn utan vårdnadshavare. Det låter både rimligt och nödvändigt.

Ärendet föreslås remitteras till social- och miljöutskottet, så jag deltar i den fortsatta behandlingen där.

Integrationsområdet är inte något område som utskottet tidigare i någon större utsträckning har arbetat med, och därför kunde det här också vara ett bra tillfälle att – om tid finns – fördjupa sig lite mera i integrationsfrågor som helhet.

Vid en första anblick uppfattas lagförslaget som relativt begränsat och som ett tekniskt förtydligande av lagstiftningen. Men när man börjar sätta sig in i framställningen inser man ganska snabbt att integrationsområdet är mer komplext än man först tror.

Här möts flera olika rättsområden och behörigheter och i det praktiska arbetet även flera olika myndigheter. Vi har socialvård, barnskydd och integrationsfrågor på den åländska sidan, samtidigt som utlänningsrätt, barns rättsliga ställning och delar av integrationslagstiftningen hör till rikets behörighet. Det gör att rikslagstiftning och åländsk lagstiftning går in i varandra på ett sätt som kräver både tydlighet, fungerande rutiner och ett gott myndighetssamarbete.

Framställningen väcker också några frågor som jag hoppas att utskottet kunde titta närmare på.

En fråga gäller själva gränsdragningarna och definitionerna i lagstiftningen. I framställningen används olika uttryck för personer som vistas här, uppehåller sig här eller har hemkommun här. Det är bra om vi kan få klarhet i hur dessa begrepp ska förstås i praktiken och vilka rättsverkningar som följer av dem. Och hur påverkar olika typer av uppehållsstatus, vilka rättigheter och stödinsatser aktualiseras?

Det används också flera olika benämningar för personer som ska företräda eller stöda barnet. Där kunde det vara bra att ytterligare tydliggöra roller, ansvar och eventuella skillnader mellan de här begreppen.

Det här blir särskilt viktigt eftersom integrationslagen omfattar personer som vistas här av olika orsaker, till exempel personer som flyttar hit tillfälligt för arbete eller studier samt människor med olika rättslig ställning beroende på medborgarskap och uppehållsgrund.

Jag tycker också att det är viktigt att utskottet funderar på hur systemet fungerar i praktiken. Bakom varje barn finns sannolikt en historia och en egen livssituation. Därför behöver vi system som fungerar inte bara juridiskt utan också praktiskt.

En annan fråga som kanske inte är vanlig men som ändå kan behöva belysas gäller minderåriga som anländer som gifta. Om en minderårig anländer tillsammans med en make eller maka; hur ska det då bedömas juridiskt? Ett äktenskap innebär ju inte automatiskt att maken eller makan är juridisk vårdnadshavare enligt finländsk rätt. Här kan det uppstå gränsdragningar mellan utlänningsrätt, barnskydd och socialvård som det vore bra att få klarhet kring.

I framställningen hänvisas också till lagstiftning om identifiering av och hjälp till offer för människohandel. Det väcker frågan hur beredskapen ser ut här på Åland om sådana situationer uppstår. Även om fallen är få behöver ansvar och rutiner vara tydliga.

Därför behöver vi säkerställa att den åländska modellen fungerar tydligt och rättssäkert också i dessa situationer.

Och genom allt detta behöver barnkonventionen och barnets bästa vara en tydlig utgångspunkt. Det handlar om barn och unga i en särskilt utsatt situation. Deras rätt till trygghet, omsorg, skolgång och en fungerande vardag måste stå i centrum när vi bygger upp system och rutiner.

Avslutningsvis tycker den liberala lagtingsgruppen att lagförslaget fyller ett viktigt syfte genom att tydliggöra ansvar och skapa bättre rättsliga förutsättningar för KST:s arbete. Samtidigt hoppas vi att utskottet tar tillfället i akt att närmare granska de praktiska, juridiska och administrativa frågor som framställningen väcker, så att vi får ett system som är tydligt, rättssäkert och hållbart också på längre sikt. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack för anförandet. Jag tyckte att det lyfte fram flera frågeställningar som vi kan ta reda på i utskottet och komplettera på ett bra sätt. Ministerns anförande var väldigt kortfattat när det gäller just integrationsfrågorna.

Vi har nyligen haft ett uppmärksammat fall på Åland som rör barn utan vårdnadshavare, där beslut fattades om att försöka skicka hem barnet. Men det verkar inte vara aktuellt här, och det står ingenting om det.

Det är bra att vi får klarhet i hur KST praktiskt arbetar med dessa frågor när de beslut fattas om det ena eller det andra.

Tack, talman!

Som ledamoten Wikström nämnde i ett replikskifte, har han erfarenhet och har arbetat med dessa frågor. Vi andra i utskottet har inte riktigt samma bakgrund.

Jag anser att det finns många begrepp som kan verka likadana, men som har olika betydelser när man är mer insatt i ämnet. Det är viktigt att vi tar oss tid att reda ut vad som gäller och när.

Talman!

Jag tycker att vicetalmannen lyfte intressanta frågeställningar kring barnäktenskap. Det är något som jag inte ens har funderat på tidigare, men det satte igång många tankar med tanke på de hemskheter som nyligen har beslutats om i vissa länder, där man får gifta sig oavsett hur ung man är. Vi vet att det också förekommer i andra mer demokratiska länder att det inte finns någon åldersgräns för när man får gifta sig. Jag tycker att det är bra att detta lyfts fram av vicetalmannen, för även om man är gift så är man fortfarande barn enligt finsk och åländska lag. Det ska bli intressant att ta del av diskussionerna i utskottet.

Tack, talman!

Tack till ledamoten Holmberg-Jansson för stödet i att djupdyka i denna fråga. Det är också mycket av det som rör finsk och finländsk behörighet där inte vi kan bestämma något annat. Det skulle vara intressant att reda ut vad som gäller, så att vi får en tydlig bild av situationen.

Jag nämnde också de som arbetar här utan rätt tillstånd och utan korrekta papper. Man pratar ofta om byggbranschen eller restaurangbranschen, vilket kanske är vanligt. Men jag tänker också att det inte kan vara helt omöjligt att någon arbetar här med sexuella ändamål, att man blir såld. Även om det kanske inte händer nu, så kan det hända.

Talman!

Nu kanske vi gick lite utanför perspektivet med ensamkommande barn och unga. Det är klart att det finns såklart en gråzon även här. Men som sagt, det blir intressant att ta del av diskussionerna i utskottet.

Tack, talman!

Det kan hända att jag balanserar på gränsen för ärendet.

När man i lagstiftningen pratar om offer för människohandel är det lätt att tänka på vuxna personer som säljs för sexuella ändamål eller som arbetar på byggarbetsplatser. Men vi måste absolut komma ihåg att det också kan handla om minderåriga.

Talman, åhörare!

Åland har under de senaste åren haft en betydande inflyttning med över 900 nya invånare per år. Många av dessa kommer från Finland och Sverige, och omkring 200 personer har flyttat hit från länder utanför Norden. På längre sikt har inflyttningen särskilt ökat från Sverige och från länder utanför Norden.

Varje år kommer ett antal ensamkommande barn till Finland, som placeras runt om i hela landet, även på Åland. Dessa siffror kan man ta del av i lagframställningens allmänna motivering.

Kommunernas socialtjänst har meddelat landskapsregeringen att ensamkommande minderåriga utan vårdnadshavare finns på Åland. Samtidigt konstateras det idag att det saknas tydligt lagstöd för att placera dessa barn i familjer eller hos släktingar. Det är precis detta bekymmer som denna lagstiftning ska råda bot på.

Vad tycker då Centergruppen om detta lagförslag? Syftet med lagstiftningen, som vi ser det, är att klargöra vilket ansvar samhället har för barn utan vårdnadshavare som har hemkommun på Åland. Med förslaget blir KST:s ansvar att ordna omvårdnad, omsorg och fostran för dessa barn. Samtidigt får KST det lagstöd som behövs för att kunna fatta beslut och vidta rätt stödåtgärder.

Vi anser att det självklart måste finnas ett tydligt lagstöd för vem som har ansvar för dessa barn. Barnets bästa ska alltid vara i centrum. Detta förtydligande i lagen torde underlätta arbetet för berörda myndigheter, och i det här fallet KST, genom att ge dem tydligare och bredare grunder för de åtgärder som behövs när det gäller ensamkommande barn och unga på Åland.

Vi ser alltså inte så stora problem med denna lagstiftning, utan betraktar det främst som ett viktigt förtydligande, så att våra myndigheter har det stöd som behövs för att fatta beslut. Med detta korta resonemang från Centergruppen ser jag fram emot ytterligare information i utskottets behandling, där vi kommer att få möjlighet till fördjupning, bekanta oss med hur systemet fungerar i praktiken och höra berörd myndighet i frågan.

Jag tycker också att ledamot Pernilla Söderlund från Liberalerna lyfte många intressanta frågeställningar i sitt anförande, som jag hoppas att vi i utskottet kan titta närmare på. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag kanske inte håller mig riktigt lika kort som tidigare talare här idag. Det kan hända att jag drar lite över på tiden.

Jag tycker inte att det här lagförslaget är helt oproblematiskt. Jag lyssnar på mina utskottsmedlemmar och hur de resonerar, och jag tycker mig höra att man är avvaktande och vill veta lite mer om ärendet. Det kommer vi säkert att diskutera i utskottet.

Jag har jobbat i Sverige i ungefär fyra år med ensamkommande flyktingbarn, och när jag arbetade som socialsekreterare här på Åland var en av mina huvudsakliga principer att jag inte ville att Åland skulle gå samma väg som Sverige. Inte på något vis. Det är också en av de huvudsakliga anledningarna till att jag engagerar mig i politiken. Det här är väldigt viktigt för mig när det gäller flyktingar och flyktingmottagande och hur det hanteras här på Åland. Vi ska lära oss av de misstag som har gjorts i Sverige när det gäller flyktinginvandring, och vi ska göra allt vi kan för att inte upprepa dem. Detta baseras på mina egna erfarenheter när det gäller flyktingar och ensamkommande barn, och personligen kommer jag till den slutsatsen att det är viktigt.

När man lyssnar på ministern verkar det som om man betraktar det som en teknisk korrigering, men det är inte riktigt så. Man förenklar väsentligt hur enkelt det är att familjehemsplacera ensamkommande barn, och det leder förstås till att det görs flera placeringar på det här viset. Det är helt givet. Det är inte bara en teknisk korrigering utan det får betydelse i verkligheten.

Vi ska komma ihåg att det i Sverige, under min tid och säkert även nu, fanns enorma problem. Jag vet inte hur det ser ut här på Åland, och jag hoppas att det inte är likadant. Men i Sverige var det stora problem med vuxna människor som påstod att de var barn och därmed blev behandlade bättre än vuxna asylsökande. Det var lättare att få asyl då. Det var också mycket svårt att få till åldersbedömningar. Jag minns att Migrationsverket sa år 2016, att om de var uppenbart över 40 år, då sattes gränsen där. Det var en väldigt besvärlig tid att arbeta i Sverige, vilket säkert ministern kan intyga, han har haft ett liknande arbete.

Det var också vedertaget att släktingar till ett barn skickade sitt barn för att de skulle få uppehållstillstånd och medborgarskap, och att man därigenom kunde använda sig av anhöriginvandring för att få hela släkten eller familjen till Sverige. Även om man har begränsat anhöriginvandringen en hel del via lagstiftning, är det fortfarande ett stort problem. Dessa barn kallas för "ankarbarn", och det var kanske inte det roligaste i samhället. Det var väldigt besvärligt att se.

I Sverige har man lärt sig sin läxa och arbetar hårt för att få bukt med den oreglerade invandringen nu. Nyligen har vi kunnat läsa att man i Sverige går in för att minska stöd och försvåra för människor som söker asyl, som är flyktingar, att få del av det svenska socialskyddssystemet. Från och med den 1 januari 2027 ska man ha bott fem år i Sverige för att kvalificera sig för stora delar av socialskyddssystemet, alternativt kan man kvalificera sig via arbete. Det är det senaste i Sverige, som har lärt sig av vad som har hänt och nu stramar åt det här för att få bukt med situationen.

Jag har svårt att se att det här lagförslaget går i samma riktning. Det öppnar istället upp för mer stöd och gynnsammare stöd. Jag ska förklarar varför.

Jag menar att det här lagförslaget i praktiken skapar en betydligt gynnsammare ekonomisk situation för de ensamkommande flyktingbarn som vi pratar om, och framförallt för de familjer där dessa barn bor när de kommer till Åland. De kan komma via kvotsystemet, men de flesta kommer inte via kvotsystemet, utan de kommer till en släkt eller en familj som redan befinner sig på Åland. Man tar emot dem i hemmet, så söker de asyl och bor hos sina anhöriga. Idag bor de också hos sina anhöriga under asylprocessen. Det är inte ett kvotflyktingsystem på det viset som vi pratar om idag. Dessa barn bor mycket hos sina släktingar och familjer, bröder och så vidare, utan att få någon större ersättning från samhället. Det är det man vill komma till rätta med i den här lagstiftningen, vilket också står ganska tydligt att man vill försöka familjehemsplacera.

Om jag läser lagframställningen rätt, vilken är lite svår att förstå, så har KST betalat ut utkomststöd till dessa barn eller till familjen där de bor. Vi ska komma ihåg att om man kan utkomststödslagstiftningen, så betyder det att där barnen bor idag, så för att kunna kvalificera sig för utkomststöd, också för barnet, en extra medlem i hushållet, så krävs det att hela familjen får utkomststöd. Utkomststödslagstiftningen regleras via hushåll. Om man inte har gjort någon slags pragmatisk hantering av det här från KST, det kan jag inte svara på, men det ska vi ta reda på i utskottet hur det egentligen har gått till.

Det betyder att det är väldigt få av de vuxna i de här familjerna som arbetar, i alla fall arbetar de inte tillräckligt mycket för att få ta del av det. De arbetar så lite att de har rätt till stöd från samhället.

Den förändring som föreslås innebär att KST i praktiken kan fatta beslut om att placera barnen i de hushåll där de redan bor. Det innebär väldigt gynnsamma ekonomiska ersättningar för att ta hand om ett barn som hushållet redan idag tar hand om. Dessa barn bor inte på gatan och inte på Tallbacken, som vi har pratat om. De bor inte heller på grupphem i Åbo, som det står om i lagframställningen, som är ganska rörig och svår att förstå.

Jag tror att resultatet av den här lagstiftningen blir att de ensamkommande barnen kommer att familjehemsplaceras hos just den familjen, släkten eller vännerna där de redan bor. Varför säger jag så här? För när man resonerar om barn, att våra barn ska placeras och hur barn ska hanteras, pratar man om den mest centralt vägledande principen inom sociallagstiftning, det vill säga barnets bästa. Vad är det bästa för barnet? Det bästa för barnet, när man resonerar bara om ett barn, är att tänka på barnet och inte på samhället. KST gör helt rätt i detta, för det är så de arbetar. KST jobbar med enskilda individer och funderar på vad som är bäst för barnet.

Det bästa för ett ensamkommande barn som har kommit till Åland och har någon anknytning hit för att en släkting bor här, är förstås att bo kvar hos den familjen där man bor, hos de människor man känner och i den skola där man går. Vad blir då det bästa beslutet att fatta? Givetvis att se till att familjehemsplacera barnet hos den familjen. Jag har svårt att se att det blir så mycket andra beslut. Man kommer i alla fall inte att placera dessa barn i gruppboenden i Åbo, som det står i lagframställningen. Det går inte i linje med vad som är bäst för barnet.

Jag tänker att det kan vara intressant att veta hur stor ersättningen för familjehemsplaceringar är idag. Det finns ju information om det på nätet, och man kan ta reda på det ganska snabbt. Men jag ska nämna det kort här. Det består av olika arvoden, där grundarvodet ligger på knappt 1 000 euro per månad, och man får betala skatt på summan. Men för svåra barn får man ett förhöjt arvode. Min erfarenhet av ensamkommande flyktingbarn är att det ofta handlar om ganska svåra situationer. Ett förhöjt arvode om cirka 1 300 euro per månad är rimligt att anta. Till detta kommer ett omkostnadsarvode som är skattefritt, uppemot 1 000 euro beroende på barnets ålder. Dessutom finns det en skattefri startersättning på max 3 500 euro. Det är så det ser ut när man familjehemsplacerar barn, vilket är den placeringsform som jag tror kommer att öka ganska mycket med det här lagförslaget. Sedan tillkommer särskilda kostnader för glasögon, mediciner och så vidare. Man ska också ordna avlastning för familjen, eftersom det inte är den riktiga föräldern som bor där, utan någon annan som tar hand om barnet i förälderns ställe.

Således får en familj nästan 1 300 euro per månad som den måste skatta på, uppemot 1 000 euro skattefritt. Det här gäller för ett barn som, enligt min erfarenhet, man har kommit överens om att barnet ska komma till Åland. Det kommer till släkt och vänner som man känner och bosätter sig i den familjen. Så ser det ut, och det tycker vi nu att vi ska betala ersättning för.

Då vill jag att vi också tänker på hur mycket det här är. Hur mycket pengar är det om man jämför med en vanlig arbetande ålänning som kanske sitter i kassan någonstans? Får de ut så här mycket pengar? Jag vet inte om jag tycker att det här är riktigt rätt. Jag tycker inte att det är rätt.

Jag menar att landskapsregeringen uppmuntrar den här typen av beteende genom att underlätta för de väldigt gynnsamma ekonomiska incitamenten.

Jag talade om Sverige och att man går i motsatt riktning än vad vi gör här. Jag behöver inte upprepa det, men jag tycker inte att vi ska gå vidare med den här typen av lagstiftning. Vi ska agera så som Sverige gör idag, som har lärt sig sin läxa. Man snävare ner stöd och gör det svårare.

Om man kommer till Åland, till en familj, kan den familjen gott och väl försörja den person som man tar hand om just idag. Vi behöver inte någon familjehemsersättning.

Det står förstås också lite i det här lagförslaget om att vi får kostnadskompensation från staten. Det får man väl ändå säga att man får grundersättningar från staten. Då pratar vi förstås om för uppehälle och boende. Min erfarenhet av den här typen av klientel är att de också belastar skolväsendet väldigt mycket. Det kommer med största sannolikhet, om det inte redan är så, att handla om assistenter i skolorna som man inte får ersättning för. För att inte tala om att det också ska underlättas att erbjuda stöd för människor upp till 23 års ålder. Det är inte bara barn vi pratar om här.

Jag vet inte om det har ändrats sedan jag arbetade inom det kommunala, men på den tiden fick inte kommunerna skolandel för de barn som gick i skola och var asylsökande. Det är en sak som vi måste titta på i utskottet, om det har ändrats eller inte. Men så var det inte då, utan det landade helt enkelt på kommunen, om en kommun hade ett asylsökande barn.

Vårt nuvarande system tycker jag att är ganska bra, även om majoriteten troligtvis inte tycker det. Det gör helt enkelt att om man kommer till Åland till en släkt i en familj där man bosätter sig, så tvingar man också den familjen att ta kostnadsansvaret och ta det fulla ansvaret för barnet mer eller mindre. Man kan tycka att det är rätt eller fel, men vi ska inte uppmuntra till ett annat beteende.

(Talmannen påminner om den rekommenderade tiden)

Tack, talman! Jag börjar avsluta här. Jag avslutar med att säga att Åland idag är ett tryggt samhälle med en relativt homogen befolkning, där vi delar värderingar människor emellan. Det är en bra utgångspunkt i en allt oroligare omvärld, och ett samhälle som vi ska göra allt vi kan för att bevara. Då ska vi inte agera på ett sätt som på kort sikt kan låta väldigt humanitärt och bra, men som på lång sikt, tror jag, drabbar det åländska samhället hårt.

Vi behöver verkligen tänka efter innan vi klubbade igenom den här lagstiftningen och ta reda på de frågeställningar som jag lyfter upp här idag, i och med att ministern inte överhuvudtaget lyfte upp dem eller diskuterade dem. Tack, talman!

Talman!

Jag sitter här och ryser lite av ledamotens världsbild. Jag tycker att det är mycket som ledamoten blandar ihop. Det handlar inte om barn som vi på något sätt prövar vistelse för här på Åland, utan om barn som har en hemkommun här. Det har ingenting att göra med utlänningslagen.

Vi får ta den här behandlingen i utskottet. Men det som fastnar av det ledamoten säger här, gör mig uppriktigt beklämd. Jag ryser lite av den här världsbilden och allt det mörka som ledamoten målar upp på grund av en liten komplettering av vår lagstiftning.

Tack, talman!

Det är en liten komplettering som kommer att få konsekvenser för vårt samhälle och för kostnaderna för kommunerna. Jag tycker att ministern borde utveckla detta mer. Det står om kostnaderna i det här lagförslaget, men inte ett ord om dem.

En negativ världsbild, låt mig säga så här: När man har arbetat med dessa frågor i Sverige och ser hur det svenska samhället har utvecklats, efter att ha bott där i tio år, så får man en ganska negativ världsbild. När invandringen blir oreglerad och man ser de problem som följer med den, så var det en av de ursprungliga orsakerna till att jag flyttade till Åland. Jag vill inte se beslut som går i linje med hur det svenska samhället har byggts upp den senaste tiden.

När vi pratar om utlänningslagen vill jag ställa en fråga till ministern: Hur kommer det sig att dessa människor bor hos släkt och vänner, hos familjer på Åland? Hur kommer de hit och varför bor de där de bor? De är inte placerade dit av finska staten, utan de bor hos släkt och vänner.

Tack, talman!

Ja, det finns personer som har bott här och fått tillfälligt skydd enligt lagstiftningen, vi har bland annat ukrainare. De har hemkommun här på Åland. Det är människor som har flytt ett pågående krig.

Jag tycker att de beskrivningar som ledamoten har av människor som flyr krig är besvärliga. Det känns märkligt för mig att en ordförande i social- och miljöutskottet har en sådan människobild. Men det är en annan diskussion som vi får ta vidare.

Tack, talman!

Dessa människor har kommit till Åland för att de har släkt och vänner här, och därför är de bosatta på här. Nu vill ni ändra lagstiftningen så att det ska bli lättare att placera dessa klienter i praktiken hos familjerna. Det är detta jag diskuterar, och jag hade önskat att ministern kunde ta upp det mer ingående.

Kostnaderna för utkomststöd och problematiken kring att vi står i begrepp att bevilja placeringar för människor till familjer som i praktiken saknar förmåga att försörja sig själva i vårt åländska samhälle är viktiga frågor att lyfta fram.

Detta är inte, som jag ser det, en liten teknisk ändring. Vi kommer att reda ut detta i utskottet, det är jag helt förtrogen med.

Den världsbild som råder, man ser vad som händer i omvärlden. Jag är starkt påverkad av det som har hänt i Sverige, och jag vill inte att det ska hända här på Åland.

Tack, talman!

Jag vill börja med att säga att de homogena värderingarna på Åland är en dröm som ledamoten Wikström upprepar. Jag kan bara konstatera att jag överhuvudtaget inte delar Christian Wikströms eller Obunden Samlings värderingar när det gäller dessa frågor. Majoriteten av ålänningarna gör det inte heller.

När Christian Wikström pratar om den här typen av klientel syftar han på barn. Barn som har kommit till Åland av olika orsaker och som bor här, och som han beskriver som bidragsparasiter som har bosatt sig här för att få del av de frikostiga stöden.

Det handlar om sociala myndigheters bedömning av hur barn ska kunna leva ett vettigt liv på Åland, trots att de är ensamkommande.

Tack, talman!

Den här retoriken har jag hört mycket av i Sverige också. Vi såg vad det ledde till när man använde den här typen av retorik. Jag minns det väldigt tydligt. Det var 2016, och det var Rädda Barnens ordförande som satt i en soffa på TV4. Hon sa: "Det är bara barn." Hon var väldigt arg över att man ifrågasatte deras ålder. Samtidigt fanns det människor som bodde på samma boende och skrattade åt situationen, skrattade åt Sverige och hur korkade man var när vi trodde på dem.

Det är fakta. Det här argumentet om att "det är bara barn" håller inte. Man kan inte motivera allt med att det handlar om barn; man måste också se på vilka konsekvenser det får för samhället och försöka analysera det.

När det gäller det homogena förstår jag givetvis att befolkningen som helhet inte är homogen. Men jag tycker att det är väldigt bra när man kan gå på gatan, se människor i ögonen och veta att den här personen har ungefär samma värderingar som jag själv.

Då menar jag att ledamoten Wikström måste gå ut på gatan och se människor i ögonen. Han bör konstatera att majoriteten av ålänningarna inte har samma värderingar som just ledamoten Wikström i dessa frågor.

Ledamoten ifrågasätter om man kan räkna barn som flyktingar på Åland. Är det inte barn om de är under 18 år och kommer till Åland? De har inte samma rättigheter som andra barn.

Den retorik som ledamoten Wikström använder varje gång vi diskuterar dessa frågor är i grunden rasistisk. Ledamot utmålar vissa grupper av människor som sämre, med färre rättigheter, och som parasiter på samhället.

Tack, talman!

Det är bekant vilka åsikter ledamoten har i den här frågan. Det jag vill säga är att vi inte bör skapa väldigt starka ekonomiska incitament för att ta emot människor och låta dem bosätta sig i sina egna hem under tiden de är här. Om man väljer att ta emot en släkting, så får man också ta ansvar för det. Man säger att man tar hand om den här släktingen, det här barnet, ekonomiskt. Varför ska då ålänningen och den finska staten stå för kostnaderna? Det är något jag inte riktigt förstår varför det skulle vara rimligt. Jag förstår inte heller varför detta skulle uppfattas som rasistiskt på något sätt.

Vi diskuterar ekonomiska omständigheter, och det är helt självklart att människor som kommer från andra delar av världen har andra värderingar. Det är absolut inget konstigt med det. De anser inte att våra värderingar är bättre på något sätt, och vi behöver inte heller tycka att deras värderingar är bättre eller ens lika mycket värda.

Jag måste säga att jag blev lite förvånad med tanke på hur den finländska samhällsdebatten har sett ut under de senaste åren. Jag hade förmånen att vara kansliminister när den nuvarande integrationslagen antogs på Åland. De lagar som vi anpassar vår lagstiftning efter, det vill säga utlänningslagen och också rikets integrationslag, dessa lagar är inte kända för att vara särskilt liberala i Finland, och samhällsdebatten handlar ofta om att de är för stränga och att vi behöver få hit mer arbetskraftsinvandring.

Jag blir lite förbryllad och undrar vilka risker det är som ledamoten Wikström ser. Hur många handlar det rimligtvis om på Åland? Vad är skillnaden gentemot rikssidan? Den enda materiella skillnaden som jag ser det är hur KST regleras på Åland jämfört med de finländska sociala myndigheterna. Annars är det väldigt långt ifrån en strömlinjeformning i enlighet med den (… taltiden slut).

Nej tack, ledamoten, så vill jag också se det.

Liberalisera? Nej, jag vill absolut inte liberalisera någonting när det gäller den här frågan. Jag tycker att det är bra som det är. Jag vill inte göra det mer gynnsamt att komma hit till Åland som flykting. Det är väl ganska tydligt, inte bara i den här debatten, utan genomgående i mitt politiska värv här på Åland har jag haft den här åsikten.

Sedan vill jag också nämna den arbetskraftsinvandring som ledamoten talar om och det är en helt annan fråga. Om man kommer hit för att söka arbete och redan har ett jobb när man anländer, så det är väl bra att man kan tillföra sin kompetens till vårt åländska samhälle. Det är dock inte det som vi diskuterar här i dag.

Om vi ändrar den här lagen så ska det inte uppmuntra till den typen av beteende i framtiden, vilket det riskerar att göra, oavsett hur mycket man än skrattar åt det.

Talman!

Jag läste lagförslaget två gånger och gjorde sedan en "Lindén" genom att fråga ChatGPT om skillnaden gentemot den finländska lagen. Enligt den informationen är det juridiska perspektivet inte radikalt mer liberalt än i Finland. Detta är en anpassning till rikets modell, med vissa socialpolitiska förtydliganden.

Det som jag tycker är intressanta för den fortsatta utskottsbehandlingen är att ta reda på hur många som det kan tänkas handla om på ett år. Vad är skillnaden mot rikssidan? Den framstår som väldigt liten, åtminstone baserat på det jag har uppfattat hittills i den här debatten.

Tack, talman!

Ja, det finns en viss skillnad med att korrigera som ni avser i samband med den förändring som jag ser det.

Jag håller med ledamoten om att vi bör enhetliggöra systemet med det finska systemet. Jag anser att det inte är nödvändigt.

När vi pratar om ensamkommande, hur många handlar det om? Det är inte särskilt många. Men hur många är det enligt åländsk kontext?

Jag vet att rätt person, eller vad man nu ska kalla den personen, kan ha väldigt svårt att komma in i samhället. Det kan få stor inverkan, även om det bara är ett fåtal personer som har svårt att integrera sig i det åländska samhället. Jag har sett det i praktiken.

Som sagt, jag vill inte att vi i de här frågorna rör oss mot en mer liberal lagstiftning än absolut nödvändigt här på Åland.

Tack, herr talman!

Jag reagerar också på det som ledamoten säger ganska tydligt: att vi ska försvåra för de ensamkommande barn som kommer till Åland. Enligt ledamoten Wikström blir det en så bra ekonomisk affär för de familjer som dessa barn har placerats hos. Jag tycker att det i grunden är en ganska vidrig inställning.

Det låter som om ledamoten antyder att de kommer hit enbart för den ekonomiska vinningen. Det stämmer inte.

Jag tror att det är farligt att resonera i sådana här frågor baserat på anekdotisk bevisföring. Att ledamoten Wikström tar sina egna observationer från Sverige som bevis för att det skulle vara ett stort problem här på Åland, är problematiskt. Sitter man och skrattar åt våra myndigheters naivitet här på Åland?

Tack, talman!

Jag hoppas att man inte gör så. Jag vet att den finska invandringspolitiken är betydligt striktare än den svenska, vilket är bra när det gäller flyktinginvandring.

Men vad jag pratar om är att det kan bli följdverkningar av detta om vi öppnar upp på det här sättet.

Låt mig förklara vad jag menar. Tänk er att en ledamot bor med sin familj, och att ledamotens bror bor i Somalia och pratar med släkten där. Om de beslutar att Muhammed ska komma till Europa, kan han då komma till dig och bo hos dig? Ni kommer överens om detta, och han kommer hem till ditt hus och börjar söka asyl hemma hos dig. Den här lagstiftningen möjliggör nu att du kan bli familjevårdare åt den här personen som har kommit på det här sättet. Det är så det går till. De kommer till Åland och hamnar hos familjer här.

Jag tror att det finns en stor risk i att föra resonemang som det här. Det är slapp och vidlyftig retorik att ta exempel på det sätt som ledamoten gör, som när det handlar om Mohammed i Somalia som ska komma och bo hos mig, och så vidare. I grund och botten spelar det nog på den klassiska tanken att "vi ska hjälpa oss själva först innan vi hjälper andra".

Jag har det jobbigt här, jag jobbar i kassan och tjänar dåligt och därför tycker jag att ingen ska komma hit, vilket ledamoten tog upp som exempel. Jag tror att vi måste hantera dessa exempel med större försiktighet. Jag är övertygad om att det finns många som arbetar i kassan som ändå tycker att vi ska hjälpa folk, särskilt när det handlar om ensamkommande barn.

Jag vill bara uppmana till lite försiktighet i dessa exempel, för att inte spä på något slags gnidighet som kan finnas hos människor.

Tack, talman!

Jag förstår vad ledamoten säger och vad andra också uttrycker. Kan man verkligen formulera sig så här när det gäller barn? Man blir formad av sina erfarenheter och det man har sett. Även om ledamoten kallar det anekdotisk bevisföring, så har det format mig. Jag anser att dessa erfarenheter är värdefulla, och därför tar jag upp dem här idag.

Så här kan det se ut, och så här kan det bli. Jag vet att ett fåtal människor kan skapa problem, och om det händer på Åland kan det få ganska stora konsekvenser. Vi är ett litet samhälle, och det är ett sårbart samhälle som vi måste värna om. Det är just detta jag försöker göra genom mitt anförande och mitt inlägg i debatten.

Talman!

Var tjänsteman i Sverige under åren 2015-2016 under den stora flyktingkrisen? Arbetade ledamoten som socialtjänstarbetare på Åland, före eller efter att KST bildades? Har det någon betydelse? Ledamoten påstår att Sverige har snävare regler kring inkomstmöjligheter för dessa individer, och att det här lagförslaget skulle ge mer generösa bidragsförhållanden här på Åland.

Både i Sverige, Finland och Norge har man så följer familjevård enligt socialtjänstlagen och man har exakt det som vi nu inför. Detta innebär inte att Åland skulle bli någon sorts bidragsmagnet; vi följer samma linje som de andra länderna. Sverige har inte gjort sina regler mer strikta. Vi vet från tidigare diskussioner vad Finland har. Jag förstår att erfarenheterna från flyktingkrisen 2015-2016 (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag var under flyktingkrisen i Sverige, flyttade jag sedan till Åland. Här arbetade jag som socialsekreterare i ungefär ett och ett halvt år. Det är klart att situationen här inte behöver se likadan ut som i Sverige, som ledamoten påpekar.

Men just den här gruppen av människor, så det står till och med i lagframställningen att det kan vara mycket svårt att integrera dem i samhället. Det är väldigt tydligt och klart i denna lagframställning. Den andra paragrafen, paragraf 19B, tar också upp särskilt stöd. Fram till 23 års ålder ska man kunna få särskilt stöd.

Är den mer liberal än i Sverige eller Finland? Jag är inte längre helt insatt i hur lagstiftningen ser ut i Sverige, men vi har möjlighet att utforma vår egen lagstiftning här. Denna lagstiftning liberaliserar och gör det lättare att få stöd. Så är det.

Talman!

Ledamoten sade att det blir lättare att få stöd. Men fortfarande handlar det om KST. Det är inte så att man bara flyttar hem till någon och sedan får bo där. Det är fortfarande KST som ska ta ett beslut om var du blir familjehemsplacerad. Eller har jag missförstått alltihop? Det är nog bra att vi får en gedigen genomgång i utskottet kring det här.

Rent ekonomiskt så är det bättre att en person bor hemma hos någon. Det kostar 78 euro per dygn mot 233 euro per dygn om man är på Tallbacken. Är det inte så att det är lättare att integreras i samhället om du bor i en familj, istället för att bli lämnad att ta hand om dig själv? Det är väl bra, det handlar ju om barn.

Tack, talman!

Jag tog upp hur man fattar beslut inom sociallagstiftningen. Man ser till barnets bästa och det handlar nästan alltid om att bo med de människor som barnet har kontakt med, det vill säga de som barnet bodde hos när barnet kom till Åland. Det handlar om personer som barnet har en relation till och känner förtroende för. Därför blir det inte aktuellt att placera barnet i de här grupphemmen i Åbo.

Tallbacken nämndes i lagframställningen, men det är absolut inte något slags flyktingboende. Det framgår tydligt i lagframställningen att det aldrig har varit aktuellt. Istället handlar det om att man antingen är placerad i den familj där man bor, eller så fattas beslut om att placera barnet i Åbo, vilket också nämns i lagframställningen. Tallbacken har egentligen ingenting med den här diskussionen att göra, som jag ser det.

Tack, talman!

Ledamoten Wikström, vi diskuterar inte en ändring av Finlands migrations- eller asylrätt, utan vi behandlar ett lagförslag som syftar till att säkerställa att barn som har kommit hit får samma möjligheter som andra familjehemsplacerade barn, oavsett varifrån de kommer.

Jag har lyssnat på anföranden och repliker, och jag tycker att ledamoten Röblom har uttryckt sig bra.

Om ledamoten anser att ersättningarna för dessa barn är för höga, är det då inte för höga ersättningar för dem som tar emot familjehemsplacerade barn inom socialskyddet, såsom stödfamiljer och stödpersoner? Ska vi sänka dem också, är det Obunden Samlings linje?

Tack, talman!

Jag har försökt beskriva hur lätt det är att få stöd. Hur lätt är det att bli familjehemsplacerad? Det är en teknisk förändring som vi genomför nu.

Borde sänka ersättningarna generellt sett? Nej, det tycker jag inte. Men jag anser att det finns en viss skillnad. En familj som bor på Åland och man kommer överens om att ett ensamkommande barn utan vårdnadshavare ska komma och bo hos familjen, och tar man kontakt med KST för att familjehemsplacera barnet i den familjen. Jag tycker att det är en stor skillnad mellan detta och ett barn som far illa, till exempel i en familj på Åland, och därför måste tas ifrån sin familj. Jag anser att det är en väsentlig skillnad i de olika fallen. Det ena är mer baserat på en överenskommelse som gör att man blir utan vårdnadshavare. Kanske inte i alla fall, men definitivt i en del av dessa situationer.

Men i anförandet nämner ledamoten Wikström också den här gruppen av klientel. Gäller det även Åländska barn som har förlorat sina vårdnadshavare i olyckor eller andra situationer och som måste placeras hos andra familjer?

Eller handlar det nu om ursprung och hudfärg? Är det okej om man är från Ukraina och har ljus hud? Vad gäller om man har mörk hud? Vilka kriterier är det som avgör?

Dessutom har vi personer som har haft en ganska svår bakgrund, vilket kan göra det väldigt svårt att komma in i samhället och integreras på grund av sociala frågor. Ledamoten Wikström vet också att sociala problem ofta går i arv genom generationer, och att det kan vara svårt att ta sig ur en sådan situation om man har vuxit upp i en åländsk familj.

Jag vill bara säga att jag tycker att det var ett lite obehagligt anförande.

Tack, talman!

Man brukar säga att man är sin familj. Det är de närmaste som formar oss. Sedan ser vi på vårt närliggande samhälle med släkt och vänner, och därefter på staden, landet, Europa och till sist resten av världen. Ungefär så resonerar vi i dessa frågor också.

Vi har givetvis ett starkt ansvar för de människor som är uppväxta här och som är medborgare i vårt land. Det är självklart att vi ska ta hand om dem.

Jag anser också att vi har ett större ansvar för att hjälpa de ukrainska flyktingarna som kommer hit i samband med kriget i Ryssland än människor som kommer utanför Europa. Det borde vara i den prioritetsordningen vi hanterar dessa frågor: Först här, i andra hand Europa om vi har internflyktingar i Europa, och i sista hand resten av världen. Jag tycker att det är helt rätt. Absolut.

Talman!

Jag är ansvarig för demokratifrågor och inte för lagframställningen som sådan, och därför avser jag att hålla mig till de frågor som ledamoten Wikström lyfte fram kring värderingar och utvecklingen av samhället i stort.

Ledamoten sade ungefär att ett homogent samhälle, där människor har liknande värderingar, är ett gott samhälle. Det är ett samhälle som han, och även Obunden Samling, vill bevara. Ledamoten väljer att framföra detta även i den här salen.

Jag undrar om detta är något som ledamoten och eventuellt hans parti anser att ett välfungerande demokratiskt samhälle kräver – att det ska vara homogent för att fungera? Hur ser man på detta? Varför är denna homogenitet så viktig? Är det kopplat till en demokrati och en god demokrati?

Fru talman!

Tack för att ministern lyfter upp den här frågan. Det är en viktig fråga att diskutera, och en som vi kanske inte tar upp tillräckligt ofta.

Tittar man på Europa i dag, ser man att de länder som har störst oro i samhället ofta har upplevt kraftig invandring, vilket leder till en blandning av värderingar.

Jag anser att det är positivt när vi har liknande värderingar i samhället. Som jag nämnde tidigare till ledamoten Fellman, tycker jag att det är jättebra när jag kan gå i Mariehamn eller någon annanstans på Åland och möta människor som tänker ungefär på liknande sätt som jag, inte exakt likadant, men vi delar ändå en grundläggande syn. Det tycker jag absolut är värt att bevara, och vi bör alltid sträva efter att bibehålla detta. Det är något vi inte ska förändra.

Sedan finns det förstås andra aspekter och olikheter som inte berör just dessa frågor.

Talman!

Det jag säger nu kommer säkert att väcka känslor. Därför vill jag vara tydlig med att jag inte anklagar ledamoten för att vara en nazist eller liknande. Jag konstaterar bara att tanken om homogenitet i ett samhälle, kopplad till ett samhälles duglighet och fungerande demokrati, är tankegods som härstammar från nazistiska ideologier. Jag tycker att det är värt att uppmärksamma detta.

Jag vill också påpeka att ledamoten Wikström nämner att man möter människor med ungefär liknande värderingar. För min del tycker jag att det är ganska tydligt i den här diskussionen, och i många liknande diskussioner, att detta inte stämmer. Ledamoten Wikström har en annan ideologi.

Detta är något som många högerpopulistiska partier använder sig av, nämligen att påstå att de representerar vad medborgarna tycker. Många högerpartier har framgångar i Norden och även på Åland, men det handlar ändå om 20-25 % (… taltiden slut).

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på påståendet att man är nazist för att man vill att vi ska dela värderingar. Det är en ganska fin tankebrygga, men jag förstår inte hur man gör den kopplingen.

Om vi ser på historien, innan den omfattande globaliseringen som vi har sett de senaste årtiondena, var det normala att befolkningarna var betydligt mer homogena och att värderingarna var mer lika än vad de är idag. Sedan har vi öppnat upp samhället. Människor flyttar överallt, och det går inte att gå tillbaka, det är inte jag säger.

Men faktum är att under världshistorien har det varit det mest naturliga för människor att tänka på det sätt som jag beskriver nu. Det har ingenting att göra med nazism; det är fullkomligt befängt.

Tack, herr talman!

Jag hade en stilla förhoppning i början av den här dagen att lagtinget skulle kunna hantera den här typen av diskussion respektfullt. Men det spårade ur ganska hastigt när Wikström tog till orda.

Efter mina åtta år inom socialtjänsten på Åland som fältare kan jag säga att jag jobbade intensivt med integrationsfrågor, särskilt med barn mellan 13 och 18 år. Jag känner inte igen den bild som Wikström ger uttryck för. Jag skulle snarare säga att han importerar en svensk kontext och en diskussion som kanske inte riktigt fungerar på Åland. Det är inte samma situation vi befinner oss i, och det har vi aldrig varit.

Det viktigaste för dessa barn är att få igång en integrationsprocess, och den processen kräver trygghet för att kunna starta. Nu har vi en situation där KST själva uppmärksammar den här frågan. De vill hantera den på ett friare sätt och göra bedömningar utifrån barnets bästa. Det är utifrån socialarbetarens bedömning som placeringarna görs.

Jag förstår inte riktigt bekymret överhuvudtaget.

Tack, talman!

Jag är väldigt glad över att vi inte har samma situation här på Åland som vi hade i Sverige. Det är jättebra, och jag vill att vi ska fortsätta att ha det så.

Jag nämnde i början av mitt anförande att detta är en principiell ställning. Jag vill inte se liberaliseringar inom dessa områden överhuvudtaget.

Ledamoten har arbetat intensivt med integrationsfrågorna, vilket är bra. Det är viktigt att vi arbetar hårt med integrationsfrågor, särskilt när det kommer människor hit som kan ha svårare att anpassa sig till samhället, vilket också nämns i lagframställningen.

Det står också i denna lagframställning om särskilda stödinsatser upp till 23 års ålder. Det stämmer, och det är något jag vill betona: det finns ekonomiska konsekvenser i detta lagförslag.

Jag anser att vi inte har behandlat detta lagförslag respektfullt, särskilt med tanke på att ministern knappt har presenterat lagförslaget överhuvudtaget.

Jag skulle säga att bristande integration inte har något att göra med det här. Det handlar inte om var en socialarbetare har rätt att placera en klient eller ett barn, utifrån barnets bästa. Istället rör det sig om andra faktorer som har inträffat i samhället, faktorer som är kopplade till invandringen.

Vi har en annan situation på Åland. Vi är ett mindre samhälle generellt sett än de problemområden som Christian Wikström ger uttryck för.

När man börjar generalisera inom den här branschen, när man generaliserar kring människor, socialarbetare och deras situation, är man ofta fel ute. Det kan leda till missförstånd när man diskuterar enskilda människors situation.

Det är viktigt att komma ihåg att människor är människor, och bedömningen ska göras utifrån en socialarbetares kunnande. Vi bör inte i lagstiftning begränsa vad som är barnets bästa. Jag anser att det är en bra lagstiftning och att barnets trygghet står i fokus.

Tack, talman!

Men då vill jag bara säga att det är exakt sådant resonemang som ledde fram till den svenska socialpolitiken och den svenska flyktingpolitiken. Man utgick enbart från vad som är barnets bästa. Detta resulterade i väldigt starka stödinsatser under en lång tid, vilket i sin tur ledde fram till ett system som inte fungerar i Sverige.

Därför är det bra att man ifrågasätter dessa aspekter och inte bara accepterar dem. Här har vi en beredning där vi har frågat KST:s barnskydd vad de tycker och vad som skulle vara det bästa för barnen. Deras uppgift är att titta på vad som är bäst för individen, och de gör helt rätt.

Vi som politiker behöver dock se längre än så. Vad kan det få för andra konsekvenser om vi genomför det här förslaget, förutom att det blir bäst för barn upp till 23 års ålder som kommer till Åland som flyktingar? Finns det några andra konsekvenser för andra sektorer i vårt samhälle, inte bara den snäva bild som KST representerar?

Tack för det, fru talman!

Från Socialdemokraternas sida har vi sett det här lagförslaget som ett sätt att skapa ett rättssäkert och bra samhälle för de personer som redan bor här. Vi menar också att det handlar om att skapa tydlighet vad gäller ansvar, bättre rättssäkerhet och tryggare stödstrukturer för barn och unga som kommer hit och är här utan sina ordinarie föräldrar och vårdnadshavare.

Som vi har hört tidigare i debatten finns det redan sådana barn. Varför skulle de bli sämre behandlade eller ha mindre rättssäkerhet än någon annan? Det är knappast bra för någon. Vi täpper alltså ett tomrum som har funnits i lagstiftningen, och eftersom man tidigare har saknat tydligare bestämmelser kring ansvarsfördelningen för just de ensamkommande barn och unga, behöver man förtydliga i lagen.

Kommunerna, KST, ska ges en rättslig grund för att fatta beslut om boende, omsorg och stöd för den här gruppen som redan finns på Åland.

Den lagstiftning som vi tidigare har haft på Åland gällande detta har inte haft de verktyg som behövs för att hantera frågor på ett rättssäkert sätt. När förslaget är att kommunerna uttryckligen får ansvar att ordna boende för ensamkommande barn genom familjevård eller annan lämplig social service, ska detta alltid utgå från barnens individuella behov och barnens bästa, precis som för alla andra barn som behöver detta stöd.

När ansvaret placeras inom socialvården blir bedömningen av barnens situation en naturlig del av det ordinarie trygghetssystemet. Det tycker jag låter riktigt bra. Det är så det ska vara när barn behöver stöd i livet. Det ger bättre förutsättningar att man ser hela människan och kan göra individuella bedömningar kring boende, omsorg, skolgång, vardag och, i det här fallet, också integrationen.

Jag tycker också att det är bra att stödet inte slutar precis när de har blivit 18. Som tidigare personer har sagt här i debatten, är det nog knappast många av oss som har på dagen fyllda 18-åringar som kan säga att de aldrig behöver ringa och fråga mamma hur man plockar in tvättmaskinen, eller om man kan tvätta kläder på 90 grader, eller liknande. Men ni vet vad jag menar. Jag kanske generaliserar lite grann, men det handlar också om hur man gör en skattedeklaration eller söker ett jobb.

Det är bra att inte stödet och vägledningen försvinner över en natt. För många unga som har kommit hit ensamma kvarstår det faktum att de inte har en förälder att ringa, och de har ingen att fråga vidare egentligen. Det är bra att de får stöd i övergången till vuxenlivet, till exempel med boende, utbildning, ekonomi och etablering i samhället. Det är så man också motverkar att det uppstår problem med utanförskap och människor som nästan lever rättslösa utanför samhället på egna villkor.

Det är också bra att barnet ska kunna bo i en miljö där det finns relationer, skolgång och en naturlig integration. För oss socialdemokrater handlar det ytterst om solidaritet och människovärde, om hur vi som samhälle tar ansvar för de barn som redan har en mycket utsatt situation. Barn som saknar vårdnadshavare. Barn som behöver trygghet, omsorg och stabilitet i livet. Då måste samhället finnas där.

Vi stöder det här förslaget. Det ska bli intressant att diskutera vidare i utskottet och höra flera sakkunniga. Tack!

Talman!

Det märks att det här är en känslig fråga att ta tag i, eftersom det endast är ett anförande utöver gruppanförandena. Jag tänkte framföra några korta reflektioner över det här lagförslaget.

Vad det handlar om är ett ökat ekonomiskt incitament för att kunna ta hit släktingar från andra delar av världen. Det är kontentan av förslaget.

Då undrar man: Är landskapsregeringen helt ovetande om vad som sker i resten av Europa? Sedan fenomenet med ensamkommande uppstod för lite drygt tio år sedan, på en redan då katastrofal mångkulturell utveckling, har situationen eskalerat till en nivå som flera av oss kunde förutse och påpeka. Men de flesta avfärdade det. Det skulle gå bra. Alla kan integreras i vårt öppna samhälle. Jag tror inte att det är så många som tror det längre. De flesta har väl sett hur det ser ut i resten av Europa och hur integrationen har gått i stora delar av Europa, som tidigare varit trygga och välfungerande samhällen och de går överhuvudtaget inte att känna igen dem idag.

Fenomenet gruppvåldtäkter var i stort sett okänt. Förnedringsrån och bilbränder likaså. Den utveckling vi ser i stora delar av Europa, mot extremt otrygga samhällen och fullkomligt bestialiska brott mot helt oskyldiga människor, är en konsekvens av det mångkulturella experimentet. Man pratar om att det här handlar om barn. Har ni missat att väldigt många av dem som står för skjutningar och sprängningar i Sverige också är just barn? Det är så lätt att tänka att en tolvåring är oskyldig. Då gör man en käpphäst och leker, och det gör våra tolvåringar, men alla tolvåringar gör inte det.

Det här experimentet motiveras med humanitära skäl, och jag förstår den tanken. Man hjälper människor i nöd, och det är vackert så. Men det kostar också. Det har i Sverige och stora delar av resten av Europa kostat tryggheten. Jag pratade med en kompis som bor i Enskede, ett ganska flott område som kostar en hel del att bo i. Han berättade att det var rätt livat på deras Facebookgrupp, eftersom det var så många barnrån där och folk var alldeles stirriga. Men man får vara med ungarna när de är ute och leker. Jag undrade om han förstod vad som har hänt med ditt samhälle. Det här har blivit normaliserat. De måste vara med ungarna när de är ute och leker, och här pratar vi ändå om ganska bra områden.

Vi som inte tycker att man ska blanda helt väsensskilda kulturer förstår vilken katastrof det leder till och vi målas upp som empatilösa egoister. Det är enkelt, för det är empatilöst och han vill inte hjälpa barn. Hela etablissemanget håller på att gapa om samma narrativ, att det handlar om barn, och media, politiker och kändisar och alla. Detta är det humana att göra, men förklara för den gruppvåldtagna flickan, den förnedningsrånade pojken eller föräldrarna till den felskjutna flickan eller pensionären som inte längre vågar gå ut, att det är humanism. Att det är solidaritet.
De exempel jag nämnde är givetvis inte från Åland. Vi vill inte att det ska bli så på Åland. Men det är vardag i de länder i Europa där mångkulturen har börjat blomma ut. Vi vill absolut inte se det. Därför vill vi inte se ett ökat ekonomiskt incitament för att ta hit sådana problem. De länder som har dessa problem gör precis tvärtom mot vad landskapsregeringen gör. Man sänker de ekonomiska incitamenten för att flytta till dessa länder i ett desperat försök att få bukt med situationen som man själv har skapat, men då gör landskapsregeringen precis tvärtom.

När ledamot Wikström pratade om att vi har ganska lika värderingar och att det är ganska homogent och bra, fick han höra att värderingarna var jättelångt ifrån varandra. Det fanns en ledamot som inte alls hade samma värderingar som Wikström, inte på något vis. Jag tror att både Wikström och den ledamoten tycker att det är fullt rimligt att en tjej har en kort kjol på sig. Det tror jag att de kan komma överens om. Sedan finns det andra värderingar som går ut på att en ung tjej måste ha ett helt "kapell" över sig, för annars är man en prostituerad. Jag tror ändå att Wikström och ledamoten ligger ganska nära varandra, och om man ser till den stora globala kontexten när vi pratar om värderingar.

Wikström och jag, och förmodligen alla här inne, tycker att det är helt okej att vara homosexuell. Det är helt okej att man får klä sig precis hur man vill. Men på andra ställen i världen tycker man att det definitivt inte är okej, och man borde åka ned från ett hustak.

Det pratades också om demokrati, och ledamot Wikström fick höra att det var väldigt märkligt att han tyckte att den här typen av liknande värderingar skulle vara bra för demokratin. Det gjordes även en extremt långsökt koppling till nazism, som jag inte vet var den kom ifrån. Den personen som sa det, den ministern, är inte här nu. Men det skulle vara intressant att höra hur hon tycker att klanstrukturer skulle kunna göra något bra för den västerländska demokratin. Naiviteten som man ser ibland är av sådana bibliska proportioner att man får sömnproblem. Tack för ordet!

Tack, talman!

Gruppvåldtäkt, klanstrukturer och allt möjligt, men här har vi fört fram en komplettering i en lagstiftning för ett glapp som vi saknar i vår nuvarande lagstiftning.

Ibland undrar jag hur det kan bli så här. Jag tycker att den här debatten börjar likna en cirkus. Ledamoten Egeland, det kanske är dags att släppa Sverige. Det här handlar inte om Sverige.

Vi talar inte om något annat än en komplettering som möjliggör för personer som vistas här att ha en hemkommun, en reglerad vistelse och uppehållstillstånd och kan få bo kvar hos sin mormor, farmor eller någon annan, ingenting annat.

Tack, talman!

Jag har släppt Sverige. Det är Åland jag bryr mig om nu. Jag pratade om Sverige och jag pratade om hela Europa. De har provat det här och sett vad det slutar med.

Det är så lätt för feminister att säga att detta bara är en liten justering. Jo, men den här lilla justeringen är ett incitament för att man ska kunna ta hit släktingar och få betalt för dem. Redan i dag kan de komma hit. De kan flytta hit redan idag, det är bara det att det ekonomiska incitamentet inte finns i dag. Det finns inget som förbjuder dem att flytta till en familj. De kan bo hos mormor.

Tack, talman!

Jag vet inte, det verkar som att vi lever i två helt olika världar. Jag ber ledamoten att igen läsa igenom lagförslaget och vad det innehåller. Det här har absolut ingenting att göra med varken utlänningslagen eller vem som får eller har rätt att flytta till Åland eller till Finland. Det handlar enbart om personer som redan har ett tillstånd för reglerad vistelse. Det är ingenting annat.

Måla inte upp några skräckscenarier, för det har ledamotens anförande till 99 procent bestått av. Bara trams!

Tack, talman!

Det är helt korrekt som ministern säger att vi lever i helt olika världar, han och jag.

Men jag har inte sagt att det ändrar vilka som kan komma hit eller att det har något att göra med utlänningslagen. Jag påstår att det handlar om ett ekonomiskt incitament, och det är precis vad det är.

Tack, talman!

Jag tycker att det som ledamoten Egeland säger, och det som ledamoten Wikström har bidragit med i den här debatten, är något som för mig är helt främmande retorik för det åländska samhället. Det eviga hatandet, polariserandet, förlöjligandet och föraktet, samt påståendena om att vi är utsatta för någon slags risk för massinvandring av våldtäktsmän och skjutningar, det är en sverigedemokratisk retorik som inte hör hemma i vår debatt. Den har importerats hit från det sämsta av det svenska samhället.

Jag har fyra barn och snart fem barnbarn som bor i Sverige, och jag känner överhuvudtaget inte igen den beskrivning av det svenska samhället som ledamoten Egeland står för.

Tack, talman!

Det var ingen kioskvältare att vi skulle tycka olika här.

Sverigedemokratisk retorik vet jag inte. Sverigedemokraterna är alldeles för "sossiga" för min smak.

Tack, talman!

Det var jätteintressant information. Om det är så att Sverigedemokraterna, enligt ledamoten Egeland, är för "sossiga", var hör då ledamoten Egeland ideologiskt hemma? Om man ska röra sig höger om och bortom extrem populismen i Sverige, var hamnar man då? Vilka ideologiska grunder ska man gräva i för att hitta grunderna för den här politiken, som tycks handla om att misstänkliggöra och svartmåla alla människor som kommer någon annanstans ifrån än Norden, förmodar jag. Till och med barn som flyr krig och hamnar här utan egen förskyllan, säger man att är något slags hot och parasiter som bara kommer hit för pengarna. Varifrån kommer den ideologin, ledamoten Egeland?

Tack, talman!

Min ideologi är helt vanlig konservativ höger. Jag vet inte vad som är så extremt höger med Sverigedemokraterna? Det var ju inte så många decennier sedan som gammelsossarna hade i stort sett samma politik som Sverigedemokraterna har idag. Jag vet inte vad högerskalan har med detta att göra; jag skulle inte säga att den har speciellt mycket med det här att göra. Man kan väl vara vänster och ändå tycka att det är fruktansvärt tråkigt med sprängningar och skjutningar?

Tack, talman!

Det har varit en intressant diskussion om höger och vänster, och jag vill gärna ta ett bredare perspektiv på integrationen i Sverige. Jag är själv mycket intresserad av gamla bruksorter som har lagts ner, samt olika övergivna platser. Ofta filmar och fotograferar man dessa orter, där många människor som flyr från krig har tryckts in i flyktingförläggningar. Dessa drivs av privata riskkapitalister och de har genererat stora vinster i Sverige, särskilt på högerkanten, där man har tjänat mycket pengar utan att se till att dessa personer blir integrerade i samhället. Jag undrar vad ledamoten tycker om detta? Kanske är det inte bara socialdemokraternas fel?

Tack, talman!

Först vill jag besvara den sista frågan. Det är absolut inte bara sossarnas fel. Definitivt inte. Regeringen Reinfeldt bidrog till situationen. Jag tror inte att sossarna lyckades skapa så mycket oreda som han gjorde.
När det kommer till höger-vänsterskalan har den inte så mycket med den här frågan att göra.

Men när du pratar om de riskkapitalister som har tjänat stora pengar på detta, tycker jag att det är fullkomligt vedervärdigt. Den mest kända av dem är tyvärr socialdemokraten Jan Emanuel. Trist!

Jag tycker att det är så intressant att hur man än vrider och vänder på debatten här i det åländska lagtinget, så är det alltid socialdemokraternas fel. Men det kan vara en annan fråga.

Jag har också en fråga. Ledamoten tar upp otrygghet och gruppvåldtäkter. Minns ledamoten att det fanns en rörelse som hette Metoo? Den var också väldigt stark på Åland. Jag var en av dem som tog emot många av dessa vittnesmål och arbetade med dessa frågor under väldigt intensiva veckor. Det var många som hjälpte till i den här rörelsen. Det fanns både slutna och öppna grupper där människor delade med sig av sina erfarenheter.

Det här problemet med övergrepp, överfall i hemmet och sexuellt utnyttjande finns ju redan på Åland, och det är ganska utbrett. Det problemet har ju ingenting med ensamkommande barn att göra. Hur ser man på det? Är det ett problem, eller är det bara ett problem som har att göra med ensamkommande barn?

Tack, talman!

Ledamoten säger att det är konstigt att det alltid blir Socialdemokraternas fel. Jag stod precis här och förklarade att jag tycker att Reinfeldt, som var moderatledare, hade en väldigt stor del i det som hände i Sverige.

Men nu över till Metoo. Det är klart att de här problemen finns i alla samhällen, absolut. Men om man är intresserad kan man titta lite på statistik och se vad som hände, samt vilken typ av våldtäkter som sker bland infödda och vilka typer och mängden som sker bland inflyttade. Man ser att det är en rätt stor skillnad där.

Gällande Metoo var det naturligtvis fruktansvärt, men det har ingenting med det här att göra. Det var inte så många rapporterade gruppvåldtäkter som kom in genom Metoo.

Tack, talman!

Vi har verkligen lämnat det ämnet som vi just nu ska diskutera. Lagförslaget handlar om att ge kommunerna, och därmed Kommunernas socialtjänst, tydliga grunder för beslut om ensamkommande barn och unga.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten: Var kommer ledamotens belägg ifrån om att ensamkommande flyktingbarn systematiskt fungerar som ankarbarn? Det är det som jag uppfattar att ledamoten säger här i salen.

Tack, talman!

Nej, det har jag inte alls sagt. Jag har inte ens nämnt ankarbarn i mitt anförande. Men det var väl ett begrepp som uppstod under flyktingkrisen 2015, när det kom väldigt många ensamkommande. Jag har dock inte tagit upp det, och jag kan inte ge ett mer utförligt svar på det.

Det hade varit mer lämpligt att tala med ledamoten Wikström, som har betydligt mer kunskap i ämnet eftersom han har arbetat med det. Han höll ju sitt anförande nyss och nämnde just ankarbarn.

Tack, talman!

Jag missförstod resonemanget. Jag tyckte att det som ledamoten sa var väldigt tydligt, att ensamkommande barn kommer hit för att på något sätt förankra sin situation för familjen. Men jag missförstod då utifrån det.

Om det har varit en diskussion där ledamotens tidigare ministerkollega har varit involverad, vill jag bara lyfta fram att det har forskats kring att det finns många förenklingar och myter hur verkligheten ser ut när det gäller ankarbarn. Dessa föreställningar grundar sig ofta i förenklade och stereotypa värderingar. Jag ville bara få detta sagt.

Tack, fru talman!

Jag ser ingen relevans i att stå här och debattera svensk inrikespolitik, men det verkar vara en av ledamotens favoritgrenar.

När denna debatt blev en slags obunden cirkus, tänkte jag faktiskt ta upp ett "russin" från Egeland anförande som lite intresserar mig. Det handlar om att Obunden Samling och ledamoten Stellan Egeland är emot mångkultur och ser det som ett stort hot. Då kan jag inte låta bli att ställa frågan: Hur ser den monokultur ut som jag utgår ifrån att Egeland och Obunden Samling står för? Vad är den åländska monokulturen som ni säger er vilja försvara?

Tack, talman!

Jag vill dementera uttalandet om att jag skulle stå här och prata om svensk inrikespolitik nu och då. Jag nämner faktiskt väldigt sällan svensk inrikespolitik, och det är med flit, eftersom jag inte är speciellt intresserad av den. Däremot tar jag ibland upp exempel på politik som har gått riktigt dåligt i Sverige, som till exempel Stålverk 80, när vi pratar om Axyards, och det mångkulturella experimentet när vi pratar här idag. Ibland måste man lyfta fram exempel när man har facit så nära.

Monokultur, många vill hävda att Åland är en mångkultur, men jag skulle inte säga det. De flesta här har ganska snarlika värderingar, oavsett om de står till höger eller vänster. Vissa vill vara mer öppna än andra, men det går inte ens att jämföra med en så utvecklad mångkultur som Sverige.

Jag skulle gärna höra lite mer om detta, eftersom det är en viktig del av resonemanget från Obunden Samling, åtminstone i den här debatten.

Vi har hört idag att vi måste försvara vår kultur mot mångkulturen och mot angrepp utifrån. Jag ställer frågan igen: Utveckla gärna, ledamoten Egeland, vad som menas med den åländska monokulturen.

Vad är det för värderingar och sätt att tänka som gör att vi alla tänker lika, som vi hörde från Wikström? Hur ser de ut?

Tack, talman!

De värderingar som jag tror att vi alla här på Åland har gemensamt handlar om att man ska få tycka vad man vill och vara den man vill. Som jag nämnde tidigare, får man klä sig hur man vill. Man får ha hur kort kjol man vill, utan att det innebär att man är prostituerad. Man får ha vilken sexualitet man vill. Det är våra gemensamma värderingar. Vi anser att barnen ska ha rätt till en god skolgång.

Men om vi tänker på kulturer som har helt andra värderingar, där kvinnan och mannen har sina bestämda roller och där mannen bestämmer över kvinnan, så är det så långt ifrån våra gemensamma värderingar här. Detta gäller oavsett om vi är höger eller vänster. Att tro att vi kan få detta att fungera i en bra demokrati (… taltiden slut).

Talman!

Jo, ledamoten Egeland, jag försöker förstå vad den här debatten handlar om. Den handlar om två paragrafer som ska främja integration av barn som är i landet utan vårdnadshavare, samt stöd för barn och unga personer som kommit till landet som minderåriga.

Ledamoten beskriver i sitt anförande ett ekonomiskt incitament som leder till ett massivt inflöde av dylika barn, och konsekvenserna blir gruppvåldtäkter, förnedringsrån, skjutningar, etc. Det är, tror jag, rent retoriskt trams. Vi vet att nativiteten här på Åland är på katastrofal nivå. Vi vet att vi behöver arbetskraft. Vi vet att om alla invandrare och inflyttade skulle försvinna så skulle sjukvården kollapsa i Sverige. Mats Svegfors tog upp denna fråga.

Tack, talman!

Antalet paragrafer är helt irrelevant i sammanhanget. Det är fortfarande så att det är ett ökat ekonomiskt incitament, medan man i resten av Europa håller på att dra ned de ekonomiska incitamenten för att lösa de problem man har skapat.

Jag har inte sagt att vi kommer att få ett massivt inflöde här. Men det kan naturligtvis bli en följd om vi ökar det ekonomiska incitamentet här och man minskar på andra platser i Europa, då är det klart att det kan förändra saken. Men jag tror inte att vi har ett massivt inflöde på inkommande. Men man gillar gärna att stämma i bäcken.

Jag tog upp hur det ser ut i sjukvården i Sverige, där de har väldigt mycket invandrare och hur hela sjukvården är beroende av dessa, och som Mats Svegfors nu har lyft fram, en mycket omdiskuterad insändare där han tar avstånd.

Just ser vi dessa fullkomligt fasansfulla ungdomsutvisningar av välintegrerade personer. Det här handlar om att ge möjligheter att integreras på ett tryggt och bra sätt på Åland. Konstigare än så är det inte.

Talman!

I ledamotens anförande blev det väldigt mycket fokus på flyktingpolitik i de här paragraferna i den aktuella lagstiftningen. ÅR 2015-2016 var det en flyktingkris som hela Europa ställdes inför, en katastrof av enorma proportioner. Människor flydde från ett brutalt inbördeskrig, och miljoner syrier sökte sig främst till grannländerna.

Den stora flyktingvågen ledde till ekonomiska och politiska påfrestningar i hela Europa, och vi ser fortfarande effekterna av detta idag. Sverige har nu tvingats ta tag i frågan att man då öppnade gränserna, som ledamoten nämnde så var Reinfeldt statsminister då.

Men jag kan inte riktigt säga hur jag hade reagerat om det hade vällt in folk som stod emellan att bli (… taltiden slut)

Tack, talman!

Kanske hade det varit enklare för ledamoten Holmberg-Jansson att förstå, om hon hade bott mitt i det och sett vad som hände med sitt samhälle. När man ständigt får brev hem om att man ska följa med barnen mellan bussen och vägen fram till skolan, för att det händer tråkigheter på den vägen. När man flera gånger möts av utbrända bilar på skolgården. När det ska vara skoldisco, och de säger att det är bra om föräldrarna är med för det var skottlossning här förra helgen. Då får man en lite annan syn på det här med solidaritet, kan jag säga.

Herr talman!

Jag är inte naiv. Jag följer media och ser vad som har hänt i Sverige. Jag håller noggrant koll på Tidö-partiernas politik. Men det jag inte förstår i hela det här är hur man kan få det som vi diskuterar i dag; en lagstiftning med två paragrafer, till att om vi inför detta nu så kommer vi att stå inför samma situation som Sverige gjorde när de tog emot enorma mängder flyktingar 2015 och 2016. Om vi gör detta nu, så är det den retoriken som ledamoten använder, och då kommer vi att ställas inför en katastrof på Åland. Vi kommer att få massvåldtäkter och utbrända bilar. Folk kommer inte längre att kunna släppa ut sina barn på gården. Det är det som ledamoten står och säger, och det är det jag ifrågasätter. Jag tycker att det är kanske lite för mycket.

Tack, talman!

Jag nämnde också i mitt anförande att de exempel som jag nämnde givetvis inte är från Åland. Jag sade heller inte att det här är något som kommer att ske på grund av det här lagförslaget.

Men när ska jag öppna munnen? Ska jag öppna munnen när det första lagförslaget kommer? Det andra, det tredje eller fjärde eller när det redan är för sent? När ska jag öppna munnen och säga hur det har gått i våra närområden?

Tack, talman!

Ledamot Egeland, jag tycker att vi ska vara försiktiga med att dra breda slutsatser om en hel grupp barn och unga.

Det här lagförslaget handlar om hur samhället tar ansvar för barn som redan befinner sig i en utsatt situation. Att det finns problem med våld och kriminalitet i Sverige betyder inte att varje ensamkommande ungdom ska behandlas som ett säkerhetsproblem. Det är skillnad på att diskutera kriminalitet och att diskutera barns rätt till trygghet, omsorg och fungerande myndighetsbeslut.

Talman!

Det har varit en väldigt bred debatt. Jag har lyssnat till de flesta anföranden, kanske inte fullt ut, men jag har försökt i alla fall. Jag undrar om vi inte är lite onödigt rädda för vad som eventuellt kan komma att ske.

Nu är jag inte medveten om statistiken kring hur många ensamkommande barn vi faktiskt har fått hit till Åland. Är det ett eller två? Det handlar om den kategorin som det rör sig om. Även barn har rätt till lagstöd, eller hur? Vi måste se till att våra institutioner har lagar som de kan fatta sina beslut utifrån.

Om det i framtiden visar sig att det inte fungerar, det här är inte bra, då får vi revidera lagstiftningen, precis som vi gör med all annan lagstiftning. Man brukar säga att skärgårdstrafiken engagerar och att folk blir upprörda. Men nog är det starka känslor här och nu i salen. Jag säger inte att det är fel; det är kanske snarare bra att folk engagerar sig i detta.

Jag känner ingen rädsla för det här. Jag tycker att lagförslaget var lite speciellt skrivet på vissa ställen, det måste jag tillstå. Men jag och mitt parti på Pro Åland stöder andemeningen fullt ut. Tack!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.