Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Tack för ordet, fru talman! Jag vill inledningsvis säga att vi har ju en benägenhet här i parlamentet många gånger att mera diskutera medel än själva målet. Det har väckt en viss uppmärksamhet att ett regeringsparti lämnar in en motion. Personligen tycker jag att det är synd, för det är vanligt inte bara i Norden utan även runtom i Europa kan man också från regeringspartierna lämna in motioner, har jag erfarit. Jag tycker att det är bra, det vitaliserar debatten. Men alla tycker inte att det är lika bra. På gruppledarmötet i morse gjorde vi därför en överenskommelse att vi från regeringspartierna avhåller oss ifrån att lämna in motioner i fortsättningen. Det vill jag säga så behöver vi inte bara snurra runt det, utan vi kan titta på själva sakfrågan.

Jag satte också motionen till kännedom till ansvarig minister Annette Holmberg-Jansson i samband med att jag lämnade in den. Jag tycker att man har gjort ett väldigt bra arbete från regeringens sida när det gäller det här. Det här ska inte ses som någon kritik, utan tvärtom ett stöd.

Men varför väcka den här frågan, den diskuteras ju många gånger? Jo, därför att jag tror att det är nödvändigt att vi diskuterar den hela tiden. Vi lever ju faktiskt historiskt troligtvis i det bästa tidevarv vi någonsin har levt i, och ändå är det märkligt att så många av våra ungdomar och barn bara mår allt sämre.

Behovet av en stödperson för barn på daghem och skolor ökar, samtidigt som det är svårt att få tag på skolkurator och psykologer. Utredning efter utredning visar att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar.

Det här kräver ju mycket resurser inom både barnomsorg och skola. Det satsas mycket, det är inte fråga om annat, men man kanske mera behöver gå in på djupet till orsaken. Varför är det så här?

Därför är det välkommet att regeringen avser att inrätta en så kallad lågtröskelmottagning för unga under 18 år, samt en fysisk mottagning som kan kompletteras med digitala kanaler för att optimera tillgängligheten för stöd och vård. Att barn och unga ska få hjälp med sin psykiska ohälsa är en självklarhet, men man bör även fokusera på att förebygga psykisk ohälsa redan i tidig ålder. För det här sparar ju i förlängningen in både personligt lidande och mycket vårdande samhällsinsatser.

Ålands Framtid föreslår därför att lagtinget uppmanar regeringen att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdrag att särskilt utreda förebyggande åtgärder vad gäller ungas hälsa. Här bör gruppen anlita all tillgänglig expertis som finns inom området.

Det kan kanske uppfattas märkligt att jag, som så många gånger har varit kritisk till parlamentariska grupper, efterlyser det i det här sammanhanget, men det gör jag för att jag tror att det är viktigt att vi här kan få in så mycket kunskap som möjligt från samtliga partier. Jag är också medveten om det arbete som har försiggått hittills inom social- och hälsovårdsministeriet.

Det är viktigt också att få med föräldrarna. Det som jag sade i förra veckan, när vi diskuterade antidrogprogrammet eller ANDTS-programmet, att det är märkligt när det kommer från social- och miljöutskottet att det inte finns ett ord om föräldrarnas roll i det här sammanhanget. Jag nämnde också att KHS har över 350 elever och det betyder att det borde vara över 700 föräldrar som borde ha intresse av vad som händer i den skolan. Jag nämnde att man behöver få tag i två föräldrar till, annars måste man lägga ner hem- och skolföreningen. Det här är någonting som vi bör fundera på. Vad beror det på? Det kan vara så, det sägs bland annat i den här artikeln, att media har rapporterat väldigt negativt om den här typen av föreningar. Det har inte kommit till min kännedom. Jag hade möjligheten att få vara med själv i hem och skola i KHS för ganska många år sedan. Det var berikande och jag tror att det är berikande för många föräldrar. Så föräldrarollen är viktig i det här sammanhanget.

Men vad beror det riktigt på att allt fler av våra unga mår sämre? Som jag sade inledningsvis så behöver vi gå till orsaken till det här. Bland pedagoger och personal inom skola och barnomsorg talar man om en förändring som sträcker sig åtta-nio år bakåt i tiden där bland annat koncentration, samarbete och förmåga att vänta, dvs. tålamod har försämrats kraftigt. Erfarenheten stämmer överens med nationella, nordiska och internationella undersökningar som visar att den tilltagande skärmtiden, alltså den tid som barn och unga använder mobiltelefon, surfplatta och dator, påverkar inlärningen i skolundervisningen och det påverkar också välmåendet.

Det innebär förstås inte att digitala hjälpmedel är av ondo, tvärtom. Vi pratar om digitalisering varje dag. Jag tittar på kollegan Josefsson när jag säger det. Vi vet att det är viktigt. Men att man redan från mycket, mycket ung ålder bygger upp ett behov av att ständigt vara uppkopplad under skoltid och fritid riskerar att leda till sömnproblem, konstant trötthet, depression och framförallt underskott på fysisk aktivitet och de följdverkningar som det medför.

Om jag går till mig själv så även om jag hugger i skogen eller om jag arbetar stenhårt en dag så är jag inte lika trött som jag är när jag är tvungen att sitta en hel dag bredvid datorn och rensa mejl, fylla i blanketter och se till att man får det att fungera framför skärmen. Det är oerhört tröttande, det kommer man inte ifrån.

Ansvaret att barn och unga inte är för mycket på sina surfplattor och vad det nu kan vara så är primärt ett ansvar som faller tillbaka på oss vuxna. Vi måste föregå med gott exempel och vara mera tydliga och konkreta med barn om hur mycket skärmtid som är okej. Som förälder måste man våga sätta tydliga gränser för sina barn och framförallt vara en god förebild.

Skolan har ett ansvar för att skapa förutsättningar för en god miljö för inhämtning av kunskap. I undervisningen används i dag i allt större utsträckning digitala hjälpmedel. Att eleverna dessutom har tillgång till sina privata mobiltelefoner under hela skoldagen ökar risken för skärmtrötthet och okoncentration.

Mariehamns stad har som känt redan 2018 infört mobilfri skola och det infördes efter att man såg en tydlig koppling mellan psykisk ohälsa och mobiltelefonanvändare. Även bland skolor i Sverige och Finland som infört motsvarande begränsning är erfarenheterna goda, bland annat konstateras att eleverna är mer rörliga och fysiskt sociala. Med de positiva erfarenheter som finns från övriga Norden så vore det önskvärt att göra alla våra grundskolor mobilfria. Ålands Framtid är medveten om att det här är en kommunal angelägenhet, men vi borde ändå titta på det. Problemet med överdriven och skadlig skärmtid är dock generellt en så pass allvarlig fråga, så därför skulle det vara önskvärt med en allmän reglering som gäller alla grundskolor på Åland.

Ålands Framtid har därför föreslagit för det första att lagtinget uppmanar regeringen att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att utreda förebyggande insatser för att motverka psykisk ohälsa bland våra barn och ungdomar, samt att lagtinget uppmanar regeringen att omgående utreda och återkomma med förslag om hur införandet av en mobilfri grundskola skulle se ut över hela Åland. Tack, fru talman!

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson för er motion. Det är inte så enkelt att införa ett kollektivt mobiltelefonförbud i grundskolorna. Det här är en sak som har orsakat diskussioner i riket. Det har berörts i avgörande praxis hos högsta lagliga övervakare. Frågor som det här balanserar på å ena sidan mellan att förverkliga barnets grundläggande fri- och rättigheter, rätten till privatliv, egendomsskydd och rätten till yttrandefrihet, och å andra sidan att säkerställa en trygg läromiljö. Så det här är inte bara är att införa, utan det här handlar om grundlagsenliga rättigheter som man har även som barn. För många barn är det en stor trygghet att veta att man kan nå föräldrar. Skolorna kan göra mycket, man kan reglera i trivselstadgar, man kan också ha förbud under raster om man ser att det används för att mobba och trakassera. (… taltiden slut).

Nej, jag är medveten om det som minister Holmberg-Jansson sade, att det inte bara är att knäppa med fingrarna och införa det och det är jag är fullt medveten om. Men just mot den bakgrunden så har vi efterlyst att man borde ta ett parlamentariskt grepp på det här, att vi skulle resonera ihop oss och se vad vi kan göra. Vi från Ålands Framtids sida är övertygade om att det finns, som i allt, absolut stora fördelar med att vara uppkopplad, men att vara det hela tiden och känna en press som barn och ungdom att man måste vara det för att hänga med, det tror vi att är av ondo, framförallt när det gäller inlärningen i skolan.

Tack, talman! Den andra inriktningen som ledamoten har i åtgärdsmotionen handlar ju om den psykiska ohälsan och hur vi kan jobba med det. lands landskapsregering har finansierat olika fortbildningsinsatser riktade mot barnomsorgens och grundskolans personal inom positiv psykologi. Mariehamn har gått så långt att de har skrivit in det i sina arbetsplatser, vilket är väldigt positivt, men det ser olika ut i alla kommuner.

Nu från och med 2022 i maj så kommer man ha en hel finansierad stor satsning som kan görs med Åland 100 och PAF:s lottopengar inom positiv psykologi som heter "Välbefinnande som ledord". Den här fortbildning förverkligas i två grupper; en för grundskolan och en inom barnomsorgen. Man ska nu ta fram en plan, en helhetsplan om välbefinnande i skolan där den psykiska ohälsan och den psykiska hälsan har en stor roll.

Som jag sade inledningsvis i min presentation över den här motionen så är jag medveten om att minister Holmberg-Jansson har gjort ett bra arbete och det görs mycket.

Men när vi har diskuterat i vårt parti - och jag utgår ifrån att man säkert också har diskutera också i andra partier - så är det ändå svårt att riktigt finna svar på; vad är grundorsaken till att våra barn och ungdomar - som faktiskt har det otroligt bra, vi behöver inte dra upp Ukraina i alla sammanhang, och som har en otroligt bra och trygg miljö med fantastiska resurser i skolan och fantastiskt lätt att få vård - att man ändå mår så pass dåligt? När vi har läst på och diskuterat runt det här så har vi just återkommit till de här rapporter som visar hur stressande det är att vara uppkopplad hela tiden. Så när det gäller den psykiska ohälsan så är mobilförbudet i och för sig en detalj i det sammanhanget, men det hänger ihop.

Tack, fru talman! Menar man att psykisk ohälsa i skolan är så starkt sammankopplat med mobiltelefoner att man från lagtingets sida måste börja gå in och styra i den kommunala verksamheten? Man har ju under många år bland annat diskuterat och debatterat frågan om mobilfrihet i skolor på olika sätt, bland annat i Mariehamn. Man har ju också redan utrett frågan och jämfört fördelarna och nackdelarna och konsekvenserna. Det är ju så att inte har ju den psykiska ohälsan minskat i skolan för att man har gjort olika restriktioner och olika mobilförbud. Jag tror att den här frågan är ganska mycket större och mer omfattande än att man bara kan säga att ett mobilförbud skulle vara någon slags lösning.

Jag är helt enig med ledamoten Eckerman. Som jag sade så är mobilförbud en liten detalj egentligen om vi ser till det stora hela och om vi försöker utröna vad det är som gör att våra barn och ungdomar mår så pass dåligt i dagens läge. Det är ju detta som vi vill att man skulle ta ett helhetsgrepp på.

Märkväl, utöver det goda arbetet som görs från regeringens sida, vi tror att det ytterligare skulle sätta politiskt tryck på att göra något åt den här frågan om man parlamentariskt sätter sig ner och diskuterar vad vi kan göra. Det här telefon- eller skärmförbudet eller vad man kallar det är en liten detalj i det stora hela.

Såvitt jag vet så finns det ju nog i de flesta skolor redan överenskommelser till exempel om att man inte sitter och använder telefonen under tiden man har lektioner och sådant. Det funkar ganska bra och lärarna tar tag i det här problemet. Om det förekommer saker på rasterna så får vi, åtminstone i Mariehamn, hem information på Wilma om det har varit saker med telefoner på raster och sådant. Jag känner att man har bra koll på det här.

Men det är också så att i det här digitala livet så är det ju lite symptomatiskt i hela samhället att debatten, umgängeskretsen och allting sker ute på nätet just nu. Jag tycker också att bland oss vuxna och även bland ledamöter i Ålands lagting så använder man sig av sociala medier för att demonisera och tillintetgöra andra meningsmotståndare. Jag tycker att man kanske själv behöver se sig lite i spegeln. Man säger att att barn ska göra si och så men hur gör man själv?

Jag hoppas att det sistnämnda inte var riktat mot mig - jag ser att kollegan Eckerman ruskar på huvudet - för jag fullt upp med att hinna svara dem som skriver på sociala medier. Jag är inte så där väldigt aktiv där.

Det som sades att man har en överenskommelse i skolan och att det fungerar bra, så där har jag tyvärr fått lite andra uppfattningar. Det finns nog olika åsikter om hur bra man får de här frivilliga överenskommelserna att fungera i praktiken.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag vill på förhand tacka för två väldigt intressanta motioner, men jag vill upprätthålla mig vid ledamot Erikssons inledning av anförandet. Jag tycker att det är beklämmande att vi i april 2022 i Ålands parlament ska få höra att man inte ses med blida ögon när man lämnar in en motion om man tillhör regeringsblocket. Jag tycker att det är väldigt, väldigt trist. Sedan kanske man kan tycka att man borde få utlopp för sina tankar och idéer på andra sätt. Men nog tycker jag väl att det hör till demokratins spelregler 2022 att man, oberoende vilket parti man tillhör eller vilket block man tillhör, ska kunna känna trygghet i att man kan lämna in en motion utan att få vassa blickar mot sig.

Jag funderade mycket på inledningen. Jag tänkte att om jag inte hade den med så då kommer det att höras mycket från oppositionsbänken, varför lämnas det in motioner när man står bakom regeringen. Jag ville öppet och ärligt säga att jag personligen tycker att det skulle absolut berika debatten. Jag vet också att regeringspartierna tidigare tog del i frågestunden, och det skulle inte jag heller ha något emot. Men det är så att är man fem partier som samarbetar så har man vissa gemensamma spelregler. Vi diskuterade den här frågan i morse och därför ville jag nämna det, så är det bara.

Tack, talman! Det är ärligt och bra att ledamot Eriksson nämnde det. Jag kan ju tycka också att det skulle finnas en vinst i att motioner behandlas på ett bra sätt i respektive utskott. Det borde också den sittande landskapsregeringen se som en fördel, att frågor belyses, frågor som kanske inte avdelningarnas tjänstemän hinner ta tag i. Där kan faktiskt parlamentet, via sina utskott, finnas till hands för att sätta ljus och fokus på frågor. Jag tycker att det är olycklig väg vi vandrar om det är så att det bara är oppositionen som ska känna att man har möjlighet att lämna in motioner. Det finns ju viktiga frågor som både griper in långsiktigt över tid, men också griper tag i frågor som berör ett helt parlament och speciellt de här två frågorna som ledamot Eriksson tar upp i sina två motioner är ju typexempel.

Jag är enig med Holmberg när det gäller att de förslag som läggs i Ålands lagting ska behandlas på ett seriöst sätt, om det så är motioner eller vad det är, speciellt när man kanske för tillfället inte råkar ha så väldigt hög arbetsbelastning. Det tycker jag oavsett om jag är i opposition eller i regeringsställning. Det handlar lite om att ha respekt för varandra och det handlar om att lyssna på andras åsikter, så därvidlag är vi helt eniga.

Tack, fru talman! Jag vill tacka ledamoten Eriksson för en motion med bra syften. Det är en mycket bra debatt som väcks tack vare den.

En sak som jag är fundersam över är kring det här mobilförbudet. När jag själv gick i högstadiet runt millennieskiftet så var det en stor diskussion kring den saken. Med de mobiler som vi hade då så var det ju lika mycket aktivitet kring som det är idag. Det som jag tycker att man behöver fundera på är ju att man i stället går den långa vägen och verkligen reder ut vilka delar av skärmtiden som behöver begränsas i skolan och i vilket sammanhang. Mobiltelefoner är för unga, liksom för vuxna, idag en del av vår vardag och man använder dem på olika sätt, som stöd och i vissa fall kan de också behövas begränsas.

Angående skärmförbud som nämns så är jag också fundersam över hur det skulle gå ihop med användningen av paddor i undervisningen som idag används ganska flitigt.

Jag tycker att när det gäller det sistnämnda så framgår det ganska bra i motiveringarna. Det är ju ett hjälpmedel på lektionerna lika väl som man har olika hjälpmedel. I slöjd till exempel så har du vissa hjälpmedel för att kunna utföra det ämnet, men du springer inte omkring med sågen på rasterna för den sakens skull. Jag menar att man hela tiden ska vara uppkopplad, det är två skilda saker.

Sen ska jag vara ärlig och säga att jag är ju en sådan person som är för personlig frihet. Men när vi diskuterade de här frågorna i styrelsen med sådana som kan de här frågorna bättre än mig - man blir ju mera ödmjuk när man blir äldre och inser att man kanske inte kan riktigt allt ändå - så har det visat sig att det här är en stressande faktor och därav finns det med i motionen.

Jag stöder att saken absolut kräver en genomgång. Jag håller helt med om den saken att det finns skärmtid som behöver begränsas för ungdomar. Sedan till vilken del det är, så det tror jag att varken jag eller ledamot Eriksson är helt 100 procent experter på att säga Det är ju så att mobiltelefoner idag också är ett psykosocialt stöd för många ungdomar, och till den delen så är det noga att man i detalj utreder den saken och inte just påför ett förbud.

Den andra saken som jag också blev fundersam över, är det inte, som tidigare nämndes, kommunernas sak att ta i den här saken? Borde inte landskapsregeringen i så fall ha en handledande roll mera än påförande av diktat?

Det sista stämmer, men som jag också sade i presentationen så ser vi så pass allvarligt på det här så att det skulle vara önskvärt med en allmän reglering som gäller alla grundskolor på Åland. Så är det också med skollagstiftningen, det finns vissa saker som man måste förhålla sig till.

Men märkväl, i klämmen så står det att landskapsregeringen ska utreda och återkomma med förslag över införande av en mobilfri grundskola över hela Åland. Som med allt så finns det fördelar och nackdelar, men vi är bekymrade över nackdelarna i det här sammanhanget.

Tack, fru talman! Tack ledamoten Anders Eriksson. När Socialdemokraterna tog det här initiativet i Mariehamn så då hette det inte mobilfri, utan kritiken mot det var att det var ett förbud. Det var också ett mycket högt tonläge om individens frihet osv. Men ibland så är åtgärder ändå viktiga för helheten. Jag hoppas att utskottet, när man behandlar den här motionen, hör Mariehamns stad och erfarenheterna av att försöka åtminstone upprätthålla en mobilfri skolmiljö under några års tid.

Jag tackar för det stödet. Det är väl ganska naturligt att man hör representanter från Mariehamns stad. Varför gå över ån efter vatten? Men om man så vill så kan man ju, om man anser sig hinna med det i utskottet, höra också erfarenheter både från Sverige och Finland och vad detta har gett. Som jag sade i tidigare replikskifte så har jag ju en sådan grundinställning att jag har lite svårt med förbud, men om det nu handlar om att barn och unga kan fara illa så måste man tänka ett varv till och se om det eventuellt är värt det.

Dels är en viktig sak mobbningen, att man kan använda mobiltelefonen i det syftet och också göra det under skoltid om man hela tiden har den tillgänglig. Samtidigt så är ju skolan en plats där man också lär sig socialt umgänge. Så länge rasterna är väldigt tysta och alla sitter och tittar i sin skärm så är det lugn och ro på skolan. Men det är ju när man tittar upp från telefonen som man faktiskt upptäcker att det finns ett liv och det finns riktiga människor runt omkring sig. Det är också en viktig del av den pedagogiska utbildningen, att lära sig vara tillsammans.

Just det här med mobbning är en viktig sak som kom upp. Jag behöver inte gå längre än till min egen son som är lärare i Uppsala. Han berättade att förra veckan så gick två timmar av en skoldag att reda upp på måndagen då man kom tillbaka till skolan, man skickade olika meddelanden fram och tillbaka från telefonerna och det slutade i ett fullständigt kaos. Det klart att det påverkar utbildningen när sådant förekommer.

Tack, fru talman! Angående ledamot Erikssons motion kring ungas psykiska ohälsa och mobilfri skolan så vill jag börja med att säga att jag och den liberala lagtingsgruppen stöder det övergripande syftet för att främja barns och ungas mentala hälsa. Det är bra att saken tas upp och att diskussionen tas löpande.

Rent tekniskt så tycker jag motionen hade vunnit på att delas upp i två delar; den ena med fokus på det övergripande arbetet för att främja mentala hälsa och den andra med specifikt fokus på mobilfri skola. Jag väljer åtminstone för min del att diskutera dessa två saker skilt.

För det första så gläder det mig att ungdomsmottagningen nämns motion och dess viktiga roll kring ungas psykiska ohälsa. Vi liberaler har lyft detta i motioner i nästan varenda en budget och nästan i varenda en tilläggsbudget de senaste åren. I den första tilläggsbudgeten hade vi tydliga skrivningar som var inriktade på just det handlingskraftiga och det praktiska arbetet att inleda en fysisk ungdomsmottagning.

Det som jag dock ifrågasätter är en parlamentarisk arbetsgrupp, den har nämnts tidigare och ledamoten själv nämnde den i sitt anförande. Det kan tyckas att vi har kommit ett steg till i den processen redan efter årsbudgetens debatt, där vi har på gång en lågtröskel för mental hälsa för personer under 18 år. Man har budgeterat för ett treårigt projekt med projektanställning för att främja barns och ungdomars hälsa och välmående. Där utgår jag också från att den mentala hälsan inkluderas.

Vi liberaler har också berört i våra motioner det förebyggande hälsoarbetet i allmänhet och speciellt den psykiska ohälsan bland ungdomar i ett flertal motioner. Så där är vi överens, vi och ledamoten Eriksson. I synnerhet i ljuset av pandemins samhällseffekter så är det här en viktig diskussion som behöver tas från alla håll.

Jag vill också påminna landskapsregeringen att både i hälso- och sjukvårdslagen och i socialvårdslagen finns det tydliga skrivningar om dessa saker som man kan basera sin ambitioner på. Jag tycker inte att vi behöver utreda saker desto mera. Fältet har sagt sitt i flera omgångar och det är ganska fritt att agera enligt praktik. Nog om detta.

Den andra delen som jag vill diskutera är kring den mobilfria skolan. Diskussionerna kring mobilfri skola har funnits ända sedan mobilerna gjorde sitt inträde i skolorna. Undertecknad gick i högstadiet i slutet av 90-talet och millennieskiftet och det var då redan en ganska vild diskussion så fort som Nokia gjorde sitt intrång. Det var ofta Nokia, kan vi säga i ärlighetens namn. Frågan var då densamma, ska man införa mobilfri skola? Problemställningen var också densamma. Redan då märkte man att vissa personer faktiskt behövde ha en mobil i skolan av olika anledningar, vissa för att ha någon att ringa ifall man blev instängd eller ifall man blev utsatt för diverse olika typer av mobbning. Det finns även sådana som i dagens läge kanske behöver lyssna på musik i vissa fall för att kunna fokusera. Det här är socialpolitiska aspekter som jag tycker att är viktiga att ta med.

Mariehamns stads skolor är mobilfria idag enligt ambitionen. I praktiken så vet jag att det inte är helt problemfritt att upprätthålla detta. Det leder till en hel del jagande och en hel del energi går åt till detta. Förhoppningsvis så kommer generationer också att göra sin sak här, det vänjs in vartefter och det är okej att det är mobilfritt i skolan. Men frågan är om det behöver diversifieras ytterligare för att komma åt precis var problemet sitter och i vilket sammanhang som mobilen är ett problem och bör tas bort? Mobilfria lektioner är för mig en självklarhet, det har det varit från första början och förhoppningsvis så kan det upprätthållas i alla skolor, oavsett om man har mobilfri skola helt och hållet eller inte. Men oavsett hur så uppstår en hel del spänningar och konflikter i och med ett mobilförbud, enligt min egen erfarenhet och enligt dem som jag har diskuterat den här saken med.

Fru talman! De fysiska hälsoaspekterna så ser jag ingen anledning att ifrågasätta i det här skedet. När det gäller de generella åldersgruppernas hälsa när det handlar om att röra på sig, ha mer aktiva raster och aktiv fritid i skolan, så finns det också studier som påvisar att det är positivt med ett mobilförbud.

Men tveksamheten, för min del åtminstone, är kring de socialpolitiska skälen mot ett strikt mobilförbud i skolorna just för att det är många i högstadieåldern som finner en trygghet i sin telefon på olika sätt; att kunna ringa samtal och använda den som ett stöd. Det här nämns även i motionen, men det är något som jag tycker att är viktigt att påvisa som ett av de viktigaste aspekterna i det. Vi får inte glömma bort individens rättigheter och individens behov av stöd.

Mobiltelefoner, fru talman, är en del av vardagen för både vuxna och unga och vi behöver löpande lära oss att hantera teknikens negativa effekter. Åldersskillnaderna börjar faktiskt ganska mycket suddas ut när det gäller vilka som har bekymmer med mobiler och skärmar och inte. Ibland kommer det att behöva begränsas. Precis som motionären skriver så är det ett vuxet ansvar, det är det absolut, att kunna begränsa där det behövs. Att utreda ett mobilförbud i skolorna kan absolut vara på sin plats och därigenom klarlägga hur de positiva effekterna kan uppnås och hur de negativa kan rundgås. Det finns många aspekter som måste tas i beaktande. Jag tror att det här problemet kräver att ta den långa vägen, och att ett strikt förbud tyvärr är en genväg som inte kommer att lyckas. Tack så mycket!

Jag upplever stödet för de förslag som vi har lagt som positivt förstås. Jag noterar att kollegan Påvals sade att motionen skulle ha vunnit på om man hade delat upp den i två olika motioner, och det kanske skulle ha gjorts men jag tyckte att det var enklast att ta allt med på en gång. Jag har ju svårt att förstå själv hur barn och unga kan må så pass dåligt som man gör med tanke på det ändå trygga och goda - visst är det ojämnt fördelat - men förhållandevis välmående samhälle som vi lever i. Pratar man med lärare och pratar man med personal på barndagvården - det är klart att alla ser det ur sin synvinkel - så upplever de att det har varit en enorm kantring på de här åtta-nio senaste åren och att någonting måste göras. Det är detta som har gjort mig lite fundersam, det vill jag ta på allvar och därför har vi föreslagit en parlamentarisk kommitté.

Tack, herr talman! Jag tänker ändå att den här diskussionen har tagits ganska djupt redan parlamentariskt. Den har tagits i lagtinget. Jag har stort förtroende för att minister Holmberg-Jansson och hennes ambitioner kring sakerna kommer att följas upp. Jag hoppas att de praktiska åtgärderna, som går förbi en parlamentarisk kommitté, faktiskt kommer att genomföras och har fullt stöd i majoriteten och förhoppningsvis i resten av lagtinget.

Jag håller helt med om att ungas psykiska mående har blivit sämre den senaste tiden, åtminstone på det sättet att till viss del så tror jag att det har mycket att göra med att man har hela världen i sin ficka och man har hela världen att mäta sig mot. Men det finns också andra aspekter. Vi vet också att unga i högre utsträckning faktiskt uppmärksammar och kan uttrycka sitt psykiska mående. (… taltiden slut).

Det sistnämnda har jag inte kompetensen att uttala mig om. Det kan säkert ligga mycket i det i och med att man är ju mycket, mycket mera upplyst nu, på gott och ont, än vad man var tidigare. Så det kan säkert ligga en del i det.

Som jag sade inledningsvis när jag presenterade den här motionen, så diskuterade jag med minister Annette Holmberg-Jansson om de här frågorna. Nu ska jag inte lägga ord i hennes mun men hon tyckte att man kanske skulle vänta med det här parlamentariska och se vad det ger, medan jag tyckte att det skulle vara bra att redan nu börja följa upp. Hur ser till exempel Liberalerna på det här? Hur ser Centern på det här? Vad kan vi göra tillsammans? För vi är ju ändå överens om problembilden. Kollegan Påvals sade tidigare att fältet har sagt sitt, så är det. Man har sagt var problemen är, men åtgärderna tycker jag fortfarande att är lite vaga. Vad ska man riktigt göra? Det är lite trevande.

Tack, herr talman! Trevande på ett sätt, men om man tillsatt ett projekt för 300 000, ett treårigt projekt som sammanlagt ska gå på 800 000 och som är inriktat på att förbättra ungas hälsa och välfärd, så tycker jag ändå på något sätt att det är den vägen man har gått in för. Det är den vägen man har slagit ut. Diskussioner, parlamentariska diskussioner stöder jag alla gånger. Men just som åtgärd i det här skedet så tycker jag att det praktiska "hands-on arbetet" som nu förhoppningsvis kommer att inledas under det här året och kommer att hålla i sig de kommande tre åren, det är något som jag tycker att vi ska fokusera på i främsta hand.

Men jag tycker att motionen är bra för att den väcker debatten. Det kommer att skrivas om det, det kommer att diskuteras och det är viktigt att det görs. Därför tackar jag ledamoten Eriksson för den motionen.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Som ledamoten sade så är det bra om man identifierar problemen, för allt med mobiltelefoner och skärmar i skolan är ju verkligen inte problem. Det ger många barn möjligheter att hänga med i studierna på ett bättre sätt. Det ger många barn möjligheten att hålla koll på kalendrar, uppgifter och läxor. Tillsammans med lärare och föräldrar så har man en ganska bra kommunikation på ett annat sätt, jämfört med tidigare, via olika appar och sådant som har med skolan att göra. Det är inte bara negativa följder. Men problemet är väl kanske hur, när och till vad man använder skärmarna. Flera barn har berättat för mig att de till och med kan få en liten paus genom att få använda sin skärm om det blir alldeles för kaosartat på en lektion. Så det är inte alltid bara negativt.

Tack, herr talman! Tack ledamot Eckerman för den repliken. Nej, det handlar ju om att det är inte en sanning i det här, tyvärr, så är det. Ju mer man går in i det och diskuterar med sakkunniga så inser man ju att det är allt annat än en sanning. Vi pratar om att det är olika aspekter som vi måste väga mot varandra. Vi har en fysisk folkhälsoaspekt som entydigt säger att om barn tittar mindre i en skärm och rör sig mer så mår man bättre alla gånger.

Sen har vi ju en psykosocial aspekt. Vi har enskilda individers psykosociala hälsa som kanske många gånger direkt är beroende av att man har tillgång till en telefon och där det också finns ett stöd i telefonen. Detta nämns i motionen, men jag tror att det är den viktigaste delen att fokusera på. Inte att förbjuda, utan det handlar om att faktiskt plocka ut var det är viktigast att lägga insatsen när det handlar om detta. Jag tror att vi behöver också som samhälle börja hantera teknikens effekter, oavsett om de är negativa (… taltiden slut).

Man kan tänka på aktiva raster och fritidsaktiviteter. Jag tror kanske att en av de sakerna som fick mig att börja omvärdera är att nu kan man sätta upp roliga aktivitetsbanor och gå runt och hitta saker i skogen och barnen har mobilen som ett hjälpmedel på gymnastiken, vilket gör att barn på ett annat sätt kanske blir mer engagerade i frågan. När till exempel det här spelet Pokémon Go kom så var det väldigt många barn som aldrig annars någonsin gick ut i naturen eller ute på stan och gjorde en massa saker och plötsligt kryllade det av barn som gick flera kilometer om dagen och hittade en massa Pokémons runt om i Mariehamn. Föräldrarna var helt överlyckliga att deras barn äntligen kom ut.

Så det finns alltid två sidor av myntet. Jag tycker att det är viktigt att man inte alltid säger att det bara är dåligt, för man kan kombinera både fysisk aktivitet, sak och skärmar.

Tack, herr talman! I den värld vi idag lever i, där vi har telefonen i fickan hela tiden och där vi har hela världen att svara mot, så gäller det att hitta tekniker inom den ramen. Precis det som ledamoten Eckerman nämnde, de aktiva rasterna så de kräver faktiskt en insats. Det krävs ett nytänk, kreativitet och många gånger är det enskilda lärare, enskilda skolvärdar eller personer inom skolan som har de här idéerna och kommer upp med dem. Det här måste ju spridas och tas del av alla. Det är mycket mera på pluskontot, skulle jag säga, att faktiskt lära sig hantera världen med den här tekniken i stället för att förbjuda den och försöka blocka bort den. I vissa fall behöver den tas bort. I klassrummet är jag helt hundra procent övertygad om att telefonerna ska bort, men inte under hela skoldagen, det finns andra (… taltiden slut).

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag vill passa på att lyfta rörelsens betydelse för våra barn och ungdomar. Det passar bra via den motion som ledamot Eriksson har lämnat in.

En ny svensk studie genomförd av Gymnastik och Idrottshögskola i Stockholm visar att mobilförbud har ett samband med både mer fysisk aktivitet och mindre stillasittande hos ungdomar. Elever på skolor med mobilförbud rör sig mer.

Majoriteten av dagens ungdomar når inte upp till rekommendationen om 60 minuters daglig fysisk aktivitet. Det som är intressant är att flickor rör sig mindre än pojkar under en skoldag. En anledning kan vara att miljön i skolan är mer anpassad till killar, som till exempel skolgårdar som ofta används av killar till bollspel.

Mobilfri skola kan därför vara en av flera åtgärder för att få upp våra barn och ungdomars rörelseaktiviteter och för att stärka immunförsvaret mot psykisk ohälsa. En av de viktigaste och bästa medicinerna mot psykisk ohälsa stavas nämligen rörelse. Träning gör inte bara att du mår bättre, du sover bättre, får mer energi och bättre koncentration. Du lever längre och det får till och med din hjärna att växa så att du blir smartare. Det finns mycket som talar för betydelsen av regelbunden rörelse.

”Tänk dig att du har en tablett”, skriver läkaren, forskaren och författaren Anders Hansen för några år sedan i en av sina spännande och inspirerande böcker Hälsa på recept; ”den mest avancerade medicin som världen skådat, med ett och samma piller kan du drastiskt minska risken för en lång rad allvarliga sjukdomar.” Och inte bara det: det här mirakelpillret gör att du mår bättre psykiskt, du sover bättre, får mer energi och bättre koncentration.

En sådan medicin finns, lovar författaren, fast inte i tablettform, utan i form av fysisk aktivitet. Allt du behöver göra är att röra på dig 30 minuter varje dag så att du blir lätt andfådd. Du behöver inte ens ägna en hel trettiominutersperiod åt gången, utan det går bra att stycka upp den i tiominutersbitar åt gången. Och det spelar ingen roll vad du gör – du kan dansa, springa, cykla eller spela discgolf, bara du rör på dig. Åtgärden är sålunda rätt enkel. Vi måste se till att våra barn och ungdomar rör på sig mer och här kan en mobilfri skola vara en av åtgärderna. Tack, talman!

Jag tycker att det var ett så pass bra anförande så jag vill säga ett par ord. Det ligger ju mycket i det, motion och rörelse har ett starkt samband med inlärning, det är inte frågan om annat.

Jag kommer ihåg att min tidigare kollega Brage Eklund lämnade in en likartad motion specifikt med fokus på att få mera rörelse på skolschemat, och han fick enormt mycket respons från lärare i skolvärlden angående hur pass viktigt det är.

Jag vill tacka för ett bra anförande. Jag ger mitt stöd. Jag ser att Holmberg har satt sig in i hur de frågorna hänger ihop. Rör man sig en halvtimme om dagen jämfört med att man hela tiden sitter och lurar i telefonen, så tror jag att var och en förstår vilket alternativ som är det bästa.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Det är nog så att vi kan diskutera väldigt mycket viktiga saker här i lagtinget. Men en av de absolut viktigaste framtidsfrågor som vi har är nog att våra barn och ungdomar rör på sig för lite i dag. Det är en snöboll som vi skuffar framför oss och som kommer att påverka både samhällsekonomin och inte minst speciellt den psykiska ohälsan på sikt. Så det här är nog ett ämne som vi ska lyfta när vi kan. Jag tycker att ledamot Erikssons motion är ett sådant tillfälle.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Jag passar på att ta en replik när ledamot Holmberg tog upp fysisk aktivitet, framförallt hos våra ungdomar men även egentligen hela befolkningen.

Ledamot Holmberg nämnde också sömnen ganska många gånger i sitt anförande. Kopplat till just mobiler och kanske till sociala medier framförallt så har man också sett att i de länder där antalet sömntimmar har gått ner hos ungdomar så har också den psykiska ohälsan ökat. Och i de länder där sömntiden har gått ner så är i de mest moderna länderna, dvs. de länder som använder mobiler och sociala medier mest. Det är också en tajt koppling, just den fysiska och psykiska ohälsan till sömnen och användningen av mobilen och sociala medier. Det är ett problem i skolan, men egentligen hela vardagen för våra ungdomar, men också hos oss vuxna.

Tack, talman! Tack ledamot Josefsson. Det är exakt som ledamoten sade. Vi kan titta i princip på alla studier och enkäter som berör barn och ungdomar så ser vi att de grundläggande basala sakerna som att äta frukost, röra på sig på dagarna, sova tillräckligt och allt detta pekar många gånger åt fel håll. Dessa saker samverkar och gör att saker och ting blir ännu värre för en person som har det jobbigt i skolan, som har svårt att koncentrera sig och som har svårt att hitta rätt. Har man inte de basala färdigheterna under kontroll så blir det problem. Det spiller förstås över sedan till vuxenlivet. För ett antal år sedan så läste man kanske en tidning eller en bok innan man somnade, du var tvungen att somna och du somnade per automatik. Men det är inte riktigt lika lätt att få ro i hjärnan när du sitter framför en skärm eller ligger i sängen och surfar. Det blir inte på samma sätt, så det är helt naturligt att det är på det sättet, men det är någonting som kommer över på (… taltiden slut).

Jag vet också att ledamot Holmberg har pratat mycket om fysisk aktivitet på recept. Jag vet att en av de främsta sömnforskarna pratar om sömn eller vila på recept. Ledamot Holmberg nämnde att mycket av dagens problem, antagligen just psykisk ohälsa beror på att vi aldrig får koppla av. Där är just fysisk aktivitet bland annat ett av de bästa sätten. Anders Hansen, som Holmberg nämnde, berättar att just fysisk aktivitet är som ett immunskydd mot psykisk ohälsa. Jag kan prata länge om med det, men jag sätter punkt här.

Tack, talman! Jag tror att ledamot Josefsson och undertecknad är helt överens om problembilden och möjligheterna att komma ifrån det. Vi kan också konstatera att det behöver heller inte kosta så mycket pengar att lösa dessa problem eller att utveckla dem i rätt riktning. Det handlar, som sagt, om att vi tar tillbaka de basala sakerna som är en del av en människas vardag och barns och ungdomar vardag förr i världen, så att säga. Det är inget fel att ha skärmtid eller sitta och surfa en stund framför telefonen, men det handlar också om att kunna ha tråkigt, och det verkar vara problematiskt idag. Idag finns inte det utrymmet att bara ha tråkigt, att bara vara, utan det ska hela tiden var ett stimuli som gärna kommer från en telefon eller från en surfplatta.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.