Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Fru talman! Ett förslag till tredje ändring av budgeten för år 2023 presenteras via mig för lagtinget idag.

Först vill jag ändå säga att jag har haft förmånen att ha ansvaret för finanserna i Ålands landskapsregering i åtta år. Det betyder att jag har lagt fram åtta årsbudgetar för lagtinget, presenterat dem och - utan att ha räknat - två-tre tilläggsbudgetar per år under samma åtta år. Jag torde ha levererat cirka 20-30 ändringsbudgetar för lagtinget.
Den här ändringsbudgeten är i särklass den värsta, det vill jag ha sagt.

Här kommer jag att så kort och koncist som möjligt presentera det som är innehållet i förslaget så att lagtinget kan behandla det på det sätt som det finns en överenskommelse om i brådskande ordning för att få stopp på de räntor som fortfarande tickar.

Grunden för det här torde vara välkänt för allihopa. Vi har ett anslagsbehov som en följd av ett domslut rörande uppsägningen av avtalet mellan konsortiet bestående av Ansgar Ab och Finlands färjetrafik, om trafik mellan Svinö och Mellanholm. Det här känner alla till. Det är det mest diskuterade ämnet här i landskapet just nu.

Inledningsvis vill jag lite beskriva ur den allmänna motiveringen de formuleringar som där står nertecknade. Det står att vi bedömer att likviditeten är tillräcklig under första halvåret 2024 för att hantera denna utbetalning. Det torde vara bekant för er alla, i och med att ni har antagit och behandlat årsbudgeten för 2024, att landskapets likviditet är uppdelad kring PAF-reserveringar, Fastighetsverkets likviditet och den egna fria likviditeten.

Men i och med att det samtidigt kan noteras att det finns ett antal betydande avvikelser för budgetåret 2023 som sammantaget har en positiv effekt så bedömer vi som sagt att den egna likviditeten räcker för att finansiera en sådan här utbetalning. Likviditeten räcker för det första halvåret. I och med detta säger landskapsregeringen att vi vill återkomma till lagtinget med diskussioner om likviditeten under de framställningar, ändringar i budgeten, kostnadstak och överskottsmål som kommer att levereras till lagtinget under våren.

Man kan väl nämna de avvikelser som vi ser i intäkter och utgifter, speciellt det faktum att Ålandsdelegationen har beviljat Åland ett större förskott gällande skatteavräkning och avräkning för år 2023. Den summan är någonstans mellan 9 och 10 miljoner euro och är ett direkt inflöde i landskapskassan i likviditeten. Detta är den största enskilda orsaken till att likviditeten nu bedöms räcka.

Landskapsregeringen äskar alltså nästan om 13,3 miljoner för att betala av skadeståndet så fort som möjligt om lagtinget bedömer det så.

Själva förslaget är enkelt. Det finns inte så mycket mer att orda om det. Men jag tänker nämna några saker som står antecknade i detaljmotiveringen. Landskapsregeringen har för avsikt att betala skadeståndet så fort som möjligt bara vi får ett beslut. Det finns alltid detaljer kring sådana här saker och landskapsregeringen har beredskap att i utskottet i god ordning och i bra samarbete, räknar vi med, diskutera de här detaljerna närmare om så önskas.

Det står också i detaljmotiveringen att landskapsregeringens rätt att anhålla om prövningsrätt i Högsta domstolen kvarstår. För landskapsregeringens del så också i den frågan vill landskapsregeringen kommunicera med utskottet. Det finns beredskap att i morgon under hörandet informera om läget just nu. Vi torde stå inför att landskapsregeringen snart är färdig med sin beredning och kan snart fatta ett beslut huruvida prövningsrätt ska sökas eller inte. Men lantrådet vill diskutera den frågan närmare med utskottet.

Därmed så tror jag att ärendet torde vara presenterat. Tack!

Tack, fru talman! Tack till finansminister för en kort och koncis presentation. Den här ändringsbudgeten stöder de flesta, kanske alla här i salen. Räntan som tickar vill man sätta stopp på, så det här är jättebra.

Jag har en fråga som är något teknisk. Finansministern nämnde ett beslut här från november i fjol och de skatteavräkningar, ändringar och förskott som kommer att komma till, om jag förstod det rätt. Borde inte de har varit med i den här ändringsbudgeten?

Fru talman! Landskapsregeringen har valt att inte hantera den här ändringsbudgeten som en klassisk städarbudget. Skulle man ta in intäktsposter, avvikelser från det prognostiserade så skulle man ju rimligen ta in utgiftsposter också och då blir det ett städande av budgeten. Det här är ganska mycket budgetteknik. Att begära att lagtinget i efterskott ska hantera budgetposter där man inte mera kan påverka utfallet har ju bedömts under många år att det inte är ändamålsenligt. Men jag tyckte att den här posten var så viktig så att jag nämnde den i min presentation i varje fall. Just det beslutet som Ålandsdelegationen tog så är en orsak till den positiva sammanfattningen av avvikelserna.

Tack för svaret. Jag förstår absolut att detta är ingen städarbudget för det hinns inte med, det finns inte en möjlighet för det här behövdes plockas fram snabbt. Sen finns det förstås plus- och minusposter i en städarbudget. I framtiden kanske behovet av en städarbudget minskar på grund av det finanspolitiska ramverket, det är ju tanken. Orsaken till min fråga var att det handlar om så pass stora belopp i skatter som skulle balansera upp ganska mycket av den här utgiftsposten, därav min fråga. Tack för svaret!

Fru talman! Vi ska inte fördjupa den diskussionen desto mer. Det finns ingen exakt sanning eller vad som är rätt och fel i det hela, utan man gör en bedömning. Men jag ville ändå nämna just den här positiva avvikelsen.

Sammantaget såsom siffrorna ser ut idag - bokslutet är inte färdigt och böckerna är inte slutna - så behöver resultatet för år 2023 inte bli så illa som det står i det här budgetförslaget -29,5 miljoner, utan det kanske kan hamna på låga -20 istället.

Talman, lagting, åhörare! Den här situationen som vi befinner oss i nu, och som är anledningen till den här tilläggsbudgeten, är en ytterst sorglig historia. Vi beklagar verkligen det faktum att man är i situationen att man behöver belasta skattebetalarna med den här utgiften.

Vi från Obunden Samling ser i detta skede ingen anledning att ifrågasätta eller ens debattera den här budgetens vara eller icke vara. Det är bra att landskapsregeringen snabbt har fattat beslutet att betala av skulden så att räntan slutar ticka, och det är synd att det inte gjordes tidigare, redan efter tingsrättens dom. Eller egentligen så borde man ha förlikats ännu tidigare.

Vi har ingen avsikt att försena denna process, utan står till förfogande för att se till att den avklaras i så skyndsam takt som möjligt.

Det är så klart positivt att man ämnar skänka transparens och öppenhet över ärendet, men vi ställer oss ändå lite frågande till genomförandet av denna nya utredning som man diskuterar i alla led. Hur man än har tänkt gå till väga så stöter man på vissa problem och en ytterligare kostnader för skattebetalarna.

Landskapsrevisionen har ju redan tidigare genomfört en effektivitetsredovisning av ärendet, och denna föll ju knappast i god jord i alla läger. Vad är det som säger att det blir någon skillnad nästa gång? Även JK har tittat på ärendet och kommer till en slutsats som skiljer sig från landskapsrevisionens. Vad ska vi egentligen ha en tredje utredning till? Vad är det tänkt att vi ska göra med utfallet av denna utredning? Ska vi ställa någon till svars? Hur då och med vilka konsekvenser?

Det är ju på det viset att få, eller kanske ingen, kommer ju att ändra sin övertygelse om vem som bär huvudansvaret bara för att man blir tillsagd att så här ska skulden fördelas. Det är ju de två tidigare utredningarna ett alldeles utmärkt bevis för.

Den här frågan är ju inte svart eller vit till sin natur. Det har skett många fel, från flera håll, och alla har sin egen uppfattning om vem som bär det största ansvaret. Att flera ledamöter använder sig av ordet ”sanningskommission” får det faktiskt att krypa lite i mig. Det blir liksom lite väl Orwellskt och lite för nära hans dystopiska ”sanningsministerium” för vår smak.

Vidare så hyser vi givetvis en stor förhoppning, ja, vi ser det till och med som en självklarhet att man går vidare med ärendet till Högsta domstolen. Anledningen till det är så klart att skadeståndet är orimligt högt.

Nackdelen med en totalentreprenad är att anbudsgivaren måste ta med den stora risken för strul med därpå följande kostnader i beräkningarna. Med en kontraktstid på 15 år, och dessutom med en inom marina applikationer tämligen ovanlig teknik, som i många fall visat sig kunna generera en del mycket kostsamma problem, så är det självklart att ett anbud från en seriös aktör kommer att vara mycket högt.

Nu slipper entreprenören alla former av risker, men ska ändå få sin framtida antagna vinst i form av ett skadestånd som utgår ifrån problemfri drift av en batterifärja under 15 år.

Eftersom det handlar om ersättning av framtida vinst måste man nuvärdesberäkna de framtida vinsterna. Vid denna nuvärdeskalkyl spelar det en enorm roll vilken kalkylränta man använder. Man har i domen räknat med en diskonteringsränta på fantastiska 1 % vilket gör att värdet på de framtida antagna vinsterna blir enormt jämfört med om man skulle ha använt en högre diskonteringsränta.
.
Den höga vinstmarginalen är inte det troliga resultatet, den är hög för att den ska bekosta alla problem som uppstår under en femtonårsperiod. Således är det orimligt att man ska tvingas ersätta det beloppet.

Man ser det alltså som mindre än hälften så riskfyllt att driva färjetrafik med en ny batteribåt mellan fasta Åland och Föglö, än vad man ser att det är att låna ut pengar till tyska staten vars 15-åriga statsobligationsränta flyter runt 2,5 %!

Är det någon som på fullaste allvar tror att risken för att man stöter på någon form av problem under 15 års trafik är så här låg? Eller att inflationen håller sig stabilt på 1 % under de kommande 15 åren? För om man inte tror det, så kan man ju omöjligt rättfärdiga att man har beräknat skadeståndet på denna extremt låga diskonteringsränta.

Skulle skadeståndet beräknas på en diskonteringsränta på 5 %, vilket fortfarande får ses som tämligen förmånligt sett till risken, så skulle skadeståndet halveras.

Med det sagt: Obunden Samling stöttar helhjärtat att man betalar av skadeståndet snarast, men inte missar möjligheten att besvära sig innan den 25.3. Tack för ordet!

Tack, fru talman! Jag är beredd att hålla med i mycket av det som ledamoten sade i sak. Ledamoten pratade om den kommande processen, en oberoende utredning, sanningskommission, kalla det vad man vill, men ledamoten pratade om det som om det vore bestämt redan. Det är ju ingenting som är bestämt överhuvudtaget vad som ska göras. Det har uttryckts i korridorerna och i rum mellan kollegor att det behöver göras någonting för att reda ut hur vi inte hamnar i den här sitsen igen. Vad i så fall behöver vi göra? Ska vi sitta i båten och låtsas som att ingenting har hänt och så är vi här igen om tolv år?

Tack, talman! Jag sade i mitt anförande att jag absolut är för transparens och öppenhet för alla kort som finns kvar att lägga på bordet, för det finns ju några stycken och de ska ju naturligtvis fram på bordet. Jag tycker att man får skaffa sig en egen uppfattning efter det. Jag tror inte att vi har nytta av att lägga mer pengar på fler utredningar i och med att vi har provat två vägar med utredningar; JK och effektivitetsrevisionen. Och det är ju ingen som har ändrat uppfattning efter att ha läst dem, vad jag kan förstå. Jag tror inte att det skulle bli någon skillnad den här gången.

Tack, fru talman! Vi närmar oss ju ändå slutlinjen på den här historien sakta men säkert, åtminstone till stor del ekonomiskt eftersom vi nu står här och diskuterar att vi ska betala av ett skadestånd. Det skulle ändå vara på sin plats att slutgiltigt få svart på vitt kring den politiska processen, hur den har gått till och hur vi undviker att det händer igen. Att lämna dokumentationen öppen ska absolut göras, men att enbart göra det och sedan ta händerna av den, det är ju lite som att slänga någonting åt vargarna men du är inte riktigt säker på vad som finns i säcken. Det kan vara vem som helst, det kan vara en gris eller barn. Jag är lite rädd för den saken att helt lämna det utan någon typ av styrning eller någon typ av redogörelse från vårt håll. Vi har ändå ett ansvar som politiker att städa upp vårt eget byke.

Tack, talman! Det som jag är lite emot är att man ska presentera en lösning med en skuld. Här är sanningen, så här fördelar vi skulden. Jag anser att all information naturligtvis ska fram, men till det behövs ingen kommission. Fram med all information så får var och en som är intresserad skaffa sig en egen uppfattning vem som bär den största skulden. Den uppfattningen kommer fortfarande att skilja sig beroende på vem du frågar. Frågar du mig så har jag en uppfattning om vem som bär den yttersta skulden och frågar du någon annan så kommer du att få ett annat svar. Jag ser inte att en kommission skulle kunna presentera det svaret och att alla ska acceptera det.

Tack, talman! En del av det tidigare replikskiftet klargjorde min fråga, men jag vill ändå gå lite vidare.

Ska jag uppfatta att Obunden Samling motsätter sig någon form av utredning av den här processen, som vi nu bevittnar slutändan av, för att man inte tror att det går att få fram större klarhet i vad som har inträffat och för att man tycker att det kostar för mycket? Jag ser ju det som att det nog i de flesta frågor finns fakta som är tydliga, klara och också ibland objektiva. Det som ledamoten Egeland beskrev är en verklighet där allas berättelser och allas sanningar är lika relevanta och där det faktiskt aldrig finns någonting som stämmer.

Tack, talman! Då tror jag att ledamot Fellman har misstolkat mig i uppsåtet som jag hade. Men om jag säger så här, är inte ledamot Fellman nöjd med landskapsrevisionens effektivitetsrevision? Var inte den bra? Den kom fram till slutsatser. Ställer sig ledamot Fellman bakom den och tycker att det var bra att vi gjorde den här utredningen?

På den frågan kan jag bara säga att jag tycker att det var en mycket begränsad utredning av en liten del av den här processen. Jag önskar se det sätt som vi kommer gemensamt fram till. Ingen har sagt att vi ska ha en sanningskommission. Det som jag emotser är någon form av utredning som sträcker sig ganska långt tillbaka i tiden där vi kan se och lära oss av allt det som har gått åt skogen i den här processen. Var fattade vi beslut som ledde fram till det? Var borde vi ha styrt åt ett annat håll? När borde vi har pratat bättre med varandra?

Sist och slutligen så handlar det också om att återupprätta allmänhetens förtroende för oss. För ingen tror längre på våra berättelser. Ingen tror på ledamoten Egelands berättelse, ingen tror på min berättelse eller på landskapsregeringens berättelse. Vi måste ha någon form av utredning som kan återupprätta förtroendet hos allmänheten. (… taltiden slut).

Tack, talman! Ledamot Fellman och jag är helt eniga om att vi måste återupprätta förtroendet. Jag är inte säker på att rätt väg att gå är att kasta landskapsrevisionsberättelse i soporna för att man inte gillade utfallet av den och ta fram en ny för att återupprätta förtroendet. Möjligen skulle man kunna komplettera med vad som har hänt efter det, för den går ju långt tillbaka i tiden. Den beskriver ju kortruttsförfarandet, det är ju det som har hänt efter uppsägningen i så fall som behöver lyftas fram. Det kan ju lyftas fram ganska enkelt utan att man har en hel sanningskommission.

Tack, fru talman! Kollegor, åhörare. Vi har framför oss ett budgetförslag som handlar om att hantera konsekvenserna av haltande politiskt omdöme. Det är ett juridiskt bindande beslut som har sagts upp eller ett avtal som har sagts upp genom ett politiskt beslut och motparten har via domstolsprocess utkrävt ett skadestånd enligt sagda avtal. Rent juridiskt är det inte konstigt alls, men det är ett politiskt råddrede, för att prata klarspråk.

Det är bra att landskapsregeringen genom finansminister Perämaa nu föreslår att skadeståndet betalas så snart som möjligt eftersom räntan tickar på med 3 331 euro och 80 cent per dag. Ju mindre skada tredje part behöver ta för det här politiska haveriet desto bättre. Självstyrelsen har sett bättre stunder än idag.

Av medborgarna får den politiska processen som lett till detta skadestånd underkänt. Det finns ingen som tycker att det här är bra. De som intresserar sig av ekonomisk utveckling anser att det är ett totalt oförsvarligt slöseri med samhällsmedel i en tid när vi uppmanar till effektivisering och ekonomisk återhållsamhet, vilket det har gjorts ganska länge.

De som tycker att klimatfrågor och hållbar utveckling är viktigt ställer sig frågande hur vi ska få igång en skärgårdstrafik som håller för dagens och framtidens utsläppskrav.

De som vill ha en samhällsutveckling i skärgården uttrycker frustration över hur de styrande inte lyckas få till en vettig skärgårdstrafik med stabilt tonnage utan istället slänger miljoner i sjön. Det är många som har blivit lovade mycket och är väldigt besvikna och arga.

De som är intresserade och insatta i politik tycker att det politiska haveriet är ett faktum. Vi har bra mycket samhällsutveckling som skulle kunna göras för drygt 13 miljoner.

Vi från Liberalerna tror att den här historien bland annat visar på behovet av en organisationsförändring av skärgårdstrafiken, ett trafikverk eller liknande, där politiker ger långsiktig målsättning, ram och en tidsplan och där sedan detaljbesluten tas av tjänstemän med utbildning och kompetens för uppgiften. En politisk armslängd behövs, det är tydligt och det visar det här ärendet som vi har idag.

Det var länge sedan det politiska Åland har varit en bra skärgårdsredare.

Men, jag vill säga att det var bra att lagtinget kunde komma överens om en snabb hantering av detta ärende för att minimera räntan. Jag vill tacka samtliga lagtingsgrupper både i majoritet och opposition och även tack till kansliet för god kommunikation om de formella strukturerna och tidtabellen för den här processen. Det finns konsensus om att det rätta nu är att först och främst betala skadeståndet och sedan hantera ärendet vidare på rätt sätt.

Den del av dokumentationen som kan öppnas ska blottläggas för allmänheten. Vi anser att en så oberoende utredning som möjligt behöver genomföras. Det finns olika åsikter om den här saken. Vissa menar att det har redan gjort utredningar som räcker, andra pratar om att det är för dyrt. Jag anser att det är upp till utskottet att klarlägga detta genom höranden och komma fram till en lösning.

Jag tror att den här utredningen ska initieras av lagtinget, förslagsvis av finans- och näringsutskottet med skadeståndet som utgångspunkt och därtill kan utskottet välja huruvida man begär utlåtande från andra utskott eller ej. Kanske det ska göras via en extern revision, kanske det kan göras av landskapsrevisionen. Det är något för finans- och näringsutskottet att diskutera och återkomma med i betänkandet, som förhoppningsvis kommer så snart som möjligt.

Man kan kalla det sanningskommission, haverikommission eller vad man vill. Det viktiga är att de som utför den är så oberoende som möjligt. Det är många som har åsikter om vem som bär skulden. Den kommande processen av detta ärende ska inte ha några partifärger. De enda färger som behövs är svart på vitt papper.

Oundvikligen kommer personliga skuldfrågor att komma upp i framtida diskussioner, men det tycker jag att varken är lägligt eller värdigt att diskutera i plenum i detta skede. Nu är det bästa att fokusera på budgetförslaget och ge konstruktiv färdkost till utskottet.

Fru talman! Jag vill avsluta det här anförandet med att säga två saker till alla ålänningar.

För det första: Vi liberaler förstår att man är arg, förbannad och besviken på det här. Det är vi också. Vi har haft helt andra planer för dessa pengar, våra gemensamma skattemedel, som nu ges iväg för absolut ingenting. Det är helt oacceptabelt. Vi ska bidra med allt vi kan för att reda ut detta och se till att något liknande inte händer igen. Det är vårt ansvar som politiker oavsett om vi har suttit här när besluten togs eller om vi kom in vid senaste val

Och slutligen det som jag personligen som humanist tycker att är det viktigaste i sådana här processer. Om det under framtida diskussioner om detta blir fråga om personlig skuld så vill jag påminna om det viktiga i att alla sköter balansgången mellan dömandet av en person vid ett ämbete och omsorgen av människan bakom. Glömmer vi bort varsamheten om människan bakom, så tappar vi bort vad det är att vara människa själv. Tack, fru talman!

Tack, talman! Tack ledamot Påvals för ett bra anförande. Han nämner den här utredningen igen och att den ska vara så oberoende som möjligt, vilket såklart är helt riktigt. Var inte landskapsrevisorns oberoende nog när han gjorde sin revision?

Tack, fru talman! Det är ju så här, ledamoten Egeland och fru talman, att landskapsrevisionen är en helt oberoende och fristående enhet. Man kan liksom inte lägga in en beställning på att en landskapsrevision ska göras.

Vi politiker har ett ansvar att ta ledartröjan i den här processen. Det bästa sättet att göra det är att vi tar tag i det själva från lagtingets sida. Jag anser att lagtinget har störst chans att kunna vara oberoende genom att vi kan ta in ersättare till utskott för ett beslut om det är så att den ordinarie anses ha varit del i den här processen tidigare. Jag tycker att det är ett bra sätt att göra det på. Utskotten har det här verktyget nu, sedan inte så länge tillbaka. Det finns en möjlighet för dem att kunna utföra en sådan utredning och begära det. Sedan hur de gör det, det vill inte jag föregå. Det är upp till utskottet att bestämma.

Tack, talman! Jag tänker så här att allra mest oberoende borde ju rimligen landskapsrevisorn vara när han på eget initiativ bestämmer sig för att göra en revision av detta. De ser ju åtminstone mer oberoende ut än om någon får en beställning från lagtinget. Så ser jag det.

Fru talman! Om landskapsrevisorn avser att göra det så är det absolut välkommet. Men jag anser att lagtinget ska ta ett ansvar i den här frågan. Jag anser att vi ska göra det så kontrollerat som möjligt för att få reda på hur detta inte händer igen. Hur vi får reda på att den här typen av politiska haverier inte sker igen? Det är vi som vill ha reda på det. Det är en mångårig process, det är flera landskapsregeringar och människor från flera olika läger. Det gäller personer som sitter i salen som har suttit i landskapsregeringen och som nu sitter i lagtinget och som har varit med i den här processen. Vi behöver ta i detta själva. Vi behöver tvätta vårt eget byke.

Talman! Det här är en så stor fråga att den inte kan passera okommenterad. I sak handlar denna ändringsbudget om att betala bort skadeståndet på 13,27 miljoner euro för att stoppa ränteutbetalningarna på ca 3 000 euro per dag, eller om man så vill - 90 0000 euro per månad. Detta är behövligt och ändringsbudgeten har föregåtts av ett förankringsarbete också tillsammans med oppositionen.

Det finns några frågor som vi önskar att finans- och näringsutskottet fördjupar sig i under sitt fortsatta arbete. En fråga är vilka underlag som låg till grund för hävandet av avtalet. En annan handlar om bedömningen att föra ärendet vidare från tingsrätten till hovrätten och en specifik fråga vi önskar klargöra handlar om hur mycket mera ränta som uppstod mellan tingsrätten och hovrätten.

Det finns dock några omständigheter som vi i Moderat Samling känner oss manade att lyfta redan nu i remissdebatten här idag.

För det första: Detta är inte första gången vi är i en liknande situation, om än med helt andra belopp. Som vi alla minns, talman, så startade förverkligandet av kortruttsutredningen med projektet Åva-Jurmo, där gjordes utredningar och togs fram vägplaner. Upphandlingen var ute och sen avbröts hela projektet. Utredningspengar rann rakt ner i sjön utan att det blev något av något.

Om man nu gör en tidslinje över projekt västra Föglö från 2011 fram till idag, och jämför med en tidslinje på Åva-Jurmo så framträder tyvärr ett mönster som upprepar sig, från total enhällighet till total polarisering. Talman, det finns få uppgifter som är så viktiga som att bryta detta mönster.

I och med det skadestånd som vi behandlar idag, så har vi nått punkten där vi måste konstatera att det blir inga fler stora infrastruktursatsningar i skärgården innan vi hittat en politisk metod att tillsammans driva stora infrastrukturprojekt som utvecklar Åland.

Jag vill understryka att lösningen inte kan vara att ge upp eller kapitulera inför alla större projekt som utvecklar Åland. Jag menar alltså att nuvarande regering är inne på fel spår då den konstaterar att ”kortrutten är död” och ”det blir ingen masterplan, det har vi ju redan provat. Det gick inga”. Lösningen är inte och den kan inte vara att fortsätta som förr, med 13 nya färjor på ungefär samma rutter som tidigare. Åland förtjänar en bättre vision.

Om vi försöker spåra orsakerna till pengarna i sjön, så kunde en slutsats vara att det ”gamla goda” åländska sättet att bedriva politik på inte längre funkar på storskaliga upphandlingar. Du kan inte upphandla ett tunnelbygge, börja borra tunnel och sen börja känna efter vart vindarna blåser. Du kan inte springa ner till tunnelbygget och be dem dämpa sig lite då Åland gallup visar att 51 % nu är emot tunneln och regeringen tappar i understöd. Det funkar inte! Det funkar i alla fall inte som metod för att bygga Åland. Det tycks tyvärr inte heller finnas något hopp i breda, blocköverskridande överenskommelser.

Från Moderat Samlings sida vill vi därför föreslå en metod. Vi föreslår att finans- och näringsutskottet i sitt betänkande uppmanar lagtingets talmanskonferens att se över lagtingsordningen, så att stora infrastruktursatsningar - över 10 miljoner euro - här efter fordrar 2/3 majoritet. För att avbryta dessa stora infrastruktursatsningar ska också fordras 2/3 majoritet. Med en gräns på 10 miljoner går det fortsättningsvis för en regeringen att bygga t.ex. ett färjfäste för 6 miljoner och med en hög gräns undviker vi allmän kohandel med en blockerande minoritet. Detta kunde vara ett sätt att börja återuppbygga förtroendet.

Talman och värderade kolleger! Förtroendet för åländsk politik är lågt nu. Förtroendet för det åländska politiska etablissemanget är lågt och vi får inte vara blinda för det.

Vi moderater stöder lantrådets förslag om en oberoende sanningskommission, det är en viktig del i att återupprätta något slags förtroende. Det är också mycket viktigt att ålänningarna själva enkelt kan bilda sig en uppfattning om hur detta ens var möjligt.

Därför välkomnar vi ambitionen med att landskapsregeringen vill vara så transparent som möjligt, dvs. att allt som kan offentliggöras före domen vunnit laga kraft också ska offentliggöras. Tack för ordet.

Fru talman! Det finns mycket som man kunde kommentera av det som sades och det var många intressanta aspekter.

Men jag uppfattar det som en beställning det som ledamoten Valve förde fram, att man i utskottet skulle ta reda på räntekostnaden mellan tingsrätt och hovrätt. Jag tar det som en beställning och ska försöka ge de svaren i morgon under utskottshörandet.

Tack, det uppskattar vi.

Fru talman! En kommentar till det övriga gällande kvalificerad majoritet för beslut om stora infrastrukturprojekt. Grundtanken är att vi måste hitta ett nytt politiskt system för att fatta beslut. Det är ju uppenbart. Det är ett bra inspel i den diskussionen.

Jag problematiserar lite. Frågan blir, när ska man fatta det kvalificerade beslutet? Gällande det projekt som vi nu diskuterar slutnotan av så vill jag minnas att lagtinget fattade ett enhälligt beslut om att gå vidare med kortruttssystemet, alltså med mycket större majoritet ännu än den kvalificerade. Detta måste man väga in i den här diskussionen.

Talman! Det är en bra fråga. Det här är något som vi har vänt och vridit på i lagtingsgrupper och också tillsammans med vårt skärgårdsutskott.

Summan på 10 miljoner är inte framhöftad utan vi har också vägt nackdelarna med ett sådant system. Vi måste kunna föreställa oss att det finns en minoritet på tio ledamöter, kanske elva, som är totalt ointresserade av att samarbeta med en regering. Hur hanterar vi det? Det här var vårt förslag på hur man kunde göra det. Har man en högre gräns så skulle det kunna funka. Om ni inte gillar det förslaget, föreslå gärna ett annat förslag! Vi behöver hitta en lösning på detta problem, annars kommer vi aldrig att ha storskaliga infrastruktursatsningar på Åland mera.

Tack, fru talman! Jag uppskattar att ledamoten Valve inledde den diskussion som vi måste föra utgående ifrån den här situationen vi befinner oss i. Hur utvecklar vi beslutsprocesserna? Hur utvecklar vi våra interna arbetsrutiner? Hur utvecklar vi den åländska praktiska demokratin? Jag välkomnar det inspelet. Jag understöder att den här frågan förs till talmanskonferensen och att talmanskonferensen kan leda det arbetet och se hur vi kan förbättra det framöver. Det system som vi har måste utvecklas hela tiden och när det blir sådana här grundstötningar så är det verkligen läge att se över hur det funkar.

Talman! Jag tackar för det stödet. Jag är också glad för att ledamoten Röblom ser att detta är ett upprepande mönster i Ålands politik över lång tid. Även om de beloppen vi avhandlar idag är mycket större än i tidigare fall så är det ett mönster som vi behöver bryta tillsammans. Tack ledamoten Röblom!

Talman! I landskapsregeringens regeringsprogram finns mycket skrivningar som berör hur förvaltningen borde utvecklas och också demokratiska processer. Vi har konstaterat att det krävs en större förvaltningsreform av landskapet där allmänna förvaltningen men också lagen om landskapsregeringen genomlyses. De här bestämmelserna är en del också i det som ledamoten lyfte fram, alltså att återbygga förtroende och se till att få rutiner, lagstiftning och annat i ett sådant skick att förtroende kan upprättas. Det här kommer förstås att vara ett större arbete. För min del så tycker jag att det är viktigt att också oppositionen tar del av det arbetet, dels för att det är en viktig framtidsfråga, dels för att det finns lagstiftning som kräver 2/3 majoritet och dels för att det kan också komma att kräva ändringar i lagtingsordningen och annat.

Talman! Fakta, sakkunskap och goda beredningar är alla bra saker om man vill ha goda gedigna beslut.

Sen är det också så att det politiska systemet måste fungera och kunna hantera den goda gedigna produkten som förvaltningen tillsammans med landskapsregeringen tar fram. Det var det som det här anförandet handlade om. Hur kan vi korrigera den delen, för det börjar bli akut?

Talman! Jag håller med om att just de infrastrukturella satsningarna är en del av det som just nu har visat problem att lyckas skrida till verket. Man kunde hålla ett anförande enbart om den delen. Men jag menar också att det finns annat som behöver åtgärdas. Vi har haft frågor om hur en expeditionsministär kan och ska agera. Vi har haft frågor som vem landskapsregeringen egentligen ska jobba för, är det för landskapet eller för människorna som bor här? Det finns mycket frågor att återkomma till också i det sammanhanget.

Min personliga uppfattning är att vi behöver ha en tydlig lagstiftning som syftar till att ge medborgarna det bästa möjliga livet med öppenhet och transparens som givna värdeord. Det är någonting som också förvaltningen redan idag har, men det behöver materialiseras och kodifieras i lagstiftningen.

Tack, talman! Med anledning av det som civilministern Zetterman sade så vill jag också ta lite parlamentarismen i försvar, även om civilministern inte direkt nämnde det. Men det finns ju också andra parlamentariska system i världen som klarar av att hantera större satsningar utan att skjuta sig själv i foten. Och det klarar man oftast med breda blocköverskridande överenskommelser, långsiktighet, planering eller den typ av regler som vi just föreslog från talarstolen.

Tack, fru talman! Det är inte lätt att vare sig återupprätta och sköta skärgårdstrafiken i det läge vi befinner oss nu. Landskapet Ålands sjötrafik är mycket sårbar. Till den delen har jag vid ett särskilt tillfälle informerat finans- och näringsutskottet om den utsatthet som just nu råder i vårt trafiksystem.

Vis av de händelser som nu har skett och hur det kan gå med den här typen av satsningar så har landskapsregeringen därför i sitt regeringsprogram gjort en riskbedömning. Det minst riskabla vi kan göra, men som ändå är viktigt och behövs, det är att anskaffa nya färjor. Det finns en världsmarknad för färjor, så den dag man inte behöver dem så finns det andra som vill köpa dem. Så vi bedömer det (… taltiden slut).

Talman! Minister Gunells replik öppnar upp för en stor debatt om 13 färjor med extraordinarie anslag eller möjligen med låg. Jag passar på den debatten här och nu idag.

Jag konstaterar i stället att regeringens övergripande ambition om att uppdatera tonnaget är bra. Men 13 färjor med extra ordinarie anslag låter lite drastiskt. Det kan hända att man behöver tänka igenom det lite, börja med att bygga en stark stamlinje exempelvis på norra linjen och se till att trafiksystemet funkar där. Det är mycket pengar vi pratar om. När jag mitt skrivbord här uppe på sjätte våningen har suttit och räknat på hur mycket det kan tänkas kosta med 13 färjor om man vill ha laddhybrider med dagens priser, inte 2019 års priser, så det blir mycket pengar.

Om ledamoten Valve och Moderaterna önskar bidra till samsyn och förståelse för varandras ambitioner så kanske man inte ska börja med att låta som ledamoten Valve och tala om 13 färjor och helt orimliga saker. Man kanske ska säga att för att ställa om vår skärgårdstrafik så krävs det fem nya frigående färjor och åtta linfärjor, om vi ska uppdatera hela vårt system. Det här måste man givetvis ta i bitar, steg för steg och det vet och förstår också ledamoten Valve. Men om man vill bedriva retorik och skapa motsättningar, då kan man fortsätta på den linje som ledamoten Valve just nu slog in på.

Talman! Om minister Gunell på riktigt är intresserad av samsyn och samarbete så kanske man inte ska inleda en debatt med att konstatera att kortrutten är död, därför att det stänger en hel del dörrar och alternativ för hur vi bygger vårt framtida Åland. Och alldeles särskilt om man med "kortrutten är död" avser hela den utredning på 1 000 sidor som regeringen Gunell för övrigt tog fram under åren 2011-2015.

Tack, talman! Jag måste tacka ledamoten Valve för att han faktiskt använde sig av ordet sanningskommission, så vi fick det till protokollet. Det fanns ledamöter som faktiskt betvivlade det jag sade när jag nämnde det.

Vad tänker Moderaterna att denna nya sanningskommission ska göra för skillnad? Vad blir det för skillnad från landskapsrevisorns rapport? Har man tänkt att skulden ska fördelas av kommissionen eller har man enbart tänkt sig en tidslinje som beskriver allting som har hänt så att man på ett lättbegripligt sätt kan sätta sig in i ärendet själv? Vad har man tänkt sig för utfall?

Ordet sanningskommission är också det valt med omsorg. Sanningen måste komma fram och ålänningarna behöver få veta vad som har hänt, som ledamoten Egeland också sade i sin replik, och gärna på ett lättillgängligt sätt.

Problem med att ge uppdraget till landskapsrevisionen är att det finns några saker som är utmanande och som jag kan passa på att lyfta i den här repliken. Det ena är att det är vi som sitter i den här salen som är chefer för landskapsrevisionen.

Det andra är ett praktiskt problem. Så vitt jag har förstått det så har landskapsrevisionen inte tillräckligt med tjänstemannaresurser idag på grund av ålderspensioner, nya utmaningar och annat. Men det är också en praktisk fråga som vi behöver ta ställning till.

Till den delen som landskapsrevisionen redan tog ställning till frågan så handlar det om ett snävt litet område. Det finns också politisk spekulation om att regeringen Sjögren försökte stressa fram projektet, vilket tyvärr inte riktigt motsvarar en sanningskommission.

Tack, talman! Nej, jag menade inte att man skulle ge ett uppdrag till landskapsrevisorn. Jag menade att han har ju redan gjort en utredning. Den finns ju redan, så det behöver man ju inte be om. Men den skulle då kunna kompletteras, rimligtvis med det som har skett efter att den revisionen gjordes. Det är där jag undrar hur man har tänkt sig detta? Jag fick inte riktigt svar. Vill man fördela skuldfrågan eller vill man enbart göra en beskrivning så att folk själva lätt kan sätta sig in vad som har skett och komma fram till slutsatsen om vem som bär den största skulden? Eller ska man komma fram till att så här är det, den här personen är mest skyldig, sen kommer de här?

Nu vill jag inte föregripa vad lantrådet eventuellt säger i debatten i finans- och näringsutskottet Åland behöver en oberoende trovärdig utredning om vad som har hänt. Om jag börjar skissa på hur den kunde se ut så skulle det vara viktigt för det första att vi tar tag i det här smutsbyket själva. Jag tycker inte att vi ska outsourca detta till någon aktör utanför Åland som inte begriper sig på åländska förhållanden överhuvudtaget. Vi bör klara av det här. Vi bör kunna hitta människor som är kompetenta, kunniga och som inte är för starkt kopplade till den åländska politiken. Landskapsregeringen bör kunna ge ett sådant uppdrag efter att finans- och näringsutskottet uppmanat landskapsregeringen till det.

Talman! Vi från Ålands Center tänker hålla ett ganska kort inlägg i den här debatten som ju handlar om en ändringsbudget där sakfrågan är väldigt enkel. Det gäller att få fram de nödvändiga medel som krävs för att betala det skadestånd som landskapet Åland är dömt att betala.

Det finns mycket som man kan problematisera kring det hela, men läget är inte det just nu. Ärendet går vidare till finans- och näringsutskottet och där finns det säkert många och goda skäl att föra diskussionen kring om man ska fortsätta med en utredning kring det som har inträffat. Jag ser mycket fram emot det betänkandet som utskottet snart ska producera.

Landskapet Åland har alltså dömts att betala ett skadestånd på sammanlagt 13 miljoner euro för ett misslyckat infrastrukturprojekt som inkluderar minst två olika regeringar. Vi stöder denna förändringsbudget eftersom inga andra alternativ föreligger och eftersom det är viktigt att sätta stopp för de räntor som fortsätter växa.

Vi inser också från Centerns sida att detta skapar frustration i samhället. Man kan bara beklaga sådant och vi får konstatera att när tilltron är skadad så hjälper inte bara ord, då krävs också åtgärder. Vad det betyder i praktiken är än så länge lite för tidigt att säga. Man ska inte fatta beslut när allting ännu är lite varigt, vilket det är. Det måste ändå hanteras av enskilda partier som har varit med och fattat de olika beslut som har lett fram till hela det här skadeståndet, och där finns nog ett arbete att göra på ganska många håll.

Det viktiga är ändå, när det kommer till framtiden, att man en dag bestämmer sig för att man ska resa sig och gå vidare. Vi är skyldiga alla skattebetalare och alla ålänningar att bedriva ett konstruktivt samarbete och inte låta det som har hänt förmörka framtiden.

Vi ser redan ett regeringssamarbete som har startat bra och som har tagit fram ett regeringsprogram där många av de saker som har lyfts i debatten hittills idag lyfts. Det finns höjd i detta regeringsprogram för de åtgärder som krävs för att vi ska skapa en stabil infrastruktur över hela Åland för alla ålänningar.

Alla haverier har en gemensam nämnare och det är att det väldigt sällan är bara en sak som har gått snett. Det är oftast många olyckliga faktorer som samspelar. Slutkontentan blir rätt ofta att det eventuella felet finns på väldigt många platser och det finns det stor sannolikhet till att man också når i fallet med laddhybridfärjan.

Med de orden så överlämnar vi varmt ärendet till finans- och näringsutskottet. Vi stöder ändringsbudgeten sådan som den ligger. Tack, talman!

Tack, fru talman! Först och främst så stöder vi naturligtvis en snabb hantering av det här ärendet med tanke på det som redan har nämnts, den tickande räntan och för att minska skadan för landskapet ytterligare.

Jag vill passa på att tacka finansministern och landskapsregeringen för god dialog med oppositionen i den här frågan. Det är ju verkligen något som behövs när det handlar om en sådan här sak.

När det gäller framåt så kan vi konstatera att hela detta ärende är en blandning av juridik och politik. Det är ett ärende som sträcker sig långt tillbaka i tiden och berör många politiker och olika konstellationer.

Från Hållbart Initiativs sida så bedömer vi att om vi ska kunna föra en diskussion om hur vi framåt ska stärka det åländska politiska systemet och hur vi framåt ska undvika att hamna i motsvarande debacle som det här, så behöver vi få en gemensam verklighetsbild så långt det är möjligt. Och inte bara vi här i salen naturligtvis, utan också ålänningarna. När jag pratar om den gemensamma verklighetsbilden så är det i första hand en tydlig sammanställning av juridiken, beslutsgångarna och processerna under dessa år som har lett fram till där vi står idag. Det ska naturligtvis göras på ett transparent och tydligt sätt så att det som kommer fram i en sådan granskning är en väldigt tydlig bild för oss här i salen och ålänningarna att ta ställning till. Vi stöder att en extern och oberoende aktör gör den här granskningen.

Vi ser också det som viktigt att lagtinget håller i processen, som äger frågan och då mer bestämt finans- och näringsutskottet, som genom sina nya kontrollmaktbefogenheter som kom i höstas, har mandatet att hålla i den här granskningen. Sedan är det naturligtvis, för att vara jättetydlig, inte finans- och näringsutskottet som själva ska sitta och skriva den här rapporten. Finans- och näringsutskottet ska, som vi ser det i alla fall, som första steg beställa en sådan granskning från en extern, oberoende och trovärdig aktör. Sedan ska den granskningen lämnas hit i salen så att vi kan diskutera den i en förhoppningsvis konstruktiv anda.

Rent generellt vill jag göra en reflektion, fru talman. Just nu diskuterar vi en fråga som berör 13 miljoner euro och folk är jätteupprörda. Men vi vet också att vi tidigare i vinter har diskuterat frågor som är kopplade till politiken, den politiska verkligheten och de politiska processerna där det också har varit mycket upprördhet och känslor. Vi får inte slarva bort den här chansen och möjligheten att diskutera vad i den åländska politiken, i lagtinget och i landskapsregeringen som kan fungera bättre. Vad är det som skaver? Vad kan vi göra för att få bättre processer på plats? Vi har också alla ett gemensamt ansvar att lyssna på frustrationen som finns ute i samhället. Vi har ett gemensamt ansvar att hantera den del av politikerföraktet och förakt för politiken som process och som fenomen som finns i samhället. Det är en av våra absolut viktigaste uppgifter vi har framöver utgående ifrån vad som händer här i dag. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Det var ett väldigt, väldigt bra anförande. Det var sakligt och framåtsyftande och det lade egentligen orden i munnen på mig. Det är precis så som jag också har sett, det som ledamot Röblom sade, en granskning. Vi i utskottet börjar i morgon kring betänkandet, Jag hoppas att vi kommer fram till någonting ditåt, det som ledamot Röblom sade.

Vi ska se det här positivt också. Det här kan vara en nystart på någonting som gör att hela demokratiprocessen, parlamentarismen och allting kan ta steg framåt. Det blir en dyr läropeng, men det kan ändå göra att framtiden ser ljusare ut.

Tack, talman! Tack för kommentaren ledamoten Holmberg. Jag håller med ledamoten Holmberg. Det är verkligen vårt ansvar. När den här pengen går ut så är det ju vårt ansvar att göra det bästa vi kan av det. Då handlar det inte bara om hur vi planerar trafiksystemet i framtiden och hur vi hanterar skärgårdstrafiken, utan det handlar ju som sagt lika mycket om hur vi hanterar våra politiska processer.

Tack, talman! Den möjlighet som utskottet nu har i dag, sedan en kort tid tillbaka, ger ju faktiskt goda möjligheter. Vi har i utskottet tidigare här i närtid diskuterat möjligheten att utreda till exempel det kommande finanspolitiska ramverket etc. Det kommer ju att skapa möjligheter. Detta blir först ut, en sådan granskning som ledamot Röblom talade om.

Jag tror faktiskt att just de här nya befogenheterna som finns i utskottet, både i finans- och näringsutskottet men också i lag- och kulturutskottet, kan vara ett väldigt bra verktyg för lagtinget, att på ett aktivare sätt fördjupa och bredda både kunskapen och förståelsen för olika frågor och komma med mer konkreta förbättringsförslag. Jag ser fram emot den processen.

Tack, fru talman! Det var ett insiktsfullt och väldigt klargörande anförande som ledamot Röblom höll för Hållbart Initiativ.

Det är två olika typer av förtroenden som står på spel. Det är det som råder just nu, det politiska förtroende från medborgarna som politikerna behöver ha för att kunna utföra sitt värv, det förtroende som man har fått i ett val och försöker så gott det går.

Det andra förtroendet som står på spel, och som har stått på spel ganska länge ända sedan den här haveriet inleddes, så är förtroendet för landskapsregeringen och det politiska Åland som affärspartner. Man ska kunna inleda en affär och vara säker på att avtal hålls, att det skrivs kontrakt som man vet att allt kommer att hålla och att det inte rasar ihop som det har gjort nu. Vi hoppas att det i framtiden kommer att gå att göra affärer överhuvudtaget med andra aktörer efter den här historien. Det är det arbete som vi behöver ta tag i.

Tack, fru talman! I en komplex verklighet som vi befinner oss i och som blir mer och mer komplex hela tiden, så är det viktigt att våra politiska system hänger med. Och att i relationen lagting och landskapsregering och förankring med medborgarna utvecklar det så att det inte blir en alltför stor diskrepans, skillnad mellan det vi snackar om här och vad medborgarna uppfattar och upplever. Den tydligheten måste vi göra vårt yttersta för att förbättra. Gör vi det arbetet bra nu framöver, att vi tar lärdom av vad som har skett och att vi kommer med konkreta förslag på hur det ska fungera bättre, så är jag övertygad om att det i sin tur kan hela eventuella dubier som har uppstått om landskapsregeringen som avtalspart i framtiden.

Tack, fru talman! Jag tycker att den här personliga skulden som har kommit upp här är sekundär egentligen. Det handlar om ett systemfel, att det tillåts och att det är möjligt att detta kan ske. Det är det som vi behöver se på, politisk teknisk granskning och granskning är ett väldigt bra ord för övrigt. Jag håller helt med min kollega Holmberg om den saken. Jag tycker att det är det som vi behöver fokusera på. Politiker byts ut vart fjärde år, det kommer nya människor kommer in och det kommer nya landskapsregeringar in. Vi behöver se till att det inte är möjligt att det går så här tokigt som det har gått nu. Det är det viktigaste av alltihop.

Talman! Socialdemokraterna stöder den här framställningen att lagtinget beviljar medel för att betala bort de utdömda skadestånden på dryga 13 miljoner.

Vi konstaterar att skuldfrågan är avgjord i tingsrätt och hovrätt. Landskapsregeringen har gjort sig skyldig till ett avtalsbrott och därför är en snabb process för att få de här kostnaderna att sluta löpa det klokaste att göra.

Effekterna på landskapets likviditet, trots att man nu klarar av att betala under den första perioden, är förstås katastrofala. Det är kolossalt mycket pengar särskilt i en tid när vi redan har åtagit oss ett ansvar att spara otroligt mycket pengar på vår kärnverksamhet. Vi måste täppa till den där blodförlusten och försöka gå vidare.

Hela processen är förstås olycklig, den måste leda till förändringar och den måste leda till en politisk uppredning, men den tiden är inte nu. Den kommer när alla korten är på bordet. För vi som står här nu och vi som har varit med och fattat beslut i tidigare landskapsregeringar, vi har inte förtroende längre att våra berättelser är korrekta, att det som vi säger är sant. Vi har inte förtroende att all bakgrundsinformation som finns i det här ärendet faktiskt också har kommit fram. Före det har hänt så kan vi inte göra annat än att fatta det här beslutet och betala bort skulden.

Sen måste fakta tala för sig själv. Jag är en av dem som tror att fakta faktiskt finns. Det finns grunder för beslut. Det finns dokumentation och det finns kunskap. Sen finns det ingen garanti och ingen struktur som gör att politiker i framtiden inte kommer att fatta dumma beslut av fel orsaker. Men vi behöver åtminstone förstå hur det har gått till.

Vi emotser därför att landskapsregeringen eller finans- och näringsutskottet eller hur vi nu kommer överens att det är bäst att göra, men att landskapsregeringen först ser till att alla handlingar i det här ärendet blir offentliga så att ålänningarna kan bilda sig en uppfattning om det inträffade.

Vi förutsätter att det görs någon form av revision eller granskning av en oberoende instans som vi alla har förtroende för. Det är jätteviktigt när den granskningen görs, hur det än sker, att vi som kollektiv kan säga; okej, vi litar på att det här blir en bra granskning, att allt görs på rätt sätt.

Jag vill kanske förekomma ledamoten Egelands fråga när det gäller landskapsrevisionens granskning med att berättelsen tog inte slut där när den granskningen gjordes. Det har hänt mera och kommit fram mer fakta efter det. Därför är det inte tillräckligt det som redan har gjorts.

Som jag uppfattade att kanske ledamoten Valve var inne, så handlar det ju inte bara om politiken i detta fall, utan om politiken och politikens relation till förvaltning, till tjänstemän, till sakkunskap och till utomstående aktörer. Också för den skull så är det oerhört viktigt att vi får fram det som är sanning. Och när det juridiska och ekonomiska priset är betalt, att man också klargör det politiska ansvaret.

Jag vill understryka en gång till att fullständig transparens för Socialdemokraternas del är den enda vägen framåt för att återställa allmänhetens förtroende för landskapsregeringen och för lagtinget. Vi välkomnar den granskningen, även om det kanske kommer fram saker som är obekväma för oss själva. Det tycker jag att borde vara allas ambition.

Slutligen är det för oss av yttersta vikt att den här betydande utgiften nu hanteras så att det inte påverkar dem som inte är skyldiga. Den här skulden ska inte betalas med sämre vård, skola och omsorg. Tack, talman!

Ärade talman, lagtingskollegor, åhörare! Jag har suttit i bänken och funderat om jag skulle hålla detta anförande och bestämde mig för att det ska jag absolut.

Dagens debatt rör det mest engagerande, omtalade och beryktade ämnet i modern historia i lagtinget. På bordet har vi en tilläggsbudget där landskapet står inför ett skadestånd på otaliga miljoner på grund av ett ärende som redan i sin begynnelse rörde upp känslor och politiska svallvågor.

Att under denna debatt kasta sten, beskyllningar och anklagelser är inte värdigt vår självstyrelse. I nuet är det enda ansvarsfulla att så snart som möjligt betala bort detta skadestånd för att inte vålla ytterligare kostnader för våra skattebetalarna. För varje dag som passerar utan återbetalning tickar räntan på, de pengarna borde vi använda till att bygga ålänningarnas välfärd.

Detta är på intet vis ett trevligt ärende att hantera. Jag vill berömma lantrådet Sjögren, hennes regeringen och framförallt finansminister Perämaa för en mycket effektiv hantering av ett tråkigt ärende.

Ett önskemål för egen del är att finansministern under hörande i finans- och näringsutskottet informerar om landskapets finanser och ger en likviditetsanalys så att utskottet på ansvarsfullt sätt kan följa landskapets finanser med anledning av denna extraordinära kostnad. Lite av detta öppnade finansministern redan upp för och det tackar jag för.

Som nykomling i det politiska, och denna sal så har vi ett ansvar att förvalta. Väljarna har gett oss ett förtroende och det gäller samtliga som sitter här. Jag ska göra allt jag vad jag kan för att medverka till att ärendet i finans- och näringsutskottet ska hanteras på ansvarsfullaste möjliga vis. Jag hoppas att vi raskt kan remittera ärendet dit så att vi får börja beredningen.

Talman! Jag hoppas och tror att denna tragiska situation leder till att vi politiker inser vikten av breda förankringar och fullständig transparens såväl mot allmänheten som i debatten och mot våra kollegor, även om de må tillhöra andra partier.

Endast på detta vis kan vi sakta återbygga det förtroendet som väljarna har gett oss och som vi nu har raserat.
Vi ska inte glömma denna historia, vi ska ta den med oss och vi ska lära oss. Vi ska inte förblindas av fagra löften och pengar. Vi ska kritiskt ifrågasätta alla ärenden som hamnar på vårt bord i syfte att undanröja minsta tvivel för att på ansvarsfullt sätt hantera landskapets finanser.

Talman och kollegor – nu påbörjar vi jobbet med att återbygga väljarnas förtroende!

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.