Remissdebatt

Diskussion begärs ordet? Kvar på talarlistan står fem ledamöter. Ordet ges först till ledamoten Påvals.

Tack så mycket herr talman! Några personliga reflektioner kring årsredovisningen och de uppsatta målen och deras förverkligande som landskapsregeringen har redogjort för. Jag kommer att fatta mig kort och sakligt.

ÅHS:s mål på sidan 69, det står: "En studerande- och ungdomsmottagning med målet att införa en lågtröskelmottagning för alla ungdomar ska införas på Åland". Under förverkligandet står: "Delvis förverkligat genom att en arbetsgrupp har tillsatts för att utreda förutsättningarna att etablera en digital ungdomsmottagning."

I debatten och runt omkring och även i medias insändarsidor så fanns det en viss förvirring kring det här ärendet och kring vad som var vad riktigt.

För det första så fanns det frågor kring om det var en digital ungdomsmottagning som skulle göras eller om det var en fysisk. Det reddes väl ut i vissa detaljer uppe i stolen här med minister Holmberg-Jansson. Det som jag personligen reagerade på var att det enbart var ÅHS-anställda med i den här arbetsgruppen. Det är kanske en riktning som man inte ska ta. Jag skulle tycka att det inom en ungdomsmottagning på Åland finns skulle finnas många fler aktörer än bara ÅHS-anställda som skulle behöva ingå för att knyta ihop det här nätverket.

Den andra förvirringen under höstens budgetdebatt var att man inrättade en mental lågtröskelmottagning. Man pratade om en ungdomsmottagning, man pratade om en digital mottagning, en lågtröskelmottagning och det blev ganska många turer. Jag vill bara för sakens skull redogöra för vad som är vad.

Den mentala lågtröskelmottagningen inrättades under ÅHS. Det är gjort, det färdigt och det fanns till och med i budgeten och det diskuterades.

När det gäller ungdomsmottagningen så är det ännu inte klargjort vad det blir. Den digitala ungdomsmottagningen som man tillsatte en arbetsgrupp för att utreda så blev i princip avskrivet i deras egen rapport. Man skrev att man föredrar att instifta en fysisk ungdomsmottagning där man samlar kunskapen för alla ungdomar att kunna komma in och där en digital del kunde finnas som ett komplement. Det här är någonting som vi är många som har sagt redan från första början. Jag är glad att arbetsgruppen kom fram till samma slutledning.

Flera i branschen ställer sig frågande; vart har det här egentligen kommit, var har det landat och vart ledde det? Det närmaste som man konkret kommit till under det här året så är väl landskapsregeringens projekt för barn och ungdomars hälsa där man är i beråd att anställa projektledare och en medarbetare. Jag förstått på minister Holmberg-Jansson att det just nu är i full gång. Om vi uppfattade saken rätt, för att klargöra vissa saker, så den här ungdomsmottagningen ska eller kan eventuellt ingå i detta projekt. Fortfarande är en del saker oklara, tyvärr. Jag hoppas att det klargörs under projektets gång. Nog om den saken.

En annan social aspekt som har tagits upp är arbete mot alkohol och narkotika, doping, tobak och spel på sidan 66. Jag hade nöjet att själv ingå i den kommittén som fick ta fram programmet. Jag är väldigt nöjd med arbetet. Jag tackar så mycket för det Holmberg-Jansson. Ett ANDTS-program skulle tas fram och det har gjorts. Vi var överens i kommittén om den saken.

En sak som jag däremot tycker att behöver ses närmare på är finansieringen av ANDTS-samordningen som just nu bestäms årsvis. Det står att medel har beviljats för Folkhälsan på Ålands samordningsprojekt för ANDTS-arbete.
Det finns skäl att se på en mer långsiktig lösning för den här finansieringen för att stärka kontinuiteten. Personligen satt jag i den operativa referensgruppen som fältare under några år. Under min tid som fältare så byttes den här samordnaren ut sex gånger. Det är just för att det var en väldigt osäker anställning. Det var kortsiktigt. Det skulle finnas skäl att titta på en mer långsiktig lösning för att finansiera det här arbetet med samordningen. Det är väldigt viktigt så att man inte behöver starta om det varje år.

Slutligen skulle jag önska att man i den här redovisningen kunde ha fått läsa om ett skärgårdsmeddelande eller ett tunnelmeddelande eller vad ni ska kalla det, det är upp till var och en vad det verkar just nu. Så är inte fallet av den enkla lösningen att det ännu inte har presenterats av den här landskapsregeringen.

Här står vi på tröskeln till det sista året på mandatperioden. Frågan är då: Vad önskar landskapsregeringen att uppnå vad gäller framtiden för skärgården och de regioner som är i direkt anslutning till skärgården och direkt påverkade av de vägval som landskapsregeringen önskar ta när det gäller skärgårdstrafiken?

Det har pratats om tunnel, det har pratats om bro över Prästösund, det har pratats om färjor, det har avbeställts färjor och beställts färjor. Vi behöver få långsiktighet, kontinuitet, vi behöver få gemensamma beslut där hela landskapsregeringen är överens. Det hittar vi tyvärr ännu inte här.

Det här var några få sakfrågor som jag ville lyfta, herr talman. Summa summarum, vi är flera i oppositionen som efterlyser långsiktiga beslut och nödvändiga strukturella reformer som hela landskapsregeringen står för tillsammans. Är det från och med nu det ska ske? Den som lever får se i nästa årsredovisning, för här finns det inte att finna.

Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till kommande plenum måndag den 5 september efter dagens debatt. Liberalerna har förankrat förslaget med ordförande i finans- och näringsutskottet och det ska inte störa processen nämnvärt. Tack för mig.

Talman! Bästa lagting. Landskapsrevisionen har avgivit en särskild granskningsrapport över hur PAF-medlen hanteras inom landskapsförvaltningen. Lika regler för alla, årliga uppföljningar av kriteriedokument samt stickprovsgranskningar och transparens. Det är några ledord som återkommer i rapporten. Och det är fint - för med ökad tydlighet kommer ökad pålitlighet och tilltro. Alla vet vad som gäller och reglerna gäller alla utan undantag.

Rapporten ger också förslag på sådant som bör ses över - exempelvis fördelningsrådets roll och jävsfrågan i det sammanhanget. I fördelningsrådet sitter nämligen de PAF-grundande föreningarna som ju också ansöker om medel.

Ytterligare något, som kan möta motstånd eller i varje fall ifrågasättas, är att, som rapporten föreslår, fastslå en maxgräns gällande lönesättningen för anställd i föreningen. Därmed ges PAF-medel beräknat på just det beloppet och överskridande del finansieras sedan av den sökande själv.

Talman! Hållbart Initiativ välkomnar rapporten som författats av mastersstudent Michelle Grönlund. Rapporten har grävt både djupt och brett och slår ett slag för ett förtydligande och uppdatering av reglerna så att alla kan behandlas lika i ansökningsförfarandet.

Att ansöka om PAF-medel i nuläget kan upplevas som krångligt och omfattande kanske då mest i föreningar som inte har personal anställd. Känner man dessutom att reglerna på någon punkt möjligen svajar blir det inte lättare – tvärtom. Ett förtydligande och uppdatering underlättar!

Det är ett stort ansvar bara att sitta i styrelsen för en förening. Bygger då all verksamhet på ideella insatser, vilka därtill även kan variera från år till år, kan det vara väldigt olika hur väl man står rustad inför ansökningsprocessen.
I det sammanhanget finns bland annat takorganisationer som Ålands handikappförbund som stöder och informerar sina medlemsföreningar då så behövs. Även i handläggningsfasen får den som så önskar vägledning.

Talman! Om granskningsrapportens förbättringsförslag förverkligas innebär det inte ett krångligare förfarande för de sökande utan en större tydlighet skapas istället och de uppdateringar som görs kontinuerligt gynnar alla.

De PAF-medel som söks är både betydande och betydelsefulla och de är inte viktiga enbart för samhällsinvesteringar i landskapet. Tredje sektorn, föreningslivet, kulturen och idrotten mer eller mindre står och faller på att de tilldelas PAF-medel. Det handlar om deras existens, utveckling och även sysselsättningen.

Från de föreningar som har granskats får 318 personer lön, arvode eller annan ersättning för sitt arbete. Det utgör 2 procent av den totala arbetsföra befolkningen inom gruppen 20-65-åringar år 2020.

Och det måste tilläggas att den ideella insatsen som görs i det här sammanhanget är svår att i exakta siffror belysa vad den verkligen är värd. Vi vet och bör påminna oss om att frivilligarbetets ekonomiska värde är högt, här och annanstans i världen. Bland annat i länder som Kanada, USA, Australien och Storbritannien görs regelbundet nationell statistik över det totala antalet frivilligtimmar per år och detta arbetets ekonomiska värde.

Myntets framsida är måhända ändå allt det som frivilliga insatserna främjar, nämligen det sociala kapitalet, solidaritet, politisk legitimitet och livskvalitet. Ännu svårare att mäta men måhända ännu viktigare att påminna sig om och även befrämja. Det handlar om att göra något gott för någon annan utan att få betalt och det uppstår ett gott givande i båda riktningar. Det händer varje dag i de föreningar som söker PAF-medel och som existerar tack vare PAF-medel.

Med stöd av PAF-medel fördelat enligt tydliga och årligen uppdaterade regelverk kan vi fortsätta att ha ett rikt föreningsliv med aktiva medlemmar, en idrottsrörelse och ett kulturliv som blomstrar på alla grenar. Tack, talman!

Tack för ditt anförande ledamot Bergbo. PAF-bidragen är ju otroligt viktiga som jag tror att alla i den här salen också tycker. Jag har följt med hur ansökningsprocessen har utvecklas över tid. Den här rapporten var jätte, jätte bra, det är bra att man synar hur det fungerar men man kan också utveckla den här processen. I måndagens debatt så tog man upp att den är väldigt krånglig. Men jag tycker ändå över tid att den har förbättras betydligt också. Jag tror att vi är på rätt väg och säkert kan man förenkla den ytterligare. Den tar egentligen inte lika mycket tid i dag som den gjorde för några år sedan, när man inom föreningarna ska göra de här olika ansökningarna. Med det sagt så är det oerhört viktigt med PAF-bidragen och det skapar nog jätte, jätte mycket mervärde till samhället.

Tack, talman! Tack ledamot Liz Mattsson för den betraktelsen. Jag har själv haft glädjen att arbeta som verksamhetsledare i en patientintresseförening. Det är precis som ledamoten Mattsson sade, det är inte så jättesvårt, det vet jag. Man skriver en lista med alla bilagor och alla papper som ska vara med och när det är dags att söka igen så tar man fram den. Men för de föreningar som inte har betald arbetskraft så kan det nog upplevas som tufft. Men det finns som sagt var en stor vilja i handläggningen och sedan också i de olika områdenas takorganisationer. Så det brukar lösa sig bra ändå.

Tack, talman! Det är precis som ledamot Bergbo sade, man har ändå en ganska tydlig grund i hur det här ska fungera. Digitaliseringen har gjort det enkelt att ladda upp bilagor och så vidare. I de ideella föreningarna tar det säkert ändå en hel del tid också för verksamhetsledarna. Jag upplever också att man har fått en del god hjälp från landskapsregeringens tjänstemän. Jag förespråkar ju också så klart att man fortsätter att jobba med ännu enklare förfaranden vad gäller de här ideella föreningarna. Men jag vill ändå belysa att det går och det har blivit bättre med åren som har gått. Jag tror på att man kan förenkla det ytterligare.

Tack, talman! Den blir bara så kort så att jag säger: Tack Liz Mattsson!

Tack, talman! Bästa lagting, jag ska göra några nedslag i årsberättelsen. Det känns förvisso lite inaktuellt eftersom det nu har förflutit några dagar sedan vi hade upp de här frågorna för första gången. Det blir lite av en favorit i repris kan man säga. Jag ska fokusera huvudsakligen på infrastrukturella frågor, vilka kanske ändå inte har diskuterats så mycket under debattens gång.

Om man tittar på översikten i årsberättelsen då det gäller infrastrukturavdelningen så kan man läsa för det första: "De mätningar som utförs i landskapets vägnät kan konstateras hålla nuvarande underhållsnivå och reinvesteringstakt upprätthålla balans med slitaget på vägarna". Det här stämmer säkert då det gäller fasta Åland, men det gäller nog absolut inte i skärgården, åtminstone inte på Föglö och inte heller på Kumlinge och delvis inte heller på Brändö. De här vägavsnitten är utsatta för väldigt tung trafik och slits mycket mera än vad man kanske ursprungligen har räknat med och de sämsta avsnitten finns säkert på Föglö. Man har i sommar lappat lite grann här och där, men det är inte tillräckligt, det behövs mycket mer kraftfulla åtgärder. Det sämsta vägavsnittet ute i skärgården upplever jag att finns på Snäckö. Den vägen är nog väldigt bedrövlig. Det skulle vara tacknämligt om landskapsregeringen verkligen skulle uppdatera den här planen, för att bilar far helt enkelt illa. Det är jättestora gropar i ytbeläggningen och de har inte orsakats av tjäle, för det har det inte varit under de senaste vintrarna. Så en liten uppmaning till ministern att se över den här underhållsplanen.

För det andra. I översikten finns också en skrivning: "En parlamentarisk kommitté har arbetat med huvudfrågeställningen rörande en fast förbindelse mellan fasta Åland och Föglö kommun. Ett delbetänkande har lämnats till lagtinget och ett slutbetänkande planeras vara klart under det första kvartalet år 2022. Det här upprepas lite senare i dokumentet och det är ju fullständigt fel förstås. Inte har ju den parlamentariska kommittén överlämnat något till lagtinget, utan till landskapsregeringen. Vi väntar fortfarande på att landskapsregeringen ska komma med en redogörelse utifrån tunnelkommitténs betänkande. Nu har vi fått höra att det kanske kommer någonting i september, men det har lite mera utlovats i vinter. Vilken vinter? Det har inte riktigt framgått, men jag räknar med att det är instundande vinter. Det här kan man naturligtvis fråga sig om man kommer att tillämpa också på den nya utredningen som man har begärt från ett konsultbolag i Sverige? Hur länge ska man få vänta på utfallet av den rapporten?

Alltså, tunnelkommittén var i princip färdig för över ett halvt år sedan och ingenting har hörts från landskapsregeringen än i denna dag. Inget arvode har betalats ut, mig veterligen i varje fall. Så kanske man inte var helt nöjd med produkten? Ministern skulle gärna få utveckla det här lite grand. Ministern har jag ju inte sett här i plenisalen idag heller för den delen.

För det tredje "landskapets fartyg har underhållits enligt plan". Det här var alltså 2021. "Under året har dock två av de frigående färjorna drabbats av haverier". Den här årsberättelsen får landskapsregeringen ta i återbruk för berättelsen 2022, för ni vet hur trafiken låg i kaos i skärgården kring midsommar. Viktiga fartyg drabbades av haverier och man fick justera om just inför den stora midsommarhelgen.

Här står också i samma stycke "med anledning av landskapsregeringens fartygsflottas höga ålder", ja det är den absolut. Jag flyttade till landskapet för 40 år sedan och fortfarande trafikerar vi med samma fartyg som jag kom med första gången från Galtby till Överö. Det står också att man har inhandlat ett begagnat fartyg under året. Vi vet ingenting om det här fartyget annat än att det ligger vid kaj i Stavanger. Här, då den skulle ha behövts, har den inte funnits till hands. Det är märkligt, upplever jag.

Sen står det också: "Inom det interna arbetet på avdelningen noteras en viss personalrotation". Det här är alltså 2021. Varje vecka ser vi annonser från infrastrukturavdelningen i tidningarna och också i Husis där man söker manskap, tjänstemän. Det tyder på att landskapsregeringen inte har gjort någonting åt den här saken. Man har identifierat den här problematiken tidigare, men man har inte gjort någonting åt den eftersom problematiken fortgår. Jag tror inte att vi ska söka problemet enbart i lönesättningen, för man skyller ofta på att den privata marknaden slukar de här tjänstemännen. I viss mån är det säkert så. Men jag tror också att det är andra faktorer. Jag tycker att regeringen behöver titta närmare på det här, för det här är inte hedervärt för den allmänna förvaltningen.

Jag skulle kunna ta upp några ytterligare saker. Under transportbranschen står det följande som mål: "Att säkerställa att turlistor och rutter inom färjtrafiken ger bästa möjliga förutsättningar för boende och företag i skärgården". Under förverkligat står det: "Turlistor har fastställts efter beredning i samråd med representanter för skärgårdskommunerna". I samråd med representanter för skärgårdskommuner! Vad är det vi läser i dagens tidning? Ja, det förslag som man nu har gått ut med inför nästa år går ju stick i stäv med det som brukarna anser, alltså de boende, näringslivet och de fritidsboende. "Tillsammans" hette det i regeringsprogrammet. "Tillsammans" lyser nog med sin frånvaro då det gäller den fortsatta behandlingen i den här frågan. Det här skapar oro.

Jag ser att tiden har löpt ut här så småningom, men jag ska ta upp en fråga till ännu som jag tycker att är en viktig miljöfråga. Det är också en liten hälsning till ett Hållbart Initiativ som kunde driva den här frågan. Nämligen under vägnätsbyrån så står det: "I slutet av året inkom Kumlinge kommun med en förfrågan om att anlägga ytterligare en rörbro i vägbanken mellan Varklobben och Snäckö i samband med att Kastörsbron byts ut. Med anledning av anhållan startades en utredning av miljöeffekterna av en kompletterande rörbro". Inte behöver man ha så hemskt mycket utredningar för att konstatera att en rörbro gör saken säkert bättre, att genomströmningen ökar.

Överlag så har landskapsregeringen i årtionden påverkat vattengenomströmningarna i vår skärgård genom att anlägga vägbankar och genom dessa vägbankar rörbroar. Under sommaren har man kunnat se på Föglö och i Brändö, där det finns väldigt många rörbroar, att vattenkvaliteten har försämrats märkbart. Det leder till en uppgrundning. Till sist så har vi mycket förmultnande massor där som gör att vattnet helt enkelt blir otjänligt för alla.

Jag tycker att landskapsregeringen borde hörsamma när invånare konstaterar att miljöeffekterna av sådana här ganska enkla åtgärder är negativa. I stället borde man bygga brovalv och låta vattnet strömma fritt genom ett större och bredare område. Nu anläggs dessa rörbroar också på det sättet att man vill sätta dem så högt upp som möjligt för att man helt enkelt lätt med en snurrebåt ska kunna ta sig igenom. Det betyder att det är ännu mindre vattenmassor som kan komma igenom. Dessa rörbroarna borde bytas ut och vattengenomströmningen återställas på de avsnitt där det har inneburit stor negativ påverkan på miljöerna. Jag kan räkna upp sådana områden och det är lätt att se om man åker med bil över Brändö till exempel, då ser man de här ställena, det är väldigt många.

Avslutningsvis vill jag understöda ledamot Påvals förslag om bordläggning. Tack!

Tack, talman! Tack Juslin. Juslin har ju synpunkter på det som står i meddelandet om att underhållet har skötts på skärgårdstrafiken och menade att de senaste haverierna var så inte var fallet, om jag tolkade ledamoten rätt. Men nog är det väl så att underhållet har skötts, och inte havererade väl till exempel Alfågeln på grund av dåligt underhåll.

Alldeles riktig iakttagelse ledamot Egeland. Jag har också uttryckt samma åsikt från talarstolen förut. Landskapet har underhållit sina fartyg väl, men åldern kommer emot. Det står också i texten att det är svårt att få delar och då får man vänta på de här delarna. Och när det inte finns heller en plan på hur man ska ersätta fartygen så uppstår det kaoset som nu t.ex. inträffade vid midsommar 2022, även om berättelsen handlar om 2021.

Tack, talman! Tack ledamoten. Ja, jag håller inte med, för nu spelar det ingen roll om motorblocket är 30 år gammalt om halningen har skett för 3 000 timmar sedan. Det spelar ingen roll om blocket är gjutet 2021 eller om det är gjutet för 50 år sedan. Halningen är ju det avstånd, eller rättare sagt tidsrymden mellan halningarna är ju det som det handlar om. Det spelar ingen roll om motorn är ny eller gammal så länge den är nyhalad.

Som svar till ledamot Egeland så kan jag väl säga att vi efterlyser ändå den här planen på en förnyelse av skärgårdsflottan. Det finns ingen plan redovisad för i vilken utsträckning fartygen ska börja bytas ut. Det säger sig självt och det står i texten här också att flottan är ålderstigen och att den bör bytas ut. Men det redovisas ingenting om det. Inte ett ord finns någonstans! Det finns alltså ingen plan och det är den som vi har efterlyst. Det är hög tid att komma med den. Kanske den kommer i vinter? Om den nu kommer instundande vinter eller därpå följande vinter, det ska vi låta vara osagt. Allt verkar väldigt osäkert.

Ledamot Simon Påvals, understödd av ledamot Rainer Juslin, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 5 september. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 5 september.

Tack, herr talman! Eftersom inte miljöminister Röblom är på plats så kanske han får möjlighet att komma till tals efter den här bordläggningstiden på måndag.

Jag skulle vilja tala om det strategiska utvecklingsmålet 3, att allt vatten ska ha god kvalité och om vattenvårdsfrågorna på sidan 69. Jag har lyft frågorna kring vattenvården, både dricksvatten, havs- och sjövatten på Åland vid nästan alla budgetbehandlingar som vi har haft här i lagtinget. Jag minns inte om det var budget 2020 eller budget 2021 som miljöminister Alfons Sjöblom lovade att året skulle bli ett vattnets år.

Nya larmrapporter under sommaren visar att vattenskyddet på Åland uppenbart inte fungerar tillräckligt väl. Våra sjöar och hav mår ännu sämre. Jag har i åratal i den här talarstolen, och i alla forum som jag har haft möjlighet att tala i, varnat för klimatförändringarnas effekt på havet med varmare temperaturer och utsötat vatten som hotar att slå ut nyckelarter som till exempel blåmusslan och därmed förorsaka allvarliga störningar i ekosystemen. Så jag undrar nu stillsamt, när det är bokslutstider, på vilket sätt har de här åren blivit vattnets år? När jag läser de åtgärder som har gjorts så är det i det närmaste endast administrativa saker.

Även om man vill jobba med vindkraft och andra frågor så är det väldigt viktigt att Åland inte tappar fokus på sin absolut viktigaste miljöfråga och det är vatten. Det är inte bara för oss som bor här, det är också för framtiden och för alla dem som ska besöka oss.

Markusbölefjärden som är en av Ålands råvattentäkter, tillsammans med Långsjön och Dalkarbyträsk, och som försörjer 90 procent av ålänningarna med vatten, har i år en så allvarlig övergödning att kräftorna dör i burarna. Det här är en effekt av fortsatt tillrinning av övergödning, framförallt från jordbruket, som leder till algblomning och syrebrist. Det är jätte, jätte allvarligt!

Jag sitter sedan några år tillbaka som ordförande i Ålands Vatten och vi jobbar mycket med de här vattenfrågorna och försöker på bästa sätt som det vattenförsörjningsbolag vi är. Vi är ingen miljömyndighet. Men hur vi än stöter på och hur vi än försöker få miljöbyrån, miljöministern och landskapsregeringen att reagera och agera i de här frågorna så är det ganska tyst och ganska svårt.

Efter torkan 2018 var det här var ett allvarligt, allvarligt problem, när man såg vad som hände med vatten på Åland när det blir så här hett. Med klimatförändringarna måste vi räkna med att vi får fler somrar med tilltagande torka. Det kan också komma perioder av tilltagande översvämningar. Hur agerar vi och hur hanterar vi de här situationerna? Då bildades det en arbetsgrupp med representanter från kommunerna och också från Ålands Vatten och från landskapets olika byråer för att systematiskt och regelbundet arbeta med vattenfrågan framförallt för att slå vakt om att råvattentäkterna inte försämras ytterligare.

Det är klart att man med rening och kemikalier kan tillföra ålänningarna ett bra vatten. Det gör vi. Men det här är definitivt ett bekymmer. Den här gruppen jobbade bra och genomförde många åtgärder. Från Ålands Vattens sida har vi velat att den här arbetsgruppen skulle återinföras därför att det var ett bra sätt att intensifiera vattenfrågorna. Men landskapsregeringen har tackat nej och miljöministern har tackat nej och jag förstår fortfarande inte varför. Vi fortsätter att knacka på dörren. Kan vi snälla återgå till det här arbetet, det var lyckosamt, varför inte fortsätta?

Våra råvattentäkter är som sagt inte många. På Åland finns det inte många sjöar som överhuvudtaget kan användas i det syftet. Varifrån ska vi ta vårt vatten i framtiden om inte de som vi har slås vakt om och skyddas? Vi måste få bättre vattenskyddsbestämmelser. Landskapsregeringen måste ge sådana direktiv och se till att göra allvar av det här.

Det finns också en annan fråga som ligger på landskapsregeringens bord. Den är den VA-plan som togs fram för flera år sedan. Jag var själv ansvarig för att ta fram den tillsammans med David Ståhlman. Under flera år så gjorde han en väldigt bra vatten- och avloppsutvecklingsplan för Åland. Vi väntar fortfarande på landskapsregeringens reaktion.

Nu är vi framme i ett sådant läge att kommunerna och ägarna till Ålands Vatten måste ta beslut. Hur ska vi gå vidare? Det är investeringar i mångmiljonklassen. Men om inte vi kan utveckla och öka volymerna både när det gäller vattenförsörjningen till ålänningarna och till företagen, och om vi inte kan utveckla avloppssystemet och volymerna där och göra det effektivare för brukarna på landsbygd och stad, så kan heller inte Åland växa. Det här är en konkret broms för utveckling och tillväxt och för befolkningstillväxten i vårt samhälle om inte vi slår vakt om de här frågorna. Jag kan inte förstå att man lämnar det här så åt sidan. En så viktig, viktig utvecklingsfråga! Havet är en ödesfråga för Åland.

Om temperaturförändringarna och temperaturökningen fortgår, vilket det i det här skedet se ut att vara mycket svårt att stoppa, så brinner ju de här länderna upp. Det har varit allvarliga bränder i södra Europa under hela sommaren. Men vart ska folk ta vägen? Kanske turistströmmen börjar gå upp söderifrån norrut, eftersom det är här på våra breddgrader som det ändå är möjligt att andas under sommaren. Då måste vattnet vara i skick om vi ska kunna ta emot folk, för gröna algvikar lockar verkligen ingen.

Grädde på moset är att kriget i Ukraina påverkar också Östersjön i negativ bemärkelse. Om detta finns det en stor artikel i dagens Hufvudstadsblad. De ryska pengarna som annars kunde gå till att upprätthålla och utveckla reningsverken i Sankt Petersburg och Kaliningrad går nu till krigsmaskineriet och inte till dessa syften.

Så jag är rädd eller jag skulle snarare vilja hävda att Åland hamnar på efterkälken när det gäller vattenvården på ett allvarligt sätt. Havsbaserad vindkraft är säkert också viktigt, men man kan inte lämna fokus på denna viktiga miljöfråga.

Jag tycker att Åland behöver göra två analyser. Den ena är en jämförande studie med andra omkringliggande områden. Vad är det vi gör fel med vattenskyddet när vi inte lyckas förbättra statusen i våra hav och i våra sjöar? För när det gäller våra sjöar så kan vi inte skylla på Ryssland eller någon annan aktör. Det är våra sjöar i vårt åländska landskap och de påverkas av våra egna verksamheter. Vad är det vi gör som gör att vi inte lyckas få bättre status i våra sjöar? Vad gör man på andra ställen? Kan vi få råd och tips om hur vi kommer vidare på ett bra sätt?

Det andra är att jag anser att vi har alldeles för dålig koll på vad klimatförändringarna kommer att innebära för vårt landskap. Vad kommer det att innebära för jordbruket och för vattenbristen i många sjöar? Man kan inte heller tömma sjöarna för bevattningsvatten därför att det skadar dem om vattennivån blir för låg. Här behöver vi definitivt två viktiga utredningar. En jämförande studie: Vad gör andra bättre än vad vi klarar av på Åland? Och vad får klimatförändringarna för konkreta effekter på vårt samhälle?

Sedan måste också tillsynen kring hur vattenregleringsfrågorna efterföljs förbättras. Trots nitratdirektiv och bestämmelser för hur man får släppa ut gödsel på åkrar så lyckas vi inte. Det rinner ut i våra vattentäkter, det rinner ut i våra sjöar. Hur ska vi få stopp på detta flöde?

En allvarlig fråga handlar delvis om pengar, men tydligen också mycket om engagemang från landskapsregeringens sida.

Till sist, var är vattenlagen? Vad jag minns så har den varit utlovad i snart tre års tid. Var är vattenlagen? Varför kommer den inte hit för beslut? Nej, det verkar som att den frågan har somnat in och det är mycket allvarligt tycker jag. Tack, herr talman!

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell, det börjar bli så att det här är nog andra gången som vi tänker ganska lika här på några dagar.

När det gäller den här vattenfrågan så håller jag med om att vattenlagen - där jag själv sitter med i en arbetsgrupp - att det är hög tid att den kommer fram. Jag håller med.

Jag vet, och som ni själv nämnde, att ni är ordförande i Ålands Vatten. Ni har en jätteviktig roll där eftersom det finns ett beslut från Västra Finlands vattendomstol från 1988 som fastställer skydd av råvattentäkterna, jag tänker främst på Markusbölefjärden och Långsjön. Är ni nöjd med hur Ålands Vatten där har genomfört åtgärder för att verkligen bevaka sitt skyddsområde?

Det kan jag inte till alla delar svara på. Jag ber att få återkomma. Jag ska efterhöra mer information av VD i bolaget. Jag tror att det dock är viktigt, och det är också en orsak till varför jag bildade den här arbetsgruppen 2018 tillsammans med Ålands Vatten. Ålands Vatten är ingen myndighet. Ålands Vatten är ett bolag som ägs av landskapet, Mariehamns stad och kommunerna för att försörja ålänningarna med ett gott dricksvatten. Det är bolagets uppdrag. Det ligger inte i bolagets beslutanderätt att komma med vattenskyddsbestämmelser. Det åligger myndigheten. Jag vet inte riktigt vad ledamoten Måtar är ute efter, men jag misstänker att Ålands Vatten har jobbat otroligt progressivt genom åren med (… taltiden slut).

Tack, talman! Jo, lagtingsledamot Gunell, Ålands Vatten har säkert gjort mycket. Jag tror dock att Ålands Vatten skulle kunna bli ännu mer aktivt. Jag ser Ålands Vatten som något av en semimyndighet i det här fallet. Det finns till exempel den här utredningen från 2018 som Åbo yrkeshögskola och yrkes universitetet - hur man nu översätter det - gjorde angående tillrinningsområde, analyser och en reduktionsplan för belastningen i Markusbölefjärden och Långsjön. Detta vet jag att man jobbar med i bolaget, men jag tror att man ska vara ännu mer aktiv med det här och genomföra de förslag som finns. Det finns alltså ett domstolsbeslut som ger Ålands Vatten rätt. Det var ju Ålands Vatten som ansökte om alla skyddsåtgärder kring Markusbölefjärden som nu är det stora problemet. Där behöver man nog hävda sin rätt, kanske ännu hårdare, men också förstås ha en bra diskussion med markägare och jordbrukare. Det är ju jordbruket som läcker näringsämnen in i Markusbölefjärden. Det kan vi inte hymla om, delvis också (… taltiden slut).

Ja, det har ledamoten Måtar har helt rätt i. Det här är en tillrinning som inte går att få stopp på och där måste det komma bestämmelser. Oftast handlar det ju om att reglera, att man inte får ha jordbruket alltför nära vattentäkten. Man kanske heller inte kan ha betande djur precis i vattentäkten. Det måste komma regler. De reglerna handlar oftast om lagstiftning och det måste komma från landskapsregeringen. Annars handlar det om att kunna använda LBU-program och annat på ett sådant sätt att markägaren, jordbrukaren får ersättning via LBU-programmet för att man frånhåller sig från vattentäkten och är med och medverkar till att minska det här.

Jag menar att Ålands Vatten har burit ett alltför stort ansvar när det gäller vattenskyddsfrågorna när det gäller dricksvatten och att myndigheterna; kommunerna och landskapsregeringen, måste hjälpa sitt eget bolag i det här. För vi är ingen myndighet (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Vatten är helt klart den viktigaste resursen vi har. Jag tänkte bara i sammanhanget påminna om att det hela tiden görs åtgärder också inom jordbruket, till exempel så gör man sedimenteringsbassänger som finansieras genom LBU-programmet. Det har faktiskt uppförts åtminstone fem-sex stycken på fasta Åland under den senaste tiden. Det tar lite tid också att se vad de här åtgärderna i samhället gör för vattenkvaliteten. När man ska rena vatten så tar det ju tid. Men jag är liksom ledamoten jätte orolig över vattnets situation. Vi måste givetvis fortsätta jobba långsiktigt. Men jag tycker det finns många åtgärder inom LBU-programmet som i dag går i den här riktningen. Det finns rådgivning och jordbrukarna är väldigt angelägna om att göra det som de kan, också för att man behöver förvara vatten. Den här sommaren är ju ett gott exempel på att (… taltiden slut).

Jag håller med ledamoten Mattsson. När det gäller de här frågorna så måste man arbeta tillsammans med jordbrukare och markägare runt de här vattentäkterna. Men man borde kanske ytterligare hitta konstruktiva lösningar för hur man använder överblivet gödsel, det vill säga det som inte går in i jordarna för att öka och förbättra jordhälsa och höja produktionskvaliteten, utan allt det överblivna som man bara tömmer ut för att bli av med det. Kan vi sätta in det i biogasverk? Kan man göra pellets av det? Kan vi hitta på någonting så att det här fenomenet kunde upphöra?

Tack, talman! Sådana typer av tankar och idéer är nog på gång också. Man ser ju det här som ett stort problem. Vilken människa som helst kan titta i våra sjöar och se hur de ser ut. Sen saknar jag ibland också siffror och mätningar så att man kan studera siffrorna ännu ytterligare. Jag vet att det tar 20-30 år ibland innan man ser effekter. Med det finns ju en massa olika framtida lösningar och det är mycket på gång generellt. Det är inte bara på Åland som det här problemet existerar, det är i hela världen.

Jo, det håller jag med om och det är jättebra. Men vi behövde på Åland den här arbetsgruppen som jobbade med vattenskyddsfrågorna och särskilt med dricksvattenfrågorna. Jordbruksbyrån var med där och producentförbundet eller hushållningssällskapet borde också vara med. Det är allas ansvar att vi har rent dricksvatten på Åland i dag och i morgon. Den här samverkan behövs, helt uppenbart tycker jag, för att verkligen lyckas.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag har fiskat ganska mycket kräftor i mina dagar och blir lite nyfiken på det som ledamot Gunell sade om att kräftorna dör i burarna innan man får upp dem. Nu betvivlar jag inte att vi har problem med vattenkvaliteten, det har vi ju. Men vad är det som gör att kräftorna faktiskt dör i buren? Jag har aldrig hört talas om något liknande. Det låter mycket märkligt.

Sen vill jag väl också påpeka att det är faktiskt inte så att länder håller på att brinna upp på grund av klimatförändringarna. Det krävs lite högre temperaturer än så här för att trä ska självantända.

Som jag uppfattar det så dör kräftorna i burarna av syrebrist och övergödning eller av de effekter som övergödningen och algblomningen har. Det har inte hänt förr, vad jag vet, utan det är ett fenomen som har uppstått i sommar.

Jag har under sommaren tagit del av många rapporter och tv-inslag från både Frankrike, Portugal och Spanien där stora områden brinner ner på grund av hetta. Så att säga att hela länder brinner upp, det vill jag inte göra. Men att det brinner sommartid i allt för många länder till alltför stor skada för natur och människor och djur, så det är ett allvarligt problem.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. En annan grej som ledamot Gunell nämnde var att det är ett hot mot Östersjön att ryska pengar går till krigsmaskineriet i stället för till reningsverk. Det borde betyda att sanktionerna som EU infört mot Ryssland inte bara leder till en energikatastrof i Europa, utan det leder också till en miljökatastrof för Östersjön. Ska jag tolka uttalandet så?

I Ryssland har man haft en väldigt låg syn på miljöarbete. Man har inte prioritera det. Det är frågor som nästan inte har funnits på den politiska agendan. Alla länder runt Östersjön har dock sett vad utsläppen från Sankt Petersburg och Kaliningrad har haft för effekter på Finska viken och Östersjön. Därför har man byggt reningsverk i många delar av Ryssland med nordiska, europeiska och internationella pengar, därför att det ger nytta för oss som lever runt Östersjön att de tar hand om sitt avfall. Nu är det ändå de ryska kommunerna och regionerna som har ansvar för det här och de vill säkert hålla upprätthålla de här. Men det finns en artikel om detta i dagens Hufvudstadsblad som handlar om hur de här pengarna nu inte går till de här reningsverken utan de går in i det ryska krigsmaskineriet och därmed blir kriget i Ukraina ett miljöproblem.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Gunell. Jag delar oron förstås över våra vatten. Jag har själv vistats i Markusbölefjärden och sett att kvaliteten där inte varit speciellt bra. Efter torkan 2018 så fanns det en viss panik, man måste se till att det fanns tillgång till vatten. Jag vill minnas att man i samband med det höjde nivån i åtminstone Markusbölefjärden och säkert i Långsjön också för att få större volym och helt enkelt ha en reserv inför framtiden. När man höjer nivån i sjön så betyder att stränder hamnar under vatten. Kan detta ha lett till att vattenkvalitén har försämrats när stränderna är urlakade? Kan den då förbättras efter ett antal år?

Att mixtra med sjöar - både att tömma ur dem när det är torrt, vilket man har velat göra när man har behov och när grödorna torkar behöver man vatten och man vill använda kringliggande sjöar förstås - så där finns det bestämmelser som ÅMHM hanterar om hur mycket vatten du får ta ut ur en sjö innan sjön skadas. Också att höja vattennivån i en sjö är inte oproblematiskt därför att även det har effekter. Men jag tror nog inte att man bara ska säga att det var panik 2018 men det är över, utan det här är nog ett fortgående problem. Torkan har också i år varit svår på vissa ställen och jag tror att vi kommer att se det här fenomenet också i framtiden. Det är nog bara att försöka ta det på allvar. Det finns nog inget enkelt svar. Det är många åtgärder som måste till.

Tack, herr talman! Tack för svaret ledamot Gunell. Jag har full förståelse för att man tittade på de möjligheter som fanns för att öka volymen, tillgången till vatten. Jag hade absolut varit inne på samma sak där.

Det som jag ville få fram här, vilket jag tycker att är bekräftat, att det kan ha en betydelse för vattenkvaliteten. Förhoppningsvis så blir det en typ av återställning under årens lopp. Men vi har fortfarande problem runt sjöarna, det håller jag med om.

Det är nog den långvariga pågående tillrinningen av övergödande ämnen till sjöarna som är det stora problemet som förorsakar algblomning, som förorsakar syrebrist och som gör att spiralen går åt fel håll tillsammans med att klimatet blir varmare. Det är hetta under långa tider som ytterligare försämrar och slår ut nyckelarter som behövs i ekosystemkedjorna. Det är inte något att leka med.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Det är de här mindre glättiga anförandena som är nog så viktiga. Det är de tunga, tråkiga frågorna som måste lyftas. Det här är de viktigaste frågorna.

Vi har diskuterat hanteringen av PAF-medel. Liberalernas åsikt är att det ska gå till tredje sektorn. Sedan ska resten av medlen gå till tillväxtsatsningar, miljösatsningar och klimatsatsningar. Det finns ett oerhört investeringsunderskott. Jag tror att jag förstod ledamot Gunell rätt när hon sade att det handlar om miljoner som behöver investeras för att vi ska få någorlunda kontroll över våra sjöar och vårt dricksvatten. Det var det som jag försökte tala om i måndags när vi inte riktigt förstod varandra. Men PAF-medel kommer att vara en del i detta, för att få en landskapsregeringen att budgetera tillräckligt antal miljoner tillräckligt snabbt är en omöjlighet tror jag.

När jag nämnde miljoner tidigare så var det i sammanhanget; ta en ny vattentäkt i bruk! Vi står inför ett sådant beslut här på hösten, om Ålands ska ta i bruk en ny vattentäkt, på vilket sätt det ska ske och de investeringar som då blir aktuella. Det handlar om 10 miljoner att investera. Vi från Ålands Vatten kommer under hösten att presentera vilket förslag som vi kommer att föreslå, ägarna bekräftar att bolaget ska gå i den riktningen.

När det gäller PAF-fonden och dess satsningar på utveckling och hållbarhetsarbete så är vi ju eniga om det. Vi har ju arbetat kring den frågan i den landskapsregering där liberaler och socialdemokrater deltog.

Tack, talman! När det gäller insticket kring Saint Petersburg och Kaliningrad och Ukrainakrisen, så tyvärr är jag av den åsikten och den tron att det är ett svepskäl att skylla på kriget från Rysslands sida. Det är ett sätt att visa; här kommer vi, vi gör precis vad de, skyll er själva! Det handlar inte om att det skulle råda brist på pengar för att driva dessa reningsverk. De säljer sin olja till lite andra länder i dag istället, så ekonomin fungerar tyvärr trots hårda sanktioner. Vi får hålla ihop, vi får bita ihop och vi får fortsätta.

Jag läste den artikeln i morse precis innan jag gick på jobb, jag kanske kan hänvisa ledamoten Holmberg att läsa den själv. Men som jag uppfattade det så finns det från statligt ryskt håll ett mycket svagt intresse för miljön. Det är nästan så att den frågan inte ens existerar. Däremot finns det kommuner och regioner som ser de här problemen, lever med de här problemen och vill åtgärda dem. Vad som är att skylla ifrån sig och vad som de facto är pengar som saknas så vet jag inte. Men analysen var den att kriget påverkar miljön. Ban Ki-moon har sagt att miljön är krigets tysta offer och så också här.

Tack, herr talman! Ledamoten framförde här den populistiska lögnen om att Europa brinner och är orolig för turismen där nere. Jag kan säga att turismen lever mycket gott. När jag for ditt senast fick jag vänta en timme på väskan på flygfältet för det var så mycket folk. Nu när jag for så rekommenderade man att jag skulle vara tre och en halv timme före, för en resan som varar två och en halvtimme. Jag gjorde dumt nog en turistisk resa i Portugal för ett par veckor sen. Det var i princip omöjligt att hitta ett ledigt hotellrum i hela landet. Det kryllar av turister. När man tittar i deras tidningar så finns inte ett ord om bränder. Däremot har man hittat någon dinosaurie som var jättespännande. Men där finns ju flyg, däremot så var jag ju tvungen att ta nattbåten för att komma hit eftersom det inte kommer ett flyg förrän fredag morgon till Åland. Det är nog ett större problem för den åländska turismen.

Vad i alla fall jag har kunnat läsa och se på tv så brinner det på grund av för höga temperaturer, för långvarig torka och hetta i Australien, Kanada i Ryssland och på många, många ställen i Europa? Jag kan inte förstå hur man kan förneka att det inte är ett fenomen som finns där, som pågår och som tyvärr förstärks med att temperaturen, den globala uppvärmningen ökar. Så vad vill ledamoten Stefan Toivonen riktigt säga med sitt uttalande?

Tack, herr talman! Jo, nyhetsförmedlingen i Norden, speciellt i Sverige eftersom det är val det här året, så är väldigt överdriven. Det kan man se på Facebooksidor där personer från Portugal och Spanien kommenterar det här och säger att det stämmer inte. Det är helt normala temperaturer. Det att jag inte har fått en vattendroppe på mig sedan jag for härifrån tills jag kom idag, det är helt normalt. Man skriver att det har regnat mindre än normalt i Spanien i juni. Jag har varit där under åtta somrar, det har aldrig regnat en droppe i juni. Det är helt normalt. Men som sagt, det är val i höst och därför är nyhetsrapporteringen inte helt korrekt. Men visst, det brinner och det har alltid brunnit. Som jag sade åt min kollega, på brandstationerna i Portugal sover personalen på sommaren helt normalt. De har utrymme för att sova därför att de brinner så pass mycket, men det är helt normalt. Det är inte onormalt.

Jag tror inte man kan förändra ledamoten Toivonen vad jag än säger. Den här absurda förnekelsen om klimatförändringarna finns där. Klimatförändringarna pågår och de påverkar hela jordklotet, också oss på Åland. Ledamoten Toivonen får skylla på val i Sverige eller alla möjliga konstiga förslag. Men jag tror att de flesta av oss här och de flesta av oss runt omkring i världen inser att klimatförändringarna är ett allvarligt problem.

Tack, talman! Om vi kanske skulle föra in debatten åt ett mer konstruktivt håll.

Vattnets år tror jag att det är behöver vara många år, inte bara 2021 med tanke på just det som ledamot Gunell faktiskt anförde. Vi har en situation som är alarmerande i Östersjön, men också i de inre vikarna och i vattentäkterna, och det blir allt värre med klimatförändringen. Alla klimatforskare och biologer med marinbiologer talar i den riktningen.

I regeringen saknas det absolut inte engagemang för de här frågorna, och allra minst i Hållbart Initiativ. Det finns flera saker som har gjorts under den här regeringsperioden, som till exempel att ta fram en ny vattenförvaltningsplan och vattenåtgärdsprogram för 2022 till 2027. Det var ett stort arbete som genomfördes i samråd med ett antal aktörer, ett otal aktörer under 2021. Jag kan återkomma i nästa replik med en lite längre lista.

Ja, jag är väldigt resultatinriktad och jag har inte sett några förnyade vattenskyddsbestämmelser. Jag har inte sett någon ny vattenlag. Jag har inte sett någon reaktion från landskapsregeringen gällande VA-planen där vi har väntat på reaktion i flera år. Jag uppfattar att miljöminister Alfons Röblom säkert gärna pratar om de här frågorna, men åtgärderna uteblir och det har vi inte råd att vänta på. Så vad är problemet? Varför levererar inte landskapsregeringen när det gäller vattenskyddet?

Om jag fortsätter på min lista så kan jag också säga att den här regeringen har kanaliserat en hel del mycket mer pengar utifrån de här EU-stöden och övergångsprogrammen till vattenvårdsprojekt, uppemot en halv miljon euro extra. Dessa vattenvårdsprojekt har faktiskt också tagits emot av Ålands Vatten som nu driver projektet "SMARTA vatten" tillsammans med jordbrukare och andra för att minska näringstillrinning till vattentäkter, inre vikar och andra områden, vattendrag. Det är kanske någonting som har gått förbi ordförande för Ålands Vatten.

Vi har också laddat på pengar till leaderprogram, leaderstöd som faktiskt också går till våtmarker och annat. Dessa vattenskyddsbestämmelser är, som vi vet, ett resultat av att vattenlagen fortfarande är i landskapsregeringen och det är inte på grund av Hållbart Initiativ. Vi har gjort allt vad vi kan för att skapa ett remissunderlag och nu är det dags att det ska skickas (… taltiden slut).

Ja, det är tur att Ålands Vatten finns för där pågår ett aktivt miljöarbete och det är bra att landskapsregeringen kan kanalisera dit pengar för där blir det någonting gjort. Men man kan inte ha Ålands Vatten som ett bolag med ett uppdrag att förse Ålands med vatten för kör, vatten, rent vatten att bedriva vatten, vårdfrågor i landskapet. Det är ju för tusan landskapsregeringen som uppgift. Det är liksom det minsta vi begär är ju att arbetsgruppen åter etableras så vi kan ha ett pågående kontinuerligt och intensifierat vattenskyddsområde tillsammans. Varför kan man inte göra om åtminstone den lilla saken? Det är en gåta för mig.

Ärendena bordläggas till den 5 september.