Föredras

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Diskussion.

Tack, talman! Landskapsregeringen har lämnat ett meddelande till lagtinget utifrån landskapsregeringens nya kulturpolitiska strategi Ålands väg framåt 2024-2030. Strategin är ambitiös som syftar till att stärka och utveckla konstens och kulturens roll i vårt åländska samhälle. Konsten och kulturen är en av hörnstenarna i självstyrelsen och bidrar till vår demokratiska samhällsutveckling.

Den här processen att ta fram en ny kulturpolitisk strategi, startade redan föregående mandatperioden och ett första utkast gick ut på remiss förra hösten innan valet. Reaktionerna var många, både positiva och negativa och det kom in många remissvar. Vi har ett rikt kulturliv och en otrolig bredd inom kulturfältet på Åland.

Talman! Den tidigare kulturpolitiska strategin sträckte sig fram till 2013 så det är på tiden att vi nu har antagit en ny. Den här strategin har en mer övergripande karaktär och sträcker sig sju år framåt till 2030, vilket betyder att den omfattar två politiska mandatperioder. Förverkligandet sker genom årliga handlingsplaner som styr det konkreta arbetet, vilket även är en del av landskapsregeringens budgetarbete.

Strategin har sju fokus och målområden och inom varje fokusområde finns flera konkreta förslag till åtgärder för hur vi kan genomföra och nå de långsiktiga målen.

Först och främst behöver vi erkänna konstens och kulturens egenvärde och frihet. Vi behöver säkerställa armslängdsprincipen, dvs. en öppen kulturpolitik som värnar om den konstnärliga friheten och säkerställer att konst och kultur kan utvecklas fritt och oberoende. Det säkerställer att Åland fortsätter att vara en plats där kreativiteten kan blomstra.

Talman! Strategin innehåller även konkreta åtgärder för att förbättra verksamhetsförutsättningarna, stärka kompetensförsörjning och stärka de kreativa näringarna. Utveckling av statistik, indikatorer och uppföljning gör att vi bättre kan rikta stödinsatser och säkerställer att insatser verkligen når dem som behöver de mest. Målet är att skapa en mer rättvis och inkluderande kultursektor. Vi avser att göra en riktad undersökning till grundskolebarnen så att barnens röster ska synas i strategin men likaså äldres tillgång till kultur. Lika viktigt är att ha en kontinuerlig dialog och kommunikation med våra kulturaktörer.

Kulturstrategin betonar vikten av tillgänglighet genom mångfald, inkludering och jämlikhet. Oavsett bakgrund, ska alla ha tillgång till konst och kultur.

Talman! Jag inledde mitt anförande med att konsten och kulturen är en av hörnstenarna i självstyrelsen. Vårt kulturarv är en viktig del av ett samhälles identitet och skapar en känsla av samhörighet och gemenskap genom vår historia och traditioner. Kulturarvet är levande och samtidigt ovärderlig där kunskap och det rika arvet vi har, behöver säkerställas för framtida generationer. Bevarande av kulturarv bidrar även till hållbar utveckling genom att främja återanvändning och restaurering av byggnader och platser.

Avslutningsvis talman, med den här strategin vill landskapsregeringen främja konstnärlig frihet, öka tillgängligheten till kultur för alla och stöda en stark och livskraftig kultursektor som kan bidra till vårt samhälles välmående och utveckling.

Landskapsregeringen vill även tacka alla som bidragit till den här strategin. Sakkunniga, utövare och konst- och kulturkonsumenter. Ert engagemang och era insikter har varit ovärderliga. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi skapa ett dynamiskt och blomstrande kultursamhälle på Åland. Tack!

Tack, herr talman! Det var verkligen en stor flora med remissvar som kom in till det första utkastet till kulturpolitisk strategi. Det är ju väldigt positivt och det visar att det fanns ett uppdämt behov från fältet att komma med synpunkter på ett sådant dokument och att det fanns väldigt, väldigt många olika synpunkter. Det kom delvis ganska skarpa tankar, tycker jag, från de professionella delarna av vårt kulturfält, från museivärlden och från hela bibliotekssektorn. Upplever ministern att man har tagit de här tankarna och synpunkterna till vara ordentligt i den här kulturpolitiska strategin? Hur tänker ministern säkra att det fortsatta arbetet med de kommande handlingsplanerna involverar dem som nu starkt haft tankar om detta?

Tack, talman! Ja, jag håller med ledamoten att det var ett uppdämt behov. Tack vare att den kom ut på remiss så blev faktiskt också kulturfrågor en diskussion under valrörelsen. Det har varit väldigt mycket åsikter och remissröster, men jag tycker ändå att många har varit samstämmiga i vissa saker som jag tycker att vi har tagit med oss in i den här strategin. Det viktiga är ju att man har en dialog med alla aktörer också. Det här är en början och en process. Jag tycker också att vissa i kultursektorn har också börjat samarbeta och organisera sig mera så att de bättre kan tala med lite färre röster, vilket jag tycker att är positivt.

Tack, talman! Det var också ett intryck som jag fick och som jag tycker att är positivt. Det uppmanar också till att kulturfältet organiserar sig, samlas och diskuterar och sedan för fram synpunkter på det sätt som nu verkar göras mer och mer. Det är jättebra!

En annan fråga som föddes hos mig när jag läste den kulturpolitiska strategin är ju att Ålands rika föreningsliv lyfts upp. Det är ju väldigt bra och det ska vi vara stolta över. Samtidigt så vittnar ju många föreningar om att det är svårt att få folk som ställer upp och jobbar ideellt, som ställer upp i styrelser och som ställer upp och jobbar för föreningar. Jag saknar den aspekten lite i den här kulturpolitiska strategin. Eftersom en så stor del av det åländska kulturarbetet görs av föreningar och de har problem att rekrytera så borde det vara någonting som adresseras i den här strategin likväl.

Tack, talman! Tack ledamoten! Det var en bra synpunkt som ledamoten kom med och som inte riktigt finns med i det här.

Vi har ett rikt föreningsliv, det håller jag helt med om. Förutom kulturens föreningsliv så har vi annat föreningsliv som har lite samma symptom också. På något vis så är det väl viktigt någonstans till exempel med PAF-ansökningar och annat att vi försöker förenkla för föreningarna. Vilka planer är det viktigaste som de behöver ha? Det tror jag att är en kommande utveckling, inte bara inom kulturföreningar utan också inom idrottsföreningarna och andra föreningar.

Tack, talman! I den intensiva diskussionen som var före valet, när den första versionen av programmet gick ut på remiss, så pratade man väldigt mycket på flera håll om hur Alandica skulle utvecklas och att det finns en potential där.

När hyresavtal och kommande planer ska förverkligas så finns det ett fönster för förändring. Min fråga är egentligen, hur tänker sig ministern att man kan inkludera kulturfältet? Kulturfältet hade väldigt mycket önskemål och väldigt mycket visioner. Det pratades om kulturskola, öppet och välkomnande och alla ålänningar ska besöka Alandica och så vidare. Man får förstås vara realist när man drömmer, men det är ändå en viktig fråga. Precis som ledamoten Röblom var inne på, hur inkluderar man dem som man vill dit?

Tack, talman! Kulturhuset Alandica har ju ett avtal fram till 2028. Det har påbörjats ett litet samtal, för tiden går väldigt fort, kring vad nuvarande hyresvärd kan tänka sig att göra. Men här är det ju lika viktigt, vad är det för kulturaktörer som kan komma in i huset? Vad är realistiskt och vad är möjligt? Kulturskola? Ja, det är bra att ha visioner. Det tycker jag att är viktigt. Sedan beror det lite på hur vi kan förverkliga de här sakerna. Vi är precis bara inledningen av det. Kulturfältet har också varit i kontakt med landskapsregeringen om deras önskemål. Men det är bara en liten del och jag tror att det är betydligt fler som också är intresserade och vill vara delaktiga i den här processen.

Det är precis av den orsaken och jag tycker att det är ganska bra att det finns lite tid att fundera eftersom man nu måste göra bedömningen. Vilka vägar är realistiska? Kan man tänka sig ett kulturbolag som finns inne i Alandica och delar på utrymmena? Kan man tänka sig ett partnerskap med de kommersiella aktörerna? Jag tror att det är viktigt att det här lilla samtalet växer så att alla aktörer som kan tänkas vara intresserade och seriöst intresserade få vara med och inte bara att kanske få en sänkt hyra för att sätta upp någon verksamhet där, utan de facto göra någonting större och bredare och då samla krafterna.

Tack, talman! Ett önskemål är ju att det ska vara ett levande kulturhus, inte bara på kvällstid utan även på dagtid. Processen har precis startat. Det är först 2028, men det är viktigt att starta den här processen i tid så att vi kan få någonting riktigt bra av det också.

Tack, herr talman! Har ministern glömt bort vad som är grunden till självstyrelsen? Det är vårt svenska språk och vår svenska kultur. I en kulturpolitisk strategi finns inte ens orden "svenskt språk" eller "svensk kultur" med. Jag tror inte att det handlar om att man har glömt bort det, utan man har medvetet valt att ta bort de här delarna. I versionen som gick ut på remiss så fanns det med skrivningar om åländsk identitet och om de här frågorna, men det är bortsopat helt och hållet nu. Det är väldigt tråkigt att se den här utvecklingen och hur man har valt att prioritera bort de här frågorna som är oerhört viktiga för Åland. Det är hela grunden till varför vi är här. I strategin så finns det inte ens omnämnt. Varför?

Tack, talman! I mitt anförande lyfte jag just upp att konsten och kulturen är en av hörnstenarna i självstyrelsen och bidrar till vår demokratiska samhällsutveckling. Det svenska språket är viktigt, det är ju vårt kulturarv. Precis som jag sade i mitt anförande så är kulturarvet viktigt att bevara speciellt hur det är i världen nu. Det är det som det handlar om på något vis, att bevara en identitet som vi har i kulturen. Om man vill skapa hybridkrig så går man på själva kulturen och traditionerna.

Tack, herr talman! Problemet är att de där orden som ministern sade nu, de framhävs inte i dokumentet. Istället framhålls mångkultur och inkluderingsstrategier fram och tillbaka. Alltså kulturarvet som ministern talade om, det är ju den viktigaste delen, i alla fall i mitt tycke. Varför vi finns här och vilka vi är. I det här dokumentet så blandar man ihop det med kulturarv och hållbarhetsarbete. Det är helt fel. Det kommer dessutom sist i dokumentet och det visar på prioriteringarna, hur man tänker i de här frågorna. Jag kommer att vidareutveckla det här i mitt anförande. Det är beklagligt att se den här utvecklingen.

Tack, talman! Jag tycker det är tråkigt av ledamoten att se det som att kulturarvet och traditionerna inte är prioriterade i det här dokumentet. De är absolut prioriterade. Det ser ju också ledamoten till exempel i själva budgetarbetet och de frågorna som lyfts. Jag håller inte med ledamoten i det här fallet.

Talman! Vicelantrådet nämnde helt riktigt i sitt anförande att kulturen är en hörnsten i vår självstyrelse och också bidrar till demokratisk samhällsutveckling. Det är viktigt att det sker på lika villkor. Därför är det lite förvånande att det står här att man ska utreda möjligheten att lagstadga om stipendier just inom kulturlagen. Vi vet också att idrott är kroppskultur och även bidrar med demokratisk samhällsutveckling i mycket stor grad. Om man behandlar dessa lika, har man då också tänkt på att eventuellt idrottsstipendier skulle lagstadgas i idrottslagen, om den nu kommer att revideras?

Tack, talman! Vi har en kulturlagstiftning som är väldigt föråldrad och som behöver uppdateras. Själva stipendierna handlar om att det är viktigt att de finns kvar i lagen också så att vi kan prioritera dem i budgetarbetet.

Ja, idrottslagen är något som vi håller på med. Den togs fram förra mandatperioden och den har tyvärr legat hos lagberedningen. Nu har vi återkallat den tillbaka för att vi behöver se över den igen innan vi lämnar den tillbaka till lagberedningen. Så en idrottslag är på gång att uppdateras.

Talman! Tack för informationen. Som sagt, det är viktigt att man har ett strategiskt dokument och en handlingsplan som man också kan följa.

Jag, som talar varmt om idrotten, vill också påminna om att det fanns ett idrottspolitiskt program som var i kraft 2018-2022. Kanske även det programmet skulle uppdateras, för det går säkert snabbare att uppdatera än en idrottslag för att också få det programmet up to date.

Tack, talman! Tack för den inputen ledamoten Ja, det borde också ses över. Det handlar nu om att göra vissa prioriteringar. Min förhoppning är att man ska kunna hinna med det också under mandatperioden. Men nu har vi valt att prioritera kulturen eftersom den hamnade lägre under den förra mandatperioden, så det är av den anledningen. Men det är ingenting som ska stå emot varandra, båda två är lika viktiga för det åländska samhället.

Tack, talman! Idag ska vi prata om något som bara är roligt. Inte svårt, inget som framtvingar tunga känslor om miljonskadestånd eller obalanserade budgetar. Men inte heller är det ett oviktigt ämne. Tvärtom. Vi ska äntligen tala om kulturen.

Vi har ett helt fantastiskt kulturliv på Åland. Vår kultur hjälper oss att förstå vår samtid och ger oss möjligheten att leva innehållsrika liv. Visst, kultur kan vara ett medel för tillväxt, men reduceras kulturen till ett sådant riskerar vi att ur synfältet tappa kulturens kraft, magi och själ. Ekonomi är ett medel och kultur är ett mål.

Kultur är en komplex uppsättning av gemensamma värderingar, traditioner, seder, konst, språk och normer som karaktäriserar en viss grupp eller samhälle. Den påverkar hur människor tänker, beter sig och interagerar med varandra. Kultur överförs från generation till generation genom socialisering, utbildning och imitation. Kulturen omfattar allt från kläder och musik, konst, dans, religion och sociala ritualer. Kultur är dynamisk och förändras över tid, ofta påverkad av yttre faktorer som teknologi, migration och globalisering. Den skapar en känsla av identitet och tillhörighet.

Kultur är också det immateriella; till exempel kunskapen om hur man bakar ett svartbröd eller konsten att bygga en traditionell träbåt och förmågan att framföra densamma med åror och segel.

Kultur är att bevara dåtiden och det som format vår samtid och att samtidigt våga utmana framtiden. Mellan dessa två finns inga motsatsförhållanden.

Friheten i vårt samhälle är ett villkor för att konsten och kulturen ska få verka fritt, utan censurerande ramar.

Syftet med kulturstrategin är att skapa förutsättningar för kulturen och konsten att blomstra, utan att desto mer integrera med innehållet och utövandet. Ordet förutsättningar eller synonymer till det, kommer nog upprepas flera gånger i det här anförandet. För det är verkligen vad det handlar om, att skapa grunder för kulturen att få leva fritt och vilka ramar vi kan erbjuda för att förverkliga det.

Strategin bygger på kunskap och erfarenheter inhämtade från sakkunniga, kulturutövare och kulturkonsumenter från olika skrån.

Barnens synpunkter är viktiga för en fullständig strategi och kommer färdigställas 2025. Vad vi redan vet är att FN-konventionen slår fast att alla barns ska ha rätt till konst och kultur för att må bra. Vi tror att bästa effekt för ett tilltagande deltagande i kulturaktiviteter är att möjlighet till, och stimulans av, aktiviteter i direkt anslutning till skoldagen.

I regeringsprogrammet för denna mandatperiod nämns Alandica som en viktig pusselbit för det kulturella utövandet och för att tillgängliggöra kulturen för fler. Vi skulle vilja se framför oss ett kulturhus likt Nordens Hus på Färöarna, där skolbarn strömmar till i hundratal för att ta del av musik, konst och teater. Ett hus som är öppet och välkomnande och som vore en daglig mötesplats och ett självklart besöksmål för turister och tillresande. Vi kan inte nog betona vikten av att detta genomförs. Det är något som mycket tydligt framkommer från våra verksamma kulturutövare.

Kulturdelegationen bör öka sakkunnig gruppernas inflytande. Delegationen ska inte bara vara en gummistämpel, men man ska minska det politiska i fördelandet av medel. Detta för att leva upp till målsättningen att vi ska hålla en armlängdsavstånd till innehållet av den kultur som vill ska leva.

När jag nu nyss nämnde både Alandica och kulturdelegationen vill jag även passa på att nämna att vi tror det är viktigt att kulturen söker nya former för samarbeten, både för sin verksamhet men också för lokalanvändningen. Man kan även tänka sig att samarbeten kunde premieras framöver då fördelningsmekanismen för PAF-stöd ska ses över. Vi tror att fleråriga PAF-stöd skulle ge helt andra, mer långsiktiga, förutsättningar för all förenings- och annan kulturell verksamhet.

Kulturen är också en viktig säsongsförlängare. Här kan vi se exempel på evenemang som litteraturdagarna, Vera filmfestival, operafestivalen i augusti och väldigt många teateruppsättningar. Det ska man inte heller förminska.

Omfattningen av den kreativa näringens betydelse ska inte förringas, cirka 700 personer arbetar heltid med arbete inom den kreativa eller kulturella näringen. Därtill tillkommer ett icke registrerat antal deltidssysselsatta. Eftersom registreringen inte känner till de som har kulturell verksamhet som bisyssla är det svårt att verkligen veta hur många som är verksamma i denna bransch. När vi undersöker kulturens roll i de nordiska samhällena, både historiskt och i nutid och identifierar kulturens bidrag till ekonomisk utveckling, social sammanhållning, demokrati och hälsa, så belyses metodologiska utmaningar i forskningen där positiva effekter av kultur riskerar att övertolkas.

Man behöver vara försiktig med att rikta allt för stora förväntningar på kulturens samhällsnytta då vi kan se en risk att det kan hota dess autonomi. Vi behöver en mer nyanserad och robust forskning för att bättre förstå kulturens komplexa påverkan och för att informera framtida kulturpolitik.

Vad som dock är tydligt är att vi, tidigare än i en avlägsen framtid, behöver identifiera vilka insatser som måste till för att säkra upp kommande generations vilja att deltaga och göra insatser för kulturen. Det är ofta dålig lön och dåliga arbetsvillkor för kulturarbetare, något vi behöver komma till rätta med. Här är statistiken och forskningen viktig för att identifiera exakt vilka åtgärder som måste till för att våra unga ska attraheras att våga välja kulturbranschen.

Kulturen spelar en viktig roll för Ålands attraktionskraft genom att bidra till ekonomisk utveckling, social sammanhållning och ökat välmående hos invånarna. En stark och levande kulturscen kan locka turister och nya invånare, vilket i sin tur gynnar lokala företag och skapar arbetstillfällen. Kulturen främjar också identitetsbyggande och gemenskap, vilket gör Åland till en mer attraktiv plats att bo och verka på. Dessutom bidrar kulturella aktiviteter till en högre livskvalitet och bättre hälsa, vilket stärker Ålands profil som en livskraftig och trivsam region. Vårt rika föreningsliv kan även ses som en stark pelare i integrationen av nya ålänningar.

Kultursektorn lyfts även upp som en viktig aktör för folkhälsoarbetet i folkhälsostrategin som publicerades 2023. En kulturpolitisk strategi nämns särskilt viktig för att främja den psykiska hälsan. I folkhälsostrategin kan vi läsa om det viktiga med delaktighet, tillgänglighet och inkludering. Kulturen främjar tillhörighet, skapar social gemenskap och förståelse. Kulturens roll är samtidigt att verka oberoende, utmana, inspirera och beröra.  Alla är viktiga delar för en bra livskvalitet, fysisk och psykisk hälsa och personlig utveckling.

Liberalerna vill även betona det viktiga med att lyfta bort biblioteksstrategin ur detta övergripande dokument och istället arbeta vidare med ett separat program för biblioteken. Våra unga medborgare har allt tuffare med läsförståelse och kunskapsinhämtning under en längre tid. Här spelar biblioteken en avgörande roll och därför anser Liberalerna att det var behövligt att lyfta detta särskilt i en egen biblioteksstrategi. Barn och unga ska ha god tillgång till läsfrämjande insatser som inspirerar till läsning.

Slutligen talman, om vi lever efter denna strategi bidrar vi till att uppfylla flera mål i hållbarhetsagendan. Kulturen är viktig för sinnet, för själen, för samhället och för vår attraktionskraft. Vi bevarar och skyddar kulturarvet och möjliggör att vi alla kan få ett rikare, blomstrande liv. Tack!

Tack, herr talman! Kulturpolitiken är väldigt bred och den har många förgreningar till andra delar av vår politiska sfär och vårt samhälle. Remissrundan till det kulturpolitiska programmet visar att det finns ett enormt behov av en aktiv kulturpolitik. Det finns många frågeställningar. Det finns många behov; från museivärlden, från biblioteken, från scenkonsten och från de professionella konst- och kulturutövarna. Det är ju verkligen ett hästjobb för landskapsregeringen att komma i kapp.

Jag tänker fråga om den liberala synen. Ledamoten Listherby nämnde Alandica och det är ju en av de delar som har återkommit mycket i remissen här. Hur ser Liberalerna att Alandica ska utvecklas? Det är den här regeringen som måste göra det arbetet inför att avtalet går ut 2028.

Tack så mycket, talman! Om jag tar mig friheten att fundera lite fritt så kan man tänka sig att en kaféverksamhet kunde upplåtas till en privat aktör. Vi har Nordens Institut som eventuellt kunde utföra sitt dagliga arbete inne i kulturhuset. Vi kan se att det finns möjlighet att kanske samverka med musikinstitutet för att få in verksamhet i huset, man kan dela med sig och ta in skolklasser och så vidare. Vi ser bara möjligheter.

Tack, herr talman! Det gör vi från Hållbart Initiativ också. Vi ser möjligheter och nödvändigheter i att vi gör någonting med Alandica kultur och kongress så att det blir ett kulturhus så som det troligtvis någon gång i tiden var tänkt. Där vill jag understryka igen att nuvarande avtal går ut den 31 december 2028, vi skriver 2024 nu och det är alltså den här regeringen som måste förnya avtalet. Då blir jag också nyfiken på hur det förankringsarbetet ska gå till. Hur ska man involvera alla de aktörer som kan komma med goda synpunkter i utformandet av den nya strategin för Alandica?

Liberalernas inställning är också, om jag förstod ledamoten rätt, att biblioteksstrategin inte ska ingå i den kulturpolitiska strategin.

Sen vet vi också att det efterfrågas en museistrategi. För min del skulle jag gärna kasta in i leken en scenkonststrategi. Hur ska de här dokumenten leva i samklang med varandra, som ledamoten ser det?

Tack, talman! Vi håller oss kvar lite om Alandica, jag känner att ministern får ta ledartröjan där och sätta ihop en arbetsgrupp med representanter av dem som det kan beröra. De yrkesprofessionella kulturutövarna har varit väldigt tydliga med att det är det här som saknas för att kulturen ska kunna ta ytterligare steg framåt och för att de ska få rättvisa grunder att verka på.

Vad gäller de här andra strategierna som vi talade om, så är biblioteksstrategin så vitt jag förstår ganska långt kommen. Den var ju tidigare implementerad i det utkast som vi kunde ta del av tidigare år. Den är helt säker på kommande.

Hur de här ska lira med varandra, det kan jag inte svara på idag.

Tack, herr talman! Ledamoten talade om tjänster och sade att det är 700 tjänster som omfattas. Det står mycket riktigt i det här programmet att det finns totalt 700 personer som på något sätt jobbar med kultur. När man tittar på vilka tjänster det är; arkitekttjänster, reklamtjänster och tillverkning av leksaker, är tillverkning av leksaker verkligen en kulturell gärning till exempel? Man kanske överdriver lite om man säger att det är 700 personer i vårt åländska samhälle som jobbar direkt med kulturtjänster. Det är nog en väldigt bred tolkning. Är det rätt och riktigt?

Tematiken kan vi väl hålla på plats. När det gäller de kreativa näringarna så faller ju definitivt arkitekttjänster under kreativa näringar. Tillverkning av leksaker likaså, det är form och det är en artefakt som faktiskt tas fram och som absolut är en kreativ näring.

Ja, om man resonerar på det viset så kan man nog inkludera majoriteten av det åländska samhället i kreativa näringar, men jag lämnar det därhän. Det står här och det har inte så stor betydelse i slutändan.

Ledamoten talade om armlängdsavstånd och det är en ganska intressant fråga. Det är förstås viktigt att konsten och kulturen inte styrs på politisk väg, att man får uttrycka sig hur man vill och så vidare.

De facto så fattar ju landskapsregeringen beslut om olika typer av stöd. Man tycker att det är bra och så fattar man beslut om det. Nu senast har vi den här filmsatsningen, en polsk produktion som ska komma hit. Det finns inte några kriterier utan det är ett godtycke från landskapsregeringen som gör att det blir så, och det kan man tycka vad man vill om. Men det går lite stick i stäv med armlängdsavståndet och vem som får pengar och vem som inte får pengar. Förra mandatperioden så fattade vi beslut om att stöda Emilia båtbygge. Det var en väldigt bra satsning tycker jag, men fortfarande krävs det en bedömning som inte har kriterier.

Tack, talman! Ledamoten har givetvis all rätt att göra sin egen tolkning på hur man definierar den kreativa näringen. Jag lägger ändå stor tilltro till dem som är sakkunniga inom området när man har listat dem som ska ta plats i den här branschen.

Vad gäller armlängdsavståndet så har vi konstaterat tidigare i debatter att just filmstödet kan anses som ett näringsstöd som främjar näringarna. Givetvis ska det finnas kriterier och de kriterierna är ju nödvändigtvis inte vilken verkshöjd någonting har. Det blir ju väldigt subjektivt på samma sätt som kulturdelegationen bedömer vem som ska ha vilka medel. Det finns tydliga riktlinjer. Jag nämnde också i mitt anförande att sakkunnignämnderna borde ha ett större inflytande, så att vi politiker inte ska gå in och röra.

Talman, lagting, åhörare! Nu är det säkert många som tror att jag kommer att ägna det här anförandet till att såga alla floskler som förekommer i dokumentet som ligger i till grund för regeringens kulturstrategi. Så är dock inte fallet, inte för att det råder brist på dylika utan snarare för att plenum enbart pågår till klockan 17:00.

Jag berör bara kort här att man bytt ut blomstrandet mot blommande. Man ska numera blomma mentalt och fysiskt. Just det där mentala blommandet känner jag att jag glider längre och längre ifrån för varje dokument jag läser faktiskt. Fysiskt är man kanske inte heller direkt vid sin fulla blomsterprakt.

Vi på den så kallade ytterkanten åt höger och vänster brukar hålla lite filosofiska anföranden ibland. Jag tänker hålla mig ungefär till det nu också.

Vi inom Obunden Samling värderar faktiskt kulturen högt, tro det eller ej. Kultur är en av de viktigaste beståndsdelarna i det pussel som formar ett folks identitet. Vi drar oss inte för att påstå att det är den allra viktigaste pusselbiten.

Därför smärtar det oss, även om det kanske förvånar föga, att notera att den kulturpolitiska strategin är tämligen svältfödd på åländsk identitet.

Är det något som man hade velat se lyftas fram i den här handlingsplanen så är det just den åländska identiteten, ett resonemang kring vad den innebär, vad den gör för samhället och hur viktig den är. Vad är det som får människor att känna samhörighet med varandra, om inte att kunna samlas kring en gemensam identitet? Vad är det med det fantastiska Åland som vi vill bevara, vad är det som vi har att vara tacksamma över och vad har skapat det Åland som vi skördar frukterna av idag? Man har dock inte helt utelämnat ämnet, det berörs med hela fyra meningar om kulturarvets betydelse. Det är fyra riktigt bra meningar som handlar om att förankra människor i sin historia, i sina traditioner och man nämner samhällets identitet. Vi står helt bakom dessa meningar, som är riktigt bra och för en stund trodde man nästan att texten var hämtad från annorstädes.

Men, då följande mening handlar om att Åland är ett mångkulturellt samhälle så vaknar man ur sin slummer och inser att allt är som vanligt 2024. Man framhåller att mångfalden är en värdefull resurs, vi inom Obunden Samling motsätter oss progressiva utspel som detta. Det mångkulturella samhällsexperimentet visar sig tydligt i all sin prakt i våra grannländer.

Självstyrelsen finns till för att skydda vårt svenska språk och vår kultur. Detta står tydligt i Ålandsöverenskommelsen. Det är det som vi ska fokusera på. Vi ska inte fokusera på andra kulturer.

Det här dokumentet såg annorlunda ut då det gick ut på remiss, då innehöll det skrivningar om åländsk identitet. Dessa skrivningar är borta nu och det är beklagligt anser vi.

Jag inledde detta anförande med att berätta att vi inom Obunden Samling skattar kulturen högt. Dock så betyder inte detta på något vis att vi räknar kulturen till en av kärnverksamheterna som i alla dess former ska finansieras av det offentliga. Vi vill så klart ha kvar våra fina museum, vi vill bevara vår historia och våra sevärdheter, men vi anser inte att all form av underhållning ska subventioneras, oavsett om den kan räknas till kultur eller inte. Vi är dock inte helt svartvita här. Vi ser nyttan av att människor, och faktiskt särskilt barn, har en meningsfull sysselsättning. En sådan ger ofta en utökad umgängeskrets, vilket är ytterligare en positiv bieffekt.

Men, vår grundfilosofi gällande kulturarbete eller egentligen all form av verksamhet, är att om du inte kan leva på det så är det att betrakta som en hobby. Är det inte tillräckligt många som vill köpa tavlorna, betala för att lyssna på monologen eller på orkestern så är det en hobby. Det är absolut värdefullt, men ändå något man får sysselsätta sig med vid sidan av sitt förvärvsarbete.

Det finns massor av människor med fantastiska talanger att skapa värden med, för sig själv och för andra, men inte alltid inom ett ämne som man kan försörja sig på. Det betyder på intet vis att detta skapande är mindre värt, det betyder enbart att produkten inte passar på den fria marknaden och det behöver den inte göra heller.

Vi inom Obunden Samling älskar såväl kultur som den fria marknaden. Vi är dock inte villiga att offra den ena för att premiera den andra. Vi vill se de leva i symbios, för vi vet att de kan det. Tack för ordet.

Tack, talman! Det där var en rejäl dos identitetspolitik.

Ledamoten Egeland ställde i en tidigare debatt frågan väldigt intensivt till många av oss som pratade om: Vad är en kvinna? Jag skulle vilja kontra med och fråga ledamoten: Vad är en ålänning? Vad är den åländska identiteten som ledamoten uttryckligen vill bevara, inte utveckla utan bevara? Ryms jag inom den? Vilka identiteter ryms inte inom den definitionen som ledamoten Egeland vill att vi ska hålla oss till? Jag tycker ju att den springande punkten här är just det som ledamoten avskriver, det vill säga att människor är olika, människor har olika historia, olika språk och kanske har flyttat in till Åland från en annan plats på jorden.

Tack, talman! Jag har ju fått frågan förr, om jag är ålänning? Den är inte helt lätt att besvara. Jag kan ju inte själv säga att jag är en ålänning. Jag tycker att jag sätter mig på alldeles för höga hästar om jag säger att jag är ålänning. Jag kan inte komma hit och berätta att jag är ålänning. Jag blir däremot smickrad om någon annan kallar mig för ålänning. Jag skulle gärna vilja vara en ålänning. Jag tar stor del av kulturen på Åland. Jag älskar vårt midsommarfirande. Jag är med och håller på med midsommarstången. Det är en sådan kultur som håller på att dö ut här på Åland. Vad som är åländsk identitet, det tror jag inte att är så lätt att stå och berätta från en talarstol. Det är nog mera något abstrakt, en känsla.

Tack, talman! Jag ställde frågan eftersom ledamoten Egeland uttryckligen avkrävde det här kulturpolitiska programmet en större inriktning på åländsk identitet. Då tycker jag det vore rimligt att svara på frågan: Vad är den åländska identiteten som vi ska hålla på med? Jag tycker att det är jätteviktigt att man bevarar och utforskar vårt gemensamma kulturarv och vårt språk. Men det är minst lika viktigt att vi rör oss mot framtiden, att vi ser att ingenting är konstant, inte heller vår identitet. Vi påverkas både av människor som ledamoten Egeland, som flyttar till Åland, och andra människor som kommer hit och andra strömningar i världen. Det måste finnas en balans mellan bevarandet och utvecklandet. Om man ställer sig på fel sida om den balansen då stagnerar samhället.

Den åländska identiteten har nog alltid varit påverkad i och med att Åland är en sjöfartsnation.

Jag har nu glömt bort det sista som ledamot Fellman sade. Jag hade tänkt hålla med henne om det. De som minns ledamot Fellmans sista meningar så kan ni ju föra till protokollet att jag håller med om dem.

Tack, talman! Ledamoten Stellan Egeland sade att en kulturpolitisk strategi inte ska fokusera på andra kulturer utan fokusera, om jag förstod det rätt, på den åländska kulturen. Men ska då alltså inte en kulturpolitisk strategi av landskapsregeringen 2024 ta in just det som ledamoten Fellman också var inne på, att det är många här på Åland som är inflyttade från andra kulturer och hur ska de kulturerna mötas och berika varandra och det utbyte som sker där och så vidare? Är faktiskt Obunden Samlings linje att en kulturpolitisk strategi endast ska cementera det som Obunden Samling tycker att är åländsk kultur?

Tack, talman! Jag vet inte hur jag ska ställa mig till ordet cementera. Jag tycker att ett kulturpolitiskt program på Åland absolut ska fokusera på den åländska kulturen. Om du är hitflyttade från en annan plats i världen så förutsätter jag ju naturligtvis att du vill bli en del av det åländska samhället, att du vill lära dig mer av den åländska kulturen. Men det borde rimligtvis inte ligga i Ålands intresse att ha andra kulturer i sitt kulturpolitiska program. Så kan jag säga.

Tack, talman! Det skulle nog vara lite som att blunda för verkligheten om landskapsregeringen bara skulle fokusera på någon slags klassisk traditionell åländsk kultur. Först ska man definiera den, vilket ju Egeland själv hade problem med, och sen ska man bara blunda för alla andra förändringar och yttringar som ålänningarna varje dag kommer i kontakt med och lever med. Det är en förändring som sker helt organiskt.

Lite kopplat till det också är det skarpa uttalandet om att om din pjäs, ditt musikstycke eller din målning inte kan bära sig av de biljettintäkter eller det du säljer så då ska inte de finnas enligt Obunden Samling. Det ska vara på marknadsmässiga villkor. Samtidigt sade Egeland att museerna vill vi ha. Då blir det detta igen, vi ska alltså inte satsa på professionella kulturutövare som utvecklar kulturen, utan vi ska cementera och bevara det som vi alltid har haft.

Tack, talman! Jag menar på intet vis att vi ska blunda för verkligheten. Den kommer nog emot oss oavsett om vi vill det eller inte. Jag säger bara att andra kulturer behöver inte vara med i vårt kulturpolitiska program.

Gällande de här professionella aktörerna som ledamoten lyfte fram så är det ju så att om du är en professionell aktör men inte kan leva på ditt verk, då är du kanske inte längre en professionell aktör. Då är det ju snarare att ses som en hobby.

Jag kommer ifrån en massa verksamheter, jag kommer från motorkulturen, jag kommer från träbåtskulturen och jag håller på med mycket sådant. Det är jättemånga människor som verkligen skulle vilja arbeta med t.ex. träbåtsbyggandet, men det går inte att leva på idag och därför är det enbart att ses som en hobby.

Tack, talman! Det var ett intressant anförande från ledamoten Egeland.

Jag skrev själv en motion för några år sedan angående just immateriellt kulturarv och resonerade där också precis i den här snåriga diskussionen. Vad är kultur? Vad är samhällskultur, kvalitativ kultur och vad är kvantitativ kultur? Vad är det för kultur vi har alla dagar och möter i vår vardag? Vad gör vi på lördagkvällar? Det är det som den svåra diskussionen. Man skjuter ofta över ribban när man tar den här diskussionen i offentligheten. Precis som Egeland sade så är det en känsla man har.

Men att sedan diskutera att vi ska bevara kultur och lägger det sen i motsatsförhållande till att vi ska utveckla kultur, det är farligt för då hamnar vi plötsligt i ett statiskt tillstånd och kultur dör i statiska tillstånd. Kultur behöver frihet för att inte styras så jättemycket och för att kunna leva fritt.

Diskussionen kring ett mångkulturellt samhälle så jag måste säga att vi har ju ändå haft mångkultur på Åland väldigt, väldigt länge. Åland är ju definitionen av ett mångkulturellt samhälle "in the making" och som har funkat ganska länge.

Tack, talman! Jag håller med i det mesta som ledamot sade. Det var en bra replik tycker jag, tills vi kom fram till mångkulturen då. Jag håller inte med om att Åland skulle vara ett mångkulturellt samhälle. Har man levt i en mångkultur så ser man en ganska tydlig skillnad mellan att bo på Åland idag och bo i en mångkultur.

Tack, herr talman! Där har vi olika definitioner av mångkultur, tror jag. Jag skulle säga att Åland är en väldigt välfungerande mångkultur som har funnits väldigt, väldigt länge. Speciellt när Åland startade upp som ett verkligen monetärt samhälle under Bomarsundstiden i Skarpans, där var det ju verkligen mångkultur och där inbjöds alla möjliga typer av kulturer, olika typer av språk och människor från olika delar av Europa att delta. Och även idag gör man det. Jag tycker att det är viktigt att se historien som ett verktyg för att berätta vår berättelse och med hjälp av den ser man vart vi är på väg, istället för att definiera nutiden utifrån historien och säga att det är det riktiga, det är det som vi ska utgå ifrån. Redan där återigen skjuter vi över ribban. Jag tror att det är viktigt att vi måste se till att hantera den här diskussionen med varsamhet. För hastigt så är man där och styr och dödar kulturen. Det här med armslängds avstånd tror jag nog att är det viktigaste som står i detta dokument, om jag ska vara helt ärlig.

Tack, talman! Jo, det är klart att det finns olika definitioner av mångkultur, naturligtvis. Man kan ju dra det så långt så att man säger att Japan är en mångkultur också, för det går säkert att hitta i ett av världens mest homogena samhällen. Det går ju säkert att hitta folk som pratar olika språk, om man nu anser att det är definitionen av mångkultur.

Jag skulle inte säga att det är det. Definitionen av mångkultur måste rimligtvis vara när olika kulturer är i så stor sammanblandning så att det går att märka, och det märker man inte i det åländska samhället. Den västerländska kulturen och våra värderingar står i bjärt kontrast till många inflyttades värderingar till exempel, inflyttade människors värderingar i Sverige. Och har man upplevt de kontrasterna, och upplevt den konflikten som blir däremellan, då vet man vad det innebär att bo i en mångkultur.

Tack för det, talman! Tack ledamoten Egeland. Jag kommer ju från en sådan grupp människor som ofta går på auktioner och jag handlar jätteofta på loppisar. Ända sedan jag var liten så har jag tyckt att det har varit superintressant att gå på auktioner i äldre hus.

Tanken som slog mig när jag lyssnade på Egelands anförande är att vi på Åland har ju faktiskt varit en sjöfartsnation under en väldigt lång tid. Många pappor, farfäder och morfäder har rest jorden runt och jobbat inom sjöfarten och på så sätt tagit hem ganska många kulturella föremål. Mångkulturen har funnits i det åländska hemmet och i den åländska själen en väldigt lång tid. Man kan också gå in på Ålands sjöfartsmuseum och se på samlingarna där hur det egentligen såg ut i ett åländskt hem förr i tiden. Jag tror inte att den här mångkulturen har varit så främmande (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag förstår vad ledamoten menade, men jag får väl återigen upprepa det jag sade. Att kunna gå på Ålands museum och där finns det en haj tand liksom en elefant tass, det ser inte jag som samma sak som att leva i en mångkultur.

Det jag menar är att ett kulturstrategiskt program för Åland borde rimligtvis fokusera på den åländska kulturen och inte på mångkultur.

Om man är inflyttad till Åland så förstår jag att man kanske har en liten annan syn än vad vi har som är födda, uppväxta och är ganska vana med sjöfartens historia, precis som ledamoten Påvals sade, redan från Bomarsundstiden. Det har alltid varit väldigt många olika kulturer här och det har alltid fungerat ganska bra.

När det gäller värderingar så gissar jag att ledamoten Egeland och jag överhuvudtaget inte alls har samma värderingar på väldigt många sätt. Jag tycker att det funkar väl ändå ganska bra att diskutera så här på ett sakligt sätt. Men jag vill ändå bara berätta att Åland har väldigt många olika kulturer idag och väldigt många olika personer som kommer från olika länder. Jag tycker att det funkar. Varför ska man demonisera dem och göra det som någonting problematiskt?

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Nej, jag har inte demoniserat någon. Jag tar aldrig ner de här frågorna på ett individplan.

Om vi säger så här; enligt vår kultur så får man till exempel klä sig på ett visst sätt. Oavsett vilket kön man har så får man klä sig precis som man vill. Det finns andra kulturer där man inte får det. Ska vi ta hänsyn till de kulturerna eller ska vi här på Åland enbart ta hänsyn till vår egen kultur?

Tack, talman! Min största och starkaste kulturupplevelse på Åland, min största och starkaste identitet på Åland, var när jag kom hit som 19-åring och kom in i gemenskapen på Pub Bastun, Träffpunkt Ungdom och musiken, människorna och den friheten som rådde där.

En annan viktig kulturell upplevelse som jag har haft på Åland var när Elisabeth Olssons utställning Ecce Homo visades I ÅCA-huset som sedan revs. Det var ett väldigt intressant och levande kulturhus där alla möjliga sorters konstigheter fick finnas.

I närtid så var jag väldigt berörd av Mariehamns litteraturdagar och Faysa Idles presentation av sin bok där hon beskrev hur en misslyckad integrationspolitik kan se ut, inte en misslyckad mångkultur. Det är en liten inledning.

När ett första utkast till den kulturpolitiska strategin lades fram för diskussion så var reaktionerna ganska yviga och inte alltid så nådiga. Det var för brett, för ordrikt, för flummigt och det saknade spets och jag tyckte att det var en jättebra diskussion. Jag ser att mycket av den kritiken har tagits tillvara.

Det här som vi har framför oss nu är en mycket stramare produkt. Man har kokat ner och prioriterat att jobba med det som kanske är basen i ett samhälles kulturpolitik och kulturella ansvar, det vill säga finansieringen, tillgängligheten av kultur för alla delar av samhället, ansvaret vad gäller kulturfältet, kulturarbetarnas villkor och den lagstiftning som reglerar det kulturella området. Det har vi inte prioriterat under ganska många mandatperioder.

Det sätts en ganska stark tyngdpunkt på insamlingen av statistik och fakta kring kulturfältet. Det blev ju klart under pandemiåren att kulturarbetarnas villkor och ekonomiska ställning är väldigt prekär och den blev väldigt utsatt under de här åren. Det behövs bättre kunskapsunderlag för att vi på ett transparent och professionellt sätt ska kunna fördela stipendier, understöd och, som nämns i programmet, hålla tassarna borta från kulturen och det konstnärliga uttrycket. Det är förstås en självklarhet. Här ska inga nationalistiska knätoffsideal styra kulturens frihet.

Debatten förra veckan om filmstödet visade att det råder en djup okunskap och till och med ovilja att förstå den ekonomiska betydelsen av olika kulturformer. Det behöver vi få mer fakta kring.

En fråga som Socialdemokraterna har lyft under många år, och den ambitionen uttrycks på ett bra sätt här, att kulturdelegationen och sakkunnig nämndernas roll förtydligas och att det blir en mer professionell hantering av våra gemensamma pengar. Där behöver man ju akta sig för byråkratisera ännu mera. Ibland har vi gjort så att vi har satt alldeles för många små gnetiga kriterier kring hur man ska få pengar och hur man ska redovisa dem och då går det för mycket tid åt till den biten.

I programmet lyfts några grupper fram som särskilt prioriterade inom ramen för det här programmet. Viktigast här är kulturen för barn och unga, både som utövare av kultur och som kulturkonsumenter.

Särskilt viktigt tycker vi är att de åtgärder som genomförs inte bara blir erbjudanden till de barn och unga som redan har tillgång till kultur, både geografiskt men också socioekonomiskt. Vi vill gärna se en uppsökande kulturverksamhet och tycker att kopplingen till skolan och skoldagen är rätt väg att gå om man vill nå alla över hela Åland. Samtidigt så blir det ett sätt att skapa arbetstillfällen för våra många duktiga musiker, skådespelare, konstnärer och pedagoger.

För en människa vars största och viktigaste kulturupplevelse uppnås med en roman i soffan så måste jag förstås lyfta fram bibliotekens betydelse, inte bara för litteraturens del utan för biblioteken som centrum för kultur över hela landskapet. Detta också särskilt med tanke på ambitionen att lyfta läsandet hos barn och unga. Här tror jag att man måste fundera lite på greppet. Om pojkar inte läser, varför är det så? Vilken typ av litteratur och aktiviteter lockar? För om vi ger upp med den frågan så gör vi våra killar en stor otjänst i en värld där läskunskap och läsförståelse är en grundläggande bas för framgång. Kan du inte läsa, det spelar ingen roll vad, så klarar du dig inte i dagens samhälle. Att läsa blir man inte bra på om man inte läser.

I programmet lyfts behovet av ett större samarbete och bättre organisering inom kultursektorn. Vi har under de senaste två åren efter pandemin sett steg i rätt riktning också där. Men det är långt kvar innan de kreativa näringarna och kultursektorn är lika organiserade som man är inom idrotten. Här tror jag faktiskt att en nyckel finns i målet att initiera en större samverkan och mer samordnade resurser mellan aktörer och genom att dela resurser, dela projektledare, dela lokaler och skapa platser där man kan samarbeta och hitta på saker tillsammans.

Ryggraden i vårt kulturliv är inte landskapets fördelning av pengar, utan det är våra institutioner och det är våra kulturföreningar och utövare.

Institutionerna stärker vi genom fokus på lagstiftning och bättre rutiner. Men kulturfältet behöver stärkas genom bättre möjligheter till samordning och korspollinering. Det kokar ned till den möjligheten som vi nu också har när det gäller Alandica. Vad ska vi göra när det här avtalet går ut och under den tid vi har på oss tills det ska omförhandlas? Här tycker vi att den politiska nivån behöver ha en klar tanke och en ambition att inte bara fortsätta med någon liten justering av hyresavtalet utan att faktiskt sätta ribban högre än så.

Nu är det ju så att driften av Alandica, av själva huset, kostar en hel del och det kan vara lite prekärt att tänka att kulturfältet ska bära den kostnaden ensam. Vi tror inte att Alandica inom en förutsägbar framtid kan bli ett renodlat kulturhus, att vi ska sätta alla kostnaderna på kulturutövarna. Däremot tror vi att i Alandica kan det finnas och ska det finnas en kontinuerlig och skapande verksamhet.

En idé kunde vara; under åren har det gjorts ganska många utredningar om scenkonst, om hur man ska skapa utbildning inom scenkonsten, hur man ska skapa utbildning inom musik, hur man ska skapa en kulturskola och om att utveckla filmverksamhet för det lokala samhället med flera människor som jobbar med film på Åland. Men ofta tänker vi för stort. Vi gör en jättefin utredning som resulterar i en rapport där man målar upp ett stort hus, massor med verksamhet, en massa anställda och en massa kostnader. Men vi tror att det skulle vara bättre, när man funderar på Alandicas framtid, att starta med någonting mindre, starta med en människa eller en kulturutvecklare, en delad projektledare som kan jobba med kursverksamhet, som kan jobba med evenemang, som kan jobba med uppsökande verksamhet och som inte sitter på landskapsförvaltningen, utan som en del av ett Alandica som börjar omvandlas till någonting annat där man kan dela på resurserna.

Det skulle också ge den uthållighet som saknas när föreningar ofta har små resurser. Kulturutövare som behöver göra sin grej så påläggs också ansvaret för att administrera, utveckla och leda verksamheten.

Vi tycker att man ska förhandla om ett partnerskap där det kommersiella och kulturen kan stöda varandra. Kanske man ska överväga ett kulturbolag om det finns en grogrund för det?

I det här sammanhanget vill jag också säga att Åland har redan ett kulturhus av rang. En vacker byggnad med låg tröskel och mycket aktiviteter, nämligen Mariehamns stadsbibliotek, ett fantastiskt ställe.

Det finns ett fint citat i programmet av Johannes Kananen att det är kulturlivets förtjänst att ekonomin kan utvecklas. Jag håller med. Jag hoppas att vi alla kommer ihåg det sen nästa gång som vi ska anta en budget och medel ska fördelas. Tänk bara på Kulturföreningen Katrina och ABF som i åratal har arrangerat kultur i Mormors trädgård, Ålands nya symfoniorkester, Mariehamns litteraturdagar, dokumentärfilmfestival och världsrekord i utgivna böcker per person i vårt samhälle! Vi har musikinstitutet, alla körer, dansgrupper och amatörteatergrupper. Vi lever i en explosion av kultur. Det är folk som engagerar sig, som uttrycker sig, som ifrågasätter och finner glädje och mening som spiller över till alla andra delar av livet. Tack, talman!

Tack, talman! Inledningsvis nämnde ledamot Fellman okunskap gällande filmstödet. Jag vill bara påpeka att det här handlar om andra prioriteringar.

Jag vill lyfta någonting klokt som ledamot Fellman sade om bibliotekens betydelse. Jag instämmer fullkomligt, de är jätteviktiga för det åländska samhället och att ålänningarna har tillgång till den här typen av information. Det är helt fantastiskt.

Sist men inte minst så vill jag ge ett stöd till ledamoten när hon sade att vi tänker ofta för stort och det gäller på flera perspektiv.

Jag tackar för stödet på de områden där vi är överens.

Jag vill hävda att det är precis så man har tänkt när det gäller filmstödet. Det är på en ganska liten nivå som ger en jättestor utdelning. När jag sade okunskap så menade jag det faktum att trots att vi under en lång debatt har pekat på hur filmstöd i liten skala kan ge väldigt stor utdelning så finns det ingen riktig mottagare för budskapet.

Tack, talman! Jag konstaterar likaledes att i den debatten framfördes flera andra alternativ som obundna hellre skulle prioritera.

Nu vet jag inte exakt vad ledamoten Kanborg menade. Men om jag inte minns fel så handlade det om att man borde prioritera vård, skola, omsorg och det var därför de här filmpengarna inte skulle ges till film.

Uttryckligen tycker jag att i den här debatten så kan man se hur en satsning på kultur - genom ekonomiska förutsättningar, genom strukturella förutsättningar och genom bättre lagstiftning - gör att ett samhälle blir starkare, mer resilient och också mer ekonomiskt framgångsrikt. Ett ekonomiskt framgångsrikt samhälle har råd med vård, skola, omsorg. Men tar man bort kulturen så är det inte ett framgångsrikt samhälle.

Tack, talman! Jag har hört tidigare också på ledamoten när hon resonerade om Alandica och dess framtid. Det är bra frågeställningar som ledamoten lyfte. Det är viktigt att vi har ett kulturhus på Åland där vi kan ha olika framträdanden. Vad som händer här framöver är väl att vi väntar på besked. Vad ska hända? Vi kan inte helt bli av med Alandica. Ledamoten resonerade om mindre kulturföreningar och att man kunde öka nyttjandegraden på något vis. Jag hoppas att ledamoten får gehör för de här åsikterna gentemot regeringen.

Tack, talman! I en kulturpolitisk debatt, som utgår från ett program, så tycker jag att man ska komma med idéer. Man ska komma med synpunkter hur man själv tycker att det kunde utvecklas, vilka värderingar och vilka prioriteringar som man ska göra.

För oss är det viktigt att Alandica blir mer öppet än det har varit tidigare, men att man också ser realismen i att allt inte kan göras på en gång. Men för oss är det viktigt att alla kommer i åtnjutande av Alandica. Som jag sade tidigare så finns det många ålänningar som aldrig har varit inne i Alandica. Det är en brist i sådana fall. Vi har byggt ett jättefint hus för kulturen, men väldigt många har inte råd att gå på de tillställningar som hålls där därför att biljettpriserna är ganska höga. Nå, då måste vi ändra på det.

Tack, herr talman! Det finns ju andra mindre saker också som man skulle kunna göra för att få flera besökare till Alandica. Ett exempel som landskapet kan göra ganska direkt handlar om friskvårdskupongerna som delas ut till alla landskapsanställda på ÅHS och i landskapsförvaltningen. Man har till exempel inte möjlighet att använda friskvårdsstödet för att gå till Alandica, vad jag vet i alla fall. Det är väl en sådan sak som man skulle kunna se på. Jag vet inte varför det är så, men man kanske ledamoten vet?

Nu är jag lite osäker på detta. Men min uppfattning är nog att en del av friskvårdspengarna kan användas för kulturevenemang. Rätta mig gärna om jag har fel. Det är min uppfattning att en del av friskvårdspengarna kan användas till massage och kulturupplevelser och så vidare. Sen vet jag inte hur det är med de kommersiella aktörerna som ordnar konserter eller föreställningar i Alandica och om de också accepterar sådana möjligheter.

Tack, talman! Jag tyckte att det var bra att ledamoten lyfte frågan om konsten och kulturen verkligen bara är en guldkant på tillvaron. Det var också något som en kulturarbetare nyligen lyfte i en debattartikel i en av våra lokala tidningar. Just konsten och kulturen är också själva grunden till mänskligt liv. Vi har ett citat i den kulturpolitiska strategin av Johannes Kananen som är docent vid Åbo universitet. Kultur och ekonomi är sammanflätade med varandra och genom kultur föds kreativiteten. Om vi tittar omkring oss så bara här i salen så finns det ju fler saker som handlar om konst och kultur, men också om design och allting annat. Kultur och konst är väldigt viktigt för utvecklande av själva välmåendet i ett samhälle.

Tack, talman! Jag hade en period i livet när jag var otroligt fascinerad av grottmålningar. I Frankrike, i Lascaux till exempel så finns det ett system av grottor där de tidigaste människorna år efter år har tagit sig in i det här grottsystemet. De målade sitt liv; de djur som de jagade och hur de gjorde det, hur de samarbetade och det är otroligt detaljrikt. Det är ju det som är konsten och kulturens mening, tänker jag. Genom att skapa så förstår man sig själv och förstår sitt liv.

Ett kulturpolitiskt program är ju lite fyrkantigt. Det ska handla om strukturer och finansiering. Men målet är ju att vi alla ska kunna vara fria människor som kan uttrycka oss genom den form av konst som passar oss.

Tack, talman! Det är väl just det som är det centrala, den här armlängds principen. Det ska vara en hörnsten i en demokratisk och öppen kulturpolitik som värnar om den konstnärliga friheten och säkerställer att konst och kultur kan utvecklas fritt och oberoende. Ibland pratar man om smal kultur eller bred kultur eller fulkultur, men det är väldigt viktigt för det skapar också nya tankar. Kultur ska på något vis också kunna vara och fungera som en kritisk röst i ett samhälle. Det handlar egentligen om en demokratisk process också, att ha ett vitalt kulturliv.

Tack ministern för den bryggan till mångkulturen.

Jag vill avsluta med att säga att fokus här är ju inte på "mång" utan på kultur, att alla individer skapar och förstår sig själv på olika sätt utgående från sina förutsättningar. Och om vi inte tillåter det, om vi begränsar människors möjligheter att förstå sig själva och skapa så som de vill så blir vi, med Astrid Lindgrens ord, bara små lortar.

Talman! Från den moderata lagtingsgruppen kommer både ris och ros till strategin. Det är en helt riktig utgångspunkt att "Ålands rika föreningsliv bidrar till välmående, delaktighet och ett variationsrikt fritidsliv över hela Åland."

Kulturen gör livet roligt på Åland och ett rikt kulturliv stimulerar innovationer. Ett mångsidigt kulturliv gör Åland till en bättre plats, en plats man vill bo på och en plats där en åländsk version av Figaros bröllop kan sättas upp under årets mörkaste tid. Bara en sådan sak.

Kulturen har också en viktig funktion i ungas motion och rörelse. När barn och ungdomar får ge kulturella uttryck tillsammans stärker det välmåendet och det skapas band som håller också utanför kulturfältet. "Kultur är hälsofrämjande och medför nytta långt utöver det kvantifierbara och mätbara", står det i strategin. Det här resonemanget hade gärna fått utvecklas och fått mera plats än denna mening.

Den 31 mars 2015 fattade moderate kulturministern Johan Ehn beslutet att införa enprocentsregeln i riktlinjer för konstnärlig gestaltning vid uppförande gällande nybyggnation och tillbyggnad av landskapets egna fastigheter. Det är i vårt tycke ett klokt och balanserat beslut med vettiga tröskelvärden. Vi är glada över att se den grundprincipen bekräftad i denna strategi.

Till kapitel 9 om finansieringsformer vill vi särskilt kommentera stycket där det står "landskapsregeringens stöd för småskalig näringsverksamhet inom kulturella och kreativa näringar ses över för att anpassas till enskilda företagares större möjligheter till utveckling och export." När landskapsregeringen gör denna översyn, då är det viktigt att undvika dubbleringar av redan befintliga system. De kreativa näringarna har redan i dag till exempel en rikstäckande försäkringskassa som ger branschen en viss anställningstrygghet.

Talman! Kulturen har en enorm betydelse för vår identitet och för vår självstyrelse. Vi är därför något förvånade över att kopplingen till självstyrelsens grunder och framförallt vårt svenska språk helt saknas. Det är uppseendeväckande. "Kulturen, inklusive det svenska språket och de lokala sedvänjorna, utgör grunden för Ålands självstyrelse", så står det ordagrant i den förra strategin från 2013. Och det är, talman, inga nationalistiska knätofsideal, det är grunden till varför vi står här idag.

Vi är för det andra också förvånade över att ordet svensk eller svenska inte nämns i strategin och därmed nämns inte heller kulturen som inkörsport för nyinflyttade i det åländska samhället. Talman, kulturen är ett viktigt medel för att skapa sammanhang i ett samhälle där en tredjedel av invånarna är födda någon annanstans. Vi saknar ett tydligt kulturpolitiskt fokus på sammanhang och det, talman, är viktigt.

Vi saknar också kopplingen till bildningssträvandena som var framträdande i 2013 års strategi.

Men riktigt överraskade blev vi över att den kulturpolitiska strategin inte ens ska remissbehandlas i utskottet. Alltså denna strategi, som med ganska stora ord betonar vikten av inkludering, vill regeringsblocket alltså inte att oppositionen ska inkluderas i. Det här känns nästan lite kuppartat, talman. Vi tror att den kulturpolitiska strategin hade vunnit på en utskottsbehandling. Indirekt så blir strategin nu enbart regeringspartiernas verktyg. Tack för ordet!

Tack, herr talman! Tack ledamot Valve för det anförandet. Det är oerhört glädjande att det åtminstone finns två partier här i salen som tycker att det är viktigt att det svenska språket och svensk kultur lyfts fram i ett centralt dokument för kulturpolitiken. Det gör mitt hjärta lite lättare. Det finns möjligheter i framtiden och hopp om att man kan ändra detta, om inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och gör det i samband med att man sätter det här i kraft.

Tack ledamoten Wikström för det stödet. Det är ju inga konstigheter, det här har vi gjort förut. I strategier och i regeringsprogram har kopplingen mellan kultur och svenska språket varit synnerligen framträdande. Därför är det något förvånande att den helt saknas i den här strategin.

Jag tycker att strategin nog hade vunnit på att inkludera oppositionen mera aktivt parlamentariskt i en referensgrupp eller i en utskottsbehandling. Det var synd att jag reagerade för långsamt idag när talmannen föreslog att den inte skulle utskottsbehandlas.

Det är förstås beklagligt, men vi får väl leva med det som det är och hoppas att man ändå, trots att man inte skriver det uttryckligen här, fortsätter att stöda den här typen av satsningar när tiden går framåt och det ska fördelas medel osv.

För mig är det ganska tydligt att de progressiva elementen i sittande regeringsblock har vunnit en stor seger här. Man går vidare med det här perspektivet. Vi ska vara precis som alla andra i vår närregioner, trots att vi är ålänningar, vi är öbor och vi är säregna här, precis som det står i Arbetarna, när självstyrelsen tillkom. Det är liksom grunden för varför vi är här, inte bara språket, men också den åländska kulturen.

Det finns plats för den typen av satsningar i kulturpolitiken utan att man helt tar bort allt ifrågasättande osv. Det är inte antingen eller. Men det här behöver finnas med och det finns plats för det.

Jag tror att signalen är väldigt tydlig från oppositionen vad vi tycker om det kulturpolitiska programmet. Det är också lite uppseendeväckande att det nämndes i remissversionen som sändes ut och sedan plockades det bort av landskapsregeringen. Oklart varför, men häpnadsväckande.

Tack, herr talman! Jag reagerade också faktiskt på bristen av kopplingen till integrationsarbetet. Det förs ju resonemang som man kan säga att hänger ihop med det, att vi har ett aktivt föreningsliv och sådant som indirekt kan kopplas till integrationen. Jag tycker också att det hade varit passande i dokumentet att föra ett resonemang om kulturpolitikens roll i integrationssammanhang. Där är det väl sedan igen så att det finns olika strategier för olika områden, olika rubriker och att det nämns integrationspolitisk strategi och så vidare. Men det är även någonting som man måste titta på i framtiden också, de här strategierna ska korrespondera med varandra, så att det är lätt att se hur de hänger ihop.

Talman! Jag instämmer till 100 % till den delen. Vi ska inte vara rädda för att lyfta det svenska språket och den åländska kulturen som nycklar in till det åländska samhället. Kultursektorns väldigt viktiga jobb är att skapa sammanhang både för infödda och för inflyttade, alltså för alla. Det är otroligt viktigt. Det är häpnadsväckande att inte det nämns.

Tack, talman! När man nämner de sakerna just i ett kulturpolitiskt program eller åtminstone i de kommande handlingsplanerna så är det också viktigt att man inte bara slentrianmässigt nämner att här på Åland pratar vi svenska och vi har självstyrelse och så vidare. Det måste ju också finnas en tydlig tanke med vad som behöver göras för att kulturen ska spela en ännu större roll i integrationen eller att integrationsarbetet ska integreras i kulturarbetet eller någonting. Det som jag är ute efter är att det också är viktigt att tänka när man en gång skriver in de här grejerna i ett program, vad man vill med det helt enkelt och hur man ser att det kan bli bättre.

Också det är lätt att instämma i, för en del sker automatiskt i och med att vi har ett rikt kulturliv. Det ger möjlighet att engagera sig och det ger möjlighet att lära sig koderna och lära sig språket. Men det skadar ju inte att ha en sammanhängande policy på området. Genom att göra det här så uppnår vi det här målet och det saknas också.

Tack, talman! Även om jag blev lite överraskad över ledamoten Valves ansats i anförandet så tror jag väl att vi sist och slutligen har en ganska gemensam syn på kulturen.

Jag vill kommentera det faktum att talmannen föreslog att det här inte skulle utskottsbehandlas och det var en följd av diskussionen i talmanskonferensen, där åtminstone inte jag hörde någon som sade att det här är någonting som vi vill utskottsbehandla. Vill ledamoten Valve föreslå att det utskottsbehandlas så kommer vi att stöda det. Jag tror inte att regeringen har någon som helst önskan att undertrycka någon åsikt. Vill ledamoten föreslå det, så kommer vi att stöda det.

Tack, talman, för denna oväntade utsträckta handen. Ja, jag vill föreslå det, men jag tror att formalia bjuder att jag måste göra det i ett anförande. Jag får återkomma till det.

Det är ju alltid lagtinget själv som bestämmer om något ska utskottsbehandlas eller inte. Det var därför som jag blev lite överraskad över att ledamoten inte var medveten om att den frågan har diskuterats i talmanskonferensen och där rådde enighet. Eller åtminstone hörde jag inte någon som motsatte sig det, med den motiveringen att vi har haft ganska många meddelanden som har hanterats ganska summariskt i utskottsbehandlingen. Det behöver absolut inte vara så i det här fallet. Jag välkomnar möjligheten för kulturfältet att bli hörda i den här saken.

Men jag understryker igen att det fanns ingen avsikt att försöka undertrycka någon eller hålla oppositionen utanför.

Talman! Jag blev uppriktigt överraskad när talmannen föreslog att det inte skulle utskottsbehandlas och frågade om någon var emot det, men jag spinner inte vidare på det. Jag noterar och uppskattar den försonande gesten från ledamoten Fellman.

Talman! Jag är rädd att ledamoten kanske inte uppskattar mitt inlägg så mycket som ledamoten uppskattar Nina Fellmans.

För det första så hade vi en diskussion i talmanskonferensen kring huruvida vi skulle utskottsbehandla det här meddelandet eller inte. Vi var eniga om att vi inte skulle göra det. Man måste också komma ihåg vad ett meddelande är. Ett meddelande är en viljeyttring från landskapsregeringens sida i vilken riktning man vill gå. Sen är det också så att det efterfrågas hela tiden här i salen parlamentariska kommittéer, arbetsgrupper och så vidare. Vi som sitter i opposition måste respektera att vi har en regering och vi måste också låta dem få regera. Det är kanske märkligt att säga det från oppositionsbänken, men var sak har sin plats. Vi från oppositionens sida ska kritiskt granska det som regeringen levererar eller inte levererar.

Sedan vill jag bara säga att jag ger mitt stöd, att det saknas språk och kultur och lokala sedvänjor. Självstyrelsen saknas i meddelandet.

Just med tanke på det sistnämnda så skulle det vara en stor fördel att utskottsbehandla det och ge lag- och kulturutskottet möjlighet att väga in de olika målen mot varandra. Jag menar nog att en så här viktig strategi, som är en väldigt viktig drivkraft i det åländska samhället och som gör anspråk på att sätta agendan för två mandatperioder framåt, bör förankras bättre och bör utskottsbehandlas.

Talman! Till den delen så är vi inte ense och det behöver vi ju inte vara heller.

Det som jag saknar i det här meddelandet är själva basen för självstyrelsen. Det finns inga skrivningar om det svenska språket. Det finns inga skrivningar om vår egen kultur utan ramen känns i mitt tycke lite luddigt. Jag skulle gärna ha haft ett stabilare fundament. Visserligen är 38 % av alla ålänningar inflyttade hit och det betyder inte att inte de också har rätt till sin kultur. Men vi måste ju också våga vara stolta över vår egen kultur och de kulturgärningar som här sker. Jag menar, vem ska annars vara det om vi inte själva står upp för den?

Jag håller faktiskt i princip med. Det skulle ha fodrats ett stabilare fundament. Ett stabilare fundament får man bland annat genom att involvera flera. Är det enbart sossar, liberaler och någon från Centern som skriver ett program, då blir det på ett sätt. Har man med hela det politiska fältet och ger dem möjlighet att ge input och synpunkter, då blir det något annat också.

Tack, talman! Tack ledamoten för både ros och kritik. Det uppskattas och det är så det ska vara i en demokrati.

Kulturen är en viktig drivkraft. Det åländska kulturarvet tycker jag ändå att lyfts in, men det att det svenska språket saknas så kanske är det så att man ibland kanske tar det lite för givet, just vår åländska självstyrelse där vårt svenska språk, kultur och lokala sedvänjor är själva fundamentet. Men det är ju det som är själva fundamentet också i den kulturpolitiska strategin. Sedan är det naturligtvis en utmaning hela tiden att se till att ha en inkluderande kultursektor. Det handlar också om våra nya ålänningar och att de känner sig inkluderade i det åländska samhället. Jag anser också att i det kulturpolitiska programmet är ju målet att få det mer rättvist och inkluderande där alla ska vara med.

Talman! Jag är glad över den repliken. Det skulle inte ha skadat med lite mera fokus på det svenska språket och vår autonomi med tanke på vad som har stått i tidigare kulturstrategier. Den här kulturstrategin är uppbyggd, om man nu ska säga både positiva och negativa saker, så att de beslutspunkter som finns är väldigt kompakta och lätta att förhålla sig till. De är också lätta att kritisera och lätta att bilda sig en uppfattning om och för det ska landskapsregeringen ha ros.

Tack, talman! Tack för den rosen, ledamoten. I den kulturpolitiska strategin har vi också med en tidsaktivitetsplan. Under våren 2025 är tanken att strategin ska kompletteras med indikatorer och nyckeltal. Där tycker jag nog att man liksom kan ha indikatorer och nyckeltal och se vilka som tar del av kulturen. Vi måste också hitta någon form av mätinstrument. Om vi idag kan gå på olika kulturarrangemang så kan vi också titta lite runt omkring oss och se hur många nya ålänningar som faktiskt kommer till våra kulturarrangemang? Det är också viktigt att vi ser oss själva i spegeln. Hur inkluderar vi ytterligare?

Ja, och kring det så hade det varit fint om man skulle ha skrivit några meningar i kulturstrategin om hur vi kan inkludera och även lyfta det breda kulturutbudet i sig själv som en styrka i inkluderingsarbetet. Vi har ett otroligt spännande samhälle som vi bor i. En tredjedel av dem som bor på Åland är födda någon annanstans än på Åland och att detta samhälle ändå funkar så bra som det gör är ganska häftigt. Jag tror nog att kulturen har varit en väldigt starkt bidragande orsak till att det funkar så bra. Det är ganska lätt att komma in via kulturlivet i vissa delar av det åländska samhället, lära sig svenska och lära sig några av koderna och det är en styrka.

Tack, herr talman! Det är välkommet med en kulturpolitisk strategi och en kulturpolitisk debatt i lagtinget. Jag vet inte när det skedde senast.

Först vill jag från Hållbart Initiativ naturligtvis slå fast att kultur ska erbjudas alla genom hela livet, från minsta barn till äldsta vuxen. Jag vill också slå fast att det är ett samhällsansvar att säkra förutsättningarna för ett rikt kultur- och konstliv. Det är inte helt upp till marknaden. Om detta kan man föra ett långt resonemang som innefattar allt från att makt är pengar, det finns mainstream och så finns det de som ska ha möjligheter att ifrågasätta mainstream och erbjuda något annat. Även i en farled som trafikeras väldigt sällan så måste det ibland finnas en fyr som min professor på Teaterhögskolan sade. Det betyder att även fast inte så många människor kommer och njuter av och upplever ett konstverk så har det konstverket ett egenvärde och kan spela en stor roll ändå. Allt går inte att mäta i box office.

Vid sidan av konsten, som jag gärna tar lite skilt när det gäller de här diskussionerna eftersom konsten är ett område som har lite andra förutsättningar och aspekter än vad till exempel kulturarvet har. Även fast alla ryms inom samma politikområde så tänker jag att konstens uppgift är att reflektera, att ifrågasätta och att hitta nya saker, medan kulturarvet och museerna naturligtvis handlar mer om att lyfta vårt arv och varifrån vi kommer, även fast konsten och kulturarvet kan ha väldigt många gemensamma beröringspunkter.

Vad gäller konsten så ser vi från Hållbart Initiativ det som väldigt viktigt att konsten i vårt samhälle har en roll som är mycket mer än att bara erbjuda lite underhållning eller så vidare. Det är just att ifrågasätta, komma åt och till exempel hjälpa samhället och hjälpa oss att komma åt flera av de stora utmaningar vi står inför när det gäller överkonsumtion, när det gäller sociala klyftor och när det gäller psykiska sjukdomar. Orsaken till detta är ju att konsten har ju en tendens att röra sig i gränslandet där man ifrågasätter normer, man ifrågasätter det gällande och man ifrågasätter de rådande sanningarna. Till viss del så är ju det någonting som måste göras när man ska komma åt några av våra stora samhällsutmaningar.

Vid sidan av konsten och kulturens stora vikt och betydelse för vårt samhälle så bidrar ju också ett rikt konst- och kulturliv till att locka människor till Åland, både turister men också för studier och för att flytta hit helt enkelt. Det är en viktig aspekt när man väljer en boningsort.

Vi från Hållbart Initiativ vill också lyfta att kulturpolitiken ska främja jämställdhet, icke diskriminering, tillgänglighet och främst barns rätt till konst och kultur. Här hade vi en liten diskussion i partiet. Jag sade först: Hur går det då med armlängdsprincipen? Politiken ska inte gå in och rådda i kulturfältet allt för mycket, om vi säger att kultur för barn ska prioriteras mer än andra. Men vi kom ändå fram till att det är där som fröna sås. Jag har hört från folk som har haft kurser på gymnasiet att de har ställt frågan i klassrummet; hur många här har gått på en teaterföreställning? Då är det en eller två som räcker upp handen. Det är klart att blir man inte erbjuden möjligheterna att ta till sig olika konstyttringar, gå på muséer eller vad som helst inom den här sfären så är det ju stor risk att man inte gör det sen när man blir äldre heller. Därför är det en investering för allting, att vi satsar lite extra på barnen.

Jag vill också lägga till det som ledamoten Listherby också nämnde, kopplingen till hälsan. Inom många områden, både för den psykiska hälsan, för barn och för ungdomar men också för demenssjuka, så finns det saker att göra inom kulturfältet som vi kan ta i beaktande.

Talman! Den här strategin är övergripande och sträcker sig över sju år. Varje år ska landskapsregeringen anta en handlingsplan. Vi välkomnar den här långsiktigheten. Samtidigt så utgår jag ifrån att de kommande handlingsplanerna blir rejäla dokument och att de förankras noga med de aktiva kulturarbetarna och konstnärerna, men gärna också i någon slags medborgardialoger för att lyssna in vad kulturkonsumenterna, brukarna tycker.

För är det någonting som framgår när man läser remissvaren till den här strategin så är det hur otroligt mycket arbete det finns att göra inom kulturpolitiken. Det är mycket som saknas, det är mycket som är eftersatt och samtidigt finns det saker som börjar brinna lite i knutarna och där tiden börjar bli en faktor.

Därför är det ju nu ytterst viktigt att den här kulturpolitiska strategin blir ett startskott för en aktiv kulturpolitik som inte bara förvaltar utan också börjar börja jobba mera än hittills.

Vi från Hållbart Initiativs sida kommer att följa de här handlingsplanerna väldigt noga. Där vill jag också återigen nämna i sammanhanget att det är glädjande att kulturfältet, också främst de professionella konstnärerna, på Åland nu börjar organisera sig. Jag vill rikta ett varmt tack till alla kulturarbetare och konstnärer som deltar i det arbetet. Det är bra att organisera sig.

Vi stöder att landskapsregeringen ska ta fram indikatorer och nyckeltal som möjliggör resultatmätning. Det är ju kopplat till att när man vet siffror och när man mäter så vet man. Det kan också leda till att en liten del av det här lite "klapp-på-huvve-mentaliteten" gentemot kulturfältet och kultursektorn försvinner när vi vet vilket värde det genererar. När vi vet hur många som sysslar med kultur och när vi vet hur många som njuter av det som publik och besökare, så då står man inte sedan här och ser kulturpolitiken lite som något som är gulligt vid sidan om, utan det är ett fundament i vårt samhälle.

Talman! Några konkreta punkter ur programmet vill jag lyfta. Armlängdsprincipen är jätteviktig. Det är ett intressant begrepp. Tanken är förstås att politikerna inte ska in och snurra i de konstnärliga valen. Vi stöder att sakkunniga kommer in i processerna mycket starkare, även om också det kan bli ett problem eftersom sakkunniga på Åland ofta också själva är aktiva konstnärer eller inom kulturfältet. Där kan det uppstå lite andra problem också med jävsproblematik och annat. Men det ska bli intressant att se vad landskapsregeringen landar i.

Från Hållbart Initiativ sida skulle vi gärna se en fortsättning och en fördjupning av projektet Kulturkraft som kostnadsfritt erbjuder kultur till skolorna. Vi från Hållbart Initiativ skulle gärna se en motsvarande kulturcentral där skolor och äldreboenden med flera kunde beställa olika kulturevenemang kostnadsfritt eller till ett reducerat pris.

Det är bra att landskapsregeringen aviserar en bibliotekslag. Det har talats om en bibliotekspolitisk strategi, men där noterar jag att i remissvaren och i diskussionen lyfts att det också skulle behövas en museistrategi. Det har funnits på bordet under flera år vad vi ska göra med utbildningen inom scenkonsten, till exempel. Kanske det behövs en scenkonststrategi. Här vill jag bara flagga för att det är jätteviktigt att de här strategierna hänger ihop, att de går att följa och att de hänvisar till varandra på rätt ställen, så att det är lätt att följa resonemangen för att få helheten klar för sig.

Jag vill också lyfta biblioteken. Som sagt, biblioteken är oerhört viktiga. De är viktiga demokratiska rum som förmedlar kunskap och samtal, men också rum som erbjuder tystnad. Ett tillåtande rum där det är okej att gå in tyst och leta efter en bok eller leta efter kunskap och inte behöva höra det här smattret och bruset som finns runt öronen på oss i dagens samhälle. Vi från Hållbart Initiativ har lyft att även om bibliotekens kärnuppdrag är och ska vara litteratur och media så finns det stora bibliotek i vår omvärld som har börjat utvidga verksamheterna till även andra låne- och delningstjänster. Det här tycker vi från Hållbart Initiativs sida att är jätteintressant. Skulle man kunna erbjuda möjligheter i biblioteken att komma dit och sy eller en inspelningsstudio eller vissa arbetsverktyg eller 3D printrar och instrument med mera så skulle det stärka delningsekonomin.

Jag vet att jag går lite över tiden, talman. Jag ber om ursäkt för det.

Slutligen det som också har diskuterats en del under den här diskussionen, som också Hållbart Initiativ har starka åsikter och som är brådskande är Alandica. Det nuvarande avtalet går ut den 31 december 2028. Det är den här regeringen som måste inleda arbetet med det nya avtalet och tänka igenom vad man vill ha för verksamhet i huset. I det här arbetet så bör landskapsregeringen har nära kontakt med sakkunniga. I den utvärderingen ska man ta med föreningarna, publik, olika åländska konstnärer och andra som har varit verksamma där.

Det har lyfts från verksamheten att hyrorna i utrymmena i Alandica är dyra, krångliga och lite orättvisa gentemot de professionella produktionerna. Amatör produktioner får lägre hyror jämfört med de professionella och då ska vi komma ihåg att en amatör produktion har ju inte samma lönekostnader följaktligen som en professionell produktion har. Sådan här aspekter är jätteviktiga. Vi måste komma till bukt med hur vi ser på våra professionella konst- och kulturutövare på Åland.

Vi minns alla den infekterade debatten för 25 år sedan, som jag inte ids åter dra här, där det blev en clash mellan proffs och amatörer inom Teater-Åland. Vi har kommit vidare från det, men vi hoppas att landskapsregeringen tar det här på allvar. Vad ska förutsättningarna vara för professionella konst- och kulturutövare på Åland?

Tillbaka till Alandica, herr talman! Vi vill se ett levande, öppet och tillgängligt hus för alla åldrar. Det ska finnas workshops, utställningar, konserter, föreställningar och café så att det blir en naturlig träffpunkt. Huset ska vara en knytpunkt för kulturen på Åland. Det ska finnas möjligheter till öppna scener, öppna debattmiljöer och grupprum för kreativa processer osv.

Jag skulle egentligen vilja föreslå, om inte den tanken redan finns hos landskapsregeringen, att redan nu tillsätta en kommitté som tittar på det här. Det tror jag att skulle vara viktigt. Här finns så mycket tankar som har frodats under de här åren och det kommer att ta tid att sortera i dem. Det är ett tips till kulturministern.

Avslutningsvis, talman, angående utskottsbehandlingen så tycker jag att det var en intressant situation som uppstod här alldeles nyss när regeringssidan öppnade upp för utskottsbehandling som svar till ledamoten Valve. Jag föreslår därmed utskottsbehandling, inte bara i första hand för att politikerna ska få sitta där och tycka och tryna, utan för att en utskottsbehandling ger möjlighet till de höranden som behövs i den här processen. Tack, talman!

Tack, talman! Det var ett långt anförande som hade väldigt mycket innehåll och det är ju bra. Det är härligt att höra att de här politiska frågorna väcker tankar och idéer. Och det är ju det som det handlar om, att komma med tankar och inspiration.

Det som jag tänker speciellt lyfta är kommande handlingsplaner. Jag uppfattade ungefär som att ledamoten förväntade sig ett stort gediget skriftligt material kring själva handlingsplanen. Tanken är nog att i varje Ålandsbudget komma med mera konkret vad man kommer att arbeta med under året. Det centrala och viktiga i det här är ju att vi agerar och gör saker och inte håller på att producerar massvis med papper hela tiden. Det måste vara mer action.

Tack, talman! Nej jag vill absolut inte ha en massa papper kring det här, kulturministern. Jag håller verkligen helt med, det ska inte vara en massa fluff och ord. Jag menade förstås att granska handlingsplanerna för att se att där finns konkreta förslag på saker som måste göras. För som jag lite var inne på i mitt replikskifte med ministern tidigare också så när man läser det här remissutlåtanden så är det en oerhörd mängd med förslag och tankar. Jag hoppas att de här handlingsplanerna kommer att hjälpa till att sortera ut och prioritera i den mängden information.

Tack, talman! Sedan tycker jag att det var bra att ledamoten håller med om att vi behöver prioritera just kultur för barn och unga. Precis som ledamoten sade så är det här som man lägger ett frö. Det är många barn och unga som inte ha fått ta del av kulturen eller fått inspiration att själv vilja bli kulturutövare på olika sätt. Därför är det ju väldigt viktigt att man ser till att det finns kultur och att det finns möjligheter att barnomsorgen och grundskolan får ta del av kulturen så att man får det här fröet.

Inom Ålands musikinstitut så får barn komma och uppleva Gävle Symfoniorkester, en riktig symfoniorkester och det är jätteviktigt.

Tack, talman! Där är vi helt eniga, man vet aldrig vilket frö det kan så. Jag minns förstås själv olika teaterföreställningar som jag var på som liten och som jag inte skulle ha varit på om jag inte hade tagits dit av skolan eller så, och vad det innebar för mig. Det är oerhört viktigt.

Vet man inte vad man vet så kan man vara nöjd, men ju mer man vet om någonting så desto mindre inser man att man vet. Vi måste erbjuda möjligheter, vi måste erbjuda de här skolbarnen och barnen möjligheter att bekanta sig med det som finns.

Tack, herr talman! Jag fortsätter lite på det spåret. Ledamoten var inne på det här med armlängdsavstånd och det finns ju trots allt prioriterade satsningar här i det här programmet. Är det rätt att man prioriterar? Sedan kom ledamoten fram till att ja, det är rätt. Jag instämmer, det är absolut rätt att det finns vissa prioriteringar i det här programmet. Att prioritera barn och unga, det är där som värderingarna grundas och det håller jag med om. Men hur ser ledamoten på att man också kunde ha med i prioriteringarna att vi också pratar om traditioner? Man pratar om barn och unga. Jag vet faktiskt inte hur det är idag i våra åländska grundskolor om man ens sjunger Ålänningens sång när man går ut skolan? Lär man sig den? Är det någonting som finns med, att man faktiskt ska lära sig Ålänningens sång eller i varje fall sjunga den vid vissa tillfällen? Det är ett exempel på någonting som borde finnas med enligt mig. Men då behöver det finnas med en text också om traditioner.

Tack, talman! Jag tror att det som ledamoten Wikström pratade om är någon slags kanon som vi ska fastslå, där vi säger att ur vår kulturskatt och hur vår åländska kultur och konst så är det här viktigt för våra barn att bekanta sig med och lära sig. Först och främst är jag ganska säker på att man i olika sammanhang i det tidiga livet kommer i kontakt med Ålänningens sång på samma sätt som man kommer i kontakt med olika jultraditioner och så vidare. Jag är ganska skeptisk till att börja med en sådan här kanon verksamhet, åtminstone initierat politiskt. Om sedan enskilda lärare väljer och lyfta Ålänningens sång på ett visst sätt så det lägger jag mig inte i. Men det finns lite risker och avigsidor med det.

Tack, herr talman! På den punkten kan vi vara ense om att vi är oense. Jag anser att det är väldigt viktigt att vi just värnar de här traditionerna och att vi lär nästkommande generationer att vörda dem också. Jag ser inte ett motsatsförhållande att kulturen kan vara kritisk till sin samtid fast man säger att det här är viktigt. Men det här är också viktigt.

Problemet är att det här programmet lyfter bara upp ena sidan. Man lyfter inte fram traditionerna, lite grand på slutet så lyfter man fram kulturarvet som ledamoten Egeland var inne på. Men det är tydligt att det inte är prioriterat. Det är troligtvis en ganska känslig fråga. Jag förstår inte varför?

Hur som helst, jag tänker också resonera lite om stöd och levnadsvillkor för kulturen. Finns det inte en risk i detta? För om man stöder en viss sektor alltför kraftigt, så om man inte får ta del av det stödet så kan man inte utöva någon verksamhet, för alla andra får ju stöd. Vi vet till exempel i dag att alla bönder får ju stöd och det går i princip inte att odla någonting som man inte får stöd för.

Som alltid stödpolitik så finns det fällor att gå i och det måste man ju vara medveten om också när man ser över stöden till kulturarbetare och professionella konstutövare. Men där känner jag ingen oro, utan jag tycker inte att det är ohemula krav man kommer från sektorn. Jag tycker att det finns många konkreta förslag på hur deras tillvaro kan förenklas och hur det kan bli bättre för Åland som helhet. Jag ser inga spöken på det viset där heller.

Tack, herr talman! Tack ledamot Röblom för ett intressant anförande. Det är ju alltid en balans när man pratar om kultur. Det blir en balansgång så fort man går in i en diskussion. Det är därför som det kan vara svårt för många att diskutera kultur på ett politiskt plan. Det är därför ofta som vi saknar det i debatten, men vi behöver lära oss det och vi behöver kunna diskutera det oftare.

Röblom nämnde att marknaden inte kan styra all kultur. Jag håller delvis med om den saken. Man behöver hitta ett mellanting där också. All kultur ska ju inte leva enbart stöd, men all kultur kan inte heller överleva bara på marknadsförutsättningar. Marknaden styr dagens utbud med det som personer vill ha idag. Men vi ska komma ihåg att till viss del så måste man också ge förutsättningar för alla typer av kultur att överleva även för framtiden. Vi har många exempel i musikbranschen där artister blivit kända efter sin död eller där sånger har blivit uppmärksammade i efterhand.

Som sagt, jag vet att de här stöden är en klurig fråga och främst när det gäller till kulturen, för det blir lätt en värdefråga. Den där pjäsen som var så rolig så den tycker jag att ska ha mycket större och den där förstod jag inte riktigt så den ska inte något stöd. Att försöka hitta kriterierna för en vettig politik är utmanande. Jag säger inte att det inte finns delar av kulturfältet som funkar på marknadsmässiga villkor och så ska det också fortsätta naturligtvis.

När det gäller det förstnämnda, som ledamoten var inne på, så tycker jag att definitionerna är en mycket intressant fråga och det tycker jag att borde tas med i det fortsatta arbetet med det här. Kultur, kulturarv, konst, avgränsningarna och definitionerna borde bli tydligare för att vi ska kunna diskutera.

Tack, herr talman! Det är därför som man hastigt skjuter över mål när man börjar prata om avgränsningar och ska börja styra den saken. Vi politiker från offentligt håll ska ge förutsättningar. Det behövs ekonomiska ramar för att kulturen ska kunna verka. Kulturen ska vara fri, men människor måste fortfarande äta, ha något av att leva av och därför behöver man sätta ekonomiska ramar. Ramarna behöver göras så att de bildar förutsättningar även för dem som exakt idag inte är jättepopulära. Det är en demokratisk fråga. Vi måste kunna möjliggöra satir av dagens samhälle. Utan den fria konsten så har aldrig demokratin egentligen kunnat funka. Satiren måste finnas där. Skulle man börja styra vad som ska få synas och höras, då är vi också illa ute rent demokratiskt. Det här är en väldigt, väldigt bred diskussion. Det måste kunna hanteras. Förutsättningarna för att diskutera det är väldigt vida och väldigt avancerade.

Tack, talman! Det glider ju lätt över, som vi har märkt under den här diskussionen, till diskussioner om identitet och den egna uppfattningen om saker och ting. Det gör det klurigare.

När det gäller stödpolitiken så tycker jag att det som nu verkar ske är bra, att landskapsregeringen tar de utbildade professionella konst- och kulturutövares situation mera på allvar och att vi behöver en politik för det. Det är inte så konstigt för under en lång tid så var det ju hobbyverksamhet, den så kallade amatörverksamheten, som var rådande på Åland, och det är det ju delvis ännu. Men det har ändå under de senaste 25 åren utbildats många ålänningar inom olika konstsektorer och då behöver vi också några slags tankar och politik härifrån hur vi ska ta hand om deras kompetens.

Tack, talman! Ledamoten har flera gånger efterlyst en form av scenkonststrategi eller någon form av plan för scenkonsten. Det gjordes ju ganska nyligen en utredning om scenkonstutbildning och det lämnade sin rapport med olika rekommendationer. Vi är världsbäst på att göra utredningar och lämna rapporter. Men sen följande steg, att komma i gång med någonting är vi inte så bra på. Därför har jag försökt närma mig just till exempel scenkonsten med förslag att man skulle börja i lite mindre skala. Man skulle börja med en projektledare eller en verksamhetsledare kanske på deltid, kanske i kombination med någon som också jobbar med filmutbildning och bara börja jobba. Istället för att göra en utredning till som hamnar på hyllan och inte leder någon vart. Hur ser ledamoten på det?

Jag noterade själv att jag var lite otydlig där. Det var inte min mening att föreslå en scenkonststrategi, utan jag tog det som exempel på att i den kulturpolitiska strategin så nämns olika strategier; biblioteksstrategi och museistrategi. Just för att undvika det som ledamoten Fellman är ute efter, att det skapas en massa bokluntor som inte leder någon vart, så måste de här strategierna kopplas samman så att de hänger ihop så att de bildar en helhet som gör att de leder vidare sen i konkreta åtgärder. Nej, jag föreslår inte en scenkonststrategi i nuläget.

Jag tycker att vi på Åland har många väldigt duktiga konstnärer och kulturarbetare för vårt ringa befolkningsantal. Vi är bara 30 000 människor och det kanske vi ibland glömmer bort när vi drömmer om teatrar och allt det här. Tanken att man skulle börja med en person som utvecklar till exempel en kursverksamhet eller olika evenemang i en konkret och lite mindre skala så att man kommer igång med ett samarbete och kanske kan hitta andra. Jag tycker på något sätt att det är den nivån som ofta saknas på Åland. Vi har landskapsregeringsnivån som jobbar med strukturer och finansiering och vi har utövarna, men detta däremellan saknas.

Tack, talman! Jag har själv funderat på det kopplat till hur Alandica kultur och kongress ska utvecklas. Jag tycker att det var intressanta tankar som ledamoten Fellman förde fram, I samband med Alandicas nystart så skulle man kunna ha just en sådan funktion som ledamoten var inne på kopplat till Alandica. Då får man ju flera flugor i en smäll förhoppningsvis. Huset får mera liv men sedan blir det ringar på vattnet i form av vad det kan ge. Jag håller med om att lika lite som jag tycker att landskapsregeringen ska bli allt för operativ i olika sammanhang så saknas det där mellanskiktet, arrangörsskiktet på något vis. Det är intressant tankar.

Tack, talman! Bästa ledamöter, jag gör som ledamot Wille Valve, jag ger lite ros och lite ris.

Först så tycker jag nästan att det är en prestation att landskapsregeringen har fått fram en kulturpolitisk strategi med handlingsplaner med tanke på den mycket breda floran av remissvar som kom in med både högt och lågt, på övergripande plan och med detaljer. Det tycker jag att är bra.

Till skillnad från andra ledamöter här i salen så ser jag ju att de direkta handlingsplanerna kommer att återfinnas i budgeten och då har man ju möjlighet att ta ställning till både det ena och till det andra.

Det som jag saknar är skrivningar om självstyrelsen. Den förra texten, när Johan Ehn var utbildningsminister och lantrådet hette Camilla Gunell, började så här: "Kulturen, inklusive det svenska språket, och de lokala sedvänjorna utgör grunden för Ålands självstyrelse." Det kanske är självklart, men det borde ändå finnas med.

UNESCO har definierat ordet kultur på följande sätt: "Kultur kan anses omfatta hela det komplex av andliga, materiella, intellektuella och känslomässiga egenskaper som kännetecknar ett samhälle eller en grupp i samhället." Vi måste våga vara ålänningar. Vi måste våga stå upp för vår kultur och våra traditioner. I min värld är det så att den som har valt att flytta hit till Åland, ungefär 38 % av dem som bor här nu, de är ålänningar. Om de själva vill kalla sig ålänningar så är det en ålänning i min värld. Inte kan man ju bestämma att du måste vara född här bara för att få vara ålänning, utan de som väljer att flytta hit och känner sig som en ålänning, så den är välkommen. Absolut!

Jag tycker att det här med kultur egentligen är ganska svårt, om jag ska vara helt ärlig. Det finns liksom inga definitiva gränser. Jag känner ibland att min tankeverksamhet verkligen blir besvärad av det när det kommer så mycket olika input, speciellt om man läser remissutlåtandena. Det fanns en klok kvinna som sade åt mig en gång att om du tycker att det är svårt att definiera kultur så kan du tänka att det finns kultur på Åland och så finns det åländsk kultur. Och det ena utesluter inte det andra.

Jag tänker helt kort gå igenom de här sju rubriksättningarna som ni har och ge lite kommentarer till det.

Den första är Konsten och kulturens egenvärde och frihet, det tycker jag att är jättebra. Jag tycker att det är bra skrivet, det är välformulerat och jag stöder de mål som finns där.

När man sen kommer till Utvecklad statistik för mätbara stödinsatser så vill jag återkoppla lite till det som ledamot Anders Ekström sade i ett annat anförande i måndags. Vi behöver mera statistik och vi behöver mera siffror för att kunna göra jämförelser, för att se åt vilket håll vi går och hur saker och ting utvecklas. Det är inte alltid för att för att ta bort någonting, utan bara för att säkerställa och veta i vilken riktning utvecklingen sker. Det här vet jag inte, men jag hoppas att det är möjligt att använda ungefär likartad statistikföring som man har i Finland och Sverige. Annars blir det ju väldigt svårt att jämföra oss med kringliggande regioner.

När det gäller Kreativa näringar så måste jag ärligt tala säga att jag förstår det inte. Jag förstår absolut inte detta med kreativa näringar. I min egen värld så är kreativa näringar konstnärer, fotografer och designers. Nu är det helt plötsligt IT-tjänster, totalt 270 stycken ägnar sig åt kreativa näringar. Ja, det kanske är så, det är bara jag som liksom inte har förstått att man ska införliva dem i kreativa näringar. Var går gränsen? En vägingenjör här i landskapsregeringen får nog vara ganska kreativ många gånger för att skapa nya vägar och bygga broar, men då är man tydligen inte det. Men om man jobbar inom parti- och detaljhandel med papper, då är det en kreativ näring. Jag måste faktiskt säga att jag har jättesvårt att förstå det. Jag försöker inte vara ironisk. Jag tycker bara att det är lite svårt att förstå. Jag kan delvis ta felet på mig själv för att jag inte har fördjupat mig tillräckligt mycket i ÅSUB:s statistik, men inte är det helt lätt.

När det sedan gäller Tillgänglighet, mångfald och inkludering så är det jätteviktigt. Förra lördagen var jag på en tillställning som biblioteks- och kulturnämnden ordnade i Brändö. Det var Kristina från Duvemålas resa som biblioteks- och kulturnämnden stödde och det var åtminstone två föreställningar i Brändö. Då går man nästan man ur huse i skärgården och då blir det också det här sociala sammanhanget som är så jätteviktigt på små orter. Där är det viktigt att man inte alltid heller räknar antal. Hur många var det som kom? Vi kommer aldrig att få en föreställning i Brändö som går ekonomiskt runt, men jag tycker ändå att det är viktigt att den finns.

Jag hoppar över Digital tillgänglighet och digitala verktyg. Jag har för lite egen kunskap för att kunna säga någonting där.

Men när det gäller Kompetensförsörjning och förbättrade verksamhetsformer så kan jag tycka att det var lite synd att vi i den förra regeringen inte tänkte lite längre när Åland fyllde 100 år. Vi hade ju faktiskt kunnat ta fram två eller tre kulturstipendium som hade fått rulla på under några år. Det kan jag själv kanske tycka att inte var riktigt som det skulle.

Sen har jag också lite andra tankegångar, saker som jag saknar. Jag är förvånad över att man inte gör någon som helst koppling till utvecklings- och hållbarhetsagendans sociala mående. I punkt 1 i hållbarhetsagendan så talar man om välmående människor vars inneboende resurser växer. Där måste det finnas en möjlighet att ta del av kultur. Du kan inte växa som individ om du inte har möjlighet att ta del av kultur. Jag förstår inte varför man inte har gjort en tydligare koppling mellan den sociala hållbarheten och det program som vi har framför oss nu. Samma sak gäller med mål fem Attraktionskraft för boende, besökare och företag. Jag hade gärna sett en starkare koppling till den sociala hållbarheten. Jag ska inte säga det flera gånger nu.

Det som jag också undrar, vem är det som ska verkställa allt detta? Jag menar kulturbyrån är ju inte direkt nerlusad med tjänstemän, om man uttrycker det så. De har ju ganska mycket redan. Det som man vill organisera upp här nu kräver ju tankeverksamhet och det kräver arbetstid. Det skulle vara intressant att höra hur landskapsregeringen resonerar kring den delen.

Sen vill jag också säga att biblioteken, speciellt ute på landsbygden och i skärgården, är oerhört viktiga, inte bara för att låna en bok utan även för den sociala gemenskapen. Biblioteks- och kulturnämnden gör många gånger ett jättearbete ute i det tysta.

Det som jag saknar har jag redan nämnt. Det är rötterna till vår självstyrelse; språk, kultur och lokala sedvänjor är ändå vårt fundament. Det betyder inte att vi ska utesluta annan kultur på Åland, men vi måste våga stå upp för våra egna rötter. Tack för att ni har lyssnat!

Tack, talman! Tack ledamoten för både ros och ris och också intressanta synpunkter.

Jag sade till ledamoten Valve tidigare, och det var väl därför som jag också lyfte det i mitt eget anförande innan synpunkterna kom, att kulturen är en av hörnstenarna i självstyrelsen. Det är självklart att vårt svenska språk, kultur och lokala sedvänjor är själva fundamentet i vårt samhälle. Den biten är helt klar.

Sen lyfte ledamoten också statistiken kring kreativa näringar. Ja, när vi hade vår pressinformation så lyfte vi precis det att statistiken behöver förbättras. Det här är ju statistik som har tagits fram av ÅSUB, reklam. Det finns väldigt mycket kulturutövare, men man behöver komma närmare (… taltiden slut).

Talman! Tack för det förtydligandet. Det som jag efterlyser är att det borde ha funnits i dokumentet. På samma vis som man nu kan gå tillbaka till 2013 och titta på det kulturpolitiska programmet där, så kommer man att notera sedan om fem-tio år när man läser det här att vissa saker finns inte längre med. Att bevara gamla traditioner och bevara ett gammalt kulturarv betyder ju inte att man är fientligt inställd mot att fortsätta utveckla och vara en del av ett integrerat samhälle.

Tack, talman! Nej, de står inte emot varandra, det gör de naturligtvis inte.

Ledamoten frågade hur ska det verkställas? Kulturbyrån består inte av alldeles för många tjänstemän, verkligen inte. De gör ett dubbelt arbete ständigt måste jag säga.

Strategin är ett sätt att visa vägen för hela Åland, både för landskapet, kommuner, beslutsfattare, myndigheter, organisationer, föreningar, enskilda aktörer och producenter. Vart är vi på väg? Det är precis som ledamoten sade, det är den årliga Ålandsbudgeten som säger vad vi kommer att utföra varje budgetår. Där finns ju det konkreta arbetet och där har alla möjligheter att komma med synpunkter.

Talman! Jag uppfattar att landskapsregeringen har tagit ledartröjan på sig och så ska det ju också vara eftersom det är landskapsregeringen som delvis ansvarar för det här, även fast det finns andra aktörer. Men finns det ingen spindel i nätet, finns det ingen som håller i det och finns det ingen som driver på det, så blir det ju ännu en hyllvärmare, tyvärr.

Talman! Det blev lite oreda i listan. Jag skulle inte hålla gruppanförande och därför så hamnade jag ganska långt ner.

Idag behandlar vi äntligen kulturpolitiken. Under mina tidigare perioder i lagtinget satt jag i lag- och kulturutskottet och många av mina väljare sade; men vad roligt att få hålla på med kultur! Det var inte så mycket kultur, det var mest lagar. Så äntligen kommer det lite kultur i lagtinget.

Inför det här anförandet så nördade jag in mig på en studie från Folkhälsomyndigheten i Sverige. Studien är jättestor och omfattande och visar ett resultat på över 300 studier världen över som man har sammanfattat. Den visar olika sätt att skapa förutsättningar för hälsa och välbefinnande, allt från samhällsnivå till vård och behandling av olika sjukdomar. Resultatet visar att musik, bildkonst, teater och dans förbättrar både fysisk och psykisk hälsa och främjar social inkludering och samhörighet i samhället.

Musik och sång, särskilt körsång, kan lindra smärta och främja välbefinnande bland personer som har somatiska och psykiatriska sjukdomstillstånd. Är inte det här ganska fantastiskt? Vilket fantastiskt förebyggande arbete!

Skapande konst som att teckna och måla kan minska psykiska besvär och förbättra välbefinnandet bland vuxna med psykiatriska tillstånd.

Dans har flera olika positiva hälsoeffekter inklusive bättre funktionsförmåga och ökad livskvalitet, särskilt för äldre och personer som lider av olika sjukdomar.

Även teater och dramabaserade aktiviteter främjar hälsa och välbefinnande. All form av detta utövande skapar gemenskap och ett sammanhang också i samhället. Helt fantastiskt!

Folkhälsan är ett brett område som handlar om både rörelse, motion och också kulturen spelar en väldigt viktig roll här, särskilt för barn och ungas uppväxtvillkor och människors delaktighet i samhället.

Talman! Några ord om konst och dess historia. Konstens roll i det offentliga rummet har ju förändrats över tid. Tidigare sågs offentlig konst mest som ett slags intetsägande dekoration, men på 60-talet började man se konst som en lite mera opinionsbildare. Begreppen offentlig konst och miljökonst infördes i vokabulären och där tog man senare hela miljöer i anspråk som ett konstverk, t.ex. ett torg, en hel trappa eller en hel miljö. Det är en intressant historia om man vill fördjupa sig i det här.

Men vilken roll spelar då den offentliga konsten idag? Den speglar vår historia, demokrati och yttrandefrihet. I de länder där vi inte har en demokrati finns det ingen plats överhuvudtaget för offentlig konst. I stället hittar man statyer av makthavare och kanske ett monument över ett krig eller någonting annat. Men här på Åland och i demokratiska länder så finns det plats för båda. Det finns plats för konst på gator och torg och konsten gör att vi har någonting att diskutera. Den väcker känslor och lever i mötet med betraktaren och berör så klart. Konsten behöver inte heller bara vara någonting man tittar på och beskådar, utan det kan också vara en integrerad del i att skapa förutsättningar för rörelse och lek i det offentliga rummet.

En annan viktig aspekt är vårt kulturarv. Det återspeglar samhällets identitet och skapar en samhörighet genom att förankra människor, dels i historia och i traditioner. Det är en värdefull resurs för samhällsutvecklingen och en viktig del i en kulturpolitiskt strategi. Många kulturer finns i vår historia tack vare sjöfarten. Vår kulturhistoria är väldigt brokig. Vi har influenser från alla möjliga håll, från öst och väst.

På Åland bidrar mångfald till ett rikare samhälle och kulturarvet lockar turister, inflyttande och investeringar, vilket bidrar till en ekonomisk tillväxt. Bevarandet av historiska platser och artefakter säkerställer att kulturarvet också förmedlas till kommande generationer.

Emigranter från Åland flyttade till USA eller andra länder för att söka jobb och tog med sig kunskap inom bygg, hantverk och sjöfart tillbaka till Åland. Helt fantastiskt!

Klimatförändringar, krig och konflikter utmanar verkligen bevarandet av kulturarvet idag. Det är viktigt att man har förvaltningsstrategier för att kunna hantera dessa hot och bevarandeplaner för att bevara dem.

Nuförtiden så jobbar man väldigt noga med att försöka digitalisera kulturarvet. Det låter ju som en märklig kulturkrock att någonting som är väldigt, väldigt gammalt ska hamna inne i de digitala systemen. Men det är så som världen ser ut idag. Alla som har följt med i olika radio- och TV-sändningar där man dokumenterar krigen så ser hur snabbt ett kulturarv kan förstöras och aldrig mera finnas tillgängligt för människor. Det är jätteviktigt att man bevarar det på ett sätt.

Ålands kulturstrategi är övergripande och sträcker sig över sju år. Det är två mandatperioder med årliga handlingsplaner för att stärka och utveckla konst- och kulturfältet. Det är lovvärt, men det ställer också en del krav. Det är viktigt att den här strategin hålls levande och att den fortsätter utvecklas så att ansvaret för strategin också kommer att förverkligas.

För mig och för mina socialdemokratiska kamrater är det viktigt att kulturen, konsten och det kreativa skapande finns tillgängligt för alla. Det måste finnas plats för finkultur och för fulkultur, för proffs och för amatörer, för lek och för allvar, för kreativitet och möjligheter att bara kika in lite grann, testa på och prova sin roll.

Det måste finnas många olika arenor som är tillgängliga för alla, för arrangemang och för spontan aktiviteter. Alandica, dansbanor ute i det fria, teater, körer, ungdomslokaler på landsbygden, Pub bastun, alla krogar som erbjuder lokala musiker en scen och så vidare, de är så otroligt viktiga för Åland.

Biblioteken tar in åländska konstnärers verk till utställningar och har alla de åländska böckerna och författarna. Det här är ett enormt stort kulturhus som vi måste värna om.

Talman! Kulturen kan vara en hobby men också ett sätt att försörja sig på. Här spelar kulturstrategin en jättestor roll. Förutsättningarna för de olika idkarna ser helt olika ut. De olika kulturella föreningarna och organisationerna har en viktig roll i det hela, och även finansieringen så att olika föreningar faktiskt ska kunna ha möjligheter att veta att de kan anställa en verksamhetsledare för att hålla kvar sin aktivitet. Det finns mycket man kan diskutera och mycket man kan fundera på.

Jag hoppas också att den här strategin kommer att bli ett levande dokument som förverkligas tillsammans med samtliga utövare på hela Åland.

Eftersom det blev lite oreda i talarlistan från början, och jag hamnade långt ner på listan fast jag var först egentligen men sen bytte vi till gruppanförande och så blev det så här, så hade jag faktiskt tänkt föreslå att vi skulle skicka det här ärendet till utskottsbehandling. Men nu hann ledamoten Alfons Röblom före, så jag vill be att få understöda en utskottsbehandling av det här dokumentet. Tack!

Tack, talman! Det finns ju många bra saker i det här programmet också, men jag kommer att fokusera på de saker som jag anser att behöver finnas med.

Kulturen är grundläggande och hjärtat för samhällsbygget då den berättar för oss vilka vi är och varifrån vi kommer. Den ger oss möjlighet att som samhälle möta nya utmaningar ur vårt perspektiv som ålänningar. När den fungerar väl bidrar den till att skapa gemensamma värderingar i vårt samhälle och binder ihop oss som ö-bor i en allt oroligare omvärld.

Vi ska vara stolta över att vara ålänningar och kulturpolitiken bör och ska återspegla detta faktum. Men det betyder inte att man inte ska ha kritisk konst, klart att man ska ha kritisk konst, men de här delarna behöver finnas med i kulturpolitiken.

Det är våra värderingar som är gällande här. Det är de rätta som vi vill behålla och inte ersätta med andra i en alltför hastig progressiv anda. Samhället ska utvecklas i harmoni med sina medborgare och inte påföras uppifrån. Tyvärr så utstrålar det här meddelandet just den progressiva politik som sittande regering med Centern, Liberalerna och Socialdemokrater står för.

Jag tycker inte att det här meddelande utstrålar en stolthet över våra öar och vårt samhälle. I princip så verkar det inte finnas så mycket riktning. Det finns lite, det står att vi ska prioritera barn och äldre, ungefär det.

Däremot så står det om det mångkulturella samhället och hur viktigt det är. På tal om det, vi har diskuterat mångkultur här idag. Och nej, Åland är inte ett mångkulturellt samhälle, för vi har en rådande värderingsskala som våra lagar och regler är anpassade efter. Att det bor olika människor från olika kulturer i vårt samhälle betyder inte att vi lever i en mångkultur. Det är grovt felaktigt att påstå det.

Det här dokumentet är i princip ett värderingsdokument som inte visar insatser och prioriterade åtgärder för att den åländska och identiteten ska överleva i tider av stor invandring som vi faktiskt lever i just nu. Faktum är att den åländska kulturen och traditionerna i princip inte diskuteras överhuvudtaget.

Har ni glömt, undrar jag, att grunden till självstyrelsen är vårt svenska språk och vår svenska kultur och att vi som lever och bor här är en särart? Det är därför som hela Ålandslösningen finns till.

Ett konkret mål, som borde vara högst uttalat och prioriterat, i den åländska kulturpolitiken är att få de människor som flyttar hit att känna sig som just ålänningar i stället för svenskar, finnar, rumäner, ester, letter eller varifrån man nu kommer. Det är en process som tar tid innan man anammar det här, men det är ändå oerhört viktigt. Hur ska man uppnå det? Och är det någonting som man vill? Det verkar inte som att det är någonting som är prioriterat, något som man vill. För Obunden Samling så är det viktigt att vi får till det.

På det viset är också kulturpolitik en typ av invandringspolitik. För det handlar om vilka vi är som bor här helt enkelt.

Problemet just nu är att det verkar som att vi ska gå vidare med att vi ska leva i ett mångkulturellt samhälle i likhet med hur det svenska samhället har utvecklats. Det är något som vi kraftigt tar avstånd ifrån och någonting som borde få samhället att reagera.
Men jag tror att det här grundar sig i en missuppfattning och en felanvändning av ordet mångkultur och vad det är för någonting. Jag tar det faktiskt inte på alltför stort allvar, för jag vet att det är många som sitter här i salen idag som tänker just på det här viset.

Det är viktigt att vi inte tappar bort vilka vi är och att vi är stolta över vår identitet som ålänningar. Vi ska visa uppskattning för våra traditioner och bevara dem för omvärlden och eftervärlden. Det är satsningar som behöver prioriteras och riktas.

Man kan ta ett klassiskt exempel som midsommarfirandet som är väldigt viktigt för många ålänningar. Jag tror att majoriteten här inne firar midsommar regelbundet, men det är ju på nedgång. När man är med och förbereder midsommarfirande så vet man att det ofta är ganska många äldre människor som är med och gör grovarbetet. Är det någonting som man kanske kunde tänka sig att prioritera i en sådan här satsning? Hur ska vi vända den trenden? Är det viktigt för oss? Jag tycker att det är viktigt.

Det finns också goda exempel på just den här typen av kulturpolitik som man kan föra. Är det armlängdsavstånd eller inte? Förra regeringen, med minister Höglund, gav ett bidrag till Emilia, traditionellt båtbyggeri i sjökvarteret. Det är också ett uttryck för en typ av kulturpolitik som är direkt riktad för att det är viktigt för våra åländska traditioner och för vår identitet. Men det är inte armlängdsavstånd, för vi ger ju ett direkt stöd.

Hur många i befolkningen på Åland idag kan ens sjunga Ålänningens sång eller som ens vet om att den existerar? Det här är kulturella markörer som man inte ska ta lätt på. När man pratar med människor som har flyttat in hit så är det många som inte känner till den. Vad är det för någonting? Varför sjunger ni den? Man vet inte fast man har bott flera år här på Åland. Är det ett problem? Jag anser att det är problem.

Om vi fortsätter med den här inriktningen, att vi tappar bort våra traditioner och vad självstyrelsen är för något, så tappar vi också bort varför självstyrelsen överhuvudtaget ska existera. Varför ska man bevara ett samhälle som man inte känner den historiska kopplingen till? Varför finns självstyrelsen? De människor som flyttar hit, hur många år tror ni att det tar innan man lär sig de här frågorna om man inte aktivt är engagerade och jobbar med dem eller på något annat vis har kontakt med dem? Många som har flyttat hit och som jag träffar så brukar jag fråga, känner du till det här och det här och vad är självstyrelsen? Varför firar vi de här traditionerna? Många säger; jag vet inte.

Om vi antar att man får hembygdsrätt och alltihop, vilka politiker röstar man på? Röstar man på politiker som pratar om självstyrelsen och dess utveckling? Eller röstar man på människor som inte talar om de här frågorna? Jag menar att den utveckling som vi går emot nu gör helt enkelt att människor som har hembygdsrätt och har möjlighet att påverka val och utfall sen röstar på politiker som inte prioriterar dessa frågor. Det är helt naturligt om en stor del av befolkningen inte anser att de här frågorna är viktiga så då röstar man inte heller på människor som anser att de är viktiga. På det viset så urholkar vi självstyrelsen. Jag tycker att vi har ett ansvar att vända den trenden.

Jag menar inte heller att splittra det här nu och göra det här till någon slags debatt som handlar om att allting som inte är åländskt är dåligt, det är absolut inte det som handlar om. Men det är viktigt. Det är viktigt att det finns kritisk konst, men det är lika viktigt att kulturpolitik går ut på att bevara våra traditioner och varför vi är här.

Det finns fler goda exempel. Nyligen läste jag om Havsandar och den teaterföreställningen ska spelas upp i Finland. Det är bra. Den kopplar väldigt mycket an till mig själv, till havet, varför vi är här och varför vi bor här. Vi hade Ålandskungen som var ytterligare ett väldigt bra exempel i samband med självstyrelsefirande.

Förra regeringen avsatte också medel för ett firande av självstyrelsedagen, vilket länge har saknats. Det här året är det också ett firande av självstyrelsedagen. Det är tacknämligt att man inte har tagit bort detta firande och att man fortsätter att satsa pengar det här året. Men den budget som vi lever under är ju fortfarande förra regeringens budget. Jag hoppas, när man pratar om sparåtgärder fram och tillbaka bland regeringspartierna, att man inte glömmer bort de här frågorna och att det här kulturpolitiska programmet inte återspeglar de faktiska insatser som man gör och som man avser att göra.

Ett annat exempel på vad man kan göra.

(Talmannen: Talmannen påminner om det rekommenderade taltiden!)

Ursäkta talman! Jag avslutar nu här. En sista sak.

Jag har ett problem för min egen del. Jag har försökt hitta en folkdräkt i Mariehamn. Vi har ju folkdräkter fortfarande, det är mest äldre människor som har dem, men jag hittar ingen som kan tillverka en sådan åt mig. Samma problem existerar på många ställen på Åland. Vem ska man vända sig till om man vill ha en folkdräkt? Det kunde man fokusera på att göra, att man kan beställa en folkdräkt eller i alla fall ge mönster åt någon som kan tillverka den men som kanske inte kan det från början.

Jag avslutar nu här. Tack, talman!

Jag tänker kommentera midsommarfirandet. Jag tror att de allra flesta ålänningar firar midsommar med sina egna traditioner. Kanske en fin middag, kanske lite sill eller vad det nu brukar vara som folk brukar prata om. Jag tror att problemet med midsommarstänger och varför det är så svårt att få folk att sluta upp, det har också att göra med en samhällsförändring. Det är inte så lätt längre att få tag på folk som ställer upp ideellt i byalag och hembygdsföreningar för samhället har ändrats. Det betyder kanske inte att folk inte värnar om traditionerna eller den här samlingen runt midsommarstången, men det brukar vara jätte jättesvårt att få folk att komma och hjälpa till. Det har sina orsaker. Det händer jättemycket annat. Folk prioriterar någonting helt annat och sen har de åsikter om hur stången ser ut eller att den inte är uppe i rätt tid och så. Jag tror att det är så i alla byar och alla har samma (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Jag tror också att det är en del av svaret. Varför engagerar sig inte fler människor i det här? Det är ju för att man antagligen inte anser att det är tillräckligt viktigt för att avsätta tid. Man prioriterar någonting annat. Hela den här strategin går ju ut på att det finns inget resonemang om traditioner och därför blir det lite konstigt att resonera om den här frågan som är mera än en tradition. Men vi håller alla med om att det också är en kultur. Men det finns inget resonemang om just de här frågorna, utan det pratas bara om att allt ska vara lika för alla och det ska ges stödvillkor för professionella utövare. Det pratas ingenting om hur vi ska bevara. Det här är ett bra exempel, för det är en del av våra traditioner som håller på att försvinna. Vore det inte skäl att diskutera den här frågan lite?

Jag ser det som så att kulturen är väldigt levande och den åländska kulturen och traditionerna har ju förändrats över många, många år.

Men jag vill även kommentera att jag känner att det är lite oroväckande att ledamot Wikström i talarstolen står och kommenterar hur folk ska rösta i valet, på vilka partier och vilka värderingar man ska rösta på. Det är ju faktiskt upp till var och en att rösta och välja precis vad man vill.

Tack, talman! Jag har inte sagt åt människor hur de ska rösta, utan mera beskrivit ett mönster hur det kommer att gå. Om man inte anser att självstyrelsen är viktig så röstar inte befolkningen på ledamöter som prioriterar de här frågorna. Precis som om man inte anser att skolpolitiken är viktig, så då röstar man inte på människor som pratar om skolpolitik. Det är inte samma sak som att säga åt någon hur de ska rösta, utan det beskriver ett händelseförlopp som jag tror att håller på att ske. Man kan se ganska tydligt när vi diskuterar självstyrelsepolitik här i salen hur många anföranden och hur många replikskiften det är då. Det är väldigt glest. En del av det har att göra med kulturpolitiken också.

Tack, herr talman! Det var mycket att fundera på i det som Wikström anförde.

För det första så är jag emot det som Wikström sade att han ser ett mönster där de invalda inte bryr sig om åländsk kultur. Här är vi ju ändå, du och jag, ledamoten Wikström och bryr oss om åländsk kultur. Jag tror att det där är mera skräckpropaganda som man lägger fram.

För det andra så är vi också emot att det skulle vara så otroligt felaktigt att säga att Åland är ett mångkulturellt samhälle. Det som jag tror att ledamoten Wikström blandar med är ordet mångkulturalism, där man har parallella kulturella bakgrunder och parallella värderingar som agerar. En mångkultur kan innehålla många kulturer under samma politiska enhet, precis som det är på Åland och så har det varit ganska länge. Det som vi inte har på Åland däremot är segregation. Man kan leva tillsammans här fast man har olika kulturella bakgrunder och olika religiösa bakgrunder. Man kan leva i samma samhälle ändå.

Tack, herr talman! Jag tror inte att vi behöver diskutera mångkultur mera. Det är jättebra om vi tycker samma sak. Definitioner fram och tillbaka behöver vi inte diskutera. Att det finns en rådande lagstiftning och en rådande värderingsgrund som vi alla står på, det är viktigt för samhället. Vad man än väljer att kalla det, men så länge vi är överens om det och att det är den som vi har här i dag som är viktig, fine, då kan vi släppa det.

Det är ingen skräckpropaganda som jag pratar om. Det står inte någonting om åländska traditioner i det här programmet och det är det som är problemet. Jag hör på ledamotens resonemang i replikskiften osv. att han tycker att det är viktigt, men det står de facto ingenting om det i programmet. Det är det som är problemet, vi skriver inte om traditioner och den åländska kulturen. Det nämns inte, och det skrivs inte heller om det svenska språket. Det måste vara en miss. Jag kan inte se det som någonting annat.

Tack, herr talman! Det är något som utskottet får kolla på. Vi från Liberalerna stöder också en utskottsbehandling. Det kan gott och väl vara bra att gå igenom de här sakerna en gång till. Jag tror att det är viktigt också att vi har en bred samling församling bakom det här dokumentet, så att det faktiskt blir någonting som vi tillsammans tar fram och ser till att vi kan stå bakom under lång tid framöver.

En annan sak. Det är mycket utbildningsfrågor som ledamoten Wikström pratade om här, att utbilda folk och ge en kulturell fostran från barndomen. Det är därför som jag personligen deltar i midsommarfirandet och andra saker som är kulturellt betingade, för jag är uppväxt med det och tycker att det är viktigt. Men det finns andra som har andra kulturella bakgrunder och som tycker att sina saker är viktiga. Det är absolut åtminstone en utbildningsfråga, på Åland gör vi det här och vi sjunger Ålänningens sång. Vill ledamot Wikström ha tips på folkdräkt så kan jag ge ganska många, för jag vet var man får tag i en.

Här är vi återigen invalda i det system vi har.

Jag kan få tag i någon som kan klara av och har mönster för Mariehamns folkdräkt. Jag ska inte behöva känna dig för att få tag i den. Det är bara en idé, det är något som man kan prata om.

Man flyttar in till Åland, jag är första generationens ålänning, men jag känner mig väldigt mycket som ålänning. Som flera har varit inne på här idag så är det väl just den känslan som man behöver ha. Men jag tror att den kopplar också ihop med de traditioner man har, det som man gör här på Åland. Om en stor del av befolkningen inte alls är engagerade i de här frågorna, då skapas i princip två läger. De som firar de här traditionerna och de som inte gör det. Det funkar säkert så länge som den andelen som inte firar är relativt liten, om jag ska vara helt ärlig.

Tack, talman! Tack ledamoten för ditt anförande. Ledamoten lyfte att det finns ingenting om åländsk identitet. Kulturarvet lyfts och viktiga delar av samhällets identitet skapar känsla av samhörighet och gemenskap. Att förankra människor i sin historia och traditioner är just faktorer som stärker befolkningens resiliens. Jag tycker att det finns där, men jag hör ju att ledamoten skulle vilja ha betydligt mycket mera i det här självstyrelsepolitiska programmet.

Ledamoten förde ett resonemang om när man flyttar in och att man ska lära sig svenska språket och vårt kulturarv. Inom SFI finns information kring det. I våra läroplaner i grundskolan, i alla årskurser, har vi Ålands självstyrelse, traditioner, författare, åländsk musik och annat. Vi har ju det.

Tack, herr talman! Jag tror att ministern läste upp exakt det som finns med i det här programmet som är 10-12 sidor. Det står väldigt mycket om andra saker som man tydligen har prioriterat mycket högre än de här frågorna. Ja, det stämmer, jag hade velat ha det här flyttat till första plats, det som kommer först. Det här kommer nu som sista rubrik. Det blandas ihop med hållbarhetsarbete. Jag tror att det heter Kulturarv och hållbarhetsarbete. Det förtjänar en egen rubrik och det bör lyftas fram och prioriteras. Det är tydligt att man inte har funderat tillräckligt mycket på de här frågorna. Ministern själv sade att det här kanske är något som man tar för givet. Det håller inte. Man kan ju göra en miss. Jag tror faktiskt att det här är en miss, att man inte har prioriterat det här tillräckligt mycket. Jag hoppas det i alla fall, och att utskottsbehandlingen kan förändra det här till viss del. Precis som ledamoten sade så är det här ett självstyrelsepolitiskt program via kulturprogrammet.

Tack, talman! Självstyrelsen är ju själva grunden och själva fundamentet i vårt samhälle. Det lyfts av många som en självklarhet. Sen har vi kultur och traditioner från långt före innan vi ens hade självstyrelse.

Ledamoten själv lyfte kulturarvet kring båtbyggeri och annat som är ett viktigt kulturarv och att vi också har aktörer som bevarar det här hantverket. Det är ju kanske inte renodlad självstyrelsepolitik. Det handlar ju om att bevara kulturtraditioner som är viktiga i vårt åländska samhället, precis som det immateriella kulturarvet som vi har inom fiske och sjöfart och som är viktigt att förvalta.

Tack, herr talman! Det låter bra det som ministern säger. Problem är att det här återspeglas inte i programmet. När det här programmet gick ut på remiss för första gången så fanns de här delarna med. Jag vet det för jag var delaktig i dess framtagande. Vi samarbetade kring de här frågorna, men de är borta nu och det är tråkigt. För mig är det ett bevis på att de progressiva elementen i sittande regeringsbas har fått bort dem. Jag kan inte se det på något annat sätt. De här sakerna är borta.

Tack, talman! Som tidigare lärare ser jag ledamot Wikströms anförande delvis som kritik mot hur våra grundskolor fungerar. De facto lär sig eleverna Ålänningens sång och de åländska traditionerna har ett mycket tydligt inslag i vår grundskola.

Minister Hambrudd sade här tidigare i ett replikskifte att det finns i läroplanen, både i den allmänna delen och i den ämnesspecifika delen finns det mycket om vikten av åländsk kultur.

Tack, herr talman! Det är mycket bra att det finns där. Men som jag har varit inne på i tidigare anföranden så har man plockat bort de här delarna i just det här programmet. Jag kan inte se det här på något annat sätt än att det är den här vägen som man vill gå. Man vill ta bort de här delarna. Det är jättebra att det finns med i läroplaner och policydokument osv när det gäller skolan. Jättebra! Nu har man plockat bort det här från den kulturpolitiska strategin. Ska vi gå samma väg också när det gäller skolpolitiken? Man använder det här som något slags referat på hur man ska föra politik, det verkar så. Det är ju den här inriktningen man är inne på. Man har plockat bort det här för att det är självklart. Det behöver vi inte prata om. Vi säger att det är inte självklart, vi behöver prata om det!

Tack, talman! Ledamot Wikström, det känns som att du missförstår dokumentet lite med flit. Jag anser att det är ett kompletterande dokument till den redan fastslagna allmänna läroplanen och andra styrdokument som vi har. Jag tycker inte att man ska läsa dem enskilt utan man ska se dem som sammankopplade dokument som gör gällande hur vi vill att vår politik ska se ut. Jag ser det inte som ett problem på det sättet som du gör. Men jag tror vi har samma åsikt gällande kultur i många fall.

Tack, herr talman! Det är väldigt roligt att höra om vi har samma åsikt när det gäller de kulturella frågorna. Jag tror att man måste se det här med viss oro. Börjar man plocka bort den här typen av skrivningar och den här typen av fokusområden ur sådana här dokument så blir det som en "slippery slope", äh, det där är inte så viktigt, vi tar bort det och det där är inte så viktigt och då tar vi bort det. Det är viktigt och det är viktigt att detta finns ett kulturpolitiskt strategidokument när vi pratar om åländsk kultur och traditioner. De sitter ihop.

Jag har inte så mycket mer att anföra. Jag har fått förtydliga min åsikt här idag. Jag hoppas att vi får en förändring via utskottet. Man kanske kan lyssna på den här kritiken också från regeringshåll och inse att det här behöver finnas med.

Talman! Det kanske är lite udda att just jag stiger upp i det här ärendet, men jag känner också att det inom mitt ministerområde finns många viktiga frågor kring delaktighet. Även om minister Zekaj har ansvaret för själva integrationsarbetet så faller mycket med medborgardialoger, valdeltagande och andra frågor av den karaktären under min lott. Därför skulle jag vilja lyfta två saker.

Lyssnar man på den här debatten så kan man konstatera att det ter sig som väldigt viktigt för obundna att deras narrativ är att kunna spä oro kring att saker som att Ålänningens sång försvinner från skolorna och att det på något sätt skulle existera i verkligheten. Man vill också var den som definierar ord som mångkultur.

När det gäller frågor kring Ålänningens sång eller vilken kultur man skolar barn i så finns läroplanerna öppet på webben. Det här torde en tidigare minister känna till. Man kan gå in och titta på läroämnet musik och då kan man se att i årskurs 1 och 2 är läromålen traditionella sånger och lekar. I årskurs 3 och 4 så har man särskilt fokus på åländsk och nordisk musik. Om man bara tar reda på så finns informationen mycket lättillgänglig. Men det kanske är viktigare att sprida ett narrativ än att läsa.

Den andra frågan gäller det mångkulturella samhället. Det finns tydligen en drivkraft här att försöka föra ett begrepp, vänsterideologi eller vad det är man är ute efter. Men egentligen så handlar ju begreppet mångkultur om att det finns flera olika kulturer närvarande och att man kan existera tillsammans. Vi har många olika etniciteter på Åland och vi har många olika nationaliteter på Åland.

Det är också intressant i sammanhanget att när man pratar om mångkultur så gör man det utifrån självstyrelsens grunder. Vi på Åland är en minoritet i Finland, dels via språket tillsammans med den övriga finlandssvenska minoriteten, men också som ålänningar. Vi torde vilja att man främjar mångkulturen från den politiska makten. En sådan avvikelse, om man får säga det, från normen och det stora hela som Åland de facto är, kan faktiskt ses som en styrka, att språk och kultur inte bara tolereras utan att det faktiskt också värderas. Som minoritet är det viktigt att flera olika blommor får blomma i en brokig blombukett. Tack, talman!

Tack, talman! Jag vet inte vad det är som får ministern att kliva upp och säga att Obunden Samling håller på och splittrar och sprider narrativ. I ett replikskifte här med ministerns egna partikamrater konstaterade vi att i grunden är vi eniga. Att hålla på att använda ord på det här viset och säga att vi försöker splittra, men vi beskrev ju i talarstolen vad det är för något. I min värld så är inte mångkultur att det bor flera olika nationaliteter på samma plats. Det är om ett samhälle accepterar samma grundläggande normer och värderingar eller inte. En absolut majoritet av det åländska samhället har i grunden accepterat samma normer och värderingar, till skillnad från hur det svenska samhället ser ut. Det finns många olika parallella strukturer som är rätt i sitt sammanhang. Det är skillnaden enligt mig. Det är väl inte så svårt att förstå det, eller?

Talman! Jag tror faktiskt inte att jag sade att obundna var ute efter att splittra. Jag sade att man spär på oron för att traditionerna försvinner när man säger saker lite lösryckt, att man inte längre kan Ålänningens sång och inte lär sig i den i de åländska skolorna. De facto lärs den ut och det finns till och med i läroplanen att åländsk och nordisk musik är ett av de viktiga ämnesområdena och att traditionella sånger och lekar också är en viktig del av läroplanerna.

När det gäller frågan kring ett mångkulturellt samhälle så visst kan man förstås ha sin egen tolkning och tillämpning av det. Men vad jag kan förstå så den definition som ledamoten Wikström använde så är väl inte den gängse tolkningen, utan kanske den gängse tolkningen i vissa kretsar.

Tack, herr talman! Vi behöver inte dividera om det. Jag har ju arbetat med de här frågorna i fyra år, just integrationsfrågor i Sverige. Men vi lämnar det därhän. Det är inte hela världen.

Okej, det finns i läroplanen osv. men varför har man plockat bort det härifrån? Det fanns i det tidigare, varför är det borta nu? Det ser ju på riktigt ut som att man går bort från det här. Man vill inte ha det mera. Det fanns också med i remissutkastet. De här frågorna fanns med där, men de är borta nu. Varför är de borta? Ska man gå vidare även med skolan och ta bort det därifrån också? Det är åt det håller ni på väg nu.

Talman! Det är väl också en del i den här frågan kring vad man vill peka på. Jag hörde att man pratade om att det är progressiva krafter. Det är inte politiskt som det här har tagits bort, utan efter remissutlåtandena har man gjort en förändring. Det skedde väldigt, väldigt få förändringar i det här dokumentet efter de politiska överläggningarna och inte en enda i den riktning som ledamoten Wikström nu försökte anföra att det skulle ha skett en ändring i.

Tack, talman! Att vi framförde denna högst befogade kritik, det triggar ju ett par schablonföreställningar hos stora delar av regeringsblocket om att vi driver ett narrativ och vi försöker sprida oro. Hur kommer det sig att varje gång man framför någon form av kritik och inte ställer upp på er lovsång, vad det nu kan vara; cirkulär ekonomi, hållbarhet, mångkultur, ja då piskar man upp en stämning, man sprider oro och man sprider hat.

Det samhälle som ledamot Zetterman beskrev och kallade för mångkultur, det är ett mångetniskt samhälle. Det är jättestor skillnad på om det bor människor av många olika etniciteter på en plats jämfört med att den platsen är en mångkultur.

Talman! Jag har inte stått här och sagt att man sprider hat och inte heller flera av de andra sakerna som ledamoten Egeland påstod att skulle ha sagts från min sida.

Jag konstaterar däremot att Obunden Samling är ganska hård i sin retorik. Det må vara så att det kanske triggar igång vissa behov av att förtydliga de politiska ståndpunkter som ligger bakom de förslag som läggs fram, och det får man ju leva med.

Tack, talman! Jag vet inte om min retorik är speciellt hård, men jag ska försöka bejaka mina mjukare sidor när jag förklarar vad jag menar med mångkulturen. Det kom väl fram ganska tydligt i ett tidigare replikskifte att när du lever i en mångkultur så är det alltså olika kulturer som råder i det samhället. Så är det ju inte på Åland idag. Vi har inga som helst konflikter mellan olika kulturer. Du kan till exempel klä dig som du vill och du kan föra dig enligt vår kultur. Men om du lever i en mångkultur, då finns det ju en annan kultur som har andra normer och du får inte göra så, för då kränker du deras kultur. Det är där som vi har det stora problemet. Det är inte alls samma sak som att det är en massa människor som kommer från olika platser.

Talman! Som sagt, vi delar inte definitionen av det här begreppet. Jag konstaterar att det finns en massa normer där folk också försöker styra mitt liv även i det här samhället.

Talman! Några kommentarer kring den kritik som förekommit kring det kulturpolitiska programmet.

Mitt i en diskussion inser du att din motpart argumenterar mot saker som du inte har sagt och inte tycker och som kanske är helt vansinniga. Det som har hänt kan vara att motparten har byggt en halmgubbe att kämpa ner istället. Det är precis det som jag tycker att delar av den här debatten har varit, något slags halmgubbedokument. Man påskiner att majoriteten skulle ha stoppat en utskottsbehandling. Det är lagtinget själv som bestämmer om saker och ting ska utskottsbehandlas eller inte. Det är en sak som avgörs i talmanskonferensen. Om jag förstod saken rätt så förekom det inte någon omröstning, ingen önskade att ärendet skulle utskottsbehandlas. Vad jag förstår nu så har lagtingsledamöter sagt här att man kan ta tillbaka det. Finns det starka önskemål om att det ska utskottsbehandlas så ska man göra det, och det tycker jag att är rätt och riktigt om jag får ha en åsikt om det.

Sen påstås det också att progressiva element i landskapsregeringen skulle ha tagit bort det svenska språket och självstyrelsen. Vad är det för form av påståenden? Det har ingenting med sanningen att göra. Är det på den här nivån som vi ska argumentera? Förra veckan fick vi höra att landskapsregeringen tog emot mutor och att vi var fullblodslögnare. Vad är det för argumentationsteknik? Det här är inte självstyrelsevänligt. Det är direkt oåländskt att hålla på att argumentera på det här viset. Det handlar inte alls om att man inte får kritisera saker. Man kan ha olika åsikter. Man kan avfärda den här argumentationen hur mycket man vill, att vi kommer med något narrativ. Men det finns ju överallt och nu finns det hos oss också, det narrativet som finns öster och väster om oss och som sliter sönder och förstör samhällen.

Jag skulle vilja säga på det viset att på söndag ska vi fira självstyrelsen. Det är ett grundfundament för lagtinget och landskapsregeringen. Det blir ett stort firande, såsom det har varit i alla år med medaljutdelning, tårtor, flaggor, firande i lagtingssalen och firanden ute i bygderna. Jag är inte speciellt oroad över att vi inte värnar det svenska språket eller lyfter upp självstyrelsen. För att det ska göras på riktigt så måste den känslan finnas ute i bygderna.

Ett utmärkt exempel som faktiskt visade på ålänningarnas traditioner, rötter, historia och ursprung är faktiskt Majafilmen. Där hade vi en sak som satte saker och ting på plats för ålänningarna. Men den har också varit otroligt kritiserad.

Hela vårt system bygger på att vi värnar självstyrelsen och det svenska språket. Det finns flera exempel här när det gäller läroplanen. Bemödar man sig med att googla den åländska läroplanen så står precis det här som flera har påpekat. I ettan och tvåan är det traditionella sånger, i trean och fyran är det Ålänningens sång och allt kommer upp. Och så påstår man också i nästa andetag att det finns vissa element som vill ta bort det här. Vad har man för grund för de påståendena? Det är ju rena rama lögner. Det finns ingen som har pratat någonting om det. Men visst, det är ett narrativ och nu har vi det här.

Det är också en enorm skillnad på att vara patriot och att vara nationalist. Är man patriot så är man stolt över sin hembygd och man bjuder in andra. Men är man nationalist, så är det något helt annat. Det kanske är dags att vi börjar ha de diskussionerna också i den åländska politiken.

Jag ska sluta med en retorisk fråga. Tror ni att man kan vara balt, rumän, svensk eller finlandssvensk på samma gång som man känner sig som en ålänning? Eller måste man vara en renodlad ålänning?

Tack, herr talman! På tal om att språk förstör samhällen. Vi kritiserar att det inte finns texter om traditioner och om svensk och åländsk kultur i det här dokumentet vilket det har funnits tidigare. På vilket sätt blir det att förstöra ett samhälle? Liberalerna som parti går ju ut och säger att man är progressiva. Det har ju försvunnit under er tid. Ni har ju fattat beslut i landskapsregeringen om det här. Man har tagit bort de här delarna. Om detta har skett av misstag, att de har försvunnit av misstag, men säg det då! Då förstår vi. Men nu så ser det ut som att de är bortplockade. De är bortplockade, bortsopade och detta ska inte finnas med där. Det är fult eller någonting, jag vet inte. Men var detta ett misstag eller varför tog man bort dem? Att förstöra samhällen på grund av den här kritiken, på riktigt?

Talman! Ledamot Wikström har nu påstått att landskapsregeringen eller majoriteten eller framtida landskapsregeringar och majoriteter vill ändra läroplanen och vill ta bort traditioner. Ledamot Wikström har påstått att vi vill ha det som i Sverige. Ledamot Wikström har påstått att liberaler och socialdemokrater har tagit bort självstyrelsen och det svenska språket ur det kulturpolitiska programmet. Det finns ingen sanning i det överhuvudtaget! Det här är till stora delar en produkt som är gjord på kultur- och utbildningsavdelningen. Man har haft en omfattande remissrunda. Men jag kan ju förstå det om man bara har sitt eget narrativ och om man bara tror att man själv talar sanningen. Jag står här i talarstolen inför hela lagtinget och säger att det finns ingen relevans, det finns ingen sanning överhuvudtaget i det!

Tack, herr talman! Istället för att bli så arg så kanske man kan säga; jo, det här var ett misstag. Vi tog bort det här, det var inte meningen. Självklart är de här sakerna viktiga i det kulturpolitiska program. Det kunde vara ett sätt att hantera den här frågan.

För som det ser ut för oss så har ni antagit ett politiskt dokument som ni har skickat hit till lagtinget där de här delarna är borta. Vi har inte del av er interna kommunikation mellan varandra, utan vi ser det som kommer hit och kritiserar det, som sig bör. Det är vad vi ska göra.

Talman! Jag har inte hört ett enda positivt ord från den obundna bänken om det här programmet. Man hittar bara fel och man hittar fel som inte finns där. Varför begärde inte de obundna i talmanskonferensen att man skulle utskottsbehandla det här ärendet då? Då hade lagtinget fått skriva ett betänkande där man skulle tagit fasta på det här. Istället kommer man med en massa illusioner som inte alls har någon bärighet i verkligheten eller i sanningen.

Tack, talman! Jag vill börja med att påpeka att vi har visst nämnt saker som vi tyckte att var riktigt bra här. Det var ju hela fyra meningar som var alldeles utmärkta. De var så bra så att man trodde att de kom från en annan plats eller en annan tid. Så bra var de! Men sen kom sanningen emot i meningen efter.

Jag vill kommentera det här som lantrådet sade om mutor. Ja, det var väl inget konstigt att jag använde ordet mutor. Kolla vad definitionen av ordet mutor är! Kolla om det måste vara olagligt för att det ska vara en muta! Det är inte definitionen av ordet, det är en muta. Sen att ni tycker att det låter väldigt obehagligt, det får stå för er. Jag kan inte ta något ansvar för hur ni känner.

Vi har heller inte kritiserat Maja filmen. Vi har kritiserat finansieringen av Maja filmen, eftersom vi inte anser att det är ett kärnämne.

Talman! Jag upprepar det här igen, det här tycker jag att är riktigt oåländskt och främmande för den åländska lagtingsdebatten. Att ta i från tårna, ta till sådana här överord, kalla folk för lögnare och säga att man tar emot mutor, det förstör den politiska debatten. Det förstör också Ålands lagting.

Är det på den här nivån som Obundna tänker föra sin oppositionspolitik på? Då har vi hårda år att vänta.

Ja, jag är ledsen, det är ju så det heter. Faktum är ju att ni ljög när ni sade att det inte skulle kosta några skattepengar och det var det som jag pratade om när jag höll anförandet. Sanningen svider mer än riset, det är ju så det är.

Vidare så vill jag kommentera det här med de progressiva elementen som tydligen är spöken som de obundna ser. Nu gäller inte det här Liberalerna, men det gäller ett annat parti som sitter i regeringsställning och som vi satt i regering med. Då förde man fram en ny läroplan som var full av normkritik och genusperspektiv. Varenda ämnesdel skulle innefatta normkritiskt tänkande. Varenda ämnesdel skulle innefatta genusperspektiv. Obundna fick bort det som tur var. Vi var de enda som ville ha bort det. Så att säga att det inte finns progressiva element i regeringsställning eller inom parlamentet, det är helt enkelt inte sant, får jag väl säga kanske.

Uppenbarligen, i motsats till ledamoten Egeland, så tycker jag att det är bra att det finns olika åsikter i parlamentet. Jag tycker att det är bra att det finns olika åsikter i landskapsregeringen. Precis på det viset kommer man framåt. Jag tycker faktiskt också att det är bra att det finns konservativa krafter. Jag är inte som ledamot Egeland att jag tycker att alla som inte tycker som jag, som är ärkekonservativ, att de kan gå och dra något gammalt över sig. Det tycker jag inte. Jag tycker att mångfald är bra i politiken. På det viset kommer man framåt.

Jag säger det igen, jag motsätter mig det här sättet att argumentera och diskutera, att kalla folk för lögnare och att ta mutor och ta halmdockeargument. Jag tror att vi får ha en argumentationskurs i de olika politiska partierna. För det här bär åt ett enda håll och det är neråt.

Talman! Jag tänker försöka gjuta lite olja på vågorna.

Jag inleder med att konstatera att det alltid är dåligt med brottsrubriceringar i plenidebatten oberoende av om det handlar om lögner, muta eller våldtäkt etc. så för det sällan sakfrågorna framåt. Det blir nästan alltid en dåligt laddad debatt när man lägger in olika former av epitet och uppmaningar att göra det ena och det andra. Jag vill understryka att jag tror att vi behöver tänka lite extra på det.

Jag vill för egen del säga att jag blev upprörd här tidigare i debatten över att det inte blev utskottsbehandlat, för jag hade väldigt tydliga minnen från dagens talmanskonferens. Jag satt där och insöp vartenda ord. Men sen visade det sig att jag hade blivit upprörd på fel grund därför att det här beslutet fattades på föregående talmanskonferens där en annan satt i mitt ställe. Rätt ska vara rätt och därför vill jag säga det.

Jag vill också säga att jag är positivt överraskad över regeringens prestigelöshet i den här frågan, eftersom vi nu har hört flera understöda en utskottsbehandling. Och man respekterar också att det finns människor i det här parlamentet som är genuint intresserade av kulturpolitiken och som för första gången ser det här. Ni i regeringsblocket har säkert tragglat igenom det här dokumentet till oigenkännlighet, höll jag på att säga, men ni har kanske tröttnat på att traggla det flera gånger. Vi ser det här dokumentet för första gången. Vi såg remissvarianten som såg annorlunda ut. Det här är första gången som vi ser det här dokumentet.

Sedan är det ett faktum, och det har jag framhållit i den här debatten, att svenska språket och integrationen inte nämns i den utsträckning som vi moderater skulle önska. Bara för att ge ett konkret exempel så för oss moderater var det viktigt att få in de här meningarna i regeringsprogrammet Thörnroos: "Åland ska vara ett inkluderande samhälle och välkomna nyinflyttade. Nyckeln till en lyckad integration är språket. Här krävs satsningar för barn, ungdomar och vuxna. För att kunna leva och verka på bästa sätt krävs kunskaper i svenska och kännedom om det åländska samhället, dess kultur och traditioner, historia och särställning." Det är ett ganska bra rättesnöre till denna del. Tack för ordet!

Talman! Det var nog ett bra initiativ av ledamoten att försöka gjuta lite olja på vågorna. Det finns ett gammalt åländskt talesätt: "Ett vedträ gör ingen brasa och en kärring kan inte träta". Jag måste säga att jag blev faktiskt själv lite obehagligt berörd av lantrådets agerande här, att bli fullständigt nedskälld till skorna. Jag tycker inte att jag har varit oresonlig eller betett mig illa i debatten. Det är bra i alla fall att ledamoten Valve försöker gjuta olja på vågorna. Jag tror inte att det här stärker sammanhållningen i lagtinget. Det gynnar inte självstyrelsen heller.

Talman! Man får väl bara konstatera att även solen har fläckar och att debatten kan ta sig lite olika uttryck från tid till annan.

Diskussionen är avslutad.

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen förslag var att ärendet inte remitteras till utskott. Givet diskussionen föreslår talmannen nu att ärendet ska remitteras till lag- och kulturutskottet.

Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.