Remissdebatt

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Diskussion.


  • Tack, talman! Ärade lagting, välkomna tillbaka. Lycka till med mandatperiodens återstående utmaningar! Jag kan väl inte riktigt påstå att vi har saknat er de här veckorna, men det är ändå trevligt att se er alla.

    Talman! Det är mycket som har hänt sedan vi senast förlade lagtinget den senaste externpolitiska redogörelsen. Det är naturligtvis Rysslands brutala angrepp och fortsatta barbariska terror i Ukraina som för alltid förändrat den internationella arenan. Såväl existerande demokratiska länder som länder med tydliga ambitioner i samma riktning, är under enorm press från krafter som inte ens accepterar FN:s stadgans grundläggande föresatser om fred och säkerhet. Jag tror att det är oundvikligt för en ålänning att se Finlands och Sveriges gemensamma och oerhört snabba säkerhetspolitiska omställning som det främsta tecknet på att själva grundvalarna i allas vår samexistens är stadda i förändring.

    NATO kom under fjolåret att i hög grad prägla i synnerhet vårens politiska arbetsinsatser. Vi har valt att i redogörelsen redogöra rätt noggrant för de olika delarna av denna processen. Vi får i vissa frågor se vår roll som politiker att både denna redogörelse och lagtingets därpå följande behandling är en viktig källa för kunskap för kommande generationers kunskaper om vad som historien har fört med sig.

    NATO-frågan var helt ny utmaning för Åland men ändå - ur mitt eget begränsade perspektiv - en betydligt lättare resa än uppstarten av Ålands EU-process för drygt 30 år sedan. Jag grundar sistnämnda uttalande på det faktum att vi från första början kunde vara trygga i att den nordatlantiska alliansen vilar på en solid demokratisk och folkrättslig grund och att alliansen i liknande situationer alltid särskilt värnat om ländernas - de blivande medlemsstaternas - internationella åtaganden. Här räckte det för oss med att titta på Norges Svalbard region och de mellan Grekland och Turkiet omstridda öarnas status för att förstå att NATO värnar om respekt för folkrätten.

    Givetvis krävde det ändå en särskild åländsk analys i o m att - som påpekas i redogörelsen - Finland aldrig analyserat ett NATO-medlemskaps konsekvenser för Ålands demilitarisering och neutralisering.

    I redogörelsen betonas att landskapsregeringen uppskattar det goda samarbete som hittills präglat NATO-frågan och lyfter särskilt fram både president Niinistö och utrikesminister Pekka Haavisto som under hela processen bemödade sig om att både informera och diskutera denna fråga med de åländska företrädarna.

    I det här sammanhanget vill jag också på landskapsregeringens vägnar rikta ett tack till lagtinget, talmanstrion och lagtingsdirektören i synnerhet för ett gott samarbete också när det gällde den här för Åland oerhört centrala framtidsfrågan. Från åländsk sida behövde vi aldrig åberopa § 58 i självstyrelselagen om rätten att delta i internationella förhandlingar när ett specifikt behov föreligger för Åland. Tvärtom fann utrikesministeriet det naturligt att Åland skulle ha en representant på plats vid anslutningsförhandlingarna i form av vårt ministerråd i Bryssel Anton Nilsson.

    Oavsett hur långt utdragen själva anslutningsprocessen än blir för Finland resp. Sverige, är det vår bedömning att Ålands folkrättsliga ställning oavsett sammantaget kommer att stärkas och redan har stärkts.

    Som bl.a. Ålands fredsinstitut framhållit kommer ett NATO-medlemskap att leda till att helt nya frågeställningar aktualiseras, också för åländsk del. Här kommer det att krävas ett fortlöpande engagemang och ett fortsatt vakthållande av att Ålands status fullt ut respekteras.

    När det gäller den del som Natomedlemskapet kräver angående operationaliseringen, dvs. den praktiska sidan, så är det oerhört viktigt att landskapsregeringarna framöver kommer att se till att säkerställa att demilitariseringen och neutraliseringen fortsätter att respekteras till fullo så som det alltid har varit tänkt.

    Talman! I ett läge där vår autonomi stampar på stället är det extra välkommet att Åland i alla fall kan fortsätta som ett föredöme för hur folkrätten bör respekteras av omvärlden, oavsett radikala svängningar i den geopolitiska kontexten.

    Talman! Så den här evighetsfrågan om en egen plats i Europaparlamentet. Här har vi noterat att självstyrelsepolitiska nämnden i samband med de tidigare redogörelserna på senare år uppmanat landskapsregeringen till aktivitet. Jag tycker väl att redogörelsen visar på en maximal aktivitet inom det här området. Jag ids inte gå närmare in på vad nämnden har sagt, men de har uppmanat landskapsregeringen att också lyfta den här frågan internationellt. Den här platsen vi saknar, den blir allt viktigare. Behovet har förstärkts, inte minst av att EU-kommissionen tycks gå in för en riktning där det är förordningarna som ska börja ersätta direktiven. Då vet vi alla, förordningar betyder direkt påverkan på en medlemsstat, också på Åland jurisdiktion, att se till att dessa förordningar uppfylls i verkligheten, medan direktiven som bekant ger oss en helt annan handlingsfrihet. Det här är nog en rättsutveckling som bör oroa oss alla och förstärker sannolikt behovet av en egen plats i Europaparlamentet. Jag tycker själv att den här högst aktuella windfall-skatten, som ni fick på ert bord i januarisession, visar nog på hur oerhört centralt det är att man är med i EU-systemet också inom ramen för parlamentet. I och med att här är det ju som så att den nationella nivån där vi ingår, så ställs vi ju inför fullbordat faktum och får reda upp de här konsekvenserna som vad gäller windfall-skatten är långtgående. Vi kommer att återkomma till detta i denna sal inom kort.

    Jag tycker också att man från åländsk sida kan konstatera en gång för alla att det är helt klart att Europaparlamentet har kommit och kommer att stanna att vara en medlagstiftare inom EU. Detta sammantaget gör ju att den här platsen, den åländska, skulle vara viktigare än någonsin tidigare. Vi kan väl inte låta bli att nämna från landskapsregeringens sida att det är förstås Finland som ska se till att den här delen av vårt demokratiska underskott kan avskaffas. Vi får fortsätta att konstatera att vi har konstitutionell rätt till den här platsen, och att Finland som modern rättsstat borde vara redo att ta det här ansvaret. Personligen tror jag nog och faktiskt hoppas att det här kommer att ordna sig inom sinom tid.

    Sedan då en fråga som man kan säga att hör hemma här i redogörelsen eller så tar vi den mer centralt i kommande självstyrelsepolitiks redogörelse. Men jag kan ändå inte låta bli i sammanhanget att ta upp den av presidenten delvis fällda näringsrättslagen under fjolåret, alltså det partiella veto som presidenten lade in och som gjorde det omöjligt att sätta lagen i sin helhet i kraft. Eftersom den är så oerhört EU relaterad så väljer jag att kommentera något av det här och vägen framåt.

    Näringsrättslagens rättsliga öde inom ramen för den statliga kontrollen av parlaments lagförslag har blottlagt påtagliga brister - sett med åländska ögon - vad gäller lagtingets möjligheter att få sina lagar prövade av den enda rättmätiga instansen, dvs. EU-domstolen i Strasbourg.

    Den rättsliga grund som presidentens veto mot näringsrättslagen byggde på, dvs. i första hand högsta domstolens utlåtande, var och förblir uppseendeväckande i ljuset av EU-domstolens rättspraxis om att unionen är skyldig att iaktta folkrätten i sin helhet, dvs. även internationell sedvanerätt som är bindande för unionens institutioner.

    Med tanke på Ålands unika folkrättsliga bakgrund är det faktiskt obegripligt att Finlands högsta juridiska instans valde att bortse t.ex. från unionsfördragets artikel 4:2 i sin analys av lagförslaget. Finland har i andra sammanhang inte tvekat att använda nämnda fördragsgrund för att hävda sina nationella intressen som grund för avvika från EU-rätten.

    Landskapsregeringen avser att inom kort informera den parlamentariska referensgruppen när det gäller nationalitetsskyddet, jordförvärvs- och näringsrättssidan, om vilka åtgärder som vidtagits på senare tid för att stärka den åländska argumentationen i anslutning till det andra försöket, om lagtinget så beslutar, att få en nödvändig del av nationalitetsskyddet moderniserat och anpassat till nutida samhälleliga behov.

    Talman! Även om det är lite vid sidan av, men med tanke på att vi har ett stundande riksdagsval så är det nog min personliga reflektion att oavsett hur det går med den andra lagkontrollen av ett nästa förslag till näringsrättslag så finns det nog orsak för Ålands kommande riksdagsledamot att fundera på behovet av en lagmotion i riksdagen som uttryckligen förpliktar det finländska domstolsväsendet att vända sig till EU-domstolen med begäran om ett så kallat förhandsutlåtande. För Sveriges del antogs en sådan lag redan 2006, så det finns modeller att ta efter.

    Till sist några ord om skattegränsen, skattemuren, skatteundantaget. Som framgår av redogörelsen betonar landskapsregeringen förstås skatteundantaget fortsatta vikt. Oavsett det faktum att de radikalt höjda bunkerkostnader och sannolikt även EU:s nya system med utsläppsrätter kopplade till sjöfart redan påverkat vårt örike negativt i transporthänseende. Vi betonar fortsättningsvis att alla ansträngningar bör riktas mot att i möjligast hög grad lindra skattegränsens negativa inverkan på all form av handel och varuutbyte till och från Åland.

    Landskapsregeringen kommer förstås med intresse att följa med hur den helt färska nya nordirländska lösningen kopplad till Brexit kan tjäna som en modell även för Åland i vår egenskap av så kallad tredje land. Sannolikt kommer vi få vänta rätt länge innan alla detaljer rörande det nya avtalet klarlagts. Jag läste en snabb rapport om det här på ungefär 25 sidor som har förelagts Westminister parlamentet i London och det finns sedan ett trettiotal bilagor som kommer så småningom att nå offentlighetens ljus. Men det är en oerhört komplex helhet som den nya lösningen bygger på.

    Men ändå är det för oss ålänningar en betydelsefull ingrediens i samband med det här avtalet att EU-kommissionen nu på ett helt nytt sätt har blivit medvetandegjord om vilka absurda konsekvenser byråkratin får till och med på individnivå och inte bara för det vanliga handelsutbytet.

    Men som sagt, först ska lagstiftning rörande Nordirland uppdateras, den juridiska sidan och sedan blir det hela den sidan av den praktiska, operationella. Det är två ganska oerhört intressanta delar som vi från åländsk sida har all anledning att följa med noggrannhet.

    Tack, talman! Det finns förstås en massa som borde kommenteras i den här digra redovisningen. Jag utgår från att debatten kommer att påvisa vilket intresse enskilda ledamöter har för olika frågor. Tack, talman!


  • Tack, herr talman! Tack vicelantrådet för en intressant presentation. Vicelantrådet uppehåller sig förstås, som sig bör, kring Ukrainakriget och Nato anslutningen, en av vår tids kanske största händelser. Så att det är självklart.

    I samband med ett besök i Finland förra veckan gjordes en intervju med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, där han också lyfter fram Ålands demilitariserade ställning och det ryska konsulatet, och menar att även kring Åland och ambassader och kontor kan det föregå underrättelseverksamhet. Är det här någonting som landskapsregeringen har tagit fasta på och reagerat på dessa uttalanden?


  • Tack, talman! Jag hoppas att parlamentet respekterar att i den mån vi erhåller information om olika aktiviteter, oavsett om de är kriminella kopplade till det säkerhetspolitiska, så är det något som i första hand stannar till och med enbart hos mig som ansvarig för den åländska polisen. Jag hoppas ni alla förstår den känslighet som det här präglas av. Vi är medvetna om de ord som har yttrats av Natos generalsekreterare och delar naturligtvis den oro som all påverkanskampanjande, oavsett om det är statlig eller informell, kan ha på ett samhälle som Åland. Vi medvetna om det, men det är någonting som vi får återkomma till, kanske då inom lyckta dörrar.


  • Om jag förstår den här intervjun rätt så påtalade också generalsekreteraren att som medlem av Nato så måste Finland också sätta mera fokus kring det här med underrättelsearbetet inom Nato-länderna. Det kan ju vara tänkbart att det här blir ett ämne som kanske i högre grad än tidigare också kommer att lyftas i samband med Ålands ställning och det ryska konsulatets roll.


  • Jag delar ledamotens uppfattning. Det får väl sägas att det tillhör operationaliseringen vad som kommer att hända till följd av medlemskapet och vilken påverkan det kommer att ha för vårt system och vår status i allmänhet. Det får vi också återkomma till i andra sammanhang.


  • Tack, herr talman! Tack vicelantrådet! Vicelantrådet nämnde EU:s utsläppshandel och det som högst troligt kommer att utökas till att också gälla sjöfartens utsläpp. Det har ju varit en fråga under en längre tid just den här behörighetsdiskussionen. Den nämns också i meddelandet, dvs. vem ska sköta den här handeln, vart ska pengarna gå och hur ska det fördelas mellan mellan Finland och Åland, så att det följer både behörigheter och var flottan är registrerad och så vidare? Kanske vicelantrådet kan utveckla det lite mer om var den processen i det arbetet ligger just nu?


  • Tack, talman! Frågan är intressant ledamot Röblom. Även om det inte i första hand är mitt ansvarsområde så har vi med intresse följt processen. Vi har fått från Ålandsdelegationen ett tydligt utlåtande om att det skulle vara lagtingets behörighet att besluta om utsläppsrätterna och därmed skulle det vara lagtingets rätt att reglera detta närmare och därmed skulle också inkomsterna då tillfalla Åland. Ett problem med Ålandsdelegationens utlåtande är att de anser att det ändå är Finland som ska ansöka om eventuella undantag i och med att man anser att den åländska behörigheten tar slut vid Skiftet, om vi säger så. Lagtinget reglerar åländsk jurisdiktionen som vanligt och i det här fallet så är det Finland som ska anhålla om ett eventuellt undantag om man då önskar det i inrikestrafiken från Mariehamn, Långnäs och österut. Det här blir ju en utmaning lagstiftningsmässigt också naturligtvis med tanke på hur vi ska få de två systemen att fungera till den delen.


  • Tack, talman! Jag är ju inte ute efter frågan om undantag i första hand av naturliga orsaker. Utsläppshandeln har ju sin funktion för att få ner utsläppen och är viktig som sådan. Det blir bara en väldigt intressant fråga med tanke på de stora pengar som kan finnas i den. Hur stor del av det ska tillfalla Åland att vidta klimatåtgärder med och ställa om samhället och så vidare? Därför är det intressant och det är bra att det utreds och gärna med hastighet med tanke på att det här är på kommande, så Åland vet var vi står.

    En annan fråga kopplad till EU är det som nämns i meddelandet och som vicelantrådet var inne på, det gäller att mer och mer kommer i form av förordningar. Då undrar jag, kommer vi att behöva sätta mer resurser inom landskapsregeringen på att bevaka EU-frågor och hantera dem?


  • Ja, med tanke på vad som väntar, dvs. den här riktningen med fler och fler förordningar, det kommer nog att ytterligare inskärpa behovet av resurser för att bevaka den EU-rättsliga dimensionen. Är det som så att vi inte får den egna EU-platsen, som då per automatik skulle ge 4-6 medarbetare till på köpet beroende på hur man via praktikanter och annat kan skapa en oerhört stark stab, så då får nog detta parlament och landskapsregeringen vara beredda på att skjuta till mer resurser. Det är klart, varje fråga som leder fel kan ju i sin tur kosta oerhört mycket mer än vad just den beredskapen och resurserna kräver.


  • Talman! Jag vill fortsätta lite på miljö- och klimatpolitiken. Det står väldigt mycket om den gröna given och Fit for 55. Hur ligger vi till egentligen? Det kom en rapport här som vicelantrådet var med och presenterade och där vi nog verkar ha lite konstig självbild. Ålänningarna släpper ut väldigt mycket växthusgaser och använder väldigt mycket vatten. Hur ser vicelantrådet på hela vår utveckling när det gäller att blir ett mera hållbart samhälle, med den faktagrund som nu finns?


  • Frågan är högaktuell och har varit föremål för en hel del diskussion. Efter ungefär tre månader med ansvar för klimat och energi så kan vi nog konstatera att vi står inför betydligt större utmaningar än jag kunde drömma om när jag var mer ansvarig för annat än just de oerhört centrala frågorna. När vi ser vad som väntar under en kort tidsrymd, oavsett om vi väljer att vara klimatneutrala 2035 eller siktar mot 2050, så är det en enorm omställning, en oerhört kostsam sådan. Vi kommer att vara oerhört beroende av en sak, tillgång på el. Det är el som ska vara lösningen på allt. Därför är jag glad förstås att den åländska landbaserade vindkraften har gått i bräschen och att det också finns andra tankar och satsningar vad gäller solsidan.


  • Talman! Sen önskar jag ett annat klargörande. Det här är så väldigt omfattande, det är detaljer, stora linjedragningar och det är nästan svårt att behandla. Jag undrar hur det ser ut med den målsättning som fanns fanns kring det här Hagasamarbetet, alltså det nordiska samarbetet kring civil beredskap? Kan vicelantrådet göra någon slags uppdatering kring den frågan?


  • Vi har dragit den här frågan så långt det bara går. I början på 2022 fick vi definitivt besked från Helsingfors att vi behövde inte göra gemensam sak med Grönland och Färöarna för att ingå i Hagasamarbetet. Det handlar alltså om civil beredskap inom Norden, typ för brand och räddning och annat som man behöver en samordning av och kan hjälpa varandra över gränserna. Tyvärr har det sedan visat sig då att på en lägre nivå inom ministerierna i Helsingfors har man en annan åsikt än ministern, en annan åsikt än kanslichefen och man har en annan åsikt än en statssekreterare. Lite skulle jag säga att man känner igen det här, att det finns någonting i systemet som gör att den här typen av För Åland oerhört viktiga frågor haltar alltför länge. Men så sent som under torsdagens och fredagens besök av inrikesministeriets statssekreterare så (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Vicelantrådet nämnde väldigt sparsamt det nordiska samarbetet i sitt anförande och det tycker jag att är tråkigt eftersom det nordiska är en jätteviktig arena för vår externpolitik. En av mina rätt så frispråkiga partikamrater brukar ansätta mig när jag är lite otydlig eller hon tycker att jag bara analyserar, då säger hon: Men vad vill du?

    När det gäller det nordiska samarbetet skulle jag gärna höra vicelantrådet säga: Vad vill Åland? Vad har vi för ambitioner när det gäller det nordiska samarbetet? Nu har vi ett isländskt ordförandeskap som har väldigt ambitiösa planer för hur man ska förverkliga Vision 2030 för det nordiska samarbetet. Jag tycker det är ett bekymmer om Åland förhåller sig så passivt som man nu verkar göra till de ambitionerna. Vad vill vi?


  • Det är en bra fråga, men skulle jag nu ha presenterat hela redogörelsen så hade talmannen avbrutit mig ungefär om en timme. Då hade jag bara ytligt hunnit snudda vid innehållet i alla de delar som landskapsregeringen har valt att plocka ut och redovisa. Jag tror att den tidigare minister Fellman tycks glömma verkligheten. I likhet med kollegan Höglund som tyckte att budgeter är det intressantaste som finns så har jag koncentrerar mig på de områden jag anser är oerhört viktiga och mest centrala för Ålands fortsatta framgång.

    Jag är övertygad om att samarbetsministern Holmberg-Jansson kan svara på de frågor som ledamoten har till en del vad gäller det nordiska. Vi har ju inte sänkt ambitionerna vad gäller det nordiska. Men vi har fullt upp att klara av den utmaning som även nordiska ställer i vardagen, att se till att vi har folk på plats inom de kommittéer och de utredningar som pågår etc.


  • Jag ska försöka ställa en mer begränsad fråga så kanske det går att få ett svar. Landskapsregeringen skriver i redogörelse så här: "För att Ålands ställning inte ska rubbas kan det finnas behov av att utöka det åländska deltagandet i det nordiska samarbetet". Betyder det här alltså mera personalresurser och mera pengar till det nordiska samarbetet? För det har tidigare varit argumentet mot att Åland ska engagera sig på samma sätt som Färöarna och Grönland. Om vi satsar pengarna, varför då stanna halvvägs?


  • Det är lite svårt att på en minut gå igenom hela frågan om Ålands eventuella fullvärdiga medlemskap i det nordiska. Det räcker med att konstatera att väljer vi en fullvärdighetsmodell - om nu alla medlemsstaterna mot förmodan går med på det för det finns ett motstånd inom några centrala huvudstäder - så är det ju en kostnad som är svår att bära för Åland trots allt lilla ekonomi. Däremot så kan vi, som landskapsregeringen försiktigt antyder, åka lite snålskjuts igen en gång på de autonoma områdena inom ramen för Danmarks medlemskap. Är det som så att de lyckas öppna nya dörrar, då ska vi naturligtvis kunna välja. Var vill vi vara med? Här är det tydligen igen att också Hagasamarbetet, som vicetalman Sjögren lyfte, blir samma sak. Vi får bara konstatera att om Grönland och Färöarna har kommit med, ja då ska också Åland vara med.


  • Tack, talman! Vi har hittills varit väldigt stolta här på Åland över vår roll som fredsmäklare, som en fredens röst och den ska ju inte på något sätt vekna nu när Finland blir en del av Nato. En av de största riskerna och riskerna kanske framförallt för eskalering hör utplacering av kärnvapen i vår närregion. 2021 så trädde FN:s konvention om kärnvapen i kraft, Finland och Sverige var inte bland signatärerna. Det här är oroväckande. Det är oroväckande av många olika anledningar, bland annat för att det ökar risken för olyckor när kärnvapen sätts i beredskap och man vet aldrig vad den här eskalering kan driva varandra till. Är det landskapsregeringens avsikt att på något sätt i sin externpolitik också inkludera kärnvapen i de här Nato-diskussionerna?


  • Tack, talman! Frågan är intressant, den ligger dock inte inom åländsk behörighet. Det enda vi konstatera från landskapsregeringens sida här och nu är att då ett medlemskap för Finland blir aktuellt, och för Sverige med tanke på närheten, så då kommer en mängd frågor upp på bordet. Det tillhör den så kallade operationaliseringen och där får vi se vilka möjligheter vi kommer att ha att föra fram åsikter till den här delen. Så där kommer det att behövas en aktivitet. Jag själv personligen är ganska trygg i det som man har meddelat både från finsk och svensk sida att det inte är aktuellt med kärnvapen inom respektive länders gränser, och det tror jag inte heller med tanke på ländernas långvariga säkerhetspolitiska hållning att det kommer att bli aktuellt.


  • Talman! Det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet fokuserar på fred. Island har varit en av de framdrivande krafterna för just en kärnvapenfri värld. Så oförtrutet att Finland och Sverige inte har skrivit på det här avtalet som trädde i kraft 2021, det kan man tolka som en del av att möjliggöra ett inträde i Nato utan komplikationer. I sådana fall så är det ju väldigt oroväckande att man måste göra vissa sådana begränsningar just för att kunna öka risken för vad kärnvapen etablering i den här regionen skulle kunna medföra. Sådana risker för säkerheten är ju också någonting som har att göra med Östersjöns säkerhet i stort och den roll som Åland skulle kunna ha som en balanserande kraft. Jag tycker att Åland skulle kunna vara mer offensiv i just de här frågorna eftersom vi kallar oss en fredens röst. (… taltiden slut).


  • Jag delade förstås ledamotens principiella syn om vikten av aktivitet. Jag tycker att vi kan konstatera att Nato som organisation har ingen rätt att påtvinga ett land en kärnvapen beredskap. Det är upp till den demokratiska ordning som gäller i respektive huvudstad. Är det som så att man inom Norden börjar diskutera den här typen av frågor så är det oerhört centralt, det som också den här regeringen alltid jobbar för, att vi ska ha tillgång till alla de ministermöten som hålls inom ramen för det nordiska, oavsett om det är kultur, sjukvård etc. och i synnerhet nu då med tanke på den nya säkerhetspolitiska miljön. Också när utrikes- och försvarsministrarna möts ska Åland ha representation för att kunna följa med de frågor som ledamoten betonade.


  • Ledamot Gyrid Högman Gruppanförande | 15:39

    Herr talman! Bästa alla! Jag vill minnas att det i början av mandatperioden höjdes röster i lagtinget för att slå ihop det externpolitiska och det självstyrelsepolitiska meddelandet till ett enda dokument. Just nu framgår med önskvärd tydlighet att det inte är möjligt – detta externpolitiska meddelande består av hela 63 sidor och det har många skiftande rubriker.

    Det självstyrda Åland har inte behörighet för utrikespolitik. Det hör till riket. Ordet extern betyder utvändig, utåtriktad eller främmande. Egentligen kan man väl säga att det här externpolitiska meddelande kan liknas vid ett utrikespolitiskt meddelande.

    Dokumentet visar att Åland är beroende av omvärlden och att beroendet har blivit allt större. Jag erinrade mig när jag försökte sätta ihop det här att det finns ett uttryck som säger ”en nysning hos oss eller om det var en myggas fladdrande så utlöser en storm i USA”. Det var lite skrattretande egentligen, för det är just så det är nu.

    För det självstyrda Åland gäller det att hålla sig a jour med vad som händer i den stora världen. Vår vardag och verklighet är nära sammankopplad med det som händer i Finland och i Sverige, men också i hela världen. De händelser som vi genomlevt under de senaste åren visar att vi egentligen inte är så långt borta från händelsernas centrum. Vi är också, om än liten, en aktör på den internationella spelplanen. Vi påverkas och måste också ha beredskap och förutseende för pandemier, energikriser och konjunktursvängningar. Detta gäller också klimatförändringar som bl.a. kan påverka tillgången till färskvattendepåer.

    Ålands externpolitiska arena har under året utökats med ytterligare en, Nato. Det är inte en lite en. Både beredskapen inför Finlands Nato-medlemskap och därefter när medlemskapet blivit ett faktum, vi vet inte när det blir, kräver proaktiva och aktiva insatser och samarbete för att bevaka Ålands särställning som neutraliserat och demilitariserat område. Nato-inträdet aktualiserades av det ändrade säkerhetspolitiska läget och det i sin tur kräver större civil beredskap, vilket i sin tur kommer att innebära ökat externt samarbete kanske mest inom Norden för att få ta del av erfarenheter och forskning som kan komma Åland till del.

    Meddelandet innehåller många infallsvinklar som är värda att diskuteras. Man kan inte ta upp allt här. Mina kolleger kommer i anföranden att beröra olika för dem intressanta punkter, eller för alla intressanta punkter

    Gränshinder i Norden har beskrivits i flera externpolitiska meddelanden. Just nu är de till antalet är 121 och man beräknar att klara av 5-8 varje år. Om man avlägsnar fem varje år kommer det att ta 24 år innan man kommit till ändan. Är man så duktig att man klarar 8 varje år så tar det 15 år. Ett Norden utan gränshinder känns lite avlägset, även om åren går fort.

    För Ålands del så den problematik vi har med skattegränsen så kan avtalet mellan Irland, Storbritannien, Nordirland och EU i samband med Brexit vara ytterst intressant. Kanske vi äntligen kan hitta en murbräcka också för oss och som kan minimera de hinder som skatteundantaget medför och underlätta vardagen för den landbaserade näringens import och export.

    Meddelandet innehåller många förkortningar eller som de också kallas akronymer. Detta tycks vara tidens fluga, men tyvärr är det lite svårt att komma ihåg alla bokstavskombinationer och vad de står för.

    Det framhålls att externpolitiskt arbete är resurskrävande, men Åland måste fördela resurser för externpolitik. Det uppstår allt fler arenor där Åland borde närvara vid och göra sig känt. Att arbeta för associerat medlemskap i IMO, engagemang i Regions4 med fokusområden klimat och diversitet, att verka för subsidiaritetsprincipen och autonomiers påverkan i EU genom deltagande i Regions for EU Recovery och RLEG är verkligen att understöda.

    Om landskapsregeringen lyckas uppnå sin målsättning att göra Åland till ett naturligt centrum för hållbar energi i Norden, då ska jag verkligen applådera och många med mig, tror jag. Här kunde vi kanske få hjälp och får nya goda idéer av de många unga som studerar och befinner sig i miljöer där innovationer och tankar gror och växer.

    Det är inte lätt för en liten självstyrelseadministration att hålla sig uppdaterad om allt som händer i Finland, i Norden, på EU-nivå och i hela världen och hur detta kan eller kommer att påverka oss. Den här luntan visar att landskapsregeringen kan lyckönska sig att ha en driftig, mångkunnig och lyhörd tjänstemannakår. Det ska de ha all ära för det arbetet det utför och utan dem skulle vi förtroendevalda reda oss betydligt sämre.

    Jag ser fram emot att få delta i de vidare diskussionerna om det här meddelandet i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag ser fram emot intressanta och värdefulla höranden.

    Sen tänker jag sluta med att för övrigt anser Centern att Åland ska en plats i EU-parlamentet. Tack!


  • Talman! Jag hade också lite samma funderingar som ledamot Högman, hur ska vi få en bra form i de här viktiga politikområdena? Precis samma reflektion att externpolitiken är ju vår utrikespolitik och just i den här formen med 63 sidor är det inte helt lätt och definitivt inte lättillgängligt. Vi har vänt och vridit på den här frågan under flera mandatperioder. Det är svårt att hitta bra och smidiga former för de här viktiga ärendena.

    Kanske vicelantrådet skulle ha hållit presentationen kring EU-ärenden och samarbetsministern skulle ha hållit om de nordiska ärendena? Det är ett förslag till att göra det mera redigt. Samtidigt går ärendena helt in i varandra också.

    Meddelandet som redogör för externpolitiken är omfattande, detaljrik och med en hel del upprepningar. Meddelandet kan säkert vara bra för historieskrivningen. Men det är också jättesvårt att hitta den åländska linjen och den åländska politiken i det här meddelandet.

    Det skulle vara bra, för att inte säga nödvändigt, att ministrarna presenterar sina olika områden så att det finns en möjlighet för lagtinget att ställa frågor och få klargöranden. För alla ministrar har ju ansvarsområden när det gäller EU och när det gäller Norden. Så det kanske också kunde vara en sak som man skulle fundera vidare på.

    Sen efter att vi har haft den här remissdebatten så kan ju lagtinget själv välja fokusområde, vad man vill fördjupa sig i och vad man sedan sist och slutligen vill skriva betänkanden om.

    Tittar man vidare på meddelandet så kan man se att det arbetas med den biologiska mångfalden både på nordisk och europeisk nivå. Men hur ser det arbetet konkret ut hos oss? Klimatarbetet tar stora steg framåt i Norden och i Europa, men hos oss är det oklart vilka mål som gäller och hur de konkreta planerna ser ut. Vid en jämförelse så förbrukar ålänningar nu stora mängder vatten och släpper ut stora mängder växthusgaser. Hur är det med vår självbild egentligen? Och lever vi i någon slags litet självbedrägeri kanske?

    Digitaliseringen hos oss handlar mest om teknik och pengar och upphandlingar, medan man i Norden sympatiskt nog pratar om att alla ska med. Hur ser det ut hos oss? Hur ser det ut för de äldre när det gäller digitaliseringen? Hur ser det ut för de med olika former av funktionshinder? Idag talar man om en speciell form av digital läsfärdighet för att kunna fungera i det moderna samhället när man ska ha myndighetskontakter och kontakter inom näringslivet. Det är också en väsentlig del av politiken och verkligen en väsentlig del av tillgänglighetspolitiken som vi snart har på bordet här.

    Jämställdhet och jämlikhet är en avgörande del i den sociala hållbarheten och det är också tydligt prioriterat inom det nordiska samarbetet. Hos oss har ju jämställdhetsdebatten den här mandatperioden mest handlat om att vi inte kommer överens om jämställdhetsbonusen.

    På nordisk nivå så har man under fjolårets ordförandeskap prioriterat insatser för att bemöta det internationellt växande motståndet mot jämställdhet, hbtqia- personers och kvinnors och flickors rättigheter och vi ser exakt samma tendenser hos oss, sorgligt nog.

    Många gånger tycker jag att vi riktar blickarna utåt och i skarpa ordalag kritiserar när saker och ting inte går vår väg, men det finns också oändligt mycket att göra och utveckla på hemmaplan.

    Jag tycker att det står bra beskrivet kring Nato-processen och det var också helt ny mark för självstyrelsen. Jag tycker också att det är bra att man ger erkänsla till Nato-processen i Finland och att man har tagit Åland med och hört Ålands ställningstaganden.

    Som det framgår av meddelandet så önskar vi alla en snabb fred, fast det ser verkligen mörkt ut. I förlängningen där kanske Åland kan utgöra exempel när kriget är över och när Ukraina återtagit sina landområden. Kanske Åland har någonting att komma med när det gäller demilitariserade områden eller NO-fly zoner och sådana saker som reglerar vår demilitarisering och neutralisering.

    En sak som vi från Liberalerna skulle vilja lyfta upp är skattegränsen. Det är en sak som vi tycker att vi ska fördjupa oss i ytterligare i nämnden och kanske i de olika utskotten. Skattegränserna hör till en av de överlägset viktigaste näringspolitiska frågorna här på hemmaplan. Vi anser att inga resurser eller krafter får sparas.

    Därför mot den bakgrunden så är det väldigt intressant det här Windsor-ramavtalet som är på gång mellan Nordirland, Storbritannien och EU. Kan det i förlängningen ge oss möjligheter? Det ska bli intressant att följa. Vi fick oss till livs i dag att nu har man gjort en politisk överenskommelse och nu ska det översättas till juridiken. Det här tycker jag också att är lite intressant när vi har pratat om vår självstyrelselag. Tidigare lagtingsledamot och riksdagsrådet Gunnar Jansson pratade om att det skulle vara mera politik i politiken. Det här kanske är ett steg, att man ska komma överens först politiskt och så brukar juridiken ordna sig. Det ska bli intressant, som sagt, att följa det här Windsor-ramavtalet och se om det kan ge oss några lösningar.

    I den vidare behandlingen i lagtinget så är också förstås Liberalerna väldigt intresserade av klimat- och miljöpolitiken och var vi står där. Det var stora och vida penseldrag. Tack!


  • Tack för anförandet, talman. Ni pratade om digitalt utanförskap som en av sakerna som vi på Åland också borde ta tag i och diskutera mera. Det här är en av sakerna som vi också lyfter upp bland annat nu i våra diskussioner i den parlamentariska gruppen när det gäller det äldrepolitiska programmet. Hur ska vi kunna fånga upp alla äldre i vårt samhälle? Det här är någonting som vi diskuterar på bland annat socialministermöte men även inom det nordiska samarbetet, på de nordiska samarbetsministermötena. Hur man ska få med alla i den här transformationen som ändå sker i vårt samhälle? Det här är också sådant som jag känner att vi behöver mera lyfta upp det (… taltiden slut).


  • Talman! Vi har inte alls pratat om det, eller väldigt lite ur åländsk horisont. Det digitala utanförskapet är väldigt viktigt att ha med sig som en parallell process till hela digitaliseringen. Det kan vara svårt för de äldre, men det är också svårt för personer med läs- och skrivsvårigheter och det kan vara svårt för personer med olika funktionsvariationer. För ett par veckor sedan hade de ett nyhetsinslag i svensk TV från afasiförbundet. Ibland ska du säga i telefonen vart du vill komma vidare och det hinner man inte om man har talsvårigheter. Det finns en jätteviktig del i hela digitaliseringsbiten som har med demokrati att göra och där hänger vi inte riktigt heller med. Men om vi är lite långsamt ute när det gäller digitalisering så kan vi förhoppningsvis ha med oss den här biten också.


  • Tack, talman! Man får försöka vända nackdelar till fördelar och att vi nu kan titta på alla goda exempel på hur man har jobbat med frågorna och olika sätt som man provat. Det här är en fråga som är prioriterad. Jag som minister kanske måste bli bättre på att berätta om vad vi jobbar med. Det här är sådant som vi funderar väldigt mycket på. Hur ska vi kunna få med dem? Nu när man inrättar den här seniormottagningen på ÅHS så har man beslutat att man kommer inte att behöva trycka ett, två, tre och så kopplas man vidare, utan du kommer till en fysisk person i telefonluren som svarar på frågor. Man känner att just för de äldre och personer som kanske har viss minnesproblem - och det har kommit kritik från olika håll - att det är svårt med dessa telefonsvarare där man ska trycka stjärnor och siffror. Man klarar inte av det.

    Vi har också funktionshindersrådet och det här är någonting som jag kommer ta med mig och diskutera vidare i den gruppen.


  • Talman! Det låter bra det för vi skulle behöva ha en strategi kring hur vi jobbar med de här frågorna för att folk inte ska bli utanför. Jag skulle vilja påstå att det här hör till en av de viktigare demokratifrågorna ju mer digitaliserade vi blir. Digitaliseringen kan vara ett fantastiskt hjälpmedel, men det får heller inte utesluta folk. Man måste hela tiden ha de här tankarna i huvudet när man går vidare.


  • Ledamot Camilla Gunell Gruppanförande | 15:59

    Tack, herr talman! Bästa lagting! Den här redogörelsen utgår från att 2022 var ett år präglat av krig i Europa där ryska trupper förorsakar fortsättningsvis, nu över ett år sedan det började, ukrainarna ett enormt lidande, förödelse och död.

    Vårt viktigaste uppdrag, alltså vi ålänningar, och de nordiska länderna är att med full kraft fortsätta att stöda Ukraina så att landet kan klara sig igenom kriget och komma ut mot en återuppbyggnad och också faktiskt ett medlemskap i Europeiska unionen.

    Jag tycker att det är imponerande hur Europa har stått tillsammans i den här frågan och att det förefaller hålla i sig. Jag tycker också att det är imponerande att se hur ålänningarna har agerat i solidaritet med Ukraina, alla bussar som har fört ner förnödenheter. Vi har uthålliga demonstranter utanför ryska konsulatet och den imponerande snabbt etablerade flyktingförläggningen som vi idag har i Statens ämbetshus. Vi har runt 300 ukrainare idag på Åland och många av deras barn i de åländska skolorna. Det här är en möjlighet också för Åland och åländska kommuner att så småningom, när de kan välja om de får bli finländska medborgare, erbjuda dem en mera permanent bosättningsort i någon av våra åländska kommuner.

    Rysslands krig och de omfattande aktioner som nu har skett är ett av de allvarligaste hoten mot vår gemensamma säkerhet och mot internationell fred och stabilitet under årtionden. Rysslands krig har förändrat Europas säkerhet i grunden och det finns ingen återvändo.

    Förra våren var en kamp, i alla fall för mig, när det gällde diskussionerna om ett snabbt medlemskap i Nato. Jag tycker att det var svårsmält att behöva överge den ändå framgångsrika alliansfrihet som Finland och Sverige har haft. Men nu är besluten tagna. Och nu tror jag att alla är mest oroade över de hinder som har uppkommit i den här processen att snabbt och effektivt bli medlemmar i Nato.

    Jag tror det stärker Norden och det stärker förstås Nato att Norden kommer som en familj där också nu då Finland och Sverige ingår. Detta möjliggör förstås en gemensam nordisk försvarsplanering och det ökar också ländernas ansvar för att stärka den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken.

    Under förra veckan deltog jag i SAMAK, arbetarrörelsens gemensamma nordiska forum. Det var SAMAK:s toppmöte i Helsingfors där också Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg medverkade. Jag lyfte förstås upp Ålands ställning som demilitariserad och neutraliserad zon. En status som bör bestå också inom ramen för ett Nato-Medlemskap, trots att det finns hetsiga debattörer också inom finländsk politik där demilitariseringen ifrågasätts.

    Det var lite förvånande att Natos generalsekreterare i en intervju i Hufvudstadsbladet ändå nämnde Åland i samband med det ryska konsulatet och att man måste vara uppmärksam på och ta på allvar att Ryssland kan använda ambassader och kontor som täckmantel för underrättelseverksamhet. Stoltenberg poängterade ändå att man måste respektera de avtal som ingåtts och det gäller också Ålands status, vilket också Ryssland ska respektera.

    Frågan om ryska konsulats roll och vilken verksamhet som eventuell kan vara knuten dit så det är viktigt att vi får konstatera att i samband med Nato-medlemskapet så kommer det här arbetet att försöka analysera vad som riktigt händer antagligen att förstärkas och också då gällande Åland. Nya frågor kommer att behöva ställas kring Ålands ställning, det har fredsinstitutet påpekat och också vicelantrådet lyfte fram det i sitt anförande. En ny säkerhetspolitisk era väntar och vi går in i den tillsammans med Finland och Sverige.

    För Ålands del är det kanske viktigt att fundera över, hurdan ska den åländska rösten vara inom Nato? Vi har, som jag ser det, fortsatt en skyldighet att vara Fredens öar och uppmana till fred, trygghet och kanske till och med nedrustning om det är ett begrepp som någon mera använder i dagens värld.

    En annan fråga som jag anser att vi behöver jobba med mera brett och integrerat med de nordiska länderna är kring den havsbaserade vindkraften. Vi vet att den spelar en nyckelroll för elproduktionen i framtiden, men också för att våra länder ska uppnå målen för koldioxidneutralitet.

    I Marienborg deklarationen som leddes av den danska statsministern Frederiksen har åtta Östersjöländerna kommit överens om att den havsbaserade vindkraften i Östersjön ska byggas ut till 19,6 gigawatt fram till 2030, vilket är en sjudubbling från idag. Det betyder att det kommer att vara park efter park, efter park längs den svenska kusten och längs den finska kusten. Det här betyder också en helt förändrad bild av Östersjön. Situationen blir lite som David och Goliat. Det är små kommuner på Åland, mikroskopiskt små. Det är också samhällen i Österbotten, på den svenska kusten som ska hantera de här giganterna till bolag med det här miljardkapitalet i ryggen. Och hur ska vi göra det? Hur kan vi gå hand i hand i så fall in i den här processen?

    Jag tycker att det är viktigt att poängtera att Östersjön är ett mycket, mycket känsligt hav och att vi måste förstå ändå vad de här satsningarna kan innebära för Östersjöns natur och miljö, fiskar och djurliv.

    Jag tror att det är viktigt att man ger våra medborgare så stort inflytande och insyn som möjligt i de här projekten. Man ser att samma reaktioner här på Åland kring tveksamhet om det här stora kapitalet som ska komma att investeras i åländska vatten och vad det riktigt innebär om där finns investerare från länder som vi kanske inte är så intresserade av. Hur ska vinsterna tillkomma både folket och vårt samhälle på bästa sätt? Här tror jag att Åland har stor nytta att gå tillsammans med de nationella strategierna, men också att vi i Finland, Sverige och Danmark har gemensamma intressen. Att man kan gå in i den här processen för att etablera vindkraft på ett sådant sätt att medborgarna känner sig trygga i det som händer och att man också kan se att resurserna kommer dem till del och att vi har klart för oss vad det betyder för den känsliga Östersjömiljön så att havet inte förändras mer än vad det behöver göra. För det förändras just nu också på ett allvarligt sätt i samband med klimatförändringarna. Tack, fru talman!


  • Tack, fru talman! Jag håller helt med i stora delar av resonemanget som Camilla Gunell förde när det gäller den större dimensionen av den havsbaserade vindkraften. Ledamoten nämnde Marienborg deklarationen. Jag var själv ganska besviken då faktiskt på att Åland inte hördes i den finska delegationen där, med tanke på att vi då hade kommit ganska långt ändå med att göra den här potentialen känd. Vi skulle gärna ha varit med på ett hörn där, vilket jag påtalade. Men tyvärr var det inte mina närmsta ministerkollegor som höll i det då.

    Jag understöder tanken på ett nordiskt samarbete och på ett samarbete inom närregionerna här mellan Sverige och Finland. Vi måste ju också börja med en politisk enighet här på Åland kring den här frågan. Hur ser Gunell på den frågan?


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 16:09

    Det är väldigt viktigt att det fortsätter diskuteras. Jag ser det som en betydelsefull strategisk fråga både när det gäller vår hållbarhet och energi- och klimatpolitik, men det är också en en fråga kring det folkliga stödet och kunskapen om vad det är som händer. Jag tror att det är bra om man inte bara talar om de åländska satsningarna i norr och söder, utan att man talar om att det här är faktiskt en utveckling där nu hela Östersjön ska bli än en vindkraftspark, om man följer de här intentionerna. Vad betyder det för havet? Jag tror att vi måste ställa de frågorna också.


  • Tack, fru talman! Jag håller helt med också det att alla de här frågorna om miljövärden och medborgarengagemang och att medborgarna känner sig delaktiga, det är så viktiga fundament i den här satsningen. Samtidigt så uppstår det ju också ett läge när man som ledamoten säger att hela Östersjön kommer att bli en enda stor vindkraftspark. Så det bidrar ju också, åtminstone i det här läget av projektet, till att det kan väcka en skepticism och en rädsla inför det här. Så hur ser ledamoten på det, när man kommer med sådana påståenden just i relation till att vi ändå måste ha en politisk enighet härifrån för att kunna jobba gentemot våra nordiska grannar på nordisk nivå för att göra det här på ett så bra sätt som möjligt?


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 16:11

    Jag tror att det underlättar om man sätter in de åländska projekten i en större kontext. Det är det som är mitt syfte. Det handlar inte bara om Åland, det handlar om Korsholm, det handlar om Jakobstad och det handlar liksom om hela kustremsan där det finns fler små kommuner som ska hantera det här, precis som vi på Åland hantera det och där landskapet Åland är en liten spelare. Det är våra kommuner som ska hantera bygglov och planläggning och de är ännu mikroskopiska spelare i kontrast till det här miljardbeloppet som ska satsas och det kapital som finns bakom. Det är den obalansen som jag tror att oroar många. Hur ska vi bemästra det här?


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Det var intressant. Jag kommer in egentligen precis på samma som ledamot Röblom just gjorde. Du tog upp havsbaserad vindkraft och nämnde park efter park efter park inom hela Östersjön som ska byggas. Jag får en känsla av att du uttryckte en väldigt stor oro och är lite skeptisk till det här vindsatsningarna men är i grund och botten ändå positiv. Det resulterar i att vi underbygger den här oron för vindkraften som ändå är en stor möjlighet för oss här på Åland att vara med i. Jag är rätt säker på, med mitt tekniska kunnande också kring vindkraften, att när det gäller nätanslutning och de här stora satsningarna på havsbaserad vindkraft så kommer de inte att kunna byggas var som helst i Östersjön. Det här öppnar upp för stora möjligheter för Åland som ligger mellan två stora centra för förbrukningsområden i både öst och väst till skillnad från många andra platser inom Östersjöområdet. Jag vill bara betona att vi (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 16:13

    Det är en brinnande klimatkris och det är bra att man söker andra lösningar än det fossila, det håller jag med om. Jag har också alltid tyckt att det offentliga inte kommer att kunna bekosta hela omställningen, så det är bra att det också finns privata pengar i det här. Vi behöver hitta de goda partnerskapen mellan offentliga intressen och privata investorer. Men jag tror att vi gör fel om vi ignorerar människors frågor, oro och tveksamheter. Vi måste bemöta dem på bästa sätt med så mycket insyn och information som möjligt. Det behöver komma från oss folkvalda, inte från bara bolag, riskkapitalister och lobbyister, utan att vi tar vårt ansvar som folkvalda ålänningar.


  • Jag håller så klart helt med ledamot Gunell i det resonemanget. Man måste kunna diskutera det öppet också från politiken. Vi ska diskuterar vilka möjligheter vi kan vara med i hela den här satsningen. I grund och botten, ja jag håller med, men vi måste också vara väldigt tydliga med att vi inte skapar de skräckscenarierna som jag lite kände i ledamot Gunells anförande. Istället ska vi lyfta de positiva sakerna med att vara aktivt med i processen, för tåget går nämligen. Precis som jag sade, det handlar om nätanslutningar, att byta ut elenergiproduktion idag som inte är lika ren som vindkraften och då handlar det om att vara med på tåget. Här ser jag möjligheterna för Åland och jag vill betona den positiva bilden av att Åland är med i vindkraftståget.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 16:15

    Min vädjan handlade om att vi verkligen funderar över hur vi får folkets stöd i de här satsningarna och att det blir tydligt för ålänningarna också hur det här gynnar Ålands folk, våra kommuner och den offentliga kassan. Och att man också involverar människor, att det kan betyda nya arbetstillfällen och framförallt att det inte skadar Östersjön utan tvärtom. Kan man bekämpa klimatförändringar så kan det vara till gagn för Östersjön. För jag tror faktiskt att det inte finns någon viktigare fråga för ålänningarna än bättre vattenmiljö. Östersjön är redan hårt pinad av eutrofiering, så det här får inte bli något som skadar, utan tvärtom någonting som hjälper.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Gruppanförande | 16:16

    Tack, fru talman! Detta är ett externpolitiskt meddelande som läggs till raden under en turbulent period i vårt kära Europa. Meddelandet innehåller sådant som vi för blott några år sedan hade sett som otroligt, nämligen en inledande beskrivning av Finlands och därmed Ålands stundande Nato-medlemskap. För Åland har det förstås varit viktigt att Ålands folkrättsliga ställning, demilitarisering och neutralisering tas i beaktande. Därför är det bra och tryggt att läsa att Ålands intressen tillvaratagits ordentligt av utrikesministeriet under ledning av utrikesminister Pekka Haavisto. Haavisto har sett till att hålla Åland välunderrättat under processens gång och i Finlands anslutningsförhandlingar med Nato deltog landskapsregeringens ministerråd Anton Nilsson. Resultatet är att Ålands folkrättsliga ställning tas i beaktande och demilitariseringen och neutraliseringen av Åland förblir oförändrad.

    Åland ska förbli ett fredsexempel. Det är något vi kan bära med oss med värme, också i allt det massiva humanitära arbete för Ukraina som görs av ålänningar varje dag och som förtjänar all erkänsla. Låt detta förbannade krig ta slut.

    Fru talman! Är det något som väcker intresse för Åland internationellt idag så är det vårt hållbarhetsarbete. Utvecklings- och hållbarhetsagendan och arbetet som utförs inom ramen för nätverket Bärkraft väcker intresse överallt. Det har öppnat upp dörrar till nätverk, möten, sammanhang och kontakter som Åland inte skulle ha annars. Regions4 nämns i den externpolitiska redogörelsen. Det är ett nätverk av regioner som samarbetar kring hållbar utveckling och lyfter regionernas vikt för omställningen i globala sammanhang. Förra våren deltog jag som minister tillsammans med Regions4 i FN-konferensen Stockholm+50 och blev ombedd att framföra nätverkets synpunkter till FN-toppmötet. Jag representerade i den stunden 41 regionala regeringar i 21 länder på 4 kontinenter. Ett exempel på att Åland blir större i samarbete.

    Ett aktivt arbete med hållbar utveckling öppnar upp nya internationella arenor för Åland, vilket innebär att åländska politiker får möjlighet att skapa kontakt med politiker och näringslivsföreträdare från när och fjärran. Det är en stor tillgång som vi måste ta vara på.

    Landskapsregeringen konstaterar att externpolitik kräver resurser. Det gör det absolut. Och ju fler dörrar som öppnas, desto mer resurser krävs det, eller så måste man åtminstone göra tydliga prioriteringar. Därför är det viktigt att landskapsregeringen hela tiden gör medvetna prioriteringar och håller ett koordinerat och aktivt grepp om externpolitiken, i samråd med Ålands delegation i Nordiska rådet, med Ålands delegation i BSPC, med ministerrådet i Bryssel och delvis med Ålands riksdagsledamot. Våra små resurser blir ännu mindre om vi inte är koordinerade. Nästa landskapsregering borde överväga att göra någon av ministrarna till uttalat ansvarig minister för externa affärer, en minister som vid sidan av lantrådet kan hålla i den övergripande koordineringen av detta. För tydlighetens skull, eftersom det blir lätt diskussioner om för många ministrar och löner: nej, jag föreslår inte en minister, jag föreslår ett ansvarsområde.

    Fru talman! En annan fråga som sätter Åland på den internationella radarn på ett nytt sätt är vår stora potential för havsbaserad vindkraft. Den väcker förstås intresse i Finland, Sverige och Baltikum, men också i övriga Norden och – vågar jag påstå – i Europa, de här sammanhangen är trots allt inte så stora. Energiomställningen pågår överallt i världen, och man följer utvecklingen väldigt noga. Var byggs det förnybar energi, vad för slags energi väljer man? Hur byggs det? Hur finansieras det, hur hanterar man el-infrastrutkuren, hur ser man till att medborgarna är engagerade och hur ser man till att energiproduktionen skapar värde också för lokalsamhället? Det här är frågor som intresserar nästintill alla regeringar. För Åland har detta seglat upp till att bli externpolitik i allra högsta och mest aktiva grad, och de strategiska besluten är naturligtvis helt avgörande. Om man i första hand tänker att Åland ska exportera vindkraftsel till Sverige och Finland, behöver t.ex. respektive lands stamnätsbolag vara med på tåget så att elen ska kunna ta vägen någonstans. Detta ska förstås inte ligga helt på landskapsregeringen att ordna utan de privata aktörerna ska säkerställa att deras produktion kan ta vägen någonstans. Det finns stort behov av strategiska diskussioner på regeringsnivå mellan Sverige, Åland och Finland. Som energiminister tog jag och dåvarande svenske energiministern Khashayar Farmanbar en informellt initiativ till att forma en tjänstemannagrupp med svenska, åländska och finländska tjänstemän i nyckelposition som kunde föra strategiska diskussioner. Jag hoppas att landskapsregeringen har jobbat vidare med det initiativet, jag tror att det finns mycket gott att hitta i att etablera ett nätverk, inte bara på politisk nivå för politiker kommer och går utan på tjänstemannanivå.

    Också det som lite berördes i diskussionen tidigare här med ledamoten Gunell så är det viktigt att också vi politiskt från Åland deklarerar med jämna mellanrum att vi tror på satsningen på havsbaserad vindkraft och att vi ser det som en framtidssatsning för Åland. För är det tyst för länge, är det så att det uppstår ett vakuum., är det så att tveksamheten får växa i brist på informationen som behövs för man får ingen ny information, då finns risken för att det börjar svaja. Det märks utåt gentemot investerare och gentemot politiska samarbetspartners. Det är därför som jag tycker meddelandet om havsbaserad vindkraft, ett meddelande 2.0 som lantrådet utlovade i budgetdebatten före jul skulle ha varit intressant att ta del av.

    När det gäller energiomställningen är det viktigt att det nordiska samarbetet tar en aktiv roll. Och då menar jag inte bara inom forskning och utveckling och trevliga möten, utan mer konkret genom att samla och dela goda och dåliga erfarenheter av hur man som regering på bästa sätt skapar förutsättningar för förnybar energi. Även om det finns, vilket vi också ska komma ihåg, en konkurrenssituation mellan länder, mellan regioner inom länder och mellan olika intressen när det gäller att locka investerare så måste vi på nordisk nivå inom det nordiska samarbetet kunna dela med oss av goda och dåliga erfarenheter.

    I de EU-politiska prioriteringarna lyfter landskapsregeringen det så kallade Fit for 55-paketet. Här hade jag tänkt dra en liten humoristisk touch så här i slutet på dagen, att för många kan det låta som ett bättre bantningspulver, Fit for 55-paketet. Humor! Och det är det på sätt och vis. Det är det åtgärdspaket som kommissionen föreslagit för att minska nettoutsläppen av växthusgaser i unionen med 55 % fram till 2030. Med tanke på att flera av åtgärderna som finns i Fit for 55-paketet faller under åländsk behörighet, såsom t.ex. miljö, trafik, förnybar energi och energiprestanda, vore det viktigt att landskapsregeringen återkom till lagtinget med tydligare information om vad vi har att vänta. Var står vi i nuläget gentemot de kommande kraven? För det kan ju vara så att vissa krav som kommer så klarar vi med råge, medan andra krav kommer att vara tuffare att klara av. Jag vet att ett bra inledande analysarbete kring Fit for 55-paketet har gjorts av tjänstemän i landskapsregeringen och det vore viktigt att lagtinget fick ta del av landskapsregeringens slutsatser kring detta. Tack, fru talman!


  • Tack, fru talman! En replik av lite teknisk karaktär för en som inte suttit på regeringssidan. Jag reagerade lite grann på det här förslaget som ledamot Röblom kom med, nya ansvarsområden. En minister skulle ha ansvar för externa politik, externa frågor. Idag är det ju vicelantrådet och lantrådet som har de rollerna. Vad skulle detta i praktiken ändra? Hur skulle det liksom förändra det ansvarsområdet? Vad skulle det göra för Ålands ställning i den här frågan? Hur ska vi kunna få en bättre för en bättre förhandlingspunkt externpolitiskt gentemot Finland och andra?


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:27

    Tack, talman! Tack för frågan. Det som har nämnts är resurseringen i en alltmer ökande, växande och mer intressant och viktig externpolitik för Åland. Vi diskuterar hur vi ska resursera till det. Tjänstemän som hanterar de här frågorna är viktiga på sin sida, men det behövs ju också en slags politisk samordning och koordinering. Det är den rollen som vi tänker oss att en sådan minister skulle kunna ha. Man har helt enkelt på sitt bord att, tillsammans med lantrådet, sköta koordineringen med de åländska instanser vi har som rör sig i den externpolitiska sfären.


  • Tack, fru talman! Det ju en ganska rejäl omstrukturering, kan man väl i så fall säga. Det ansvaret har väl alla ministrar inom sina områden. Jag tänker att man inte gör en förändring bara för förändringens skull. Jag skulle faktiskt vilja ha ett mer utvecklat resonemang om de praktiska effekterna av en sådan förändring. Det skulle vara intressant för den som inte själv har suttit på regeringssidan.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:28

    Jo, alla ministrar ansvarar ju, så är det ju i alla länder. Man åker ner till rådet i rådsmöten i Bryssel inom sitt område och trots det så finns det en utrikesminister. Sådant existerar. Men rent praktiskt så handlar det om att sätta tyngd bakom och också få ett politiskt arbete bakom de prioriteringar som behöver göras. Som jag ser det så skulle det vara jätteviktigt, jag vet inte vilka cykler men under en viss tid, att nu är det den här frågan som är viktigast för Åland externpolitiskt just nu. Det betyder att när ministrarna åker ut på Nordiska rådet, ministerrådets möten eller till Bryssel för att träffa folk så ska man när man får läge veta att det här ska jag säga när jag får möjlighet. Jag sprang en gång på en EU-kommissionär i en kaffekö, då ska jag veta vad jag ska säga, vad som är den viktigaste frågan just nu. Så höj statusen på det arbetet!


  • Tack, talman! Jag är lite inne på samma område som ledamoten Påvals. Jag vill passa på att lyfta den förra regeringens förträfflighet. Vi gjorde precis den här manövern utan att krångla till det desto mer än att den minister, det vill säga jag, som hade ansvar för EU-frågorna också var nordisk samarbetsminister och i samarbete med lantrådet diskuterade jag och ledde de här frågorna. Man behöver inte alltid skapa en ny struktur eller krångla till det, utan man kan i ett regeringsprogram bestämma att nu gör vi så här att vi koncentrerar de här frågorna till en minister och så gör man det bara. Jag tycker att det finns en viss risk för att man överbyråkratiserar någonting som faktiskt är väldigt enkelt att åstadkomma.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:30

    Tack, fru talman! Det är alltid inspirerande att komma med nya idéer. Jag håller med, det behöver inte vara en ny idé. Var det så att det funkade, såsom ledamoten Fellman beskrev det, i den förra regeringen så hade ju i princip Fellman ansvar för externpolitiken. Då handlar det väl mera om att man uttalar att den här ministern har ansvar för externpolitiken och sköter det koordinerande arbetet såsom Fellman beskriver det. Men det måste ju sedan också återföljas av att man mer strukturerat, också delvis på tjänstemannanivå, samordnar det så att man höjer helt enkelt den här koordineringen och samordningen i det så att vi får det mesta ut av vår beröringsområden som vi har.


  • Jag förstår inte helt vad som ska koordineras och så vidare. Jag ser det som att har man de här ansvarsområdena samlade på en person så har man gjort ett vägval. Sedan handlar det om den politiska viljan att driva frågorna och att engagera sig just för de politiska frågorna. Det är också ett vägval som man kan göra eller låta bli att göra.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:31

    Tack, fru talman! Men då har vi ju en lösning för nästa regering då, beroende på vem som sitter där naturligtvis. Jag håller med, visst är det politiskt viktigt att driva frågorna. I och med att jag tycker att det är viktigt att politiskt driva frågorna så tycker jag att det i nästa landskapsregering ska ingå en minister med ansvar för externa relationer.


  • Tack, talman! Jag håller med det som ledamot Röblom sade, vi kan väcka intresse trots vår litenhet.

    Jag skulle ha haft den isländska samarbetsministern hit. Det fanns en uttrycklig önskan om att få ta del av vårt hållbarhetsarbete, så pass så att den isländska statsministerns hållbarhetschef exklusivt hade fått ett specialprogram för den här dagen. Tyvärr blev den inställd på grund av dåligt väder. Men även direktören som ska ordna den nordiska fredskonferensen på Island hade också specifikt bett att få komma hit och vi hade ordnat så att hen skulle få ett specialprogram när det gäller fredsinstitutet. De hade det digitalt sedan i alla fall och jag hoppas fortfarande att de kan komma hit fysiskt.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:33

    Tack, talman! Ministern nämner ju goda exempel som tangerar just det som jag nämnde. Förutom att Åland är ett intressant exempel ur ur folkrättslig synvinkel och som fredsexempel, så har vi också hela vårt hållbarhetsarbete att kapitalisera på i att väcka intresse och nyfikenhet för Åland.


  • Tack, talman! Det märker jag när vi diskuterar den nordiska visionen att vi kan se ganska mycket avtryck av vårt åländska arbete som vi gör kring de här frågorna. De är väldigt nyfikna på hur vi får det att fungera, så det väcker ett stort intresse. Vi kan i alla fall alltid bli bättre. Jag håller med om att vi behöver hela tiden ha de här svaren och frågorna up to date. Om man jobbade på det sättet i den förra regeringen så absolut. Nu kan jag känna att under de här första två åren av vår mandatperiod så blev det väldigt mycket extern politik mot Sverige, men även förstås mot Finland i samband med pandemin. Då var det en nytta med att ha socialministern och den nordiska samarbetsministern i samma portfölj, för det var väldigt mycket av de frågorna som tangerades då. Jag tycker också att det kanske kan vara en väg att ha (… taltiden slut).


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:34

    Tack, talman! Tack för resonemangen ministern!


  • Tack, talman! Jag måste säga att jag tycker att det är lite märkligt att ledamot Röblom i egenskap av företrädare för ett så kallat miljöparti ser det som något ont angående tveksamheten kring att exploatera stora orörda naturområden, att det är något negativt med den tveksamheten. Varför är det så? Det är väl självklart att det ska finnas en stor tveksamhet när man gör så extremt stora ingrepp i en orörd natur, tycker han inte det?


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:35

    Tack, fru talman! Jag tycker att det är jättebra att ha tveksamhet, att ha många frågor man vill ställa och jag har sagt under hela den här vindresan att det måste vara en viktig del i processen vidare. Det handlar om att medborgarna ska känna sig delaktiga. Det handlar om att ta vara på miljövärden och det handlar om att att göra det där på på bästa möjliga sätt. Problemet som jag upplever att sker när det blir ett vakuum är att då handlar det inte längre om att man för fram frågor och får svar som hänvisas till källor om till exempel hur vindkraften kan påverka flora och fauna och det marina livet, utan det blir mer en slags kvasidebatt ifall vi ska bygga kärnkraft på Åland eller inte.


  • Tack, talman! Jag uppfattade i ledamotens anförande att det var något negativt med tveksamheten. Jag ser inte debatten som att den handlar om kärnkraft, utan tveksamheten som råder handlar ju om vad som händer med vår natur.

    Oavsett vad man tycker om elhybridfärjan, så ställde sig Hållbart Initiativ negativa till den för att man skulle exploatera en liten holme. Men här är det hela Norrhavet som ska exploateras och bli blinkande industriområde och då finns det inga tveksamheter alls för då är allting enbart positivt.


  • Ledamot Alfons Röblom (HI) Repliksvar | 16:37

    Tack, fru talman! Det är just det här att göra hela Norrhavet till ett blinkande industriområde, det är sådana påståenden som debatten mynnar i när det blir ett vakuum. Linjen från Hållbart Initiativs sida har hela tiden varit att den här satsningen på havsbaserad vindkraft ska ske med hänsyn till undervattenvegetationen, med hänsyn till flora och fauna, med hänsyn till fåglarnas stråk och med hänsyn till de värden som vi värdesätter. När man pratar om värde så handlar det lätt om pengar, men vi pratar om andra värden än om pengar samtidigt som vi säkrar en framtida inkomstkälla förstås för Åland och bidrar till mer förnybar energi.


  • Talman! Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen så måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen. Ungefär så lyder förordet till Unescos stadgar. Och nu skulle jag vilja byta fokus en liten stund för att lyfta ett exempel på att ihärdighet lönar sig och att blott för att det handlar om en internationell familj är vi långt ifrån utestängda.

    Hösten 2021 fattade UNESCO generalförsamling i Paris beslutet om att Åland får bli en associerad medlem av denna organisation, en av 15 underorganisationer till FN, i likhet med IMO som är den internationella sjöfartsorganisationen och WHO som är några av de mera kända. UNESCO har sedan 1945 jobbat för det riktiga livet och för att människor ska växa, och där är nu Åland med. Under år 2022 blev Åland associerad medlem nummer 200 i UNESCO. Det gör oss unika på fler än ett sätt. Det kan bara finnas ett nummer som har 200 och det är Åland.

    Skälet till att detta gick vägen, för det är alltså ingen självklarhet att en självstyrd region får en plats i UNESCO, är ett ihärdigt arbete av minister Annika Hambrudd och vägledning av Viveka Lönndahl på kulturbyrån. Det har skett genom samarbete med Kulturrådet, Sabrina Holmström från det finländska utbildningsministeriet och många fler. Här har Finland insett vikten av att lyfta den åländska självstyrelsen. Allt det här har skett i bästa samförstånd och resulterat hittills i ett stort nordiskt möte på Åland i fjol höstas. Då kom ett 70-tal medlemmar från hela Norden och deras olika UNESCO-kommissioner till Åland för att under tre dagar prata, förhandla och planera. De tog också tillfället i akt och åkte runt och såg en massa fina saker på Åland. De åkte hem stärkta på väldigt många sätt och framförallt så åkte de hem imponerande eftersom Åland igen visade att vi kan mycket mer än vad vi tror. Vi syns och UNESCO är ett typiskt sammanhang där det faktiskt är kraften i tanken som räknas snarare än storleken på befolkningen, vilket är någonting väldigt viktigt att ta med sig.

    UNESCO finns i Paris. De består av i stort sett alla världens länder. Det är där man pratar om de riktigt tunga sakerna här i livet. Man lyfter utbildning, öppna vetenskaper, mångsidig kultur, yttrandefrihet, oberoende informationsförmedling, demokratiutveckling och förebyggande av konflikter.

    I fjol tillsattes en åländsk UNESCO-kommission. Kommitté heter det egentligen, men vi arbetar som en kommission. Undertecknad fick förtroendet att leda förhandlingarna tillsammans med sex medlemmar från olika delar av samhället; utbildning, media, fredsrörelsen och mycket annat. Arbetet vidtar nu med att skapa en strategi som Åland har att förhålla sig till i vårt UNESCO-arbete. Finland har gått in för att ha ett rättighetsperspektiv, att jobba för hållbar utveckling och jämställdhet. Sverige, på andra sidan, koncentrerar sig på mänskliga rättigheter, jämställdhet och klimat.

    Vad Åland ska göra så sitter vi just nu och funderar på eftersom det finns lite olika vägar och det kanske är synd att kopiera direkt från någon annan. Och då tänkte jag ta tillfället i akt och fråga: Vad tycker ni att är det viktigaste här i livet som vi kan försöka påverka den övriga världen med? Vad är våra specialkunskaper? Vad kan vi lära ut till andra? Det finns väldigt många och intressanta frågor kring det här och det syntes också när vi hade det stora nordiska mötet. Då var det plats för ett visst mått av firande också eftersom UNESCO hade antagit det så kallade klinkbåtsbygget av båt som ett kulturarv.

    Klinkbåtar, för er som inte riktigt känner till det här, är en fantastisk skapelse som sedan stenåldern egentligen har skött om resandet i vår region. Man bygger inte båtar med att sätta brädorna sida vid sida utan man låter dem överlappa varandra. Detta är numera ett kulturminnesmärke enligt UNESCO och någonting som bara finns här uppe i Norden.

    Åland är så här nära att få sitt eget kulturarvsminne i UNESCO; skeppsredaren Gustav Erikssons arkiv. Om man någonsin tvekar över vad vi kan göra från Åland så ska man se på vad Gustav Eriksson gjorde. Han ledde alltså världens största segelfartygsrederi, från sitt hus vid Esplanaden, med hjälp av skrivna brev som alla finns sparade för eftervärlden. Det där är en skatt på precis alla sätt tack vare gott arbete från den finländska UNESCO-kommissionen, genom påtryckningar från den åländska, från vår förvaltnings sida och många, många fler för att inte att glömma landskapsarkivet där man har gjort ett jättejobb i detta och från Ålands sjöfartsmuseum. Just nu så står vi på tröskeln till att vår Gustav Eriksson, segelfartygskungen, ska bli ett minnesmärke i UNESCO, vid sidan av världsminnesarv på väldigt många andra plan.

    Det här arbetet pågår ständigt och det hoppas kunna gå i mål under 2023. Vi fortsätter jobbet med att skapa denna strategi. Det är på sin plats att säga att UNESCO arbetar med så kallad normativ styrning. De går inte in och gör saker, utan man hittar konventioner och rekommendationer och det vore någonting som Åland verkligen skulle ha nytta av att synas på i olika sammanhang. Det här har resulterat i att generaldirektör Audrey Azoulay har hälsat Åland välkommen i familjen. Under året kommer det att ges möjlighet att berätta mer om Åland i ett internationellt hänseende och på det här viset göra det som vi alltid har pratat om, vi ska vara ett subjekt, vi ska inte vara ett objekt när det kommer till internationella relationer. Där är deltagandet i UNESCO ett utmärkt, utmärkt exempel. Tack, talman!


  • Tack, fru talman! Tack tack ledamot Pettersson. Mycket viktigt Unescos kulturarv, där kan vi verkligen sticka ut. Pettersson frågade just vad är vår specialitet och vad kan vi lära ut till andra? Det kan jag säga, vår relation till naturen på Åland och kulturellt kunnande i skärgårdskultur, vår relation och vår respekt för den omgivande naturen som vi har runt om oss. Hur man rör sig i skärgården både till båt och på holmar och hur man idkar både traditionell och nuvarande modern jakt och viltvård på ett sådant sätt som är ganska unikt. Vi här uppe i Norden är faktiskt omringade av skog. Vi bor ju i skogen och naturen till skillnad från många ställen på kontinenten där skogen och naturen finns bland samhällena. Det här är något som jag tycker man ska lyfta fram och det har jag också gjort i en åtgärdsmotion om att klassa det åländska skärgårdskulturarvet som immateriellt kulturarv.


  • Tack, talman! Det där är ett väldigt framåtsyftande förslag och någonting som vi absolut ska bära med oss framöver. Utmaningen handlar om att göra det så begripligt som möjligt. När det handlar om människors förhållande till naturen så är vi ju inte riktigt ensamma om att begripa det. Det finns 10 miljarder människor till som på olika sätt har ett förhållande till naturen, så det måste vara någonting rätt konkret och någonting väldigt framåtsyftande men ändå med en tillbakablick i historien. Så det är lovvärt det förslag som ledamoten Påvals sade, men jag skulle vilja se det lite mer förädlat. Vad är det som vi vill?


  • Tack, fru talman! Det står ganska tydligt i motiveringen i åtgärdsmotionen som jag hoppas att ledamoten Pettersson har läst. Det handlar om en kulturhistorisk tillbakablick. Det handlar om relationen som människor här har just till den typ av natur vi har här. Det är det som skiljer människor här från människor på andra ställen som har en relation till annan typ av natur, en annan typ av klimat, en annan typ av växtlighet och geografi. Så det finns utskrivet ganska mycket tydligt i den här motionen. Jag hoppas att ledamoten Pettersson tar den med sig och att man tar den med sig i det arbetet. Den är skriven i maj förra året så den är ganska färsk i minnet ändå bland många andra salen.


  • Tack, talman! Bara för ordningens skull ska jag förklara ungefär hur det gick till när den nordiska klinkbåtstraditionen togs upp som ett kulturarv. Det var någonting som alla de olika nordiska länderna hade dragit nytta av och alla såg sig som väldigt unika, att man hade just den formen av skicklighet. Men inte förrän man bestämde sig för att tillsammans lyfta det så nådde man en tillräcklig massa för att det skulle bli betydelsefullt. Av det skälet så finns den möjligheten att man kan lyfta den åländska skärgårdskulturen och traditionen. Det som man i sådana fall kanske borde göra är att fundera på om man kan involvera den åboländska och den stockholmska, kanske den färöiska och med säkerhet den norska. Det finns väldigt många olika sätt att göra det på, där tror jag att man behöver vara väldigt öppen för olika former av samarbeten.


  • Det är sannerligen, talman, en flygande start för Åland i UNESCO. Roligt att det gemensamma arbetet som vi skrev om i regeringsprogrammet också har burit frukt.

    I arbetet med den här strategin som ledamot Pettersson talade om, strategin för Åland i UNESCO, så vill jag faktiskt hålla med ledamoten Påvals att det vore väl om den åländska skärgårdskulturen kom med på ett eller annat sätt. Ett sätt är ju immateriellt kulturarv.

    Ett annat verktyg som vi faktiskt sällan pratar om är biosfärområde. Biosfärområde är alltså modellområden för hållbar utveckling i olika delar av världen. Detta är faktiskt någonting som förvaltningen har tittat på. Jag hoppas också att det är en del som kan vara med i diskussionerna i en kommande strategi för Åland. Är det så att att vi kan lyfta skärgårdskulturen på andra sätt så ska vi göra det så klart och värdera det och också utgöra modell inför andra som kan använda sig av de erfarenheter som vi har.


  • Tack, talman! Absolut. Point taken! De är de här frågorna som kretsar i denna UNESCO-kommission. Man funderar på vilka vägar vi ska försöka jobba mot framöver. Jag tar hemskt gärna emot andra förslag på saker som man kunde lyfta.


  • Saken är ju den, talman, att när man ska arbeta fram ett ansökningsdokument om ett kulturarv, vare sig det immateriellt eller fysiskt, så tar det väldigt mycket resurser. Det tar mycket resurser ekonomiskt i form av personal. Man skulle troligtvis behöva ha en hel avdelning egentligen för att förverkliga det som ledamot Påvals skriver om i sin motion, även om förslaget är otroligt väl. Man skulle behöva samarbeta med andra områden just som man har gjort i frågan om klinkbåtsbygget. Att vi på Åland ska ha ett eget kulturarv som vi själva skulle ansöka om, det tror jag att är något som vi kanske skulle behöva göra tillsammans med andra just på grund av detta resursbehov.

    Men vad gäller just biosfärområdet så är det inte alls på samma sätt. Det är ett verktyg som man kan använda sig av utan alla dessa olika typer av steg. Så klart att det kräver lite resurser, men det skulle vara ett enklare steg än att gå hela vägen.


  • Tack, talman! Vi är ju inte rädda för att arbeta i det här sammanhanget heller. Vi kommer att fortsätta att bena ut vilka områden som möjligen kunde vara klokast att gå vidare med, och det kommer inte att förhindras av hur mycket resurser vi har. Vi kommer att försöka ändå, för så har vi alltid gjort på Åland. Vi räds inte arbete.


  • Tack, talman! Jätteroligt att UNESCO nu äntligen förverkligas, det associerade medlemskapet. Det har ju också gjort att det blir ännu mera motiverande och på något sätt känns möjligt att få ett associerat medlemskap i WHO. Och som ett led i det och för första gången så var ju faktiskt vår landskapsläkare med i WHO:s regionkommittén möte i Tel Aviv i september i fjol. Det är ju ett steg på vägen. Vi har haft möten med social- och hälsoministeriet för att se om vi skulle kunna få en väg in i WHO. Och just de här möjligheterna som UNESCO, att vara med i ett sammanhang med andra människor som tycker och jobbar kring samma frågor, det är oerhört värdefullt.


  • Talman! Framförallt så är det viktigt att vara väldigt ödmjukt inställd till den övriga världen, för de kan faktiskt väldigt många saker därute. Inom UNESCO så finns där en enorm skatt att gräva i. Inom WHO finns där massvis att lära sig, men det de har gemensamt är att vi som självstyrelse, och för att utveckla den, har som plikt att aldrig sluta försöka att komma med. För i samma ögonblick som vi ger upp den här tanken så säger vi åt oss själva att vår självstyrelse inte är viktig och det får aldrig hända. Därför ska vi vara med på varje möjligt samarbete som associerad medlem i internationellt hänseende.


  • Tack, talman! Jag håller hundra procent med. Varje plats och ställe där vi kan hissa den åländska flaggan först i raden av flaggor är en vinst för självstyrelsen, för då finns vi. Plus att vi också får en möjlighet att lära oss av dem som har så mycket mera resurser och kunskap och få ta del av den på ett sätt i en gemenskap. För det blir en gemenskap - vi har pratat om det nordiska samarbetet - när man träffar sina kolleger som jobbar med samma frågor på annat sätt, då lär man sig av varandra.


  • Talman! Tack för det! Klokt talat. Jag vill också påminna om det som jag nämnde i anförandet, men som är viktigt i sammanhanget, att i det här fallet när det handlar om UNESCO så har det medlemskapet möjliggjorts tack vare väldigt god inställning från den finländska sidan. Utbildningsministeriet har tryckt på, de har kämpat, de har pressat och de har hjälpt för att detta ska bli verklighet. De var också pådrivande i att vi hade det stora nordiska mötet på Åland. Detta har nu också resulterat i att man försöker få ytterligare ett nordiskt nätverksmöte hit om kulturarvsbrott, vilket gör att vår självstyrelse blir lite starkare för varje dag.


  • Diskussionen avbryts här och återupptas vid ett senare plenum.