Enda behandling

Enligt 43 § arbetsordningen ska ett yrkande om att lagtinget ska förklara att lantrådet saknar lagtingets förtroende inte tas upp till behandling innan lantrådet beretts tillfälle att inom tre dagar efter den dag då yrkandet delgavs avge en förklaring inför lagtinget. Lantrådet fick del av yrkandet den 10 januari 2018 och bereds nu tillfälle att avge förklaring, därefter tillåts diskussion.

Talman! Bästa ledamöter, bästa ålänningar. Den 30 mars lämnade Liberalerna och Socialdemokraterna in ett spörsmål. Man var orolig för att ålänningarnas rättigheter enligt grundlagen inte skulle tillgodoses. Man skriver i sitt spörsmål: "Med vilket motiv åsidosätter landskapsregeringen demokratiska grundfundament och de enskilda ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter genom att vägra, trots tidigare motsatt praxis, bistå Justitiekanslern och Justitieombudsmannen med erforderliga utredningar och yttranden?"

Låt mig vara tydlig. JO:s process, som är en juridisk process, den fortgår, oberoende om landskapsregeringen lämnar in ett svar eller inte lämnar in ett svar. I spörsmålet den 30 mars så var det individens rättigheter som stod i fokus. Ärendet bordlades av Socialdemokraterna och Liberalerna för fortsatt diskussion i dag. Men redan den 8 april så lämnade man in ett misstroendeyrkande som är det grövsta, det tyngsta och det skarpaste instrumentet som en opposition kan använda sig av. Nu är det inte längre individens grundläggande rättigheter som står i fokus, utan nu är allt fokus satt på vicelantrådet. I misstroendeyrkandet nämner man också vicelantrådet tio gånger och man har synpunkter på hans agerande och icke agerande.

Jag har också haft synpunkter på vicelantrådets agerande. Jag har i offentligheten sagt att det hade funnits en klokskap i att dels lyfta fram de självstyrelsepolitiska intentionerna och problemen som är förknippade där, men också att det hade kunnat vara på sin plats med en rad till där man talade om att inga ytterligare handlingar i ärendet finns att tillgå.

Politik är det omöjligas konst och politik och juridik sammanflätas ofta. När JO eller JK granskar en process så är det fråga om juridik. När vi diskuterar ett spörsmål eller ett misstroendeyrkande här i salen så är det fråga om politik.

I misstroendeyrkandet så ger Socialdemokraterna och Liberalerna mig ett val. Man skriver: "Vi ber, med hänvisning till 27 § lagtingsordningen, att lantrådet ber talmannen befria vicelantrådet Harry Jansson från uppgiften och utser en minister mer lämpad att inneha posten. Om lantrådet inte genomför en sådan förändring för Åland ber vi att lagtinget förklarar att regeringen inte längre åtnjuter lagtingets förtroende."

Bästa lagtingsledamöter, bästa ålänningar. Vi tillsammans här i Ålands lagting och vi ålänningar kan lägga ärendet bakom oss efter att den demokratiska processen är klar. Huruvida den slutgiltiga omröstningen sker den här veckans fredag eller nästa veckas måndag är upp till talmanskonferensen att besluta.

Min åsikt är att vi behöver alla hjälpas åt att hitta en samtalston och ett debattklimat som för Åland framåt. Vi har alla ett ansvar, tack!

Tack, herr talman! Jag vill nog hävda att det fortfarande handlar i allra högsta grad om medborgarnas rättigheter. Jag vill ställa två frågor i anslutning till det aktuella ärendet. Vad händer med kommande frågor som också ställs till JO och JK? Kommer landskapsregeringen där att ge de upplysningar som dessa oberoende myndigheter efterfrågar? Och vad händer om JO finner, ifråga om vaccinationsärendet, att landskapsregeringen har felat? Kommer man då att göra en korrekt hantering av det här? Eller kommer man att också strunta i JO:s utlåtande?

Talman! Det är ingen som har struntat i JO:s utlåtande. Det är ingen som har lämnat förfrågan från JO obesvarad. Däremot hade man i svaret, som jag tidigare har sagt, kunna vara mera specifik. Men man kan inte säga att frågan är obesvarad, så den delen köper jag inte. Jag förstår att det finns ett speciellt intresse från ledamot Camilla Gunell med tanke på att ni just att lämna in en JK-anmälan mot landskapsregeringen. Men jag kan informera Gunell och lagtinget om att processen kommer att hanteras på sedvanligt vis och hela landskapsregeringen kommer i mån av möjlighet att vara involverad i processen.

Ja, det är ju den frågan man ställer sig; vad är hädanefter sedvanligt? Är det att man säger att dessa oberoende myndigheter ingenting har här att göra på Åland innan självstyrelselagen är klarlagd på det här området? Kommer landskapsregeringen då att besvara de frågor som JK eller JO i kommande ärenden de facto ställer?

Tycker lantrådet att det är korrekt att blanda samman en enskild medborgares klagan med en politisk agenda kring en självstyrelsepolitisk fråga? Är det rätt att blanda samman en enskild klagan med en generell självstyrelsepolitisk fråga?

Talman! Det var så många frågor så jag borde nästan ha fått dem på förhand om jag ska kunna komma ihåg allihop.

Jag skulle vilja säga så här när det gäller klagan till JO; landskapsregeringens intention har aldrig varit att blanda samman en enskild fråga. I det här fallet valde vicelantrådet att betona den självstyrelsepolitiska intentionen i svaret. Han hade också kunnat lägga till en mening där det hade framgått att det inte finns ytterligare handlingar i ärendet.

Den här diskussionen som försiggår, bland annat på sociala medier, om att landskapsregeringen inte har svarat, jag tycker inte att den stämmer. Landskapsregeringen har lämnat ett svar och den juridiska processen hos JO kommer att fortgå, oberoende av vad landskapsregeringen skriver i sitt svar.

Talman! JO har hållit sig strikt till juridiken och begärt att landskapsregeringen ska svara enligt 111 § i grundlagen. Det är ju landskapsregeringen som har politiserat juridiken. Landskapsregeringen har politiserat juridiken!

En enskild ålänning har fört en klagan till JO. Landskapsregeringen väljer att göra en självstyrelsepolitisk markering så att en enskild ålänning inte får svar på sina frågor. Det är ju det som det handlar om.

För att lagtingsledamot Camilla Gunell har vänt sig till JK, ja då får man svar om man är politiker och har en ställning i det åländska samhället. Men om en vanlig ålänning för fram en klagan då, då är det legitimt att bli ett politiskt slagträ.

Talman! Tillåt mig tycka att vicetalman Sjögren nu kanske tar den här debatten lite onödigt långt.

Låt mig upprepa det som jag har sagt nu vid ett antal tillfällen. För det första, varje enskild ålänning har rätt att lämna in en klagan till JO eller JK. Det är sedan upp till landskapsregeringen att besvara den frågan. Det ligger naturligtvis i landskapsregeringens intresse att så noggrant som möjligt besvara den frågan. I det här fallet, vilket kan te sig något unikt men i alla fall, så fanns inget ytterligare material än det som redan fanns hos JO att tillställa. Därmed så valde vicelantrådet att enbart lyfta fram den självstyrelsepolitiska delen. Jag har sagt det förut och jag kan säga det igen, jag hade gärna sett att man också hade haft tillägget med att det inte finns ytterligare handlingar att tillföra i det här ärendet. Men nu valde vicelantrådet att göra en markering. Det ska man också komma ihåg, tycker jag, i den här diskussionen, det finns ingen politisk vinning för vicelantrådet. Det är självstyrelsens fana som han lyfter högt, inte någonting för egen personlig vinning. Det är kanske också viktigt att komma ihåg tack.

Talman! Där har vi helt olika synsätt på vem som vinner och vem som förlorar. Det är vi som har ställt spörsmål och misstroende som tycker att demokratin förlorar och att enskilda ålänningar förlorar.

Jag fick den uppfattningen under spörsmålsdebatten att lantrådet var tydlig med att säga; kommer det en begäran igen från JO, då kommer man att svara. Jag vill att lantrådet klargör den frågan. Man ansåg att det inte fanns något material, men faktum är ju att JO ställde tre alldeles konkreta frågor; kring laglighet, kring juridik och kring jävsproblematiken. Man har ju inte svarat på de konkreta frågorna, utan man har politiserat juridiken, det är ju det som har hänt, lantrådet.

Talman! Om man ytterligare fördjupar sig i frågorna som kom från JO så är första frågan, är landskapsregeringens beslut i överensstämmelse med vaccinationsordningen som föreskrivs i 2 § i statsrådets förordning? Om man då läser igenom 2 § i statsrådets förordning och om man tittar igenom det brev som landskapsregeringen tog beslut om så ser man att så redan är fallet. Mig veterligen så hade JO det materialet.

När det sedan gäller på vilken lagstiftning som beslutet grundar sig på, så står det ju klart att brevet är kopplat till en förordning, inte direkt till en lagstiftning. Så det svaret tycker jag också att är det ganska givet.

På vilket sätt har jäviga rättsfrågor beaktats i beslutsfattande? Den som är väl förtrogen med åländsk förvaltning, det åländska livet och den som också har läst ingressen i brevet, så är förstås medveten om att brevet var kopplat enbart till funktion, inte till person.

Talman! Lantrådet återkommer ständigt till att man visst har lämnat svar, men det som JO frågade efter vad utredningar. Landskapsregeringen har svarat att man inte kommer att lämna någon utredning i den här frågan, det hoppas jag att vi kan vara överens om att det är så handlingarna ser ut.

JO fick sitt material av den klagande, de brev som lantrådet här nämnde precis tidigare här i en replikväxling och efter det så begärde JO de här utredningarna. Anser lantrådet att det är landskapsregeringen eller JO som avgör vilka uppgifter som JO vill ha och behöver?

Talman! Nu är vi verkligen nere på detaljnivå, men i det brev som liberalen Zetterman nu hänvisade till så begär man från JO:s sida yttrande och man begär beredning. Man fick ett yttrande från landskapsregeringen, men man fick ingen beredning eftersom det de facto inte fanns någon beredning.

Talman! I brevet så pratar man uttryckligen om utredning, vilket torde vara nya handlingar. Det är också det som landskapsregeringen svarar, att man inte kommer att lämna någon utredning i ärendet. Någonting annat står inte i det material som finns tillgängligt.

Min fråga kvarstår också med anledning av de texter som landskapsregeringen avlämnat i spörsmålssvaret. Man skriver att ärendet inte är av sådan karaktär att ytterligare material behövs. Anser lantrådet att det är landskapsregeringen eller JO som avgör vilket material JO behöver?

Talman! Jag känner att vi nu är nere på sådana detaljnivåer att jag finner det högst osannolikt att det är så många som ännu orkar lyssna med intresse. Men jag vill ändå säga att riksdagens biträdande justitieombudsman skriver; "begäran om utredning och yttrande". Det är rubriksättning på det brev som har kommit. Landskapsregeringen har svarat med ett yttrande.

Tyvärr måste jag säga att jag glömde bort ledamotens andra fråga, men vi får säkert möjlighet att återkomma i det här ärendet.

Talman! Det mesta blev sagt under förra veckans spörsmålsdebatt.

Orsaken till bordläggning var en möjlighet att summera, analysera debatten och sedan föreslå en åtgärdsuppmaning, en kläm till landskapsregeringen. Det var intentionen när spörsmålsupplägget diskuterades i den liberala lagtingsgruppen. En kläm som skulle uppmanat landskapsregeringen att faktiskt följa grundlagens 111 § och därmed utan dröjsmål svara på de frågor som JO faktiskt har ställt.

Det tål att upprepas att frågeställningarna var mycket konkreta: Är landskapsregeringens beslut i överensstämmelse med vaccinationsordningen som föreskrivs i statsrådets förordning? Vilken lagstiftning grundar sig beslutet på? På vilket sätt har jävsfrågorna beaktats i beslutsfattandet?

Här i lantrådets svar på misstroendeyrkandet så ger ju lantrådet svar på frågorna. Men landskapsregeringen väljer att politisera juridiken och inte svara på frågorna. Jag tycker att det som har glömts bort i hela den här debatten är faktiskt den enskilda ålänningen som har framfört den här klagan. Vi kan strida bäst vi vill politiskt, men det finns faktiskt en enskild människa som har ställt de här frågorna och vänt sig till JO, inte är det någonting som man bara gör för skojs skull.

Så som debatten utvecklades stod det klart att det inte var landskapsregeringens intentioner. Det fanns heller ingen som helst rannsakan eller tillstymmelse till självkritik. De mesta i spörsmålsdebatten var andras fel: Oppositionens, medias, tjänstemännens och Helsingfors. Situationen i slutet av veckan eskalerade genom komprometterande uppgifter om utelämnanden av fakta och direkta vilseledande uppgifter till lagtinget.

Landskapsregeringen kan inte med bästa vilja i världen anklagas för att hålla en tydlig och rak linje. Inledningsvis var beskedet att tills JO och JK regleras i självstyrelselagen så kommer inte frågor från nämnda institutioner att hanteras. Så uppfattade jag det inledningsvis, här drog man ett streck och från och med nu så skulle man inte behandla frågeställningar från JK och JO tills vi hade en ny självstyrelselagen på plats.

Syftet med icke-svaret, icke-yttrandet, var att göra en självstyrelsepolitiks markering. Det har sedan, allt eftersom ärendet avancerat, omformulerats till att det inte fanns något utlåtande, det fanns inte material att tillställa JO och det fanns helt enkelt inget att tillägga. Men nu sade i alla fall lantrådet under spörsmålsdebatten att om det kommer förfrågningar igen från JO, då ska man svara på frågor, sända material och utlåtande.

Genom landskapsregeringens markering påstås det ha nu kommit in skrivningar i förslaget till ny självstyrelselag om JO och JK. Det anser jag att är ett påstående som faller på sin egen rimlighet och det förstår den som har den minsta insyn och erfarenhet av hur statsapparaten fungerar. Att JO, genom landskapsregeringens markering genast inom loppet av några dagar, hör av sig till justitieministeriet och de tjänstemän som arbetar med revisionen att nu knyter de näven på Åland och vi måste därmed agera. JO har en behandlingstid på i medeltal runt ett år. Det som ligger närmare sanningen är nog att de utlåtande som landskapsregeringen gav till arbetsgruppen på justitieministeriet, som gör översynen av JO:s och JK:s uppgifter i december och som verkligen var förankrat i självstyrelsepolitiska nämnden, har burit frukt och har gett resultat och därför finns nu skrivningarna i utkastet till ny självstyrelselag.

Talman! Det har med anledning av detta ärende utvecklats någon form av pseudodebatt, vad som får diskuteras och vad som inte får diskuteras. Vem ska bestämma det? Lagtinget, främst oppositionen, ska inte få använda sig av de verktyg som finns när frågor behöver ställas, fakta grävas fram och ansvar utkrävas eftersom vi befinner oss i en pandemi. Det finns nog inget parlament överhuvudtaget som lagt av med allt det övriga parlamentariska arbetet trots pandemin. Vi är nu inne på 15 månader med pandemin hängande över oss och det lär fortsätta länge till. Det har blivit, tyvärr, något av ett normaltillstånd som vi måste hantera och förhålla oss till. Det är en fullständig självklarhet att ekonomin och den kris som pandemin förorsakat oss har, ska och kommer att prioriteras. Jag kan inte ens ha dåligt samvete för den diskussionen, bara med anledning av budgetbehandlingen för 2021 så var Liberalerna med på att godkänna hela budgeten utan någon som helst reservation.

Ett misstroende kan inte ställas till en enskild minister. Det ställs till lantrådet. Den som har huvudansvaret i landskapsregeringen över självstyrelsepolitiken bör ha kunskap, envishet, ihärdighet och inte låta sig nedslås av tillfälliga nederlag, men det är också viktigt att besitta både politisk och diplomatisk fingertoppskänsla.

Vi liberaler tror inte att konfrontation är speciellt framgångsrikt. Det försvårar att faktiskt nå resultat, det försvårar för landskapsregeringen och lagtinget och det försvårar också för näringslivet.

Om man vill avfärda kritiken från oppositionen så är faktiskt kritiken mot landskapsregeringen från näringslivet omfattande från både stora och mindre företag." Varför ska landskapsregeringen kriga mot våra största kunder?” ”Man skäms, man får först börja med att förklara att Åland inte menar så där.” ”De konsekvent nationalistiska slängarna mot finländska myndigheter vid varje presskonferens är mycket störande. Presskonferenserna borde inte vara forum för en politisk agenda.” ”Förstår man inte att man ska ställning till olika frågeställningar och kan man inte skilja på det så ska man inte ha höga förtroendeposter." "Jag tycker den här landskapsregeringen är skrämmande”. Det här är reaktioner som bara jag personligen har fått från företagare. Jag har fått samtal, folk har tagit kontakt och man har skrivit till mig. Jag vet att också partierna i majoriteten har fått sådana reaktioner.

Landskapsregeringen bör fundera på hur och på vilket sätt man kommunicerar och hur man når resultat. Vi vet alla att vi har stora avgörande frågor som behöver få en bra lösning; PAF-frågan, tullkodexen och självstyrelselagen. Vi vet att vi är beroende av Helsingfors för att nå resultat som är acceptabla för oss.

Landskapsregeringen behöver ha en minister som är ansvarig för självstyrelsepolitiken och frågorna med självstyrelsepolitisk dignitet och som har både kunskap och förtroende. Lantrådet måste ha huvudansvaret för självstyrelsepolitiken. Lantrådet måste ta ansvar, leda och agera. Tack.

Tack, talman! Jag undrar om vicetalman Sjögren skulle kunna redogöra för synen på de uppgifter som framkom i media under förra veckan om att vicelantrådet inte helt sanningsenligt hade beskrivit de uppgifter som hade kommit dels från Markku Suksi och dels från landshövdingen?

Talman! Inte kan jag ge mera reaktioner på det. Jag tror att alla som läste, förstod och engagerar sig i den här frågan lite drog efter andan. Jag kan ju inte säga att det gjorde hela saken och det här ärendet på något vis i världen bättre. Tvärtom.

Jag omformulerar frågan. Hur ska man rent generellt se på att en minister här inför lagtinget framställer saker på ett sätt som inte är helt förenligt med sanningen?

Ja, talman, det är ju därför vi har den här misstroendedebatten bland annat.

Tack, herr talman! Bästa lagting. Ja, är det här en liten fråga eller en stor fråga? Är det någonting som vi bara ska invänta en omröstning och sedan kan vi lägga det bakom oss? Jag förstår att man i landskapsregeringen hoppas att det ska gå så enkelt. Men jag tror faktiskt inte att det gör det. För det som har hänt, det som har sagts och det som har varit sant och inte sant, det stannar ändå kvar och någonstans så kommer det ikapp var och en som tar ställning i den här frågan.

Men vad är det som har hänt och varför vill oppositionen ta spörsmålet vidare till ett misstroende? Jo, därför att vi tycker att det är en allvarlig fråga. Självstyrelsen ska givetvis respekteras och värnas, men det ska göras på rätt sätt. För vi är ett litet samhälle, vilket gör oss sårbara och beroende. Vi vet alla mycket väl att Ålands öde och ekonomi är intimt förbundna med riket, och riket är fortfarande vår främsta handelspartner. Medborgarna i samhället känner oro för att man vill att relationerna ska vara goda. Man vill att landskapets företrädare ska söka förståelse och samarbete, inte konflikt.

Att inte ge svar på justitieombudsmannens frågor kring upplysningar utan istället ta tillfället i akt att göra ett självstyrelsepolitiskt utspel, det är att blanda ihop sin politiska agenda med en enskild medborgares rätt att få sitt ärende utrett. Man gör en politisk inblandning i en oberoende myndighets granskande uppdrag.

I vanliga fall, i vanliga demokratiska länder, är det här absolut en dödssynd att blanda samman dessa två. Har det då förekommit en vägran att svara på de här frågorna eller har man bara uttryckt sig klumpigt? Man måste ju nog betraktade det som en vägran, eftersom vicelantråd Harry Jansson uttryckligen valde att inte besvara de tre konkreta frågor som JO ställde, utan istället göra sin egen markering på eget bevåg, får man säga. Sådana befogenheter att bedöma JO:s behov av svar har inte givits vicelantrådet Jansson och inte heller landskapsregeringen för något sådant lagrum och rätt att göra en sådan bedömning existerar ej.

Landskapsregeringen har heller inte svarat på vad som sker om JO finner att Åland har felat. Vad händer då med efterlevnaden av JO:s beslut om man konstaterar att frågan om vaccinationslistan inte vilade på lag, att beredning och motivering saknas och att förvaltningen i det här fallet är bristfällig och icke rättssäker? Vad händer med nästa ärende som förs till granskning? Kommer inte landskapsregeringen då heller att ge de upplysningar som dessa oberoende myndigheter efterfrågar eller lika väl till justitiekanslern? Kommer man också där att göra en politisk bedömning om man ska eller inte ska lämna ut och belysa frågan så gott man kan? Oberoende myndigheter som dessa har till uppdrag att bevaka medborgerliga rättigheter och de ska opåverkade från politisk inblandning få göra sitt jobb. Man ska bistå utredningarna som en myndighet så öppet och tjänstvilligt som det bara går och det har inte gjorts i det här fallet.

Majoritetsblockets partier har valt att slå den här frågan ifrån sig och vill istället att vi ska tala om någonting viktigare. Jag kan säga att vi talar mer än gärna om tillväxt, strategier och ekonomi. Vi är, tvärtom, utväntade på att få någon slags politik. För när det saknas politik i politiken då blir det debatt om debatten och det är precis det vi har här nu.

Men vi tycker att det är motiverat med ett misstroende eftersom det handlar om principiella frågor; nämligen rättsstatens principer, medborgares rättigheter och grundlagens efterlevnad. Och varför inte nämna också principen om att ge lagtinget korrekta och sanningsenliga upplysningar? Där kan man bara säga att vicelantrådets ovarsamma hantering av professor Markku Suksis mejlkorrespondens är mycket häpnadsväckande.

Principen om att ta sitt ansvar och inte skylla sina misstag på andra så i det här fallet så skyller man på medias rapportering och på oppositionen för att det har kommit en massmedial hysteri i riket och här hemma. Att landshövding Peter Lindbäck i sin mejlväxling med vicelantrådet understryker "det är du Harry och ingen annan som har försakat den massmediala hysterin", det är tacksamt.

Lantrådet och regeringens partier har förstås rätt att försvara sitt vicelantråd och de principer han står för och som regeringen uppenbarligen står för. Vi röstar om en vecka och får utfallet.

Men jag tror ändå att det finns problem att hantera längs med vägen framåt. Vicelantrådet ska föra självstyrelselagen i hamn. Hans förtroende ifrågasätts av en tredjedel av lagtingets ledamöter och av två bärande självstyrelsepartier. Hur ska man då kunna fortsätta att garantera en åländsk enighet? Att det inte verkar finnas ett uns av självrannsakan och insikt om att man har gjort det minsta fel är också oroande.

Jag tycker att den här debatten åtminstone kunde klargöra helt säkert och tryggt att ingen tredjepart, ingen medborgare, ska leva i ovisshet om att landskapsregeringen i fortsättning kommer att vara beredvillig och tjänstvillig i frågor som JO, JK och andra oberoende myndigheter ställer. Åtminstone det löftet borde man kunna ge från landskapsregeringens sida. Tack!

Tack, herr talman! Jag noterade att jag tydligen inte var tillräckligt tydlig i mitt anförande senaste gång när ledamot Gunell fortfarande talade om att det är oppositionen som har lämnat in spörsmål och det är oppositionen som har lämnat in misstroende. Det är Socialdemokraterna och Liberalerna som har lämnat in spörsmål och misstroende.

Jag har ingenting att säga till ledamoten Stephan Toivonen, tack!

Herr talman! Bästa lagting. Lagtingets arbete upptogs till största delen föregående vecka av spörsmålsdebatten som också tydligen ska föras under denna vecka, men med ytterligare en ingrediens på kommande, ett misstroende mot regeringen Thörnroos.

Att debattera och diskutera, att vända och vrida på frågor har definitivt fördelar. Det leder till att parterna får större förståelse för varandra, kan fundera över och vid behov fördjupa sina egna argument och också justera ställningstaganden. En öppen och ärlig debatt är ett kännetecken för demokrati och yttrandefrihet. Den ska vi värna om.

Det finns situationer när debatten går på rundgång, när parterna fortsätter att hävda sin åsikt och upprepar samma ställningstaganden. I sådana lägen är risken överhängande för mer dräpande repliker och i förlängningen större polarisering. Jag tror att vi just nu, i detta lagting, befinner oss i detta läge, eller åtminstone är väldigt nära.

Den fråga som föranlett spörsmålet är
- Den juridiska, var det lagligt?
- Den politiska, var det ändamålsenligt?

Den första, den juridiska frågan, kommer att hanteras av JO. Det kommer ett svar, vanligtvis är tiden för svar uppemot ett år, men svaret kommer i sinom tid. Och då får vi en utredning och ett svar gällande lagligheten.

Den andra, den politiska frågan, är i första hand upp till lagtingets medlemmar att avgöra. Lagtinget har nu att följa fastställd procedur då oppositionen har utnyttjat sin lagenligt fastställda rätt till spörsmål och misstroende. Så inom kort får vi svar på den politiska frågan.

Lagtinget har, precis som vicetalman Sjögren presenterade, många verkligt stora frågor på agendan. Jag vet inte om man ska jämställa dem och om de är svårare eller lättare, men de är svårare att hantera än vad de har varit på många år. Jag behöver inte räkna upp dem, alla är medvetna om dess dignitet. Att frågorna är så omfattande att de i vissa fall krävs samsyn utöver regeringens gränser är också klart. Att gräva ner sig i skyttegravar och häckla motparten ger inte bättre grogrund för samverkan.

För att inte eskalera debatten så är det bästa att vi använder de demokratiska medel som står till förfogande och går till omröstning och utröner om regeringen har tillräckligt stöd.

Centergruppen ser en idogt arbetande regering som ställts, förutom allt annat, inför en pandemi med oanade konsekvenser och som samtidigt hanterar politiskt betydelsefulla ärenden. Centergruppen stöder regeringen.

Talman! Det tenderar ibland att bli så här, att man inte når varandra överhuvudtaget och det är också en del av demokratin. Jag tycker att ledamot Gyrid Högman sammanfattade det ganska bra.

För mig så blir det egentligen ointressant vad JO kommer fram till för svar. Det var precis det här steget före, den principen, som vi har motsatt oss å det kraftigaste. Det är helt ointressant egentligen. Vi uppfattar det precis så att en enskild ålänning har kommit i kläm.

När det gäller den politiska dimensionen, och det tror jag att jag också har sagt offentligt, så tror jag inte att landskapsregeringen faller, men vi känner att vi behöver göra en politisk markering.

Jag håller i stort sett med vicetalman Sjögren. Det är den demokratiska rätten som oppositionen har och den ska de ha.

Talman! Ledamoten Högman sade att hela förra veckan gick åt till den här saken och nu ska den här veckan gå till misstroendedebatten. Det är ju i sak två olika frågor. Jag har noterat det här på många håll att man ser att den här diskussionen är onödig eller tar för lång tid som ledamot Högman anser, som jag förstod. Vi diskuterar en massa saker här. Vi har pratat i timmar om artrika vägar, mensskydd och om den ena frågan efter den andra. Mitt i allt är det otroligt problematiskt att vi diskuterar den här frågan. Varför kan man inte lägga tid på våra grundläggande demokratiska principer? Varför är det för mycket begärt?

Jag har inte sagt att det är onödigt. Det är väl viktigt att diskutera demokratiska värderingar, men i något läge så har man hamnat i en återvändsgränd där alla säger samma sak om och om igen. I det läget så måste man sluta, då måste man hitta ett avslut och sedan får man börja om på ny kula.

Talman! Vi haft två ärenden i den här saken; en spörsmålsdebatt i förra veckan och nu ett misstroende i dag. Jag har sett att oppositionen har två anföranden och majoriteten fyra. Så ifall majoriteten inte vill diskutera saken så är det nog i majoritetens händer.

Jag tror att alla är tvungna att diskutera det här.

Tack, herr talman! Det är med väldig lätthet som Centerns gruppledare Högman slår ifrån sig alla de allvarliga frågor som här har rests och säger att vi bara säger samma sak om och om igen och det kommer ingenting nytt. Efter förra veckans debatt så kom det två nya källor i medierna nämligen professor Marko Suksi och landshövdingen Peter Lindbäck som hävdade att här har inte framkommit sanningsenlig information i lagtinget. Tycker inte Centern att det heller är på något sätt allvarligt?

För det första, lagtingsledamot Gunell, jag är inte gruppledare. Jag bara framförde gruppanförandet, det var det första.

Att sanning är viktig, ja den är viktig för allihop. Det är klart att det är inte alltid så lätt att utröna vad som finns bakom och vad som skrivs i tidningar och vad som inte skrivs i tidningar. Det finns många olika tolkningar och många olika bitar som är underliggande.

Man får hoppas att det bakom kulisserna i Centerns slutna rum finns en annan diskussion än den som man ger uttryck för här. Annars får man nog på allvar oroa sig för var centern står när det gäller rättsstatens principer och grundlagens efterföljande, det vill säga fundamenten i vårt system och i hela vårt samhällsskick. Och även sanning och rätt och vad man här ska yppa och icke yppa i lagtingssalen. Jag hoppas att den debatten finns bakom dörrarna.

Jag vill framföra att det bland Centern finns en uppenbar och grundmurad känsla för vad som är rätt och fel och vad som är grundrättigheter för alla människor och att man värnar om den lilla människan i samhället.

Tack, talman! Tack ledamot Högman. Jag tror det finns en risk i dagens värld att allt det som utspelar sig på sociala medier i tidningar också följer med in i vårt parlament. Jag tror liksom att det blir en fin grogrund som finns färdigt när vi börjar debattera olika saker under resans gång. Det är olyckligt på många sätt. Jag tycker också att det är synd om vi inte ska kunna debattera en sådan här pass viktig fråga. Jag känner att det är många som vill att det ska vara tyst. Nu räcker det. Det är någonting som jag har saknat under den här pandemitiden. Jag tycker att vi från den liberala gruppen verkligen har sträckt ut handen för att få ett "tillsammans för Åland". Det är svårt, för det känns på något sätt som att vi blir ensamma på dansgolvet. Vi är ganska bra på att dansa, så jag hoppas att det här kan bli startskottet för någonting nytt, att vi kanske ändå kan se saker och ting tillsammans för det behövs. Vi har förhoppningsvis en omställningsbudget inom loppet av ett par veckor så tiderna blir tuffa.

Jag tvivlar faktiskt inte på att tiderna blir tuffa, de är tuffa och jag hoppas också att vi kan ha det här som en lärdom. Allt vad vi genomgår i livet av sorger, glädjeämnen, bedrövelser och trevliga tillfällen så de trevliga tillfällen kanske vi inte kommer ihåg så mycket av men de sorgliga lär vi oss mest av. Jag håller med lagtingsledamot Holmberg att vi hoppas att vi ska lära oss av det här.

Tack, talman! Det där med politisk prestige och lite ödmjukhet, det är någonting som kanske alla skulle behöva få en extra dos av till morgonfrukosten, speciellt när det är plenum, även jag själv. Men visst kan väl ledamot Högman hålla med om att inte har det varit mycket "tillsammans"? Jag tycker att den här debatten kring JO- och JK-ärendet på något sätt har återspeglat hela det gångna året som vi har haft kring motioner som inte behandlats etc. Det saknas någon form av relation mellan blocken som skulle behövas. Precis som ledamot Högman säger så är det tuffa tider redan nu. Men var finns relationen?

Vi får väl försöka knyta relationerna så småningom.

Tack, talman! Vi vet ju alla hur misstroendeomröstningen kommer sluta, såsom de flesta faktiskt gör. Men är de frågor som har ställts av socialdemokrater och liberaler onödiga? Anser ledamoten att det är bagateller som vi har diskuterat? Det var min första fråga.

Min andra fråga är: Vem har häcklat motparten? Vem har gjort det i den här debatten? Anser Centern som grupp att det är rätt sätt att föra självstyrelsepolitik, att blanda ihop självstyrelsepolitik med en klagan och en fråga från JO?

Jag måste försöka komma ihåg frågorna för det var tre stycken. Jag sade inte att någon har häcklat någon. Jag sade att om man fortsätter en debatt när allting går på rundgång så finns det liksom en tendens att gräva ner sig i skyttegravar och häckla motparten. Det var så som jag sade.

Den första frågan, om detta är bagateller, människornas värdegrund, våra mänskliga rättigheter och vår yttrandefrihet är naturligtvis inte bagateller.

Beträffande det sista att man blandar ihop politik och juridik så det är väl lätt att göra det, men det ska man inte göra för man ska ju följa Montesquieu tredelningslära; den lagstiftande, den dömande och den verkställande makten. Det kan ibland (… taltiden slut).

Tack, talman! Med den maktdelning som ledamoten Högman säger sig vilja leva efter så var det fel att blanda ihop en klagan från JO med självstyrelsepolitik. Jag är inte säker på att jag uppfattade ledamoten rätt? Men jag omformulerar min fråga; är det ingen som har häcklat motparten i den här processen? Jag tycker nog att det har förekommit en del sådant, nämligen.

Slutligen, anser ledamot Högman att det åländska näringslivet, att Åland, kan ha skadats av den här processen som vi har haft nu? Bär inte ministern, vicelantrådet Jansson, något som helst ansvar för det?

När det gäller häcklande så var mitt uttalande här mera överlag, mera generaliserande. Sedan finns du naturligtvis uttalanden som har gått över gränsen, kanske inte i den här salen. Debatten tenderar ju att bli ganska grov på sociala medier. Nu följer jag inte med på sociala medier så speciellt mycket så jag känner inte riktigt till det.

Talman! Det här är en dyster dag för den åländska självstyrelsen. Alla dagar som lagtinget debatterar misstroendeyrkanden är dystra dagar.

Många ålänningar frågar sig, är det faktiskt läge nu mitt i en av de värsta kriser Åland befunnit sig i? I en kris där var tionde ålänning inte har en sysselsättning, där företagen totalt tappat mer än en femtedel av sin omsättning i jämförelse med tidigare år, där Åland går in i en säsong som ytterligare kommer att pröva besöksnäringen, där bokslutet för landskapet visar på minus 50 miljoner euro, där kommunernas budgetar för året visar storskaliga underskott uppemot 15 miljoner euro och där risken för ytterligare virusmutationer hotar smittskyddsarbetet?

Misstroendeyrkandet är ett kraftfullt vapen, avsett som en yttersta garanti för parlamentarismen. Det åländska folket har rätt att förvänta sig att vapnet inte används slentrianmässigt eller som en del i det politiska spelet. Bara 7 gånger har det använts under 2000-talet och totalt 9 gånger till om man backar tre decennier från det.

Men låt oss inte stanna vid dessa principiella invändningar. Låt oss försöka förstå motiven och granska dem sakligt. För det är alldeles för enkelt att avfärda kritik med elakheter och påhopp. Denna anklagande och attackerande attityd, som får oss att minnas Trumps bortförklaringar, hör inte hemma i vare sig en spörsmålsdebatt eller misstroendedebatt, eller någon annanstans heller för övrigt. Oavsett vilken funktion man har så borde man göra sitt yttersta för att bemöta sina medmänniskor med respekt. Ja, herr talman, det är kanske på så sätt en debatt om misstroendeyrkande kan hållas värdig.

I en tid då röster höjs, däribland min egen, om ett bättre samtalsklimat, kan det ibland uppfattas att man blir en moralens väktare. Jag är övertygad om att det inte är någons avsikt att sätta sig på en sådan hög häst, i alla fall har det inte varit min avsikt. Ej heller har min avsikt varit att avtrubba den kritik som har riktats mot vicelantrådets agerande eller icke-agerande i frågan om beslut att inte lämna ut material till justitieombudsmannen samt hanteringen av densamma.

I det här gruppanförandet för Hållbart Initiativ väljer jag därför att hålla mig till ärendet, om vad politiskt förtroende är och hur det förtjänas.

Talman! Rötterna till misstroendeyrkandet är, som så många gånger har sagts tidigare, att lantrådet genom ett beslut på enskild föredragning sänder ett brev till Ålands hälso- och sjukvård om att vissa samhällsfunktioner gärna om möjligt skulle få prioriteras i vaccineringsturordningen av hänsyn till den åländska småskaligheten och förvaltningsförhållanden. Lantrådet och föredragande tjänsteman förekommer själv på listan av de önskade samhällsfunktionerna.

En medborgare vänder sig till justitieombudsmannen (JO) med en anmälan om huruvida beslutet att översända brevet till ÅHS strider mot god förvaltning, bl.a. med tanke på att lantrådet och föredragande själv fanns med på listan som lantrådet själv fattade beslut om att skicka. Eftersom brevet till ÅHS inte innehåller en besvärshänvisning, utgör det här ett klassiskt exempel på när medborgare kan vända sig till laglighetsövervakare.

JO registrerar ärendet och väljer den 20 januari att sända landskapsregeringen en begäran om utredning om yttrande. JO ställer tre frågor som man önskar få svar på. Lantrådet befattar sig inte med frågan då det kan röra sig om jäv varför frågan landar på vicelantrådets bord. Den 26 februari svarar vicelantrådet på JO:s begäran genom beslut på enskild föredragning. Som svar ges en fyra sidor lång förklaring till oklarheten i JO:s och JK:s roll som laglighetsövervakare över åländska förvaltningsmyndigheter. Med motiveringen att det inte är klarlagt" vilka befogenheter JO har att övervaka åländsk förvaltning eftersom detta saknas i självstyrelselagen" valde vicelantrådet att inte lämna svar på JO:s tre frågeställningar.

Hållbart Initiativ vill här komma med vårt första klargörande. Vi kände i förväg inte till att vicelantrådet skulle fatta beslutet att inte besvara JO:s frågeställningar i sak. Om vi hade känt till det hade vi begärt en fördjupad diskussion med hela regeringen om denna principiellt viktiga fråga. Det hör nämligen till praxis att efterhöra regeringspartiernas eller rentav självstyrelsepolitiska nämndens åsikt när medvetna självstyrelsepolitiska markeringar görs av denna kaliber görs till riksmyndigheter.

Man kunde ha svarat “vi har inget ytterligare material än det som redan är offentligt”, men det gjorde man inte. Det uttryckliga skälet till att inte svara anges vara otydligheten i regleringen av laglighetsgranskningens behörighet och roll i självstyrelselagen visavi grundlagen. Inget annat. Vi menar, liksom lantrådet, att det är olyckligt att det framstått som att landskapsregeringen hållit inne på material när så tydligen inte varit fallet.

Talman! Efter att beslutet blev offentligt, den 16 mars, plockade media upp frågan. Vicelantrådet kommenterar att denna typ av medvetna markering är skälig med anledning av JO-anmälans natur. Han betraktar anmälan “mycket märklig” i Ålands radio. I Nya Åland påstår han att varje ålänning självklart “får kritisera oss, men det är bra om det finns substans bakom kritiken.” Han säger också i Ålandstidningen att landskapsregeringen ser det som “en lämplig markering att inte medverka till den här typen av utredningar.” Dessa uttalanden har med rätta tolkats så, att det finns vissa typer av utredningar där det är skäligt att inkomma med svar och andra inte.

Till denna del vill Hållbart Initiativ komma med vårt andra klargörande. I vår mening ska alla ha möjligheten att få sina grundlagsenliga fri- och rättigheter prövade av JK och JO. För att prövningen ska kunna göras är det landskapsregeringens skyldighet enligt grundlagen att ge upplysningar. Detta oavsett ärendets natur. Vi kände oss därför nödgade att offentligt ta avstånd till vicelantrådets mediakommunikation för två veckor sedan.

Märkväl, det betyder inte att det beslut som vicelantrådet fattade var olagligt. I själva verket tycks det inte ha funnits någon ytterligare information i ärendet än det som redan var offentligt, vilket kunde ligga till grund för JO:s kommande prövning. Det är alltså upp till JO att nu bedöma huruvida man återkommer till landskapsregeringen med tilläggsfrågor eller om man kan göra prövningen ändå.

Men, även om beslutet enligt landskapsregeringens juridiska expertis inte varit grundlagsstridigt så är det i vår bedömning en onödig provokation, i fel tid, utan principiella förhandsdiskussioner inom regeringsbasen. Det är mycket olyckligt att det långsiktiga självstyrelsearbetet nu har blandats ihop med en enskild persons klagan till JO. Det är också djupt olyckligt att uttalande om att vicelantrådet inte känner sig bunden av grundlagen öppnat upp för många tolkningar.

Därmed måste vi ha en förståelse för att vicelantrådets hantering av JO-frågan har skapat oro och frustration hos många ålänningar. Dessutom har vicelantrådets uttalanden i media rönt ett intresse i finländska medier som inte hjälper till att stärka Ålandsbilden.

Talman! Förtroende är en färskvara som är mycket ömtålig. Det tar lång tid att bygga upp goda relationer med en öppen och ärlig samtalskultur. Men det kan gå snabbt att rasera ett förtroende. Särskilt viktig är tilliten till det politiska ledarskapet under svåra samhällsförhållanden som nu. Vi har framfört vår kritik mot vicelantrådets hantering av den här frågan flertalet gånger och vi utgår ifrån att han tar den kritiken till sig. Vår klara uppfattning är också att lantrådet och de övriga regeringspartierna tar den här situationen på högsta allvar.

Vi har inga skäl att misstro den vilja till förbättring som landskapsregeringen visat. Samtidigt önskar vi genom vår regeringsmedverkan bidra till förtroendestärkande åtgärder i en tid då förtroende och tillit behövs som allra mest. Till det hör ett sansat förhållningssätt och ett sakligt debattklimat. Tack.

Tack, herr talman! Tack till ledamoten Holmström. Jag tycker att det är bra att Hållbart Initiativ tar ställning i den här frågan. Jag trodde inledningsvis, när man talade om att det finns så många andra ekonomiska frågor i vårt samhälle som är viktigare, att ledamoten Holmström ansåg att detta med rättsstatens och demokratins grundstenar var en konjunkturfråga som alltså ska läggas åt sidan om det finns andra mera ekonomiska frågor att diskutera. Men i slutsatserna av anförandet så uppfattade jag att det är tvärtom. Jag tackar för förståelsen för att oppositionen har väckt frågor kring detta ärende.

Talman! Jag tänker inte på något sätt vara recensent till delar av oppositionen som använder olika typer av verktyg vare sig det spörsmål, misstroendeyrkande eller andra typer av åtgärdsuppmaningar. Men jag tror att vi i varje debatt i alla fall kan dra lärdom av olika händelseutvecklingar och också kunna se oss själva i spegeln som regeringsparti och som person. Är det här någonting som rätt? Känns det här bra? Kan vi göra någonting annorlunda? Kan vi hjälpa till att förbättra förtroendet för dem som har ledande positioner i väldigt grundläggande frågor som egentligen rättsstatens principer faktiskt handlar om? Det är detta jag tycker att den här debatten ska handla om och inte om något annat.

Det är bra. En annan aspekt av det här som ledamoten Holmström inte begärde, men som trots allt är lika viktig för det parlamentariska samtalet, den demokratiska tonen och det förtroende som vi är satta att tjäna i det här parlamentet, är hur ledamoten Holmström ser på framförande av osanna uppgifter i relation till det som har sagts här i lagtinget?

Talman! Det ankommer på alla lagtingets ledamöter och ministrar som uttalar sig i den här salen att hålla sina inlägg så sakliga som möjligt. Det innebär såklart att man inte ska slira på sanningen. Det var någonting som jag i alla fall fick lära mig i introduktionen för nya lagtingsledamöter för ett tag sedan. Man åberopar inte andra personer i debatten som inte kan försvara sig eller komma med tillrättalägganden. Jag hoppas att den principen fortsätter.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmström för ett sakligt och bra anförande. Mycket av det som ledamot Holmström lyfte fram har jag själv tänkt på under helgen och under förra veckan, delvis kring debattklimatet och vissa har använt ett argument mot - jag säger inte att Holmström har gjort det - att oppositionen ska använda sina verktyg när man har sett att landskapsregeringen har handlat fel.

Sedan är båda jag och ledamot Holmström nya i lagtinget jämfört många andra här inne. Det är vår första mandatperiod. Vi har båda, tillsammans många andra nya, varit noga med att poängtera att vi inte deltar i gammalt groll från förra mandatperioden. Det har framkommit i dagens media och på sociala medier att detta misstroende baserar sig på gammal ost som ska redas upp. Personligen så är det väldigt förolämpande att man påstår att man är med och skriver på någonting bara för någon annan har sagt det. Det är ytterst olämpligt.

Talman! Det är just som ledamot Påvals är inne på, att det är enkelt att avfärda kritik av den här kalibern genom att attackera tillbaka och genom att använda en historisk händelseutveckling som ett skäl att inte svara i sak. Det tror jag att är problematiskt för det här lagtinget också i andra frågor. Jag har upplevt att det också är så i många andra frågor. Det kanske finns personliga vendettor eller gammalt groll som finns kvar. Jag tror och hoppas verkligen att vi yngre lagtingsledamöter kan få det sakliga debattklimatet att bli det nya normala i den här salen. Med det sagt så tror jag också att en stor del av denna diskussion kanske har handlat för mycket om debattklimatet istället för att diskutera i sak. Därför valde jag i mitt anförande att också ta upp den sakliga aspekten.

Tack, herr talman! Det är klart att den här är frågan är obekväm för regeringspartierna, det märks. Den är obekväm även för det parti som vicelantrådet själv tillhör. De vinklar som har kommit fram i den här debatten är just kring att man ska prioritera ekonomin istället för den här frågan, lite som Holmström var inne på och hade exempel på i början. Enligt min mening så är det som att en läkare skulle ordinera mat i stället för sömn. Det är två delar som behövs i den politiska debatten och två ämnen som är lika viktiga.

Det är speciellt obekvämt eller jobbigt för Hållbart Initiativ som återigen nu hamnade på trappan när vicelantrådet speciellt uttalar sig och när landskapsregeringen blir pressad. Kanske man har den största förståelse över hur det känns att sitta opposition och måste hantera saker och ting i den här salen istället för att få vara med bakom kulisserna. Skillnaden är att Holmström och Hållbart Initiativ faktiskt tar ställning, sätter ner foten och berätta vad man faktiskt tycker, vilket jag saknar väldigt mycket från andra partier (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag uppfattade ledamoten Påvals resonemang som ett understöd för Hållbart Initiativs ställningstagande i den här frågan.

Men jag vill också säga att det egentligen bara finns ett tillfälle tidigare då vi också har behövt göra en gränsmarkering och det var i frågan om jämställdhetsbonusen. Då visste vicelantrådet faktiskt tidigare om vårt ställningstagande, men använde ändå oss som ett huggträ i den debatten och där behövde vi också markera. Vi är inte främmande för sådana markeringar om så krävs. Men jag ska också understryka att i regeringsblocket så finns vi också med för att bidra till just förtroendestärkande åtgärder så att vi kan hjälpa varandra. För det är egentligen det som regeringssamarbetet handlar om, att samarbeta också kring förtroendet för de politiska åtgärder som man har kommer fram till.

Tack, talman! Tack ledamoten Holmström för ett balanserat och välformulerat anförande. Ledamoten Holmström och Hållbart Initiativ tar ganska tydligt avstånd i flera av de här punkterna som oppositionspartierna Socialdemokraterna och Liberalerna har lämnat i sitt spörsmål och i sitt misstroende.

Har man också utanför lagtingsdebatten och plenisalen diskuterat de här frågorna med regeringspartierna? Har man har visat tydligt sin ståndpunkt även utanför plenisalen?

Tack, talman! Förtroende inom politiken är någonting som man förtjänar. Jag är helt övertygad om att de övriga regeringspartierna också har prövats på tålamod i den här frågan. Det ger ju såklart anledning till diskussioner internt, många olika typer av diskussioner. Jag är helt övertygad om, med tanke på vad lantrådet har berättat i offentligheten, att vi drar lärdomar av den här hanteringen.

Jag är inte avundsjuk på Hållbart Initiativ som sitter i en regering under de här förutsättningarna, men jag hoppas att ni fortsätter att hålla fanan högt. Jag talar för alla oss som nyinvalda i lagtinget och som också har blivit beskyllda för att skriva under misstroende på grund av någon annans gammalt groll - vilket var upp här i ett tidigare replikskifte - och det inte heller något som jag ställde mig bakom. Vi jobbar framåt och andras gamla oförrätter är ingenting som vi påverkas av överhuvudtaget.

Ledamot Holmström gör den rannsakan och den analysens som jag personligen skulle ha velat se delvis i spörsmålsdebatten. När det överhuvudtaget inte fanns något sådant utrymme så eskalerade situationen och det resulterade i ett misstroende. Den egenmäktighet som präglar hela det här ärendet så kunde ju också ha undvikits. Varför kunde man inte haft en överläggning i landskapsregeringen med dem som inte betraktades som jäviga? Man kunde till och med haft ett plenibeslut med de ministrar som inte betraktades som jäviga och förstås borde det ha förankrats i självstyrelsepolitiska nämnden. Det finns många ingredienser i det här ärendet som vi från Liberalerna tycker att är synnerligen allvarliga.

Jag får tacka för den respekt som ledamot Holmström och Hållbart Initiativ ändå visar kring den här frågan.

Talman! Det är, just som jag sade i mitt anförande, beklagligt att just denna principiellt viktiga fråga att inte svara JO i sak inte diskuterades inom regeringskonstellationen på en principiell nivå.

Jag kan också svara på vicetalman Sjögrens fråga om spörsmålsdebatten. I alla fall för Hållbart Initiativs vidkommande så valde vi att avvakta den diskussionen och se om det fanns ett prov på självrannsakan, att kunna se sig själv i spegeln och dra lärdom av vissa delar i alla fall i den här hanteringen.

Nu väljer vi att göra den här typen av markering eftersom det är viktigt att veta att förtroende är någonting som faktiskt byggs upp uppifrån och ner och då är faktiskt alla regeringspartier ansvariga för den hanteringen.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag börjar med ett citat från en i detta lagting verksam politiker. Det blir några rader, men jag ber om ert tålamod.

Citatet börjar nu. "Det har funnits politiker som jag har upplevt både som respektlösa, arroganta och som jag har tyckt att behandlat tjänstemän mycket illa. Oppositionen ska vara hård i sin kritik, granska makten i varenda söm och visa på en alternativ politik. Men vi får en ohållbar situation om lagtinget ska avsätta ministrar på basen av personliga egenskaper. Det blir en situation som ingen vinner på, allra minst samhällsutvecklingen. Politiska stridigheter och maktkamp blir fokus i stället för det vi är valde att göra, nämligen föra samhället framåt. Jag anser att vi har ett gemensamt ansvar. Vem tror ni vill bli politiker? Hur ska vi kunna rekrytera framtidens politiker till nästa val?

När det gäller en politikers förtroende, vare sig det är en minister eller en lagtingsledamot, prövas förtroendet vart fjärde år. Det är folket som är domstol. Det är väljarna som beslutar om man har handlat rätt, om man betett sig som folk eller om man har fått något uträttat. Det är inte politiska motståndare som ska avgöra om jag är arrogant eller osaklig i mitt beteende. Det är väljarna.

Talman! (citatet fortsätter) Jag önskar att den nu efterföljande debatten inte ska bli direkt riktad mot en enskild minister, utan ta inriktning och fasta på framtiden, på debattklimatet i det åländska samhället. Det som är gjort är gjort. Ingen av oss kan här göra det ogjort, men däremot kan vi tillsammans föregå med gott exempel och sträva efter ett sakligt och konstruktivt debattklimat. Det förväntar sig ålänningarna. Tack!" Och där tog citatet slut.

Jag får tacka före detta lantrådet Katrin Sjögren. Det här är från misstroendedebatten mot före detta kansliminister Nina Fellman där det handlade om person, vilket jag har exakt samma känsla av här i dag.

För Obunden Samlings del så konstaterar jag att oppositionens åtgärder nu saknar alla former av proportioner. Ni har haft en debatt om det här redan och ni drar ut på det på ett sätt som inte är proportionerligt. Det är identitetspolitik, det är inte sakpolitik. Ni kommer inte med några sakliga påståenden här, utan det är olika former av känslor.

Obunden Samling stöder vicelantrådet och vi stöder regeringen. Jag konstaterar samtidigt att JO ärendet inte är avgjort eller har kommit ännu. Jag konstaterar att jag får samma känsla här när man drar slutsatser om att någons grundlagsenliga rättigheter har blivit påtrampade. Det är samma slutsats som när landskapet har blivit stämt på 10 miljoner på grund av hybridfärjeupphandlingen. Då var det lika klart att 10 miljoner redan hade lämnat landskapets konto. Vi har inget avgörande ännu. Det ska bli riktigt intressant att se hur det här ärendet slutar, om någons rättigheter överhuvudtaget har kommit till skada. Tack! Det var det från Obunden Samling.

Talman! Jag tyckte väl att jag kände igen det där också. Det var vältaligt och jag kan stå för det ännu idag.

Det fanns en viss skillnad om man diskuterar att man ska ge igen för gammal ost. Det var två misstroenden under förra mandatperioden och det var pang poff i bordet utan någon som helst diskussion före. Den senaste misstroendedebatten som ledamot Måtar hänvisade till så det var direkt på person och det uppfattar jag inte att det här är. Det här handlar om politiken, hur man hanterar självstyrelsepolitiken och vilka möjligheter man kommer att ha för att nå resultat helt enkelt.

Tack talman! Föga förvånande så anser lagtingsledamot och vicetalman Sjögren att det här är någonting helt annorlunda. Jag tror att den som bedömer det här utifrån och den som kanske ser det ur ett mer helikopterperspektiv inte har samma uppfattning.

Talman! Jag tror faktiskt att det har mera att göra med hur man själv funderar och i vilka formar ens egna tankebanor går, faktiskt hur man ser på sakernas ordning.

Sedan vill jag understryka det som jag också sade till ledamot Högman, att för mig så är det ointressant vad JO kommer att fälla för utslag, utan det handlar om principer. Det handlar om att man inte ska politisera juridiken. Jag anser ju att svarar man inte på frågor och bistår man inte med det material och de tankegångar man har så saknas det en kugge i det demokratiska maskineriet. Håller inte ledamot Måtar med om det? Det är ju det som vi vänder oss emot. Vi för en principiell diskussion som vi anser att är väldigt viktig.

Tack, talman! Där har vi ju olika uppfattningar. För Obunden Samlings del och för min egen del så anser jag att slutresultatet är jätteviktigt. Vad kommer JO att säga i det här ärendet? Om det skulle bli någonting där som är relevant så ska man absolut dra slutsatser av det. Det är en viktig princip för mig och för Obunden Samling.

I jämförelse med det som vicetalman Sjögren nu förde fram att detta med att svara på frågor eller inte svara på frågor, så inte heller där finns det en automatik att det skulle vara skadligt för - ska vi kalla det - motparten i ett ärende. Det kan lika väl vara skadligt för myndigheten som inte förklarar sig tillräckligt. Man kan liksom inte dra de där slutsatserna hur lätt som helst.

Tack, talman! I debatten så har jag uppfattat att det från andra regeringspartier, också från Centern, har funnits en viss förståelse för kritiken mot vicelantrådets agerande. Hans person i det här fallet är fullkomligt irrelevant. Finns det någon del av vicelantrådet agerande som Obunden Samling tycker att man kunde ställa sig kritisk till? Anser ledamoten Måtar att det finns någon del av den här diskussionen, som nu har förekommit efter vicelantrådet beslut, som kan vara till skada för Åland? Och vems är ansvaret för det i sådana fall?

Talman! När det gäller den här frågan när och på vilket sätt man ska lyfta det faktum att JO:s och JK:s befogenheter inte är tillräckligt reglerade i lag, när man ska lyfta den frågan och hur man ska göra det så har vi konstaterat att vi inte hade exakt samma uppfattning som vicelantrådet Jansson. Men det har framkommit på olika sätt och vis. Jag tänker inte börja bidra till att byka det byket nu en gång till, för den här tvättmaskinen har så att säga tvättat klart enligt vår uppfattning.

Tack, talman! Då kan jag ändå utläsa ur svaret att också ledamoten Måtar anser att det finns en grund till en viss kritik av hur man har hanterat det här ärendet.

Då vill jag upprepa min andra fråga. Kan det här på något sätt ha skadat Åland och det åländska näringslivets intressen, vilket de själva har uttryckt vid flera tillfällen? Och vems är ansvaret då? Vicelantrådet har sagt att det är oppositionens fel och medias fel som har skrivit om det. För någon som värnar om det fria ordet, transparens och sådant som ledamot Måtar brukar göra så tycker jag att det skulle vara en överraskande slutsats att det är medias fel att det har blivit så här.

Tack, talman! Jag tänker inte lägga skuld på någon på något vis angående varför det här nu har synts utanför Åland i media och så vidare. Personligen är ju jag en anhängare av att all reklam är bra reklam så jag drar inga jättestora slutsatser.

Jag satte mig in i det här med JO:s rätt och JK:s rätt att få ut handlingar i samband med den här frågan. Jag kunde hitta många ärenden där det har varit svårt och där JO och JK har kritiserat finländska myndigheter för att de inte har gett ut handlingar som JK har velat ha. Det har varit Tiitinenlistor och allt möjligt och där har det också varit ett visst liv en stund i tidningar. Men allmänhetens minne är kort, kan man konstatera.

Om jag minns rätt så uttalade sig ledamoten Marcus Måtar för Obunden Samling räkning i en av Ålands tidningar kring synen på detta. Jag uppfattade då att ledamoten Måtar sade att det var en helt naturlig sak att myndigheter ska få svar på sina frågor. Självklart ska man svara. Vad är det som har hänt sedan det uttalandet och tills idag i ledamotens resonemang?

Tack, talman! Det där var ju den frågan där jag nästan höll på att bli besviken, ska ingen ställa den här frågan? För när jag förberedde det här talet så förstod jag ju att det där kommer att komma. Hancock kring dig Måtar och han sade ju direkt svar på tal att det här var fel. Jag kan ju konstatera att såsom frågan ställdes till mig när jag uttalade mig i tidningen så hade jag inte hela bilden. Men fortfarande har jag också här i dag sagt att vi inte är helt eniga med att det här gjordes, hur det gjordes och så vidare. Men vi tycker att bykmaskinen får stanna nu. Det är klart, vi behöver inte dra bandet flera gånger.

Okej så att den granskning som Ålandstidningen då gjorde så då uttalade sig ledamoten Måtar utan att ha full insyn i hela frågan, det var hans spontana reaktion och i dag är det nu en annan slutsats han gör. Det är fine! Men då får vi det förklarat på det sättet.

Tack, talman! I frågan från lagtingsledamot Gunell så sades att det var en av Ålands tidningar och jag drog fel slutsats. Jag hade 50 procents chans att få rätt, men jag tog fel.

Men fortfarande så är det så att lagtingsledamot Måtar har den svagheten ibland när journalister ringer att jag faktiskt svarar på frågor och jag kommer antagligen att lära mig när jag blir äldre och mer erfaren.

Skratta nu inte ihjäl er där nere!

Herr talman! Jag hör faktiskt till dem som trodde att det mesta var sagt när vi diskuterade frågan förra veckan, att det inte skulle komma så mycket nytt att vi ältade ärendet gång efter gång utan att komma desto längre. Till viss del har jag fått ompröva det. Det har varit intressant att lyssna på er idag. Det är en viktig fråga att ta ställning till. Bekänner vi oss till lag och förordning, till rätt eller fel och så vidare?

Oavsett det så tycker jag nu att alla har förstått att skulle man får göra om den här situationen, skulle vi får backa bandet, så skulle vi antagligen inte alls ha gjort det på det här sättet, vi säger jag kollektivt. Med det kan man dra slutsatsen att jovisst var det olämpligt. Det var olämpligt för dels var ärendet i sig olämpligt hanterat, dels har det fått följder som jag tror att ingen kunde tänka sig då när beslutet fattades.

Det som man alltid kan fundera på när diskussionen utvecklar sig på det här sättet är; vad är det för nytta med det här? Jo, dels är ju frågan den, naturligtvis, svar på vissa frågor som kommer, men dels så är det ju nog en lärorik process såtillvida att jag tror att motsvarande ärenden kommer att hanteras annorlunda i fortsättningen. Man kommer att se till att det är tillräckligt förankrat om en motsvarande situation uppstår.

Det som jag tycker att är väsentligt, och som i alla fall jag har läst in i lantrådets förklaring här tidigare, är att det här var en markering som användes och att en dylik markering inte kommer att ske på samma sätt i fortsättningen. Det här ska man betrakta som en engångsgärning.

Viktigt är också att ställa sig frågan om någon enskild medborgare har hamnat illa ut på grund av förfarandet. Jag tror att det inte är så. Jag tror att JO kan bedöma ärendet ändå. Men som någon sade här så är JO-ärendet inte avgjort ännu, så inga dörrar har stängts. Det går ju till och med, om man så önskar, att fråga JO och för det första säga att vi har noterat att det har blivit ett visst rabalder, det kan man skriva om på ett lämpligt sätt, och utgående från det fråga om det finns någonting som man kan tillfoga så att detta ärende nu absolut inte ska kunna vara klandervärt. Det vet jag inte om man vill göra och om man kan göra.

Här har också förts frågan om oppositionen använder sina verktyg rätt. Till det så ska man absolut inte, eller jag åtminstone, inte göra någon som helst bedömning. Dessa verktyg finns, de tar man vara på när de behövs och det ska gå rimligen att svara på alla frågor som ställs.

Den fråga som vi ska ställa oss är naturligtvis; hur kan vi ställa det här till rätta? Hur kan vi klara av att umgås framöver och göra rätt så som vi alla önskar? Jag tror faktiskt att den här debatten har hjälpt oss en bit på den vägen. Det är en del tankar som jag tror att har mognat.

Och den sista frågan; vad är det för konsekvenser vi har att ta ställning till? För det första har jag själv funderat på - jag trodde att ledamot Måtar skulle ha gett ett svar på det - vad är konsekvenserna om JO kommer med en fällande dom och säger att det där var galet? Vad är konsekvensen? Är det bara smäll på fingrarna eller händer det någonting annat? Det har jag dock inte tagit reda på. Men vad är konsekvenserna i övrigt? Jo, det positiva är att vi har haft - kalla det - skolning i den här debatten.

Det andra som är på den negativa sidan är att vi kommer att ha en misstroendeomröstning. Jag tror, det som ledamot Fellman antydde här, att resultatet av den omröstningen är klar. Så det är nog kanske den lilla biten i det sammanhanget.

Sista saken, talman, som jag bara noterade på mitt papper med min blyertspenna är att man pratar om tider som har varit. Man vill ge tillbaka. Man är irriterad på vad någon har sagt under föregående mandatperiod och dylikt. Man har hänfört den diskussionen till att vara ägnad de unga i lagtinget. Men jag tror nog att det är ganska många av oss som ändå skriver under på att det är framåt vi ska sikta. Vi ska vara försiktiga med att hitta på saker och ting som kanske någon också felaktigt har sagt någon gång och ta vara på det som en intäkt för att det är fel också i fortsättningen.

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Det var ett bra anförande som vanligt, balanserat och hygieniskt.

Det som jag funderar och som jag har oroat mig för under en ganska lång tid är att vi har ju några så kallade ödesfrågor. Det är självstyrelsefrågorna, visst, absolut, och det ges uttryck i den här debatten i mångt och mycket. Men vi har PAF-frågan, vi har fastighetsbeskattning, vi har sjöfartskrisen och vi har tullkodexen. Det är alltså frågor som kräver diplomati, taktkänsla, smartness och politisk fingertoppskänsla. Man vill på något sätt att de frågorna ska gå vinnande ur den här debatten. Vi ska komma starkare ur det här och på det sättet också ha större möjligheter att lösa de väldigt, väldigt svåra, men också väldigt, väldigt viktiga frågorna för Åland.

Tack, talman! Det var väldigt viktiga frågor som ledamot Holmberg räknade upp här. Det är oerhört angeläget att vi kan hantera dem på bästa sätt och att vi får ett bra resultat. Jag har samma förhoppning om att vi med diplomati och goda argument kan komma i mål.

Tack, talman! Jag hoppas att ledamot Silander verkligen tar det ansvaret. Ledamot Silander har den kunskapen, den erfarenheten och den förmågan att kunna hitta de lösningarna. Jag hoppas att ledamot Silander verkligen tar det ansvaret och bygger den bryggan som behövs för att vi ska kunna gå stadigt efter det här också.

Tack, herr talman! Det var alltså min PR-agent Holmberg som uttalade sig alldeles nyss om mina förträffliga sidor eller vad det nu var. Det lät så i alla fall.

Jag kommer att göra mitt bästa för att bidra, men jag har ingen avgörande position för att allt ska gå rätt till också i fortsättningen. Men jag försöker.

Talman! Ledamoten Silander frågade sig vad som kommer att hända nu. Det har ju diskuterats väldigt lite i den här salen, med all rätt tycker jag. Jag tror att vi är ute på sju famnars vatten ifall lagtinget börjar agera domstol och ska säga vad som är strikt juridiskt rätt eller fel. Det här har ju varit en politisk fråga för lagtinget. Alltså, hur ställer man sig till de juridiska grundprinciperna som finns i samhället? Vilket prioritet ska de ha? Ska individen gå först eller ska systemet gå först i den typen av frågor som vi har diskuterat? Sedan tycker jag, precis som alla andra har sagt här i den här salen, att JO-utslaget ska bli otroligt intressant. Men jag tror inte att det blir ett fällande till den delen att vi ser framför oss någonting liknande som hände i någon affär där Centralkriminalpolisen kom in och hämtade hårddiskar. Jag tror inte vi behöver vänta oss något sådant dramatiskt.

Tack, talman! Jag hör också till dem som ställer individen före systemet. Men det förutsätter också att vi har ett system som fungerar och det är det som vi diskuterar nu; lag och ordning.

Talman! Det är väl det som har varit det lite mer komplexa i den här frågan. Man har varit tvungen att ta ställning också till vissa juridiska frågor för att kunna klargöra politiken. Men, som sagt, det är precis just det som har varit grunden för oss, alltså att individens rättigheter till att få en sedvanlig och grundlagsenlig behandling av sitt ärende är viktigare än systemet. Det är den politik vi för från Liberalernas sida. Det är den politik som vi kommer att fortsätta att föra under den här mandatperioden, liksom vi gjorde under förra mandatperioden och kommer att göra framledes.

Tack, talman! Jag utgår och tror att alla partier har ungefär motsvarande ambitioner.

Tack, talman! Livliga debatter tenderar att få en och annan spinoff. En av dem så har varit just det som ledamoten Silander pratade om i slutet av sitt anförande. Detta att det har varit ett argument från dels lagtingsledamöter men också från andra partirepresentanter att det är gammalt groll och gammal ost som står bakom det här misstroendet.

För min del vill jag klargöra någonting. Att bli indirekt anklagad för att vara någon sorts nickedocka som skriver under för att någon har uppmanat en, det är ytterst förolämpande för en lagtingsledamot. Jag kan tala för mig, jag kan tala för ledamoten Eckerman och jag kan tala för ledamoten Juslin. Vi har alla tre deltagit aktivt i processen med framtagandet av det här misstroendeyrkandet. Vi har deltagit i skrivande och allt annat som nämns är en lögn. Det är väldigt viktigt att det framförs. Det här är ingenting som är skrivet från oss på grund av någonting gammalt. Det här handlar om det som har hänt nu och det här handlar om vad som kommer att hända i framtiden.

Tack, talman! Det skulle vara mig fullständigt främmande att komma med sådana anklagelser, vilket jag inte heller har gjort. Jag vet inte var det har nämnts? Har det gjorts så är det är ju väldigt förargligt, för att uttrycka det milt.

Herr talman! Det var alltså inte min mening, ledamot Silander, att säga att Silander har gjort något uttalande. Det har gjorts, i dagens tidning har det gjorts och det har gjorts på sociala medier. Som också nämndes tidigare så tar sociala medier och tidningar en aktivare roll idag i debatten. Den kommer in i lagtingsrummet och plenidebatten kommer också in på sociala medier på ett helt annat sätt. Detta är något som vi måste tänka på, för det är enkla sanningar som förmedlas på sociala medier och de tas emot också på ett väldigt enkelt sätt av sådana som i slutändan inte är intresserade av att tillgodogöra sig informationen som den är. Såklart det är på det sättet. Det är enklare att tillgodose en sanning som säger att detta är på grund av gammalt som har varit sedan förut.

Nu har vi en ledamot som har varit minister och som fått motta ett misstroende tidigare, men det har ingenting att göra med vad jag har skrivit under, vad jag har gått med på och vad jag har bidragit till.

Jag tackar Silander för att han tog upp detta i slutet av anförandet. Det är en viktig sak att tänka på också i framtiden.

Man ska rikta sitt svar till anförandet. Jag vill ställa en fråga; vad menade ledamoten Silander med det som det tidigare replikskiftet handlade om? Jag uppfattade också, kanske lite felaktigt, om gamla groll, anklagelser och sådant. Du får gärna förtydliga så att jag kan ställa en fråga igen.

Tack, talman! Jag tycker att det är bra att man frågar om man inte har uppfattat vad som har sagts. Det kan bero på att jag var otydlig.

Vad jag ville säga är att jag tillhör den grupp - jag är inte ung - men jag tillhör samma grupp unga lagtingsledamöter som inte gärna tittar tillbaka på vad som har sagts eller inte sagts eller vem som har gjort vad, utan jag tittar gärna framåt.

Tack så mycket för det ledamot Silander. Det är nog viktigt att man förtydligar att det finns olika intentioner på olika ledamöter och varför man är här och vad man vill arbeta för. Det är väldigt kränkande och ledsamt att man blir påskriven sådana saker. Jag tackar också för att du tog upp det här så att vi kunde reda ut det här.

Talman! Trots ärendets besvärliga och jobbiga karaktär så tycker ändå vi liberaler och socialdemokrater att det har funnits ett mått av självrannsakan och konstruktivitet.

Som slutkläm för debatten så skulle vi önska att få ett ärligt och rakt besked. Kan man återupprätta förtroendet? Kan lantrådet och vicelantrådet tänka sig att svara JO, hänvisa till den här debatten och svara på de konkreta frågeställningarna? Får vi ett uppriktigt och ärligt svar, om lantrådet och vicelantråd ger socialdemokraterna och liberalerna ett besked så ska vi överväga att dra tillbaka misstroendeomröstningen. Men då vill vi att man ger JO ett nytt besked och kan hänvisa till lagtingsdebatten och den stora sak som det har blivit av det här ärendet. När det gäller tonläget och att lyckas i självstyrelsepolitiken och vad näringslivet tycker så tror jag det också står alldeles klart för alla.

Talman! Bästa ledamöter. Jag noterar frågeställningen från vicetalman Katrin Sjögrens sida. Jag kommer i egenskap av lantråd att göra vad jag kan för att vi ska komplettera det tidigare svaret som är inskickat. Jag måste ändå nog göra en avstämning med rättschefsenheten och kontrollera att det inte finns några juridiska problem där, emedan jag betraktas som jävig. Men med hänvisning till debattens karaktär så har jag inga svårigheter att göra det. Jag noterar en utsträckt hand från Liberalerna och från Socialdemokraterna och jag tar gärna emot den, så vi hittar en lösning här. Tack!

Talman! Utmärkt. Vi förväntar oss ett tydligt besked då i så fall. Som vi har varit inne på så finns det lösningar. Om lantrådet betraktas som jävig så kan lantrådet ge en politisk beställning och sedan också överlägga med de övriga i majoritetsblock som inte betraktas som jäviga; med Ålands Framtid, med Hållbart Initiativ, med Moderaterna, med Obunden Samling och med Centern.

Talman! Jag tackar också för den inputten i diskussionen, men jag tror ändå att jag i egenskap av lantråd själv väljer hur jag hanterar ärende operativt.

Herr talman! Det var synd, tycker jag, att lantrådet måste avsluta med lite så där nedlåtande ton. Jag hoppas att man kan se här att oppositionen, förlåt Socialdemokraterna och Liberalerna, har diskuterat här i bänken under debatten. Det är inte bra att det finns ett lagting som är så splittrat inför de stora frågor som står framför oss. Vi har sagt, vi har markerat och jag hoppas att det någonstans i något samvete och i någon insikt ändå rinner till en liten eftertanke och dess kranka blekhet som ibland brukar följa om att det här var inte i alla delar lyckat. Man kan göra om, man kan göra rätt och därmed också få ett lagting som kan jobba mera enhetligt och sammanhållet mot de utmaningar vi de facto har.

Jag hoppas att lantrådet och vicelantrådet diskuterar den här frågan och ger oss ett besked om man kommer att ge svar på JO:s tre frågor på ett sakligt sätt och kanske också bara säga att så här går vi vidare på en god bog och att oberoende myndigheters granskning ska låta sig göras och därtill ska Ålands landskapsregering vara tjänstvillig och beredvillig när det gäller all slags information som krävs. Tack, herr talman!

Talman! Jag dristar mig ändå att komma med ett förslag trots att jag fick på tafsen i den senaste replikväxlingen. Det finns ju också en sådan möjlighet, eftersom det här ärendet har fått en sådan dignitet, att man också informellt, såsom man brukar, förankrar saken i självstyrelsepolitiska nämnden. Vad säger ledamot Gunell om ett sådant förslag?

Ja, det är ju förstås möjligt. Det är upp till regeringen att bedöma hur man finner det mest lämpligt. Men eftersom frågan har varit så här stor och upprivande på många sätt så kanske man skulle använda alla slags balsamerade åtgärder som finns för att läka de såren.

Diskussionen är avslutad. Ett beslut i ärendet får enligt 43 § arbetsordningen fattas tidigast på fjärde dagen efter det att förklaringen avgavs. Ärendet upptas för beslut vid plenum den 19 april 2021. Antecknas.