Enda behandling

Ärendet sambehandlas med åtgärdsmotion 1/2024-2025. Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Talman!

Bästa kollegor, dagen går. Vi har kommit till ett rättsområde som har visat sig vara lite problematiskt att närma sig, de motioner om promillegräns till havs som har aktualiserats av ledamöterna Mogens Lindén och Aino Waller som var vår kollega under en viss tid.

Bästa talman, när jag satte mig ner för att formulera en presentation av utskottets betänkande nr 11 gällande promillegräns för att framföra båtar, kom jag rätt snabbt fram till att vi alla tjänar på – tror jag – på att jag i egenskap av utskottsordförande försöker förenkla den problematik som de två åtgärdsmotionerna nr 1 och 2 aktualiserar.

Som framgår av betänkandet har ersättaren och tillika motionären Mogens Lindén deltagit i utskottets behandling och därmed haft möjlighet att foga en reservation till betänkandet. Detta har möjliggjorts av att ordinarie ledamoten Thörnroos gett kollegan Lindén sin plats i utskottet under detta ärendes behandling inklusive den del där dennes reservation behandlades. Detta som förklaring till er bästa kolleger som frågat om utskottets sammansättning vid ärendets slutliga behandling.

Trots att de två motionerna behandlas i ett och samma betänkande tänkte jag för nämnda överskådlighets skull ändå i denna presentation behandla de två separat.

Jag börjar med åtgärdsmotion nr 1 dvs. promillegränsen för vanlig båttrafik. Jag konstaterar att utskottet här föreslår ett förkastande.

Inledningsvis visade vissa av oss inom utskottet en förståelse även för denna åtgärdsmotion – särskilt vetskapen om att även vattenskotrar kan framföras med en alkoholhalt i blodet om 1,0 promille. Jag anser för övrigt att vattenskotrar borde förbjudas.

Men här har vi funnit att det krävs en mer omfattande beredning av konsekvenserna, inte minst vad det gäller övervakningen av den under sommaren minst sagt livliga småbåtstrafiken.

Om och när promillegränsen för fritidsbåtar och vattenskotrar sänks bör detta lämpligen ske genom en koordinerad åtgärd med Finland så att den högsta tillåtna promillehalten är densamma på båda sidor av Skiftet. Vi vill därmed t.ex. undvika förvirring i hur båttrafikanterna förväntas uppträda efter sina besök vid främst skärgårdens restauranger.

Låt mig trots redan nämnda förklaring betona att utskottet förstås har den allmänna uppfattningen om att sjöliv och alkohol är en dålig kombination och att varje båtförare har ett avgörande ansvar för både den egna farkostens passagerare och säkerheten för övrig båttrafik.

Denna åtgärdsmotion alltså nr 1 tar alltså sikte på fritidsbåtar med en skrovlängd om minst 2,5 meter och upp till högst 24 meter samt som jag redan nämnde vattenskotrar vars längd understiger 4 meter. Detta betyder att när den vattenfarkost som framförs är en roddbåt utan motor eller t.ex. en segeljolle så finns det överhuvudtaget inte någon gräns för intagandet av alkohol. Endast det egna vettet och troligen den närmaste omgivningen sätter därmed gränserna.

Jag noterar att vi från utskottets sida gärna kunnat påpeka att i betänkandet att åtgärdsmotion nr 1 utgår från den felaktiga premissen att promillegränsen till denna del sänkts i Finland till 0,5. Den är 1,0 enligt strafflagens kapitel. Däremot stämmer det att Sveriges motsvarande gräns satts till 0,2 promille i blodet, alltså en avsevärd skillnad mellan de tre jurisdiktionerna. När man försöker förstå den här problematiken till det vanligt båttrafik, så är det olika normer och standarder som tillämpas, storlek, motorkraft osv. Därför är det vanskligt att göra en jämförelse mellan de här. Tar vi in övriga Norden så växer problematiken helt klart. Som ledamot Lindén har påpekat för utskottet så är trots allt den åländska och finländska promillegränsen högre i det här fallet.

Talman! Det är vid hanteringen av åtgärdsmotion nr 2 som promillefrågan blir mer mångfacetterad. Men har alltså utskottet landat i förslag om ett s.k. positivt förkastande och därtill förelägger det samlade lagtinget förslag om en uppmaning till landskapsregeringen att föreslå sänkning av gränsen för framförande av fartyg i yrkesmässig sjötrafik från nuvarande alltför höga 1,5 promille och på lämpligt lagtekniskt sätt.

Utskottet önskar alltså att den nuvarande otillfredsställande situationen gällande just yrkesmässig sjötrafik snarast reds ut och detta kan endast ske via en justerad lagtingslag. Den otillfredsställande situationen är en följd av att Åland inte har bestämmelserna om sjöfylleri, eller rättare sagt i samband med lagstiftning 2003 resp. 2017 inte gett just sjöfyllerifrågan den uppmärksamhet som den förtjänar för ett örike med ett betydande båtliv.

Som en följd av åtgärder 2003 kom sjöbevakningsenheten på Åland till slutsatsen att det inte längre fanns någon åländsk lagstiftning som bestämmer promillegränsen för framförande av t.ex. fiskefarkoster i yrkesmässig trafik. Tolkningen var ändå att gränsen 1,5 promille skulle gälla.

År 2012 sker dock i Finland en lagändring som sänker promillegränsen till 0,5 promille för all yrkesmässig sjötrafik. Därmed anser sjöbevakningsenheten att samma promillegräns om 0,5 även omfattar t.ex. åländska fiskebåtar, dvs. båtar som räknas som mindre eller högst 24 meter.

Vän av ordning – tydligen ett uttryck jag gillar – frågar sig säkert hur sistnämnda omständighet överhuvudtaget är möjligt i och med att en finsk lag aldrig kan fylla ett åländskt tomrum om lagtinget sitter på behörigheten att lagstifta.

Det står utom all tvivel att lagtinget sitter på rätten att reglera promillehalten för mindre yrkesbåtar. Detta är något utskottet tillstyrker.

Till sist, talman, bör vi alla notera att nämnda rättsosäkerhet inte egentligen gett upphov till några praktiska problem. I betänkandet benämns otydligheten i regelverket vara av teoretisk karaktär. Det visar väl att det inte är tillfredsställande att vi har oklarheter. Med tanke på att vi är en båtnation så borde vi få ett grepp om det här.

Jag hoppas att jag kommer att få några repliker, för då kan vi utveckla diverse saker.

Stort tack till vikarierande lagtingsdirektören för att hon guidade oss igenom denna svåra fråga. Tack också till utskottet för ett gott samarbete även i den här frågan. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag vill börja med att förklara hur utskottet arbetar för den som lyssnar. Om utskottet har 100 möten och det sista mötet är ett beslutsmöte, så är det i princip bara de som är med på det mötet som har varit delaktiga i processen. Jag har deltagit i alla möten, men jag valde att ge ledamoten Mogens Lindén möjligheten att finnas med i beslutsprotokollet.

För övrigt vill jag säga att jag inte kommer att stöda ledamot Mogens Lindells reservation, eftersom jag tror mig veta att landskapsregeringen har ett antal brådskande lagstiftningar. Jag är inte säker på att detta kommer att göra någon större skillnad i den faktiska verkligheten. Om det är så att folk saknar sjövett och allmänt förstånd, så hjälper det nog inte att ändra lagstiftningen till den delen.

Tack, talman!

Jag kan bekräfta att ledamot Thörnroos har varit mycket aktiv i den här frågan och var närvarande förutom under den avslutande behandlingen då ledamoten Mogens Lindén tillträde som ordinarie.

För den som vill förkovra sig i sjöfylleri rekommenderar jag att läsa en konvention, eller snarare den proposition, som Finlands regering gav till riksdagen runt år 2010. Den handlar om sjöfylleri till havs till följd av den internationella sjöfartsorganisationen IMO:s nya konvention. Där går man noggrant igenom varför man har valt de olika promillegränserna i finländsk straffrätt. Man förklarar att en sänkning i sig inte skulle förändra situationen, då det handlar om den typen av problem som finns där ute.

Talman!

Ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv var det här ärendet oerhört krångligt. Det var en lycka att lagtingsdirektören hade möjlighet att fördjupa sig i detta.

Det är ju ändå märkvärdigt, särskilt i ett land som med lag ska byggas hur dessa hålrum kan uppstå, likt ett fisknät, och vilken lagstiftning som egentligen gäller.

Det skulle ha varit intressant om någon hade prövat ett fall där en person dömdes enligt rikets ena lagstiftning, när det de facto skulle ha varit den åländska lagstiftningen som gällt, eller vice versa. Men vad vi har erfarit i utskottet, om jag minns rätt, så finns det inget sådant fall som har prövats i domstol.

Tack, talman!

Jo, det stämmer som ledamot Thörnroos sade. Minister Gunell nämnde också, när hon kommenterade åtgärdsmotion i samband med remissen, att det inte finns någon domstolspraxis i den frågan.

Problematiken här handlar alltså om att 71 § säger att om en behörighet har övergått till detta parlament, så gäller den tidigare finska lagen tills lagtinget har valt att anta en ny lagstiftning och därmed åsidosatt den gamla. Det är mycket speciellt att det som hände 2012, att man förändrar de rättsliga bedömningarna av vilken rättsgrund som ska vara grunden för promillegränsen.

Jag skulle rekommendera att man faktiskt går till botten med frågan, med tanke på självstyrelsens status.

Talman!

I min replik tänkte jag uppehålla mig lite angående utskottets betänkande nummer två, där man resonerar om båtar som används för yrkesmässigt bruk.

Det är viktigt att notera att i samband med självstyrelselagsrevisionen 1991, som trädde i kraft först 1993, konstaterade utskottet att den lagstiftning som då var i kraft i Finland vid inträdet av den nya självstyrelselagen är den som förblir gällande.

Vad jag har kunnat konstatera så finns det andra luckor i regelverket gällande båtar under 24 meter som används kommersiellt, förutom det som rör promillegränsen.

Tack, talman!

Jag kan bara bekräfta att det är intressant. Vi har återigen haft ett mycket bra hörande med sjöbevakningsenheten på Åland. Det var en professionell diskussion. Det framkom att sjöbevakningsenheten anser att enligt den lagstiftning som infördes för fritidsbåtar 2023 så försvinner lagstiftningen här på Åland vad gäller promillegränsen för framförallt fiskebåtar och yrkesmässig trafik där gränsen ändå är 0,5. Detta väcker frågor om det övriga regelverket som omfattar denna typ av verksamhet.

Här har vi en lagstiftning från 2017 i två former, både en åländsk lag och en blankettlag som hänvisar till att säkerhetsaspekterna ska gälla enligt en relativt färsk finsk lag.

Det är ett gytter av lagteknik som man behöver läsa in sig på för att förstå denna fråga.

Talman!

När det gäller den komplexitet som vi står inför, kommer jag i mitt anförande att återkomma till detta. Jag tror, precis som ledamoten nämnde, att vi har en oreglerad lagstiftningssituation idag. Det är just detta som jag ska försöka belysa närmare.

Talman!

Jag uppskattar allt stöd för det som utskottet önskar, det vill säga att man ska bringa klarhet i allt. Det handlar om helheten, inklusive fritidsbåtar, den vanliga båttrafikens promillegräns och, i synnerhet, hela säkerhetsaspekterna. Vad är det som händer? Jag skulle inte vilja uppleva en olycka, även om det i dagsläget inte är ett problem. Men tänk er en olycka, och plötsligt måste vi gå till botten med det här och börja konstatera vad som är rätt och fel. Det skulle kännas pinsamt om vi inte hade lagstiftningen på plats.

Vi får hoppas på det bästa i väntan på detta.

Tack, talman!

Tack ordförande i lag- och kulturutskottet. Vi socialdemokrater stöder utskottets betänkande. Vi välkomnar att ordförande har tagit sig tid att förenkla en komplex problematik, där både motion 1 och 2 tydligt redovisas för dem som inte har varit med i lag- och kulturutskottets behandling av ärendet.

Jag vill samtidigt passa på att tacka ordförande och övriga medlemmar i utskottet för ett mycket bra samarbete, även i den här frågan.

Tack, talman!

Jag uppskattar verkligen som utskottsordförande att vi, trots att vi har lite olika syn, oftast kan landa i en samsyn. Det är ju enbart när vi diskuterar cybersäkerhet och motståndskraftsdirektivet som våra vägar inte kunde förenas sist. Men någon gång ska det hända också. Vi uppskattar alla när vi kan jobba tillsammans.

Talman!

En promillegräns är en statisk gräns och den garanterar i sig inte att alla förare och vattenfarkoster agerar på ett säkert sätt.

Det viktiga är att våra myndigheter och deras övervakning kan ingripa om någon agerar på ett vårdslöst sätt. Landskapslagen om vattenfarkoster ger rätt att ingripa, oavsett om föraren är påverkad av alkohol eller är nykter men vårdslös av någon annan orsak. Vi har alltså idag ganska goda verktyg för att bedriva en säker båttrafik.

Det var bara en kort kommentar.

Ledamot Pettersson har helt rätt i att det är möjligt. Den rättsliga prövningen i sådana fall blir avsevärt mycket svårare jämfört med att man kan konstatera genom blodprovsanalys att man de facto är påverkad. Det handlar mera om vilken form av bevisbörda man vill lägga fram.

Vi har lärt oss att gränsbevakningen idag har avancerad utrustning, och att man även på andra sätt, med tekniska hjälpmedel, kan påvisa påverkan.

Lagstiftningen ger dessutom exakt det stöd som behövs för att ingripa, även när det inte enbart handlar om promillegränsen.

Talman!

Tack ordförande för lag- och kulturutskottet, Jansson, för redovisningen i denna fråga. I princip är detta ett positivt förkastande. Jag tror att vi alla i den här salen är eniga om att det handlar om 1,5 promillegränsen för båtar i yrkesmässig trafik under 24 meter, är närmast en lapsus. Ledamot Thörnroos, som då var minister, aviserade redan 2012 att detta skulle ändras, och det har nu dröjt i 13 år. Det är hög tid att detta blir korrigerat.

Innan jag går in på mitt anförande om en liten stund, vill jag nämna att jag kommer att föreslå en omröstning om min reservation. Den handlar specifikt om att lagtinget ska uppmana landskapsregeringen att revidera promillegränser för båtförare och vilka dessa ska vara har jag inte (… taltiden slut).

Tack, talman!

Vi ska inte föregripa den diskussionen, men det ska bli intressant att lyssna till ledamotens anförande.

Det ledamoten säger är ganska unikt. Det är imponerande att man både lyckas, som ledamoten, få sina motioner behandlade, och till och med får något positivt resultat, det vill säga att utskottet i praktiken stöder åtgärdsmotion nummer två. Jag hoppas att ledamoten uppskattar utskottets beredskap att agera.

Ni som inte gillar motionen: Utskottet hade tidsmässigt möjlighet att ta itu med åtgärdsmotionen, och därför tyckte vi att det var självklart att göra det. Jag välkomnar det, eftersom det visar på något som vi bör rätta till. Tack för det, ledamoten.

Talman!

Jag tycker att motioner som är viktiga och angelägna ska behandlas. Jag ser det inte som en fjäder i hatten. Det är sakfrågan som gäller, som alltid för mig.

Jag kan inte låta bli, talman, att säga att utskottets dilemma är ju att åtgärdsmotionerna kommer lägst ned. Det finns nio olika ärendekategorier, och åtgärdsmotioner ligger längst ner i packen av ärenden. Detta beror delvis på omständigheterna. Den här gången hade vi tid, och tack vare vikarierade lagtingsdirektören så kunde vi också presentera ett betänkande.

Talman, ledamöter, lyssnare och media!

Jag hoppas att media bevakar hur lagtinget ställer sig i den här frågan. Jag tackar ledamot och ordförande i lag- och kulturutskottet Jansson än en gång för redogörelsen.

Men jag aviserar redan nu att jag kommer att reservera mig mot förkastande och kommer att föra kläm nummer ett till omröstning om jag får understöd.

Jag föreslår inte någon ny promillegräns. Notera att jag föreslår att landskapsregeringen ska revidera regelverket. Det kan handla om olika regelverk för olika farkoster med olika promillegränser.

När man har en promille, då är man berusad, tveklöst. Tro mig, jag har tagit promilletest på åtskilliga personer i mitt yrke.

Den här promillegränsen hör hemma i en annan tid, när ålänningarna puttrade fram i några knop i sina snipor. Den hör inte hemma i vår tid. Vet ni hur snabbt en vattenskoter kan gå? Den kan gå 70 knop, vilket motsvarar 130 kilometer i timmen, och rent juridiskt kan du föra fram den och vara berusad. Du kan åka fram med en muskelbåt, som väger flera ton i 30-40 knop, berusad. Det kan vi inte som lagstiftare acceptera.

I våra vatten seglar barn i optimistjollar, ungdomar vindsurfar och människor rör sig i kajaker och så kan dessa vidunder komma susande fram med berusade förare. Det är inte ansvarsfullt. Det är inte ett politikeransvar.

I Sverige är gränsen 0,2 promille när det gäller båtar över minst tio meter som kan åka minst 15 knop, så där har man angivit båtens storlek. I Norge är det 0,2 promille för farkoster längre än 15 meter, medan det för mindre farkoster är 0,8 promille. I Danmark är gränsen 0,5 promille för fartyg över 15 meter samt för kortare planande båtar. På Island är promillegränsen 0,5 för både fritidsbåtar och fartyg.

Över hälften av finländarna, enligt LokalTapiolas gallup, vill sänka promillegränsen från 1,0 promille. Jag tycker att sjöfararlandskapet Åland kan fungera som ett föredöme för övriga Finland, som har den högsta promillegränsen för fritidsfarkoster i hela Norden.

Så vad vill jag och varför agerar jag? Vi är dels eniga om fiskebåtar och båtar i yrkesmässig trafik, men vi kan inte idag, när vi har så många båtar med enorma hastigheter, tillåta att man för fram dem berusade. Det säger det sunda förnuftet.

Sedan kan man ha olika regelverk för en roddbåt och en vattenskoter eller muskelbåt som kör i 30-40 knop. Hastigheterna har ökat, farkosterna har förändrats. Vi måste anpassa lagstiftningen till den tid vi lever i. Berusade båtförare är inte bara en fara för omgivningen utan också för sig själva. Vi har otroligt många drunkningstillbud där alkoholen är en bidragande faktor.

Jag uppmanar verkligen, i den mån media bevakar det här, att man bevakar hur lagtinget tar ställning. Jag är tacksam att jag fick sitta för ledamot Thörnroos i lag- och kulturutskottet. Men att säga att landskapsregeringen har så mycket att det här måste vara lågprioriterat. Det här är inte lågprioriterat. Det här är högprioriterat.

Det dröjde 13 år innan man kom till rätta med den 1,5 promillegränsen för båtar i yrkesmässig trafik. Vi har haft dödsolyckor med dessa stora muskelbåtar. Visserligen var alkoholen inte inblandad i den olycka som jag känner bäst till, på Erstan i Pargas, men det hade ingen betydelse. Det visar att det är dödliga farkoster som kan ta livet av folk. Så det är ingen trivialitet det här.

Jag kommer att reservera mig och föra det till omröstning, i den mån jag får stöd.

Tack, talman!

Det är lite konstigt att vi ska rösta om ett reviderat regelverk utan att ha fått något förslag på hur det ska revideras.

Den stora frågan här är att ledamot Lindén har haft tre månader på sig att gräva fram den statistik som vi efterfrågade. Kan han presentera någon form av statistik som visar på olyckor i spannet mellan 0,5 promille och 1,0 promille.

Det vi hör här igen är att han tar upp olyckor som har inträffat med nyktra förare och använder det som någon form av bevisföring, vilket inte är relevant. Förra gången vi hade debatten tog han upp exempel på människor som var redlöst berusade och som körde upp på öar, vilket inte heller påverkas av det här lagförslaget. Så det här förslaget syftar till att lösa ett problem som vi inte ens har sett.

Talman!

Ledamot Egeland, när man gör statistik måste man ha ett tillräckligt stort underlag. Åland har ju 30 000 invånare, som vi vet. Vi har visserligen väldigt många gästande båtar under sommaren. Men man måste ställa sig frågan: Varför har alla övriga nordiska länder valt en striktare linje än vi har på Åland och i det övriga Finland. Det är kärnfrågan. Vi vet att det här är dödliga farkoster om de hanteras på fel sätt.

Talman!

Jag vet att ledamoten är en tänkande människa, så jag behöver inte förklara det orimliga i att tänka: "Varför har alla andra?" Det finns många situationer där man kan förstå hur dumt det kan gå. Det kan ju vara så enkelt som att alla andra också har känslostyrda politiker som inte heller har någon statistik.

Men Finland då, finns det statistik där? Det enda vi får höra om Finland är att hälften av alla finländare gärna vill se att man sänker den här gränsen. Men hälften av alla finländare är inte ens på sjön och man frågar dem som inte har en aning om hur det går till på sjön.

Dessutom har vi fortfarande en lagstiftning som säger att du måste kunna framföra båten på ett säkert sätt. Så även om du skulle sätta dig redlöst berusad i den stora, läskiga muskelbåten som ledamoten är så rädd för, så begår du ett lagbrott om du inte kan framföra den på ett säkert sätt.

Tack ledamot Egeland. Förslaget handlar om att jag uppmanar lagtinget att revidera promillegränsen. Hur och på vilken nivå, detta får utredningen visa. Om ärendet kommer till utskottet så kommer det att hållas hörande. Utredningen kanske visar att vi bör bibehålla en promillegräns på 1,0. Men det är så pass anmärkningsvärt att berusade människor kan köra dödliga farkoster. Jag har fått många berättelser från personer som inte vågar åka i farlederna. Det är mycket säkrare att hålla sig utanför farlederna, eftersom det där susar fram enorma muskelbåtar.

Vi har sett ett antal olyckor, och jag är alldeles övertygad om att dessa olyckor inte skulle ha blivit mindre sannolika om de inblandade hade varit berusade. Det är farliga båtar när man kör i 30-40 knop.

Talman!

Tack så mycket. Det var intressant. Ledamot Lindén talade om drunkningsolyckor. När har vi haft drunkningsolyckor på Åland där fritidsbåtar varit inblandade? När har vi haft någon olycka med de här muskelbåtarna? Ledamoten nämnde en olycka på Erstan där det inte ens var alkohol inblandat. Vilken statistik har ledamot Lindén som grund för sitt resonemang? Har han fått siffror från ÅSUB, eller är det egna reflektioner?

I replikskiftet berördes också frågan om promillegränsen. Vad har ledamot Lindén för förslag till en promillegräns på Åland? Någon idé må han ha, eller?

Tack ledamot Holmberg.

Jag har funderat på detta. Lite känslomässigt skulle jag kanske säga 0,5. Jag tror att det beror på vilken typ av farkost det handlar om. Om man ska ro med en liten roddbåt över viken tycker jag att man inte behöver vara orolig. Men när det gäller planande båtar som går över 15 knop, som till exempel de som används i Danmark, då är det farligt.

Jag känner till flera olyckor som har inträffat. En av dem är en händelse som vi alla känner till i Hangö, i Poker Run och det finns ytterligare flera exempel. Det handlade inte om alkohol, men det visar att det finns en dödlig risk. Det finns en verklig fara för liv. Dessutom har jag i mitt yrke och i min nära familjekrets varit med om ett antal drunkningstillbud som inte nödvändigtvis har varit kopplade till alkohol, men som har att göra med att röra sig i småbåtar ute i skärgården. Det är helt klart att när man är berusad så ökar riskerna. (… taltiden slut).

Talman!

Det låter lite som att ledamoten vill förbjuda muskelbåtar och liknande farkoster och farkoster som går snabbt i våra vatten. Kanske kan vi förvänta oss en sådan motion istället, så att vi kan titta närmare på den problematiken. Det är tydligt att det är det ledamoten är ute efter.

Det finns många som kör muskelbåtar och som följer otroligt strikta regler. Vi har pokertävlingar här på Åland, och de som deltar sitter inte med alkohol i blodet när de kör sina båtar. Det genomförs ordentliga promilletester på morgonen, och gränsbevakningen är med och hjälper till under hela arrangemanget. Det är ju seriösa tävlingar.

Tror ledamot Lindén verkligen att man kör dessa muskelbåtar i dessa hastigheter med flera promille i kroppen? Det låter väldigt konstigt.

Talman!

Ledamot Holmberg, jag vill inte förbjuda några båtar, utan jag anser att de båtar som är extra farliga bör omfattas av särskilda regelverk. Det är därför vi har utskott. Den sakliga analysen och den expertis som kallas in hjälper lagstiftarna att skapa ett vettigt regelverk. Som jag nämnde tidigare, kanske utskottet efter noggrant övervägande av detta och genom att höra ytterligare expertis, kan komma fram till att 1,0 promille är en rimlig gräns. Men jag tror inte att den åländska allmänheten, i stort, är medveten om detta. Det är mycket viktigt att allmänheten vet att detta lagting stöder att man får vara berusad när man kör dessa båtar. Det förvånar mig verkligen om så är fallet.

Talman!

Jag ska uppehålla mig lite kring lag- och kulturutskottets betänkande nummer 2. Tittar man på sammanfattningen av det, så uppmanar de landskapsregeringen att se över regelverken, bland annat gällande promillegränsen för båtar som är under 24 meter men som ändå används i yrkesmässigt bruk.

När vi ser på hela kategorin av båtar under 24 meter, som inte används som fritidsbåtar utan i yrkesmässig trafik, kan det finnas olika ändamål. Det kan vara passagerarbåtar eller arbetsbåtar, men tanken är att det finns en ekonomisk koppling till deras användning.

När jag var minister på det här området tog vi här i lagtinget fram en ny lag om vattenfarkoster. Det var 2016, och i samband med den lagen fanns det ett EU-direktiv som bland annat handlade om vattenskotrar. Det var grunden till att hela denna lagstiftning togs fram.

I samband med att vi antog den nya lagen, kom det fram att man från finsk sida var intresserad av att börja beskatta båtar för fritidsbruk. I samband med den lagstiftningen gjorde vi här på Åland en korrigering gällande motorstyrkan i våra båtar, vilket i praktiken gjorde att det åländska båtregistret till 90 % när det gäller totala antal båtar blev frivilligt av de som ägde dessa båtar.

Nu ser vi på den lagstiftning som explicit nämner fritidsbåtar, och i samband med den lagstiftningen finns det även en annan lag som handlar om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar. Tittar vi i den första paragrafen i den finska lagen, som vi har antagit här på Åland som blankettlagstiftning, så anges syftet med lagen. I paragraf två står det att denna lag tillämpas på fritidsbåtar och delvis färdigställda fritidsbåtar, vattenskotrar och så vidare. Båtar som används i yrkesmässig trafik nämns dock inte.

I paragraf tre står det att denna lag inte tillämpas på, och i punkt nummer åtta anges; vattenfarkoster som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt. Det handlar alltså om taxibåtar som tar betalt för att ha passagerare ombord, oavsett antalet passagerare.

Det finns en gammal konvention, SOLAS-konventionen, som reglerar detta med båtar, och där går gränsen vid tolv passagerare. Det betyder att om du har tolv passagerare eller färre ombord, omfattas du av en lättare lagstiftning när det gäller behörighet för att framföra båten, säkerhetsutrustning, antal besättningsmedlemmar och så vidare. Det är också intressant att notera att om båten är över 24 meter, så omfattas den av handelssjöfart och då gäller finsk behörighet. Vi har alltså en kategori av båtar som egentligen inte är reglerad.

Precis som utskottet säger, när det gäller promillehalten, så är det så att den lagstiftning som var i kraft på Åland i samband med att Åland fick behörighetsöverföringen i samband med självstyrelselagen 1991, och trädde ikraft 1.1.1993 så säger att det var de lagar som då var i kraft. Utskottet hänvisar här till lag 151/169. När jag försökte läsa den här lagen gick den inte att finna på FINLEX men jag vill varmt rekommendera vårt eget bibliotek här i lagtinget, på nedersta våningen. Där finns alla författningssamlingar från begynnelsen, och där fick jag tag i den lagstiftning som nämns, och den nämner heller ingenting om denna kategori av båtar under 24 meter som framförs i näringssyfte.

Min uppmaning till landskapsregeringen, som ett tillägg till vad utskottet säger i sitt betänkande, är att om man börjar titta på dessa frågor, så skulle det vara viktigt att även försöka reda ut bestämmelserna. Har vi en lucka i lagstiftningen som är oreglerad? Eller är det så att det handlar om gamla förordningar? Lagen från 1969 säger att den finska regeringen och dess tjänstemän kan återkomma med förordningar och mer specifika regelverk för dessa båtar. Det är möjligt att det finns en massa förordningar i Finland som inte längre är i kraft där, men som kanske fortfarande gäller på Åland. Det finns en stor osäkerhet.

För branschen som sådan tror vi i Moderaterna att det kan vara bra att bringa klarhet i detta. Vilka regelverk gäller? Är det antalet passagerare? Är det storleken på båten? Vad är egentligen avgörande? Att ha ett osäkert rättsläge, särskilt när det gäller dessa båtar, är problematiskt. Om man öppnar lagstiftningen och ser på promillehalten, så behöver man även titta på de övriga regelverken gällande detta. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack, ledamot Nordberg, för kompletterande synpunkter. Det är värdefull information och en bra påminnelse. Jag minns väl när vi satt i den gamla rivningskåken intill det nuvarande polishuset för några år sedan, och med brådska skulle lagstifta för att hantera vissa utmaningar.

Känner ledamoten till om vi fortfarande har ett antal tusen båtar i registret? Det skulle vara intressant att veta. Men framförallt är det den problematik som ledamoten lyfte fram när det gäller lagstiftning här och nu som är viktig. Det borde också utredas.

Den här biten med vilka förordningar som skulle vara i kraft idag är avgörande. Med tanke på Finlands grundlag krävs det att skyldigheterna för individen är tydligt avgränsade. Det beror också på hur fullmaktsförordningen ser ut. Jag kan tänka mig att den tidens lagstiftning hade tillräckligt med avgränsat tolkningsutrymme för förordningen. (… taltiden slut).

Talman!

I och med den här lagstiftningen infördes en övergångsperiod. Under denna period var fordonsmyndigheten, som ansvarar för båtregistret, tvungen att stryka alla båtar ur registret inom en tvåårsperiod. Om båtägare inte aktivt ansökte om att få kvarstå i registret, togs deras båtar bort.

Anledningen till att vissa båtägare valde att stanna kvar i registret berodde på säkerhetsaspekter och andra faktorer. Genom att ha ett registerutdrag kan man enklare sälja sin båt till någon annan. Dessutom finns det en markering på båten när den ligger i hamn, vilket gör det lättare för omgivningen att identifiera ägaren om något skulle hända, till exempel om båten börjar sjunka.

Tack, talman!

Jag vill kommentera utskottets betänkande och uttrycka mitt stöd för de åtgärder som föreslås av utskottet för att klargöra rättsläget kring promillegränser för yrkesmässiga farkoster till sjöss.

Den osäkerhet som har uppmärksammats beror på att landskapets behörighet inte har utnyttjats fullt ut sedan den övertogs, vilket har lett till att en föråldrad rikslag fortfarande skapar tolkningsproblem.

Det är tydligt att Ålands lagting har behörighet att reglera sjöfylleri, vilket har bekräftats av Högsta domstolen. Problemet har uppstått eftersom mindre yrkesbåtar föll utanför landskapslagstiftningen 2003 och samtidigt undantogs från rikets lag 2010. Detta har lett till praktisk osäkerhet om vilka promillegränser som gäller beroende på båtens användning.

Även om frågan hittills har varit av teoretisk karaktär, är det klokt att tydliggöra lagstiftningen. Att ändra landskapslagen om vattenfarkoster så att alla relevanta farkoster omfattas stärker rättssäkerheten och befäster Ålands behörighet på området.

Talman, med en sådan ändring slipper vi den absurda situationen där en båt kan vara både laglig och olaglig att framföra beroende på förarens roll. Eller, som utskottet uttrycker det: "Om en förare av en mindre båt stoppas berusad i åländska vatten måste myndigheten avgöra om båten förs i egenskap av fritidsbåt eller inom yrkesutövning. Det avgör vilken promillegräns och lag som ska tillämpas."

Talman, en sådan rättsosäkerhet är inte rimlig. Genom att ha tydliga regler kan både myndigheter och båtägare veta vad som gäller och slippa onödiga oklarheter. Det är därför viktigt att vi fortsätter arbeta för att lagstiftningen ska hänga med i praktiken.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med utskottets betänkande. Det har varit intressant att höra båda ledamot Nordberg och utskottsordförande Janssons utförliga anförande i det här ärendet. Det har varit väldigt klarläggande. Tack, talman!

Värderade herr talman, värderade ledamöter!

Nu har de flesta godbitarna blivit tagna under resans gång, men jag vill inleda med att påpeka att den liberala lagtingsgruppen stöder detta betänkande till fullo.

Ledamoten Pettersson var inne och stal en liten del av det jag hade tänkt säga, och det handlar om landskapslagarna och vattenfarkoster. Jag ska försöka förklara det så enkelt som möjligt, även om det finns mycket juridik i det.

Landskapslagarna om vattenfarkoster kräver att den som färdas till sjöss i de aktuella båtarna ska iaktta den omsorg och försiktighet som krävs. Det övergripande kravet är oberoende av om man har alkohol i kroppen eller inte. Med andra ord, beroende på båt så ska man i förhållande till den båten man framför iaktta den omsorg och försiktighet som krävs, så att man inte utgör någon fara för andra eller sig själv. Om man inte iakttar denna omsorg och försiktighet kan man bli bötfälld eller till och med dömd till fängelse i högst ett år. Det är viktigt att ha klart för sig.

Kör man en stor två tons båt i 60 knop, kräver det förstås att man iakttar den omsorg och försiktighet som behövs för att inte utgöra en fara för andra eller sig själv.

Sedan kommer promillegränser in i bilden. Om man föreskriver att man inte får ha mer än en promille och man har mer än en promille, då anses man per automatik inte kunna iaktta den omsorg och försiktighet som krävs, och därmed blir man bestraffad. Det är viktigt att förstå att kravet på omsorg och försiktighet konsumerar promillegränsen och dess påföljd.

Här kan man efterlysa att sjöbevakningen och gränsbevakningen, som med stöd av en överenskommelse har åtagit sig att övervaka dessa landskapslagar om vattenfarkoster och deras efterlevnad, bör hålla ett bättre öga på de olika typerna av farkoster som rör sig i våra vatten. Till exempel om en vattenskoter kör hejvilt nära en badstrand, och även om föraren är helt nykter, så gör han sig skyldig till att bryta mot kravet på omsorg och försiktighet. I sådana fall bör han bötfällas och i värsta fall till och med lagföras och dömas till fängelse i högst ett år.

Jag vill också nämna vad som hände den 1 januari 1993. Den gällande självstyrelselagen förde över ett antal olika rättsområden från riket till landskapet. Jag var själv kanslichef vid den tiden, och det var ett krävande arbete att få till stånd landskapslagstiftning inom de områden som hade övergått från riket till landskapet. Det var helt klart att vattenfarkoster som användes för privat bruk hade övergått till landskapet. Vi har haft olika landskapslagar som har reglerat detta, den gällande från 2017 ersatte den från 2003, som i sin tur förmodligen ersatte en ännu äldre lag.

Farkoster, högst 24 meter, i yrkesmässig trafik så det som förmodligen hände var att man var osäker på om de hade övergått eller inte, och det föll i glömska. Man har levt i en osäkerhet. Med tiden har man kommit till insikt om att dessa förmodligen övergick, och därför bör man nu åtgärda detta genom att skapa en landskapslagstiftning. För om de övergick då så gäller den lagstiftning som var i kraft den 1 januari 1993 eller sista december 1992.

Jag vill också berätta om promillehalten. Hur pass bevisligt är det? Jag arbetade som tingsdomare under fyra år, mellan 1983 och 1987. På den tiden, om man var misstänkt för rattfylleri eller grovt rattfylleri, så togs dels ett blodprov på den misstänkte, men sedan skulle man också genomgå olika tester hos läkare, som att gå på en rak linje och föra fingertopparna mot varandra. Det var häpnadsväckande att se att även personer med nära två promille och ibland till och med över två promille i blodet kunde klara dessa tester. Det handlade ofta om personer som var allvarligt alkoholiserade men som ändå kunde uppvisa ett beteende som nästan motsvarade en helt nykter person. Medan man någon kunde råka ut för att någon hade en ganska låg promillehalt men inte klarade av dessa kliniska tester, eller vad det kallades för. Då var det troligtvis en person som drack väldigt sällan men som råkade dricka just inför den här bilfärden.

Det var en kuriositet. Jag vill inte skapa replikväxlingar med ledamot Lindén pga av detta. Jag ville bara nämna det som en liten kuriositet.

Det är viktigt att återkomma till det som är det absolut viktigaste i detta sammanhang: kravet på omsorg och försiktighet som landskapslagarna om vattenfarkoster ställer på den som framför farkosten. Detta beror helt på vilken typ av farkost man framför, var man framför den och hur man framför den, med mera. Det skulle vara på sin plats att övervakningen inte bara kontrollerar promillehalten, utan också hur förare framför sina farkoster i de åländska vattnen. Jag kan föreställa mig många fall där helt nyktra förare kör som om de har druckit över två promille, eller som om de har lämnat hjärnan hemma innan de gav sig ut på sjön.

Värderade fru talman! Jag vill också nämna att det finns fall där övervakningen faktiskt har bötfällt förare av yrkesmässiga båtar, trots att de haft under 1,5 promille. Det kan leda till tankar om rättsövergrepp. Men om den lagstiftning som vi förväntar oss från landskapsregeringen gällande dessa båtar blir antagen, att det är åländsk behörighet, så finns det möjlighet för en jurist, ev. ledamot Måtar, att hjälpa de bötfällda att få sina domar upphävda och återfå sina inbetalda bötesbelopp. Tack för ordet!

Tack, talman!

Tack ledamoten för ett bra anförande. Det står fullkomligt klart att den här omröstningen görs för att ledamoten Lindén vill få någon form av mediebevakning och peka ut de lagtingsledamöter som kommer att rösta emot detta. Det var han ju själv ganska tydlig med, och jag lägger inga ord i munnen på honom.

Men omröstningen kommer inte att handla om huruvida man vill att folk ska få åka berusade till sjöss eller inte. Det som omröstningen kommer att handla om är om vi vill lägga onödiga resurser på en lagstiftning som inte behövs. Så är det ju här.

Precis som ledamot Lindbäck säger, har vi redan en lagstiftning för detta, och den är faktiskt bättre än en promillegräns. Den förbjuder ju alla som utsätter andra för fara, oavsett om de har tagit en öl eller inte. Så den är betydligt mer heltäckande än vad det här förslaget är.

Jo, jag måste faktiskt delvis hålla med, eller kanske mer än delvis. Det är klart att man ibland kan tycka att sjöbevakningen gör ett alldeles utmärkt arbete, men de utövar framförallt kontroll av sjötrafiken genom att hålla promillekontroller. De kanske inte så ofta egentligen rör sig hamnområden och ute i farleder och bevakar det som verkligen är det primära: att man framför sin farkost med den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver.

Jag kan inte säga emot ledamoten Egeland.

Talman!

Tack ledamot Lindbäck. Om man kör bil med omsorg och försiktighet, varför skulle man då inte kunna ha närmare en promille alkohol i blodet? Det finns en bristande logik här, och kanske är det just den logik som ledamoten Egeland sade. Vi har statistik som visar att trafikolyckor inträffar, men annars borde det väl vara okej. Man är berusad när man har en promille. Så enkelt är det, och det är det som det handlar om.

När det gäller motioner brukar det ofta vara så att om de inte kommer från landskapsregeringspartierna så förkastas de regelmässigt. Jag är glad att denna motion om yrkesmässiga båtar har kommit upp. Men jag tycker att det är en så viktig fråga och skulle den ha kommit från landskapsregeringen så hade alla partier stött detta. Det är liksom logiken här i lagtinget: en motion som kommer från en i oppositionen så då förkastas den alltid. (… taltiden slut).

Nej, jag skulle inte säga att vi resonerar annorlunda när det gäller vägtrafik. Det är ju samma sak. Om jag, som nykter, inte följer trafikreglerna, om jag på landsvägen inte vidtar omsorg och försiktighet när jag framför mitt fordon, så blir jag dömd för äventyrande av trafiksäkerheten.

Om jag dessutom slarvar till det som nykter och kör lite på vänster sida eller inte stannar vid en stoppskylt, så bör det betraktas som grovt äventyrande av trafiksäkerheten. Om jag har 0,5 promille alkohol i blodet vid en kontroll, anses det per automatik att jag uppfyller kriterierna för att äventyra trafiksäkerheten eller om det är en promille eller vad som gäller för grovt rattfylleri. (… taltiden slut).

Jo, tack, ledamot Lindbäck.

Jag har haft privilegiet att både ta promilleprover och genomföra dessa tester, samt att gå på linje. Det intressanta är att ibland kan folk ha 0,6 eller 0,7 promille och klara det riktigt bra. Då borde de rimligen inte dömas om de klarar dessa tester. Men jag tror att det är en viktig signal. Det finns en viss logik i att samma regler skulle kunna gälla för snabbgående farkoster, både på land och till sjöss. I Finland och på Åland har man den högsta acceptansen i hela Norden, vilket är anmärkningsvärt.

I mitt anförande har jag inte tagit ställning till om en promille är den rätta gränsen för dessa vattenfarkoster. Jag anser att det primära och viktigaste är att den som framför en vattenfarkost på våra sjöar ska iaktta den omsorg och försiktighet som krävs, så att man inte utsätter sig själv eller andra för fara.

Allmänt har man ansett att vägtrafik har mycket strikta bestämmelser där fordon är mycket närmare varandra, vilket även inkluderar passagerare och fotgängare. Det är en betydligt större utsatthet för andra i biltrafik.

När det gäller trafik till sjöss finns det alltså färre moment för faror. Jag förmodar att det är något sådant som har legat till grund för att man har valt att sätta gränsen vid en promille. Jag kan inte gå in på varför man har stannat vid just en promille, och jag tänker inte heller här påstå att det är exakt rätt (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag ber att få understöda ledamot Lindéns förslag till omröstning.

Tack, fru talman!

Ledamot Mansén pratade om absurda situationer som kan uppstå på sjön. Men jag tycker nog att vi har en lite absurd situation i lagtinget idag. Den här diskussionen har varit lite konstig, måste jag säga, och det bottnar i att lagstiftningen är otydlig. Vi behöver verkligen reda ut detta. Behöver vi överhuvudtaget ha någon promillegräns, om det finns annan lagstiftning som går före? Detta tycker jag att är värt att titta på. Jag vet inte vad svaret är.

Jag anser ändå att diskussionen har varit principiellt viktig. Det finns ett signalvärde i det vi har sagt här i lagtinget idag. Jag noterar att utskottet skriver: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att i landskapslag sänka gränsen för framförande av farkoster i yrkesmässig sjötrafik från 1,5 promille på lämpligt lagtekniskt sätt". Samtidigt föreslår reservanten Lindén: "Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att revidera promillegränsen för båtförare". Hans förslag är mer allmänt hållet, vilket ger landskapsregeringen möjlighet att se över oredan i lagstiftningen och komma med ett bättre förslag.

Jag tyckte också att ledamot Mika Nordberg hade ett mycket förtjänstfullt anförande, där han tydligt förklarade hur denna oreda har uppstått. Utskottets ordförande gjorde också en bra insats i detta avseende.

För mig är den här diskussionen principiellt viktig. Jag är inte absolutist eller nykterist på det sättet att jag skulle kräva något definitivt, utan jag vill att den här frågan ska utredas och att vi ska få klargörande lagstiftning. Vi ska också se över behörighetsfördelningen. Av den här principiella orsaken kommer jag att stöda ledamoten Lindéns reservation.

Ledamot Lindbäck tog också upp mycket intressanta aspekter i sitt anförande kring variationer i mänskligt beteende. Jag kan också erinra mig om att jag läste i rikets ledande svenskspråkiga dagstidning en notis om en yrkeschaufför som hade åkt fast för rattfylleri. Han hade inte gjort något fel i trafiken; det var en rutinmässig kontroll. Han hade 6 promille, men framförde fordonet helt klanderfritt. Eftersom han var en person i yrkesmässig trafik fick han tillbaka sitt körkort ganska snart för att kunna försörja sin familj. Så det finns många rörliga delar på ett järnspett, fru talman. Tack!

Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets klämmar och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets första kläm för godkännande. Begärs ordet?

Tack, talman!

Med anledning av det ovanstående föreslår jag att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att revidera promillegränser för båtförare.

Talman!

Jag ber att få understöda ledamot Mogens Lindéns förslag.

Lagtingsledamoten Mogens Lindén, understödd av lagtingsledamoten Alfons Röblom, har föreslagit att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att revidera promillegränser för båtförare. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande röstar ja; den som omfattar lagtingsledamoten Mogens Lindéns ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Talmannen röstar ja. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
18 ja-röster,
3 nej-röster
7 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har godkänt första klämmen i utskottets betänkande.

Föreläggs betänkandets andra kläm för godkännande. Begärs ordet? Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets tredje kläm för godkännande. Begärs ordet? Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.