Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Även denna diskussion avbröts vid föregående plenum då redogörelsen presenterades. Diskussionen fortsätter.

Herr talman! Bästa ledamöter. Årets självstyrelsepolitiska redogörelse startar 24 mars 2022; dvs. en månad efter det att Ryssland invaderade Ukraina och omfattar tiden fram till 30 mars 2023, dvs. en månad eller 29 dagar efter att Finlands riksdag röstat ja till Natofördraget och fem dagar innan Nato godkände Finland som medlem den 4 mars 2023.

Redogörelsen omfattar 28 sidor, men den kunde med lätthet ha blivit oändligt mycket längre. Det kommer att skrivas epistlar, utredningar och beskrivningar om detta historiska år. Ett verkligt turbulent år med krig, flyende som söker skydd i grannländer, hjälpinsatser, omvärdering av säkerhetspolitik, energikris, inflation – ja, uppräkningen kan göras nästan hur lång som helst.

Det förändrade säkerhetspolitiska läget hade som följd att Sverige och Finland sökte om medlemskap i Nato, något som ditintills varit en nästan omöjlig tanke. Det blev bråttom att ändra inställning, Rysslands invasionskrig visade att de egna krafterna inte räckte för att försvara sig mot en aggressiv granne, vilket Finland har känt till under en lång tid. Därmed blev också Ålands ställning som demilitariserat område i fokus. Det stod tidigt klart att Ålands ställning inte skulle rubbas, något som klart och tydligt i olika sammanhang uttalats av president Niinistö och utrikesminister Haavisto.

Men med Nato kommer ytterligare en dimension med i bilden. Hur och på vilka sätt Åland tangeras eller påverkas av Nato är svårt att sia om, men att så kommer att ske måste man utgå från. Åland som autonomi i en alltmer globaliserad värld har i och med Natomedlemskapet fått ytterligare ett bevakningsområde som ställer krav på förvaltning och politik.

En positiv konsekvens är att världen har fått upp ögonen för Åland, att det finns en liten demilitariserad ö i Östersjön. Vi har fångat världsmediernas intresse och har därmed möjlighet att sprida kunskapen till bredare kretsar. För två veckor sedan besökte jag och några lagtingskolleger tillsammans med talmannen Sveriges riksdag. Min uppfattning är att man nu visar inte bara ett artigt intresse, utan ett verkligt intresse för Åland och vår särställning.

Ett kapitel som behandlar totalrevision av självstyrelselagen finns med i de flesta självstyrelsepolitiska redogörelser under de senaste tio åren. Denna långdragna process har funnits på agendan och kommer att finnas på agendan framöver. Oklara frågor som förhållanden grundlagen – självstyrelselagen samt fördelning av resurser har fått sällskap med andra frågor bl.a. de som aktualiserades i samband med införandet av välfärdsområden i Finland. Nu finns äntligen en arbetsgrupp med representanter både från Åland och Finland med en oberoende ordförande, justitierådet Gustav Bygglin. Man får aldrig ge upp hoppet om en revision som stärker och vitaliserar självstyrelsen. Att envetet och målinriktat arbeta för ett mål är ett måste. Det gäller att inte ge upp. De som för hundra år sedan arbetade för återförening med Sverige gav inte tappt, de godtog inte erbjuden självstyrelse utan drev frågan vidare till den dåvarande högsta internationella instansen, Nationernas Förbund. På detta sätt och genom Ålandsservitutet 1856 vilar vår självstyrelse på folkrättslig grund, ett trumfkort som har haft stor betydelse och som framledes också kommer att ha stor betydelse.

Redogörelsen behandlar också relationerna mellan Åland och Finland. Att dessa är viktiga och förtroendefulla kan inte nog betonas. För riksmyndigheterna är det måhända lätt att glömma eller inte ta i beaktande en folkspillra på 30 000 bosatta på en ö i utkanten av landet. Åland måste därför höja sin ”synlighets- eller marknadsföringssvans”, men på ett diplomatiskt sätt. Åtgärder i denna riktning finns i redogörelsen såsom förstärkningen av Ålandskontoret till Ålands representation, den välfungerande samarbetskommittén med försvarsministeriet, det goda samarbetet med gränsbevakningen och kontaktgruppen med utrikesministeriet bl.a. för att utveckla Ålandsexemplet. Det borde finns utrymme för Ålandsexemplet i dessa tider som präglas av krig och konflikter som måste avslutas med fred eller fredslösningar.

Kultur har oändliga möjligheter att påverka på djupet, att Ålandskungen uppfördes i Helsingfors, att det genomfördes en Ålandsvecka i skolorna och att filmen Stormskärsmaja kommer på filmdukarna är betydelsefullt. Även om det kostar så är alla insatser för att på olika sätt bidra till att öka kunskapen om Åland värdefulla investeringar. Positiva åtgärder från Finlands sida är den s.k. Ålandsstrategin som utarbetats för att öka kunskapen om Ålands särställning bland förvaltningen på riksnivå. Vi får hoppas att den används för att bidra till ökad förståelse om Finlands åtagande gentemot självstyrelsen. Också Finlands gåva till Åland, en tidsbunden professur i juridik med inriktning självstyrelse och autonomi ska räknas på pluskontot. Här är förväntningarna på kunskapsutveckling stora.

Att Åland också nu tar sig ut i världen som associerad medlem i UNESCO och påbörjat arbetet med att bli associerad medlem av WHO hör väl egentligen till det externpolitiska programmet, men är inte desto mindre en välkommen åtgärd. Ju fler arenor i Norden och i världen där Åland syns och hörs inte bara som demilitariserat område och i försvarspolitiska sammanhang vill jag hurra för.

I ett kort stycke nämner landskapsregeringen att Åbo Akademi satt sina planer på klasslärarutbildning i Sverige på paus. Självstyrelsepolitik omfattar många områden, det visar denna självstyrelsepolitiska redogörelse, allt från säkerhetspolitik, till polisväsendet, sjukvården till medier och skattegräns. För mig är utbildning - det är väl förståeligt med tanke på min yrkesbakgrund - nyckeln till utveckling. När människors kunskapsområden vidgas och när intresse och nyfikenhet väcks då sker framåtskridande. Jag anser att Åland borde ha en egen klasslärarutbildning och kanske finns en möjlighet till samarbete med Åbo Akademi och Högskolan på Åland nu när tankarna på Sverige pausats.

EU:s politik utgår från nationalstaten och regionernas, autonomiernas beslutandeutrymme har inte stor vikt. I den nordiska gemenskapen har vi Färöarna och Grönland som säkert också har sina problem med nationalstaten precis som vi har. Att öka samarbetet och kunskapen mellan de nordiska autonomierna är önskvärt och kan också ge mer kraft i EU-samarbetet.

Självstyrelsen är som livet – det är glädje och sorg, det är medgång och motgång. I fredags firade vi återigen självstyrelsen, nu med mindre pompa och ståt än under jubileet, men feststämningen var god. Vår självstyrelse är värd att fira och vara stolt över. Det är också fint att vi kan fira när naturen visar överflöd av blommor och grönska. Vårt självstyrda Åland är härligt – hon står som en brud i full skrud för sin brudgum.

Och sen vill jag säga att Centern för övrigt anser att Åland ska ha en representation i EU-parlamentet, det har jag sagt många gånger tidigare och det tänker jag fortsätta att säga. Det är också just nu mera aktuellt än någonsin. Sedan eftersom det snart är sommaruppehåll så vill jag önska er alla en riktigt skön och avkopplande sommar! Tack.

Tack, talman! Tack ledamot Högman. Jag tänker fråga kring den här klasslärarutbildningen som ni föreslog att skulle hållas på Åland. Jag tänker mig att den åländska marknaden kanske är lite liten. Är det inte en ganska bra lösning som vi har tillämpat på Åland förut att vi har köpt in de utbildningarna? Dels då det gäller yrkeslärare, speciallärare också med stor framgång och barnträdgårdslärare och lärare inom småbarnspedagogiken. Har ni tyckt att det har varit en dålig lösning eftersom ni nu förespråkar att vi ska ha en egen lärarutbildning på högskolan?

Vi har en väldigt duktig och kompetent lärarkår. Jag är på intet sätt missnöjd med den. Vi har alla lösningar med inköp hit och dit, men jag tycker ändå att ett självstyrande område ska ha en lärarutbildning. Det är lärarna som lägger grunden hos de unga.

Men som sagt, jag har absolut ingenting emot situationen som den är nu. Men vi har många lärare och den behöver ju inte vara allt för stor och detaljerna tror jag vi kan lämna tillsvidare.

Tack, talman! Tack ledamot Högman. Jag tror att vi har ett ganska så kostnadseffektivt system idag. Dels för att vi köper in dessa punktinsatser för den arbetsmarknad som behöver förkovras på Åland, men också när det gäller tillgången till lärarutbildningarna i Norden i allmänhet, särskilt i Sverige och i Finland. Det finns ett utarbetat system för erkännande av yrkeskvalifikationer som ser ut att fungera alldeles ypperligt. Jag har noterat att särskilt Centern har accepterat det här förfarandet som har tillämpats i fem eller sex år redan.

Att saker och ting fungerar är ju bra och att det fungerar på ett bra sätt. Men för den skull så måste man fortsätta utvecklingen och titta på olika saker som kanske också kan bidra till utveckling.

Talman! Ledamoten Högman sade att vi har fångat världsmediernas intresse och det är någonting som vi verkligen behöver ta tillvara på. Hon sade också att vi behöver höja de diplomatiska insatserna för att dra nytta av den här situationen på bästa sätt och också sprida Ålandsexemplet, vilket jag upplever att det finns en ganska stor parlamentarisk enighet kring. Men hur? Det är ju en politisk fråga.

För några veckor sedan så röstades förslaget ner här om att Åland ska ha ett kontor i Stockholm. Jag anser fortfarande att Sverigefrågan, att upprätthålla fina kontakter, inte bara parlamentariska som vi också snart kommer att diskutera i dag, är viktigt för Åland. Att Åland skulle ha en representant till exempel i den finländska ambassaden i Stockholm skulle annars också vara ett alternativ. Jag undrar vilka konkreta frågor har ledamot Högman i lager?

Jag skulle önska att jag hade flera konkreta frågor på lager, men jag tror att det här är någonting vi måste diskutera vidare. Vi måste också titta på vilka resurser vi har, därför att vi är ju inte så hemskt många människor, men det är absolut jätteviktigt att smida medan järnet är varmt.

Talman! Jag håller med om att Åland strategiskt behöver fundera vilka kontaktytor vi vill upprätthålla. Vilka politiker och tjänstemän behöver ha Ålands öra? Alltså, vad är det som vi behöver satsa på? Så klart att Finland och Sverige är självskrivna. Sen kan man gå ytterligare och drömma sig bort om att Åland skulle få en plats, en stationsplats i New York nära FN. Det skulle vara intressant. Men det är kanske en lite för stor dröm just nu. Jag tycker dock att vi behöver vara visionära när vi pratar om de här frågorna. För det är ju inte så att vi inte ska vara stolta över den folkrättsliga status som vi har, utan snarare just som ledamot Högman sade, smida när järnet är varmt.

Absolut. Säkert vore det intressant med en delegat i FN, men det är ju en ganska stor organisation. I och för sig så fanns vi ju med en gång och är det enda exemplet som Nationernas Förbund har kommit fram till, ett positivt exempel. Kanske vi platsar också där?

Tack, talman! När ledamoten Högman har fört ett resonemang kring någonting så viktigt som den självstyrelsepolitiska redogörelsen så finns det nog inget att tillägga egentligen. Det var förnämligt resonerat hela vägen.

Ändå tänker jag ta chansen att tacka för vänligheten att ledamoten lyfte UNESCO och det faktum att Åland är med nu för första gången som en associerad medlem i FN-kretsar. Det öppnar dörrar på väldigt många andra plan också, men framförallt just nu så visar det vikten av tajming. För vi har kallat oss fredens öar i 30-40 år vid det här laget, men nu börjar det att ta, av det skälet att fred är någonting som blir begripligt först när det råder krig. Mot den bakgrunden så är vi som exempel på en fredlig lösning någonting väldigt, väldigt värdefullt och av det skälet så är det viktigt att man lyfter fredens öar så ofta vi kan.

Absolut. Jag håller helt med ledamot Pettersson. Jag tror inte att vi har några motstridiga åsikter i den här frågan. Vi måste, precis som jag sade, öka svansföringen och berätta om Åland på ett positivt sätt och visa att det här är en fredlig ö och ett exempel på en fredlig lösning.

Talman! Själva skälet till att jag vill ta den här repliken är absolut inte för att visa olika synpunkter. Tvärtom är det för att understryka samsynen kring just en sådan övergripande fråga som fredens öar, vårt Fredsinstitut och allting annat som på riktigt existerar och som kan tjänstgöra som exempel för väldigt, väldigt många fler.

Ledamoten Högman har en gedigen bakgrund som pedagog. Som pedagog förstår man att det är först när folk är mottagliga för undervisning som det verkligen börjar bita. Då måste man först se till att de är mottagliga för att budskapet ska nå fram. Där börjar vi bli och där börjar det finnas skäl för självstyrelsen att faktiskt sträcka på sig och känna att vi är viktiga för resten av världen. Vi är viktiga för den framtid som vi alla ska dela. Tack för att ledamoten Högman påminde oss alla om det!

Jag vill också säga att vi ska vara lyckliga och glada över att vi har Ålands Fredsinstitut. Den institutionen har kunskaper och forskning som verkligen kan stöda detta arbete.

Talman! När det gäller Ålands representation i Sverige så pratade vi ganska mycket under förra mandatperioden om att Åland skulle ha en plats på den finska ambassaden i Stockholm, likt det vi har i den ständiga representationen i Bryssel, vilket ju har gett god utdelning. Skulle Åland har en representation i finska ambassaden i Stockholm så hade man också access överallt på ett helt annat sätt, för det har man om man hör till de olika beskickningarna. Så det kan vara en fråga värd att fundera vidare på helt enkelt, eftersom vi har väldigt mycket frågor gemensamt med Sverige. Vi har många studeranden och många ålänningar som bor i Sverige.

Ja, som vanligt finns det väldigt mycket att diskutera och penetrera när det gäller redogörelsen, trots att den i princip är en historik. Som ledamot Högman sade så en av de mest avgörande frågorna är en ny och moderniserad självstyrelselag. Jag har också skrivit i mitt anförande att det gäller att inte ge upp utan att envist streta på.

I intervjun härförleden med justitierådet Bygglin så var han ju försiktigt positiv får man säga. Vi får hoppas att det blir tydliga skrivningar i det kommande regeringsprogrammet och lika tydliga ambitioner när det gäller självstyrelsen hos den kommande regeringen.

Demilitariseringen har varit och är i ropet. Vid förra debatten kring den förra redogörelsen så diskuterade vi ganska mycket Nato, demilitariseringen och den civila beredskapen. Betänkandet från den förra redogörelsen är ju under bearbetning. Här är det också skäl, tycker jag, att lagtinget är tydlig med sitt ställningstagande i det betänkandet.

Från Liberalernas sida kommer vi att ha lite olika anföranden kring bland annat skattegränsen och digitaliseringen. Jag kommer faktiskt att koncentrera mitt anförande kring en väsentlig sak som jag tycker att saknas i den självstyrelsepolitiska redogörelsen. Det är en mycket viktig sak som inte omnämns överhuvudtaget, nämligen barnkonventionen.

Det är på det viset att utrikesministeriet har begärt ett utlåtande av landskapsregeringen hur konventionen om barnens rättigheter genomförs på Åland. Landskapsregeringen gav sitt utlåtande i januari. Det här saknar jag helt och hållet i redogörelsen. Liberalerna tycker att det här är en mycket viktig del av självstyrelsepolitiken, hur vi uppfyller barnkonventionen och hur vi uppfyller konventionen inom de områden där vi har behörighet. När det gäller barnkonventionen så är ju nästan alla våra behörigheter våra egna, i motsats till andra konventioner eller delar av de andra konventionerna. Det är synnerliga skäl att vi analyserar var vi är bra, men ännu viktigare att vi analyserar var vi brister och där kan det tendera att vi här uppe i Norden blir lite självgoda. Vi tror att vi uppfyller allt och är väldigt bra på alla sätt och vis. Men det gäller att titta på barnkonventionen ur ett kritiskt perspektiv och se var vi kan bli bättre. I de här grundläggande analyserna så borde vi ta hjälp av bland annat barnombudsmannen och Rädda Barnen.

I landskapsregeringens svar så diskuterar man saker där vi har kommit hyfsat bra bit på väg och där vi är ganska duktiga. När det gäller barn som brottsoffer så har Åland under många, många år varit på vågens framkant när det gäller implementering av den så kallade Barnahusmodellen. Det är en metod som används av polisen och socialtjänsten när barnet är brottsoffer och ursprungsmodellen kommer från Island. Hela konceptet uppdaterades under förra året genom ett samarbete som gjordes mellan KST och polisen.

Rädda Barnen har också jobbat väldigt länge med en sund och säker internet- och mediautveckling. Vi har en modern barnskyddslag och en socialvårdslag. Vi kontrollerar brottslig bakgrund hos personer som ska arbeta med barn. Vi har ett funktionshinderspolitiskt program och ett ANDTS-program för att förhindra missbruk av olika slag. Men Åland har i sitt utlåtande svarat på en bråkdel av de här frågorna och flera väsentliga svar på flera väsentliga frågeställningar som FN ställer så har vi inte svarat på. Om man ser på ett gediget material som kommer från FN om barnkonventionen så har vi till exempel inte svarat på frågor som gäller mobbning och som gäller diskriminering. Där skulle vi kunna ha mycket mera fullödiga svar.

FN frågar medlemsländerna och nu Finland och Åland. Det här är ju självstyrd politik i allra högsta grad. Vi redogör för hur vi uppfyller barnkonventionen. Man frågar till exempel i del ett fråga tre: Hur förebygger ni och identifierar och tar itu med intersektionell och flerfaldig diskriminering som påverkar barn? Hur gör vi för att förbättra välbefinnande och bedöma effekterna av handlingsplaner och medvetandegörande program som syftar till att bekämpa diskriminering av barn med migrationsbakgrund, barn med funktionsnedsättning och homosexuella, bisexuella, trans- och intersexuella barn och att effektivt förhindra irreversibla medicinska ingrepp på intersexuella barn? Och vad gör vi för att införa nolltolerans mot alla former av mobbning och att anta, uppdatera och följa upp de olika programmen för förebyggande av mobbning? Vi vet ju att alla våra grundskolor har mobbningsprogram. Men här skulle det vara skäl att göra en analys av dem och se hur vi uppfyller dem och också påpeka resultaten som vi har fått i "Hälsa i skolan".

Sedan också att säkerställa barns rätt till juridiskt erkännande av sin könsidentitet och att reformera transpersonlagen och säkerställa rätten till självbestämmande för transsexuella barn. Alltså, det här är inte något hittepå för den moderna postmodernistiska västvärlden. Det här är barnkonventionen. Det är någonting som alla länder som hör till FN har skrivit under. Barn med olika könsidentitet och transungdomar ska man ta i beaktande. Så det är inte bara vi här högst upp i Norden som har något slags låtsasproblem, utan det här är ett arbete som man jobbar med på ett globalt plan. Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden ska höra Rädda Barnen och Barnombudsmannen. Tack!

Tack, talman! Jag tycker att det är ett mycket bra påpekande som vicetalman Sjögren lyfte, att barnkonventionen saknas här. Jag kan informera att det var också ett hörande för 2-3 veckor sedan utifrån det här som vi har lämnat. Socialvårdsbyrån och utbildningsradion tillsammans svarade och redogjorde på andra detaljerade frågor just kring FN:s frågor. Det är ju väldigt viktigt att vi faktiskt analyserar där vi brister så att vi vet vad vi ska förbättra och vad som skulle behöva vara nästa steg så att vi faktiskt uppfyller barnkonventionen här på Åland.

Talman! Ja, det kanske var en miss eller ett förbiseende. Det här är en sak som vi har jobbat för i flera år att vi ska kunna ha egen statistik när det gäller barn och unga. Nu ville utrikesministeriet att Åland själv fick svara på de här frågorna.

Vi kan bara bli bättre. Det är otroligt viktigt. Jag tror att man ska vara lite försiktig med att klappa sig för bröstet när det gäller barn och unga. De här siffrorna som vi fick till exempel med ungdomskriminalitet så var ganska illavarslande. Det finns absolut ett arbete att göra på Åland också.

Tack, talman! Vi är helt överens där. Statistik är ju någonting oerhört viktigt som man tittar på. Men sedan gäller det ju också att man tittar bakom siffrorna. När det gäller brottsligheten så är det också oerhört viktigt att se vilken form av brottsförseelser som det hela handlar om. För när man väl djupdyker i statistiken, det är då man kanske kommer fram till vad som behöver förbättras och åtgärdas.

Talman! Det håller jag helt och hållet med om, hur man för statistik, vad det är man analyserar och vad man för in i statistiken. Vi är en sådan otroligt liten population så oberoende av vad vi har för statistik så kan det vissa år bli väldigt stora kast i vår statistik och det måste man hela tiden ha med sig. Men det kanske finns någon trend. Vi vet ju också att polismästaren har varit lite oroad för ungdomar som är lite vind för våg och gör en massa busstreck. I Sverige diskuterar man nu att man måste börja jättetidigt. Det är för sent när man sedan blir kriminell på riktigt. Jag tycker att det var en varningsklocka för oss också. Vi måstet se var vi kan stärka våra nätverk inom barnomsorg, skola och det som samhället kan göra men också stöda föräldrarna.

Talman! Det är trevligt, rent av gemytligt, att få förmånen att diskutera redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor i år.

Förstås ingår ett och annat småtrist omnämnande av pandemins konsekvenser och kringeffekter för år 2022. Det är oundvikligt, men helheten och analysen är till stora delar positiv.

Låt mig inleda med att notera att det är mycket positivt att de begränsade flygförbindelserna mellan Mariehamn och Helsingfors uttryckligen och tydligt nämns redan i redogörelsens ingress. Det är bra. Vi moderater delar den analysen. Mycket gott har gjorts i form av kontakter till flygbolag och intentionsavtal om elflyg. Mer ska göras och vi är beredda att göra det.

I reformen av vår självstyrelselag har mycket kretsat kring grundlagens förhållande till självstyrelselagen, det vill säga på vilket sätt lagtingets lagstiftningsbehörighet påverkas av grundlagens bestämmelser och grundlagsutskottets praxis. Det är rätt prioritering, men det är skäl att nämna två eftersträvansvärda mål.

Förstås vår plats i Europaparlamentet, där ser det ut som att Finland kommer att få ett mandat till i kommande Europaparlamentsvals mandatfördelning. Låt oss inte försitta tillfället att göra Åland till en egen valkrets och låt oss smida medan järnet är varmt.

Skattebehörigheter. Låt oss inte glömma vilket värdefullt redskap beskattningsinstrumentet är i formandet av framtidens Åland och världens bästa företagsklimat. Jag vill under den här punkten passa på att rikta ett tack till kollegerna i Ålandsdelegation i Folktinget, vars arbete och arbetsmoral ledde till att hela Folktinget, dvs. alla närvarande rikspolitiker representanter, tog ställning för en utveckling och modernisering av vår självstyrelse. Det var inget som kom gratis.

I kapitlet om relationerna Åland-Finland kan vi konstatera att det var helt rätt att stärka närvaron i Helsingfors. Dagens landskapsregering är mycket välinformerad om vad som pågår i Helsingfors. Den permanenta representationen gör det möjligt rent fysiskt och praktiskt att med mycket kort varsel ta plats i viktiga rum och göra rätt inspel i rätt tid. Det här är bra. Det bådar gott för tillvaratagandet av Ålands intressen.

För Moderat Samlings sida konstaterar jag att relationsbyggandet med våra systerpartier har visat sig både viktigt och roligt. Kontakter har betydelse och de kommer att utvecklas ytterligare.

Under kapitlet 2.3, svenska språket, vill jag nämna en positiv utveckling som inte nämns i själva meddelandet. Det här handlar om att Åbo universitetssjukhus nya samarbetsområde inte bara omfattar Åland, det omfattar hela det svenskspråkiga Österbotten, vilket stärker det arbete vi gör från ÅHS:s sida för att trygga svenskan. Vi får en kyrkstöt från norr som trycker på samtidigt som vi trycker på och det är bra. Det kunde möjligen ha nämnts i stycke 4.1 om välfärdsområdena, men det är fullt förståeligt att det inte finns med i den här rundan.

Så till skattegränsen. För den åländska samhällsutvecklingen är det otroligt viktigt att skattegränsen görs så osynlig som möjligt. Landskapsregeringen har föredömligt tydligt fört fram sina åländska positioner i regeringsförhandlingarna. Det bör ge resultat i det finländska regeringsprogrammet. Parallellt med detta arbete måste också den juridiska kunskapen stärkas. Men, nota bene, låt oss inte stirra oss blinda på Nordirland. Det finns inget nordirländskt trollspö. Den nordirländska situationen är annorlunda. Den skiljer sig radikalt från det åländska skatteundantaget, bland annat genom det uppenbara faktum att Storbritannien inte längre hör till Europeiska unionen.

Till slut UNESCO medlemskapet. Det är bra. Ett logiskt och ännu bättre steg är associerat medlemskap i Världshälsoorganisationen WHO. Statistiskt sett kanske vi till och med har något att bidra med i den organisationen. Tack för ordet!

Talman! Ledamoten Valve talade i sitt anförande om skatter och kommande regeringsprogram och annat. Vi har ju inom kommunal beskattningen möjlighet att sänka samfundsskatten för våra företag. En åtgärd som nationalekonomer från många olika discipliner tycker att är en av de klokaste skattesänkningarna man kan göra för att både stärka investeringskapaciteten och anställningsmöjligheterna för företagen. Vi ser ett Finland där alla är överens om att man borde öka tillväxten och sysselsättningsgraden i landet. Här har nog Åland en helt unik möjlighet att tillsammans med Finland komma överens om att Åland skulle kunna sänka sina samfundsskatter för att fungera som ett pilotområde för att kunna mäta effekterna av dessa. Vi är ju, precis som Finland, ett samhälle som präglas av småföretag med under tio anställda. Det här tycker jag att är någonting som man borde jobba med nästa mandatperiod.

Tack, talman! Det bådar gott inför nästa mandatperiod. Jag instämmer långt i den analysen.

Jag kunde möjligen tillägga att i vårt utnyttjande av det kommunala skattebehörighetsinstrumentet så nödgas vi ibland att göra rätt konstiga manövrar och rätt obegripliga kompensationsmanövrar gentemot kommunerna. Jag har en optimistisk förhoppning om att vi skulle kunna göra det här på ett enklare, mera begripligt och hundra procent transparent sätt.

Talman! Vi har ju som sagt den här behörigheten redan, men det finns en viss oro för att börja nyttja det och att det liksom får andra konsekvenser. Men det betyder ju också att vi tillsammans med den kommande finansministern skulle kunna diskutera att vi på Åland bara skulle ta vår egna lokala lagändring eller att vi lokalt skulle börja använda den här möjligheten. Det krävs ju de facto ingen lagändring, utan att vi skulle börja nyttja den här möjligheten och se hur det faller ut utan att landet Finland behöver göra större lagändringar och större förändringar. Det här tror jag att skulle kunna vara en framgångsrik modell där Åland kan fungera till nytta för hela landet. Den typen av lösningar tror jag generellt är lättare att få igenom än när det är andra vägen.

Så är det. Man kan inte nog betona vikten av förtroende, alltså vikten av att bygga relationer till systerpartier, vilket jag vet att ledamoten Zetterman har varit djupt involverad i de senaste dagarna. Heder till ledamoten Zetterman för det! Det är precis så vi ska jobba. Vi ska stärka tilliten, vi ska föra fram den åländska nyttan.

Talman! Det finns förstås mycket intressant i detta meddelande, mycket som man kunde fördjupa sig i, men jag vill ta tillfället i akt att lyfta några frågor kring Ålands demilitarisering.

Som framgår av redogörelsen är Ålands demilitarisering och neutralisering något som under det gångna året varit uppe till diskussion i en mängd forum både i det politiska sammanhanget, hos olika debattörer, i media och också internationellt. Jag känner mig nog ganska trygg med de utfästelser som kommit från officiellt håll vad gäller Ålands demilitariserade status både från rikshåll och på Åland och de statsbärande partierna i Finland, kanske med förbehåll för Sannfinländarna som kanske snart ingår i regeringen. Också från Nato är det en icke-fråga att man skulle militarisera Åland, eller ens se meningen med det. Det finns inte på agendan.

Däremot tycker jag att det vore viktigt att man i det åländska civilsamhället, i vår lokala debatt och i framtiden utåt från Åland skulle tänka lite större och lite djupare kring vad demilitariseringen och neutraliseringen kan innebära för oss som bor här och för andra regioner där man kan ha behov av fredliga konstruktioner för att bygga framtiden.

Jag hade möjligheten för en dryg vecka sen delta på ett seminarium som ordnades av utrikesministeriet och Irlands ambassad om det s.k. Good Friday agreement, fredsfördraget som fick slut på våldsamheterna i Nordirland. I de fredsförhandlingarna spelade flera ledande finska politiker som Matti Ahtisaari och Harri Holkeri en roll och, som fredsinstitutets forskningsprojekt visar, också Ålandslösningen. Den fanns med i diskussionerna, den fanns med som ett exempel som man fördjupade sig i. Läser man Susann Simolins förtjänstfulla rapport ser man att vår åländska kombination av maktdelning, konstitutionellt förankrat självstyre och demilitarisering diskuterats i ganska många konflikter i världen, och inte bara som en dekoration eller något som man nämner i förbifarten, utan faktiskt som ett intressant alternativ att titta på.

I det här seminariet kring Nordirlands lösning så lyfte flera av talarna, särskilt de från det nordirländska samhället, kvinnornas, barnens och ungdomarnas betydelse för en varaktig fred. De lyfte civilsamhällets betydelse, de lyfte föreningarnas betydelse och det frivilliga fredsarbetet som görs till exempel av gamla paramilitärer ideellt. De för diskussioner, är med unga människor och berättar för dem hur det på riktigt blir om man tar till våld för att lösa en politisk konflikt.

Så för att vi själva här på Åland ska förstå, diskutera och fördjupa vad demilitariseringen betyder så borde vi jobba mera med förankringen inom våra skolor och inom tredje sektorn. Vi borde prata om demilitariseringen på älghippor och på bröllopsfesterna och sätta tid på att bygga den här säkerheten och förståelsen för den demilitariseringen i undervegetationen, i mossan. För det är därifrån det måste komma.

Det har varit en ganska yvig diskussion på sistone om försvarsvilja och huruvida vi behöver öva oss i beredskap för olika typer av hot och risker, och det där får ju folk förstås prioritera som de vill. Det är klart att vi måste fundera på hur vi som samhälle hanterar de risker och hot som kan uppstå. Men hur? Och det är precis där som fördjupningen bör finnas kring hur man bygger ett tryggt och resilient samhälle där man, eftersom vi inte har militära möjligheter och inte vill ha dem, ska fundera på hur bygger man de fredliga och icke militära medlen? Hur bidrar man med trygghet och säkerhet inte bara till oss själva utan till vår region och vårt land? För om demilitariseringen bara blir en dekoration, som vi inte ens själva riktigt tror på utan tänker att sedan får någon annan komma och försvara oss, då blir den ju helt meningslös.

Under förra mandatperioden så jobbade landskapsregeringen med att ordna ett antal seminarier och diskussioner i Helsingfors, i Stockholm och i Almedalen kring olika Ålandsfrågor. Jag tycker att det där är ett viktigt sätt att visa att Åland inte bara är en mottagare av uppmärksamhet utan också en aktiv part i att föra ut samtalet på olika sätt, så att det inte blir så att vi i bästa fall är en passiv part och i sämsta fall en konstant gnällig part.

För att summera, vi måste se till att fördjupa det vi tror på, att demilitariseringen bygger säkerhet och sedan aktivt lyfta frågan utanför Åland. Där finns det mer att göra. Tack!

Talman! Ledamoten Fellman lyfte diskussionen om demilitariseringen som pågår förstås i riksmedia men också här lokalt på Åland och talade om det ökade intresset bland annat i försvarskurserna. Min uppfattning och analys av läget är att ålänningarna kanske har uppfattat att strukturerna för den civila beredskapen inte är vad den borde. Jag tror också att vi har varit aningen dåliga på att kommunicera ut allt som faktiskt görs, men också att man uppfattar att det finns ytterligare behov av att förstärka själva den civila beredskapen. Jag tror också att det skulle vara gynnsamt att vi pratar mer om det, skillnaden mellan civil beredskap och exempelvis värnplikt. Vicetalman Sjögren brukar ständigt och jämt lyfta de här frågorna. Jag vet att till exempel tidigare talman Johan Ehn lyfte fram möjligheten att inom gymnasieskolan ha frivilliga kurser inom ämnesområdet.

Jag tycker att det är helt riktigt. Frågan om civil beredskap är ju viktig även om man inte tänker sig att alla hot och kriser som vi kan råka ut för är militära. Det är inte så att någon anfaller oss utan det kan ske en stor olycka, en storm eller vad som helst. Vi behöver vara förberedda. Alfrida visade att vi inte är särskilt väl förberedda. Jag tror tyvärr inte att alla de problemen ännu är lösta. Det finns ett stort behov av samordning och förbättring på det området. Så där är vi helt eniga.

Talman! Vi har ju fantastiska organisationer i sjöräddningen, Röda Korset och inte minst den frivilliga brandkåren, så det finns ju mycket på plats. Däremot kanske själva samordningen skulle kunna fungera ännu bättre, det gränsöverskridande arbete mellan myndigheterna och civilsamhället. Men som sagt, det här är en fråga som man säkert får jobba vidare med. I min fantasi har jag tänkt att det skulle kunna vara en bra sak också för sådana som går ut gymnasiet och inte vet riktigt vad man vill göra. Man kunde ha en termin till exempel vid folkhögskolan där man skulle lära sig enkla saker med hjärt- och lungräddning, brandsläckning och hur man tar bort träd som ligger över en gata osv. Det är förstås en kostnadsfråga och strukturer krävs före man vidtar praktiska åtgärder. Men det finns mycket intressant att jobba med.

Jag lyfte den här frågan i en motion tidigare under mandatperioden. Vi kanske behöver diskutera någon form av civil beredskapsutbildning på Åland, kanske inom ramen för gymnasieskolan, kanske organiserat på något annat sätt. Men också för att för att kunna säga både till våra egna medborgare och till de finska medborgare som tycker att det är orättvist att de har ett uppdrag att försvara och sköta Ålands beredskap, medan vi själva inte tar det ansvaret. Också i den debatten så vore det viktigt att vi själva skulle säga att på det här sättet kan vi på ett icke militärt civilt sätt stärka vår egen beredskap, ordna den och se till att vi kan det som vi behöver kunna om olika hemskheter drabbar oss.

Jag vill tacka för detta anförande och fokuseringen på kunskap. För jag tror att det är viktigt att vi som lever och bor här på Åland verkligen vet vad som är neutralisering och demilitarisering. För jag tror att ibland så är det lite oklart och lite dimmigt för oss. Det här borde man säkert göra från allra första början i små doser och det skulle kanske undvika att man börjar med sådana här yviga debatter om militärtjänstgöring och sådana saker som lyfts upp till oanade höjder.

Under detta seminarium om Nordirlands lösning så tyckte jag att det var inspirerande att höra de väldigt insatta människor som hade forskat kring hur utvecklingen har sett ut på Nordirland efter det här fredsfördraget. Hur de konkret kunde visa på att det som var viktigt för att freden skulle bli hållbar och långsiktig så det var att den var djupt rotad och förankrad i civilsamhället, i skolorna och i föreningarna. Det var kvinnorna och ungdomarna som var nyckeln till att det skulle hålla. Därför argumenterade flera talare för att det är viktigt att kvinnor finns med vid förhandlingsbordet när man förhandlar fram olika fredsavtal. Män kan nog förhandla fram avtalen, men för att de ska bli hållbara så måste det finnas ingredienser som ofta kvinnor för till bordet.

Det är ju så att Nordirland ju mera medveten om vad krig och konflikter kan innebära för civilsamhället. Vi har ju varit förskonade under en lång tid och levt i fred och trott att vi ska kunna ha fred hur länge som helst, vilket vi ju förstås har. Men i och med det som händer i omgivningen så har vi blivit medvetna om att det här är någonting som kan rubbas och ganska fort. Därför är det ju viktigt att man då i det skedet har beredskap. När det liksom finns ett hot med så finns det ju också en grogrund för att man vill lära sig saker.

Vi är ju så hjärtligt överens här nu. Jag kan bara ytterligare en gång poängtera hur viktigt det är, detta som vi har så mycket av på Åland; vårt föreningsliv som är den här undervegetationen. Det är Marthorna, Emmaus, fågelskyddsföreningen, idrottsföreningarna, motorklubbarna och alla sammanhang där folk jobbar ideellt tillsammans och lär känna varandra över olika gränser. Det kanske gör oss betydligt starkare än sådana formella strukturer som också är viktiga.

Talman! Jag måste ta mig friheten att nämna något som inte direkt tas upp av den självstyrelsepolitiska redogörelsen, nämligen Ålands mångåriga strävan att bli representerat via en plats i Europaparlamentet. Väl medveten om att detta är en fråga som tagits upp i den externpolitiska redogörelsen redan anser jag att frågan är av konstitutionell karaktär och därför också hör hemma i denna debatt.

Frågan är högaktuell igen. Som vicelantrådet förklarade förra veckan i sitt svar på min skriftliga fråga om Ålands folkrättsliga ställning tycks det finnas en öppning igen för denna långkörare.

Många av de ålänningar som deltog i EU-förhandlingarna under 90-talet måste nog idag vara rätt beklämda över att de inte satt som ett starkare krav att Åland skulle få en plats i Europaparlamentet, särskilt med tanke på att Åland fick andra lösningar genom Ålandsprotokollet. Åland fick däremot en av Finlands platser i EU:s regionkommitté. Kommittén konsulteras inför viktiga beslut som rör regionerna, men har ingen beslutsmakt själv.

Kanske trodde man inte att EU-parlamentet riktigt var en maktfaktor att räkna med ändå? Och till viss del var detta helt korrekt under denna tidsperiod. De starka EU-männen trodde nämligen inte på ett parlamentariskt beslutsfattande organ från första början. De tänkte att en sådan institution skulle bli en megafon för nationalism. Denna anda låg länge i luften.

Nåväl. Parlamentet kom sedermera att bli mycket mer än en ceremoniell institution som bara pysslade med uttalanden, representation, diskussioner och konferenser. Under 90-talet hade parlamentet börjat att bjuda in olika intresseorganisationer. Deltagardemokrati var trendigt. Lobbyismen frodades. Parlamentet hade också börjat få större maktbefogenheter, särskilt genom Maastrichtfördraget som trädde i kraft 1993.

Men det är framförallt 2000-talet som gett parlamentet sin starka roll i EU:s beslutsfattande. Parlamentarismen och parlamentariseringen av EU har skett i takt med ett skriande behov av att göra EU mer demokratiskt och folkstyrt, inte alls långt borta från verkligheten. Som ett led i att öka EU:s folkliga förankring har också flera länder regionaliserat sina valkretsar. Belgien, Irland, Italien och Polen har delat in sina länder i valkretsar. Tidigare gjorde också Frankrike och Storbritannien det. T.ex. den tyskspråkiga gemenskapen i Belgien har en plats i EU-parlamentet, med invånarantal på 75 000. Men det beror inte på invånarantalet, utan på dess särskilda status.

Problemet är att så inte är fallet för Åland. Den makt vi på Åland gav till EU har vi inte fått tillbaka i beslutsmakt. Det har vi vetat sedan inträdet. Men vad vi inte kunde förutse var sättet på vilket EU skulle förändras i beslutsstruktur. Demokratiseringen, viljan att föra politiken närmare folket och regionerna. Detta har Åland aldrig kommit till del. Och det är en orättvisa.

Talman! Vi känner alla till det principbeslut som den finländska regeringen Vanhanen fattade 2009 om att regeringen ska medverka till att utveckla Ålands inflytande på arbetet i EU-parlamentet och att hävda Ålands internationella särställning i fördelningen av parlamentsplatser. Detta mot bakgrund av att Lissabonfördraget skulle antas av lagtinget.

År 2020 ändrades platsfördelningen efter Brexit. Men trots att Finland nu fick en plats till gavs den inte till Åland, något som helt förståeligt betraktats som ett löftesbrott. Förra året beslöt EU-parlamentet att föreslå att valakten ska upphävas för att ersättas med en helt ny inför 2024 års val. En av orsakerna är att principen om degressiv progressivitet är bruten för åtminstone 6 medlemsländer, dvs. att systemet om fördelning har blivit orättvist på grund av befolkningsförändringar.

Landskapsregeringen har haft kontakt med Helsingfors med önskan om att Finland intar en position som går ut på att regioner med lagstiftningsbehörighet får en direkt representation i Europaparlamentet. Eftersom samförstånd inte kunde nås fördes Ålands position fram separat i förhandlingarna. I början av året antog Europaparlamentet ett beslut som innebär att antalet mandat utökas från 705 till 716. Finland får ytterligare en plats om detta också bekräftas av kommissionen och rådet. Och om så är fallet är det självklart att Åland ska erhålla denna plats.

Landskapsregeringen har inte vilat på sina lagrar i sitt påverkansarbete hittills. Heder åt landskapsregeringen! Men nu är det dags att bredda arbetet. Det är viktigt att landskapsregeringen nu sätter upp en strategi för att uppvakta relevanta finländska aktörer. Avgörande är att skapa en politisk ansvarskänsla, varför det är helt kritiskt att involvera oss i lagtinget. Vi lagtingsledamöter har förhoppningsvis goda kontakter med finländska systerpartier, parlamentariker, och vi kan använda dessa kanaler för att nå ut med rätt form av argumentation i rätt forum. Vi behöver hjälpa varandra i diplomatisk fingertoppskänsla. I detta strategiarbete behöver det också övervägas om det är dags att särskilt engagera internationella organ i frågan för att därigenom sätta tryck på Finland, ett land som vill bli ansedd som ett land som uppfyller löften som bygger vidare på folkrätten. Att ge oss representativitet i EU-parlamentet skulle vara ett viktigt steg för Finland att upprätthålla och respektera Ålands autonomi. Också av den orsaken anser jag att den åländska närvaron i Stockholm är helt relevant. Sverige har ju ett särskilt ansvar för Åland.

Vi i Hållbart Initiativ har goda kontakter med De Gröna och kommer också att ta upp frågan med det nya ledarskapet. Men det är framförallt de partier som ingår i den kommande regeringen som behöver uppvaktas. Moderat Samling har en särskilt position som kontaktskapare för regeringsbildaren Samlingspartiet. Därför är det fint att höra att partiordförande ledamot Valve vill smida när järnet är varmt, som han just sade.

Talman! Vi får inte förlora denna chans för Åland att erhålla vad vi blivit utlovade. Inte heller EU och Finland får göra det. Att ge Åland en plats i EU-parlamentet skulle visa att det finns en respekt för folkrättsligt unika regioners rätt till representation i en tid då folkrätten mals sönder av starka populistiska och sönderslitande krafter.

Jag vill hävda att en åländsk EU-parlamentariker skulle förstärka den demokratiska legitimiteten inom hela EU, något som EU och dess medlemsländer länge arbetat målinriktat med. En regionalisering av valkretsar är som sagt på inget sätt nytt. Det för EU närmare befolkningen vilket främjar en mer inkluderande och representativ demokrati inom EU.

Trots allt handlar EU om just detta, vår gemensamma strävan efter samarbete genom ett förtroendefullt engagemang för mångfald, demokrati och respekt för regionala skillnader. Det stärker tron om en gemensam, ljus framtid för alla i Europa. Tack!

Tack ledamot Holmström för ett mycket bra anförande och flera relevanta poänger. Ja, vi ansvarar och verkställer EU-lagstiftning i den här salen. Det är rimligt att det folket som vi representerar också får inflytande i Europaparlamentet.

Därtill en god jämförelse mellan Regionkommittén och Europaparlamentet. Som erfaren i det ämnet kan jag säga att enda fördelen med att sitta i Regionkommittén är att du ingår i informationsflödet. Du får liksom information om vad som händer i de olika institutionerna. Men utsikterna att påverka är inte särskilt goda. Som Europaparlamentariker däremot kan och bör man agera. Europaparlamentarikern äger frihet att lägga ändringsförslag i alla utskott i Europaparlamentet, till skillnad från till exempel vårt parlament. Det är en väsentlig skillnad som ytterligare understryker det inflytande som en Europaparlamentariker har.

Talman! Det har sagts många gånger att vi ska vara nöjda med det vi har och att vi får väldigt mycket redan genom informationsflöde, kontaktskapande och annat. Jag ser inte frågan på det sättet att vi bara ska vara nöjda, utan vi ska fortsättningsvis kämpa för att få den plats som vi rättmätigt egentligen borde ha fått för länge sedan. Och inte bara för att det öppnar nya dörrar, att man kan lägga förslag och att också utöva påverkan, utan också för att Åland har en speciell plats i det internationella samfundet som unik folkrättslig regim. Genom att få den här platsen i EU-parlamentet så skulle vi visa upp att EU står upp och att det inte bara är Finland som står upp för sådana regimer i en tid när det verkligen behövs.

Det är lätt att instämma i det. Jag vill också instämma i att vi behöver hjälpa och stötta varandra i det externa arbetet, att vi vågar utbyta erfarenheter också över partigränserna och dela med oss av tips. Det är en mycket viktig poäng som ledamot Holmström lyfte.

Som slutkläm så kan man säga att en egen valkrets i Europaparlamentsvalet vore en betydande demokratisk reform. Då är det ju inte längre en enda åländsk kandidat eller två och så ska vi ha någon slags gemensam röst-talka och kratta ihop röster till den personen. Det är ett demokratiskt val. Moderaterna kan ha sin kandidat, Liberalerna kan ha sin, Hållbart Initiativ för fram sin och Ålands folk bestämmer.

Talman! Det just den tanken som flera EU-länder faktiskt har haft när de har regionaliserat sina valkretsar. Det vill säga att man inte behöver rösta på någon däruppe utan rösta på någon som är lite närmare hemma, och att denna person också kan ha en tätare kontakt med sin valkrets under den här mandatperioden. Jag tycker att det finns skäl, just som ledamoten sade, att vi kan dela med oss av de uppfattningar som vi har fått höra från våra systerpartier, att vi diskuterar nackdelar, fördelar och olika typer av diplomatiska angreppssätt. Att vi stärker varandra och inte arbetar i silos. Det är därför jag också menar att landskapsregeringen behöver föra den här diskussionen tillsammans med oss, kanske i självstyrelsepolitiska nämnden nu när den här frågan är aktuell. För snart stänger fönstret igen och då är det för sent.

Jag håller med, det var ett mycket bra anförande. Visst är det som ledamoten Holmström sade, det är en synnerligen stor orättvisa att man inte kan respektera den enda minoritet man har i Finland, det vill säga Åland som har ett eget parlament.

Utöver det som sades så exemplet med den tyskspråkiga minoriteten i Belgien så är det ju riktigt, det är ett exempel. Det sades ju också från finsk sida att man inte kan dela ett mandat. Det var en omöjlighet. Nå, ett år senare satt folk sida vid sida från Baskien och Galizien som delar på ett mandat. Så det var inte heller något större bekymmer.

Men det allra viktigaste som Holmström sade var att vi måste börja lyfta de här frågorna och engagera oss mera internationellt. Det har jag tjatat om i 20 år så det är bra att det kommer från flera håll.

Talman! Jag tycker att Ålands Framtid ska få en erkänsla för arbetet med kontaktskapande - med internationella organ, kanske europeiska organ framförallt - som man har bedrivit länge när det gäller att lyfta Åland som ett exempel och lyfta Ålands folkrättsliga status.

När jag har varit på olika internationella möten så upplever jag att det finns ett stort intresse men en stor okunskap. Om vi kan fylla det här intresset med lite innehåll så kanske det också stimulerar ytterligare intresse och kanske också något annat som kan vara Åland till gagn. Det finns en stor potential som vi inte nyttjar idag. Jag tycker att det skulle behöva bli dags för en nivåjustering, en nivåhöjning ganska radikalt, speciellt med tanke på att det här fönstret nu är öppnat för en fråga som vi länge har väntat på.

Jag är helt enig när det gäller det. Det är ju de facto 200 miljoner människor inom Europa som tillhör en minoritet, så det finns en enorm kraft bara man börjar samordna det här lite mer. Nu är det enormt toppstyrt. Pratet om regionernas Europa och så vidare så är ganska långt tomma ord, tyvärr.

Jag vill tacka för erkännandet. Vi har ju lärt oss väldigt mycket om EFA och därför hade vi också 7-8 Europaparlamentariker här sista sommaren tack vare de kontakter vi har. Jag hoppas att det också ska gå bra för De Gröna.

Jag vill också tacka för det stödet som vi fick när det gäller representation i Sverige. Man hör att det går för andra partier att prata om hur viktigt det är, men när man ska trycka på knappen när man röstar då halkar tummen helt fel.

Talman! Låt oss se till att våra tummar inte halkar alltför mycket i den här frågan i alla fall. Jag tycker att det är viktigt att vi gemensamt diskuterar det och inte genom att bara ha en debatt här. Landskapsregeringen borde på något sätt komma med initiativ till självstyrelsepolitiska nämnden för att föra en diskussion, dela kunskap och erfarenheter, berätta öppenhjärtligt om de problem man också har och hur man gemensamt skulle kunna hitta nya lösningar på de utmaningarna. Det är sant att det bor en hel del minoriteter i Europa. Det är kanske också därför som det finns en liten rädsla samtidigt. Ger man Åland ett litet finger så kanske andra ska ta flera andra. Men det är en sådan rädsla som jag tror att vi behöver samarbeta tillsammans med de andra regionerna kring. För inte är det så att vi vill någonting illa för Europa, utan det är snarare tvärtom. Jag tror att en ökad diagonalisering skulle öka också EU:s legitimitet.

Talman! Åland har en rättmätig plats i Europaparlamentet. Det är klart och tydligt och det torde också vara givet med tanke på att vi har gett ifrån oss vår lagstiftningsmakt. Men med det sagt så kan jag konstatera att så länge som vi inte har fått vår rättmätiga plats så gäller det ju att knyta täta, täta samarbeten med partierna i Finland. Där har vi tillsammans med Centern och Moderaterna haft ett bra samarbete där vi har garanterats tjänstemannaplatser i Bryssel som kan informera oss som samarbetspartier om saker och ting. Vi har också en naturlig kontaktperson där. Jag tycker att det är oerhört viktigt att knyta de här förbunden, hålla samman Åland och se till att man har goda avtal till grund.

Tack, talman! Jag instämmer helt med ledamoten Zettermans resonemang. Jag menar att den största prioriteten är ju såklart systerpartierna i Finland. Den andra prioriteten är att skapa ett tryck gentemot Finland genom olika internationella organisationer så att Finland faktiskt också tar sitt ansvar som stadgas enligt folkrätten. Det här är någonting som vi behöver bli mycket bättre på strategiskt. Istället för att sätta upp fingret i luften och känna var det skulle finnas en möjlighet för Åland att utöva inflytande så kanske man skulle titta på det lite mer strategiskt. Var behöver vi utöva inflytande? Hur gör vi det tillsammans, inte bara regeringen och inte bara några enstaka partier som har inflytande i europeiska grupper? Om det är så att vi inte har inflytande någonstans, då behöver vi se till att vi finns där på plats och utövar inflytande där.

Talman! Jag vill understryka att det är oerhört viktigt att det här sker på ett strukturerat sätt så att alla vet vad som gäller. EU-parlamentariker Nils Torvalds besöker regelbundet Åland. Samarbetspartierna har regelbundna kontakter och det är ingenting som har kommit gratis. Nils Torvalds är förstås intresserad av Åland av sig själv. Men det finns också ett bakgrundsarbete som är gjort där. Ska vi få inflytande i EU utan egen parlamentsplats så då gäller det att jobba samlat och strukturerat.

Talman! Jag tror att det är en annan fråga som ledamoten Zetterman nu försöker komma in på. Det vill säga, hur ska vi utöva inflytande under den tiden som vi inte har inflytande, egentligen rent formellt sett? Visst är det så att vi ska samarbeta för att nå största inflytande, men det får ju inte göras på sådana sätt att man avdemokratiserar Åland, för det är ju lite det som är nackdelen med att Åland inte har en EU-parlamentsplats. Man måste ansluta sig till en kandidat för att det är det bästa för Åland, snarare än att man röstar på kandidater som man kanske också tycker att man är närmare demokratisk. Det är ju det som vi har fått tampas med här. Jag tycker att det är beklagligt att det är på det sättet och det ett ytterligare skäl för att faktiskt också ha en EU-parlamentsplats för Åland i Bryssel.

Talman! Ledamot Holmström tog upp en av de viktigaste frågorna för hela Ålands framtid, det parlamentariska underskottet i EU som vi har. En parlamentsplats skulle på det viset skapa mycket förutsättningar att få ett inflytande och insyn framförallt vad som händer i EU. Som vi har sett så utvidgar EU sitt inflytande mer och mer och tar över mer och mer saker. Det är väl det som är problemet, vi vet inte riktigt hur vi ska få den här parlamentsplatsen. Men vi tycks ju vara väldigt eniga om att det är det som fordras, så det gäller väl att vi alla jobbar för den frågan framåt.

Talman! Det stämmer det som ledamoten Salmén var inne på. EU har på senare tid visat tecken på en ökad federalism om man säger som så. Mycket ska styras till nationella planer. Åland behöver finnas med antingen som ett bihang i en finländsk plan, och inte kan bestämma så mycket även om vi har behörighet i de frågorna, eller att Åland behöver finnas med inom ramen för en finländsk plan. Det finns många andra exempel än de nationella planerna där EU-lagstiftningen förutsätter att ett land ska ha ett visst regelverk och inte flera olika regelverk. Jag tror att också en fördel med att Åland skulle finnas på plats och ha ett säte i EU-parlamentet skulle vara att kunna möjliggöra att man lyfter de här frågorna om värdet av en regionalisering av EU-lagstiftning.

Talman! Tack ledamot Holmström. Jag tror att vi är ganska eniga över behovet av det här. Det är ju liksom för att få inflytande och kanske kunna påverka uppstarten av regionaliseringen av politiken, det skulle vara väldigt viktigt. Det är väldigt svårt att bara ha ett kontor när du inte kommer innanför de där så kallade murarna som kanske hindrar att få reda på vad som händer i de inre kretsarna. Jag tackar för att ledamot Holmström tog upp den här frågan, för den är bland de viktigaste. Jag förstår att Holmström kommer att jobba för den frågan framöver, hoppas jag.

Talman! Jag kan nog i alla fall intyga att Åland alltid kommer att vara i mitt hjärta, oavsett vad jag gör och vad jag bor.

Men det låter nu som att vi i alla fall har en klar samsyn på varför det här är viktigt och också hur vi ska arbeta. Men jag upplever ändå att det finns några frågetecken kvar. Vad? Så vad ska vi egentligen göra? Det har lyfts förslag om att Åland ska vara närvarande i Stockholm. Det har lyfts förslag om att vi behöver vara mycket mer aktiva i att organisera olika typer av seminarier och diskussionsforum och så vidare. Det har lyfts förslag om att vi ska finnas med som associerad medlem i olika internationella organisationer. Jag tycker att det börjar bli dags att vi sammanstrålar alla de här förslagen i en strategi, just för att vi ska få den plats som vi faktiskt är rättmätiga.

Tack, fru talman! Tyvärr så hörde jag inte vicelantrådets presentation som säkert var bra senaste onsdag när jag var borta. Men jag tycker det lät som att meddelandet bara som sådant så blir lite hängande i luften. Det är lite brottstycken och det är lite svårt att utläsa riktigt vad landskapsregeringen vill.

Jag tänker dela in det här anförandet i två delar. I den första delen går jag genom det här meddelandet och pekar på det som jag tycker att lite hänger i luften och sen kanske försöker komma med lite råd hur man ska kunna komma vidare.

Första rubriken är Reformering av självstyrelsesystemet. Det är en ganska stor heltäckande rubrik och då kan det vara bra att påminna om den så kallade Gunnar Jansson kommittén och den så kallade residualprincipen som vi arbetade efter. Tittar man på vad som står här så räknas det i tredje stycke upp: "Bland de frågor som är öppna i riksdagen är att riksdagen kan påföra åländska kommuner uppgifter". Man säger också i det sista stycket: "Frågan om totalrevisionen har i någon mån blivit att stå tillbaka". Inte ska jag säga att det inte är riktigt sant, men det är en sanning med modifikation, för det har ju blivit tvärstopp egentligen om vi tänker på var vi stod tidigare. Man pratar också om arbetsgruppen under Bygglin, att det ska föra projektet i hamn. Det är inte heller riktigt korrekt, det är ju ändå bara de öppna delar, som man nu diskuterar med riksmyndigheterna, som den här gruppen ska jobba med. Och det har ju Bygglin också sagt, det är inte alls någon totalrevision av självstyrelsen som vi pratar om där.

När det gäller ändringen av 30 § i självstyrelselagen så tänker jag inte bry mig om alla detaljer som räknas upp på två och en halv sida, utan den ändringen beror helt och hållet på rikets inrättande av välfärdsområden, om jag kallar det så. Det har ingenting att göra med det åländska samhället och hur vi ska utveckla det här samhället, utan det är en anpassning.

I sista stycket i rubriken sägs: "I dagsläget kan konstateras att frågeställningarna fortsatt är bristfälligt reglerade eller inte alls reglerade, men diskussionen förs kontinuerligt." Vi vet alla med smittskydd och så vidare att det ligger och flyter.

Punkt 2.2. I relationerna Finland-Åland sägs att den åländska regeringen kopplas in alltför sent. Det skulle vara viktigt att man kopplas in i ett tidigt skede i de processer som är på gång. Man säger "tyvärr har detta brustit under året och situationen har till denna del försämrats".

Om man försöker hitta någon strategi i det här så kan det vara punkt 1, dvs. Ålands representation i Helsingfors. Det är bra att man försöker förstärka den.

Punkt 2. Kontakterna på tjänstemannanivå förbättras mellan ministerierna och landskapsregeringen. Det räknas hur det ska göras.

Punkt 3. Där beskrivs hur en Ålandsakademi ska göras. Jag tittar på finans- och näringsutskottet ordförande. Är det någon som har tänkt på hur det här finansieras? Ja, det är den åländska budgeten som finansierar allt i det här gemensamma åtagande som vi har. Det är inte rimligt. Man måste från finsk sida börja se hur det här är uppbyggt i Danmark. Där har man en hel stab anställd på statsministerns kansli för att förhandla med sina två autonomier. Men här är det vi som slår fast strategierna. Man har ju en så kallad Ålandsstrategi från finsk sida, men vad har man satsat på den i pengar och resurser? Jag ser att ledamoten Holmström ler. Vad har man riktigt satsat på det?

Sen kan jag väl säga att det kanske är lite fånigt när man börjar prata om musikteatern Ålandskungen och de mottagningarna. Inte kommer vi riktigt någonstans med det.

Punkt 2.3. Svenska språket. Det sägs under rubriken Allmänt: "Det finns bristande material på svenska, korta utlåtandetider". I följande stycke sägs det exakt samma sak där det räknas upp undan för undan.

Det som är intressant är att man pekar på situationer där landskapsregeringen som svenskspråkig remissinstans, troligtvis den enda, har fått betydligt kortare utlåtandetider än finskspråkiga instanser. Detta strider både mot likabehandlingsprincipen och god lagberedningssed. Det är sant, men här saknar jag; vad vill landskapsregeringen riktigt göra åt det?

Det sägs också att "språkliga brister har under senare delen av 2022 förekommit i princip i alla begäranden om utlåtanden inom området hälso- och sjukvård". Nog är det ju rätt skrämmande. Det är ganska viktiga frågor som vi diskuterar. Också här blir det hängande i luften. Jag kan inte på något sätt utläsa vad den åländska regeringen vill göra.

Punkt 2.3.2, där sägs: "Migrationsverkets ärendehanteringssystem för utlämningsärenden är enbart tillgängligt på finska. Detsamma gäller de handlingar som finns tillgängliga i systemet." Vi vet alla vad det här innebär för branscher som är beroende av utomåländsk arbetskraft för att få det att fungera. Det enda landskapsregeringen säger är att man kommer ytterligare att aktualisera den här frågan med ministeriet under våren. Med tanke på att våren har gått så kanske det finns någonting från regeringsbänkens sida. Jag tittar på er två som är här och jag har respekt och förståelse för att man inte kan greppa kollegers alla ärenden förstås.

Jag vill nämna en sak under 2.3.3, Språkrådet. Det står så här: "Landskapsregeringen konstaterar att Ålands självstyrelse i grunden är ett språkskydd för det enspråkigt svenska Åland. Finland är bundet genom internationell rätt i fråga om Ålands särställning. Därmed är frågan om hur tillgången på svenskspråkiga heltäckande bestämmelser kan tryggas inom såväl landskapets som rikets behörighetsområden av internationellt intresse."
Det är värt att notera och det här vill jag ge en eloge för. Men igen, på vilket sätt vill regeringen lyfta det här? Vad kommer man att göra? Det blir hängande i luften, men det är en bra sak.

Under demilitariseringen och neutraliseringen har det varit flera bra inlägg så jag tror jag hoppar över de två inledande grejerna som jag tänkte kommentera. Men det står så här: "Både republikens president och Finlands utrikesminister samt företrädare för Sverige har dock vid upprepade tillfällen uttryckt vikten av att Ålands demilitarisering och neutralisering respekteras och kvarstår, vilket är en ståndpunkt som landskapsregeringen delar". Och det är bra förstås. Men igen, vad vill regeringen? Och med tanke på att det här meddelandet gick fram till tiden den 30 mars så tycker jag att det hade varit intressant om den åländska regeringen skulle ha fört ett resonemang om till exempel reservistföreningen och när det gäller deltagande i militära kurser på den finska sidan och hur man ser på det i förhållande till demilitariseringen och neutraliseringen.

Vi noterar att man ofta från högsta statsledningen - och det har man gjort också den här gången på ett bra sätt -har visat att man respekterar Ålands demilitarisering, också yrkesmilitärer har sagt det. Men ett år efter att man har pensionerat sig som yrkesmilitär så då kan man helt plötsligt vara för att demilitariseringen borde avskaffas med det snaraste. Det borde göra att många kanske blir lite fundersamma över vad som riktigt händer.

En sak som tas upp är punkt 5.1, utbildning av klasslärare. Jag håller med Centerns gruppanförande av Gyrid Högman när hon sade att det är bra om man kan ha en egen utbildning. För synbarligen är det svårt att få det här att fungera, det måste ju vara många, många som har tagit kontakt med ansvarig minister och säkert med övriga ledamöter.

Jag fick så sent som i går kväll ett mail som börjar så här: "Nu börjar jag bli frustrerad på riktigt. Jag har en lärarutbildning från Uppsala. Den är godkänd på Åland. Jag har läst 90 poäng specialpedagogiska studier och fått titeln specialpedagog. Det godkändes inte på Åland. Jag försöker då bli antagen till Åbo Akademi för att få mina studier tillgodoräknade och kunna läsa till speciallärare. För på Åland är studier från Finland bäst. Jag blir inte antagen i Åbo för jag måste göra ett lämplighetsprov i Vasa som jag fick veta dagen före - jag ids inte läsa upp datumen. Jag kan inte åka till Vasa, jag är ensamstående, har inte råd och jobbar dessutom denna vecka. Vad hände med fri rörlighet? Varför är inte utbildningar likvärdiga?" Det nämns vilka personer hon har varit i kontakt med, så det ska jag inte gå in på. Men det har gått så långt att hon har sökt jobb i Sverige och tänker flytta dit inom en snar framtid. Hon skrev i morse när jag frågade om jag skulle få använda den här texten; "det får du göra bara du inte nämner namn. Jag har hamnat i moment 22. På Åland är jag värdelös på arbetsmarknaden, i Sverige har jag redan fått tre tjänster." Nog måste ni alla som sitter på makten börja ta den här frågan på största allvar. Det här håller inte längre.

Med tanke på att jag kanske uppfattas som kritisk så vill jag ge en eloge för arbetet med UNESCO deltagandet. Jag vill också önska lycka till när det gäller nationalitetsmärket på registerskyltarna. Jag hoppas att det leder till någonting. Jag är glad att man från den åländska regeringens sida verkligen går till grunden med hur man har fått det här att fungera på Gibraltar och hur man har fått det här att fungerar på Färöarna.

Jag ser att jag är lite över tiden. Jag brukar alltid vara noga att hålla tiderna. Den här gången vill jag bara avsluta lite med del två som jag ska korta ner ganska mycket.

Jag nämnde ju residualprincipen och läser man vad det riktigt betyder så kommer det från latin och betyder "finns kvar eller återstår". Allmänt används begreppet residual för det som finns kvar när något dragits bort och det är ganska intressant att notera det. Tanken var ju den så kallade Gunnar Jansson kommittén, att nu skulle juridiken bytas ut mot politiken och nu ska vi ha en ömsesidig respekt. Det har inte blivit någonting av det överhuvudtaget. Verkligheten är ju den att vi hela tiden har anpassat oss och jobbat med någonting helt annat än vad vi har velat göra från grunden. Vi har egentligen tappat alla de mål som alla partier, märk väl, gemensamt hade i de ursprungliga grupperna, alla mål som vi har gemensamt. I stället håller hela förvaltningen egentligen på att reda upp det som förövaren, det vill säga Finland har ställt till. Ingen tid, ingen kraft finns för utvecklingsarbete. Det här har jag funderat många gånger på, varför accepterar vi det här? Varför låter vi det ske?

Journalisten Michael Hancock sade en gång i en radiodebatt att Åland beter sig lite som hustrun till en misshandlande missbrukare som säger men det är ju inte alls så farligt, vi får försöka anpassa oss. Det här kan uppfattas som tillspetsat, men jag har tänkt på den där metaforen många gånger. Varför anpassar vi oss? Varför gör vi det? Varför ska självstyrelsen anpassa sig till döds? Om en kvinna skulle råka ut för någonting sådant så blir vi alla upprörda och helt berättigat. Vi ropar på vedergällning och straff.

Men igen, när det gäller Åland och självstyrelsen, då är det väldigt få som säger något. Varför det? Varför förminskar vi oss på det sättet och låter det ske?

Jag noterade att ledamoten Högman sade att vi måste höja vår synlighet och självklart är det så, och ledamoten Holmström hade ett väldigt bra anförande när det gäller det.

Det är fyra punkter som jag vill nämna. För det första, talmannen. Jag vet att man inte ska kommentera sådana som inte kan uttala sig så jag uttalar mig om ämbetet rent generellt. Talmannen måste ha en mera kraftfull direktkontakt med presidenten och med riksdagens talman. Det absolut steg ett. Det är lätt att ta del av Torvald Thusse Eriksson och hur han jobbade under 27 år. Man kan tycka att det var då och det hade inget värde. Men då hände det någonting.

Också lantrådet måste ha kontakt med statsministern. Seriösa, väl underbyggda överläggningar och sedan också informera andra parlament, till exempel Sveriges parlament och lyfta frågan också i EU och odla kontakter på det sättet som till exempel Ålands Framtid har gjort med EFA. Vi har fått EU-parlamentariker att lyfta åländska frågor tre gånger i EU-parlamentet och där önskar jag De Gröna lycka till. Jag önskar faktiskt från djupet av mitt hjärta att samtliga partier börjar söka kontakter på det internationella planet.

Avslutningsvis punkt 5. Jag noterar att Holmström var inne på övriga internationella forum. Man kan till exempel titta på Internationella domstolen i Haag, vilken är FN:s huvudorgan för juridiska bedömningar och domslut och den finns i Haga. Jag tror att lagtinget rentav gjorde ett besök där om jag inte är helt på vils, jag var inte med själv, men jag tror det skedde.

Den här domstolen löser tvister mellan stater, inte mellan individer och de kan endast döma i tvister där de har blivit ombedd av någon inblandad stat att döma. Då kan man ju lätt tycka att detta berör inte hos oss överhuvudtaget. Det är också så att endast om parterna i konflikten har samtyckt till domstolsprövning och domstolen kan alltså inte ta egna initiativ till rättegångar. Det som är vanligast förekommande i domstolen i Haag är ju gränsdragningstvister.

Men det som är intressant, och som jag hoppas att man kan diskutera i nämnden och också runt regeringsbordet, är att utöver att avdöma tvister mellan stater kan domstolen också på begäran av andra FN organ avge rådgivande yttranden om det är någonting som man borde titta på.

Sammanfattningsvis, vi måste lyfta Ålandsfrågan på ett mera internationellt plan, annars har vi inte så många år kvar att fira. Det blev 100 år och that's it. Tack!

Tack, talman! Ledamot Eriksson lyfte Migrationsverkets ärendehanteringssystem för utlänningsärenden som kallas för UMA och är enbart tillgängligt på finska. Vår polismyndighet, AMS, Ålands förläggning och de åländska kommunerna behöver ha tillgång till det här systemet. Landskapsregeringen har i olika kontakter med riksmyndigheterna uppmärksammat just problematiken kring språket i systemet. Ledamot sade just att landskapsregeringen har skickat brev våren 2022. Jag tog också upp denna fråga när jag träffade inrikesministern Krista Mikkonen vid hennes besök till Åland förra sommaren. Nu har vi fått kännedom om att det här ärendesystemet håller på att uppdateras och vi har åter skickat en skrivelse i maj angående att det behöver vara på svenska. Vår kontaktgrupp med inrikesministeriet har möte nästa vecka och kommer även då att lyfta frågan.

Jag tycker att ledamot Hambrudd är en bra och saklig minister på alla sätt så jag önskar lycka till. Men nog förstår vi ju alla vad det innebär att man helt plötsligt har ett så här pass viktigt dataprogram som man enbart kan hantera på finska. Vad innebär det riktigt för de ungdomar som vi vill få hem ifrån Sverige och komma hit och jobba? Det innebär att vi så småningom - och det sker redan på många platser inom landskapsregeringens underlydande organ - måste sitta och jobba på finska, för man klarar sig inte på annat sätt. Så det är bra att det lyfts upp.

Om ministern hinner så gärna ett par ord om klasslärarna också.

Tack ledamoten. Jag tänker bara påminna om att statsrådet antog nationalspråksstrategin 2021 där man lyfter den här problematiken.

Ledamoten tog upp klasslärarproblematiken. I sitt anförande lyfte han att den här läraren hade blivit godkänd på Åland. Men jag förstår inte riktigt då vad ledamoten syftar på? Är man godkänd på Åland så har man ju det. Vi har ett klasslärarsystem från åk 1 till åk 6. Problematiken är ju om man utbildar sig i Sverige så är man behörig från förberedande till åk 3, och sedan från åk 4 till åk 6. Men där har man ju nu gjort ett system för att kunna göra en anpassningsperiod eller att skriva ett prov. Vi har ju haft en arbetsgrupp och de som har gjort det har tyckt att det har fungerat väldigt bra.

Bara medan jag kommer ihåg det, nationalspråksstrategin, det blir ju så ofta enbart tomma ord. Det blir ju aldrig någon handling ner i den finska statsapparaten, men det är en annan femma.

Den som skrev åt mig så skrev att jag har en lärarutbildning från Uppsala. Den är godkänd på Åland och sen kom alla de problem som gjorde att den tydligen inte var fullt godkänd ändå.

Vad jag har sett i media och jag vet inte alls hur stort problemet är, men synbarligen så finns det en hel del som ramlar mellan stolarna. För bara jag, en enkel ledamot, har fått fem påstötar från olika människor så det är inte någon en persons händelse. Det här måste vi också göra någonting åt om vi ska få språkbalansen och få hem de åländska ungdomarna.

Tack, talman! Jag undrar om ledamoten Eriksson skulle kunna precisera vad han riktigt menade. Om jag uppfattade det rätt så sade han i talarstolen i Ålands lagting att Finland är en misshandlande missbrukare. Det inbegriper då regeringen, riksdagen, högsta domstolen och presidenten som utgör statsmakten i Finland. Ledamoten menade att i relation till Åland beter sig Finland som en misshandlande missbrukare. Är den typen av ordval någonting som ledamoten skulle önska att man använder när man pratar om Åland i Finlands riksdag eller i Finlands regering? Är det rätt sätt att skapa en fungerande och god relation, vilket ledamoten också har efterlyst i många sammanhang?

Nej, jag önskar att ledamoten Fellman inte lade ord i min mun. Jag hänvisade till en åländsk journalist som skrev så här: "Åland beter sig lite som hustrun till en misshandlande missbrukare, men det är väl inte så farligt. Vi får försöka anpassa oss" Och som jag sade, det här kan uppfattas som något tillspetsat, men jag tycker att metaforen är rätt talande. Det var det som jag sade.

Med all respekt så upprepade ledamoten nu precis samma ord. Han använde en metaforer som han tycker att är bra. Han beskriver Finland, som motpart till Åland eller medpart, som en misshandlande missbrukare och det som vi gör här är att underkasta oss denna misshandel och detta missbruk. Jag frågar igen hur gynnar det här språkbruket, som ledamoten nu använde, en god, fungerande och respektfull relation mellan Åland och Finland? Är det på det här sättet som ledamoten Eriksson önskar att man i Finlands riksdag pratar om Åland, med samma typ av ordval? Är det konstruktivt?

Det är ju uppenbart att när man börjar diskutera självstyrelsen och hur vi ska kunna bevara självstyrelsen och vårt svenska språk riktigt på djupet, så blir vissa människor väldigt upprörda och missförstår metaforen. Ja, sitt gärna och hånskratta, men metaforen var; ska vi anpassa oss till döds, ska självstyrelsen anpassa sig till döds? Det var det som jag sade. Den metaforen tycker jag att är ganska bra, att det är väl inte så farligt, vi får försöka vara till lags och det är ju det vi har gjort allt för länge. Det håller inte. Vi kommer ingenvart med självstyrelsen mera. Det måste ju till och med ledamoten Fellman, som är medlem i självstyrelsepolitiska nämnden, inse. Hur många gånger har vi suttit faktiskt alla - som jag har uppfattat det - gemensamt och sagt att det här håller inte mera? Vi kommer ingenstans. Vad ska vi göra?

Talman! Inledningsvis vill jag också tangera detta område. Jag tycker inte att det är fullt lämpligt att man uttalar sig på det sätt som ledamoten Eriksson gjorde mot det andra parlamentet i vårt land. Jag hörde att det var en metafor, men en metafor som också ledamoten Eriksson bekräftar att han stöder.

Till den andra delen vill jag diskutera lärarbehörigheterna. Alla åländska kommuner kan anställa lärare för åk 1-3 eller åk 4-6 om man så önskar. Ledamoten sade att han vill att det ska finnas lärare i våra skolor som inte är behöriga för att undervisa de åldersgrupper som man anställer för. Alltså hur kan det vara självstyrelsepolitik att anställa icke behöriga lärare? Vi har fantastiska skolor på Åland där vi har plockat ut det goda från Finland och Sverige. Vi har i många skolor en hög andel ansökanden till de tjänster som finns också. Men inte kan man ju med det säga att vi ska sänka (… taltiden slut).

Jag har ju den bakgrunden att jag har jobbat rätt länge med nordiska frågor och jobbat väldigt mycket i tillväxtutskottet, som jag ledde, med att vi ska ha gemensamma nordiska yrkeskvalifikationer. Och synbarligen det är mycket möjligt att åtminstone minister Hambrudd och säkert ledamoten Zetterman, det erkännandet kan jag ge, kanske kan de här frågorna bättre än jag. Men någonting är det ju som inte fungerar om du inte kan komma tillbaka efter en utbildning i Sverige och börja jobba direkt.

Talman! Men det kan man ju, bara det att man måste fördjupa sina kunskaper inom det som du inte har formell behörighet kring. Det är ju ändå - det måste ju också ledamoten för sin del erkänna - en sak att jobba med mindre barn och den pedagogiken och äldre barn och den pedagogiken. Lärarutbildningen i Sverige är ju också kortare än vad den är i Finland och behörigheterna är snävare. Det som ledamoten säger är att vi ska ha mindre kunnande bland lärarna av självstyrelsepolitiska skäl, istället för att se till att vi till skolan rekryterar personal med hög kompetens. Det garanterar långsiktig tillväxt och ett starkt samhälle med ett högt kunnande. Det är liksom en problematisk målbild som ledamoten målade upp.

Man kan ju alltid måla bilder hur man vill förstås i en debatt. Det är självklart att jag inte vill att den åländska lärarkåren på något sätt ska ha ett lägre kunnande. Det tror jag att vi alla är överens om. Men det är någonting som är fel om åländska ungdomar som utbildar sig i Sverige inte kan komma hem. Jag kan förstå om man på ett enkelt sätt kan bli kompetent. Men jag har ju förstått att man inte ens fått ordinarie tjänst, med risk för att jag har förstått det fel, och att man har lägre lön och den ena nackdelen efter den andra. Det här måste man göra någonting åt. Vi är ju trots allt medlem i Nordiska rådet och där har ju alla länder, inklusive de tre självstyrande länderna, varit överens om att vi ska ha gemensamma nordiska yrkeskvalifikationer.

Talman! Också jag vill ta avstånd från det här språkbruket. Man kan säga saker på olika sätt.

Jag vill kommentera det som ledamoten Eriksson nämnde vad gäller ICJ, den Internationella domstolen. Jag har ett intresse i frågan. Det som är problematiskt är ju att den institutionen inte har några parter och därmed inte heller delegater. Det man egentligen hänförs till är ju olika typer av seminarieverksamheter som domstolen kan komma och organisera, vilket händer väldigt sällan. Eller så bjuder man in olika domare till olika evenemang som faktiskt skedde här under hundra årsfirandet och som också ska ges erkänsla för. Det är väldigt viktigt att man knyter kontakter med sådana aktörer. Det som sedan ledamoten Eriksson pratade om vad gäller rådgivande yttranden, de kan ju komma på basen av att vissa länder anmäler ett intresse om att ett rådgivande yttrande skulle ges. Vad skulle det vara för typ av frågor menar ledamot Eriksson?

Framförallt det åländska nationsbygge och grunden till det, hur vi ska kunna bevara vårt språk, våra sedvänjor och vårt svenska språket. Det är de frågorna som jag skulle vilja ha upp. Det som ändå är intressant är ju att man har ju inbjudna domare upp till 15, har jag förstått, från olika länder och de kan ju de facto ta ett beslut även om det är ett rådgivande beslut. Men jag har förstått det så att om ett land accepterar det här, jo, vi går till Internationella domstolen i Haag så förbinder man sig också att följa det, om vi nu kallar det domslutet eller beslutet.

Talman! Det stämmer att ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen är ett väldigt tungt vapen, artilleri eller ett tungt instrument för olika typer av lagstiftningsförändringar internt, alltså nationellt men också bilateralt och transnationellt.

Eftersom Ålandslösningen är någonting som finns inom sedvanerätten så vore det intressant att också pröva den möjligheten att fråga, att få något land att fråga Internationella domstolen om hur de ser på de olika elementen från 1921 och deras relevans idag. Är det så att självstyrelsen och autonomin faktiskt ska ges en rätt att till exempel utöva klagan i ett internationellt forum? Den frågan tror jag att det skulle finnas ett intresse för att också domstolen skulle utreda.

Så kan det vara med olika ord när det gäller den här biten, får jag väl tillägga och inte helheten i mitt tal, så tyckte vi ganska ganska lika. Jag räknade upp fem punkter som jag tror att är viktiga för att vi ska lyfta den åländska autonomin på ett internationellt plan.

Och visst, Nationernas Förbunds beslut var kanske det enda som de tog, så det är ändå intressant om man kunde följa upp det. Jag skulle önska att vi skulle ha tjänstemän i den åländska förvaltningen - de har absolut kompetensen och kunskapen - som skulle ha tid att kunna jobba med sådana här frågor. I stället för att de hela tiden ska hålla på att anpassa vårt bräckliga självstyrelsesystem till alla välfärdsreformer som man gör på rikssidan. Det gör ju liksom att den här typen av utveckling avstannar helt och hållet, tyvärr.

Talman! Bästa lagting och åhörare. Vad blir bokslutet för landskapsregeringens skattegränsarbete? Att döma av det som står i det ärende som vi nu hanterar så kan man läsa rätt mycket historik. I det sista stycket på sidan 17 står det att man ska analysera. I sista meningen i samma stycke står att man ska fortsätta att analysera. Inte så där jättemycket verkstad! Om tunneln var den stora valfrågan och kommunindelningen var den stora valfrågan förra valet så må inte kanske skattegränsfrågan vara det kommande valets stora fråga.

Vi vet att landskapsregeringen har upphandlat spetskompetens när det gäller skattejuridik för 400 000. Nu vet jag inte om allt ska gå åt till skattegränsarbetet, men en ansenlig mängd säkert. Och då undrar jag, vilka juridiska frågor är det som landskapsregeringen önskar svar på eller få utredda när det gäller skattegränsproblematiken?

Det som har hänt är att Ålands näringsliv idag har en så kallad skattegränsrådgivare som landskapsregeringen bekostar. Det är ju en nödlösning. Det är ju ingenting som förhoppningsvis behöver bli över tid. Vi vet att landskapsregeringen försöker och kanske har lyckats få en form av kontaktgrupp via finansministeriet. Det är ju positivt.

Vi vet också att landskapsregeringen jobbar hårt i det kommande finska regeringsprogrammet på att skattegränsfrågan ska belysas. Detta får finansminister Höglund väldigt gärna bekräfta och gå närmare in på.

Jag hade trott och hoppats när jag slog upp den här självstyrelsepolitiska redogörelsen att skattegränsen ändå skulle ha tagit mera tydliga steg framåt, att det hade funnits en tydlig taktik och en tydlig tydlig karta hur man ska gå vidare. För det känns lite som att man tittar bakåt än framåt när man läser texten.

Sedan skulle jag också vilja lyfta upp en sak som inte nämns i redogörelsen. Det går under rubriken Idrott. För i februari så gjorde Ålands Idrott någonting väldigt, väldigt starkt, tydligt och bra. Tillsammans med nordiska kollegor kom man med ett uttalande där man avser att den internationella idrotten inte ska öppnas upp för ryska och belarusiska deltagare. Det var de nordiska olympiska kommittéerna, paralympiska kommittéerna och det nationella Riksidrottsförbundet som kom med ett gemensamt uttalande där Ålands Idrott var en undertecknare. De anser att idrottare från dessa två länder, Ryssland och Belarus, inte ska få vara med på grund av anfallskriget mot Ukraina. Någon dag senare tyvärr, meddelade Internationella olympiska kommittén IOK, att det kan vara möjligt att Ryssland och Belarus får delta i OS i Paris 2024. Det kom snabbt negativ kritik. Det kom också ringar på vattnet ganska snabbt där vissa förbund öppnade upp för ryskt och belarusiskt deltagande i olika mästerskap. Det här är väldigt olyckligt.

Men jag tycker att Ålands Idrott ska ha en eloge. Det var Ålands styrelseordförande Anders Ingves som var undertecknare på det gemensamma nordiska idrottsuttalandet. Det bevisar att idrotten är en viktig brobyggare till fred, men att idrotten också har en värdegrund som står emot den gamla devisen att idrott och politik inte hör ihop. För det stämmer ju inte längre. Och som sagt, jag kan tycka att detta borde ha lyfts upp i meddelandet. Men vi kan vara nöjda här i salen i dag för att vi ändå har en åländsk idrott som står upp och tar sitt ansvar.

Sedan när det gäller klimat och miljö så står det ju en del kring det nya utsläppshandelssystem för vägtrafik och byggnader som ju är en del av Fit for 55. Tiden går fort. Här har vi från liberalt håll hela perioden önskat få en helhetsbild över hur det påverkar Åland, både när det gäller piskor och morötter. Det här arbetet går ju fortare och fortare och det är ju bra på sitt sätt.

Den åländska behörigheten när det gäller vägtrafik och byggnader är områden som är åländska varför det nya utsläppsandelssystemet för vägtrafik och byggnader även kommer att lagstiftas om och implementeras lokalt på Åland. Kravet på handel och köp av utsläppsrätter kommer att rikta in sig på skatteskyldiga bränsledistributörer som handlar med bränsle för transport av fordon och för uppvärmning av byggnader. Detta kommer att innebära kostnadsökningar för bränsle. Det kommer sålunda att fördyra transporter, vilket i sig kommer fördyra priserna till konsument. Detsamma gäller hyror och driftskostnader för hushåll och industrier men samtidigt, påskynda omställningen, vilket givetvis är det viktiga och ett måste. Sett till hela Fit for 55 och dess lagkrav, möjligheter, utmaningar, piskor och morötter är det synnerligen viktigt att det politiska Åland är med på tåget mangrant. Även sett till att förändringarna, omställningen, åtminstone initialt kommer medföra fördyringar för såväl ålänning som företag. Därför skulle det vara viktigt att landskapsregeringen, innan denna mandatperiod är till ända, håller en form av information, utbildning för lagtinget hur det samlade arbetet kring Fit for 55 ser ut. Det skulle vara viktigt.

Herr talman! Avslutningsvis några korta instick. Klasslärare, ledamot Högman, nej, vi tycker inte att vi ska ha en klasslärarutbildning på Åland. Sett till vår offentliga ekonomi så är det ingen bra lösning. Sett till vår totala arbetsmarknad är det heller ingen bra lösning. Jag tycker att det är ganska bra som det är. Men vi kan säkert utvidga samarbetena och förenkla för våra studeranden ännu mer.

Sedan när det gäller registerskyltar så är väl det kanske mer en symbolfråga. Där får vi hoppas att det blir klarerat på ett sätt som inte krånglar till det för våra bilhandlare. Det ska inte behöva vara en ökad byråkrati och administration för att få dessa nya åländska registerskyltar på plats.

En sak som kanske inte riktigt når upp och klarar tröskeln men ändå, SVT Play, hur gick det med det? Det är något som berör rätt mycket. Nu är inte vicelantrådet som har det ansvarsområdet här. Men det skulle vara intressant att veta statusen kring det. Det är ju ändå en fråga som många säkert irriterar sig runt om på Åland varje dag när man försöker se saker via SVT. Ja, det var det. Tack!

Jag tycker att det var bra att ledamoten Holmberg tog upp sjöfarten och utsläppshandelssystem. Jag hade det mig själv men jag så att det började fara iväg allt för långt redan. Vi ser ju konsekvenserna av det, bland annat försäljningen av Rosella, vad det har medfört och vad det kommer att medföra för vår turism. Det som jag fäste mig vid var när Holmberg sade att alla måste jobba med att förklara vad det här handlar om. Det är precis det vi gjorde när vi hade hit EU-parlamentariker och träffade ledningen för Viking Line. Det är inte så lätt att få EU-parlamentariker från Frankrike och Spanien att förstå hur det är med isklassade färjor och hur det kan se ut när man har flera meter is framför sig. Det är viktigt att vi alla jobbar med det här, också ledamoten Holmberg, för att få dem att förstå vad konsekvenserna blir. Vi kommer att få oerhört mycket dyrare transporter till Åland om inte den här sista undantagsmöjligheten faller på plats.

Tack, talman! Det stämmer mycket väl det som ledamot Eriksson sade. Det är ju den ena sidan, att idka någon form av politiskt lobbyarbete mot Bryssel, mot Europaparlamentariker. Men det som är vårt ansvar här och som vi i oppositionen upplever, i alla fall från Liberalernas håll, så är att det är svårt att få helhetsgreppet vad som gäller lokalt. Vi ser ju rätt ofta en lagstiftning som går i riktning mot Fit for 55, hela miljö- och klimatomställningen och det är ju bra. Men vi upplever också att landskapsregeringen inte alla gånger har helhetsgreppet och det skulle man behöva ha. Jag tror att det skulle vara ett bra tillfälle någon gång inför nästa val att landskapsregeringen också gör ett avstamp och förklarar var landet ligger i den frågan. För det handlar om morötter och det handlar om piskor, men det handlar om mycket pengar som kan komma Åland till godo om vi agerar rätt.

Jag kan hålla med om det, men nu ska vi inte stå och debattera en utomstående part. Men vi hade ju gärna sett att den åländska regeringen hade varit med och förklarat hur det här drabbar det åländska samhället. Men det lyckades vi inte få på plats för det var helt enkelt inte möjligt.

Man säger ändå här i sista meningen: "Landskapsregeringen anser mot bakgrund av Ålandsdelegationens utlåtande att frågan om att tillämpa undantaget är en gemensam fråga där riket och landskapet måste komma överens, varför regeringen håller en tät kontakt med berörda ministerier i frågan." Ser man på behörigheten så är den också här delad, vilket är väldigt ödesdigert på många områden. Men det är bra att man är på och att man driver det tillsammans med finska myndigheter.

Tack, talman! Vi ser också vikten av att ha goda relationer, god kommunikation och att ha mobilnummer till rätt personer etcetera. För vilket ärende vi än talar om idag så handlar det om att ha goda relationer till Helsingfors men också till Bryssel. Jag håller med om det mesta som har sagts här under eftermiddag när det gäller våra internationella relationer. Men vi behöver alltid säkerställa så att vi i en situation där vi vill ha någonting, vi behöver någonting så då kan vi också höra av oss när vi har positiva saker så att det inte bara handlar om problem. Här tror jag att vi kan bli bättre. När det gäller relationsbyggandet överlag så finns det ett arbete att göra.

Tack, talman! Jag håller helt med ledamot Holmberg när det gäller skattegränsproblematiken. Den är väldigt många företagare och andra idag. Där borde man hitta en lösning som åtminstone är betydligt bättre än den nuvarande.

Tack, talman! Tack ledamot Häggblom. Jag tror att vi alla kan skriva under det. Samtidigt så gäller det ju också att konstatera att vi har en väldig nytta av skattegränsen i dag. Så när vi gör politiska ställningstaganden så behöver vi beakta att vi ska vara nöjda med det vi har, men att vi också behöver kunna påvisa den problematik som finns. Vi får ju hoppas att det skattegränsjuridiska arbetet som ska till nu kommer att lösa upp saker och ting. Jag tror också att vår åländska sjöfarts betydelse, som kom fram tydligt under pandemin, också visar på att vi har en stor roll att spela för hela den finska exporten och importen. Det här är nog ett arbete som behöver ske. Ett fönster öppnas nu med en ny finsk regering, så det gäller att Åland är med i den båten.

Ja, jag håller med ledamot Holmberg. Man ska inte ta bort skattegränsen, det menade jag inte. Man borde förenkla och underlätta för företagen och alla som nyttjar den, att det skulle bli lite lättare system att hantera.

Tack, talman! Givetvis. Mycket av det handlar ju inte om vår egen behörighet, utan det handlar om att vi har någon form av kommunikation, relation och kunskap där vi verkligen kan påvisa problemen och få en förståelse för problematiken. Precis som jag sade i förra replikskiftet så här har vi ju en fördel när vi också har en sjöfart som har visat sig väldigt, väldigt betydelsefull, inte minst i samband med kriser men också till vardags. Vår sjöfart är ju en del av den finska exportframgången.

Jag ser fram emot minister Höglunds anförande. Jag hoppas att han lite mera i detalj kan beskriva vad som är på gång när gäller skattegränsarbetet. För det som står här i redogörelsen kändes mera tillbakablickande än framåt.

Ledamot Högman tycker fortfarande att vi ska ha en klasslärarutbildning oberoende av ledamot Holmbergs rädsla för kostnader. Det är ju så att självstyrelsen har behörighet för undervisningen. Vad behövs för undervisningen? Jo, lärare. Nu tycker jag ju förstås att vi har en bra sits som vi har det och jag tror inte heller att vi kan ha en sådan utbildning som tillförsäkrar alla skolor lärare. Det tror jag absolut inte. Det är viktigt att vi får en blandning av lärare som kommer österifrån och västerifrån. Men det oaktat så rent principiellt så tycker jag att har man självstyrelse och självbestämmande över undervisningen så ska man ha egen utbildning.

Tack, talman! Ledamot Högman, givetvis har jag full respekt för ledamotens åsikt i frågan, men ändå kan jag inte hålla med. Det är klart att den ekonomiska biten är en del av de orsakerna, men sen kan jag ju också säga att det finns en stor fördel att det kommer nya impulser. Det behöver inte vara ålänningar som har studerat utanför Åland till klasslärare, utan det kan vara andra som väljer att flytta till Åland, vilket som. Så det är bra att det finns nya impulser från andra utbildningssäten, andra länder etc. Och det är väl en jackpot för en skola att kunna ha lärare från så många olika utbildningssäten som möjligt. Enligt mig ger det ändå maximal utdelning när det gäller att få olika erfarenheter samlade under ett och samma tak.

Sen när det gäller utbildningar, ska vi också ha en egen juristutbildning? Det är ju väldigt bra att ha jurister som kan Ålands självstyrelse, så en sådan lista tar ju aldrig slut.

Nej, listan tar aldrig slut, det är väl så. Det som jag sade om inputen utifrån, där är vi helt överens. Det behövs information och tankar från större lärosäten än vad vi kan bidra med. Men det oaktat så behöver vi ha en egen utbildning där vi bestämmer vad som ska gälla. Det gör vi inte nu.

Tack, talman! Jag tror att de allra flesta, jag säger alla faktiskt, som väljer att studera ändå har en form av intellekt och intelligens som gör att de också är mottagliga för annat än det som de just råkar få till livs under sina studier. Vi ser ju det som den här landskapsregeringen har infört, Ålandsprovet, Ålands behörigheten, där erfarna rektorer ska skriva någon form av Ålandsprov på ett byråkratiskt och faktiskt ganska dyrt sätt för att bevisa sina kunskaper kring Åland. Jag tycker vi krånglar till det väldigt mycket. Låt oss inte också krångla till att vi ska ha en egen klasslärarutbildning, för det är risk att vi gör den mycket mer byråkratisk än den man får när man studerar öster eller väster om Åland.

Talman! Inledningsvis en kommentar kring klasslärarna som på något sätt har seglat upp i dagens debatt. Svenska lärare eller ålänningar som har studerat i Sverige eller vem som helst som har tagit sin examen i Sverige ska givetvis vara välkommen till den åländska arbetsmarknaden. Samtidigt så måste man också inse att den finska lärarexamen för grundskolan har 300 studiepoäng medan utbildningarna åk 1-3 och åk 4-6 i Sverige bara har 240 poäng. Det är ett helt års studier mer som man gör som finsk klasslärare, ämneslärare, mot det motsatta i Sverige. Under principen att ansvar och utbildning ska löna sig så torde det ju också gälla lärarna själva.

Här finns ju system för att kunna bli behörig, men man kan ju inte påstå att man har samma kvalifikationer och samma kunnande när den ena gruppen har studerat ett helt år längre på universitet och högskola än vad den andra gruppen har gjort. Det tycker jag att är viktigt att komma ihåg.

Talman! Jag tänkte prata om digitaliseringen, förvånansvärt, och de frågor som berör självstyrelsepolitiken, framförallt språkfrågan. Min och Liberalernas uppfattning är att man borde givetvis gå in i samarbeten med Finland. Ur nordiskt perspektiv sett så är väl Finland den längst hunna nationen när det gäller djupa infrastrukturfrågor som till exempel X-Road som infördes först i Estland där man har kommit absolut längst.

Det är ganska synligt när man går in och tittar t.ex. på hur det finska deklarationssystemet är uppbyggt kontra det svenska, då ser man att Finland har kommit betydligt längre. Vi har ju givetvis som ålänningar samröre med de finska myndigheterna och de åländska, så här borde det vara ett tydligt samarbete.

Språket ska ju komma med så tidigt som möjligt förstås och därför vore det ju bra om Åland hade kunnat göra ett slutligt ställningstagande. Jag hoppas att man i behandlingen av redogörelsen också kan höra digitaliseringsministern. I det digitaliseringsmeddelandet som vi fick i oktober i fjol så står det uttryckligen så här: "För att säkerställa en långsiktig digital satsning, som sträcker sig över flera mandatperioder, avser landskapsregeringen under 2022 att tillsätta en parlamentarisk kommitté för Ålands fortsatta digitalisering. Kommittén ska arbeta för att främja en långsiktighet rörande Ålands digitaliseringsarbete. Kommittén ska ta ställning i de övergripande politiska frågorna gällande digitalisering, till exempel rörande vilka konsekvenser en fortsatt uppkoppling till rikets digitala system kan ha för självstyrelsen och Ålands enspråkiga status, samt frågor rörande långsiktig finansiering gällande digital utveckling. Ytterligare kan kommittén fungera som en politisk referensgrupp till arbetsgrupperna som arbetar med olika utvecklingsprojekt rörande digitalisering."

Det skulle ha varit mycket bra, bästa kollegor, ifall den här kommittén hade funnits, dels för de stora övergripande självstyrelsepolitiska frågorna men också förstås för de praktiska frågorna.

Vi såg nu i senaste tilläggsbudgeten en stor oenighet och också förvirring gällande digitaliseringen. Vem ska göra vad och vart är vi på väg? Så den här kommittén borde givetvis ha varit tillsatt och avlämnat sin slutrapport förstås före dessa pengar upptogs i tilläggsbudgeten, och också för att den här landskapsregeringen ska kunna fatta goda beslut kring frågan om digitala system och kopplingen mellan Åland och Finland.

Det skulle ha varit det som också finansutskottet har begärt i omgångar, att man ska ha någon form av ramverk som man tar ställning till och andra frågor skulle ha varit lösta. I alla fall hade det funnits en politisk viljeyttring.

När det gäller hela informationssäkerhetsbiten, de datalager som vi brukar prata om och hur man kan hämta ut och in information på ett ganska friktionsfritt sätt för att kunna ha ett kunskaps- och datadrivet samhälle och också göra smartare samhällsservice till medborgarna, så behöver vi ha en organisation som kan handha det här. Det behövs troligtvis också lagstiftning gällande det. Även gränsdragningen mellan vad finska staten ska göra och vad Ålands landskapsregering ska göra i de här sammanhangen behöver komma till.

Kommunikationsministeriet har nu tillsatt en arbetsgrupp för implementeringen av NIS2, en arbetsgrupp som jag vet att landskapsregeringen följer. I den bästa av världar så skulle man ha varit en part i den här frågan.

Digitalisering är, vare sig man tycker om det eller inte, en fråga som vi politiker måste behärska, diskutera och ta på allvar. Det räcker inte att säga att någon annan ska sköta det, jag är inte särskilt intresserad. Det här är en fråga som kommer att vara precis lika viktig som grundskolelagstiftningen, äldreomsorg eller för all del skärgårdstrafikens turlistor. Vi måste börja prata om de frågorna. Vi måste börja bryta idéer kring de här frågorna för att därigenom lära oss mera.

Vi måste också få en grundläggande förståelse för vad IT-säkerhet innebär. Vad innebär datalager? Vad innebär kommunikationsutbyten? Vad ställer det för krav på oss som arbetar här? Hur hanterar vi som lagtingsledamöter vår egen cybersäkerhet? Vart har vi våra mejl vidarebefordrade, till vilka enheter som har vilken säkerhet då? Alltså, vi har väldigt, väldigt mycket att fördjupa oss i.

Man brukar prata om lagtingets trovärdighet i olika frågor. Klarar inte vi av att ha en mer fördjupad diskussion i de här frågorna så kommer det nog också att vara svårt att trovärdigt skapa samhällsservice och samhällstjänster i framtiden. Tack, talman!

Jag vet att ledamoten Zetterman har framfört det förut och hon framförde det nu också. När det gäller digitalisering så är vi för små för att bygga egna system och vi bör göra det i samarbete med Finland. När det gäller det första så har jag respekt och förståelse för det. Det är klart att det blir enormt kostsamt för en liten befolkning. Men kan ledamoten Zetterman tänka sig, har man funderat på möjligheten att samarbeta med Sverige? Jag är förstås ute efter vårt eget språk. För problemet är, oavsett om det är socialförsäkringar, näringspolitik, utbildning eller vad vi pratar om, att det finns enbart på finska språket i väldigt, väldigt många fall. Migrationsverkets tjänster nämns som ett exempel i den här rapporten bland annat. Det var bara en sak som jag var lite fundersam på.

Talman! Det är just därför som jag sade att den här kommittén redan borde ha varit tillsatt och redan ha fattat sitt beslut. Att få de här systemet att prata fler språk är givetvis någonting som tar tid att få in. Därför borde man redan ha fattat inriktningsbesluten. Det är givetvis så att gränssnittet ut gentemot medborgarna behöver vara på svenska, och det är jag i ärlighetens namn inte särskilt oroad över. Det är en ganska enkel teknisk sak att översätta gränssnittet ut mot medborgarna. Det är ju snarare innan man kommer ner djupare och där det finns tillämpningsanvisningar och annat för dem som jobbar som handläggare eller på annan myndighetsutövning.

Men själva digitaliseringen handlar ju om att förverkliga en dörr in, att man sömlöst ska kunna hantera sina ärenden. Att då inte vara kopplad gentemot finska system blir ju ganska dumt. Om vi tänker t.ex. att adressuppgifter automatiskt ska falla ut till alla myndigheter, att man bara för in sina adressuppgifter på ett ställe, så då blir ju de svenska systemen utanför.

Jag tjatar på med mitt svenska språk. Jag tycker ändå att det är så pass viktigt.

Jag håller med om det, gränssnitt ut mot användarna är väldigt sällan något problem. Men egentligen alla finska system - om vi pratar om socialförsäkring eller om vi pratar om banker som är verksamma på Åland - så är på finska. Det innebär ju i så fall att alla de ungdomar som har högskoleutbildats i Sverige så blir ju offside. Det betyder att vi sakta men säkert byter ut vår befolkning. Det är ju någonting som alltid, och ännu mer nu efter digitaliseringen, bekymrar Ålands Framtid.

Som exempel så när jag var ansvarig för jordbruksfrågor så var mina tjänstemän tvungna att börja kommunicera på finska. Då fick vi till stånd en lösning med den svenska jordbruksministern Annika Åhnberg och den finska Kalevi Hemilä, att det var okej att vi tog materialet via Sverige direkt ifrån EU. Jag tror att man bör titta på det svenska kortet eller jag är helt övertygad.

Givetvis så ska vi värna det svenska språket, givetvis måste vi kräva att det går att arbeta också i digitala system i framtiden. Men ska du få till någon digital effektiveringsnytta och ska du få till ett system som gagnar medborgarna, för självstyrelsen finns ju inte till för självstyrelsen skull, eller hur? Den finns till för oss som lever, bor och verkar här. Ska vi kunna få ett sådant samhälle med mer digitalisering där vi får ut effektiva tjänster som var och en kan känna oss nöjda och trygga med, så då behöver vi oavsett ha de kopplingarna till de finska systemen även om vi skulle plocka på svenska applikationer, vilket ju inte heller är ett bekymmer.

Det är därför som jag sade att det här beslut redan borde ha varit fattat för länge sedan. Man borde tidigt ha meddelat att vi vill vara med och att vi utgår från att det svenska språket försäkras. Här kunde man samarbeta med organisationer som svenska Folktinget, som aktivt arbetar med frågan, och andra medborgarrörelser förstås.

Tack, talman! Tack ledamoten för en väldigt viktig synpunkt eftersom Åland ligger efter i digitala system. En sak i min ministerportfölj gäller arkivet. Jag har verkligen fått sätta mig in i den här frågan om hur viktigt de här underliggande gränssnitten är när man köper och bygger upp system eftersom vi har en egen behörighet just kring arkivfrågan. Det handlar om vi ska gå in i finska system så att gränssnittet är underifrån så att Åland fortfarande äger själva informationsmaterialet, den dagen vi har mellanarkiv och den dagen vi har ett slutarkiv Dit är en lång väg ännu att komma.

Talman! Alla typer av datalager behöver ju ha väldigt tydliga avgränsningar med lagstöd vem som äger informationen som ligger i det datalagret. Det här är ju någonting som man borde jobba aktivt med. Det här är ju både en teknisk fråga att bygga upp de här datalagren och framförallt att underhålla dem, men också en juridisk fråga för att säkerställa ägandet och att alla användare inte smittar varandra ifall man har svag informationssäkerhet eller annat. Men det är ändå grunden för att kunna bygga den samhällsservice som människor vill ha idag. Alltså, det är fint på Åland att man kan knacka på dörren till vilken tjänsteman som helst. Men pratar man med yngre generationer som flyttar hit så tycker man inte att det är särskilt roligt att du måste gå in på ett kontor under arbetstid.

Tack, talman! Jag har fått information om att utbildningsbyrån ingår i ett nordiskt baltiskt flerårigt projekt just kring att vi har system som pratar med varandra också i de nordiska länderna. Då utgår jag ju naturligtvis också från att man även tänker på det inom EU. Att vi får någon sorts gemensamt grundsystem så att informationen kan flytta och enkelt fara mellan länder. Det är ju oerhört viktigt för våra studeranden till exempel med Koski-lagstiftningen. Om man studerar utomlands så går man in i registret och tittar om den studerande är behörig och just idag är där en svart fläck och så ska vi inte ha det. Vi måste säkra servicen för våra åländska medborgare.

Talman! I en datadriven framtid - vi kan väl inte riktigt konstatera att vi är där nu - så kan man ju dra stor effektiv nytta av många olika system. Jag vet från mitt tidigare värv att man efterfrågade från många myndigheters sida att man skulle ha ett gemensamt EU-register för bilar just för att kunna motverka organiserad brottslighet och bilstölder och kunna spåra dem. Så det finns en stor nytta. Jag tycker att man behöver tänka på den här frågan när man är rädd för datautbyte. Man kan antingen göra som man gör i Kina eller så kan man göra som i Estland. Man kan antingen använda det för att övervaka människorna obegränsat eller så kan man använda det för att stöda människorna i deras vardag. Låt oss göra det senare.

Bästa talman! Bästa lagting. Vicelantrådet bad mig informera om skattegränsarbetet. Det gör jag väldigt gärna.
Jag ska inte fördjupa mig så mycket i det som har varit. Jag kommer kort att nämna det som ni känner till.

Mycket resurser har lagts på skattgränsen för att minimera det merarbete som skattegränsen medför och har medfört sen den uppstod för många år sen.

Ett antal stora framsteg har gjorts. Där kan nämnas ett deklarationstiden förlängdes upp till 61 dagar. Tvåstegsförfarandet samt möjligheten att använda så kallad periodisk deklarationen kvarstår. Det var hot om att det skulle trilla bort. Lyckligtvis blev det kvar efter starka önskemål från Åland.

Ålands Näringsliv, finansierat av landskapet, har i dagarna anställt en erfaren skattegränsrådgivare, dit kan både företag och privatpersoner vända sig och få hjälp.

Jag har vissa kontakter med företag i näringslivet. Det visar sig att vissa av företagen säger att de hanterar det här bra. De har gått kurser, de följer med och de har lärt sig system. Tack vare periodskattedeklarationen så fungerar det ännu bättre, det är ett merarbete men det fungerar, medan andra inte har så jättebra koll, om jag uttrycker mig så. De som inte riktigt har koll, som kanske inte riktigt förstår hela den här kedjan, så uppmanar jag att vända sig till Ålands Näringsliv. Där får man hjälp med hur man lägger upp rutiner för att göra skattegränshanteringen på ett optimalt och rätt sätt.

Kontaktgruppen fick vi äntligen till stånd mellan vår finansavdelning och finansministeriet. Den är inte tillsatt ännu, om den inte har blivit tillsatt precis nu de senaste dagarna, men det är väldigt nära på gång. Den här kontaktgruppen kan tillsätta undergrupper för speciella frågor som berör skattegränsen, fastighetsbeskattningen eller vad än det må vara. Det är också på gång.

Arbetet i de grupper som har funnits länge så fortsätter. Vi har kundsamarbetsgruppen. Vi har kvartalsmöten med dem i finansministeriet och interna grupper och allt det rullar på som tidigare.

Det som också är värt att nämna är förstås regeringsprogrammet i riket. Vi hoppas på en tydlig skrivning runt skattegränsproblematiken, för det är ju som sagt en fråga som inte bara rör Åland utan det rör också Finland. Det är en viktig fråga för hela landet.

I årets budget finns en skrivning. "Landskapsregeringen avser att stärka den juridiska argumentationen kring skattegränsfrågan genom att upphandla nödvändiga externa kompetenser”. Denna upphandling, ett ramavtal på 400 000 euro är gjord och avtal tecknas inom kort. Syftet med ramavtalet är att kunna avropa t.ex. rättsutredningar inom nationell- som EU-rätt, upprättande av lagförslag inom det aktuella rättsområdet som stöder landskapsregeringen i arbetet med skatteundantaget.

Ramavtalet är inte endast dedikerat för skattegränsen, men det är ju om den som det kommer att handlar om i första hand. Sen om det dyker upp några andra skattefrågor där man behöver extern kompetens och det finns med där så må man ju förstås använda sig av det. Men i första hand gäller det då för skatteundantaget.

Nu kommer jag lite in på framtiden och vad som är på väg att hända här. EU:s tullkodex kommer ännu en gång att öppnas. Enligt det pressmeddelande vi erhållit pratar man om att förenkla krångliga tullförfaranden. Det gillar vi. En ny EU-tullbyrå kommer att ansvara för EU:s tulldatacentral. AI kommer att användas för analys och övervakning. Det är ju modernt värre, som ni märker. Vad detta innebär för Åland är för tidigt att säga i nuläget. Finansavdelningen analyserar materialet som kommit in och har inbokade möten nu i juni med finansministeriet, så då klarnar det undan för undan. Det är sannolikt att finansministeriet skickar en U-skrivelse till Åland, då kan behov av samrådsmöte med finans- och näringsutskottet behöva hållas med kort varsel. Ni som sitter med i finans- och näringsutskottet får ha beredskap. Kommer denna EU-skrivelse så förmodar jag att vi bara har någon enstaka dag på oss att skicka in vårt ställningstagande. Det är väldigt viktigt att vi tar den här möjligheten och verkligen skickar in vårt ställningstagande, eftersom det här är vårt sätt att sätta prägel och komma med goda idéer i det fortsatta arbetet. Tack så här långt!

​

Tack, talman! Tack minister Höglund för att ministern tar sig tid och går upp och belyser det här väldigt viktiga ärendet eller problemet och utmaningen.

Skatterådgivarfunktionen är ju viktig här och nu förstås. Men det är ett plåster, det är ingenting som över tid underlättar problematiken utan det är ju en kostnad som dock förenklar vardagen för vissa företagare.

Sen undrar jag, vad är det som man egentligen vill utreda? Vad är det som man vill få klarerat nu via de här skattejuristexperterna eller upphandlingen av dessa? Vad är det man vill ha svar på? Jag stöder fullt och fast att man har upphandlat detta, men jag skulle också vilja veta vad det är som man vill ha svar på. Likaledes, vad är det man vill få ut av kontaktgruppen via finansministeriet? Vad är Ålands frågor? Vad är Ålands approach eller taktik? Ja, vilken karta har man målat upp gentemot finansministeriet, vad är det man vill?

Jag börjar med Ålands Näringsliv. Jag skulle inte kalla det plåster. Jag skulle kalla det utbildning. När jag ser de brister som finns så handlar det inte om plåster utan det handlar om att utbilda företagen i näringslivet. Det är många som hanterar det här förträffligt idag, men det finns de som inte hanterar det lika bra. De behöver utbildning och hjälp.

Vad gäller den externa kompetensen, upphandlingen, ramavtalet, så det är ju vad man väljer in att är de viktigaste frågorna just då. Det som jag kan tänka mig att dyker upp som en snar fråga här är punktbeskattningen där vi ser att vi behöver utreda. Vi behöver få hjälp med det. Jag tror alldeles säkert att det nya tullkodexen här kommer att kräva extern hjälp, allt annat skulle förvåna mig. Sen finns det också förenklingsfrågor som vi behöver (… taltiden slut).

Tack, talman! Det känns som att det är ett sommarfönster som öppnar sig också nu med den nya tullkodexen som är i vardande. Vi vet ju att det inte bara finns en tullkodex, vi visste om att det skulle komma flera och det är väl knappast slut med den som kommer nu heller. Men den kan ju faktiskt förändra saker och ting, kanske inte grundproblematiken, men ändå vardagen. Jag hade skrivit upp här att jag tycker att landskapsregeringen ska komma med ett meddelande till lagtinget efter sommaruppehållet där man beskriver skattgränsarbetet. Det är viktigt att man får en plattform. Hit har vi kommit, här är vi idag och då borde väl också den här nya AI inspirerade tullkodexen kunna finnas med i ett sådant meddelande. Det är också positivt att finans- och näringsutskottet kan bli involverade. Jag är helt övertygad om att finans- och näringsutskottet är på tårna när det gäller att samlas för att ta emot den här informationen.

Det är bra att höra att finans- och näringsutskottet har beredskap här. Om det blir information eller samråd, det får vi återkomma till. Jag tror att det här mera är en samrådsfråga än ett rent informationsmöte, men vi får se vilket material det är och hur det processas vidare här.

Det som också är viktigt, och som jag borde ha tagit upp i mitt anförande, är ju det som också står i grundbudgeten och det är en beställning från ÅSUB. Vi räknar med att under hösten så kommer ÅSUB att ge oss en rapport om skatteundantagets betydelse. Det blir också väldigt spännande eftersom skatteundantag ibland ifrågasätts. Jag är nog av den övertygelsen att skatteundantaget har tjänat oss väl och fortfarande gör det. Men det är ju bra att ha någon typ av rapportutredning som stöder det resonemanget också.

Talman! Det är som konstaterat bra att man har gjort lite underlättande åtgärder, men själva grundproblemet kvarstår ju, eller hur ministern? Finns det några förhoppningar om att kunna lösa problemen från grunden?

Ja, även fast ett antal av besvärliga hinder har eliminerats eller förbättrats avsevärt så har vi fortfarande problem med skattegränsen. Den saken är klar. Det är inte bara punktbeskattning och marginalbeskattning utan ett antal antal punkter till där som inte är fullt lösta ännu. Men genom det arbete som vi har gjort, och som vi fortsätter göra med kontaktgruppen och den externa upphandlingen, så har vi ju större möjligheter att lösa de problem som vi vet att finns och som kanske kommer att dyka upp.

Talman! Visst kan ju en underlättande tjänst vid Ålands Näringsliv förstås hjälpa folk att hitta rutiner och annat. Men det är ju ändå många handlare särskilt i de här unika butikerna som vi framförallt har i staden där de vet hur man ska göra, men bekymret är att det tar så fruktansvärt mycket tid och kostar så väldigt, väldigt mycket pengar. För dem hjälper det ju föga att det är någon på Ålands Näringsliv som berättar hur man ska göra. Det är ju problemet som behöver lösas i grunden. Jag hörde vad ministern sade, men det skänker mig inget större hopp till den delen att man har en kontaktgrupp. Det gäller att hitta grundlösningar för problemet och det ju behöver förstås göras tillsammans med Helsingfors och regeringen där.

Så är det. Det är ju tillsammans som vi kan lösa de problem som finns. Det är inte Åland som äger den här frågan på det viset. Jag är säker på att de flesta näringsidkare och affärsägare sköter det här på ett exemplariskt och bra sätt. Men jag kan också tänka mig att om man lär sig rutiner, om man idag inte använder sig av den här möjligheten till periodskattedeklaration och lär sig det så kommer det underlätta väldigt mycket. De företag som jag har pratar med som har en större mängd transaktioner, inte en transaktion i veckan utan kanske någon per dag, så tack vare att de har lärt sig periodskattedeklarationssystemet så har det underlättat väldigt mycket.

Herr talman! Lagtingsledamöter, ärade åhörare. Självstyrelsen i våra hjärtan. Vi ska komma ihåg att det var med stor tvekan, men också med en känsla av en grundläggande nödvändighet, som Ålands folk accepterade den då oönskade självstyrelsen. Det första landstinget hade ingen lätt uppgift. Målet var att av en ny, något oklar, lag bygga något bestående och till varaktig nytta för vårt örikes framtid.

Idag, 101 år senare, står vi här och väger förändringar av självstyrelselagen på guldvåg, med rätta vill jag påstå. För det är onekligen så att det är självstyrelselagen i grunden som vårt samhälle bygger på. Låt oss därför se till att varje förändring som så småningom röstas igenom i detta parlament är ålänningarna till godo både på kort och lång sikt.

Vi måste, som tidigare nämnts här idag, se till att Åland är ett attraktivt område att återvända till för våra åländska ungdomar som helt som sig bör under en tid lämnat hemöarna för att förkovra sig genom att utbilda sig och skaffa nya perspektiv. Det här är en fördel som vi måste bli bättre på att uppmärksamma och möjliggöra.

Vi måste också se till att det offentliga Åland inte blir en storvuxen organism, så storvuxen att den tappar målet att jobba för varje ålännings bästa.

Om våra myndigheter ska inskränka äganderätten så är det av absolut nödvändighet att ersätta förlorat värde för ägaren. Jag hoppas innerligen för självstyrelsens bästa att i det nu föreliggande rättsfallet i denna fråga så tolkas lagen om fornminnen till markägarnas fördel och att liknande inskränkningar avtar därefter. Ett ägande är förknippat med både ansvar, kostnader och omsorg. Om man då börjar göra oproportionella inskränkningar i brukningsrätten för ägare så är man ute på synnerligen djupt vatten och skakar själva grundvalarna för det åländska samhället. Låt oss inte ta den vägen!

Som avslutning vill jag passa på, i det som blir mitt sista anförande i detta lagting, att påminna mig själv och de övriga ledamöterna att man väljs in för att framföra argument, driva politik och bygga ett bättre framtida Åland.
Låt oss hoppas att valet i höst påverkar sammansättningen i salen så att vi hittar breda konstellationer med ett tydligt vägval för Ålands bästa.

Låt mig samtidigt rikta en tanke till massmedia som en påminnelse. Det kanske inte är de snabbaste, vassaste och i viss mån mest uppseendeväckande replikerna i plenum som avgör vad som blir gjort, även om det är det som uppmärksammas. Det är i gruppmöten och i utskott som arbetet görs för att bygga framtidens Åland. Låt oss hoppas på många nya starka kandidater med stort engagemang för vårt åländska samhället i höstens val. Därmed kan de fortsätta bygga på det andra århundradet av egensinnighet och åländsk självstyrelse som en framgångssaga, inte som ett slags dystopisk framtid där allt var bättre förr. Tack, herr talman!

Talman! Ledamoten Eriksson tog upp en viktig fråga om självstyrelsens grunder. Det tackar jag för. Det känns bra att en som har varit bara en kort period här i lagtinget tar upp sådana här frågor och sätter fingret på sådana saker som vi behöver jobba verkligt med här. På samma gång kan jag också tacka för samarbetet i lag- och kulturutskottet. Det har inte varit så långvarigt. Det här är väl ledamoten Erikssons sista plenum för den här gången. Vi får hoppas att han får möjlighet att återkomma. Tack för gott samarbete! Det var trevligt den korta tid du har varit här. Tack, ändå!

Jag tackar Jan Salmén och samtliga ledamöter för ett gott samarbete här i salen. Jag tycker att vi har hållit en god samtalston och diskussionerna i utskott och grupper har varit bra. Sedan kanske det inte alltid riktigt har varit det i salen, men det är som det är. Jag tror att vi kommer att kunna få fram bra lösningar, men det här med att provocera fram saker i salen kanske vi får passa oss lite för.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Lycka till i det stundande valet och att det går bra.

Jag tänker lyfta upp den privata äganderätten. Den är väldigt, väldigt viktig för Liberalerna. Vi har ju ett ärende som hänför sig från EU. I EU-direktivet som bygger på biologisk mångfald där ska Åland senast 2030 ha 10 % av land- och vattenområdena strikt skyddade, 30 % skyddade. Det bygger ju också rätt mycket på en god relation till den privata äganderätten. Hur ställer sig ledamot Eriksson där? Nu gav ledamot Eriksson exempel på ett fall där den privata äganderätten åsidosatts. Men de kommande åren finns det säkert ganska mycket som bygger på att man har en god relation till privat äganderätt.

Tack för frågan, ledamot Holmberg. Ja, jag tror också att vi måste ha en god relation med privata ägare, för jag tror inte att det är gångbar väg att börja lösa in fastigheter i den omfattningen. Ska vi då få det här skyddet så behöver vi ha en tvåvägskommunikation med dem som äger markerna. Annars så är vi återigen inne på en, som jag uppfattar det, farlig väg där vi lägger för stora delar av de offentliga finanserna på att lösa markområden som ska finnas kvar för att behålla vår biologiska mångfald.

Tack, talman! Nu är det ungefär åtta timmar kvar till midnatt då ledamot Erikssons karriär i Ålands lagting tar slut, så du har åtta timmar på dig att på något sätt också förankra de här idéerna i landskapsregeringen. Jag har försökt, ibland via lite hätska ordalag, men ändå i grunden försökt föra fram den här problematiken i just det här viktiga ärendet när gäller biologisk mångfald men som också berör den privata äganderätten och landskapets ekonomi.

Det är väl så att det är droppen som urholkar stenen. Jag ska göra mitt bästa för att fortsätta mitt arbete, kanske inte bara här från talarstolen eller i salen. Jag kommer nog att fortsätta både i kommunpolitiken och jag ställer också upp i höstens val. Det finns fortfarande många diskussioner som behöver föras i den här frågan. Jag tror inte att vi löser det genom någon gordisk knut som ska klyvas hastigt och så är det fixat. Det är samförstånd som löser det, tror jag.

Tack, herr talman! Tack ledamot Eriksson. Jag vill också från utskottet passa på att tacka för ert stora engagemang i utskottsarbetet. Ni har verkligen seriöst velat sätta er in i de här lagförslagen. Det har vi tacksamt tagit emot. Vi ser gärna att ni engagerar er också i fortsättningen i olika forum.

Jag tycker också att det var värdefullt att ni tog fram den privata äganderätten i ert anförande. Den är väldigt viktig i det sammanhanget som ni lyfte, och sen också i replikväxlingen med Holmberg kring den biologiska mångfalden. Vi har många privata markägare och vattenägare som drabbas oskäligt av intrång i samhällets intressen. Detta borde kunna kompensera på något sätt.

Jag tror att vi behöver tänka igenom ofta vad vi gör. Det är inte alls ovanligt att två mittenpartier har så liknande åsikter. Även om det kanske inte passar så bra in i den mediabild som förmedlas så tror jag nog att vi kan ha ganska många frågor där vi är tämligen lika.

Tack, herr talman! Tack ledamot Eriksson. Ni nämnde samförståndslösningar. Det är det som jag tycker att är det värdefulla i det här, att man kan föra ett samtal som sedan leder till en kompromiss. Det handlar om att ge och ta och försöka hitta en lösning framom de här problemen som man i stället gärna vill fokusera på. Det är lösningarna som leder vägen framåt.

Jag är helt enig. Vi kommer båda från skolvärlden, Rainer och jag, och vi har väl vant oss med att med diskussioner kommer man långt. Ibland kommer man faktiskt ända i mål. Jag vill ha en hög förhoppning om att vi i fortsättningen också ska kunna göra det här och kanske få en vägvinnande politik för Ålands bästa.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden omfattas? Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.