Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Jag flaggar redan nu att jag troligtvis drar över taltiden en aning.

Lagförslaget som vi ska behandla idag är i sig rätt enkelt och innehåller två paragrafer där det i huvudsak handlar om att föra in sjöfarten i utsläppshandelssystemet som ett EU-direktiv ligger till grund för. Men som ni kan se innehåller förslaget mycket bakgrundsmaterial och konsekvensanalyser, för den här lilla ändringen blir väldigt stor i praktiken. Det berör inte bara miljö utan också ekonomi och självstyrelsen i högsta grad, så jag ser fram emot dagens debatt för det här kan vara en av de viktigaste frågorna den här mandatperioden.

Först av allt tänkte jag kort förklara vad utsläppshandelssystemet är. Det är inget nytt utan har funnits sedan 2005 och är implementerat i hela EU, inklusive Åland. De sektorer som ingår i systemet köper och säljer så kallade utsläppsrätter och prislappen för respektive företag styrs utifrån den mängd växthusgaser de släpper ut - ju mer utsläpp desto dyrare.

Intäkterna från de inbetalda utsläppsrätterna betalas sen ut till EU:s medlemsländer och är öronmärkta för energi och klimatförbättrande åtgärder. På det här sättet piskar systemet på för att minska utsläppen och samtidigt bidrar med pengar och satsningar för att kunna göra det.

Behörigheten för det här har tidigare fastslagits av Ålandsdelegationen där man konstaterar att det faller under natur- och miljövård som är åländsk behörighet. Därav är det jag i form av miljöminister som presenterar lagförslaget.

För Ålands del har systemet inte haft särskilt stora konsekvenser hittills då det är kraftanläggningar som berörts där Åland stått för 0,55 % av Finlands totala utsläpp. Intäktsmässigt så har det rört sig om 100-250 000 € per år till Åland, de pengarna går då till Ålands energimyndighet.

Det som alltså händer nu är att sjöfarten inkluderas i systemet och då blir det en stor förändring jämfört med idag i andelen mellan Åland och Finlands utsläpp. Den åländska sjöfarten står för hela 40 % av Finlands totala sjöfart och sett till utsläppshandeln så står Åland plötsligt för 4 % av Finlands totala, plus att totalen i sig växer.

För den åländska sjöfarten innebär det här stora kostnader, hela 34,5 miljoner årligen och en följd av det är tyvärr högre transportpriser vilket praktiskt taget gör allt dyrare och mindre tillgängligt på Åland. Det finns också risk för färre förbindelser vilket vi redan kunnat se då Marieham-Kapellskärslinjen försvunnit vilket till stor del är på grund av det här. För Ålands attraktionskraft har det här alltså stora konsekvenser. Det har också direkta konsekvenser på samhällsekonomin då sjöfarten står för cirka 20 % av Ålands BNP. När deras lönsamhet sjunker så påverkas samfundsskatter och kapitalinkomster negativt, vilket uppskattningsvis blir en minskad skatteintäkt på 5 miljoner årligen för Åland och alla tillhörande negativa kringeffekter utifrån det.

Samtidigt har såväl rederierna som offentliga Åland utmaningar och behov att ställa om. Här vill jag flika in att våra rederier redan gått i bräschen i omställningsarbetet och kommit rätt långt sett till övriga världen, men trots det har man stora investeringar och stora utmaningar framför sig. Åland i sig har tre internationella hamnar, ett eget el stamnät och många skärgårdsfärjor. De redan kända framtida åtgärderna för det här uppgår till över 500 miljoner € på Åland. Trots de stora konsekvenserna motsätter sig inte landskapsregeringen att sjöfarten inkluderas i utsläppshandeln. Det är nödvändigt att vi ställer om och vi är självklart beredda på att dra vårt strå till stacken, men då är det viktigt att vi ges verktygen för att faktiskt kunna göra det.

Verktygen i det här fallet är bl.a. ö-undantaget som vi fått fram till år 2030 vilket är viktigt och bra. Det ger en chans för branschen att ställa om. Men i längden är intäkterna från utsläppshandeln det centrala som då ska och kan användas till energi- och klimatförbättrande åtgärder.

Som tidigare nämnt så får Åland idag 0,55 % av de nuvarande intäkterna och det är baserat på Ålands andel av utsläpp. Den här fördelningen är bestämd i en överenskommelseförordning mellan Åland och Finland som nu ska utformas på nytt när sjöfarten inkluderas. Förhandlingarna om det här har inletts, i första hand på tjänstemannanivå. Här är landskapsregeringens ståndpunkt väldigt tydlig och det är att samma fördelningsprincip som tidigare fortsättningsvis ska användas.

Landskapsregeringen har därför fört fram två alternativ. Ett där fördelningsgrunden skulle vara 4 % som då baseras på den andel som de åländska aktörerna bidrar med till utsläppshandelssystemet. Andra alternativet är att inte fastslå någon procent i överenskommelseförordningen utan att fördelningen baseras utifrån de faktiska bokslutskostnaderna per år.

De här alternativen tycker vi att är en självklar fördelning, där varken mer eller mindre tillfaller Åland än vad vi själva bidrar med och framförallt med tanke på att det är samma princip som man tidigare använt sig av i just utsläppshandeln. Det är också samma princip som man använder inom andra områden, t.ex. stöd till jordbruk och fiske där vi får 0,87 % för jordbruket och ungefär 7 % för fisket, vilket är helt baserat på den åländska andelen i förhållande till Finlands totala.

Därför är det väldigt märkvärdigt och oroande att arbets- och näringsministeriet nyligen begärt ett utlåtande av Ålandsdelegationen där de beskriver sina synpunkter om att intäkterna från utsläppshandeln inte är en del av utsläppshandelsdirektivet och att fördelningen via avräkningssystemet skulle vara tillräckligt för Åland i detta fall. Detta också utan att ha informerat Åland, kan jag tillägga.

Skillnaden mellan vad landskapsregeringen för fram och vad arbets- och näringsministeriet lyfter är enorma. Det är en intäktsskillnad på cirka 25 miljoner årligen för Åland. 25 miljoner som kommer att vara öronmärkta för klimatåtgärder och som finansieras helt från åländska aktörer.

Om vi skulle gå enligt avräkningssystemet, som arbets- och näringsministeriet anser att är tillräckligt, vilket är ca 300 000 jämfört med dagens 250 000, så skulle det alltså bli så att Åland finansierar landet Finlands klimatomställning samtidigt som vi själva går miste om flera miljoner i samfundsskatter, får ökade transportkostnader och står kvar med enorma investeringsbehov - utan verktyg för att genomföra dem.

Man blir mållös. Det är ett orimligt förslag. Vi står fast vid och är väldigt tydliga med vilken fördelningsprincip vi borde fortsätta med i det här fallet. Som sagt, förhandlingarna pågår och ska nu inledas på politisk nivå. Hittills har vi ännu inte stött på något hinder där. Jag är ändå lite optimistisk och denna fråga lyfte vi i aftonskolan i Helsingfors när den åländska regeringen var på besök. Vi överväger också att begära en rekommendation av Ålandsdelegationen.

Därav hoppas jag att vi nu kan föra en nära dialog med lagtinget och utskottet i den här frågan. Vi har innan remissdebatten också varit till självstyrelsepolitiska nämnden och ämnar fortsätta så att lagtinget håller sig informerade om arbetet med den kommande överenskommelseförordningen och fördelningsgrunden - som vi anser att behöver komma på plats innan lagförslaget kan godkännas. Utan de finansiella verktygen så kan vi inte anta en lag med så här stora konsekvenser. Eftersom det berör såväl miljö, ekonomi och självstyrelsen så är även lantrådet och finansministern med i det här arbetet. Tack!

Tack, herr talman! Tack för presentationen. Ministern sade att landskapsregeringen välkomnar att sjöfarten går in i EU:s utsläppshandel och det är bra. Samtidigt så har vi ju nu det här ö-undantaget som ministern nämnde.

Min första fråga, det kanske är en fråga som borde ställas till klimatministern, men jag ställer den nu till Josefsson som står i stolen. Vilket proaktivt arbete görs av landskapsregeringen och i kontakter med regeringen Orpo för att de åländska rederierna och rederinäringen ska vara bättre rustad för att ta de här omkostnaderna sedan för 2030? Det är bara sex år dit. Vilket proaktivt arbete görs från landskapsregeringen sida för att stärka våra rederiers förutsättningar inför 2030?

Tack för frågan. Frågan skulle i huvudsak gå till en annan minister men jag ska försöka ge ett svar här.

I första hand är förstås ö-undantaget som är väldigt viktigt för branschen. Nu får man ändå flera år där man har en chans att dels buffra kassan, men också ställa om. Problemet och utmaningen för branschen är att det inte finns teknik för att ställa om. Utsläppen kommer att bli en stor kostnad för många av rederierna. Det är inte frågan om det, frågan är var de kostnaderna kommer att tas ifrån. Är det från passagerarna? Är det minskad vinst? Det antagligen en blandning, men i första hand så är det ö-undantaget som är väldigt viktigt för att ge gynnsamhet.

Tack, talman! Det här handlar i grunden om att nu sätts det pris på någonting som tidigare har varit gratis, det vill säga utsläpp. Nu måste man betala för den delen också av sin produktion. Nu är det ett undantag som gäller i sex år och än så länge har jag inte hört någonting som visar att landskapsregeringen har ett proaktivt arbete när det gäller hur vi jobbar under den här tiden för att säkra och förbättra förutsättningarna för näringen inför 2030. Vi kanske har anledning att återkomma till det. Annars, om man inte har det proaktiva arbete utan bara njuter frukterna av ett undantag, så är det ju lite strutspolitik.

Men nu till det andra jag vill lyfta. Jag och Hållbart Initiativ stöder till 100 % landskapsregeringens arbete med att korrigera den här ekonomiska aspekten. Åland vill vara med och ta sitt ansvar i omställningen och då måste vi ha verktygen och ekonomin för att göra det. Det måste också Finlands regering förstå.

Jag kan utveckla det första replikskiftet också. Steg ett när det gäller att vara proaktiv är givetvis att få det här på plats, att få verktygen och finansieringen för att kunna genomföra åtgärder. Mycket handlar ju om att planera infrastrukturen här på Åland. Olika stödmodeller för rederierna kommer antagligen att vara på tal, men vi måste ju ha finansiering för att genomföra det. Fokus här och nu är att få fördelningen av medlen rätt. Därefter kan vi börja planera mer konkret vad som ska göras, för då vet vi också vad vi har för möjligheter.

Tack, herr talman! Nu när man sitter i lagtinget så har man mera tid att fördjupa sig i de olika EU-direktiven. Den tiden saknar man som minister och jag full förståelse för det.

När det gäller just utsläppsrättsdirektivet och alla dem som hör ihop med den så är det något som jag har fördjupat mig i. Det här påståendet om att alla de här pengarna måste gå till klimatinvesteringar, så om man läser mellan raderna så kan man läsa; "vi tänker ta de pengarna ock köpa skärgårdsfärjor för dem." Så läser jag det i alla fall. Jag vet inte om det är så som man avser, men så låter det när ministern talar. De facto så finns det många användningsområden, de är reglerade till viss del, men det finns många olika användningsområden som man kan använda de här pengarna till. Man kan vara ganska frikostig i hur man vill använda dem. Det skulle vara klädsamt regeringen kunde säga att de tänker använda de här pengarna för att till exempel köpa skärgårdsfärjor, men det är inte ett direkt krav från EU att det måste gå till på det viset.

Så är det. Som sagt, de är i huvudsak öronmärkta för energi- och klimatförbättrade åtgärder. Det innefattar ganska mycket. Landskapsregeringen försöket lista kommande års framtida åtgärder för att uppnå målen om minskat klimatutsläpp och vilka investeringar som vi känner till redan idag som behöver göras. En av dem är skärgårdsfärjor. Det är bland annat också att förbereda våra hamnar så att rederierna kan komma hit när det gäller laddinfrastruktur och liknande, men också att vårt elnät ska klara av det. Bara hamnar och elnätet är två väldigt stora investeringar.

Tack, herr talman! Tack för förklaringen vidare om vad pengarna kan användas till. De här pengarna, utsläppsrätterna och det här nya direktivet som har kommit har inte nämnvärt ändrat just vad pengarna får användas till. Det är någonting som de facto har varit i kraft ganska länge. Vi har också haft inkomster från utsläppsrätter en bra tid. Vi har inte öronmärkt dem till någon specifik post än så länge. Men nu kommer det här direktivet, nu kommer det nya pengar och regeringen letar efter ett sätt att kunna finansiera färjorna på. Varför resonerar man så här nu när man inte har gjort det tidigare år? Hänger ministern med i frågan? Vi har haft motsvarande regleringar på vart pengarna ska gå tidigare. Det är först nu som man säger att de här pengarna måste gå till investeringar i klimatvänlig teknologi. Och jag undrar bara varför?

Jag inte insatt i hur pengarna har använts tidigare. Som jag har förstått det så går pengarna går till Ålands energimyndighet där potten ligger. Som jag också har förstått så har pengarna även tidigare varit öronmärkta för just energi- och klimatförbättrande åtgärder. Det är ju väldigt brett som sagt. Exakt vad man har använt dem till vet jag inte. Jag vet till exempel att man har använt de pengarna till solcellsstöd, vilka då faller under energiförbättrande åtgärder. Vi kan säkert fördjupa och förtydliga det också i kommande utskottsbehandlingar när tjänstemännen är med.

Tack, talman! Tack minister Josefsson. Jag vill ge beröm till de personer som ligger bakom den här skriften, för den är väldigt pedagogisk och bra. Klarar John Holmberg av att läsa det en gång och förstå den ganska bra, då är det pedagogiskt och bra.

Vi hade tänkt börja utskottsbehandlingen i morgon och det kommer vi att göra. Jag förstod på minister Josefsson att det finns ingen panik i att klubba detta lagförslag innan landskapsregeringen har tydliga besked och det tycker jag att är ansvarsfullt. För det här är en stor ekonomisk fråga för Åland under många, många år framåt. Vi får väl ta saken vidare när vi börjar i utskottet i morgon.

Det är en sak som jag reagerade på, det är punkt 4.5, andra konsekvenser för miljön. Där står att vårt ö-undantag kan försämra tillfälligt omställningen. Men jag ser det som tvärtom. Ö-undantaget ger ju möjligheter för våra rederier att lite spara i ladorna och lite skapa kapital för att ha råd att ställa om. Just den formuleringen är lite tvetydig i mina ögon, men jag tycker också (… taltiden slut).

Jag ska inte ta någon ära i texten, utan det är producerat av väldigt duktiga tjänstemän och lagberedare. Det är ett väldigt fylligt och bra bakgrundsmaterial för att få en helhetsbild över ändå en hyfsat komplex fråga.

Gällande punkt 4.5 så håller jag med ledamot Holmberg. Ö-undantaget är ju väldigt motiverat. I det långa loppet så är de det bästa för klimatet just för att rederierna ska få en bättre chans att ställa om och investera i bättre teknik. Men man kan inte blunda för att det inte kommer intäkter via systemet i den mån som det annars skulle ha kommit. Det är omöjligt att här och nu säga vad som skulle ge bäst resultat, men därför måste man ändå påpeka det. (… taltiden slut).

Tack, talman! Det är väl det som är grunden till EU:s morot- och pisklagstiftning, förordningar alltså, att det ska skapa incitament men det skapar också ett krav på staten. Det gäller ju att framförhållningen är god.

Ministern har givetvis helt rätt när han påpekade att det minskar intäkterna från utsläppsrätter under ett antal år. Men samtidigt kan vi väl också se att de intäkterna kan generera omställning hos våra rederier. Jag vill bara påpeka det. Jag tycker att det är grunden i hela EU:s lagstiftning i det här fallet, morot och piska men med framförhållning.

Jag kan bara instämma. Jag tror att man får mest för pengarna om de används inom det privata. Det är ändå de som ska göra jobbet med att ställa om. De har ju också ett ekonomiskt intresse att faktiskt göra det, men då måste man ha framförhållning och framförallt när tekniken i dagens läge inte finns så behöver man ha några år på sig.

Tack, talman! Jag vill förena mig med tidigare talare. Det är en väldigt pedagogisk framställning. Man förstår vad det handlar om.

Det är ju helt klart att en omställning på det här området måste göras. Jag har inte hört någon som har sagt någonting annat. Vi är alla införstådda med att vi måste skifta från de energi- och framdriftsformer som vi har i. Om vi inte når målet i den här förhandlingen som vi har framför oss nu, var ska pengarna tas då? Jag tycker att det är en springande punkt. Finns det några andra möjligheter? Eller är det så att det ska in i våra prioriteringar när det gäller välfärden och andra investeringar som vi behöver göra?

Det var en mycket bra fråga som ledamot Fellman ställde. Ja, vi har ju som sagt krav på oss att uppnå en minskning av utsläpp. Det måste vi också följa. Men utan verktyg och utan finansiering så blir det tufft, då måste vi börja prioritera och ta pengarna någonstans ifrån, alternativt stänga ner möjligheten att Åland ska vara en destination för sjöfart. Det är en väldigt, väldigt viktig fråga och vi måste hitta en bra lösning.

I motsats till min kollega John Holmberg så är jag glad att den där punkten fanns med när det gäller ö-undantaget och den problematiken. Vi måste ju ändå se att våra rederier inte är några dunungar. Det är vinstdrivande företag som är väldigt skickliga på det som de gör och de har förmodligen bättre förmåga än någon i det här rummet att sköta sina egna företag. Men jag tycker att det är fullt rimligt och logiskt att ställa krav på omställning såsom man gör med utsläppsrätterna. Vi har ju tidigare varit tveksamma till ö-undantag därför att det är en rabatt som man beviljar vissa rederier medan andra inte får det. Med alla de konsekvenser som det får förstås på Åland så är det ändå inte en helt enkel fråga. Nu är den ändå utagerad så vi bör inte gräla om det. Men jag tycker att det är bra att den finns med i framställningen.

Det finns alltid två sidor av samma mynt. Man kan absolut konstatera att utsläppshandelssystemet har effekt på att minska utsläppen, definitivt.

Jag vet att det pågår en diskussion inte bara på Åland utan i hela Europa vilka konsekvenser detta har och hur konkurrenskraftigt EU faktiskt står sig mot övriga världen. I den bästa av världar skulle detta vara på plats i hela världen och inte bara i EU, men någon måste ju börja arbeta. Det kan bli tufft konkurrensmässigt för EU, framförallt inom sjöfarten som har så stora ringeffekter på allt annat eftersom man i huvudsak transporterar och exporterar.

Tack, talman! Minister Josefsson, det lät i början av ert anförande som att ministern antydde att Åland hade någon form av valmöjlighet att ta de här reglerna eller inte ta dem. Men kanske det bara var ett missförstånd? Det här är ju regler som EU-lagstiftning förutsätter att vi inför nu. Den kommentaren vill jag börja med.

Det stämmer. Jag sade precis i inledningen att själva lagförslaget är inga konstigheter. Det är två paragrafer och ett EU-direktiv i grunden. Vi har egentligen inget val än att anta lagen. Vi anser ändå att vi inte kan anta lagen förrän vi har alla bitar på plats. Därav vill vi föra en nära dialog och samarbete nu med utskottet och lagtinget. Vi ville ändå presentera lagförslaget och var processen ligger parallellt med att vi sköter förhandlingarna om överenskommelseförordningen och fördelningen av intäkterna. Det är en så pass viktig fråga för Åland.

Tack, talman! Jag kan konstatera att det här måste ju vara ett av EU:s värre initiativ när det gäller att i praktiken börja beskatta verksamheter som inte har några andra val än att driva den verksamhet de gör på det sättet som de gör nu. Vårt största rederi har ju själv sagt att det kommer att kosta uppemot 25 miljoner euro i året och andra rederier säger att det kostar så mycket som i princip deras vinst, dvs. det finns ingen idé längre att hålla på. Jag skulle tro att för landskapsregeringens budgets del så kan det till och med hända att det här blir en nettokostnad även om det kommer lite avgifter i form av avlatshandel, så får man nästan kalla det, och netto kommer antagligen att bli negativt.

Som sagt, det är ett effektivt system för att minska utsläppen om inte annat. Det man ändå räknar med är ju förstås att rederierna med tiden ska minska sina utsläpp. Man har ju redan lyckats göra det. Som sagt, vi har rederier som går i bräschen i det arbetet. Men det blir ju jätte komplicerat att ställa om den här branschen när tekniken i dagens läge åtminstone inte finns och det är så stora investeringar. Definitivt är det komplicerat. Vi anser ändå att man måste börja någonstans. Vi är väldigt tacksamma för ö-undantaget. Man får en bättre chans att ställa om, vilket i slutändan blir bäst både ekonomiskt och för klimatet, det anser jag åtminstone.

Tack, talman! Framför oss står ett förslag till lagstiftning och tolkning av densamma som borde ge Åland en möjlighet att finansiera omställningen av våra transporter. Dessa står idag för ca 25 % av våra CO2-utsläpp.

Ålandsdelegationen har den 15 januari 2023 kommit med ett yttrande där man konstaterar att utsläppshandeln främst berör natur- och miljövården, och således utgör landskapsbehörighet och att behörigheten omfattar rederier med hemort i landskapet. Man kunde invända att sjöfarten behörighetsmässigt borde stödas av finska staten, men Ålandsdelegationen har genom sitt utlåtande bekräftat att utsläppsrätter för handelssjöfart faller inom den åländska lagstiftningsbehörigheten då det främst berör miljöfrågor.

Högsta domstolen har konstaterat att EU-direktivet stipulerar att utsläppskvoter endast kan ges till medlemsländer. I vanlig ordning blir Åland satt i en speciell situation eftersom själva förvaltningen av fördelningen av utsläppsrätter är delad behörighet mellan Åland och riket. Det här betyder i praktiken att Finland tilldelas utsläppsrätter enligt EU-direktivet, men att Åland bör tilldelas en andel av intäkterna för utsläppsrätter inom Finlands totala fördelning. Rent juridiskt torde det vara klarlagt hur landet ligger så att säga.

Landskapsregeringens förslag är att vi tilldelas den andel intäkter som åländskt registrerade företag har betalat för utsläppsrätterna. I praktiken ca 4 % av totalen. Det finns två huvudspår hur man ska räkna ut Ålands andel av intäkterna.

Det ena är att man räknar med en schablon som kunde vara ca 4 % eller vad man kommer överens om. Det andra är att man kontrollerar vi boksluten i de företag det berör i efterhand och via dem härleder exakt vad de har betalat för utsläppsrätterna, som efter att ett förvaltningsavdrag betalas ut till Åland. Hur man slutligen väljer och gör är upp till hur man kommer överens med riket.

Ur vårt perspektiv vore det mest rättvisa att härleda intäkterna ur boksluten. Då får vi en direkt nivå på intäkterna. Sett till framtida förväntade intäkter har en omställning redan påbörjats och den lär fortsätta många år till. Det föranleder naturligtvis lägre framtida intäkter från utsläppsrätter. Med en schablon skulle vi då fortsättningsvis erhålla en viss nivå under alla år, trots att våra transporter blivit mer omställda och rederierna betalar mindre för sina utsläppsrätter. I det ljuset vore det mest rättvisa systemet att få en andel av de faktiska intäkterna som kommer från de bolag som är registrerade på Åland.

Talman! Åland behöver ha de här medlen för vår omställning till mer klimatneutrala transporter. I EU:s Fit for 55-paket framgår att medlemsstaterna åläggs att verka för att minska utsläppen av växthusgaser. Därmed finns det också en förväntan om att Åland ska ställa om transporterna till med mer klimatneutral drift så fort som möjligt. En sådan omställning behöver finansiering och då är det logiskt och ändamålsenligt att Åland erhåller en andel av intäkterna. Det här lagförslaget blir därmed en viktig del av hur den omställningen ska finansieras för våra transporter.

Åland har höga målsättningar på det här området. Det är viktigt att vi fortsätter omställningen som vi har börjat. Det kommer att kräva investeringar. Att inte genomföra omställningen får sannolikt den obönhörliga konsekvensen att driftskostnaderna för att bedriva trafik ökar väsentligt. En sådan kostnadsökning förväntas ge följdverkningar i både biljettpriser och fraktrater. Man kan heller inte utesluta att turlistorna speciellt under lågsäsong skulle påverkas negativt. Ur ett åländskt perspektiv blir det därmed essentiellt att vi erhåller intäkter som kan finansiera omställningen.

Det är kan tyckas som en petitess men för Åland är dessa intäkter viktiga. Ett ö-samhälle som Åland har naturligtvis en stor andel transporter av BNP och därmed har vi också ett större klimatavtryck än andra samhällen. En estimerad kostnad för redan nu kända och planerade klimatförbättrande åtgärder uppskattas att uppgå på Åland till ca 0,5 miljarder euro. Det är mycket pengar. Intäkterna från dessa utsläppsrätter är således mer av karaktären plåster på såren snarare än en total finansiering av de åländska omställningsbehoven, men för Åland blir de väsentliga.

Slutligen kan man med fog sluta sig till den konklusionen att dessa utsläppsrätter de facto är en extra skatt som drabbar de åländska rederierna. Rimligtvis bör den typen av aktiviteter fördelas till Åland antingen genom avräkning eller genom en överenskommelseförordning. EU-medel går förbi avräkningssystemet och därmed borde vi få till en överenskommelseförordning med riket enligt intentionerna i detta lagförslag.

Talman! Det finns juridiska, miljömässiga och ekonomiska skäl som stöder att Åland bör få en andel av intäkterna från utsläppshandeln i Finland. Liberalerna stöder givetvis det här lagförslaget. Tack!

Tack, talman! Ärade lagting. Även centergruppen ställer sig givetvis till fullo bakom lagförslaget och hoppas på framgång för landskapsregeringen i den fortsatta hanteringen av olika frågeställningar, kopplade till det nu utvidgade systemet med utsläppsrätter.

Är föreliggande lagförslag det viktigaste som detta parlament kommer att behandla under den här mandatperioden? Svaret är ja. Ingenting tyder ju på att arbetet med Ålands nästa självstyrelselag kommer att få en helt annan växel än vad som präglat de senaste tio åren.

Vad gäller Natofrågan med alla dess utmaningar så måste vi anse att vi har klarat av de övergripande frågeställningarna som har behövts hanteras med tanke på Ålands fortsatta status.

Jag tror att vi alla med eftertryck, och det har kommit fram redan i diskussion här idag, anser att det här en oerhört central fråga.

Det som gör förslaget om en reviderad lag om utsläppshandeln till en osedvanligt viktig produkt är än en gång kombinationen självstyrelsepolitik och ekonomi. Men denna gång i sådana dimensioner så att vi kan tala om ett vägskäl för självstyrelsemyndigheterna.

Som kollegan Anders Ekström redan konstaterade i sitt gruppanförande på Liberalernas vägnar så borde det här vara klart juridiskt och det har också landskapsregeringen på flera ställen i lagförslaget understrukit. Eftersom såväl Ålandsdelegationen som Högsta domstolen har konstaterat att utsläppshandeln berör åländska rättsområden, natur och miljövård, så ligger det rättsliga ansvaret i detta parlaments händer.

Inte heller ens självstyrelselagens 59 b § bör denna gång sätta käppar i hjulet. Lagrummet är tydligt om att självstyrelselagen ska utgöra rättskällan och i detta fall tillhör behörigheten att lagstifta lagtinget. Därav följer att det är landskapsregeringen som ska handha förvaltningen och därav behovet av en ersättande överenskommelseförordning som man enligt näringsminister Josefsson redan har inlett diskussioner med Helsingfors om.

Ekonomiskt handlar detta ärende sist och slutligen om Ålands möjligheter att leva upp till de krav som följer av EU:s Fit for 55 paket och då särskilt de kraftigt reducerade utsläppen av växthusgaser. I lagförslaget nämns summan 500 miljoner euro som riktmärke för de kommande årens klimatförbättrande åtgärder för Ålands del. Omställningen till ett hållbart samhälle kostar och utan betydande intäkter från dessa utsläppsrätter kopplade till sjöfarten blir den åländska resan övermäktig i kostnadshänseende. Som ledamoten Nina Fellman var inne på, hur skulle vi hitta ersättande pengar?

Jag tycker att det är viktigt i den här frågan att kunna konstatera på centergruppens vägnar att vi har trots allt en politisk fråga där de åländska rederierna än en gång måste känna att de kan gå hand i hand med självstyrelsemyndigheterna precis som under EU-förhandlingarna vad gäller skatteundantaget. För det här är också för den åländska rederinäringen helt avgörande, det vill säga att Åland får pengar som kan återinvesteras för att se till att helheten fungerar vad gäller rederiverksamheten på morgondagens Åland. Och inte minst den omställning med el och annat som behöver tas till de åländska tre hamnarna med mera. Vi har en gemensam sak att driva.

Sannerligen måste man ändå säga som ålänning att nog skulle det kännas mycket bättre om våra åländska rederier med alla sina kollegor skulle veta vilka drivmedel de ska satsa på när det gäller morgondagens affärsmässiga del. Vad är det för drivmedel som kommer att finnas som svarar upp mot krav på minskade utsläpp, som inte är övermäktigt dyra och framförallt där tillgången är tillräcklig för att det faktiskt ska gå att driva trafik i den omfattning man har idag? Det finns alltför många frågor egentligen för att man ska känna riktigt framtidstro i detta nu. Men mycket händer på det teknologiska området också inom sjöfartsverksamheten.

Det skulle ju givetvis vara lite frestande, som jag konstaterade när jag satt här igår kväll, att säga några ord om EU:s klimatsatsningar med åtföljande kostnadstryck på företag och medborgare, inte minst på de åländska transporterna. Och då särskilt mot bakgrund av hur icke demokratiska stater idag behandlar sin närmiljö och hela den globala miljön, där man rent ut sagt struntar i att vår planet står inför en balansgång. Minskade utsläpp av växthusgaser borde vara en självklarhet.

Oundvikligen för mig personligen och för centerns vägnar så känns nog den samlade utmaningen ganska gigantisk. Det var lite nedslående senaste veckan att ta del av nyheten om att inte ens klimatkompensation via plantering av träd i Afrika har visat tillräckligt goda effekter, utan tvärtom. Det har lett till att lokalsamhällets möjligheter att överleva har försvårats märkbart. Man har klimatkompenserat, men på ett sätt så att befolkningen inte klarar sin dagliga överlevnad på grund av brist på livsmedel.

Så alla goda krafter bör jobba tillsammans för att bli en bättre värld. Nog har vi sannerligen en utmaning framför oss vad gäller omställning till rimliga villkor och på ett sätt så att alla människor påverkas på ett positivt sätt. Tack, talman!

Tack, herr talman! Till den sistnämnda om hur stor utmaning detta är så kan jag bara hålla med om. Det är en episk utmaning. Det är därför som det är viktigt från politiskt håll, på alla tänkbara nivåer, att signalerna måste vara tydliga att det är hitåt samhället ska och måste gå. Vi måste gemensamt göra detta. Det är det som näringslivet sedan har att förhålla sig till. Och är det någonting näringslivet vill ha så är det tydliga regler och framförhållning.

Jag håller med ledamoten om att det här är ett oerhört viktigt lagförslag, därför att det handlar om gemensamt ansvar och gemensamma resurser. Kraven kommer från EU. Behörigheten är åländsk. Då ska ju inte pengarna stanna i Finland på vägen, utan vi måste ju ha de här verktygen. Med ledamotens kunskap om självstyrelsesystemet så är nog inte det här sista gången vi står inför det här dilemmat under de kommande åren.

Tack, talman! Jag delar helt ledamotens analys av situationen. Det är ju därför, med tanke på frågans enorma vikt, som jag hoppas att lagtinget enigt kommer att backa upp landskapsregeringen Sjögren. Man måste helt enkelt kämpa till det sista halmstrået är borta. Oavsett hur arbets- och näringsministeriet vill hantera det så kommer det att krävas politiska diskussioner i Helsingfors så att inte tjänstemännen styr det här. Tjänstemän som inte behärskar den åländska speciella situation när det gäller juridik och annat så har lätt att ta till de övergripande generella verktygen för Finland generellt, det känner vi igen från en mängd ministerier. Det är oerhört viktigt att lagtinget kommer att vara tydlig i sin kommunikation, att det här är någonting Åland behöver och måste få på plats.

Tack, talman! Jag håller helt med. Från Hållbart Initiativ är det ett tydligt besked att vi stöder landskapsregeringen att få till en rimlig och bra fördelning av de här intäkterna. Annars finns det risk att den åländska behörigheten och verktygen för att komma till stånd med de här utmaningarna dräneras på vägen på ett väldigt olyckligt sätt. Det är just därför som jag håller med ledamoten om att det här är ett väldigt viktigt lagförslag. Det kommer att komma motsvarande situationer där vi har krav på oss och där vi vill ta vårt ansvar och då måste vi veta att vi får tag i de ekonomiska verktygen och de pengar som behövs för att göra det.

Jag delar helt ledamotens slutsats också till den delen. Det här EU-arbetet kommer inte att stanna här, utan andra mänskliga aktiviteter kommer att bli föremål för samma sak, också med tanke på nästa steg som kommer att tas på grund av att vi närmar oss den berömda otäcka tipping point. Då kommer desperationen naturligtvis förr eller senare att avspegla sig i ännu mer dramatiska politiska beslut, och då måste den här typen av finansieringskanaler vara klara också för Ålands del.

Tack, herr talman! Det låter ju bra när vi säger att nu tar vi de här pengarna från utsläppsrätterna och så satsar vi det på förnyelsebar fartygsteknologi för handelssjöfarten. Det låter jättebra. Skulle det vara så enkelt så skulle jag till och med vara benägen att stöda det.

Men själva grundproblemet i utsläppsrätterna är att den här tekniken börjar komma, det finns vissa exempel, men det finns ingen standardisering i våra nordiska hamnar för hur det här ska gå till. Det här är inte ett problem som man bara kan kasta pengar på och så försvinner det eller ens underlättar. Vart ska de här pengarna gå? Alltså, vad ska det vara för typ av investeringar? Här har jag hört att det ska vara stora elkablar fram och tillbaka. Det är mycket möjligt att det är helt fel väg att gå. Vi vet för lite om det här ännu. Jag ber er att försöka ta det lugnt med de här pengarna och inte satsa de fel och inte på skärgårdsfärjor.

Ledamoten har naturligtvis rätt i att vi vet för lite. Jag nämnde också i centerns gruppanförande att inte ens rederierna vet idag vad man ska satsa på. Men vi tror oss veta att el kommer att vara en viktig beståndsdel i framtida framdrift av bland annat färjor. Därför har regeringens energikommissionen också lagt fram en rekommendation om nästa steg när det gäller att trygga eldriften i framtiden.

Är det inte bra ledamot Wikström, att det är detta parlament som bestämmer hur dessa pengar ska användas? Inte är det något som regeringen Sjögren eller kommande regeringar ensamma kommer att bestämma. Det är alla vi tillsammans och kommande politiker på Åland som bestämmer. Det är väl det som är det viktiga, att vinna slaget om pengarna här och nu. Sedan tar vi behoven efter det.

Tack, herr talman! Jag håller fullständigt med ledamoten om att det viktigaste nu är att pengarna faktiskt kommer till Åland, för det drabbar oss oproportionerligt mycket som flera redan har varit inne på. De här pengarna börjar ju flyta in ganska snabbt och de ska i alla fall betalas redan det här året. Det blir nog någonting som den här regeringen också kommer få besluta om, oberoende hur mycket det är egentligen. Hur ska dessa medel användas? Jag håller med ledamot, det är viktigt att vi får hit pengarna. Men det kommer fortfarande att landa här hur de ska användas. Jag är lite orolig när jag hör talas om alla de här stora satsningarna, och också faktiskt på stor el infrastruktur. Nuvarande drivmedel är inte beroende av el. Vi vet att de förnyelsebara bränslen som kommer, de kan tillverkas på annan plats och fraktas. Vi vet inte vad som är det optimala.

Tack, talman! Det är alltid svårt att förutspå vad som kommer att hända. Som jag sade redan tidigare, skulle man kunna vara någorlunda trygg att det är den typen av drivmedel som morgondagens färjor kommer att drivas med, tänk om man skulle kunna säga det här och nu, men vi vet ju absolut ingenting. Vi vet att det finns ett antal alternativ för rederierna att titta på. Man har prövat framgångsrikt ett antal. Det finns olika modeller ute, men problemet är ju ofta pengarna, det är allt för dyrt att betala eller att just den tekniken tar så oerhört mycket plats. Det betyder att man transporterar en massa energiskapande utrustning för framdriftens skull.

Huvudsaken är att vi här och nu, ledamot Wikström, är överens om att pengarna är åländska och så tar vi diskussionen om hur vi fördelar dem efter det.

Tack, talman! Nu tog ju ledamot Wikström min fråga här. "Great minds thinks alike" som man brukar säga.

Men ledamot Jansson nämnde summan 500 miljoner som ska investeras i den här gröna omställningen, för att något senare nämna att man inte vet vilket drivmedel man ska satsa på idag. Vad är det vi ska lägga de 500 miljonerna på riktigt? Hur har man kommit fram till den summan när man inte ens vet vad det är man ska göra?

Till den delen, ledamot Egeland, så refererade jag till det som framgår av lagförslagets text, dvs. att det här är de förväntade kostnaderna för de klimatåtgärder som Åland behöver vidta. Men det var ju egentligen det som jag redan var inne på i replikskiftet med ledamot Wikström och det är egentligen en sidodiskussion idag, här och nu. Nu handlar om att trygga pengarna och sen får vi se hur vi ska fördela dem.

Jag delar naturligtvis det som landskapsregeringen lyfter fram, dvs. hur den här omställningen för Ålands del bör gå till, och vilka områden som är särskilt välkända vad gäller behovet. Vi har våra hamnar, vi har våra skärgårdsenheter inom trafikväsendet och så vidare.

Har ledamoten andra tankar om var vi skulle kunna använda pengarna så tror jag att vi alla är intresserade av att ta del av den diskussionen också.

Tack, talman! Nej, det är väl lite det som är min poäng, ingen har någon aning om vad man ska använda pengarna till. Ledamot Jansson sade själv att vi tror oss veta och sen säger han att vi vet absolut ingenting. Men det är ändå 500 miljoner som vi ska bränna på något som vi absolut inte har en aning om vad vi ska bränna dem på. Är det en elektrisk infrastruktur vi behöver? Ja, då är det där vi ska lägga de här investeringarna. Men om det är bränsle man ska använda, vad är det som säger att landskapet ska lägga ut 500 miljoner då? Ja, jag förstår inte det riktigt. Den här siffran verkar helt tagen ur luften.

Tack, talman! Efter att umgåtts med landskapsregeringens alla duktiga tjänstemän ett antal år på mycket nära håll så kan jag konstatera att det inte är fråga om killgissningar, som brukar vara ett populärt ord i dessa tider, som ligger bakom det. Man har ju analyserat, vad är de framtida behoven för Ålands del? Då har man peka ut vissa saker, där inte minst skärgårdstrafiken naturligtvis är en central del. Ledamoten är mycket väl medveten om att när det gäller skärgårdsflottan så kommer vi delvis att behöva, och det är att föredra, elektrifiering. Därför att färjpassen är så korta och där går det att åstadkomma det. När det gäller de längre rutterna, när vi börjar prata om två-tre timmars framdrift, så då är det inte självklart att det går att ens ha en batterifunktion oavsett hur tekniken går framåt och därför är vi beroende av andra drivmedel till den delen.

Tack, herr talman! Det har redan resonerats mycket här om konsekvenserna av utsläppsrätterna. Jag måste erkänna att det står bra i lagförslaget hur det här påverkar samhället. Det finns ett par luckor som jag ska gå in på, men i det stora hela så är det bra. Jag tänker inte resonera mer om hur utsläppsrätterna påverkar Åland, vi vet alla att det påverkar Åland väldigt kraftigt. Det blir dyrare priser i handeln, företagarna får det svårare osv.

Den punkten som man kanske inte resonerar tillräckligt mycket om är punkten; hur blir det med intäkter egentligen och blir det överhuvudtaget några nettointäkter? Som ledamoten Måtar var inne på så blir det svårare för företagen att tjäna pengar, då blir det mindre skatteintäkter och så får vi i andra hand en mängd med skatter som man kan kalla det för, utsläppsrättsintäkter. Vad blir netto av det här för landskapets ekonomi?

Vi ska inte resonera om budgeten, men där resonerar man att det här bara blir intäkter. Jag tror att det är långt ifrån säkert. Vi pratar bara om intäkter nu, men det kan mycket väl bli så att vi har ungefär samma pengar som nu bara det att en del av dem ska öronmärkas. Vad det verkar nu så ska en stor del av pengarna märkas för skärgårdstrafiken, men det är väl vad det är. Vi får se hur det slutar.

Att vanliga människor får det svårare, det kan vi vara helt övertygade om. Det blir som en typ av indirekt inflation i och med att vi är ett ö-samhälle. Om alla transporter blir dyrare hitåt så måste företagen ta ut de avgifterna som i slutändan landar på konsumenterna i fråga om högre biljettpriser, högre priser i handeln osv. Vi har redan en situation där lönerna ökar i betydligt långsammare takt än vad inflationen gör, om man inte går på stöd. Det var det.

Hela det här resonemanget om hur det här påverkar det åländska samhället och det faktum att vi inte vet vad vi ska lägga de här pengarna på om vi vill hjälpa handelsflottan, så vi vet helt enkelt inte vilka drivmedel vi ska satsa på. Ska det bli stora kablar? Något rederi kanske tycker det och någon annan tycker något annat. Sjöfartens dag är ju snart. Det är synd att inte den dagen var före den här debatten, för jag tror kanske att den här debatten hade sett lite annorlunda ut om vi hade gått dit och hört var tekniska utvecklingen ligger.

Men i och med att det här lagförslaget inte ska behandlas i skyndsam ordning så hinner vi säkert med det också innan utskottsbehandlingen är klar. Jag vet inte.

De här direktiven som reglerar hur de här pengarna får användas är absolut inte så snäva som man får intrycket av när man lyssnar här på debatten.

En betydande frågeställning när det gäller den hållbara omställningen är så kallade klimatorättvisor. Alltså att låg- och medelinkomsttagare är de som drabbas hårdast av klimatomställningen. Det är någonting som faktiskt gäller på Åland där vi är helt beroende av transporter och så kommer de här utsläppsrätterna och gör allting dyrare. Låg- och medelinkomsttagare kommer att drabbas hårdast av det här. Men vi pratar ingenting om det här i salen i dag, utan vi pratar bara om nya investeringar och flera färjor.

I direktivet så finns en mängd användningsområden för de här pengarna. Under punkt M 15 så står det faktiskt att man kan använda dessa medel för att tillhandahålla ekonomiskt stöd för att hantera sociala aspekter i låg- och medelinkomsthushåll, dvs. man kan använda de här pengarna för att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare för att mildra klimatorättvisorna. Dessa människor drabbas kraftigast av högre kostnader på grund av det här, då ska vi inte använda pengarna för att köpa teknik som vi inte vet vad vi ska köpa. Vi ska använda de här pengarna för att ge tillbaka dem till de människor som drabbas hårdast på Åland idag, dvs. vanliga ålänningar som arbetar. Direktivet möjliggör det, så det är inte problem.

Sen om man vill använda pengarna på ett annat sätt så är det förstås en del av demokratin och det får man ju säga tydligt också. Men som det är nu så blir det mest som en indirekt skatt som uppbärs i form av så kallad indirekt momsskatt i form av högre priser för allt man handlar. Denna indirekta skatt tänker man använda till oklart vad.

Hur som helst, det är vårt förslag att man använder de här pengarna för att sänka skatten. Varenda cent använder vi till att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare.

Jag måste också säga det som ledamoten Jansson var inne på. Just nu så handlar det mest om att vi faktiskt får pengarna som bör landa på Åland. Striden om vad pengarna ska användas till kan vi förstås ta senare. Men eftersom så många har pratat om vad de här pengarna ska användas till så tänker vi också göra ett inslag i debatten och lämna vårt förslag.

För den som vill läsa det här EU-direktivet, jag brukar få kritik för att inte nämna varifrån uppgifterna kommer, så har jag bemödat mig att skriva ner det den här gången. Det här är alltså rådets direktiv 2003/959 den 10 maj. Tack!

Tack, talman! Tack ledamoten Wikström för ett på flera sätt intressant anförande. Först och främst så måste vi vara överens om att det kan bli dyrare under en övergångstid. Eftersom man i sin verksamhet, sjöfartsverksamheten måste ta i beaktande de kostnader som man tidigare inte har behövt ta i beaktande. Tidigare var det gratis att släppa ut. Nu blir det ett pris på det. En viktig del i vårt gemensamma arbete i den här omställningen är ju att det måste bli ett slut på dessa gratisgrejer som inte ligger i tiden. Det måste ju kosta att släppa ut, det måste kosta att förstöra miljön och så vidare, därför att vi vill styra skutan åt ett annat håll så. Så långt tror jag att vi kan vara överens.

Tack, herr talman! Absolut, utsläppsrätterna har faktiskt har en stor påverkan för att ställa om sjöfarten. Det håller jag med om. Men sjöfartsnäringen kommer inte att ställa om förrän det blir ett mellanskikt, att utsläppsrätterna blir tillräckligt höga och priset på förnyelsebart drivmedel tillräckligt lågt. Där någonstans kommer man att ställa om och inte före det. Alltså att vi använder de pengarna som vi kan uppbära, vi pratar om 20 miljoner, det är jättemycket pengar för Åland. Men pratar vi om teknikutveckling och investeringar för handelssjöfarten så är inte 20 miljoner mycket pengar. Men det är mycket pengar för den som står i butiken och har svårt att få ekonomin att gå runt. Då är det bättre att pengarna landar i plånboken.

Jag håller med om att 20 miljoner inte är mycket pengar i den här omställningen. I den här debatten ibland så blir det att låta som att den internationella sjöfartsnäringen fick reda på att man ska ställa om från fossilt till fossilfritt i förra veckan. Det stämmer ju inte. Det här pratet om att vi måste ge dem lite tid, sex år, det stämmer inte heller. Det här är ju en del i en stor rörelse som vi måste fortsätta. Politikens uppgift är att sätta ramarna och visa vägen. Det är regler som man har att förhålla sig till och sedan är det näringslivet som anpassar sig till det.

Det som jag tycker att är jätteintressant är ordet klimaträttvisa och där stöder jag principiellt det som Wikström sade. Omställningen till ett hållbart samhälle och klimatomställningen får inte bli en klassfråga, det får inte lämnas folk efter på den resan. Sen om det ska vara genom skattesänkningar eller på andra sätt det men (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Tack för det inlägget. Det är faktiskt frågor som vi ofta glömmer bort när vi pratar om alla nya elbilar och teknologier som en stor del av befolkningen de facto inte har råd med.

Skillnaden här är att det här är någonting som man inte kan undvika. Det här är någonting som landar på dig oavsett vilket val du gör. Det är väl lite det som är andemeningen i förslaget, att det är bättre att individen själv gör dessa val med sina egna pengar istället för att vi här på politisk nivå ska bestämma att nu ska vi satsa på det här och ni får ta det, vare sig du använder det eller inte. Jag tror att det också är en viss ideologisk skillnad där. Hur mycket pengar ska landa på individen och hur mycket ska landskapet kontrollera?

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Jag kan långt hålla med ledamot Wikström att ålänningen i sig behöver få mer pengar kvar i plånboken. Det är ju statistiskt vetenskapligt belagt att den med svagare ekonomi också har svårare att klara sig, sköta sin folkhälsa och sköta klimat- och miljöomställning. Det är inget tu tal om det.

Men sanningen är väl den att utsläppsrätterna inte är i hamn ännu. Vi har inte pengarna och det brukar vara det minsta problemet för det offentliga att göra av med pengar. Så låt oss först få tillgång till de här pengarna, det är steg ett. Sen har vi enorma investeringar i våra hamnar speciellt. Vi vet också att vi har enorma investeringar längs med våra vägar och laddstationer, så det kommer nog att finnas hål att fylla och inte bara med nya skärgårdsfärjor.

Men det som är intressant är Polluters Pay. Den som släpper ut ska betala. Men det krävs framförhållning och det krävs morot och piska. Så på det sättet är det här lagförslaget väldigt bra.

Ö-undantaget som ledamot Wikström vurmar för, det ska han ha en eloge för. (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Absolut, jag instämmer. Det viktigaste är att pengarna landar på Åland. Men med tanke på att det talas ganska mycket om vad vi har för behov i vårt samhälle, vad vi har för behov av att investera i dittan och dattan så säger vi att gemene ålänning också har ett behov av att klara sig ekonomiskt när allting blir dyrare. Vi vill lyfta fram den aspekten och betona det nu i ett tidigt skede.

Jag pratar inte så mycket om utsläppsrätterna som sådana för de har jag pratat om som väldigt mycket hittills. Det här lagförslaget baserar sig på ett EU-direktiv och det är klart så att säga. Jag tror att ledamoten Fellman var inne på att det är klart nu så vi behöver inte diskutera det mera. Och det är väl lite så som jag väljer att prata också. Jag stöder förstås ö-undantaget och Obunden Samling stöder ö-undantaget. Det kunde ha varit i Sverige också, men vi får nöja oss med det som vi fick.

Tack, talman! Än en gång, vi ska driva en politik som gör det lönt att arbeta. Absolut. Människor ska kunna ta ansvar för sin egen vardag och sin egen ekonomi. Där är vi helt överens.

Men vi måste också vara överens om att utan en bra miljö och en klimatomställning så spelar det ingen roll hur mycket pengar vi har i plånboken. Här har EU gått i bräschen på ett bra sätt och här behöver Åland koppla på. Den lista som finns på saker som vi behöver investera i når väl ca 500 miljoner utan att gå in på detaljer. Det är inte någon hokus pokus lista med tummen upp i luften och känn efter hur mycket det är, utan den är nog ganska noggrann. Och om det får vi veta mer om i utskottet från och med i morgon. Men gör vi inte det så spelar det ingen roll hur mycket pengar vi har på banken eller i plånboken. Det här är ett måste.

Tack, herr talman! När det gäller investeringar som offentlig sektor ska göra och har i sin ansvarsportfölj så är det klart att vi behöver investera i någon mån. Jag håller med. När vi pratar om laddstolpar till exempel, är det offentlig sektor som ska bygga ut laddstolpsnät till exempel? Mackar ägs av privata näringsidkare, varför skulle inte laddstolpar också kunna skötas av privata näringsidkare? Jag bara resonerar lite om de här frågeställningarna som ledamoten tog upp.

När det gäller kommersiella hamnar och kommersiell teknik, som jag sade i en replik så om vi skulle veta vilken teknik som blir standardteknik som vi använder i Norden så vore det kanske inte en helt dum idé. Men vi har ingen aning om det i dag. Därför blir det lite tidigt att uttrycka sig att vi ska ha gigantiska elkablar, vätgasstationer och vad som nu hörs här i salen. Det är bättre att vänta med det i så fall och ge tillbaka pengarna till ålänningarna under tiden.

Tack, talman! Den här diskussionen blir lite malplacerad, att diskutera vad de här pengarna ska användas till. De största intäkterna från systemet kommer från 2030. Det kommer att vara ett helt nytt lagting och en helt ny regering. Den frågan hör inte hit. Det enda Obunden Samling verkar haka upp sig på är ordet skärgårdstrafiken. En stor del av de här 500 miljonerna baseras också på dialog med det privata näringslivet, med rederierna om vad de har för kommande planer helt enkelt. Mycket handlar om att våra hamnar ska kunna ta emot framtidens sjöfart. Det är också en beredskapsfråga att trafiken fungerar mellan Åland, Finland och Sverige.

Tack, herr talman! Tack ministern för det inlägget. Mig veterligen så går handelssjöfarten fortfarande på bunker i huvudsak, viss naturgas också.

Att vi i Obunden Samling pratar om skärgårdstrafiken är väl givet eftersom den har nämnts flera gånger. Jag har också talat mycket om handelssjöfarten och varför det inte är klokt att göra de här stora investeringarna nu. Det låter nästan som att de skulle ske när som helst. De här intäkterna inflyter från det här året och det är betydande summor som inflyter bara under den här mandatperioden. Är det någonting som ministern kan lova, att de här pengarna under den här mandatperioden inte ska användas? Eller varför pratar man om 2030? Ministern har ingen aning om hur sjöfarten ser ut 2030, lika lite som jag har och lika lite som övrig sjöfartssektor har någon aning om det. Att tala om att det blir väldigt stora intäkter från 2030 är lite förmätet det också faktiskt. Vi vet om att de här pengarna kommer nu och de kommande åren. Hur det ser ut framöver så vet vi inte.

Så är det. Därav blir diskussionerna om hur de här pengarna ska användas lite onödig i det här skedet. Vi har ett lagförslag och en förhandling om en kommande fördelning av pengarna. Sen blir det förstås upp till varje regering och varje budget hur pengarna används. Sen finns det vissa regelverk för vad pengarna kan användas till. Men vi behöver inte ens gå in på den diskussionen här, det kommer vi till i kommande budgetarbete.

Men som sagt, jag kan bara säga att mycket av de siffror som presenteras i lagförslaget också är i nära dialog med rederierna och de privata som nog kan de här frågorna bäst, hur man beräknar kommande utsläppsrätter och kostnader. Så det är inga konstigheter på det sättet. Det är bara för att få en någon sorts fingervisning om vad vi pratar om för belopp.

Tack, herr talman! Om vi inte ska prata om vad pengarna ska användas till och hur de kan användas så är det ingen bra idé att öppna med de frågorna i ett anförande, om vi säger så. Det blir ju lite dubbelt då.

Tack, talman! Jag tycker att det är otroligt fascinerande att lyssna på ledamoten Wikström som är beredd att fördela pengar, som vi absolut ännu inte har fått, på skattesänkningar som jag inte förstår hur vi ska åstadkomma eftersom vi i den här salen inte har behörighet över beskattningen. Är det i alla 16 kommuner som man ska sänka kommunalskatten på något gemensamt sätt? Hur Obunden Samling tänkt åstadkomma denna skattesänkning? Hur har man tänkt forma den i sådana fall så att den faktiskt gynnar dem som man säger att man vill gynna, det vill säga låginkomsttagarna?

Tack, herr talman! Det var en väldigt, väldigt rolig fråga ledamot Fellman, för det är något som jag har funderat mycket på. Och absolut, det är via kommunalskatten. Vi har ju tidigare t.ex. haft allmänna avdrag som är borttagna nu, så det finns alla möjligheter att göra det här.

Förra mandatperioden utvidgade vi grundavdraget som slog mest mot låginkomsttagare. Men det finns alla möjligheter att fortsätta experimentera med grundavdraget. Det finns saker man kan göra där som reducerar skattebördan för alla ålänningar som tjänar upp till en viss nivå. Det blir som ett regressivt avdrag. Det är inte särskilt svårt faktiskt att göra de här åtgärderna. Vi har liksom grundstommen i befintlig lagstiftning. Det är lite svårare att beräkna exakt vad det blir. Men poängen är ju att kommunerna sänker skatten via lagstiftning och landskapet kompenserar för de utgifter som kommunerna har. Det är ingen raketforskning.

Vi vet ju alla att avdrag i kommunalbeskattning är svåra att utforma så att de faktiskt gynnar den målgruppen som ledamoten pratade om, eftersom de avdragen görs inte av dem som har de lägsta inkomsterna.

Det är också en intressant tanke att ledamoten skulle få landskapet att ålägga kommunerna att sänka kommunalskatten via ett avdrag. Det blir så många turer i den där dansen så jag får inte riktigt ihop det.

Jag skulle dock vilja ställa en annan fråga. Om jag uppfattade ledamoten Wikström rätt så anser man inte att det här systemet med utsläppsrätter är ett bra instrument för att påverka den gröna omställningen. Vilket system skulle vara bra då? På vilket sätt skulle man på ett effektivt sätt kunna använda sitt politiska mandat för att styra företag i en riktning som är bra för planeten?

Tack, herr talman! De här avdragen som jag talade om är direkta och automatiska och baserar sig på hur mycket pengar du tjänar. Det är inte någonting som man behöver ta upp i deklarationen på egen hand.

När det gäller utsläppsrätter så är de ett verktyg om man vill ställa om handelssjöfarten. De är ett verktyg. Men som jag tidigare har sagt så borde det här verktyget inte ha haft en så brant trappa som det har nu. Vi går från 40 % det här året till 70 % nästa år och till 100 % året därpå. Det är för snabbt. Teknikutvecklingen hänger inte med. Priset på förnyelsebart bränsle är inte tillräckligt lågt för att rederierna ska övergå från fossilt bränsle och utsläppsrätter till förnyelsebart bränsle. Det blir bara en extra kostnad som vi alla ska betala. Så det är väl så som vi resonerar. Utsläppsrätter är ett verktyg, men de används på fel sätt nu.

Tack, talman! Ledamot Wikström sade; "skulle vi veta vilken teknik som vi ska använda men vi har ingen aning om det när det gäller den framtida sjöfarten" och han sågade alternativet med allt som har med el att göra. Jag håller definitivt inte med. Vi är redan där när det gäller eldrift och behovet av bättre infrastruktur i våra hamnar.

När det gäller teknikutvecklingen som har pågått och som är i hamn så när det gäller e-bränslen så har vi ju el-diesel, metanol, etanol, dimetyleter och som sagt även ren eldrift. Att påstå att vi på något vis inte är där med tekniken är ju bara en felsägning. Vi har ett stort behov av att elektrifiera våra hamnar också för landström osv. Vi har inte det på plats idag och det här är ett ansvar som måste tas från samhället helt enkelt. (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det finns alternativ, absolut. Det är jag fullt medveten om. Jag talar om en standardisering. Vilket drivmedel kommer man att använda i huvudsak i Östersjöregionen? Rimligtvis så kommer hamnarna att gå in för samma drivmedel, att gå in för olika så blir ett oändligt pusslande. Jag vet att det finns sådana projekt via Nordiska rådet bland annat där man går in för det här med gröna korridorer och hittar just de här. Jag är fullt medveten om att det finns alternativa drivmedel. Men priset? Vi behöver komma till en standardisering, inte bara vad gäller själva förbränningen, utan också hela logistikkedjan för att få den på plats. Den finns inte i dag. Jag tror inte heller att ledamoten kan säga vilket bränsle som kommer att bli det allmänt rådande i Östersjöregionen. När det gäller skärgårdsfärjor så det en helt annan fråga. Där finns det.

Tack, talman! Ledamot Wikström blandar lite ihop äpplen och päron här.

När det handlar om el- och nätkapaciteten så är en grundförutsättning att ens börja diskutera e-diesel, etanol m.fl. att vi måste ha en infrastruktur när det gäller eldistributionen på plats. Vi är långt ifrån där idag, men det pockar på så det gäller att få det här på plats. Oberoende av fartygsbränsle så måste vi ha en nätinfrastruktur på plats. Den kostar och den måste påbörjas. Vi ligger långt efter när det gäller infrastruktursatsningar på Åland.

Jag tycker att du problematiserar det utan att se lösningarna och möjligheterna.

Tack, herr talman! Ja, det kanske finns en viss skillnad i hur man ser på saker och ting. Jag anser inte att det är lagtingets uppgift att utveckla handelssjöfartens teknik och el. Jag vet inte, det här med att vi måste ha väldigt stark ström i hamnarna för att vi ska kunna använda framtidens bränslen, många bränslen är ju flytande. Varför är det så att det här måste finnas på Åland? Vi har ingen oljeförädling på Åland heller, men ändå så kör våra fartyg på bunker. Det är klart, om man resonerar så att vi ska bli ett producerande land med hjälp av den havsbaserade vindkraften och att det är så som allt detta ska gå till, ja men då förstår jag om man vill ha de här laddkablarna. Men då kanske man måste dra resonemanget till det, att vi ska ha starka elkablar för att kunna producera förnyelsebart bränsle på Åland och vi ska ta elen därifrån. De har jag hört förut och jag är förvånad att det inte dök upp igen.

Talman! Man riktigt ser hur det mystes på det obundna partikansliet när det här förslaget kom på bordet. Här fick man plötsligt en möjlighet att kritisera EU, klimatpolitik och skärgårdstrafik på ett och samma bräde. Och minsann har man tagit tillfället i akt att måla upp det ena och det andra.

Det är aningen fascinerande nu att man säger; nej, det här ska vi inte göra någonting åt, trots att man vet vilka EU-direktiv som ligger i botten. Ledamot Wikström torde, som tidigare infrastrukturminister, veta vilka krav som ligger på internationella hamnar, både gällande vatten, el och annan försörjning. Ledamoten Wikström torde veta att det sker en stor teknikutveckling och att det finns behov av infrastruktur kring den här teknikutvecklingen. Ledamoten Wikström borde också känna till att rederierna själva är intresserade av att göra den omställningen, men konstaterar att de behöver göra det hand i hand med det offentliga.

Visst är det så att rederinäringen behöver göra den här omställningen, det förstår jag också och det förstår vi också att man behöver göra. Det blir fel när vi säger här att det är vi som ska betala allt det här. Det är vi som ska betala. Det är klart att när man hittar en standardiserad metod för att driva fram fartyg t.ex. mellan Åbo, Mariehamn och Sverige så är det väl klart att den metoden som används i Sverige också måste kunna användas på Åland. Men ingen här kan ju säga vad den metoden är, men ändå ska vi samla in pengar och sätta pengar på det. Det är det som vi kritiserar. Vi är oroliga för att det här blir någon slags investering där man inte riktigt vet vad man håller på med, att man är lite uppe i det blå. Det är bättre att lugna ner sig och kanske inte ens använda de här pengarna och det är också bättre än att blåsa iväg det på någonting som blir fel. Det är bättre att vänta och se vart den här standardiseringen tar vägen.

Talman! Jag har inte hört en enda, inte en enda härinne som har sagt att nu ska Åland för de här pengarna leda hela omställningen av sjöfartsklustret i Östersjön. Faktiskt inte en enda! Däremot så inser ju alla med någon form av realism att det krävs också lokala anpassningar till systemen. Vi ser ju vad kostnaderna är. Vi ser ju vårbudgeten som kommer senare idag t.ex. vilka räntekostnader som ledamoten Wikströms bro- och hamnutbyten ledde till. Vi ser ju vad investeringskostnader leder till. Vi vet att infrastruktur är dyrt. Nog är det ju liksom lite övermaga att stå här och säga att resten av EU ska ställa om, men på Åland ska vi använda det till skattesänkningar. Ökar oddsen också i förhandlingarna med den typen av taktik?

Tack, herr talman! Till skillnad från resten av EU så är vi en ö. Till skillnad från övriga öar som omfattas helt och hållet av ö-undantaget så omfattas vi bara till 50 % av ö-undantaget, vilket betyder att vi får högre kostnader här. Ålänningarna får högre kostnader på grund av att vi inte har ö-undantaget från Sverige också. Det är klart att hade vi haft allting på plats här, också mot Sverige, okej då kunde man kanske inte prata på samma vis som vi gör idag. Men vi är en ö-region och vi behöver ha en annan behandling av våra medborgare som bor här. Det här är kostnader som de måste betala. Det känns säkert inte så mycket för ministern själv, men för många andra så känns det mycket när man går ut i butiken och ska handla. Allting har blivit väldigt, väldigt mycket dyrare.

Herr talman! Begrepp att sälja skinnet innan björnen är skjuten fick sig ett ansikte och ett parti här idag. Ledamoten Wikström är ute och shoppar röstar helt uppenbarligen. I klimatomställningspolitiken på EU-nivå och pengar som ska fördelas för omställningen så där vill man köpa röster genom att lova att man sänker skatten. Vi vet allihop att det kommer inte att bli en sådan situation att lagtinget kan sänka skatten med 20-25 miljoner euro, med de här pengarna som vi får från systemet. Det tror jag inte ens att ledamoten Wikström själv tror på.

Det som ledamot Wikström sade därutöver är att rederierna ska betala in till systemet. Men sen ska rederierna som trafikerar varor och tjänster från och till Åland därutöver stå för alla omställningskostnader, alltså en dubbel kostnad. Hur kommer trafiken att se ut, om det här genomförs som ni vill?

Till den delen, om det går att genomföra det här, så om man läser direktiven och som jag sade till minister Josefsson så har man inte den här tiden att göra det. Jag förstår det. De är väldigt omfattande de här direktiven, men det står ganska uttryckligen att de kan användas på det här viset. Jag läste också upp det och hänvisade till var det står. Det är fullt möjligt.

Ska rederierna betala hela omställningen själv? Jag har också varit inne på det. Nej, det kanske inte är rimligt. Men ska vi nu ta ut pengar? Det enda som jag höra är att vi ska bygga ut något slags elnät. Sedan hör jag prat om skärgårdsfärjor. Så vad är det egentligen?

Sen när det gäller att sälja skinnet, det var inte jag som inledde detta med vart de här pengarna ska gå, det gjorde regeringskollegan själv och började prata om det här. Flera ledamöter har pratat om det här. Det är bara det att jag har sagt någonting annat. Jag har sagt nej, vi ska inte använda pengarna till nya skärgårdsfärjor. Vi ska använda dem för att få ner skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det är bara ett annat förslag.

Ett klargörande behövs här ändå. Jag förstår det, alltså det är roligt att shoppa röster för de pengar som vi ännu inte har fått och det är det som Obunden Samling gör via ledamoten Wikström här.

Men ledamoten Wikström sade nej, rederierna ska inte betala själva för det här. Men enligt systemet, om vi sätter lagen i kraft, så kommer rederierna att betala in mycket pengar till systemet med utsläppsrätter och utsläppsrättshandel. Sen ska omställningen göras. Kraven ställs ju på oss att den ska göras. Om inte rederierna gör det och om inte systemen ändras så att man får ner kostnaderna så kommer kostnaderna bara att öka. Till slut upphör trafiken. Rederierna ska inte betala, sade ledamoten Wikström. Vi ska sänka skatten för de pengar vi får in. Vem ska betala då? Då är det resenärerna, alltså det blir kraftigt ökade priser och sedan vill ingen åka hit mera. Turismen drabbas alltid. Tänk ett varv till! Jag önskar att utskottet diskuterar den här frågan. (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det är ju det som händer idag, ålänningarna betalar det här i form av högre kostnader och de kommer att stiga. Det står i framställningen att det finns en stor risk att priserna kommer stiga och turerna kommer att minska. Ja, exakt så står det. Vad ska vi investera de här pengarna i? Det vet vi inte idag och regeringen vet det inte heller. Det skulle vara bra om man inte vet det att man då i så fall säger; nej, vi vet inte idag vad de ska användas till. Vi har tänkt vänta och se vad den standardiserade lösningen för handelssjöfarten blir, istället för att prata om skärgårdsfärjor. Sätter man pengarna på skärgårdsfärjor, då blir det exakt som ledamoten sade, men det blir inga skattesänkningar. Det blir inte lättare för gemene ålänning.

Talman! Egentligen är detta, som ministern redan sade, en ganska enkel fråga. Den här lagframställningen är inget problem i sig. Själva lagförslaget handlar om att få in rederierna i utsläppshandelssystemet och är en följd av direktiv och förordningar vi själva inte styr över. Det är EU:s sätt att styra våra företag i en mer hållbar riktning.

Politik handlar ju om att agera. Det handlar om att försöka göra någonting, inte att sitta på händerna och vänta på att någon annan ska göra det. Vi har till den delen inget att anmärka. Vi tycker att landskapsregeringen för ett klokt resonemang gällande metoder för fördelningen av intäkter. Det är där som den stora svåra resan kommer att vara. Jag önskar landskapsregeringen, ministrarna och de tjänstemän som förhandlar lycka till för att det är det som är problemet.

Nu handlar inte detta om vi ska genomföra det här lagförslaget, utan hur Åland ska ingå i ett kommande system, dvs. rent krasst, hur vi ska finansiera vår egen gröna omställning.

Att pengarna för utsläppshandeln - som i och för sig är tänkt som ett övergående system tills industrier och rederier övergått till hållbara verksamhetsformer - faktiskt fördelas så att Åland får en andel som motsvarar det som våra rederier betalar in, det är en förutsättning för att vi ska klara av omställningen. Det var därför jag ställde frågan tidigare till ministern, var ska man ta pengarna istället för de åtgärder som vi måste göra? Inte finns det några andra pengar. Vi klarar inte av elektrifieringen av våra hamnar eller andra saker som vi måste göra utan ganska stora investeringar. Det kostar pengar.

Det är klart att vi inte vet allt idag om vilka system vi ska välja och vilka bränslen som framtiden kommer att bära med sig. Men det är ju inte heller så att vi bara knäpper med fingrarna och så är allting färdigt. Det är en ganska lång process som ska göras tillsammans med tjänstemän, tillsammans med rederierna och tillsammans med medborgarna och det här lagtinget efter nästa val när det kanske blir aktuellt i verkligheten, även om många nu har skjutit den där björnen.

Det är också tydligt att det här är en av de frågor som är politik på riktigt i förhållande till riksmyndigheterna och regeringen i Finland. Det här är inte en symbolfråga och sådana har vi en hel del av där vi diskuterar sådant som förändringar i självstyrelselagen som vi kanske inte ens vill utnyttja men vill ha bara för sakens skull. Det är klart att det också är viktigt, men det här handlar om pengar och därför är det en avgörande fråga.

Det kommer att falla ett stort ansvar på vår landskapsregering, på våra tjänstemän och på riksregeringen att klara av de förhandlingar som kräver mognad, som kräver elasticitet och som kräver respekt för självstyrelsesystemet. Vi har varit med om sådana förhandlingar tidigare, bland annat när det gäller fiskekvoter, som inte slutar så framgångsrikt. Det här är verkligen en av de svåra frågorna.

Det gäller också för lagtinget att noga överväga frågan vad våra slutsatser blir och ta den tid som krävs för att komma fram till ett bra beslut. Det är en fråga där det som är åländsk behörighet faktiskt ska vara det. Från rikshåll behöver man välja, både på politisk nivå och tjänstemannanivå, att hålla fingrarna i styr. Det klart att pengar är en bristvara överallt. Det är viktigt att det blir rätt, inte bara för att vi behöver pengarna utan för att det inte ska vara så, i det system som vi har, att det alltid är den starkare som bestämmer. Det är därför vi har en åländsk självstyrelse. Tack, talman!

Tack, talman! Man kan ju undra, efter att ha hört på debatten här i någon timme nu, vad som egentligen riktigt är målsättningen med den här lagen om utsläppsrätter. Är målsättningen pengar eller är målsättningen minskade utsläpp? Jag har förstått att själva grundtanken är ju att komma till bukt med de utsläpp som sker och få ner koldioxidutsläppen bland annat.

När det gäller själva lagen så var det ursprungligen av miljöhänsyn som den togs fram. Den kommer att drabba olika områden på olika sätt, större länder kanske på ett annat sätt. Men vi som en ö-nation här på Åland så ser vi moderater det som väldigt viktigt att den här lagen ändå säkerställer de framtida kommunikationerna till och från Åland samt även säkerställer sjöfarten som näring.

Då kan man ju fråga sig när det gäller de avgifter som här har nämnts. Man har pratat om att Åland kommer att stå för 40 % av Finlands summor. Man har pratat om ungefär 20 miljoner euro. Samtidigt har vi fått en rambudget på bordet här idag som försiktigt tar upp 2 miljoner längre fram.

Följande fråga som också har debatterats här idag är: Hur ska pengarna användas? Det är ju väldigt viktigt att de som är med och bekostar de här avgifterna också får tillgång till de här medlen för att kunna säkerställa att de kan sänka sina utsläpp så att det egentligen slutar komma in pengar. Därför är det väldigt viktigt, som vi ännu inte riktigt har fått svar på, vilka åtgärder som ska göras. Är det landbaserade åtgärder som har nämnts, till exempel att elektrifiera flera hamnar? Eller är det direkta åtgärder på sjön?

Oberoende, herr talman, så anser även vi i Moderaterna att förhandlingarna med Helsingfors måste vara slutförda innan vi i Ålands lagting kan anta denna lag för att veta konsekvenserna av lagen. Därför är det väldigt viktigt att finans- och näringsutskottet tar god tid på sig när de behandlar den här lagen och verkligen tittar på både upp- och nedsidor. För som så många gånger så har myntet ofta två sidor och ibland kanske man bara stirrar sig blind på de positiva uppsidorna, men här kan även finnas saker som man behöver granska lite noggrannare. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Nordberg för ett av dagens mest balanserade anföranden. Det var nyttigt att ledamoten på ett balanserat sätt tog upp vart pengarna ska gå. De som betalar utsläppsrätterna förväntar sig givetvis att det ska komma någonting som förbättrar möjligheterna till omställning. Det är ju ett samspel. Vi har försökt från majoritetens sida idag, speciellt till ett parti i oppositionen, få fram att det här är ett samspel och förhoppningsvis kan vi få det ännu mer tydligt när vi börjar utskottsarbetet i morgon. Det blir ett samspel inte bara på Åland utan runt hela Europa. Det förväntas krav som ska förpliktiga, men det förväntas också någonting som gör att man får hjälp på vägen i form av infrastruktur i exempelvis hamnarna.

Talman! I beredningstexten talar man om behovet av elektrifiering och man talar om att det är tre kommersiella hamnar. De facto så vet vi av lång erfarenhet att två av de här tre hamnarna, åtminstone för tillfället, har väldigt korta angöringstider. Vi pratar om att fartygen ligger inne i de här hamnarna cirka 15 minuter i medeltal. Det finns inga möjligheter att ladda de här fartygen på dessa 15 minuter. I praktiken så är det en hamn på Åland som har nytta av en elektrifiering. Det finns andra sätt, men ingen vet, som vi sade. Men det kan finnas andra sätt där det behöver satsas pengar för att ta fram förutsättningar för sjöfarten.

Tack, talman! Helt rätt och därför var det i dagens debatt i mångt och mycket prematur som försöker öronmärka pengarna till diverse saker. Det är precis som ledamot Nordberg sade, två av de här tre internationella hamnarna är ju bara "stop and go" egentligen, det finns inte tid för laddning annat än för eventuella kryssningsfartyg då förstås.

Åter till anförandet. Finans- och näringsutskottet ska givetvis ta den tid vi behöver ha och också beakta det som näringsminister Josefsson tog upp i sitt anförande. Det här ärendet är väldigt viktigt. Finans- och näringsutskottet kommer inte på något sätt att skynda igenom behandlingen. Det finns ju också anledning till att ha en bra dialog med landskapsregeringen i frågan.

Tack, talman! Jag vill återkoppla till det jag inledde med. Jag tror att det är väldigt viktigt att utskottet i sin behandling tittar på både upp- och nedsidorna. Det finns självklart en självstyrelsepolitisk aspekt i den här frågan. Behörighetsgraden, vems är behörigheten? Vems är pengarna? Men det finns också en fortsättning som ska administreras. Det finns ett åtgärdsprogram som behöver tas vid hos till exempel sjöfarten som är den största betalaren. Det är viktigt att det gagnar även de som betalar. Jag vill bara poängtera det en gång till och önska utskottet lycka till.

Tack, herr talman! Den här lagstiftningen om utsläppsrätter är väldigt viktig av flera orsaker. I grunden är det en kraftfull åtgärd för att minska klimatutsläppen. Det är också en fråga om självstyrelsepolitik och gemensamma resurser och ansvar.

EU:s utsläppshandel handlar om att sätta ett pris på skadliga utsläpp. Det betyder att utsläpp, som tidigare varit gratis, nu får en prislapp i ekonomiska termer. Och, som vi vet, kostar det pengar så skapar det oftast en vilja att minska kostnaderna, vilket man i det här fallet kan göra genom att minska sina utsläpp.

Nu kommer också sjöfarten att ingå i EU:s utsläppshandel. För sjöfarten är det här en stor förändring. En förändring som kommer att kosta pengar. Samtidigt är det helt nödvändigt. Det måste kosta att släppa ut.

Tiden då notan automatiskt skickas till planeten och till miljön ska obönhörligen vara över. Det ekonomiska systemet måste styra mot hållbarhet och då måste kostnaderna som tidigare skjutits på miljön och planeten bli synliga.

Talman! Det är känt att det finns stora utmaningar inom den internationella sjöfarten att minska utsläppen. Märk, talman, att jag nu talar om den internationella sjöfarten i stort, inte enbart våra lokala rederier.

Men att det finns stora utmaningar med att minska utsläppen är inte en orsak att låta utsläppen vara gratis. Tvärtom. Det finns säkert många förklaringar till varför sjöfarten är i den situation man är i idag och att utmaningarna att ställa om är så stora som de är idag. Jag är fullständigt övertygad om att en av orsakerna är att det inte har funnits tillräckligt med lagstiftning på det här området. Man talar om "High seas", man talar om sjöfarten som det fria området.

Det har inte funnits tillräckliga ekonomiska incitament att ställa om och det har inte funnits tillräckligt mycket piska. Det är bara att läsa i allmänna motiveringarna till det här lagförslaget, där står: "Internationella Sjöfartsorganisationen, IMO, har som mål att minska utsläppen från de internationella sjötransporterna med 50% fram till 2050 jämfört med 2008 års nivåer." 50 % till 2050! Det går för långsamt!

Det är därför som Hållbart Initiativ inte köper resonemanget om att det ska vara gratis eller billigt att släppa ut tills det finns fossilfria bränslen och fossilfri teknik på marknaden. Därför att marknaden kommer inte att leverera de nödvändiga lösningarna om det fortsätter att vara gratis att släppa ut. Det säger ju sig självt.

Talman! Det ska kosta att släppa ut. För om det kostar pengar att släppa ut skapar det incitament för industrin och näringslivet att ställa om. Lagstiftningens uppdrag är att sätta ramarna. Det är det som näringslivet och industrin önskar - tydliga ramar, tydliga spelregler.

Häromdagen kunde vi läsa i svenska medier att det finanspolitiska rådet i Sverige kritiserar den svenska regeringen på grund av regeringens bedrövliga klimatpolitik. Nu är det alltså inte "bara" klimatrådet som kommer med kritik, utan också finanspolitiska rådet. Och varför det? Jo, för att den svenska regeringen tydligen säger en sak och gör en annan. Man försvårar omställningen och släpper ledarskapet i klimatpolitiken, vilket orsakar otydlighet. Och är det något näringslivet ogillar så är det otydlighet.

Det är också delvis därför som Hållbart Initiativ har ifrågasatt varför ö-undantaget ska ses som en stor politisk seger, dvs. att trafiken mellan Finland och Åland slipper betala utsläppsrätter under några år. Jo, det innebär att de rederier som går mellan Åland och Finland sparar pengar under några år, men vad händer sedan då? Vad händer 2030,om sex år, när ö-undantaget försvinner? Där finns det inga svar från politiskt håll.

Vad görs nu under de kommande undantagsåren från regeringen Orpo i Helsingfors för att underlätta för de finländska och åländska rederierna att ställa om? Och vad gör regeringen Sjögren? Finns det någon proaktivitet från regeringen och klimatminister Gunell i vad Åland borde göra för att underlätta för våra rederier fram till 2030, när de går från undantag till verklighet? Finns det inga tankar om det, så finns det ingen orsak till kollegialt ryggdunkande över ö-undantaget. Då kan vi i stället konstatera att ö-undantaget är första klassens strutspolitik.

Herr talman! Utsläppshandeln är en viktig klimatpolitisk åtgärd. För Åland är den här lagstiftning också väldigt viktig ur självstyrelsepolitisk synpunkt. Det här lagförslaget är ett exempel på det som lagtinget troligtvis kommer att möta allt oftare. Det handlar om ett gemensamt ansvar och krav från EU. Det ligger under åländsk behörighet och sen handlar det om hur pengarna att lösa de här utmaningarna ska fördelas.

Hur intäkterna från utsläppshandeln ska fördelas mellan Finland och Åland är upp till förhandlingar mellan landskapsregeringen och regeringen i Helsingfors. Hållbart Initiativ stöder fullt landskapsregeringens strävan att intäkterna från utsläppshandeln till den del det berör åländska rederier ska tillbaka till Åland. Det får under inga omständigheter bli så att klimatåtgärder och andra viktiga åtgärder inom omställningsarbetet innebär någon smygdränering av åländska behörigheter eller åländsk ekonomi. Att pengar som annars skulle ha gått till Åland i form av skatt, istället går till Finland i form av utsläppsrätter.

Vi här på Åland vill ta vårt ansvar i omställningen och man får inte beröva oss de ekonomiska medlen för att göra det arbetet. Det måste Finlands regering inse. I stället för att på något sätt sätta sig på tvären mot Åland i den här frågan så borde den finska regeringen se en styrka i att det inom Finland finns ett självstyrt örike som vill vara med och ta ansvar. Tack, talman!

Tack, talman! Jag håller inte helt otippat med om så många ord i ledamoten Röbloms anförande. Men jag måste ge honom beröm för hans ärlighet. Ledamot Röblom är en av dem som åtminstone är stringent i sitt resonemang. Han är emot ö-undantaget och han är för utsläppsrättssystemet. Det är jättemånga här som tycker att utsläppsrättssystemet är bra. Ö-undantaget är också bra, för då får man ju mer pengar kvar i rederierna så att de kan satsa på den gröna omställningen. Ja, kör man det resonemanget, då har man ju indirekt sagt att utsläppsrättssystemet inte är bra.

Det var skönt att höra lite ärlighet från ledamoten.

Jag hängde inte riktigt med där, herr talman. Jag vet inte om det var för att jag var trög i skåpet eller om det var otydligt från ledamoten Egeland.

Alltså, principiellt är jag emot ö-undantag. Jo, därför att det är undantag, brist på lagstiftning och brist på ekonomiska incitament som delvis är förklaringen till att vi är i det läge vi är idag. Och då är ju inte lösningen på de utmaningarna flera undantag och flera, utan vi måste tydliga från politiskt håll. Då menar jag politiskt håll i ordets breda bemärkelse från EU, nationellt till åländskt att den här omställningen måste ske. För att skapa incitamenten för att göra den omställningen så måste det ju kosta. Tack!

Tack, talman! Jag ska försöka vara lite tydligare. Om man, som ledamot Röblom, är en vän av utsläppsrättssystemet och tycker att det är något som är nödvändigt att man får betala ytterligare en skatt för att använda fossila drivmedel, då måste man ju även vara emot ö-undantaget om man nu ska ha någon form av stringens i sitt tänkande. För om man tycker att ö-undantaget är bra, för att rederierna får behålla pengarna och då kan satsa på den gröna omställningen, då borde man ju rimligtvis vara emot hela utsläppsrättssystemet så att alla rederier får behålla sina pengar och satsa på den gröna omställningen. Hoppas att jag var tydligare.

Tack, talman! Tack för förtydligandet. Det händer väldigt sällan, men jag håller med Egelands resonemang. Det är precis så det är. Jag förstår det här resonemanget; nej, rederierna ska inte behöva betala för sina utsläpp, för då har de inte pengar att satsa på omställningen. Men problemet är att det är så daterat resonemang. Jag köper inte det att rederierna ska minska sina utsläpp och att det kommer som någon nyhet för sjöfartsbranschen, att det kom i torsdags. Det köper jag inte.Detta har man vetat om länge. Det som behövs från politiskt håll är ju att fortsätta stärka upp med morötter och piskor.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Jag fastnar i den här morot och piska pedagogiken för jag tycker att den är så pass bra. Den är så pass tydlig. Det är en av de saker jag gillar skarpt i EU:s lagstiftning. Det finns mycket som jag inte tycker om, men det gillar jag faktiskt.

Att idag sätta krav på rederinäringen att ställa om, till vadå? Det går inte att gå till Wärtsiläs butikshyllor och beställa någonting och tro att man har löst problemet. Det finns ju inget alternativ idag. Skulle det finnas alternativ så krävs det kapital. Krävs det kapital så bör man göra vinster. Och ska man göra vinst får inte beskattningen vara för hög. Vi vet själva när en av våra kortrutten har försvunnit vilket liv det blev. Jag undrar om den linjen skulle ha försvunnit om inte denna utsläppsrättslagstiftning hade varit på gång? Nej, låt nu rederierna i lugn och ro och med sina egna pengar få ta fram det här. Därför behövs ö-undantaget (… taltiden slut).

Tack, talman! Det här blir en diskussion på olika nivåer. När jag sade att det har saknats morot och piska, då menar jag för den internationella sjöfartsnäringen i stort. Det är ju tydligt. Om man börjar föra det här resonemanget att nej, nu kommer det här plötsligt, vi hinner inte ställa om och det finns en teknik på marknaden, så blir ju också en motsägelse i sig. Ska vi sitta och vänta med att införa utsläppsrätter tills marknaden har hittat teknik och bränslen då? Det annullerar ju hela idén med utsläppsrätter. Idén med utsläppsrätter och att det ska kosta att släppa ut är ju att skapa incitament och lite blåslampa på industrin. Det är ju inte bara den här sektorn som drabbas av det. Det gäller ju andra sektorer också där politiken gör sitt jobb.

Tack, talman! Det är ju inte så att ö-undantaget gör att vårt största rederi slipper betala utsläppsrätter. De kommer att betala 16-18 miljoner, trots undantaget. De här utsläppsrätterna är en rejäl belastning ändå.

Det som är viktigt är att ha framförhållning. Alla moderna välmående progressiva företag idag vill ha framförhållning i lagstiftningen. Jag tror att de flesta också är för klimat- och miljölagstiftning, bara den har framförhållning och är konkurrensneutral. Sedan är ö-undantaget viktigt för Åland i det stora hela. Vi ser redan nu hur sårbara vi är när det gäller transporter, turlistor och lastpriser etcetera. Ö-undantaget var och är ett måste. Vi får inte kritisera det. Jag tycker att hela lagtinget ska stå bakom det för det är viktigt. Jag tycker pedagogiken bakom det (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tycker också att det är viktigt inte bara i pedagogiken utan i den politiska praktiken, att om man åberopar ett undantag som Åland och Finland har gjort och som så många här i salen är nöjda med, så måste det finnas något slags resonemang om vad som händer när undantaget går ut. Ska vi begära ett undantag till för att de inte har hunnit med? Det måste finnas ett resonemang. Vad kan vi från politiskt håll göra då under de här sex åren? Vad skulle jag vilja se att politiskt görs under de här åren? Jag skulle se att den åländska landskapsregeringen ligger på i Helsingfors. Se till att föra diskussioner med regeringen Orpo! Vad gör Finland och Åland gemensamt för att stärka förutsättningarna för våra rederier att ställa om? För utan ett resonemang om det så är det strutspolitik.

Tack, herr talman! Ledamot sade nästan ordagrant att det får inte bli så att det blir mindre skatt till Åland och sen far pengarna via utsläppsrätterna till riket eller Finland. Jag tycker att det var väldigt bra formulerat. Det är just det som riskerar att hända, speciellt när man talar om att företagarna kommer att tjäna mindre pengar. Man kan betrakta det som att en del av den vinsten kommer i stället att betalas i form av utsläppsrätter. Jag tror till exempel att regeringen har fel när det gäller budgeten och prognoserna. Vi vet inte hur företagarna kommer att belastas av det här.

Jag vill bara säga att det var väldigt bra uttryckt och sammanfattat det som riskerar att hända nu och det är kanske också orsaken till att det är lite tidigt att fundera på vad det här skinnet ska användas till, eller hur slogan var.

Tack, talman! Det är just därför som jag tycker att det här är en väldigt viktig lagstiftning ur självstyrelsepolitisk synvinkel. Vi har de behörigheter vi har. Vi vill arbeta, åtminstone majoriteten, med att vi ska sänka våra utsläpp. Vi ska göra Åland till ett hållbart samhälle.

Läget blir att skatteintäkterna minskar för att rederierna ska betala utsläppsrätter. Dessa pengar stannar i Finland i stället för att komma tillbaka till Åland och då dräneras våra möjligheter och våra verktyg att göra det som de behörigheter vi har och det ansvar vi har. Jag använder den bilden bara för att verkligen ge stöd till landskapsregeringen. Åland kan inte acceptera något annat än att vi får vår beskärda del av de här utsläppspengarna tillbaka.

Talman, lagting, åhörare! Jag önskar föra ett resonemang kring konsekvenserna av den ”gröna omställningen” som utsläppsrätterna utgör en del av.

Utsläppsrätter är en skatt, låt oss alla vara på det klara med det. Man kan linda in den här skatten i fina ord som hållbarhet, förnyelsebart och omställning, men det är fortfarande en skatt. Ytterligare en skatt, påförd medborgarna av EU.

EU framstår allt tydligare som det stora hotet mot vår självstyrelse nu för tiden, från den överstatliga detaljstyrningen av våra liv, till utsläppsrätter och till fit for 55-paketet. Argumenten som framförs, för att få oss att gå med på att ge upp mer och mer av vårt självbestämmande, är allt från att ett starkt EU krävs för att garantera vår säkerhet i en orolig värld till att vi måste stå enade i kampen för klimatet.

Hela EU, dvs. alla 27 medlemsländer tillsammans, står för endast 7,3 % av världens utsläpp av växthusgaser.
Finlands del utgör futtiga 0,14 % av de globala utsläppen. Dessa siffror är Europaparlamentets egna från 2019.

Fit for 55-paketet, som klubbades 2021, går ut på att utsläppen 2030 ska ha minskats med 55 % från 1990-års nivå. En vacker tanke så klart, men med påfallande brist på konsekvenstänk. 1990 låg utsläppen inom EU på 15,2 % och enligt prognosen så uppnår man en minskning med 41 % till 2030 i dagens takt.

Som var och en förstår så står inte vinsten, dvs. att uppnå en minskning från 41-55 % inom dessa sex återstående år, ens i närheten av rimlig relation till uppoffringen. Det är Europas befolkning som kommer att stå för den här notan, och det är ingen liten nota det.

Energi kommer att bli enormt mycket dyrare och den utvecklingen har vi redan sett sedan flera år. Det började inte med Rysslands anfall mot Ukraina, trots att man från politiskt håll ofta skyller på det, utan långt tidigare.

När energi blir dyrare, blir allt dyrare. Och när allt blir dyrare, så blir livet tuffare och vi förlorar vår konkurrenskraft. Och utan konkurrenskraft är man riktigt illa ute. Återigen, konsekvenstänk är viktiga saker, det är mycket viktigare än blomstringsindex.

När det blir för dyrt att ha produktion i Europa så flyttar man den någon annanstans. Vad blir följden av det? Mindre utsläpp? Knappast, snarare mer utsläpp och mer transporter. Men, det blir mindre utsläpp inom EU, så vi kan slå oss för bröstet och visa att vi minsann uppfyller våra hållbarhetsmål.

Självklart har man insett att produktionen kommer att flytta från Europa på det här sättet, det sker ju redan idag. Man har så klart en lösning på det problemet, och den lösningen är så klart... Trumvirvel... Mera skatt! Vem kunde ana? Lösningen heter CBAM, en koldioxidtull. Det är en skatt som ska tas ut, baserat på den importerade varans koldioxidutsläpp i samband med produktion. Det är ju knappt så att det skulle gå att göra parodi på det här.

Men återigen, konsekvenstänk. Vad ska fabriksarbetarna göra nu? Det är en grymhet att flytta jobben bort från människor, de här jobben behövs. De behövs mycket mer än hållbarhetsagendor. Jag menar så klart inte att EU, Finland eller ens Åland ska strunta i att dra sitt strå till stacken. Det jag menar är att vinsten måste stå i relation till offret.

Siffrorna talar sitt tydliga språk, med endast 7,3 %, eller om man ser till Finland 0,14 %, på handen att spela med, så finns helt enkelt inte utrymme för att göra någon reell skillnad. Särskilt inte med tanke på att Kina, helt i enlighet med Parisavtalet, ska öka sina utsläpp fram till samma tidsgräns, 2030! Detta, trots att man ensam står för över 30 % av utsläppen redan idag.

Man brukar i samhällsdebatten få känslan av att det är vi i väst som är de största ”klimatbovarna” räknat per capita. Detta är dock inte sant, för trots att Kinas folkmängd är så enormt mycket större än Europas så släpper de faktiskt ut betydligt mera växthusgaser räknat per capita! Helt i enighet med Parisavtalet.

Men det är vi här i Europa, som trots att vi redan sänkt våran andel av utsläppen, som nu måste ta till åtgärder som allvarligt hotar vår ekonomi och välfärd, för att inom några år ytterligare sänka vår påverkan. Vem som helst måste ju kunna se det orimliga i detta.

Självklart ska vi fortsätta att göra vad vi kan för att minska våra utsläpp, men det är vansinne att göra det genom att skjuta sig själv foten. Det enda kloka är att göra det på samma sätt som vi ha gjort det hittills. Innovativa människor har i alla tider kommit med innovativa lösningar. Det är också sådana lösningar som har skapat västvärldens välstånd, och minskat våra utsläpp av växthusgaser. Det är inte mera skatter eller fler gröna bubblor som finansieras av att entusiastiska politiker delar ut medborgarnas pengar till bidragskapitalister.

Är det ingen som hör varningsklockorna ringa när lösningen ständigt är mera skatt, mer fördelningspolitik, mer globalism, mer femårsplaner och mindre fri marknad? Varför tror man att "mera stat" är lösningen på alla problem? Har man inte mera tro på människan än så? Det där med "mera stat" har ju provats förr och det gick ju så där, om man ska vara ärlig. Tack för ordet!

Tack, talman! Jag tar mig friheten att reflektera lite runt ledamoten Egelands anförande. Han nämnde Finlands andel av de globala utsläppen och Europas andel av de globala utsläppen som är väldigt liten. Förstod jag rätt? Vi ska inte göra någonting i Finland för att det är så lite utsläpp av världens utsläpp och Europa ska inte göra någonting för vi har så liten andel av världens utsläpp. Vi ska heller inte sätta tullar på den europeiska marknaden, som ju är ganska stor och eftertraktad att få sälja sina varor på. Vi ska inte sätta koldioxidtullar och på det sättet påverkar till exempel Kina att minska sina utsläpp. Det sammantaget är ju någonstans så att Egeland tycker att vi behöver inte göra någonting politiskt för att minska utsläppen.

Tack, talman! Nu lyssnade inte ledamot Röblom vad jag sade överhuvudtaget. Jag nämnde siffrorna för att visa hur stor påverkan vi kan ha. Jag sade också rakt ut att självklart ska vi fortsätta göra vad vi kan för att minska våra utsläpp. Men vi ska inte göra det genom att skjuta oss i foten. Om vi sänker vår egen konkurrenskraft så skjuter vi oss i foten.

Vi här i väst har gjort jättemycket för att minska klimatutsläppen historiskt sett. Vi kan ta en så enkel grej som uppfinningen av värmepumpar till exempel, de har sänkt klimatutsläppen här i Norden jättemycket. Det är sådant som vi ska premiera. Vi ska inte försöka göra det som man har gjort förut; mera skatter, mera fördelningspolitik, mer stat och mindre frihet.

Talman! Ska jag tolka det som att ledamot Egeland tycker att vi ska premiera uppfinnare av värmepumpar? Vi ska alltså premiera näringslivet, när de kommer fram med någonting fiffigt, då ska vi premiera det. Vi ska inte använda lagstiftning. Vi ska inte använda sådana strukturella verktyg för att styra samhället, utan vi ska stöda enskilda initiativ. Jag vill bara försöka dissekera lite Egelands anförande.

Han vurmar ju också, om jag förstod det rätt, just för europeiska fabriksarbetare som i den här gröna omställningen blir av med sina jobb eftersom viss verksamhet antingen läggs ner eller flyttar till andra länder.

När vi talar om ansvar för andra så hör jag gärna lite tankar kring vilket ansvar Egeland upplever att vi här på Åland, Finland, Europa och världen har för de som kommer efter oss; våra barn och barnbarn etc.

Tack, talman! När jag sade att det är sådant som vi ska premiera så menade jag inte nödvändigtvis att vi ska stöda sådana företag ekonomiskt. Däremot så kan man ju premiera innovativa lösningar genom att till exempel garantera en bra högkvalitativ utbildning.

Huruvida jag anser att vi har ett ansvar för kommande generationer, så anser jag självklart att vi har ett jättestort ansvar. Där kommer också ett övervägande. Vad ska vi satsa på? Vår möjlighet att påverka klimatet är väldigt liten så det kanske inte är värt att lägga 500 miljoner euro på det. Det kanske vore rimligare att titta på våra inre vikar, våra dricksvattentäkter och sådant som faktiskt vi kan påverka på riktigt.

Tack, talman! Tack ledamoten. När jag riktigt anstränger mig idag så kan jag ha en viss förståelse för det som ledamot Egeland sade. Ibland kan det vara mera, men idag är det lite si så där.

Jag håller med om att sjöfarten är global. Men tittar man på hur den globala sjöfarten via IMO, Internationella sjöfartsorganisationen, arbetar så inte är det ju bara inom EU:s gränser som utsläppsrätter är på tapeten. Det här är någonting som kommer att vara world wide och globalt.

Jag tror på frihandelsavtal. Jag tror på att länder över hela världen ska kunna handla med varandra, exportera och importera, men då bygger det också på att man har samma lagar och strukturer att ta hänsyn till. Jag ser inte ett EU utan utsläppsrätter för sjöfarten, om det är någonting som den internationella sjöfarten world wide vill ha. Det här är en del av ett stort pussel som ska läggas. Jag tror att om 40-50 år så kanske vi inte ens har utsläppsrätter. Förhoppningsvis har vi knäckt koden och förhoppningsvis har vi då en framdrift både på land, till havs och i luften.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Det här är en av de få gånger som man får höra ledamot Holmberg prata sig varm för skatter. Jag hoppas att det inte blir en vana. Jag tror inte att det kommer bli det heller. Jag är fullkomligt övertygad om att vi inte kommer se samma system av utsläppsrätter i hela världen samtidigt. Det kommer fortfarande att finnas stora regioner som fortfarande kör sin handel utan utsläppsrätter. Europa må tycka att vi är väldigt stora, men egentligen så är vi inte speciellt stora. Så länge vi tar till sådana åtgärder som försämrar vår konkurrenskraft så tror jag att alla går ut som förlorare ur det.

Tack, talman! Det må säkert finnas regioner och områden i världen om ett antal år som inte kommer att ha utsläppsrätter. Jag tror att där vetenskap, forskning och best practice får råda så kommer det att finnas utsläppsrätter. Jag tror också att de företag som är seriösa uppskattar framförhållning i lagstiftning. De uppskattar och förstår innebörden av punktskatter. Man ser att det är en cykel av allting. Man ger och man tar både från det offentliga, från stat och samhällen men också till och från företag. Det blir ett samspel. Målet är någonting som gör att jorden ska kunna leva kvar.

Jag skulle gärna ha haft ett arbetsskatteavdrag på Åland. Absolut. Jag kommer att jobba stenhårt för det. Men jag tror också att det finns punktskatter som är bra. Jag vill inte att punktskatter från cigaretter ska försvinna eller från ohälsosam mat till exempel. Det är någonting som vi kommer att få leva med och som jag tror att gör gott.

Tack, talman! Det blir nog ganska svårt att jämföra punktskatter på t.ex. cigaretter med något sådant som vår sjöfart. Eftersom om du höjer kostnaderna för sjöfarten så höjer du kostnaden för alla varor. Du sänker även vår konkurrenskraft. Det är en väldigt stor skillnad där, men jag förstår vad ledamoten är ute efter.

Tack, talman! Vi har ju haft tillgång till relativt billigt fossilt bränsle, vilket har lett till att rederier och befraktare inte riktigt har kunnat ta ansvar för miljön. Exempelvis så har man transporterat pappersrullar i 20 knops fart vilket ger en förbrukning på 6 deciliter tjockolja per sekund. Jag har själv gjort, jag har medverkat till det.

Sedan för ledamoten ett resonemang kring priset för detta. Det blir högt. Alla kommer att få känna av det, den saken är klar. Men att inte göra någonting har också med ett pris. Om man försurar vår närmiljö så kommer det att kosta att reda upp. Om vi gör delar av Europas jordbruk så att det inte fungerar pga (… taltiden slut).

Varsågod ledamot Pettersson, fortsätt för all del.

Det kommer också att ha ett pris om vi inte har vår matproduktion i skick.

Det kan också finnas något positivt i det här. Om vi får mera produktion i Europa och vi transporterar mindre saker utifrån på grund av att det blir lite dyrare att transportera det så då kan vi dra lite vinning av det hela. Hur ser ledamoten på det?

Tack, talman! Ja, hur jag ser på det? Jag önskar att jag kunde se lika positivt på det som ledamot Pettersson. Men den större delen av produktionen kräver såväl transporter av själva varor som man har producerat samt transporter av råvaror. Jag delar väl inte samma positiva tankar kring det.

För övrigt så kan jag väl tillägga att all egen produktion i princip är bra produktion.

Herr talman! Lagting och åhörare. De senaste åren har jag deltagit på Sjöfartens dag. Det är mycket intressant. Nästa tillfälle är nästa vecka. Det är obligatorisk närvaro för lagtinget. Det som har diskuterats där de senaste åren är mycket kring omställningen, runt bränsleformer och runt maskiner etcetera. Man ser den här viljan hos branschen att utvecklas, att hänga med tiden och att vara miljösmart. Men man ser också att det här är ingenting som händer i morgon eller nästa vecka, utan det här är något som kommer att ta sin lilla tid.

Jag kommer inte att prata så mycket om miljön nu, utan jag kommer att rikta in mig på de ekonomiska konsekvenserna. Jag tycker att näringsministern beskrev bra de utmaningar och de problem som vi ser här.

Utsläppsrätter kostar pengar. Någon ska betala. De som betalar i första hand är rederierna förstås som får ökade kostnader, resultatet försämras och det innebär mindre skatteintäkter för det offentliga Åland. Samfundsskatter och kapitalskatter minskar. Det är ju förstås inte bara skattepengarna som försvinner om resultatet går ner, utan det är också andra medel som kan användas till utveckling för den gröna omställningen exempelvis.

Vad är alternativet då? Det är att rederierna höjer sina biljettpriser och sina fraktpriser. De ska också betalas. Här kommer den vanliga invånaren, företagen och kunderna att märka av prishöjningar. Det är helt sannolikt. Det här i kombination med att momsen sannolikt höjs kommer antagligen att bli lite tyngre för den vanliga ålänningen, det måste vi räkna med.

Det är oerhört viktigt att Ålands får sin rättmätiga rättmätiga andel av de förväntade intäkterna. Diskussionen om fördelningen är på gång och den är oerhört viktig. Som vi har lärt oss idag så handlar det om ett spann på några hundra tusen till drygt 20 miljoner. Det är en oerhört viktig fråga.

Vad ska dessa pengar användas till? Det har diskuterats mycket här idag. Är det för förnyande av skärgårdsflottan? Vi vet vi att Åland kommer att begära extra anslag så förhoppningsvis blir finansieringen ordnad på det viset.

Vi vet också att det är stora investeringsbehov inom infrastrukturen för elnät, stamnät och hela den biten.

Vi tror oss veta att vi inom en ganska kort framtid, inom några år, är vi i den situationen för första gången någonsin att Åland behöver gå till banken eller ordna någon typ av finansiering. Då dyker det ju naturligtvis upp både amorteringar, räntor och räntekostnader. Det är vi inte vana med och de ska också betalas på något sätt.

Hur ska vi mäkta med dessa investeringar som vi står inför? Vill man problematisera lite mera här så kan man ju tänka sig att resultaten försämras för rederierna. Skatteintäkterna minskar förstås, skatteintäkter som idag tillfaller det åländska samhället, landskapet och kommuner till godo. Nå, om vi ponerar att vi får de här 20 miljonerna så då tappar vi ju ett antal miljoner i skattepengar men får pengar på ett annat sätt. Det här blir lite som lotteriskatten var tidigare, vi fick samma pengar men istället för skatt så fick vi pengar från PAF och det ledde till lite oreda i våra siffror. Det här är något som vi behöver ha med oss att pengarna kan komma på ett annat sätt. I förlängningen kan det här inverka på hela ramverket för hur det ska balanseras när skatteintäkterna eventuellt minskar och pengar kommer in kanske då ska användas och är dedikerade för något annat.

Slutligen, under övriga konsekvenser kan vi läsa att förslaget inte har några kända konsekvenser för barn. Jag vill lite nyansera detta. Jag tycker att det här förslaget handlar väldigt mycket om framtiden för kommande generationer. Så visst har det här lagförslaget en positiv konsekvens för barnen. Tack för mig!

Tack, herr talman! Tack ledamot Höglund för anförandet. Jag vill passa på att problematisera lite kring det här med kostnader. Både i lagförslaget, och lite skönjde jag det också i ledamotens anförande, att det fanns nästan en lite dyster beskrivning av vad det här kommer att innebära för rederierna. Det kommer att bli dyrare biljettpriser. Folk kommer inte att vilja komma hit. Det kommer att drabba vår attraktionskraft. Och där någonstans tycker jag att vi måste vara lite försiktiga också. Det är som att vi tappar tron plötsligt på att rederierna kan bedriva sin verksamhet med rimliga priser och att Åland fortsättningsvis kommer att kunna locka hit folk även fast det kostar någon euro mera att resa hit. Jag tycker att vi måste vara lite försiktiga med den här dysterheten.

Tack ledamot Röblom. Vi ska absolut vara försiktiga, men vi ska också vara realister. Nu finns det två spår. Det ena är att rederierna tar den här kostnaden och att biljett- och fraktpriserna kommer att vara oförändrade eller att man, som man ofta gör när det kommer en ny kostnad, tar ut kostnaden helt eller delvis på frakt- och biljettpriser. Det var nog mera en realistisk tanke som jag hade och som också beskrivs i lagförslaget ganska ingående och jag tycker att man behöver lyfte den tanken lite extra.

Tack, talman! Jag förstår att det ingår i konsekvensbeskrivningen. Jag tycker kanske att diskussionen blir lite för nedstämd och man tappar nästan tron på både Åland och marknaden. Att produkter ändras och förutsättningarna för att olika produkter ändras, det sker ju hela tiden; tillgång, efterfrågan, ny lagstiftning och något som försvårar. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg och en viktig signal också till ålänningarna att nu kanske förutsättningarna förändras för produkten att resa till och från Åland. Men det är inte någonting som är avgrundslivsfarligt för Åland och det är heller ingenting som i sig egentligen är särskilt konstigt.

Tack, herr talman! När jag tittar på ett lagförslag så av någon märklig anledning så fastnar jag oftast på de ekonomiska konsekvenserna. Bra eller dåligt? Det kan man diskutera. Men i slutet så handlar det mycket om ekonomi och det är väl därför som åtminstone jag tittar mycket på det. Jag vill inte måla upp någon mörk bild här, men berätta de för- och nackdelar som jag ser med det här lagförslaget och som vi ska tänka på här i den fortsatta behandlingen.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Jag kan väl bara kort konstatera att det här är ett förslag som har sin grund i någon form av Parisavtal. Det är EU-bestämmelser som vi i praktiken genomför. Vi är också tvungna att göra någonting med anledning av att Finland lämnade ett lagförslag här på hösten. Vi har denna lag om utsläppshandel som trädde i kraft den 1 januari 2024. Det är en finsk lag som vi har att beakta.

Det är lite intressant, när den här finska lagen lämnades till riksdagen i oktober i fjol så gick man in för ö-undantaget som vi har hört om här i dag, dvs. att trafiken mellan Åland och Finland ska vara fri från dessa skatter som det i praktiken är. Motiveringen till att man använder sig av möjligheten att ha ett ö-undantag är att man ska minska de negativa effekterna på Ålands ekonomi och tillgänglighet. Det tycker jag att man kan ta fasta på. Vår lagstiftare på andra sidan Skiftet konstaterar att det här kommer att drabba Ålands ekonomi och dess tillgänglighet och det kan vi nog utgå ifrån.

Sedan har det varit en del tal om att björnen har skjutits och skinnet har sålts. Jag kan väl inte säga så mycket annat än att när det gäller den här björnen så instämmer jag med min kollega lagtingsledamot Wikström som konstaterade att det var väl inte vi som började med jakten först här från Obunden Samling. Det var ju minister Josefsson som framförde idéer på hur man kunde använda pengarna. Men redan i en replik så tog jag upp den saken och jag tar upp det på nytt. När det nu gäller det här björnköttet eller björnskinnet så kan jag konstatera att det kommer att kosta mer än det smakar. Det här kommer att bli dyrt för Åland. Det kommer att bli dåligt.

Vem betalar? Nå, visst är det ju rederierna som i första hand betalar. Men varifrån kommer rederiernas pengar? Så klart kommer ju rederiernas pengar från deras kunder som till en viss del är ålänningar. Det är vanliga finländare, svenskar och konsumenter och även givetvis olika fraktkunder. Ofta i vår handelsvärld idag så är det till stor del konsumentprodukter i olika former som skeppas med de här fartygen. I slutändan så är det här kostnadsdrivande för konsumenterna och det är de som betalar.

Det är således inte hemskt konstigt om man konstaterar att vi garanterat kommer att kunna se det här på biljettpriserna. Hur mycket mera kan de ta betalt? Någonstans blir det så att när man höjer priserna för mycket så kommer folk att åka mindre och det har ju folk också redan varit inne på. Men som sagt, vi kommer tillbaka igen till att det blir mindre ekonomisk aktivitet till följd av de här reglerna.

Det stora felet här, och också ett fel som min andra kollega ledamoten Stellan Egeland var inne på, är det här problemet som vi har, dvs. att det finns inte gångbara alternativ till de bunkerlösningar som fartygen använder idag. Det finns inte tillräckligt med de här gröna alternativen där många säger att "jojo, det går att köra en dieselmaskin på än det ena och än det andra, men det finns inte tillräckliga mängder". Detta har man ju redan konstaterat från flygbusiness som redan länge har omfattats av utsläppshandel och utsläppsrätter. Rederierna har det problemet att de har inga alternativ. Vi tvingar dem egentligen bara att ta extra kostnader som kommer att drabba oss. Vi kommer att få en mycket liten del av de här utsläppsrättsintäkterna. Vi kommer att förlora samfundsskatter och vi kommer att förlora kapitalinkomstskatter. Vi kommer sannolikt också att förlora arbeten till följd av detta. När företagens vinster minskar så tenderar de att anställa färre människor.

Slutligen, när det gäller de skärgårdstrafiken så kommer de att drabbas av det här också. Vi får en stor kostnad och det kommer vi sannolikt att kunna kompensera genom att dra ner ordentligt på den verksamheten. Det kommer absolut inte att gå att köra lika ofta när priset för en körning ökar drastiskt på grund av den här kostnaden, den här skatten. Men det är klart att det ligger helt i vår egen hand. Vi kan bestämma hur mycket det ska köras när det blir jättedyrt att köra.

Med de orden avslutar jag med att konstatera att det kommer att kosta mer än det smakar. Tack, talman!

Tack, herr talman! Vem betalar? Det är en intressant återkommande fråga. Hittills har det varit planeten och miljön som har fått stå för de här kostnaderna. Nu är ju tanken att de inkomster, de pengar som kommer in via utsläppshandelssystem ska användas till till omställningen och till klimataktiviteter för att minska utsläppen. Vad är ledamoten Måtars syn om vi inte tar in pengarna och använder pengarna till de här åtgärderna, vem är det då som ska betala? Om det inte är företagen som tjänar pengar på det, och det inte är konsumenterna som använder den tjänsten eller produkten, vem är det då som ska betala? Är det skattebetalarna som helhet som ska betala, dvs. också folk som kanske inte använder de här tjänsterna så mycket? Är det de som ska stå för kostnaderna, inte företagen och konsumenterna?

Tack, talman! Ledamot Röblom kan vara säker på att de här kostnaderna kommer att pulveriseras ut över hela konsumentkollektivet. Till en viss del kan de bäras av rederierna på det sättet att deras vinstmarginaler sjunker och deras vinster sjunker, men de kommer att försöka öka sin prissättning och kommer att få betalt av konsumenterna för det här.

Problemet är att här i Finland har vi redan världens högsta skattetryck, eller i varje fall bland världens högsta skattetryck för företag, löntagare och arbetskraft. Vi är en situation där vi inte ska ha mera skatter och då minskar den ekonomiska aktiviteten. Det är precis det som vi håller på att gå in i, det blir bara mer och mer skatter och det kommer inte att lösa detta problem. Eller jo, det kommer på det sättet att lösa det för det kommer att köras mindre och det är väl det som är syftet, då kommer det att släppas ut mindre. Så är det.

Tack, talman! Det blir lite som att greppa efter den blöta tvålen, det slumpar till och så hamnar den ur handen. Om jag ska tolka det som Måtar sade, så ska ingen ska behöva betala för det här egentligen, för vi behöver inte minska utsläppen. Nog tycker jag att det är mest rimligt att det är de som tjänar pengar på det och konsumenterna som använder den varan och tjänsten ska vara med och betala för de utsläpp som den varan eller tjänsten skapar. Att det inte blir sedan; nej, det ska vi inte göra, konsumenterna ska inte betala, utan vi tar det via skattesedeln sedan när vi måste göra de här investeringarna.

Det är lite intressant, för ibland känns det som att jag tror mer på marknad än vad Obunden Samling och ledamoten Måtar gör. Jag tycker mig veta att marknaden anpassar sig efter de politiska besluten och hittar lösningar på det, inte sätter man sig i ett hörn och gråter.

Tack, talman! Marknaden anpassar sig garanterat, det kommer den att göra genom att den minskar aktiviteter. Saker som beskattas bort så kommer att minska.

En sak som vi måste komma ihåg är att när det gäller användning av fossila bränslen så ökar det årligen. Årligen ökar användningen av fossila bränslen. Men Europas användning av fossila bränslen har länge varit på dalande och globalt sett, relativt sett har den minskat utan att vi har haft den här typen av regler. Vi har ju ändå bara under några år haft utsläppsrättssystemet i kraft till vissa delar och det finns mycket om och men och undantag vilka som inte behöver betala.

Inte har jag sagt något annat än att det är konsumenterna och de europeiska skattebetalarna som får betala för det här. När det blir för dyrt att bedriva verksamhet, att bedriva butik så slutar man med det. Beskattning har aldrig löst något större problem i världen.

Tack, talman! Gällande vad de här pengarna ska användas till - som debatten tyvärr har handlat om till stor del idag - det har egentligen inte något med lagförslaget att göra. Det är inte så att den politiska landskapsregeringen har bett förvaltningen att skriva dit det. Vi har gett i uppdrag till förvaltningen att ta reda på, utifrån dagens läge, vad det finns för framtida investeringsbehov gällande energi och klimat som de här pengarna ska användas till. Man har kommit fram till en summa här och man har också diskuterat med rederierna. Att lägga så stor vikt på vad pengarna ska användas till, det är som sagt fel läge att göra det. Det kommer sedan i eventuella budgetar i så fall.

Jag tar i nästa replikskiftet upp gällande de som faktiskt betalar, rederierna.

Tack, talman! Som sagt, vem betalar? Det är klart att själva beskattningen sker hos rederiet och de kommer att ta pengarna någon annanstans ifrån, helt eller delvis. Så kommer det ju att gå.

Vad pengarna ska användas till, jag har egentligen inte sagt så mycket annat än att det var ministern som lyfte fram det och det står i lagförslaget hur man tänker. Då kan man ju bara konstatera att direktivet tillåter ju flera saker. Ser man lite bredare på varifrån pengarna kommer så kan man lika väl hävda att de kommer från skattebetalarna över hela fältet. Det är ju det som vi har varit inne på här.

Det jag tänkte säga var att jag tror nog att rederierna som står för notan i huvudsak då förväntar sig att kunna ta del av de här pengarna på något sätt. Annars finns det nog ganska stor risk att man byter hemort helt enkelt för att ta del av de pengar som man själva har varit med och finansierat. Hela poängen och idén med hela systemet är att skapa piska och morot. Om vi tar moroten ifrån dem som blir på påpiskade, så det är nog en farlig väg att gå.

Som sagt, mycket av de investeringsbehoven som man har tittat på är utifrån dialog med den privata sektorn och vad de anser och planerar framöver. Det är inga politiska baktankar med det, det är inget som man tar ställning till här och nu heller för den delen.

Tack, talman! Jag konstaterar igen att det tänkesättet kan man givetvis ha, i synnerhet om man anser att alla pengarna kommer från rederierna. Men om man ser att till viss del så lyckas de inhämta detta genom att höja på priserna så kan man ju fråga sig vilka om och men man ska använda och hur de här pengarna eventuellt ska kanaliseras tillbaka till någon förmodad betalare.

Det som vi ska komma ihåg är att hittills har inte sjöfarten omfattats av utsläppshandelssystemet på det sättet som nu planera, och ändå har rederierna arbetat för att minska sina utsläpp. Det arbetet har huvudsakligen varit prisdrivet när bunkern har blivit jättedyr till följd av att råoljepriset har farit i taket osv. och där jobbar ju marknaden. Vi är principiellt emot den här typen av beskattningsåtgärder för att tvinga rederierna att använda någonting som inte finns.

Tack, herr talman! Vicetalman Måtar hade ett målande, engagerat och självsäkert anförande. Han redogjorde för problembilden av EU:s utsläppshandel och hur rederierna och det åländska samhället påverkas negativt. Mycket av det som vicetalman Måtar sade går att läsa i förslaget under Ekonomisk konsekvenser. Det är ändå känt att det finns konsekvenser av det här förslaget.

Under anförandet var det något som hängde kvar och som åtminstone för mig blev osagt, och det är ju vad förslaget är att vi skulle ha gjort i stället. Hur borde det här förslaget ha sett i stället för det som ligger? Mycket av det som Obunden Samling har pratat om här är ju utanför åländska händer. Hur skulle vi hantera det här ärendet i stället för det som vi gör just nu? Den frågan skulle jag vilja ha svar på, för den har blivit hängande i luften.

Tack, talman! Ledamot Påvals, min kollega Christian Wikström i gruppanförande har delvis konstaterat; hur ska man till exempel använda de här eventuella pengarna som kommer? Vi har fått en uppfattning att man i lagförslaget vill en sak, medan vi säger att man lite kan balansera det här och titta på om pengarna inte även kan återföras till konsumenterna, åtminstone till de åländska konsumenterna i någon form i form av skatteavdrag, det har vi sagt. Så mycket annat så tycker jag väl inte att jag har sagt, att man skulle göra på något annorlunda sätt. Det här är någonting som följer av EU-rätt som vi inte kan göra någonting åt. Vi behöver också parera det faktum att Finland redan har infört en lag som trädde i kraft den 1 januari 2024 och därför måste vi stifta den här lagen. Vi har inte sagt så mycket, anser jag, om det här med annorlunda sätt. Det handlar mest om den här berömda björnen som ännu inte har blivit skjuten.

Tack, herr talman! Det är en fråga som vi är överens om i salen att kommer i nästa skede så klart. Frågan är vad dessa pengar ska användas till? Det finns säkert exempel runt om oss vad man har använt dem till och hur de bäst kan omsättas i samhället på olika sätt.

En sak reagerade jag på. Nu är jag osäker om det var ledamot Måtar eller hans kollega Stellan Egeland som sade det och det är frågan kring klimat och miljö och att vi i stället för att göra dessa saker borde satsa på vår miljö. I många andra insatser så finns det ett motsatsförhållande mellan klimat- och miljöinsatser, tyvärr. Men i detta skede skulle jag hävda att just den här insatsen, om detta leder till minskade utsläpp från sjöfarten, så skulle ju faktiskt även bidra till vår havsmiljö. Jag ser nog att det här ändå är rätt väg. Jag har svårt att se att vi skulle kunna frångå det här på något sätt. Som också min kollega John Holmberg nämnde så är ju resten (… taltiden slut).

Tack, talman! Personligen är jag nog övertygad om att det här kommer att leda till minskade utsläpp. För det kommer att köras mindre båt. Så är det. Det kommer att köras mindre i skärgårdstrafiken, det kommer att köras mindre runt omkring Åland. Det är ett faktum när man gör så här och då kommer det att bli mindre utsläpp.

Sen en annan sak. Går vi bara tio år tillbaka och ser på de största rederiernas bränsleanvändning så har det nu förbättrats oerhört. Det har skett utan den här typen av lagstiftning, som jag nu inte på något sätt beskyller det här lagtinget för. Jag bara konstaterar att EU är ute cyklar med den här typen av bestämmelser. Man lägger, som sagt, marknadsekonomin åt sidan. Man går in för det som mera liknar planekonomi. Det kan ha sin förklaring i att EU ju har styrts av vänster och gröna väldigt länge. Hoppas det ändrar nu i EU-parlamentsvalet.

Tack, talman! Tack vicetalman Måtar. Marknaden styr och utvecklar, absolut. Men oftast finns det en mekanism bakom marknaden som är en lagstiftning. Vi ser det inom jordbruket. Jämför vi dagens gödsel med den gödsel som fanns bara för tio år sedan så ser den helt annorlunda ut och innehåller helt andra saker, men har en större produktivitet. Vi ser det också inom bilhandeln, bilutvecklingen och motorer etcetera. Det finns en marknad som strävar efter att göra saker billigare och bättre. Det finns en kundkrets som tar emot och bedömer om det fungerar eller inte, och fungerar det så finns det en affärsidé och folk förtjänar pengar.

Precis på samma sätt är det med utsläppsrätter. Men här kan man inte göra som med jordbruket. Man kan inte längre, fast man har gjort under många år, sätta krav på handelssjöfarten, det kan man inte göra längre. Utsläppsrätter är ett annat sätt att nå den här utvecklingen där marknaden tar vid. För skulle inte det här lagkravet finnas så det skulle ta för lång tid. Nu är alla stöd (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, ledamot Holmberg, jag tror att vi har lite olika uppfattningar om vad det beror på att bönderna gödslar mindre och varför det används mindre konstgödsel. Och det kan man till exempel se på statistik från ÅSUB just för Ålands del som egentligen inte är hemskt intressant i det stora sammanhanget. Men priset på gödsel är ju väldigt drivet av priser på fossila bränslen. Tittar man på utvecklingen av priser på fossila bränslen, och hur mycket vi beskattar det i det här landet, så har man ju varit tvungen på grund av priset att inte hålla på att ösa ut gödsel. Det har nu kommit fin teknik, idag har vi AI och så vidare. Man vet hur mycket gödsel varenda äppelträd ska ha och alla får inte lika mycket osv. Det finns massor som påverkar det här förutom lagstiftning. Lagstiftning kan naturligtvis också ha en påverkan, men lagstiftning är absolut inte den stora drivkraften.

Talman! Det är väl inte det som är grundorsaken till att vi sitter här den här eftermiddagen. Men i det stora hela så är nog lagstiftningen viktig. Jag tror att om du pratar med världens alla stora företagsledare så är man överens om att utveckling kräver en viss lagstiftning. Men utvecklingen kräver också att det finns en marknad.

Tittar vi på jordbruket så visst kan det hända att gödselpriserna fluktuerar mycket, men nu har de blivit på ett helt annat sätt, mer produktiva än dåtidens gödsel. Det beror på en sak, man vill göra dem billigare och man vill göra dem mer effektiva. Och det gäller allting, oberoende om det handlar om framdriften av fartyg eller om det handlar om att gödsla potatis. Så är det bara. Marknaden ska styra, men det behöver nog också finnas en lagstiftning som tar vid, men det behöver vara ett cirkulärt tänk där även rederierna kan tillgodose sig det som de betalar in för.

Tack, talman! Vi har inte på det sättet hundraprocentigt uteslutit, vi har bara sagt att man behöver nyansera den här bilden. Ska faktiskt rederierna ha allting? Eller kan man också ge någonting till konsumenterna som i slutändan behöver betala för det här?

När det sedan gäller vad som driver världen framåt, om det är lagstiftning eller om det är människor som är duktiga utvecklare och teknik osv. så tror jag att det finns ganska övertygande konsensus bland t.ex. nationalekonomer som visar att det är människor som driver det här framåt. Sen kommer lagstiftningen ofta i efterhand och kan ha en bra eller dålig utveckling, det beror på vad. Till exempel aktiebolagslagen har varit jättebra för företagsamhet i världen, men företagsamhet fanns nog före aktiebolagslagen.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.