Remissdebatt

  • Ärendet bordlades vid plenum den 7 december 2020 till plenum idag den 9 december. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Fortsatt diskussion.


  • Ledamot Wille Valve (M) Anförande | 13:01

    Talman! Jag kommer att prata länge idag, så jag ber om er förståelse. Framför oss har vi ett av denna mandatperiods intressantaste lagförslag. Landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland föreslås upphävas, men och det är viktigt i sammanhanget, Kommunstrukturlagen för Åland kvarstår med några kompletteringar. När man granskar kommunernas historia på Åland kan man notera att den 16:e kommunen tillkom 1861, den hette Mariehamn. Efter det har det skett små förändringar på den kommunala kartan, man kan notera att Signilskär överfördes från Eckerö till Hammarland och 1961 inkorporerades en del av Jomala in i Mariehamn. Men dom här gränsjusteringarna är ändå bara småpotatis i det stora sammanhanget, om vi tittar på gränsförskjutningarna som under samma tidsrymd ha ägt rum i kommunernas ansvarsområden.

    Till skillnad från kommuner i vår omvärld har inte Ålands kommuner ansvar för gymnasialstadiet. Samma evolution ägde rum på sjukvårdsområdet, vilket kulminerade i att landskapsorganisationen ÅHS slog upp sina dörrar den 1 januari 1994. Då en gemensam brand- och räddningsmyndighet diskuterades under föregående mandatperiod under tidvis eldfängda former, framfördes flera gånger tanken att kunde inte landskapet bara ta över det.

    Inte nog med det! Vi i denna sal har skapat tvingande kommunalförbund för specialomsorg där alla åländska kommuner har obligatoriskt medlemskap. Det heter Ålands omsorgsförbund ännu i 3 veckor om vi ska vara riktigt noga. Där efter kommer ögonblicket då detta tvingande kommunalförbund ombildas till Kommunernas socialtjänst, KST med ett ännu större ansvar, nämligen våra 16 kommunernas socialvård.

    Därutöver har kommunerna själva valt att organisera sig frivilligt i kommunalförbund som Södra Ålands högstadiedistrikt, Norra Ålands högstadiedistrikt, Oasen, osv. Den brännande frågan är förstås: Varför har vi överfört behörigheter till landskapet, varför tvingar vi in kommunerna i nya samarbeten? Det är faktiskt det vi har gjort under de senaste åren. Varför kunde vi inte låta våra 16 kommuner fortsätta ha hand om sina verksamheter? I ett ännu större perspektiv är frågan: Varför ser behörighetsriktningen ut att bara gå bort ifrån primärkommunerna på Åland?

    Talman, det är inte konstigt att kommunreform länge har diskuterats på Åland och seriösa ambitioner till kommunreform har prytt våra löpsedlar åtminstone sedan 60-talet, vilket ledamoten Påvals noterade i en replik. Jag skulle vilja hävda att utvecklingen mot kommunreform började ta fart på allvar inte under förra utan under den förrförra regeringen. Det var då ÅSUB första gången publicerade en statistiskt sett stark opinionsundersökning som bekräftade att 70% av ålänningarna vill ha kommunreform. Undersökningen gjordes om 4 år senare och siffrorna stod sig, men fick då betydligt mer uppmärksamhet. Det var under förrförra regeringen som frivilliga kommunprocesser tog fart på Norra Åland och frågan började debatterades i det offentliga rummet. Det var då också som landskapsregeringen beslöt att aktivt börja stödja samgång av kommunerna på norra Åland.

    Tre landskapsregeringar har arbetat med kommunreform på något sätt, men bara två som haft det i sitt regeringsprogram. En skillnad mellan denna regering och de två tidigare är att de två tidigare regeringarna arbetade utifrån hypotesen att kommunreform kunde vara bra att göra nu medan det är bra tider. Det tankesättet kan vi nog bara släppa nu, den nuvarande regeringen kan knappast sägas ha ”bra tider”. Faktum är att vi lyfter lån i mångmiljonbelopp för att kunna hålla landskapsskutan flytande. Vi har kriskommuner och våra kommuner upplever, det har vi läst i media, en klimatförändring till det sämre: minskade landskapsandelar och genom att ålänningarna väljer att bosätta sig och pendla på ett sätt som inte motsvarar dagens kommunindelning. Det här kan vi knappast klandra ålänningarna för.

    En bieffekt av detta är att det idag är rätt svårt att få någon alls att ställa upp i kommunalval i några kommuner. Och då pratar jag inte om att få någon att ställa upp för ett specifikt parti, utan att överhuvudtaget. Ska vi verkligen ha det så, att vår vardag styrs av människor som egentligen inte vill vara där, än mindre att sätta sig in i svåra frågor utan ersättning? Jag menar, talman att det här är en ond cirkel på lång sikt. Dessa kommuner tappar både i legitimitet och attraktionskraft, det ökar inte viljan att bosätta sig i dessa kommuner. Demokratiunderskottet urholkar på längre sikt hela idén med kommunal självstyrelse och det är ett problem som också belysts av media.

    Vad tycker vi då om föreliggande lagförslag? Det korta svaret är, att detta är värt att pröva. Lagförslagets ambition är kommunreform och lagförslaget argumenterar för varför det är önskvärt med en kommunreform. Det är möjligt att kommunreformsprocesser tar fart i stöd av dessa lagändringar. De kommuner som verkligen har behov av det kommer att ta initiativ till det. Sådana processer ser vi spira mellan Lemland och Lumparland, delvis också mellan Jomala och Lemland-Lumparland. Vi kan vänta oss att Sottunga kommer att ta initiativ i frågan. I bästa fall får vi en ”snöbollseffekt” om kommunerna landar i att det är nu det ska ske, i värsta fall består dagens kommunstruktur ett litet tag till.

    Det har ibland argumenterats för att den kommunala självstyrelsen är så stark att den inte går att rucka. På den punkten håller jag inte riktigt med och jag är därför glad för att lagförslaget inte argumenterar juridiskt på den punkten, utan utgår från ändamålsenlighet. Tvingande kommunreform kan enligt grundlagsutskottet göras om medborgarnas grundlagsfästa fri- och rättigheter inte tillgodoses. Omfattningen av denna möjlighet är okänd, för den har inte prövats. Det är viktigt att säga det, här, från den här talarstolen. Men det är mindre viktigt att utskottet fördjupar sig i frågan – just den frågan har inget svar innan det prövats i lag. Jag delar sittande regerings uppfattning om att om vi ska göra det bra så är det bäst om kommunerna förmår förverkliga det själva, utgående från sin egen verklighet.

    Jag vill ge några juridiska randanmärkningar inför den förestående utskottsbehandlingen:

    Riksdagens grundlagsutskott, som granskar lagförslags förenlighet med grundlagen, har i betänkanden konstaterat att lagstadgade kommunalförbund som skulle få ansvar för över hälften av kommunernas verksamhet innebär för stora ingrepp i kommunernas grundlagsskyddade självstyrelse och beskattningsrätt (GruUU 67/2014; 75/2014 Rd). Det här är intressant att notera med tanke på den åländska samhällsutvecklingen. Ju mer ansvar vi förflyttar från kommunerna, desto mer sannolikt blir det att ”taket kommer emot”, dvs. en lösning presenteras som innebär att ett kommunalförbund får ansvar för mer än hälften av verksamheten. Det här talar för att fler kommunförbund kanske inte är en vettig väg framåt. Vi kan notera att den nya kommunstrukturlagen ger väldigt stor prövningsrätt åt landskapsregeringen som ska bedöma vad som är vettigt och inte. I den prövningen styrs landskapsregeringen juridiskt egentligen bara av det kvarstående kravet, i gamla lagen, på att den nya kommunen ska ha sammanhängande landgräns. På den här punkten skulle jag önska ett klargörande. Jag vill be utskottet, om möjligt, förtydliga att landgräns i åländska förhållanden också kan vara vattengräns. Att inte förtydliga detta skulle innebära att ingen skärgårdskommun kan göra kommunreform och det torde inte vara lagstiftarens vilja, jag ber därför utskottet förtydliga den punkten. Ge skärgårdskommunerna frihet att göra reform om de så vill.

    I min nästa punkt vill jag förflytta fokus till kommunallagen, vilket vi alla vet att kommer att ses över under den här mandatperioden. Jag hoppas att vi i den revideringen kan skapa en viss frihet för framför allt skärgårdsborna att forma sin tillvaro såsom de själva vill. Det ska vara möjligt att t.ex. Föglö, Sottunga och Kökar kan vara tre separata kommuner, men med en gemensam administration, gemensamma nämnder, gemensam kommundirektör och kanske ett gemensamt fullmäktige. Jag vill med detta förslag påminna om att vi kan lösa effektiveringsproblem också utan kommunsammanslagningar, om vi i kommunallagen ger skärgårdskommunerna friheten att frivilligt organisera sig så som de finner bäst.

    En till punkt om skärgården: Det kan vara så att vi närmar oss det ögonblick då det är orimligt att förutsätta samma lagkrav för skärgården som för Mariehamn. Det här skulle tala för att vi behöver ge kommunerna olika servicenivåer, där fasta Åland får ansvaret att producera en del samhällsservice som är gemensam med skärgårdskommunerna. Det är den modellen som tillämpas på öarna utanför Själland i Danmark, där landskommunerna tar ett lite större kommunalt ansvar än skärgården.

    Avslutningsvis en mera politisk anmärkning. I sin prövning binds landskapet politiskt i det som överenskommits i regeringsprogrammet: ”Frivilliga samgåenden inom tidigare givna ramar, exklusive skärgården”. Högstadiedistriktsmodellen lever alltså på fasta Åland, men inte juridiskt bindande utan som politisk vision vilken ska förverkligas.

    Talman, efter att denna lagändring antas kommer bollen att ligga hos kommunerna. Jag kommer för min del att aktivt undersöka möjligheter till samverkan och samgång, med fokus på de åländska kommuninvånarnas bästa.

    Slutsatsen är för mig uppenbar, hoppas den är det för er också. Talman, jag vill avsluta på den lättare sidan. På väg hem från lagtinget i förrgår mötte jag igår en kollega i Jomala fullmäktige som sa:
    - Nog är det för hemskt med alla dom här många kommunerna som går dåligt ekonomiskt. Det är nästan som en pandemi".
    - Jo, svarade jag, vi behöver en ambitiös kommunreform, vi behöver ha en enda kommun på Åland
    - Jaha! Sa kollegan.
    - Jo för då har vi bara en kommun som går dåligt ekonomiskt.
    För talman, det här är min viktigaste poäng: Att slå ihop 2 balansräkningar är egentligen ingen konst, att ha 2 kommundirektörer efter att 2 kommuner gått samman är inte heller någon konst. Men, 3 kommuner – som fortfarande är 3 kommuner, men som har EN gemensam administration, DET är en konst.


  • Tack, herr talman! Ledamoten Valve och jag, det vill säga Moderater och Socialdemokrater har varit ganska eniga kring behovet av en kommunreform. Vi har också varit i flera regeringar på rad. Först med Centern där minsta gemensamma nämnaren blev att vi kunde skapa KST. Sedan gick vi vidare med Liberalerna och kom ännu längre nämligen att det uttalade behovet av en aktiv kommunreform var klar och tydlig och vi gjorde stora ansträngningar i den riktningen. Moderaterna är fortfarande den gemensamma länken, också bakåt. Såg inte Moderaterna något sätt att bygga vidare på den lagstiftning som redan fanns? Skruva åt vissa saker, förtydliga saker och komma vidare på basen av den tidigare lagen.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:13

    Tack, ledamoten Gunell. Jag skulle se det här lagförslaget som just en sådan fortsättning i och med att det argumenterar för behovet av en kommunreform. I mitt tycke på ett väldigt balanserat sätt. Man ska också hålla i minnet att bygget inte är färdigt i och med denna lag. Vi aviserar att det kommer en lagstiftning om kriskommuner. I regeringsprogrammet kan man också notera att det kommer en översyn av kommunallagen. Så i min värld är detta inte en slutprodukt men det är en logisk konsekvens av det regeringsprogram som våra partier har kommit överens om.


  • Herr talman! Jag tycker att den här metoden som Moderaterna nu har fogat sig i är långt ifrån den tidigare politik som Moderaterna har stått för. Nu ska man med pengar ge morot för att få samgåenden och effekten av de här sammanslagna balansräkningarna, som ledamoten Valve säger, leder inte till någon förbättrad ekonomisk situation för landskapet Åland. Hur motiverar Moderaterna den här penningen ut och inget resultat och en fortsatt mycket byråkratisk struktur i det åländska samhället?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:15

    Vi kan börja med att konstatera att den testballong som vi tillsammans skapade under föregående regering. Den flög tyvärr inte. Då är den logiska följden för mig av det, att fundera kan vi nå förändring på något annat sätt. Här har vi en väg framåt för förändring som jag presenterar. Jag har också försökt att presentera i det här anförandet andra idéer på hur vi kunde åstadkomma förändring. Jag hoppas också att vi kan fundera lite kring de i den här debatten.


  • Talman! Jag fortsätter på det spåret. Moderaterna har också en tydlig historia att vara ekonomistiska och hålla i pengarna. Det som nu har förespeglats ska man ha respekt för, det finns en pågående diskussion mellan Lemland och Lumparland. Det vi kan se nu av lagförslag är att det skulle rendera i ungefär tre miljoner i skattepengar och understöd till Lemland och Lumparland. Samtidigt som vi vet att Lemland och Lumparland också i princip blir en kriskommun. Hur kan man motivera ett sådant upplägg?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:16

    Den frågan framstår för mig som lite märklig men det är ju frågan om en frivillig samgångsprocess som vi nu ser spira mellan Lemland och Lumparland. Frågan om det är på gott eller ont. Det mera på gott att den processen har tagit fart och att kommunerna ser möjligheter. Men den viktigaste poängen i mitt anförande som jag gärna upprepar. Att kommunreform i sig är inte lösningen på våra problem om vi inte gör andra saker. Slår vi ihop två kommuner där vi har kvar två kommundirektörer och vi har kvar två administrationer. Det är inte det som gör skillnaden utan det andra saker som måste till. I det här anförandet har jag presenterat exempel på sådana saker som kunde göras.


  • Talman! Det skulle ju också kunna ha funnits en möjlighet att ta bort den förhatliga spärren. Det skulle kunna ha varit möjlighet till frivilliga kommunsammanslagningar. Men man kanske inte skulle behöva sockra det så mycket om man bildar kommuner nu som inte är bärkraftiga överhuvudtaget. Ponera nu att Lemland och Lumparland går ihop och sedan kanske Jomala vill ansluta sig. Det betyder ju också att det är väldigt mycket mindre pengar laddade i systemet och det blir ju stora svårigheter framöver. Vad ska Moderaterna säga till de kommunerna som inte klarar av att bära KST kostnaderna idag? Ser man på den potentiella framtida kommunen Lemland Lumparland så har de KST kostnader på 700.000 euro i dagsläget, medan de nu visar röda siffror båda två.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:18

    Jag tyckte att jag besvarade den frågan i mitt anförande. Att en kommun inte kan betala sina KST kostnader i det här fallet Lumparland. Det är en varningsklocka som borde genljuda högt i vårt landskap. Kommunen har också vältaligt redogjort för detta i media och berättat att man börjar komma till vägs ände. Det är säkert en bidragande orsak till att de här processerna har kommit igång gång. Jag tycker verkligheten talar sitt eget tydliga språk. Vad gäller stöden så är det ur Moderat synvinkel rimligt att under en övergångsperiod stötta kommunerna när de går samman. Inte alltför länge och inte för mycket, men just precis den här puckel som kommer när man samordnar resurser.


  • Talman! Miljonerna rullar i det här förslaget. Det tror jag att Moderaterna inser. Jag tror att ledamoten Valves anförande skulle ha låtit lite annorlunda om han inte satt fast i parlamentarismens bojor och de överenskommelser som har gjorts inom regeringsblocket. Tror Moderaterna och ledamoten Wille Valve att det kommer att ske omfattande frivilliga sammanslagningar inom kort? Skulle ledamoten vara beredd att sätta pengar på det?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:19

    Att det kommer att ske samgåenden, ja det skulle jag vara beredd på att sätta pengar på. Sedan är det alltid en avvägning när man gör reformer av det här slaget. När man tittar på våra nordiska grannländer där man i Finland kanske man använder 70% piska 30% morot. Här går vi in för väldigt mycket morot i det här förslaget. I Norge gjorde man också nästan bara morot. I Danmark gjorde man mera piska. Det är en öppen fråga. Vad är det som funkar och vad som inte funkar. Vi är beredda att ge det här förslaget en chans och det är jag också beredd att göra.


  • Talman! Jag tyckte också att Valve resonerar intressant gällande skärgården och nya former för samarbeten. Det som blev oklart för mig är om ledamoten avsåg frågan kring mellankommunala ombudsstämmor som i dag används nästan uteslutande, vad jag kan förstå, för att tillsätta olika styrelser och andra förtroende platser men kan användas enligt gällande kommunallag i ett vidare begrepp. Är det den formen som ledamoten Valve menar att skärgården ska samarbeta genom? Eller menar ledamoten Valve att vi ska få in nya bestämmelser i kommunallagen som ska skapa helt nya möjligheter? Vilka i sådana fall? Ledamoten Valve kunde ta exempel från andra kringliggande nationer. Jag tänker förstås på den eventuella grundlagsproblematik som kan komma vid införandet av den typen av samarbeten.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:21

    Tack ledamoten Zetterman för mycket bra frågor, verkligen mycket bra frågor. Vad gäller skärgården, ifall det blev otydligt, så tycker jag att jag vill varna för missriktad finkänslighet gentemot skärgården. Det är bra att vi har en dialog med skärgården, väldigt noga lyssnar på vad man vad man har för behov. Men vi ska inte heller tassa så mycket runt skärgården och runt frågan att vi upphör att föreslå lösningar för det. Det jag aviserar i det här anförandet, handlade inte om att bygga åt kommunalförbund eller medla mellan kommunala ombudsstämmor vilket jag hoppas att syntes i anförandet, att jag är jag väldigt skeptisk mot det. Det skulle i sådana fall handla om att kommunallagen skulle göras om så att det möjliggör en ny kommunal förvaltningsstruktur på Åland, specifikt med tanke på skärgårdens intresse.


  • Tack, talman! Tack, ledamot Valve. Jag är oförstående till varför man inte i lagförslaget har kriterier, nyckeltal som är kopplade till samgångsunderstöden. Det bådar inte för någon höjd produktivitet när man gör på det här sättet. Det som jag egentligen tänkte komma till det är att det är en av de största orsakerna till en kommunreform det är ju att vi ska stärka centralmekanismerna. Att vi ska få en starkare tillväxtmotor för Åland. Vi har en linje idag Mariehamn Jomala som sträcker sig mot Godby med omnejd men det området behöver bli starkare. Så i min värld tycker att det ska vara logiskt att man ska premiera tillväxtområden att bli starkare. Alltså att uppmuntra det område till att bli större. Skulle inte Moderaterna tycka att det skulle vara en vits i att höja samgångsunderstödet per invånare i (… taltiden slut).


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:23

    Orsaken till varför det inte finns kriterier, nyckeltal är egentligen ganska uppenbart. Moderat samling vill inte ha en överbyråkratisering av den här processen heller. Det måste vara någon slags rim och reson. Vi ska inte heller överdramatisera vad en kommunreform är. Det ska kännas som att det är någonting inom räckhåll. Utgår vi från det som lagens krav i dag, så kan man redan få intrycket att det är ganska byråkratiskt i och med alla utredningar som ska göras och godkännas och förfarande osv. Helst så lite sådant som möjligt. Centralt borde vara hela tiden att det är bra för medborgarna, att vi kan visa att det finns en medborgarnytta här. Premiera tillväxtområden, ja men jag gör det helst genom landskapsandelar i första hand. Det är det vi ska göra på lång sikt och styra politiken åt det hållet. Jag tror inte på att vi kortsiktigt premierar det riktigt på det sättet.


  • Jag förstår inte. Ledamot Valve sa ju själv att kommunreformen är en sak, men det är innehållet i kommunreformen som är det viktiga. Att om två kommuner slår sig samman eller tre slår sig samman så ska man inte behöva ha tre kommundirektörer. Det är de nyckeltalen som ska vara viktiga, alltså hur man produktivitetsmässigt höjer nivån. Sedan när det gäller landskapsandelarna som ledamoten föreslår, menar ledamoten landskapsandelssystemet ska främja centralorten framom periferin. Det är inte jag med på, jag vill att hela Åland ska leva. Men än en gång, det är väl ändå ett bra incitament, ett enkelt incitament att höja samgångsunderstödet för de större befolkningsgrupperna och på det sättet ge incitament till att också tillväxtområden bli starkare. Det är ändå det som är grunden, motorn till vår välfärd.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:25

    Med risk för att jag upprepar gamla argument. Landskapsandelar som sådant, jag har ingenting emot en regional utjämning. Det är summan när man har flera system som jag har problem med. När man har ett landskapsandelssystem, vi har KST avgifter, vi har en omräkning av hur de distribueras som alla förstärker samma sak. Det leder i slutresultatet till ett ogynnsamt resultat för de kommuner som borde vara tillväxtmotor. Den här litanian har ni hört förut. Jag fördjupar mig inte mera i det. Det centrala här, precis som ledamoten Holmberg sa, innehållet är det viktiga. Det centrala är att avdramatisera det här. Det centrala är att skapa flera möjligheter för samarbete och samgång och få igång förändringen. På den punkten tror jag att ledamoten Holmberg och jag ser lika på frågan.


  • Ledamoten Valves anförande väcker många frågor. Många här i salen, från oppositionen, hoppas på mera svar från moderat håll i den här frågan. En av de frågorna för min del, är frågan vad är en kommun? De åländska kommunerna har under många år har fått mindre och mindre åtaganden, som vi hörde i ledamotens anförande. Även i framtiden får de mindre och mindre, i och med utökade kommunalförbund och mer landskapsstyrda. Är inte en definition viktig här? Min fråga är kanske definitioner i pluralis. Olika definitioner och olika kommuner. Ledamoten Valve var inne på att ha kommuner med olika åtaganden. Men vad blir kvar i så fall? Förutom just symbolvärdet i en kommun. Pengar är det i alla fall inte i det här förslaget. Vad är kvar förutom ett symbolvärde om vi gör på det sättet?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:27

    Tycker också det är mycket bra fråga. Frågan om var är en kommun? Vad har kommunen för ansvar? Vad har kommunen för skyldigheter? Jag tycker det är en fråga som oundvikligen måste diskuteras i samband med översynen av kommunallagen, med tanke på hur vår kommunala verklighet ser ut. Jag menar att den kommunala verkligheten som den ser ut idag, inklusive den klimatförändring som våra kommuner upplever med minskande landskapsandelar. Det talar sitt eget tydliga språk. Det kommer starta en drivkraft för vad är alternativen? Att ta lån för att höja landskapsandelar, det är inte vettigt. Att överföra mer kommunal behörighet till landskapsnivå är inte heller hållbart eller trovärdigt, möjligen med undantag för brand- och räddningsväsendet. Att urholka de lagar som förpliktigar kommunerna till kommunal service, det ger småpotatis egentligen i sammanhanget. Att tvinga in kommunerna i fler kommunförbund med tvingande medlemskap, jo det går. Men om man tänker efter så går det också emot hela grundtanken mot det kommunala (… taltiden slut).


  • Tack, herr talman! Precis så är det. Med ansvar följer frihet som känt, inte bara frihet utan även ett värde. Det finns ett värde i att ha en kommun i med att man har ett ansvar. Det blir också ett problem som jag definierade lite grann i tidigare replikskifte. Problematiken kan definieras som att vi har ett 16- hästars spann och nu ska vi lämna tömmarna till hästarna. Då springer alla hästar hem, vilket hästar gör, de är kloka djur. Vilket är lite samma sak som kommunerna, Ålands drivmotorer, som för Åland framåt och ska göra det, men som gärna drar hemåt. Det är det som händer här nu, när man får ansvar. Då tycker kommunerna i sina styrorgan att man ska dra hem och göra det som är bäst för ens egen kommun. Helhetsansvaret måste ändå finnas på landskapsnivå, och det är det som är här. Det är det vi har i den här salen. Så jag undrar, hur stor anser Wille Valve att chansen är att man genom detta förslag kan bygga livskraftiga och hållbara kommuner?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:29

    Det är helt riktigt som ledamoten Påvals inledningsvis sa i sin andra replik. Vi ger kommunerna friheten, vi stöttar dem ekonomiskt, vi ställer upp med rådgivning, coachning om man så vill. Låt oss prova det här och låta oss stötta de här ambitionerna från våra positioner i det kommunala Åland. Många av oss sitter på ett kommunalt mandat. Låt oss inte blockera det här. Låt oss tillsammans jobba för att det kan hända någonting. Att det skulle kunna hända någonting, kan i varje fall inte uteslutas. Initiativ kommer att ske. Sedan är det en öppen fråga, också för undertecknad, om dessa initiativ verkligen leder till något.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Anförande | 13:30

    Talman! Landskapsregeringen föreslår att frivilliga samgåenden mellan kommuner möjliggörs genom ändringar i lagstiftningen om den kommunala indelningen. Man betonar att ”försöket under den föregående mandatperioden att direkt genom lag sammanslå kommuner till större enheter fungerar inte eftersom det förutsätter att kommunerna frivilligt går samman i större helheter. Landskapsregeringen föreslår därför en kommunreform som både respekterar kommunernas ställning och understryker reformernas demokratiska karaktär.”

    Nu finns det de politiker i salen som tidigare påtalat att det går aldrig med frivilliga sammanslagningar. Rätta mej om jag har fel och gärna med tillägget att ni inte längre tycker så. Jag hoppas verkligen att vi här i lagtinget, kommunernas ledning, dvs. styrelser och framför allt fullmäktigen, lägger gammal prestige åt sidan till förmån för kommunernas gemensamma utveckling. Jag är inte så naiv att jag heller tror att en sammanslagning per automatik ger fördelar för alla parter i en sammanslagning. Finns det en vilja så finns det en väg framåt. Det jag hoppas på är att man höjer blicken och ser vad sammanslagningar ger för möjligheter och utmaningar över en längre tidsperiod.

    Vill man ta fram kalkyler som visar nästan enbart nackdelar med en specifik kommunsammanslagning så går det att göra och vill man vara visionär och se mest fördelarna så går även det att göra. De spekulativa argumenten lyfts ibland fram för att bekräfta den egna tidigare förda politiken. Det är här jag önskar politisk mognad och rakrygghet i alla led från kommunpolitiker till lagting och regering. Målsättningen är gemensam för oss alla, dvs. långsiktigt livskraftiga kommunala enheter.

    Det är därför välkommet med landskapsregeringens förslag till en lag som möjliggör framtagande av kommunutredningar där man tillsammans med framåtsyftande kommuner, dess kommunpolitiker och ledande tjänstemän tar fram fakta. Fakta som sen ska ligga till grund för beslut.

    Diskussionen om kommunsammanslagningar är kantad av kraftfulla tyckanden och starka känslor. Att bygga upp ett tillräckligt starkt förtroende mellan kommuner tar sin tid men att rasera ett förtroende det går fort.
    Jag hoppas denna lagändring ska medföra utvecklad samarbetsvilja och fortsatt förtroende mellan våra kommunpolitiker där syftet ska vara att ha en ekonomi som medger en bibehållen god kommunal service för ålänningarna. Tack talman!


  • Talman! Först och främst, sundsbo vill du bli finströmare? Jag tror att Centern ska vara aktsamma för att stå mästra om politisk mognad i just kommunstrukturlags frågan. Jag tror absolut inte, jag vet att liberalerna inte är ett parti som motsätter sig någon form av kommunsammanslagningar. I fall det är så att lagens syfte kan visa att den uppnås. I den kommunstrukturlag som ligger, i de paragrafer som inte ändras, står det att målet är att kommunen ska ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar och personresurser för att ordna, producera och finansiera servicen för kommuninvånarna. Jag tror det är fullt möjligt att få ihop frivilliga kommunsammanslagningar men med den här långsamma takten som Centern ser framför sig har jag svårt att säga att man ska kunna uppfylla lagens krav på att foga service till kommuninvånarna långsiktigt och uthålligt.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:34

    Tack, talman! Först politisk mognad, där var jag faktiskt självkritisk också. Jag menar alla i det sammanhanget. Det handlar om att ge en möjlighet att ta fram fakta och jag kan tänka mig att många funderar att det är Lemland Lumparland han pratar om. Men jag tänker överlag när det gäller kommunsammanslagningar. Så i mitt anförande så menar jag att vi behöver höja blicken. Ta fram underlag för att se vilka beslut som är kloka. När det gäller kommunalt samarbete så jag är van med Lemland Lumparland samarbetet. Vi har växt ihop i många frågor och har goda exempel på hur ett samarbete fungerar. Sen om det ska sträcka sig till ett samgående, det får en utredning visa vad det betyder i sådana fall.


  • Talman! Jag är också för att man ska ha faktaunderlag. Men det är förstås så att man måste kunna se att det blir bättre för de egna kommuninvånarna. Det kräver lagen och det utgår jag från att alla fullmäktigeledamöter i en kommun också ser framför sig, att så måste det bli. Då kommer den här frågan som diskuterades i måndags. Vad händer ifall man vill gå samman med en kommun av andra skäl. Alltså solidaritetsskäl med en kommun. Det finns inga paragrafer i den här lagstiftningen som medger ett sådant argument för ett kommunfullmäktige att gå samman med en annan kommun av någon form att det blir bättre för den regionen. Ett fullmäktige är strikt att se till sina egna kommuninvånare. Det anger kommunallagen och det anger kommunstrukturlagen i de paragrafer som inte är ändrade. Det finns inte heller några som helst solidaritetsargument att ta vid i de nya paragrafer som landskapsregeringen har anfört och lagt fram på bordet åt oss.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:36

    Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Jag förstår ditt resonemang och håller med dig. Jag tror ändå att det är viktigt, ingen lag är perfekt, inte heller i det här fallet lagförslaget. Det är viktigt, som jag ser det, att vi kommer igång med frivilligheten. Jag ser gärna framför mig att det blir en utredning mellan Lemland Lumparland om ett eventuellt samgående, för att ha som underlag för fortsatta diskussioner. Vi vill lära oss på vägen hoppas jag. Så jag ser positivt på det.


  • Tack, talman! Det var bra att ledamot Mansén förtydligade det där med politisk mognad. Det är viktigt absolut. Jag talar för hela liberala gruppen, att vi är absolut inte emot kommunreform i något slag. Men det här lagförslaget finner vi både på gränsen till meningslöst och väldigt dyrt. Det här kommer inte att leda till någonting som blir bättre hållbart, långsiktigt. Tyvärr har vi den insikten. Det har ju faktiskt utretts. Är det något vi har utrett på Åland så är det kommunernas situation igår och idag och i morgon. Jag tycker att underlag finns för att ta beslut. Det tar onödig tid och det här kommer att kosta massor med pengar. Så jag hoppas att ledamot Mansén också lyfter blicken och tittar på helheten. Jag nämnde i tidigare replikskiften behovet av en tillväxtmotor för Åland som är grunden till landskapsandelar och en välfärd. Jag ser inte det här lagförslaget.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:37

    Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Jag hör vad du säger. Jag kanske inte håller med alla punkter. Jag hoppas att Liberalerna i lagtinget och ute i kommunerna höjer blicken och ser på möjligheterna med det här. Låt vara om man inte tycker att lagen är till hundra procent perfekt. Men att man vill vara med och skapa starkare kommuner. Det är ändå syftet med det hela.


  • Tack, talman! Jag vågar tala för nästan alla liberala kommunpolitiker runt om på Åland att man inte är motståndare till en kommunreform. Givetvis är det förknippat med att man ska se, som jag efterlyst, kriterierna kring de här frivilliga samgångarna. Det måste finnas nyckeltal som är uppbyggda på framtida befolknings struktur, ekonomi etcetera. Det finns många olika parametrar man kan jobba efter. Det saknar vi helt och hållet här. I det exempel som ledamot Mansén är delvis inkopplad i via Lemland Lumparland, det kommer att kosta närmare tre miljoner euro om det förverkligas. Frågan är hur mycket starkare vi byggt Åland via det.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:39

    Tack för det. Jag tar till mig vad ledamot Holmberg säger. Jag hoppas att processen framöver kan utvecklas i rätt riktning. Jag förstår att nyckeltal är viktiga så jag har ingenting att säga emot det.


  • Talman! Jag sällar mig till dem, om det är så att ledamot Mansén vill föra någon slags balanserad och förnuftets röst så är jag den första att understryka det. För under förra mandatperioden så var det en fruktansvärd skräck propaganda och det var direkta hat och hot mot dåvarande kommunminister Fellman. Det var fruktansvärt vill jag påstå. Det är ju så med ett kommun sammangående att det finns 16 bitar i dag som inte passar ihop. Förra landskapsregeringen var ut till samtliga kommuner. Visst Saltvik kunde tänka sig att slå ihop sig med Sund, Sund ville vara med Finström. Brändö kunde möjligtvis tänka sig med Kumlinge. Det fanns inget pussel som gick ihop. Förra förslaget innebar också att man skulle bygga på till exempel Norra och Södra Ålands högstadiedistrikt. Det var över (… taltiden slut).


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:40

    Tack, talman! Jag vet inte, jag tror jag vet vad ledamot Sjögren vill komma fram till. Jag vill inte kommentera förra lagtingets diskussioner. Jag utgår ifrån nya lagtinget men har jobbat med kommunala frågor länge och jag tar det från min utgångspunkt. Jag ser det här lagförslaget som intressant att titta på för kommuner som Lemland Lumparland. Jag tror också mycket på det kommunala samarbetet, det är det egentligen handlar om i grund och botten. Det här ger också möjlighet att ta ett steg längre.


  • Talman! Är det på det viset att vi förstått saken rätt. Om vi tar det här fiktiva exemplet nu då, att Lemland och Lumparland skulle bli en kommun. Om man sedan vill gå ihop med Jomala betyder det att man liksom inte alls får understöd för det befolkningsunderlag som Jomala utgör eftersom Lemland och Lumparland redan har fått medel. Vi tycker att det inte är helt lätt att följa den här diskussionen som landskapsregeringen har. Det är minst sagt lite råddigt. Kan ledamot Mansén förklara hur det är tänkt?


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:41

    Tack, talman! Tack vicetalman Sjögren. Den här frågan du ställer borde riktas till landskapsregeringen. Det förvånar mig att du ställer den till mig, som är lagtingsledamot. Jag tycker att vi kan ta den med oss till utskotts diskussionen.


  • Tack, talman! Det är väldigt sympatiskt av ledamoten Mansén att prata om att höja blicken och gå vidare. Jag hade gärna sett någonting av den politiska mognaden under den förra mandatperioden. Jag är lite orolig för att den draksådden av misstro och demonisering och till och med uppmaningar från bland annat centerhåll att den lag som då stiftades inte ens behövde följas. Den kommer att följa med in i den här processen. Man kan inte i fyra år säga att det är jättefarligt och jätte odemokratiskt och att hela landsbygden kommer att tömmas om man genomför en kommunreform och sedan vända blad och säga att nu när är det vi som styr, då går det bra. Men min fråga är ändå till ledamoten, vad ser han som slutmål? Vi vet att alla Lemland och Lumparland är för litet för att bli den bärkraftiga kommun som vi kanske ändå alla nu tänker oss. Hur ser ledamoten Mansén (… taltiden slut).


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:43

    Tack, talman! När jag står här i lagtingets talarstol pratar jag för Ålands del så klart. Där ser jag att livskraftigare kommuner måste ju vara vår målsättning här. Att det nu nämns mycket Lemland Lumparland i diskussionen, så ska vi komma ihåg att det har ännu inte tagits beslut i Lemland i den frågan. Den är öppen ännu. Det här är en fiktiv diskussion vi för i det sammanhanget. Det får vara svar på din fråga.


  • Jag försöker inte prata till kommunpolitikern Mansén utan till lagtingspolitikern Mansén. Jag efterfrågar vilket är slutmålet med den här tanken att kommunerna ska gå samman. Har man en bild av hur en bärkraftig kommun skulle se ut? Hur många det ska vara eller vilka konstellationer det ska vara. Eller är det fortfarande någonting som är helt upp i det blå. Sedan vill jag peka på när ledamoten efterfrågar fakta och beslutsunderlag. Det finns jättemycket fakta och beslutsunderlag som har tagits fram redan, där man har gjort uträkningar på vilka av kommunkonstellationer som kan vara vettiga och vad man kan vinna på dem och så vidare. Kunde man inte läsa dem först.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:44

    Tack, talman! Livskraftiga kommuner, fakta underlag och så vidare. Det är väl kanske därför som Lemland Lumparland-exemplet kommer upp så ofta, för att det finns underlag när det gäller samarbete Lemland Lumparland. Vi har ett väldigt utvecklat samarbete mellan de två kommunerna så det gör ju att en utredning i det sammanhanget behöver inte bli så komplicerad om vi säger så. Vi skulle ganska snabbt kunna göra en utvärdering på vad det skulle betyda för de två kommunerna och där tror jag att vi alla är ganska betjänta med det goda exemplet som visar vad det medför. Nu ska inte ledamot Fellman misstro det, att jag står här och säger att det här är för att slå ihop kommuner. Det är för att ta fram faktaunderlag så man vet vad det för med sig, så bra det går att få fram fakta. Där anser jag att de två kommunerna kunde vara intressant att titta på.


  • Tack, talman! Det är välkommet att politisk mognad kommer upp som begrepp i den här diskussionen. Vad är politisk mognad? Tittar man i Sverige så finns det faktiskt ett annat begrepp som heter tillitsbaserad styrning som svenska Tillitsverket beskriver som att man stimulerar samverkan, man bygger relationer och man har ett inlyssnande ledarskap. Vi kan konstatera att den senaste mandatperioden kanske inte riktigt i det här avseendet har uppfyllt det som Tillitsverket kallades tillitsbaserad styrning. Vi har prövat en väldigt snabb takt i kommunreformsfrågan. Av goda skäl, absolut. Det finns rent administrativt, så ser det bra ut på pappret. Det finns utredningar och så vidare men ändock raserades förtroendet. Så jag förstår frustrationen som oppositionen kommer med. Att det går för långsamt men det kanske inte finns så många andra sätt. Nu (… taltiden slut).


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:47

    Tack, talman! Tack ledamot Holmström, tack för att du besvarade frågan jag fick tidigare på ett mycket bra sätt. Jag instämmer till fullo.


  • Tack så mycket, talman! Tack också till ledamot Mansén. Jag vill bara understryka att jag förstår en frustration över att det går för långsamt för det behövs större bärkraftiga enheter. Det tror jag att alla här i salen kan enas om. Men metoden för hur vi ska komma dit har prövats under 4 år tidigare och vi har sett att det inte har varit lyckat. Med det i bakhuvudet så tycker jag inte att vi ska säga att det varit 4 bortkastade år, utan det har tagits fram material. Man har påskyndat den process, kanske fått kommunerna att tänka till på ett helt annat sätt. I det här lagförslaget så står det också formuleringar, i alla fall i deklaratorisk art, att vi stimulerar samgångar till just de här enheterna som tidigare i alla fall har tagits fram. Vi kan fortsätta på det spåret helt enkelt.


  • Ledamot Robert Mansén (C) Repliksvar | 13:48

    Tack, talman! Jag håller helt med, det är inte 4 bortkastade år tidigare. Det är också en del av processen, det som man gjorde för fyra år sedan. Vi hör av debatten att det är en ingrediens i den fortsatta utvecklingen. Tack så mycket.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Anförande | 13:49

    Herr talman, bästa åhörare!

    I dag diskuterar vi ett ärende som har stötts och blötts, av många, i många sammanhang och under en lång tid, ett ärende som berör alla på Åland vilket inte minst senaste val gav ett kvitto på. Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om kommunreform upphävs och att kommunstrukturlagen ändras så att frivillighet styr processen om ett samgående. Ärendet är inte bara historiskt i sitt slag utan även omfattande och jag väljer, som skärgårdsbo, att belysa just skärgårdens problematik och även möjligheter i sammanhanget.

    I tidigare utredningar och diskussioner har skärgårdskommunernas chanser att förena sig bedömts vara mer eller mindre utsiktslösa – i varje fall praktiskt svårt att genomföra i jämförelse med kommuner som inte avdelas av vatten. Listan på tänkta svårigheter kan göras lång. Skärgårdens kommuner har det olika förspänt och påverkas i varierande grad av minskande invånarantal, skattekraft, demografisk utveckling, ekonomi, behov av investeringar, välfärdsservice och trafiklösningar. I orosmolnet nämns också risken för att ett samgående leder till att det lokala engagemanget och politiska inflytandet hamnar för långt bort. Detta samtidigt som de flesta nog vet att särskilt små kommuner är ytterst sårbara. Ett till synes litet extra ekonomiskt påtag kan resultera i stora negativa effekter för kommunkassan.

    Talman! Låt mig lämna det negativa anslaget som omger skärgårdens möjligheter att gå samman om man väljer att göra så. Fördelar finns nämligen och ur den synvinkeln, ur ett positivt perspektiv, bygger vi framtiden. Lagförslaget ägnar skärgården ett eget kapitel utifrån de svårigheter som finns. Skärgårdskommuner som väljer att gå samman får ett direkt riktat skärgårdstillägg som ökar samgångsstödets belopp med 60 procent det första av fem år under övergångstiden.

    Det är lätt att instämma i att man i samband med ändringar av kommunindelningen noggrant ska fundera över hur man bäst tryggar servicenivån. Speciell uppmärksamhet måste riktas till att bibehålla bas- och specialservice, stöd till näringsliv och trafik samt transportservice. Särskild uppmärksamhet utlovas också i samband med utvärderingen av stödsystemet då kommuner har gått samman. Regeringen kommer också att utvärdera den ändrade lagstiftningen bland annat med fokus på skärgårdens särskilda verksamhetsförutsättningar och behov i samband med de eventuella ändringar av kommunindelningen som initieras och genomförs. För skärgården liksom för övriga kommuner gäller också ”särskilt stöd enligt prövning” vilket är en livlina som ska garantera att samgåendet inte hamnar i ekonomiskt trångmål då oförväntade kostnader tillkommit.

    Talman! Jag känner mig nöjd med det samlade, både djupa och breda grepp som regeringen tar gällande att stöda och följa upp skärgårdens möjligheter utifrån skärgårdens speciella förutsättningar att ingå frivilligt kommun-samgående. Problemlistan är förvisso lång. Man måste vara realistisk. MEN skärgården ska man aldrig räkna ut. Skärgården är och kommer alltid att vara en speciell del av Åland. Skärgården har på flertalet områden en stor outnyttjad potential för utveckling. Just nu har ett nytt fönster öppnats för bl.a. inflyttning, utökat näringsliv – nyckeln för skärgårdens utveckling. Att arbeta på distans är numera inte längre något obekant konstigt och omöjligt. Det är en realitet som aktivt måste renodlas och marknadsföras nu när tillfället ges!

    Skärgården har läge nu att i samarbete tala med tydligare, enad stämma och hävda sina rättigheter, tillsammans bevaka utvecklingen och på riktigt vara med på tåget. Det som berör skärgårdsborna känner nämligen skärgårdsborna bäst till. Den nötta devisen ”låt skärgården leva” - låt den gälla året om! Skärgården erbjuder det trygga vardagsliv många borde leva, i ett lätt greppbart sammanhang, i närkontakt med naturen, småskaliga jordbruk kan utvecklas, liksom djurhållning på små enheter, fritt betande med god påverkan på biodiversiteten.

    Lagförslaget utgår från skärgårdens särskilda villkor. Tydligt ekonomiskt stöd och planerad uppföljning finns för ett samgående om kommunerna väljer att göra så, om kommunerna kommer fram till att ekonomin inte längre går att lösa. Kristallkulan skvallrar inte om hur det hela kommer att utvecklas. Men ett är säkert! En Föglöbo är alltid en Föglöbo oavsett om kommunen är självstyrande eller gifter sig med någon eller några andra kommuner. Kommun-identiteten är djupt förankrad och suddas inte ut av en kommun samgång. Tack, Talman!


  • Talman! Hållbart initiativ har varit ärliga med det, i många frågor, att man är villig att ta till både förbud och tvång för att uppnå hållbarhetskriterierna i politiken. Men inte i den här frågan. Där vurmar man för det frivilliga. Trots att vi vet att dagens kommunstruktur dels leder till en konkurrens mellan kommunerna vilket gör att man bygger bostadsområden i natursköna områden, viktiga för många vandringsstråk, man hårdbelägger stora ytor, man spränger berg för att få plats med handelsplatser i flera kommuner. Med en gemensam kommun skulle förstås det här kunna vara mer planerat med miljön i hänseende. Också så om man ser till den fjärde hållbarhetspunkten, alltså den om att människor inte ska utsättas för strukturella hinder för hälsa, inflytande, kompetensutveckling, så ser i alla fall jag hinder med dagens kommunstruktur. Varför är frivilligheten så viktig just den här frågan?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:56

    Tack, herr talman! Tack ledamot Zetterman. Ledamot Zetterman talar om förbud och tvång. Jag tror på att en kommun strukturförändring utgår om den ska bli som allra starkast från frivillighet. Vi har redan sett att alternativet inte fungerar. Jag har svårt att förstå, intressant att väcka den frågan igen om hållbarhet, om vi har den med oss. Jag ser det inte i det här förslaget att vi skulle kasta hållbarheten i sjön.


  • Talman! Jag vill förtydliga att det jag sade, att i andra frågor har Hållbart initiativ varit ärliga med det att man kan tänka sig både förbud och tvång men inte i den här frågan. Jag tycker nog att det är lite att tala med dubbla tungor det som Hållbart initiativ och ledamoten Bergbo nu gör, därför att man säger att den här vägen som testades av förra landskapsregeringen var inte uppenbart genomförbar. Den metoden har vi testat i två år med den lagstiftning, samtidigt som vi har lagtingsledamöter som har uppmanat kommunmedborgare och kommunfullmäktige ledamöter att bryta mot lagen. Den tidigare frivillighets varianten har vi testat sedan 60 talet, när diskussionen första gången dök upp. Vi har länge haft samgångsunderstöd i lagstiftningen. Mycket lite har hänt med den modellen. Så om Hållbart Initiativ på allvar skulle vilja lösa markanvändningsfrågor, avlopp, vatten, miljöplanering så skulle man nog vara starkare för en kommunreform.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:58

    Tack, herr talman! Tack Ingrid Zetterman igen. Jag talar med dubbla tungor. Jag ska stå till svars för det som har varit. Jag väljer att titta framåt och jag väljer att tro på det lagförslag som vi har och jag tycker inte att det naggat hållbarhet i kanterna alls. Tack.


  • Talman! Det var ett mycket intressant och välkommet perspektiv som ledamot Bergbo hade. När man pratar om skärgården och hos Liberalerna finns det många skärgårdsbor. Flera av dem som har varit lagtingsledamöter och skärgårdsbor trodde faktiskt väldigt hårt på en enda skärgårds kommun. Man trodde att det skulle ge styrka för skärgården mot fasta Åland. Man var helt övertygad, man var urless på den här urgamla stridigheterna mellan norra och södra skärgården. Hos Liberalerna har det funnits väldigt starka lagtingsledamöter som verkligen i själ och hjärta har trott på en skärgårdskommun och att man ska kunna samla sig och driva politik mot fasta Åland.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 13:59

    Tack, herr talman! Tack Katrin Sjögren. Jo det känner jag igen och känner till. Jag tycker att den tanken ger ett perspektiv bakåt. Ett perspektiv nu framåt, kanske har eller vi önskar att det kan ha lite olika möjlighet att förverkligas. Jag vill i varje fall tro på att det är möjligt och jag vill tro på att de goda kommunpolitiker och invånare som finns i kommunen i skärgården, de ansvariga känner så stort ansvar för sina kommuner, sina hemkommuner, att med frivillighet som ledstjärna så kommer de att ta initiativ när det är ett måste på. De kommer inte att vilja se att kommunen går i kras.


  • Talman! Jag skulle också vilja veta hur Hållbart initiativ resonerar när det gäller socialvården och det faktum att vi faktiskt nu här inledningsvis i början på den här mandatperioden så aviserar flera kommuner att man inte kommer att kunna ha råd med socialvården. Vad har majoriteten och landskapsregeringen och Hållbart initiativ för besked att ge kommunerna? Hur ska vi lösa den frågan?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 14:01

    Tack, herr talman! För det första så måste vi komma igång med det nya systemet tycker jag, med KST. Det här är ju någonting som inte bara skärgårdskommunerna känner av. Det är en stor strukturförändring och den kommer att innebära större möjligheter att bevaka människors rättigheter på ett mycket mer tydligt och rättvist sätt. Det är helt nödvändigt. Jag tycker inte att man kan dra några slutsatser ännu faktiskt. Jag hyllar bara tanken att alla ska få större rättvis, mer rätt, alla ska vara mer försäkrade att få verkligen det där de har rätt att få när det gäller socialvård. Tack.


  • Tack, talman! Jag har ställt den här frågan nu till väldigt många ledamöter som har varit uppe och prata i den här frågan flera gånger. Jag tycker att det en rimlig fråga att ställa till en lagtingspolitiker och till ett parti. Vilket är slutmålet? Vad anser ledamoten Bergbo och Hållbart initiativ att vore en bra modell för en kommande kommunstruktur? Hur skulle den hållbara kommunen se ut, särskilt när det gäller skärgården. Vill ledamoten Bergbo se en skärgårdskommun, två skärgårdskommuner, skärgårdskommuner som är delar av en större kommun på fasta Åland? Eller vad är det, vad är visionen, vad är det som man vill jobba för? För både när man sitter här och när man jobbar i kommunen så utövar man ju en makt. Och jag tycker det är rimligt att förvänta sig ett svar på frågan, vad vill man åstadkomma? Inte bara att låta saker gå.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 14:03

    Herr talman! Ledamot Nina Fellman. Många av de frågor som ställs från oppositionen är vederhäftiga, intressanta. De tittar bakåt men de tittar också väldigt mycket framåt och då skulle vi behöva ha en kristallkula. Jag har ingen kristallkula och det är inte heller min uppgift att välja och säga åt kommunerna ska ni ska bli en, ni ska bli tre eller så ska ni ingå i delar av fast åländska kommuner. I det här läget har vi ett lagförslag som utgår från frivillighet. Vi får se hur det går. Ingen vet hur det går. Det här kan mycket väl vara så att det inte är ett slutresultat.


  • Tack. Det är en väldigt passiv hållning till en väldigt viktig fråga. Man får se hur det går. Min fråga är vad vill ni att ska hända? Om man om man ska åstadkomma någonting politiskt så måste man ju vilja någonting och det är det som är frågan. Särskilt när det gäller skärgårdskommunerna, så har jag upplevt när jag har jobbat med den här frågan, det har varit oerhört sorgligt det faktum som vicetalman Sjögren lyfte, att skärgårdskommunerna i så många sammanhang motarbetar varann av gammalt groll som har hängt med sedan medeltiden, eller när det nu börjat. Och att man därmed försvagar sin egen position både till att utvecklas och gentemot, om man nu kan kalla det, centralmakten. Hur skulle ledamoten Bergbo villa jobba med den frågan?


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 14:05

    Tack. Det här med gammalt groll sen, var det, medeltiden. Det är nog inte bara i skärgården utan det är överallt där det finns kommuner, där det finns landsting där det finns olika länder. Det är ingenting som skärgården behöver belastas för särskilt. Hur vill jag ha det? Är jag passiv? Nej jag är inte ett dugg passiv. Jag ser framför mig, om det går som det ska, och med vissa justeringar säkert på vägen. Jag ser livskraftiga kommuner, där människor får fortsätta att vara och leva och i en utveckling med inflyttning och med ett klimatperspektiv som är det bästa av allt.


  • Tack, talman! Vi får se hur det går, säger ledamot Bergbo. Jag tycker att det nästan en skyldighet att som lagtingspolitiker, som politiker över lag, våga ta ställning. Jag fortsätter på ledamot Fellmans fråga. Vilken vision har ledamot Bergbo? Skärgårdsfrågan är elementär. Jag skulle säga att det var en knäckfrågorna under förra mandatperiodens kommunreformarbete. Hur löser vi skärgårdens utmaningar? Jag tror inte att det här lagförslaget kommer att förändra kommunstrukturen ute i skärgården, inte det minsta. Men vilken vision har ledamot Bergbo? Eller ska vi vänta och se när det gäller gröna omställningen. Där är ju ledamoten Bergbo och hennes parti väldigt framåt igen och har tydliga visioner.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 14:06

    Tack, herr talman! Tack John Holmberg. Tyckte att jag presenterade just min vision på kollegans fråga. Vi pratar också om kristallkulor och flera har nämnt dem. Men under den här långa debatten som fortsätter ungefär i samma takt och med samma frågeställningar och ganska kompakt, samma sak så har det nämnts kristallkula och jag nämnde det också. Jag tror att jag vet en som har det och det är John Holmberg kanske. Det är lovvärt. Tack.


  • Tack, talman! Jag har två kristallkulor plus att jag har en karta i mitt politiska förvärv. Jag har en karta över hur jag tycker, och liberala gruppen tycker att kommunarbetet ska gå framåt. Det har vi haft väldigt länge. Och har man inte en sådan karta så är det risk att man bara snurrar runt runt runt. Det enda som händer är att det går skattepengar. Det inte så många ålänningar som blir gladare av det. Så därför tycker att det ska vara av vikt att man har en politisk vision i de förslag som man är med att lägga fram. För skärgården är värd det.


  • Ledamot Annette Bergbo (HI) Repliksvar | 14:08

    Tack, herr talman! Ledamot John Holmbergs slutreplik var mycket bra. Jag håller med 100%. Skärgården är värd det. Skärgården är värd mycket och det tycker jag i mitt anförande att jag fört fram. Jag är inte passiv, Hållbart Initiativ är inte passiv i den här frågan. Det är Johan Holmbergs åsikt. Tack.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Anförande | 14:08

    Herr talman! Bästa lagting. Det har talats om mognad, politisk mognad och politiskt ansvarstagande. Det är en viktig diskussion. Politisk mognad är kanske någonting som man får när man sitter i olika roller. Politisk mognad är förhoppningsvis någonting som ska följa en både i regeringsställning och i oppositionsrollen. Politisk mognad anser jag är att man har Ålands bästa i fokus. Ålands utveckling i fokus framom olika särintressen. Politisk mognad är också att kunna se och respektera att andra kan tänka. Och att i alla partier åtminstone stundvis finns goda förslag. Dessutom delar man en sak, det är förvaltningen. I förvaltningen finns välutbildade, kunniga tjänstemän vars kunskaper finns och ligger till grund för väldigt mycket och de lagstiftningar som vi sedan här går vidare med. Oavsett politisk ledning så finns den sakkunskapen i förvaltningen. Därför är det viktigt, tycker jag, att man bygger samhället sten för sten och att regering bygger på nästa regering. Att man lämnar över stafettpinnen till varann så smidigt som möjligt och med så litet tapp i kostnader, i ork och energi hos tjänstemännen. Att inte bygga samhället sten för sten bryter snarare ner förtroendekapital än bygger samhället starkare. Det betyder att när man byter regering så måste man inte rasera allt, man kan stå upp för sina vallöften ändå. Men genom att kanske titta på det som finns. Försöka se det goda i de ansträngningar som är gjorda. Försöka skruva till det på den bas som redan existerar, så leder det vidare snabbare och det leder framåt.

    För oss är det en viktig fråga. Att stafettpinnen i det lilla samhället förs över så rationellt som möjligt, att söka lösningar. Ofta gäller det ju i en regering att hitta minsta gemensamma nämnare i den regeringskonstellation man är i. Oftast är 4-års perioderna alltför korta för att komma i mål med sina reformpaket, vilket äventyrar de alltid i sista änden när mandatperioden tar slut och regeringsbasen i lagtinget börjar få valnerver och upplösas liksom isen om våren. Socialdemokraterna ledde regeringen 2011 till 2015 och sökte då en modell för en ny organisation på kommunfältet, under då namnet samhällsservice reformen. Det resulterade i många olika utredningar både teknisk sektor, vi tittar på en garantilagsförslag men det konkreta resultatet var kommunernas socialtjänst. För att inom det smala sociala området, var läget närmast akut. De små kommunernas nackdelar på individnivå blev i det närmaste skadliga. Vi bildade ett kommunalförbund till med närmare 30 miljoners omsättning. Det är mer än alla kommuner har på Åland, förutom Mariehamn. Det blev en 17:e kommun.

    Kommunalförbunden är en form som vi känner till som vi har hanterat på Åland. Men de fungerar långtifrån effektivt och smidigt med 16 ägare. Kommunalförbundens existens borde skötas av högst fyra kommuner. För ärligt talat behovet av en kommunreform är inte nytt. Man kan konstatera att bäst före datum för 16 kommuns modellen gick ut senast i samband med att det nya ekonomiska systemet med klumpsumman togs i bruk 1993. Redan då var det sent. En delegation med åländska herrar besökte Gotland i början av 70-talet då Gotland hade slagit sig samman till en kommun och entusiasmen var stor. Lasse Wiklöf var dåvarande redaktör på Ålandstidningen. Han skrev en artikel om den här entusiasmen som den åländska delegationen tog med sig hem eftersom man på Gotland såg så många positiva fördelar med reformen. Men den åländska processen kom inte igång då heller och det hade sina förklaringar. Det gamla ekonomiska systemet gynnade på många sätt 16 kommuns modellen. Kommunerna fick många fördelar som kommunerna fick i riket. Bland annat hade man näringsombudsman som skulle jobba för ett starkare näringsliv. Man kunde också med det systemet motivera investeringar i regionerna. Skärgården, till exempel, hade bra tider under det gamla ekonomiska systemet och man fick skolor och vägar, landskapsfärjor med högt avlönade arbetsplatser. Åland fick ju också på den tiden minst samma rättigheter som i riket och på det sättet byggdes välfärden och hälso- och sjukvården. Tyvärr kom den allmänna tandvården att införas på rikssidan först efter 1993 och därför blev det heller aldrig infört på Åland.

    Efter 1993 med klumpsumman, fick lagtinget en friare rätt att fördela medlen. Då borde man ha påbörjat en diskussion om hur Åland skall vara organiserat för att få en effektiv struktur för den befolkning som här fanns. Där tycker jag, om hur Åland ska organiseras är en diskussion som jag tycker att lagtinget borde ägna sig mer åt. Som jag ser det, är det inte en framkomlig väg att föra över mera utförande roller till landskapet. Självstyrelsen med parlament och regering ska stifta lagar och utöva tillsyn att lagarna efterlevs. Bärkraftiga kommuner, vid sidan av tredje sektorn och i vissa fall privata, ska vara utförare av dessa tjänster. Kommunerna ska vara bärkraftiga och trygga servicen till medborgarna vara närdemokratier som fungerar men också är ekonomiskt motståndskraftiga för att klara lågkonjunktur. Att klara av att rekrytera kompetens. Att aktivera sina medborgare och att stimulera näringslivet.

    Det ekonomiska system som nämligen nu träder i kraft, kommer ännu mer att bygga på aktivitet också kommunalt för att stimulera näringsliv och skapa attraktivt boende eftersom hela Ålands ekonomi ännu mer kommer att bygga på vår egen ekonomiska aktivitet. Jag tycker det är synd att inte nuvarande regering också valde att bygga sten för sten. Med Moderaterna som gemensam länk ända sedan 2011 så kunde man ha fortsatt på den inslagna kursen. Man kunde ha byggt vidare på det lagförslag som redan fanns och som togs fram under mycket seriöst arbete och seriösa former med gedigna utredningar och faktaunderlag. Det finns en mening i den här lagen att bygga vidare på tidigare givna ramar står det. Jag tolkar det som man inte är jättekritisk till den indelning på fyra kommuner som där finns. Man kunde ha gjort förändringar om man så hade velat. Man kunde också ha arbetat med tidtabellen. Man kunde ha förlängt den, fast till 2030. Men man skulle ha gett fördelar till dem som hade velat gå nu, som vill gå snabbare, men då skulle alla ha en gemensam målbild och en gemensam färdkarta. Man ska också kunna skruva till förlikningsförslaget med en samordnare som skulle söka lösningar ifall det fanns konflikt och motsättning i en kommun samgång.

    I det nya regeringsprogrammet sägs att man ska införa kommuncoacher, är det någonting som landskapsregeringen kommer att gå vidare med? Och en fråga som blir väldigt oklar är om landskapsregeringen nu sparkar bollen över till den kommunala sidan säger spela om ni har lust. Eller kommer landskapsregeringen att se till att det spelas? Vilken roll kommer landskapsregeringen att ta gentemot kommunerna? Ska den vara passiv och väntande eller ska den vara aktiv och medspelande? Det är ganska stor skillnad. Jag tror att det är väldigt viktigt att landskapsregeringen trots den här lagen, säger att man är en aktiv spelare. Att man kommer att delta i att det blir aktivitet på planen. Det är fortfarande väldigt viktigt att man bygger. Bygger tillit kommunerna emellan att man vågar lita på att det i grannkommunen också finns kloka människor, som man vill samarbeta med. Att det finns en framtid, kanske till och med en bättre framtid, om man skapar den i en gemenskap med andra.

    Man kanske måste sluta med att bygga på den här tragiska konflikten mellan landsbygd och stad. Den borde inte få finnas överhuvudtaget, inte ens som en politisk drivkraft i vårt lilla samhälle. Om man verkligen ska visa på politisk mognad. Så att jag tror att vi i oppositionen kommer att visa större politisk mognad den här mandatperioden, än vad man lyckades med förra. Då tycker jag att man använde sig av misstro, hotbilder i syfte att göra att den tidigare kommunlagen inte var genomförbar. Man kunde ha byggt vidare också då. Men Centern var omoget som oppositionsparti och det är bara att beklaga att det var så. Jag tror att vi andra som sitter nu, kan visa på någonting annat.

    För det viktigaste måste väl ändå vara resultatet. Att självstyrelsen fungerar, att vi har ekonomi till att försörja det som vi behöver försörja både här i landskapet och att kommunerna faktiskt klarar av att leverera det som medborgarna behöver och har rätt till. Vad har vi annars för vägar, annat än fler kommunalförbund. Och att bygga en ännu mer snårig skog för byråkratin inom kommunsektorn. Tack, herr talman!


  • Talman! Det var bra talat och jag tycker att det finns en paradox i hela den här diskussionen. Ledamot Gunell och jag är förespråkare för kommunsammangåenden för att vi tror på kommunen som enhet. Den är demokratisk. Den står för den människonära servicen. Men det som våra kommuner inte mäktar med idag, och det har jag förståelse för, är just de här utvecklingsfrågorna. Man har inte tillräckligt mycket luft under vingarna och det som man pratar om närdemokratin visar sig att så blir inte fallet.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:22

    Vad finns kommunen för då? Jag har alltid vurmat om kommunen, för att jag ser den som en otroligt viktig byggsten i det nordiska modell samhälle som vi har där kommunen är den som levererar service närmast medborgarna. Det är väldigt viktigt att det är funktionellt och att medborgarna tycker att det är bra. Men jag har sett att man värderar starkare alla dessa gränser, man bygger misstroende snarare än förtroende och det betyder att snart är gränsen det enda vi har kvar och i stället måste man börja skära i välfärden i skolan och omsorgen. Som socialdemokrat är det den sista och sämsta utvägen som jag kan se.


  • Det kan jag säga, att det också är för en liberal. Att börja skära är det som är kärnan för att upprätthålla ofullständiga strukturer och byråkrati. Jag tyckte också att ledamot Gunell talar väl om den här urgamla striden mellan staden och landsbygden. Jag tycker det är så omodernt och jag tycker att det är så ovärdigt. Själv är jag född och uppvuxen i stan men jag har mina rötter och fötter i skärgården och först och främst är jag ålänning och vill också likt ledamot Gunell se till hela Ålands bästa.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:23

    Jag kan bara säga att vi är helt eniga och jag tror jag nämnt många gånger, att det är det mest tröttsamma och onödiga konflikt vi har i det åländska samhället. Tyvärr måste man också i den här salen stundom ta emot en massa slängar gentemot Mariehamn hit och Mariehamn dit. Var glada för att vi har en stad som ändå bidrar till inflyttning och som bidrar till att driva det ekonomiska tåget framåt. Jag ser åtminstone både landsbygden och skärgården som en stor rikedom och jag hoppas att Mariehamn ska kunna vara det också.


  • Tack, talman! Vid senaste val hade vi folkomröstningar i ett flertal kommuner om eventuell kommunsammanslagning, där majoriteten i kommunerna sa nej till en tvångssammanslagning. Menar ledamot Gunell att man inte ska bry sig om vad kommuninvånarna tycker utan man ska ändå gå vidare?


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:24

    Tack. Jag tror att som man ropar i skogen får man svar, ledamoten Häggblom. Om du frågar sundsborna, vill du bli finströmare, så tror jag nog man får svaret nej. Min analys är att det fanns aktiva krafter på kommun fältet. Många kanske sitter här i parlamentet idag knutna till partier på landsbygden som aktivt bidrog till en stor misstro mot den process som den tidigare regeringen satte igång genom att bara kalla det för tvångslag. Är inte problemet det, att tvånget inte var tillräckligt starkt? Det är väl därför vi sitter här för att man inte hade kunnat tvinga någon, utan det handlar fortfarande om en aktiv vilja, ett aktivt medborgarskap. Kommer ledamoten Häggblom nu att ha folkomröstning i Hammarland ifall det ska bli någon kommunsammangång?


  • Talman! Det var väl inte det som gällde folkomröstningen nu, utan den nya lagen. Men Camilla Gunell svarade inte på frågan. Ska man köra över kommuninvånarna med våld eller inte?


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:26

    Det ska man inte. Man ska lyssna och diskutera med medborgarna, men man ska också ge dem saklig information och fakta om vad som händer i en kommun som inte har ekonomisk skattekraft att klara knappt den basala och grundläggande servicen. Man måste vara sanningsenlig. Man får inte bedriva propaganda och falska uppgifter till medborgarna. Jag tror det var stort, också frågan om vi skulle gå med i EU. Med bra information och kampanjer så kunde man ändå få många medborgare som var kritiska, att tycka att gå med i Europeiska unionen var ett steg framåt för Åland och Finland. Det beror precis på vad du ger som du får tillbaka ett svar.


  • Tack, talman! Bästa ledamot Gunell. Jag förstår att det naturligtvis känns mindre bra när vi ser resultatet av den kommunpolitik som fördes 2015 - 2019. Min kollega Robert Mansén ansåg att det inte var fyra förlorade år. Han anser att man kan hitta saker och ting ur den processen som är till fördel inför fortsättningen. Så kan man ju resonera. Det som jag tycker ändå är lite sorgligt det som hände då, under fyra år drygt var att stämningen mellan detta komplex Självstyrelsegården och kommunerna blev ju ganska bistert klimat. Och det är den saken som nu håller på att återuppbyggas att vi får en dialog i stället för konfrontation och som ledamot Häggblom var inne på att vi då under frivilliga former försöker föra kommunerna samman, i den mån de så önskar.


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:28

    Jag tror att vicelantrådet kommer att märka efter en stund i sin stol i landskapsregeringen, att kommunfältet får du ändå emot dig om man sitter i en landskapsregering. Det finns en given spänningsfält mellan landskapet och kommunerna, oavsett vem som sitter i regering och opposition. Så det där kommer nog ledamoten att känna av innan de här fyra åren är gådda. Jag tror att det är väldigt viktigt att politikerna gentemot kommunerna säger samma sak i den här salen som man sedan säger i sin hemkommun. Om du ska skapa tillit för att gå vidare in i ett samgående med andra kommuner då måste du skapa förtroende och trygghet i processen, inte hotbilder och inte annan skrämselpropaganda.


  • Exakt ledamot Gunell och jag önskar att det som ledamoten just nu predikade här skulle ha varit vägledande för den förra landskapsregeringens handlande. Försökt skapa tillit, haft en dialog, i stället för att då först lägga lagförslag som gick stick i stäv med den kommunala självstyrelsen och också då de lagliga aspekterna. Sedan när man insåg att man hade skapat en tandlös lag och började hota kommunerna i början med 2019. Om man inte följde nu landskapsregeringens påbud, dvs. att börja de tvångsprocesserna, så skulle det leda till repressalier. Det är den typen av konfrontation som skapar ett dike. Det diket håller nuvarande landskapsregeringen att fylla igen så att vi faktiskt kan ha en tillit, en dialog över gränserna. Orsakerna till varför vi inte bygger på den nu gällande kommunstrukturlagen vad gäller reform delen är som sagt att den är helt tandlös (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:30

    Jag får väl se till att vi inte predikar för mycket så att tänderna faller ut helt. Men det här är ju en sanning som ledamoten Harry Jansson har skapat, när man höll på demonisera tidigare ministern Nina Fellman som man till och med lämnat spörsmål här i salen som till slut handlar om hennes personlighet. Jag säger bara det. Centern lade ribban för oppositionspolitik på en sådan nivå att ingen av oss kommer att klara av att gå under den.


  • Tack, herr talman! Tack ledamot Gunell. Lägger man sten på sten eller bygger sten på sten, så då om man inte har någon ordentlig grund så rasar det till slut. Det var kanske lite så de gjorde då, under förra mandatperioden och speciellt på valdagen då. Men sen det som gjorde mig väldigt fundersam under förra mandatperioden var att från regeringssidan så hade man beroende på parti väldigt olika infallsvinklar på varför skulle vi göra en kommunstruktur förändring. Man sade från vissa håll att man gör det för att spara pengar, bli effektivare och så vidare. Från Socialdemokraterna så sa man, vi räknar inte med att man kommer att spara pengar, det kan man knappast göra men vi tror att det blir bättre för invånarna. Det blir mer en likabehandlings modell över hela Åland. Det är bra och dit kommer väldigt långt med KST. Så hur ser socialdemokraterna på det här idag? Är det (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:31

    Tack. Som jag sa när dagen började, så har faktiskt Socialdemokraterna och Moderaterna gått rätt långt hand i hand i den här reformprocessen. Med lite olika infallsvinklar, där det ena kanske handlar om ekonomi och den andra handlar om hur man skapar en tillräcklig god och jämlik servicestruktur när det gäller individerna på Åland. Så att alla får det, på ett på ett jämlikt och bra sätt. Det är nog målet för mig med den här reformen. Som jag sa på de här smala sociala områdena blev det så uppenbart att det blev till och med skadligt på individnivå. De små kommunernas oförmåga att fungera på ett rättssäkert sätt. Så därför gick det först. Men visst finns det fortfarande en mängd områden där vi ser samma sak och där en förändring med större enheter vore en positiv utveckling för invånarna.


  • Tack, herr talman! Det gjordes ett antal utredningar under förra mandatperioden. PwC var den som kanske lade ner störst kraft på ett antal scenarion med olika antal kommuner. Det var fyra och det var sju och ibland skruvar man om det, ibland hörde Föglö till skärgården ibland till fasta Åland, om jag minns rätt här. Det som PwC konstaterade då i en av sina utredningar att från det kommunala fältet måste man spara en hel del pengar, man skulle spara på administration och på utbildningen. Och de hade till och med ett belopp för norra Åland där. När jag frågade då, hur skall det gå till? Då svarade man från regeringshåll att det har inte vi något att göra med. Det är upp till er. Jag tycker inte att man känner något riktigt ansvar då heller. Hur ser ledamoten på det? Jag hoppas den här regeringen kan svara bättre på frågor om (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell (S) Repliksvar | 14:33

    Till det sista kan jag säga att verkligen inte. Vi frågar och frågar, men man får få svar. Men där var det ju tänkt så, att man sätter en ram, man sätter en tidtabell, man sätter en struktur. Men visst är det upp till den nya kommunen att besluta över hur till exempel nätverket med skolor ska se ut. Om Lemland Lumparland nu då går ihop. Är det inte dom som ska bestämma om man ska ha Lumparlands skola kvar eller om alla elever ska gå i Lemland. Jag tycker väl att det verkligen hör till kommunernas integritet och självbestämmande. Att de beslutar om en sådan sak och inte landskapet. Landskapet ska besluta om ramverket sen kan kommunerna agera innanför ramverket.


  • Talman! Det blir en del upprepningar men likväl en viktig och intressant diskussion. Landskapsregeringen levererar det man har sagt att man ska göra. Man river upp ytterligare en reform och vrider därmed klockan än mer tillbaka. Lagförslaget väcker dessvärre mer frågor än det ger svar. Det är dags att landskapsregeringen börjar ge svar på de befogade frågor som ställs. Som sagt, politiker ska inte bara följa opinionen utan också driva den.

    Jag tror att vi alla kan samlas kring problembeskrivningen. Dagens kommunstruktur är vid vägs ände. Skattebasen minskar, finansieringsgapet ökar. Allt färre ska försörja allt fler. Kommunerna har inte råd med socialvården och KST. Det finns dessutom ett stort uppdämt behov inom äldreomsorgen. Några reflektioner kring debatten som hittills har varit. Det verkar som om delar av majoriteten inte har förstått att det är ni som har makten nu. Upprepade gånger har det påtalas, med en stark underliggande kritik att ny lagstiftning som grundskolelag, äldrelag och socialvårdslagarna fördyrar för kommunerna. Det var den här majoriteten som satte lagarna i kraft och eftersom det inte har varit problem att riva upp andra reformer kunde man ha satt stopp för den lagstiftningen också om man hade önskat så. Det är den här landskapsregeringen som slutförde förändringen av landskapsandelssystemet som kompenserade kommunerna för den nya lagstiftningen. Det är den här landskapsregeringen som fastställer nya förordningar som sätter högre utbildnings krav inom barnomsorg, äldreomsorg som också fördyrar. Hela det här paketet inom socialvården och utbildningen så är ju faktiskt en västanfläkt mot vad KST kostar och fördelningen av KST. Det påstås också att förre landskapsregeringen drog ned på landskapsandelarna för att få ihop kommunerna. Ett sådant påstående säger nog mer om hur man själv tänker och på vilket sätt man själv utövar politisk makt. Underskottet i början av förra mandatperioden var 18 miljoner euro. Jämför man finansieringen, det som ledamot Valve också vara inne på med ett rikssnitt, kan man konstatera att de åländska kommunerna har varken ansvar över gymnasialstadiet eller hälso- och sjukvården. Det finns alla möjligheter att återställa landskapsandelarna, om man så önskar. Jag skulle vilja påstå att det är både klokare och mera långsiktigt att fördela tre miljoner på kommunerna som helhet, än att stöda bildande av en ny men större kris kommun.

    Talman! Landskapsandelarna utgör runt 35 miljoner euro totalt. Kommunernas egna skatter och avgifter runt 110 miljoner, 115 miljoner, kanske. Det är ett ofrånkomligt faktum att för att en kommun ska vara bärkraftig måste den obönhörligen ha egen skattekraft. Det har påtalas också flera gånger under debatten att den åländska närdemokratin är ett mynt, att den är viktig, men det är också ett mynt med två sidor. Vi vet alla att det är svårt att få människor att ställa upp i val och därmed fylla platserna i de kommunala organen. Det finns också kritik mot kommunalförbunden att de inte är transparenta och att de därmed inte är fullständigt demokratiska. Vi vet också att de kommunala samarbetena hålls ihop av 150 olika avtal och det är dessutom inte helt lätt att vara ny kommunalpolitiker, eftersom kommunerna till viss del hålls ihop av gamla maktstrukturer. Det finns också ett motstånd mot öppenhet och offentlighet ute i kommunerna när det gäller underlag, beredningar och beslutsförslag, som jag har mycket svårt att förstå. Vi lär väl ska få debattera den nya offentlighetslagstiftningen här vad det lider.

    Det finns inget pussel med 16 bitar som kan läggas, och gå ihop på ett enda sätt. Nu kommer eventuella försök till kommunsammangående att bygga på olika åsikter, personkemi, tidigare historik och samarbeten och inte alltid på det väldigt tråkiga med nödvändiga rationalitet och effektivitet. Sammanfattningsvis anser Liberalerna att landskapsregeringen bör göra en kompletterande framställning med de förtydliganden som man ville lägga till i en av paragraferna. Vi har helt ärligt lite svårt att förstå vad man menar. Ponera nu att Lemland och Lumparland går ihop och får understöd för det. Om sedan Jomala vill ansluta sig till dem. Hur beräknar man det då? Är det på Jomala invånarantal? Ponera att Lemland och Lumparland går ihop och Jomala, Eckerö och Hammarland. Blir det inget understöd då? Om de två enheterna sedan vill bilda södra Ålands kommun. Vi anser att landskapsregeringen borde komma med en kompletterande lagframställning, att det också får debatteras och diskuteras i lagtingssalen, där det hör hemma.

    Ledamot Valve tog upp i sitt anförande, mycket korrekt och riktigt, att nu står vi inför fullbordat faktum. Kommunerna går inför våra ögon i konkurs fastän en kommun i princip inte kan gå i konkurs. Läget är mycket mycket besvärligt och vi har inte längre luft under vingarna. Vi befinner oss nästan i ett vakuum. Liberalerna anser inte att det är rimligt att sockra systemet med påföljden att nya kommuner bildas som inte heller har bärighet in i framtiden. I de förhatliga utredningarna som togs fram under de fyra förlorade åren, så har PwC faktiskt tagit fram nyckeltal. Underlag som landskapsregeringen skulle kunna ha använt sig av i det här systemet. Lite som ledamot Gunell var inne på, att bygga vidare. Slutligen, vi är överens, det behövs kriskommunsparagrafer. Här har vi också hört att majoriteten klandrar förre landskapsregering att man inte tog fram kriskommunsparagrafer under förra mandatperioden men ambitionen var att bilda de här fyra kommunerna. Kriskommunsparagraferna skulle komma i ett senare skede. Å andra sidan säger nu majoriteten att det är inte helt lätt att bestämma sig för vad de här kriskommunsparagraferna ska innehålla.

    Liberalerna har också ett uttryckligt önskemål och det är att lagförslaget går till lag- och kulturutskottet. Vi skulle önska att lagtinget skulle göra ett gediget arbete. Social- och miljöutskottet skulle kunna göra en nulägesanalys av äldreomsorgen, som är en väldigt väldigt viktig del i hela det kommunala ansvaret. Vi skulle vilja att finans- och näringsutskottet skulle titta på ekonomin och finansieringen av det här förslaget, hur det kan bära in i framtiden. Tack.


  • Tack, talman! Bästa ledamot Sjögren. Den nuvarande landskapsregeringen torpederar absolut ingen kommunreform. Vi möjliggör en kommunreform. Dvs att kommunen faktiskt kan börja ägna sig åt de frivilliga samtal som vi alla efterlyste att bör hända. Och det är bara ett skäl, att den lag som nu gäller förhindrar ju allting. Utom att man kör ihop sig i norra och södra Åland och i skärgården och det vet vi alla att det är helt meningslöst att fortsätta den charaden. Vi får inte förlora i ytterligare tid. När det gäller då, det som jag redan upplyst lagtinget om i måndags, att av någon anledning har ett viktigt moment i § 41b fallit bort. Så är det någonting som vi redan har försett lag- och kulturutskottet med. Det är en enda mening om att man skall beakta tidigare beviljat understöd och när det sker (… taltiden slut).


  • Bästa vicelantrådet Jansson. Jag tycker fortfarande att det är oklart. Jag får ju inte svar på mina frågor. Hur kommer det att se ut? Jag tycker att det är på sin plats att landskapsregeringen lämnar in en kompletterande framställning. Det är lagtinget som ska diskutera en väsentlig del. Hur ser det ut framöver om man får mindre kommunsammangåenden nu? Hur ser det ut om man ska ta den stora bilden?


  • Visst kan man ha åsikter om det. Vi tycker från landskapsregeringens sida att det är onödigt att vi förser lagtinget med ett nytt kompletterande lagförslag, för en mening juridik som är ytterst lätt att tolka även för oppositionen. Vi måste komma ihåg att under föregående mandatperiod så bedrevs det omfattande lagstiftningsarbete i utskotten. Så jag tror inte det är för mycket begärt att lag- och kulturutskottet kommer att handlägga ett enda ensamt moment i en viss paragraf i lagförslaget. Vi kommer naturligtvis att förse utskottet med all den tilläggsinformation man önskar. Sedan i övrigt kan man ju ha vissa synpunkter hur lagtinget enligt oppositionen borde handlägga det här. Jag varnar nog för att dra i långbänk någonting som vi faktiskt borde få att hända, dvs att kommunerna kan tillåtas börja diskutera sin egen framtid. Tack.


  • Talman! Det gick ju inte så bra med det där frivilliga samarbete Finström Sund och Geta. Det har upprepats många gånger här, att en bidragande orsak var ju Centern. Det är på det viset att det är lagtinget som bestämmer, inte landskapsregeringen. Lagtinget bestämmer vad landskapsregeringen ska göra, om man vill ha en kompletterande framställning och hur saker och ting ska handläggas i utskottet. Jag tycker att det är förmätet av vicelantrådet att börja här bestämma och ha åsikter om hur lagtinget ska handlägga ett ärende. Nå vi får väl se nu då var den goda viljan finns och var tillsammans finns, det som är ledordet för regeringsprogrammet. Nå vi ska se. Det är upp till bevis nu då, när man har ett uttrycklig önskemål från oppositionen. Men vi kommer antagligen att bli nedröstade.


  • Tack, herr talman! Jag tycker att det ibland målas den här kommunala bilden upp lite onödigt mörk. Situationen nu är väldigt allvarlig, den har varit allvarlig nu några år. Går man tillbaks till 2017 så ser man att där gjorde kommunerna ett resultat på tio miljoner, året före det 12 miljoner. Det betyder inte att alla kommuner gick lysande, många gick väldigt bra andra hade problem och så vidare. Sedan tycker jag att ledamot Sjögren underskattar och lite fördummar kommunerna. Nu när det är skarpt läge igen, så inte sitter kommunerna att på sina kammare och funderar att oj vad det här var tokigt. Utan man funderar på hur kan vi på något sätt bli bättre hur kan vi spara pengar och så vidare. Det förekommer diskussioner med personal om omvandling av semesterpremier och så vidare. Har verkligen inte ledamoten något förtroende alls för kommunerna här? Det är min första fråga.


  • Jag har mycket stort förtroende för kommunerna, men jag vet också realiteter. Utan pengar, utan skattemedel, så är man otroligt bakbunden. Ledamot Höglund som vill påstå att han också är ekonomist så vet ju det att den här stora krisen som vi har nu är ju det som är det stora problemet. Det är Ålands BNP-utveckling, det är demografin. Man att talat om i 30 år i Norden, att vi får ett finansieringsgap när skattebasen minskar och att när allt färre ska försörja allt fler. Det kommer vi inte att lösa. Vi kommer inte att lösa dem med mera landskapsandelar. Vi måste göra reformer och det är dags för landskapsregeringen att säga hur vi ska hantera det här.


  • Tack, herr talman! Demografin den lär inte ändra om vi har en eller 16 kommuner, hoppas jag i alla fall. Däremot hoppas jag att det kommer inflyttning som justerades så att det blir mer arbetande människor som kan försörja allihop. Det som ledamot Sjögren nämner här ideligen, är alla dessa avtal som finns mellan kommunerna. Vi hade på norra Åland en utredning som leddes av en man vid namn Henriksson och där en slututredning resulterade i en A4 sida med avtal. De tog upp, de här utredarna, Henriksson och hans kompanjon, oj vad mycket avtal som kommunerna har. Det är fruktansvärt. Visst är det så, om man också plockar med telefonandelsavtal, elanslutningsavtal och så vidare. Och de avtalen lär säkert ligga kvar som oberoende av kommunstrukturen. Så man nog vara lite försiktig när man nämner de här många(… taltiden slut).


  • Talman! Det går säkert att rensa bort en del av de här mindre avtalen. Men det har ju gång på gång också här från alla partier påpekats, den icke transparenta saken som kommunalförbund medför till exempel. När det gäller äldreomsorgen, jag tycker att vi har en skyldighet när det gäller äldreomsorgen. Jag skulle för min del vilja se en övergripande planering på Åland när det gäller äldreomsorgen. För att vi ska kunna ge de äldre ålänningar den rättmätiga äldreomsorg de har rätt till. Det skiljer sig väldigt mycket i olika kommuner. Vad man har möjlighet, jag betvivlar inte alls intentionerna, men vad man har för möjlighet att ge för service till sina äldre.


  • Talman! Först vill jag berömma regeringen eftersom lagförslaget har en Barnkonsekvensanalys! Men där konstaterar och resonerar man att större kommunala enheter skulle leda till förbättringar för barn och unga. Frågan som blir att hänga i luften är om lagförslaget verkligen kommer att leda till detta. Jag tror inte det, ingen annan tror det! Varför barnkonsekvensanalysens motiveringar faller platt. Man har inte heller involverat barn och unga i det här arbetet, vilket skulle ha varit ett bra tillfälle att göra, för vi vet att vad barn- och ungdomar har möjlighet att göra eller inte göra på sin fritid styrs mycket av vilken kommun ungdomen bor i. Kommungränserna utgör onödiga hinder i flera fritidsverksamheter. Barnkonsekvensanalysen svarar inte heller på frågan om hur det är för barn- och ungdomar att leva i en kriskommun, men det kanske kommer i nästa lag?

    Vidare har lagförslaget en jämställdhetskonsekvensanalys. Här har man, kanske medvetet, uteslutit det fakta att när ombudsmannamyndigheten gjorde sin kartläggning över vilka kommuner som hade och inte hade en jämställdhetsplan, så kunde man konstatera, att nästan alla kommuner saknar jämställdhetsplan för sina anställda. Medvetet vill man alltså inte följa lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket gör att kommunerna bland annat saknar lönekartläggningar för sina anställda vilket i sin tur leder till att kvinnor lönediskrimineras fortsättningsvis. År, efter år... Jag hoppas att lag- och kulturutskottet kan se på demokratiaspekten som helhet.

    Lagförslaget saknar en analys av hur detta påverkar den äldre befolkningen, det skulle vara intressant att läsa om.

    För det jag egentligen tänkte fokusera på i mitt anförande är de sociala effekterna av en utebliven kommunreform, och därför hoppas jag att social- och miljöutskottet får möjlighet att titta närmare på den här frågan. Lag- och kulturutskottet får gärna begära ett utlåtande från oss i social-och miljöutskottet, det skulle jag se fram emot, för frågan kräver en rättvis behandling. Vi behöver se på hur vi skapar de bästa förutsättningarna för våra äldre att få en riktigt bra ålderdom, det är de värda.

    Den nya socialvårdslagen, som träder i kraft om ett par veckor, utgår från avsevärt större förvaltningsorganisationer än vad som finns på Åland idag. Genom att förändra kommunstrukturen, enligt den förra lagen, skapas bättre förutsättningar att klara socialvårdslagstiftningens krav. När den nya socialvårdslagen togs då, var det en enig ÅHS-styrelse som ansåg att den nya socialvårdslagen förutsätter färre kommuner. Den sjösätts nu om några veckor. Om någon av er någon gång förfasats över att ÅHS kostnader ökar - då ska ni veta att en stor del av personalens tid går åt till att samarbeta och samverka, eller iallafall försöka, med alla 17 kommuner, för nu räknar jag in KST också. Lägg till några kommunalförbund i det samarbetet, så vet ni vad personalen har att tampas med och måste lägga resurser på.

    När KST bildades lämnades äldreomsorgen utanför. Varför? Har jag många gånger frågat mig. Vi behöver flera vårdnivåer och även specialiserade äldreboenden, för åldrandet känner inte av några kommungränser! Vi behöver en samhällsreform för att våra äldre ska få den vård och omsorg de behöver och är väl värda. Men stora elefanter måste sväljas bitvis, och kommunernas uppgifter har skalats av en efter en, och varje år tar vi flera lagar här i lagtinget som syftar till att lyfta bort uppgifter och ansvar från kommunerna. Men ändå har vi lika många fullmäktigen, kommunstyrelser, ledamöter, nämnder kanske flera, för vi har ju även ett väsentligt antal kommunalförbund. Jag tänker påstå att vi är överorganiserade.

    KST bildades för att ”tillhandahålla socialvård för att främja likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, samla kompetenser och få en ökad specialisering samt ett gott rättsskydd”. Varför var inte våra äldre värda samma goda service enligt precis samma argument?

    Resurser måste fördelas till dem som behöver dem mest. Och resurser måste utnyttjas optimalt, det gör vi inte nu. Nu görs mycket 16 gånger om i 16 olika stuprör, vilket varken är effektivt eller optimalt. Jag har fortfarande en dröm om likvärdig behandling för alla. Så att det inte spelar någon roll i vilken kommun du bor i när du blir äldre och dina steg blir trötta och tunga. Alla ålänningar är värda bästa tänkbara service, inom alla sektorer.

    Jag vill också här nämna närståendevårdarna. Dessa fantastiska människor, som ofta är kvinnor, och gör ett oerhört viktigt jobb. Ibland har en närståendevårdare tur att bo i en kommun som både kan erbjuda avlastning och eller dagverksamhet för den sjuke. Ibland ger kommunen även möjlighet till informations- eller utbildningstillfällen. Men det beror på vilken kommun du bor i.

    Vi behöver en kommunreform för att bygga ett socialt hållbart Åland, där grundläggande mänskliga behov tryggas. Vi behöver en landskapsregering som tar taktpinnen för äldreomsorgens utveckling och kompetensbehov bl.a. inom området för välfärdsteknik. Vi behöver ha ett gemensamt mål i fokus; vad är bäst för våra äldre, och sedan arbeta ditåt, och inte låta streck på en karta förhindra att individen hamnar i centrum. Vi måste bygga upp gemensamma strukturer för att bygga hållbara individer i hållbara kommuner. Med makt kommer ansvar, regeringen Thörnroos.

    Tack, talman!


  • Tack, talman! Jag har några uttryckliga frågor till landskapsregeringen och då framförallt vicelantrådet som jag var inne på redan igår och som jag så gärna skulle vilja ha svar på. Jag vill nu ta tillfället i akt att brodera ut de här frågorna så att vicelantrådet får en mer rättvis möjlighet att besvara de frågor jag har.

    I lagens allmänna motivering står det dels, målsättningen är att det ska ske frivilliga samgåenden inom de tidigare givna ramarna, exklusive skärgården. Alltså en södra, en norra och Mariehamns stad. Man skriver också att målet är att det nya systemet ska bidra till att skapa långsiktigt livskraftiga kommunala enheter. Jag tolkar det här som att regeringen vill att kommunerna ska fatta solidariska beslut. Alltså man vill att man ska ta med fattiga grannar för att skapa välfungerande livskraftiga helheter över hela Åland. En utgångspunkt som jag hoppas att är bärande för oss alla. Jag ser att vicelantrådet nickar och det är jag glad över.

    Nu till det som jag uppfattar som problematiskt och som vicelantrådet gärna får brodera ut. Det är nämligen det faktum att det varken i den här lagen om kommunstruktur eller i kommunallagen finns paragrafer som stärker att en kommun skulle kunna fatta solidariska beslut utanför kommungränserna. Jag diskuterade i går kommunallagen där man i tredje paragrafen säger ungefär det att kommunens viktigaste uppgift är att leverera välfärd till sina kommuninvånare och skapa ekonomisk och ekologisk hållbarhet. I kommunstrukturlagen, i de paragrafer som inte ligger på bordet i det här ändrade förslaget utan som ligger kvar, säger man i andra paragrafen att målet är att kommunen ska ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar och personresurser för att ordna, producera och finansiera servicen för kommuninvånarna. Den paragrafen ligger kvar. På samma sätt som fjärde paragrafen ligger kvar där man diskuterar förutsättningar för en ändring av kommunindelningen, där man lyfter upp kommunens funktionsförmåga i övrigt, service samt levnadsförhållanden för invånare i området, verksamhets möjligheterna för näringarna i området eller samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Alltså, det finns inga solidaritetsparagrafer och jag tänker såhär att om man inom en region har fyra starka kommuner och en kommun som har betydligt sämre grundförutsättningar, en sämre demografisk utveckling och en betydligt sämre ekonomi än de andra fyra. Om man ska uppfylla dessa krav på att kommunerna ska arbeta med de egna kommuninvånarnas välfärd, den egna kommunens ekonomiska utveckling,
    den egna kommunens funktionsduglighet och det att man ska producera och finansiera service för kommuninvånarna, så saknas det incitament för ett kommunfullmäktige. Det fattas lagparagrafer för att göra ett solidariskt beslut om att också ta med den fattiga grannen. Jag tycker att det här är en otroligt relevant fråga. Jag kan inte förstå hur landskapsregeringen menar att det här ska gå ihop. Låt säga att en kommun som har en viss ekonomi, är granne med en kommun som har betydligt sämre ekonomi, vill fatta ändå ett beslut på politiska grunder att man ska slås samman. Vad händer ifall det anförs ett kommunalbesvär där kommuninvånaren hänvisar till den försämrade ekonomin som kommunen kommer att få på lång sikt med hänvisning till den andra kommunens betydligt sämre grundförutsättningar och betydligt sämre demografi, än vad man har i sin egen primärkommun. Den är en filosofisk tanke, men ändå en fråga som jag tycker att det här lagförslaget inte alls svarar mot. För det var ju det som var kungstanken i den förra lagstiftningen, alltså att ingen skulle lämnas utanför. Den lagstiftningen var inte perfekt, men den här är inte heller det. Och just den frågan om vad händer med de här kommunerna där man inte ännu är kriskommun men man har väldigt svaga möjligheter att utveckla sin välfärd som vill gå med i nya kommunala enheter. Men de andra ville inte ha med en för att man har helt enkelt en taskig sits i den kommunen. Det här behöver lag- och kulturutskottet fördjupa sig i. Jag hoppas att vicelantrådet kan diskutera här i lagtinget hur man har tänkt.

    En annan fråga som är intressant är det här med kommunala samarbeten. Man skriver i den här framställningen som vi nu diskuterar, landskapsregeringen betonar även betydelsen av ett utvecklat och utökat samarbete över kommungränserna till exempel genom användande av köptjänster mellan kommunerna vilket kan skapa starkare ekonomiska helheter utan en samgång av kommuner. Men i andra paragrafen i den lag som gäller så står det så här, när kommunindelningen ändras är målet en kommunstruktur som är livskraftig, som är enhetlig, har fungerande samhällsstruktur och som stärker förutsättningarna för kommuninvånarnas självstyrelse. Jag menar att den här skrivningen i allmänna motiveringen går inte riktigt ihop med lagens andra paragraf. Vi har flera här diskuterat kommunalförbund. Det finns mellankommunala ombudsstämmor, det finns värdkommuner och så finns det förstås rena köptjänster av andra kommuner. Jag tycker att det också råder samstämmighet här att de är inte fullt lika demokratiska som när de folkvalda i ett fullmäktige utför den makt som tilldelats dem. Utan till kommunalförbunden så är det inga direkta val, utan det är kommunerna som tillsätter de styrelserna. Där kan man egentligen sätta vem som helst det finns inget krav på att vara folkvald. Mellankommunala ombudsstämmor används inte. När man är värdkommun betyder att en kommun egentligen släpper ifrån sig hela den demokratiska makten till en annan kommun. Varför många ofta har emot den, trots att det troligtvis är det mest effektiva systemet. Sen de här köpavtalen, som till exempel Mariehamns stad har sålt köptjänster till andra kommuner när det gäller barnskyddet, före KST. Där man absolut inte har någon makt över något beslutsfattande och hur den uppgiften utvecklas, budgeteras eller hanteras. Alltså ganska odemokratiska former. Landskapsregeringen skriver i sin allmänna motivering att man uppmuntrar till den här typen av samarbeten, trots att man i lagparagrafen skriver, som jag tolkar det, att de bör undvikas. Man skriver uttryckligen i andra paragrafen att man ska stärka förutsättningarna för kommuninvånarnas självstyrelse. Kommuninvånarna är alltid kommuninvånarna i den egna kommunen. Det kan aldrig vara så att ett kommunfullmäktige ska jobba för en annan kommuns välfärd. Så är inte vår kommunala struktur uppbyggd. Här krävs nog också ett resonemang, som jag ser det, för vi har sett ett exempel nu under pandemins tid där en kommun köpte skolplatser av en annan kommun. I den kommunen levererades skolmat till eleverna. I primärkommunen som köpte skolplatser levererades inte skolmat. Vilket betyder att kommunmedlemmar i samma kommun fick olika rättigheter. Det här är kanske inte den största frågan och också förknippad med force majeure. Men det visar ändå på problematiken och de demokratiska hinder och problem som finns med den här typen av mellankommunala avtal och kommunalförbund.

    Slutligen, talman. Så vill jag upprepa tre frågor som vicetalman Sjögren lyfte. Det ena gäller det med kompletterande framställning som nu lag- och kulturutskottet har fått det moment som fattades i lagstiftningen. Jag skulle gärna vilja veta varför inte lagtinget som helhet har fått det här momentet. Då hade vi i alla fall kunnat presentera det och vicelantrådet hade kunnat ha tagit ett anförande och säkert redan under måndagens debatt beskrivit vad det innebar. Men nu ska det här bara hanteras genom utskottets lyckta dörrar. Det är förstås precis som vicelantrådet lyfter, att ibland försiggår det lagberedningen i utskottet. Så har det gjorts under den här mandatperioden, förra mandatperioden och mandatperioden innan det. Men nu var ju paragrafen uppenbart färdig att leverera. Så varför har inte vi kunnat ha fått debattera den i lagtinget?

    Den andra frågan är den, med hänvisning till det momentet som inte säkert alla har läst i den här salen, där man säger att om en kommun redan har fått samarbetsstöd för en samgång, vad händer då? Vi tar nu och nämner några kommuner, jag ber om ursäkt om någon tycker att det är förmätet. Vi säger att Jomala, Hammarland och Eckerö går ihop. Och Lemland, Lumparland går ihop. Då har de fått sina samgångsstöd. Sedan vill de här två redan färdigt sammanslagna enheterna gå ihop med varandra. Som jag tolkar den paragraf som har skickats ut till lag- och kulturutskottet, så skulle den sammanslagningen innebära att man inte erhåller samgångsstöd.

    Slutligen talman, så vill jag ånyo understryka digniteten av det här lagförslaget vad det innebär för den åländska välfärden, den åländska ekonomin och den åländska utvecklingen och det att lag- och kulturutskottet absolut måste höra social- och miljöutskottet och finans- och näringsutskottet. Tack, talman.


  • Tack, talman! Jag vill även lyfta på hatten för ledamot Zetterman och egentligen delar av oppositionen som verkligen engagerat sig. Konstaterar, skulle vi med samma frenesi ha penetrerat lagförslagen som låg till grund för de lagar som nu är aktuella nu några år senare, då skulle vi ställt ganska många tiotal frågor under en debatt. Vi bara konstaterade att det inte höll måttet. När det då sägs att det saknas incitament att ta hand om andra kommuninvånare än de egna. Det är det som ingår i själva systemet. Man har självständiga kommuner och så bestämmer man utgående från någon form av avtal i vilken mån man tar hand om andra kommuners invånare. För det är inte bara si och så, det följer också mera pengar och annat ansvar. Det går inte att trolla. Det här med asymmetriska kommuner, det vill säga att man då har olika sorters skyldigheter vid olika kommuner har visat sig vara (… taltiden slut).


  • Talman. Jag tycker nog att det är en lagtingsledamots plikt att lyfta upp de problem som jag nu lyfte upp i mitt anförande. Jag skulle gärna se att vicelantrådet Jansson i stället får ta en kort replik faktiskt skulle kunna ställa sig upp och föra ett resonemang kring den här frågan. Jag tycker att det är ganska stora diskrepanser mellan vad man säger i allmänna motiveringen och vad som är landskapsregeringens syfte kontra vad lagparagraferna de facto säger. Alltså jag menar att en kommun inte kan fatta ett beslut som uppenbarligen är sämre för sin egen kommuns invånare. Det skulle vara intressant att höra om vicelantrådet håller med om den tesen. Därför att jag menar att lagstiftningen med de målsättningar som finns, bygger på att man solidariskt också ska ta med andra kommuner som har sämre grundförutsättningar än vad man själv har.


  • Ledamot Zetterman får förlåta mig, men jag förstår faktiskt inte frågeställningen. Vi får återkomma till utskottsbehandlingen. Sen ber jag om ursäkt, måste tyvärr avlägsna mig tillsammans med ledamot Nina Fellman kommer debatten att fortsätta i ett annat forum om en dryg kvart. Utgångspunkten för en lagstiftning är, i alla fall för den sittande ministären, att det måste finnas ett helhetsperspektiv. Vi har försökt beakta det faktum att det finns en skärgårds problematik och därför måste det vara paragrafer som tar hänsyn till helheten. I och med att vi inte kan tvinga kommunerna någonstans. När ledamot Zetterman då tycker att det finns problematik, så måste man komma ihåg att faktiskt lade ledamot Zetterman och den tidigare landskapsregeringens underlag fram ett lagförslag som ville ha skärgården som en enda kommun. Var fanns den utgångspunkten som ledamoten nu anför att nu är ett problem? Det är klart att det skulle vara en himmelsvid skillnad i möjligheten att ge service och så vidare, fortsättningsvis.


  • Talman! Jag tror att det står klart för alla att oavsett vilken lagstiftning man tar, så behöver skärgården ha sina särskilda rättigheter. Men jag noterar att vicelantrådet istället för att svara på frågor här i lagtinget, väljer att delta i massmedias intervjuer. Jag får helt enkelt stå obesvarad i lagtinget.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 15:13

    Talman! Bästa lagting. Sist ut, det passar väl ganska bra jag knyter ihop säcken. Det har här i debatten nämnts valfrihet. Att valfriheten skulle minska med färre kommuner. Då måste jag ställa frågan, vems valfrihet? Ålänningen som tvingas till högre kommunalskatt? Ålänningen som inte ges samma möjligheter till aktiv fritid? Ålänningen som ser allt icke lagstadgat försvinna p.g.a. kommunens dåliga ekonomi? Politik verkar överordnad ekonomi och ålänningens vardag.

    Ledamot Höglund lyfte under måndagens debatt den kommunala ekonomins utmaningar. Jag håller helt med ledamot Höglund och ekonomin är och måste alltid ha huvudfokuset speciellt i samband med strukturella förändringar. Hela välfärdssamhället och ålänningens vardag byggs av en sund ekonomi. Vare sig vi vill eller inte.

    Statistiken visar behovet av förändring.De kommunala skatteintäkterna var 2014 109,5 miljoner euro för våra åländska kommuner, för att 2019 landa på ca 106 miljoner. Landskapsandelarnas utveckling var motsvarande år 2014 drygt 35 miljoner för att 2019 vara 36 miljoner. För kommunerna Geta och Vårdö var landskapsandelarna 2019 större än skatteinkomsterna per person. Kostnadssidan för kommunerna var 2014 155 miljoner och 2019 178 miljoner. Det är här problematiken kommer in. Årsbidraget sjönk från 26,8 miljoner till knappt en halv miljon euro.

    Då måste vill ställa oss frågan. Är alternativet att lindra de lagstadgade uppgifterna? Ja, enligt mig är det tvunget till viss del. Däremot ska inte Åland bli en äppelrepublik där kvaliteten inom omsorg och skola ska vara markant sämre än våra närregioners. Ålänningarna ska ha rätt till samma välfärd som det finns i hela Norden. Det handlar också om attraktionskraft.

    Ska kommunerna höja skatter och avgifter som alternativ till större samgåenden? Absolut inte. Ska landskapsregeringen höja landskapsandelarna för att hålla alla kommuner flytande? Absolut inte, det är ingen hållbar lösning och det har landskapets ekonomi heller inte råd med. Däremot vet vi att större enheter producerar välfärd mer kostnadseffektivt än mindre, så står även i lagförslaget. Det är den vägen vi ska vandra.

    Tyvärr kommer inte landskapsregeringens lagförslag att uppnå det. I stället tar det Åland in i en återvändsgränd som kan bli rätt så jobbig att svänga runt eller backa ut från. Vad är alternativen? Det finns en del, som skulle gå att genomföra om det skulle finnas ett tillsammans tänk och om den politiska prestigen och mogenheten skulle utvecklas. Jag tror att i tidigare förslaget kring kommunstruktur skulle ha gått att utveckla. Man skulle ha förlängt tidsfristen, haft en låt säga 4-5 års period med frivillighet och samgångsunderstöd för att sedan ha en deadline att där och då blir Åland uppstrukturerat i enligt en given modell. Det kanske skulle ha funnits större förståelse för något sådant. Att inte börja på ny kula återigen. Precis som man kan läsa i lagförslaget så verkar stora delar av grunden i det tidigare lagförslaget ändå finnas med även inom detta regeringssamarbete.

    Det som skulle ha varit väldigt viktigt och som vi pratar alldeles för lite om det är tillväxten på Åland. Vårt tillväxtcentra måste bli större, det måste bli ännu mer produktivt. Det måste bli starkare. Det skulle vara intressant att i tabellen som finns på sidan 11 i lagförslaget där invånarantal och samgångsunderstöd euro/invånare finns. Om det längst ner i tabellen, där de stora kommunerna finns, som är kring 1000, där är samgångsunderstödet 215 euro. Det är nästan hälften mindre än vad samgångsunderstödet är om en ny kommun med högst 2000 invånare bildas. Jag tror det skulle ha varit hälsosamt ekonomiskt för Åland om samgångsunderstödet skulle vara en morot för att skapa större tillväxtcentra. Alla vet att axeln Mariehamn Jomala är nyckeln till den tillväxtmotorn. Rent ekonomiskt spelar det ingen roll fast vi får 3-4 kommuner färre. Det spelar ingen roll, så länge vår tillväxtmotor, navet Mariehamn, Jomala, Finström med omnejd är indelat i kommungränser. Det skulle ha varit en intressant väg att ta för landskapsregeringen att idka tillväxtpolitik på.

    Jag nämnde det i budgetdebatten, men kan väl också tro att samhällsreform är något som vi måste titta på. För frågan om våra kommuner, det är en fråga i dignitet med självstyrelsepolitiken. Det är den stora frågan för oss politiker. Vi måste vara så ärliga och konstatera att det gjordes en jämförelse i måndagens debatt att våra kommuner är som humlan. Våra kommuner borde inte kunna flyga, och det kan de inte heller. Många av våra kommuner kan inte flyga längre. Ännu färre kommer att kunna flyga om några år. Så den omöjlighetens konst är ingenting vi ska följa efter, vi måste i stället vidta någon form av politiskt ställningstagande för att komma vidare. Då kan det här med samhällsreform vara någonting. Vi vet att gymnasiet, ÅHS det är drygt 100 miljoner ligger under landskapsregeringen. KST är nästa steg. Vi har äldreomsorg, vi har grundskola, barnomsorg och vi har kommunalteknik med vatten, avlopp och el. Stora frågor, som om man gör upp någon form av samhällskontrakt kan det vara löst inom loppet av kanske 10 år om vi vill. Som ett alternativ till kommunreform, för jag tror tyvärr att Åland nu kör in i en återvändsgränd. För det är inte vägen framåt, vi kommer bara att tappa tid och vi kommer att tappa väldigt mycket pengar.

    Än en gång, jag sade det i mitt första anförande i måndags, men jag upprepar det. Jag hoppas verkligen med tanke på ärendets dignitet och betydelse att finans- och näringsutskottet kommer att ha möjlighet att lämna ett utlåtande kring det här, precis som social- och miljöutskottet förhoppningsvis får göra dito. Men det är majoriteten som bestämmer. Tack, talman!


  • Tack för ordet, fru talman. Ledamoten Holmberg säger att större enheter, producerar betydligt mer kostnadseffektivt. Jag vet att Holmberg är intresserad av ekonomiska frågor, det är också jag. Så jag skulle gärna se om Holmberg kunde räkna upp några rent konkreta exempel på att så är fallet. Att man kunde få lite mera klara belägg för det, det skulle jag vara intresserad av. För jag tänkte för mig själv, att jag har sagt vad jag har att säga i den här debatten och det blir väldigt mycket upprepningar. Men just den här frågan skulle vara intressant att få lite mer klarlagd.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:22

    Tack, talman! Ledamot Eriksson, det finns väldigt mycket statistik på det, fakta på det i ÅSUB:s publikationer och på ÅSUB:s sajt. Men vi kan ta en sådan sak som att producera skola, som att producera mat på ett äldreboende, som att producera barndagvård. Man utnyttjar personalen. Man utnyttjar utrymmena, man får maximalt utfall på investeringskostnader. Det blir en optimering av allting. Sedan kan det vara svårt. Det blir ofta, som jag har sagt, att det blir ofta att man jämför äpplen med päron. För att en större enhet, en större kommun har också andra kostnader som en liten kommun inte har. Men samtidigt har man andra kompetenser, fler kompetenser, fler specialister, helt enkelt andra tjänster än vad en liten kommun har. Så totalt sett då att bara titta på verksamhetskostnaden (… taltiden slut).


  • Orsaken till att jag ställer den där frågan. Det sas i den här lagframställningen att det som åländska kommunerna skapar i många fall är kostnadseffektiv serviceproduktion. Det är min uppfattning. Jag har roat mig tidigare med att väldigt noggrant gå igenom statistiken och se vad det kostar per enhet till exempel i Mariehamn och andra kommuner. Och när jag hittar mycket högre kostnader per enhet i Mariehamn så har man fått tillbaks att man hackar på Mariehamn. Det tycker jag inte är schysst utan det enda man kan jämföra med är ju faktiskt den största enheten med de som är mindre. Är det mera kostnadseffektivt eller är det inte? Och tittar vi på de samgående som har varit så har det alltid lett till mera kostnader. Fast man har börjat processen med att prata om att nu ska vi ha en billigare förvaltning, men resultatet har blivit totalt motsatta och då har man sagt att det har blivit mycket bättre service, vilket jag också ställer mig ganska tveksam till i många fall, utan att räkna upp dem här. Så jag tror (… taltiden slut).


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:24

    Tack, talman! Jag håller med ledamot Eriksson i mångt och mycket. Vi har en dålig historik mångt och mycket, när det gäller att slå samman saker, att få de här synergierna på plats. Jag kan väl tycka att varför ska vi ha samgångsunderstöd i de här storleksklasserna. Det borde vara en vinst i sig att man kan gå samman som kommuner och hitta synergier. Det i sig är ju en vinst, både för ekonomin och för medborgarna. Det finns ett alldeles lysande exempel på kommunreform i Norden. Det är Danmark. Där har vi svart på vitt vad det kan ge, en väldigt tydlig kommunreform som på ett väldigt tydligt sätt påvisar 10 procent bättre effektivitet. Men där var fallet sen att där fanns det stora skillnader mellan kommunerna ute i Danmark. Mycket av den vinsten gick åt till att plana ut de ojämlikheterna. Tack, talman!


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.