Enda behandling

Enligt 43 § arbetsordningen ska ett yrkande om att lagtinget ska förklara att lantrådet saknar lagtingets förtroende inte tas upp till behandling innan lantrådet beretts tillfälle att inom tre dagar efter den dag då yrkandet delgavs avge en förklaring inför lagtinget. Lantrådet fick del av yrkandet den 7 juni 2021 och bereds nu tillfälle att avge förklaring, därefter tillåts diskussion.

Talman! Bästa lagting. Tack för möjligheten att få diskutera det som är så otroligt viktigt för Åland och självstyrelsen; jordförvärvslagstiftning och också indirekt näringslivet och hembygdsrätt.

Men innan jag går in i den här diskussionen kring det misstroendet som Socialdemokraterna står som första undertecknare för så vill jag börja med att tacka lagtinget för deltagandet i 9 juni firande i onsdags. Vi inleder nu självstyrelsens väg mot 100 årsfirande. Jag vill rikta ett speciellt tack till vicetalman Katrin Sjögren för hennes högtidliga tal vid Julius Sundblom statyn. Det var värdigt, balanserat och framtidsbetonat. Tack för det!

Jag går tillbaka till det som dagens ämne gäller, ett misstroendeyrkande med socialdemokraten Camilla Gunell som första undertecknare.

Jag har sagt vid otaliga tillfällen och jag säger det igen; jordförvärv, näringsrätt och hembygdsrätt är grundstenarna i det åländska nationalitetsskyddet. Vi vet att dagens system är utformat så att det på förordningsnivå anges att högsta möjliga mark man kan köpa är 4 000 kvadratmeter.

I det regeringsprogram som lades fram den 10 december 2019 så skriver vi så här: "En arbetsgrupp tillsätts för att utreda behovet av modernisering av den lagstiftning som styr beviljandet av närings- och jordförvärvsrätt. En parlamentarisk referensgrupp tillsätts som stöd för det arbetet". Den här landskapsregeringens regeringsprogram heter "Tillsammans för Åland". Det är också därför som det är viktigt när vi diskuterar hörnstenarna i det åländska nationalitetsskyddet att alla som är representerade i lagtinget bjuds in.

I det misstroendet som nu ligger på vårt bord så riktas kraftig kritik mot vicelantrådet och hantering av ett specifikt ärende. Jag har i diskussioner med vicelantrådet, i diskussioner med regeringskollegor och i diskussioner med mitt eget parti Åländsk Center varit tydlig med att jag i det här specifika fallet är kritisk till hanteringen. Jag har också sagt att i ett sådant läge borde ärendet ha förts till plenum för avgörande och inte tagits av en enskild minister. Frågeställningen blir naturligtvis; har jag förtroende för vicelantrådet? Kan vicelantrådet sitta kvar?

Jag går tillbaka till det som jag har sagt flera gånger tidigare. Som lantråd så är riktningen ganska tydlig vad det är som gäller. Det är i första hand Åland, det är i andra hand det egna partiet och det är i tredje hand personella resurser. Vicelantrådet är medveten om att jag inte är nöjd med hanteringen av ärendet. Vicelantrådet är medveten om att det är med darr på ribban den här gången som jag inte kommer att föra ett avgörande till talmannen där jag ber att vicelantrådet befrias från sin tjänst. Varför gör jag då det? Hur långt kan man pressa ett lantråd? Är det här ett svagt ledarskap? Är det här kvinnligt eller manligt? Vad är det frågan om? Jo, det är egentligen frågan om två saker. Det finns ingen, jag vågar säga ingen i den här salen, som har så djupa kunskaper och ett sådant intresse för självstyrelsen och dess utveckling som vicelantrådet har. Vi sitter precis just nu i en 10-årig process som - om vi bara orkar lite till och viljan är god även från rikshåll - kan få i mål en revidering av självstyrelselagen. Det är ett projekt som kräver fullt engagemang och som kräver en djup kompetens. Vicelantrådet har den kompetensen. En revidering av självstyrelselagen är någonting som hela Åland vinner på.

Vi har också fortsättningsvis ett svårt läge med pandemin. En stor del av min tid och även mina övriga kollegors tid i landskapsregeringen går åt att hantera ärenden av brådskande, mindre brådskande eller akuta situationer som är kopplade till pandemin. Att i ett sådant läge som lagledare byta ut en minister, för ett hanteringsärende som inte uppfyller kriterierna för vad som är lämpligt, känns ganska omoget måste jag säga.

Så vad gör jag då? Jo, jag har uppmanat vicelantrådet att i brådskande ordning inom detta år föra ett lagförslag till lagtinget, där näringsrättsprinciperna flyttas från förordningsnivå till lagnivå, och där den parlamentariska kommittén som jag nämnde tidigare kommer att ha en väldigt aktiv roll.

Vi har också i dag i landskapsregeringen vid ett extra inkallat plenum klockan 9.00 beslutat att revidera regeringsprogrammet till den delen det gäller ansvarsområden. Ansvarsområden som rör jordförvärv, näringsrätt och hembygdsrätt överförs från vicelantrådet till lantrådet.

Sammantaget så är jag lite förvånad faktiskt att vi under 19 års tid, om lagtingssidan är väl uppdaterad, har haft 9 misstroendediskussioner. Av dessa 9 misstroendediskussioner under 19 år så har vi haft 2 inom loppet av 4 månader. Är det då så att den här regeringen inte är regeringsduglig? Är det så att den här regeringen inte ser till Ålands bästa? Nej. Svaret på den frågan är nej. I ett läge som Åland befinner sig nu, både vad gäller revidering av självstyrelselagen och också när det gäller pandemin, så krävs det ett tydligt och starkt ledarskap. Det kräver också förmågan att kunna titta lite längre än vad näsan är lång. Det kräver också förmågan att kunna förlåta. Jag har sagt det tidigare, jag hade önskat att processen kring det ärende som var upprinnelsen till detta hade hanteras på ett annat vis. Men så är inte fallet. Hjälper det då att titta bakåt? Blir historien bättre? Kan vi förändra det som redan har hänt? Svaret på den frågan är också nej. Vi kan bara titta framåt och vi kan lära av de misstag och de erfarenheter som vi har gjort. Tack för att ni har lyssnat!

Tack, talman! När lantrådet beskriver den här processen och varför hon har kommit till beslutet att låta vicelantrådet sitta kvar på sin post så är förklaringen att han har kunskaper som är väldigt värdefulla för det läge som vi är i just nu. Ingen kan ta ifrån Harry Jansson de kunskaperna som har. Men finns det faktiskt ingen annan inom Centern - det statsbärande Centerpartiet större än alla andra partier - som kan självstyrelsepolitiken tillräckligt bra för att lotsa ett nästan färdigt förslag till ny självstyrelselag i mål?

Tack för frågan. För det första så är det här lagförslaget definitivt inte i hamn ännu. Det återstår otroligt mycket arbete, både från åländsk sida och från Helsingfors sida, innan vi har konsensus kring de här frågorna. För det andra så är det ju också så att visst finns det många inom Åländsk Center som har djupa och breda kunskaper när det gäller självstyrelsen. Men av de som nu finns i landskapsregeringen så vågar jag säga att det är vicelantrådet Harry Jansson som besitter den största kompetensen där.

Tack, talman! Nå, det är väl just det att det finns ju andra utanför landskapsregeringen som kunde ha varit aktuella om man hade valt den vägen.

Jag sitter i den parlamentariska kommittén för revision av näringsrättslagstiftningen och jordförvärvslagstiftningen och jag funderar faktiskt på vad jag gör där. För nu har det hänt två gånger, först när det gäller näringsrättslagstiftningen och nu med jordförvärvslagstiftningen, att hela det arbete har satts åt sidan. Besluten är redan fattade av en minister på enskild föredragning och vi som ska stifta lagar kommer efter. Det ska vi göra tillsammans.

Tack, talman! Jag har svårt att i detalj kommentera hur arbetet har gått i kommittén. Jag deltar ju inte själv i det arbetet. Men om jag är rätt informerad, jag lägger en liten öppning här, så är det väl "bara Socialdemokraterna" som inte kan omfatta arbetsformen som har varit. Jag har förstått att även Liberalerna har stött förfaringssättet där, men jag lämnar en liten öppning där för jag är ju inte med i det arbetet. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Jag tycker att arbetet som görs i den parlamentariska kommittén är viktigt. Det betyder att det är det som kommer att ligga till grund när lagstiftningen sedan kommer att tas.

Talman! Tack till lantrådet för erkänslan på självstyrelsedagen. Det kändes bra att prata om allt som är bra och fantastiskt med Åland.

Men i dag pratar vi om det som är medaljens baksida. När man har makt, pengar, inflytande, skog, mark och kontakter så kan man få en helt annan behandling än vad andra kan få och det är en av de nackdelarna som finns med Åland.

Vicelantrådet har djupa kunskaper och intresse, men finns det några gränser för lantrådet? Och just därför är väl saken så allvarlig, just för att vicelantrådet har djupa kunskaper och intresse. Skulle det här har accepterats av någon annan minister? Gör ett tankeexperiment lantrådet! Om det skulle ha varit den förra kansliministern som hade gått emot självstyrelsepolitiska nämnden så skulle det ha brunnit på insändarsidor och på ledarsidor.

Tack vicetalman för det inlägget. Det är ju så att i den förra regeringen så var det nuvarande vicetalman Katrin Sjögren som var ansvarig i egenskap av regeringschef. Det är ju regeringschefen som håller i ärendena och speciellt när man kommer till det här läget att det börjar bli lite mera problematiskt. Jag tänker inte spekulera i hur nuvarande vicetalman skulle ha hanterat frågan om dåvarande kansliminister hade gjort något liknande. Jag tycker egentligen inte att det är riktigt relevant. Men jag kan säga att den här frågan har orsakat mig otroligt mycket huvudbry. Det kan jag säga alldeles ärligt. Jag har funderat på den djupt, länge, brett och jag har talat med många rådgivare, både mina egna politiska rådgivare, jag har talat med Centerpartiet, jag talar med regeringsbasen och jag har talat med "vanliga" människor som inte annars sitter i den här bubblan som vi ibland befinner oss i här. Det är den här bedömningen som jag gör. I dagsläget är detta det bästa för landskapet Åland att vicelantrådet blir kvar på sin post.

Talman! Kanske är det så att det är bäst för Centern. Det kanske är så att det är detta som är den nakna sanningen.

Jag vänder mig emot det här att vi ska bedömas efter olika måttstockar. Centern har en enorm majoritet, man sitter på alla betydande poster i landskapet och man har haft en åsikt i opposition och en åsikt i regeringsställning.

Under valet hösten 2019 så använder man ju det här som skrämselpropaganda mot Liberalerna. Skulle Liberalerna komma till makten igen så skulle det stå illa till med både näringsrätt och jordförvärvslagstiftning. Nu gör man precis tvärtom, man har inga principer och tydligen heller ingen moral.

Talman! I valet 2019 så fick Åländsk Center 9 mandat. Vi är det största partiet i lagtinget. Vi försöker i alla ärenden att vara lyhörda och lyssna in. Jag accepterar inte den anklagande tonen från vicetalman att de som valde att lägga sin röst på Åländsk Center inte visste vad de gjorde.

Talman! Lantrådet lyfter i tid och otid regeringsprogrammets titel nämligen "Tillsammans". Hur uppfattar lantrådet att det här har fungerat nu? Vicelantrådet har fattat sitt beslut trots att hon själv har trotsat övriga regeringskollegor och trots att övriga partier, tjänstemän och självstyrelsepolitiska nämnden säger nej och ändå kan en minister agera precis som hen vill. Hur ser lantrådet på "Tillsammans" i verkligheten och inte bara i glansbilder till pappers?

Talman! Som jag tidigare har sagt så tycker jag nog att jag befinner mig i verkligheten hela tiden, faktiskt. Varje dag på jobbet så är jag medveten om att jag är i verkligheten.

När det gäller vicelantrådets agerande i det här enskilda ärendet så har jag varit tydlig med att jag inte är nöjd med hanteringen. Jag har varit tydlig mot vicelantrådet och jag har också sagt det i media. Men jag har tagit ett steg tillbaka och försökt göra en bedömning av den samlade bilden vad som nu är det bästa för Åland. Är det det bästa för Åland nu att vicelantrådet entledigas från sin tjänst? Eller är det det bästa att han sitter kvar? Jag går inte in på detaljer här men jag skulle kunna, på ganska detaljerad nivå, gå igenom den plus- och minuslista som jag har gjort. Jag känner att jag har och jag tar ett ansvar för Åland. Enligt min bedömning i egenskap av lantråd så tillför vicelantrådet så pass mycket i det prekära läge som landskapet befinner sig i nu att det finns inte anledning att här och nu entlediga honom från hans tjänst som vicelantråd.

Talman! Innan lantrådet gick ut med sin analys i ärendet så gick vicelantrådet ut i media och uttalade sig kring hur han uppfattade saker och ting. Det var ganska hårda ord. Man sade att det här var det enda rätta sättet att hantera saken på, man hävdade att likabehandlingen skulle gå över och det andra var inte av betydelse. Man tyckte att oppositionen näst intill var hysterisk, vilket man kunde läsa mellan raderna och att man hade helt fel utgångspunkter i sin kritik. Vicelantrådet kunde inte förstå kritiken, han var väldigt kritisk och sade att man hade missförstått allt. Nu är det ju så att lantrådet delar oppositionens uppfattning kring det här ärendet i mycket, mycket lång utsträckning, det har hon redogjort för redan idag. Så hur ser lantrådet på den kritik då som vicelantrådet indirekt också för mot henne, alltså att man är på gränsen till hysterisk och gör helt fel bedömning?

Talman! Det blir ju en väldigt märklig debatt om jag som står i talarstolen ska kommentera någonting som Liberalernas gruppledare säger, som hon i sin tur har läst i tidningen och som i sin tur citerar vicelantrådet. Jag tror att hela den här saken är svår för många av oss. Men jag tror faktiskt ändå att debatten vinner på om vi följer lagtingsordningen och att vi som sitter här i salen försöker kommentera och föra en diskussion oss emellan. Jag tror att det annars blir lite för vidsträckt för att vara riktigt korrekt.

Tack, herr talman! Fru lantråd, jag har två direkta frågor. Anser lantrådet att vi har en fungerande parlamentarism, den som vi i festsalen talade om att infördes 1988, när nämnden enhälligt säger att arealgränserna bör kvarstå oförändrade tills lagen är antagen? Det här är för att det handlar om självstyrelsens grundpelare. Några beslut ska inte tas, en enig självstyrelsepolitisk nämnd. Fungerar parlamentarismen om ministern ändå gör hur han vill?

Kan beslutet återkallas? Kommer landskapsregeringen att vidta några åtgärder för att återta beslutet eller som myndighet själva besvära sig över ministerns beslut?

Talman! Ett tydligt tecken på att parlamentarismen verkligen fungerar är ju att oppositionen så här i sommarens begynnelse ställer ett spörsmål som gör att både lagting och landskapsregering ställer om alla sina planer och för en diskussion här i lagtinget. Det är väl ändå ett tecken på att parlamentarismen fungerar?

När det sedan gäller den senare frågan, huruvida landskapsregeringen kommer att kontakta domstolen för att försöka avbryta den här processen, en beredningstid på ungefär två är enligt våra jurister, så är svaret nej. Men jag skulle gärna lyssna in vad ledamot Gunell har för synpunkter på det och gärna också faktiskt öppet och ärligt ta emot tips på vilken laggrund i så fall ett sådant besvär skulle vila?

Jag tror att jag och hela Ålands befolkning förstod att lantrådet var ironisk med det här. Vi har alla förstått att det där "tillsammans", det är ett urholkat begrepp som man kastar runt sig, men det har ingen relevans i den politiska vardagen. Det vet vi alla.

Har landskapsregeringen utrett och bekantat sig med de möjligheter som finns för att själva se om det här beslutet kan återkallas? Eller på något sätt besvära sig mot det så att det inte blir gällande, att de nya gränserna för beviljande av jordförvärvsrätt, fram till den dag vi har en lagstiftning, inte från och med nu är 4 400 kvadratmeter, en gräns som är tagen ur luften anpassad till ett enskilt ärende.

Parlamentarism är när majoriteten fungerar. Den här majoriteten fungerar ju inte. Då kommer man väl inte till sådana här slutsatser i nämnden, och sedan går man och gör ett (… taltiden slut).

Talman! Den sakfråga som ledamoten Gunell lyfte fram så har man gjort på tjänstemannanivå, huruvida landskapsregeringen har tittat på möjligheten att återkalla det här beslutet. Man bedömer att det finns inget lagstöd för att göra det. Orsaken till att det inte finns något lagstöd är ju att det alltid är svårt rent juridiskt på det mer allmänna planet att upphäva ett positivt beslut. Med ett positivt beslut avser jag då för den enskilde.

Vad gäller ledamoten Camilla Gunells syn på den här landskapsregeringen och vårt agerande så ser jag att det i alla fall finns en kontinuitet, för ledamoten har aldrig, mig veterligen, uttalat något stöd för någonting av det som vi har gjort. På det viset så är ju linjedragningen klar.

Tack, talman! Tack lantrådet Thörnroos. Lantrådet sade att prioritering alltid måste vara Åland i första hand, partiet i andra hand och sedan den personella resurseringen. Men jag undrar om det faktiskt stämmer? Jag känner på mig att lantrådet nog kände att marken gungade, att hennes politiska förvärv nog var i gungning högst upp i näringskedjan. För varför kan ett vicelantråd fortsätta om man totalt negligerar självstyrelsepolitiska nämnden? Vi har sett här senast idag fall hur utskotten blir negligerade, men självstyrelsepolitiska nämnden? Inför Åland 100 år så skulle det faktiskt ha varit en bra markering att visa att vi gör det här tillsammans för Åland och att Åland är i fokus. Men nu känns det precis tvärtom och det klingar ganska falskt.

Talman! Tack ledamot Holmberg. När det gäller agerande gentemot självstyrelsepolitiska nämnden så har jag varit väldigt tydlig. Men det finns ingenting i sak som förändrar den juridiska statusen vad gäller jordförvärvstillstånd. Den lagprocess och det arbetet som nu är inlett för att lyfta de här frågorna från förordningsnivå till lagnivå så kommer att fortsätta. Där finns ju en parlamentarisk kommitté som arbetar, mig veterligen, med de frågorna. Jag har också informerat vicelantrådet att jag gärna ser att detta arbete slutförs inom detta år. Med slutförs menar jag att det kan överlämnas till lagtinget. Jag vill ändå säga att det är ju i så fall en prestation som inte har varit möjlig att genomföra tidigare för de senaste landskapsregeringarna i alla fall.

Tack, talman! Också det som vicelantrådet sade i sitt anförande oroar, att vicelantrådet klarade detta med darr på ribban. I höjdhopp så får man ofta darr på ribban och då har man tre försök på sig att hoppa över. Men nog är det märkligt att man ändå kan negligera självstyrelsepolitiska nämnden och klara sig på grund av att man besitter de unika kunskaper och kompetenser som ingen annan besitter och därför kan man agera enligt eget tyckande utan att ta ansvar för det. Nog är det väl en märklig situation som lantråd ändå sätter Åland inför. Vissa ska få agera precis som man själv tycker utan att behöva lyssna på andra eller foga sig inom de parlamentariska ramarna som finns här på Åland. Nog är det lite märkligt. Är faktiskt vicelantrådet den enda med de basala kunskaper som krävs för att lotsa Åland framåt?

Talman! Jag motsätter mig den senaste kommentaren från ledamot John Holmberg att vicelantrådet eller någon annan minister skulle ha fritt spelrum att agera, tycka och göra precis så som man vill. Det stämmer inte. Jag har tidigare sagt att i det här explicita fallet så var det olyckligt alla kategorier, men det betyder ändå inte att man kan göra precis som man vill. Jag vet att ledamoten John Holmberg är mycket medveten om hur ramarna och hur handlingsutrymmet är för en minister. I en enkel värld hade det också varit lätt för mig och säga att nu får vicelantråd gå. Det hade ju liksom varit den enkla sanningen. Oppositionen hade applåderat och tyckt att det där hade varit fint. Men hade det varit det bästa för Åland? Är det detta som vi hade behövt just här och nu? Min bedömning, observera min bedömning, som lantråd är att svaret är nej. Därmed har jag också satt ett ska-krav på att så snabbt som möjligt få den här lagstiftningen med parlamentariskt stöd till lagtinget. Jag har också sagt att jag under den här tiden nu tar över alla frågor som rör jordförvärv, näringsrätt och hembygdsrätt.

Herr talman! Bästa lagting, bästa lyssnare. Vem hade trott att vi skulle inleda Åland 100 års firande med ett misstroende mot landskapsregeringen med anledning av jordförvärvslagen, en av grundstenen i det åländska nationalitetsskyddet? Vem hade trott att ministern som står i fokus för dagens misstroende är vicelantrådet Harry Jansson med rötter i Jomala, med en bakgrund i det Sundblomska tidningshuset och med en bakgrund i Ålands Framtid? Vem hade trott att just han skulle börja luckra upp självstyrelsens grunder och principen om åländsk jord i åländska händer?

Detta mot bakgrund av en lång tid när många andra politiker har gjort försök till moderniseringar av de här grundstenarna, men där Harry Jansson har varit en av de främsta företrädarna att peka på att alla andra är förrädare för självstyrelsen, medan han står för det här trygga självstyrelsepolitiska perspektivet.

Inför valet 2019 varnade han väljarna i sin blogg för vilka hemskheter som sker med nationalitetsskyddet ske om liberaler, socialdemokrater och moderater fick fortsätta regera.

Under åren har många försök gjorts för att modernisera lagstiftningen för att den skulle svara mot rättssamhällets behov, samtidigt som vi vill värna om språkskydd och principen om åländsk jord i åländska händer. Det har inte låtit sig göras för det
har inte funnits en kvalificerad majoritet.

Vi har alltid ansett, som jag har uppfattat det, att det här är grundstenar som man hanterar med stor försiktighet, med bred parlamentarisk förankring och eftertänksamt.

Därför kom väl också ledamoten, vicelantrådet Harry Jansson till självstyrelsepolitiska nämnden och frågade om det här enskilda ärendet där gränsen på 4 000 kvadratmeter inte längre skulle gälla, utan han ville höja den till 4 400 baserat på ett enskilt fall. Först gick han till den kommitté som är tillsatt för reformen av de här ärendena och fick nej. Sedan kom han till självstyrelsepolitiska nämnden som enhälligt konstaterade det som jag nyligen läste upp. Viceordförande sammanfattar diskussionen så att majoriteten i nämnden anser att frågan, som hör till en av självstyrelsens grundpelare, bör regleras i lag och att lagen därför måste påskyndas. Arealgränserna bör kvarstå oförändrade tills lagen är antagen. Det är parlamentets besked till ministern; oförändrade, inte fatta beslut.

Så varför lyssnade inte ledamoten Jansson på det här? Varför lyssnar han inte på sin egen regering, sitt eget parti och sitt eget lantråd? Varför är det så viktigt att driva det här trots allas bättre vetande? Det är obegripligt att förstå. Det måste finnas löften som man har gett åt någon och som man nu måste uppfylla.

Jag tror att vi i nämnden måste konstatera: vad är det värt med samråd i självstyrelsepolitiska nämnden? Landskapsregeringen kommer och frågar, varför ska vi ge vårt besked? Det är ingen som lyssnar.

Genom det här beslutet har vicelantrådet satt lagstiftningsarbetet ur spel och den nya gränsen för när tillstånd kan beviljas är nu den som anges i Harry Janssons, vicelantrådets beslut.

Om lagtinget inte kommer i mål med reformen jordförvärv, vilket vicelantrådet själv har sagt att är ett svårt konststycke eftersom det finns många grynnor och många saker som man verkligen måste beakta för det är inte säkert att vi klarar av att uppnå den parlamentariska breda uppslutning som krävs för att få en ny lag i hamn, då kommer vårt nationalitetsskydd att fortsätta att vila på ett trasigt system om enskilda ministrars godtycke.

Vi anser att det här är mycket allvarligt. Beslut ska vila på lag och dessa reformer ska göras med eftertanke med parlamentarisk förankring och grundliga utredningar i botten. Vi tycker också att det är allvarligt att man ignorerar tjänstemännens beslut och sakkunskap. Man till och med skyller på dem att det var deras fel och vägrade att svara på journalisternas frågor.

Man kan fråga sig när lantrådet säger att det här är för Ålands bästa att vicelantrådet stannar på sin post. Men tydligen har man ändå insett att man inte kan ha bocken som trädgårdsmästare för vicelantrådet har inte längre rätt att hantera de här frågorna och det blir förmodligen ett byte på posten som ska leda den parlamentariska arbetsgruppen. Jag tror att vi alla förstår att vicelantrådet själv insåg, när han fattade ett sådant beslut mot alla andras uppfattning, att han sätter sin ministerpost på spel. Men han har medvetet tagit det och tidpunkten att göra det, strax några dagar innan vi ska fira 100 års jubileet, är kanske heller ingen slump. Då i sommarvärmen kanske ingen orkar strida. Men jag tror faktiskt att lantrådets förklaring om att det här är för Ålands bästa inte är korrekt. Vi vet alla om bakgrunden till varför vi sitter där vi sitter och vi förstår också den politiska teatern som pågår. Lantrådet kan inte göra sig av med vicelantrådet Harry Jansson utan att hennes egen position och hennes landskapsregering i grunden äventyras. Det har sin historia i hur ledamot Veronica Thörnroos fick sin post som Centerns ordförande. Det handlar om interna konflikter. Det handlar inte om Ålands bästa. Sådan här Shakespeare teater kanske man måste lämna åt sidan och faktiskt se till vad som är Ålands bästa och inte Centerns eget byke som här ska redas upp.

Med anledning av det här så anser undertecknarna av detta misstroende att ledamoten Harry Jansson inte har förtroende att fortsätta det här uppdraget. I och med att lantrådet har valt att inte hörsamma oss, lagtinget i sin helhet, i sakfrågan och inte heller oppositionen i detta ställningstagande, så kommer det att leda till en misstroendeomröstning där lantrådet inte längre har lagtingets förtroende. Tack!

Talman! Lagtingsledamot Gunell, ni sade här i ert anförande att nu finns inte längre den här 4 000 kvadratmeters gränsen i landskapsförordningen om jordförvärv, istället så skulle vicelantrådets beslut gälla. Men då undrar jag, för medan ni satt i regeringen så beviljade er kansliminister Nina Fellman ett identiskt fall jordförvärvstillstånd för granntomten till den här aktuella fastigheten. Skillnaden var förstås att de personerna inte ens hade flyttat hit till holmen. Men hur som helst så den var ju 200 kvadratmeter större. Gäller inte den högre gränsen enligt ert resonemang? Varför är det just vicelantrådets gräns som gäller?

Tack för det ledamoten Måtar. Tidigare minister Nina Fellman kommer att gå in på det här enskilda fallet. Det är inte identiskt för det första. Där fanns ingen konflikt med tjänstemannens förslag och det fördes aldrig till en nämnd som enhälligt uppmanade ministern till att inte fatta beslut. Så det skiljer sig på många punkter. Efter det här beslutet så försökte man med alla medel - minister Fellman var mycket principiell i de här frågorna - att tillsammans med tjänstemännen skapa ett regelverk där man försökte sätta upp tåget på rälsen igen och låta det vara så stabilt att de här ärendena inte skulle falla i samband med en domstolsprövning.

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell måste väl ändå kunna svara på frågan. Hur kändes det när kollegan i regeringen bröt mot förordningen? Det är ju solklart att man bröt mot förordningen redan då och gjorde det i mycket större utsträckning än vad som nu är fallet. Vad är skillnaden?

Tjänstemännen kan mycket väl redogöra för det här. Fallen var inte identiska. Jag tror inte att ledamoten Måtar kanske är den bästa att gå in i de här diskussionerna med tanke på sina göranden och låtanden. Jag låter Nina Fellman, som ansvarade för de här frågorna under förra mandatperioden, ta den biten. Men det här handlar inte om att skylla på någon annan, varken på Nina Fellman eller på Roger Eriksson eller på några liberaler, likadant som man gjorde i JO-frågan när man skyllde på vad Sune Eriksson gjorde under sin tid. Det här handlar om vicelantrådet Harry Jansson som mot alla andras vetande går och fattar sitt beslut.

Herr talman! Bara för tydlighetens skull så ser jag det som nödvändigt att replikera mot ledamot Gunell när det gäller storleken på områden och konstatera att det fortfarande är 4 000 som gäller. Någon ändring av förordningen har inte skett. I det här fallet så har vicelantrådet Jansson gjort en in casu bedömning precis såsom andra har gjort tidigare. Det är ingen hemlighet, varken för ledamot Gunell, mig eller någon annan att vi har många fall, det finns både sådana som är högre när det gäller antal kvadratmeter och det finns sådana som är lägre. Men jag tycker att det är viktigt att vi slutar prata om att det eller det fallet ska vara prejudicerande, för just nu sitter en parlamentarisk grupp som jag hoppas att kommer fram till det som vi någorlunda enigt här i lagtinget anser att är den lämpliga kvadratmetergränsen i framtiden som kan stadfästes i lag.

Men det är väl därför som vi förändrar hela jordförvärvslagstiftningen, den är sönder och den funkar inte. För många in casu beslut på resans gång har gjort att det här är en ihålig schweizerost. Det är ett system som inte håller för juridisk prövning, om man inte är mycket strikt i sin tillämpning. Vi har varit strikta i den tillämpning de sista fyra åren, ända sedan början av minister Sjögrens tid. Den här gränsen handlar ju sedan om likabehandling. Det är väl det som vicelantrådet själv har använt som argument och hänvisar då till beslut som Nina Fellman har fattat i ett dock icke identiskt beslut.

Herr talman! Det är precis så det är. Det har fattats ett antal beslut genom årens lopp, senast också under den föregående perioden och under perioderna före. Jag kan nog gå tillbaka till min egen tid som lantråd till och med, för jag fattade säkert något beslut som har varit någon kvadratmeter över detta, 3 999 eller 4 000. Men det har varit därför att de varit sådana kilar eller att det på något sätt har varit omöjligt att annars konstatera en fastighet.

Jag tror att vi alla kanske har anledning att se oss i spegeln när det gäller hanteringen av jordförvärvstillstånden. Men det viktiga är ändå nu att vi konstaterar att det fortfarande är 4 000 som gäller enligt den förordning som vi har och som är beslutad om i Ålands landskapsregering. Det är den parlamentariska kommittén som kommer att lägga fram ett förslag till nya gränser. Det finns inget beslut, varken av Nina Fellman, Harry Jansson eller någon annan som är prejudicerande, för då binder vi själva ris åt egen rygg i den här frågan. Vi måste skapa oss större frihet (… taltiden slut).

Men var det inte så här det gick till? Den som ville förvärva den här tomten på 4 400 tog kontakt med vicelantrådet och minister Karlström och bad att få diskutera varför granntomten har fått jordförvärvstillstånd och om man inte man kunde få det på den här? Likabehandlingsprincipen dyker upp som gubben i lådan och det är den som är den moderna principen att hantera de här ärendena på, lika för alla. Det är viktigt att det här görs i lag och därför sade nämnden nej till att göra avsteg från den praxis som nu gäller tills vi har en ny lagstiftning på bordet. Det hade varit den önskvärda situationen och det skulle förmodligen ha blivit så om inte vissa lantrådet hade agerat egenmäktigt i den här frågan.

Herr talman! Jag tänkte säga samma sak som vicetalman Nordlund sade om gränsen på 4 000 kvadratmeter, så det är onödigt att upprepa det.

Talmannen har inte möjlighet att uttala sig i debatten, men i och att det hänvisades till självstyrelsepolitiska nämnden och att det var helt onödigt att man samrådde mellan nämnden och regeringen så vill jag säga att jag tycker att det är en tråkig syn. Jag ska i mitt anförande återkomma till förfaringssättet i det här ärendet. Jag tycker att det är enormt viktigt, speciellt nu när vi har en ny självstyrelselag i röret, att man på ett sakligt sätt kan samråda mellan regering och den självstyrelsepolitiska nämnden även i fortsättningen.

Sedan vill jag också säga att de in casu bedömningar som ministrarna Fellman och Jansson har gjort så är helt identiska i min värld.

Ja, ledamoten Anders Eriksson var själv med och sade nej till den här frågan. Vi var enhälliga i nämnden och nog måste det ju slå ledamoten Eriksson också vad det är för vits. Vad är det för vits att samråda när det inte finns några öron överhuvudtaget på ministern? Det är faktiskt helt slöseri med tid att komma och samråda. Fråga inte! Tänker man köra för fort så fråga nu inte polisen först. Gör det då bara.

Ledamoten Gunell verkar lite frustrerad och jag kan förstå frustrationen. Jag har öppet och ärligt sagt att jag både är ledsen och besviken över vicelantrådets agerande. Det står jag för. Och vi var eniga i nämnden, så det här var olyckligt. Men jag vill ändå inte att den här enskilda olyckan ska få sådana konsekvenser att man slutar samråda mellan lagtinget, dvs. från självstyrelsepolitiska nämndens sida, och regeringen. Jag hoppas att man från oppositionens sida inte kommer att ha någon typ av bojkott. När dammet lite har lagt sig efter den här bataljen så hoppas jag att vi kan ha konstruktiva och bra diskussioner även framöver i nämnden, för det upplever jag att vi har haft allt som oftast när det har varit viktiga frågor av den här arten.

För min del och som medlem av oppositionen så är vi ju inte ovana med att man inte lyssnar. Det hör till spelets regler. Men jag kan inte säga med stolthet att vi har en fungerande parlamentarism i Ålands lagting när regeringen inte ens lyssnar på sin egen majoritet och det faller på en sådan här viktig och avgörande fråga. Det är ytterst förvånande att jag som socialdemokrat ska stå här och säga åt centerpartister och obundna; skärp er, försök hålla er och skydda nationalrättigheterna och inte schackra på med dem på det här sättet! Jag är mycket förvånad och mycket besviken.

Herr talman! Bästa lagtingsledamöter. Centern har tagit den här situationen som vi nu befinner oss i på ett mycket stort allvar. Lantrådet har fört väldigt långa och grundliga diskussioner med lagtingsgruppen om hur vi ska agera för att bäst hantera den situationen som uppstått genom det beslut som fattats och också utgående från det misstroendet som nu ligger på vårt bord.

Vi har övervägt väldigt många alternativ, det kan jag ärligt säga. Lantrådet har föreslagit en helhetsuppgörelse som vi från Åländsk Centers lagtingsgrupp i sin helhet stöder fullt ut, det vill jag säga.

Om man får vara lite känslomässig så här inledningsvis så tror jag nog att det var det sista som lantrådet Veronica Thörnroos önskade sig just nu med tanke på det år som hon som lantråd har bakom sig, att behöva reda upp en sådan här situation. Jag tycker att hon har gjort det på ett bra sätt och förelagt ett starkt och balanserat ändringsförslag när det gäller ansvarsfördelningen i landskapsregeringen.

Som replik till ledamoten Gunell; ni kan vara säkra på att inom Centern tar vi fortsättningsvis mycket allvarligt på både näringsrätts- och jordförvärvsfrågor och alla de konstitutionella frågorna. Vi kommer att se till att de hanteras på ett ansvarsfullt sätt också framöver.

Vi vill se det här beslutet som en parentes och vi vill vara väldigt tydliga med att det inte har skett någon ändring av den förordning på 4 000 kvadrat som säger 4 000 kvadratmeter. Den ändringen blir sedan när den parlamentariska gruppen kommer med sitt förslag och man har diskuterat sig fram till en lämplig nivå där.

Herr talman! Det kan vara skäl att sätta in det här ärendet i ett perspektiv. Det passar ganska bra med tanke på att vi just nu har påbörjat 100 års firandet av Ålands självstyrelse.

Det här går tillbaka ända till 1921 och Nationernas förbund, då beslöts det att kontrollen av fast egendom ska ges ett minoritetsskydd. Det minoritetsskyddet skulle ges för att man skulle kunna bevara det svenska språket och kulturen på Åland. Vi fick ett visst egendomsskydd på Åland. Den så kallade inlösningslagen gällde ända fram till 1975. Det betydde att om en person utan åländsk hembygdsrätt köpte markområde på Åland så kunde en person med hembygdsrätt lösa tillbaka det området inom en viss tid. Vissa områden försvann ifrån Åland under den här tiden, även fina områden. Det kanske är skäl att påminna om att det kanske allra finaste området, alltså Björkör arkipelagen som också såldes men köptes tillbaka av landskapet Åland. Så det visar ändå på att den känsla som ålänningarna alltid har haft för att bevara den åländska marken och vattnen i åländsk ägo.

År 1975 med hjälp av Finlands riksdag så fick vi kanske den första riktiga jordförvärvslagstiftningen som gjorde att vi på ett reglerat sätt kunde hantera de här sakerna och skydda marken så att den kunde bibehållas i åländsk ägo.

Sedan uppstod egentligen i slutet på åttiotalet en stor schism mellan hemmavarande ålänningar och borta ålänningar. Jag upplevde den där schismen väldigt tydligt själv eftersom jag har hade en stor del av min släktingar i Sverige och de hade rätt att ärva saker på Åland. Jag har nästan aldrig upplevt så starka känslor i den åländska politiken som då. Men ålänningarna stod på sig. Jag vill minnas att det var ett möte i Stockholm där dåvarande Alarik Häggblom blev så arg så han steg upp och gick ut från mötet nästan, han stod upp och försvarade jordförvärvs- och egendomsskyddet här på Åland. Men så småningom så lyckades vi ändå diskutera oss fram till den här lösningen med förskott på arv som löste den konflikten. Nu har vi ingen sådan friktion med bortavarande ålänningar och hemmavarande ålänningar. Det var en av de största strategiska förändringar som har gjorts i det här sammanhanget.

Att ändra jordförvärvslagarna är ingen lätt uppgift. Ni i den här parlamentariska gruppen har nog en grannlaga uppgift framför er. För det lyckades först när tredje lagförslaget kom till lagtinget under ledning av dåvarande kansliminister Sune Eriksson. Han lyckades på ett skickligt och diplomatiskt sätt skapa en sådan kompromiss mellan lagtingspartierna så att vi fick den lagstiftning som vi har i dag.

Nu befinner vi oss i en ny tid igen, en ny fas, när Åland är i behov av inflyttning. Vi säger alla, både i festtal och i andra tal, att Åland behöver växa och vi behöver fler ålänningar hit. Ska vi få flera ålänningar hit så behöver de också ha någonstans att bo, utan tvekan. Då måste vi se till att vi har ett sådant system att man som inflyttad, när man vill komma hit, leva, bo och arbeta i vårt samhälle, också ska kunna ha en vettig bostad och en vettig plats att bo på. Det är det arbetet som vi ser nu som det viktigaste, att man kan skapa förutsättningar i den parlamentariska gruppen. Därför är det viktigt med tidtabellen som lantrådet också tydligt uttalade här tidigare idag. Inom det här året bör det finnas ett förslag på lagtingets bord som vi kan ta ställning till.

Jag är själv en försiktig general för jag tycker inte riktigt om den här diskussionen om 4 300, 4 500 och 4 400. Vi ska komma ihåg att när gränsen 4 000 eller 3 999 sattes så hade lagstiftaren ett klart syfte där och det var att tomten inte skulle vara delbar. Det ska vara möjligt att skaffa sig ett bra eget boende, men det skulle inte gå att dela tomten och på det sättet göra business på. Jag tror och hoppas att ni som sitter med i den parlamentariska referensgruppen också har det med er framöver i era tankar.

Sedan finns det också en annan dimension i det här och det är att det blir allt viktigare för de åländska kommunerna att sköta sina planeringsfrågor, se till att det finns tomter på planerade områden och även attraktiva områden. Tomterna ska vara så utformade så att de uppfyller de regler som förordningen ger och i framtiden då hoppeligen, de regler som lagstiftningen fastställer. För det här blir ju en matchning som är väldigt viktig, den ska fungera för att Åland ska kunna fortsätta att växa, men med övergripande målsättning att fast egendom fortsättningsvis ska finnas i de bofastas ägo så långt som möjligt.

Det ju så att politik är en förtroendebransch. I den här frågan så har ju mycket starka känslor väckts. Det som gjorde oss bekymrade i lagtingsgruppen, och som också lantråd har gett klart uttryck för, är att vi kanske har sett en viss brist på lyhördhet i denna fråga. Det är ju så att jag har ett visst förtroendekapital, vicelantrådet har ett visst förtroendekapital och alla ledamöter har ett förtroendekapital. Ibland växer det förtroendekapitalet när vi säger någonting bra eller gör någonting bra, ibland sjunker det när vi gör någonting som kanske inte är så bra eller så populärt. Man kan väl uttrycka det som så att vicelantrådet har orsak att förbättra sitt förtroendekapital också i lagtingsgruppen när det gäller de här frågeställningarna. Vi har sett att det antagligen finns goda möjligheter att göra det i samband med det revisionsarbetet som föreligger och andra utmaningar som vi också har på det konstitutionella området.

Vi konstaterade i vår grupp att det sista vi behöver just nu på Åland, på väg ut ur en pandemi med en rekordstor arbetslöshet osv. alla de omständigheter som ni känner till, är någon form av regeringskris i början av den här sommaren. Just nu är vi nog inne i en sådan situation att vi alla behöver kavla upp ärmarna och göra vårt bästa för att föra Åland framåt och att vi ska få saker gjorda. Just nu så är det väldigt viktigt att vi arbetar på ett sådant sätt att vi under den här mandatperioden kan få näringsrättslagstiftningen moderniserad, välgjord. Och att vi också när det gäller jordförvärvslagstiftningen kan få i hamn den på ett sådant sätt där åtminstone en kvalificerad majoritet här i Ålands lagtinget kan omfatta den, så att vi får en grund att stå på för inför framtiden och som också göra det möjligt för Åland att fortsätta att växa.

Det här en väldigt svår balansgång tycker jag när jag försöker diskutera med mig själv. En av våra absolut största attraktionskrafter när det gäller att få människor att arbeta och bo tillsammans med oss, det är vår vackra natur och våra fina platser att bo på. Att hitta balansen mellan bibehållandet, skydd och öppenhet, det är en delikat fråga som vi har att hantera i den här referensgruppen.

Med de orden sagt, herr talman, så vi från Åländsk Centers lagtingsgrupp har tagit mycket allvarligt på den här situationen. Lantrådet har förelagt ett förslag till lösning som vi stöder fullt ut. Vi är beredda att arbeta vidare och försöka föra de här frågorna framåt i samarbete med de övriga lagtingspartierna. Tack, herr talman!

Tack, talman! Man måste ju konstatera att det som har inträffat här inte har gjort ett svårt arbete lättare med att förändra jordförvärvslagstiftningen. Jag vänder mig emot det som ledamoten Nordlund sade, att gränsen på 3 999 ska gälla oförändrad. Varje beslut som tas som avviker från den här gränsen, som har gjorts under vissa omständigheter under årens lopp, så försvagar lagen. Det försvagar möjligheten att försvara den här gränsen i domstol. Det här beslutet som fattades nu, som gjordes i strid med alla åsikter som efterfrågades och var rent politiskt, gör det mycket värre. Det är inte så att lagen går oskadd ur det här. Risken är överhängande att vi kanske inte kommer i mål med förändringar i jordförvärvslagstiftningen. Det har misslyckats många gånger förut och då står vi där med ett system som är ännu trasigare än förut.

Herr talman! Visst är det så, ledamoten Fellman ger en riktig realistisk beskrivningar av hur det kan gå, men det är vårt gemensamma ansvar att se till att det inte går så. Där måste vi antagligen alla vara beredda att kompromissa i viss mån.

När jag fick det här förnäma uppdraget att hålla gruppanförande idag så gick jag i går kväll igenom genom ett utslag ifrån Högsta förvaltningsdomstolen som gällde ett ärende 2018. Högsta förvaltningsdomstolen är väldigt analyserande när det gäller de olika kriterierna som finns uppsatta här. Min bedömning är; ja ledamot Fellman har rätt, vi har på något sätt perforerat igenom inte bara det här året och perioden, utan också föregående period och perioden före det. Vi har gjort det svagare och svagare. Det här är naturligtvis ett led i den riktningen, men det är inte det avgörande ärendet, det blir helheten som blir det avgörande. (… taltiden slut).

Frågan kvarstår ju ändå eftersom det här är en misstroendediskussion; varför gjorde man det här beslutet just nu? Vad var det som föranledde vicelantrådet att just i det här ärendet, mot bättre vetande, mot alla tillfrågade instanser, ändå fatta ett beslut? Var det av illvilja? Var det av godtycke? Var det för att det hade avgivits ett löfte till någon part om att nu det skulle det här ordnas och fixas? Och varför skulle just den här gränsen vara relevant? Ledamoten Nordlund var inne på att man måste ha någon form av logik i hur man sätter de här tomtgränserna. Är det detta som vi ska följa när referensgruppen, om dess arbete nu räknas för någonting, ska fortsätta? Eller ska man hitta på någonting annat? Det kommer alltid att komma stunder när någon är lite över gränsen. Hur ska man agera då?

Det är precis så att det kommer alltid att finnas någon gräns, oberoende av vilken gräns man sätter, som är lite över. Det är därför som det är väldigt viktigt att det kommer in i lagstiftningen och att man sedan är tydlig i all kommunikation att det är det här som gäller, och att det lönar sig inte att försöka tänja på de gränserna. För det är detta som har skett nu, säkert kanske under de senaste 20 åren, så länge vi haft det här tillståndsförfarandet.

Vad som har varit drivande för vicelantrådet Harry Jansson kan han bara själv svara på och det tycker jag att han har gjort i media ganska väl. Men som det har framgått av diskussionen här i dag och i andra uttalanden så är vi i vår lagtingsgrupp väldigt tydliga med att det är den förordning som vi har som gäller och ska fungera tills en ändring görs på ett så sådant sätt som lagtingsordningen föreskriver. Det ska finnas en bred enhet i Ålands lagting, något annat kan inte vi acceptera.

Talman! Centern ger skarp kritik till vicelantrådet genom ledamot Roger Nordlund anförande. Man talar om brist på lyhördhet, att man borde ha vetat bättre och förstått att så här kan man inte göra. Man har inte heller stöd i den egna gruppen så pass mycket, man pratar om att förtroende har sjunkit men att man ändå hoppas på att det ska kunna stärkas.

Det som för mig är förvånande i det här läget är att vicelantrådet själv har sagt att det här misstroendet är ren och skär politik. Han har sagt att det är svårt att ta det på allvar. Han har sagt att han tycker att ärendet är korrekt hanterat och att han är villig att rakryggad avgå från sin post ifall någon skulle uppfatta på annat sätt. Alltså det är en diametral skillnad mellan vicelantrådets syn på ärendet och hela övriga Centerns. Hur går det här ihop?

Herr talman! Det är ju så att allting som vi sysslar med i den här salen så är ju politik. Vi har majoritet, vi har minoritet och så vidare. Majoritetens uppgift är att föra frågor och utvecklingen framåt och oppositionens uppgift är att granska allt som görs, vilket nu sker i det här ärendet. Och naturligtvis, det går inte ihop, det har ledamoten Zetterman helt rätt i. Det är därför som lantrådet har kommit med ett ändringsförslag, som ligger på lagtingets bord idag, när det gäller ansvarsfördelningen i landskapsregeringens arbete. Vi har vidtagit åtgärder. Vi lyssnar på folk. Vi tycker att det viktigt att det är det som är Centerns grundpolitik, kärnpolitik, det måste vi stå upp för i Centern och det fortsätter vi att göra.

Talman! Ledamoten Nordlund sade att Centern lyssnar på folk och det väl det som vicelantrådet har visat ett riktigt praktstycke i att undvika att göra, inte ens på de egna har man lyssnat. Vid sidan om har man också i påstått att det är tjänstemännen som förde ärendet till nämnden, att det var tjänstemannadrivet vilket lantrådet har varit tvunget att dementera i tidningarna. Man har också fått läsa mejlväxlingar som kanske inte uppfattas som särdeles positiva ute bland ålänningarna och inte heller förstås i den här salen. Det verkar ligga något löfte i botten på det här som inte har framkommit. Men oavsett så är det uppenbart att Centern har en annan uppfattning. Jag undrar var går Centerns gräns?

Herr talman! Det ligger ett lite insinuerande tonläge, tycker jag i ledamot Zettermans anförande här. Jag vill inte ge mig in i den diskussionen, utan det viktiga för mig som talare för Centerns lagtingsgrupp är att de grundläggande konceptuella frågorna; hembygdsrätten, näringsrätten och jordförvärvsrätten, ska hanteras med stort ansvar och bred enighet.

I självstyrelsepolitiska nämnden har vi uttalat våra åsikter i det här är ärendet från Centerns sida. Den nuvarande regeringen under ledning av lantrådet Veronica Thörnroos gör sitt bästa för att det här ska komma i hamn så att vi får ett paket som lagtinget kan ta ställning till under det här året. Det är det viktigaste i den här saken. Sedan kan vi tycka och tänka en massa saker om oss allihop, det har var och en full frihet att göra.

Tack, talman! Tack ledamot Nordlund. Vicetalman Nordlund ger en ganska talande bild av det politiska spelet som ändå har försiggått och försiggår när vicetalmannen pratade om en regeringskris. Skulle vicelantrådet vara tvungen att avgå så skulle det skapa en regeringskris och det förefaller ganska dramatiskt i mina öron och ögon. Men det ger ju som sagt en bild av det politiska spelet.

För mig är det mest graverande i det här när ledamot Nordlund säger "vikten av att lyssna, vikten av att lyssna på ålänningen, vikten av att ta in information". Men det är precis det som vicelantrådet inte har gjort. Han har till och med negligerat självstyrelsepolitiska nämnden. Kan man göra någonting mer allvarligt än det när det gäller den nordiska parlamentarismen? Jag har försökt ta reda på men jag aldrig sett eller läst om ett liknande fall där en självstyrelsepolitisk nämnd blir totalt negligerad.

Herr talman! Ett konkret svar på frågan, nej så kan man inte göra, då får det konsekvenser och det har det fått för vicelantrådet i det här ärendet, det är helt tydligt.

Sedan har vi också varit väldigt tydliga med att om man går in i en regering så ska man vara lagspelare. Det finns inte utrymme för soloresande. Då måste man ta konsekvenserna av det i sådana fall.

När jag talade om regeringskris så måste jag erkänna att jag själv har varit medskyldig till att göra resan lite jobbigare för nuvarande lantråd Veronica Thörnroos genom mitt velande med finansministerskapet. Vi har haft Torbjörn Eliasson som tappert tog sig på det under en period och sedan fick vi byta till ledamoten Höglund här ganska nyligen. Att sedan ytterligare byta en minister ganska snart igen är ingen lätt sak när man är lantråd, det vet jag. Så det vill jag själv medverka till att undvika så länge det går, men det finns alltid gränser, det är helt klart.

Tack, talman! Jag vet inte om det är en konsekvens, om man under ett mandat blir avlastad genom att inte behöva ha samma ansvarsområden i fortsättningen, om det är någon form av bestraffning eller konsekvens? Det kan lika gärna vara att man blir belönad, för de reella konsekvenserna uteblir ju. Man har samma makt, samma lön och man har samma befogenheter, men man slipper vissa ansvarsområden. Man får väl inte heller nya ansvarsområden, vad jag förstod på lantrådet. För mig låter inte det som bestraffande konsekvenser på något sätt. Det finns ju ett känt uttryck, ett citat som heter: "När politiker slutar lyssna på folket, då det dags att byta dem". På något sätt så tycker jag att det är lite den röda tråden i hela den här misstroendedebatten.

Jag kan försäkra ledamot Holmberg att vicelantrådet nog inte upplever den här situationen och de åtgärder som vidtagits som någon belöning, tvärtom eftersom det tillhör hans hjärteområden egentligen. Men han är beredd att också fortsätta göra sitt bästa för att regeringen ska kunna komma fram med sådana förslag som kan godkännas av lagtinget i slutändan och det är det viktigaste just nu.

Talman! Pandemi eller inte, misstroende av oppositionen eller inte men regeringskrisen så är ju självförvållad. Det verkar ju som om landskapsregeringen är som ett osäkrat vapen och med jämna mellanrum så skjuter man själv sig själv i foten. Det är ju det vi bevittnar nu.

Men vi är tvungna som vicetalmannen sade att förändra lagstiftningen. Det har varit en enorm lång resa till det och det har varit mycket spott och spe i den här debatten. Nu tar vicetalmannen upp både förändringar av näringsrätten, jordförvärvslagstiftning och planering. Under 20 års tid har det varit som att svära i kyrkan när man har tagit upp de här frågorna i den här salen. Så lite framåt kanske det går i alla fall.

Herr talman! Tack för det. Vi måste tänka framåt och försöka skapa möjligheter för samhället att utvecklas. De instrument som vi har till förfogande måste ju också utvecklas med den tid vi lever i och det är inte alltid så lätt. Vi har svåra avvägningar att ta ställning till.

Sedan vill jag säga att varken jag och jag hoppas att ingen annan från Centerns lagtingsgrupp heller har kritiserat oppositionen för att man ställer det här misstroendet. Det är såsom parlamentarismen ska fungera. Regeringen regerar och gör bra saker och kanske mindre bra saker ibland och då ska oppositionen reagera och agera och det är det som vi upplever precis nu i denna stund, och det har också fått konsekvenser. Jag tycker ändå att alla kanske borde kunna känna en viss tillfredsställelse.

Talman! Så är ju inte riktigt fallet. Jag inser och förstår att vicetalman Nordlund har det intrycket. Men faktiskt under våra senaste spörsmål och nu det här så får vi ju veta av vicelantråd att vi är totalt inkompetenta. Vi kan inte skriva ett ordentligt misstroende eller spörsmål och vi är helt ute på sju famnars vatten. Så också den delen av hela det här ärendet är ganska osmakligt enligt mitt sätt att se på politiken. Jag har inte alls lika lång erfarenhet som vicetalman Nordlund, men har vicetalman Nordlund någon gång varit med om att en minister har gått emot en enig självstyrelsepolitisk nämnd och gått emot lantrådet? Det måste vara ett unikum i åländsk politisk historia.

Herr talman! Jag kan inte dra mig till minnes, men mitt minne är inte alltid det bästa, säkert har det funnits olika historier om vi går igenom hela självstyrelsens historia.

Det viktiga är att vi är bestämda, ser framåt och ser till att något liknande inte händer igen. Politik är en förtroendebransch, det måste vi alltid komma ihåg. Det gäller sist och slutligen gentemot väljarna både för lantråd, för regeringar och för oss som sitter i lagtinget.

I våra diskussioner i Centerns lagtingsgrupp har vi sagt att det som är viktigt, den här debatten kommer, vi får ta och ge, men det viktigaste är ändå att vi ut gentemot ålänningarna måste kunna visa på en stabilitet och säga vad som gäller. Det är därför som jag så ofta försöker understryka att förordningen gäller och 4 000 och ingen förändring har skett där.

Tack, herr talman! Jag tackar vicetalman Nordlund för historieskrivningen. Jag väljer att ta replik på Centerns gruppanförande, för jag anser att det är mest relevant i det här ärendet. Det handlar om att Centern i detta nu då likställer partiets väl med Ålands väl, tyvärr, tvärtemot vad lantrådet hävdade.

Vissa har gräddfil. Vicelantrådet har två fadäser det här halvåret som har lett till ett misstroende. Lantrådet pratade tidigare om att det inte ska hända igen. Vicetalman Nordlund pratade om att Centern ska se till att det inte händer igen. Med den erfarenhet som Nordlund har tidigare som lantrådet, skulle det inte vara bättre att täppa en läcka istället för att ösa ihjäl sig i det här fallet?

Herr talman! I normala och i de flesta fall av misstroendedebatter så är situationen den att oppositionen anklagar regeringen och regeringen och regeringspartierna står upp med näbbar och klor försvarar sig och är inte beredda att ändra på en millimeter. I det här fallet så har regeringen och lagtingsgrupperna bakom den här regeringen visat en ganska stor ödmjukhet och förståelse för att situationen är allvarlig. Vi har också föreslagit konkreta förändringar som nu kommer att verkställs här genom det förslag som ligger på våra bord idag. Så att jag tycker nog att vi har lyssnat, visat ödmjukhet och vi vill gå framåt. Det är viktigt att man återupprättar förtroendet för både landskapsregeringen och lagtingets arbete.

Tack, herr talman! Det ska väl också lite handla om ärendets karaktär, kan jag tycka. Det ärende som vi pratar om idag är synnerligen allvarligt. Jag hoppas verkligen att det inte skulle ha funnits något annat sätt att göra det på från regeringens sida. Vicelantrådet Harry Jansson har pressat självstyrelsens demokratiska gränsar till det yttersta, verkligen, med sina egna syften i första rummet.

Centern har också sträckt ut sig över alla maktpositioner som går att hitta under den här regeringsperioden. Man likställer partikris med regeringskris vill jag säga. Det ska bli intressant att höra vad de andra gruppanföranden säger.

Lantrådets lösning på detta problem är alltså att ytterligare maktcentrera och ta till sig de uppgifter som hon lättar från vicelantrådet. Jag har ytterst svårt att se hur det här i slutändan skulle vara en bra lösning för Ålands bästa. Problemet har suttit här, det vet vi allihop, men det (… taltiden slut).

Herr talman! Det är helt riktigt som ledamot Påvals sade att lantråd har haft och har en mycket tung arbetssituation. Men den här typen av ärenden så ska ju beredas av tjänstemän. Det är vår bestämda uppfattning att man ska följa det regelverk som vi har. Då kommer de beredningarna att ske på ett sådant sätt så att den tid som lantrådet behöver lägga ner på det här inte ska behöva vara allt för betungande i fortsättningen. Sedan ska vi komma ihåg att det är en begränsad tid som vi talar om. Vi utgår ifrån att vi ska ha en lagstiftning i kraft under nästa år enligt den planering som föreligger i varje fall.

Sedan finns det, herr talman, säkert orsak att diskutera resurseringen på olika sätt i Ålands landskapsregering. Det här är ett problem. Men vi har ett jätteproblem att bygga upp relationer, återskapa kontakter och allting efter att pandemin har lagt sig och vi ska kunna driva revisioner och andra viktiga ekonomiska frågor vidare. Där har både landskapsregeringen och vi här i lagtinget ett mycket stort ansvar.

Talman! Det här ärendet känns inte bekvämt, men dessvärre upplever vi att vi inte hade något annat val, ett misstroende direkt utan föregående spörsmål. Vi har självfallet diskuterat saken ingående, men det finns inga flera frågor att ställa, inga oklarheter eller frågetecken att reda ut. Det har vi gjort redan noga i princip i samtliga politiska instanser.

Nationalitetsskyddet har med åren urholkats och det har varit mycket, mycket svårt att få en majoritet för att förändra, rättssäkra och modernisera systemet. Det har varit på det viset att de som har velat modernisera systemet så har fått utstå en hel del spott och spe faktiskt. Liberalerna har under många år var rätt så ensamma om att inse behovet med i första hand näringsrätten, det har varit mycket hårda ord genom åren och inte minst vid senaste val.

Vicelantrådet själv använde Liberalerna som skrämselpropaganda i sin egen valkampanj. Skulle Liberalerna ånyo besitta makten så var det fara å färde för nationalitetsskyddet - ja, hela Åland. Det är märkligt och inte trovärdigt att ha en åsikt i opposition och en diametralt annan sedan när man sitter i regeringsbänken.

Lagstiftningen är ett lappverk som överhuvudtaget inte håller ihop något mera och där får vi väl alla ta åt oss att vi har varit med och urholkat systemet. Det blir allt svårare att tillämpa. Det är omöjligt för förvaltningen och tjänstemännen att upprätthålla principer och ett rättssäkert och heltäckande system. Det har varit den politiska bedömningen att tidsrymden till att vi får domstolsprocesser så blir bara kortare och kortare eller ja, det kan vara nära förestående, så in casu bedömning håller helt enkelt inte längre.

Under den förra mandatperioden så gjordes en grundlig genomgång. Vi identifierade behoven av förändring och förtydliganden och det fattades också flera beslut där det blev nej och avslag i till exempel näringsrättsärenden.

Nu är Liberalerna mycket glada att det arbetet har inletts. Nu ser man över näringsrätten och jordförvärvslagstiftningen. Här i dagarna så kommer ett nytt förslag när det gäller näringsrättslagstiftningen att gå ut på remiss. Men vi har ju inte kommit överhuvudtaget någon vart med jordförvärvslagstiftningen ännu, inte alls. Min bedömning att det skulle kunna ske någonting inom det här året, det är svårt tycker jag eftersom det är komplicerade och svåra frågor och vi ska veta vad vi gör. Vi har gett tydliga signaler på att vi är beredda att prioritera och jobba intensivt för att snabbare får lagstiftningen på plats.

På vårvintern var både vicelantrådet och näringsministern till den liberala lagtingsgruppen och beskedet från oss då var tydligt. Vi ser gärna över ändamålsenligheten kring tomtgränsen och kvadratmetrarna. Vi vill prioritera och snabba på arbetet kring lagstiftningen nu när det äntligen finns politisk konsensus att det här är ett politiskt arbete som behöver göras. Men vi var tydliga med att nu ska vi göra rätt, nu ska allt sättas på lagnivå. Frågan diskuterades även inom ramen för den parlamentariska kommittén och, som framkommit, ingående i självstyrelsepolitiska nämnden. Nämnden vände och vred på frågan, satte sig in i detaljer och kom fram till den slutsatsen väldigt tydligt och gav besked till landskapsregeringen att nu ska lagstiftningen prioriteras och sättas på plats. Men trots självstyrelsepolitiska nämndens tydliga besked - och som nu även har framgått av lantrådets anförande och i intervjuer att beskedet från lantrådet var att man inte skulle bevilja bistånd i det här jordförvärvsärendet - så fattade vicelantrådet ändå beslut på enskild föredragning, trots ett kompakt nej och trots att tjänstemannen reserverade sig.

Hela historien är på sitt sätt ganska oerhörd, att en enskild minister går emot självstyrelsepolitiska nämnden, lantrådet och sina egna regeringskollegor. Det är ju detta som är kärnan i spörsmålet, att man går emot självstyrelsepolitiska nämnden.

Inte heller jag har kunnat föreställa mig att vi under den här mandatperioden som en del av oppositionen skulle ställa spörsmål och misstroende till en regering bestående av Centern, Ålands Framtid och Obundna. Att vi skulle ställa spörsmål och misstroende som skulle handlägga och ifrågasätta bulvanaffärer och grundläggande rättigheter kring JO och JK och nu jordförvärvslagstiftningen, det kunde jag faktiskt helt enkelt inte föreställa mig.

Talman! I mitt hus så har jag till all lycka en hel del ungdomar. De diskuterar allt möjligt. En del är totalt ointresserade av politik, andra är ganska intresserade och följer noga med vad som händer. Jag har identifierat två sakar. När de överväger om de ska flytta tillbaka och när de granskar det åländska samhället utifrån så en försvårande omständighet så är Facebookgruppen "Säg vad du vill Åland". De använder den och de funderar mycket kring detta och konstaterar att den innehåller främlingsfientlighet, rasism och inskränkthet. Ungdomarna frågar; tycker man så här på Åland? Är det här framtidens samhälle? Vill jag bo här om det finns här mycket negativa åsikter om människor? Som jag sade i ett replikskifte, skulle det här har varit någon annan partibeteckning på ministern som skulle ha fattat ett sådant beslut eller skulle det ha varit under en annan mandatperiod så skulle det ha brunnit på insändarsidor, i sociala medier och på ledarsidor. Jag kan konstatera med den analysen att det är ganska tyst. Vi kan konstatera att trollen röstar tydligen på regeringsmajoriteten.

En annan del av medaljens baksida, vi har för några dagar här sedan pratat om självstyrelsen och vårt fantastiska Åland, men Åland är ingen glansbild. Medaljens baksida är den att Åland är ett konservativt samhälle. Strukturer har haft betydelse, kontakter har haft betydelse, pengar, mark, skog och vatten. Det här är en annan fråga som ungdomarna diskuterar. Man kan påverka besluten i sin egen riktning om man har kontakter och det korruption. Det är en mycket allvarlig sak.

Jag tycker ändå att under de åren som jag har varit politiker - det börjar bli 20 år nu - så har vi tagit steg i rätt riktning. Vi blir ett alltmera modernt samhälle, vi blir en meritokrati och det är viktigt att man har kunskap och fakta när man fattar sina beslut. Men det finns saker kvar som inte är sunda på Åland.

Talman! Frågan som är kärnan i hela spörsmålet har vi nu valsat några gånger. Nästa schattering i den här frågeställningen blir ju faktiskt landskapsregeringens regeringsduglighet. Det är vår uppfattning att landskapsregeringen vacklar och står på en mycket dålig grund just i det läget när vi skulle behöva ha en landskapsregering som skulle ta tag i rorkulten och styra Åland framåt med fast och tydlig hand så att vi ska veta vart vi är på väg och att vi inte går på grund.

Och igen så kommer det här misstroendet och den här diskussionen att urholka lantrådets ledarskap. Tack, talman!

Tack för ordet herr talman! Och ett speciellt tack till kollegorna Silander och Måtar för att jag fick gå lite före i hackordningen. Jag har en familjeangelägenhet på eftermiddagen som jag måste vara med på, annars får jag stora bekymmer.

Jag tänker prata om tre punkter. Vad har jordförvärvsrätten tillfört det åländska samhället? Det andra punkten jag tänker prata om är, vilka grundläggande egenskaper och spelregler som krävs för att en regering ska fungera i svåra tider? Och den tredje, vad innebär egentligen rättssäkerhetsbegrepp och likabehandlingsprincipen?

Om jag först går in på jordförvärvsrätten så upplevdes det nog som kanske en av de största framgångarna i samband med revisionen 1952. Nu framställs den ofta som en enda stor nackdel, vilket den förstås absolut inte är. Målet var att hålla marken i den hemmavarande befolkningens händer, så att inte stora finska bolag eller förmögna stockholmare skulle kunna lägga stora markområden under sig, markområden som inte skulle hållas i produktion och därmed bidra till välstånd på Åland. Eller att icke ålänningar skulle kunna köpa upp de mest attraktiva stränderna, holmar och skär som Ålands unika skärgård består av. Som bekant tillverkas inte mark numera så naturen är en av de största tillgångar vi har här på Åland. Det är bara att göra ett studiebesök i Stockholms skärgård för att se hur Ålands skärgård skulle se ut utan jordförvärvsrätten.

Det har ibland från vänsterhåll pratats om att vi skulle behöva ett strandskydd även här på Åland. Vi har genom jordförvärvslagstiftning redan kanske världens effektivaste strandskydd. Det märkliga i debatten om jordförvärvsrätten är att det ofta är - om ett gammaldags uttryck tillåts - de obesuttna som vill kasta allt vad jordförvärvsrätt heter överbord, medan de som äger och vördar sin mark för nästa generationer är mest restriktiva. Tänker vi riktigt efter så borde det ju faktiskt vara precis tvärtom, dvs. de som äger stora markområden har absolut mest att vinna på att restriktionerna tas bort. Mycket högre pris vid försäljning och mycket högre säkerhet vid lån och så vidare och så vidare, medan vanliga ålänningar som lyckas köpa mark och bygga sig ett fint sommarställe inte skulle ha råd att konkurrera med penningstarka utomålänningar. Så jordförvärvsrätten har tillfört mycket positivt för det åländska samhället och gör så fortsättningsvis. Därför anser Ålands Framtid att det är olyckligt att frågan behandlas så illa som den har gjort av regeringen i de fall som detta misstroende baserats på.

Sedan vill vi förstås alla ha inflyttning, det är inte frågan om det, men det är inte det som den här debatten handlar om. Tillräckligt stora tomter på planerade områden med, märkväl, fastslagen maxgräns för tomtens storlek, dvs. lika för alla, är den enkla lösningen på den problematiken.

Sedan punkt två: Vilka grundläggande egenskaper och spelvägar krävs för att en regering ska fungera i svåra tider?
Jag anser att det är väldigt viktigt att det finns en bra teamkänsla "en för alla, alla för en" och för att den teamkänslan ska infinna sig så måste samtliga ministrar veta vad som händer och sker, speciellt i kontroversiella frågor. De går inte att lita på kolleger om man inte vet vad de gör eller om man inte kan lita på vad de säger. Hur det förhåller sig i nuvarande regering överlåter jag åt andra att fundera över. Men också lagtingsgrupperna bakom regeringen måste veta vad som händer och sker och speciellt i viktiga fundamentala självstyrelsefrågor.

Nuvarande regering benämns fempartiregering. Ingen parlamentariker i regeringsblocket har och ska heller inte ha full inblick i regeringens dagliga arbete, det sköts runt regeringsbordet. Men för Ålands Framtid som står bakom regeringen och är ett av de fem partierna men inte har säte och stämma runt regeringsbordet så blir förstås informationsunderlaget många gånger kännbart. Vi känner oss lite som det femte hjulet i stället för den femte samarbetspartnern.

När det gäller det aktuella jordförvärvsärendet så är det tydligen så att ingen visste något före beslutet togs på enskild föredragning. Den här typen av soloåkande blir sist och slutligen ohållbart för en regeringssammanhållning, speciellt för en regering där ledarskapet består av starka personligheter som ibland lite går i otakt med varandra och till på köpet när man ska leda en regering bestående av ministrar där den övergripande delen inte har vare sig parlamentarisk- eller regeringserfarenhet.

I de tider vi befinner oss i nu så tror jag att det är hög tid att börja visa statsmannaskap. Ett statsmannaskap som behövs om vi ska komma någonstans med självstyrelselagsrevisionen. Ett statsmannaskap behövs för att få alla ålänningar att sluta upp bakom självstyrelsen. Synen på självstyrelsen och dess företrädare är tyvärr inte hög om man pratar med ålänningar. Den var lika låg under förra mandatperioden, vill jag tillägga, för väljarna har en benägenhet att lätt glömma.

Herr talman! Nu står vi här med ett misstroende, det har funnits misstroenden som har varit mindre befogade än det här. Men för att ett misstroende ska ha någon bärighet så måste ju de som yrkar på ett sådant också presentera ett alternativ och allra helst ett bättre alternativ. Åtminstone jag kan inte se ett sådant alternativ. Jag förutsätter att de som ställt misstroendet presenterar ett sådant. Annars pyser nog luften snabbt ur det här misstroendet. Det går inte bara att klaga på det skedda utan att medborgarna får seriösa alternativ att ta ställning till.

Den tredje punkten ska jag ta helt kort så att det inte blir så långrandigt, det vill säga likabehandlingsprincipen och rättssäkerheten.

Det är ju hävdats att politik är det omöjligas konst, men jag tycker att vicelantrådet gjorde det lite onödigt omöjligt den här gången, det vill jag faktiskt säga. Han har hänvisat till likabehandlingsprincipen och sagt att tidigare felaktiga beslut som har gått över 4 000 kvadratmeter så leder till att det måste gälla lika stor jordförvärvsrätt åt lika stora områden. Jag delar inte den uppfattningen. Jag har precis samma uppfattning som sittande talman just nu att förordningen gäller fortsättningsvis. Man har gjort olika in casu bedömningar. Jag tror att vicetalman Sjögren pratade om lappverk, lapptäcke eller vad man nu kallade för och det är där som vi står. Det var därför som självstyrelsepolitiska nämnden var så pass tydlig som den var, för vi kan inte ha självstyrelsens grunder att vila på så här pass lösa boliner. Självstyrelsepolitiska nämnden ansåg för rättssäkerhetens skull att det här måste slås fast i lag. Ledamot Gunell citerade beslutet, men jag väljer att ta det en gång till. "Vicelantrådet önskade samråda med nämnden om att, i avvaktan på en lagändring i landskapsförordning, ändra arealgränserna för förvärv av fast egendom inom planerat område. Nämnden förde en diskussion i ärendet. Viceordförande sammanfattar diskussionen så att majoriteten i nämnden anser att frågan som hör till självstyrelsens grundpelare bör regleras i lag och att lagen därför måste påskyndas. Arealgränsen bör kvarstå oförändrad tills lagen är antagen."

Sammanfattningsvis, det var är olyckligt att beslutet i det enskilda ärendet togs som det togs. Men det gäller väl att försöka hitta något gott i allt. Det goda är förhoppningsvis att vi får lagstiftningen på plats mycket fortare än vad som skulle ha varit fallet annars. Tack, herr talman!

Tack, herr talman! Ledamoten! Eriksson sade att förslag om strandskydd har kommit från vänsterhåll och det är riktigt. Men det handlar ju kanske inte direkt om jordförvärvsfrågor, utan snarare om miljöskydd och att slå vakt om djur och natur längs med stränder och också skapa tillgänglighet.

Ett alternativ till regeringsombildning skulle ha varit att byta ut ministern, vicelantrådet, mot en annan minister, alternativt minska åttamannaregeringen till sju och fördela om ministerposterna på ett klokare sätt. Det är inte riktigt förenligt heller med det ekonomiska läge, som man påstår att vi befinner oss i, att ha åtta ministrar. Det finns inget fog för det. Det här kunde ha varit ett utmärkt tillfälle för omställningar inom regeringen.

Nej, jag har inte desto mera att tillägga runt det.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Ledamot Eriksson frågade efter alternativ. Jag skulle gärna vilja att ledamot Eriksson preciserade det. Alternativt till vad då? För mig och för den liberala gruppen var det djupt, djupt allvarligt att en minister negligerade självstyrelsepolitiska nämnden. Vi ska värna om vår jordförvärvsrätt och självstyrelse men vi ska också värna om vår parlamentarism. Presentera gärna ett litet förtydligande kring vilka alternativ ledamot Eriksson efterlyser. För mig räcker det, som sagt, med det som jag just sade.

Vad jag menar med det är att när man lägger ett misstroende så vill man ju ofta få till stånd en förändring, och då är det ju bra om man har ett alternativ som man kan peka på att så här och så här borde nästa regering se ut och det här och det här vill nästa regering göra. Så brukar det vara när man har ett misstroende och en misstroendedebatt där det faktiskt finns fog för att få till stånd en förändring. Men jag upplever att man inte har funderat på den biten från oppositionens sida, och det tycker jag är en svaghet om man verkligen menar allvar med detta misstroende.

Tack, talman! Det råder väl inget tvivel om att oppositionen, eller i alla fall undertecknarna till misstroendet, efterlyser en minister, ett vicelantråd som ändå är lyhörd, lyssnar på tjänstemännen men också beaktar parlamentarismen. Så har inte varit fallet nu. Sedan finns det ju stora önskemål gällande landskapsregeringens handhavande av olika saker, det finns givetvis men det har ingenting med det här att göra idag. Det gäller att vicelantrådet på Åland ändå lyssnar och tar till sig, speciellt när man lyder under ett regeringsprogram som heter "Tillsammans för Åland".

När det gäller den delen så är vi nog helt eniga. Och det tror jag att ledamot Holmberg också hörde i mitt anförande där jag pratade om vad som krävs för att en regering ska fungera bra, det vill säga att man respekterar varandra, att man är lyhörd och att man framförallt är informativ, att den ena handen vet vad den andra gör.

Talman! Det första som behöver göras är att bestämma vilken begränsning på tomternas storlek som ska gälla för att få tillstånd att äga - fast man ännu inte har hembygdsrätt - 4 000 kvadrat som i dag eller någonting annat. Det lär vara så att det finns ett antal fall där man har beviljat rätt att äga, även fastän de storlekarna har varit något större än 4 000 kvadratmeter.

Det har därför nu funnits ett förslag om att ändra kravet på 4 000 kvadratmeter till 4 400 kvadratmeter som ligger i paritet med de fall där man har beviljat ägande även av större tomter. Det förfaringssättet känns rätt märkligt. Det rimliga är ju att först bestämma oss för om dagens nivå på 4 000 kvadratmeter är den nivå vi vill ha eller om det ska vara en annan nivå. Vi behöver förstås ha ett resonemang och en argumentation som håller. Det kan inte vara så att vi tar den nya siffran bara ur luften, eller att det händelsevis blir den nivå som skulle rättfärdiga de beslut som har tagits gällande lite större tomter än 4 000 kvadratmeter.

I diskussionen om förändrade villkor bör även övervägas om det alls behöver finnas någon begränsning när det gäller planerade områden. I de fall misstroendet gäller så har det strulat. Man kan försvara att 4 000 kvadratmeters gränsens ska gälla alldeles oavsett vad. Man kan också hävda att när granntomten, som är hyfsat lika till sin beskaffenhet och yta, har getts tillstånd så bör även sökandens tomt behandlas på samma sätt. Ur rättvisesynpunkt låter det logiskt. Men å andra sidan om vi uppfattar att man har avvikit från regelverket tidigare så är det knappast ett argument för att göra samma avvikelse ännu en gång, det vill säga innan en ändring av villkoren har skett.

Det som gör det här aktuella ärendet känsligt är att olika organ och beslutsfattare har bedömt att det vore olämpligt att ännu en gång avvika från gällande regelverk och att man först lämpligen bör revidera och eventuellt lagfästa på vilka villkor man kan få tillstånd att äga tomtmark, men att dessa önskemål i det nu aktuella tomtfallet inte har hörsammats. Sådant alstrar förstås ett visst tapp i förtroende.

Frågan är då hur stort problemet ska uppfattas vara. Om man kan även, om man så önskar, påminna sig om en tidigare rätt färsk händelse som också i viss mån påverkade förtroendet. Förtroende är som bekant lätt att sabba, men ändå inte omöjligt att återställa. Det tar bara mycket, mycket längre tid.

När det gäller vicelantrådet Harry Jansson har vi i den moderata lagtingsgruppen vänt och vridit på alla frågeställningar som vi har kommit på och försökt bilda oss en uppfattning om vad som är klokast, även om ärendet och eventuella beslut om det ena eller andra inte ligger i våra händer, åtminstone inte direkt förstås, med undantag för en misstroendeomröstning.

Oavsett det ovan nämnda är det tämligen oomtvistat att vicelantrådet Harry Jansson besitter en mängd både breda och djupa kunskaper som det vore ett onödigt slöseri att missta. Det är inte speciellt många som har samma kompetens i till exempel självstyrelsefrågor som vicelantrådet.

Den frågeställning som man då måste ställa sig är om fadäserna och det sargade förtroendet är tillräckligt allvarliga för att konstatera att någon inte är lämplig för uppgiften. Det finns säkert en gräns för när så ska ske, men frågan är om vi har kommit till den gränsen eller inte.

En mycket viktig grund för hur den moderata lagtingsgruppen ställer sig i den här situationen är på vilket sätt lantrådet Veronica Thörnroos kommer att hantera det fortsatta lagarbetet i Ålands regering. Det står tämligen klart för alla att det har varit ett mycket svårt ärende att hantera.

När nu lantrådet efter förmodligen svåra funderingar och diskussioner har lagt ihop alla plus och minus och nu förklarar sig villig att låta det nuvarande laget vara intakt, förvisso med vissa justeringar som vi hörde om här tidigare i uppgiftsfördelningen, så är det rimligt för oss att stöda lantrådet i den fortsatta processen.

Talman! Vid en direkt fråga från mig som gruppledare för Moderat Samling till medlemmarna i lagtingsgruppen har ingen förklarat sig villig att omfatta misstroendet i en eventuellt kommande omröstning. Tack, talman!

Tack, talman! Det vara en ledare i en av tidningarna som sade att det i princip är omöjligt för en åländsk regering att rubbas. I slutändan så är det för många som har att vinna på det maktmässigt.

Vicelantrådet Harry Jansson utnyttjade tajmingen här. 1) En regering i kris som har annat att tänka på och partier som också behöver prioritera andra frågor. 2) Sommar, självstyrelsefirande och 100 års jubileum. Det är kanske inte någon som textar upp den här frågan och gör det till ett misstroende som nu har gjorts. 3) Det egna partiets interna sprickor i och med att Centern tydligt är lika med regeringen i den här regeringen. De sitter på en ganska rejäl maktkoncentration och har resten av partiet i koppel. Det är tydligt och det är tydligare än någonsin nu.

Tack, talman! Jag vill för egen del inte överhuvudtaget spekulera i hur tajmingen har gjorts och hur mycket tankar det fanns bakom den.

Tack, talman! Uppmaningen är noterad.

"När man murar så skvätter det" det är ett talesätt som innebär att folk som gör någonting så gör också fel. Det är Obunden Samlings uppfattning att man får göra fel här i världen. Om slutresultatet ändå inte blir så fruktansvärt fel på grund av att formalia har gått åt skogen så är fortfarande slutresultatet det viktiga.

Vicelantrådet Jansson har beviljat jordförvärv till en tomt som är något för stor i jämförelse med de krav som finns i förordningen; 4 000 kvadratmeter, detta var 4 385 och det var fortfarande 200 kvadratmeter mindre än det som hans företrädare Nina Fellman beviljade till granntomten. Det här var till två personer som arbetar på Åland, en lärare och en inom byggnadsbranschen och som var bosatta här. Om man jämför med vad hans företrädare Nina Fellman gjorde med granntomten så var det att bevilja till en person, åtminstone en person som ännu inte ens var bosatt på Åland. Bara så att vi jämför så att säga innehållet i de här besluten och slutresultatet. Jag anser att slutresultaten var rimliga i båda fallen, sett till den beslutpraxis som den tidigare landskapsregeringen i flera fall har gjort. Man hade alltså avvikit.

Den här oppositionen, som nu har startat det här misstroendet angående den här frågan att man har överstigit den här gränsen på 4 000, har alltså i flera fall gjort exakt samma sak. Det är ju definitionen på politiker som har regler som ibland gäller och ibland gäller de inte. Det är beklagligt att det blir ett misstroende av en sådan här fråga.

Det är beklagligt också att förfarandet blev som det blev, för det här ärendet borde ha beviljats från allra första början. Vicelantrådet Jansson borde ha beviljat den första ansökan direkt när den kom. Jag undrar ärligt talat; hur många i det här lagtinget är det som faktiskt har satt sig in i det här fallet? Hur många har läst den första ansökan och det första avslagsbeslutet? Hur många har faktiskt läst det här beslutet som nu kom och den ansökan som kom? Hur många har tittat på dessa jämförbara ärenden, bland annat den gällande granntomten? Det är faktiskt granntomten som tidigare kansliministern Nina Fellman beviljade.

Jag kan säga att när jag börjar min karriär som jurist en gång i tiden på en bank här i stan så ett av mina första ärenden som jag hade med landskapsregeringen att göra så gällde beviljandet av en näringsrätt. Den här näringsrätten blev inte beviljad. Jag var upprörd och uppsökte min chef, chefsjuristen på den tiden och frågade vad jag skulle göra. Han visste nog inte riktigt och jag tror inte ens att han riktigt lyssnade på min fråga. Jag frågade, vad borde jag göra? Borde jag skriva till dem och säga någonting om det här liksom? Jo, skriv vad du tycker bara. Men det var inte så bra svar åt mig, så jag skrev och tyckte att det var rena rama bananrepubliken att man inte ska behandla lika fall lika. Men om man börjar titta tillbaka på det här och så tittar man att granntomten fick och den var till och med större än det som nu inte ska kunna beviljas, om slutresultatet skulle ha blivit sådant, så hur ska folk begripa det? Att sedan inte formalia har varit perfekt, att det sedan är svårt att läsa innantill när det gäller en förordning där det står 4 000 kvadratmeter, det är en annan sak. Men slutresultatet jämfört med hur praxis har sett ut blev okej och därför är det här en överdriven reaktion.

Jag måste säga sedan att vissa av de här talen som har varit här i dag är helt obegripliga, till exempel där vicetalman Sjögren talade om att jordförvärvslagstiftningen ska uppfattas som rasistisk eller främlingsfientlig. Den diskussionen kan man ju ta på precis alla lagar som finns i det här landet, med början i grundlagen som förutsätter finskt medborgarskap och då får man väldigt mycket fördelar i det här landet. Alltså, det är ju beklagligt vilka diskussioner som uppkommer av en sådan här fråga som har gjort att en lärare och en byggnadsarbetare som bor på Åland och har åländska släktingar får bosätta sig i Sund. Det är beklagligt.

Obunden Samling kommer att stöda vicelantrådet Jansson i den här frågan, även om vi inte är nöjda med förfarandet, för slutresultatet blev rätt. Tack, talman!

Tack, talman! Min första fråga är; handlade den här diskussionen faktiskt om mig? Min andra fråga är; anser Obunden samling att ändamålet alltid helgar medlen, dvs. att vicelantrådet har agerat korrekt när han har fattat sina beslut i strid med alla instanser han har frågat, inklusive självstyrelsepolitiska nämnden och hans eget lantråd? Min tredje fråga är; har tjänstemännen, som har berett de här ärendena, alla fel när de har kommit till en annan slutsats än ledamoten Måtar med sina djupa juridiska kunskaper?

Tack, talman! Jag konstaterar att vicelantrådet Jansson, när han fattade beslutet, gjorde ett beslut som i det närmaste var identiskt med ert beslut som kansliminister, ledamot Fellman. Utöver det så har jag inte några kommentarer. Jo, jag kan väl säga det att vicelantrådet nu fattar ett beslut som var så att säga en lindrigare överträdelse. När man tittar på det beslutet som ni fattade som kansliminister så kallades t.ex. den här tomten delvis för impediment, en helt obegriplig beskrivning av en byggnadstomt. Totalt felaktig! Men ingen har reagerat på det. Den regering ni representerar då brydde sig inte någonting om det här, men slutresultatet var rätt. Jag tycker att det skulle vara helt rätt i båda fallen. Ge dem jordförvärvstillstånd för sådana här marginella överträdelser sett i ljuset av den praxis som har varit.

Tack, talman! Det är uppenbart att Obunden samling och ledamoten Måtar anser att man ska lagstifta genom att skapa en praxis som vinglar hit och dit beroende på olika omständigheter. Jag har aldrig fattat ett politiskt beslut in casu på det sättet som vicelantrådet har gjort. Jag fattade beslut på den beredande tjänstemannens förslag. Jag har konstaterat i efterskott att skulle jag ha vetat då det som jag vet nu om hur trasigt vårt system är, hur många gånger man har fattat sådana beslut och hur osannolikt det är att vårt system efter det här beslutet håller ihop, så hade jag kanske inte gjort det. Den ödmjukheten tycker jag att man kan ha. Men att vara så självsäker som ledamoten Måtar är att alla andra har fel, alla andra jurister vid regeringskansliet har fel och ledamoten Måtar har rätt, så långt skulle inte jag gå.

Tack, talman! Svart på vitt finns det beslut som ni har fattat. Det var mer omfattande än det beslut som nu är föremål för all kritik. Att det byter tjänstemän, att det kommer mer seniora eller mindre seniora jurister eller överhuvudtaget inte jurister som är med som föredragande och som gör att beslutspraxis börjar flaxa, det är ju inte någonting som är okänt överhuvudtaget. Jag tillåter mig faktiskt, genom att sätta mig in i de här frågorna och se hur man har fattat beslut tidigare, att ha en viss förståelse för ert beslut som före detta kansliminister Fellman. Jag har inte sagt att slutresultatet var fel. Jag har bara sagt att det beslutet förtar er rätt att kritisera Harry Janssons beslut. Det är det jag säger faktiskt.

Tack, talman! Det här är ett av de få tillfällen där jag och ledamot Måtar inte har samma åsikt. Jag tycker i motsats till ledamot Måtar att vicelantrådet Harry Jansson fattade rätt beslut första gången han fattade beslutet. Jag har förstått att Måtar anser att man skulle ha fattat det här senaste beslutet direkt. Jag förstår inte resonemanget. Vad är vitsen med att vi har en förordning som säger att det är max 4 000 kvadrat som gäller om vi ändå ska ha en praxis som tillåter mer än förordningen?

Tack, talman! Lagtingsledamot Egeland, vi har kanske inte diskuterat den här frågan tillräckligt ingående. I det första beslutet borde han ha beviljat det här direkt. Den ansökan avsåg inte ett område som behöver som 4 000 kvadrat. Där hade de alltså i ansökan anpassat det här så att området var under 4 000 kvadratmeter. Man hade dragit bort 700 kvadrat från 4 385. Så därför säger vi att det var då som det borde ha beviljats. Att det sedan har beviljats 4 385, så vi är inte "super happy" eller vad man nu säger, vi är inte helt glada. Men vi säger att det är ett slutresultat som är okej. Jo, vi säger det för den marginella överskridningen och sett till att granntomten inte bara är en tomt några kilometer därifrån, utan det är granntomten och lika fall behandlas lika. Det får vara det ledande här.

Tack, talman! Frågan gällande vad vi ska ha förordningar till står fortfarande obesvarad. Vad ska vi med en förordning till som stipulerar 4 000 kvadratmeter om vi ändå ska ha en praxis som tillåter mer?

Det var en bra fråga av lagtingsledamot Egeland. Saken är ju den att en förordning är ett beslut av landskapsregeringen, som landskapsregeringen ganska enkelt kan upphäva. Jag skulle säga att frågan handlar om den här gränsen skulle finnas i lag, då är den så att säga ordentligt fastslagen. En förordning är inte lika stark som en lag.

Jag håller med, man borde läsa innantill, det sade jag här tidigare i mitt huvudanförande. Det skulle ha varit det enklaste. Men det var inte vicelantrådet Jansson som slutade läsa innantill. Han var inte den första som började med det. Vi har andra här i salen som började med det.

Ja, man kan alltid fortsätta att skylla på andra naturligtvis, men kanske man ska dra sig till minnes att ledamoten Fellman varken gick emot tjänsteman eller lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Obundna är dock det enda parti som inte deltog i den här diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden och det var för att talmannen ansåg att han inte ville ha med det här ärendet att göra. Kan Måtar förklara på vilket sätt han och talman Häggbloms juridiska byrå är involverad i det här enskilda ärendet?

Tack, talman! På intet sätt alls, var det korta svaret på den frågan.

Talman! Det underlättar ju om ledamot Måtar hör hela anförandet. Jag har ingenstans sagt att jordförvärvslagstiftningen skulle vara främlingsfientlig och rasistisk. Jag pratade om en Facebookgrupp. Lyssna på hela anförandet när man kommer med anklagelser i affekterat tonläge!

Det är ju så ledamot Måtar, och så ska det vara i den här salen, att vi ska prata om principer och inte om enskilda ärenden. Vi har kunnat konstatera, och som blev självstyrelsepolitiska nämndens slutkläm, att nu kan vi inte hålla på att göra sönder det här lappverket mera, utan nu ska vi lagstifta. Vad säger ledamot Måtar om att självstyrelsepolitiska nämnden uttalade sig enhälligt om att nu ska lagstiftningen på plats? Trots det fattar man det här beslutet.

Tack, talman! Jag väljer att besvara den här frågan eller för det första konstatera att det var ju skönt att de här åsikterna som man kunde få uppfattningen om - även fastän man hörde hela talet - att ni lagtingsledamot Sjögren hade konstiga uppfattningar om våra grundläggande lagar.

När det sedan gäller det här aktuella fallet så väljer jag att besvara frågan genom att ställa en motfråga. Under er ledning som lantråd i den förra regeringen, varför gick inte ni till självstyrelsepolitiska nämnden? Varför var det just nu när man avgjorde ett identiskt fall där ni i och för sig hade avgjort lite mera, lite större område? Varför gick inte ni till självstyrelsepolitiska nämnden? Varför var det just nu som gränsen uppnåddes?

Talman! Vi har gått till självstyrelsepolitiska nämnden. Vi diskuterade frågan ingående. Vi frågade också lagtingsgrupperna om det fanns mognad och beredskap att börja med det här arbetet att modernisera näringsrätten och jordförvärvslagstiftningen. Den enkla sanningen var att det fanns inte det. Men nu ledamot Måtar så finns det det, för vi är tvungna för hela landskapsförvaltningen och vår lagstiftning är inmålat i ett hörn. Och det är på det viset, vi behöver förändra, göra lagstiftningen rättssäker och modernisera den. Vi ska täppa till kryphål så att man inte kan tjäna pengar på de här kryphålen.

Tack, talman! Här kom nog i så fall ny information. Var det alltså så att när före detta kansliminister Fellman beviljade 4 515 kvadratmeter istället för det som nu var 4 385 kvadratmeter, när hon beviljade det så hade ni alltså frågat självstyrelsepolitiska nämnden före? Det är nyheter för mig, och då sade självstyrelsepolitiska nämnden att det var okej och nu säger de att det inte är okej. Det är ny information för mig, men det är intressant att höra. Tack, jag ska kolla upp det.

Tack, talman! Det gäller att hålla fokus, annars är fokusförflyttning ett effektivt sätt att undgå pudelns kärna i problematiken.

Nog är det ju märkligt att om vi har ett lagting, en parlamentarism, vi går inför Åland 100 och där vi ska stärka vår självstyrelse, att man då tycker att det är okej att en landskapsregering totalt negligerar - jag tror att jag säger det för femte gången idag - totalt negligerar självstyrelsepolitiska nämnden, bara för att man subjektivt tycker att det fyller ändamålet att göra så. Ledamot Måtar tog bananrepublik i sin mun under sitt anförande, men nog är det på något sätt att vi börjar gå mot någon form av självstyrelsediktatur, om det så är vår parlamentarism kan bli så rundat som denna gång.

Ledamot Holmberg har en poäng. Jag har sagt det, jag kanske har betonat slutresultatet för mycket, men jag sade att vi inte är nöjda med förfaringssättet och därför så pratade jag lite om bananrepublik. Men när det nu har blivit så här så anser jag, när vi talar om granntomt kontra granntomt här, att likabehandlingsprincipen får väga tyngre i det här fallet. Därför så anser vi att vi kan leva med vicelantrådets beslut.

Tack, talman! Men man kommer ju aldrig vidare om man resonerar på det sättet, för när tar det då stopp? Det fanns ju en total enighet i självstyrelsepolitiska nämnden denna gång kring det här ärendet och förfaringssättet. Jag har tidigare pratat om att lagtinget är någon forma av demokratisk kuliss, men nog är det ju väldigt tydligt att det är så. För om en minister då på ett subjektivt sätt kan avgöra ärenden som hela parlamentet, tjänstemän och alla övriga inblandade mer eller mindre har varit emot, så nog är det ju ett väldigt märkligt sätt att bedriva självstyrelsepolitik på.

Tack, talman! Lagtingsledamot Holmberg, jag håller med om att det är lite svårt att säga när det sedan tar stopp. Men sist och slutligen tar det stopp när ett tillräckligt antal lagtingsledamöter anser att det här inte är acceptabelt. Den gränsen verkar vi inte ha nått.

Talman! Först vill jag säga några ord om själva ärendet och dimridåerna som tätnar kring det.

År 2016, några veckor efter att jag hade tillträtt som minister med ansvar för dessa frågor, så fattade jag på föredragning av ansvarig tjänsteman ett jordförvärvsbeslut som jag sedan har tittat på och konstaterat att det inte är jämförbart med det beslut som har fattats nu. I det beslutet gavs tillstånd med motiveringen att tomten var större än det tillåtna och att den var planerad så att den inte gick att dela. Det var inget politiskt beslut. Det fanns inget annat förslag från tjänstemännen och det fanns ingen konflikt.

Skulle jag ha vetat det jag vet i dag så hade jag förmodligen fördjupat mig mera i det. Om jag hade vetat då hur i grunden trasigt vårt system är så hade jag tänkt en gång till. Efter det ägnade jag fyra år åt att tillsammans med tjänstemännen försöka staga upp det system som vi har så att det skulle hålla ihop tills vi hittar en väg framåt lagstiftningsvägen.

Vi har alla konstaterat att detta system är väldigt bräckligt, att en domstolsprövning skulle kunna sätta hela lagen ur spel. Vi har alla varit delaktiga i den processen. Det finns ingen här som kan peka finger åt andra och säga att jag är oskyldig. Nu pratar vi ju dock inte om mig i den här processen. Det här misstroendet handlar om det här beslutet, hur det fattades och varför. Regeringsblocket, dess egna representanter och lantrådet Veronica Thörnroos har själv sagt vad problemet är.

Min analys, baserad på många års erfarenhet av att titta och försöka förstå det åländska samhället och det politiska beslutsfattande, både som ledarskribent, som minister och som lagtingsledamot är följande. Det var oöverlagt och det var fräckt mot kollegerna, mot nämnden och mot det pågående lagstiftningsarbetet att agera som Harry Jansson gjorde. Det var orsakat av en otillbörlig kontakt mellan ministern och den part som sökte om jordförvärvstillstånd och som tydligen fick uttryckliga instruktioner av vicelantrådet om hur man bäst ska kringgå lagen. Det var oförklarligt med tanke på den process, den mycket goda process som jag har varit delaktig i också i den här referensgruppen. Det var oförklarligt att gå vidare med ett sådant här beslut trots att man hade fått nej från alla instanser. En mindre självsvåldig minister skulle ha hållit sig till det som nämnden sade och konstaterat "okej, det gick inte". Jag kan inte se någon annan förklaring till att vicelantrådet valde att göra så här än att det har getts löften om att det här ska nog gå att fixa.

Det är också tveksamt, tyvärr, att det finns frågor kring de kopplingar som talman Bert Hägglund kan ha till det här fallet och som valde att lämna nämndens diskussion. Det ser inte snyggt ut och det gör att folk frågar sig; vad är det egentligen som pågår? Frågan är, varför händer det här? Och kommer det att ske igen?

Går det, genom de åtgärder som vidtagits, att dra åt kopplet så att vicelantrådet håller sig till gemensamma spelregler och gemensamma överenskommelser och börja jobba tillsammans? Jag tror inte det, och jag tror inte att lantrådet Thörnroos tror det heller. Den enda orsaken till att Harry Jansson sitter kvar som minister är att Centern saknar alternativ. I det komplicerade pusslet mellan regeringspartierna och inom Centern finns ingen väg som räddar både regeringen och lantrådet, så nu får Åland bita ihop och hoppas att självstyrelsen överlever ett vicelantråd som är övertygad om att han alltid har rätt och att han inte behöver lyssna varken på kolleger, tjänstemän eller sitt eget lantråd. Vem hade trott att det skulle bli just Harry Jansson och Centern som demonterar jordförvärvslagens trovärdighet?

Några ord ytterligare om Centern. Alla vet att det finns en gammal rivalitet mellan Veronica Thörnroos och Harry Jansson, den går långt tillbaka. Ingendera parten har dragit sig för att hugga symboliska knivar i ryggen på varandra. Det hade räckt till en hel tv-serie med politiska intriger och maktspel. Tidigare upprätthölls balansen, om man nu kan kalla den så, bland annat av vicetalman Roger Nordlund som nu verkar ha tröttnat på käbblet.

Det är inte bra att Åland leds av ett parti som nästan har en oinskränkt makt på Åland, både i kommunerna, i regeringen och i lagtinget, ett parti som är så internt splittrat så att man inte kan kontrollera sina ministrar. Man har inte har respekt för lag, inte respekt för den goda förvaltningen och inte heller för det politiska systemet som man är en del av.

Det är ingen som tar ifrån vicelantrådet hans breda och djupa kunskaper på det här området. Men kom igen, Centern! Det finns andra centerpolitiker som skulle klara av det här jobbet. Det finns andra som kan självstyrelsepolitiken, det finns andra som förstår sig på jordförvärvslagstiftningen och det är inte kärnfysik. För ett så stort parti är det ett fattigdomstecken att inte få fram någon annan som åtar sig det ansvaret.

Ansvaret för framtiden vilar helt och hållet på lantrådet Veronica Thörnroos. Det är ett obegripligt svagt ledarskap att skramla med vapnen, att utdela offentlig kritik och bestraffning och så tydligt konstatera vad som har gått fel och sedan välja att inte ta konsekvenserna av det, att inte göra någonting.

De andra regeringspartierna har också ett ansvar i den här frågan. Nu kan vi konstatera, av det som har sagts idag, att man avser inte att göra någonting. Man mullrar lite, muttrar och uttrycker sitt missnöje, men eftersom man vill sitta kvar vid makten så låter man det gå. Vad man vill med den där makten börjar bli i växande grad oklart. Kanske vi får något slags besked i nästa tilläggsbudget eller nästa. Men det känns som att hela regeringsblocket är fångat i något slags medberoende, ett maktmissbruk som man inte förmår stoppa. Det sker inte ens bakom stängda dörrar, utan offentligt inför öppen ridå.

Jag tycker att lantrådet och landskapsregeringen borde skämmas över vilket spektakel som man har gjort av självstyrelsens lagstiftningsprocess. Ett enskilt beslut har gått före en bra och viktig reform. Nu vet alla hur man ska göra om man vill få någonting fixat på Åland. Man bokar in ett möte med vicelantrådet. Anything goes. Tack, talman!

Tack talman! Ledamot Fellman inledde med att berätta att hon själv hade tagit ett beslut baserat på en beredning av tjänstemännen, och om ledamoten hade vetat hur trasigt systemet var så hade hon fattat ett annat beslut. Nu måste jag säga att det var en klädsam självinsikt.

Vidare så kritiserar hon vicelantrådet för att han gick förbi gemensamma spelregler. Då måste jag fråga ledamoten, anser hon att en förordning är en gemensam spelregel?

Om ledamoten Egeland menar jordförvärvslagstiftningen så är självklart en förordning det som man har att förhålla sig till. Det är det som vi har för att vi inte har en lagstiftning som vi följer.

Tack, talman! Då måste jag konstatera att ledamoten inte följde de gemensamma spelreglerna när hon beviljade jordförvärvstillstånd till en fastighet som var för stor. Vad hade hon för argument för att bevilja jordförvärvstillstånd till en för stor fastighet?

Jag vill upprepa att den här diskussionen inte handlar om mig. Efter sex år så är det kanske någonting som inte är Nina Fellmans fel. Men om man vill fördjupa sig i själva det beslutet och hur resonemanget gick när beslut är fattades så kan jag mejla beslutet till ledamoten.

Tack, talman! Ledamot Fellman, jag har en fråga. Jag står här med ett papper, ett beslut från 2016, som avser en annan gräns som finns i förordningen om jordförvärvsrätt. Den är 8 000 kvadratmeter, det gäller personer som återflyttar och ska köpa områden som de har anknytning till. Men där valde ni att bevilja ett område på 9 100. Alltså ni avvek 1 100 från förordningen den gången. Hur resonerade ni i det här fallet och vad skiljer det fallet från det här?

Tack, talman! Jag förstår att ledamoten Måtar tror att det här är en rättegång och att den handlar om mig. De facto så är det ju inte så, utan det här är en misstroendediskussion som handlar om vicelantrådet Janssons agerande i strid med både nämnden, lantrådet och regeringsmajoriteten.

Jag kan absolut inte komma ihåg alla beslut som jag har fattat för sex år sedan. Jag har tyvärr ingen aning om hur resonemanget gick då.

Tack, talman! Jag noterar att ni verkar inte ha någon stor respekt för förordningar när ni själv jobbar med dem.

Om jag frågar så här eller om jag påstår att ni är den minister som har fattat flest beslut som avviker från de här förordningarna, skulle ni dela den uppfattningen med mig?

Ja, vad ska jag svara på det? Jag kommer inte ihåg alla beslut som jag har fattat. Jag är inte på de anklagades bänk. Jag försöker föra en diskussion om det som vårt misstroende handlar om, det agerande som vicelantrådet har visat och som har kritiserats av samtliga partier i den här salen.

Herr talman! Det är skäl att påpeka att självstyrelsepolitiska nämnden aldrig har behandlat något enskilt jordförvärvsärende, utan nämnden har diskuterat principen om man ska höja från 4 000 till 4 400. Och där har nämnden gett ett klart besked att det ska vi inte göra, utan vi ska invänta den lagstiftningsprocess som pågår nu. Så det här aktuella fallet som sådant har aldrig varit upp till vare sig diskussion eller beslut i nämnden.

Det andra, herr talman, är att ledamot Fellman försöker pådyvla lantrådet Thörnroos ett svagt ledarskap. Det tycker jag att är lite jobbigt att höra. Vi är på väg ut ur en pandemi, lantrådet Thörnroos har lett Åland under den antagligen svåraste tiden under vår moderna historia. Hon har gjort det på ett bra och tydligt sätt. Att hon inte bränner propparna i sådan här situation, utan istället orkar vara konstruktiv och lägga fram förslag och vara i beredskap för att gå vidare, det visar ytterligare på en styrka som få människor har. (… taltiden slut).

Jag uppfattade det nog att i nämndens behandling av den här frågan så var det helt klart att det fanns en koppling till det aktuella ärendet och att det var därför frågan ställdes till nämnden och hur man förhöll sig till det.

Vad gäller ledarskapet så jag vill absolut inte ta ifrån lantrådet Thörnroos det goda ledarskapet i pandemin. Det håller jag med om, och det har jag sagt flera gånger att jag tycker att den saken har skötts väl. Däremot inte det interna ledarskapet i landskapsregeringen och det rådd som hela tiden har rått kring maktfördelningen i landskapsregeringen mellan vicelantrådet och lantrådet. Man säger själv att så här ska det inte vara, men ändå händer det gång på gång.

Herr talman! Vi är överens om att nämndens beslut handlade om förordningen. Jag hoppas att vi kan vara överens om det. Det operativa verksamheten, konkreta fall behandlas i landskapsregeringen och principerna behandlas av Ålands lagting och dess organ.

Sedan, herr talman, när det gäller ledarskapet så det vore ju omänskligt att tro att man som lantråd under en pandemisituation när man måste sätta - jag vet inte hur många procent av sin tid - lejonparten av sin tid i varje fall att hantera akuta kriser som hela tiden uppstår och måste hanteras och att alla andra frågor också skulle kunna hanteras lika bra. Jag tror att det inte finns någon människa som går på denna jord som skulle kunna klara det.

Men vi är nu på väg i en ny tid. Vi hoppas att vi så småningom kan lämna pandemin bakom oss och att förvaltningen kan börja fokusera på andra och mera konkreta saker för att utveckla vårt eget samhälle.

Att det är skillnad mellan princip och praktik, men nämnden hanterar den här frågan om förordningen med anledning av ett enskilt ärende. Det fanns en koppling.

Självklart ska inte ett lantråd lägga sig i varenda detalj och kan inte heller och det är ingen som begär det. Det vi diskuterar nu är hur man hanterar den här krisen som berör ett jätteviktigt område i åländsk lagstiftning. Vi är alla överens om att jordförvärvslagstiftningen är central i vårt nationalitetsskydd. Det som vi uppfattar i oppositionen nu är att man har schackrat med den viktiga principen. Det här ska ändras i lagstiftning och inte genom enskilda beslut. Att man dessutom går emot hela sin egen majoritet uppfattar vi att är så allvarligt att lantrådet (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Tack ledamot Nina Fellman. Ledamot Fellman pratade mycket om makt här och attackerade Centern ganska hårt och sade ett Centern har makt både här i huset och ute i kommunerna. Jag är ingen vän av ordet makt, däremot tycker jag bra om ordet inflytande, man har ett visst inflytande, visst har man det. Men hur får man det? Jo, genom ett val, genom att man får förtroende från väljarna och det kallas demokrati. Så det här påhoppet är lågt, tycker jag.

Jag tycker att makt är någonting som man ska använda. Om man har fått makt så betyder det att man har fått ett förtroende att agera för det som man tror på. Ingen tar ifrån Centern den makten som man fick genom val, så är vårt system. Frågan är nu; hur förvaltar man den makten? Hur använder man den makten? Gör man det på ett korrekt sätt? Driver man frågor framåt? Följer man sin egen lagstiftning? Vi menar att det har man inte gjort i det här fallet, då har man missbrukat sin makt.

Tack, herr talman! Tack för svaret, ledamot Fellman. Jag tycker att man har använt det inflytandet och förtroendet man har på rätt sätt.

Jag vet inte hur jag ska tolka det där? Menar minister Höglund att han tycker att vicelantrådet Jansson har agerat korrekt i den här frågan, att han använt sin makt på ett bra sätt när han fattade sitt beslut om jordförvärvstillstånd i strid med alla andra, inklusive sitt eget parti i en grundläggande fråga för Ålands framtid?

Tack, herr talman! Bästa lagting. Jag hade hoppats på att fundera lite om jag skulle hålla ett anförande eller inte under lunchen, men ni gav mig inget alternativ.

Det här gäller alltså ett misstroende och inte om allt annat som har hänt de senaste 10-15 åren.

Jag noterade att för ett tag sedan så hade vi ett spörsmål med lite samma parter om vi säger som så. Då försökte jag analysera spörsmålet och fann väl saker som kanske inte var helt rätt. Jag presenterade kanske lite skämtsamt, jag ska inte göra det nu, jag ska vara kortfattad.

Jag kom att tänka på att vi häromdagen hade en debatt kring revisionsberättelsen där det sades att det finns flera sanningar och de var olika beroende från var man såg det och så vidare och det är ju intressant. Jag trodde att sanningen var absolut.

Det jag noterade när jag läste misstroendet var att det står uttryckligen i den här texten: "Beslutet föregicks av ett flertal försök av vicelantrådet att förankra sitt förslag till beslut i den parlamentariska referensgrupp som jobbar med frågan, med självstyrelsepolitiska nämnden och också med det egna regeringsblocket. I alla instanser har svaret varit nej." Det är detta som man motiverar misstroende med.

Herr talman! Hur det gick till när man förankrade i regeringsblocket vet jag faktiskt inte. Hur många gånger vicelantrådet försökte vet jag inte heller eftersom jag inte tillhör regeringsblocket. Det skulle vara intressant att veta från undertecknarna hur detta gick till.

Herr talman! Det har då behandlats i självstyrelsepolitiska nämnden och det vet jag inte heller hur det gick till, eftersom Åländsk Demokrati inte har någon plats där. Nu fick jag höra här i en replik av vicetalman Nordlund att ärendet inte har behandlats i självstyrelsepolitiska nämnden, vilket var nytt för mig och vilket inte stämmer med misstroendeyrkandet.

Sedan, herr talman, så råkar jag personligen ha en plats i den parlamentariska referensgruppen, vi ska förresten ha ett möte om en liten stund. Jag kunde inte dra mig till minnes att det här ärendet skulle ha behandlats en enda gång. Vi har haft en del möten, jag kanske har varit borta någon gång, men det står alltså "ett flertal försök". Kanske jag har tänkt på något annat någon gång, det kan hända. Men det skulle vara intressant att veta under vilka möten det här ärendet har varit uppe. Jag har också stämt av med några andra i den här kommittén och de minns inte heller att det här ärendet skulle ha varit uppe där angående det som påstås i det här misstroendeyrket.

Sedan kanske jag kan avsluta med en väldigt liten, liten sak. Ni som känner mig vet att jag noterar vissa saker och jag noterade att i förra spörsmålet som sedan blev ett misstroende så nämndes vicelantrådet tolv gånger, felstavat varenda en gång. Den här gången nämns vicelantrådet enbart sex gånger, men hälften har blivit rätt nu och hälften fel. Vicelantrådet stavas i ett enda ord och det borde ju ett före detta vicelantråd känna till. Nästa gång så kanske ni får allt rätt, men jag misstänker att det inte är sista gången. Tack för ordet, herr talman.

Talman! Det är ju på det sättet att tjänstemännen har ju sagt att om man ska göra ändringar i den här frågan så ska man ändra förordningen först. Det framkommer i beredningar och det har framkommit i media. Alltså förordningen och det här ärendet hör tätt samman. Vicelantrådet har också varit och försökt förankra med Liberalernas partigrupp och i nämnden beträffande en ändring av förordningen för att möjliggöra för det här enskilda fallet. Så har i alla fall vi uppfattat det hela vägen rakt igenom. Ändringen av förordningen och det här enskilda fallet är tätt förknippade.

Tack för ordet herr talman! Men som vi har hört här så det som står i en förordning är ju inte hugget i sten. Vi har också hört hur många gånger tidigare man då har tagit beslut som har legat lite utanför. Det som jag också tänkte på är att det beror ju också på hur naturen ser, hur naturliga gränserna går. Om det råkar gå lite över 4 000 så ser jag det inte som ett problem. Det är en annan sak om man planerar tio tomter och gör dem alla till 4 800 kvadratmeter, då är det en helt annan sak. Men jag har också hört i det här ärendet att man då har kunnat justera de här gränserna, de är inte huggna i sten.

Talman! Tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen och hur ihålig schweizerosten egentligen är inte det som det här misstroendet handlar om. Misstroendet handlar om att vicelantrådet har försökt förankra det här på många olika sätt. Vi har hört att de egna regeringspartierna har sagt att man har varit emot den här behandlingen. Självstyrelsepolitiska nämnden har varit emot det här tillvägagångssättet och partigrupperna har varit emot det här tillvägagångssättet. Misstroendet handlar ju om att vi har en minister som agerar helt på eget bevåg och vägrar lyssna på någon annan. Det är det som är kärnan i misstroendet. Sedan huruvida man har tillämpat jordförvärvslagstiftningen historiskt är en sekundär fråga.

Jag råkar var med i referensgruppen, jag är också med i regeringsblocket och jag är ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag har varit med på samtliga möten i alla instanser och vi har aldrig diskuterat ett enskilt fall, utan endast ändring i förordningen. Så att gå emot instanserna, att de har sagt nej är fel. Däremot har de sagt nej till ändring i förordningen. Men vi har aldrig diskuterat godkännande av ett enskilt fall.

Tack, herr talman! Det var intressant att ni faktiskt sitter med i alla de där. Jag har bara sett det ur den synvinkeln. Men då har vi samma åsikt där.

Herr talman! Med anledning av den sista utspelade replikväxlingen så vet vi alla som har suttit med, och kanske ledamoten Josefsson också kan erkänna det, att den här frågan om förändring i förordningen härleds ur det här enskilda ärendet.

Det är helt korrekt att det är förändringar i förordningen som han har kommit och försökt förankra och fått nej i samtliga instanser. Då har man istället gått på kammaren och fattat ett in casu beslut, det beslut som föranlett hela denna frågeställning. Tack!

Tack, talman! Det är en väldigt stor skillnad på att ändra en hel förordning som gäller alla än att bara gå emot förordningen och applicera det på ett fall. Det är en stor skillnad. Om vicelantrådet hade ändrat förordningen efter ett nej från självstyrelsepolitiska nämnden då hade diskussionen varit något helt annat.

Ja, skulle det ha varit så stor förändring? Problemet blir ju sedan på tjänstemannaplanet, eftersom tjänstemännen hellre såg en förändring i förordningen snarare än att bevilja den här jordförvärvsrätten som nu gavs, tillståndet som gavs. Och därav är ju tjänstemännen tvungna att reservera sig mot det här enskilda ärendet. Tjänstemännen hade föredragit en förändring i förordningen och det sade vi, parlamentariskt, samtliga partier förutom Obunden samling nej till.

Diskussionen är avslutad. Ett beslut i ärendet får enligt 43 § arbetsordningen fattas tidigast på fjärde dagen efter det att förklaringen avgavs. Ärendet upptas för beslut vid plenum den 16 juni 2021. Antecknas.