Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Det huvudsakliga syftet med föreliggande lagförslag är att uppdatera den befintliga landskapslagstiftningen om gödselfabrikat så att den står i bättre överensstämmelse med såväl den nya rikslagstiftningen som det EU-rättsliga regelverket för gödselprodukter som båda började gälla i juli förra året. Som ni vet är EU-förordningen direkt bindande för alla medlemsstater och så även på Åland.

Landskapsregeringen anser att rikets gödselmedelslag och dess regler för anmälan, ansökan, rapportering och tillsyn är effektiva och ändamålsenliga samt uppfyller kraven i EU:s nya förordning om gödselprodukter. Därför föreslår landskapsregeringen att rikets lag om gödselmedel, med vissa undantag, görs tillämplig på Åland och att den föreslagna nya blankettlagen ska ersätta den nu gällande lagen.

Regeringen föreslår också att den åländska marknadskontrollagen ska tillämpas på tillsyn som syftar till att säkerställa gödselprodukters överensstämmelse med gällande tillgänglighets- och produktsäkerhetskrav.

Regelverket kring gödselprodukter är relativt tekniskt komplext, vilket kan göra att det kan bli nödvändigt att anlita externa inspektörer för att utöva viss tillsyn över efterlevnaden av gödselmedelslagstiftningen på grund av landskapsregeringens och jordbruksbyråns begränsade personalresurser.

Samtidigt kan konstateras att de nya bestämmelserna om ekonomiska aktörers tillförlitlighet och påföljdsavgift i gödselmedelslagen har sina motsvarigheter i rikets foderlag och livsmedelslag som redan antagits som blankettlagar på Åland. Det resulterar i ett harmoniserat regelverk för att trygga likvärdiga och rättvisa verksamhetsförutsättningar för aktörer i livsmedelskedjan.

Jag tänkte kort sammanfatta några konsekvenser av den föreslagna reformen för gödselprodukter i några punkter:
-Avskaffandet av den nationella typbeteckningsstrukturen för gödselfabrikat kommer att underlätta utvecklingen av nya typer av gödselprodukter och tillverkningsmetoder.

-De nya produktkraven i gödselmedelslagens 7 och 8 §§ kommer att säkerställa att gödselprodukterna inte innehåller ämnen som kan anses vara skadliga för växter, miljön, djur eller människor.
-Reformen kan anses medföra bättre tillväxtförutsättningar för företag som bedriver handel med gödselprodukter.
-Lagförslaget bedöms inte medföra några nämnvärda ekonomiska konsekvenser för de åländska företag som är verksamma inom det berörda området.
-På Åland uppbärs för närvarande inga avgifter för sådana offentligrättsliga prestationer som tillsynsmyndigheten, dvs. jordbruksbyrån, utför enligt gödselmedelslagstiftningen och det systemet fortsätter.
-De föreslagna övergångsbestämmelserna i blankettlagens 14 § ger företagen tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet till de nya produktkrav som den uppdaterade gödselmedelslagstiftningen ställer.
-De förvaltnings- och tillsynsuppgifter som enligt den föreslagna blankettlagen ankommer på landskapsregeringen är tänkta att även fortsättningsvis i huvudsak skötas av lantbruksinspektören vid jordbruksbyrån, och antalet myndighetsuppgifter kommer att förbli på ungefär samma nivå som tidigare.

Så herr talman, med den här presentationen och föreliggande lagförslag överlämnar jag härmed den nya blankettlagen om gödselmedel och landskapslagen om marknadskontroll till lagtinget och ser fram emot en förhoppningsvis snabb och smidig behandling.

Talman! Ålands vatten mår apdåligt och det är de inre vikarna och det är sjöarna som mår allra, allra sämst. Och det beror på vår påverkan. Lantbruket står för ungefär hälften av fosfor- och kväveutsläppen och trots denna vetskap vill landskapsregeringen införa undantag för spridningen av fosfor för flera olika typer av grödor, för flera olika typer av bördighetsklasser av jordar och för flera olika typer av produktionsmängder. Har landskapsregeringen gjort någon analys på hur den här lagstiftningen kommer att påverka Ålands uppfyllande av vårt hållbarhetsmål att allt vatten ska ha god kvalitet senast 2030?

Herr talman! Det här är en fråga som jag förstår att kan vara lite känslig att diskutera här i lagtinget. En hållbarhetsaspekt är inte bara miljömässig utan den också väldigt ekonomiskt viktig. Vi vet ju att vi har en annan struktur på vårt lantbruk än vad man har i Finland och i Sverige. Sålunda har vi också från landskapsregeringens sida försökt sätta kyrkan mitt i byn. Vi vet att producenterna gärna kanske skulle öka fosforhalten lite till. Vi vet att miljösidan och aspekten på det skulle vilja minska det lite mer än vad landskapsregeringen gör. Det här är ett förslag som fokuserar på producerande lantbruk. Det fokuserar också på att vi ska ha mat på borden. Det fokuserar på att gödsel som ska läggas dit också ska tas upp i skörd. Visst är fosfor är en del av utmaningen för att ha ett rent Östersjön (… taltiden slut).

Talman! Det som näringsministern här sade är alltså att landskapsregeringen inte har gjort en analys på hur den här lagstiftningen påverkar uppfyllandet av målet att Åland ska ha god vattenkvalitet senast 2030.

Jag håller med om att det är en högst ekonomisk fråga eftersom vi har dricksvatten utmaningar. Vi har utmaningar i att Östra Kyrksundet inte tjänar som en dricksvattenresurs på grund av syrefria förhållanden på grund av den näringsbelastning som vi har utsatt just den potentiella dricksvattentäkten för. Och vad är konsekvensen? Storskaliga investeringar i att rena havsvatten på grund av att vi behöver ha vår livsmedelsresurs, vatten, i olika samhällssystem, inte minst för oss själva och inte minst för de djur som finns också i lantbruket. Så här har landskapsregeringen inte sett till helheten, den samhällsekonomiska.

Herr talman! Jag skulle vilja hävda att vi har sett till helheten. Vi har konstaterat att vi har en annan struktur på vårt lantbruk. Vi kan konstatera att lantbruket är viktigt för hela Åland och för industrin. Vi behöver ha ett producerande lantbruk som skapar livsmedel till en växande befolkning. Vi ska också veta att det är inte så svart eller vitt och inte så enkelt att bara förbjuda fosfor och då tro att vattnet i Östersjön snabbt skulle bli bättre. Vi vet att startfosforn behövs för vi har kalla vårar och då behöver grödorna snabbt komma igång. När grödorna snabbare kommer igång så binds koldioxid och de har också lättare att ta upp kväve. Det här är en komplex helhet. Det är landskapsregeringens sammanfattande bedömning att det här förslaget är optimalt för miljön och för Åland.

Tack, talman! Det är ju bra att vi idag diskuterar och debatterar ärendena rent dricksvatten och den här gödsellagstiftningen för de är ju starkt sammankopplade. Det borde kanske vara så att de ärenden som hänger ihop också borde debatteras samtidigt och behandlas samtidigt.

Jag måste nog ifrågasätta hur landskapet resonerar. Jag uppfattade att i samband med årsbudgeten så tillförde landskapsregeringen medel för diverse vattenprojekt. Man har visat en stark oro över våra dricksvattentäkter och det har man fog för. Dricksvattentäkterna är ju i ett väldigt, väldigt dåligt skick. Nu vet inte jag om den vänstra handen vet vad den högra gör. På något sätt känns som att man säger en sak, men sedan när verkligheten kommer emot då gör man någonting annat.

När det gäller ekonomin så det sämsta vi kan göra är väl att vara tvungna till att börja avsalta havsvatten. Det är knappast bra varken för vår samhällsekonomi, för ålänningarna eller för vår attraktionskraft i stort. Så hur hänger egentligen det här ihop som en helhet?

Herr talman! Jag hävdar likt det förra replikskifte att det hänger ihop och att det är mer komplext än bara en saks fråga. Det handlar om mat till en växande befolkning. Det handlar om en industri och ett livsmedelskluster som behöver få verksamhetsförutsättningar. Den här nivån på fosfor är fortsättningsvis inom miljöersättningssystemet som hänger ihop med den CAP-strategiplan som vi har. Vi vet att producenterna gärna kanske skulle vilja ha en lite högre mängd likt som man har i Sverige. Men vi vet också att vi har lite högre än vad man har i Finland. Så någonstans är det här kyrkan mitt i byn, som jag sade tidigare. Det är en total avvägning av för- och nackdelar mot varandra. Det här gör fortsättningsvis att vi har ett jordbruk som kämpar för en miljö- och klimatvänlig väg framåt, tack vare det miljöprogram vi också har.

Tack, talman! Jag vill förtydliga. På intet sätt är det här en kritik mot lantbrukarna, inte på något sätt. Men hela omställningsstrukturen, hela omställningsarbetet bygger ju på att det ska vara en förutsägbar lagstiftning, det ska vara framförhållning och det ska finnas både morot och piska. Hela CAP-strategin bygger på gröna given och det tycker jag att Finland som nation har tagit fasta på. Därför känns det väldigt, väldigt märkligt nu när vi i den här specifika branschen öppnar upp eller tillåter det att fortsätta. Men skulle vi ha diskuterat det här för 10, 20 eller för 30 år sedan, då hade jag haft en liten förståelse för det som näringsministern sade. Men nu när vi står inför ett val att investera i en avsaltningsanläggning för att få dricksvatten till ålänningarna, då känns det väldigt, väldigt märkligt.

Herr talman! För jordbruksministern känns det inte så märkligt, utan det känns som följde i färg och det går ihop med vår CAP-strategiplan. Det baserar sig också på miljöersättningarna.

Avsikten med den här lagstiftningen är att det skapar faktiskt ett enhetligt regelverk som hänger ihop och det omfattar jordbrukare och det främjar faktiskt också vattenskyddet med olika andra åtgärder som vi gör. Det är växters sundhet i det också och det är också en hållbar användning av naturresurserna. Så det här är en lagstiftning som jag tycker att håller ihop.

Tack, herr talman! Det föregående som näringsministern sade att den här lagstiftningen går ihop, det håller jag absolut inte med om. Det känns lite som att man sätter kyrkan mitt i byn, men det är inte riktigt samma sak på vågen, om man säger så. Det är alltså hela vårt dricksvatten på Åland, inklusive böndernas inklusive alla i vår befolkning och det också vår växande befolknings framtid som står på spel. Det är olyckligt att landskapsregeringen nu råkar få två lagar på samma dag och på samma lista som faktiskt totalt säger emot varandra. Tycker verkligen näringsministern, inte bara lantbruksminister utan näringsministern Karlström som hör till landskapsregeringen och som har helhetssyn, att det här mallar in i den här problembilden som man har lagt fram om dricksvattnet på Åland?

Herr talman! Det finns inte en enda enskild åtgärd som kommer att göra ett vatten fullkomligt drickbart på Åland, utan det är många små delar som hänger ihop. Jordbruket måste också dra sitt strå till stacken, absolut.

Tanken med den här lagstiftningen är att grödorna ska kunna ta upp andra näringsämnen. Vi pratar om kväve, vi pratar om att binda koldioxid och det gör de bättre och snabbare om man får lite mer fosfor i början av en kall odlingssäsong. Det här hänger ihop med miljöersättningar och miljöprogrammet som finns i CAP-strategin. Det här är inte heller någonting som ska göras mera än nödvändigt. Den gödsel som tillförs åkern ska tas upp i skörd. Det här är inte tänkt att fosforn ska gå ut i havet utan den ska optimeras för att göra odlingssäsongen optimal.

Tack, herr talman! Det är just det att man väger av de här två sakerna. Man pratar om att det finns risk för att avkastningen skulle kunna påverkas negativt. Men ska man väga det mot att vårt dricksvatten håller på att totalt elimineras på Åland inom en snar framtid så låter det som att avkastningen totalt ska försvinna för lök- och potatisodling. Men så är det ju inte.

Frågan är ju, finns det kompensationsåtgärder från landskapsregeringen beskrivna? Det hittar vi inte, vi hittar inte koppling till den skrivningen. Finns det någon typ av kompensationsåtgärder? Hur gör vi? Hur ser vi till att fosfor som vi släpper ut inte hamnar i våra vattendrag? Det är ju där frågan ligger. Den här jämförelsen, som näringsministern gör här, haltar. Tyvärr så behöver vi verkligen se till att börja dra i andra ändan istället. Jag tycker att det här är fel ända att gå, man behöver hitta hur vi kompenserar det här utfallet. Det här är allvarligt. Det här gäller hela Åland och alla ålänningar nutida och i framtiden.

Som jag konstaterade i det tidigare replikskiftet så görs det mycket saker på många andra områden också. Det är inte en enda enskild åtgärd som så att säga kommer att vara det som är totalt avgörande, utan landskapsregeringen måste väga olika för- och nackdelar mot varandra. Det handlar om mat, det handlar om produktion och det handlar om industri. Det handlar om rent vatten och det handlar om gödsel för att också optimera verksamhetsförutsättningar så att vi har ett jordbruk även i framtiden som är lönsamt och som kan producera mat som en växande befolkning behöver. Det här är den avvägning som landskapsregeringen har gjort och vi står givetvis bakom den lagstiftningen. Sedan kan man säkert, likt jag kan höra i replikskiftena, ha olika åsikter om vilken som är rätt väg framåt.

Talman! Det finns nog få platser på jorden som är så beroende av rent vatten som Åland är. Det är helt avgörande för vår attraktionskraft och det säger vi på varje möte vi går på. Utan rena vatten, utan att man kan simma i haven, då är det nästan ingen vits att bo på Åland ifall man ska titta ut på en grön sörja.

Visst är det så att man kan göra undantag från lagstiftningen ifall det är särskilt motiverat. Jag uppfattar att näringsministern i det här fallet uppfattar att det är motiverat. Det är också väldigt svårt för oss att se den röda linjen. I fråga efter fråga begär landskapsregeringen att man ska göra undantag. Åland har inte förmågan att gå i vågens framkant i den ena frågan efter den andra när det gäller miljö och klimat. Varför ska vi också i den här frågan sätta oss på bakhasorna? När ska man näringspolitiskt våga ställa sig på vågens framkant?

Herr talman! Att sätta sig på vågens framkant, betyder det att göra det svårare för producenter att få en lönsamhet i sin verksamhet? Att sätta sig på vågens framkant, betyder det att förbjuda så mycket som möjligt utan att ta hänsyn till vilka effekter det kommer att få? Den här landskapsregeringen har bedömt det här ur ett perspektiv där vi har ett lantbruk som kämpar med sin överlevnad för att få ekonomin att gå ihop och få lönsamheten att fungera, men på inget sätt ändå äventyra hela Östersjön och vattnets bevarande.

Det här är ett lagförslag som sätter kyrka någonstans mitt i byn, ger verksamhetsförutsättningar och tar ansvar också för Ålands del i dricksvatten som vi behöver och behöver använda. Och, som jag sade tidigare, så är det i linje med det miljöprogram som finns.

Talman! Jag förstår att näringsministern gärna vill gå in i diskussionen om förbud och vara trist och tråkig. Men nej, jag och Liberalerna uppfattar att en modern näringspolitik tar hänsyn till att det råder en stor efterfrågan på hållbart producerade varor oavsett ifall det gäller livsmedel eller någon annan produkt. De producenter som inte ställer om i tid kommer att få det mycket svårt när hela fit for fiftyfive paketet är på plats. Här har vi efterfrågat kontinuerligt en proaktiv näringspolitik och analyser av vad som egentligen är på gång från EU:s sida. Vi konstaterar att vi uppfattar att landskapsregeringen ligger efter här. Alltså morgondagens jordbruk, morgondagens produktion, kommer att behöva vara betydligt mycket mer hållbar än den är idag. Då gäller det att hitta system som klarar av att hantera det. Att alltid bara begära undantag, det kommer inte att lösa (… taltiden slut).

Jag kan bara konstatera att vi ser lite olika på verksamhetsförutsättningar för jordbruket. Det finns en realitet och det finns en tillvaro där det inte är så lätt just nu att få lönsamhet i den produktion som bedrivs på Åland. Kan vi genom det här lagförslaget, som går i samklang med de miljöprogram vi har, ge verksamhetsförutsättningar för just de specialgrödor som kanske speciellt på våren behöver komma i gång lite snabbare och på så sätt kunna ta upp kväve och binda koldioxid, så är det här ett lagförslag där landskapsregeringen gör bedömningen att är något som jordbruket och miljöorganisationerna kan leva med. På sikt så kommer det här att skapa en hållbar jordbruksproduktion på Åland som också kan ha en chans att överleva.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Det är bra att lagförslaget kring rent vatten och detta förslag om gödselmedel debatteras på samma dag. Det finns stora vinningar att sambehandla lagförslag som hänger ihop och har kontaktytor. Det finns säkert även andra lagförslag som ligger i landskapsregeringens rör som kunde rymmas in i samma helhet. Miljöfrågor är komplexa frågor som vinner på att föras närmare varandra i debatterna och på så sätt ge perspektiv och en stark kedja kring hur lagstiftningen i praktiken hänger ihop.

Därför undrar jag, herr talman, skulle det finnas en vinst i att detta lagförslag, som är tänkt att remitteras till finans- och näringsutskottet, skulle remitteras till social- och miljöutskottet för att få en sambehandling av ärendena? De är så starkt förknippade med varandra.

Näringsministern ifrågasatte varför vi skulle vara bäst i klassen? Jag undrar, varför vi måste vara sämst i klassen? Lite så känns det som när man läser detta lagförslag.

Rent dricksvatten är en överlevnadsfråga. Det torde inte ha gått någon förbi, inte ens den mest konspiratoriske foliehatt tycker att våra dricksvattentäkter på Åland är, om inte helt förstörda av övergödning och decennier av strutsmentalitet, så på gränsen till otjänliga och oförmögna till att leverera den mängd rent vatten Åland behöver för invånare, företag och alla de turister som besöker oss. Vattenexperter har klassat Åland som ett u-land när det kommer till att skydda vattentäkter och driva en allåländsk dricksvattenstrategi. Det har nu gått så långt att lösningen på bristen av rent dricksvatten stavas en avsaltningsanläggning för tiotals miljoner.

Det verkar dock som om vi aldrig riktigt lär oss, som att vi på Åland ska få ha en form av frikort för att göra lite som vi alltid har gjort. Blankettlagen om gödselmedel är lite av ett bevis för att allvaret kring rent dricksvatten ännu inte nått fram till oss. Trots allvarliga uttalanden om behovet av rent dricksvatten och trots att landskapsregeringen initierat vattenprojekt i årets budget verkar ändå vattenkrisinsikten försvinna när verkligheten kommer emot.

Så här skriver landskapsregeringen i lagförslaget: ”Landskapsregeringen bedömer att det finns en reell risk för att avkastningen på vissa ekonomiskt viktiga grödor, t.ex. potatis och lök, skulle kunna påverkas negativt om de i riket gällande maximigivorna görs tillämpliga på Åland. Av landskapsregeringens förslag till landskapsförordning om tillämpning på Åland av statsrådets förordning om användning av gödselprodukter och naturgödsel som innehåller fosfor framgår närmare i vilka avseenden landskapsregeringen anser det vara behövligt att avvika från den nya riksförordningen.”

Jag tror inte denna skrivning gagnar våra vattentäkter och den gagnar nog inte heller vårt näringslivs intäkter långsiktigt. Dåliga vattentäkter på Åland är inte bra för någon. Jag tror inte heller detta är en skrivning som långsiktigt stärker vår så viktiga jordbrukssektor. Alla företag med självbevarelsedrift har fått tänka om, med hjälp av förutsägbar och strängerad lagstiftning. Dagens marknad styrs av striktare miljö- och klimatlagar där konsumenten är mycket medveten om behovet av att välja rätt och grönt. Marknadsanpassningen påskyndas av lagstiftning och företagen är proaktiva i sin produktion där det gäller att ställa om till en grönare och mer hållbar konsumtion. Anpassning till skärpt lagstiftning ger samtidigt större möjligheter och relevans på en alltmer klimat- och miljöcentrerad marknad. Tillväxt är grunden till grön omställning, där konsumtion och ökat välstånd bygger på förbättrad ekonomi. Därför är det viktigt att även åländska politiken tar sitt ansvar och stiftar lagar som gör skillnad. Det landskapsregeringen nu vill göra känns som att få en kallsup av övergött vatten och lagförslaget omöjliggör ett naturligt rent dricksvatten. Fiskodlingen har genom sitt utvecklingsarbete visat att produktion av mat inte behöver stå i motsatsförhållande till hårdare miljökrav. Vinterns kraftfulla uttalanden från landskapsregeringen gällande behovet av rent dricksvatten har åldrats dåligt.

Givetvis borde en ny vattenlag ha varit på plats sedan länge. En lag som ger långsiktiga förutsättningar till omställning och anpassning till marknadskonkurrens. Gröna given och CAP-strategin borde vara väggarna och vattenlagen taket i en förutsägbar vardag för alla producenter som behöver säkerställa mat på våra bord.
Det finns positiva nya inslag i lagförslaget, den nya förordningen omfattar nu även gödselprodukter som består av återvunna och organiska material. Av artikel 19 i förordningen om gödselprodukter framgår att material som klassificeras som avfall enligt det s.k. avfallsdirektivet kan, om det behandlats i enlighet med kraven, upphöra att vara avfall från och med den tidpunkt då den ekonomiska aktören undertecknat en EU-försäkran om överensstämmelse. Det är positivt.

Jag har en direkt fråga gällande förslagets beredning på sid 13. Där står på sidans två sista rader följande: "Därtill har vissa ändringar gjorts i landskapsförordningens 3 och 5 §§, främst för att förtydliga att de s.k. stallgödselundantagen som anges i dess bilaga 1, tabell 1 är avsedda att gälla tillsvidare på Åland". Vad innebär stallgödselundantag rent praktiskt? Är detta i så fall kompatibelt med rent vatten?

Landskapsregeringen behöver beskriva hur de på ett trovärdigt sätt ämnar skydda rent dricksvatten parallellt med möjligheter till goda och långsiktiga produktionsmöjligheter inom matklustret. Liberalerna kan inte stöda lagförslagets nuvarande utvidgning av gödslingen och ser på intet sätt hur detta ger nödvändiga förutsättningar för dels en hållbar matproduktion, men heller inte för ett tryggande av rent dricksvatten. Förhoppningsvis kommer lagförslaget att hitta en mer miljö- och vattenvänlig utformning i utskottsbehandlingen. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamoten Holmberg. Det är mycket i anförandet som jag håller med om. Jag vill börja med att understöda förslaget om sambehandling i utskottet. Det här är ett sådant bra exempel på där man med ena handen ska pytsa ut näringsämnen ganska frikostigt, medan man med andra handen ska lägga massor med skattemedel på att förbättra vattentäkter och förbereda storskaliga investeringar i avsaltningsapparatur. Att vi får möjlighet att behandla dessa två ärenden samma dag så gör det ju så tydligt. Jag stöder det här förslaget.

Tack, talman! Tack för det ledamot Röblom. Jag tycker att det är i sådana här fall som vi ska visa vårt parlament energiskt och flexibelt. Jag tycker det på intet sätt borde vara omöjligt att vi gör på det sättet.

Tack, herr talman! Jag tycker också att det är bra att Liberalerna i sitt gruppanförande tar ställning i den här frågan om gödsel och att man kanske inte ska släppa det igenom helt ograverat.

Samtidigt så är ju den här fosfortillförseln i fokus i den här lagstiftningen. Vi vet att ledamoten Holmberg är en stark förespråkare av fiskodlingar. Fiskodlingarna är ju fortfarande den stora utsläpparen när det gäller fosfor i Östersjön. Hur kan ledamoten Holmberg vara så noggrann i fråga om den här saken, men ser så mellan fingrarna när det kommer till fiskodling?

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. De påståenden som ledamot Gunell förde fram och ofta så fört fram gällande fiskodlingen, det är nog från Gunells trolleriverkstad på våning fyra i det här huset. Det finns ingenting som på något sätt leder i bevis att fiskodlingen skulle vara som den var för 30-40 år sedan. Tvärtom, jag lyfte upp i det här gruppanförandet att fiskodlingen har levererat i enlighet med väldigt sträng och strängerad lagstiftning. Det är inte rätt ärende och inte är rätt tillfälle att börja debattera fiskodling. Jag kan bara konstatera att det som ledamot Gunell förde fram stämmer överhuvudtaget inte med modern vetenskap och den statistik och fakta som finns i ärendet.

Jag tror nog att ledamoten Holmberg får hålla sig till sin egen trolleriverkstad. Man behöver nog med tanke på både Östersjöns tillstånd, den pågående klimatförändringen som vi ser ske både med tanke på statusen i våra insjöar och vattendrag på Åland ha fokuset inställt på både fiskodlingen och på jordbruket, för båda två tillför fortfarande alltför höga nivåer av fosfor och kväve till våra vattendrag. Den här utspädningsmekanismen, när man slår ut de åländska fosforutsläppen på hela Östersjön, de har jag aldrig accepterat och kommer inte att göra det heller.

Tack, talman! Nå, talmannen tycks tillåta en så pass stor utvidgning av ärendet så jag går också till svaromål mot ledamot Gunell. Det är intressant att forskningen inte såg någon minskning av näringsämnen i samband med de IHN-sjukdomar som har varit kring fiskodlingarna under lång tid. Om det skulle stämma det som ledamot Gunell för fram, då skulle man ju se att näringsämnena minskar i området. Det visar ju att det är inte från dagens fiskodlingar som problemen uppstår. Det kan väl heller inte vara fiskodlingens fel att våra dricksvattentäkter på fasta Åland mår som de mår.

Talman! Det är klart att när vi ska producera mat så belastar den miljön, vare sig vi pratar om fiskodlingar eller jordbruk och vi behöver göra vad vi kan för att minska de utsläppen. Vi kommer inte ifrån att vi behöver producera mat. Så är det. Vi ska också vara stolta och glada över att vi producerar mat på Åland.

Men när det kommer till den här frågan så får man ju fundera på den saken. Hur kommer det sig då att finska jordbrukare, som också är väldigt duktiga yrkesmänniskor, tycker sig kunna producera grönsaker och potatis med en mindre mängd gödsel? Det tycker jag att är en relevant frågeställning i sammanhanget.

Jag tycker att ledamot Holmberg hade mycket bra anförande och det var Liberalernas gruppanförande.

När det kommer till fiskodlingar kan vi ta den debatten senare.

Tack, talman! Ska vi sätta den här gödsellagstiftningen i ett näringslivsperspektiv kontra rent dricksvatten så behöver vi nog konstatera att rent dricksvatten är väl kanske en av de mest fundamentala ingredienserna i att ha ett välmående näringsliv. Jag tror att den dagen vi får inviga ett avsaltningsreningsverk för att ha dricksvatten till våra turister så tror jag nog att vi halkar ner några pinnhål på listan av tänkbara soliga semesterresmål.

Talman! Jo, det är inte bara för turisterna vi behöver mera dricksvatten. Det är på det viset också att Ålands befolkning växer. Det är ju en sådan politisk målsättning som de allra flesta partier har.

Det är ytterst bekymmersamt. Husö biologiska station kommer ut med en rapport här, våra inre vikar är sämre än de var för 20 år sedan. Vi har inga vattentäkter att ta till. Vi diskuterar ju faktiskt nu att vi ska göra en avsaltningsanläggning för i runda slängar 40 miljoner år. Det liksom rimmar mycket, mycket illa. Det är ju precis så att miljö och ekonomi hänger ihop.

Tack, talman! En god ekonomi är en förutsättning för att vi överhuvudtaget ska kunna ha möjligheter att ställa om. Men det är ju inte så att vi nu "pinpointar" en speciell bransch, utan alla branscher inom alla sektorer är ju tvungna att ställa om och är tvungna att rätta sig efter en strängare lagstiftning. Färjorna gör det, besöksnäringen måste göra det och bilhandeln måste göra det. Det finns inte en bransch som inte påverkas av en strängare lagstiftning för att vi ska ställa om. Då kan vi inte heller ha frikort inom vissa områden.

Talman! Jag vill också tacka för anförandet från Liberalerna. Orsaken till varför Finland genomför den här lagstiftningsförändringen är att EU har påpekat att de gränsvärden som tidigare har funnits, dels inom ramen för jordbruksstödet men också inom lagstiftning, är för höga och att man behöver se ett strängare regelverk för framtiden. Och det är också det som riksdagen har godkänt i och med den här förändringen. Statsrådet i sin tur har gett ut sina maximigivor av fosforgödsling. Jag roade mig med att titta på den finländska varianten och sen jämföra med den åländska varianten. De olika förändringar som görs är ju inte små, de är ju betydande och de är ju ett väldigt flagrant exempel på hur landskapsregeringen bedriver miljöpolitik. Det är något som någon annan får göra någon annan gång helt enkelt.

Tack, talman! Om det är ett konkurrensproblem att våra jordbruksproducenter inte förmår producera tillräckliga mängder för att nå den volym som ger de rätta prisen eller den rätta effektiviteten så är det ett problem. Vi har ju i veckorna sett att i en upphandling till en skola i en kommun här på Åland så skiljde sig det åländska potatispriset avsevärt gentemot finsk skalad potatis. Det är i den änden man får börja titta. Jag tror att vi är på väldigt, väldigt tunn is, och det tror jag att ledamot Holmström håller med om, om vi ska lösa problemet genom att fortsätta som vi alltid har gjort, för det är ju en återvändsgränd. Det är ju ingen framkomlig väg, det är en återvändsgränd.

Talman! "Business as usual" är inget alternativ. Vi måste se en annan typ av lagstiftning. Vi måste se en annan typ av jordbrukspolitik i form av de stöd som vi ger. Vi behöver stöda de nya jordbruksmetoderna, de hållbara jordbruksmetoderna där vi fasar ut konstgödsel, där vi fasar ut kemikalieanvändning, där vi binder mer koldioxid och där vi ser till att minska näringsförlusterna. Det här är ju ingen enkel sak. Det behövs ju en hel palett av åtgärder där det här är en viktig del. Lagstiftning är en viktig del. Landskapsregeringen verkar bara rycka på axlarna och säga att det här kanske inte är så viktigt. Det viktigaste nu är att skydda det vi har haft. Omställningen kommer att försvåras av den här politiken och det är tyvärr nästa landskapsregering som får ta tag i det här också.

Tack, talman! Jag är ingen vän av bidrag i så stor omfattning, men här kan ju faktiskt miljöersättningar spela en viktig roll. Jag hoppas att det utskott som får det här lagförslaget till sig tittar på hur man via miljöersättningar på ett ännu bättre sätt kanske skulle stimulera produktionen och konkurrensen under en viss tid, under en övergångstid.

Tack, talman! Ledamot Holmberg fokuserade ju väldigt mycket på dricksvattentäkterna på Åland. Det är ju bra. Dricksvattentäkter är ju en förutsättning för att vi ska kunna leva här. Jag är inte heller någon stor förespråkare för en avsaltningsanläggning.

Den här blankettlagen handlar ju om gödselmedel och det är väl för att gödsla odlingsmarker. Vet ledamoten hur stor del av Ålands odlingsareal som ligger i anslutning till dricksvattentäkter.

Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Nej, det vet jag inte. Men jag vet att det är ett stort problem och vi lyfte frågan också i årsbudget 2023 om att våra skyddszoner eller det som borde vara skyddszoner på Åland inte existerar i så stor omfattning. Därav nämnde jag i gruppanförandet att vattenexperter kallar Åland för ett u-land när det gäller skydd av dricksvattentäkter och där är väl skyddszoner en del av det. Skyddszoner är ju förhoppningsvis någonting som kommer att komma, i en mycket större omfattning än vad vi har i dag, i väldigt snabb takt. Jag hoppas att ledamot Egeland kan förespråka det för jag uppfattade i repliken här att Egeland tycker att skyddszoner är någonting som borde komma.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Ja, det vore väl betydligt lämpligare att lägga krutet där.

Om man inte ens vet hur stor areal som ligger i anslutning till dricksvattentäkter så kanske det inte är just gödselmedlet som är det stora problemet här. Det stora problemet är väl att man inte har de här skyddszonerna. Anser ledamoten till exempel att man tillämpar domen från Västra Finlands vattendomstol från 1988? Eller om man inte gör det, är det kanske där vi skulle börja då i stället?

Tack, talman! Det är nog aldrig bara en åtgärd som ska till. Jag kunde skämtsamt säga, om vi byter ut landskapsregeringen då skulle mycket lösa sig. Men oftast handlar om flera olika saker som måste komma till. Skyddszoner är ju någonting som finns väster om oss och öster om oss. Finland har skyddszoner kring sina vattentäkter, ändå vill de inte öka fosforanvändningen eller de vill sänka den. Det visar ju att vi ska ha skyddszoner, men vi kan heller inte använda så mycket fosfor som vi skulle vilja göra. Det behövs flera olika åtgärder. Det räcker inte med skyddszoner. Det räcker heller inte med minskning av fosforgödsling. Det behövs många olika saker.

När det gäller just de här domarna så skulle det vara väldigt, väldigt viktigt att lyfta upp även dem. Det hoppas jag också att utskottet kan göra när lagen ska behandlas, om inte annat så när det gäller följande lag som kommer, rent dricksvatten.

Tack, talman! Jag tror att det kan vinna på att man verkligen håller de här frågorna isär. Det här handlar om blankettlag om gödselmedel där vi ska införa regler som då förhoppningsvis ska ge våra åländska jordbrukare möjligheter att konkurrera. Det handlar om ekonomi och arbetsplatser. Man ska minnas att de åländska jordbrukarna egentligen har allt emot sig gentemot sina fastländska konkurrenter i Finland, av det skälet att avståndet är längre bort och kunderna är längre bort. Det finns alltså väldigt få fördelar med att odla på Åland egentligen, och det behöver vi komma ihåg när vi diskuterar de här frågorna. Av det skälet tror jag att det är av oerhörd vikt att ärendet hanteras av finans- och näringsutskottet. Man inte får glömma bort att det sist och slutligen handlar om ekonomi och arbetsplatser för att Åland ska kunna fortsätta att utvecklas.

Tack, talman! Tack ledamot Pettersson. Jag håller med i väldigt mycket av det som ledamot Pettersson sade. Jag kan väl sträcka mig till att jag tycker att det skulle vara bra i alla fall att utskotten kunde ha gemensamma hörande. Jag antar att ärendet om rent dricksvatten och gödselmedellagstiftningen kommer att ha gemensamma nämnare när det gäller hörandelistan. Så långt tycker jag att vi kan sträcka oss.

Sedan när det gäller Ålands som produktionsregion så förutom besöksnäringen så gäller väl i princip det här avståndet från marknaderna som någonting negativt. Man ska importera, man ska exportera och då kommer Ålands insulära läge som en negativ faktor många gånger. Det handlar inte bara om jordbruket.

När det gäller ekonomin så tror jag att först och främst handlar ekonomi om omställning och sist och slutligen handlar ekonomi om omställning. Det hänger ihop från början till slut.

Absolut, talman, det hänger ihop. Men där ska man minnas att de jordbrukare som idag är aktiva och framgångsrika inom särskilt lök och potatis, de har gjort oerhört mycket för att på marknadsmässiga villkor anpassa sig till de krav som konsumenterna ställer. Gör de inte det så ramlar de bort från marknaden. Då vore det kanske inte det allra klokaste att Ålands lagting ska göra det ännu svårare för dessa företag, som redan verkar på en väldigt konkurrensutsatt marknad, att leverera det som konsumenterna vill ha. Av det skälet så tror jag att det är oklokt att alltför mycket blanda samman blankettlagen om gödselmedel med dricksvattenlagstiftningen, för de kommer nog faktiskt från rätt olika håll just nu. De kommer säkert någon gång i framtiden att likna varandra mera, men i dagens läge tror jag att man gör klokt i att ta ett steg i taget.

Tack, talman! Jag skulle säga att potatisodlare på Åland har gett mycket av den välfärd som vi har idag. Det tror jag att de flesta blev varse om i samband med den s.k. Orklakrisen och vilka enorma ringeffekter den odlingen har för Åland. Det här är ju ingen kritik mot varken jordbrukarna eller det som de producerar. Kritiken kommer för att vi behöver, också på jordbrukarnas del, ställa om. Vi behöver ha en lagstiftning som har en övergångstid med exempelvis så pass stora miljöersättningar så att det går att ställa om. Det är inte hållbart. Det är en total återvändsgränd om vi ska bedriva jordbruk på samma sätt som vi mer eller mindre alltid har gjort och bara sätta skygglapparna på och tycka att alla andra runt om oss ska göra det som de kan i stället. Vi behöver dra vårt strå till stacken. Vi kan inte ha ett frikort här, rent dricksvatten är ändå allt egentligen för alla på Åland.

Tack för ordet, fru talman! Ja, nog känns det ju synnerligen frikopplat den här framställningen med tanke på att vi ändå har jobbat så länge, så strategiskt och så gemensamt med både hållbarhetsagenda och med hållbar livsmedelsstrategi. Varför är alltid det åländska lantbruket i något slags eget universum som inte kopplar till det övriga?

Jag tror att vi måste på riktigt ställa oss frågan att kanske resonemanget, i motsats till minister Karlström, skulle vara det helt motsatta. Kanske vi på Åland har en ännu känsligare situation. Våra sjöar och vattendrag är i ännu sämre skick än i kringliggande regioner. Vi vet att det finns lönsamhetsproblematik inom det åländska lantbruket. Men är det alltid den åländska miljön och vattnet som ska betala priset?

Vi har kommit undan de här frågeställningarna väldigt länge, men jag tror inte vi slipper undan dem längre. Det var en kraftfull signal till hela vårt samhälle när vi genom utredningar kan konstatera att inte en enda sjö längre duger som vattentäkt i vårt samhälle. Det är en ganska kraftfull och chockerande upptäckt det faktum att det är så, att vi måste gå till Östersjön för att försörja vår växande befolkning och förhoppningsvis också vårt växande näringsliv med vatten från havet. Det är en stark signal och jag tycker att vi måste ta den på allra, allra största allvar.

Visst handlar det om ekonomi, det handlar om konkurrenskraft för jordbruket och det handlar om transporter. Att minska på kraven, öka på möjligheterna till ytterligare gödsling som till slut kommer att hamna i våra vattendrag så detta kan inte fortsätta att vara politiken.

Hur kommer det sig att landskapsregeringen inte ens reflekterar över allt det andra viktiga arbete vi gör med hela hållbarhetsarbetet? Varför finns det inte en omställningsplan för jordbruket fast vi vet att den bidrar med kanske mest utsläpp av alla koldioxidmässigt? Det är en märklig politik och tiden är faktiskt förbi för att sådana här argument ska kunna passera och ograverat.

Jag förvånar mig lite över en skrivning på sidan 15 när det gäller ansvarsfördelningen och tillsyn av gödselmedel på Åland. Det står så här: "Det är i sammanhanget värt att påminna om att ÅMHM har tillsynsansvaret över användning, lagring och spridning av naturgödsel och gödselprodukter inom jordbruk och trädgårdsodling." Är det någon som har glömt vem det är som har tillsynsansvar eller varför måste man påminna om det? Jag tycker att det är jätteviktigt att utskottet tittar över vad det riktigt finns för uppföljning när det gäller både användningen av svämgödsel och konstgödsel i åländskt lantbruk. Är det så att det här fosfortillskottet som tillåts i den här lagstiftningen bara får användas just på våren när plantorna behöver det här extra tillskottet? Och hur vet vi att inte också de här fosformängderna hamnar i våra sjöar och vattendrag? Jag tror att vi alla vet att det här är ett alldeles för oreglerat område som har alldeles för lite tillsyn och alldeles för lite uppföljning. Så om man tillåter sig sådana extravaganser så kanske man också borde reglera det på annat sätt och att faktiskt se till att stärka tillsynen av hur gödsel rinner i dagsläget. Allt tas nämligen inte upp av växterna.

Närd gäller våra vattentäkter, våra sjöar, vattendrag och inre vikar så kan vi inte skylla på någon annan än ålänningarna själva när det gäller övergödningen. Det går inte att skylla på Polen och det går inte att skylla på allt som kommer från himlen, utan det är vi själva med våra näringar och enskilda avlopp som har sett till att vi nu befinner oss i den här väldigt prekära situationen.

Den här ambitionsnivån som landskapsregeringen visar när det gäller miljöfrågor, det måste vara slut på den. Vi måste höja kraven på oss själva och vi måste hitta på bättre lösningar, för det här går inte mera.

En viktig sak som här berördes är ju vattenskyddsbestämmelsen, det vill säga att vi på Åland har otillräckliga skyddszoner när det gäller odling in vid vattentäkt. Nu är det ju så att vi har inte heller skyddat de befintliga vattentäkter vi har idag, Markusbölefjärden och Långsjön, i tillräcklig grad. Skulle vi ha velat ta Kyrksundet i bruk som vattentäkt så borde vi ha skyddat den för länge, länge sedan. I de här frågorna måste man vara otroligt proaktiv och det kan vi konstatera att det har vi inte varit på Åland.

Samtidigt som man tar en sådan här framställning så borde kanske näringsministern ändå föreslå att nu är det dags att ändra på vattenskyddsbestämmelser och öka skyddszonerna så att vi inte i ännu högre grad försämrar kvaliteten i de råvattentäkter vi redan har i bruk.

Vi kanske minns i somras att kräftorna kröp upp på land ur Markusbölefjärden för att syrebristen var så stor. Det är allvarligt. Skulle man i dag söka vattentäkter på Åland så skulle inte de här sjöarna duga heller. Det är en mycket, mycket svår situation.

När det gäller Östersjön så är det ett faktum att vår känsliga skärgård samlar upp som ett filter utsläpp både från norr och söder. Hela det finländska jordbruket så ser vi konsekvenserna av här i våra vatten på sommaren när algerna blommar som värst och tillsammans med klimatförändringarna, som faktiskt påverkar Östersjön mer än många andra hav i världen, så blir det här ytterligare känsligare.

Jag tror jag har predikat det här i den här talarstolen hur mycket som helst, men jag hoppas att det någon gång går fram och jag hoppas att man någon gång agerar också i den här riktningen. Här finns mycket för utskottet att titta på, vilket utskott det nu slutar med att det blir, det vet jag inte, men det finns lite arbete att göra. Tack, fru talman!

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell, Västra Finlands vattendomstols avgörande hänvisades det till här tidigare av min kollega lagtingsledamot Egeland. Ni är dessutom ordförande i Ålands Vatten som har en otroligt central betydelse för vattentäkterna på Åland. Anser ni att man till exempel inom det här bolaget har tillämpat Västra Finlands vattendomstols utslag från slutet av 80-talet? Har man tillämpat det, iakttagit och använt sig av alla de möjligheter som finns i det här utslaget? Vad är er uppfattning där, eftersom ni nu talade om dricksvattentäkterna?

Vi kanske kan återkomma också till dricksvattenfrågorna i nästa ärende. När jag har sett och varit i kontakt med Ålands Vatten under alla dessa år så är det ett bolag som har fått bära ett otroligt ansvar för hela vattenskyddet på Åland under många, många år. Det ansvaret är vida utöver vad som egentligen åligger ett bolag som är ägt av Mariehamns stad, landskapet och några landskommuner. Det här är ju ett myndighetsansvar att ta till vara och bestämma skyddszonerna intill vattentäkterna.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Gunell, jag tror att vi har lite olika uppfattningar där. Det som står i avgörandet från Västra Finlands vattendomstol är väldigt tydligt. Det må nu vara om Ålands Vatten skulle ha vilken juridisk form som helst men det är Ålands Vatten som har rättigheter enligt det här domslutet. Indirekt anser jag också att när man har hand om Ålands vattentäkter så har man också skyldigheter att tillämpa det här domslutet och stå på sina rättigheter - att det till exempel inte blir en viss form av odlingar i närheten av de här sjöarna så att man har full koll på att djur inte skiter i det vattnet - och det har man inte gjort.

Jag tror att Ålands Vatten inte ska beskyllas för hur våra vattentäkter och våra sjöar ser ut på Åland. Jag skulle vilja hävda att det bolaget har gjort mer än vad som egentligen kunde krävas av ett vattenbolag.

Däremot finns det mycket att önska av övriga myndigheter och också av landskapsregeringen.

Talman! Vi vet alla att vårt vatten är en av våra mest värdefulla resurser. Och vi säger det ofta. Vi säger också att det är viktigt att arbeta med att förbättra vattenmiljön. Men när det väl gäller finns det alltid partier som låter bli att fatta de beslut som krävs. Det här är ett sådant fall. Centern, moderaterna och obundna vill nämligen att det ska vara enklare att släppa ut fosfor från jordbruket på Åland än i Finland. Mycket besynnerligt.

Talman! Lantbruket står för en betydande del av näringsbelastningen till våra vattendrag. Närmare bestämt hälften om vi ser på de åländska utsläppskällorna. Många olika faktorer påverkar belastningen, framförallt gödsel- och bearbetningsmetoder. Sen kan perioder av nederbörd späda på belastningen, något som kommer att öka i takt med klimatkrisen. Gödselprodukter en viktig del av jordbruket på Åland. Men när de används på fel sätt kan de orsaka allvarliga skador på vår vattenmiljö. Detta är något som vi alla måste ta ansvar för.

EU har infört en förordning som syftar till att reglera användningen av gödselprodukter för att bland annat skydda vattenmiljön. Förordningen ställer krav på producenter att använda gödselprodukter på ett hållbart sätt, och den begränsar mängden näring som tillåts släppas ut.

I den finländska lagen har man infört EU-bestämmelserna och på förordningsnivå infört exakta bestämmelser om maxtak för användning av fosfor i gödselprodukter. I sig är det inte helt nytt, de lantbrukare som fått miljöersättning inom jordbruksstödet har redan krav på fosforgödslingen, även om kraven är låga. Men detta är också ett frivilligt stöd. De som inte erhållit stödet har behövt utgå från den nuvarande lagstadgade övre gränsen för fosforanvändningen, men den är så hög, så den har i praktiken inte begränsat gödslingen. Den här lagstiftningen vi diskuterar nu gör bestämmelserna om gödselmängder lika för alla, på lagnivå. Den sätter en ny standard.

Nu kommer det lustiga. Landskapsregeringen vill införa högre maxtak för fosforgödsling av vissa grödor än i Finland. Det högsta givan för fosfor i Finland gäller sockerbeta och vissa bär, 63 kg fosfor per hektar. Den högsta siffran i det åländska förslaget är nästan det dubbla, men för något annat, kål- och lökväxter, 116 kg fosfor per hektar för de som har den intensivaste odlingen.

Landskapsregeringen vill också lindra gränsen för när fosforkraven ska gälla potatisodlingen och ha ett undantag för stallgödselspridning och lite annat. Vad betyder det här? Jo, det landskapsregeringen säger rakt ut är att lantbruket, särskilt lök- och potatisodlingen, ska få fortsätta med sina näringsutsläpp. Här ska det inte ske någon omställning inte!

Talman! Ålands mål är att uppnå god vattenkvalitet senast 2030. Inte sällan tjatar politiker här på polska avloppsanläggningar eller andra verksamheter längre bort som påverkar oss här. Men tittar vi på hur de åländska sjöarna och inre vikarna mår måste vi tyvärr skylla på oss själva. Det finns inte någon vattenförekomst som har god vattenkvalitet. Sjöarna går mot att bli sämre, inte bättre. En sjö, Östra Kyrksundet går inte ens att göra till en vattentäkt på grund av de syrefria förhållandena som övergödningen orsakat. Våra sjöar och inre vikar, det är vårt ansvar.

Den obundne miljöministern Christian Wikström har flera gånger sagt att regeringen ska ta krafttag för att förbättra vattenkvaliteten. Och så presenteras detta lagförslag från näringsministern. Vet den högra handen överhuvudtaget vad den vänstra gör i nuvarande landskapsregering?

När lantbruket år efter år tillåts att släppa ut samma mängd näringsämnen, då är det samhället som måste betala konsekvenserna. För det är skattebetalarna som någon gång måste täcka kostnaderna för återställning av vattendrag och sjöar. Det är skattebetalarna som måste bekosta dyra anläggningar för att göra havsvattnet till dricksvatten när våra sjöar blivit odugliga. I år startade landskapsregeringen ett fyraårigt långt projekt för vattenvården om halv miljon euro. Det här gör mig förbannad, att ålänningarna får betala för bakåtsträvande politikers ovilja att ta itu med våra naturresurser.

Det är inte acceptabelt. Vi behöver ledare som är beredda att fatta ibland kanske tuffa beslut som inte alltid är populära hos alla, men som är avgörande för att skydda våra dricksvattentäkter och vårt hav. Vi måste alla inse att vårt vatten är en oumbärlig resurs som vi inte längre kan tillåta att politiska intressen och ekonomiska vinster ska få råda över. Därför stöder jag ledamoten Holmbergs förslag att remittera det här lagförslaget till social- och miljöutskottet för att sambehandlas med dricksvattenlagstiftningen.

Talman! Ja, lantbruket är i en lönsamhetskris, vi har hört det. Men lösningen är inte en räddhågsen miljöpolitik. Tvärtom. Lösningen ligger i att minska beroendet av konstgödsel, bekämpningsmedel och fossila bränslen. Vissa konstgödselfabrikat har sett extrema prisökningar med tanke på att framställningen är beroende av tillgång på naturgas.

EU-kommissionen uppmanade förra året alla medlemsländer att öka takten på omställningen av jordbruket. Man vill att länderna ska lägga allt större fokus på markhälsa, precisionsodling samt produktion av baljväxter. Baljväxter är förresten mycket intressant ur perspektivet försörjningstrygghet. Helsingfors universitet publicerade förra året en intressant forskningssammanfattning om hur försörjningstryggheten för inhemsk livsmedelsproduktion skulle kunna förbättras. Nyckelbudskapet var att satsa på mer baljväxter. En ökad odling av bondbönor och ärter skulle kunna ge proteinfoder för djurproduktion och minska beroendet av importerat foder, samtidigt som en hel del av kvävegödslingen kunde ersättas med odling av kvävefixerande grödor.

Val av grödor, gödslingsmetoder och markbearbetning är alla viktiga komponenter i omställningen. Åland har makten via CAP-strategin att fördela pengar till de områden och verksamheter vi vill se mer av. Dessutom finns det ytterligare EU-medel att söka för forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt. Men det förutsätter att det finns en politisk vilja.

Varför håller inte Centern, Moderaterna och Obunden Samling något gruppanförande idag?

Talman! Lagstiftningen om gödselfabrikat är visserligen för nördar. Den är teknisk och svårgenomtränglig. Men icke desto mindre är den oerhört viktig för oss på Åland, eftersom vi är omgivna av vatten och är beroende av det för vårt samhälles välbefinnande och ekonomi. Om vi inte agerar nu och tar ansvar för vår användning av gödselprodukter så an vi se en fortsatt nedgång i kvaliteten på vårt dricksvatten, en minskning av fiskbestånden och en allmän försämring av vårt marina ekosystem.

För oss i Hållbart Initiativ är det självklart: Åland behöver en modern skyddslagstiftning som sätter vattenresurserna i fokus. Vi ska inte hålla på att anpassa naturen till ekonomin. Det är ekonomin som ska anpassa sig till naturens gränser. Och det är samhället som ska trycka på med både morot och piska för att näringslivet ska få den skjuts som behövs. Tack, talman!

Talman! Jag vill lyfta en detalj i det som ledamoten Holmström anförde nyss, nämligen att vi sitter här och skyller på vad man gör i Polen och andra delar av världen.

Jag hade den stora förmånen att delta i en kongress i Polen. Jag blev faktiskt förvånad över det progressiva miljö- och klimatarbetet som på många håll gjordes. En kommun som har varit beroende av att hela sin livsexistens bygger på att man har brunkolsverk och där stod en ledare och deklarerade att 2025 är det slut på det här. De hade två brunkolsverk och det var det som hela deras livsbetingelser var uppbyggda kring och det skulle bara slut. Man var tvungen att göra annat.

Jag tror också att vi i våra omvärldsanalyser måste öppna ögonen och se att världen runt omkring oss gör saker medan vi i många fall stannar kvar. Åland är inte på vågens framkant längre och det är synd. Vi har ett jättefint ramverk i hållbarhetsagendan, men vi har mycket kvar (… taltiden slut).

Talman! Tack för den repliken. Det finns ju skäl att omvärdera olika typer av föreställningar om vad andra länder sysslar med i sin interna politik. Polen är ju faktiskt ett land som har minskat driftstörningarna i avloppsanläggningssystem och så vidare på grund av ibruktagande av ny teknik och också digitalisering som till stora delar kan hjälpa till.

Det som besvärar mig är att det finns politiker här som klagar på att vi ska inte ha någon miljölagstiftning här för titta på vad de andra gör. Det är just de politikerna som gör att Åland hamnar efter Polen i miljöhänseende.

Talman! Jag uppfattar också att det är en trovärdighetsfråga. Vi har både lantrådet och talmannen som sitter med och har höga poster inom hållbarhetsområdet. Hållbarhetsrådet har i många fall velat gå betydligt längre än vad som har materialiserats i lagstiftningen. Jag tror att vi har all anledning att dels göra omvärldsanalyserna. Är vi faktiskt så bra som vi själva klappar oss på axeln att vi är? Eller är det så att de andra kommer i kapp och också börjar gå om? Och det andra är, hur ska vi agera för att skapa trovärdighet inom den här sektorn och inte säga åt alla andra vad de behöver göra så här lokalt?

Lagstiftningen är den viktigaste både moroten och piskan och där har vi stödmöjligheter och möjligheter att ställa krav på de som inte hänger med.

Vi hade tidigare ett ärende om elbussar i kollektivtrafiken. Då ställde man kravet bara på Mariehamns stad för att man sade att man redan ville. Är det så som lagstiftningen ska gå till?

Talman! Åland riskerar ha stora trovärdighetsproblem i hållbarhetsområdet. Om vi ska kalla oss Östersjöns hållbara röst och verka för att andra länder och regioner ska göra vattenförbättrande åtgärder, då kommer vi att bli utskrattade om några år. Det är ingen som tror att vi ska kunna kalla oss Östersjöns hållbar röst, som vi många gånger har sagt, om inte vi själva på egen dörrmatta har sopat. Det är dags att börja göra det. Det är då som man trovärdigt kan gå ut till andra aktörer och säga: "Hej, vi har gjort det här, det har funkat. Det här är de erfarenheter vi har haft. Här är de fördelar vi har fått av den här omställningen. Ni kan också göra det. Se hur bra det gick för oss!"

Tack, talman! Det är precis som ledamot Holmström sade, allt hänger ihop, precis som landskapsregeringens ministrar måste hänga ihop så behöver också politiken göra det. Har vi en bra miljö- och klimatpolitik så hänger det ihop med attraktionskraft, så hänger det ihop med samhällsintäkter, så hänger det ihop med välfärd och så hänger det ihop med omställning. Allt hänger ihop. Att tro att inte den gröna kapitalismen är en framkomlig väg, det är ju helt fel. Marknaden idag kräver ju en omställning. Det är inte tvärtom. Det är inte producenterna av diverse varor som har krävt en omställning, utan det är marknaden som genererar en lagstiftning som sedan genererar omställning. Det är ju den vägen vi ska gå. Har vi inte ekonomi så har vi heller ingenting alls. Det är lite som att jämföra med regnskogsskövling, det värmer en stund, men sen då? Vi kan inte hela tiden dra fram det här frikort och säga att vi gör som vi vill för vi är så små. Det är vi inte alls. Vi är stora, vi kan och vi kan vara riktigt bra i klassen. Vi behöver inte vara bäst (… taltiden slut).

Talman! Om man fortsätter det resonemanget, så vi har ju en självstyrelse. Vi kan ju använda verktyg här för att stimulera den utveckling vi vill se. Men landskapsregeringen säger inte ens att det här är målbilden, det är de här målen som vi kommer att behöva uppnå, vi vill uppnå dem och därför rullar vi ut den här lagstiftningen och därför rullar vi ut de här stödsystemen för att stimulera den utvecklingen.

Vem vill flytta till en ö med dysörja, gröna alger och giftiga alger? Vem vill turista här när det inte finns förutsättningar att bada i havet? Vi måste börja ställa de frågorna om den åländska attraktionskraften. En räddhågsen miljöpolitik under flera år kommer att försämra Ålands möjligheter att attrahera inflyttare, attrahera turister och inte minst kapital i den nya verksamhet som vi vill se som den gröna omställningen ger.

Jag tänker inte kritisera näringsminister Karlström för det här lagförslaget. Jag vet att minister Karlström skulle göra det med bravur om han också skulle ha miljö- och klimatfrågor i sin stora portfölj. Men det här är ju ett lagarbete från landskapsregeringens sida. Läser man remissvaren och läser man lite mellan raderna i detta lagförslag så ser man ju att det finns starka påtryckningar från vissa håll och det landar i det här lagförslaget.

Talman! Jag är väldigt förundrad över att det egentligen bara är minister Karlström som har försvarat den här lagstiftningen av landskapsregeringens företrädare här. Jag uppfattade inte ens i replikväxlingarna från Obunden Samling att de på något sätt försvarar det här. Men det kanske vi får höra annorlunda alldeles strax. Jag hoppas verkligen att majoriteten också kan komma upp och säga att det här kanske inte var den bästa lagstiftningen. Vi får väl se, det är en förordning som ska komma till den här lagen och det finns fortfarande möjligheter för majoriteten att justera maximigivarna för fosfor.

Tack, fru talman! Jag tänkte faktiskt ställa ett par frågor med anledning av den här framställningen och vilka näringspolitiska analyser man har gjort egentligen från näringsavdelningens sida. Men debatten hittills har varit så pass ensidig så på något sätt så tror jag att jag hamnar i en sådan sits att jag får försvara regeringen i stället. Jag lämnar mina frågor därhän.

Jag noterar att Hållbart Initiativ sade att man pytsar ut näringsämnen ganska frikostigt och nu var det helt plötsligt dysörja både här och där. Det här är inte sant! Jag konstaterar också att Socialdemokraterna ville vara ett strå vassare, de menade att man fick släppa ut helt fritt och att jordbruket är ett oreglerat område. Det är inte heller sant! Liberalerna och jag måste säga att ledamoten Holmberg förvånade mig mycket som sade att fiskodlingen har levererat i enlighet med lagstiftningen, till skillnad då från jordbruket kunde man förstå.

Verkligheten är den att lantbruket är fullständigt genomreglerat och kontrollerat. Ingen frihet, ingen motivation och ingen arbetsglädje kvar mera. Jag måste faktiskt vända mig emot det där.

Det hänvisas ju till fakta många gånger, så jag tror att jag ska använda mig av fakta. Den mest tillförlitliga fakta man kan få när det gäller lantbruket i Finland, och det gäller också åländska villkor, så är Pellagra ekonomiska institut. Så sent som i gårdagens Hufvudstadsblad så var det en bra artikel av forskare Lukas Lindelöf. Han pekade på att på 20 år så har 50 % av näringsidkarna, dvs. lantbrukarna, försvunnit. Han sade att Naturinstitutet Luke förutspår att om några år, dvs. 2025, kommer ytterligare en tredjedel att försvinna. Som det ser ut nu så är denna prognos på god väg att förverkligas. Han nämnde också "att den genomsnittliga jordbrukaren blir allt äldre, generationsväxlingar allt färre och bristen på nya aktörer inom sektorn allt större. Fortsätter denna trend kan man fråga sig vem som producerar finländarnas mat i framtiden." Det här gäller faktiskt i ännu högre utsträckning Åland. Vi är stolta över vårt mejeri, vi är stolta över vårt slakteri och vi är stolta över våra chipsfabrik. Vi har transporter till och från Åland tack vare att lantbruket producerar varor som exporteras härifrån, annars skulle transporterna hit vara betydligt dyrare, vill jag tillägga i det här sammanhanget. Lindelöf säger också: "Det finska lantbruket toppar statistiken på många plan, inte minst i fråga om hållbarhet, säkerhet, spårbarhet och kvalitet. I global jämförelse producerar vi den renaste maten i den renaste miljön och med avsevärt mindre koldioxidavtryck än bland annat vad det gäller mjölk och kött. Den inhemska djurhållningen använder minst antibiotika i världen och vi är så gott som fria från salmonella. Tack vare vårt nordiska klimat är bruket av bekämpningsmedel också betydligt mindre och gödsel används ansvarsfullt och kontrollerat". Så är det när det pratas om att det är helt okontrollerat och att man kan pytsa ut vad som helst. Han säger vidare: "De ekonomiska målen ska vara lika progressiva som klimat- och miljöambitionerna och ta lika mycket hänsyn till lantbrukarens behållning som till miljöns tillstånd och konsumenternas behov". Detta med tanke på den ensidiga start som den här debatten hade och det var också en ledare i Nya Åland där man enbart menade att vi ska se på vattenmiljön och vi kan inte ta hänsyn till någonting annat. Jag tror att var och en förstår att ser man så ensidigt på saker och ting så fungerar det inte.

Jag noterade att jordbruksminister Karlströms tidigare kollega Jari Leppä uttryckte sig så här: "Jordbrukaren kan inte vara grön om bankkontot lyser rött. Det ligger faktiskt en hel del i det.

Det sägs också att maten har blivit så vansinnigt dyr just nu. Jag noterar att den här forskaren säger att år 2021 gick drygt 12 % av den genomsnittliga finländarens utgifter till livsmedel, en siffra som ännu på 1980-talet överskred 20 %. Där kan jag tillägga att på 50-talet så var det nästan 50 % och i början på förra seklet så var det i stort sett 100 % av personers disponibla inkomster som gick till mat. Så när man säger att maten är så enormt dyr, då måste man ställa sig frågan, i förhållande till vad? Vad är viktigare? Är det inte viktigt att man har en god och närproducerad hälsosam mat?

Jag går lite tillbaka till Lindelöf igen. "Att producera mat är en sak, men att producera mat som är hållbar, som i allt högre grad beaktar klimat och miljö, djurens välmående samt etiska och moraliska frågor, mat som dessutom är ren, trygg och närande är en helt annan femma. För att trygga framtidens livsmedelsproduktion måste vi säkerställa två saker; att sektorn är lönsam och att den lockar nya entusiastiska företagare. Lantbrukarnas företagsinkomst har halverats under det senaste decenniet och ligger nu på knappa 5 euro i timmen. Är det rättvist att de som förser vårt folk med näring tvingas arbeta för en sådan lön?" Detta kan vara intressant för Socialdemokraterna att höra.

Det är nog bra med fakta och det är nog bra om man lite försöker se saker och ting från båda sidor. Det är ju en rätt knepig sits för lantbruket och speciellt för det åländska lantbruket. Det är ju sådana som har sagt hittills, men hur kan det komma sig att man inte går i konkurs? Hur kan det komma sig att inte gårdar tvångssäljs när det går så dåligt? Jo, det har gått på grund av att man avyttrat egendom, man är tvungen att sälja bort tomter och sälja bort delar av sin skog. Men tyvärr har vi börjat se konkurser och också tvångsförsäljningar nu. De år som har varit sedan 2018 har varit väldigt, väldigt tuffa. Tar man fjolåret till exempel, när man börjar ha 600 % höjningar på vissa produktionsmedel så förstår man att det är någonting som inte är sunt. I fjol till exempel så gjorde en åländsk jordbrukare mera pengar på vete än vad man gjorde på potatis. Vi är så stolta över vår potatisfabrik, men om man är lite insatt i den här branschen så vet man att man lägger tusentals procent mera tid på att odla potatis än på att odla spannmål. Det är bara så.

Jag kan säga att jag är faktiskt ännu mera bekymrad över detta år än vad jag var över fjolåret. Det är ingen struktur i den här näringen längre. Förut har det alltid varit så att de som har varit likvida så har haft möjligheter att på sommaren köpa gödning, och andra förnödenheter som man behöver, till betydligt lägre priser än vad det har varit på våren då grödorna har behövts. Det hänger ihop med att marknaden vill rulla ut sina varor någorlunda jämt. Men nu har det blivit precis tvärtom. I fjol somras så de som var förutseende och ville handla så då var budet att det inte gick att få tag på gödning överhuvudtaget på grund av Ukrainakriget och de betalade enorma pengar för gödning som nu har sjunkit ganska mycket. Men vem visste det då? Och tidigare var det också så att om man lagrade spannmålen över vintern så fick man ju bättre pris. Självklart är det ju så. Men där är det också tvärtom, priserna har sjunkit ganska mycket sedan senaste höst och sedan senaste vår.

Jag tänkte ställa frågan på basen av det här åt jordbruksminister Karlström, vilka analyser har man riktigt gjort? Men jag upplever, med tanke på hur vindarna blåste här tidigare, att jag inte ids pina regeringen med mera frågor.

Jag vill avrunda med att säga att bärkraft hyllas ju så, alla ska blomstra. Men ställ er frågan, vem blomstrar för 5 euro i timmen? Vem gör det?

Den här rapporten som togs fram om strukturella hinder för att uppnå ett hållbart Åland - nu kommer det, kommer kollegan -Röblom att säga - så blev jag faktiskt både ledsen och upprörd när jag läste den. Det är ju helt horribelt resonemang att privata markägare, småskaligheten, skulle liksom vara något slags hinder för ett hållbart Åland. I stället borde man ju hylla det miljövänliga, det småskaliga åländska miljövänliga lantbruket. Det borde man göra från bärkraftssidan i stället för att man bara producerar rapporter som inte riktigt har händer eller fötter. Man borde också låta lantbruket blomstra.

Jag ska avrunda med en sak med tanke på att det har blivit väldigt, väldigt negativt. Tyvärr är det inte så många unga lantbrukare som kanske lyssnar på den här debatten för det finns inte så många unga lantbrukare överhuvudtaget kvar. Men jag tror att det är viktigt att vi får mer av positiva tongångar. Därför vill jag sluta med det som forskaren från Pellagra institutet så förtjänstfullt skrev. "Även om lönsamheten är kritisk med tanke på branschens dragningskraft så är inte ens en lönsam sektor attraktiv för nya aktörer om dess image är körd i botten. Den bild av lantbruket som förmedlas åt allmänheten, främst åt unga, är alltså minst lika viktig. Här har media och den allmänna samhällsdebatten kanske rent av den viktigaste rollen. Jag efterlyser positivare toner mindre kritik och mera beröm, inget idealiserande och mera uppskattning och framhävande av konstruktiva aspekter av framgångsrika aktörer inom sektorn och av de unika möjligheter som lantbruket erbjuder oss, till exempel när det gäller motverkning av negativa miljöeffekter." och hör noga nu! "Lantbruket och skogsbruket är unika näringsgrenar och har faktiskt förmåga att binda kol, något som inga andra näringar har. Detta ger en klar fördel vad gäller klimatarbetet, men måste också synas i lantbrukarens inkomst". Tack för ordet!

Det är en välkänd utmaning som det heter nuförtiden att lönsamheten är svår i lantbruksnäringen och det är ett problem. Jag tror att vi alla gärna vill att både jord- och skogsägare blir en del av hållbarhetslösningen, men det kräver nog en hel del anpassningar och förändringar. Och med den brinnande klimatkris som vi är i så även också jordbruket, precis som alla andra människor och alla andra sektorer, också göra sitt arbete. Jag försökte under förra mandatperioden lansera begreppet miljönsamhet, det vill säga lönsamhet inom ramen för vad miljön kan tillåta. Kan ledamoten Eriksson ärligt säga att vi faktiskt har tillräckligt med resurser när det gäller övervakning, inte på pengar och stöd, utan på tillrinningen av näringsämnen och gödsel från (… taltiden slut).

Jag är ändå tacksam för att ledamoten Gunell inser att lantbruket har en tuff lönsamhet. Det som sades från socialdemokratiskt håll, att man ska släppa det helt fritt och till ett oreglerat område, det stämmer inte överhuvudtaget. Det noterade jag själv att det sades i en replik.

När det gäller kontrollerna så visst EU-stöden och allt det är otroligt genomreglerat. Men märk väl, man måste leverera under de gränsvärden som finns. Det är många unga odlare som skulle vilja satsa mera men som inte har möjlighet att göra det. För det sades här av någon talare att det var fritt att gå med i miljöstödspaketet eller inte, man kunde ha ännu högre nivåer annars. Det finns inga möjligheter med den ekonomi som är utanför det ganska strikt reglerade miljöstödsarbetet som drivs från landskapsregeringens sida och länsstyrelsen.

Jag tror att man måste jobba för att hitta bättre miljönsamhet för lantbrukssektorn utan att kompromissa med miljön. Vår natur, våra hav och våra sjöar säger med klar tydlighet att de tål inte mera. Jag tror faktiskt inte att jordbrukarna heller vill att vattenkvaliteten i våra sjöar ska vara som den är i dag, men då krävs det också att man vidtar åtgärder. Det är myndigheterna som måste se till att det finns regler och att det finns övervakning av till exempel hur nitratdirektivet efterlevs, vad som händer med allt svämgödsel när är tankarna fulla och det inte är odlingssäsong. Alla sådana saker som går att göra bättre så måste vi börja göra bättre.

När det gäller det sistnämnda, gödseltankar som svämmar över, så vet jag att det har hänt en gång på Åland, men tro mig, det är nog ingen som vill utsätta sig för någonting sådant vare sig då eller nu. Och tro mig också ledamoten Gunell med tanke på vad som sades först, jag har ett ganska långt perspektiv på det här, lantbruket har anpassat sig och har förändrat sig mycket. Men det ligger väldigt mycket i det som den finska jordbruksministern sade. Det är inte så lätt att vara grön när det lyser enbart rött på konto. Det är inte så stort handlingsutrymme när medelinkomsten är 5 euro per timme för det slit som lantbruket är.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson för ett bra anförande. Jag håller med till 75 % av det som Eriksson sade. Jag har full förståelse för en lantbrukssektor som är i kris, har varit det under flera år och som inte ser så mycket ljus i horisonten. Men att fortsätta som man alltid har gjort är ju heller inget alternativ.

Förra veckan när FN:s klimatpanel IPCC kom med sin rapport så var det ganska tydligt. Det var liksom inte några överraskningar som kom. Det var ju samma budskap som har kommit tidigare. Politikerna måste börja ta ansvar. Vi måste börja ta omställningen på allvar, för det finns alltid orsaker att vänta lite eller att det kan man inte göra. Vi kan ju inte fortsätta så. Åland måste ta sitt ansvar.

När det gäller att det är inte lätt att vara grön när det lyser rött på konto, nej, jag förstår det. Jag förstår det fullständigt, men det kan heller inte få vara en orsak till att fortsätta, för alternativet är ju en fullständig katastrof med tanke på vårt dricksvatten.

Helt riktigt ledamot Holmberg. Ingen lantbrukare vill ju vara med och förstöra dricksvattnet för sina medmänniskor, absolut inte. Det vågar jag säga på hela kårens vägnar. Det är klart att man inte kan fortsätta som man alltid har gjort och det har ju heller inte lantbruksnäringen gjort.

När det gäller eutrofiering, det vill säga utsläppen i vattnen, så de stöd som man fick under det tidigare miljöstödsprogrammet var ett stöd för att man inte skulle ha plöja på hösten, för det är då de stora utsläppen sker, utan man har en s.k. reducerad bearbetning i stället. Men om jag har förstått det rätt så är det istället ett krav nu utan någon ersättning, samtidigt som man har en alltmer accelererande lönsamhetskris. Det här skapar en väldigt stor oro. Många unga undrar, varför håller vi på med det här överhuvudtaget?

Tack, talman! Jag lyfte i mitt tidigare anförande att det finns ju alltid saker man kan göra och förbättra. Det finns säkert en mängd saker man kan förbättra. Ledamot Eriksson gav exempel på någonting här. Jag är ingen vän av stöd och bidrag i någon större omfattning, men här ser jag ju ett behov av att ha det under en övergångsperiod åtminstone. Det som Liberalerna skulle vilja se är en form av pro aktivism, alltså där man tittar på vilka alternativ vi har för att stöda lantbruket. För alternativet att fortsätta som man gör nu med fosforgödslingen, det är ju inget alternativ. Det är ju en väldigt kort återvändsgränd där vi sätter lapp på luckan för i princip alla branscher på Åland, ja hela Åland i stort. Det skulle behöva vara en helhetssyn. Kanske det utskott som får ärendet kan lyfta upp vad man kan göra istället. Hur kan vi förbättra det här? Vi har fått upp frågan i olika skepnader nu under inflationen och också de dyra insatsmedel som behövs för jordbruket. Allt har blivit dyrare, men första produktionsledet har ändå inte fått mer betalt (… taltiden slut).

Nej, det är ju riktigt och det är ju ett jätte bekymmer i sig.

Igen, det sägs att det är oreglerat, det är inte oreglerat. Miljöstödsreglerna är otroligt rigorösa. Som jag sade så fick man tidigare ersättning för att man var tvungen att vidta vissa åtgärder som kostade pengar, men det får man längre men man är ändå tvungen att göra dem.

Det var flera som var inne på att nivåerna skiljer sig mellan Finland och Åland. Men ingen nämnde att nivåerna skiljer sig otroligt mycket mellan Åland och Sverige. Det är väl ändå samma vatten som vi pratar om. Varför är det så? Jo, det är för att man ser att det behövs. Under en starttidpunkt så behövs det temporärt fosfor för att få igång specialgrödor och det betyder inte att det rinner ut fritt och oreglerat, som någon sade.

Tack, talman! Tack ledamoten Eriksson för ett faktiskt vettigt inlägg i den här debatten baserat på egen erfarenhet. Jag uppskattar mycket att höra fakta utifrån den horisonten där man ser hur man arbetar. Det är inte alltid som det är så vanligt här i salen.

Ledamoten Eriksson har en lång erfarenhet av odling. Han har varit med under den tiden som chips har blivit en stöttepelare på Åland på många sätt när man införde det i Finland från början.

Det är fräckt att vilja att det ska ske på en minut i en replik, men jag undrar om ledamoten kunde säga någonting om vad han tror att skälet är till att Åland överhuvudtaget kan vara med och konkurrera i livsmedelsbranschen i Finland?

Svaret på den frågan helt kort är ju att man har engagerade och kunniga odlare, vill jag påstå, som har en viss insikt i vad marknaden efterfrågar.

Sen får jag tacka för berömmet. Jag blev lite orolig när ledamot Pettersson sade "det var faktiskt ett vettigt anförande". Man kunde kanske förvänta sig något annat.

När vi är inne på den här delen, så undrar jag om ledamoten Eriksson skulle kunna säga några saker i saklig mening kring att man är redo att tillåta en något högre fosfortillförsel på Åland gentemot i Finland? Vad är skälet till det och vad får det för effekter enligt lantbrukare Erikssons mening?

Jag är ju ingen forskare, men det är ju så att åländska odlare jämför sig med svenska odlare. På grund av språk, kultur och så vidare så vänder man sig ditåt och man ser vilka skördar de har och vad som är orsaken till att de har högre skördar. Det är bara så enkelt.

Jag vet att inte alla delar den uppfattningen, men jag tycker att det är ansvarsfullt av den åländska regeringen att man lyssnar på dem som faktiskt har kunskapen och inte bara tycker och tänker, utan de som har en kunskap om att de här insatserna behöver vi. Enligt mitt förmenande så om man ger så kallad startfosfor i början på odlingssäsongen så leder inte det till några utsläpp. Det är enligt min uppfattning men det finns säkert olika uppfattningar om den saken.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Talman! Förslaget kom under debatten att remittera till social- och miljöutskottet.

Lagtingsledamot Holmberg, understödd av lagtingsledamot Holmström, har föreslagit att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet.

Omröstning verkställs enligt uppstigning. Den som röstar för finans- och näringsutskottet röstar jag och reser sig nu.

Den som röstar för social- och miljöutskottet röstar nej och reser sig nu. Majoritet för ja, 16 ja-röster och 11 nej-röster.

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.