Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår att sjukdomskostnadsavdraget vid kommunalbeskattningen avskaffas från och med skatteåret 2025. Samtidigt föreslår landskapsregeringen att det införs en bestämmelse om avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga som enbart beror på sjukdom och att det införs i kommunalskattelagen. Dessutom föreslås också att maxbeloppet för grundavdraget vid kommunalbeskattningen höjs med 100 euro från 3 600 till 3 700 euro.

Jag vill vara noga med att säga redan i det här skedet att de här två sakerna som jag nyss nämnde, och som ska införas istället för att sjukdomskostnadsavdraget avslutas, inte är en del av de kompensatoriska åtgärder som landskapsregeringen i framställningen också säger att ska införas. De här två åtgärderna är av mindre karaktär. Den första, att införa ett avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga kopplat till sjukdom, införs för att man också på rikshåll genomförde samma åtgärd i samband med att sjukdomskostnadsavdraget avslutades på 1990-talet. Landskapsregeringen anser det vara ändamålsenligt att införa samma möjligheter också i den åländska kommunalbeskattningen.

Det här är ingenting som volymmässigt alls är av samma paritet som i jämförelse med det antal personer som har sökt och beviljats avdrag för sjukdomskostnader på rikshåll. Utifrån statistiken vad gäller avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga - det finns statistik från år 2022 - så är det 6 416 personer som har kommit i åtnjutande av det här avdraget. Gör man en enkel kalkyl på det faktum att Finlands befolkning är ungefär 200 personer större eller fler i numerären än den åländska befolkningen, så blir inte antalet sökande högst antagligen särdeles stort här på Åland. Men i varje fall, den finns som en sista utväg för dem som har drabbats av nedsatt skattebetalningsförmåga.

Höjning en av grundavdraget från 3 600 euro till 3 700 euro är heller ingen stor åtgärd. Den införs närmast för att ordningsföljden på avdrag i kommunalbeskattningen skulle ha inneburit att grundavdragets verkan skulle ha minskat något, samtidigt som sjukdomskostnadsavdraget skulle ha avslutats eller slopats och inte längre kunna utnyttjas av människor med sjukdomskostnader. Så för att kompensera den här ordningsföljden, som skulle ha minskat verkan på grundavdraget något, så görs en liten justering uppåt. Däremot så blir det en liten förbättring i beskattningen för personer främst med låga inkomster och som inte har sjukdomskostnader som de begär avdrag för.

De här båda åtgärderna är av marginell karaktär, de är inte de kompensatoriska åtgärderna som jag nämnde här förut och som säkert kommer att diskuteras i dag och under kommande månader inför att de är på plats.

Lite om historien bakom sjukdomskostnadsavdraget. Det känns på något vis historiskt när man läser i framställningen och får konstatera att grunden till detta avdrag härrör sig från år 1947. Jag kunde inte låta bli att lite titta på vad som hände under 1947, bara för att lite bilda mig en egen uppfattning av vilken tidsepok vi befann oss i då. Som exempel kan man säga att under 1947 kom man överens om det som kallas för Parisavtalet. Gränserna mellan Sovjetunionen och Finland lades efter att krigsröken hade lagt sig från andra världskriget. Vi befann oss i en sådan tid som nu känns rätt historisk.

Kopplat till sjukdom och vård av sjukdom så samma år, 1947, kom penicillinet, som känns ganska normalt i dagens läge, till försäljning i svenska apotek. I samband med det så stiftades också en lag här i landet som då gav skattebetalarna möjlighet till avdrag för sjukdomskostnader. Då var syftet att utjämna sjukdomskostnaderna i en situation då andra stödsystem för hälsovården var bristfällig.

Här på Åland infördes ursprungligen bestämmelserna i landskapslagstiftningen på ett motsvarande sätt, bara att man inte hade något maximibeloppet för avdraget såsom det var i riket, annars detsamma.

Sedan på 1990-talet - nu går vi från 1947 till 1990 - så avskaffades avdraget i riket med hänvisning till att hälsovården och stödsystemen för hälsovården hade utvecklats på ett sådant sätt att avdraget inte längre var befogat. Formuleringarna och motiveringarna var att avdraget som sådant var resurskrävande.

Samtidigt vidtog man på rikssidan förändringar gällande avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga, vilket nu landskapsregeringen föreslår att ska införas också i vår lagstiftning.

När sjukdomskostnadsavdraget avskaffades i riket så verkade man inte, om man går tillbaka i historian och läser dokumenten, ha övervägt att göra motsvarande förändring. I ett antal omgångar då kommunalskattelagstiftningen var aktuell så har man fortsatt att införa sjukdomskostnadsavdraget som verktyg. Man har aldrig riktigt motiverat varför det är ändamålsenligt att ha det.

Lagstiftningen ger inte i något av de här skedena ett stöd för tolkningen av hur och till vad avdrag ska beviljas. Därav också det som nu har framkommit under senare tid och är allom bekant - det har stått i tidningarna - skattemyndighetens svårigheter att tolka lagstiftningen. Det finns egentligen inte grund i lagstiftningen för det som görs.

Sjukdomskostnadsavdraget har i princip funnits kvar i den åländska lagstiftningen ändå sedan 40-talet fram till år 2012 då det gjordes en viss förändring. I samband med den förändringen har man gjort utredningar om sjukdomskostnadsavdraget. Man hade som avsikt att man skulle avsluta sjukdomskostnadsavdraget då, men av politiska skäl, inget ont sagt om det, så valde man att då bibehålla sjukdomskostnadsavdraget. Men man hade avsikten, som jag tolkar det, att antingen avsluta sjukdomskostnadsavdraget längre fram, följande år eller alternativt utforma lagstiftningen så att den som tillämpar lagstiftningen inte ska behöva göra egna bedömningar och tolkningar, att precisera lagstiftningen. I den utredningen nämndes också andra alternativ som kunde införas som utjämnande element i ett sjukvårdsfinansieringssystem som möjligen då kunde ersätta sjukdomskostnadsavdraget. Den här tanken har funnits under arbetets gång.

Andra stödsystem finns i vårt sjukvårdssystem, finansieringssystem och utjämningssystem och har kommit till under åren ända sedan 1947. Av de kostnadsgrupper som också nämns här i framställningen och i beredningen av framställningen så är de flesta direkt subventionerade eller ersättningsberättigade hos FPA. Kostnader för glasögon och linser ersätts dock inte, de anses vara en del av de normala privata kostnaderna. Men för övrigt i dagens läge ersätts mycket, delvis förstås inte fullt ut, utan det gör sjukförsäkringssystemet, vilket kanaliseras via FPA direkt till befolkningen också här på Åland.

Sedan har vi då i olika skeden reformerat patientavgifterna speciellt inom hälso- och sjukvården. I dagens läge är till exempel skolhälsovården för barn och mödravård avgiftsfri. I lagstiftningen anges också högkostnadsskydd med syfte att skydda patienten från alltför höga utgifter för hälso- och sjukvård. Det betyder att om man har nått gränsen för högkostnadsskydd så är man befriad för att betala ytterligare avgifter vid ÅHS efter det. Den allmänna gränsen är 475 euro per kalenderår. För låginkomsttagare, pensionärer som barn och ungdomar anges dock lägre gränser. De som under kalenderåret fyller 75 år eller mer samt för de som har beviljats sjukpension eller invalidpension så är gränsen, beroende på inkomsterna, 250 euro och så vidare. För människor under 20 år är gränsen 100 euro. Stödsystemen via patientavgiftsmekanismerna har också utvecklats väldigt mycket sedan 1947.

Som jag sade tidigare så trots det så anser landskapsregeringen att det bör införas kompensatoriska åtgärder. Det är ofrånkomligt så att många människor har dragit nytta av sjukdomskostnadsavdraget. Såsom framställningen också säger så är det människor med låga inkomster som relativt sett i förhållande till sina inkomster dragit mest nytta av avdraget. Det är ingenting att hymla om.

Landskapsregeringen har en fast avsikt att hitta kompensatoriska åtgärder som riktar sig till de behövande, speciellt i förhållande till det som sägs i regeringsprogrammet; regeringen Sjögren 2 ska värna om de svagaste i samhället.

Till slut, det som står i framställningen och det som jag har sagt här, vill jag säga att den nuvarande lagen är föråldrad, svårtolkad och byråkratisk. Den är svår att tillämpa och det har skattemyndigheten i sina propåer till landskapsregeringen, skriftliga sådana också, pekat på ett antal omgångar. Nu senast läser jag i dagens tidning, den ena tidningen, att chefen för skattemyndigheten på Åland håller med om den här beskrivningen som jag nu här nämnde precis ordagrant på det här sättet.

Systemet med ett avdrag där man som avdragsberättigad ska samla på sig kvitton, spara dem och sedan så småningom vid behov förevisa kvittona för skattemyndigheten, det passar väldigt illa in i dagens digitala värld. Det passar allt sämre in i dagens digitala värld, där vi strävar till effektivisering, strävar till att dra nytta av digitala system och därför känns det här systemet illa anpassat till år 2024. Det var säkert bra 1947 men inte längre idag.

Min kollega Arsim Zekaj kommer för sin del att prata lite mer om landskapsregeringens avsikter med kompensatoriska åtgärder, möjligen lite lyfta på täcket och ge en bild av inom vilka tänkbara områden de åtgärderna kunde komma människor till nytta. Tack!

Tack, talman! Tack finansministern för presentationen. Det kan finnas historiska, byråkratiska och fördelningspolitiska orsaker till utmaningarna med sjukdomskostnadsavdraget. Men det minskar ju inte den oro som helt tydligt finns bland många ålänningar om vad det innebär för privatekonomin att det här avdraget slopas.

Lagförslaget har, som vi ser det, ingen tydlig konsekvensbeskrivning vad det kan innebära. De åtgärder som finansministern nämnde att regeringen är beredd att vidta så är också relativt löst formulerat "kan vidtas". Det står ingenting i förslaget vad regeringen politiskt är överens om att de facto vidta.

Hur ser t.ex. finansministern på den oro som finns gällande den del av tandvården som inte finansieras av FPA men som många har fått lite pengar tillbaka via sjukdomskostnadsavdraget?

Herr talman! Jag och landskapsregeringen tar den oro som finns där ute på största allvar. Det enda sättet att bemöta det är att landskapsregeringen står vid det som vi lovar också i framställningen. Vi ska hitta åtgärder som möter upp mot det som det blir mindre av för att man slopar sjukdomskostnadsavdraget.
Jag har inte något annat svar att ge än det.

Jag förstår tidsaspekten. Det allra bästa skulle vara om vi här skulle kunna visa upp de åtgärderna för allihop. Det vore lättare att diskutera frågan. Vi är ändå inne på de centrala delarna av försörjningen av människor som är de svaga i samhället, om jag använder uttrycket från regeringsprogrammet. Det gäller att vi också träffar väldigt rätt och då måste man arbetar med frågorna så att de åtgärderna faktiskt blir bra.

Tack, talman! Det är ju just frågan, varför regeringen lägger fram det här förslaget utan att ha konsekvensbeskrivningen och några konkreta förslag på bordet, som har väckt en hel del frågor. Varför inte vänta tills ni har mer att komma med?

För elva år sedan, när dåvarande regeringen Gunell hade en arbetsgrupp, så föreslogs att man skulle slopa sjukdomskostnadsavdraget. Men i den arbetsgruppen kom det fram ett förslag på ett särskilt tandvårdsavdrag med motiveringen att allmän tandvård saknas på Åland. Är det någonting sådant vi kan tänka oss att höra från finansministern?

Herr talman! Jag låter kollegan Zekaj fördjupa sig lite mera. Jag tror att det blir bättre för alla om han pratar om de konkreta åtgärderna, han har kunskap och min kunskap på det här området är mera ytlig.

Genom att slopa sjukdomskostnadsavdraget som vi föreslår från 1.1.2025 så innebär det i praktiken att människor fortfarande kan göra avdrag för det år vi lever i nu. Det betyder då en eventuell återbäring under sommaren-hösten 2025. De åtgärder som vi kommer att föreslå för lagtinget kommer att passa in så att det inte blir ett avbrott i stöden. År 2024 ger effekt år 2025 och innan vi har passerat den tiden så ska vi ha de nya åtgärderna på plats.

Tack, herr talman! Jag ska hjälpa ministern lite med konsekvensanalyserna eftersom de inte var helt på grej här. Faktum är ju att det är 1 miljon euro som nu tas av de sjukaste och svagaste i vårt samhälle. Så är det. Den absoluta majoriteten av de här pengarna tas av pensionärer som redan betalar väldigt hög skatt och de som har låga inkomster. Det är fakta och det syns i statistiken.

Man undrar ju lite med tajmingen. Vad är det som föranleder att det är så bråttom just nu? Vi har redan en situation med hög inflation i vårt samhälle. Den finska staten har just kommit med väldigt höga skattehöjningar, och nu kommer landskapsregeringen med ännu mera skattehöjningar mot de svagaste grupperna i samhället. Det är dessutom bråttom. Den enda orsaken till att det kan vara så här bråttom är att man vill komma så långt ifrån valet som möjligt när de här åtgärderna träder i kraft. Vad är orsaken till att man inte kan vänta ett år med det här och få klart konsekvensanalyserna, som ministern själv sade att saknas?

Herr talman! Ledamoten Wikström sade att han refererar till fakta. Men om man läser det statistiska underlag som finns, och även i framställningen, så kan man konstatera att sjukdomskostnadsavdrag till det belopp som man sökt om, alltså avdragsbeloppet, inte den effektiva skatteeffekten sedan, så ligger inkomstklasserna 0 - 30 000 euro i minoritet i förhållande till själva avdraget jämfört med inkomstklasserna från 30 000 euro och uppåt. Systemet är till och med sådant att avdragsbeloppen sjunker år för år för de inkomstklasser som ligger under 30 000, medan det ökar för dem som har det mera bra ställt i samhället. Om man nu vill studera den statistiken, vilket jag har gjort men uppenbarligen inte ledamoten Wikström, så ser man ju att om man vill uppnå det här syftet som vi pratar om, då bör man göra (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Jag tror att de människor som lyfter detta avdrag regelbundet, pensionärer och andra, nog vet hur mycket pengar de får i plånboken och som nu försvinner på grund av detta. Egentligen behöver vi inte prata om det mera. Var och en ålänning vet hur mycket man brukar få i avdrag.

Jag tänkte gå vidare med de kompensatoriska åtgärderna, jag vet inte om man ska kalla dem så. Ministern själv sade ju tacknämligt att det är inte kompensatoriska åtgärder, förhöjningen av grundavdraget och det är ju helt korrekt. Det är en väldigt marginell förhöjning av grundavdraget. Jag kommer att komma in på det mera i mitt anförande. Grundavdraget höjer man med en hundralapp, ungefär 2,7 %, medan vi har en inflation i samhället som är 4,7 %, december 2023. Det betyder att också grundavdraget i riktiga pengar är realpolitiskt mindre värt än det var för ett år sedan. Man kan inte ens prata om en kompensatorisk åtgärd, för sjukdomskostnadsavdraget är baserat på faktiska kostnader medan grundavdraget är baserat på regeringens goda vilja.

Herr talman! Jag uppfattar att vi är väldigt överens gällande grundavdragsförhöjningen. På det viset var väl repliken onödig, för jag var väldigt tydlig med att säga att den åtgärden är marginell. Den skulle bara undanröja en försämring av grundavdragets effekt när sjukdomskostnadsavdraget avslutas. Jag var tydlig med det.

Vi tar lite mera statistik. Det visar sig att barnfamiljer, vilka säkert kan tänkas vara en grupp som man gärna vill värna om i det här sammanhanget, så endast 13,6 % av avdragsbeloppet utnyttjas av barnfamiljer. Inte är sjukdomskostnadsavdraget särdeles välriktat åtminstone till den gruppen, vilket jag tror att landskapsregeringen, bland flera grupper, värnar mycket om.

Gällande skattehöjningar så var ledamoten Wikström säkert pådrivande för fyra år sedan när landskapsregeringen slopade ett (… taltiden slut).

Talman! Regeringen medger i underlaget att det är svårt att bedöma konsekvenserna kring det här samlade förslaget vad gäller kommunerna. Man lyfter även den 70 procentig kompensationsgraden till kommunerna beträffande resekostnadsavdraget och grundavdraget. Men man säger vidare att man har för avsikt att justera den här kompensationen. Är det så att landskapsregeringen avser att stärka sin egen kassa genom det här?

Herr talman! Inte stärka kassan, men försöka råda bot på det underskott som vi har ärvt efter bland annat ledamoten Kanborgs parti efter tiden i landskapsregeringen. Alla känner vi till, via det beslut som landskapsregeringen har via förslag och lagtinget fattat beslut om kostnadstaket, att det måste innebära kostnadsminskningar eller resultatförbättringar. Så svaret är ja. Landskapsregeringen avser att röra, inte resekostnadsavdragets kompensationer men grundavdragets dito och det finns en förberedelse av ett lagförslag som gäller det.

Tack, talman! Då vill jag vidare fråga minister Perämaa, av vilken anledning man dröjer med detta separata lagförslag? Det skulle varit väsentlig information för kommunerna när de ska ta ställning till det här, vilket också har påpekats från vissa remissinstanser.

Gällande grundavdraget så skulle jag nog vilja påpeka att nu höjer man det till 3 700 euro i riket är det 3 980 euro. När man en gång höjer det, av vilken anledning så väljer vi fortfarande att ålänningarna ska ha sämre förmåner än i riket? Ska vi inte använda självstyrelsen till att ge minst lika bra förmåner som i riket?

Jag passar på att ta upp tråden med arbets- och pensionsinkomstavdraget. Till volymen var det ca 2 miljoner euro som var till fördel för skattebetalarna, en arbetslinje där också pensionärerna fick sänkta skatter. Den lagen tog förra landskapsregeringen bort, antagligen pådrivet Obunden Samling, vad vet jag, Men man tog bort en skattelättnad som till volymen var dubbelt så stor som det som görs nu. Därför blir det kanske lite övermaga att just Obunden Samling kritiserar det här så starkt.

Tack, talman! Jag funderar, i framställningen lyfts flera olika möjligheter till kompensationer som säkert kommer att diskuteras under debattens gång, bland annat just höjningen av grundavdraget som en möjlighet. Jag undrar om finansministern kan säga något om kostnadseffekterna av till exempel att höja grundavdraget till den finländska nivån? Det finns ju inga beslut ännu, just för att vi som sitter på majoritetssidan vill fundera på vad som är effektivast för de grupperna som vi vill jobba för. Det finns förstås det som är på finansministerns bord, grundavdraget och andra möjliga avdrag. Det finns barnomsorgsavgifter som är på minister Hambrudds bord och det finns högkostnadsskydd som är minister Zekajs bord. Kan finansministern säga någonting om hur man skulle kunna jobba med grundavdraget?

Herr talman! Dessvärre har jag inga kostnadsberäkningar på vad det kunde innebära. Landskapsregeringen har funderat i många omgångar på vad man kunde välja för åtgärder i stället för det som nu föreslås. Det här är en sak som inte har varit lätt att värka ur sig, men vi har kommit till det beslutet att vi ska göra det som nu föreslås. Vi har sagt gemensamt att en höjning av grundavdraget kunde gott vara en kompensatorisk åtgärd, om man inte via kollegan Arsim Zekaj kan hitta något som fungerar ännu bättre. Jag har brist på jurister på min avdelning. Vi fokuserar väldigt mycket på andra frågor såsom skattegränsen. Om vi börjar hitta modellen för vad vi vill genomföra i stället och det kommer ett uppdrag till mig om att grundavdraget kunde vara en del av det, så då ska vi räkna på det.

Jag undrar om finansministern också kunde förtydliga den här tidsaspekten. När folk har tagit kontakt med mig kring den här frågan så har man haft uppfattningen att nu direkt när klubban har fallit, när det här avdraget försvinner, så försvinner pengarna från människor. Vår uppfattning, som har jobbat med detta, är att det är om ett och ett halvt år som vi behöver ha de här åtgärderna på plats. Om man till exempel skulle vilja titta på grundavdraget, anser finansministern att det är en rimlig tidtabell att det är möjligt att genomföra en sådan höjning av grundavdraget så att det kompenserar bortfallet hösten 2026?

Herr talman! Utan vidare, det är fullt möjligt att justera i volymen på grundavdraget. Det är inte en särdeles komplicerad lagstiftningsmetod. Det avdraget tillämpas av skattemyndigheten både gällande ålänningar och övriga finska medborgare. Det är ett lätt system och ganska ett ganska obyråkratiskt sätt att bedriva skattepolitik, så inga bekymmer där.

Nu föreslår vi här en förändring, vi är i september nu, en höjning av grundavdraget som ska träda i kraft från och med årsskiftet. Men det är bra att det poängteras. Under det här året, år 2024, kan medborgarna göra avdrag för sjukdomskostnader. Om någon har för avsikt att söka avdrag för det här året så är det inte läge att kasta kvittona i papperskorgen.

Tack, talman! I lagförslaget, i intervjuer och även här i talarstolen har ministern försökt rättfärdiga detta med bland annat att lagen är så gammal, från 1947 och det var en helt annan tid då. Samtidigt försöker han att rättfärdiga det med att Finland avskaffade det redan på 90-talet. Anser ministern att Finlands situation och tid under 1990-talet är jämförbar med Ålands situation idag?

Herr talman! Jag har inget bra svar på det. Jag anser att Åland i mångt och mycket ofta och nästan hela tiden har en annan situation. Till många delar så har vi det bättre här, det vill jag hävda. Jag vill inte jämföra och jag har inte gjort någon sådan analys.

Vad gäller byråkratin med ett sådant här avdrag, krångligheterna och svårigheterna för den som ska tillämpa lagstiftningen att tolka det och att göra korrekta bedömningar när man inte kan göra det utifrån en lagstiftning eller förarbetet till den, så det är inte bra och inte rättssäkert. Jag vidhåller min ståndpunkt att det här avdraget inte mera är av denna tid.

Jag undrar det här med att det är byråkratiskt betungande, kommer inte de här kompensatoriska åtgärderna att vara byråkratiskt betungande? På vilket sätt kommer de att vara enklare än vad jobbskatteavdraget är? Det enda som det här leder till är en skattehöjning för de som är sjuka. Jo, det är precis det som det leder till. Det leder till mera fördelningspolitik. Man kommer att föra över pengar via bidrag till människor i samhället som landskapsregeringen anser att är de mest behövande. Men det finns ganska många människor med låg inkomst som inte kommer att hamna där som landskapsregeringen anser att är de mest behövande.

Herr talman! Jag uppfattade inte så mycket frågor i det hela. Det var ett politiskt ställningstagande. Men bra så.

Landskapsregeringen menar att det är inte rätt att ha hur byråkratiska verktyg som helst för att bedriva socialpolitik, vilket det är frågan om i det här fallet. Jag tror att det skulle ligga i allas intresse att vi kan hitta metoder som träffar rätt åt dem som verkligen är i behov av stöd för att utjämna sjukvårdskostnader så att alla kan tillgodogöra sig den.

Sedan framförallt, vilket inte har nämnts här ännu, om en person med låga inkomster blir sjuk idag så kommer det att ta länge, länge innan det ger utslag i plånboken. Blir du sjuk idag så måste du ta kostnaden utan några stöd, förutom de som finns i systemet sedan tidigare via FPA och högkostnadsskydd (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag har en fråga till ministern. När man hörde ministern presentera det här så får man en känsla av att ministern inte har en aning om hur stora avdrag det här handlar om för personer som bor på ett effektiviserat serviceboende eller på en institution och hur många tusentals euro de går miste om i avdrag. Jag kommer senare i mitt anförande att presentera hur mycket pengar det egentligen handlar om som de går miste om i avdrag. Ministern får det att låta som att vi måste gå in för digitala intyg, att det är så krångligt nu att skicka in de här kvittona. Du får redan i dag digitala intyg från din kommun som du kan bifoga till din deklaration för att påvisa hur mycket institutionskostnader du har haft. Du får digitala apotekslistor från apoteken som du skickar och bifogar i din deklaration, eftersom du bor på ett boende. Allt är digitalt. Du har räkningar som du betalar för din fysioterapi (… taltiden slut).

Herr talman! Givetvis så tror jag på det som ledamoten Annette Holmberg-Jansson sade. Vad gäller avdragsmöjligheter för vissa individer så är det säkert på det sättet att det är sådana som har gjort ganska mycket stora avdrag. Men ser man på genomsnittet så blir det svårt att gå igenom varje enskild individ och räkna. Det finns exempel, när man har räknat på det, där personer har gjort avdrag och sen när man tittar på det så har de fått förvånansvärt lite i avdrag. Det finns ju bådadera. Men det är en knapp miljon i effektiv skatteverkan för individerna. Ungefär för knappa 10 000 personer så är genomsnitt ungefär 100 euro per år. Det finns förstås de som har fått större nytta och de som har fått en betydligt lägre nytta än så.

Talman! Jag undrar om regeringen överhuvudtaget har tänkt på det här? Först kan du göra avdrag för dina sjukdomskostnadsavdrag, men sedan finns det en till liten box där du kan kryssa i om du har haft kostnader för institutionsvård. Hur svårt hade det varit att kunna lämna det kvar för den gruppen? För det är ofantliga pengar som de betalar. Speciellt efter den klientavgiftslag, som bland annat jag var med och tog fram, som slår väldigt fel och som jag hoppas att den nya regeringen tittar på nu. För man har sagt att det kommer ett steg tre. Alla var oroliga för att det här skulle slå mot kommunerna, men det är mot vissa individer som det här slår väldigt hårt. Jag är den första att beklaga att det blivit så. Men när vi gjorde den här lagstiftningsprocessen så tittade vi på att de får dra av för glasögon, för mediciner, för sjukkostnader, för de är mycket på sjukhuset. Så det här kommer att slå fel. Ni har helt struntat i (… taltiden slut).

Herr talman! Jag vet det eftersom jag suttit kring bordet och diskuterar de här frågorna. Just den här klientgruppen som ledamoten Annette Holmberg-Jansson pratade om så har varit föremål för samma diskussion som andra grupper också. Jag är säker på att den här aspekten finns med i övervägandet gällande kommande kompensatoriska åtgärder.

Jag var lite inne på det här förut. Det är klart att det här avdraget slår lite olika från individ till individ. Men också Moderaterna var med om att slopa det som kallades för jobbskatteavdraget plus pensionsinkomstavdraget för pensionärer och att slopa ett skatteavdrag som hade omfattningen 2 miljoner euro. Alla har vi någonting med oss i bagaget.

Talman! Varför för landskapsregeringen detta lagförslag till lagtinget?

Herr talman! Det är av två orsaker. Det första och mest viktiga, och det var därför som vi fick ögonen på det, var för att skattemyndigheten påpekade för oss i skrift att de har problem med sina tolkningar på hur man ska bevilja skatteavdrag. Sedan ändringen av sjukförsäkringssystemet 2023 så såg man sig nödgade att börja tolka om eftersom det systemet ändrade så mycket. Vi har fått svara på frågor utan att ha någon bakgrund. Hur ska man tolka det när man hanterar ansökningar? Det är skäl nummer ett.

Sedan finns det också ett annat skäl. Om vi får åtgärderna riktade mer rätt så förbättrar det resultatet i någon mån för landskapsregeringen. Det är det elementet och därför var den här frågan upp i samband med vårbudgeten också, vilket då nämndes och då var det just pengar som det pratades om.

Talman! Jag förundras över två saker. Det första, varför kan man inte skriva in i lagförslaget att landskapet behöver mera pengar och därför höjer man skatten? Man kunde lägga några vackra ord om att regeringen behöver balansera ekonomin. Det saknas.

Det andra, talman, som förundrar mig är remissutlåtandet från landskapsregeringens social- och miljöavdelningen. De poängterar helt riktigt att det här är en ekonomisk helhet för den enskilde. Man rabblar upp en massa saker som har betydelse; klientavgiftslagen, ESB-boende, pensionärerna, momshöjning och resekostnadsavdraget. Man landar i slutsatsen att man rekommenderar landskapsregeringen att inte avskaffa sjukdomskostnadsavdraget. Har landskapsregeringen slutat att lyssna på sina sakkunniga tjänstemän? Är inte minister Perämaa ens lite besvärad över att den avdelning som har ansvar för socialpolitik säger: Gör inte detta?

Herr talman! Jag tycker att det är bra att alla personer, kunniga sådana och alla andra likväl, har en möjlighet att uttala sig om samhällsförändringar. Jag ser ingenting konstigt i det. Jag tycker att det är väldigt bra. Samma personer, som på ett kunnigt sätt har skrivit det utlåtandet, kommer att vara engagerade i arbetet med att ta fram mera träffsäkra kompensatoriska åtgärder. Det känns ju svårt för alla innan man har kommit till beslutet om hur de ska se ut, hur man ska få dem och det kräver mycket arbete också. Socialpolitik är, som ledamoten Valve känner till mycket väl, ingenting som man höftar till med hur som helst. Jag ser inga som helst problem i det.

Detta att spara lite pengar, hur mycket återstår att se, så den frågan var ju väldigt mycket upp i samband med vårbudgeten. Vi tänkte väl inte att det skulle vara en (… taltiden slut).

Tack, talman! Minister Perämaa talade om grundavdraget och justeringen är som sagt av marginell betydelse. Det som känns lite märkligt för mig är att vi har en så pass låg uträkningsprocent jämfört med Finland, 8,4% istället för 18% i Finland. Det betyder också att personer på Åland som tjänar betydligt mer än i Finland kan nyttja avdraget. Har man tittat också på den frågan eller möjligheten att höja avdraget men sänka procentsatsen?

Herr talman! Det är en bra fråga, men svaret är dessvärre nej. Skattepolitik och skattejuridik är rätt komplicerade saker, jag kan inte ha tjänstemännen att räkna på saker och ting innan vi känner av den politiska riktningen som finns i landskapsregeringen och majoriteten. Jag skulle gärna ha en skattejurist och detta var på tapeten för ett antal år sedan, men nu blev det inte så. Det finns ingen, vi har inte alla andra positioner tillsatta heller. Men väl uppmärksammat att så ligger det till och det är ingenting att säga om det. Allt ligger inom lagtingets makt att ändra till de här delarna. Det är upp till vad politiken sen önskar.

Tack, talman! Jag fortsätter gällande grundavdraget då det i repliker har tagits upp att vi har det sämre än i Finland, vilket inte stämmer. I Finland når du taket, dvs. får noll i grundavdrag då du når just över 26 000. På Åland når du taket om du når över 46 000 euro. Jag kommer i mitt anförande att beröra den här saken närmare.

En möjlig lösning skulle ju vara att höja till Finlands storlek på grundavdrag 3 980 euro, men istället höja procenten till exempelvis 12,83 % då man skulle nå taket när man når 35 000 istället. Skulle det vara en möjlig lösning tror finansministern?

Herr talman! Som jag sade så i teorin är det fullt möjligt. Ledamoten Löthman känner till att i politiken i praktiken så finns det ju olika åsikter om hur man ska bedriva skattepolitik. Vi vet ju att i Sverige så har man infört jobbskatteavdrag, man beskattar arbete lägre för att på det sättet få fart på hjulen. Jag läste häromdagen en rapport av Riksrevisionen som konstaterar att just de åtgärderna har satt fart på tillväxten och skapar nya arbeten och människor jobbar mera. Sen kan man välja den här metoden också. För det finns ju människor med låga inkomster som behöver ha hjälp. Det gäller att väga de här olika åsikterna mot varandra. I teorin är det fullt möjligt, men sedan krävs det politisk mangling innan man har allt på plats.

Talman! Tack för dragningen och den historiska beskrivningen. Jag hade väl kanske hellre sett lite mer realtidsfunderingar, men var och en väljer själv vad man presenterar.

Finansministern har vid två tillfällen sagt att den här regeringen värnar de svagaste. Min fråga blir då, vad blir svaret till Funktionsrätt Åland, till Cancerföreningen, till Norra Ålands äldreråd, till Mariehamns pensionärsförening r.f. och till Norra Ålands pensionärsförening samt också till den egna sakkunniga avdelningen social- och miljöindelningen? Betyder det här då att samtliga nu har missförstått det hela om man tittar på deras remissvar? Eller hur ska man tolka det hela?

Herr talman! Ja, jag säger att den här landskapsregeringen värnar om de svagaste. Vi har ett regeringsprogram som ordagrant säger de sakerna och det har hela majoriteten enats kring det. Jämte många andra saker i regeringsprogrammet så är det en sak som vi har att följa och vill följa, för vi har enats om det.

Jag förstår den oro som finns där ute också hos organisationerna, för vi har inte alla kompensatoriska åtgärder på plats ännu. Ett remissutkast skickades ut förstås och då tittar man på den konkreta åtgärd som man föreslår, dvs. avskaffande av det som har kommit människor till nytta, vilket det har gjort förstås. Men det jag kan säga här är det som jag sade förut, den här landskapsregeringen är fast besluten om att göra det som vi säger i den här framställningen och då gäller det väl upp till bevis för oss.

Talman! Men anser finansministern att det här är ett bra sätt att värna de svagaste? Man lägger ett förslag som inte ens har stöd av den egna avdelningen och de kompensatoriska åtgärderna finns inte. Man skapar ju en otrolig oro hos många ålänningar. Vi ska också komma ihåg att de här föreningarna, som jag nämnde nu, så en stor andel ålänningar finns inskrivna där och deras anhöriga finns också med. Är det på det här viset som Sjögren tvåan nu vill värna om de svagaste? Jag är mycket tveksam till om det är rätt metod.

Herr talman! Ibland måste man våga röra det som helt uppenbart inte fungerar väl, även om det finns ett utfall av skatteåterbäring åt individerna. De ser ju inte den problematik som jag har beskrivit här och som finns där i bakgrunden. Vi har en skattemyndighet som säger att det är föråldrat, det är krångligt och det fungerar inte längre. De får göra tolkningar av en lagstiftning som inte har grund i förarbetena eller någonting sådant, utan de får göra egna bedömningar. Det här är knappast rättssäkert, för vi är inne på socialpolitik och det som berör människor riktigt så där i grunden. Nu grundar det sig på någon fastländsk myndighets bedömning av lagstiftning där det inte finns underlag. Ibland måste man våga göra om och göra det bättre. Den här landskapsregeringens absoluta målsättning är att vi ska göra någonting bättre.

Talman! När jag blev invald i Ålands lagting fick jag ta del av utbildning från lagtingets kansli av tidigare lagtingsdirektör Susanne Eriksson. Som folkvald lagtingsledamot blev jag allteftersom mer intresserad och stolt över den åländska självstyrelsen.

För mig är det här fråga som handlar om den åländska självstyrelsen. Det är egentligen en självstyrelsepolitisk fråga.

Avdraget är ett populärt avdrag i den åländska beskattningen. Varför vill landskapsregeringen montera ned den åländska självstyrelsen? Vad betyder denna nedmontering för den åländska självstyrelsen framöver?

Jag tar upp samma fråga igen genom en motfråga till ledamoten Holmberg. Arbets- och pensionsinkomstavdraget som endast fanns i den formen i vår kommunalskattelagstiftning, vilket det här lagtinget fattade beslut om i enlighet med behörigheten. Det hade en två miljoners effekt på dem som utför arbete och för pensionärer som har pensionsinkomster. Ledamoten Holmberg kan inte personligen göras ansvarig för det avståndstagandet från självstyrelsepolitik som hans kolleger vidtog för ungefär fyra år sedan när man tog bort det. Som jag sade, alla har vi någonting i bagaget. Ibland tvingas vi göra saker och ting. Men att kasta sten på varandra leder bara till att stenen kommer tillbaka.

Talman! Det är ju bra att inte jag har det i bagaget då eftersom jag är ny ledamot här.

Jag tänker stå på mig för den åländska självstyrelsen. Jag tycker att det här är en viktig fråga.

Jag upplever att gemene man ute på våra gator värnar om det. Jag hörde ett reportage i Ålands lokalradio, det pratades om goodwill. Han berättade för sina vänner som inte bodde här. Han hade flyttat hit, han hade detta avdrag, han tyckte det var unikt och det var bra. Och det är unikt för Åland. Varför ska man ta bort någonting redan nu om man inte vet vad man ska ha istället? För det är ju det som ni inte riktigt vet. Precis som en ledamot sade i ett tidigare replikskifte så hade det varit bra om vi hade haft något ersättande på plats. Det blir ju jättekonstigt och så är det stressigt som vanligt. Det är det alltid i politiken. Det är stressigt, det är tidspress och 15 oktober har jag hört i kulisserna för då ska skatteverket ha det här på bordet osv. Jag tycker det är så tråkigt att politiskt jobba så.

Herr talman! Vi har valt att följa vissa regler och vi bör följa almanackan. Lagar träder ofta i kraft vid årsskiftet.

Jag behöver inte upprepa de här sakerna. Det här är ett avdrag som inte längre är lämpligt för den här tiden när vi ska digitalisera och minska på personella resurser som utför manuellt arbete. Vi digitaliserar saker allt mera för att vi inte ska ha höga kostnader som skattebetalarna får betala för i sista ändan.

Det är klart att det här avdraget har gynnat människor. Det är helt klart på det sättet. Jag skulle vilja ha en så effektiv förvaltning som möjligt. Det tror jag att hela den här landskapsregeringen vill ha inom hela den offentliga sektorn så att vi skulle kunna ha låga skatteprocenter, gärna lägre än i vår omvärld, så att människor med det som del skäl, förutom allt det andra goda som finns här på Åland, skulle jag välja Åland som bosättningsort.

Tack, talman! Jag vill börja med att tacka minister Perämaa som redogjort för grunderna till varför vi vill slopa det här avdraget.

Samtidigt vill jag tala klarspråk. Sjukdomskostnadsavdraget har tappat sin kraft. Det är inte längre ett rättvist avdrag. Vi kan inte stå bakom ett avdrag som inte gör sitt jobb.

Idag ser vi att det ofta gynnar dem som redan har resurser för att klara sig själva, medan de som verkligen skulle behöva stödet inte får den hjälp de förtjänar. Det är inte rättvist. Vi kan inte längre stå bakom ett system som inte gör sitt jobb.

För mig som socialdemokrat är det ideologiskt viktigt att var och en bidrar efter förmåga och att var och en får efter behov. När vi ser att de som faktiskt har minst behov är de som får mest stöd genom sjukdomskostnadsavdraget, då vet vi att något är allvarligt fel. Vi har sett det här länge och nu är det dags att vi faktiskt gör någonting åt det.

Bästa lagting, inom socialpolitiken är allt sammanlänkat och påverkar varandra. Under det här året har vi därför noggrant följt med vad som händer i riket för att förstå hur det påverkar oss och särskilt de som har störts behov av stöden.

Dessa förändringar som påverkar ekonomiskt utsatta har styrt vår takt och riktning i arbetet med att ta fram de kompensatoriska åtgärder som vi kommer att presentera. Inom kort kommer vi, tillsammans med mina kollegor i regeringen, att presentera ett åtgärdspaket. Det är ett åtgärdspaket som kommer att ta hänsyn till dessa förändringar som kommer att ske i riket för att säkerställa att vi når en bättre socialpolitisk träffsäkerhet.
Vi kommer behöva göra ett grundligt arbete och det arbetet är påbörjat. Men vi har inte sett någon anledning att förhasta oss fram. Ju snarare vi kan slopa det desto snabbare kan vi komma igång med det riktiga arbetet som behöver göras.

Det finns säkert röster i den här församlingen som kommer att säga att vi ger bort en trygghet. Men jag säger att vi bygger en ny starkare trygghet. Det är en trygghet som är mer rättvis, mera träffsäker och bättre anpassad till dagens behov. Vi skapar genom slopandet också ekonomiskt utrymme för en mera aktiv socialpolitik genom att rikta om resurserna dit de verkligen behövs. Det här är klassisk omfördelningspolitik och den har fungerat förr och den kommer fungera även nu.

Vi står heller inte här för att spara pengar på bekostnad av de mest utsatta. Snarare står vi här för att stärka deras ställning och ge dem ett bättre skydd, ett mer träffsäkert skydd. Om det då innebär att vi måste ta bort ett avdrag som inte längre fungerar, ja då är jag faktiskt beredd att göra det.

Vi kommer att föreslå åtgärder som stärker de grupper som, enligt regeringsprogrammet som minister Perämaa nämnde, har störst behov. Det innebär att vi kommer att stärka de direkta stöden. Vi kommer också göra justeringar i avgiftspolitiken, men också titta på grundavdraget som mekanism. Vi kommer att säkerställa att vi omfördelar resurserna till de som behöver dem mest.

Talman! Jag nämnde att avgiftspolitiken är något som vi vill titta närmare på. Det handlar om att vi är helt och fullt medvetna om att patientavgifter är en tung börda för många och särskilt för de mest utsatta. Därför vill vi också se över högkostnadsskydden men också möjliggöra avgiftsfrihet när det verkligen behövs. Där finns ju lagstiftning, men den tillämpas idag inte på det sätt som är önskvärt. Därför vill vi också titta på den lagstiftningen för att öka möjligheten till att undantas från patient- och klientavgifter.

Ett annat område som vi vill titta på är tandvården, där behöver vi gå mot min vision. Min vision är att vi på Åland måste gå mot allmän tandvård. Det är en viktig vision. Där ser vi att vi behöver förstärka tandvårdsprogrammet och att öka möjligheten till att fler får en tandvård där ekonomin håller.

Vi har inte ansett det nödvändigt att på något sätt förhasta fram de här åtgärderna. Nu kommer vi att sätta oss ner i regeringen och göra ett grundligt arbete. Vi måste också försäkra oss om att vi skapar ett system som verkligen fungerar, det är vi väldigt angelägna om. Jag är hellre mera angelägen att det ska fungera än att vi ska förhasta oss fram i något. Tack!

Remissvaren är ju inte direkt någon munter läsning om man nu inte råkar ha riktigt svart humor. Jag citerar lite från Mariehamns pensionärsförening. Vi motsätter oss dock att sjukdomskostnadsavdraget slopas i beskattningen då det höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda. Jag noterar att samma argument kommer i utlåtande från minister Zekajs egen avdelning som avråder från att skrota sjukdomskostnadsavdraget och istället förordar att sjukdomskostnadsavdraget borde fin kalibreras för att bättre passa in i den socialpolitiska helheten som vi ser just nu. Hur ser minister Zekaj, som ansvarig minister, på detta kristallklara ställningstagande från hans egen avdelning?

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Som minister är jag tacksam för alla inspel som har kommit in. Det har stärkt det här arbetet med att titta på kompensatoriska åtgärder. Det är klart att vi har en verklighet i vår omvärld där det sker väldigt mycket och det är många förändringar i riket som ackumuleras på vissa grupper, inklusive pensionärer. Därför kommer vi att behöva titta på det här skilt. Jag nämnde några av de här åtgärderna som vi kommer titta på och som kommer att vara direkta stödåtgärder även för pensionärer.

Talman! Jag passar på att nämna ställningstagandet från styrelsen för kommunernas socialtjänst. "Det behövs en noggrann konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare". Detta är författat den 20 augusti. Minister Zekaj, när kommer den konsekvensanalysen?

Jag bedömer ju att mycket inom socialpolitiken aldrig kan uppnå den träffsäkra konsekvensanalysen som efterfrågas här. Här måste man göra kloka bedömningar, en helhetsbedömning som både kommer från KST, från den politiska viljan och från andra organisationer. Vi måste vi helt enkelt göra en avvägning. Men att inom socialpolitiken kunna konstatera svart på vitt att utfallet blir så här, den typen av precision kommer aldrig kunna uppnås.

Talman! Jag är intresserad av om det här är ett förslag som är förankrat med social- och miljöavdelningen? För när man läser remissvaren så får man nog känslan av att det är ett förslag från finansavdelningen. Det känns som om det inte finns någon verklighet från den social- och miljöavdelning som jag har jobbat med. Man resonerar hur olika bidrag och olika förslag synkroniseras och kommer ihop till en helhet. Det framgår så tydligt i deras utlåtande att det här är taget ur luften utan att man har haft en diskussion med dem. Jag undrar hur man som social- och hälsovårdsminister har det modet? Det är otroligt modigt att våga gå emot hela den avdelning som man ändå har ett så stort behov av att få kompetens ifrån för att kunna göra rätt lagstiftning.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg-Jansson för frågan. Självklart är jag tacksam för de uppgifter som avdelningen har lämnat och även de väl underbyggda slutsatserna. Men med det sagt så det som redogörs där är ju den ackumulerade effekten som vi gemensamt med avdelningen kommer att behöva titta på. Hur ska vi kompensera och se till att de direkta stöden får den önskade effekt som vi vill nå? I politiken så kommer man ju inte heller alltid att dra samma slutsatser som tjänstemännen. Det hör till vår bransch.

Talman! Absolut, det förstår jag. Jag frågade, har man haft diskussioner med dem innan man förde fram det här förslaget i våras? Min känsla är att man inte har haft det, utan det här är taget ifrån luften, helt troligt från finansavdelningen.

Ministern nämnde tandvård, att tandvård är någonting som man nu ska värna om och titta på. Hur är det då med fysioterapi som inte ges av ÅHS på våra boenden? Våra äldre som bor på ESB får nu då heller inte dra av fysioterapin hädanefter? Har man tänkt från ÅHS sida att göra sådana kompensatoriska åtgärder att man kommer erbjuda fysioterapi gratis eller som en del av alltihop? Det här är en stor kostnad. Vissa med reumatiska sjukdomar måste ha fysioterapi en gång i veckan och det kostar 40-50 euro varje gång som man nu hädanefter inte kommer att få dra av. Det här blir stora konsekvenser, det finns inga konsekvensanalyser alls överhuvudtaget här och det stör mig allra mest.

Sen säger ministern att man ska titta på dem som har (… taltiden slut).

Tack, talman! Vi kommer att titta på hur det här slår på individnivå. Vi kan gräva ner oss på detaljnivå, men som jag nämnde även för ledamoten i ditt parti här så kan du aldrig nå den precisionen inom socialpolitiken. Du kan aldrig gå på den detaljnivån. Det som händer är ju att efter ett visst beslut så kommer man att kunna se vilka effekter det sedan får och nu har vi en möjlighet att få igång den här diskussionen brett i hela förvaltningen. Hur täpper vi till de luckor som det här systemet skapar? Det arbetet måste komma igång fortast möjligt.

Jag ska fortsätta lite på föregående ledamots anförande. Vem är egentligen mest utsatt? I den här lagframställningen så skriver man att detta förslag har inga konsekvenser för jämställdheten. Jaha, tänkte jag när jag läste det, det är väldigt märkvärdigt att man säger så, med tanke på att ÅSUB säger i sin bilaga från 2021 - på tal om jämställdhet - att kvinnor är absolut mest sjuka. 2016 var kvinnor nästan dubbelt så sjuka som män och lyfte dubbelt så mycket sjukdagpenning som män. Den effekten gäller dubbelt så mycket eller ännu mera när det gäller pensionärer. Där är det 75 % i stället för dubbelt. Att det är bristande konsekvensanalyser på det här, det stämmer till fullo. Det här är ett framhastat förslag där man inte tagit reda på alla aspekter av det. Jag undrar hur ministern ställer sig till det här egentligen?

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Jag har nämnt det här några gånger, men det här är definitivt ett område som vi kommer att behöva titta på och i synnerhet när det gäller jämställdhet.

När jag nämnde de här åtgärderna så i vårt kommande paket så är vårt mål, och vår ambition är också tydlig på den fronten, att det kommer att täcka de eventuella luckor som kan uppstå. Det kommer vi att se och det kommer ju att tydliggöras allt efter som vi arbetar med det här.

Tack, herr talman! Jag fortsätter lite på den här frågan om rättvisa avdrag som ministern var inne på. Vad är ett rättvist avdrag? Det här är klassisk fördelningspolitik säger man. Alltså, var går gränsen för de som ska få lyfta stöd eller vad man nu ska använda för kompensatoriska åtgärder? Här i det här förslaget så säger man 15 000 euro, ja men då ska det halveras. Är det samma gräns som man eftersträvar här, att det är ungefär där som man ligger? Alltså människor som i huvudsak inte arbetar, är det den gruppen av människor som vi ska sikta in oss på nu helt och hållet? Vi går ifrån ett system där alla människor i vårt samhälle har rätt att göra det här avdraget, och där majoriteten av pengarna lyfts också av de människor som har mindre inkomster.

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Vi konstaterar ju att personer som inte jobbar kanske har lägst nytta av det här avdraget. Då måste vi titta, var slår det mest? Då tittar vi ju på de ackumulerade effekter som förändringarna från riket har, inklusive detta, och allt måste sättas ihop. Där måste vi bedöma, försöka få en helhetsbild och rikta de insatserna därefter. Jag skulle ändå våga säga att det finns inget magiskt avdrag, det finns ingen magisk gräns. Man kan aldrig precisera en sådan gräns utan det är en helhetsbedömning som görs.

Talman! Jag har sagt det förut, jag är nog väldigt förundrad över att landskapsregeringen aktivt går ut och skapar den här oron bland så många ålänningar som man nu gör. För inte kan det ju vara på det viset att Funktionsrätt Åland, Cancerföreningen, Norra Ålands pensionärer, Norra Ålands äldreråd och Mariehamns Pensionärsförening - det sitter kloka, förnuftiga människor där - inte kan det väl ändå vara så att alla har missförstått det förutom regeringsblocket? Är det faktiskt god social politik att göra på det här viset? Hade det inte varit betydligt förnuftigare att ha kommunikationsverktygen färdiga och säga att det här kommer vi att göra, speciellt med tanke på att det här är ju ingen nyhet, det här aviserades redan i budgeten för 2024 från landskapsregeringen.

Tack, talman! Tack ledamot Thörnroos. Jag ser ingen poäng i att ett system som har funnits länge, att det skulle vara mer ansvarsfullt att vi behåller det. Givetvis sitter alla föreningar med sina perspektiv, vi respekterar de inlagor och de inspel som har kommit. Men vi har kommit till en annan bedömning. Vi har dragit en annan slutsats.

Talman! Jag vidblir ändå att jag tror att det hade varit betydligt lugnare för många ålänningar om man hade fått information om vad det är som kommer att gälla i framtiden. Den absolut största nitlotten i det här är ju en äldre person som bor på ett ESB-boende. Lyckan att få vara så frisk som äldre att man kan bo där så det är fint och vackert, men fattiga som kyrkråttor kommer de att bli, om man jämför med ett institutionsboende med tanke på hur fördelningspolitiken ser ut och vem som betalar för vad. Jag tycker att det här är tråkigt och jag tycker att det är en onaturlig nonchalans och attityd från den här landskapsregeringen. Jag hade större förhoppningar på er.

Tack, talman! Jag vill bara säga att jag tycker det här sista inspelet blev aningen dramatiskt. Jag ser inte den oron som ledamot Thörnroos förmedlade här. Tvärtom så ser jag att vi kommer att rikta insatser mot dessa grupper. De kommer ha mycket mer nytta av direkta stöd än att man slänger ifrån sig ett grovkalibrigt avdrag som vi har idag och som är jättegammalt.

Tack, talman! Jag tar fasta på det som ministern nämnde om visionen om allmän tandvård. Det är ju en av frågorna som uppkommit här när nyheten om det slopade sjukdomskostnadsavdraget kom. Det skulle bli orsaka större kostnader för folk vad gäller tandvården. Ska vi tolka det som ministern sade att det är ett löfte från landskapsregeringen om att det kommer att komma ett initiativ kring allmän tandvård för att lugna den här oron som finns gällande den sidan?

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Jag ser ju att det här är en vision, återigen. Jag tror att om jag skulle höfta till det med att säga "ja men det är självklart att vi kommer med ett sådant förslag" och så kommer jag nästa år och det håller inte., så det skulle vara väldigt tråkigt. Det som jag vill säga här är att vi sannolikt kan komma med ett förslag som rör tandvården och där vi stärker tandvårdsprogrammet och det i sig kan vara ett bra steg mot en allmän tandvård. Vi har förbättrat tandvården genom åren här, men vi fortsätter den resan. Den slutgiltiga ambitionen och målet är allmän tandvård.

Tack, talman! Hållbart Initiativ stöder initiativ och tar med spänning del av kommande initiativ som förbättrar tandvården.

Då ansluter jag mig nog igen lite till det som har sagts tidigare och som jag själv har varit inne på. Varför var det så bråttom att komma med det här lagförslaget gällande slopade av sjukdomskostnadsavdraget innan de här diskussionerna har förts i regeringen? Nu kommer regeringen med ett förslag där man ska ta bort ett avdrag och så säger man att nu ska regeringen sätta sig ner och diskutera vilka kompensationsåtgärder vi kan vidta, och sedan se vad de är beredda att vidta politiskt. Och däremellan blir det ju ett glapp. Oberoende om det blir en eftersläpning med skatteeffekter och så vidare så blir det ju ett glapp där folk inte vet vad som komma skall. Varför delar man upp det? Varför ingick inte slopandet då i det här åtgärdspaketet som socialministern pratade om?

Tack, talman! Jag tror att det finns en poäng för mig att framföra inför lagtinget. Det finns en överenskommelse i regeringen att vi ska ta fram ett paket som på ett ändamålsenligt vis täcker upp och åtgärdar de eventuella luckor som kan uppstå. Det är ganska lång tid, det är ett och ett halvt år dit, men vi kommer att arbeta väldigt aktivt nu och redan starta under hösten och arbeta fram åtgärder och börja räkna på det. I det arbetet ingår ju bland annat min kollega Hambrudd och Perämaa.

Talman! Ministern sade att han är beredd att ta bort ett avdrag som inte längre fungerar. Har ministern lyssnat på de röster som offentligt i radio och media har uttalat sig om vad det här avdraget har betytt för dem? Vad säger ministern till t.ex. KST där hans partikollega Fellman har kritiserat i deras remissvar avsaknaden av konsekvensanalys? Varför slopar man avdraget? Har man ens funderat på att reformera det om det är så att man anser att det fungerar dåligt?

Tack, talman! Låt mig bara börja med att säga att ett system som vi redan har konstaterat att inte är bra fungerande, att börja laga ett sådant system, det känns för oss ganska långsökt. Vi vet hur det ser ut med de utlåtanden som har kommit in. Återigen, vi är otroligt tacksamma även för det utlåtandet som har kommit in från KST. Det kommer stärka det arbete som vi kommer att fortsätta med nu och som kommer att starta.

Talman! Ministern pratade vidare om vilka åtgärder man avser att se över. Vilken tröst skänker det till dem som just nu är ledsna, oroliga och arga, att man avser att se över det här? Av vilken anledning presenterar man inte de här åtgärderna färdigt?

Vad gäller tandvården så har Socialdemokraterna i många val drivit den här frågan. Men trots att man har suttit vid regeringsmakten, även haft lantrådsposten och man har tidigare innehaft den post som ministern har nu, så har det aldrig blivit verklighet. Hur kan ministern garantera att det kommer ett åtgärdspaket överhuvudtaget i och med att vi inte har någonting konkret att ta ställning till? Finns det en risk att allt rinner ut i sanden, att sjukdomsavdraget försvinner och vi står kvar med ingenting?

Tack, talman! Svaret är att vi kommer ta fram ett åtgärdspaket. Jag vill nog ändå säga till personer som eventuellt är oroliga och jag är helt medveten om att det kan finnas en sådan oro. Var inte orolig, det finns ingen anledning till det! Vi har kompetenta människor som kommer att arbeta fram åtgärder. Jag är helt säker på att fler personer, både individer och grupper, kommer att vara mer nöjda av de åtgärderna än det här grovkalibriga som finns genom det här sjukdomskostnadsavdraget.

Tack, talman! Efter minister Zekajs anförande så måste jag säga att jag har mer förståelse till varför Socialdemokraterna vill dra igenom det här. Det var ju något av en gåta från början. Men ministern sade ju rakt ut att det här handlar om klassisk fördelningspolitik. Det här avdraget träffar helt fel eftersom medelinkomsttagare och höginkomsttagarna också kan dra nytta av det. Det är ju fel. Det är klart att man endast måste skicka dem till de grupper som man anser vara skyddsvärda också.

Jag måste också säga att det var intressant att höra ministern bekänna politisk färg genom att citera kommunisten Marx och Blank genom att säga "var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Det är tveksamt dock om de pensionärer med trasiga fötter och trasiga tänder anser att de kanske faktiskt har förmågan att betala mer för sin sjukvård.

Tack, talman! Ja, jag är ju socialdemokrat. Jag sitter på Socialdemokraternas förtroende och det här lagtingets förtroende. Jag har ingen anledning att dölja den delen. Jag vill bara korrigera, det är inte Marx som har myntat det uttrycket. Det går att googla på det.

Sen får jag också säga att det stämmer att äldre personer är en heterogen grupp. Det är inte så att alla har så pass dåliga ekonomiska förutsättningar. De är en heterogen grupp och det ser vi. Vi måste rikta insatser inte bara mot den här gruppen, utan brett över de grupper som faktiskt påverkas allra mest. Det kan vara låginkomsttagare, men det kan också vara lägre medelinkomsttagare.

Tack för det ministern. Jo, jag vet att citatet från Marx fanns redan i Bibeln, men det har inte så mycket med saken att göra.

När vi diskuterar sådana här frågor så måste vi ibland gå ner på individnivå. För det finns faktiskt väldigt många pensionärer som har fötter som är så trasiga så att de knappt går att gå på om man inte får fotvård. Det finns pensionärer som har trasiga tänder som måste lagas för att de ska kunna äta kött. De pensionärerna kommer att drabbas av det här och därför måste vi tala för dem här i salen. Vi kan inte skratta bort det och säga att "jag tror att ledamot Thörnroos skjuter lite hårt när hon tar upp de här sakerna", för det gör hon inte. Det här är ett jätteproblem för jättemånga människor.

Tack, talman! Jag ser ingen poäng i att skratta bort något av det här. De som du talar för och som har trasiga tänder, trasiga fötter och kanske till och med trasiga händer, det är dem som vi vill rikta våra insatser till. Jag ser ingen poäng i att vi har ett avdrag som gynnar höginkomsttagare. Det här ska vi omfördela till människor som faktiskt har behov av just de här insatserna, just de här personerna som du nämnde här.

Talman! Jag begriper vidare inte hur socialdemokraterna har gått med på att slopa detta sjukdomskostnadsavdrag.

I remissutlåtandet från Mariehamns stad kan vi läsa att ledamöterna Kristine Dzene och Nina Fellman från stadens Socialdemokrater ville att staden skulle avstå från att avge utlåtande till landskapsregeringen då en mer ingående konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensanalys saknades.

Stadsstyrelsen beslöt den 27 juni att godkänna Socialdemokraternas förslag. Moderaterna stödde förslaget. Det var ganska länge sedan. Varför finns det ingen konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensanalys, som kanske inte har nämnts så mycket? Det är också väldigt viktigt i de här sammanhangen. Har ni inte ens lyssnat på era egna medlemmar i Socialdemokraterna, utan bara lagt det här förslaget för att komma vidare?

Tack, talman! Mariehamns stad är en av de instanser som har fått bemöta och komma in med ett viktigt inspel. Det har hänt ganska mycket sedan dess. Som socialdemokrat så redogjorde jag för min personliga ideologiska utgångspunkt. Likaså har vi också haft möjligheten att inom socialdemokratin diskutera det här avdraget ingående. Barnkonsekvensanalys har också kompletterats här efter det.

Talman! Det är ju intressant. Varför har inte vi i Ålands lagting fått ta del av den barnkonsekvensanalysen? Om nu Socialdemokraterna har fått ta del av den, så då skulle jag gärna vilja se den. Jag tycker att det är väldigt väsentligt eftersom flera remissinstanser efterlyser den. Om det finns en sådan, då ska den ju fram på bordet. Svårare än så kan det ju inte vara.

Tack, talman! Jag tror att det gjordes någon under avsnittet Övriga konsekvenser av det här förslaget. Det heter sannolikt inte just barnkonsekvensanalys, men där redogjordes för vilka konsekvenser det får för barnfamiljer. Dessutom redogjorde min kollega Perämaa för hur det ser ut för barnfamiljer och hur många barnfamiljer som nyttjar just det här avdraget. Det är ungefär 13 %. Det är 13 % som vi måste beakta när vi faktiskt tar fram åtgärder.

Tack, talman! Det är alltid svårt att vara politiker när man ska ta ansvar och nu står vi inför en sådan situation. Som en del i våra åtgärder föreslår landskapsregeringen att vi ska ta bort sjukdomskostnadsavdraget. Det här är en ansvarsfull väg att vandra om vi ska få landskapets ekonomi i skick under mandatperioden, även om förslaget behöver kompletteras med kompenserande åtgärder för de med lägst inkomster.

Det är förstås enkelt att kritisera dylika förslag, speciellt eftersom beskattningsavdrag är oerhört komplicerade. Innan jag själv började läsa på om detaljerna hade jag, precis som säkert de allra flesta ålänningar, mycket svårt att greppa exakt vilka skatteavdrag som görs, hur de beräknas och framförallt vilken effekt avdragen har på skatten. Jag förväntar mig att det här kommer att utnyttjas flitigt i dagens debatt och därför ska jag i mitt anförande försöka reda ut några begrepp och effekter. Det kommer att ta sin tid, talman.

När någons skatteprocent beräknas utgår man från vilken inkomst denne har. Det kan vara förvärvsinkomst eller lön som vi säger, det kan komma från pensioner eller andra förmåner. Skillnaden är viktig eftersom avdrag och skatteprocenter skiljer sig ganska mycket mellan olika inkomstslag.

I Finland har vi progressiv beskattning vilket betyder att inkomstskatteprocenten beror på hur mycket du tjänar. Ju mer inkomst, desto högre skatt. Till det betalar man en kommunalskatt på inkomsterna beroende på vilken kommun du bor i. Kommunalskatten är alltså från början inte progressiv, men effekten blir sådan när vi blandar in avdragen i diskussionen.

När du förvärvsarbetar gör skatteförvaltningen automatiskt några avdrag åt dig. De gör:
Avdrag för förvärv av inkomst
Avdrag för arbetspensionsförsäkringspremie
Arbetslöshetspremier
Sjukförsäkringspremier
Arbetsinkomstavdrag
Dessutom görs ett förvärvsinkomstavdrag och ett grundavdrag, både i stats- och kommunalbeskattningen.

Exakt hur avdragen ska beräknas är en vetenskap i sig och det finns ytterst få personer som sätter sig in i regelverket. Det många gör är att istället använda det automatiska skattekort med fjolårets inkomster och där framgår det en skatteprocent. Där ingår automatiskt alla dessa avdrag. Trots att man inte har gjort någon ändring själv, har man alltså redan gjort flera avdrag när man lämnar skattekortet till sin arbetsgivare. Det är viktigt att påpeka.

Resultatet av dessa automatiska avdrag är att den effektiva skatteprocenten blir betydligt lägre om inkomsterna är låga. Om man exempelvis har förvärvsinkomster om 20 000 euro så betalar man inte 3 % i statsskatt och 17 % i kommunalskatt åt Mariehamns stad. Istället betalar man endast 360 euro i total skatt, varav en bråkdel är kommunalskatt.

Många invånare har ingen aning om att sjukdomskostnadsavdraget är ett av flera avdrag. Man erhåller alltså alla de avdrag jag räknade upp, men på Åland kan man göra ett ytterligare sjukdomskostnadsavdrag i dagsläget.

Det är också ganska komplicerat att beräkna sjukdomskostnadsavdraget och det leder till missförstånd. Avdraget kan göras till 100 % av kostnaderna om man har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 euro per år, därefter blir avdraget 50 % av kostnaderna. Kostnaderna ska dessutom gälla vård eller apoteksvaror med momssatsen 10 %, inte andra varor eller exempelvis djurmedicin. Man får dra av glasögon, tandläkare men inte plåster eller vitamintillskott. Det finns en självrisk på 100 euro, som dubblas om du är gift. Om du är gift sjunker också inkomstgränsen för när man tillsammans får dra av fullt belopp.

I praktiken innebär det här att om man exempelvis har sjukdomskostnader om 1 000 euro per år, är det faktiska avdraget 400 euro för enskilda och 300 euro för makar, om du har nettoförvärvsinkomster över 15 000 euro. Detta är alltså hur mycket av dina förvärvsinkomster som ska räknas bort från den summa som man sedan beräknar skatten på. Effekten på själva skatten beror sedan på kommunalskatten. På Åland är din faktiska skattereduktion ca 70 euro för enskilda och ca 50 euro för makar.

Det här tror jag behöver understrykas. Om man har avdragbara sjukkostnader om 1 000 euro erhåller många alltså en faktisk skattereduktion om ca 50-70 euro via sjukdomskostnadsavdraget.

Till på köpet är det så att alla inte kan utnyttja avdraget fullt ut. Låginkomsttagare betalar mindre skatt i vårt progressiva skattesystem. Det här betyder att de inte betalar så mycket kommunalskatt.

Som jag sade tidigare, om du är ensamstående låginkomsttagare och förtjänar 20 000 euro i förvärvsinkomst så betalar du ca 360 euro i total skatt, varav kommunalskatten är en bråkdel. Det betyder helt enkelt att du inte kan dra av sjukdomskostnader om 1 000 euro, eftersom du helt enkelt inte har betalat kommunalskatt om 400 euro. Man kan inte få tillbaka skatt som man aldrig har betalat. I det fallet blir alltså avdraget verkningslöst.

Om du däremot har pensionsinkomster så har du färre avdrag och betalar mer skatt vilket gör att en person med pensionsinkomst på 20 000 euro per år, via dagens sjukdomskostnadsavdrag, kan öka sin årliga inkomst med 50-100 euro enligt ovan nämnda premisser.

Sjukdomskostnadsavdraget har inget övre tak som många andra avdrag. Avdraget har kunnat dras av i den mån du har betalat in kommunalskatt. En person med 70 000 euro i löneinkomster har redan passerat taken i de automatiska avdragen som jag räknade upp tidigare och då blir sjukkostnadsavdraget ett av få kvarvarande möjliga avdrag. Dessutom har en sådan person betalat så mycket kommunalskatt att man också har stora avdragsmöjligheter i dagsläget.

Givetvis har det här använts flitigt. Ungefär 80 % av det totala beloppet som dras av hamnar i inkomstklasserna över 20 000 euro. Totalt rör det sig om ca 4,5 miljoner euro i avdrag. Det kommer nog att talas mycket om låginkomsttagarna idag men ser men statistiken visar att de som kommer att betala mer skatt pga. det här förslaget är medel- och höginkomsttagare - dvs. jag själv och alla i den här salen. Självklart har sjukkostnadsavdraget varit ett välkommet avdrag och det har säkert gett en guldkant i mångas tillvaro. Jag förstår frustrationen hos de berörda, även i denna sal.

I riket hade man också ett sjukkostnadsavdrag men det slopades i början av 90-talet. Då hänvisade man till att grunden för avdragets införande inte längre gällde, att det var alldeles för resurskrävande att upprätthålla och att det var ineffektivt. Det gynnade fel grupper. Samtidigt som avdraget slopades, införde man dock kompenserande åtgärder i riket.

På Åland har vi en högre ribba för hur mycket resurser vi lägger på förvaltningen och således behöll vi detta avdrag i början på 90-talet. År 2012 gjordes en utredning och då infördes självrisker och man minskade även avdragsmöjligheterna för personer med inkomster över 15 000 euro per år. En utredning vid den här tiden påpekade att det fanns en intention att slopa avdraget, men tydligen försvann de tankarna i den politiska behandlingen eller modet kanske.

Talman! Det finns några utmaningar med sjukdomskostnadsavdraget som vi inte längre kan blunda för. Tyvärr är avdraget i grunden rättsosäkert. Det finns inte tydliga definitioner av vilka kostnader som ska omfattas av avdraget. Lagens förarbeten från 1947 och de åländska från början av 90-talet ger ingen större vägledning. Skatteförvaltningen har därför närmat sig den praxis som FPA använder för sjukförsäkringsbeslut. Det kan tyckas vara tillräckligt men tyvärr lämnar det vissa delar öppet. Exempelvis har vi avdrag för glasögon som ska ersättas enligt det åländska sjukdomskostnadsavdraget, men som inte ersätts enligt FPA:s praxis för sjukförsäkringar.

I en vidare kontext skapar det här en svårighet att kontrollera avdraget. Skatteförvaltningen har begärt definitioner, särskilt efter den senaste ändringen av sjukförsäkringslagen från 1 januari 2023. Landskapsregeringen har dock inte kommit med förtydliganden utan den här rättsosäkerheten består.

En annan stor utmaning är att den här typen av avdrag kräver att den skattskyldige ligger ute med pengarna – i värsta fall i ca 1,5 år. Om en sjukdomskostnad uppstår i januari, ska den deklareras i maj året efter. Om avdraget godkänns kommer det sedan att antingen minska kvarskatten eller ge en skatteåterbäring efter det. Det är inte optimalt att vi låter personer med låga inkomster finansiera sina egna fördelar under 1,5 år.

Talman! Jag vill betona att det här lagförslaget kommer med några åtgärder. Dessa är på plats eftersom avdraget också får bieffekter på andra avdrag. Det är inte de kompensationsåtgärderna som även Liberalerna väntar på.

Landskapsregeringen föreslår två saker. För det första föreslår man höjt grundavdrag med 100 euro till 3 700 euro.

Det andra man föreslår är att införa ”Avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga som enbart beror på sjukdom”. Tanken är att detta ska motsvara rikets avdrag i inkomstskattelagen 98 §. I riket är det ett inkomstbaserat avdrag vars effekter påverkar de med lägst inkomster. De som beviljas det här avdraget kan avdra sjukdomskostnader som överstiger 700 euro. På Åland så blir det här lite mer fördelaktigt än rikets lag, eftersom vi inte föreslår ett tak på avdraget.

Här vill jag rikta en uppmaning att man tydliggör definitionerna av vilka sjukdomskostnader som avses i kommunalskattelagen 17 §. Då kan man säkerställa att dagens avdrag motsvarar vad denna paragraf syftar till att uppfylla.

Effekterna av det nya avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga är svåra att generalisera. Jag ska ge tre exempel.

För det första. Enskilda personer med inkomster om 17 000 euro per år. Den här gruppen har en möjlighet att få ett större avdrag idag, framförallt eftersom det nya avdraget saknar självrisknivåer och ges på hela sjukdomskostnadsbeloppet. De får alltså en bättre situation.

För det andra. Gifta par som i dagsläget har gemensamma inkomster om 40 000 euro. Den här gruppen kommer att få en skattehöjning på kanske 100 euro beroende av storleken på sjukdomskostnaderna, om man ser på de statistiska medelvärdena.

För det tredje. En förvärvsarbetande person med inkomster om 20 000 euro per år. Den här personen påverkas inte alls av slopat sjukdomskostnadsavdrag, då det helt inte finns kommunalskatt att dra av i beskattningen. Som jag sade tidigare, skatteavdrag ger inte tillbaka skatt som man aldrig har betalat.

Det är väldigt svårt att generalisera dessa effekter eftersom enskildas slutliga beskattning påverkas av många faktorer. Exempelvis minderåriga barn höjer inkomstgränserna. Vidare har ålänningar ett högkostnadsskydd idag där personer med låga inkomster eller är i specifika åldersintervall betalar maximalt 100, 125 eller 250 euro. Via FPA finns ett tak för vissa mediciner på 627 euro. Det finns alltså lite åtgärder redan på plats idag.

Trots dessa svårigheter med skattningar, kan man konstatera en sak: Nämligen att de nya föreslagna avdragen riktar in sig på personer med inkomster under beloppsgränserna, låginkomsttagare och det tycker jag stämmer överens med målsättningarna för hela systemet.

De som påverkas mest i reda euro av det här förslaget är alltså medel- och höginkomsttagare, det vill säga alla i den här salen. Vi kommer enligt, vad jag förstår, att få ca 100 euro mer i skatt om man går till de statistiska medelvärdena på avdragen. Har du upp emot 3 000 euro i avdragbara sjukdomskostnader så kommer effekten för medel- och höginkomsttagare att vara ca 200 euro i högre skatt med slopat avdrag. Det är detta vi pratar om.

Sammanfattningsvis konstaterar alltså den liberala lagtingsgruppen:

Dagens sjukdomskostnadsavdrag är ett av flera avdrag.
Sjukdomskostnadsavdraget har en betydligt mindre effekt på skatten än vad många tror.
80 % av avdragen sker i de högre inkomstklasserna
Avdraget har lägre eller ingen effekt vid låga inkomster eftersom man då betalar lägre eller ingen kommunalskatt.
Det finns rättsosäkerhet och oklarheter vid tolkningar av vilka kostnader som är berättigade till avdrag.
Det är olyckligt att låginkomsttagare behöver finansiera avdraget själva för att 1,5 år senare få tillbaka pengarna.
De nya förslagen gynnar personer med lägre inkomster.

Talman! Den liberala gruppen stöder förslaget om avskaffande av sjukdomskostnadsavdraget. Vi stöder att man höjer grundavdraget och vi stöder att man inför avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga.

Den liberala gruppen vill betona att ytterligare kompensatoriska åtgärder behöver presenteras för lagtinget - åtgärder som riktar in sig på personer med lägre inkomster. Även om lagtingsgruppen är kritiska till att dessa inte redan finns på bordet så har vi fullt förtroende för att social- och hälsovårdsministern kommer att leverera dessa förslag. Tack för ordet!

Tack, herr talman! Det blir intressant nu för när vi pratar om de högre inkomstkategorierna som lyfter nästan allt avdrag som ledamoten var inne på, så undrar jag egentligen vad han menar med det. Nästan 60 % av avdragen är de tre första grupperna, om man drar gränsen vid 40 000 euro så går nästan 60 % av pengarna till de tre grupperna och ungefär lika mycket i varje grupp, 1 miljon. Så var går gränsen när man är höginkomsttagare? Är det Liberalernas ståndpunkt att gränsen är vid 40 000 euro? Eller vad är syftet? Jag menar att vanliga människor som jobbar och tjänar några tusen euro i månaden, 2 000 - 3 000, de drabbas också av de här, de är med här. Ska de också kompenseras eller ska det bara riktas till dem som har det absolut sämst i samhället? Jag har frågat den frågan tidigare men inte fått något svar. Vad menar ni med höginkomsttagare?

Definitionen av höginkomsttagare finns ju. Om man i stället tittar på vilka som är medelinkomsttagare så är det någonstans strax under 40 000 euro, dessa räknas som medelinkomsttagare i Finland. 60 % under den nivån så räknas som låginkomsttagare. De som verkligen kommer att drabbas av det här är låginkomsttagare och de som är mest oroliga. Och det är där som de här kompensatoriska åtgärderna kommer att fokuseras, det har vi sagt.

Men som sagt, vi hade ministern här just och presenterade sina tankar och idéer. Det är bäst att han får säga vilka åtgärder som ska tas och hur de kommer att presenteras. Åtgärderna kommer i första hand att fokuseras på gruppen låginkomsttagare.

Tack, herr talman! Människor som tjänar 3 000 euro i månaden, de ska i framtiden inte vara inkluderade i någon typ av avdrag, vilket ledamot sade i klartext. Jobbar du som en vanlig människa och tjänar 2 000-3 000 euro i månaden, ja då får du nog betala allting själv. Det är ganska många människor som tjänar så här mycket pengar och som har det väldigt tufft just nu. Det är de människorna som vi också behöver prata om. Vi kan inte bara prata om de som har det absolut sämst i vårt samhälle, utan människor som arbetar och betalar skatt, de behöver också få någonting tillbaka. Det är i alla fall vår ståndpunkt.

Jag tror att det är viktigt att vi är lite ärliga också. Som jag sade redan, alla personer som kommer upp till 50 000-60 000 euro, de har avdrag som de får göra. Det finns olika avdrag som man kan göra i beskattningen. För en medelinkomsttagare som tjänar 40 000 så finns det en del avdrag i beskattningen som man får göra. Att säga att de kommer att vara helt utan avdrag stämmer inte. Däremot så tittar vi på ett av sju avdrag som jag nämnde och där kommer det att påverka. Så är det absolut.

Det stora problemet är ju de som ska dra av och som inte har någon skatt att dra av på, dessa låginkomsttagare som finns. Där märker man att ett sådant här avdrag inte gynnar rätt grupp. De har helt enkelt ingen skatt att dra av, där behövs det andra åtgärder och den processen har regeringen påbörjat.

Talman! Vilka tror ledamoten att har höga sjukkostnader procentuellt sett, vi här i salen eller pensionärer? Hur många av de gamla har bara 1 000 euro per år och hur många av de kroniskt sjuka ligger på 1 000 euro per år i kostnader för sina mediciner? Hur många klarar sig på 1 000 euro i kostnader för sina mediciner? Väldigt, väldigt få kan jag informera ledamoten om. Ingenstans i det här förslaget så nämner man vad det här kommer att få för konsekvenser för dem som bor på institutioner och på ESB-boenden. Ingenstans! Har man missat det här separata avdraget som man får göra? Vi pratar bara om de här sjukkostnaderna nu. Ingenstans nämns det här separata. Ledamot nämnde det inte heller. Bor du på ett effektiviserat serviceboende idag så betalar du (… taltiden slut).

Jag tänker inte gissa hur mycket sjukdomskostnader man har. Det finns 9 400 människor som gjorde det här avdraget år 2022. Man kan titta på var och en av dem, man kommer säkert att hitta sådana som gjorde ganska stora avdrag och andra som har gjort mindre avdrag. Man kan se att pensionärer gör mycket avdrag och de är absolut en grupp som gör mycket avdrag förstås, för de har mycket kostnader.

Jag tycker dock att man måste vara ärlig med det här avdraget. Vi har också väldigt många pensionärer som har väldigt låga inkomster och som egentligen inte betalar kommunalskatt. Även om man har möjlighet att dra av flera tusen euro i sjukdomskostnader så finns det inte kommunalskatt att dra av de här pengarna. De har alltså ingen nytta av det. Därför så behövs det andra typer av åtgärder. Och som vi sade, vi är frustrerade över att inte prata om de åtgärderna här idag också, men de behöver komma och det där jag tror att man gör en större nytta för den här gruppen faktiskt.

Talman! Jag fick inte svar på min fråga varför avdraget för institutionsboende inte nämns överhuvudtaget i det här förslaget. Det känns som att man har glömt bort det, helt ärligt. Man har inte ens tänkt på att det här avdraget finns. Det handlar alltså om närmare 10 000 euro för vissa personer som man kan dra av för sitt boende på en institution. Visserligen får man bara dra av 25 % av det. Jag kommer att ge exempel i mitt anförande. Du betalar idag 85 % på nettoinkomster, alltså på nettoinkomsterna! Du har rätt att behålla 250 euro endast och det ska räcka till allt. Låt säga att du ska ha fysioterapi en gång i veckan och du har dessutom fotvård. Du åker även in och ut på sjukhuset hela tiden, men du kommer precis upp i 240 euro, så du kommer inte upp i 250 euro som är gränsen för högkostnadstaket.

Det är det här som lite är problemet när man tittar på de enskilda fallen. Det är väldigt svårt att säga exakt hur det är.

För det första så är det som du sade, 85 % ska gå dit men du får ju bara dra av 25 % av kostnaden. Var kommer det att landa i slutändan? Det beror ju på inkomsten. Har du väldigt låga inkomster så har du inte så mycket avdragsmöjligheter till det, men du har dock avdragsmöjligheter.

Det andra som jag åter behöver upprepa uppenbarligen är; har du inte skatt att dra av så spelar det ingen roll. Du kan få dra av 10 000 som du är berättigad till, men har du inte betalat in 1 700 euro i skatt så har du ingenting att dra av. Det blir ju problemet. Orsaken till att de här inte finns idag på bordet, så det behöver ministern redogöra för och berätta varför. Jag hoppas verkligen att de här grejerna kommer till lagtinget snart.

Talman! Jag häpnar över landskapsregeringens argumentation idag. Vi har fått höra att den här lagen är arkivalier från 1947 och så fruktansvärt gammal att den borde bort. Vi har fått höra att den är byråkratisk och att det är fruktansvärt jobbigt att fylla i de årliga sjukvårdskostnaderna så pennan nästan ramlar ur handen. Nu har vi också fått höra att det rättsosäkert. Jag vill bara poängtera att ingenstans i remissutlåtanden finns någon grund för det påståendet att det skulle vara rättsosäkert. Det är ganska magstarkt att påstå att det är rättsosäkert. Nu ska vi rädda ålänningarna från rättsosäkerhet och sen får vi 1 miljon som en bieffekt. Det skorrar fruktansvärt falskt.

Sen noterar jag att ledamoten var inne på liknande resonemang som social- och miljöavdelningen. Jag återkommer till det i min andra replik.

Det var höga brösttoner där. När det gäller den här otydligheten i vilka avdrag som man kan göra, så vad jag har förstått så har Skatteförvaltningen påpekat att det här blir alltmer svårt att göra. Det finns många olika typer, till exempel om du har tandvård som låter som en väldigt enkel åtgärd som absolut borde vara avdragbart, men samtidigt gör du en blekning av dina tänder är. Ska det vara avdragbart? I dagsläget så kanske det är avdragbart. Det finns olika typer av ingrepp som man kan åka runt i Europa och göra. Ska de vara avdragbara? Tja, kanske inte eller kanske ska de vara det. Det är det här som är det svåra i den här tolkningen. Någonstans skulle det behöva förtydligas så att alla vet vad som gäller.

Sen väntar jag på nästa fråga.

Att förtydliga sjukdomskostnadsavdraget är helt okej. Det förordar också social- och miljöavdelningen att man ska göra.

Men i likhet med ledamoten Ekströms anförande var social- och miljöavdelningen inne på att avdraget inte verkar direkt för dem som vid tillfället har svårt att betala sina kostnader. Sen kommer motargumentet. "Om den skattskyldiga dock har sjukkostnader som berättigar till avdrag under flera på varandra följande år, vilket inte är ovanligt för bland annat familjer med flera som använder glasögon och långtids- eller multisjuka, då får avdraget en årlig kompensatorisk effekt". Håller inte Liberalerna med om att denna kompensatoriska årligen återkommande effekt existerar? Hur vill Liberalerna dämpa denna återkommande skattesmäll?

Det där är ett lite byråkratiskt resonemang igen. Det är klart att det blir en årlig återkommande kompensatorisk effekt när du tittar på hela året. Problemet är att detta kommer inte i januari, du ska deklarera i maj och sen kommer effekten senare. Det betyder alltså att den här kompensatoriska effekten får du åtminstone efter att halva året har gått. För en person som har en sjukkostnad i januari och inte har råd att ta den så spelar det egentligen ingen roll, det kommer senare och det är en del av det här problemet som vi försöker lyfta om och om igen.

Tack, talman! Ledamoten uppmanade oss att tala klarspråk och då tycker jag att vi ska göra det. Det här är en skattehöjning som enbart är riktad mot en grupp; de sjuka och de som behöver stöd för att klara det vardagliga livet. Det är så det är. Sedan kan vi ha sifferexercis här och dra olika exempel. Vi kan dra ut ett snitt här och konstatera att det egentligen bara är 100 euro vi pratar om, så sade han här från talarstolen. Men det hjälper inte dem som tjänar 20 000 euro om året, har läkemedelskostnader och sjukvårdskostnader för 900 euro och sedan får tillbaka 140 euro. Alltså 140 är ganska mycket flis för dem, men det är det inte för oss här inne. Vi kan inte dra ut ett snitt på alla sjuka och säga att det handlar bara om en hundring. Det är ju faktiskt rent oärligt.

Jag är tacksam för att Stellan vill tala klarspråk. Det exemplet som du tog upp, 20 000 euro och så får man dra av någonting i skatten, men vid 20 000 euro så har du ingen kommunalskatt att dra av. Det blir ingen effekt på sådant avdrag. Du kan ha hur mycket möjligheter som helst, men du får inte dra av någonting om du har en förvärvsinkomst på 20 000. Det är väldigt enkelt. Det är det som vi försöker säga. De här personerna har jättesvårt att göra avdrag, även om de är berättigade till dem, om de inte har kapitalinkomster eller annat som de väga upp det här med och det har inte alla. Vi behöver verkligen titta på de här kompensatoriska åtgärderna. Jag önskar att vi hade kunnat prata om dem också idag.

Tack, talman! Räkneexemplet kommer från er egen minister Camilla Gunell. Pensionärer som har en årsinkomst på 20 000, behöver inte de betala kommunalskatt. Är det något jag har missförstått? I så fall har er minister också missförstått.

För pensionärer som har 20 000 euro i inkomst så är det lite annorlunda än den här förvärvsinkomsten som du nämnde tidigare. De betalar så mycket skatt så de får göra avdrag. Men fortfarande är det ju så att om vi pratar om många tusentals euro som man får tillbaka så är det inte riktigt på det sättet. Det är det som jag ville vara tydlig med. Som vi sade, vi har 9 400 människor som har gjort det här avdraget och man måste titta på var och en av dem. Hur påverkar det här deras inkomstsituation? För många som är gifta så påverkar det. Vad tjänar makan eller make i de här beräkningarna? Det påverkar hur mycket de får dra av i sin beskattning. Så det är väldigt svårt att generalisera. Har du en förvärvsinkomst om 20 000 euro, då har du ingen kommunalskatt att dra av. Så är det.

Tack, talman, Tack ledamot Ekström för ett mycket bra och tydligt anförande. Jag kommer att ge verkliga exempel hur det påverkar personer på Åland när det någon gång idag blir min tur att hålla anförande.

Som exempel på det du hänvisade till så måste en ensamstående mariehamnare ha över 50 000 euro i årsinkomster och göra ett sjukkostnadsavdrag på 11 864,70 för att nå 1000 euro i faktiskt sjukkostnadsavdrag som det har talats om i salen idag.

Jag ser framemot ert anförande ledamot Löthman.

Det som jag glömde säga tidigare var att vi har ju också system med högkostnadsskydd som finns på plats idag och som gäller för vissa delar. Nu är inte dessa heltäckande, det vet jag, men det finns ändå vissa mekanismer som man säkert kunde utveckla.

Talman! Alla vet att vi bor på en ö. Åland är unikt och vi har varit unika med våra sjukdomskostnadsavdrag. Kanske den här lagen från 1947 uppkom av en anledning. Jag tycker att vi ska värdera vår självstyrelse. Jag fortsätter på det här temat.

Det finns frågor som ingen har lyft än så länge. Hur ser ledamot Ekström på den oro som nu även kommer från företagare och näringsidkare på Åland, de som jobbar med fotvård, fysioterapi, apotek, optiker och andra företagare som kan komma att beröras av att landskapsregeringen slopar detta avdrag?

Det är klart att det kommer att få effekter inom olika branscher. Jag har lite svårt att bedöma dem så här på rak arm. Även där så tror att man måste titta lite på hur branschen ser ut.

Det som jag ändå vill understryka är att om vi nu pratar om de här personerna med lägst inkomst så tror jag att de kompensatoriska åtgärderna har en möjlighet att göra någonting. Jag är inte säker på att alla använder sig av alla tjänster på det sättet, om de har väldigt låga inkomster. Men jag har jättesvårt att göra en sådan bedömning.

Talman! Det är jätteintressant att du har svårt att göra den bedömningen. Varför har man inte gjort en konsekvensanalys på det då? Ska vi bortse från Ålands näringsliv och näringsidkarna därute som berörs av det här slopandet? Ska vi nu börja bunkra mediciner, köpa nya glasögon, springa extra mycket på fotvård för att sedan se hur människor kanske kommer att beställa på internet, fara till Sverige och köpa de här prylarna istället för att stöda det lokala åländska näringslivet? Jag säger det igen, det är en självstyrelsepolitisk fråga för mig och den sitter i hjärtat.

Naturligtvis så behöver olika branscher komma fram med vilka effekterna som de tror att det blir på det här. Jag är säker på att det kommer att finnas konsekvensanalyser i de här nya de här kompensatoriska åtgärderna som kommer.

När man pratar om självstyrelsepolitik och tittar på det så måste jag ändå lyfta upp vad finansministern lyfte här tidigare. Det fanns ett ganska stort avdrag på Åland för pensions- och arbetsinkomster som plockades bort och då var det tydligen inte viktigt. Nu har vi en lägre effekt men den slår lite annorlunda. Vi behöver justera lite i det. Jag tror att vi använder självstyrelsen till att göra det bättre för dem som faktiskt har låga inkomster och behöver en annan typ av åtgärder.

Talman! Ledamot Ekström talade precis som resterande del av majoriteten att detta främst nyttjas av höginkomsttagare. Nästan 15 % av dem som nyttjade det här avdraget år 2022 så hade en inkomst på under 20 000 euro. Nästan 20 % av dem som nyttjade det under år 2022 har en inkomst på max 30 000 euro. Tycker ledamot Ekström faktiskt att det är en liten andel av Ålands befolkning?

Jag har aldrig sagt att det är en liten andel av Ålands befolkning som utnyttjar det här. Jag tror att en stor del av dem som har möjlighet att göra det har utnyttjat det här.

Vad jag däremot sade var att om vi nu pratar om låginkomsttagare och den gruppen så utnyttjas det här av väldigt många andra också. Jag är helt övertygad om att om du har inkomster på strax under 40 000 euro, och räknas som en medelinkomsttagare, att det här avdraget har skapat en guldkant i din tillvaro. Så är det. Då är frågan, är det detta som vi vill göra med landskapets pengar eller vill vi hjälpa dem som har det svårare? I dessa tider när vi måste titta över vad vi håller på med så är det här en väg att gå. Men det är absolut ingen liten del som använder det här avdraget. Det är också därför som det är en ganska stor debatt kring det och många är fundersamma över hur det ska bli.

Talman! Absolut ska vi använda våra resurser till att hjälpa dem som har det svårt. Därför tappar man hela trovärdigheten när man enbart förordar att slopa detta utan att precisera åtgärderna. Åtgärderna finns inte på plats och det behöver de vara.

Vidare så talade ledamoten Ekström om den genomsnittliga hundralappen, vilket är en totalt missvisande kalkyl. Men oavsett, har ledamoten frågat någon som har en ekonomiskt utsatt situation: Vill du skänka den här hundralappen till landskapsregeringen eller är du villig att vänta i ett och ett halvt år på den? Jag är övertygad om att svaret kommer att vara någonting helt annat än vad ledamoten står i talarstolen och säger.

Det där var ett exempel lite på hur det här slår. Jag tror att det faktiskt finns en missuppfattning om detta har för effekt egentligen. Om du har 1 000 euro i sjukdomskostnader så är det en betydligt mindre del som faktiskt kommer dig till godo i direkta skattelättnader. Jag tror att man ofta blandar ihop detta med andra avdrag där man faktiskt får direkt skattereduktion. Det här behöver lyftas, för man märker i diskussioner idag att detta är ett problem. Man har inte satt sig in i det. Innan jag satte mig in i det här så hade jag otroligt svårt att förstå hur de här avdragen slog och effekterna av dem. Jag kanske till och med förvånades lite över att det var så pass lite som det ändå handlade om i slutändan.

För personer som lever på gränsen så är det här viktiga pengar. Varje euro betyder någonting och vi behöver hjälpa dem att också kunna få en sjukvård som är värd (… taltiden slut).

Tack till ledamoten Ekström för att han har orkat fördjupa sig, läsa på och verkligen ta reda på hur dessa skattemekanismer fungerar.

Jag var med också 2012 när vi lanserade en förändring, i första hand också ett slopande av det här sjukdomskostnadsavdraget. Vi var i regeringen tillsammans med Centern och Moderaterna och Liberalerna var emot det här i salen. Jag tror att orsaken till att det här inte har hänt förr - vi har insett att det här borde ha gjorts för länge sedan - är för att man har insett att det pedagogiskt är omöjligt att förklara det här och vulgärpropaganda och sådana argument har kommit in i bilden.

Ekström ska ha ett stort tack för att han har bemödat sig att förklara hur det här fungerar.

Talman, lagting, åhörare! Jag tänkte kort inleda med arbets- och pensionsinkomstavdraget som vi slopade under den förra mandatperioden. Vi har ju sett en fantastisk uppvisning i fokusförflyttning här. Istället för att svara på frågor från oppositionen så börjar man prata om ett avdrag som försvann under förra mandatperioden. Det avdraget hade ju ett tak på 35 000 euro och det ligger inte riktigt i linje med arbetslinjen som vissa liberaler påstår sig värna så mycket.

Vi tycker att man ska bry sig om alla ålänningar, även de ålänningar som tjänar mer än 35 000 euro, så därför tyckte vi att det där avdraget var kass, för att tala klarspråk.

Vi medverkade ju till att halvera regressiviteten i grundavdraget istället, vilket var betydligt bättre om du frågar oss.

Vi inom Obunden Samling får ofta mottaga kritik för att vi är så negativa, att vi säger nej till allting. Trots att denna kritik berör oss föga, så tänkte jag faktiskt inleda det här gruppanförandet med några positiva ord om sittande regering.

Den sittande regeringen visar här upp ett sällan skådat politiskt mod. Jag kan utan omsvep säga att jag inte kan minnas att jag sett dess motstycke inom min tid i den åländska politiken. Att täckas rikta en skattehöjning mot sjuka, enbart några månader efter att man höjt sina egna arvoden, är utöver det uppvisade modet, inget annat än en häpnadsväckande uppvisning i förmågan att separera på vi och dem.

För om man ska tala klarspråk så handlar detta om en skattehöjning riktad enbart mot de som är sjuka, eller har behov av viss utrustning för att klara av det vardagliga livet. Det vardagliga livet som man måste kunna sköta för att kunna förvärvsarbeta och betala skatt, eller det vardagliga livet som man har sin fulla rätt att leva välmående och fritt, efter ett helt arbetsliv av skattebetalande.

Vi inom Obunden Samling talar ofta om ekonomisk återhållsamhet och inbesparingar, men det här är något helt annat. Det här måste ändå vara bland de absolut sämsta sätten att försöka balansera budgeten på. Det här är ingen inbesparing. Det är heller inte per definition ekonomisk återhållsamhet. Det är en skattehöjning, enbart riktad mot de som är sjuka eller i behov av medicin eller hjälpmedel.

Dessutom så har man dragit ner på PAF-stöden till föreningar inom tredje sektor som jobbar just för samma grupper, det vill säga, de sjuka och de som behöver hjälpmedel på grund av nedsatt funktion av något slag.

Minister Gunell framhöll i en intervju att folk tror att sjukdomskostnadsavdraget har en större inverkan på deras ekonomi än vad det har. Hon nämnde räkneexempel för de som har en inkomst på 20 000 om året och drar av sjukdomskostnader till ett värde av 900, och att dessa får 140 euro tillbaka och att det skulle vara någon form av bevis för att sjukdomskostnadsavdraget inte har så stor inverkan på privatekonomin som man tror.

Här visar man tydligt att man tappat greppet om hur befolkningens ekonomi ser ut. Om man har en inkomst på 20 000 och lägger 900 på sjukdomskostnader så är 140 euro jäkligt mycket pengar. Vidare nämnde ministern att den största skatteåterbäringen kommer från grundavdraget som man nu höjer. Vad hon undviker att nämna är att den höjningen kommer att ge ca 17- 20 euro mer i plånboken på årsbasis och enbart för vissa. Tjänar du mer än grundavdragets belopp så minskar avdraget regressivt, vilket i praktiken är motsatsen till arbetslinjen. Det var därför som vi medverkade till att halvera regressiviteten.

Under ”avdragets effektivitet” lägger man fokus på avdragets nackdelar såsom att man får vänta 1,5 år innan man får tillbaka sina pengar. Jag gissar att de flesta hellre får tillbaka pengarna efter en tid, än att aldrig få dem. Annars lånar jag gärna lite pengar av er.

Det påstods också att det här systemet är så oerhört byråkratiskt, att man måste samla kvitton, att det är gammaldags och jättejobbigt. Är det ingen här som har haft eget företag någon gång? Man får ju samla en hel del kvitton när man driver ett företag. Det är ju inte bara när man får en kontroll av skattemyndigheten som man måste ta fram kvittona, utan de ska fram hela tiden. Jättebyråkratiskt känns det ju ändå inte.

Men i ärlighetens namn så gör man ju även en inbesparing på administrationen av detta avdrag, det måste erkännas. Den summan beräknas av landskapsregeringen att uppgå till 20 000 euro årligen. Det beloppet skvallrar ju också om hur byråkratiskt detta kan vara. Så mycket byråkrati får man inte för 20 papp.

Det är ju en icke helt oansenlig summa så klart, men i sammanhanget så handlar det om långt mindre än hälften av den årliga lönekostnaden för en huvudsekreterartjänst på Hållbarhetsområdet, en filmkommissionär eller en special sakkunnig inom jämställdhet.

Vad tror ni fyller störst funktion för ålänningarna? Vad tror ni påverkar deras liv mest, någon av dessa tjänster, eller skatteavdrag på sina sjukdomskostnader?

För att ytterligare sätta den summan i relation till andra utgifter, så läste jag i morse att man just lagt 28 000 euro på två nya filmstöd, alltså 30 % mer än vad administrationen av sjukdomskostnadsavdraget kostar.

Dessutom räknar man med en engångssumma på 80-100 000 euro för avvecklandet och därtill underhållskostnader under sju år som beräknas uppgå till 11 700 euro per år. Jag måste erkänna att den delen förstod jag inte riktigt vad det skulle vara för underhållskostnader som skulle fortgå under sju år. Jag kan ju ha missförstått den delen. Den administrativa inbesparingen blir på slutraden således blygsam, i alla fall sett till såväl denna samt därpå kommande mandatperiod.

Och allt ert prat om jämställdhet och att vi inom Obundna är emot jämställdhet. Här har vi ett lysande exempel på det praktiska arbetet för jämställdhet. Det är fler kvinnor än män som använder sig av sjukdomskostnadsavdraget, speciellt om vi tittar på äldre kvinnor, men ni vill ändå slopa avdraget, medan vi inom Obundna vill ha det kvar. Det är reell jämställdhetspolitik, precis som tjänstemannalagen som vi drog igenom under den förra mandatperioden, den gynnade även mest kvinnor. Men de som gapar mest om jämställdhet, de lägger ingen större vikt vid den då det är vanligt folk som drabbas.

Sittande lagting har tagit till sin uppgift att förverkliga Hållbarhetsagendans strategiska mål nummer 2, om tillit och delaktighet. Det här lagförslaget är ytterligare ett bevis på varför Bärkraft borde läggas ned, man följer enbart hållbarhetsagendan då den passar ens egna syften. För vad tror ni händer med tilliten för politiker när man höjer sina egna arvoden och ökar skattetrycket med en insats riktad enbart mot sjuka? Tror ni att era väljare hade väntat sig detta? Tror ni att de som röstade på något av de partier som nu driver det politiska Åland känner delaktighet? Jag tror inte det. Och jag tror att ni förstår varför.

Jag vet vad som kommer hända nu, man kommer att säga att min retorik som jag företräder här är föraktfull och ökar motsättningarna. Men jag tror att få kommer att lyssna. Min föraktfulla retorik är nämligen fullt berättigad av föremålet för denna debatt, och motsättningar mellan vanligt folk och makthavare skapas av lagförslag av den art som vi debatterar här. Tack för ordet!

Ledamoten Anders Ekström gjorde en ganska stor pedagogisk insatser att försöka förklara hur fakta ser ut i det här ärendet. Det finns också en riktigt bra artikel, en intervju med Maria Sagulin på Skattemyndigheten. Hon försöker förklara hur man räknar ut det här, vem som de facto får tillbaka pengar på sjukdomskostnadsavdraget och hur mycket och det väljer ledamoten att ignorera helt och hållet.

Frågan här är ju inte om det är viktigt att människor med låg- och medelinkomster får någon form av stöd för sina sjukdomskostnader, utan hur vi ska åstadkomma den bästa effekten av våra satsade pengar? Och för Socialdemokraterna är det inte så att det bästa sättet att stöda människor med låga inkomster och medelinkomster som hamnar på marginalen, att ha ett avdrag som främst gynnar de med höga inkomster.

Tack, talman! Det kommer väl inte som en chock för någon att Obunden Samling och Socialdemokraterna har lite olika infallsvinklar på vad som är det bästa sättet och hur man får den bästa effekten. Vi vill ju inte bara se till låginkomsttagarna, vi vill se till alla ålänningar och där är också medelinkomsttagare och höginkomsttagarna med. En höginkomsttagare som betalar in jättemycket skatt, varför ska inte han få tillbaka en del av skatten som har gått till sjukdomskostnader? Vi ser inte någon vits med att det skulle finnas ett tak där. Vi anser inte att alla de som har problem med ekonomin är låginkomsttagare. Det finns gott om medelinkomsttagare som också kan få det jäkligt jobbigt när man blir sjuk eller behöver någon typ av hjälpmedel.

Precis så är det. Den frågan som vi ställer oss, som vill försöka göra ett bättre jobb än vad man gör med ett gammalt byråkratiskt och krångligt bidrag: Hur ska vi göra det i stället? Ska vi sänka högkostnadsskyddet? Ska vi jobba med grundavdraget? Ska vi jobba med klientavgifter? Vad är det som har bäst effekt för de satsade pengarna?

Ledamoten Egeland brukar ofta lyfta fram de höga lönerna i den här salen och att vi är så högavlönade och vi skulle skämmas för det. Jag kan säga att med den lön som jag har så behöver inte jag ett avdrag. Det behöver människor som har låga inkomster eller medelinkomster och har hamnat på marginalen och det har väldigt dålig effekt på dem därför att de betalar så lite skatt. Vi måste göra ett bättre jobb än så här.

Tack, talman! Nej, jag har aldrig sagt att vi ska skämmas för att vi har höga löner. Däremot har jag sagt att vi har höga löner.

Nej, vi som sitter här behöver inga avdrag. Jag drar inte av för glasögon eller någonting. Men det betyder inte att man inte ska få göra det. Varför ska bara vissa av skattebetalarna får göra ett skatteavdrag? Varför ska bara de som betalar in minst skatt få göra ett skatteavdrag? Jag förstår att det ligger i färg med Socialdemokraternas politik, men det ligger inte i färg med Obundnas politik, det får vi nog bara konstatera. Vi kommer inte att se någon skillnad på den fronten.

Tack, herr talman! Vi begär inte överhuvudtaget att oppositionen ska visa någon typ av förtroende för den här regeringens ambitioner i denna process som vi är i nu när vi försöker rikta om socialpolitiken och se till att vi får mera medvetna riktade insatser mot dem som behöver det.

Det är ju oppositionspolitik såklart, man ska ju granska makten och komma med alternativ. Men vad är alternativet? Det skulle jag vilja veta. Varför håller man på att demonisera på det här sättet? Man framhåller att man har onda avsikter, man har höjt sin egen lön och man ska finansiera det med sjuka skattehöjningar. Kom in i matchen istället och diskutera saken som den är! Det har ju lagts fram ganska mycket sifferfakta både i media och här uppe i stolen. Att hålla på att demonisera på det här sättet är inte ärligt i den här salen.

Tack, talman! Ni vill rikta det till dem som behöver det, sade ni. Vi ser det ju inte på samma sätt. Ni vill ju välja ut en grupp och säga att den här gruppen är så skyddsvärd för att de tjänar så lite så att de behöver det. Men kommer du över den gränsen, som jag förmodar kommer att vara en tydlig gräns, då behöver du ingen hjälp och då får du klara dig själv. Vi ser inte det här på samma sätt. Vi ser ju det här som ett skatteavdrag. När man tar bort det, då höjer man de facto skatten för dem som är sjuka eller behöver någon form av hjälpmedel, endast för dem, inte för någon annan. Jag har inte sagt att ni försöker finansiera skattehöjningen. Jag sade bara att det var ett utmärkt sätt att skapa politikerförakt, att höja sina egna arvoden några månader innan man försöker höja skatten för sjuka. Det var så jag sade.

Det är bara den här retoriken, att den här diskussionen har vi haft i salen flera gånger. Inte är det någon här inne som har höjts någons arvoden. Det är en kommission som har gjort det och det gjordes på förslag av Obunden Samlings representant. På det sättet så tycker jag att det är helt oriktig retorik som man framhåller här uppe.

Men vi får se, vi hoppas ju så klart att det finns stöd för de insatser som kommer att göras och där man vill rikta insatserna. Vi tycker inte att det här avdraget slår rätt. När vi liberaler pratar skattepolitik och avdrag då vill vi prata tillväxt och då vill vi prata arbetslinje. Pratar vi socialpolitik, då vill vi prata riktade insatser till dem som behöver det. Jag anser inte att du eller jag eller någon annan i den här salen är i samma behov av dessa insatser som personer som är sjuka och har låg inkomst. Det är så som den distinktionen ser ut. Sedan får man ta det för vad man vill. Alla blir vi saliga på vår egen tro.

Tack, talman! "När vi liberaler talar" sade ledamoten. Ja, det är nog kanske så att ni liberaler kanske inte riktigt är överens om den frågan. Jag tänker citera en liberal från en motion från förra mandatperioden. "Höjda skatter får aldrig bli botemedlet för en svag offentlig struktur". Någon som känner igen det? Det var bra. Jag tycker att det var bra sagt faktiskt. Mera sådant! Det är nu vi vill se mer sådant.

Vi har garanterat lite olika syn på vissa saker. Jag tror att vi ändå är ganska ense om att det finns en grupp som behöver stöd helt enkelt. Det finns personer som har svårt att hantera sin vardag och de sjukvårdskostnader som kommer. Vad är det som Obunden Samling vill göra? Personer som har så pass låg inkomst att de egentligen i praktiken inte betalar någon kommunalskatt och inte kan göra några avdrag. Vilka åtgärder krävs för att de personerna ska få en lättare vardag? Hur hanterar vi dem?

Tack, talman! Vi kan väl spara den tills den debatten kommer. För hittills har ni ju inte presenterat något för de personerna. Vill ni ha hjälp? För i så fall får ni höra av er så kommer vi över och gaggar. Men nu är det ju inte läge för det, för det är ju inte det som är ärendet. Det här ärendet gäller ju skattehöjning för sjuka människor. Det är det enda det är, inget annat.

Det finns ju redan åtgärder. Vi har högkostnadsskydd. Vi har saker som folk på garantipension erhåller via de system vi har; FPA, landskapet eller vilka det nu är. Men vi anser att de åtgärderna inte riktigt räcker.

Det blir ju väldigt konstigt att argumentera för att vi ska hjälpa den här gruppen av personer med låga inkomster genom att låta höginkomsttagare göra skatteavdrag. Vi upplever att det inte fungerar. Sedan kommer vi att återkomma till förslagen när de kommer och diskutera dessa mera konkret. I grunden så har vi en grupp här som behöver få lite fokus.

Tack, talman! Jag tror inte att jag har sagt någonting om den svaga gruppen. Jag har snarare känslan av att jag talade om alla ålänningar. För mig är inte medelinkomsttagarna ett problem, för man är inte speciellt tät i det nedre skiktet av medelinkomsttagarna heller. Det är ganska mycket som inte ingår i högkostnadsskyddet.

Men att bara se till den gruppen, det tycker vi att är helt orimligt. Om man ska ha ett skatteavdrag som gäller för sjuka, då ska det gälla alla ålänningar. Det är lika jobbigt för alla att bli sjuka. Så är det.

Tack, herr talman! Jag hoppas det är okej att jag har tagit av mig kavajen eftersom det här är en ganska het debatt.

Vi känner alla till historiken. Sjukkostnadsavdraget infördes efter andra världskriget 1947 i Finland, det kom även till Åland. På 90-talet så avskaffade man det på den finska sidan. Här levde det vidare och har genomlevt någon liten förändring under årens lopp men är oaktat kvar.

Många regeringar har under årens lopp funderat på avdraget. För tio år sedan var det nära att man skulle avskaffa sjukkostnadsavdraget, men man valde att behålla det.

Sjukkostnadsavdraget som det är konstruerat idag har ett antal svagheter. Avdraget ser i stora drag ut som när det uppstod 1947, det behöver inte per automatik vara fel. Problemet är att det saknas stöd i lagstiftningen vilket leder till oklarheter för bland annat beskattaren. Sjukkostnader räknas som privata levnadskostnader både i Finland och Sverige, medan de på Åland har särbehandlats. Återbäringen som rör ett sjukkostnadsavdrag i beskattningen kommer långt senare än när kostnaden uppstått. De med riktigt låga inkomster har ingen nytta av avdraget.

I den andra vågskålen finns den positiva nyttan med sjukkostnadsavdraget. Det finns de som hamnar i kläm när ett avdrag i beskattningen försvinner.

Landskapsregeringens förslag är nu att avdraget avskaffas, samtidigt aviserar man att det ska komma förslag till hur de som drabbas hårdast kompenseras. I den bästa av världar hade kompensationsåtgärderna funnits på bordet parallellt med detta förslag om slopande av avdraget.

I det här första skedet så är förloraren den som inte längre kan göra avdrag och vinnaren kommunerna. Som ni känner till så görs sjukkostnadsavdraget från den kommunala skatten.

Genom att senare justera kompensationen till kommunerna för grundavdraget så blir effekten för kommunerna neutral. Det har tidigare framförts att kompensationen för grundavdrag och resekostnadsavdraget kunde påverkas. Från Centern har vi varit tydliga med att kompensationen för resekostnadsavdraget inte ska röras. Kompensationsjusteringen blir en senare fråga och kräver beräkningar för att säkerställa att speciellt de svagare kommunerna inte drabbas negativt.

Idag har alla med en viss inkomst möjlighet att göra detta avdrag. Ibland hör man att avdraget gynnar höginkomsttagarna men detta stämmer inte helt. De som har en inkomstgräns över 15 000 euro får inte göra avdrag för hela sjukkostnaden, där är det en 50 % minskning efter självrisken. De som har största effekten av sjukdomskostnadsavdraget är de som ligger under nettoförvärvsinkomsten och har betalat skatt så att de kan göra avdrag, de kan dra av 100 % minus självrisken.

På våren får vi preliminärt besked om fjolårets beskattning. Därefter yrkar vi på de avdrag vi har rätt till. Ofta handlar ändringarna om resekostnadsavdrag och eller sjukkostnadsavdrag. För många är det bara sjukkostnadsavdraget som görs. När man sedan jämför det preliminära skattebeskedet med det slutliga kan man se effekten av sjukkostnadsavdraget i de fall man endast yrkat endast på detta.

Den här frågan, om avskaffande av sjukkostnadsavdraget, har väckt känslor. Vi har alla haft diskussioner när vi har rört oss ute i bygderna. Det är inte alla som förstår mekanismen i det här. Det finns de som säkert tror att om man har 1 000 euro i sjukkostnader så kommer man att få 1 000 euro mindre i skatt. Men det är ju inte så enkelt.

Sjukdomskostnadsavdraget har spelat ut sin roll, är både arbetskrävande och träffar inte särskilt rätt. Från Centerns sida håller vi med om att de kompensatoriska åtgärderna borde presenterats, som jag nämnde tidigare.
Ändringen i kommunalskattelagen är tänkt att träda i kraft 1.1.2025, därför är det en viss brådska med detta.

Centern utgår från att finans- och näringsutskottet under det kommande hörandet av sakkunniga och ministrar kommer att få en redogörelse för hur de kompensatoriska åtgärderna är avsedda att utformas. Här har utskottet ett ganska mangrant att efterhöra de kompensatoriska åtgärderna.

För Centerns del ser vi slopandet av sjukkostnadsavdraget som en möjlighet att skapa ekonomiskt utrymme för att lindra effekterna av sjukdom för dem som verkligen behöver samhällets stöd. Tack mina vänner!

Tack, herr talman! Jag tänker beröra en punkt som vi inte riktigt har talat om. Man säger att de här pengarna kommer så sent, de kommer så lång tid efter att man har sökt avdrag. Majoriteten är pensionärer, det vet vi, och majoriteten är faktiskt kvinnliga pensionärer om man tittar på statistiken och lägger ihop dem med varandra. Men de som är sjuka så är sjuka varje år, speciellt när man har blivit pensionär för du måste ha mediciner och många regelbundna besök i vården. Det betyder att det blir ju absolut en kontinuitet i det här. Det kanske inte blir exakt samma summa varje år, men man söker om avdrag varje år. Första gången som man söker avdrag, när man har fått en kronisk sjukdom, men då stämmer det. Men sedan de resterande åren av sitt liv, kanske 20 eller 30 år kvar beroende på när man blir sjuk, så stämmer inte det här argumentet mera. För det kommer ju varje år en summa pengar, även om det är en eftersläpning så kommer de pengarna in på kontot.

Tack, herr talman! Så är det absolut. Pengarna kommer och de kommer med en eftersläpning som kan vara ett upp till ett och halvt år och drygt det ibland. Så är det absolut. Problemet är ju förstås att om någon vill köpa sig glasögon i januari, har dåligt med pengar och vet att de här glasögon kommer att ge en skattelindring på sig 150 euro eller något sådant, så då kommer man att få vänta ett och ett halvt år på den här den här skattejusteringen. Om det här upprepas många år, som ledamot Wikström sade, så blir det en kontinuitet på det viset. Helt klart, yes.

Tack, herr talman! Ja, så är det ju med all skatt. Men det är ju helt korrekt, det kommer hela tiden. Det är inte en kontinuitet så det är inte en korrekt argumentation. För majoriteten av dem som nyttjar det här avdraget så stämmer inte det där, om man tror att pensionärer i regel söker det här varje år, vilket statistiken visar att så är det också.

Jag tänker ta upp det här med kompensation och kommunerna. Det står lite så här tvetydigt i lagförslag att landskapet ska in nog och nalla på de här pengarna också så de kommer nog inte direkt till kommunerna. Jag vet att ledamoten var en förespråkare för att vi inte skulle gå in för att ta bort kompensationen för resekostnadsavdraget och det är väldigt tacknämligt. Bra gjort! Jag hoppas att ledamoten också i fortsättningen kommer att försvara kommunernas självbestämmanderätt och se till att inte landskapet plundrar kommunerna helt och hållet och tar bort förutsättningarna för att de ska kunna existera.

Jag tillhör stammen kommunkramare så det kommer jag att bevaka förstås.

När man tittar på de svar som kom på remissen från kommunerna så var man ju både positiv och negativ. Men det som man ganska mangrant säger från kommunalt håll är att det ska bli neutralt för kommunen. Det är jätteviktigt och det kommer jag att arbeta för.

Talman! Nu när vi har en ledamot i talarstolen som är ledande inom kommunalpolitiken på Åland och då i Finström där man har ställt sig positivt till detta, precis som ledamoten just sade, förutsatt att det är kostnadsneutralt för kommunerna. Jag undrar, vilken hälsning har kommunal-/lagtingspolitikern Höglund till de boende på Rosengården angående slopande av det här avdraget?

Om jag förstår det här rätt så har man rätt att göra 25 % sjukdomskostnadsavdrag för den ESB-kostnad som man har, stärkt av ett intyg. Det här kommer ju förstås att märkas för klienterna som nu kan göra avdrag det här året och tidigare år. Men nästa år så kommer man då inte att kunna göra avdraget. Här hänvisar jag till det som jag nämnde två eller kanske tre gånger i mitt anförande. De kompensatoriska åtgärderna väntar vi på och det är ju dem som speciellt utskottet behöver bekanta sig med.

Talman! Jag vill berömma ledamot Höglunds initiativ att han förväntar sig en redogörelse till utskottet över de kompensatoriska åtgärderna. Det är väldigt, väldigt viktigt. Idag har regeringen presenterat lösryckta visioner och eventuella möjligheter, men vi har inte fått någonting konkret att ta ställning till överhuvudtaget. Och det är väldigt sorgligt, för det hade varit av yttersta vikt att vi skulle ha haft de här eventuella metoderna på plats. Det skulle ha behövts även när detta gick ut på remiss till kommunerna. Har ledamoten, baserat på de diskussioner som majoriteten fört, någon uppfattning om när man kan ha dessa kompenserande åtgärder på plats?

Det har jag inte. Utgående från den diskussion som har förts här i salen idag så har man en hel del embryon på tankar till vilka kompensatoriska åtgärder som man avser att föra fram hit. Jag vet inte desto mera idag. De borde ha legat på bordet redan, det tror jag att vi alla är överens om. De ligger inte här och jag hoppas att vi får matnyttig information till utskottet.

Tack, talman! Kontinuitet, bor man på ett ESB-boende så bor man ju där i flera år. Nu får man göra de här avdragen som man kommer att se resultatet av nästa år. Det finns ju saker som är kontinuerligt.

Ledamoten nämnde att när man köper sina glasögon och linser och sådant så får man först skattelindringen i december. Men nog måste väl ledamoten ändå säga att det är bättre att man får dem i december än inte alls, eller?

Det är ju så för oss alla att vi tackar aldrig nej till pengar även fast de kommer lite senare. Så är det.

Angående ESB-boende, ledamot Kanborg var inne på samma fråga, så för 2025 så har man inte den här avdragsmöjligheten om det här lagförslaget går igenom. Då faller den skattereglering bort som skulle ha kommit hösten 2026. Det är ganska god tid egentligen att titta på de här kompensatoriska åtgärderna. Men vi behöver nog få dem så snabbt som möjligt.

Om det är något som är bra i den här kråksången så är det ändå att före detta finansministern sade just de här orden. Ledamoten sitter i finans- och näringsutskottet för regeringspartierna. Jag hoppas verkligen att det blir så att vi får se dessa kompensationsåtgärder. Jag har haft lite svårt i den här diskussionen idag när ministern sade att nu måste vi ta bort det här för att sedan kunna titta på vad vi ska hitta på för kompensationer. Då blir det helt fel för mig. Man kan ha det kvar och under nästa år titta på vad vi ska vi hitta på för kompensationsåtgärder tillsammans med social- och miljöavdelningen för att se vad som gör bäst nytta. Nu gör man det här bara så här utan att ha haft diskussioner med
social- och miljöavdelningen och det motsätter jag mig.

Det är inte bara ledamot Höglund som säger det här, utan det är hela centergruppen till och med.

Talman! Vi har idag att behandla ett av de mera märkliga lagförslag som har levererats till lagtinget.

Låt oss börja med grunden: Varför behövs lagförslaget? Här skulle det vara välgörande med ärlighet! ”Landskapet behöver mera pengar, därför höjer vi skatten”. I lagen finns ingen hänvisning till rambudgeten, det finns ingen motivering om att detta är en av flera namngivna åtgärder som regeringen ser sig tvungen att vidta för att balansera ekonomin.

Om du tänker ta 1 miljon euro av ålänningarna så är det nog på sin plats att berätta varför och benämna saker och ting vid deras rätta namn: Skatten höjs för dem med sjukkostnader för landskapet behöver pengarna. Det tycks också ha varit bråttom med lagförslaget, det märks på små skrivfel, grovt bristande, konsekvensbedömningar och lösryckta meningar som sannolikt har kommit till på slutrakan. Det finns en del motiveringar inne själva förslaget, t.ex. att hälsosystemet har blivit bättre, avdraget är föråldrat och fördelarna med avbyråkratisering.

Vad gäller avbyråkratisering, talman, så gäller det rakt motsatta. Landskapsregeringen tar nu in det mest obegripliga som går att hitta i finländsk skatteuppbörd; det fulla avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga.

Vad är det? Jo, detta finns sedan tidigare i finländsk beskattning, det anses i Finland inte vara en av de bästa konstruktionerna då det är obegriplig för skattebetalaren. Så här upplevs det ur skattebetalarens synpunkt: Du ska börja med att samla alla sjukdomskostnader, minst 700 euro på ett år, annars ingen poäng med det. Sen ska du räkna ut 10 % av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster, få bekräftat att summan av dina sjukdomskostnader överstiger 10 % av dina sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. Och då var det klart? Absolut inte.

Sen ska du ansöka av skattebyrån om att få avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Och nej, det blir inte summan av dina insamlade räkningar som beviljas utan ett schablonbelopp baserat på en helhetsbedömning. Detta är vad regeringen för in nu. Jag tror att vi alla kan vara överens om att det är magstarkt att påstå att regeringen serverar en avbyråkratisering eller en förenkling av en låginkomsttagares vardag.

Jag frågade skattebyrån hur de ser på införandet av den nya paragrafen 17 §. Jag fick svaret att det är ett svårt och byråkratiskt avdrag. Jag frågade om konsekvenserna för skattebyrån och de förutspådde att många kommer att försöka yrka på avdraget, i tron att detta är "det nya sjukkostnadsavdraget". Detta blir arbetsdrygt för skattebyrån samt svårförståeligt för skattebetalarna. Så nej, ni får ingen applåd för avbyråkratisering.

Nu kommer vi till själva avskaffandet av avdraget. Låt oss börja med de mycket fåordiga konsekvensbedömningarna. Regeringen har här inte ens uppmärksammat sin egen ÅSUB:s statistik som visar på att kvinnor är mera sjukskrivna än män. Illa! Men, märker ni att det finns några elefanter som saknas helt i kapitel 5?

Barnkonsekvensanalys. I remissvaret från Mariehamn konstateras att ”en mer ingående konsekvensanalys inklusive en barnkonsekvensanalys av avskaffandet av sjukkostnadsavdraget saknas”. I lagförslaget står att konsekvenserna för barnen är svåra att bedöma för statistiken är svåranalyserad. Så låter barnkonsekvensanalysen, ”det är svårt att säga”. Ska vi nöja oss med det?

Konsekvenser för ESB-boende, nämns överhuvudtaget inte! Och detta är skandal. Här har jag svårast att inte bli upprörd. När du bor på ESB-boende har du enorma avdragsgilla sjukkostnader, du har läkemedelskostnader och boendekostnader, till skillnad från när du bor på institution. Inte ett ord nämns om denna grupp i lagförslaget! Den största skandalen är kanske att dessa konsekvenser nog beskrivs i social- och miljöavdelningens remissutlåtande. Och hör här: ”Social och miljöavdelningens rekommendation är att inte avskaffa sjukdomskostnadsavdraget, men precisera det till de delar regleringen kan anses otydlig”. Vad hände med att lyssna på sakkunskapen och tjänstemännen?

Förutom bristande barnkonsekvensanalys och grov bristande äldreanalys finns ytterligare några ”blinda fläckar” värda att nämna. En sådan är förstås näringspolitisk. Om du tar bort 1 miljon euro från en specifik del av den åländska ekonomin så kanske det påverkar näringslivet? Företagen? Köpkraften? Kan det vara så att förslaget möjligen påverkar våra apotek, bästa landskapsregering, på något sätt? Kan det påverka människors vilja att handla glasögon och linser? Kan detta leda till att människor börjar bunkra billigare receptfria mediciner i Sverige och att detta påverkar apoteken och optikerna? Inte ett ord, kring detta i lagförslaget!

Finansministern var inne på arbets- och pensionsinkomstavdraget. I budget 2018 ansågs det mycket riktigt vara betydelsefullt att tillföra 1,3 miljoner i landskapsmedel till ålänningarna och indirekt till näringslivet. Avdraget skulle enligt budget ”stimulera tillväxten och stärka de åländska företagens omsättning”. Här tycks det nu inte få några konsekvenser alls att ta bort 1 miljoner euro från ålänningarna och den åländska ekonomin. Självklart får det samhällsekonomiska konsekvenser. Inte heller resoneras kring avdragets inverkan för Ålands attraktionskraft.

Så, vem drabbas direkt av att sjukdomskostnadsavdraget slopas? Det är framförallt två grupper:

1) Pensionärerna, dvs. våra årsrika medborgare, som i medeltal har högre sjukdomskostnadsavdrag och mindre inkomster än en förvärvsarbetande. ”Vi motsätter oss att sjukkostnadsavdraget slopas då det höjer skattetrycket för sjuka pensionärer och andra sjuka som redan har en tung börda” skrev Mariehamns Pensionärsförening kärnfullt.

Alldeles särskilt berör lagförslaget dem som bor på effektiverat serviceboende. Våra pensionärer påverkas därtill av att också avdragsrätten för ESB och institutionsboende åker ut med badvattnet. Denna effekt nämns inte ens i lagförslaget! Det är en ganska stor grej. Det nämns dock i social- och miljöavdelningens utlåtande som inte stöder att avdraget avskaffas, utan en finkalibrering. Tja. Vi får hoppas på att utskottet är intresserade av pensionärernas vardag. Som grädde på moset får pensionärerna istället ett fullkomligt obegripligt ”avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga” som knappast kommer att vara någon humörhöjare.

2) Den andra gruppen som drabbas, talman, är låginkomsttagare som har höga sjukkostnader, vilket flera talare har varit inne på. Människor med kroniska sjukdomar, multisjuka människor som får en årlig kompensatorisk effekt.

I lagförslaget konstateras att ”kompensatoriska åtgärder” för grupperna ska utredas. Här nämns traditionell vänsterpolitik som högre bidragsnivåer, mera tandvård (gissningsvis mera offentlig), men också högkostnadsskydden. Ingenting om servicesedlar, tandvårdssedlar riktade till den äldre befolkningen som kunde används både privat och offentligt.

Talman! Det är svårt att inte bli upprörd när man tänker på att ni höjer skatten, för det är vad ni lyckas vara överens om, och ni försämrar den ekonomiska situationen för Ålands låginkomsttagare. Men det kan komma någonting senare. Så jag välkomnar ledamoten Höglunds anförande i den kontexten.

Det finns många saker som är bekymmersamma med detta lagförslag, men framförallt är det kontexterna, talman.
Vi vet inget om den ekonomiska kontext som detta lagförslag placeras in i. Vilka är de andra åtgärderna som ska balansera åländsk ekonomi? Är det bara de mjuka värdena som ska genomgå stålbad? Kommer regeringen att spara något i sin egen förvaltning? Jag förväntar mig inga svar. Vad stod det på den lapp som finansministern viftade med här i plenisalen? Lappen med 13,6 miljoner euro i form av ”effektiviseringar av den egna verksamheten”? Vete fasen. Men det hade varit bra information att ha idag.

Och märk väl – vi kommer inte att få se något paket. För den politik regeringen för är ingen helhetspolitik, det är den minsta gemensamma nämnarens politik. Regeringen är enbart överens om att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget. Inte om något annat. Och då gör man som en groda på ett sjunkande näckrosblad, man hoppar vidare till nästa som ser ut att kunna bära.

Vi känner heller ingenting till om de eventuella kompensatoriska åtgärderna som ska "utredas". Kanske utredningen kommer fram till att inga åtgärder behövs? Lagförslaget argumenterar ju sakligt sett för att avdraget är onödigt.

Vad gäller den tredje lagändringen, talman, höjningen av grundavdraget så är det rent sunt bondförnuft. Självklart ska oavsiktliga effekter på andra avdrag neutraliseras.

Talman! Vi kommer inte att stöda det här lagförslaget. Motiveringarna håller inte, konsekvensanalyserna är grovt bristfälliga och kontexten är okänd. KST:s styrelse hade rätt när de varnade för att ”det behövs en noggrann konsekvensanalys innan lagförslaget går vidare.”

Om man ska säga något positivt så verkar ni ha analyserat grundligt vad avskaffandet ger för kostnader inne i er egen förvaltning. Det är bra.

Till sist, idag har vi börjat få svar på frågan om vilka värderingar som styr landskapsregeringen. Ni höjer skatten för människor i behov av vård. Ni tar 1 miljon euro ur ålänningarnas fickor och lovar att utreda eventuella bidragshöjningar i framtiden. Ni gör bristfälliga analyser av hur inkomstgrupper kan drabbas, hur ESB-boende och multisjuka drabbas och ni är fullkomligt blinda inför det som håller igång det åländska samhället; företagarna, apotekarna och glasögonförsäljarna – hur de påverkas verkar inte viktigt här överhuvudtaget. Detta säger inte allt men nog väldigt mycket. Tack!

Tack, talman! Det är ju intressant när man vet att Moderaterna för inte alldeles för många år sedan var helt beredda att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget av precis samma orsaker som man nu försöker göra det. Jag tycker att den springande punkten i den här diskussionen är; varför finns det här avdraget? För vem är det tänkt? Det är tänkt att hjälpa låg- och medelinkomsttagare som har höga sjukdomskostnader. De analyser som har gjorts och det siffermaterial som finns visar entydigt att den största delen av den här miljonen, som enligt ledamoten Valve plockas ur ålänningarnas fickor, går till människor med högre inkomster. De har full rätt att göra avdragen, men det är inte så det här avdraget var tänkt att fungera. Så jag undrar, är det enligt Moderaterna det bästa och mest effektiva sättet att hjälpa just denna målgrupp, att ha ett sjukdomskostnadsavdrag som gynnar andra grupper?

Talman! Jag nämnde inte höginkomsttagarna i mitt anförande. Jag noterar att regeringen nämner höginkomsttagarna. Höginkomsttagarna torde klara sig själva. Om man har läst remissutlåtandena och ser vilka konkreta grupper som drabbas av det här ändringsförslaget så nämns inte höginkomsttagarna.

Vad gäller den inledande kritiken så måste jag säga att det hade varit mycket enklare att vara ledamot i riksdagen och sitta där och lyssna på minister Purra som åtminstone presenterade ett paket, alltså en helhet med flera besparingsförslag där alla måste ge och ta. Den här regeringen har inte levererat något sådant.

Ledamoten Valve valde att inte svara på den fråga som jag ställde. Är det här verkligen det bästa och mest effektiva sättet att använda de här skattepengarna för den målgrupp som det är avsett för, nämligen de med låga och medel inkomster som har höga sjukdomskostnader?

När ledamoten Valve räknar upp olika målgrupper så gör han det som om alla som är sjuka har ont om pengar. Vi vill se till att pengarna används exakt där de behövs mest.

Jag undrar igen om inte Moderaterna ser någon annan modell för hur man ska göra det än ett sjukdomskostnadsavdrag som ger pengarna tillbaka ett och ett halvt år senare och där de som betalar väldigt lite skatt inte har någon vidare nytta av det här avdraget? Kan man inte tänka att det finns någonting annat som kan fungera bättre än det som nu finns?

Talman! Klart man kan det. Men nu vill jag påminna regeringsblocket om att ni vill att vi ska fatta beslut i blindo. Ni föreslår att vi ska skrota sjukdomskostnadsavdraget. Ni säger att det kommer möjliga kompenserande åtgärder senare, oklara vilka det handlar om. Det här är en helhet som drabbar ålänningarna. Den drabbningen beskrivs väldigt tydligt i social- och miljöavdelningens utlåtande om förslag att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget. Det är bortom allt rimligt tvivel att det finns människor som är långtids- eller multisjuka och familjer med glasögon som har en årlig kompensatorisk positiv effekt av sjukdomskostnadsavdraget. Regeringen har presenterat noll lösningar, men väldigt mycket problematiserande och misstänkliggörande om att det här är rättsosäkert och byråkratiskt. Häpnadsväckande argument har kommit idag måste jag säga.

Herr talman! För ganska exakt fyra år sedan drev Moderaterna frågan om att höja skatten med 2 miljoner euro för de personer på Åland som har förvärvsinkomster och pensionsinkomster upp till en nivå om 55 000 euro, alltså för att hålla igång hjulen och skapa tillväxt. Det drev ni igenom att skulle slopas, alltså en skattehöjning betydligt större än den som diskuteras här nu idag. Jag vet att den sista spillran av marknadsekonomi av en ledamot som satt i lagtinget då, stred emot den här åtgärden, men nu är det andra vindar som står vid makten inom Moderaterna. Jag tycker att det är skäligt att lyfta fram det här. Det vore bra om ledamot Valve säger det för alla här att ibland tvingas man till åtgärder för att också spara pengar. Moderaterna har inte renare mjöl i påsen till den delen än någon annan.

Jag förvånas över minister Perämaa som kör en riktig kålsuparvariant. Som att detta skulle ha någon relevans för det lagförslag som vi diskuterar idag där ni höjer skatten med 1 miljon för ålänningarna. Ni har mage att börja prata om sådant när ni inte ens själva har några kompensatoriska åtgärder. Ni har kört över er egen social-och miljöavdelning, ni struntar i KST:s styrelse och sen börjar ni prata om några gamla avdrag. Ska vi prata om resekostnadsavdraget också? Ni höjer självrisken för det just nu år 2024. Hur känner Centern för det?

Herr talman! Jag tycker att det är skäligt att prata om de sakerna, vad var och en har med sig bagaget, speciellt när ledamoten Wille med djup stämma försöker övertyga oss andra om att den här majoriteten är den enda som höjer skatterna. Moderaterna höjde skatten betydligt mera medan man satt kvar vid köttgrytorna och hade möjlighet. Det var det man gjorde.

Vad gäller det totala paketet om att effektivisera så det stämmer att jag i samband med vårbudgeten hade en lista på de effektiviseringar som ska göras också vid den egna förvaltningen. Jag erbjöd mig att visa den i finans- och näringsutskottet, men ledamoten Valve och de andra vill inte att man skulle titta på den listan i det skedet för man skulle inte fatta beslut om de åtgärderna. Men det är klart att de kommer i samband med den ordinarie budgeten. Vi har ett sådant system när vi tar fram lagar att våra lagar ska kontrolleras ganska ingående för att man ska bedöma om de följer behörighetsfördelningen. Det betyder det att lagar av det här slaget, för att de ska träda i kraft vid årsskiftet, måste lämnas till lagtinget före man (… taltiden slut).

Minister Perämaa har uppenbarligen ingen respekt alls för ålänningarnas skattemedel. Om vi nu ska diskutera avdrag och gammal skåpmat så hade arbets- och pensionsinkomstavdraget en övre gräns. Ledamoten Egeland var inne på detta i sitt anförande. Det fanns en orsak till varför förra landskapsregeringen bedömde att en halvering av regressiviteten i grundavdraget skulle kunna vara en bra lösning för den åländska ekonomin. Men har det här någon relevans idag när ni höjer skatten för sjuka människor med 1 miljon? Nej!

Tack, talman! Ledamoten Valve talade om skattehöjningar och att vi påför alla ålänningar detta då man avskaffar sjukdomskostnadsavdraget. Men i ena ändan har vi avdrag och i den andra ändan så har vi avgifterna. Vi behöver inte titta speciellt många månader bakåt så ser vi att den moderatledda ÅHS-styrelsen då föreslog att man skulle öka patientavgifterna. Det är också att påföra alla ålänningar mera avgifter. Jag saknar lite konsekvens i det här resonemanget nu. Man är så hård att det här skulle vara en skattehöjning som drabbar alla ålänningar när man själv har föreslagit höjningar för alla ålänningar bara för någon månad sedan.

Talman! Det som ledamoten Listherby sade så stämmer faktiskt inte. Förra ÅHS-styrelsen har inte pratat sig varm för någon höjning av patientavgifter. Däremot har förra ÅHS-styrelsen pratat sig varm för en ökning av intäkterna på ÅHS och det handlar om andra avgifter än patientavgifter. Det handlar om intäkter från försäkringsbolag, från tredje parter och möjligheten för ÅHS att sälja sina tjänster. Och med all respekt, förra ÅHS-styrelsen var förbaskat bra på det. Vi lyckades öka intäkterna med 1,6 miljoner enligt bokslutet 2023, om man vill ha inspiration.

Tack, talman! Jag ska inte vara sen med på att erkänna de goda kostnadsinbesparingar som den förra styrelsen fick till stånd. Men här läser jag nu innantill: "En beräknad ökning av intäkterna består till största delen av ökade ersättningar men även en ökning av patientavgifter". Jag vet inte, då har protokollet helt enkelt fel. Men jag tycker ändå att man lite kunde ta med sig att man håller en konsekvent bedömning här och inte bara kastar saker omkring sig, när det gäller att påföra ålänningar något, när man precis nyss hade precis samma agenda själv.

Med anledning av det, talman, så noterar jag det som står i social- och miljöavdelningens utlåtande. "En skrivning i budgetanvisningar - alltså nuvarande landskapsregeringens budgetanvisningar - indikerar på en indexjustering av patientavgifter." Så uppenbarligen finns en höjning av ÅHS-avgifterna med som era möjligheter att balansera ekonomin. Det vet vi ingenting om. Det har kommit väldigt få svar idag kring vilka andra åtgärder landskapsregeringen överväger för att balansera ekonomin och vilka åtgärder landskapsregeringen överväger för att kompensera för den enskilda ålänningen som drabbas. Läs gärna social- och miljöavdelningens utlåtande. Det var obligatorisk läsning för alla lagtingsledamöter.

Tack, herr talman! Tack ledamoten Valve. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, det som ledamoten sade i sitt anförande. Det var ett mycket bra anförande.

Klient- och patientavgiftsreformen som gjordes här och trädde i kraft vid årsskiftet, så den syns ju inte i den statistiken som vi ser här och det är ju en väldigt stor brist. Vi pratar även om att pensionärerna är överrepresenterade. Men i samband med den här reformen så försvann hyrorna och hur systemet på ESB-boendena fungerade tidigare, vilket får som konsekvens att det här året när pensionärerna boende på ESB gör sina avdrag så kommer de att få ännu högre avdrag än vad vi kan se här. För i den här statistiken så finns inte den datan med. Jag ville bara förtydliga det, ledamoten var inne på det, men jag vill ändå förtydliga det där resonemanget. Det är också ytterligare en av många brister i det här förslaget.

Så är det. Jag är uppriktigt bekymrad för alla som bor på ett effektiverat serviceboende i ljuset av det som har framkommit i remissvaren. Jag hoppas verkligen, när landskapsregeringen offentliggör vad de än har tänkt att göra vilket vi inte vet idag, att man tänker på dem som bor på effektiverade serviceboenden så att vi inte får någon vänster plakatpolitik som är totalt meningslös. Jag hoppas att man har modet att lyssna på det som faktiskt framkommer i landskapsregeringens egen förvaltnings remiss.

Jag håller med. Det har varit mycket tal om att man ska lyssna på experterna, men det verkar överhuvudtaget inte finnas något sådant kvar. Det är som det är.

Man försvarar lagförslaget genom att skylla på tidigare saker. Det är inte ett försvar, det blir inte seriöst det här överhuvudtaget. Jag undrar egentligen varför man har så bråttom med det här? Nog måste ju regeringspartierna också har förstått att det finns håligheter precis överallt i det här förslaget. Vad är egentligen orsaken till att det är så bråttom med det här? Jag sade det direkt i början här att jag tror att enda orsaken till att man har så bråttom är att man vill ha snabbt igenom det här så att sedan när valet kommer om ett par år, ja då har ålänningarna glömt det här. Det är vad jag tror.

Jag konstaterar bara att jag delar ledamot Wikströms förundran till den delen.

Talman! Det finns två delar av det här lagförslaget. Dels finns låginkomsttagare och lägre medelinkomsttagare och för dem är helt övertygad om att vi kommer att hitta goda kompensatoriska åtgärder.

Sedan är det den andra delen, en ren tillväxtåtgärd i form av ett skatteavdrag och där kan jag inte tycka att just den här formen är den rätta formen. Vi har förstås en befolkning som av olika skäl har olika kostnader och det vore i sådana fall mycket mer rättvist med ett hederligt jobbskatteavdrag. Höginkomsttagarna som råkar ha till exempel glasögon men inte barn så de får ersättning för glasögon men inte andra delar. Jag håller helt med om att man också måste titta på den övriga inkomstklassen, men jag tycker inte att sjukdomskostnadsavdraget är den rimliga formen.

Det känns annorlunda att vara överens med någon från regeringsblocket, men jag instämmer.

I ljuset av det som minister Zetterman förde fram så är det ännu mera förundrande varför inte landskapsregeringen tar ställning till vad det betyder för den privata sjukvården, för optikerna och för apoteken på Åland. Det går väldigt lätt att räkna ut de aktörer som berörs av att man slopar hela sjukdomskostnadsavdraget. Det är ett stort frågetecken för mig varför man överhuvudtaget inte har beaktat detta.

Talman! Jag måste dessvärre instämma i kören från min partikollega, ledamoten Listherby. Moderaterna har under många, många år drivit frågan om självfinansieringen vid ÅHS och uppfattat att patientavgifterna borde stiga. När ministern själv tillträdde som minister så var ett av uppdragen som han gav till ÅHS-styrelse att höja patientavgifterna. Man hade en tydlig uppfattning att man kunde betala mer för vissa patientavgifter. Till den delen har ju Moderaterna under lång tid drivit linjen att höginkomsttagare ska betala mera för sin vård, och nu är man väldigt agiterad i sin retorik att så inte är fallet. Handen på hjärtat, jag tycker inte att det är en fullt hederlig politik som Moderaterna nu driver. Man säger själv till majoriteten att det inte finns någon linje. Men det finns verkligen ingen linje heller i Moderaternas linje.

Talman! Vi har varit engagerade i frågan om ÅHS självfinansiering. För egen del så tänker jag så här att landskapsregeringen har 1,1 miljoner i sparbeting för ÅHS. För åren 2026 och 2027 så blir det ungefär 1,6 miljoner beroende på hur man räknar, det kan också vara 1,8 miljoner om man tänker på ett annat sätt, men säg 1,6 miljoner. Om ÅHS sparbeting ställs på sin spets och ÅHS-styrelse måste välja, ska vi dra ner på vården eller ska de som kan betala få betala lite mera? Om det ställs på sin spets så är det klart att jag tycker att landskapsregeringen bör fundera på det. Alltså, det är inte fråga om annat. Och vad jag vet så har inte ÅHS-styrelsen höjt några patientavgifter.

Jag kan bara förtydliga att ÅHS kommer inte att öka sina patientavgifter. Men som ledamot Valve konstaterade så kan han inte veta det. Men det kommer inte att hända.

Moderat Samling, via ledamot Valve, påpekade att det är ganska mycket som inte nämns i det här förslaget. Men vad ni själva glömmer att nämna är att just de här personerna som saknar skatt att dra av, hur ska man göra det? Till exempel garantipensionärer som bor på ESB-boenden har inte någon skatt att dra av. Hur ska man hantera dem tycker ni?

Det är en jättebra fråga. Det finns ju några förslag i remissutlåtandena. Jag skulle gärna höra regeringens förslag, det tycker jag att är ett rimligt krav. Om man presenterar slopande av sjukdomskostnadsavdraget så bör man ha en uppfattning om vilka de kompensatoriska åtgärderna är och hur man når de grupperna som beskrivs till exempel i social- och miljöavdelningens utlåtande eller i Mariehamns pensionärsförenings utlåtande. Det är ju inte som att det här är någon nyhet. Ni har suttit nio månader vid makten, ni har haft gott om tid att funderar över vad ni ska spara på och var ni ska lägga in stöten. Det verkar ta väldigt lång tid för er att komma fram till något annat än att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget

Jag vill bara lyfta på problemet för just den här gruppen till exempel. Man uppfattar att de tappar väldigt mycket avdrag. En garantipension är strax under 1 000 euro och man behöver ha en summa som man får använda själv som inte är jättehög. Det lämnar ungefär 8 000 euro i året och 25 % av det får man dra av helt enkelt. Det låter ganska bra, det låter som en ganska bra möjlighet, men man har ju ingen kommunalskatt att dra av och därför blir det jättesvårt med sjukdomskostnadsavdraget. Så där får man tittar på andra åtgärder. När de här kompensatoriska åtgärderna kommer så ska vi ta en ny diskussion om det. Men jag ville höra lite och det vore intressant om ni har något förslag.

Om regeringen behöver hjälp med sina förslag så kan man börja med att läsa social- och miljöavdelningens remissutlåtande, för där belyser man komplexiteten. Sjukdomskostnadsavdraget är inte bara någon grej som man kan ta bort. Det är invävt i en massa andra ekonomiskt betydelsefulla utvecklingar. Det har omständigheter som har betydelse för den enskilde ålänningen; lägre resekostnadsavdrag, momshöjning, inflation och hyreshöjningar, rehabiliteringsförmåner som har förändrats och observera ändringar i den finländska sjukförsäkringslagen. Det förvånar mig inte över att avdelningen inte stödde ett avskaffande av sjukdomskostnadsavdraget för den åtgärden är väldigt lösryckt. Man måste ha viss omsorg när man tar fram de kompensatoriska åtgärderna.

Tack, talman! Jag tänker bryta trenden genom att inte leta upp något gammalt skit som ledamoten Valve har föreslagit för flera år sedan, utan bara berömma för ett bra anförande. Mycket bra, hatten av!

Tack ledamoten Egeland!

Tack, talman! Man får väl anta att den här andan av förbrödring mellan Moderaterna och Obundna nu är slut när jag kommer upp.

Talman! Bästa kolleger och ålänningar. Det här lagförslaget är, som vi har kunnat konstatera under dagens debatt och säkert under den fortsatta debatten under kvällen, en stor pedagogisk utmaning. Det är väldigt svårt att förstå hur det här fungerar, vem det gynnar och vem det missgynnar.

Men vi ser det faktiskt också som en socialpolitisk möjlighet. Det är en möjlighet att använda våra skattepengar som det var tänkt med det här avdraget, som ett stöd för ekonomiskt utsatta med höga sjukdomskostnader. Så funkar det inte till fullo idag. Hela den summa pengar som går ut till det här avdraget går inte till ekonomiskt utsatta människor med höga sjukdomskostnader.

Det kan vara bra att påminna dock - när det nu sägs att det har varit bråttom och att landskapsregeringen är girig och ska ta pengarna av ålänningarna - att initiativet till att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget och frågorna som ställdes kom från skattemyndigheten. De har också tidigare i flera omgångar påpekat det krångliga, det oändamålsenliga och det svårhanterliga med sjukdomskostnadsavdraget.

Jag gör en inledande kort sammanfattning på varför vi socialdemokrater har kommit fram till att det går att avskaffa detta avdrag.

Sjukdomskostnadsavdraget tillkom som ett stöd för en specifik grupp och det mesta av pengarna de facto, enligt de siffror som finns i förslaget, går till grupper av människor med högre inkomster som klarar sig utan just det här avdraget. Med det sagt är det ju självklart inte fel om det finns ett avdrag som man kan göra att folk gör det. Men är syftet med avdraget att det ska gå till glasögon till de människor som har råd att betala dem ändå? Det är det inte.

När vi ser hur hårt olika typer av försämringar i välfärden drabbar just de grupperna, genom framförallt riksregeringens beslut, så är det av största vikt för oss att våra skattepengar används där de gör bäst nytta för de människor som de är avsedda för.

Vi vill inte konservera ett byråkratiskt, dyrt och krångligt avdrag, vilket till exempel ledamoten Ekströms artikel idag i Nya Åland visar, det fungerar inte så som folk tror att det gör. Den största delen av pengarna går till annat.

Om man nu ska vara lite populistisk som andra har tillåtit sig att vara också, så skatteavdrag fungerar just som bidrag till de välbeställda. De är träffsäkra för de inkomstgrupper som har tillräckliga inkomster för att kunna göra avdrag. Vår ideologiska utgångspunkt är att pengar ska användas som de är tänkta att de ska användas.

Till den viktiga frågan: Vad vill vi socialdemokrater göra i stället? Vilka är de kompensatoriska åtgärder som vi vill att ska komma till för de grupper med låga inkomster och med medelinkomster som faktiskt drabbas? För det är självklart att de också finns. Det är absolut ingenting som någon hymlar med, de finns där också.

Vad vill vi göra? Vi vill att grundavdraget höjs ytterligare. Den höjning som görs i samband med det här lagförslaget är liten, precis som finansministern sade, och mest tänkt att avskaffa den negativa effekten av att sjukdomskostnadsavdraget försvinner. Men ett höjt grundavdrag är en bra åtgärd och den kommer till alla.

Vi vill sänka högkostnadsskyddet på ÅHS för alla inkomstgrupper till 100 euro. Nu kanske ni hickar till, särskilt de som tycker att högre avgifter är en bra väg att gå om man vill få in pengar. Men det här är inte helt ogenomtänkt. Det här har diskuterats i flera sammanhang. Sänker man högkostnadsskyddet till 100 euro så hjälper man alla grupper. Man ger till dem som ledamoten Egeland värnar om, de med höga inkomster och de får de facto mest, men de är ganska få.

En generell sänkning gör det också möjligt att ändra systemet. Idag har vi fyra olika nivåer för högkostnadsskyddet. Det är jättedyrt att administrera det. Det är två människor som sitter och räknar hela tiden på hur högkostnadsskyddet ska administreras. Skulle vi klara av att standardisera och digitalisera så kan vi inom ÅHS spara pengar som kan användas för att ge ålänningarna en lägre kostnad för hälso- och sjukvården. Det är pengar som man inte behöver vänta på i ett och ett halvt år utan kommer direkt.

Vi vill också ta steg mot en allmän tandvård. Jag vet att det är många som tycker ja, ja, nu pratar de igen om allmän tandvård. Det kommer vi att fortsätta med. Varje mandatperiod tar vi ett litet myrsteg i den riktningen och det betyder inte att vi ska ha offentlig tandvård för alla, utan vi ska ha ett system likt det i riket där den privata och den offentliga tandvården samverkar, men där alla har rätt till tandvård. Jag tror att ledamot Wille Valve var inne på det, vi ser gärna att man börjar ta steg i den riktningen nu genom tandvårdssedlar för gruppen pensionärer. Det är en bra avgränsad och effektiv åtgärd som vi kunde göra med en gång.

Vi vill också jobba med klientavgifterna inom äldreomsorgen. Pensionärer och sjukpensionärer med låga inkomster har större och direkt nytta av låga klientavgifter än av sjukdomskostnadsavdraget. Det är en bra väg att gå. Som ledamot Holmberg-Jansson har lyft så denna klientavgiftslag, som vi nyligen införde, den slår fel. Trots att det hade gjorts konsekvensanalyser och uträkningar så blev det inte bra och det behöver man ändra på. Det vore en enkel åtgärd att höja den summa pengar som de som bor på ESB ska ha kvar från 250 till 300 euro. Det kan vi göra.

Det viktiga är att vi väljer åtgärder som inte kräver krångliga, långa processer som vi har inom vår lagstiftningsbehörighet. Alla de här områdena som jag nu har nämnt här är sådana som vi kan genomföra med en ganska snabb tidtabell, det vill säga långt före den gräns på ett och ett halvt år när det första gången är så att sjukdomskostnadsavdragets effekt på beskattningen och vad man får tillbaka faktiskt blir märkbar. Så länge tar det innan någonting märks av den här förändringen.

Sjukdomskostnadsavdraget har varit på väg att avskaffas många gånger, det har vi hört under dagen, men man har alltid backat för att man inte har vågat ta den här politiska diskussionen. Man har vetat att den blir precis så här som den är nu. Nu vill de gå åt de fattiga och de sjuka när det de facto är precis tvärtom.

Samtidigt ska det sägas att det här har inte varit en lätt fråga för oss. För oss socialdemokrater är det svårt att gå in för ett förslag när det vid första anblicken drabbar människor som har det tufft. Därför har vi väldigt grundligt satt oss in i den här frågan. Vi har tittat på hur avdraget de facto slår och vem som får tillbaka. Min kollega Henrik Löthman kommer att ge några räkneexempel. Vi var tvungna att fördjupa oss i frågan för att förstå att det som man som medborgare tror att man får tillbaka på grund av sjukdomskostnadsavdraget de facto kommer av andra avdrag. Effekten för låg- och medelinkomsttagare är ganska låg. Det är ett av motiven, att det här är ett avdrag som är väldigt oförutsägbart och inte transparent.

Vår stora oro i det här ekonomiska läget är att allt fler människor som lever på marginalen, på grund av en mängd olika förändringar, riskerar att hamna under ribban och bli beroende av utkomststöd eller avstå från nödvändig vård. Därför måste de stödformer som vi har vara effektiva för just de grupperna.

Vårt ansvar är något som vi tar på största allvar, vårt ansvar har medlemmarna i regeringsmajoriteten. Minister Arsim Zekaj när det gäller högkostnadsskyddet, minister Annika Hambrudd när det gäller alla möjliga ändringar i barnomsorgsavgifterna och minister Perämaa när det gäller grundavdraget. Alla är ansvariga för de kompensationsåtgärder som vi kan komma att realisera och det ansvaret måste vi ta.

Under nästa år kommer allt att fungera som tidigare. När effekten av ett avskaffat sjukdomskostnadsavdrag märks år 2026, då ska det finnas andra åtgärder på plats. Det är vårt löfte. Ta det på allvar eller låt bli. Tack, talman!

Talman! Nu förstår jag kanske lite mera varför Socialdemokraterna går med på det här lagförslaget. För jag förstod faktiskt inte överhuvudtaget hur man kunde gå med på det här.

Man har nu en förhoppning om att man ska sänka från 475 euro för de medborgare på Åland som tjänar 16 000 euro eller mer, man ska sänka det från 475 till 100 euro, en sänkning på avgifter med 375 euro. När jag var minister fick jag höra från äldre pensionärer "jag har gjort en höftoperation eller en knäoperation och jag vill betala för mig". 100 euro ska alla betala nu oavsett om du tjänar mer än 16 000 euro året. Ja, nu förstår jag varför Socialdemokraterna kan omfatta det här lagförslaget. För jag har (… taltiden slut).

Majoriteten av Ålands befolkning är medelinkomsttagare. De som har väldigt höga inkomster är inte särskilt många. Det här förslaget är inte taget ur luften, så gör man till exempel i Sverige. Man har inte alla de här olika inkomstnivåerna. Man har ett standardiserat högkostnadsskydd som man kan administrera effektivt och på det sparar man pengar som man kan använda för precis det som vi föreslår nu, att sänka högkostnadsskyddet för alla. Då hjälper man alla, särskilt dem som är på marginalen. Jag missunnar inte de som har en högre inkomst att kanske få det, men för dem betyder det ingenting, men för dem som behöver det så är det ganska effektivt.

Talman! 475 euro, det är inte många här i salen som kommer upp i de sjukkostnaderna överhuvudtaget. Det betyder att det träder aldrig i kraft. Men att komma upp till 100 euro, det är tre besök till akuten eller några besök till hälsocentralen så är du uppe i det. Så det kommer att gå ganska snabbt och sen börjar det kosta för ÅHS. Det är intressant om man har stämt av det här med styrelseordförande i ÅHS och ÅHS-styrelse, för det här kommer att få enorma konsekvenser för ÅHS. Det kommer att ta så många år innan man ser de här vinsterna som ledamoten pratade om, tror jag.

Ledamoten var lite grann inne på ESB-boende. Jag fortsätter även med Socialdemokraterna. Varför har man inte tagit upp problematiken i den här lagstiftningen med hur det slår mot just den gruppen klienter? Varför har man i den här lagstiftning inte ens nämnt det här avdraget som man kan göra för institutionsboende? Det existerar inte, fast det finns två bockar som du ska göra.

Jag kan inte svara på varför man i lagförslaget har låtit bli att peka ut just den gruppen människor.

Men när det gäller de kompensatoriska åtgärderna så är det självklart att man i lugn och ro måste titta på dem. På vilket sätt drabbas de och hur kan man kompensera? Är det så att den gruppen äldre människor som bor på någon form av institution ofta går till sjukvården? De kan då gynnas till exempel av ett lägre högkostnadsskydd. De som har låga inkomster kommer upp till det. De som har höga inkomster eller lite högre inkomster kommer inte upp till det. Men de gynnas inte av sjukdomskostnadsavdraget för de har ingenting att dra av.

Tack, talman! Jag vill ta tillfället i akt att diskutera remissvaren med ledamot Fellman. I talarstolen stod hon nu och försvarade det här lagförslaget, medan hon i egenskap av ordförande för KST har kritiserat avsaknaden av konsekvensanalys och beredningen som har gjorts. Liknande tankegångar så har ju ledamoten i sitt kommunala uppdrag. Skulle ledamoten kunna redogöra lite för de budskap hon för fram, beroende på vilken hatt hon råkar ha på sig?

Absolut, det var inte alls en oväntad fråga. KST:s yttrande när det gäller sjukdomskostnadsavdraget bereddes förstås av tjänstemännen inom KST. Jag såg ingen anledning till att inte de synpunkterna kommer fram. Många av dem är jätteviktiga. Det är framförallt den sammanlagda effekten av olika åtgärder som är avgörande. Det är därför som vi tycker att det är så viktigt att jobba med de här andra möjliga stöden och sänkningarna av till exempel högkostnadsskyddet. Det är hjälp som kommer snabbt. Det är inte hjälp som kommer om ett och ett halvt år efter att man har haft kostnader för till exempel mediciner.

Tack, talman! Tack ledamot Fellman för det förtydligandet. Ledamoten pratade om åtgärder som ska komma snabbt. Men vi har fortfarande inga konkreta åtgärder på bordet.

Vad gäller allmän tandvård, som vi vet att ledamoten talar varmt om och har gjort det långa tider, så vet vi att den finns i fastlandet och här är det ett alternativ som man ska se över. Men det är fortfarande ett faktum att vi inte har allmän tandvård. Kan ledamoten ha någon form av förståelse att oppositionen motsätter sig detta slopande, i och med att vi faktiskt inte har konkreta parallella lagförslag att ta ställning till? Vi har enbart visioner och utredningar, men vi har ingenting fast att ta ställning till överhuvudtaget.

Absolut, det är den stora svagheten med det här lagförslaget att inte allting är färdigt, vilket också flera från majoriteten konstaterat att åtgärderna borde finnas på plats.

Men ska man vara tillräckligt träffsäker med de här åtgärderna så måste man tänka igenom det noga. Det är flera här som har påpekat hur krångligt det är att göra rätt när det gäller sociala stöd och bidrag. Vi vill vara säkra på att de åtgärder som vi gör för de här pengarna, de ska träffa rätt. De ska hjälpa dem som blir lidande när sjukdomskostnadsavdraget avskaffas. Men det är inte alla som är målgruppen för de stöden. Jag tycker att det skulle vara ärligare om också Obunden Samling skulle fundera och erkänna det faktum att väldigt mycket av dessa pengar går till människor som inte behöver det, och det är inte det som det här stödet är till för.

Tack, talman! Jag citerar ledamoten här "största delen går till bidrag, till välbeställda". Det stämmer ju inte. Det här handlar inte om bidrag, det handlar om ett skatteavdrag. Det är ju deras skatt som de har betalat in som de får göra avdrag på. Så det är ju definitivt inte ett bidrag.

Sedan funderar jag på de här räkneexempel som säger att det har träffat så fel hela tiden. Det strider ju i stort sett mot alla remissinstanser, exkluderat kommunerna, samt ert eget lagförslag. Det står: "Förslaget påverkar relativt sett mest de inkomsttagare som har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 euro eftersom de har fått göra avdrag för hela kostnaden. Effekten är störst för de som har höga sjukdomskostnader." Så vad är det stora problemet här egentligen? Är det att även de välbeställda får tillbaka på skatten när de har blivit sjuka?

I en värld där det fanns hur mycket pengar som helst så skulle jag väl inte ha någonting emot att också människor med höga inkomster fick tillbaka på skatten, på ett sjukdomskostnadsavdrag som var avsett för någonting annat. Men nu är det inte så. Det är inte så att alla har ett stort behov av det och det är syftet med sjukdomskostnadsavdraget, att se till att alla har möjligheten.

Jag försökte vara lite skämtsam när det gällde bidrag och avdrag, genom att säga att avdrag är bidrag till dem som har det bra. Det förs ofta från Obunden Samling en debatt om bidragsberoende och människor som lever på socialbidrag och allt vad det nu har varit. Här har vi ett avdrag som gynnar grupper som kanske inte behöver det.

Jaha, jag måste ha missat den skämtsamma sidan hos ledamoten Fellman. För när jag kallade en muta till ett företag för en muta, även om den inte är olaglig, då blev det ett väldigt liv.

Men faktum kvarstår ju att det påverkar relativt sett mest de inkomsttagare som har en låg inkomst. I en perfekt värld där man har hur mycket pengar som helst, sade ledamoten, där skulle vi kunna låta alla få ta del av avdraget. Men alla kommer att få ta del av det sänkta högkostnadsskyddet, som jag förvisso inte hyser något större förhoppningar om att det blir av, och det är ju en enorm sänkning som även höginkomsttagare skulle få ta del av. Hur går då det resonemanget ihop?

Jag tycker att det är väldigt enkelt. Man måste ju räkna på hur mycket pengar det är som försvinner. Det är som ledamoten Holmberg-Jansson påpekade, det är väldigt få som kommer upp till den högsta nivån av högkostnadsskyddet. Vi har inga siffror på detta ännu. Man måste tänka på hur det ser ut om man standardiserar och sparar de pengar som går åt till att räkna ut hur mycket pengar som ska betalas tillbaka till dem som har råkar betala för mycket och även att administrera ett system som också är väldigt krångligt.

Sen tycker jag det är intressant att ledamoten Egeland inte verkar förstå vad relativt sett betyder. Relativt sett, om du har låga inkomster och får 100 euro tillbaka så betyder det mera än om du har väldigt höga inkomster och får 300 euro tillbaka eller kanske 1 000 euro tillbaka. Det är självklart. De som har låga inkomster och blir av med en lättnad så betyder det mycket, men det är dem som vi ska kompensera.

Tack, herr talman! Likt tidigare talare här så måste jag komma in på den här frågan lite. Vem är det egentligen som får det här avdraget? Det är väldigt mycket spekulationer här att det bara är höginkomsttagare trots att det står i lagförslaget. Det visar sig också i statistiken att den första miljonen ges till dem som tjänar 0-20 000 euro, det är 1 miljon och det är ungefär 20 % av det avdraget. Nästa är ungefär 1 miljon också, de som tjänar 20-30 % av avdraget, de är också 20 %. Nästa inkomstkategori som presenteras här är de som tjänar 30 000-40 000 euro och de är också ungefär 20 %. Totalt sett alltså, de som tjänar 60 % av det här avdraget går till dem som tjänar 40 000 euro eller mindre ungefär, med lite avrundningar. Men det är inte så viktigt. Tjänar du 20 000 euro om året, då har du 1 600 i månadslön, tjänar du 30 000 så har du 2 500 och tjänar du 40 000 så har du 3 500 euro. Är dessa höginkomsttagare? Är det här människor som inte får det svårt när de får högre sjukdomskostnader?

För det första så har jag inte en enda gång sagt att det bara är höginkomsttagare som har nytta av det här avdraget, så är det inte, självklart. Jag har sagt att de åtgärder som ska vidtas bör kompensera de människor som har låga och medel inkomster. Jag har varit noggrann med att säga det gång på gång. De som har lägre än medel inkomster, de befinner sig på marginalen och dem behöver vi jobba med och därför är till exempel ett sänkt högkostnadsskydd en viktig åtgärd. Det finns en mängd olika saker som man kan göra, men man måste titta på vad som har bäst effekt. Jag tycker att det ändå vore intressant att höra om Obunden Samling verkligen tycker att det här gamla byråkratiska sjukdomskostnadsavdraget är det bästa sättet, av allt som man kan göra när det gäller socialpolitiken så är just det här avdraget det bästa som finns?

Bara för att något har existerat länge så betyder det inte per automatik att det är någonting dåligt, utan det kan fortfarande vara något som fungerar och någonting som man behöver modernisera. Vi inom Obunden Samling håller med om att vi behöver kanske modernisera det här avdraget. Det kunde vara en bra väg framåt.

De tvära kasten i politiken gynnas samhället inte av. En modernisering av det här avdraget vore på sin plats. Till exempel gränsen 15 000 euro och efter det så får du hälften av avdraget tillbaka. Det är en väldigt låg summa. Har du 15 000 euro i året så är du inte en välbeställd människa. Men som reglerna ser ut nu så har man ändå bara rätt till hälften av avdraget. Det finns saker som man kan göra i det här avdraget som gör det mer rättvist i vårt tycke, så att också den delen av befolkningen som arbetar har rätt att göra det, för de har också svårt när de blir sjuka och inte bara de som är längst ner på samhällsstegen.

Precis, vi är helt eniga om den saken. Det är en stor grupp människor i vårt samhälle, inte bara de som har de lägsta inkomsterna och som inte har någon nytta alls av sjukdomskostnadsavdraget, men också de som befinner sig i denna mellangrupp. Det är viktigt att vi jobbar med dem.

Ledamoten sade att bara för att någonting har funnits länge så behöver det inte vara dåligt, men det behöver inte vara bra heller för att det har funnits länge. Det finns ett uppenbart behov av att göra någonting bättre med pengarna och det vill vi nu göra. Vi vill använda de pengar vi har på ett bättre sätt.

De räkneexempel som ledamoten Wikström tog upp så förstår jag inte riktigt. I lagförslaget så står det att det som landskapet betalar ut i sjukdomskostnadsavdrag är strax under 1 miljon. Men det som ledamoten Wikström pratade om är avdragbara kostnader. Men det är inte samma sak som (… taltiden slut).

Talman! Jag vill tacka ledamoten Nina Fellman för ett skickligt anförande. Det är modigt att försöka leda i bevis att det här är något slags överklassavdrag, särskilt när fakta säger någonting helt annat, till exempel remissutlåtandena.

Ledamoten Fellman sade i sitt anförande att "ni i oppositionen påstår att vi sparar på de fattiga och sjuka när det de facto är tvärtom." Här vill jag vara tydlig. Nej, ledamoten Fellman, ni sparar på de sjuka. Det här är sjukdomskostnadsavdraget. Det handlar om de sjukas kostnader. Ni sparar också på pensionärer. Det är en inkomstmässigt heterogen grupp. Ni sparar på långtidssjuka, multisjuka och de är ofta socioekonomiskt utsatta. Och sist av allt, i ÅSUB:s presentation om vem som drabbas av att slopa sjukdomskostnadsavdraget så är det väldigt tydligt att kvinnor drabbas av att man slopar sjukdomskostnadsavdraget och detta nämns inte ens i det här lagförslaget. Är inte detta under all kritik, ledamoten Fellman?

Jag vill backa bandet igen till det som jag inledde med. Vad är det här avdraget till för? Varför tillkom avdraget? Det tillkom för att de sjukdomskostnader som människor med låga och medel inkomster har ska kunna dra av så att de får en lättnad i sina kostnader. Vi menar att det nu efter många, många år, är dags att förnya det här systemet så att de som faktiskt behöver det får ett snabbare, mindre byråkratiskt och direkt stöd, till exempel genom högkostnadsskydd eller grundavdrag. Man måste våga någon gång att förändra saker.

Jag vill igen påminna ledamoten Valve om att Moderaterna har varit med och velat avskaffa det här avdraget, precis med samma motiveringar som vi nu har, att det är för gammalt, för krångligt och det träffar inte rätt.

Jag noterar att regeringsblocket talar mycket om historia idag. Vi hörde finansministern nämna Parisfreden 1947 och hur fruktansvärt gammalt det här avdraget är. Men det är ju inte det som är intressant. Vad som är intressant är: Vem drabbas år 2024 av att vi skrotar sjukdomskostnadsavdraget? Vi har information om det. Låt oss ta till oss den informationen!

Den som drabbas ska kompenseras genom mer effektiva åtgärder än de vi har nu. Det har vi sagt om och om igen. Jag säger det på största allvar, om vi går ur den här mandatperioden, om vi kommer till år 2026 och vi inte har åtgärder på plats för att kompensera dem som drabbas, då är det vår skam. Men ledamoten Valve kan inte i dag säga; ni kommer inte att göra någonting av det som ni lovar, ni kommer att sitta på rumpan bara och behålla pengarna. Det är vår absoluta avsikt att det här ska ske. Det är hela regeringsblocket som står bakom de förändringar som vi vill genomföra. Kom och säg sen 2026 om det inte finns någonting på plats, att ni lurar ålänningarna. Det är då först som effekten av det avskaffade sjukdomskostnadsavdraget märks.

Tack, talman! Jag för min del stänger inte dörren för förändringar i avdrag eller bidrag som inte bedöms träffa rätt. Men jag tycker samtidigt att det som har pågått här under den här diskussionen är politiskt och pedagogiskt ganska intressant. Vi har ingen konsekvensanalys att tala om i lagförslaget. Det finns ingen tydlighet i vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att hantera de eventuella konsekvenser som det här slopande av avdraget kan leda till, vilket för övrigt irriterar den liberala gruppledaren. Sedan har vi den socialdemokratiska socialministern som går upp och ger sin vision för tandvården. Och nu kom den socialdemokratiska gruppledaren också och lämnade någon slags önskelista om sänkt högkostnadsskydd och så vidare. Har Socialdemokraterna stöd i regeringen för de åtgärder som ni föreslår?

Nu känns som en evighet sedan, men när finansministern presenterade lagförslaget så var han väldigt tydlig med att det ska komma avdrag som kompenserar grupper av låg- och medelinkomsttagare som drabbas.

Det jag har framfört nu är Socialdemokraternas önskemål, vår input i den kommande processen. Sen vet alla som sitter här att vi ska komma överens om det. Men jag lovar att vi kommer att komma med förslag, för annars har vi svikit våra väljare och de som drabbas av den här åtgärden. Jag kan inte förstå hur det sitter en grupp borgerliga partier här och säger att vi måste fortsätta med ett avdrag som gynnar människor som de facto inte behöver pengarna.

Jag stänger inte dörrar till att förändra avdrag från min och Hållbart Initiativs sida. Men det blir så märkligt när ett lagförslag kommer hit utan, vad vi bedömer, tillräckliga konsekvensutredningar och när det kommer utan konkreta förslag på åtgärder som regeringen är beredd att göra. I stället så går ett av regeringspartierna upp och säger vad ni vill göra. Jag tror att om man hade levererat det här lagförslaget tillsammans med en konsekvensutredning och konkreta förslag så skulle diskussionen ha sett annorlunda ut. Men nu är det som att vi bevittnar någon slags intern regeringsförhandling där ledamoten Fellman har lagt fram vad Socialdemokraterna vill komma med. Det irriterar mig därför att jag kommer inte hit med några borgerliga grejer framför ögonen, utan jag vill ju försöka fatta ett informerat beslut och ni hjälper inte riktigt till med det från det här förslagets sida.

Nu höll jag ett gruppanförande för Socialdemokraterna och det är min input, vår input i den här kommande diskussionen. Jag tycker att jag har hört både från den här sidan och från den här sidan olika förslag på hur man skulle kunna gå till väga. Det enda löftet som finns från regeringsblocket är att det kommer att komma åtgärder. Finansministern började dagen med att säga att vi kan titta på grundavdraget, vi kan titta på högkostnadsskyddet och vi kan titta på klientavgifterna. Det är samma saker som jag har lyft här. Det enda som skiljer är att jag framförde, tycker jag, en väldigt intressant idé om hur man skulle kunna jobba med högkostnadsskyddet så att man både skulle göra det effektivare och genom att effektivera byråkratin kan man spara pengar som man kan använda för att sänka sjukdomskostnaderna för ålänningarna. Så varför inte ta en idé för vad den är?

Talman! Tackar. Att bli sjuk drabbar ju alla, oavsett om man är hög- eller låginkomsttagare. Så varför skulle inte en högre medelinkomsttagare ha samma sociala skydd som alla andra? De har ju de facto betalat mera i skatt och har därför möjlighet att få tillbaka mera. En företagarpension fungerar ju på samma sätt. Om jag blir sjuk och måste söka dagsersättning från FPA så baseras ju den på hur mycket jag betalt i FöPL. Är det orättvist? Troligtvis har jag betalat mer i skatt, FöPL och har högre levnadskostnader och man ska ju också kompenseras enligt den nivå man har bidragit med. Jag förstår inte att detta skulle vara orättvist? Kan du förklara?

Det är ju den uppenbara ideologiska skillnaden och också skillnaden i syn på ekonomi och vad samhället har råd med och ska bekosta. Min utgångspunkt när det gäller socialpolitiken är att den är till för att utjämna skillnader i välstånd och ekonomisk styrka mellan olika grupper i samhället. Det är uttryckligen så att socialpolitikens syfte är att se till att alla har en grundtrygghet och att alla har en välfärd. De som inte behöver samhällets stöd, som inte behöver samhällets bidrag för att klara av sina sjukdomskostnader eller sina hjälpmedel eller sina glasögon ska inte belasta samhällsekonomin.

Där har vi ju en väsentligt skillnad. Jag tycker "ge så blir du given". Det är ju medelinkomsttagarna framförallt, den stora gruppen ålänningar, som håller igång hela karusellen. Blir du sjuk eller på annat sätt arbetsoförmögen så lider du kanske precis lika mycket som en låginkomsttagare, för du har ju högst antagligen betydligt mera levnadskostnader som du ska täcka. Jag förstår inte hur det där skulle kunna vara orättvist på något sätt. Jag delar inte din uppfattning alls.

Nej, det är ju inte helt oväntat.

När de gäller det förslag till högkostnadsskydd som jag presenterade så är det ett förslag där progressiviteten inte påverkas, alltså där faktiskt också de med högre inkomster gynnas. Det är okej. Sjukdomskostnadsavdraget funkar inte tillräckligt bra för dem som har låga och medel inkomster. Det är inte tillräckligt effektivt.

Talman! Till skillnad från mina kolleger i oppositionen så tycker jag att det här var ett bra anförande faktiskt. Det var framåtsyftande. Vi har hört så mycket om 1947 och vad Moderaterna har gjort och inte gjort tidigare. Det här var ju åtminstone någonting som var framåtsyftande.

Jag tycker också att det var politiskt klokt att tala om att om Socialdemokraterna får bestämma så är det detta som de prioriterar. Sedan sitter man i ett regeringssamarbete och då får man får man ge och ta. Jag tycker att det var politiskt riktigt smart.

Jag undrar bara lite försynt, har ni inom Socialdemokraterna också diskuterat de här åtgärderna, som ni kommer att föreslå i regeringssamarbete, och hur de ska finansieras. Har ni alls haft några sådana diskussioner? Vad jag har förstått så är ju kommunerna väldigt tydliga med att de vill ha sina pengar tillbaka nu.

När det gäller relationerna till kommunerna så är det ju, tack och lov nu för tiden, inte mitt problem utan snarare finansministerns till exempel.

När det gäller det här förslaget till sänkt högkostnadsskydd så vore det ju en åtgärd som inte handlar om kommunernas kostnader utan som man kunde finansiera dels med en mindre byråkrati. Jag ska understryka att det är inte jag som har hittat på att detta skulle kunna vara en vettig metod, utan det finns utredningar på hur mycket man kunde spara inom ÅHS genom att effektivera systemhanteringen av högkostnadsskydd som man sen skulle kunna använda för att finansiera en standardisering.

De pengar som försvinner när man tar bort sjukdomskostnadsavdraget, allt ska inte ner i fickan på i något stort mörkt hål (… taltiden slut).

Men det är ju inte riktigt så att de pengarna försvinner, tidigare så är det ju kommunerna vars skatteintäkter har minskat i storleksordningen strax under 1 miljon och nu är det ju i stället den enskilde som inte har möjlighet att göra detta avdrag, utan man får stå för de här kostnaderna själv.

För övrigt så tror jag att det finns ganska mycket inom ÅHS när det gäller prisnivåer och prissättningar som man kunde effektivera. Det är ju väldigt många olika prisklasser; 8, 10, 12, 20, 15 och 35 euro osv. Där tror jag nog också att man kan effektivera, så det ser vi fram emot.

Jag känner att jag har upprepat mig ganska många gånger. Självklart, när ett avdrag försvinner, som har gett olika mycket pengar till olika människor, så finns det de som behöver kompenseras. Det är de som har låga inkomster, de som är på marginalen och de som har medelinkomster. Det är samhällets ansvar att se till att de kompenseras. Jag menar inte att det är bara de allra fattigaste, som ändå inte har haft någon nytta av sjukdomskostnadsavdraget, som ska kompenseras, utan dem i den lägre medelinkomstklassen. Det är dem som vi behöver titta på.

Tack, herr talman! Jag tycker ju att det här är ett politiskt och pedagogiskt märkligt hoppslott eller vad man ska kalla det. Det hade funnits sätt att göra detta på så att det hade blivit mycket enklare för oss att greppa.

I det här lagförslaget står att det är låginkomsttagare med hälsoproblem som drabbas, äldre med sjukdomskostnader drabbas. Ett genus span är att kvinnor drabbas av att slopa det här sjukdomskostnadsavdraget, enligt vad vi kan läsa i regeringens förslag.

Hållbart Initiativ står alltid upp för dem i samhället som behöver hjälpen mest. Det är det som vi delvis kallar för social hållbarhet. Vi vet att de ekonomiska klyftorna i samhället ökar och vi vet att ökade klyftor är bland de största hoten mot vårt samhälle. Med ökade ekonomiska klyftor bygger vi inget hållbart samhälle.

Tillgången till vård, oberoende av inkomst, är grundlagsskyddad. Det handlar om att säkerställa att de som har störst behov av stöd inte ska drabbas av plötsliga politiska förändringar. Det är detta som har lett till att regeringens förslag har fått oss i Hållbart Initiativ att spetsa öronen. Vilka konsekvenser får ett slopat sjukdomskostnadsavdrag för dem med störst behov? Vi bedömer att det inte framgår tydligt i förslaget eftersom regeringen inte verkar ha gjort en ordentlig konsekvensanalys.

Talman! Det kan vara så att det är svårt att göra sådana här konsekvensanalyser, bland annat på grund av att statistiken är svårtolkad. Men desto viktigare när man lägger fram ett förslag är ju då att regeringen är tydlig med vilka åtgärder man är beredd att vidta för att folk inte ska hamna i kläm.

Det står i lagförslaget att landskapsregeringen vidtar kompensatoriska åtgärder för att möta de konsekvenser som avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget kan medföra. Det tolkar jag, och säkert många med mig, som att regeringen kommer att göra något för att möta konsekvenserna av det slopade avdraget.

Men sen står det i förslaget att åtgärderna kan bestå av höjning av bidragsnivåer, justering av klient- och patientavgifter och förändringar i högkostnadsskyddet. Då undrar man, varför för man fram det här lagförslaget innan man har en konsekvensanalys och innan man har snackat ihop sig om vilka åtgärder man är beredd att vidta för dem som faller i kläm?

Sedan under debatten hänvisade finansministern till socialministern som i sin tur sade att nu ska regeringen sätta sig ner och fundera.

Från Hållbart Initiativs sida stänger vi inte dörren till att förändra avdrag eller se över stöd så att de träffar rätt. Man brukar ju prata om den där hagelbrakare som skjuter vitt och brett och träffar rätt delvis och så vidare. Vi har inga problem att diskutera, att förändra avdrag, men vi har lite svårt att bygga ett stöd för en lagstiftning på att ministrarna ska sätta sig ner och fundera.

Jag noterade en irritation hos ledamoten Ekström som höll Liberalernas gruppanförande. Han gav uttryck för motsvarande irritation att det här lagförslaget borde hamna på lagtingets bord samtidigt som ett förslag till åtgärdspaket.

Det verkar också finnas hos Centern ett behov, om jag förstod Höglund rätt, att utskottet ska fördjupa sig i de möjliga åtgärderna och vad som kan vara troligt och möjligt.

Talman! När planerna på att avskaffa sjukdomskostnadsavdraget blev offentligt så märkte jag att det var många som ställde frågan om tänderna. Enligt en rapport från 2013, som det hänvisas till i det här lagförslaget, så uppskattas minst 25 % av avdragen komma från tandvård. FPA ersätter inte kostnader för implantat. Då är frågan, hur påverkat ett slopat sjukdomskostnadsavdrag främst äldre med dålig inkomst som behöver lite mer avancerad tandvård?

I den här rapporten, som gjordes av en arbetsgrupp för ganska exakt elva år sedan, så föreslog man att sjukdomskostnadsavdraget skulle slopas, men att man istället skulle sjösätta ett särskilt tandvårdsavdrag med motiveringen att allmän tandvård saknas på Åland. Är det ett sådant förslag som vi kan vänta oss? Vi har ju hört både från socialministern och Socialdemokraternas gruppledare att sådana idéer kring tandvården finns i rörelse. Det är bara synd att detta, som sagt, inte är mer konkretiserat när vi nu ska ta ställning till att slopa sjukdomskostnadsavdraget. Vad man än säger om goda intentioner så hamnar vi, och säkert många medborgare med oss, i det läget att vi tar bort någonting innan vi vet vad som ska komma i stället.
Det behövs tydligare svar på om regeringens förslag riskerar att bidra till mer ekonomisk utsatthet och ökad fattigdom och vilka åtgärder regeringen i så fall är redo att gå in för.

Som jag sade i replikskiftet med ledamoten Fellman, det är lite irriterande att verkligen komma in med en vilja - och det har jag i det här skedet - att välja rätt och inte dåna in i några ideologiska diskussioner. Men sen har jag lite problem med att hitta stöd för beslutet i det som har presenterats, både i lagförslaget och i debatten från regeringssidan. Tack, talman!

Talman! Det är skönt med ett lugnt anförande mellan alla andra anföranden. Det har varit högt och brett och väldigt polariserat känner jag emellanåt.

Ledamoten nämnde implantat och proteser. Du får nog minsann betala det själv om du är gammal, även om du bor på ett effektiviserat serviceboende. Då ska ni veta att det numera ingår för dem som bor på ett effektiviserat serviceboende att de får gå till ÅHS, hälso- och sjukvård, men du får fortfarande betala för dina proteser som du behöver. Det här blir stora kostnader för de gamla. Jag säger det igen, de som bor på ESB-boenden som inte har all inklusive, som man har på ett institutionsboende, de kommer att drabbas absolut hårdast. För att inte tala om dem som bor hemma som dessutom måste betala hyra och mat. De får vi inte heller glömma bort. (… taltiden slut).

Tack, talman! Förhoppningsvis, troligtvis så är det just detta som skulle ha funnits med i en ordentlig konsekvensanalys av vad det här innebär och som saknas nu.

Att det är stora kostnader för äldre vad gäller tandproteser och sådant så är ju ett problem som vi måste ta oss an här i lagtinget på ett eller annat sätt. Om det sker via förslagen som kommer att komma från socialministern och socialdemokraterna, det får vi se.

Tack, talman! Min bild är att det är många av de äldre som hamnar precis i den här mittemellan gruppen. De har för mycket inkomster för att vara låginkomsttagare, men de har för lite inkomster för att klara sig bra. De hamnar i den här jättejobbiga situationen, och det är dem jag känner att vi i den här salen absolut måste värna om. Jag tror att alla här i salen klarar av att betala för sina glasögon och mediciner med mera. Jag har inga problem med att man plockar bort allt det för oss, men i stället ska vi sikta in oss på att just de som bor på boenden får göra sitt avdrag som de hittills har gjort. Det kan inte vara så svårt.

Tack, talman! Som jag sade i mitt anförande från Hållbart Initiativ så är vi inte främmande för att förändra avdrag och stöd så att det träffar rätt. Utgående från det som ledamoten Holmberg-Jansson sade kan jag tycka att det ändamålet verkligen är rätt.

Tack, talman! Jag är på gång nu.

Tandvårdssedlarna, den åtgärden fanns i den förrförra landskapsregeringens tandvårdsprogram som kom alldeles i slutet av mandatperioden. Under förra mandatperioden så gjorde man ingenting åt den frågan. Men det är en ganska enkel åtgärd som man kan ta till om man vill utveckla tandvården. Det som vi inte riktigt vet idag är kostnaderna för den. Men det är en möjlig sak att göra.

Det som jag tycker att man ändå ska komma ihåg, när man pratar om det här avdraget, är att när vi letar efter de bra kompensatoriska åtgärderna för dem som drabbas så är det i paritet med den hjälp som man har fått av sjukdomskostnadsavdraget. Man kommer inte att kunna lösa alla problem med de här pengarna. Skulle Socialdemokraterna få bestämma och uppenbarligen till exempel med stöd från Moderaterna (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag smyggluttade lite i arbetet som gjordes under förra regeringen. Jag har ingenting emot att tandvården får en plats i den här diskussionen och att vi sätter fokus på det.

Det här är kanske lite skämtsamt. Ledamoten Röblom frågade sig hur man ska veta vad man ska satsa på, om man ska lita på landskapsregeringen. Vem ska man känna tillit till i den här frågan? Och det tycker jag att är relevant. Tror man att den samlade majoriteten nu har stått här hela dagen och ljugit om att man tänker komma med åtgärder eller tror man det inte?

Tack, talman! Nej, jag tror inte att majoriteten har stått och ljugit. Det som jag har efterlyst är att man i det här förslaget när man gör en förändring som ändå upplevs som ganska stor, att slopa sjukdomskostnadsavdraget, skulle kunna lägga till den tiden som behövs för att i lagförslaget ha konsekvensanalyser och tydligare besked vad man är villig och politiskt överens om att gå vidare med. Men som läget är nu så får vi naturligtvis förlita oss på vad majoriteten har sagt här i salen. Om jag förstått till exempel ledamoten Ekström rätt så finns det nog blåslampa på regeringens ministrar att komma med tydliga besked inom kort om det här.

Talman! Bästa ledamöter, ålänningar. Jag vill inledningsvis säga att anförandet som Wille Valve höll för Moderat Samling så stöder jag till 100 %. Hade jag täckts så hade jag bett om att få låna det och läsa upp det själv en gång till. Jag tycker att det var ett gediget arbete och tid som har satts ner på det anförande.

Men jag ska ta upp lite annat här istället som kanske inte har berörts så djupt ännu. Det som är ett stort frågetecken för mig är hur de här politiska rävarna, som finns i landskapsregeringen och regeringsbasen, har krattat manegen så otroligt dåligt innan man släpper ut en cirkushäst som ju rusar på glatt och sprättar omkring sig både med jord och sten. Och den som sitter närmast manegen får ta smällarna. Jag förstår faktiskt inte hur det är tänkt där. Men det kan vara lite som ledamoten Holmberg-Jansson sade tidigare, att det här är ett projekt från finansavdelningen och social- och miljöavdelningen har fått hänga med så gott det bara går. Eller inte alls har varit med kanske?

Jag har en insändare i dagens tidning där jag skriver att Åland behöver spara, alla måste bidra och alla kommer att påverkas. Så är det.

Tittar vi på Finlands riksdag - jag läste det i Hufvudstadsbladet tror jag - så är det 16 år i rad nu som landet Finland går back. Nu går vi inte back här på Åland, men det finns ändå anledning att vara varsam med kostnaderna.

Det har förts lite diskussioner här i resonemanget. Det var en historisk tillbakablick först. Det här avdraget avskaffades i Finland och eftersom det har avskaffats i Finland så ska inte vi heller ha det. Men det är ju så att vi här har ju inte gjort samma val när det gäller socialpolitiken i Finland. Ska vi ha det samma som i Finland med allt så då blir det ju nog väldigt annorlunda här.

Går du i en yrkeshögskola i Finland, i Helsingfors till exempel, så kostar din lunch 2,90. Går du i yrkeshögskolan här på Åland så kostar den 6 euro. Vårt barnbidrag för ett barn är 110 euro när det i Finland är 94 euro. Tittar man på tandvården så är det 38 % av den åländska befolkningen som begär tillbaka ersättning från FPA, och i Finland är det bara är 16 %. Jag försöker säga att vi har valt lite olika system. Jag säger inte vad som är rätt och vad som är fel, men det gäller att komma ihåg det också.

Det som jag kanske lite funderar över är, hur passar dessa kompensationsåtgärder in dels med det finanspolitiska ramverket och hur passar det in med kommunernas ekonomi? Vi vet att vi har många små kommuner, flera av dem har en ganska bräcklig ekonomi och för dem är det ju väldigt viktigt att de får veta. De här pengarna har tidigare gått förlorade från kommunen - om man kan uttrycka sig så - för att den enskilde har kunnat göra det här avdraget. Det rör sig nästan om 1 miljon. Kommer det att bli förändringar där? Vem ska betala och hur ska det betalas för de kompensatoriska åtgärderna som har nämnts? Från vilken börs ska det tas? Ryms det in inom det finanspolitiska ramverket? Jag vet inte och därför frågar jag.

Ledamot Fellman sade i sitt anförande att det här är en pedagogisk utmaning. Jag vill säga att det är nog en pedagogisk utmaning där landskapsregeringen själv har skaffat sig en uppförsbacke nu som är väldigt, väldigt hög.

Därför tittar vi på remissinstanserna, speciellt på dem som berörs av det. Till exempel Funktionsrätt Åland, Cancerföreningen och pensionärsföreningarna både på norra Åland och i Mariehamn så ställer sig förundrande. Det har skapat en oro som egentligen jag kan tycka att har varit helt onödig. Man hade kunnat påvisa vilka åtgärder som vi kommer att göra istället. Och tid har ju egentligen funnits, men den har inte använts.

Det som också är bekymmersamt är att social- och miljöavdelningen sågar de här förslaget till fotknölarna. Det är mycket bekymmersamt. Jag skulle nog vara betänksam om jag satt i landskapsregeringen. Jag kan inte riktigt erinra mig om att avdelningar riktigt brukar ge offentlighet åt sitt tyckande på det viset som man nu har gjort från social- och miljöavdelningen. Jag behöver inte gå in på det närmare.

Men det som var extra intressant var när jag lyssnade på radion. Jag måste faktiskt lyssna på radion flera gånger. Det var ministrarna som intervjuades om hur det här förslaget skulle slå och då fick vi reda på att det var ett byråkratiskt monster för 20 000 i året. Det nya monster som nu ska skapas har en initialkostnad på 80 000 till 100 000 euro och sedan nästan 12 000 euro per år. Men det här var alltså ett byråkratiskt monster.

Ni noterade säkert när ni läste dagens tidningar att en ansvarsperson på skattebyrån sade att de har egentligen inga åsikter huruvida det här ska vara kvar eller inte. Men de såg gärna mera riktlinjer för hur det ska användas och det tror jag att behövs. Jag tyckte att det faktiskt var lite på gränsen när infrastrukturministern sade så här i radion när det gällde det här avdraget: "Först får man ut pengar på försäkringen för en sjukdomsåtgärd och sedan söker man också om sjukvårdskostnadsavdraget. Det sker en dubblering." Indirekt sade ju ministern att ålänningarna fuskar med det här. Det kan jag nog tycka att kanske var lite att ta i faktiskt.

Det är folk som har hört av sig, inte många, men det finns folk som har hört av sig och som har varit ledsna över det här. Man har liksom indirekt blivit anklagad för att man har fuskat i redovisningen. Det har säkert förekommit fusk, men lagstiftningen är ju sådan och vårt välstånd bygger på att människan är normalbegåvad och någorlunda god. Vi kan ju inte bygga system efter den som beter sig skurkaktigt, utan man måste ju ha ett förtroende för sina medmänniskor. Därför var det extra speciellt att det var Socialdemokraternas ordförande som sade det.

Jag säger det jag sade förut, Åland behöver spara, alla måste bidra och alla kommer att påverkas. Jag är beredd att hjälpa till, men jag gör det inte in blanco. Jag vill veta hur kompensationsåtgärderna ser ut. Jag vill veta hur de kommer att slå, då är jag beredd att stöda landskapsregeringen, men inte i det här läget. Tack!

Tack, talman! Jag tycker att det är bra att ledamoten lyfter kompensationsåtgärderna. Var och vem ska betala det och från vilken ram? Det är också något som vi från oppositionens sida nu är helt ovetande om. Kommer det att göras från infrastrukturavdelningen eller från utbildningsavdelningen? Eller är det social- och miljö som ska hitta de här pengarna? Jag har kunskap om att social- och miljöavdelningen har en väldigt tajt ram. Jag tycker att det var jättebra att ledamoten lyfte upp det, för det är något som kräver viss eftertanke. Jag gissar att det inte är alldeles lätta förhandlingar som pågår nu och kommer att fortsätta under oktober för att komma överens.

När det gäller kvitton som begärs in av försäkringsbolagen så stämplas de med röd text och där står att du redan har fått ersättning. Så det är ju omöjligt, för du ska ju alltid vara beredd på att dina kvitton kan begäras in av skattebyrån.

Talman! Ja, det är lite bekymmersamt nog med tanke på hur högt eller hur starkt speciellt Liberalerna håller den ekonomiska flaggan om hur mycket de ska spara. Så nu minsann ska ålänningarna få veta vad det är som gäller. Sen har man det här förslaget och man har ingenting, ingen information om hur det kommer att gestalta sig. Det väntar vi på. Jag hörde också att det fanns ett förslag att finans- och näringsutskottet skulle bli någon sorts remissinstans för det. Det kan väl jag ställa mig lite tvekande till. Jag tycker att vi i dialogen mellan lagtinget och landskapsregeringen ska hålla oss till det regelverk som finns.

Talman! Jag vill också dela ledamotens oro när man helt frånser dem som kan det här på riktigt. Social- och miljöavdelningen har den största kunskapen om hur de olika systemen faller in i varandra när det gäller just stöd till dem som är mest beroende av dem. Här har man helt struntat i detta, kan man läsa mellan raderna, det kanske inte är så. Men om man läser mellan raderna så har de inte ens blivit tillfrågade utan det har bara kommit från någonstans, och det är ytterst allvarsamt, tycker jag.

Tack, talman! Visst är det så, vi har suttit tillsammans runt regeringsbordet, ledamoten Holmberg-Jansson och jag. Och visst har vi haft visioner och tankar som de sakkunniga sedan från någon avdelning, vanligtvis från social- och miljöavdelningen, har meddelat att det där är ingen bra idé, för det kommer att få följdeffekter på andra bidrag. Jag tror nog att man ska lyssna till sakkunskapen faktiskt, speciellt när det gäller ett så otroligt komplext område som socialvården de facto är och där vi också har en delad behörighet.

Herr talman! Vem som ska betala kompensationsåtgärderna, så det framgår ju av framställningen att det i första skedet bara utifrån den här framställningen ger kommunerna så att säga en skattevinst på ca 1 miljon euro. Men det står i framställningen att vi avser att återkomma med ett lagförslag som påverkar kompensationen till kommunerna. Mellan vissa lagtingsledamöter och tjänstemän har vi funderat på en modell för att göra det här och då skulle vinsten komma tillbaka till landskapet och Ålands budget, och med de medlen skulle kompensationsåtgärderna finansieras. Vi riktar oss till vissa grupper mera och då kommer inte alla pengar att användas, det är helt klart. Planeringen för det finns med i kostnadstaken också.

Talman! Tack för den informationen. Jag uppfattade, när jag läste remissutlåtandena från flera av kommunerna, att i deras värld så var det nog så att de här pengarna nu skulle gå till kommunen. Det är ju liksom kommunen, det är människan, individen, ålänningen och så är det landskapet. Min uppfattning är nog, när jag har läst de här utlåtandena, att kommunerna räknar med att få de här pengarna. Är det så att kommunerna inte kommer att få de här pengarna så tror jag nog att man behöver meddela det ganska snabbt till dem. Speciellt mindre kommuner så tror jag att räknar med att det här kommer så att säga in i kommunens kassa som man kan använda enligt eget gottfinnande.

Herr talman! Jag tolkar kommunens remissutlåtanden som mycket väl pålästa i remissversion och att de vet om att den här planen finns. Men det är klart att de skulle önska säkerligen att pengarna skulle stanna kvar där. Därför har man ju sagt det vad man har sagt också. Men den här avsikten har funnits hela tiden och den diskuterades redan i samband med vårbudgeten. Den åtgärden i sig påverkar landskapets ekonomi inför nästa år och budget. Därför är avsikten att lagförslaget kommer att biläggas årsbudgeten och tas som budgetlag.

Tack för den informationen, finansministern. Då vet vi vad som väntar när årsbudgeten landar och det vet också de kommunalt förtroendevalda. Då, om inte förr, så får man reda på hur mycket pengar man går miste om.

Tack, herr talman! Jag säger samma sak som jag sade till ledamoten Egeland. Majoriteten väntar sig inte på något sätt att försöka åtnjuta oppositionens förtroende och våra visioner. Det är så som det funkar i den här salen. Oppositionens roll är att utmana regeringsmajoriteten och ifrågasätta vad det är man håller på med.

Vi har ju pågående diskussioner kring dessa kompensationsåtgärder och det har pågått redan. Det pågår ju ett ganska gediget arbete som kanske ledamoten förstår. Ambitionen från majoriteten är absolut att det här steget som vi tar nu är halva steget och för att hela paketet ska vara i land så ska kompensationsåtgärderna vara på plats. De ska vara på plats innan det märks någon effekt bland de berörda. Men i den här processen finns det en möjlighet för oppositionen att ge input kring kompensationsåtgärderna. Vi har redan fått ganska mycket här i dag.

Talman! Visst är det så att oppositionen noggrant ska granska och nagelfara det som landskapsregeringen gör. Men jag tycker också att man inte behöver säga nej och vara emot bara av principiella skäl. Jag skulle faktiskt väldigt gärna velat ha mera information om hur detta är tänkt att ordnas. Jag tycker att det är olyckligt att den här pedagogiken har misslyckats så fatalt som den har gjort. Det är så många ålänningar som är så oroade på riktigt och där varje liten euro räknas. Jag vill nästan beklaga det på landskapsregeringens vägnar. Det är tajta tider nu, det är bara så.

Tack, herr talman! Det är det absolut, det är den verkligheten som vi är i just nu. Vi behöver prioritera de pengar vi har till att de träffar bäst. Det handlar nu om en förtroendefråga, att vi åtminstone åtnjuter förtroende hos dem det berör, att vi kommer att få fram det här. Vi har en enighet i hela majoriteten att det andra tydliga steget i den här processen är att kompensationsåtgärderna ska vara på plats, men de måste träffa rätt och de måste träffa det som de ska. Det är därför som jag menar att man inte ska tvivla på att det är ambitionen hos regeringen, hos majoriteten. Men vi hör precis vad oppositionen säger. Som sagt återigen, det finns möjlighet att komma med input nu hela vägen nu i utskottsbehandling och det finns möjlighet att komma med input under hela processens gång. Det ska malla, de ska träffa dem som det berör.

Talman! Tack för det initiativet. Jag skulle i så fall föreslå att landskapsregeringen kontaktar Funktionsrätt Åland och frågar vad de har för input. Vad har Cancerföreningen för syn på det här? Vad vill de? Vad säger kommunerna? Vad säger social- och miljöavdelningen? Vad tycker de att man ska göra? Vad säger Norra Ålands äldreråd och pensionärsföreningarna i Mariehamn och på norra Åland? Vad har de för input att komma med? Titta bara på vem som har undertecknat och vem som finns med i ledningen där. Det är tidigare företagsledare. Det är kloka, förnuftiga människor. Ta till vara den resursen som finns där! Så kanske, kanske att det kan gå klart.

Talman! Ledamöter. Alla börjar bli trötta. Jag ska försöka vara tydlig och inte för mångordig.

I avsaknad av en noggrann konsekvensanalys kommer jag inte att rösta för det aktuella förslaget att avskaffa sjukkostnadsavdraget.

Men, ja, jag kan tänka mig att avskaffa avdraget för läkarbesök i privat sjukvård. Regeringen Orpo har höjt FPA ersättningen för besök hos privatläkare från 8 euro till 30 euro. Det är en mycket stor ökning. Man räknar med att det kommer att kosta en halv miljard under regeringen Orpos tid.

Man skär ner i den offentliga sjukvården och subventionerar privatsektorn. På ledarplats i Hufvudstadsbladet uttrycktes: ”Man tar från de fattiga och ger åt de rika”. Privatsektorn ska inte subventioneras utan vi ska värna den offentliga sektorn. Vi vet också att det är företrädesvis folk som har sjukförsäkring och höginkomsttagare som går till privat sektor.

Jag kan också tänka mig att avskaffa avdraget för nödvändiga ersättningsgilla mediciner. Skattebyrån konstaterar ju att det är osmidigt, tungrott och svårkontrollerat i nuvarande form.

Det finns ett skydd i form av ett maxbelopp som i dag är 626,94 euro per år. Det finns ett skydd på årsbasis. Det är tungrott, det är svårt att administrera och jag har också respekt för det resonemanget.

Jag kan också till och med tänka mig att avskaffa avdraget för besök i den offentliga sektorn på ÅHS. Här kan man ju reglera avgifterna, det kan ÅHS-styrelse göra. I dag så betalar man upp till 20 års ålder max 100 euro per år, upp till 75 års ålder max 475 per år och över 75 år max 250 euro per år. Och det finns andra högkostnadsskydd och det kan ÅHS-styrelse fritt besluta om. De behöver inte gå över lagtinget. Här kan ÅHS-styrelse värna utsatta grupper.

Men vi kan också konstatera att ÅHS har väldigt höga besöksavgifter, de har högre avgifter än i hela Finland, i alla välfärdsområden och i alla fall högre än i region Stockholm. Vid en snabb god googling så är besök hos primärvårdsläkare i alla fall gratis i Spanien, Tyskland, Polen, Schweiz, Storbritannien och i flera länder, jag bara tittade snabbt. Det här kan ju ÅHS reglera. Dessa avgifter kunde jag tänka mig att man kunde lyfta ur högkostnadsavdraget som en del av en konsekvensanalys.

Men så finns detta som många har lyft fram, dels är det optiker som är ganska dyra och där måste man ju inrymma ett maxbelopp för glasögon och linser. Men det finns inga optiker i offentlig sektor. Man är hänvisad att gå privat. Och även som låginkomsttagare ska man kunna läsa ordentligt och kunna se ordentligt.

Men det som är riktigt dyrt, det vet alla som har gått hos tandläkaren och fått en krona eller ett implantat och där talar vi om tusentals euro. De flesta går privat. Det finns vissa grupper som man värnar om med specialsystem, men det kommer inte den offentliga sjukvården att kunna tacka. De som har akuta tandvårdsåtgärder måste kunna få någon form av kompensation. Det har ju alla sagt. Men man kan inte lägga fram det här förslaget utan att det är klart hur det ska se ut. Dessutom vet vi att när det gäller tandhälsa så finns det en väldigt stark koppling till hjärt- och kärlsjukdom. Om man till exempel remitterar en patient för en klaffoperation så då kan man remittera till ÅHS för en genomgång av tandstatus.

Man ska inte kunna se i käften på människor om de är låginkomsttagare. De här två grupperna finns inte i offentlig sektor.

Sen måste jag avsluta. Jag tycker ju att det är häpnadsväckande att man lägger ett förslag där man går emot expertisen på social- miljöavdelning. Då kan jag lite retoriskt ställa mig frågan eftersom det synes vara finansavdelningen som har det tunga ordet. Hänger det här på något sätt samman med den här rambudgeteringsprincipen?

I det här skedet, hur det är utformat så tycker jag att det är olyckligt. Jag hoppas att utskottet diskuterar en modifierad form av högkostnadsskydd där man framförallt värnar - och det är det viktiga - tandhälsan som är omåttligt dyr. Det vet många av er som har satt implantat. Tack!

Ja, någon gång ska vara den första, men den här gången så tyckte jag faktiskt att jag nästan kunde stöda allt som ledamoten sade. Det har inte hänt så hemskt många gånger hittills.

Jag fick information att de måste införa den här höjningen från 8 till 30 euro på grund av att det till den offentliga sjukvården blev en sådan enorm anhopning som de inte klarade av. Det kan ju vara en av orsakerna.

Men sen när det gäller högkostnadstaket så är det något som måste tas av landskapsregeringen. Det kommer ett förslag från ÅHS-styrelse, men det är landskapsregeringen som tar beslutet på plenum. Det är ingenting som ÅHS kan besluta om.

Sen det sista som ledamoten lyfte upp, de privata. Optiker är en sak som man är hänvisad till, men också gynekologer. Här har vi också en stor kostnad för oss kvinnor där vi inte har alternativ annat än att vända oss (… taltiden slut).

Tack ledamoten Holmberg-Jansson. Redan tidigare när ledamoten yttrade sig så märkte jag att vi var lite inne på samma linje. Det finns fyra gynekologtjänster på alla ÅHS. Alla jourlinjer har fyra specialister, men de är inte besatta allihop. Jag vet inte exakt hur läget är nu och det där måste vi förbättra, jo. Det är ett stort problem i hela Finland att unga läkare försvinner till den privata sektorn. Som ni vet så har det skett ganska stora förändringar även här på Åland och vi har förlorat många läkare, vi har utbildat och de jobbar idag i den privata sektorn som betalar bättre. Det är ett hot mot den offentliga sektorn.

Tack, talman! Ledamot Linden talade om medicintaket på 626,94 av FPA som jag instämmer att är ett problem för många. Men tyvärr har vi inte lagstiftningsbehörighet att ändra detta tak. Hur skulle man komma åt det?

Tack för en klok fråga ledamot Löthman. Det får man titta på och gå igenom och det är just detta som konsekvensanalyser kunde handla om. Det här var bara några exempel som jag tog, att man kan tänka sig. Men 626 euro är mycket pengar också för en låginkomsttagare. Men det är kopplat, som skattemyndigheten har konstaterat, till att alla ska spara kvitton, man ska titta om det är 10 % moms, 24 % moms, om det är human medicin eller djurmedicin etc. Så det är ju ett klumpigt system. Det kanske finns något bättre, men jag har inte på stående fot ett förslag.

Tack, talman! Ja, jag håller med när du talade om tandvården. Jag är väl en av få här som kan lägga mina tänder på bordet här på grund av just problematik med tänderna. Jag är väl medveten om vad det kostar och den problematik det ställer till för många i vårt samhälle. Det är också just därför som vi från Socialdemokraternas sida stöder på sikt en allmän tandvård.

Tack ledamot Löthman. Jo, men det är i en fjärran framtid. Mig veterligen är det Socialdemokraterna som har drivit det här. Vid årsskiftet kommer man att ta bort avdraget innan man har ett alternativt system. Det blir en omedelbar konsekvens. Det är det som är det viktiga. Förr sade man att man gav människor till 30 årsdagen en dubbel protes därför att tandhälsan var så miserabel. Vi får hoppas att vi inte går tillbaka till ett sådant samhälle.

Diskussionen avbryts här och fortsätter på onsdag den 11 september.