Remissdebatt
Ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare LF 9/2024-2025
Minister Mats Perämaa Anförande | 13:03
Herr talman!
Det här förslaget är ett första steg i processen att få landskapsförvaltningen att fungera rättssäkert, modernt och effektivt. Detta nämns i lagförslaget och motsvarar väl regeringsprogrammets målsättningar för mandatperioden i övrigt. Nästa steg i denna process är att förnya lagstiftningen om ärendenas handläggning och beslutsfattande vid landskapsregeringen och om den allmänna förvaltningen.
Det finns en behörighetsfördelning mellan riket och Åland när det gäller rätten att reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare inom offentlig sektor. Vad gäller tjänsteinnehavare har vi behörigheten, och genom detta förslag, samt tidigare och nu gällande lagstiftning, utnyttjar vi denna behörighet. Men som det är nu är tjänstemännen reglerade i tjänstemannalagen från 1987, vilket innebär att lagstiftningen är relativt ålderdomlig. Det är därför dags att modernisera lagstiftningen, vilket görs med det här förslaget.
När det gäller arbetsavtalsförhållandet, alltså relationen där arbetsgivare och arbetstagare skriver ett avtal om att utföra arbetsuppgifter, har vi en fråga om riksbehörighet. Det är riksdagen som fattar lagstiftningsbesluten som reglerar detta.
Som en extra aspekt har vi frågan om kommunala tjänstemän. Rikslagen har satts i kraft på Åland av lagtinget där rikets lagstiftning om kommunala tjänstemän tillämpas för att reglera dessa förhållanden. Den diskussionen har förts inom landskapsregeringen om huruvida man skulle lagstifta med en egen lag eller inkludera kommunala tjänstemän i det lagförslag som vi nu lägger fram för lagtinget. Vi har valt att inte göra det i detta skede, eftersom remissvaren från kommunerna inte var helt samstämmiga. Det kan finnas ett värde i att det kommande arbetet med en ny kommunallag också innefattar denna diskussion.
Denna behörighetsfördelning mellan tjänstemanna- och tjänsteinnehavarlagstiftning och lagstiftning om arbetsavtal har lett till att självstyrelsepolitiken, åtminstone i förhållande till det som nu föreslås, har fått en så viktig del i beslutsfattandet att man har valt att anställa många personer i tjänsteförhållanden. Man har ansett att det är åländsk behörighet, och med det som grund har man inrättat en stor mängd tjänster. Nu har landskapsregeringen bedömt att det är viktigare att reglera tjänsteförhållandena på rätt nivå, vilket övertrumfar den självstyrelsepolitiska aspekten där man väljer tjänsteinrättande istället för arbetsavtalsförhållande. Därmed bör lagtinget omfatta denna lagstiftning och arbeta vidare enligt den utstakade vägen, vilket innebär att antalet tjänstemän kommer att minska avsevärt.
Det finns en klar skillnad mellan begreppen tjänsteinnehavare och de som arbetar i ett arbetsavtalsförhållande. Att utföra en tjänst inom ramen för denna lagstiftning innebär att man fattar beslut som måste motiveras och hanteras enligt sin egen metodik. Det är självklart viktigt att utföra arbetsuppgifter i arbetsavtalsförhållande också, men metodiken, ansvaret och skyldigheterna skiljer sig något. Jag kommer att återkomma till hur många personer denna lagstiftning kan beröra och hur många som kan tänkas flyttas i sitt arbetsförhållande från den ena kategorin till den andra.
Förutom den allmänna målsättningen som jag nämnde inledningsvis, står det också i lagförslaget att syftet är att säkerställa att landskapsregeringens eller landskapets uppgifter sköts på ett resultatinriktat och ändamålsenligt sätt. Detta följer den andra målsättningen jag nämnde, plus att ett andra syfte är att trygga innehavarnas rättigheter. Jag tror att det är lätt för oss alla i salen att omfatta ett sådant syfte. Vi vill att tjänsteinnehavare ska leva och verka i en trygg miljö och samtidigt utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.
Under denna målsättning finns det ett lagförslag med ett 90-tal lagparagrafer uppdelade i 15 kapitel, där flera av dessa lagparagrafer har mer än tio punkter som beskriver olika situationer där tjänsteinnehavare och relationer mellan arbetsgivare och tjänsteinnehavare kan påverkas. Under arbetet med att bereda denna lagstiftning har jag personligen märkt att ju mer man fördjupar sig i lagparagrafer och detaljer, desto fler intressanta frågeställningar dyker upp. Hur påverkas den dagliga verksamheten av en möjlig förändring av ett ord eller två? Hur kommer detta att relatera till de målsättningar jag beskrev tidigare?
Det som nu presenteras för lagtinget är ett paket som når just dessa målsättningar. Jag ser framför mig att lag- och kulturutskottet, som kommer att behandla denna lagstiftning, kommer att göra en liknande resa som jag har gjort. Genom att fördjupa sig i frågan inser man sakernas komplexitet. Jag önskar utskottet lycka till i det arbetet och hoppas att ni får ett intressant arbete.
Jag ska nämna några övergripande saker, men jag kommer inte att gå in på detaljerna i lagförslaget som talar för sig själv. Det är viktigt att återkoppla till antalet tjänsteinnehavare och antalet personer i avtalsförhållande efter att lagtinget eventuellt har antagit lagen. I lagförslaget nämns att 84 % av de anställda omfattas av facket för tjänsteinnehavare, vilket innebär att resterande 16 % är anställda i arbetsavtalsförhållande.
Om man gör en enkel kalkyl på antalet årsverken som nämns i budgetförslaget för 2025 ser vi att cirka 1800 årsverken budgeteras. Det betyder att cirka 1500 årsverken arbetar som tjänstemän, det vill säga tjänsteinnehavare, i nuläget. Detta är förstås en förenkling, men ger en ungefärlig bild av situationen. 300 personer har då varit i arbetsavtalsförhållande. Avtalschefen, som torde vara bäst skickad att bedöma hur mycket denna lagstiftning skulle ändra detta förhållande, säger att siffrorna kan komma att kastas om, men ingen vet med säkerhet idag. Om det skulle bli så, skulle det innebära att antalet tjänsteinnehavare skulle minska till ungefär 300.
Den stora reformen i lagförslaget är att det dividerar antalet tjänsteinnehavare med ungefär fem, vilket innebär att endast en femtedel av tjänsteinnehavarna skulle finnas kvar efter detta. Vad ska man säga om detta? Åtminstone är det här ett ypperligt tillfälle att förfina den formen av anställning. Det är bra att vi får en ny lagstiftning samtidigt som vi klargör tjänstemannens ansvar, skyldigheter och rättigheter. Landskapsregeringen bedömer att detta kommer att bli bra för landskapet.
Utöver begreppet regeringsrepresentanter är detta inte en ny funktion, men lagstiftningsmässigt är det ändå nytt. Vi har haft ett lyckosamt arrangemang med en representant för Åland som har verkat i huvudstaden. Det har funnits politiska diskussioner om att man eventuellt skulle kunna utöka sådana funktioner och ha dem på andra orter också. Det är något vi får återkomma till, men tanken är inte dålig.
Nu väljer landskapsregeringen att föreslå att vi lagstiftar om grunderna för att ha sådana funktioner och gör det på det sättet att vi föreslår att den person som arbetar som regeringsrepresentant ska sitta på landskapsregeringens förtroende. Här finns en principiell diskussion att föra i bakgrunden. Det innebär att det är ett ställningstagande i diskussionen om huruvida tjänstemän ska vara rena tjänstemän som arbetar på diplomatisk nivå i förhållande till utomstående aktörer, eller om man ska ha en mer politisk roll. Genom att föreslå att man sitter på landskapsregeringens förtroende har landskapsregeringen valt att betona det andra alternativet.
Herr talman! Jag väljer att avsluta där och deltar med intresse i den fortsatta diskussionen.
Ledamot Harry Jansson (C) Replik | 13:16
Tack, talman!
Tack, finansministern, för presentationen. Det verkar som att ministern presenterar ett intressant förslag som mitt utskott, lag- och kulturutskottet, snart kommer att få på sitt bord.
Det som jag finner särskilt intressant, med tanke på den oroliga värld vi lever i, är förslaget om säkerhetsutredning. Det handlar om att vi nu tar det steget och gör det till en vedertagen del av landskapsregeringens vardag. I samband med NATO-anslutningen märkte vi vilka behov som finns av att ha den typen av klassificerad arbetskraft. Vi insåg också hur svårt det var att inom rimlig tid åstadkomma säkerhetsklassificering.
Har landskapsregeringen övervägt att förstärka gruppen av personer med den här typen av kompetens bland den befintliga personalen?
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:17
Herr talman!
Jag kan bara konstatera att det här är ett viktigt ämne jämställt med många andra. Jag har personligen, i min roll, inte deltagit i diskussionen om huruvida vi avser att förstärka dessa funktioner i och med det här lagförslaget. Jag kan dock inte annat än att konstatera detta just nu.
Ledamot Harry Jansson (C) Replik | 13:17
Tack, talman!
Jag tror att det är en aspekt som utskottet får fundera på. Jag tror att vi behöver ett antal personer som är säkerhetsklassade, samtidigt som vi ser över de utrymmen som finns inom myndigheternas hägn. Det är viktigt att vi har säkerhetsklassade utrymmen tillgängliga. När som helst, det tror jag att alla förstår, så kan vi hamna i en situation där det krävs samtal med högsta säkerhetsklass. Då är det avgörande att vi har personer närvarande där det inte finns några frågetecken kring deras rätt att delta. Dessutom måste vi ha utrymmen som säkerställer att det som sägs förblir tryggt och säkert mellan landskapsregeringens representanter och motparten. Vi återkommer till den frågan.
Ledamot Veronica Thörnroos (PÅ) Replik | 13:18
Talman,
Jag vill börja med att ge stöd för den mening som faktiskt finns med i det här lagförslaget, där landskapsregeringen konstaterar att det är otillfredsställande ur ett självstyrelseperspektiv. Samtidigt väger principen om att tjänsteinnehavare endast ska anställas för uppgifter som innebär utövande av offentlig makt väger tyngre.
Jag tycker att det är mycket bra att landskapsregeringen har gjort en analys av det här lagförslaget i förhållande till självstyrelselagen.
Det jag vill fråga vidare om är att när man går igenom remissvaren, så konstaterar man att det finns frågetecken kring tjänstemannadelegationen. Det handlar inte om att den upphör, utan snarare om hur fortsättningen ska bli.
Hur ser ministern och regeringen på att formalisera det regelverk så att det blir rättvist för underlydande myndigheter och avdelningar? Det är viktigt att det inte är en enskild avdelningschef som agerar på ett sätt, medan en annan agerar på ett helt annat sätt.
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:19
Herr talman!
Det är en mycket viktig poäng som lyftes av ledamoten Thörnroos. Precis som framställningen påpekar så de positiva effekterna av arbetet i tjänstedelegationen har ändå funnits där. Detta gäller trots att vi bedömer att reformen i sig inte är riktigt modern i dagens läge, vilket också framgår av det som står i framställningen.
Det är viktigt att vi formaliserar detta, såtillvida att vi inom förvaltningen ska hitta metoder som säkerställer en likabehandling. Eftersom det kommer att vara myndighetschefer och avdelningschefer som hanterar dessa frågor utifrån sitt ansvar som tjänstemän i framtiden, måste vi se till att vi får en likabehandling.
Ledamot Veronica Thörnroos (PÅ) Replik | 13:20
Talman! Tack för svaret. Jag vill också ställa en följdfråga nu när ett antal tjänstemän kommer att bli arbetstagare. Det här kommer att kräva ett visst merarbete, om jag uttrycker mig så, särskilt inom vissa enheter, till exempel Ålands Centralsjukhus. Har ni beaktat några extra resurser, eller ska detta ske under den ordinarie tiden? Det är min första fråga.
Min andra fråga rör regeringens representant i Helsingfors, som ju har visat sig vara ett lyckokast och initierades av den förra regeringen, om jag minns rätt. Men när man läser utlåtanden från till exempel regeringskansliet blir man tveksam till vad som skrivs. Det verkar som om man försöker skapa en hybrid mellan en diplomattjänst och samtidigt en statssekreterartjänst. Hur har ni resonerat kring den här frågan?
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:21
Jag väljer att svara på den andra frågan. Precis som jag nämnde i mitt anförande, måste man balansera mellan att arbeta för att förverkliga den vision av Helsingfors som vi önskar, ett jobb som har hanterats mycket bra. Är det bäst att man gör det i en ren tjänstemannaroll eller utifrån en politisk roll? Vi har helt enkelt försökt väga fördelar och nackdelar mot varandra och kommit fram till att det lutar mer åt det andra hållet. Det handlar om att det finns så mycket politik i relationsbyggande. Detta är viktigt även på tjänstemannanivå. Men vi har saknat en mekanism där tjänstemän som arbetar utifrån ett politiskt förtroende kan bygga relationer, vilket allt har legat helt på ministrarna. Därför har vi valt den här metoden.
Ledamot Roger Höglund (C) Replik | 13:22
Tack, herr talman! Tack till finansministern. Det här är verkligen välkommet.
Det handlar om en modernisering som absolut behövs. Jag läser med glädje om permitteringar och hur man kan förändra och utveckla detta i samband med de föreslagna åtgärderna. Att förslaget i sig inte är kostnadsdrivande, det är jättebra!
Då undrar man om det finns några möjligheter till besparingar i och med att man förändrar lagstiftningen?
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:23
Herr talman!
Ja, det där är förstås svårt att säga. Men eftersom vi ändå har en stark känsla av att lagpaketet som helhet ska hjälpa till att nå de syften som jag nämnde här i mitt anförande – alltså syftena med lagen och de allmänna målsättningarna med reformer som kopplar ihop med det här ärendet. Jag tror att det är en oerhörd skillnad kostnadseffektivt i en organisation där man har sina grundläggande instrument, redskap och regler på plats. En sådan organisation, där rollerna är klara och alla vet vad de jobbar utifrån och gör det på ett korrekt sätt, sparar också pengar i förhållande till motsatsen.
Ledamot Roger Höglund (C) Replik | 13:24
Jo, tack för svaret! Det låter riktigt bra.
Jag tyckte att jag läste någonstans i den här ganska omfattande luntan att man bör titta på eller diskutera kollektivavtal också utifrån detta. Det är så att olika dokument ska samverka med varandra. Om de inte gör det, kan det förstås uppstå dilemman.
Finns det något att säga om den kommande kollektivförhandlingen? Jag förstår att man kanske inte vill avslöja för mycket, och vilka idéer arbetsgivaren har. Men hur ser arbetet framåt ut och om det finns några tankar?
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:24
Herr talman! Om det tillåts, skulle vi jag ändå välja att låta de kollektiva förhandlingarna ske på ett normalt sätt. Det innebär att förhandlingarna inleds mellan representanter för arbetsgivare och arbetstagare. I något skede får lagtinget, via finans- och näringsutskottet, få ta del av resultatet.
Ledamot Wille Valve (M) Replik | 13:25
Talman!
Minister Perämaa nämnde att förslaget resulterar i att antal tjänsteinnehavare kommer att divideras med fem. I lagförslaget framgår också att antalet landskapsanställda som anställts i avtalsförhållande kommer att öka till följd av en renodling av anställningsförhållandena.
Med anledning av dessa två punkter undrar jag om ministern skulle kunna beskriva de ekonomiska konsekvenserna av lagförslaget lite närmare.
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:25
Herr talman!
Jag var lite inne på det tidigare. Det är svårt för var och en av oss att peka ut vilket ordval som leder till exakt den ena effekten eller den andra bland de här 90 paragraferna. Men om vi når huvudmålsättningen om en effektiv och vältrimmad organisation som arbetar mot de uppsatta målen, så menar jag att det kommer att kunna göras på ett betydligt mer effektivt sätt än den tillämpade motsatsen.
Jag har inte så mycket mer att säga. Jag tänker inte sätta en siffra på vad jag tror att detta kommer att innebära i rena pengar, men jag är helt säker på att det här kommer att leda till besparingar i förhållande till motsatsen.
Ledamot Wille Valve (M) Replik | 13:26
Talman! Det blir en god övergång till den sista repliken, eftersom ministern nämnde att antalet tjänster minskar och samtidigt ökar antalet arbetsavtalsförhållanden. Är det landskapsregeringens vilja att antalet årsverken också ska minska?
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:27
Herr talman!
I förhållande till de umbäranden som vi alla har noterat att vi har framför oss gällande ekonomin och vi har ett behov av att balansera ekonomin med 20 miljoner - jag tänker inte upprepa diskussionen om budgeten eller regeringsprogrammet - så ser jag det som ganska naturligt. Med det kopplar inte rakt av med den här lagstiftningen, både allmänpolitiskt och ekonomiskt kan det mycket väl bli så att vi måste förverkliga det vi gör med färre årsverken än i dag.
Ledamot Aino Waller Replik | 13:27
Tack, talman!
Tack till ministern för en omfattande presentation av lagförslaget.
Den föreslagna reformen berör, som ministern nämnde, ett stort antal människor. Det är viktigt att se över och modernisera lagstiftningen, men kanske även att följa upp den aktuella lagstiftningen efter att den trätt i kraft.
Min fråga gäller detta: I lagförslaget nämns det att förfarandena kring varningar och uppsägningar ofta går trögt och är svåra. Det står också att landskapsregeringen kommer att ge riktlinjer för att skapa en enhetlig praxis. Finns det en tanke på att man sedan också följer upp huruvida denna praxis har uppnåtts och hur den fungerar?
Minister Mats Perämaa Repliksvar | 13:28
Nej, herr talman, jag kan inte säga att vi har diskuterat uppföljningsmekanismerna på det sättet. Men jag håller med om att uppföljning av det man gör är mycket viktigt för att säkerställa att man har lyckats med det man har för avsikt att genomföra. Jag tar den goda synpunkten med mig.
Ledamot Anders Ekström (Lib) Gruppanförande | 13:29
Tack, talman!
Lagförslaget om landskapens tjänsteinnehavare är i grunden ett bra förslag. Vi har flera saker som nu kommer att förbättras om detta förslag antas av lagtinget. Det här förslaget är ett led i att modernisera självstyrelsen, och efter detta lagförslag kommer landskapsregeringen att gå vidare med både kommunallagen och en lag om allmän förvaltning. Första steget är modernisering.
Till att börja med kommer man nu att byta ut ordet "tjänsteman" mot det mer könsneutrala "tjänsteinnehavare". Det här kan tyckas som en petitess, men det är i grunden ett jämställdhetsarbete att i lag uppdatera så att en tjänst inte längre indirekt antyds innehas endast av män. Att låta gamla beteckningar bestå vore lika illa som att döpa om begreppet till "tjänstekvinna". Det är bra att landskapet nu föreslår det mer jämställda, även om denna förändring i sig är den stora orsaken till att man samtidigt behöver ändra 31 andra lagar via detta lagförslag.
Det är också bra att man ser över tjänstedelegationen och att den avskaffas. Det är ett föråldrat och trögt system där tio personer ska sammankallas för att ge ett rådgivande utlåtande i ärenden som berör indragen tjänst eller om tjänstemannen ska förflyttas, sägas upp eller få ett disciplinärt straff. Dessa personalfrågor är ibland utmanande, och de vinner oftast på att avgöras snabbt. Takten i beslut är ofta viktigare än att det sker i en domstolsliknande process med många inblandade. Därför är det bra att landskapet nu föreslår att hantera dessa frågor inom en ordinarie personalhanteringsprocess.
En stor reform i denna lag är att ombilda tjänster i förhållande till arbetsavtalsförhållande. Tjänsteinnehavare ska ha sina uppgifter preciserade i lag och därmed vara personer som utför myndighetsuppgifter med tjänsteansvar. Arbetsförhållande innebär generellt sett att anställningen grundar sig i ett ömsesidigt avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, men det är inget arbete som är föreskrivet i lag. I dagsläget är tjänsteavtal standard i landskapet, där 84 % av alla anställda år 2023 var anställda i tjänsteavtal. Det är långt ifrån 84 % av arbetsuppgifterna i landskapsregeringen som är direkta myndighetsuppgifter. Alltså föreslås detta förändras, att landskapet ensidigt kan initiera en sådan här förändring. Det tycker vi är bra.
Den liberala gruppen vill ändå, som vägkost åt lag- och kulturutskottet, föreslå att man förtydligar skillnaderna mellan tjänsteavtal och arbetsavtal. Det är trots allt en skillnad där exempelvis tjänsteavtal kommer med både tjänsteplikt och tjänsteansvar. Även om vi bedömer att detta förslag ger en mer ändamålsenlig förvaltning, kan en sådan här genomgång i utskottets betänkande undanröja frågetecken och eventuell oro inför förändringarna.
Det här lagförslaget kommer också att ändra på permitteringsreglerna. Permittering har varit möjlig i landskapet sedan 2005, men processen har varit långdragen och komplicerad. Landskapsregeringen har varit tvungen att göra en förändring med 90 dagar på förhand. Nu föreslås denna tid att förkortas till 14 dagar, vilket motsvarar den tid som finns i andra sammanhang. Permittering är en åtgärd som sker i speciella situationer där man behöver agera snabbt. Därför innebär denna förändring att landskapsregeringen ökar sin flexibilitet vid extraordinära situationer. Flera möjligheter är bra för landskapet, och därför är detta en bra del av förslaget.
Talman, det är viktigt att man inte ändrar förutsättningarna för tjänsteinnehavarnas oberoende. De har ett ansvar, och med det följer en större anställningstrygghet. För den sakens skull ska vi inte dra detta alldeles för långt. Den liberala gruppen vill därför påpeka några saker som kunde utredas vidare av lag- och kulturutskottet. Tjänstledighet är en utmaning i förvaltningen eftersom det ofta beviljas per automatik, vilket skapar en mängd obesatta tjänster. Om förvaltningen inte kan veta huruvida en tjänsteman återkommer till den tidigare tjänsten, kan de inte alltid påbörja en rekryteringsprocess. I praktiken blir alltså tjänster otillsatta och förvaltningen får vänta flera månader på att skrida till verket.
För att öka landskapsregeringens möjligheter kunde man därför ändra några detaljer i lagförslaget. Det föreslås i 50:e paragrafen att tjänsteinnehavare ska beviljas tjänstledighet och förflyttning till annan tjänst. Här kunde man följa meningen i 40:e paragrafen och föreslå att ordinarie tjänsteman kan beviljas tjänstledighet från sin tidigare tjänst. Det behöver inte alltid vara standard att ta tjänstledighet i alla situationer, och om någon förflyttas till en annan tjänst kan man anta att det finns goda skäl för den åtgärden.
Vidare tillåter 51:a paragrafen att man kan ansöka om tjänstledighet under prövotid för en ny tjänst. Den här paragrafen kunde kanske slopas. Om man har sökt en ny tjänst, erhållit den och dessutom accepterat den, då har man valt att gå vidare i karriären. Förvaltningen bör få motsvarande möjlighet och snarast inleda en rekryteringsprocess. Om möjligheten till tjänstledighet under prövotiden för det nya arbetet kvarstår, hamnar förvaltningen i limbo under prövotiden. Det kan fördröja en rekryteringsprocess med upp till ett halvår. Därför kunde denna paragraf strykas.
En tredje sak när det gäller uppsägningar av tjänsteinnehavare i 63 paragrafen så kunde lag- och kulturutskottet också utreda de föreslagna grunderna i denna lag. I lagförslaget föreslås att grunderna för uppsägning ska vara objektiva, sakliga och skäliga. Jag har inga problem med skrivningarna i sig, men utmaningar kan uppstå av att både rikslagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden samt arbetsavtalslagen talar om att grunderna ska vara sakliga och vägande. Det är lite andra ord. Det här lagförslaget innebär en skillnad i metodik, och det kan tyckas vara en petitess, men det kan skapa oklarheter med landskapets tjänsteinnehavare. Oklarheter som riskerar att leda till överklaganden och fleråriga domstolsprocesser eftersom man behöver en domstol för att reda ut dessa frågetecken.
Med tiden kommer vi att skapa en praxis för hur man ska agera och tolka lagen. Vi tror att det skulle vara bättre att följa rikets metodik. Att lagförslaget angav grunderna för uppsägning som sakliga och vägande, då skulle det innebära att vi kan falla tillbaka på en rättspraxis som har utvecklats i riket. Den praxisen tillämpas också på arbetsförhållanden, vilket innebär att vi får en koordinering när landskapsregeringen vill göra omorganiseringar på avdelningar som har både tjänsteinnehavare och arbetstagare. Detta torde inte påverka uppsägningsförfarandet ur tjänsteinnehavarens synvinkel. Landskapet måste fortfarande ha goda skäl för att säga upp tjänsteinnehavare. Det är inte något som sker godtyckligt på något sätt. Däremot ska vi inte göra det onödigt svårt för landskapsregeringen att kunna omorganisera förvaltningen, om man därmed kan öka den offentliga servicen åt medborgarna.
Därför önskar den liberala gruppen att lag- och kulturutskottet tittar närmare på metodiken i lagförslagets 63:e paragraf och huruvida man bör ange dessa som sakliga och vägande.
Talman, lagförslaget om landskapets tjänsteinnehavare är i grunden ett bra förslag med många punkter som förbättrar och förtydligar dagens situation. Även om vi önskar att lag- och kulturutskottet tittar närmare och förtydligar några detaljer, så stöder den liberala gruppen detta förslag. Tack!
Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 13:37
Tack, talman!
Ja, nu kom det igen, det som vi har väntat på sedan lagen om gravida män. Nu kommer nästa lag där vi ska byta till nyspråk. Jag funderar på om ledamoten är insatt i ursprunget till ordet "man". Man använder ju det på många sätt. Till exempel, när man säger: "Nu undrar man om ledamoten verkligen har funderat igenom det här?" Syftar man då på att det är en man som undrar, eller syftar man på att det är en människa som undrar? Lite så funderar jag.
Jag tänker också på vilka fler ord vi ska ändra nu, innan vi kommer på att det här kanske inte syftade till just kön. Ska vi ha "talhän" här i trion eller lite "brandpersoner" som släcker bränder, och kanske ett arbete ska kallas "yrkespersonmässigt" utfört?
Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 13:38
Ärligt talat har jag inte funderat så mycket på just den här förändringen. Att ändra termen till "tjänsteinnehavare" tycker jag är en ganska stor del eftersom det påverkar många andra lagar och kräver vissa justeringar.
Jag har dock inte reflekterat så mycket över varifrån detta kommer eller hur det har varit tidigare. Jag anser att begreppet "tjänsteinnehavare" är bra och beskriver saken på ett tydligt sätt.
Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 13:38
Tack, talman!
Ledamoten säger själv att detta kommer att påverka ganska många andra lagar, samtidigt som han medger att han inte har funderat så mycket på det själv. Skulle det inte vara en bra idé att tänka igenom detta innan man gör sådana ändringar, med tanke på att det kommer att få betydande konsekvenser i slutändan?
Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 13:39
Jag håller inte riktigt med om att detta kommer att påverka så mycket i slutändan. Det här är ett begrepp där man helt enkelt ändrar benämningen, och jag tror inte att det blir mer förvirrande eller att det på något sätt ändrar innehållet i lagen genom att göra detta.
Jag anser därför att det inte är en så stor grej att genomföra denna ändring. När man ändrar formuleringar får det följdeffekter, vilket också påverkar 31 andra lagar. Jag tycker att det finns mycket annat i denna lag som kommer att medföra större förändringar för förvaltningen, och det är de aspekterna som vi har fokuserat mera på.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 13:39
Tack, herr talman!
Ja, det är ju så att ord har betydelse. Det vet vi, eftersom landskapet till exempel har varit väldigt noga med att landskapsregeringen ska heta Ålands regering och att vi har titlar som ministrar.
Då undrar man hur landskapsregeringen och majoriteten har tänkt när de byter namn, om jag förstått det rätt, på alla tjänstemän till tjänsteinnehavare. Om jag har förstått det rätt, så heter det "tjänsteinnehavare" i Finland när man är anställd av kommunen, men fortfarande tjänsteman när man är anställd av staten. Finns det inte en risk att vi blir betraktade som en kommun istället för ett självstyrande område, en självstyrande autonomi? Det är förvånande med tanke på att man tidigare har resonerat ganska kraftigt i dessa frågor att vi ska ha liknande titlar och benämningar på centrala begrepp när det gäller relationen till Finland. Har man funderat på det här?
Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 13:40
Alltså, det är ju lite intressant att det finns ganska mycket i den här lagen som man kan diskutera och fundera på. Jag har jättesvårt att se att Åland skulle börja ses som en kommun för att man gör den här förändringen. Jag förstår inte hur man kan göra en sådan koppling.
Det finns så mycket annat som beskriver Åland och som definierar Ålands förhållande till andra regioner i Finland. Den här salen är ett sådant exempel, och allt vi gör här. Så jag har jättesvårt att se hur detta skulle kunna ha så stor effekt. Jag tycker att tjänsteinnehavare är väldigt tydligt vad det handlar om.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 13:41
Tack, herr talman!
Ja, vi får hålla med om att vi är oense i den frågan. Jag tycker däremot att det är viktigt att vi har ett språkbruk och benämningar på titlar som överensstämmer med hur man resonerar på den finska sidan och i andra demokratier.
Om vi pratar om andra demokratier kan vi också nämna Sverige. Om jag förstår det rätt så pratar man i Sverige fortfarande om tjänstemän. Jag menar att ursprunget till det svenska språket fortfarande kommer från Sverige. Nu använder vi egentligen begreppet "tjänsteinnehavare", som är ett begrepp från Finland i finska kommuner, och som vi ska applicera på hela landskapet, om jag förstår det rätt. Men ni får gärna rätta mig om jag har fel. Det är fel, i alla fall om det är på det viset.
Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 13:42
Ja, det var nästan en upprepning av den första frågan.
Jag ser inte någon stor skillnad på det här, utifrån att det som står tjänsteinnehavare och det beskriver väldigt tydligt vad det är. Det kommer att framgå exakt vad som omfattas, vilka rättigheter och skyldigheter som gäller och det kommer också att bli tydligt i lagen och ingen kommer att bli konfunderad över det.
Ledamot Harry Jansson (C) Replik | 13:42
Tack, talman!
Tack ledamot Ekström för ett intressant anförande. Med tanke på utskottets kommande behandling skulle jag gärna vilja höra en precisering av det som den liberala gruppen efterlyser. Det handlar alltså om en analys av skillnaden mellan tjänsteavtal och arbetsavtal.
Jag har själv bekantat mig med den här frågeställningen den här helgen och ägnat söndagen åt att skriva gruppanförande. Det slår mig personligen att definitionen av offentlig makt kan bli vansklig. Tjänsteplikt, tjänsteansvar kan leda till olika tjänstebrott. Det är viktigt att försöka härleda i detalj när en arbetstagare de facto utövar offentlig makt. Jag tror att det är intressant att höra vilka bevekelsegrunder som finns inom den liberala gruppen. Behöver man analysera själva avtalsfrågan i sig?
Ledamot Anders Ekström (Lib) Repliksvar | 13:43
Det handlar inte så mycket om avtalsförhållandet i sig, utan mer om skillnaden mellan tjänsteavtal och arbetsavtal. Ledamoten var just inne på detta. Tjänsteavtal kommer med en känsla av ansvar och tjänsteplikt, medan ett arbetsavtal inte gör det. Detta är en del av förklaringen.
Vi tänker att det kan vara bra att resonera kring dessa frågor. Vi begär väl inte riktigt en analys. Vi tror att alla typer av förändringar bukar ge oro. Vad ger vi oss in på? Det är viktigt att diskutera varför vi gör detta. I stort sett kommer de som inte har myndighetsarbeten att kunna omfattas av arbetsavtal, vilket är en betydande aspekt.
Ledamot Harry Jansson (C) Replik | 13:44
Tack för förtydligandet. Jag tror nog att utskottet kan komma den liberala gruppen till mötes.
Ledamot Harry Jansson (C) Gruppanförande | 13:45
Tack för ordet talman! Ärade kolleger.
Även Centerns lagtingsgrupp välkomnar det aktuella lagpaketet. Den förslagna lagstiftningen får ses som ett angeläget steg mot en mer rättssäker och modernare förvaltning. Både den förslagna tjänstebrottslagen och tydliga lagregler för ersättningar vid olycksfall i arbetet är ytterst angelägna. Sistnämnda lagar kommer även att reglera lagtingsledamöternas rätt och skyldighet.
Med tanke på alla de försök som i detta nu pågår från icke-demokratiska staters sida, att rubba allt som är normalt och anständigt, är även lagfästandet av säkerhetsutredningar ett naturligt steg inom självstyrelseförvaltningen. Kretsen av ålänningar med säkerhetsklass behöver utvidgas utgående från de speciella situationer som hybridkrigföring och mycket annat kan aktualisera.Den föreslagna smidigare hanteringen av permitteringar är likaså välkommen, både vad gäller enskilda myndigheter och förvaltningen som helhet. Med tanke på behovet av att kunna agera snabbare än idag är förkortandet av processen från 90 till 14 dagar en viktig åtgärd.
Centern välkomnar särskilt slopandet av tjänstemannadelegationen. Samtidigt sätter denna delreform ett stort ansvar på sittande regering att skapa det som i lagförslaget kallas för modeller, alltså ett tydligt regelverk för hur de ärenden delegationen idag hanterar ska skötas i den nya situationen där en avdelningschef eller en myndighetschef självständigt kommer att fatta beslut i dessa ibland ytterst vanskliga tjänsterelaterade ärenden.
Reformen ökar därmed på ett påtagligt sätt de redan ofta utsatta chefsroller som våra ledande tjänstemän möts av i vardagen. De utlovade anvisningarna blir samtidigt oerhört betydelsefulla på vägen mot en enhetlig praxis. Även för förvaltningschefen innebär reformen ett ytterligare åtagande i det löpande arbetet. Detta eftersom den ledande tjänstemannen i sista hand får ansvaret att säkerställa övergången till den redan nämnda enhetliga praxisen.
Återigen uppstår frågan om i vilken utsträckning vi kan begära att en enda person såsom förvaltningschef ska mäkta med att inte bara försvara självstyrelsens status, delta i utvecklingsarbetet med ökad autonomi, leda det övergripande administrativa arbetet och mycket därutöver, inte minst som lantrådets högra hand i relationerna till Finland. Det är mycket att lägga på en enda persons axlar och vi begär ännu mer fortlöpande.
Talman! Nystarten för Ålandskontoret i Helsingfors med en särskild representant för självstyrda Åland har som bekant utfallit ytterst väl. Redan vid uppstarten av denna process ställdes vi inför dilemmat att hitta en passande titel på vårt politiska ombud. I lagförslaget kallas det nuvarande upplägget passande nog för en hybridmodell, som nu föreslås lagfäst. Benämningen föreslås nu bli regeringsrepresentant. Från Centerns sida önskar vi att lag- och kulturutskottet i samråd med civilministern funderar närmare på om just denna titel svarar mot den bild vi vill ge av vår utsände emissarie. Regeringsrepresentant - smaka på det ärade kolleger!
Det finns troligen en del juridiska förvecklingar beroende på vilken titel vi slutligen går in för. Till exempel väckte benämningen minister inom självstyrelsesystem inledningsvis stort motstånd inom den finska statsmakten. Till och med Justitiekanslern ansåg att titeln minister var utesluten för Ålands del. Det krävdes till sist ett lagförslag där Högsta domstolen inte fann någon anledning att resa invändningar. Det finns alltså anledning att testa gränserna i de fall vi från åländsk sida önskar ett nytänkande. Vilken annan titel ska vi ha? Vi har ju ministerråd, eller hur? Vi har det i Bryssel. Men det är något som vi inrättat via det finska diplomatsystemet. Men vi kan alltid testa gränserna.
Oavsett vilken benämning vi kommer att använda för våra utsända, är det nu aktuella lagfästandet ett första steg att vid sidan av vårt ministerråd i Bryssel hitta nya kanaler och arbetsformer i en värld där kontaktskapande och nätverk bara växer i betydelse.
Talman! Till sist infinner sig frågan om lagtinget i samband med denna reform borde skapa det juridiska systemet för politiska tjänsteinnehavare, vilket är vedertaget runt om i världen, inte minst i våra grannländer. Här har vi som bekant vid upprepade tillfällen diskuterat behovet av att i alla fall lantrådet skulle ha en politisk rådgivare till sitt stöd. Samtidigt är jag den första att medge att ett sådant steg skulle ha sina utmaningar, inte bara ekonomiska sådana, utan det faktum att det för våra nuvarande tjänstemän skulle bli ett nytt inslag att hantera. Vi hörde redan vid replikskiftena hur man ser till och med på Ålandskontorets reform i Helsingfors.
Men jag hoppas att alla förstår att Åland är och förblir ett politiskt u-land så länge som de politiska aktörerna saknar tillräcklig politisk uppbackning i sitt löpande arbete. Sedan kan man prata om visioner och annat hur mycket som helst, men det förutsätter resurser i det politiska systemet. Tack, talman!
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 13:51
Tack, herr talman!
Jag tänker fortsätta på mitt spår här. Ledamoten är väldigt välbekant med titlars betydelse och att ord har betydelse. Det är något som ledamoten ofta upprepar.
Så jag undrar lite hur ledamoten ser på det här med att vi nu anammar en finsk kommunal benämning på tjänstemän, det vill säga "tjänsteinnehavare", som jag vet att man inte använder i Sverige och som man inte heller använder för statliga tjänstemän i Finland. Är det rätt att vi går den vägen om vi vill öka vårt anseende internationellt och gentemot Finland? Tack!
(Talmannen: Talmannen påminner om att replikskiften och eventuella frågor ska rikta sig till det som har sagts i anförandet. Men väljer ledamoten Jansson att svara så går det naturligtvis bra).
Ledamot Harry Jansson (C) Repliksvar | 13:52
Tack, talman! Jag kan ju nästan välja de ordval som kollegan Anders Ekström sade för en stund sedan från denna talarstol.
Vi har inte reflekterat över det här. Ett naturligt steg är att göra våra benämningar på personer och titlar så könsneutrala som möjligt. Det är nog ingenting som har föranlett diskussioner inom centergruppen, men jag förstår mycket väl vad ledamoten antyder här med att det är likriktat mot det finska, därför att det som händer i öster ska vi kopiera. Det vet ju ledamoten mycket väl att det är jag aldrig förtjust i. Men den här gången har det inte ringt några klockor i Janssons huvud.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 13:52
Tack, herr talman!
Ja, jag ska väl inte påstå att vi likriktar oss med Finland. Om man bibehåller statliga tjänstemän i Finland medan man har tjänsteinnehavare för kommuner, och om vi nu ska göra om vår stat, landskapsregeringens tjänstemän till tjänsteinnehavare, så likriktar vi oss inte mot Finland. Jag tycker att vi nedvärderar vår självstyrelse genom att bete oss på det här viset. Men det är bra om man kan resonera om det, åtminstone i utskottet, hur man ser på den här frågan. Det här är ju inte en fråga som ändrar lagförslaget i grunden, så om man inte har tänkt på den här frågan tidigare så finns det fortfarande hopp om att man kan ändra sig.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Gruppanförande | 13:53
Talman!
Bästa lagting och övriga åhörare. När det gäller förändringen av tjänstemannalagen har vi från Obunden Samling varit intresserade av att se över denna lag under en lång tid. Under förra mandatperioden lyckades vi till slut driva igenom förbudet mot godtyckliga visstidsanställningar, vilket, till vår stora förvåning, fick leva alltför länge. I praktiken "höll" man tjänstemän, arbetstagare i anställningar som lämnade mycket övrigt att önska när det gäller anställningstrygghet och att bete sig schysst och hållbart i längden.
Men okej, det är ett avslutat kapitel, och nu får vi se hur vi går vidare med tjänstemannalagen. Man använder ordet "modernisera", vad nu det betyder. Man gör saker som delvis borde göra systemet mindre tungrott, mer flexibelt och enklare att hantera.
Men inledningen ger en fadd smak, där man nödvändigtvis behöver devalvera lagen till en i det närmaste kommunallag, som min kollega, lagtingsledamot Wikström redan har påpekat. Det innebär att vi är helt plötsligt är tjänsteinnehavare, vi är inte längre är statstjänstemän eller tjänstemän. Ordet "man" är tydligen farligt. Ni kan ju googla etymologin, upphovet till "man" kommer från fornindiska som betyder människa eller person och är alltså könsneutralt. Men det är klart att det är farligt att något heter man idag.
Det är intressant att se den här regeringskoalitionen som allt mera driver ett vänsternarrativ där ord blir farliga. Den finska tjänstemannalagen har ändrats årligen, ibland flera gånger om året, under de senaste åren. Aldrig har man kommit på att den måste heta "statstjänsteinnehavarlagen", som man har valt att kalla lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Det är en intressant utveckling, och det är väl lite följd i färg av att denna regeringskoalition glider längre och längre vänsterut, till allas förskräckelse.
När det gäller den självstyrelsepolitiska dimensionen så var finansministern inne på den. Tidigare resonerades så att man vill behålla de anställda inom landskapsregeringens organisation i sin hand och ha kontroll över dem. En bakgrund som jag inte tror att någon har nämnt, men som vi bör känna till, är att vi gav bort arbetsavtalslagens reglering 1993. Vi hade ju den, men använde den inte. Vi kunde alltså ha haft en åländsk arbetsavtalslag, vilket personligen, och vi inom Obunden Samling, skulle tycka var bra. Det kunde ha varit ett mycket intressant instrument för att skapa en väldigt flexibel arbetsmarknad.
Nåväl, när vi går tillbaka till att vi faktiskt får ett mer flexibelt system, så får man ge äran till detta långsiktiga projekt. Samtidigt är det en försämring av villkoren för de personer som idag är tjänstemän och som kommer att bli arbetstagare. Om jag skulle vara tjänsteman och min tjänst skulle ombildas till att jag helt plötsligt blir arbetstagare så skulle jag känna att något tas ifrån mig, att något blir sämre sett ur mitt perspektiv. Men så här är världen förstås; ibland blir det bättre, ibland sämre, och det beror på vilket perspektiv man har. Sett ur tjänstemännens eller de blivande arbetstagarnas perspektiv är detta en försämring.
Det är därför intressant att notera att det kom in ungefär 28 remisser. När man tittar noggrannare på några av dem är de flesta positiva. Det är intressant att konstatera att remissvaren från Ålands landskapsregerings egna tjänstemän också tar upp behovet av att ändra begreppet från tjänsteman till tjänsteinnehavare. Det är faktiskt rad ett i det utlåtandet, om ni nu tycker att vi är överdrivna som pekar på onödigheter och nyspråksutvecklingen som min kollega Egeland skulle kalla det.
Om vi fortsätter och tittar på några andra stora organisationer som kommer att beröras av detta så är ÅHS också positiva till det och funderar på hur snabbt man kan genomföra att få fler att bli arbetstagare istället för att vara tjänstemän. Det här är väl det som är politiken och som i längden kommer att leda till att ett större eller mindre antal personer blir bekymrade över att de inte längre är tjänstemän.
Denna avgränsning mellan att vara tjänsteman och att vara anställd som arbetstagare behöver nog ha någon form av säkerhetsmarginal. Till exempel inom sjukvården och utbildningsväsendet kan det ibland finnas arbetsuppgifter som kräver någon form av tjänsteutövning, alltså att man använder offentlig makt. Då behöver man vara tjänsteman för att kunna utöva sådan makt. Men utvecklingen där folk plötsligt inte längre är tjänstemän utan arbetstagare kan också bli kostnadsdrivande. Det är möjligt att folk kan anse att de behöver bli kompenserade på något sätt när deras anställningstrygghet försämras. Men det är skrivet i stjärnorna huruvida det kommer att hända. I det långa loppet så torde landskapsorganisationen blir mer flexibel även med denna lagstiftning, trots dess namn.
Med det tackar jag från Obunden Samling. Tack, talman!
Minister Ingrid Zetterman Replik | 14:00
Talman!
Genom tiderna har jag uppfattat Obunden Samling som ett parti som har försökt föra den självstyrelsepolitiska fanan ganska högt. Man har gärna velat se egna åländska modeller. Man brukar säga att kopiatorn inte ska gå med blankettlagar, utan att man ska tänka själv och tänka åländskt. Vad är nu detta? Det finns en väldigt stark vilja att göra samma sak som i Finland. Det förvånar mig en aning att just den retoriken kommer från Obunden Samling.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:01
Tack, talman!
Minister Zetterman använder den klassiska, inte särskilt hederliga, modellen att argumentera och påstår att jag har sagt något som jag inte har sagt. Det enda jag nämnde var att statstjänstemannalagen har ändrats många gånger under de senaste åren, och aldrig har man valt att ändra beteckningen "tjänsteman" i den lagen. Till den delen har jag sagt att vi ska fortsätta.
Sedan nämnde jag i mitt anförande, att det var bra och att vi borde ha haft kvar arbetsavtalslagen i åländsk ägo. För övrigt har jag sagt att det här är ett helt okej lagförslag. Jag har inte sagt något om att det ska vara så som i Finland, förutom själva benämningen "tjänsteman".
Minister Ingrid Zetterman Replik | 14:02
Talman! Jag vet inte varför man ska gå omkring här i salen och kalla varandra för ohederliga. Det var precis det jag åsyftade, alltså benämningen "tjänsteman", att man tycker att det ska vara samma som i Finland. Nu går man in för den kommunala varianten som används i riket på Åland för alla tjänstemän, även för motsvarande statstjänstemän.
Det var precis den delen jag åsyftade. Jag tycker att den obundna kritiken har varit både klar och tydlig, så jag förstår inte riktigt behovet av en vicetalman som i den här salen kallar sina kollegor för ohederliga till den delen
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:02
Tack, talman!
Jag börjar ju ändå vara känd vid det här laget för att kalla saker vid deras rätta namn.
När man börjar säga att nu är vi helt plötsligt för att något ska vara såsom i Finland, utan att man överhuvudtaget har indikerat det, förutom att man nämner att begreppet "tjänsteman" gärna får finnas kvar och då uppstår en viss irritation.
Ledamot Henrik Löthman (S) Replik | 14:03
Talman!
Ledamot Måtar problematiserar ordet "tjänsteinnehavare". Men varför har ledamoten tolkningsföreträde i den här frågan? Själv är han man och hela den obundna lagtingsgruppen består av män. Är det ni som ska bestämma om det lämpar sig bättre med en tjänsteman än tjänsteinnehavare?
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:03
Tack, talman!
Lagtingsledamot Löthman kunde lyssna på vad jag sa där. Om man tittar på ordet "man" och varifrån det kommer, så har det ursprungligen en könsneutral betydelse. Den här förändringen av vilka ord vi ska få använda i vårt dagliga liv, ord som är inarbetade och som folk vet vad de betyder, så ska inte längre få användas bara för att man nu klistrar på ett kön på den benämningen.
Det är en utveckling vi inte vill se. Det handlar inte om något tolkningsföreträde; det handlar om att när man förändrar ords betydelse på ett sätt som vi anser att sker så blir det märkligt.
Ledamot Henrik Löthman (S) Replik | 14:04
Tack, talman! Det är precis det tolkningsföreträdet som jag anser att det handlar om. Oavsett om ni ser det som något som borde få leva kvar, tycker jag att det finns goda belägg för att använda termen "tjänsteinnehavare" istället. Jag ser ingen problematik i att ändra det ordet. Det är helt upp till er om ni har en annan åsikt.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:05
Tack, talman!
Det ska bli intressant att fortsätta följa den här utvecklingen. Jag tror att den utvecklingen inte står i samklang med vad folk ute i samhället anser. Alla ord som är inarbetade; som brandman, lagtingsman, talman och så vidare, så kommer att användas ute i samhället och av den vanliga väljaren. Men en klick politiker kommer att anse att det är fel och ändra på det.
Så det ska bli intressant att se den fortsatta utvecklingen. Vi ska väl ändra lagtingsordningen och en massa olika lagar där dessa ord finns.
Ledamot Nina Fellman (S) Replik | 14:05
Tack, talman!
Det är väl inte oväntat för någon att Obunden Samling tar strid för den uppenbarligen svårt hotade gruppen män. Men jag undrar hur vicetalman Måtar eller den obundna lagtingsgruppen skulle ställa sig till förslaget att vi ska övergå till att kalla tjänstemän för tjänstekvinnor i stället? Skulle det kännas bekvämt för vicetalmannen?
Vi har det språk vi har därför att det historiskt speglar maktrelationer i samhället, från en tid när tjänstemän var män och när det var oerhört sällsynt eller till och med omöjligt för kvinnor att inneha sådana roller.
Att samhället förändras och att ords betydelse förändras, det vet alla som jobbar med språk och skrivande. Därför är jag helt övertygad om att vicetalman Måtar är införstådd med språkets inre förändring.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:07
Tack, talman!
När det gäller lagtingsledamot Fellmans historiska utvikning tror jag inte att alla håller med om den här bakgrunden. Personligen, och Obunden Samling, anser att det är helt okej att använda ord som är inarbetade, som finns och som har använts länge, och som inte i sig förorsakar några problem.
När man ska ändra ord av politiska skäl, det är då det blir fel, och det är det vi försöker påstå. Det betyder att om begreppet "tjänstekvinna" eller något annat liknande ord skulle vara etablerat, så skulle det vara helt okej. Men så är det ju inte nu. Så är inte fallet nu.
Ledamot Nina Fellman (S) Replik | 14:07
Det spelar egentligen ingen roll vad vicetalman tror att språket bygger på. Det finns massor av forskning kring hur beteckningar och språk har utvecklats och förändrats, samt varför man kallar tjänsteinnehavare av olika slag med mest könskodade begrepp. Historiskt sett har dessa tjänster oftast innehafts av män.
Om man vill utveckla vårt samhälle och vårt språk på ett sätt som bättre speglar de relationer som finns idag, samt det faktum att kvinnor deltar i samhället på alla nivåer, vilket jag antar att även Obunden Samling tycker är en bra sak, så är det ur min synvinkel ett respektfullt sätt att förhålla sig till att män och kvinnor idag är jämställda på arbetsmarknaden. Jag kan inte förstå varför man skulle motsätta sig detta.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:09
Som sagt, man lägger in mycket längre tolkningar i den här frågan än vad som avses från Obunden Samlings sida.
Vi har nått jättelångt inom jämställdhet i Norden generellt och på Åland, och det är inte det den här saken handlar om.
Det handlar om är att ord ska få betyda det de är, och att de ska få användas när de är allmänt använda i samhället. Vi ska inte av politiska skäl börja styra vilka ord som används när det gäller inarbetade standardbegrepp.
Ledamot Simon Påvals (Lib) Replik | 14:09
Tack, talman!
Jag kan konstatera att Obunden Samling i stort sett var nöjda med det här lagförslaget. Men som vanligt kände man sig tvungen att plocka ner det och fokusera på en detalj som överskuggar ärende i stort. Jag tycker det är synd att man gör så här. Vi vet ju alla vad som kommer att stå i tidningarna nu. Rubrikerna är ju utformade på det sättet; det som klickas mest kommer att läsas. Det vet Obunden Samling om. Det är synd att man inte kan erkänna att ett lag är bra, utan att man måste plocka upp sådana detaljer i lagförslaget som i slutändan inte har så stor betydelse i allmänhet. Att påstå att det är något slags vänsternarrativ som styr jämställdhetsarbetet tycker jag är fel. Det arbetet bör göras av partier och politiska falanger över hela skalan.
Det känns som att man fråntar andra partiers arbete med jämlikhetsfrågor och som har lett till det samhälle vi har idag.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:10
Tack, talman!
Det är lite intressant. Det skulle vara intressant att veta hur den här trepartikoalitionen arbetar. En av de tyngsta remissinstanserna, landskapsregeringens egna tjänstemän, påpekar i första raden i remissutlåtandet att det handlar om tjänsteinnehavare. Man ställer frågan: Ska man nu inte kunna ha begreppet "tjänsteman" kvar?
Det är konstigt att vi är så många här nu som inte riktigt förstår hur viktigt det här är. Tydligen, enligt den här koalitionen, driver man på en utveckling åt vänster. Det är ju allmänt känt att vissa ord inte får användas, eftersom de betyder något specifikt. Om du använder dessa ord, så definierar det dig. Du blir misogyn eller antifeminist eller något liknande, om du tycker att det är bra kan det kallas "tjänsteman" för alla vet vad det handlar om. Det är den här typen av narrativ som vi inte vill ha.
Ledamot Simon Påvals (Lib) Replik | 14:11
Tack, herr talman!
Det är väl ändå politikens uppgift att driva utvecklingen framåt och uttrycka en vilja om framtiden. Om de obundna sitter vid makten och säger att vi nu ska återgå till de begrepp och standarder som tidigare gällt, men man vet inte när den standarden har grundats, en standard som man anser vara en typ av naturlag.
Vi kan ändå vara överens om, ledamot Måtar, att språkutvecklingen har lett oss någonstans under dessa tusentals år. Vi pratar om hundratals år av diskussioner. Att säga att ordet "män" skulle vara könsneutralt idag, det är nog inte så jättemånga som skulle hålla med om det i slutändan.
Jag anser att vi bör fokusera på ärendets verkliga vikt och de viktiga punkterna som betyder något för dem som påverkas av det. Vi måste gå framåt och utvecklas tillsammans. Vi är överens om att vi är oense i denna fråga och nu kan vi gå vidare.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:12
Tack, talman!
Jag vill påstå att jag i stort sett har behandlat det här lagförslaget på ett sätt som visar att det gör landskapet mer flexibelt som arbetsgivare. Dessutom ger det organisationen mer ändamålsenliga verktyg för att fungera. Det var ändå huvudsaken.
Att det sedan i replikerna handlar om en sak, det måste jag på något sätt svära mig fri ifrån.
Ledamot Annette Holmberg-Jansson (M) Replik | 14:13
Talman!
Ja, jag tycker att det är bra att vicetalman Måtar lyfter upp den här problematiken. Jag anser dock att det är löjligt att gå in och ändra ord som länge har använts, som alla vet vad som innebär. Att ordet "män" nu ingår i "tjänstemän"? För gemene man är det ett könsneutralt ord.
Att sätta tid och resurser på att ändra i alla dessa lagar, dokument och styrdokument bara för att man ska, känns för mig som att man fokuserar på jämställdhetsfrågor på fel sätt. Man vidtar åtgärder som man tycker att ska minska könsdiskriminering, men för mig blir det här inte rätt. Man skjuter över mål.Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:14
Tack, talman!
Lagtingsledamot Holmberg-Jansson och jag har samma åsikt. Man stirrar sig blind på formen och struntar i innehållet när det gäller just det här begreppet.
Ledamot Annette Holmberg-Jansson (M) Replik | 14:14
Tack, talman!
Det finns en mängd olika ord i svenskan som har samma struktur och, såvitt jag vet, inte orsakar problem. Till exempel "brandman" och "sjöman". Ska vi verkligen gå in och ändra på allt? För mig känns det lite löjligt.
Jag var och såg en revy igår, där det fanns en fantastisk scen som hette "Daghemmet Myrstacken". Där började man nu ändra ord och väga dem på olika sätt för att inte förnärma någon.
För mig handlar det här om att vi nu sitter här och diskuterar något som alla vet vad det innebär – en tjänsteman. Om det finns minsta lilla orsak att tro att vi blir ett kommunfullmäktige nu när det blir "tjänsteinnehavare", så ber jag utskottet att noggrant kolla på det. Jag hoppas att man har tänkt på den detaljen när man skrev lagen. Det är illa (… taltiden slut).
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:15
Tack, talman!
Ja, lagtingsledamot Holmberg-Jansson, vi är vi helt eniga. Det här är en intressant utveckling som den nuvarande regeringskoalitionen driver framåt. Att ändra betydelsen av ord är en viktig politik för dem, och det må väl stå för dem.Ledamot Mogens Lindén Replik | 14:16
Talman! Jag skulle lyfta fram en annan aspekt. Jag vill betona att skillnaden mellan "tjänsteman" och "tjänsteinnehavare" inte i första hand handlar om genus. Istället handlar det om vad dessa begrepp egentligen innebär.
En tjänsteman är en betydligt fastare entitet än en tjänsteinnehavare. En tjänsteinnehavare kan vara en vikarie, en tillfälligt tillsatt person, och så vidare. Det är den valören som, i mina öron, särskiljer orden "tjänsteinnehavare" och "tjänsteman".
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:16
Tack, talman!
Mycket bra kommentar av lagtingsledamot Mogens Lindén. Det sätter direkt fingret på frågan: Vet vi egentligen vad "tjänsteinnehavare" betyder i det här sammanhanget? Vi sysslar med juridik, och betydelsen inom ramen för en lag som är relevant.
"Tjänsteman" är ett mycket etablerat fast begrepp, men nu säger vi att det inte är rätt. Det insinuerar att den person som sköter den här tjänsten är en man, vilket är helt fel. Alla vet att så inte är fallet, eftersom vi börjar vara i en situation där vi har fler kvinnor än män på dessa positioner.
Ledamot Mogens Lindén Replik | 14:17
Tack ledamot Måtar. Det får konsekvenser också. Enligt tjänstemannalagen kan en tjänsteman endast ha tidsbegränsade förordnanden på vissa särskilt definierade grunder.
Jag tycker till exempel att tiden inom primärvården hade primärvårdschef och sjukvårdschef fyraåriga förordnanden, och efter det fick de ett nytt förordnande. Det är inte möjligt idag om man har en fast tjänst, och jag tror att det är olyckligt. Jag anser att det kan vara en fördel för vissa tjänster att ha en tidsbegränsad omfattning.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:18
Tack, talman!
Som jag nämnde tidigare har lagtingsledamot Lindgren bra poänger och problematiserar frågorna på ett utmärkt sätt.
Ledamot Jessy Eckerman (S) Replik | 14:18
Tack, talman!
Jag tycker att det här är intressant. Jag har en liten reflektion. Vicetalman använder begreppet "lagtingsledamot". För åtta till tio år sedan var det senast någon i media använde ordet "lagtingsman". Jag tror inte att varken Obunden Samling eller vicetalman har lidit av att man har börjat använda "lagtingsledamot" istället för "lagtingsman".
Man kanske också borde fokusera på vad som är viktigt, och att detta kanske inte gör en så stor skillnad.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:19
Tack, talman!
Lagtingsledamot Eckerman sätter också fingret på en intressant sak. Man börjar använda ord som blir standard i samhället. Förut niade man alltid eller sade herr och fru och olika titlar användes i större utsträckning och sen slutade man det. Och när ord blir vanligare och blir standard så är det mycket möjligt att de kommer in i lagspråket också. Så har det alltid varit.
Det aktiva att ta bort ord för att de indikerar det manliga könet, detta har man inte hållit på med förut. Det är de senaste åren som vi har börjat med det. Det är vänsterdrivet.
Ledamot Jessy Eckerman (S) Replik | 14:20
Tack, talman!
Jo, man kan säkert på alla möjliga sätt välja att vrida och vända på en sakfråga och försöka få den höger och vänster. Men som jag sa i min förra replik, jag tror varken att Obunden Samling eller någon annan har tagit någon större skada av att ordet "lagtingsman" nu, av någon anledning, har blivit "lagtingsledamot".
Jag hoppas också att ingen annan ledamot i denna församling har tagit skada av det. Det är ju ett bättre begrepp, ett mer inkluderande begrepp som gör att det inte bara sitter en Fanny Sundström här idag, även om vi inte är så många.
Första vicetalman Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:20
Tack, talman!
När det gäller begreppet "lagtingsman" blir jag lite osäker. Jag har inte lagtexten framför mig, men jag tror att "lagtingsman" fortfarande existerar i lagtexten. Det ska bli intressant att se när den här sittande koalitionen tar tag i det "missförhållandet".
Ledamot Wille Valve (M) Gruppanförande | 14:21
Talman!
Det här lagförslaget är en besvikelse för den som vill minska antalet årsverken. Detta var – tyvärr - regeringens stora chans att uttala att antal årsverken behöver minska. Lagförslaget innehåller gott om tabeller över antal årsverken fördelat på kön och myndighet, men ingen politisk vilja uttrycks om att årsverkena skulle behöva minska, det hade varit ”ganska naturligt” att beskriva det i lagförslaget. Vi har i andra sammanhang förklarat varför årsverkena behöver minska. Det ser inte bra ut att ”låtsasspara” genom att skicka notor till ålänningarna, det ser ännu sämre ut när antal årsverken ökar.
Talman! Om vi betraktar lagförslaget som en helhet så befäster det det gamla talesättet "statens kaka är liten men säker." Det finns oftast inget verkligt hot om att tjänster kan omprövas eller omorganiseras. Här kan vi notera att t.ex. fackförbundet TEHY i sitt remissvar tackar regeringen för att tjänstemännens ställning förstärks på flera punkter i detta förslag.
Allting som rör ombildning av tjänst, ändring av tjänst och indragning av tjänst fortsätter att vara inhöljt i mystisk dimma. Ta t.ex. §64 – uppsägning då en tjänst dras in: Där står det i detaljmotiveringen att ”om indragningen av tjänsten beror på en omorganisering krävs dessutom att följderna av uppsägningen är rimliga för tjänsteinnehavaren i förhållande till omorganiseringens syfte.” Det ges inga konkreta exempel på vad som är ”rimliga följder”, vilket också påtalas i remissvaren. Vad blir då konsekvensen? Jo, för den avdelningschef som vill omorganisera och helst inte vandrar den rättsliga prövningens väg är det tryggast att då inte göra någonting alls.
Med lite galghumor skulle kunna sägas att den som vill söka ”ljusglimtar” får vänta tills nästa pandemi, då möjligheterna att tillfälligt permittera blir bättre. Sunt förnuft, kan tyckas. Men t.ex. möjligheten att permittera pga landskapets ekonom i enligt § 55, den har så många hängslen och livremmar att bestämmelsen i praktiken blir helt verkanslös, en åländsk papperstiger. Angående permittering pga landskapets ekonomi står det så här i detaljmotiveringen: ”I dessa fall ska permitteringen rikta sig opartiskt mot hela personalen och arbetsgivaren har inte rätt att välja ut vissa personalgrupper som blir föremål för permittering. Ett beslut om permittering som omfattar all personal inom landskapsförvaltningen ska föregås av en noggrann bedömning av situationen.”
Talman! En sådan ”amerikansk” frysning av den samlade förvaltningens verksamhet kommer vi inte att se, finns inte på kartan! Inte ens om finansministern levererar ett underskott på 600 miljoner – inte ens då kommer - ”bedömningen av situationen” att anses vara tillräckligt noggrann.
Värderade landskapsregering, ni har, rent faktiskt, inget bättre verktyg för att anpassa kostymen än denna lag, för att skapa flexibilitet för arbetsgivaren. Det är nu det gäller.Och jag ska en gång till berätta varför ni behöver minska årsverken: Ålänningarnas respekt för självstyrelsen. I ett läge med underskott under flera kommande år, där arbetslösheten stiger och företag går på knäna pga skattegränsen – så går det inte att ha en fortsatt växande förvaltning.
Medborgarnas respekt för era sparbeting. Det går inte att fortsätta skicka notan till ålänningarna i form av frysta studiestöd, höjda avgifter och skrotade avdrag och kalla det ”besparing”. Det går inte! ”Besparing” – det är när ni minskar antal årsverken i allmänna förvaltningen. Och ni behöver ha verktyg för att minska antalet årsverken så borde ha funnits här i denna lag.
Nu några ord om landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsledamot, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen. Det är lätt att instämma i polismyndighetens utlåtande, om behovet att bredda synsättet för politiska uppdrag och anställning vid en nordisk institution (47§) till att det borde breddas till att gälla även andra EU- eller etablerade internationella institutioner där Ålandslösningen kan framstå som ett exempel. Det är bra att ni förutser att en tjänsteman kan bli vald till riksdagsledamot, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen. Men vi borde också nämna att en tjänsteman kan bli invald som europaparlamentariker eller får ett FN-uppdrag, konstigare saker hänt. En tjänsteman som får ett FN- eller EU-uppdrag ska inte få ett ”nej” bara för att det inte uttryckligen uppräknas i motiveringen.En sak som ni inte gör i denna lag är att inkludera kommunala tjänstemän, och det är mycket bra att ni inte gör det. Remissvaren talar sitt eget tydliga språk. För det första måste ni kunna lyfta flera tydliga fördelar med ett sådant upplägg, att det är självstyrelsepolitiskt tjusigt duger inte i sig som motivering för kommunerna.
För det andra har ni, med all respekt, inte en bra produkt ännu, så vänligen exportera den inte till kommunerna.
Och för det tredje så måste ett sådant beslut föregås av konsekvensbedömning. Vad betyder detta för kommunerna? Den konsekvensbedömningen kommer att vara viktig.
Avslutningsvis, talman, motsätter vi oss inte att lagarna behandlas i lag- och kulturutskottet, men i ljuset av tjänstemannalagens spretiga behandlingspraxis och landskapets ekonomiska läge finner vi det motiverat att begära ett utlåtande av lagtingets finans- och näringsutskott. Tack för ordet!
Ledamot Jessy Eckerman (S) Replik | 14:27
Tack, talman!
Ledamot Valve pratar gärna om att vi ska minska antalet årsverken inom landskapsförvaltningen.
Min fråga handlar om att om man vill minska årsverken, så innebär det också att man måste minska antalet personer som är anställda inom förvaltningen. Men kanske är det inte antalet personer som är det viktiga, utan kostnaderna och vad de anställda bidrar med inom självstyrelsen.
Jag undrar därför hur ledamoten Valve resonerar kring att det just är årsverken som är det begrepp man använder och det man vill fokusera på. Jag är bara nyfiken på Valves perspektiv.
Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:28
Talman! Årsverken är ett vedertaget nyckeltal som redovisas i den årliga budgeten. Vi har använt detta nyckeltal i flera år, och man kan säga att vi politiskt har framhållit det här länge. Ända sedan rambudgetdebatten har vi påtalat att antalet årsverken behöver minska.
Från regeringsblocket har det funnits några som tyckt att vi borde peka ut exakt vilka tjänster som kan omvandlas, och vi har också lagt fram ändringsförslag som specifikt riktar sig till dessa tjänster. I det sammanhanget nämnde ledamoten Eckerman att det finns sex andra tjänster som man skulle kunna göra något åt istället för den föreslagna. Det är alldeles utmärkt.
Det är bra om det finns idéer i regeringsblocket på tjänster som kan omvandlas, särskilt sådana som till vissa delar inte har lagstadgade uppgifter. Men det är viktigt att nu uttala målsättningen att antalet årsverken behöver minska.
Ledamot Jessy Eckerman (S) Replik | 14:29
Det där var en bra och intressant diskussion om just begreppet årsverken. Tiderna förändras hela tiden; nya EU-lagstiftningar kommer in och nya ansvarsområden tillkommer. Är det då vettigt att inte omfördela medel och resurser, och istället skapa nya årsverken, när vissa kanske inte längre har en lika relevant roll? Det är något man kan se över. Man behöver inte hela tiden säga att man ska minska årsverken. Om ledamoten Valve personligen hittar 8-10 stycken som är onödiga, så skulle det också vara intressant för mig som ledamot i regeringsblocket att veta vilka de är.
Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:30
Som sagt, den metoden har jag redan provat att lägga fram här i salen. Jag har konkreta exempel på tjänster där man skulle kunna snäva in ansvaret så att det enbart handlar om de lagstadgade uppgifterna.
Det jag saknar är målsättningen. Jag skulle önska att den här regeringen hade uttalat en politisk vilja i stil med att vi vill minska kostnaderna och minska antalet årsverken. Inget sådant har hörts. Vi har istället hört en regeringsföreträdare säga att det är en stor framgång att antalet årsverken ökar med 13,3, eftersom vi har brutit trenden och nu är ökningen mindre.
Men det handlar inte om det. Ska man bedriva ett trovärdigt sparbeting i den omfattning som regeringen har föresatt sig i rambudgeten, då behöver man börja titta på antalet årsverken. Det är helt enkelt så.
Minister Mats Perämaa Replik | 14:31
Herr talman! Det måste vara lite av en besvikelse för ledamot Valve. I varje fall går det inte riktigt ihop med det här anförandet. Bara för en liten stund sedan här i salen sade jag att landskapsregeringen bedömer att vi kommer att behöva minska antalet årsverken.
Detta sade jag i en replik till ledamoten Valve själv. Det handlar om att balansera ekonomin med tanke på de vedermödor som vi befinner oss i vad gäller ekonomin. I den bästa av världar hade ledamoten Valve fått lite tid på sig att skriva om det här anförandet. Men vi får väl alla ha överseende med att den tiden inte fanns.
Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:32
Talman!
Min kritik riktade sig mot det som står i det här lagförslaget. Om en samlad regering vill minska antalet årsverken, bör det tydligt framgå i lagförslaget. Skriv att, "med hänsyn till landskapets ekonomiska situation, anser landskapsregeringen att vi kommer att behöva minska antalet årsverken under de kommande åren." Det är inte svårt; det handlar bara om att skriva det.
Minister Mats Perämaa Replik | 14:32
Herr talman!
För att klargöra situationen: det handlar om ett lagförslag angående tjänsteinnehavare. Man bestämmer inte vilka verksamheter vi ska bedriva inom ramen för lagtingets ansvar i denna lag. Det görs istället i samband med budgeten och annan lagstiftning som reglerar våra avsikter. Denna lag är ett redskap för hur personal hanteras för att utföra de uppgifter som vi har beslutat om i andra sammanhang.
Jag vill också påpeka att landskapsregeringen har bromsat det höghastighetståg som den förra regeringen drev. De anställde betydligt fler personer än vad den här landskapsregeringen har gjort. Lokförare var inte ledamoten Valve då, möjligen stins på stationen och vinkade av det framrusande tåget. Vi har bromsat in det.
Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:34
Ja, minister Perämaa försöker flytta fokus med färgstarka insinuationer och förolämpningar. Rent sakligt, så om ni vill göra en omorganisering och ser att ansvarsområdena har förändrats inom landskapsförvaltningen, då är det bra att ha verktyg för att kunna genomföra den förändringen.
Ni har dock inte verktygen i det här lagförslaget, och det står ingenting om några sådana ambitioner. Därför menar jag att kritiken är befogad. Landskapsregeringen sticker huvudet i sanden och gömmer sig bakom formalia. Vi gör egentligen vad som helst för att slippa säga att antalet årsverken behöver minska.
Ledamot Nina Fellman (S) Replik | 14:34
Tack, talman!
Jag uppfattade, ledamoten får rätta mig om jag har förstått fel, men jag uppfattar att ledamoten Valve är besviken å Moderaternas vägnar, över att tjänsteinnehavares rättigheter inte försämras mer märkbart än vad som sker.
Är det ett självändamål för Moderaterna att försämra tjänsteinnehavares och arbetsvillkor? Förstår jag det rätt att man anser att uppsägningar ska hanteras mer summariskt, mindre noggrant övervägda, utan att ta hänsyn till konsekvenserna? Att man inte ska ha anställningstrygghet som tjänsteinnehavare om man är anställd inom det offentliga?
Och är det verkligen så att ledamoten Valve menar att om fackförbunden är positiva till en lagändring, så är det en dålig sak?
Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:35
Talman!
Jag uttryckte min besvikelse över att regeringens trovärdighet tar stryk i och med detta lagförslag. Det handlar om att regeringen, så långt ögat når, tänker fortsätta att spara genom att frysa index för studiestöd, höja avgifter, ta bort avdrag och så vidare.
Det hade varit mycket bra att ge någon slags substans till detta med omorganisering. Om man vill att årsverken ska minska, behöver man kunna omorganisera i förvaltningen. Då måste man också ge avdelningscheferna meningsfulla redskap för att åstadkomma en sådan omorganisering som kan minska antalet årsverken.
Det är detta som jag riktade kritik mot i mitt anförande. Som jag ser det här lagförslaget så är det business us usual med lite dekorationer.
Ledamot Nina Fellman (S) Replik | 14:36
Tack, talman!
Det var inte riktigt det som ledamoten Valve sa. Helt uppenbart var ledamoten inte nöjd med bestämmelser om hur man ska gå tillväga vid permitteringar och uppsägningar, där man noggrant ska överväga konsekvenserna och helheten. Det måste ju betyda att ledamoten menar att man mer summariskt ska säga upp eller permittera folk.
Jag vill upprepa min fråga angående kritiken mot att lagförslaget är för dåligt, eftersom facken är positiva. Är det verkligen så? Menar ledamoten att om fackförbunden säger att detta är ett vettigt lagförslag, så är det per definition inte bra?
Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 14:37
Talman!
Jag har inte uttalat någon värdering om vad jag tycker om fackorganisationerna överhuvudtaget. Däremot vill jag påpeka att landskapsregeringen ytterst selektivt har lyssnat på remissvaren som finns tillgängliga för allmänheten.
Jag kunde ha sagt mycket mer i mitt anförande. Jag hittar några fel i det också, men det kan vi ta i utskottsarbetet. Det är i och för sig en fråga som borde engagera alla i det här skedet, tycker jag. Med tanke på att landskapsregeringen vid något tillfälle har sagt att ekonomin är viktig, borde man vara intresserad av att kunna göra förändringar och ha de redskap som behövs för att förändra i förvaltningen. Man borde inte vara intresserad av att låta allting rulla på som tidigare.
Ledamot Henrik Löthman (S) Gruppanförande | 14:38
Tack, talman! Lagting och åhörare.
Socialdemokraterna stöder det föreslagna lagförslaget om landskapets tjänsteinnehavare. Detta lagpaket representerar ett viktigt steg framåt för att modernisera och förbättra vår offentliga förvaltning på Åland.
För det första vill jag lyfta fram den betydande förändringen av terminologin från "tjänsteman" till "tjänsteinnehavare". Denna förändring är inte bara en fråga om ord, utan en viktig markering av vårt engagemang för jämställdhet och inkludering. Genom att använda ett könsneutralt begrepp visar vi att vi värdesätter alla medarbetare lika, oavsett kön.
Vidare innehåller lagförslaget viktiga bestämmelser som stärker rättssäkerheten och tydligheten i våra tjänsteinnehavares arbetsvillkor. Genom att införa en ny tjänstebrottslag säkerställer vi att det finns klara och rättvisa regler för hur tjänstefel ska hanteras. Detta är avgörande för att upprätthålla förtroendet för vår offentliga förvaltning och för att skydda både medborgare och tjänsteinnehavare.
En annan viktig aspekt av lagförslaget är införandet av en blankettlag om ersättning vid olycksfall i arbetet. Detta innebär att våra tjänsteinnehavare får samma rättigheter och skydd som sina kollegor i riket, vilket är en fråga om rättvisa och jämlikhet. Vi måste säkerställa att alla som arbetar för det allmännas bästa har tillgång till adekvat skydd och ersättning vid olycksfall.
Det är också värt att nämna de följdändringar som föreslås i andra landskapslagar. Dessa ändringar är nödvändiga för att säkerställa att vår lagstiftning är konsekvent och sammanhängande. Genom att uppdatera och harmonisera våra lagar skapar vi en mer effektiv och rättssäker förvaltning.
Talman, detta lagförslag är ett steg mot en modernare, mer rättvis och inkluderande offentlig förvaltning på Åland.
Samtidigt är det viktigt att vi också beaktar de nackdelar och utmaningar som vissa remissinstanser har lyft fram. En av de huvudsakliga farhågorna är att den nya lagen kan leda till ökade administrativa kostnader och en ökad byråkrati. Detta kan i sin tur påverka effektiviteten inom vår offentliga förvaltning.En annan kritik som har framkommit är att vissa bestämmelser i lagen kan uppfattas som otydliga och svåra att tillämpa i praktiken. Detta kan skapa osäkerhet bland tjänsteinnehavare och leda till tolkningsproblem som kan påverka arbetsmiljön negativt.
Det har också uttryckts oro över att den nya tjänstebrottslagen kan vara alltför sträng och leda till en ökad rättsosäkerhet för tjänsteinnehavare. Det är viktigt att vi noggrant övervakar hur dessa bestämmelser tillämpas och är beredda att göra nödvändiga justeringar om det visar sig att de har negativa konsekvenser.
Talman, trots dessa utmaningar anser vi Socialdemokrater att fördelarna med lagförslaget överväger nackdelarna. Och oron som remissinstanserna lyfter ska vi titta närmare på i lag- och kulturutskottet. Denna lag tar är ett viktigt steg mot en mer rättvis och inkluderande offentlig förvaltning. Därför understöder Socialdemokraterna att lagen går vidare till lag- och kulturutskottet.
Tack!Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 14:43
Tack, talman!
Ledamot Löthman säger här att ändringen av språkbruket i detta fall är en viktig markering och att ersätta ordet "tjänsteman" med ett könsneutralt begrepp. Men ordet "tjänsteman" är ju redan könsneutralt. Ordet "man" härstammar från ordet "människa". Oavsett vad vissa ledamöter sitter och viftar om här till vänster om mig, så är det så det ligger till.
Så vad ni försöker göra är helt meningslöst. Vi ska ändra språket för att få bort ordet "man", som redan i den här kontexten är könsneutralt.
Ledamot Henrik Löthman (S) Repliksvar | 14:44
Tack, talman!
Tack ledamot Egeland. Vi har vitt skilda synsätt på det här. Det är nog ganska allmänt känt om vi ser till forskningen, i tidigare replikskiften har vi redan hört om språkets utveckling, och det är nog väldigt få som ser själva ordet som "könsneutralt".
Precis som med många andra saker vet alla att en tjänsteman i dagens samhälle, där allt färre män inte utbildar sig, innebär att fler kvinnor på sikt kommer att ha dessa positioner – och många har redan det. Det är en del av vad som sker.
Jag ser ingen större problematik i detta. Men det tolkningsföreträdet som ni vill ha, det är jag inte med på.
Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 14:45
Tack, talman!
Det här är så intressant. När man blir ifrågasatt handlar det ganska ofta om tolkningsföreträde. Hur kommer det sig att jag har tolkningsföreträde när jag framför den här åsikten? Hur får ni till det? Hur tänker ni då? Är det bara ni som har tolkningsföreträde? Får inte jag uttrycka min åsikt utan att jag sätter mig på höga hästar och anser mig ha tolkningsföreträde?
Sedan undrar jag så här: Ledamoten är ju lärare, så han måste ju kunna en hel del om språk. Har ledamoten helt missat att ordet "man" är könsneutralt i den här kontexten och kommer från ordet "människa"? Annars undrar jag hur ledamoten reagerar när han hör någon säga: "Man undrar ju hur det ligger till." Tänker han då att det nog är män som undrar hur det ligger till?
Ledamot Henrik Löthman (S) Repliksvar | 14:46
Tack, talman!
Det här är en intressant diskussion gällande språkets utveckling och modernisering. När språk har börjar talats så har det skett justeringar, och det är ju inga konstigheter att det ändrar. Givetvis beror detta på att vi har möjlighet att uttrycka våra egna åsikter, precis som Egeland. Jag respekterar att du har din åsikt om vad tjänsteinnehavare ska heta. Min uppfattning är att det ska heta tjänsteinnehavare. Och liksom jag respekterar din åsikt så hoppas jag att du respekterar min.
Ledamot Mogens Lindén Gruppanförande | 14:47
Talman! Ledamöter.
Jag ska inte ägna mig åt den här terminologin, utan jag tänker passa på tillfället och lyfta fram det som nämns i paragraf 68. Det handlar om varning, och jag gör det utifrån lojalitet och lojalitetsplikt. Vi vet att det har förekommit situationer här i Mariehamns stad där tjänstemän har fått varningar för att de har brutit mot lojalitetsplikten.
Det finns också ett exempel i landskapet där en tjänsteman fråntogs rätten att bereda. Jag vill inte problematisera detta, eftersom det i min värld är otroligt viktigt att olika åsikter och perspektiv får komma fram. Konflikter är inte gräl; konflikter handlar om att möjliggöra att olika perspektiv kommer fram. Det finns alltid en fara att den som har ett administrativt överläge, som en chef, kan dominera över dem som är verksamma i kärnverksamheten.
Tidigare, om jag har uppfattat den här väldigt långa lagtexten korrekt, så måste en varning alltid gå via tjänstemannadelegationen, där även facket är representerat. Hur är det egentligen nu? Vad blir konsekvenserna av varningar, och vilken grund kan man dra det ifrån? Vad är det vi ska vara lojala med? Ska vi vara lojala med chefens person eller verksamhetens innehåll?
Är det bristande lojalitet att 70 läkare ifrågasätter ett sparbeting som innebär att man minskar antalet läkarsekreterare på ÅHS med ungefär hälften? Jag tror att det är väldigt viktigt att se det som något positivt att människor i verksamheten agerar utifrån lojalitet med verksamhetens innehåll och inte enbart med cheferna. En chef ska kunna kritiseras sakligt och principiellt för att utveckla verksamheten. Om man inte tillåter olika perspektiv hämmar det verksamheten.
Det finns en stor verksamhet på Åland där det har framgått att tjänstemän som har anställts på vikariat får frågan som den första: Vad betyder ordet lojalitet för dig? Hur kommer du att reagera om man kritiserar verksamhetens ledning? Detta har jag också uppmärksammat i insändare i lokaltidningarna, och det handlar om något som är väldigt viktigt för mig: Hur ska vi värna personalens och brukarnas inflytande på bästa möjliga sätt?
Den här tjänstedelegationen har jag ingen erfarenhet av, den kanske inte har fungerat väl. Det är dock väldigt viktigt att när en tjänsteinnehavare varnas för bristande lojalitet, så ska den naturligtvis alltid biträda de fackliga representanterna. Vi kan inte ge chefernas personer en större möjlighet att utöva påtryckningar och i princip tysta viktiga röster.
I hela den här diskussionen har mest kommit att handla om terminologi. Jag kan relatera till mitt yrke som läkare. I Sverige talar man om hur man ska presentera sig om man ska jobba som sjuksköterska. Då är jag syster Mogens, syster Bengt och syster Kalle och så vidare. Det är en tradition. I Finland ser man det annorlunda; man talar om sjukskötare istället för sjuksköterskor.
Ska vi tala om skådespelare och skådespelerskor? Poet och poetissor? Författare och författarinna? Är det inte något som nästan kan uppfattas som lite pejorativt, för att använda ett fint ord, om vi säger att den är en poetissa eller en konstnärinna. Vad ska vi säga, lärare och lärarinna? Det kan bli lite absurt. Det viktiga är ju innehållet och samverkan mellan tjänsteinnehavare och verksamhetens ledning. Det är den stora utmaningen och hur den kan optimeras, för där finns ett stort utrymme för förbättringar. Tack!
Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 14:53
Tack, talman!
Egentligen måste jag säga att det skrämmer mig lite att jag lite för ofta har samsyn med ledamoten Lindén här. Men jag gläds över att han bröt sitt löfte och ändå började prata lite terminologi här på slutet.
Det som intresserade mig var det han sade om lojalitetsplikten, och där har han ju onekligen många poänger. Vi har den senaste sjukvårdsreferensgruppen, vad den nu kan heta, där vi ville inkludera en mycket kompetent kvinna. Tyvärr jobbar hon inom vården och vågade därför inte sitta i den gruppen på grund av just lojalitetsplikten, vilket naturligtvis är ett stort problem. Hennes input hade varit väldigt värdefull.
Ledamot Mogens Lindén Repliksvar | 14:54
Ja, tack, ledamot Egeland.
Det förvånar mig att det som har stått i tidningarna om arbetstagare i Mariehamns stad som har fått varningar - jag vet inga detaljer om det - att det inte har lett till en politisk storm från de ordinarie partierna.
Ska jag vara lojal med Erik Honecker, Kim Il-Sung och så vidare.? Jag anser att detta är kopplat till en myndighetsutövning som hör hemma i ett auktoritärt samhälle och inte i en demokrati.
Ledamot Rainer Juslin Gruppanförande | 14:55
Tack, talman!
Bästa ledamöter. Onekligen kommer den här diskussionen in i en ny dimension nu när lagtingsledamot Mogens Lindén kom med intressanta synpunkter på terminologin. Jag kommer inte att utveckla och fördjupa mig i den, men jag tänkte ta upp några saker som jag tycker kan vara viktiga för utskottet att titta på.
Först en allmän reflektion om tjänstedelegationen. Det är helt på sin plats att man tillgriper andra, mer moderna metoder. Det står också i dokumenten att tjänstedelegationen har påmint lite mer om en domstol. Det kan man nog hävda med bestämdhet då det sitter tio representanter där, fem för arbetsgivarsidan och fem fackorganisationerna, samt den som ska höras i saken. Visst blir det lite som att ställas inför ett konstitutionsutskott, onekligen.
Man ska också komma ihåg att när ärendet har kommit så långt så har det verkligen passerat alla gränser och är mycket allvarligt. Det handlar ofta om tragedier, personliga sådana. Här kommer arbetsgivaransvaret in i bilden i ett tidigare skede, det vill säga att man ska försöka ordna stöd för den här personen. Det kan handla om missbruk, till exempel, och som arbetsgivare bör man försöka få in stöd i ett tidigt skede.
Sedan var Liberalerna inne på en intressant aspekt i ledamot Anders Ekströms anförande gällande prövotid och tjänstledighet. Jag delar inte riktigt den synen. Jag har upplevt att en tjänstledighet nog kan vara berikande för organisationen. När personen efter tjänstledigheten kommer tillbaka med impulser från en helt annan organisation, så tycker jag inte att det är lämpligt att per automatik neka en tjänstledighet under en prövotid. Det här måste ju avgöras från fall till fall.
När det gäller högre tjänster är det förstås så att man då nog redan är på väg ut ur organisationen. Men i många andra fall, kanske de flesta, som jag har upplevt, handlar det om andra erfarenheter som tjänsteinnehavaren nu kommer med till organisationen. Jag har sett mycket positivt på det.
Sedan kan det ju leda till andra saker, förstås, men de får man hantera därefter.
Det som framkommer i inledningen av presentationen av landskapsregeringens förslag är meningen; "nästa steg i processen kommer att vara att förnya lagstiftningen som reglerar ärendenas handläggning och beslutsfattande vid Ålands landskapsregering och om den allmänna förvaltningen." Det stycket är oerhört viktigt. Jag skulle vilja att utskottet tittar lite närmare på det och gör en inventering av vilka regleringar i lagstiftningen som är nödvändiga på grund av detta.
Det finns många parametrar här som behöver revideras, dels med anledning av att tjänstedelegationen försvinner, men det handlar också om utövningen av offentlig makt, eftersom den kommer att koncentreras framöver. Finansministern var inne på en divisor 5, där man reducerar antalet tjänsteinnehavare som utövar den offentliga makten. Jag skulle vara intresserad av att ta del av en sådan inventering.
I övrigt vill jag uttrycka mitt stöd för lagförslaget och de ändringar som föreslås träda i kraft.
Ledamot Anders Ekström (Lib) Replik | 15:00
Tack, talman! Jag vill bara förtydliga det här med tjänstledigheten. Som jag försökte säga, tycker jag att man behöver skilja på tjänstledighet under prövotid och tjänstledighet i andra fall, som vid omplacering. Det kan handla om någon form av alternativ tjänst, eller liknande. När det gäller prövotiden har man ju faktiskt sökt och fått en annan tjänst, och man har även accepterat den. Under den första tiden har man en viss prövotid, som kan vara upp till sex månader, men den kan också vara kortare. Det är i dessa fall jag anser att man verkligen har tagit steget.
Däremot, om man under en viss tid ska göra något annat, som ett projekt eller en något under en längre tid, då finns det regler för tjänstledighet som man absolut kan följa. Men just det här med prövotiden tycker jag är en ganska viktig aspekt. Då har man ändå bestämt sig i min värld.
Ledamot Rainer Juslin Repliksvar | 15:01
Tack, talman!
Tack ledamot Ekström för förtydligandet. Under en prövotid ges båda parterna en möjlighet att ändra sig. Det kan hända att den här personen som har gått över till en annan organisation under prövotiden märker att det inte är det alternativ som personen verkligen sökte efter. Det kan ha varit falsk marknadsföring när tjänsten utannonserades. Samtidigt kan man fortfarande ha ett intresse av att vara kvar i den tidiga organisationen. Jag anser att den möjligheten bör finnas kvar. Jag förstår i övrigt resonemanget.
Ledamot Anders Ekström (Lib) Replik | 15:01
Här skiljer våra åsikter sig åt, tror jag. I min värld är det så att om man har sökt en annan tjänst och accepterat den, så har man gjort en liten undersökning. Man har varit på intervju där man har diskuterat och tittat på den tjänsten och de förutsättningar som finns hos arbetsgivaren. Så i min värld har man sagt upp sig och tagit steget, och då behöver det inte finnas en anställningstrygghet i det fallet. Men som jag sa tidigare, vi har olika åsikter.
Det finns också andra fall av tjänstledighet där det kan vara mycket väl motiverat. Det kan hända att det dyker upp ett projekt som behöver genomföras, och en viss person är bäst lämpad i förvaltningen att göra det. Då tycker jag att tjänstledighet är väldigt motiverat och kan vara berikande på det sättet. Men just när det gäller prövotid har vi uppenbarligen olika åsikter.
Ledamot Rainer Juslin Repliksvar | 15:02
Tack, talman!
Tack ledamot Ekström. Ja, det är väl bara att konstatera att vi har lite olika syn här. Vi har olika bakgrunder, men båda tänker nog på organisationens bästa oberoende.
Ledamot Wille Valve (M) Replik | 15:03
Talman!
Tack. Det var många kloka ord från ledamoten Juslin, som drar stor nytta av sin erfarenhet som avdelningschef i landskapsregeringen. Det är lätt att instämma i alla punkter i ledamotens resonemang.
Ledamoten berörde betydelsen av att förnya lagstiftningen för ärendehantering, men också tjänstedelegationen, som i lagförslaget konstateras vara ett föråldrat sätt att arbeta på. Det är också ur ett moraliskt perspektiv lätt att instämma i resonemanget, eftersom det handlar om utsatta människor som indirekt blir kollegialt dömda i ett slags rättegångsförfarande.
Till den delen är utvecklingen riktig, att det blir en avdelningschef eller alternativt en myndighetschef som tydligt har behörighet och mandat att fatta beslut i dessa ärenden.
Ledamot Rainer Juslin Repliksvar | 15:04
Tack, talman! Jo, det är ju så att det i dagens läge behöver finnas andra arbetsledningsinstrument än vad det fanns när lagen kom till en gång i tiden. Då fanns det inte så utvecklade HR-funktioner heller som det som finns på större arbetsplatser.
Jag delar er syn.
Minister Ingrid Zetterman Replik | 15:04
Talman!
Ledamoten Juslin diskuterade lagstiftningen kring ärendehanteringen, landskapsregeringen och den allmänna förvaltningen i sitt anförande. Avsikten är att genomföra en större revidering. En arbetsgrupp har tillsatts och har påbörjat sitt arbete.
Det är inte bara kring den här lagen som det finns bekymmer, utan det har visat sig att hela lagstiftningen kring dessa områden har moderniserats delvis under många år. Detta har skapat ett behov av en helhetsreform, eftersom vissa paragrafer till och med talar direkt emot varandra.
I detta arbete finns det också en nödvändighet för lagtinget att bistå, både i utformandet av dessa lagar, eftersom det är något man gör väldigt sällan, och troligtvis kommer det också att kräva ändringar i lagtingsordningen.
Ledamot Rainer Juslin Repliksvar | 15:05
Tack, talman!
Tack minister Zetterman. Jag hade förväntat mig att ministern skulle säga något om automatiserat beslutsfattande som säkert är ett ämne som också skulle behöva tas upp i den reviderade lagstiftningen.
Lantråd Katrin Sjögren Anförande | 15:06
Tack, talman!
En del av att förnya tjänsteinnehavarlagstiftningen är att fullfölja regeringsprogrammet. I regeringsprogrammet har vi sagt att lagstiftningen ska moderniseras. Denna modernisering är synnerligen adekvat för självstyrelsen, och det här är ett lagförslag. Flera lagförslag kommer att följa, såsom kommunallagen och lagen om den allmänna förvaltningen.
Jag tycker att flera viktiga punkter har kommit upp här, och stafettpinnen ges nu vidare till lag- och kulturutskottet. En sådan punkt är den som ledamot Harry Jansson tog upp angående säkerhetsklassificering, som tyvärr har fått en annan dignitet idag än vad den hade för några år sedan. Jag kan bara hovsamt rekommendera utskottet att höra beredskaps- och säkerhetskommittén. Det har under många år funnits en säkerhetskommitté internt i förvaltningen, men den utvidgas nu också till en beredskaps- och säkerhetskommitté som ska arbeta brett med beredskapsfrågor. Detta kan vara en värdefull resurs för utskottet att höra.
Av yttrandet från tjänstedelegationen framgår det att metoder och system måste utarbetas för att garantera likabehandling. Som en följd av detta kommer en sammanhållen HR-enhet att bildas, med avtalschefen, personalchefen och handläggare under sig. Jag ser detta som ett framsteg inom personalförvaltningen.
Jag anser inte att det är något fel med att självstyrelsen har hybridtjänster och att vi utformar tjänster som gagnar oss och passar våra system. Det är inget fel med att ha en hybridlösning mellan en statssekreterare och en diplomat i Helsingfors. Det har visat sig fungera alldeles utmärkt och har öppnat många dörrar. Eftersom vi vet att resurserna är små och förvaltningen är liten, måste vi hitta lösningar som fungerar.
Slutligen några ord om det som har diskuterats mest, nämligen om det ska heta tjänsteman eller tjänsteinnehavare. Detta var faktiskt överhuvudtaget ingen fråga i den politiska landskapsregeringen. Det fanns inga påtryckningar eller politiska påtryckningar, utan man gjorde ett förberedande arbete i lagberedningen och i förvaltningen. När vi fick förslaget på bordet, hette det tjänsteinnehavarlag. Oavsett vad man vill eller försöker pådyvla, har detta varit en naturlig del av lagberedningen. Ingen politisk påtryckning har förekommit.
Det som är intressant är att man under eftermiddagen har fått googla lite när det kommer påståenden härifrån och därifrån. Jag ser språkutveckling som en naturlig del av utvecklingen av det moderna samhället och en del av den mänskliga evolutionen. Svenska Språkrådet har sagt att detta är en naturlig del av språkutvecklingen. Tidigare hette det "riksdagsman" och nu heter det "riksdagsledamot". Det hette förut lagtingsman och nu heter det lagtingsledamot. Tidigare hette det "polisman", nu heter det "polis".
Svenska Språkrådet konstaterar också att vissa saker är svårare att göra könsneutrala, och det är inget fel i det. Det heter "brandman" och "rådman". Men där man kan modernisera språket, gör man gärna det. Det handlar inte ens om jämställdhet, utan om att modernisera språket helt enkelt.
Det föranledde vidare googlingar här i bänken. Historien med "tjänsteman" kommer inte från människa, utan "tjänstemännen" har sitt ursprung sedan mitten av 1600-talet. Det var uteslutande män som var tjänare till kungen, och sedan blev det "tjänsteman" i statsförvaltningsapparaten. Så visst har det att göra med att det ursprungligen, historiskt sett, var män som arbetade som tjänstemän i statsapparaten.
Så inga politiska påtryckningar har förekommit. Det har varit en del av beredningen, helt odramatiskt. Tack!
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 15:11
Tack, herr talman!
Inga politiska påtryckningar. Som sagt, det står ju i remissutlåtandet från de tjänstemän som berörs av det här förslaget att man undrar vad det här egentligen handlar om och om det verkligen behöver göras. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det
som lantrådet ger uttryck för. Jag undrar jag om inte lantrådet ser det problematiska i att vi använder finsk kommunal terminologi för att benämna våra statstjänstemän. Ser man inte den problematiken som finns i detta? Vi är viktiga med att vi ska heta ministrar, det ska heta regering, och vi ska nämna saker för vad de heter för att vi ska bibehålla respekten för självstyrelsen. Men nu gör vi ju tvärtom. Ska vi fortsätta på den här vägen och anamma finska begrepp? Det här är ett finskt begrepp. Det är ju inte ett begrepp som kommer från Sverige.Lantråd Katrin Sjögren Repliksvar | 15:12
Talman!
Å ena sidan ska vi inte använda termen "tjänsteinnehavare" eftersom det är ett finskt begrepp, å andra sidan bör vi behålla termen "tjänstemän" eftersom det används inom den finska statsapparaten. Jag tycker att resonemanget blir lite krångligt då.
Vi har inte heller sett på hur man politiskt benämner "tjänsteman" och "tjänsteinnehavare" i det här sammanhanget. Detta är ett åländskt lagförslag som berör åländska tjänsteinnehavare. Vi har varken tittat hit eller dit, utan vi har fört en självstyrelsepolitik.
Ledamot Wikström kan ha sina åsikter och synpunkter, men i det här fallet sitter jag inne med fakta, eftersom jag har varit med i lagberedningsprocessen.
Ledamot Christian Wikström (Obs) Replik | 15:13
Tack, herr talman!
Det förutsätter ju förstås att man också tar hänsyn till allt som kommer från lantrådet, att man köper det rakt av. Det är kanske inte alltid så vi gör det härifrån. Vi har sett tecken på det motsatta.
Fortsättningsvis har vi också begrepp i finsk lagstiftning där vi kan fråga oss om det kommer från den svenska sidan eller inte. Till exempel har vi skyddsväg som är ett ganska vanligt exempel som man använder. I Finland heter det skyddsväg, medan det i Sverige kallas övergångsställe. Vad heter det i den åländska vägtrafiklagen?
Ska vi använda svenska begrepp som Finland har hittat på när de har velat benämna tjänster på nytt? Jag vet inte. Jag är inte så bevandrad i språket att jag kan översätta "tjänsteinnehavare" direkt till finska. Men det skulle vara intressant att se om det är en direkt översättning eller inte. Jag är inte bekant med det.
Lantråd Katrin Sjögren Repliksvar | 15:14
Talman!
Självklart ska lagtinget inte köpa allt vad lantrådet säger, oavsett vem som innehar den posten. Vi har olika åsikter och olika politiska ståndpunkter, och det är en del av utvecklingen.
Nu är det så att vi formar lagstiftningen utifrån hur vi anser att det skulle vara bäst. Lagtinget har nu inlett behandlingen i lag- och kulturutskottet, och vi får se vad utskottet kommer fram till.
Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 15:15
Tack, talman!
Lantrådet säger här att syftet med den här terminologin är att modernisera språket. Det vet jag inte. Det verkar inte speciellt modernt att ta ett kort och inarbetat ord och ersätta det med ett längre och inte alls inarbetat ord.
Men faktum är att det kanske inte är särskilt intressant att veta att tjänstemännen på 1400-talet alltid var män. Det kan man nog lista ut, eftersom det var vanligt. Det intressanta här är ju att ordet "man" härstammar från ordet "människa", så det var redan könsneutralt i den här kontexten.
Det är därför man kan fråga sig varför lantrådet inte funderade på detta innan. Eller? Man kan ju se att bron är borta. Syftar det bara på att det är män som ser bron, eller bara män som funderar? Eller kan man faktiskt dra slutsatsen att det är könsneutralt?
Lantråd Katrin Sjögren Repliksvar | 15:16
Talman!
Är det inte konstigt att ordet "människa" kommer från ordet "man"? Vi kan gå långt tillbaka i historien, och den första människan var en man och så vidare, om man ser på religionen. Det kan faktiskt komma som en överraskning för ledamot Egeland, men vi har faktiskt en situation där den här vänstervridna landskapsregeringen inte alls har ägnat sig åt den identitetspolitik som obundna nu försöker piska upp i salen.
Ledamot Stellan Egeland (Obs) Replik | 15:17
Tack, talman!
Jag skulle snarare uttrycka det så här: Vi vill undvika den identitetspolitik som detta lagförslag är fullt av. Varför ska man gå in och ändra så mycket lagtext i denna lag och i all annan lagstiftning, bara för att man vill ta bort ordet "man"? Det verkar som om någon har kommit på att det ordet har funnits där på grund av patriarkalt förtryck sedan urminnes tider.
Till och med Svenska Akademien, som borde ha koll på det svenska språket och till och med mera än lantrådet och jag, säger att "man" inte är könsbundet.
Lantråd Katrin Sjögren Repliksvar | 15:17
Talman!
Ja, det är på det viset som jag har försökt säga att vi varken har tittat österut, västerut eller på Svenska Akademin. Istället har vi lagt fram ett lagförslag som vi anser är vettigt och som innehåller en modernisering av landskapets tjänsteinnehavare.
Jag tror att det finns mycket bra i den här lagframställningen. Eller rättare sagt, jag vet att det finns mycket bra i den här lagframställningen. Den här benämningen är bara en liten, liten sak.
Så om jag förstår ledamot Egeland rätt, så anser man att vi ska gå tillbaka till att prata om lagtingsman istället för lagtingsledamot. Ni får ta ett initiativ i talmanskonferensen.
Ledamot Sandra Listherby (Lib) Replik | 15:18
Tack så mycket, talman!
Jag kan konstatera att även om ordet "tjänsteman" fortfarande är det vanligaste förekommande ordet i Sverige, så används ordet "tjänsteperson" alltmer i samma syfte som vi talar om här, nämligen för att göra språket mer könsneutralt.
Utöver det har jag gjort en liten reflektion. Lantrådet radade upp alla mans titlar som har ändrats över tid. På 70-talet gick Finland före Sverige och ändrade ordet "sjuksköterska" till "sjukskötare" och Sverige har inte ens ändrat ännu. Jag undrar var protesterna var då? Var det verkligen så upprörande att man valde att införa någon form av könsneutralitet? Jag tror att det här handlar om identitetspolitik.
Lantråd Katrin Sjögren Repliksvar | 15:19
Talman!
Det precis just det som det är, att hålla på diskutera saker som avviker från den riktiga politiken och det verkliga innehållet. I Sverige kallas det fortfarande för sjuksköterska, medan det i Finland, oavsett om man är man eller kvinna, heter sjukskötare.
Ledamot Jessy Eckerman (S) Replik | 15:20
Tack, talman!
Tack till lantrådet för ett bra anförande och ett värdefullt inlägg i debatten.
När vi öppnar upp lagstiftningar här på Åland så minns jag när jag var med och behandlade vägtrafiklagen; då var det väldigt mycket han/hon i texten. Jag anser att vi lika gärna kan byta ut vissa ord mot "bilisten", "cyklisten" och "trafikanten", alltså något lite mera inkluderande ord när man väl håller på. Det handlar om att göra lagtexten lättare att förstå och att tydligt klargöra vem vi syftar på när vi benämner olika grupper. Det ska vara klart och tydligt vad som åsyftas. Det som vi diskuterar nu gör ju inte att det blir svårare förstå vilken grupp av anställda vi åsyftar i lagen.
Lantråd Katrin Sjögren Repliksvar | 15:21
Talman!
Jag vill gärna vara pragmatisk och effektiv. Jag är så radikal att jag till och med tycker att man ska kunna skriva ordet "hen" i lagtext. Men där tror jag inte att vi är ännu, men så radikal är jag.
Ledamot Jessy Eckerman (S) Replik | 15:21
Det brukar alltid vara så att folk kan gå igång ganska mycket på det där begreppet. Det är viktigt att man faktiskt vet vad man menar och vad man åsyftar i den här texten, så att det inte blir otydligt.
Jag tycker inte att det blir otydligt med termen "tjänsteinnehavare", eftersom det är ett begrepp som de allra flesta förstår. Det syftar på en person som innehar en tjänst, oavsett vilket kön personen identifierar sig som.