Enda behandling

Enligt 43 § arbetsordningen ska ett yrkande om att lagtinget ska förklara att lantrådet saknar lagtingets förtroende inte tas upp till behandling innan lantrådet beretts tillfälle att inom tre dagar efter den dag då yrkandet delgavs avge en förklaring inför lagtinget. Lantrådet fick del av yrkandet den 17 september 2025 och bereds nu tillfälle att avge förklaring, därefter tillåts diskussion.

Talman!

Jag tänkte inleda med att föra ett resonemang kring demokrati och den förda politiken.

Landskapsregeringen är den första att värna lagtingets kontrollmakt och beslutanderätt. Jag känner helt enkelt inte igen mig i det som beskrivs i misstroendeyrkandet. Inte alls faktiskt. Ambition är att föra genomtänkta och beredda ärenden och lagförslag till lagtinget.

Jag har haft äran och förtroendet att i drygt 20 år vara en del av landskapspolitiken, med lika många mandatperioder i majoritet som i opposition. Jag kan delvis känna igen mig i den frustration som yrkandet andas. Att gå från att vara en del av majoriteten till opposition gör att man mister tillgången till förvaltningens tjänstemän och deras sakkunskap men också att man lider av ett konstant informationsunderskott. Det uppstår många missförstånd som ofta reds ut under höranden i de olika utskotten.

Lagtinget är inte utan verktyg. Lag- och kulturutskott har möjlighet att granska lagligheten i landskapsregeringens handläggning av ärenden och finans- och näringsutskottet har möjlighet att övervaka landskapets finanser och hur budgeten iakttas.

Att utveckla och stärka demokratin är en viktig del av regeringsprogrammet. Det görs på många olika sätt genom den nyligen antaga demokratistrategin, en digital medborgarportal håller på att utvecklas, landskapsregeringen har nyligen genomfört kommunrundor där en uppsjö av olika frågor diskuterades med ålänningarna. Dessutom har vi initierat digitala tankesmedjor med kommunerna. Här senast berördes skolan och barnomsorgen samt den alltmer betungande administrativa bördan. Det var ett led i det förarbete som görs inför revideringen av barnomsorgs- och grundskolelagen. Ett koncept som var både mycket uppskattat och välbesökt, över 100 personer deltog.

Regeringsprogrammets namn är ”För ett tryggt, öppet och framtidssäkrat Åland”. Ambitionen är att fatta långsiktiga beslut som bär in i framtiden. Därför har en stor mängd parlamentariska arbetsgrupper tillsatts under mandatperioden som syftar till att skapa långsiktiga politiska lösningar över partigränserna så att de håller över tid. Som exempel kan nämnas arbetsgrupperna för skattegränsen, livsmedelsstrategin, skärgårdstrafiken, barnstrategin, kommunallagen, sjukvårdsstrategin samt klimatkommissionen. Vi står dessutom i beråd att förankra arbetet med att förnya landskapsandelssystemet samt fördelningen av PAF-medel.

Några ord om Töftö linfärja, Ukrainadonationen samt upphandling av skärgårdstrafiken.

Budgeten först, den är bindande på momentnivå. Det betyder att varje separat budgetmoment kan användas enbart för att täcka kostnader för de ändamål som är beskrivna under momentet. Det är möjligt att omfördela intäkter och kostnader inom ett moment förutsatt att ändamålet finns beskrivet i motiveringarna och medel finns tillgängliga. Däremot kan man inte använda ett moment för sådana ändamål som inte är beskrivna i budgetmotiveringarna utan lagtingets medgivande. Hur detaljerade motiveringarna är har också betydelse för om landskapsregeringen bör återkomma till lagtinget då ändringar sker inom momentet.

I ändringsbudget 2/2024 fanns skrivningar under moment Fartygs- och färjeinvesteringar: ”Linfärjan på Töftölinjen föreslås konverteras från dieseldrift till elhybriddrift, kostnaden beräknas till 500 000 euro för 2024 och 500 000 för år 2025.”

Kostnaden var just beräknad och lagtinget fattade beslut om att investeringen skulle genomföras. Arbetet fortsatte med utvärderingen av olika tekniska lösningar. Den lösning som valdes innebär betydande tekniska och miljömässiga fördelar, men medförde samtidigt en högre initialkostnad än tidigare beräknat.

I grundbudgeten för år 2025 upptas sammanlagt 3,4 miljoner under moment Fartygs- och färjeinvesteringar. Där finns också Töftö linfärja nämnd.

Samtidigt överfördes sammanlagt 4,1 miljoner av tidigare års oförbrukade medel på moment Fartygs- och färjeinvesteringar till år 2025. Bland projekt som tidigare har beviljats medel men som inte kommer att förverkligas finns t.ex. framtagande av prototyp för nybyggnation av frigående färjor samt linfärjor och även investeringar i färjor som nu har sålts.

Det kan således konstateras att det på momentet finns tillgängliga medel för elektrifieringen av Töftö linfärja. Motiveringar om ändamålet finns under momentet såväl i ändringsbudget 2/2024 som i grundbudget 2025. Inget slutligt belopp nämnts i någondera av dessa budgetar. Upphandlingen genomfördes under senvåren 2025 och den totala investeringskostnaden uppgår idag till cirka 3,7 miljoner euro.

Talman! Landskapsregeringen anser att man juridiskt inte gjort fel när investeringen beslutades, men anser att det var politiskt olämpligt och att man tydligare borde ha kommunicerat med lagtinget om slutbeloppet när det blev känt. Det är viktigt att lagtinget och landskapsregeringen gemensamt utvecklar budgetprocessen kontinuerligt för att öka tydlighet och transparens, speciellt mot bakgrunden att det finanspolitiska ramverket är nytt.

Ukrainadonationen. Beslutet att bistå Olena Zelenska Foundation med 3 miljoner euro för ombyggnad av skyddsrum till undervisningsrum för 8 500 ukrainska barn har tagits av Ålands penningautomatförening med landskapsregeringens ägarstyrnings godkännande. Det aktuella beloppet har aldrig tillhört nettoavkastningen som överförts till budgeten och har inte ingått i det fördelningsbara beloppet till tredje sektorn. Bistånd till Ukraina har getts år 2022 på ett motsvarande sätt. Genom ett spörsmål är vi nu alla överens om att regelverket beträffande PAF-medel ska utvecklas och revideras. Det arbetet är igångsatt. Rysslands hänsynslösa angrepp på Ukraina fortsätter. Landskapsregeringen företräder samma linje som statsrådet och president Stubb, Ukraina måste stödas så länge det behövs.

Det är svårt att förstå vad som riktigt menas med kritiken kring upphandlingen av skärgårdstrafiken. Jag tror att alla minns men få förstår hur nära det var en fullständig kollaps i skärgårdstrafiken och att all trafik var nära att stå helt stilla mitt i högsäsongen sommaren 2024. Det behövdes både en snabb ny upphandling men också förmågan att tänka mera långsiktigt. Landskapsregeringen handlade efter bästa förmåga i ett mycket osäkert läge

Talman! Landskapsregeringen och majoriteten jobbar hårt och målmedvetet. Vi sanerar ekonomin för att landskapets ekonomi ska bli långsiktigt hållbar och i balans 2030.

En vårdstrategi tas fram som underlag för framtidens hälso- och sjukvård och ett nytt sjukhus.

Vi har reviderat och moderniserat högskolelagen och en helt ny gymnasielag är för närvarande på remiss. Även barnomsorgs- och grundskolelagen ska revideras.

Efter kollapsen i skärgårdstrafiken har Axferries bildats och en omställning av trafiken pågår som ska göra det möjligt att skala upp, effektivera och elektrifiera.

Vi bereder möjligheter att etablera havsbaserad.

Vi strukturerar upp vår beredskap och har tagit stora kliv när det gäller digitaliseringen, snart kan ålänningarna ha kontroll över sin egna hälsodata genom Kanta-systemet.

Jag har förhoppningar att vi också kommer i mål med en ny självstyrelselag och en ny vattenlag.

Nätverkandet och kontaktskapandet har accelererat under den här mandatperioden. Åland är definitivt i ropet.

Det är klart att landskapsregeringen bedriver den politik som är angelägen för regeringsunderlaget, för Centern, för Socialdemokraterna och för Liberalerna. Undertecknarna av misstroendeyrkandet är inte med i regeringsunderlaget. Jag får och kan leva med att Obunden Samling inte omfattar mitt ledarskap. Ledarskap finns det olika åsikter och skolor om. Jag tror på ett modernt och tillitsfullt ledarskap med ledord som samarbete, stöd, inspiration, tillgänglighet, lyhördhet, dialog, feedback och förtroende. Facit på ledarskapet blir resultat och det tycker vi att vi levererar. Tack!

Tack talman och tack lantrådet!

Vi känner igen mycket av det som lantrådet nyss anförde från ett dokument som skickades ut till lagtingsledamöterna två minuter innan plenum började. Dokumentet har rubriken "Förklaring med anledning av misstroende" och så vidare.

Det är väldigt bra för oss att få den här informationen på papper, men jag undrar om lantrådet kan förklara lite mer om vad det här dokumentet innebär? Är det ett beslut som regeringen har fattat för att kommunicera detta till lagtinget, eller är det blott lantrådets egna tankar? Och varför kommer det två minuter före dagens debatt?

Talman!

Som regel brukar ett misstroende föregås av en spörsmålsdebatt, vilket ger landskapsregeringen möjlighet att lägga fram fakta och förklara sig och då blir det en debatt i lagtinget. Om lagtinget inte är nöjt med svaret, brukar det leda till ett misstroendeyrkande. I det här fallet kom dock misstroendeyrkandet direkt, utan att det fanns möjlighet att presentera det faktaunderlag som finns.

Ursprungligen var faktaunderlaget utformat för majoritetspartierna, men vi har nu konstaterat att det finns en hel del information som kan vara av intresse för oppositionen. Därför har vi beslutat att skicka ut det. Man får förhålla sig till detta underlag som man vill; man kan välja att ignorera det eller läsa det.

Tack, talman!

Jag hör till dem som läser, naturligtvis. Som sagt, jag kände igen det där och har hunnit läsa snabbt igenom det. Jag känner också igen det som lantrådet muntligen framförde här.

Jag vill ställa en fråga utifrån det här resonemanget. Lantrådet nämner om motiveringarna kring Töftöfärjan och det finns också medel avsatta för färjan. Dessutom har 4 miljoner överförts från 2024 till 2025 för oförbrukade medel.

I detta resonemang finns det en mening som fångar mitt intresse. "Ur bokföringen går det inte att utläsa från vilken budget dessa medel härstammar, eftersom budgetår inte kodifieras i bokföringen."

Jag ställer frågan till lantrådet: När sådana här överföringar från ett år till ett annat görs, tappar pengarna kopplingen till sina tidigare motiveringar?

Talman!

Som jag förstår det är detta absolut ingenting unikt för den här landskapsregeringen; man gör vissa överföringar. Det här kan säkert finansministern svara på bättre än vad jag kan.

Ledamoten Röblom har också erfarenhet av att vara en del av regeringsunderlaget, så saker och ting ändras.

En del av de medel som fördes över handlar ju om att ta fram prototyper. När vi sedan visste att i och med Axferries så kan konvertera fartyg, och det handlade det också om att vi har sålt vissa fartyg. Det finns alltid flera moment som förs över till ett annat budgetår.

Tack, herr talman!

I debatten och i betänkandet betonar finans- och näringsutskottets och lagtinget liksom lantrådet betonar hur viktig den parlamentariska förankringen är när det gäller skärgårdstrafiken. Vi sitter i en grupp och ska komma överens om detaljerna i skärgårdstrafiken, eller de stora dragen i alla fall.

Det har fattats beslut om en mycket stor överskridning av det som lagtinget har fått information om, vilket går stick i stäv med vad som har sagts. Detta utgör egentligen grunden för misstroendet – när saker och ting går emot vad man säger. Jag kommer att utveckla detta vidare i mitt anförande.

Men det jag verkligen vill ha svar på är en specifik fråga: Kände den övriga regeringen till det beslutet innan de fattades av minister Camilla Gunell på enskild föredragning? Kände lantrådet och den övriga regeringen till beslutet innan det fattades?

Talman!

Det stora problemet här är att det fanns överföringar från budgetår till budgetår. Det fanns medel, och det har jag varit tydlig med nu. Infrastrukturministern har också varit tydlig med detta, liksom finansministern. Det borde ha kommunicerats och förtydligats för lagtinget, så att det är precis det vi säger. Detta är en del av att utveckla hela förhållandet mellan landskapsregeringen och lagtinget. Jag visste inte om detaljerna i hela det här förfarandet.

Tack, talman!

Jag kommer att fortsätta. Har den här frågan varit upp på överläggning, till exempel att nu kommer Töftölinfärja att överskrida det som lagtinget har information med ca 400 % ? Det är det som finans- och näringsutskottet pratar om när de säger att detta är en bra investering som sparar pengar. Ingenting av detta stämmer längre, eftersom det handlar om en väldigt hög överskridning.

Därför undrar jag om detta ärende diskuterades med den övriga landskapsregeringen innan beslutet fattades, särskilt med tanke på överskridningen som specifikt är 400 % mer än vad som kommunicerades till lagtinget?

Talman!

Som jag sade, så kände vi inte till detaljerna, så var det. Vi kan också konstatera här att om man backar bandet så långt tillbaka som två år, när vi tillträdde, så var det ju meningen att vi skulle revidera och förnya hela vår flotta.

Och där har vi ju ändå gjort ganska radikala förändringar. Nu konverterar vi och elektrifierar, vilket är bra för miljön. Dessutom är det sammantaget väldigt bra för ekonomin om vi kan konvertera våra färjor och förlänga livslängden. Det gäller både för frigående båtar och linfärjor.

Talman, fru lantråd!

Tack för den muntliga redogörelsen.

Jag reagerade också på det här kompendiet som kom åtta minuter före plenum och skickades från lantrådet till lagtingets kansli. Lagtinget fick det här materialet två minuter före plenum.

I första stycket står det att landskapsregeringen vill värna om lagtingets kontrollmakt och beslutanderätt. Lantrådet säger nu att det finns viktig fakta i det underlag som oppositionen behöver ta del av. Min fråga till lantrådet är: Borde oppositionen bordlägga det här ärendet så att vi hinner gå igenom materialet?

Talman! Lagtinget har fram till på fredag på sig att rösta om förtroendet för landskapsregeringen och lantrådet eller inte.

Som sagt, se detta som ett underlag som man kan förhålla sig till, eller inte. Det brukar vara ett spörsmål, och då får man vanligtvis ett faktaunderlag. Det här är ett underlag för majoritetspartierna, och vi tänkte att det kanske också finns intresse för oppositionen att läsa det, så att de kan förhålla sig till underlaget på det sätt de önskar.

Talman!

Tack fru lantråd. Det var ett mycket bra materialet. Jag hade gärna sett att jag fått det på förhand, så att jag kunnat sätta mig in i det i ett tidigare skede.

När det är ont om pengar måste man göra saker på andra sätt som Liberalerna brukar säga.

Elektrifieringen av Töftöfärjan uppgår till hela 3 694 776 euro, alltså 3,7 miljoner.

Jag upplever att man vill göra ett klimatavtryck på Åland, och då är frågan vilken påverkan den här elektrifieringen av Töftöfärjan har. Vilket klimatavtryck ger det vårt samhälle?

Töftöfärjan förbrukar faktiskt bara 150 kubikmeter olja per år, så det är inte så mycket som den förbrukar. Hur ser lantrådet på klimatavtrycket av de här investerade pengarna?

Talman!

Jag tror att det finns ett missförstånd här, att man skulle ha investerat de där pengarna bara för att minska klimatavtrycket, det får man så att säga på köpet.

När vi sedan börjar elektrifiera alla skärgårdsfärjor, inklusive de frigående färjorna och resten av linfärjorna, då kan vi börja prata om att vi gör förändringar i Ålands klimatavtryck. Jag tror att skärgårdstrafiken står för åtminstone 10 % av koldioxidutsläppen för Ålands del.

Det vi gör är också att förlänga livslängden på linfärjan. Om jag är rätt informerad kostar en ny linfärja över 10 miljoner euro i dagsläget. Det handlar ju också om att förlänga livslängden och renovera färjan helt enkelt.

Talman!

Jag undrar varför landskapsregeringen gör på det här sättet mot sig själv. Om vi rekapitulerar lite så har ministrarna Perämaa och Gunell i offentligheten tydligt uttalat att här gick det snett. En ändringsbudget skulle ha behövts. Den förklaring som regeringen skickade ut åtta minuter före plenum inleddes nämner inte ens behovet av en ändringsbudget. Lantrådet nämnde inte heller ändringsbudgeten i sitt anförande.

Ska jag nu tolka detta antingen som att lantrådet håller med om att en ändringsbudget skulle ha behövts, eller ska vi tolka det som att inga juridiska fel har begåtts och att allt är deklarerat och tydligt i och med denna förklaring?

Talman!

Nu tycker jag att ledamot Valve har en konstig replik. Jag säger klart och tydligt att några juridiska fel inte har begåtts, men att det var politiskt olämpligt och att det borde ha kommunicerats ut till lagtinget.

Hur kommunicerar landskapsregeringen med lagtinget? Jo, genom budgeten, till exempel. Jag nämnde inte ordet ändringsbudget, men det skulle ha varit helt naturligt det också, att det skulle ha stått i en ändringsbudget.

Talman!

Anser lantrådet således att en ändringsbudget skulle ha behövts?

Ja, det skulle ha varit det mest tydliga sättet att kommunicera ut detta på, och redogjort för de olika turerna, var de budgeterade medlen fanns och att det fanns medel inom flera moment.

Tack, talman!

Lantrådet säger här att ordet "beräknad" på något sätt ska ges extra vikt. Samma sak står i det här numera ökända dokumentet som kom tre minuter före plenum. Ordet "beräknad" ska man minsann komma ihåg att har använts, vilket verkar vara någon form av carte blanche – ett frikort att man får använda siffrorna precis hur som helst. Hur resonerar lantrådet där?

Jag noterade för skojs skull att i budgeten för 2024 används verbet "beräkna" 100 gånger, medan det i budgeten för 2025 användes 92 gånger. Ska vi generellt bli väldigt fundersamma när ordet "beräkna" används? Ska vi alltid tänka att den här siffran behöver vi inte alls lita på eller tro på, för de kan göra precis vad som helst med den? Eller varför är det här ordet "beräkna" intressant?

Talman!

Jag tror att vicetalman Måtar vet precis hur det fungerar. Vi har ju inte en absolut sanning. Det vi gör är att skriva en budget som debatteras under november och december 2025, vi skriver en budget för 2026. Det kan hända väldigt mycket. Får vi en fullmakt att göra vissa saker från lagtinget, kan det hända att vi upphandlar saker, vi lagstiftar och då kan det ske förändringar under vägens gång. Det är absolut ingenting konstigt med det.

Sen kanske det här ärendet är exceptionellt, och det är ju därför vi står här idag och har begärt en förklaring.

Tack, talman!

Ordet "cirka" förekommer också i dessa budgetar. Ordet "beräkna" används väldigt ofta. Det blir helt ohållbart att ha en budget och vi måste vara eniga om att det var 1,5 miljoner och egentligen trodde man att kostnaden skulle ligga på 1 miljon, men sedan har man lagt på lite, som jag brukar kalla moms. Men det handlar till och med om mer än bara moms.

Vi måste kunna enas om att det var 1,5 miljoner som gäller. Vad är det som är så svårt med det? Varför kan vi inte hålla oss till den siffran? Jag vill också ställa en fråga som medskick till den som har gjort detta. Det får kosta 1,5 miljoner och kostar det mera så måste ni komma tillbaka. Är det oklart på något sätt?

Talman!

Jag tycker att jag ganska tydligt har redogjort för detta.

Vicetalman Måtar har också varit en del av det förra regeringsunderlaget. Jag är till 100 % säker på att i de budgetar som lämnades under förra mandatperioden så fanns orden "cirka" och "beräkningar" också.

Tack, talman!

Lantrådet säger att hon tror på tillitsfullt ledarskap och dialog. Samtidigt berättar hon att hon inte kände till överskridningen på 2,7 miljoner som togs upp under enskild föredragning. Hon menar också att det inte är något anmärkningsvärt att man agerar på det här sättet.

Hur kan det inte vara anmärkningsvärt om man tror på ett tillitsfullt ledarskap och en dialog? Hur kan det då inte anses som otroligt anmärkningsvärt att en minister fattar ett beslut med en sådan överskridning?

Talman!

Jag anser att jag redan har svarat på detta. Jag konstaterar att det fanns medel på infrastrukturavdelningens budget, men att det var olämpligt att detta inte kommunicerades till lagtinget. I de förklaringar vi har fått har vi kunnat konstatera att det skedde en form av kommunikationsmiss mellan finans och infrastruktur. Infrastrukturminister, finansminister och lantråd har alla sagt att informationen borde ha kommunicerats ut till lagtinget.

Det är också så att i förvaltningen och i regeringsunderlaget finns det människor. Jag är nästan helt säker på att vi kommer att se att framtida landskapsregeringar, och antagligen även den nuvarande, kommer att vara otydliga eller göra missar framöver.

Tack, talman!

Det här handlar inte bara om en miss eller att vara otydlig. Vi pratar om något som skulle kosta 1 miljon, men som nu kostar 3,7 miljoner. Lantrådet säger att det fanns medel, men de medlen var ju avsedda för annat. Kan man verkligen hantera en budget på det här sättet och säga att det fanns pengar?

Finansutskottets betänkande är plötsligt helt irrelevant, eftersom det förutsatte att detta skulle leda till en inbesparing. Istället har vi nu fått en ökad kostnad, trots att det inte påverkar servicen.

En ny färja, som lantrådet säger, kostar 10 miljoner. Skulle det inte vara rimligt att börja prata om det, om vi nu ska lägga 4 miljoner, kanske det är vettigare att skippa den gamla skorven och satsa på nytt tonnage?

Så ekonomiskt sinnade är jag också att jag ser att det är en stor skillnad på 4 miljoner och 10 miljoner.

Tack, talman!

Lantrådet pratar om ett tillitsfullt ledarskap, och det är inte så länge sedan vi debatterade landskapsregeringens demokratistrategi. I den strategin framhålls att de politiska institutionerna ska vara öppna, transparenta och förtroendeingivande.

Anser lantrådet Sjögren att man lever upp till dessa principer med hanteringen av de tre exempel som Obunden Samling lyfter fram i sitt misstroende?

Talman!

Som jag har konstaterat, så är det på det viset att saker och ting skulle kunna göras bättre, och det är en del av utvecklingen. Jag kan också konstatera att Töftölinfärja borde ha kommunicerats till lagtinget.

När det gäller pengarna till Ukraina har vi haft en spörsmålsdebatt där ett enigt lagting sade att man ska revidera regelverken för PAF-medlen.

Tack, talman!

Jag vill börja med att konstatera att lantrådet själv ser problem med den egna demokratistrategin och hur dessa ärenden har hanterats. Man pratar på ett sätt men agerar på ett annat.

Jag skulle också vilja fortsätta med att lantrådet säger att hon inte har känt till detaljerna i det här beslutet. Jag undrar hur detta påverkar lantrådets förtroende för infrastrukturminister Camilla Gunell?

Lantrådet, varsågod att avsluta din replik. Talman!

Talman!

Antingen har man förtroende, eller så har man det inte. Om jag inte har förtroende för någon minister i landskapsregeringen, så kommer jag först att säga det till den berörda ministern och sedan kommunicera det till allmänheten.

Talman!

Förtroende handlar väl en del av den här debatten om idag. Jag anser att agerandet när det gäller Töftöfärjan inte är förtroendeingivande för landskapsregeringens del.

Men en konkret fråga är det som står i upphandlingen på sidan 2, det står att det beräknade värdet av upphandlingen är 1 miljon. Jag har hört tidigare att det har pratats om 1,5 miljoner, men slutsumman blev de facto 3,7 miljoner. Men jag har inte riktigt hört varken i lantrådet presentation eller någon annan. Hur kommer det sig att någonting som infrastrukturavdelningen har skrivit här att ungefär ska kosta 1 miljon plötsligt blir nästan fyra gånger dyrare och kostar 3,7 miljoner? Skulle vi kunna få någon förklaring på det?

Talman!

Som jag redogjorde förs så handlar det delvis om ett teknikbyte, men också i efterspelet där landskapsregeringen har gjort jämförelser så kan man konstatera att summan på 3,7 miljoner inte är något uppseendeväckande. Det verkar som att de siffror som kom från infrastrukturavdelningen inte var korrekta.

När man konverterar fartyg ligger kostnaderna, såvitt jag förstår, i den storleksklassen.

Tack, talman!

Förstår jag det rätt att det i det här fallet handlar om enbart teknik och driften av framfarten? Istället för att köra på fossildiesel ska man köra på elektricitet. Vi pratar inte här om någon slags förstoring av skrovet eller att man får fler bilar med större kapacitet. Det handlar enbart om ett miljöbyte från diesel till elektricitet, vilket orsakar den här prislappen på 3,7.

Talman!

Det handlar inte enbart om klimatmål och koldioxidutsläpp, utan också om en renovering av hela maskinen och hur vi kan förlänga livslängden på linfärjan fram till 2030. Det är en mycket väsentlig del av det hela.

Talman!

Landskapsregeringen talar om transparens och tydlighet, men med det här exemplet på efterfrågan visar man egentligen det motsatta. Om vi accepterar den här stora överskridningen flyttar makten från lagtinget till regeringen, eftersom man i praktiken nu tillåter regeringen att själva bestämma slutkostnaden, så länge pengarna finns inom ett moment. Lagtinget förlorar sin kontrollmakt, och budgetdebatten kommer att bli en rambudgetdebatt där vi i lagtinget ger landskapsregeringen en påse pengar som regeringen sedan själv bestämmer hur man vill använda, utan vidare samråd med lagtinget.

Förstår lantrådet att man kan se det på det sättet, när man ser tillbaka på hur ärendet kring Töftöfärjan har skötts?

Talman!

Det kan jag förstå och det redogjorde jag också för i mitt anförande. Lagtinget borde ha fått information om att det var politiskt olämpligt. Knappast gör vi samma misstag igen.

Jag uppfattar också att det pågår en process på finansavdelningen för att ständigt förbättra budgetprocessen och göra den mer tydlig och transparent.

Talman!

Ja, det hoppas jag verkligen att så sker.

Jag kan inte låta bli att ställa den här frågan. Med tanke på att den här elektrifieringen kommer att kosta åtminstone 3,7 miljoner, jag är inte helt insatt i alla siffror, men jag undrar om det också innebär att all infrastruktur som krävs för att kunna elektrifiera kommer att påverkas.

Betyder den här elektrifieringen att vi har sagt nej till en bro? Det känns som att om vi investerar så här mycket pengar i en elektrifiering så stänger vi spåret för en bro.

Talman!

Jag är glad för den här frågan, för här kan jag vara väldigt, tydligt och slå hål på den mytbildning som finns. Uppgraderar man den här färjan, moderniserar och ökar livslängden med 20-30 år så kan flyttas. Den kan transporteras och vara verksam på andra linjer. Det betyder absolut inte att det inte ska bli en bro i framtiden.

Tack, talman!

Mitt anförande kommer mest att kretsa kring den demokratiska aspekten och vilken roll lagtinget och landskapsregeringen ska ha. Det ökar inte förtroendet särskilt mycket när man skickar ut viktiga dokument för debatten i princip när debatten sätter igång. Det får motsatt effekt. Jag förstår intentionen, men det ser ut som att man skickar ut informationen nu, så att vi inte riktigt hinner bekanta oss med den innan debatten ska börja. Det kan man ju tänka på till nästa gång.

Jag ska bara gå igenom de händelser som har skett och som finns med i misstroendet, och förklara dem lite mer.

Vi kan börja med upphandlingen av södra linjen. Lantrådet sade här har att de har svårt att förstå vad som avses, och till viss del förstår jag det, för det står ju inte i budgettexten. Det är helt rätt att upphandla på det viset. Jag pratar förstås om debatten och utskottsbehandlingen vi hade när skärgårdstrafiken skulle upphandlas. Då kritiserade jag mycket den här fullmakten och sa att det här är en öppen fullmakt. Vi vet inte vad landskapsregeringen kommer att göra.

Landskapsregeringen svarade att det inte kommer att ske några större förändringar i skärgårdstrafiken, utan att vi har en kort upphandling innan den större kommer, när förändringar ska ske. En liten stund senare fick vi reda på via media, även lagtinget informerades då, att man hade med en option om att ta bort en färja från södra linjen, det vill säga stora förändringar i skärgårdstrafiken som borde ha kommunicerats till lagtinget i samband med den budgetdebatten, men som de facto inte gjordes. Det skadade förtroendet och därför är det med här.

Nummer två, det internationella stödet till Ukraina. Här är det samma sak eller liknande. Man sade inte någonting och så gjorde man något annat. Man informerade inte lagtinget om den stora donationen. Vi hade en spörsmålsdebatt om detta och konstaterade att regelverket är lite i gråzonen och att det ska ses över. Det blev inget misstroende från vår sida, utan vi hade en spörsmålsdebatt där vi intygade att nu ska vi styra upp det här.

Därför blir man förvånad när en liknande fråga kom upp här i somras, man överskrider budgeten med nästan 400 % från vad lagtinget har informerats om. Vi har just haft en spörsmålsdebatt där vi betonade vikten av att lagtinget hålls informerat och att man inte ska fatta beslut hur som helst i landskapsregeringen. Det är en väldigt snarlik debatt som denna, även om den här blir lite mer utvecklad.

Så det är de tre punkterna som vi använder i misstroendet för att förklara vad vi menar.

Töftöfärjans elektrifiering, här fick lagtinget information om att kostnaden skulle bli 1 miljon euro. Rent budgettekniskt kan man läsa budgeten och konstatera att det handlar om 1,5 miljoner euro. Men precis som lantrådet säger, så har reservationsanslag budgeterats för ett helt annat ändamål, och det har man använt. Det är just kärnan i detta misstroende.

Är det så vi ska ha det? Ska man kunna använda pengar som vi har beslutat om här i lagtinget för att reparera gamla fartyg, som vi inte längre äger? De pengarna har nu använts för att finansiera överskridningen i Töftölinfärja. Jag vet inte hur ni känner, men jag känner att jag inte har varit med och beslutat om en elektrifiering av färjan för 4 miljoner euro, trots att vi borde alla ha haft den informationen innan beslutet fattades. Det är inte rätt.

Jag anser inte att det är korrekt att använda pengar till en konvertering av Töftölinfärja, de pengarna var avsedda för något helt annat. Det är fel. Lagtinget har baserat sina beslut om elektrifieringen på att spara pengar. Resonemanget gick ut på att kostnaderna skulle minska eftersom eldrift är så effektivt, vilket man även har resonerat om i utskottet. Men den här kalkylen håller inte längre.

Man undrar om nu landskapsregeringen skulle föra tillbaka investeringen på 3,7 miljoner euro, skulle lagtinget då ha godkänt dessa pengar idag, trots att det ökar driftskostnaderna?

Ska vi ha ett sådant system som lantrådet beskriver och försvarar här idag, där det inom varje moment är fritt fram för landskapsregeringen att besluta hur medlen ska fördelas inom det momentet? I svaret från lantrådet sägs också att det måste stå i budgeten, i alla fall för att man ska kunna göra det. Så länge det står något där så kan man använda alla pengar i det anslaget till just det ändamålet och fritt fördela om pengarna utan att komma hit till lagtinget.

Jag tycker att det är ett stort demokratiskt problem om ni tycker att vi ska fortsätta ha det på det viset. Hur stora överskridningar kan vi i teorin prata om? Vad blir de maximala summorna som landskapsregeringen kan förfoga över? Här vet vi att det är åtminstone 2,7 miljoner euro som landskapsregeringen ensidigt kan besluta om, utan att informera lagtinget. Detta trots att lagtinget är den beslutande makten och landskapsregeringen är den verkställande makten som ska verkställa lagtingets beslut. Landskapsregeringen ska inte ha möjligheten, enligt vår mening, att både fatta beslut om hur mycket pengar och vad de ska gå till utan att informera lagtinget, och det är just det som har hänt här. Det är inte bra.

Jag skrev en fråga här om det är rimligt att landskapsregeringen på det här viset kan flytta pengar fram och tillbaka, oavsett vad som står i budgeten. Jag har svarat på vad vi anser, men det är en viktig fråga som jag hoppas att vi kan ha en debatt kring här idag också.

För vår del är det inte acceptabelt, då vi menar att det minskar inflytandet från parlamentet och därmed Ålands folk, och gör att lagtingsbeslut tappar betydelse. Vi sitter här och fattar beslut och vi kan ha långa debatter om miljoner fram och tillbaka. Men så vet vi att så länge vi har det här systemet kan landskapsregeringen helt och hållet ignorera vad vi säger, ignorera vad utskottet säger och fatta beslut helt fritt. Vi kan konstatera att det i alla fall inte är bra för demokratin, för det är färre människor som bestämmer hur pengarna ska fördelas.

I praktiken innebär det att lagtingets möjlighet att kontrollera landskapsregeringens beslut omöjliggörs. Vi har alltså ingen möjlighet att fullgöra vår kontrollmakt när det är på det här viset, och därför sker det en betydande maktkoncentration från lagtinget till landskapsregeringen. Vi kan säga vad vi vill, men det spelar ingen roll.

Jag skulle säga så här, att det är förstås problematiskt. Hur mycket överskridningar? Var går gränsen? Det är problematiskt. Men landskapsregeringen behöver ha fingertoppskänsla och kunna avgöra när man ska komma till lagtinget med en ändringsbudget.

Jag har suttit och funderat på om det här, om detta vore det första halvåret och en helt ny minister, då skulle jag kunna köpa det resonemanget. Nej, vi borde kanske ha gjort det, men så är inte fallet nu.

I landskapsregeringen sitter det flera mycket erfarna politiker som har varit i politiken väldigt länge. Jag tror att det här handlar om att 3,7 miljoner kanske hade blivit för stor munsbit för lagtinget att svälja, men jag vet inte. Det får vi inte reda på. Beslutet är fattat, och det var det.

Jag var inne på det tidigare, men finans- och näringsutskottet har också jobbat och sagt, lagtinget har sagt, och landskapsregeringen har sagt att vi ska arbeta för parlamentarisk förankring när det gäller betydande investeringar i skärgårdstrafiken. Det är helt etablerat.

Här har vi en överskridning på 2,7 miljoner euro från vad vi har fått information om inom skärgårdstrafiken och inte ens den övriga regeringen har fått information om detta beslut. Kan det bli mycket mer fel mot vad lagtinget vill?

Oavsett om man är med i regeringspartierna och stöder landskapsregeringen, eller om man är i oppositionen och kritiserar, så måste man ändå kunna erkänna att detta är väldigt problematiskt. Vad ska vi tro på egentligen? Om man säger parlamentarisk förankring med allting och sedan fattar beslut utan att informera lantrådet, det är mycket skadligt för förtroendet.

Om vi fortsätter på det spåret så har landskapsregeringen avsikt att upphandla stora investeringar inom skärgårdstrafiken i höstens budget. Med det här ärendet i ryggen, det som just har skett både med södra linjen och överskridningen, så har jag i alla fall väldigt svårt att känna förtroende för att landskapsregeringen kommer att göra som man säger när man begär pengar här i höstens budgetdebatt för en ny upphandling av hela skärgårdstrafiken.

Hur mycket kommer investeringskostnaderna att överskridas och vad ger vi för mandat egentligen när vi kommer dit? Det är väldigt viktigt att, när vi kommer dit, att det kommer en fullmakt om investeringar och inte den här typen av lösa skrivningar som gör att man kan använda reservationsanslag hur som helst. I 54:e paragrafen i lagtingsordningen har vi en skrivning där det står hur fullmakter ska hanteras, och det är en del av det här problemet.

Om det här var skrivet som en fullmakt, 1 miljon euro för att köpa in en elektrifiering av Töftölinfärja, då skulle det inte gå att resonera på det här viset som landskapsregeringen gör nu, och att vi har gamla reservationsanslag som är avsedda för andra saker. Vi behöver använda fullmakten för större investeringar.

Men någonstans kokar hela det här ärendet ner till en förtroendefråga för landskapsregeringen. Är det rimligt att det enda som avgör vad landskapsregeringen kan göra är om lagtinget fortsättningsvis har förtroende för landskapsregeringen? Eller behöver vi ändra vårt sätt att hantera pengar här i lagtinget?

I det här läget krävs det aldrig en återkoppling till lagtinget i praktiken, så länge som en majoritet tycker att det är okej. Det är okej att vi flyttar makten från parlamentet till landskapsregeringen. Så länge majoriteten av er tycker det, så är det okej, och då har vi skadat demokratin. Det är stick i stäv mot vad man säger att man ska göra med demokratiska strategier och transparens. Ingenting av detta håller ihop.

Inom Obunden Samling har vi inte längre något förtroende för att landskapsregeringen i framtiden kommer att göra som man säger i budget och i andra fall. Vi har flera exempel i närtid på att någon har sagt en sak och sedan gjort en annan sak, och det behöver knappast sägas vid det här laget. Men om ni fortsätter agera på det här viset, så kommer vi att svara på liknande sätt som vi har gjort nu, med spörsmål eller misstroende när det kommer stora frågor där vi menar att man bryter mot transparensen gentemot lagtinget. Man bryter mot respekten gentemot lagtinget sammantaget.

Sammantaget, herr talman, önskar vi att landskapsregeringen berättar vad man tänker göra innan man gör det. Man berättar hur mycket det kostar och att man faktiskt gör som man säger. Det är väl det som det kokar ner till. Tack!

Herr talman!

Jag måste föra ett resonemang kring frågan om pengarna till Ukraina, som är nummer två på listan över orsaker till misstroendet.

Just den frågan, efter en livlig debatt, har lagtinget kommit fram till en enighet om hur vi ska hantera frågan. Det är precis så som landskapsregeringen agerar för tillfället. Vi kommer att förankra beredningsarbetet med lagtinget först, och sedan förstås via lagstiftning till den här salen.

Jag undrar därför varför de obundna väljer att lyfta upp den här frågan. Kanske är det så att de obundna är missnöjda med att enighet nåddes med resten av lagtinget i denna fråga. Kan det möjligen vara så att de obundna i slutändan inte skulle ha velat hjälpa Ukraina med de pengar som beviljades?

Tack, herr talman!

Jag försökte förtydliga varför detta finns med här, men jag kan göra om det. Det tas upp som ett tydligt exempel på ett beslut som har fattats med väldigt låg transparens, utan att lagtinget överhuvudtaget var informerat, precis som Töftölinjen. De liknar varandra på det sättet mycket, och därför lyfts det fram.

Vi tänkte, som jag sade i mitt anförande, att efter detta spörsmål borde man väl ändå ha lärt sig att komma till lagtinget när det gäller stora pengar, stora beslut. Man borde förstå att vi menar allvar med detta. Men efter Töftöfärjan och överskridningen där så visar det sig att det inte har landat överhuvudtaget. Därför har vi ett misstroende nu och inte en spörsmålsdebatt.

Herr talman!

I den frågan nådde vi enighet, och det får man ju säga att det var mycket ledamoten Valve som tog initiativ till att se till att vi har ett arbete som ledde till att vi kunde samlas kring en enighet i den frågan. Ändå väljer man att lyfta den frågan.

Jag tänker på detta, särskilt med tanke på att Obunden Samling framförde ett ställningstagande i samband med att vi diskuterade lagframställningen här för bara en eller två veckor sedan. Där sade den obundna representanten att man hellre skulle lägga pengar på kommunerna än att hjälpa Ukraina i den situation de befinner sig i.

Tack, herr talman!

Finansministern försöker leda bort diskussionen från vad den faktiskt handlar om. Det handlar i huvudsak om transparens. Jag har inte kritiserat Töftölinfärjas investeringar i sak, utan det handlar om demokrati, transparens och öppenhet. Nog är nog.

Ni har agerat på ett liknande sätt som ni gjorde med Ukrainapengarna, trots att det har lovats att man ska återkomma. När det som sägs inte stämmer och det sker gång på gång, då blir det ett problem. Det blir ett mycket stort problem för oss här i lagtinget.

Fast det bara är Obunden Samling som har undertecknat detta, så vi är inte ensamma om vår kritik; den finns även inom era egna led också.

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Jag tänkte vrida debatten kring själva misstroendet i sig. Misstroende är ju ett viktigt demokratiskt verktyg och det vassaste verktyget som finns i vårt parlament. Men det bygger också på att man har någon form av förankring för att man ska vara beredd att misstroendet går igenom, och då måste man ha ett regeringsalternativ.

I de tider vi lever i just nu, med en stor global osäkerhet och en offentlig ekonomi som har mycket att önska. Oppositionen består av sex politiska enheter, sex partier och 13 mandat, men det är enbart obundna som har undertecknat misstroendet. Det gör mig lite förvånad. Finns det ingen reell önskan från obundna sida att detta ska gå igenom?

Tack, herr talman!

Absolut, vi är villiga att sitta med i landskapsregeringen och fatta de beslut som där fattas. Det är per definition omöjligt att presentera ett alternativ till regeringen innan en misstroendeomröstning har hållits. En sådan omröstning innebär att landskapsregeringen faller om den inte har förtroende.

Det har aldrig presenterats ett alternativ, inte ens under förra mandatperioden när ledamot John Holmberg deltog i misstroendeomröstningen. Då hade man inte heller något alternativ. Det går helt enkelt inte att presentera ett alternativ. Om man skulle presentera ett alternativ till den regeringsbas som har mer än 50 % stöd, innebär det per definition att den sittande regeringen inte har förtroende. Det resonemanget faller på sin egen orimlighet.

Tack, talman!

Den skillnad som jag ser från tidigare misstroenden är att man då har haft en samlad opposition som undertecknat misstroendet, vilket har fungerat som en bas för en tänkt ny regeringskoalition. Nu står obundna för 20 procent av lagtinget, vilket är en väldigt liten del.

Det förvånar mig än en gång att oppositionen inte ser detta så allvarligt att man är beredd att gå in med en enad front. Det är en fråga jag ställer mig.

Spörsmål kanske hade varit mer ändamålsenligt att anpassa sig till sakernas karaktär än denna misstroendeförklaring, och det verkar som att oppositionen inte heller har en samlad ställning bakom sig. Det blir lite spretigt nu. Med tanke på att detta är parlamentets viktigaste och mest kraftfulla verktyg, blir det platt om man inte har den förankring som man kanske borde ha, inte ens från oppositionens sida.

Tack, herr talman!

Vi menar att vi har haft liknande situationer tidigare i samband med stödet till Ukraina, som handlar just om transparens och öppenhet. Man kan se det här som en förlängning av att landskapsregeringen fortsätter att agera ganska dunkelt och icke transparent när man fattar den här typen av beslut. Det påminner om den diskussion vi hade angående pengarna till Ukraina. Därför leder detta nu till misstroende direkt.

Vi får se hur röstningen går.

Tack, talman!

Jag kan på ett sätt känna igen frustrationen som ledamoten Wikström ger uttryck för. När man är i opposition är man i underläge. Man har inte all information som regeringen eller majoriteten har.

Men jag måste ändå ställa en fråga. Det handlar om regelverket kring hur man på momentnivå bestämmer vilka medel som finns tillgängliga, och hur lagtinget beslutar att något ska göras. Det har inte ändrats. Det är exakt samma system som vi har haft i åratal, och som även Obunden Samling under den förra mandatperioden levde under utan att ändra på. Varför låter ledamoten Wikström förstå att det är något som landskapsregeringen nu har hittat på för att fiffla med pengarna, när det är ett system som vi har haft i alla år?

Tack, herr talman!

I en optimal värld behövs inga lagar. Det behövs inga regler. Alla beter sig precis som de ska. Det är väl Kant som pratar om med det kategoriska imperativet, att var och en ska handla på ett sätt som gör att ens handlande kan upphöjas till allmän lag. Jag tror att det sammanfattar tanken. Om världen skulle fungera på det sättet så skulle man inte behöva ha regler.

Men när det kommer till en punkt där man uppenbarligen inte kan enas om stora beslut gång på gång, då kan det bli nödvändigt att införa regler som tidigare inte har funnits. Det är väl det korta resonemanget jag har kring den frågan.

Detta handlar om en väldigt stor överskridning. Under förra mandatperioden fattades det inte den här typen av stora överskridningar på momentnivå.

Jag vill dra mig till minnes att det nog under förra mandatperioden också fattades väldigt stora beslut, utan att förankringen varken i landskapsregeringen eller i lagtinget var särskilt stor.

Ledamoten Wikström fattade ett av de beslut som gjorde mig mest frustrerad. På sin sista dag på jobbet gjorde han, utan att ens hans egen regering kände till det, Bogskär till ett naturskyddsområde för att stoppa en utbyggnad av vindkraften.

Det tycker jag att var maktfullkomligt, att gå förbi lagtingets och landskapsregeringens möjlighet att kontrollera ett beslut.

Tack, herr talman!

Den stora skillnaden ligger i vilken makt som är delegerad och hur den makten har delegerats till enskilda ministrar. Jag försökte själv ändra regelverket innan detta beslut fattades, så att landskapsregeringen som helhet skulle fatta beslut. Det fanns dock inget gehör för det.

Budgetmakten är inte delegerad till landskapsregeringen; den tillhör lagtinget och ska förbli hos lagtinget. Vi beslutar, och landskapsregeringen verkställer.

Om man vill ändra naturskyddsområden och den delen, så varsågoda och kom med ett förslag.

Jag tycker att det här misstroendet bygger på ganska tunna argument, måste jag säga, när man läser igenom det.

En sak som jag anser vara ett totalt missförstånd är beslutet om de olika budgetmomenten. Lagtinget beslutar om de olika budgetmomenten, vi har makten och vi beslutar om pengar och motiverar hur de ska användas. Det är sedan upp till den verkställande landskapsregeringen att genomföra dessa beslut. Vi sitter inte här i lagtinget för att välja ut vilka anbudsgivare som får anbuden eller på vilket sätt olika verksamheter ska bedrivas; det är upp till ministrarna att göra det.

På en övergripande nivå är det vi som bestämmer om detta och vi som tar besluten. Det är också det som lantrådet förklarade tidigare och som har skett i det här fallet: Vi har beslutat om dessa pengar. De kan vara lite svåra att se, eftersom de kommer från olika håll. Men det finns en motivering för detta moment som stöder det här.

Tack, herr talman!

Ja, precis. Man kan använda gamla reservationsanslag inom det nuvarande regelverket för att agera på det här viset. Idag kan man, som man har gjort, använda pengar som är avsedda för investeringar i färjor som vi inte äger och som lagtinget faktiskt har fattat beslut om, och istället sätta dem på något annat. Man har informerat lagtinget om att det kostar 1 miljon men istället kostar det 4 miljoner. Men tycker ledamoten verkligen att det är bra att vi har ett sådant system? Tycker ledamoten att det här beslutet är bra? Ledamoten sitter själv i finans- och näringsutskottet och resonerar om att detta kommer att spara pengar. Om vi satsar 1 miljon på det här, så kommer vi att spara pengar.

Tycker ledamoten att det har gått rätt till när det nu kostar 4 miljoner istället för att spara pengar? Är det rätt och riktigt?

Jag tycker förstås inte att det är bra när det blir dyrare. Men man vet ju inte så mycket förrän man har genomfört upphandlingen. Jag kommer att berätta mer om detta i ett anförande, och då kommer ledamoten att ha möjlighet att ställa frågor till mig.

En annan fråga jag har till ledamoten är: Är det inte viktigt, även i lagtingssammanhang, att vara konsekvent? Jag tänker att om man själv fattar beslut på enskild föredragning eller om det händer saker, är det inte viktigt att om något är okej under en viss mandatperiod så borde det också vara okej under en annan mandatperiod, när vi lever under samma regelverk?

Vi har haft flera exempel. Ådan skulle vara billig. Vi vet att den förra regeringen gav också pengar till Ukraina, och det var helt okej enligt de reglerna. Men nu verkar det plötsligt vara ett stort problem när man överskrider ett visst moment, och det anses värt ett misstroende. Är inte konsekvensen värd att upprätthålla över mandatperioderna?

Tack, herr talman!

I ett tidigare replikskifte hade jag ett resonemang om denna fråga. När behövs det regler? När behöver vi ta tag i det? Det är först när man börjar använda reglerna som ett hålrum och när man börjar utnyttja dem för att genomföra investeringar som kanske inte hade godkänts i lagtinget annars. Det är då som det blir ett problem.

Problemet uppstår inte så länge man är öppen och transparent med vad saker och ting kostar. Jag ska inte gå in i detalj i diskussionen om Ådan nu, för det har jag inte tid med, och jag har redan berört den flera gånger tidigare. Här i lagtinget tog vi upp betydligt mera pengar än vad färjan kostade, för att vi skulle ha ett visst spelrum och råd med vissa investeringar i färjan. Det är skillnaden. Här påstår man att det kostar en sak, men sedan blir det något helt annat. Man använder pengar från vitt skilda användningsområden för att finansiera denna investering. Ledamoten är medveten om skillnaden här.

Tack, herr talman!

Jag och ledamoten Wikström var i matsalen idag överens om att det ska bli intressant att ha en demokratidebatt och diskutera relationen mellan landskapsregeringen, lagtinget.

De händelser som har inträffat, samt de efterföljande förklaringarna kring vad som har hänt och vad man tycker om detta har både majoriteten och oppositionen förklarat.

Hur stort handlingsutrymme ska landskapsregeringen egentligen ha? Det finns en gräns där den operativa makten blir helt handlingsförlamad, och där man behöver ett visst utrymme för att kunna agera. Ledamoten har själv suttit som minister och sett den praktiska verkligheten.

Vill ledamoten reglera handlingsutrymmet för landskapsregeringen på något annat sätt än det vi har nu? Kan ledamoten själv minnas något beslut där man kanske kände att det behövdes mer förankring och där man tog beslut ändå för att det var bråttom och man behövde få något ut "ur kanonens mynning" så att säga?

Tack, herr talman!

Jag tänker att det finns en skillnad mellan momentan. Vi har stöd och saker som är lagbundna, vilka ibland överskrids. Så är det.

Men när vi pratar om investeringar, framförallt stora nya investeringar, tycker jag att man borde använda 54:e paragrafen i lagtingsordningen, fullmakter. Det handlar om att tydligt ange vad landskapsregeringen begär tillåtelse att göra från lagtinget.

Jag kommer ihåg att vi upphandlade den södra linjen på fyra år under förra mandatperioden, där vi tog upp en fullmakt på nästan 100 miljoner euro bara för driften. Detta för att visa att driften under fyra år skulle kosta så här mycket pengar. Jag anser att man borde använda 54:e paragrafen mycket mer än vad den nuvarande landskapsregeringen gör när det gäller stora och framförallt nya investeringar.

Tack, herr talman!

Det är bra att påpeka. Det kunde ha stått i ett spörsmål.

Jag håller med min kollega John Holmberg. Misstroende är oppositionens största kanon. Det ska användas för att fälla en sittande regering till förmån för ett eget alternativ. Nu slänger Obunden Samling ensam iväg ett misstroende, där de blandar ihop Töftöfärjan, skärgårdsinvesteringar och pengar till Ukraina, och skriver att regeringen är maktfullkomlig samtidigt som de har ett svagt ledarskap. Det är ju ett motsatsförhållande i mina öron.

Obunden Samlings kanon, men skjuter bara salut. Det har ju ingen praktisk betydelse. Det verkar som om det inte finns något syfte med detta misstroende. Man skulle kunna förvänta sig att ett misstroende skulle åtföljas av ett alternativ på plats, ett underlag. Åtminstone borde vi förstå att det inte kan finnas ett underlag för hur man vill leda Åland framåt. Det är ett ansvar vi samtliga har här inne.

Tack, herr talman!

När vi pratar om ledarskap, till exempel när jag skriver om hur ledarskapet fungerar. Lantrådet säger själv att hon har ett öppet och förtroendeingivande ledarskap, där man ger stor makt åt de enskilda ministrarna att fatta sina beslut. Men brister inte det ledarskapet om man inte ens får information om just det här ärende? Det handlar om en 400-procentig överskridning av en investering i Töftölinfärja.

Pratar vi om maktfullkomlighet, okej, det kanske är ett lite starkt ord, men samtidigt har jag visat här och försökt förklara i misstroende att detta har skett tidigare, särskilt i samband med diskussionen om pengarna till Ukraina. Det var ingen transparens, ingen förankring och nu har vi en liknande situation. Ingen transparens, ingen förankring och den här gången visste inte ens lantrådet om att det här beslutet fattades. Jag tycker att det finns fog för detta.

Jag vill också påpeka att exakt samma kritik som ledamoten framför mot mig, fick lantrådet under förra mandatperioden.

Tack, talman!

Tack för anförandet. Jag uppskattar verkligen engagemanget.

Att anklaga regeringen för dunkelt och egenmäktigt agerande saknar dock täckning. Besluten fattas öppet här i lagtinget med majoritetens stöd. Vi ser det som en styrka att vår demokrati granskas och prövas i full dager, precis som vi gör nu.

Vi kan vara oense om ordval, men målet är ett öppet och transparent Åland där lagtinget alltid är den högsta beslutande makten.

Herr talman!

Det är bra ord som ledamoten framför, och så vill jag att det ska vara, absolut.

Problemet är bara att när man gång på gång hittar exempel som inte överensstämmer med det som ledamoten just sade, då måste man agera. Det är vår skyldighet. Vi behöver värna om lagtingets beslutande rätt.

Om ledamoten tycker att vi gör det, att det är okej att landskapsregeringen fattar beslut om att införa en överskridning med nästan 400 %, har vi då beslutanderätt och beslutandemakt över hur mycket investeringarna får kosta? Nej, det har vi inte. Inte alls.

Tack, talman!

Ledamot Wikström säger också att landskapsregeringen förskjuter makten från lagtinget till landskapsregeringen. Vi ska komma ihåg att lagtingets makt är orubblig. Alla viktiga beslut behandlas här.

Om man menar att en rambudget ger regeringen möjlighet att agera inom ramarna, då beskriver man faktiskt hur hela vår budgetlagstiftning är tänkt att fungera. Det är faktiskt lagtinget som beslutar om ramarna och kan när som helst ändra på dem.

Tack, herr talman!

Med det resonemanget låter det som att ledamoten försvarar det sätt som landskapsregeringen använder och även svaret på misstroende. I ett sådant resonemang att man kan fördela medlen hur som helst, utan att behöva återkomma till lagtinget, men då räcker det faktiskt med en rambudgetdebatt där vi tar upp olika moment, ungefär vad som ska göras under dessa moment.

Vi kan ha en budgetdebatt där vi inte behöver diskutera så mycket detaljer om vad saker och ting kostar, utan vi budgeterar per moment bara. Vi skriver upp alla saker som landskapsregeringen kanske får för sig att göra och sedan klubbas det.

Det var inte meningen med ramverket, enligt mig. Det var aldrig meningen med ramverket att det skulle fungera på det här viset. Ingen som jag har pratat med har ansett att detta var syftet med ramverket.

Just möjligheten med reservationsanslag har funnits tidigare, men har inte överskridits på det här sättet tidigare.

Talman!

Tack för anförandet. Lantrådet Katrin Sjögren nämnde i sitt anförande att man mycket väl kunde fortsätta planeringen av en bro i Prästösund, och i så fall skulle man kunna flytta den färja som finns där nu. Jag tror faktiskt att den har nummer 123. Jag skulle vilja efterhöra en kommentar från tidigare infrastrukturminister Christian Wikström. Är det verkligen möjligt att flytta färjan? Jag har förstått att den är så pass stor att den faktiskt inte går att flytta någon annanstans, eftersom det inte finns några andra färjfästen som den är anpassad för.

Det skulle vara intressant att få en sakkunnig kommentar i den frågan.

Tack, talman!

Jo, det går nog att flytta den här färjan. Det är i alla fall min uppfattning är att vi kan flytta den, men det är en färja som i praktiken är för stor för de andra platserna där vi har linfärjor. Det går inte så mycket tung trafik på de andra platserna.

Dessutom har man ändrat teknikval. En del av överskridningen beror på att man har gått från hybriddrift till batteridrift, vilket innebär att det behövs tryck i ledningarna, om vi ska kunna flytta den här färjan och köra den på batteridrift som det är tänkt. Det nog att flytta den, men det kommer inte att förbättra servicenivån särskilt mycket. Det är min uppfattning.

Tack, herr talman!

Som vi alla vet är huvudregeln i ett misstroendeyrkande att regeringen måste avgå. Ledamot Christian Wikström nämnde också att han inte längre har förtroende för vårt lantråd, och därför har han skrivit detta misstroendeyrkande för att fälla den här helt maktfullkomliga regeringen som nu sitter.

Det är klart att detta är den tyngsta kalibern man kan skjuta med, och därför är det givetvis också intressant för hela lagtinget att veta vad alternativet är. Genom detta misstroendeyrkande har man intentionen att regeringen ska avgå och då är det viktigt att lagtinget vet vad alternativet är i morgon.

Tack, herr talman!

Jo, jag har svarat på den här frågan och även diskuterat den redan. Ledamoten satt inte med under förra mandatperioden, men Liberalerna lämnade, tillsammans med Socialdemokraterna, in ett misstroende där exakt samma kritik framfördes, man hade inte ett alternativ.

Nu kommer man här och säger samma sak som man själv sade till då sittande regering för några år sedan. Det blir lite komiskt. Jag vet inte hur man annars ska se det. Borde man inte hålla linjen där, om man nu fick den kritiken förra mandatperioden och nu upprepar man samma argument? Jag själv kritiserade inte detta, för det är en logisk omöjlighet nämligen. Så för mig är det inte ett problem.

Tack, herr talman!

Kan man kanske se det komiska i att man pratar om en svunnen tid, där inte alla i den här salen har varit med?

Jag tror att det viktigaste för lagtinget och för alla ålänningar där ute är att veta vad alternativet är, istället för regeringen Sjögren som nu sitter. Men det verkar som att det framgår att det för närvarande inte finns något annat alternativ än just den här nu sittande, maktfullkomliga regeringen. Är det rätt uppfattat?

Tack, herr talman!

Den gången som ett misstroende gick igenom, som jag känner till, var faktiskt när Roger Nordlund var lantråd - vi ska inte prata om andra personer - men då föll regeringen, och en ny regering bildades där Roger Nordlund återigen var lantråd.

Det här med misstroende och hur det fungerar, samt vad resultatet blir, är i stort sett detsamma som efter ett val: Man bildar en ny regering, man ser vem som vill samarbeta. Det kräver förstås att det finns argument i misstroendet som faktiskt håller.

Det som Liberalerna gör nu är att de helt undviker att diskutera den här frågan som handlar om misstroende, och man försöker istället rikta om uppmärksamheten. Det är väldigt uppenbart för alla som lyssnar på detta. Man kanske borde ägna lite mer tid åt att faktiskt diskutera de problem som finns, istället för att använda den här typen av resonemang. Men alla får ju debattera som de vill.

Tack, talman!

Misstroendeverktyget är, som tidigare nämnts, det kraftigaste parlamentariska verktyget som kan användas och kan leda till att en regering faller och måste avgå.

Obunden Samling vill tala om misstroende. I egenskap av medlem i Åländsk Center och regeringsparti vill jag snarare tala om framtiden. Lagtinget har satt kursen, regeringen levererar och Åland tar steg framåt inom digitalisering, utbildning, skärgårdstrafik och trygghet.

Vi har olika syn på enskilda beslut och det hör till demokratin. Men att beskriva vår regering som dunkel och egenmäktigt arbetande, vilket ett misstroende gör, tycker jag inte alls passar.

Tack, herr talman!

Ja, regeringen levererar, det kan man väl säga vad man vill om det, förstås. Men man levererar på det viset att man fattar beslut på egen hand utan att informera lagtinget.

Det skadar transparensen. Hela demokratistrategin får ju någon slags löjets skimmer över sig. Vi har haft demokrati här i dag, och vi pratar hela tiden om hur viktigt det är med transparens. Men när det kommer till verkligheten är det motsatta som gäller. Då försvarar man istället ett dunkelt agerande, för det här är dunkelt agerande.

Jag tycker i alla fall att den samlade riktningen är tydlig. Ett tryggt, öppet och framtidssäkrat Åland, som regeringsprogrammet antyder.

Man kan säkert tycka att det borde ha kommunicerats med lagtinget när slutbeloppet av elektrifieringen blev känt. Det tycker jag också. Det finns medel i överföringarna, och det borde ha framkommit tydligare till lagtinget.

Men jag ser det som har skett snarare som en del av barnsjukdomar kring rambudgeteringen. Politiskt kunde man hantera det som har skett tydligare, till exempel genom en ändringsbudget, som vi har hört. Vi ser ju också att budgetprocessen hela tiden utvecklas kontinuerligt för att öka tydligheten och transparensen.

Så slutligen, för att vara tydlig och för att jag inte kommer att ha ett eget anförande, vill jag stöda den sittande regeringen.

Tack, herr talman!

Jag vill passa på att lyfta fram att landskapsregeringen räknar med en driftsbesparing på 80 000 euro när man gör den här investeringen. Jag vet inte hur de kalkylerna ser ut, men jag skulle väldigt gärna vilja se dem.

Nu, med den nya kostnaden, blir avskrivningskostnaden utan att räkna med OPEC och CAPEX blir 140 000 euro. Det betyder alltså att den här investeringen i Töftölinfärja ökar driftskostnaderna med ungefär 60 000 euro. Är det bra eller dåligt? Vi kanske inte skulle ha stött det beslutet. Jag tror att det finns många här i salen som hade haft betänkligheter om det hade inneburit stora ökningar av driftskostnaderna.

Talman!

Jo, det framkom ju tidigare från lantrådet när hon talade, men då var replikskiftena över. Jag hade hellre ställt frågan direkt till henne, men hon nämnde i alla fall att det rörde sig om ett missförstånd, att det här var något man gjorde för klimatet, och klimatvinsten var något man fick på köpet. Egentligen handlade det om att förlänga livslängden på färjan.

I vilket skick är drivlinan på färjan idag? Är det något som den tidigare infrastrukturministern känner till?

Jag har en fråga till. Lantrådet sade att 3,7 miljoner för en sådan här ombyggnation inte är något uppseendeväckande, men ändå budgeterade man bara 1 miljon. Hur går det till i landskapsregeringen när man presenterar ett budgetförslag för en investering? Snurrar man flaskan och ser vilket belopp den stannar på? Det blev 1 miljon, men nog borde man ha vetat tidigare också då att 3,7 miljoner inte var uppseendeväckande i så fall.

Tack, herr talman!

Jag kan inte svara på detaljer just nu om skicket på Töftöfärjan.

Det är klart att kostnaderna ökar om man ska genomföra en elektrifiering och byta ut allting. När det gäller det aktuella företaget som har vunnit anbudet, så deras huvudsakliga uppgift är att tillverka skrov av olika typer och former. I den summan ingår också investeringar i själva stålarbetena på färjan.

Tack, talman!

Jag gillar att tala till bönder på bönders vis. Jag tänkte ta ett litet exempel här, för det är jag bra på.

Jag åkte hit idag i min Ford Fiesta från -98, och den går bra. Motorn funkar fint, men om jag ändå skulle få för mig att byta motor för att förlänga livslängden på den här gamla Fiesta, så säger jag till min fru att jag tänkte lägga 10 000 euro på att byta motor i Fiestan. Då säger hon att det är en dålig idé. Men jag körde ändå på med 10 000 euro, och när jag kom hem sade jag: "Fan, det gick på 37 000." Men nu har jag beställt en motor i alla fall.

Då kanske hon säger: "Men du vet att en ny elbil kostar 10 000 euro?" Hade det varit bättre om vi hade pratat innan och kommit överens om huruvida det är värt att lägga pengar på din gamla Fiesta, eller om vi kanske skulle satsa på en ny?

Talmannen påminner om att vi inte använder kraftuttryck i denna debatt.

Ledamoten Wikström är välkommen att besvara repliken.

Tack, herr talman!

Det skulle nog varit bra för stämningen i familjen så att säga. Hon skulle ha större förtroende för dig i framtiden om du hade förankrat det.

Talman!

Ärade kollegor och åhörare! Vi behandlar just nu ett misstroende mot regeringen Sjögren, skrivet av den obundna lagtingsgruppen. Jag vill börja med att vara tydlig: Liberalerna har fortsatt fullt förtroende för lantrådet Katrin Sjögren och för den regering som vi har bildat tillsammans med Centern och Socialdemokraterna. Jag ska berätta varför.

Denna regering får saker att hända. Regeringen slutför projekt som har pågått genom flera mandatperioder och tar nödvändiga beslut om obekväma frågor som tidigare har gått i stå på grund av politiska motsättningar som närmast kan liknas vid ett skyttegravskrig.

Under valrörelsen 2023 märkte vi en tydlig beställning från medborgarna: Sluta strida och börja samarbeta för att få Åland framåt! Beslutet togs att bilda en koalitionsregering bestående av de två partier som tidigare har stått på varsin sida i de stora frågorna.

Utvecklingen och tillväxten har tidigare tagit den största smällen och en långtgående oförmåga att komma överens om viktiga utvecklingsprojekt i kombination med ett stagnerande BNP sedan 2008. Målet för sittande landskapsregeringen har varit tydligt, att ta det politiska ansvaret för att städa upp den åländska ekonomin och framtidssäkra Åland med medborgaren i centrum.

Vad är det som denna regering har på sitt bord? Jo, ett omställningsarbete i skärgårdstrafiken för att göra den långsiktigt hållbar både för de som bor i skärgården och ur klimatsynpunkt. I första hand genom bildandet av Axferries och en trafikomställning som ska säkra kommunikationen i framtiden med ett säkrare och flexiblare system. Ett nytt helhetsgrepp om vår skärgårdstrafik som är ganska skör i nuläget.

Implementering av ett nytt vårdinformationssystem som pågår i detta nu.

Arbete med Kantakopplingen, där Mitt Kanta tillgängliggörs för alla ålänningar, har varit ett efterlängtat steg.

Skattegränsarbetet, där vi har lyckats hitta flera framsteg senaste året. Det har skett under den regeringens men tillsammans med hela lagtinget och expertis. Det är ett bra exempel på starkt ledarskap från regeringen.

En ny gymnasielag är på remissrunda

Vi har ett gediget arbete för att få en ny självstyrelselag i hamn som motsvarar de krav och förutsättningarna som gäller för vårt samhälle idag och för en lång framtid. Det arbetet går framåt i stadig takt i samarbete med riksregeringen och det finns för tillfället goda utsikter för att vi lyckas med denna revision under denna mandatperiod.

Vi har ett omfattande digitaliseringsarbete för att effektivisera offentlig sektor på hela Åland.

Vi har arbetet för att öppna upp för framtida intäkter genom att möjliggöra havsbaserad vindkraft.

Vi har en ny jaktlag klubbad som har tagits fram i nära samarbete med jaktvårdsföreningarna och andra berörda.

Vi har lagstiftning för att trygga medborgarnas rätt till kommunal service oavsett framtida samhällsstrukturer

Det nya finanspolitiskt ramverk överlevde ett regeringsskifte och kunde ros i hamn av sittande regering i gott samarbete med hela lagtinget.

Regeringen Sjögren har även visat att man har goda förutsättningar för att reda upp svåra utmaningar som exempelvis haveriet i skärgårdstrafiken förra sommaren.

Talman! Ett misstroende är lagtingets skarpaste verktyg. Det ska användas när en regering helt tappat förmågan att styra. Den situationen råder inte nu.

Dock välkomnar Liberalerna alltid en diskussion om demokratins grundpelare, däribland relationen mellan lagtinget och landskapsregeringen. Inga sanningar är slagna i sten i en demokratisk församling. Den diskussionen mår bäst av att vara levande. Men att i detta skede ta den diskussionen som en misstroendedebatt är att skjuta över målet.

Talman! Obunden samling kallar denna regering egenmäktig. Oppositionens uppdrag är att kritiskt granska sittande regering och visa på ett politiskt alternativ. Oppositionen har sina givna verktyg som kan användas för att ifrågasätta och utmana regeringsbasen. Så ser spelet ut och så ska det vara. Från andra sidan är det ju givet att majoritetens ledamöter sitter på mer detaljinformation i ett tidigare skede, av naturliga skäl.

Man tar upp elektrifieringen av Töftöfärjan Där har vi redan hört från ministrarna att kommunikationen har brustit och saken beskrivs som ett missöde och borde ha hanterats på ett annat sätt. Efter diskussioner i majoriteten har vi konstaterat att inget juridiskt fel har begåtts på något sätt, men politiskt kunde saken ha hanterats på ett lämpligare sätt med tanke på summans storlek, just för att säkra lagtingets maktställning i relationen till landskapsregeringen.

Å andra sidan bör vi också diskutera hur man säkrar landskapsregeringens handlingsutrymme. En handlingsförlamad landskapsregering är minst lika farligt som att inte ha någon alls.

Jag tänker inte gå närmare in på de här uppräknade punkterna, herr talman, eftersom många enskilda sakfrågor som nämns här med fördel skulle ha diskuterats i en spörsmålsdebatt där klämmen kan handla om just det.

Och en spörsmålsdebatt har vi redan haft angående det internationella stödet till Olena Zelenska Foundation för att bygga lektionssalar i ukrainska grundskolors skyddsrum på fronten som PAF ville genomföra, med egna budgeterade medel för ändamålet men med hela Åland som avsändare.

Den spörsmålsdebatten fick en klubbad kläm som gav tydliga direktiv till landskapsregeringen om framtida hantering av PAF-medel. Den saken anser vi vara helt utagerad. Men här väljer ändå Obunden samling att ta med stödet till Ukraina och rådda ihop det med Töftöfärjan och andra saker.

Moderaterna däremot var tydliga med att man, trots att man var kritisk mot tillvägagångssättet, ändå stod bakom stödet till Ukraina och deltog aktivt till att frambringa en mycket resonlig och försonlig spörsmålskläm som blev en bra avslutning på ärendet. Det ska lagtinget vara stolta över.

Ett misstroende däremot, som är oppositionens tyngsta verktyg, det har efter motiveringstexten endast en kläm: Att stå bakom ett misstroende mot lantrådet och regeringen som helhet och all den politik och allt det arbete som den regeringen gör under mandatperioden.

Men ett misstroende innebär också ett ansvar för oppositionen att visa på ett alternativ till regeringskonstellation. Om man vill avsätta en regering måste man kunna visa på ett trovärdigt underlag och alternativ för att leda Åland. Här står Obunden Samling ensamma som undertecknare. Moderaterna, Hållbart Initiativ, Grön Vänster, Pro Åland och ledamoten Rainer Juslin har inte undertecknat. Det finns alltså inget tydligt underlag i detta skede för ett regeringsalternativ.

Talman! Ingen regering är perfekt, det vet alla här inne som har suttit i en majoritet. Man måste komma överens hela tiden och arbetet tar inte slut. Man måste kompromissa sig fram till den gemensamma politiken och nu som då är det någon som inte är helt nöjd. Regeringsarbetet bygger på tillit. Det är det som är hårdvara även i den här salen.

Men framåt går det för den här regeringen och det är huvudsaken. Då kan det ibland ske misstag men i det stora hela tar vi samhällsutvecklingen framåt. Regeringsprogrammet råder och svåra frågor i stort och smått hanteras dagligen av lantrådet, ministrarna och förvaltningen.

Det är tuffa ekonomiska tider. Sedan länge tillbaka har den här majoriteten bestämt sig för att hantera och skapa stabilitet och långsiktiga lösningar för hela Åland.

Liberalerna anser att vårt lantråd Katrin Sjögren har ett tryggt och beslutsamt ledarskap med sikte framåt. Det är precis det som vi tror att Åland behöver i dagens läge när populism och höga svallvågor regerar i samhällsklimatet både globalt och lokalt.

Talman! Slutligen vill jag deklarera tydligt att regeringen Sjögren tar ansvar för att genomföra det omställningsarbete som är nödvändigt för att säkra en hållbar framtid på Åland. Vi liberaler står bakom vårt lantråd och vår regering och de målsättningar som den arbetar med enligt vårt gemensamma regeringsprogram. Därför avvisar vi detta misstroende. Tack!

Tack, herr talman!

Ledamot säger att om man helt har tappat förmågan att styra, då ska det lämnas in ett misstroende.

Under förra mandatperioden hade vi ett liknande fall. Ett misstroende riktades mot dåvarande minister Jansson som handlade om in casu bedömningar av jordförvärvsärenden, och inte heller där hade något juridiskt fel begåtts, om jag inte minns fel.

Liberalerna lämnade in ett misstroende med nio mandat. Det är mer än fem mandat, men det är långt ifrån en majoritet. De argument som ledamoten framförde nu, så samma kritik kom under förra mandatperioden när ledamoten själv undertecknade den, och liknande försvar hölls då. Kan vi inte konstatera bara att ett misstroende per definition inte kan innehålla en majoritet av ledamöter, eftersom det skulle innebära att regeringen som sådan saknar förtroende. Kan vi vara överens om det?

Nej, det är vi inte överens om. Den stora skillnaden mellan de två ärendena är följande: Jag ska börja med att säga att ett misstroende riktas mot lantrådet, aldrig mot en enskild minister. Det är det första som är viktigt att förstå. Lantrådet representerar hela landskapsregeringen och är helt ansvarig för den gemensamma politiken. Misstroendet riktas alltså mot lantrådet, och om lantrådet faller, så faller hela regeringsprogrammet. Så fungerar vårt system.

Det misstroende som vi lämnade in, som ledamoten Wikström nämner, lämnades in av fler än ett parti. Det var två partier i opposition, vilket innebär att flera i oppositionen var överens om att detta borde lämnas in. Det föregicks också av en spörsmålsdebatt. Man tog upp frågan om Ukraina-pengarna eftersom vi har haft en spörsmålsdebatt om detta. Det känns som en nödlösning för att kunna säga att man har haft det.

Obunden Samling har tidigare lämnat in misstroendet direkt utan en spörsmålsdebatt. Man slänger in det största verktyget utan att ens vilja ha ett skriftligt underlag eller diskutera frågan mer ingående och det ger inte lagtinget en chans att diskutera saken.

Tack, herr talman! Det här misstroendet handlar om demokratiska grundprinciper, vem som ska bestämma vad och hur beslut ska fattas. Det handlar om transparens och öppenhet. I slutändan handlar det förstås också om förtroende.

Jag har redan beskrivit likheterna mellan det här beslutet och beslutet om pengarna till Ukraina. Det beslutet var faktiskt mer förankrat än vad det här är. Det var inte förankrat på något vis till någon. Men man uppvisar samma ignorans och respektlösa beteende mot lagtinget i detta ärende, precis som man gjorde när det gällde pengarna till Ukraina. Man bryr sig inte om att förankra någonting.

Vi måste få slut på det här. Vi måste börja göra som vi säger. Vi måste säga vad vi gör och tillåta lagtinget att ha en kontrollfunktion och kontrollmakt och sedan fattar landskapsregeringen, inte på egen hand.

Jag tänker inte förlänga debatten angående Ukraina-pengarna ytterligare. Skillnaden mellan de två ärendena är att Ukraina-pengarna hanterades i ett förfarande som var uträknat för att fungera internationellt och i enlighet med den överenskommelse som fanns. Detta var majoriteten medveten om från början, och vi har redan gått igenom det. Förklaringarna har kommit, och vi behöver inte diskutera det mer.

Detta ärende däremot, här säger ministrarna, lantrådet och vi i majoriteten att detta borde ha hanterats på ett annat sätt. Vi erkänner att det skedde på ett sätt som inte är helt okej. Det är skillnaden mellan Ukraina-pengarna och detta ärende; vi står bakom förfarandet med Ukraina-pengarna. Om ministern skulle göra detta igen med Töftöfärjan så skulle det ske på ett annat sätt. Det handlar alltså om ett misstag som har inträffat, och ibland måste man ha överseende med sådana saker. Nu blev det som det blev.

Jag begär inte att Obunden Samling ska ha förtroende för den här regeringen. Det har varit tydligt från dag 1, att de inte har det.

Tack, talman!

Tack ledamoten Påvals. Ledamot Påvals och jag satt i opposition under förra mandatperioden, och jag tror aldrig att det diskuterades så mycket om skärgårdstrafik som då, med gamla färjor, bajamajor och containrar. Du minns hur det var.

Just nu finns en överenskommelse om att vi ska arbeta med skärgårdstrafikens framtid på ett professionellt och bra sätt. Jag vill faktiskt ge en jättestor eloge till förvaltningen och till alla som arbetar med detta, inklusive de parlamentariska referensgrupperna där även oppositionen är med.

Jag vill också lyfta fram att det faktiskt pågår bra saker, och vi har ett seriöst bolag som ansvarar för detta. Förhoppningsvis kommer vi inte att behöva diskutera lika många detaljer framöver.

Tack, herr talman!

Jag håller helt med ledamoten Eckerman om att diskussionerna och den operativa politiken kring skärgårdstrafiken aldrig har varit så transparenta som nu. Det är i stort sett så det är. Vi har parlamentariska grupper, och det är väldigt öppet,

Vi har nyligen tagit ett nytt system för skärgårdstrafiken, där vi har genomfört en bolagisering, och detta har skett i samarbete med lagtinget. Så i det stora hela har det varit väldigt transparent. Landskapsregeringen och majoriteten bakom den ämnar också att det ska förbli så.

Jag tycker det är bra att ledamoten Påvals lyfte just detta i sitt anförande. Man måste också tänka på att från rent bord så stod man med ett skadestånd på 10 miljoner euro och en helt kollapsad skärgårdstrafik.

Ska man kasta sten i glashus och blanda ihop olika saker, så är det kanske så att minnet är kort när det gäller vad man själv har ställt till med.

Tack, herr talman!

Jag skulle absolut kunna skriva fyra sidor till om vad som hände under förra mandatperioden. Men vart leder det oss? Vad är syftet med att stå här och diskutera det som hände under den regeringen? Det är nu det gäller.

Nu ser situationen helt annorlunda ut. Vi arbetar framåt och ska försöka lösa de utmaningar vi står inför. Vi gör det för att vi vill ha det bra. Vi löser det för att människor som bor i skärgården i framtiden ska kunna åka färjor, och för att vi ska kunna ha en ekonomiskt hållbar skärgårdstrafiken som faktiskt håller.

Mitt i allt detta kommer också pålagor från EU, som att vi ska ha utsläppsrätter som även gäller skärgårdstrafiken. Så var står vi då med gamla dieselmotorer? Det är det som är centralt. Vi måste säkra även det för framtiden, precis som allt annat. Detta utgör hela grunden för regeringsprogrammet.

Tack, talman!

Lagtingsledamoten talade om Ukrainastödet där 3 miljoner skickades iväg utan lagtingets kännedom eller förhandsgodkännande.

Man kan omvandla detta i andra termer. Det var tre års sjukostnadsavdrag till exempel. Det var nästan tio års drift av Michael Sars som, man skickade iväg utan att fråga. Det blev ett ganska ordentligt liv av det. Vi kom överens om att sådana beslut måste förankras.

Talman! Kan lagtingsledamoten se några likheter i detta förfarande, förutom att summorna råkar påminna om varandra? Nog måste lagtingsledamoten se vissa likheter i förfarandet?

Tack, herr talman!

Jag tycker också att vicetalman Måtar ska erkänna att de här pengarna, den hemvist de hade och den adress de hade, skulle ha varit detsamma även om PAF hade gjort det på eget initiativ. Dessa pengar var budgeterade för det ändamålet och PAF hade ändamålet att göra detta helt själva. Men nu ville PAF göra det med Åland som stämpel.

Både jag och hela oppositionen vet att dessa pengar inte hörde till den ordinarie budgeten eller föreningsmedlen. Det här var pengar som var avsedda för just detta ändamål. Nu ville PAF göra detta från hela Ålands folk,
det var detta som var sagt och det har vi pratat om flera gånger. Men det verkar som att Obunden Samling helt och hållet ignorerar detta och anser, bara för att det gjordes på det här sättet, att då ska det räknas i antal Michael Sars, antal sjuksköterskor och annat som radades upp.

Jag ska inte säga några ordet, men jag tror att ni alla vet vilket ord jag pratar om. Det börjar smaka ganska illa.

Tack, talman!

Lagtingsledamoten undviker omsorgsfullt att besvara den tydliga frågan: Finns det inga likheter här? Man tar bara de pengar som finns, och använder dem till precis vad man vill. Det spelar ingen roll vad lagtinget som helhet har bestämt, eller om det finns lagstiftning som reglerar till exempel PAF-pengar. Det spelar heller ingen roll om det finns en budget som säger att det skulle kosta cirka 1,5 miljoner att fixa den här elektrifieringen.

Jag noterar att lagtingsledamoten inte vill diskutera dessa likheter överhuvudtaget och inte heller vill se dem.

Tack, herr talman!

Man brukar prata om "follow the money" och det vet alla som har läst en bra kriminalroman eller kanske hört det.

Visst, det handlar om det. Varifrån menar vicetalman Måtar att de här pengarna togs? Kommunerna har nämnts av Obunden Samling. Okej, så vi ska alltså ta 3 miljoner från de pengar som PAF har budgeterats för det här ändamålet? Vi ska säga; "nej, de här pengarna ska gå till kommunerna". Men då skulle vi ha stoppat in pengarna den ordinarie budgeten.

Det här är ju pengar som överhuvudtaget inte har tänkts användas till något annat än det som PAF hade avsett.

Sen råkade det finnas en möjlighet, en öppning för att Obunden Samling skulle få skrika om det här och göra ganska fula nummer av det. Det får man ju göra; det är upp till var och en.

Men jag tycker att den diskussionen redan har förts ganska långt. Varifrån togs pengarna? Från vem togs pengarna? Det är en stor och viktig fråga som vi kan besvara i den här debatten.

Herr talman!

Sluta strida och börja samarbeta, sade ledamoten i sitt anförande. Ledamoten lyfte fram flera bra saker som landskapsregeringen har arbetat med under sina år, och det låter ju bra. Det var en hel del punkter som ledamoten redogjorde för i sitt anförande.

Jag saknade däremot tillväxtpolitik och näringslivssatsningar i ledamotens anförande, vilket är centrala delar av den politik som landskapsregeringen arbetar med under de här två åren. Kan ledamot Påvals berättar för oss som sitter i opposition när vi kommer att få ta del av sådana satsningar? Det är också en del av ett förtroende.

Tack för en bra replik. Jag tycker att den här regeringen är tillväxtorienterad. Det handlar om att bygga tillväxt. Tillväxten är A och O för att vår ekonomiska utveckling ska vända, vilket ännu inte har hänt. Tvärtom äter vi just nu upp den likviditet vi har kvar i kassan. Vi har tomt i kassan

Anders Ekström kommer att komma hit och hålla ett anförande. Jag lämnar de orden till honom och låter honom beskriva den saken på ett bättre sätt än vad jag kan.

Men jag anser i stort att den här regeringen är tillväxtorienterad och näringslivsinriktad. Vi måste se till att vi alla är överens om att tillväxten på Åland måste öka. Gör vi inte det, då har vi stora problem och vi har redan stora problem.

Talman!

Tomt i kassan snart? Nu lägger vi iväg 3,7 miljoner på Töftöfärjan, och vi sätter sprätt på pengar på många andra saker.

För mig är det viktigt med politik, och att det även finns näringslivspolitik. Jag upplever att det är tomt prat; det händer inte någonting. Vi får rapporter från både den ena och den andra om ökade kostnader bland företagarna, och de behöver hjälp där ute.

Jag skulle vilja meddela att Liberalernas förstahandsalternativ till regeringen, Moderat Samling. Vi arbetar ju faktiskt med att knyta kontakter; med Samlingspartiet, Moderaterna i Sverige med KD, vi träffar rederier och vi är ute och träffar företag. Vi försöker samarbeta i det tysta och göra saker som är till gagn för Åland.

Men jag upplever att det ibland skulle vara bra om man kunde vara lite mer lyhörd från regeringens sida i viktiga frågor, även om man inte alltid säger nej. Ibland är det mycket nej också från regeringen.

Tack, herr talman!

Jag har noterat att Moderaterna har varit väldigt duktiga på att knyta kontakter och har haft många besök samt besökt andra samarbetspartners. Det är viktigt för framtiden, och jag uppmanar alla partier att följa efter. De som inte gör det bör fundera på hur de använder de veckor vi inte står här i salen. Det är jätteviktigt och bra, både för hela Åland och för framtiden.

Moderaterna visar att de är beredda att ta ansvar framöver, det är bra. Det är suveränt! Det är sådana parter vi behöver på Åland, och det är den typen av politik vi behöver.

Lagtingsledamöter i den här salen är ansvariga på olika sätt, men alla är likvärdigt ansvariga för Ålands framtid.

Talman, lagting och åhörare!

Vi i Centerns lagtingsgrupp motsätter oss detta misstroendeyrkande. Inte för att vi tycker att allt regeringen gjort har varit perfekt, det finns alltid utrymme för förbättringar. Nej utan för att de påståenden som ligger till grund för yrkandet inte håller. Demokratin på Åland är stark, lagtingets makt är orubblig och vår regering har i det stora hela agerat i enlighet med tidigare beslut och i samklang med majoriteten i vårt parlament.

Yrkandet talar om ”dunkelt” och ”egenmäktigt” beslutsfattande. Det är allvarliga ord och de saknar täckning. I själva verket är vår åländska demokrati en av de mest transparenta som finns, det ser småskaligheten till att den är. Lagtingets kontrollmakt är stark, oppositionen har alla möjligheter att granska och kritisera och lagtingets majoritet har gång på gång bekräftat sin tilltro till den sittande landskapsregeringen. Att några ledamöter ifrågasätter hur saker sköts är inget nytt eller unikt. Det kallas demokrati och det är ju så vi utvecklar självstyrelsen.

Låt mig därför bemöta de tre punkter som yrkandet lyfter fram.

För det första elektrifieringen av Töftö linfärja. Här kunde kommunikationen ha varit tydligare. Så är det. Det är vi de första att medge; detta har också infrastrukturminister Gunell förklarat i denna sal. Så är det. Det finns definitivt förbättringspotential inom regeringssamarbetet vad gäller förankring och information. Men här ska vi samtidigt minnas att målet har hela tiden varit tydligt: att elektrifiera linjen och att förlänga livslängden på det befintliga tonnaget. Det var det lagtinget beslutade om och det är det som nu levereras. Att kalla detta för respektlöst mot lagtinget är starka ord. Men visst finns det förbättringspotential - vilket som sagt även minister Gunell insiktsfullt själv påtalat.

För det andra stödet till Ukraina. Här påstår man att regeringen agerat egenmäktigt. Sanningen är att gåvan om tre miljoner euro till att bygga utbildningslokaler i skyddsrum i Ukraina så behandlades redan av lagtinget i samband med spörsmålsdebatten i våras. Där framgick tydligt att det fanns brett stöd i lagtinget. Samtidigt startade också arbetet med att se över regelverket mellan PAF och landskapet. Det var vad lagtinget efterfrågade genom att enhälligt ställa sig bakom en kläm om att det ska ske en översyn av den framtida hanteringen av PAF-medlen.

För det tredje, skärgårdstrafiken och fullmakter. Här är det viktigt att vi talar klarspråk. Att framtidssäkra Åland kräver alternativ. Landskapsregeringen har tagit sitt ansvar genom att hålla dörrar öppna och förbereda olika vägar framåt. Det är inte ett hot mot demokratin, det är att utöva gott ledarskap i en tid då ekonomin och behoven förändras snabbt. Och besluten fattas alltid här i lagtinget.

Mycket handlar alltså om budgetteknik och det nya med budgetramar. Därför kommer min partikollega och tillika förra finansministern Roger Höglund att, i sitt kommande anförande, redogöra för Centerns syn på de budgettekniska bitarna.

Talman! Det är uppenbart att detta misstroendeyrkande snarare är ett rent och skärt politiskt spel än verklig kritik mot regeringens arbete. Att använda ord som ”dunkelt” och ”egenmäktigt” utan belägg så har bara ett syfte; att urholka den politiska debatten och sänka nivån i samtalet. Det vi ser är mer en projicering från populismens mörkare vrår än en seriös invändning mot hur Åland styrs.

Vi i Centerns lagtingsgrupp står för något annat. Vi står för stabilitet, för ansvar och för det regeringsprogram som majoriteten i detta hus enats om: ”Ett tryggt, öppet och framtidssäkrat Åland.” Det är det som vägleder oss i vårt arbete. Det är det vi levererar på, steg för steg, beslut för beslut, när det gäller digitalisering av samhället, revideringen av självstyrelselagen, översynen av utbildningsväsendet, utvecklandet av skärgårdstrafiken, upprätthållandet av en regelbaserad världsordning, främjande av livsmedelsproduktionen, stärkandet av den lokala demokratin, arbetet med att skapa balans i ekonomin, uppdraget att säkra alla kommuninvånares rätt till service, omsorgen om sjukvården, alla ålänningarnas rätt att känna trygghet och konkreta insatser för starkare konkurrenskraft, osv.

Denna landskapsregering har på område efter område levererat verkstad snarare än prat och om det provocerar delar av oppositionen är det väl snarare bra än dåligt; allt annat hade varit underligt.

Avslutningsvis. Det är Ålands lagting som är den högsta beslutande makten på Åland. Det har aldrig ifrågasatts, och det kommer aldrig att ifrågasättas av denna regering. Landskapsregeringen gör sitt jobb, partierna bakom denna regering samarbetar väl och oppositionen har all rätt att utmana. Men när man gör det bör man också respektera fakta.

Vi väljer ansvar framför populism. Vi väljer samarbete framför splittring. Vi väljer framtidstro framför misstro. Därför säger vi nej tack till detta misstroendeyrkande. Tack, talman!

Talman!

Jag tänkte nästan lägga till: "vi talar om elektrifiering", eftersom det är ett ämne som ledamoten ofta diskuterar på ett positivt sätt. Elektrifieringen av Töftöfärjan uppgår till hela 3,7 miljoner. I upphandlingen anges det ingenting om de här anslutningarna för driften på Prästö och Töftö.

Vilken är ledamotens uppfattning om hur stora investeringarna kommer att behöva bli för att få igång den här elfärjan? Är det något som ledamoten känner till och har uppgifter om? För det har inte jag.

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg. Nu går jag ledamoten in i detaljer som jag egentligen vill undvika. Jag vill hålla mig på en mer övergripande nivå.

Men ja, ledamot Mansén sitter även som ordförande i Energikommissionen så har jag en hel del information om detaljerna. Det finns framtagna siffror på anslutningskostnader och så vidare.

Jag kommer dock inte att redogöra för dessa detaljer i talarstolen. Det handlar om nätförstärkningar på Prästö. Det handlar inte om oöverkomliga kostnader. Jag tror till och med att det arbetet redan har påbörjats.

Talman!

Tack för svaret. Det här är en intressant fråga. Nu pratar vi om 3,7 miljoner. Frågan är vad det kommer att landa på om vi når 4,5 eller 5 miljoner innan det här är klart?

Ledamoten nämnde också att förankringen och informationen borde ha varit bättre, och vi har fått intrycket att regeringspartierna verkar vara överens om det. Men hur är det med Centerns lagtingsgrupp, när fick ni information om beslutet kring Töftöfärjan? Det är min första fråga.

Sedan talade lantrådet i sitt anförande om att förlänga livslängden på Töftöfärjan med 20 till 30 år. Hur ser Centern på Prästösundsbron nu? Har man sopat det under mattan?

Talmannen påminner om att den här frågan ska hänför sig till huvudanförande. Nu börjar vi gå över gränsen.

Tack, talman för förtydligandet från talmannens sida. Det gick lite utöver vad jag hade tagit upp i mitt anförande.

När det gäller informationen, och precis som jag sa i mitt gruppanförande från Centern, har vi påtalat kritik för att vi har fått väldigt lite information till lagtingsgruppen om detaljerna kring det hela.

Det är uppenbart att det finns förbättringspotential när det gäller detaljerna, och det tycker jag också att lantrådet var inne på i sitt svar här. Så det är ingenting att hymla om. Det finns förbättringspotential, och vi tror på en bättring på den sidan.

Tack, talman!

Mansén säger att lagtingets makt är orubblig. Anser ledamoten att finansutskottets betänkande styrker det uttalandet? Jag menar att hela deras betänkande utgår från att den här investeringen är den budgeterade summan. Hur kan man påstå att deras makt är orubblig när de får sitta och lämna ett betänkande på gallimatias och sedan blir det en helt annan summa i slutändan? Det är helt absurt att säga att den är orubblig.

Kommunikationen kunde ha varit tydligare. Det är också lite absurt att påstå att den kommunikation som aldrig har inträffat skulle kunna ha varit tydligare, för den har aldrig förts.

Tack, talman!

Tack ledamot Egeland. Ja, lagtingets makt är orubblig och det är lagtinget som har sista ordet i beslutsfattandet. På så vis så hävdar jag att lagtingets makt är orubblig i de här frågorna. Så är det.

Tack, talman!

Ledamot Mansén säger också att det var det här som lagtinget beslutade om. Men det stämmer inte. Det man beslutade om var att modernisera en gammal linfärja för 1 miljon. Nu ska man istället modernisera en gammal linfärja för 3,7 miljoner. Så det stämmer inte alls.

Vi i Centern står för stabilitet och ansvar, vi väljer ansvar framför populism, säger ledamoten. Men om det är den politik som förs och som vi debatterar här i dag som är ansvar, så föredrar jag att ni kallar mig för populist även i fortsättningen.

Tack, talman!

Ja, jag hävdar fortfarande att det handlar om att modernisera en gammal linfärja när man ändrar från dieseldrift till eldrift ombord. På så sätt är faktiskt målet och syftet detsamma.

Sedan kommer det att diskuteras mycket under den här misstroendedebatten kring huruvida tolkningarna i budgettexterna är tillräckliga och så vidare. Det är egentligen det centrala. Hur tydliga är texterna i dessa moment?
Jag tror jag stoppar där.

När det handlar om populism så är det intressant att ledamoten tog det till sig.

Tack, herr talman!

Det är tydliga texter. 1 miljon euro är ju i min värld ganska tydligt vad det handlar om, det handlar om 1 miljon, inte 4 miljoner euro.

Den här upphandlingen hade ju bara en anbudsgivare, så det kan väl vara en orsak till att det blev så dyrt som det blev.

Jag undrar om detta ens skulle ha genomförts om man hade förankrat det i landskapsregeringen eller hos lagtinget. Om kostnaden hade varit 3,7 miljoner euro istället för 1 miljon euro, hade lagtinget sagt ja till det eller landskapsregeringen för den delen? Det här beslutet förankrades inte ens i landskapsregeringen.

Det vore intressant att få reda på den alternativa verkligheten som inte finns idag, men man kan ändå fundera på det.

Hur menar ledamoten att lagtingets kontrollmakt uppfylls om vi tillåter den här typen av beteende? På vilket sätt uppfylls vår kontrollmakt? Vi ska kontrollera lagtingets beslut, vilket är en av våra huvudsakliga uppgifter, men hur?

Tack, talman!

Det är intressanta frågor som ställs av ledamot Wikström när det gäller hur det hade gått om detta hade tagits upp här i lagtinget, mer i detalj. Den debatten hade vi vetat först efteråt, så klart. Den debatten skulle ha varit nyttig, och att vi definitivt skulle ha diskuterat detta mer i detalj. Det tror jag vi alla är ense om. Det stärker på alla sätt.

Det finns kritik angående bristen på både debatt och information, vilket jag också nämnde i mitt anförande.

Tack, herr talman!

Den här investeringen handlar i huvudsak om att minska Ålands koldioxidavtryck och våra utsläpp av fossila bränslen, det är huvudsaken här. Visst, man förstärker stålet lite och gör det mer effektivt, men lejonparten av pengarna går till att konvertera den här färjan till en annan typ av driftsform. Jag tror att den debatten hade handlat ganska mycket om hur vi effektivast kan minska vårt koldioxidutsläpp på Åland.

Den här färjan förbrukar förstås bränsle. Men om man jämför kostnaden för att få bort dessa koldioxidutsläpp från Töftöfärjan med andra typer av klimatreducerande åtgärder, så hade vi kommit fram till att dessa 3,7 miljoner euro är ett väldigt dyrt sätt att minska koldioxidutsläppen på Åland. Så hade det sett ut, tror jag.

Tack, talman!

Nu tycker jag faktiskt att vi är i utkanten av hela debatten egentligen. Det blir att handla om en annan typ av driftsform och koldioxidutsläpp och så vidare och att 3,7 miljoner är dyrt.

Ja, 3,7 miljoner är mycket pengar. De skulle säkert kunna användas till mycket annat också. Men jag tror att denna investering är en investering för framtiden. Det handlar om att skaffa både erfarenhet och kompetens. Framförallt har många, inklusive vi från Centerpartiet, påtalat att detta inte enbart gäller den här linjen. Det handlar om att elektrifiera en linfärja som, istället för att gå ur tiden, har möjlighet att fortsätta framåt 20-30 år med modern framdrift. På så sätt bibehåller vi faktiskt värdet på färjan framöver också.

Det är inte pengar i sjön på något vis, som ledamoten vill pådyvla.

Tack, talman!

Man upphör aldrig att förvånas. Ledamot Mansén säger i Centerns gruppanförande att det här misstroendet är utan belägg och att det är populism. Är det populism att begära att landskapsregeringen respekterar lagtinget och lagtingets lagstiftande roll? Är det populism för Centern?

Jag undrar vidare. Anser Centerns och ledamot Mansén att regeringen Sjögren, genom minister Gunell, agerade helt korrekt när man tar ett beslut som flerdubblade kostnaden för elektrifieringen av Töftölinjen?

Tack, talman!

Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande. Det har framkommit kritik även från Centerns håll när det gäller förankringen och vad som kunde ha gjorts bättre i hela processen. På det viset anser jag att det har klargjorts tillräckligt.

När det gäller populism kan man kanske fundera över varför inte hela oppositionen står bakom detta förslag. Det kan säkert ledamoten själv redogöra för. Hur kommer det sig att inte fler står bakom detta populistiska inspel?

Tack, talman!

Jag konstaterar att ledamot Mansén inte vill uttala sig om huruvida han anser att beslutet är korrekt. Han förbigår den frågan, så vi får utgå från att Centern tycker att det är helt okej att man sidsteppar lagtinget på detta sätt.

Då undrar jag: Är det verkligen Centerns definition av att ta ansvar, att man på det här viset kan förbigå lagtinget helt? Är det Centerns definitions av ansvars som ledamot Mansén pratar om?

Tack, talman!

Med de nya budgetramarna och det system vi har idag finns det säkert förbättringspotential på många sätt. Här kommer min kollega, ledamot Höglund, att beskriva budgetprocessen och dess utvecklingspotential.

Det är helt klart att den här misstroendedebatten och misstroendet på något sätt pekar på brister i det nya systemet som behöver utvecklas. På så vis håller jag med oppositionen i sina påpekanden. Detta utvecklar faktiskt demokratin i vårt system på sikt.

Talman!

Under denna mandatperiod har Moderat Samling hållit hårt på några saker. Vi har efterfrågat bred förankring för större infrastrukturprojekt. Vi har också efterfrågat ett politiskt kostnadstak för skärgårdstrafiken. Med nuvarande politiska inriktning ser vi en uppenbar risk för att kostnaderna springer iväg, såsom de gjort med Töftö. Vi ser också en uppenbar risk för att stora beslut drivs igenom fort med liten majoritet, för att rivas upp igen några år senare.

I vårt gruppanförande fokuserar vi på en enda punkt: Töftö. I beslutet om Töftö ser vi något värre än att klubba beslut med snäva majoriteter. Vi ser beslut som fattas extra budgetärt, utan lagtingets medverkan. Misstroendetexten hade kunnat vara skarpare på denna punkt.

Vad vi har framför oss är att landskapsregeringen i beslut ÅLR 2024/1148 har antagit HL Metals anbud för elektrifiering av Töftölinjen på 3,7 miljoner. Budget 2025 saknar dock medel för ett sådant beslut. Ministrarna Perämaa och Gunell har båda varit tydliga i offentligheten, en ändringsbudget hade behövts. Men här har vi nu fått ett svar från lantrådet där det står att inget fel har begåtts, med undantag för lite otydlig kommunikation.

Men fakta ligger kvar på bordet – beslutet om antagande av anbudet har fattats. I reservationsanslaget 975000 Fartygs- och färjeinvesteringar (R) finns i årsbudget 2025 enbart 1,45 miljoner anslaget för detta - och andra - ändamål.

Detta agerande ställer flera frågor på sin spets.

För det första bryter landskapsregeringen mot lagen. Reservationsanslag får inte överskridas enligt lagtingsordningen 54 §. Finns inget ”finlir” eller ”gråzon” här. Reservationsanslag som lagtinget beslutar om får inte överskridas. För säkerhets skull brukar landskapet skriva in detta också i varje årsbudget – reservationsanslag får inte överskridas. Du kan få nyttja reservationsanslagen under 3 år, men inte överskrida. Regeringen skriver i sitt svar att 4,15 miljoner euro överfördes i bokslut 2024 till budgetmomentet. Intressant, men det är inget som har beslutats i någon budget i lagtinget. Det är budget som antagits av lagtinget som gäller, den budget där 1,45 miljoner anslagits för 2025. Ni kan försöka vrida på detta hur mycket som helst, men ni har överskridit ett reservationsanslag och ni har inte kommit med någon ändringsbudget.

För det andra, talman, rubbas makten mellan lagstiftande församling och regering på ett osunt sätt. Lagtingets kontrollmakt ”rundas” och sidsteppas. Också förr har upphandlingar av olika slag ägt rum, upphandlingar som blev dyrare än tänkt. Då är den tydliga parlamentariska ordningen sådan att man kommer med en ändringsbudget till lagtinget och driver igenom den med sin politiska majoritet. Det finns en tanke med denna ordning. Om du kommer i efterhand med en ”städarbudget”, så är det inte säkert att regeringen längre har majoritet för sin budget.

För det tredje, talman, börjar vi nu komma långt ifrån rambudgeteringens ursprungliga syften. Om årsbudgeten plötsligt har blivit dispositiv och man kan göra lite hur man vill bara man håller sig inom rambudgeten – då har inte rambudgeteringen lett till en strängare och mer medveten budgetering, den har lett till det motsatta, till en mera lössläppt budgetering där olika överraskningar kan dyka upp.

För det fjärde blir landskapsregeringens politiska prioriteringar tydliga genom detta beslut. Från moderat sida har vi värnat ett kostnadstak för skärgårdstrafiken, vi ser tydligt att omsorg om ekonomin inte är prio ett här. Huvudmotivet är klimatpolitik, den får gärna vara storstilad och kosta. Det är ett dyrt sätt att minska koldioxidutsläppen. Landskapsregeringen har nu också visat en annan prioritering, att den är beredd att skjuta allt på framtiden – linfärjor, hamnar – bara man når denna elektrifiering.

Ni som brukar efterfråga kostnadsanalyser, ekonomisk medvetenhet, ordning och reda, ni kan inte tycka att det här är bra. Ni kan inte vara förvånade efter detta beslut! Den som röstar för fortsatt förtroende kan förvänta sig en sak – mera av samma vara. Fler dyra projekt, utan stöd i budget, klubbad av lagtinget.

Talman! Förtroendet för regeringen stärks inte heller av att man skriver i sin förklaring att man gjort en beräkning på 1 miljon och det blev 3,7 miljoner. Det väcker följdfrågan: Hur räknar landskapsregeringen? Och då är väldigt långt ifrån parollen ”Ordning och reda i ekonomin”.

Talman! Eftersom vi nu ändå har denna diskussion i några timmar så uppmanar jag regeringen att berätta om 3,7 miljoner är tillräckligt. Tillkommer det merkostnader i form av laddstationer och annan infrastruktur? Hur stora merkostnader blir det för Åland? Ska vi möjligen bordlägga så att landskapsregeringen kan presentera en fullödig bild? Uppenbarligen finns det ännu mera kostnader som inte ha redovisats till lagtinget.

Så långt en diskussion om misstroendetexten, nu till själva förtroendefrågan. Av de saker som nämns är Töftö klart allvarligast och värt en diskussion. Är det så här en normal relation mellan parlament och regering ska se ut?

Talman! Det är svårt att ha förtroende för en regering som överskrider reservationsanslag, inte kommer med en ändringsbudget trots att de borde det - och försöker sälja in efterhandskonstruktioner till lagtinget om att allt är i sin ordning för det fanns några miljoner i bokslutet. Det här parlamentet har inte fattat något budgetbeslut om en investering på 3,7 miljoner.

Så ja, den budgetmässiga av Töftö har skadat vårt förtroende för landskapsregeringen. Det finns flera orsaker till att vi saknar förtroende. Regeringen levererar inte på sitt regeringsprogram och vi ser ingen näringspolitik eller aktiv tillväxtpolitik.

Så, bästa kolleger, om ni vill se en annan inriktning på politiken så måste ni visa det. Vi vill se en annan inriktning på politiken. Vi kommer inte att rösta för förtroende för denna regering. Om regeringen fälls så kommer vi att se det som en möjlighet att staka ut en ny politisk kurs för Åland. Vi kommer omgående att inleda arbetet med att bilda en ny regering, tillsammans med dem som har fällt regeringen. Tack för ordet.

Talman!

Jag tycker att ledamot Valve missförstår med flit nu. Jag var mycket tydlig i mitt anförande att landskapsregeringen inte har agerat lagstridigt. Däremot var det synnerligen olämpligt att vi inte kom med en ändringsbudget och att det inte kommunicerades ut till lagtinget.

Talman!

Jag noterar att från regeringens sida har man överhuvudtaget inte hanterat överskridandet av reservationsanslag som en politisk fråga, och inte heller avsaknaden av en ändringsbudget.

Talman!

Det är just det jag säger, det var politiskt olämpligt att inte kommunicera med lagtinget.

Angående reservationsanslag så är det här ingen fråga som den här landskapsregeringen är ensam om; det har förekommit tidigare i landskapsregeringar tidigare.

Talman!

Jag är inte imponerad av det som kommer ut från landskapsregeringen och det som vi har hört hittills idag.

Landskapsregeringen verkar tycka att det är helt i sin ordning att överskrida reservationsanslag utan att gå till lagtinget med en ändringsbudget. Sedan försöker man trolla med knäna och påstår att man har hittat 4,1 miljoner i ett bokslut. Det liknar inte sedvanlig budgetering, värderade lantråd.

Tack, talman!

Från Hållbart Initiativ har vi naturligtvis ingenting emot att Töftölinjen elektrifieras; det är inte det som är diskussionen här. Den springande punkten är just det som ledamoten Valve tar upp: Har det skett något misstag i hanteringen? Det verkar finnas olika uppfattningar om vad som har skett rent budgettekniskt.

Jag ser att finansminister Perämaa har begärt replik till ledamoten Valve, men det vore bra om finansministern tar talarstolen så att vi kan ställa frågor direkt till honom också om detta. Jag tror att det är ganska bra om lagtinget får en samlad bild så att vi vet var vi i så fall måste göra förbättringar så att det inte blir olika verklighetsbilder av detta.

Jag tycker att ledamoten Röblom är mycket nära pudelns kärna. Vi vill inte ha överraskningar av det här slaget. Vi vill inte se att 1 miljon plötsligt blir 3,7 miljoner. Dessutom får vi höra att det troligen kommer att kosta ännu mer, eftersom det ska till laddstationer, infrastruktur och liknande. Det är inte acceptabelt.

Tack, talman!

När det gäller överföringar från ett år till ett annat så är jag väldigt nyfiken på spårbarheten i det. Även om det finns pengar på momentet och det är beskrivet i tidigare budget vad dessa pengar ska användas till så blir det något dimmigt och diffust när man för över från ett år till ett annat. Pengarna tappar helt enkelt sin etikett och användas mer fritt av landskapsregeringen, om man säger så. Det tycker jag är en intressant diskussion. Jag brukar ibland säga att regeringen måste ha möjlighet att regera. Regeringen ska inte behöva springa till lagtinget för att köpa varenda blyertspenna, men det måste ju vara tydligt vad spelreglerna är.

Det ligger mycket i det som ledamoten Röblom säger. Man kan också tillägga att när rambudgeteringen infördes i landskapet, så lämnades stora delar av regleringen av den sedvanliga årsbudgeten intakt. Inte är det någon som har strukit bort meningen om att reservationsanslag inte får överskridas. Det är inte heller struket att reservationsanslag kan användas under tre efterkommande år och när det gäller ramanslag med tio procentig överskridning, allt detta är ju som förr.

Tack, herr talman!

Det var ett bra anförande som ledamoten höll, och det är positivt att ledamoten har haft tid att sätta sig in i den här kommunikationen från landskapsregeringen, som vi fick precis inför detta plenum och den här debatten. Jag hade inte själv möjlighet att göra det, för jag hade det första anförandet, men det är bra att han har engagerat sig i ämnet.

Jag tänkte vidareutveckla de konsekvenser som detta kan få. Landskapsregeringen har nu överskridit sina befogenheter ganska rejält. 2,7 miljoner euro har just den här blyertspennan kostat.

Men vi ju har en ännu större kostnad som troligtvis kommer att landa på vårt bord inför årsbudgeten. Vi pratar förstås om den stora upphandlingen för skärgårdstrafiken. Landskapsregeringen har flaggat för att man tänker elektrifiera hela skärgårdstrafiken och ställa om linjerna. Det handlar om många, många miljoner euro som beslut kommer att fattas om.

Tror ledamoten att landskapsregeringen har lärt sig nu att den, om någon, behöver vara väldigt tydlig i den fullmakten? Jag hoppas det.

Talman!

Jag vill försöka vara så rättvis som möjligt i rådande läge. När det gäller den stora upphandlingen av skärgårdstrafiken uppfattar jag att landskapsregeringen just nu försöker hitta någon slags bredare samsyn. Jag hoppas att jag slipper bli besviken också även på den punkten. Men so far so good.

Tack, herr talman!

Jag hoppas också det. Jag sitter ju som bekant själv med i den här skärgårdskommittén, och till vissa delar är det faktiskt inte ett produktivt arbete, det måste jag säga. Det finns ett visst gehör.

Men problemet är att om man kommer till lagtinget sen med en upphandling som vi har kommit överens om, det står ungefär vad vi har kommit överens om och hur man ska göra det här och det finns en summa angiven, men sedan blir det lite dyrare än man har tänkt sig. Det är det jag menar, det är väldigt viktigt att landskapsregeringen förstår att man inte kan besluta om en upphandling av hela skärgårdstrafiken, inklusive investeringar, utan att det är väldigt tydligt för Ålands lagting vad vi tar ställning till. Annars riskerar vi hela vår offentliga ekonomi, om man börjar lägga iväg alltför mycket pengar på skärgårdstrafiken.

Talman!

Jag instämmer delvis i det som ledamoten Wikström anför.

Tack, herr talman!

Tack till ledamot Valve. Det är så att de här reservationsanslagen har funnits under lång tid. De var tidigare fyraåriga, men man sänkte dem till tre år och införde även anslagskredit som en typ av modernisering kopplad till det finanspolitiska ramverket. Vi kan alla vara överens om att de gamla pengarna som överförs ställer till med otydlighet i siffrorna. Man budgeterar för ett år, men pengarna kan gå ut från kontot kanske först efter två år, vilket leder till minskad transparens.

Innan man eventuellt gör några förändringar, som vi säkert kommer att göra någon gång i framtiden, måste man ha ett system som fungerar i praktiken. Det jag vet att man tittar på nu, och man har börjat införa är förbindelseprincipen. Genom att använda den undviker man mycket av problemen, eftersom beslutet innebär att pengarna försvinner från budgeten direkt när beslutet är taget, istället för att det dröjer flera år innan de betalas ut. (… taltiden slut).

Jag vill tacka ledamoten Höglund för en konstruktiv kommentar. Jag måste säga att även om man räknar så snällt som möjligt i det här fallet - vi tar hänsyn till den andra tilläggsbudgeten för 2024 samt plussar på med årsbudgeten för 2025, vi tänjer på argumentationen och låtsas som att hela anslaget var avsett för detta, vilket det inte var - så kommer vi fortfarande inte upp i den summa vars anbud har godtagits.

Men jag instämmer i det ledamoten säger. Förbindelseprincipen har sina tydliga fördelar, till exempel i EU:s budget är förbindelseprincipen mycket stark. Den skulle kunna vara värd att föra in även i vår budgetering.

Tack, herr talman!

Det roliga är att vi hade förbindelseprincipen fram till 2015. Då hade vi ett system som heter AS 400, och sen kickade man ut det för ett modernare system, och då kickade man även ut förbindelseprincipen. Just nu försöker vi hitta och införa ett bättre system.

Jag kommer om en liten stund att hålla ett anförande om budgeteringsprinciper och de brister som vi länge har velat påpeka. Jag återkommer om en stund.

Jag tackar för ledamoten Höglunds folkbildande ansats. Det är mycket sympatiskt.

Herr talman!

Självklart i god anda och jag kompletterar lite det som min företrädare just sade. Det var kloka ord.

Det är så att med fleråriga investeringsanslag som görs tillgängliga framöver via bokslut, så fanns dessa pengar tillgängliga. Så fungerar det, och det handlar om de här fyra miljonerna som också har nämnts i svaret.

Detta bidrar till otydligheten i sammanhanget. Därför har landskapsregeringen gått in för att överväga att införa ettåriga investeringsanslag istället, för att undvika just denna situation. Resonemanget kring detta har förts med finans- och näringsutskottet. Jag anser att det finns goda möjligheter att förbättra systemet, i kombination med det som också ledamoten Höglund nämnde.

Ja, det var en klurig replik. Det är inte lätt att navigera i budgetdjungeln med det nya regelverket vi har, som omfattar både årsbudgetar och vårbudgetar. Men det är otroligt viktigt att spelreglerna är tydliga mellan lagtinget och landskapsregeringen. Jag kan inte undgå att känna en bismak av att landskapsregeringen har skrivit om regelboken, när jag läser förklaringen med anledning av misstroende.

Det måste det vara tydligt vad vi fattar beslut om. Om lagtinget fattar beslut om 1 miljon, då ska det också vara 1 miljon. Om vi fattar beslut om 3,7 miljoner, då ska det vara det. Om man behöver ändra något, så ändrar man en ändringsbudget. Annars blir det väldigt svår överblickbart, det finns en stor risk för det.

Herr talman!

Dålig insyn och bristande transparens, är det något vi ska undvika så långt det är möjligt. Budgetfrågorna är komplicerade, men vi kommer att ta steg för att förbättra situationen. Ettårigt investeringsansvar kommer att hjälpa en hel del.

Det är vanskligt om en politisk landskapsregering börjar göra en juridisk bedömning av sitt eget agerande. Därför har den politiska landskapsregeringen varit noga med att låta förvaltningen bedöma huruvida de åtgärder som vidtagits, och som nu diskuteras, är juridiskt hållbara eller inte. Jag vågar hävda att det är förvaltningen som har kommit fram till precis det som vi hävdar i det underlag som lantrådet här tidigare presenterade.

Det är också självklart att tydligheten borde ha varit betydligt större i de budgetmotiveringar som har getts i flera budgetar. Där har det brustit, och där har infrastrukturministern och jag satt (… taltiden slut).

Talman!

Lagtinget har också en egen förvaltning, utskottssekreterare och lagtingsdirektör. Det ska bli intressant att även höra deras synpunkter på hur detta förändrar läget mellan lagtinget och landskapsregeringen.

Jag instämmer i att dålig insyn och dålig transparens är av ondo. Det är bra att landskapsregeringen tar steg för att minska den dåliga insynen och dåliga transparensen. Det kommer vi alla i den här salen att vinna på i det långa loppet.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Valve! Jag tycker att det här blev ett ganska intressant snurr resonemang i miljöfrågan, så jag skulle gärna önska ett förtydligande från Moderaternas gruppordförande. Är det så att man är emot elektrifieringen i sig, eller är man emot att kostnaderna nu har rusat iväg lite grann?

Eller menar man att man har bytt åsikt och vill fortsätta med business as usual inom skärgårdstrafiken, det vill säga att fortsätta köra på fossila bränslen? Det är väl egentligen det som kan vara kärnan till det här misstroendet, att det är det som undertecknarna gillar. Sådana saker har vi hört tidigare i olika debatter.

Vad är Moderaternas syn på skärgårdstrafikens framtid, och vilken väg ska vi gå? Jag tyckte det var kul att man klämde in det här resonemanget, och min uppfattning är att jag gärna vill ha ett svar.

Talman!

Vi har inte fattat något beslut om att vara emot elektrifiering på något sätt.

Det som resonemanget vänder sig emot är att kostnaderna är otydliga. De har ökat från 1 miljon till 3,7 miljoner. I debatten har vi fått veta att det finns ännu fler kostnader som kommer att redovisas, möjligen någon gång framöver.

Utöver att kostnaderna har ökat med 400 % vänder vi oss emot den dunkla beslutsordningen i fallet med elektrifieringen av Töftö linfärja.

Okej, vi kan säkert diskutera vidare utanför replikskifte i den här frågan. Jag blev faktiskt lite förvånad, för jag vet att både jag och mina andra gruppmedlemmar i Socialdemokraterna ser Moderaterna som ett parti som man gärna ska kunna samarbeta med. Man skulle kunna se framåt och komma överens om att en handskakning gäller.

Det förvånar mig lite att Moderaterna, mitt under sitt gruppanförande, nu väljer att sträcka ut handen för att ingå i någon slags ny regering särskilt med tanke på det låga förtroende de har sedan tidigare. Facit på vad de lyckades med under förra perioden talar sitt tydliga språk.

Det är en besvikelse från min sida att min bild av Moderaternas nya samhällsbärande status kanske fick en liten törn.

Talman!

Då får vi väl beklaga det. Men vi kan konstatera att Moderat Samling fortsättningsvis greppar utsträckta händerna när de kommer. Det tror jag att vi har visat prov på i en och annan spörsmålsdebatt.

När det gäller det sistnämnda, om regeringen skulle falla, så är vi beredda att kavla upp ärmarna och bilda en ny.

Tack, herr talman!

Ledamot Valve fokuserar väldigt mycket på Töftölinjen och elektrifieringen i detta anförande. Han påpekar att detta är det allvarligaste av de punkterna och duckar ganska elegant för just Ukraina-pengarna och den övriga upphandlingen i södra skärgården. Det är förståeligt att man vill fokusera på en fråga som man anser vara allvarlig, medan man vill undvika de andra punkterna eftersom de inte upplevs som farliga.

Han nämner också att Moderaterna inte är beredda att rösta för ett förtroende för regeringen. Det är ganska naturligt för oppositionen att inte stöda regeringsprogrammet och den sittande regeringen, det är inte relevant i sammanhanget.

Det som är viktigt att notera är att det krävs 16 röster i ett misstroende för att regeringen ska falla. Då är frågan: Vad anser ledamoten Valve och Moderaterna utgör grund för ett misstroende? Är det här ärendet, som handlar om elektrifiering tillräckligt och därför kastar man resten av politiken i soporna?

Det sista som nämndes, vi får se när alla fakta har redovisats och när vi vet hur dyrt detta projekt blir, utöver de 3,7 miljoner som vi känner till idag. Hur många kommer regeringen att stöda efter det?

Som tur är håller vi på med lite annat också, förutom skärgårdstrafik och elektrifiering av linfärjor. Det är väl det som ligger till grund för det förtroende som den här majoriteten har. Den här landskapsregeringen är faktiskt mycket funktionsduglig och gör många bra saker.

Frågan som också kom upp var i slutet, när Wille Valve, gruppledare för Moderaterna, sade att man är beredd att bilda regering med Obunden Samling, som har ställt misstroende. Då är min fråga: Hur ska man få ihop en sådan regering? Det handlar ju om EU-frågor, bärkraft, havsbaserad vindkraft, klimatfrågor, jämställdhet och kommunpolitiken. Det har skett en ganska rejäl uppdelning mellan partierna i dessa frågor de senaste två åren, och även tidigare.

Hur gick det senast när Moderaterna hade regering tillsammans med Obunden Samling? Hur ska partiordförande Valve presentera detta för partiet i så fall, om det nu skulle ske?

Talman!

Jag tror inte att jag nämnde Obunden Samling överhuvudtaget, men vi sträcker ut en hand till regeringspartierna. Om ni vill se en förändring, så finns den förändringen inom räckhåll.

Talman!

Ett misstroendeyrkande måste man alltid ta på allvar. Om inte annat så är det ett stresstest av regeringens förmåga att hantera en kris eller en utmaning.

Det intressantaste hittills i debatten har faktiskt inte varit de argument som vi visste i förväg att skulle komma, utan det besked som kom från Moderaterna alldeles nyss, att man är beredd att bilda regering med Obunden samling, vilket partiordförande Wille Valve sade. Det trodde jag inte, och det är ju intressant att veta.

Även om motiveringen i det här fallet är spretig och ganska känslosam, så behöver ju den här debatten hanteras med saklighet.

Vad vi socialdemokrater kan avläsa och konstatera av debatten så är den främsta utgångspunkten och orsaken, om man ser till sakfrågorna, upphandlingen av elektrifieringen av Töftöfärjan. De övriga punkterna har redan klarerats i tidigare sammanhang. Vad gäller Ukraina pengarna så var det en enig kläm i lagtinget.

Många av mina kolleger och lantrådet har redan beskrivit processen kring Töftöfärjan och vad juridiken säger och, som finansministern nyss sade, vad förvaltningen säger om lagligheten i det inträffade. Det är alltså inte så att landskapsregeringen har suttit på kammaren och hittat på undanflykter, utan här har man gått till förvaltningen och frågat: Hur ska man se på det här? Hur förhåller det sig med anslag på momentnivå och pengar som förs över till följande år? Jag är säker på att ledamoten Höglund kommer att i detalj kunna redogöra för det här. Men det är min uppfattning.

Vad man politiskt borde ha gjort har man också varit tydlig med. Både finansministern, infrastrukturministern och lantrådet och alla som har pratat från majoriteten har sagt att det här borde vi ha varit tydligare med politiskt. Det är helt klart att regeringen i sitt svar ser att både rutiner, kommunikation och gamla regelverk i framtiden behöver ses över. Man tar alltså sitt ansvar och lär sig och säger att det behövs en utveckling av det här.

Så låt oss istället gå till misstroendes kärna. Stämmer den här bilden som Obunden Samling och nu också Moderaterna målar upp av en regering som inte bryr sig om vad lagtinget säger, som försöker undanhålla saker, som försöker luras och som inte högaktar demokratin? Är det så? Eller är det en regering som jobbar på den politiska väg som man har stakat ut i regeringsprogrammet inom de parlamentariska ramar som finns?

Vad gäller Töftölinfärja så har den efter sommarens beslut diskuterats i en väldig massa forum. Den ansvariga ministern var till finans- och näringsutskottet och redogjorde väldigt öppet, ärligt och ödmjukt för frågan. Hon besvarade alla de frågor, som flera av de som redan har hållit anföranden idag ställde, utan att försöka luras på vägen.

Hon och finansministern har tydligt i offentligheten sagt att det hade varit bättre om man hade klarat frågan i en tilläggsbudget, även om det inte var juridiskt nödvändigt.

I sitt svar på ledamoten Wikströms skriftliga fråga gav minister Gunell också ett tydligt svar, ett uttömmande svar på frågorna. Det var inga krusiduller och inga undanflykter.

På alla nivåer, där jag har haft förmånen att medverka, har inställningen varit att det här är någonting man måste lära av. Man måste bli bättre både internt och externt. Vårt nya finanspolitiska ramverk sitter inte till alla delar. Gamla regler behöver förnyas i ännu ett nytt sammanhang. För framtiden behövs kanske en övergång som vi har diskuterat i finans- och näringsutskottet, att man går över till ettåriga investeringsanslag, så att man tydligare ser vad man använder pengarna till och vad som finns kvar när saker inte blir gjorda.

Inte en enda gång under den här processen har jag hört någon från regeringshåll säga att man tar lätt på saken, att man struntar i vad lagtinget säger eller att man inte är villig att lära sig av processen. Alla regeringar gör fel. Alla regeringar gör misstag. Det har hänt förut och det kommer att hända igen. Ibland blir det oresonligt dyrt när man gör misstag och man måste betala för det. Ibland så kanske det inte är fullt så katastrofalt. Det viktiga är att man ser till att utveckla och att man inte stannar i det där misstaget utan faktiskt säger; okej, vi går vidare.

Den här regeringen är ju ingen love match. Som det alltid är i politiken så finns det gammalt groll, fundamentalt olika åsikter i vissa frågor och ideologiska motsättningar i äktenskapet. Men i regeringen som sitter nu så förenas vi i ett gemensamt åtagande enligt de spelregler som vi har kommit överens om. Jag tyckte ledamoten Mattsson uttryckte det väl tidigare idag.

Det vi socialdemokrater har sett som styrkan i den här regeringsbildningen är viljan att gå vidare i ett samarbete, utan att fastna i en bakåtblickande fingerpekande revanschlust, och se vilka förändringar och vilken utveckling som vi kan åstadkomma för Åland på de områden där vi är överens. Det finns en ärlighet i det som jag tycker är konstruktiv.

Vilka syften Obunden Samling har med ett misstroendeyrkande, som man går rakt på utan att ge möjligheten till en spörsmålsdebatt, det vill jag inte spekulera om. Det får de stå för.

Jag tänker att man från vårt håll kan vara lite grå och lite tråkig och säga att vi jobbar vidare, frågan är besvarad, det finns en ärlig vilja att göra bättre och vi tar lärdom av det som har inträffat.

På ett personligt plan så kan jag säga att både Katrin Sjögren som lantråd och Camilla Gunell som infrastrukturminister hör till våra mest erfarna, dugliga och sansade politiker som har fått ett starkt stöd i val efter val. För dem har vi förtroende och vi stöder regeringen Sjögren även i fortsättningen. Tack!

Talman!

För det första är det fult att fara med osanning. Jag nämnde inget parti i mitt anförande.

För det andra beskrev jag hur utvecklingen är på väg åt fel håll näringspolitiskt. Vi saknar en tillväxtpolitik. Vi ser inga tillväxtkonsekvensbedömningar och inga åtgärder för att hantera kostnader för el, vatten och avlopp, eller för att möjliggöra kapital för det åländska näringslivet.

Det går att välja en annan inriktning. Ledamoten Fellman sade i sitt anförande att det nuvarande regeringssamarbetet inte är någon perfekt love match. Det finns andra alternativ, och det behöver inte vara så dramatiskt heller.

Jag är ledsen, ledamot Valve, men vi måste titta i protokollet för att se vad som faktiskt sades. Jag hickade till över beskedet att Moderaterna var beredda att samarbeta med Obunden Samling. Kanske hörde jag fel, men det var vad jag uppfattade, och jag vet att andra också hörde samma sak. Jag skulle bli jätteglad om det visade sig vara fel.

Ja, det kommer nog att visa sig vem som hade rätt.

Men avslutningsvis vill jag säga att hanteringen av Töftö inger inte förtroende, tyvärr. Det påminner om en armbrytning på ett glasbord. Glasbordet som sprack var lagtingets kontrollmakt.

Ja, det är sådana här ord som jag inte vet om de leder någon vart.

Jag har försökt beskriva hur man, i en situation där man kan konstatera att det finns utvecklingspotential, tar ansvar för de misstag som har begåtts och vill gå vidare för att göra bättre.

Vill man stanna kvar i att detta är första gången i världshistorien som någon gör fel, och att vi nu aldrig kommer att förlåta det, så får man väl göra det. Jag tycker dock inte att det är konstruktivt.

Tack, herr talman!

Jag lyssnar på vad ledamoten säger. Det här är ju främst en klimatsatsning som blir väldigt, väldigt dyr. Vi vet alla här inne hur mycket Socialdemokraterna bryr sig om klimatet och gör vad som helst för att vi ska få ner utsläppen. Det spelar ingen roll vad det får kosta.

Vi har ju sett tidigare exempel på detta under debatten. Man pratar om misstag, och vi pratar nu om en politiker som sitter här inne, men som ändå har varit med i landskapsregeringen tre gånger. Det är tredje gången, och personen har varit lantråd och med i lagtinget, jag vet inte hur länge.

Skulle detta handla om ett misstag som en ny, oerfaren minister kan göra, då kanske jag skulle kunna köpa det resonemanget.

Men när man lägger ihop det hela, att beslutet fattas på enskild föredragning av en väldigt erfaren politiker som verkligen vill se klimatpolitiska satsningar, då blir man lite fundersam. Jag tror att ledamoten själv förstår det.

Tack, talman!

Jag förstår att ledamoten Wikström nu sätter ord och etiketter på Socialdemokraterna, som inte har någon grund överhuvudtaget i verkligheten. Ledamoten påstår att det för Socialdemokraterna spelar ingen roll vad det kostar och att vi anser att klimatet är det allra viktigaste. Tror du att vi ska skämmas för att vi tycker att klimatfrågor är viktiga? Det gör vi inte alls.

Däremot är det helt osant att det skulle få kosta precis vad som helst. Det är ledamoten Wikström som påstår detta. Ingen socialdemokrat har någonsin sagt så.

Tack, herr talman!

Nej, man kanske inte säger det rakt ut, men konsekvenserna av de politiska beslut som fattas blir tydliga. Vi har vindkraftsparken i Eckerö som exempel. Nu har vi detta och vi får se hur den stora upphandlingen av skärgårdstrafiken går och vad prislappen för det blir.

Det är min erfarenhet, det stämmer. Men jag ska ge ledamoten rätt i det, jag tror inte att jag har hört just de orden sägas av en socialdemokrat någonsin.

Egentligen har jag inte så mycket mer att framföra, men det skulle vara intressant att höra ledamoten resonera kring kontrollmakten. Är det inte viktigt att lagtinget har en kontrollmakt över de beslut som fattas? Det är vi som beslutar om pengarna. Är det verkligen rätt att landskapsregeringen kan komma in och fritt fördela om pengarna hur som helst? Ja, jag vet att det har skett och att det här systemet har funnits på plats, men är det verkligen rätt?

Jag hoppas att alla som är intresserade av mitt anförande kunde förstå att vi är villiga och beredda att medverka till att förtydliga regelverket. Det regelverk som har funnits under en lång rad år, även under den obundna ministertiden.

Om Obunden Samling ser Socialdemokraterna som sin ideologiska motpol, där vi egentligen inte är överens om någonting, så mottar jag den positionen med stolthet.

Tack, talman!

Ledamot Fellman resonerar i sitt anförande kring att landskapsregeringens agerande har varit helt lagligt. Men hon glömmer att diskutera hur lämpligt detta agerande har varit och hur det påverkar förtroendet. Det är just förtroendefrågan vi diskuterar här idag, och det är två helt skilda saker.

Jag vill ställa frågan: Hur ska lagtinget i höst, när vi ska debattera budgeten, kunna lita på de detaljer som står där när landskapsregeringen agerar på det här viset? Hur ska vi, ledamot Fellman, kunna lita på landskapsregeringens höstbudget?

Det är precis när vi står här och debatterar nu. Vem har förtroende och vem har inte förtroende? Mitt förtroende för landskapsregeringen är orubbat. Jag ser det som en process där man har tagit till sig frågor, tagit till sig kritik och sagt okej, vi jobbar vidare med det här. Vi förtydligar regelverket. Vi jobbar med frågorna.

Jag ser överhuvudtaget ingen problematik i att lita på landskapsregeringen. Däremot förstår jag fullständigt att det är oppositionens position i ryggraden att landskapsregeringen alltid gör fel.

Tack, talman!

Ledamot Fellman resonerar kring att man ska lära av sina misstag och man ska ändra sina processer. Men genom de punkter som lyfts i det här misstroendeyrkandet, och också genom att man gång på gång har levererat lagförslag med bristande konsekvensanalyser, så visar man ju att man inte lär sig av sina misstag. Det är mycket märkligt att ledamot Fellman resonerar på det här viset.

Vad är det landskapsregeringen har lärt sig, och varför rättar man inte till det här beteendet? Det här är inget nytt, ledamot Fellman. Det här har vi påtalat gång på gång under de två år som har gått av den här mandatperioden.

Jag anser att politik och förvaltning är något mer komplicerat än att det handlar om en barsk förälder som ska ta sitt barn i örat och säga att "så där får du inte göra igen".

Jag uppfattar att Obunden Samling vill beskriva alla beslut som landskapsregeringen har fattat under de senaste två åren som ett och samma, men det är faktiskt inte så. Det finns stora skillnader mellan de olika beslut som har fattats.

Om man inte, när man stöter på ett problem, lär sig av det och går vidare, då är det allvarligt. Jag uppfattar inte att så har skett nu.

Tusen tack, talman!

Bästa ledamöter och åhörare. Jag tänker kanske ta en lite annan vinkel. Vi får se om jag lyckas. Mycket har sagts, och mycket har återupprepats.

Det här kan inte ha varit ett misstag från landskapsregeringen. Det är fullständigt omöjligt att en minister, med den erfarenhet som infrastrukturminister Camilla Gunell har, skulle ha gjort ett misstag på 2,7 miljoner. Det tror jag faktiskt inte.

Om jag ska spekulera lite, så är jag osäker på om det här projektet skulle ha fått carte blanche från lagtinget om det hade kommit hit. Jag vet inte vad totalkostnaden är, och det är nog den vanligaste frågan jag har fått den senaste veckan. Vad kostar hela anslutningen och färjan? Är det den som kostar 3,7 miljoner eller är det mera som kostar? Jag tycker att det vore klädsamt om ministern som är på plats kunde svara ålänningarna kring detta.

Jag kommer inte att stöda landskapsregeringen när vi sedan går till omröstning. Anledningen till detta är att jag inte tror att det här med färjan var ett misstag. Jag förstår hur parlamentarismen är uppbyggd. Jag förstår att när jag är i opposition så ska jag inte ha lika mycket kunskap som regeringspartierna. Så är systemet uppbyggt och det accepterar jag. Men det märkliga är att det verkar som om regeringspartierna i lagtinget inte heller hade information om den här överskridningen på 2,7 miljoner.

Om det hade varit en annan tid och en ny minister som inte kunde alla rutiner så skulle jag ha haft en annan acceptans för det. Men ända sedan den här landskapsregeringen tillträdde har vi hört hur otroligt dålig den ekonomiska situationen är. Ålänningarna måste nu offra sig, vi måste ta bort sjukdomskostnadsavdraget, vilket mest drabbar de äldre och de som bor på ESB-boenden, för vi har inte råd längre. Sekreterarna är inte kvar på sjukhuset eftersom det blir billigare med köptjänster från Finland. Det är så mycket vi inte har råd med.

Man sitter ute på myndigheterna och på avdelningarna och försöker få ihop en exakt budget som diffar på max 100-200 euro. Och sen helt plötsligt går det att plocka fram 2,7 miljoner från ingenstans, och det är helt okej. Det är alltid betraktarens synvinkel som avgör hur man ser på saker och ting, och det förstår jag också. Men det är väldigt svårt att förklara detta för de ålänningar som frågar mig: Var kommer pengarna ifrån? Visste ni i lagtinget om att det tydligen finns pengar någonstans? Kan de bara användas till infrastrukturprojekt, eller kan de också användas till annat? Hur ser prioriteringarna ut? Jag har lite svårt att svara på det.

Jag vill också säga att jag tycker att det finns bra saker som den här landskapsregeringen har gjort, även om det kanske inte alltid uttrycks från talarstolen.

Men det här är inte bara dåligt gjort, det här är riktigt illa och det här är inget misstag. Jag tror att det här är ett medvetet aktivt val från den samlade landskapsregeringen för att se till att det här projektet går vidare. Det kan ha funnits en risk att det skulle ha stoppats upp i lagtinget.

Jag vill avsluta med två frågor riktade till regeringsbänken. Svara om ni vill. Vem visste om den här överskridningen? Lantrådet sade tidigare att hon inte kände till detaljerna. Är 2,7 miljoner en detalj, eller var det något annat som lantrådet inte kände till? Kände Centern till den här överskridningen, eller var det bara finansministern och infrastrukturministern? Jag vet inte. Svara gärna på den frågan!

Och om det är möjligt, vad blir totalkostnaden för Töftö linfärja när den elektrifieras?

Jag tycker också att man ska kunna vara ärlig och säga till ålänningarna att det aldrig kommer att bli en bro över Prästösund att om vi nu har satsat tre, fyra, fem, sex eller sju miljoner, eller vad det nu kommer att landa på. De pengarna finns inte. Tack!

Det här var ju ganska allvarliga saker som ledamoten Thörnroos tar upp nu, och jag vill bara få ett förtydligande. Menar ledamot Thörnroos i sitt påstående att hela landskapsregeringen, lantrådet, infrastrukturministern och finansministern ljuger om det här beslutet?

De motiveringar som har givits, att man har hittat på allt detta för att maskera att man har fattat ett beslut som man inte trodde man skulle få majoritet för i salen – är det detta som ledamoten Thörnroos menar?

Talman!

Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan. Vad jag försökte säga är att jag inte tror att det här var ett misstag. Det kan inte ha varit ett misstag, med tanke på vem som har fattat det här beslutet. Det måste vara ett medvetet och aktivt beslut, och jag tror att det finns en anledning till att man har valt att agera på det här sättet.

Jag spekulerar i att lagtinget kanske inte skulle ha godkänt detta om man hade känt till de faktiska kostnaderna. För någon inbesparing, såsom finans- och näringsutskottet skrev i sitt betänkande, är det ju inte frågan om.

Då är det precis så illa som jag trodde. Ledamoten Thörnroos säger att hela landskapsregeringen kommer till ett samlat lagting med en förklaring om den här frågan och ljuger rakt upp och ner. Man har fattat ett annat beslut än det som presenteras för lagtinget. Det är ganska nära ett förtal att påstå att alla de här människorna som sitter här kommer till hela lagtinget och ljuger rakt upp och ner.

Nu tror jag att ledamot Fellman skruvar till det här lite extra mycket.

Vad jag menar är att jag tror inte att detta var ett misstag. Det kan inte ha varit ett misstag från den ansvariga ministern att agera på det här sättet. Jag kan helt enkelt inte omfatta det. Jag vet andra ministrar som hade kunnat fatta det här beslutet och tyckt att det var säkert helt okej, men jag kan inte förstå att det skulle vara ett misstag. Jag har inte sagt att de ljuger; jag säger bara att jag inte kan omfatta att detta skulle vara ett misstag.

Talman!

Ledamot Thörnroos spekulerar, och jag uppfattar det precis som ledamot Fellman, att ledamot Thörnroos påstår att landskapsregeringen ljuger medvetet. Det tycker jag att är en ytterst allvarlig anklagelse.

Vi har redogjort för varför och hur situationen har uppstått. Vi har konstaterat att det var en kommunikationsmiss mellan infrastruktur och finans. Vi har också konstaterat att vi absolut borde ha gått till lagtinget med en ändringsbudget. Samtidigt har det underlag som nu har presenterats för lagtinget bedömts av förvaltningen, vilket visar att lagligheten i landskapsregeringens beslut har beaktats.

Det finns andra saker från förra mandatperioden som stred mot finansförvaltningslagen och som var olagliga, till exempel solcellsstödet.

När det gäller Töftöfärjan så anser ledamot Thörnroos att vi inte ska satsa på den, och att vi nu prioriterar infrastrukturella satsningar framför sjukdomskostnadsavdrag och ÅHS. Ledamot Thörnroos har ju själv föreslagit under den här mandatperioden att vi ska bygga Prästösundsbron för 20-30 miljoner. Det finns ingen linje i ledamot Thörnroos påståenden överhuvudtaget.

Talman!

Till det sistnämnda, så nej, jag tycker faktiskt inte att man ska satsa de här miljonerna, vars totalsumma jag fortfarande inte riktigt har fått klart för mig. Jag anser inte att man ska investera dem i att elektrifiera Töftö linfärja.

Jag tycker, precis som landskapsregeringen själv har kommit fram till i den undersökning som presenterades av den nuvarande landskapsregeringen, att det mest förnuftiga och bästa totalekonomiska alternativet att bygga en bro.

Det känns därför lite bakvänt att satsa ett visst antal miljoner på något nu som man senare ska göra om. Jag tycker att det vore mer ärligt att säga att det inte kommer att bli någon bro där de närmaste 100 åren.

Talman!

Det vill jag inte alls säga. Jag har också påpekat att om man renoverar och uppdaterar Töftö linfärja, så förlänger man livslängden med upp till 30 år.

En ny färja kostar 10 miljoner, medan en bro kostar 20-30 miljoner. Det handlar om samma pengar, oavsett om man investerar i färjor, broar eller vägar. Då ska vi strypa investeringsanslaget totalt på infrastrukturavdelningen och istället leda ut det till andra politikområden.

Talman!

Jag vill erinra lantrådet om att det var lantrådets egen regering som lade fram den här rapporten. I rapporten visade det sig att det bästa man kunde göra för trafiken där vore en bro över Prästösund, inte någon elektrifiering.

Det är klart att det skulle bli ekonomiskt betungande. Men samtidigt finns det också sociala positiva effekter och troligtvis även miljömässiga effekter.

Men, som sagt, vi får väl kanske helt enkelt enas om att vi är oense i den här frågan.

Fru talman!

Ledamot Thörnroos sätter huvudet på spiken i sitt anförande. Frågan är faktiskt om vi här i Ålands lagting hade godkänt elektrifieringen av Töftö färjan om vi hade vetat att prislappen skulle bli 3,7 miljoner istället för 1 miljon, alltså 2,7 miljoner mer?

Vi har tidigare hört att det är tomt i kassan hos landskapsregeringen, men ändå fortsätter man med dessa investeringar. Vad kommer den här infrastrukturen att kosta på Prästösidan och på Töftösidan? Ledamoten ställde en sådan fråga i sitt anförande, men vi fick inget svar. Vad blir den här summan egentligen? Det skulle vara otroligt intressant att höra antingen infrastrukturministern eller finansministern ge ett svar på den här frågan.

För min del handlar det mesta i det här misstroendet kring Töftöfärjan. Det är där felet har begåtts, och det är inte alls bra. Så det ska bli spännande att se om vi får något svar på den frågan.

Talman!

Vi är ganska många som faktiskt väntar på svaret.

Om det hade varit en helt annan ekonomisk tid, men med tanke på hur tajt det är och hur många avdelningar och myndigheter har det för att få ihop sina budgetar, så är det lite svårt att förklara var dessa pengar har kommit ifrån. Jag väntar också på att få ta del av den totala kostnaden.

Tack, talman!

Bästa kollegor och åhörare. Jag vill med några ord beröra finans- och näringsutskottets och lagtingets roller i vårt parlament, sett till det misstroende som nu debatteras.

Finans- och näringsutskottet, och jag vågar säga hela lagtinget, respekterar det finanspolitiska ramverket och inte minst syftet med detta ramverk. Landskapets ekonomi klarar sig inte utan ett finanspolitiskt ramverk. Landskapets ekonomi behöver ett system som främjar budgetdisciplin, minskar politikens godtycke och tar ett målinriktat helhetsgrepp kring de skattemedel vi är satta att ansvara över. Utskottets roll är att bl.a. konstatera ändamålsenligheten av olika budgetförslag och åtgärder. Det finanspolitiska ramverket bidrar till genomförandet av en ekonomisk ansvarsfull drift av landskapet.

Det kan konstateras att det finns en förbättringspotential i att de investeringskalkyler eller reformer som når utskottet är kvalitetssäkrade och konsekvensbedömda, oberoende av landskapsregering de senaste åren och oberoende vilket politikområde de kommer ifrån. Gällande elektrifieringen av Töftö linfärja har det visat sig att kalkylen inte var hundra procentig.

Sett till vår litenhet bygger lyckat samarbete mellan landskapsregeringen och lagting på en god kommunikation. Även här ger det finanspolitiska ramverket goda möjligheter till det. Gällande Töftö linfärja fanns det goda möjligheter att t.ex. via vårbudgeten kommunicera ut kostnadsökningar och åtgärder.

Finans- och näringsutskottet är ingen gummistämpel, i alla fall bör inte utskottet vara en sådan. Gummistämplande vittrar sönder vårt parlaments status gällande budgetansvar, som demokratigarant, transparens och kontrollfunktion. Förra mandatperioden överräckte jag i samband med en budgetdebatt en gummistämpel till dåvarande talman Bert Häggblom. Det var en handling fylld med ironi, ett visst försök till humor, men även en stor frustration över att finans- och näringsutskottet stundtals fungerade som just en gummistämpel. Ett välfungerande finanspolitiskt ramverk, en lyckad balansering av ekonomin förutsätter att lagtingets institutioner är hållbara och att lagtingsledamöternas personliga integritet är stark.

Att ur reservationsanslag finna ökad finansiering för enskilda investeringar utan att först gå via lagtinget och som i fallet Töftölinfärja, att öka kostnaden till 3,7 miljoner är enligt tjänstemännen inte juridiskt felaktigt, men högst olämpligt. Detta borde ha kommunicerats via en ändringsbudget, som flera redan har sagt idag. Utskottet har länge påpekat den ekonomiska risken med ett för stort antal ändringsbudgetar och givetvis bör en landskapsregering ha ett visst handlingsutrymme, men detta gäller mindre summor och avvikelser. Ett överutnyttjande av reservationsanslag främjar varken ekonomin, ramverket eller samarbetet mellan landskapsregeringen och lagtinget.

Jag upplever att det finns en ödmjukhet och en förståelse över att fallet Töftölinfärja har gått fel på flera punkter. Lantrådets svar, på misstroendet som avgetts idag, om att tillvägagångssättet gällande investeringen av Töftölinfärja har varit politiskt olämpligt, är i linje med det som tidigare kommunicerats av såväl finansministern och infrastrukturministern.

Finans- och näringsutskottet nyttjade för några veckor sedan möjligheten enligt lagtingsordningens 20 paragraf, att begära upplysning av landskapsregeringen och fick svar på flera frågeställningar gällande Töftölinfärja och även ett tydligt budskap från ansvarig minister om att landskapsregeringen borde ha kommit via lagtinget gällande kostnadsökningen.

Nej, jag är på det personliga planet inte alls bekväm med hur Töftölinfärja har hanterats, men lägger min förhoppning i att det blivit en lärdom, sett till kommunikation, transparens och kvalitativa kalkyler.

Arbetet med en budgetstruktur som bygger på ombudgetering av fleråriga investeringar, vilket ger en bättre bild av penningflödet samt en förbindelseprincip mellan budgeterade medel och en specifik investering, är utstakat och pågår på finansavdelningen. Allt för att vårt parlament, Ålands lagtings status ska bibehållas och att vi ska lyckas nå en hållbar offentlig ekonomi.

Talman! Jag är positivt lagd och ser att historien gällande elektrifieringen av Töftölinfärja på lång sikt för gott med sig, tillsammans med det arbete som pågår för att förbättra budgetarbetet. Detta sammantaget gör att mitt missnöje övergått till en positiv förhoppning om en ännu bättre morgondag för såväl vår parlamentarism, den offentliga ekonomin och därmed alla ålänningar.

Sett till allt detta har jag fortsatt förtroende för lantrådet. Tack, talman!

Tack, talman!

Om lagtingsledamoten John Holmberg hade vetat att kostnaden skulle uppgå till 3,7 miljoner plus lite till, för de här elnätskostnaderna spökar åtminstone i mitt huvud, om ordförande Holmberg hade insett att det handlar om nästan 4 miljoner och inte 1,5 miljoner, hade detta gått igenom det nålsöga som borde vara kännetecknet för finans- och näringsutskottets ordförande, när det gäller att hålla i pengarna?

Tack, talman!

Nej, för mig hade det väldigt svårt att få en sådan kalkyl att gå ihop på det personliga planet. Jag tror också att det skulle ha varit svårt för finans- och näringsutskottet att ha de skrivningar som vi har haft gällande detta.

Men, med det sagt, om jag relaterar till det jag har just sade i mitt anförande så är jag ändå förhoppningsfull. Detta har varit en viktig lärdom som kommer att stärka både lagtinget och det ekonomiska arbetet samt det finanspolitiska ramverket i framtiden.

Tack, talman!

Det var ett uppriktigt och riktigt bra svar. Jag lyfter på hatten åt Holmberg för den delen.

Jag fortsätter gärna att fundera om finans- och näringsutskottets ordförande Holmberg också delar min uppfattning att vi här höjer årskostnaden med ungefär 50 000-60 000 såsom vi har framfört i debatten idag. Vi höjer årskostnaden för den här linjen med 50 000-60 000, och det känns ju inte bra, eller vad säger Holmberg? Delar ledamoten den känslan med mig?

Tack, talman!

Det finns en metodik som vi har framfört från utskottets sida, och som borde vara välkänd även för landskapsregeringen. Utskottet är inte särskilt nöjt med investeringar som baseras på kalkyler där avskrivningar inte ingår. Detsamma gäller kalkylen för en eventuell Prästösundsbro. Det blir svårt att få en sådan kalkyl att stämma överens med verkligheten om man inte heller har en finansiering för avskrivningarna.

Jag vill därför upprepa att jag inte är nöjd med detta. Jag har givetvis fullt förtroende för lantrådet Sjögren, men jag kan heller inte stå här och säga att jag skulle kunna godkänna en kalkyl som var upplagd på det sättet. Nej.

Talman!

Det var finans- och näringsutskottets ordförandes tal om denna gummistämpel som gjorde att jag inte kunde låta bli att trycka på en replik.

I början av den här mandatperioden intygade finans- och näringsutskottets ordförande mig att finans- och näringsutskottet absolut inte skulle vara en gummistämpel. Jag tänkte att vi får väl se innan mandatperioden är slut.

Vi har nu kommit halvvägs. Vad jag vet har finans- och näringsutskottet ännu inte en enda gång gett landskapsregeringen bakläxa och sagt: "Nej, gör om, gör rätt!" Kan ordförande för finans- och näringsutskottet ge mig ett exempel där man inte har varit en gummistämpel?

Tack, talman!

Tack ledamot Nordberg. Vad jag kan minnas denna period så har vi inte har dragit tillbaka några pengar, varken från årsbudgeten eller från ändringsbudgeten. Det stämmer absolut.

Däremot kan jag säga att vi har haft väldigt skarpa skrivningar. Vad de är värda så vill jag inte här och fantisera om. Men för den skull trycker jag inte att vi är en gummistämpel, inte heller i det här fallet med Töftölinfärja är vi en gummistämpel. Vi har gjort det vi kan, och jag tycker att vi är väldigt tydliga.

Jag tror också att det finns kollegor i utskottet som kommer att framföra sina åsikter senare under eftermiddagen. Jag anser att finans- och näringsutskottet inte är en gummistämpel. Visst kan vi bli skarpare, och det kanske också behövs med tanke på det ekonomiska läget.

Talman!

Ledamot John Holmberg sade att vi har gjort vad vi kan. Jag tror alltid att man kan göra mer, men så här fungerar det. Man har tregruppsmöten i de flesta frågor före, med de partier som ingår i regeringen. Man kommer överens om saker, regeringen lämnar ett förslag som man ser till att går igenom.

Tyvärr tror jag att majoritetsledamöterna i finans- och näringsutskottet får fortsätta knyta näven i fickan även i framtiden och rätta sig i ledet. Så fungerar parlamentarismen här.

Jag skulle också vilja påpeka att förr hade finansutskottet hade en starkare roll än vad jag har sett under de senaste parlamentsperioderna bakåt i tiden.

Tack, talman!

Ledamot Nordberg, vi ska veta att vi har levt i det finanspolitiska ramverket relativt kort tid. Jag skulle säga, som jag nämnde i mitt anförande, att lagtinget och finans- och näringsutskottet särskilt, respekterar det finanspolitiska ramverket. Jag måste säga att landskapsregeringen också respekterar det.

Jag tror att vi skulle befinna oss på sju famnars djupare vatten om vi inte hade ett nytt finanspolitiskt ramverk. Det är enklare för utskottet, som ett finanspolitiskt utskott, att vara mindre gummistämpel när man har ett finanspolitiskt ramverk med kostnadstak och överskottsmål att förhålla sig till.

Jag kan lova och intyga ledamot Nordberg att finans- och näringsutskottet kommer nog att göra sitt jobb utan att vara en gummistämpel de kommande två åren också.

Tack, fru talman!

Ledamoten är tydlig med att det här inte var bra. Så här får det inte gå till. Han sade så med flera ord, men det var andemeningen och det är bra att han säger så.

Jag tänker att vi nu har den här historien och hur den ser ut så kommer den här regeringen fortsatt att ha förtroendet att leda landskapet Åland.

Men något behöver vi ändå ta med oss från den här debatten. Ledamoten har faktiskt, i sin roll som ordförande för finans- och näringsutskottet, en väldigt viktig funktion här, framförallt när landskapsregeringen börjar föreslå stora investeringar, kanske särskilt nu till hösten i skärgårdstrafiken om det kommer jättestora investeringar.

Det är viktigt att vara oerhört tydlig med att de här pengarna som föreslås nu inte får överskridas eller något liknande. Ledamoten kan styra utvecklingen så att vi får tydligare besked från finans- och näringsutskottet framöver.

Tack, talman!

Jag räknade upp ett antal exempel på åtgärder som går i den riktningen att jag som lagtingsledamot i parlamentet kan jag känna mig mer trygg än någonsin.

Ett exempel på detta är förbindelseprincipen. Det handlar om ombudgetering av investeringsanslag årligen - jag tror att min kollega Roger Höglund kommer att gå in närmare på det - transparensen och kommunikationen mellan landskapsregeringen och lagtinget och utskottet i det här fallet.

I det här fallet är jag helt övertygad om att detta kommer att bli ett tråkigt exempel, men även ett gott exempel, som visar att saker och ting kommer att gå framåt.

Tack, fru talman!

Vi i lagtinget har ju kontrollmakten. Så är tanken att det ska fungera. I praktiken är det finans- och näringsutskottet som gräver sig djupt in i det som landskapsregeringen föreslår. Därmed har man ett större ansvar för att kontrollera att budgeten kommer att falla ut som man har tänkt.

Vi ser nu exempel på att landskapsregeringen inte tvekar att överskrida budgetanslag, bara man hittar reservationsanslag eller pengar någonstans. Det är det jag försöker återkomma till, att vi står inför väldigt stora investeringar i skärgårdstrafiken. Det får inte bli på samma sätt där, att man säger att det kostar en sak och sen på pappret blir det fyra gånger dyrare. Vi går bankrutt då om det händer.

Jag vill vara väldigt tydlig med att ni har en roll, och jag hoppas att ni fyller den i höstens budgetdebatt.

Tack, talman!

Alla lagtingets utskott har en viktig roll, men det är klart att finans- och näringsutskottets roll när det gäller budgeten är särskilt betydelsefull.

Jag är än en gång glad över att vi har det finanspolitiska ramverket att hålla oss till. Jag är helt övertygad om att om vi inte hade det så skulle det ekonomiska balanseringsarbetet vara betydligt svårare. Jag tror att finansminister Perämaa håller med om det också

Dylika misstag, som Töftölinfärja nu, har funnits av olika karaktär och olika storlekar under många år. Det finns en orsak till att vi är där vi är idag med vår offentliga ekonomi.

Men än en gång, ledamot Wikström, att vi har ett finanspolitiskt ramverk underlättar för finans- och näringsutskottet. Det underlättar också för lagtinget.

Jag vill ge ett visst beröm till oppositionen, särskilt den opposition som sitter i finans- och näringsutskottet. När vi har hanterat den så kallade vårbudgeten nu under två år i rad, så har det skett på ett mycket ansvarsfullt sätt som även oppositionen har hanterat den. Därför inledde jag också med att säga att hela lagtinget respekterar det finanspolitiska ramverket. Jag vill ändå vara positiv. (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Den här diskussionen och dess uppkomst har väckt en del irritation. Det är typiskt att en klimatåtgärd, som elektrifiering av något, hamnar i skottlinjen. Vi har en sådan debatt som sen leder till att ledamöter drar öronen åt sig och säger att vi inte ska lägga så mycket pengar på det av klimatorsaker.

På tal om gummistämpel tycker jag att det var rakryggat av ledamoten Holmberg att informera oss om att han tillhör dem som inte hade stött förslaget om han hade vetat prislappen för färjan. Det visar på problematiken i dessa frågor.

Det jag egentligen vill följa upp, utifrån vad ledamoten nämnde i sitt anförande, är att vi gång på gång står här och pratar om budgetteknikaliteter. När ser ledamoten Holmberg att vi kan få de här verktygen på plats så att vi istället kan fokusera på sakfrågor, snarare än på budgetteknikaliteter?

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Jag vill poängtera att det nu råkar vara efter Töftölinfärja, det kunde ha varit precis vad som helst. Det spelar liksom ingen roll i ramverket vilken typ av investering eller reform det handlar om.

Min bild av det som landskapsregeringen har gjort, när de tog sig an det arbete som förre finansministern Roger Höglund och lantrådet Veronica Thörnroos lade upp målsättningar för, så är gott. Men vi måste ha lite tålamod. Det är klart att det finns barnsjukdomar. Det är också uppenbart att det finns saker som man aldrig kunde förutspå eller tänka sig kring ett så stort ekonomiskt arbete som ramverket ändå är.

Vi är inne på det andra riktiga året nu. Jag är helt säker på att om vi ännu ger denna mandatperiod så kommer nästa landskapsregering att stå inför ett ganska dukat bord med många obekväma frågor att prioritera ekonomiskt. Men jag tror att ramverket kommer att ha en sådan status och kvalitet att sådana här frågor blir svåra att ignorera.

Tack, talman!

Jag ger mitt fulla stöd till att få de här budgeteringsverktygen på plats. Det som följer i spåren av en sådan debatt som vi har haft här idag handlar inte bara om det budgettekniska, där landskapsregeringen har gjort fel eller inte. Det handlar också om frågor som: Är det värt att lägga de här pengarna på att elektrifiera färjan? Ska vi ge de här pengarna? Var det rätt att ge pengar till Ukraina? Jag tycker att det blir en snurrig diskussion som är otydlig för medborgarna att följa.

Det vore väldigt bra om vi kunde få de här reglerna på plats så fort som möjligt, så att vi kan prata mer tydligt i sak, istället för att blanda teknikaliteter och andra sakfrågor på det sätt som har gjorts här idag.

Tack, talman!

Ledamot Röblom, det är klart att den här typen av debatt idag har en teknisk karaktär. Det är ju givet.

Men än en gång, det råkar vara Töftölinfärja, men det kunde ha varit precis vad som helst; det spelar liksom ingen roll. Tekniken ska fungera ändå. Ska vi lyckas med det vi vill så bygger det på att vi har kalkyler och underlag som gör att vi kan fatta beslut som är både ekonomiskt, miljömässigt och klimatmässigt hållbara. Bara så går vi som vinnare ur detta.

Tack, talman!

I sitt anförande säger ledamot Holmberg att ramverket bidrar till en ekonomiskt mer ansvarsfull drift av landskapet. Ja, det borde ju göra det. Men om ålänningarnas pengar hanteras på det här viset, då bidrar inte ramverket till det.

Jag tycker att jag hittar en samsyn med ledamot Holmberg i denna fråga där han säger att det här inte är bra. Därför undrar jag: Ser ledamoten Holmberg ett behov av att finans- och näringsutskottet tar en ännu aktivare roll i att framöver granska regeringens förehavanden?

Tack, talman!

Tack ledamot Kanborg. Absolut ska utskottet, men jag, som ordförande, har fullt förtroende för både landskapsregeringen och i det här fallet, finansavdelningen och de övriga avdelningarna. Vi ska inte ha den rollen, och jag ser det inte som att vi behöver ha den. Däremot kanske det är ett sundhetstecken att vi idag har den här diskussionen. Det kunde ha varit ett spörsmål istället för ett misstroende.

Men det finns barnsjukdomar i ramverket. Som jag sade i ett tidigare replikskiftet, ger vi den här perioden en möjlighet att identifiera de barnsjukdomar som kan uppstå, så kommer nästa mandatperiod att vara betydligt enklare för den landskapsregering och det lagting att hantera sådana frågor.

Prioriteringarna och ekvationen att få ekonomin att gå ihop kommer dock inte att försvinna. Men det kommer att vara svårare att göra de här misstagen.

Tack, fru talman!

Ledamoten Holmberg nämner i sitt anförande att finans- och näringsutskottet absolut inte ska vara en gummistämpel, och de har de inte heller varit under den här perioden.

Därför känner jag mig nödgad att påminna ledamot Holmberg om att den 18 september i fjol så avslutade vi remissdebatten om avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget. Men redan den 20 september fördes finans- och näringsutskottets betänkande till kännedom. Utskottet hade ingalunda tillräckligt med tid, efter en rekordlång debatt, att grotta ner sig i detaljerna. De facto fick jag och ledamot Valve själva ringa in de hörande vi ville ha, för annars skulle det inte bli några höranden.

Det är tyvärr ett kraftigt tecken på att utskottet i det fallet var ingenting annat än en gummistämpel för att regeringen med tvång skulle få igenom sitt förslag.

Tack, talman!

Tack ledamot Kanborg. Det är klart att jag, som ordförande för finans- och näringsutskottet, ibland cyklar hem ganska nedstämd och tycker att det inte har gått så bra. Det tillfället var inte speciellt bra.

Vi har även Kantalagen här i lagtinget som också kanske hade krävt mera tid. Men där tycker jag att vi i lagtinget själva ska kunna se oss i spegeln. Det är vi själva som styr hur vi arbetar. Det är vi som bestämmer hur vi lägger upp de så kallade röda, gula och vita veckorna. Jag har alltid förespråkat att lagtingsarbetet borde vara öppet året om. Vi behöver inte ta "potatisupptagarlov", vedhuggarlov eller något slags lov, utan vi ska arbeta när det behövs.

Av den anledningen tycker jag inte att man kan kritisera landskapsregeringen, för de lever i en verklighet som snurrar allt snabbare, där Åland är en liten del av en global verklighet.

Fru talman!

Ledamot Holmberg talar om att de finns förbättringspotential, ja det kan jag hålla med om. Ledamoten lyfter ofta vikten av konsekvensanalyser.

Vi har tidigare i debatten hört att till exempel klimatkommissionen har siffror på laddinfrastrukturen vid Prästösund, men vi här i lagtinget har inte fått siffror på dessa kostnader. Jag upplever att ingen vet vad infrastrukturkostnaderna är på Prästösidan eller Töftösidan för elektrifieringen, men man har beräknat det till 3,7 miljoner tydligen. Nog måste väl ledamoten, som tillhör regeringspartierna, ha uppgifter på kostnaderna? Konsekvensanalyser och ekonomiska analyser är viktiga när man gör investeringar. Hur ser det ut, känner ledamoten till de övriga kostnaderna?

Tack, talman!

Tack ledamot Anders Holmberg: Jag känner inte till om det ska finnas eventuella övriga kostnader kopplade till de här 3,7 miljonerna. Den bild jag har är att det är rätt övertäckande till hela investeringen. Någon kan säkert rätta mig i, men det är den verklighet jag lever i.

Fru talman!

Det är lite oklart här. Vi har fått höra att det kostar 3,7 miljoner att omvandla den här fossila färjan till en elektrifierad färja. Men om det krävs elanslutning på Prästsidan och Töftösidan och vad kostar det kostar i infrastruktursatsningar så det är ju helt oklart.

Därför blir jag bekymrad när vi pratar om hur viktigt det är med konsekvensanalyser. Kanske finns det andra saker som kommer att krävas för att få den här färjan att fungera för 3,2 miljoner?

Jag är faktiskt lite besviken på hur landskapsregeringen har hanterat det här. Det är otur att det blir så här igen med tanke på tidigare beslut.

Däremot vill jag avsluta min replik med att säga att jag värdesätter ledamotens ärlighet i sitt replikskifte med vicetalman Måtar. Det tycker jag var stort.

Tack, talman!

Ledamot Anders Holmberg, jag upplever inte att landskapsregeringen på något sätt skulle försöka dölja eventuella nya kostnader.

Jag minns att den laddinfrastruktur som behövs för elektrifiering i Prästösund så ingår i kalkylen på 3,7 miljoner. Men det är min bild.

Tack, fru talman!

Lagting och åhörare. Jag tycker det är lite spännande när vi diskuterar budgetteknik. Det handlar mycket om det.

Det finns en positiv sak med misstroendeyrkande. Det lyfter en mångårig allvarlig brist i vår lagstiftning. Jag återkommer till det.

Det finns inte perfekta regeringar, det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Det här är inget försvar av tidigare regeringar, sittande regering eller kommande regeringar utan ett konstaterande.

Misstroendet lyfter tre frågor, jag kommer endast att beröra den som gäller elektrifieringen av Töftöfärjan.

Här har en mängd misstag begåtts. Avskrivningar måste beaktas. Här skulle jag uppskatta om lagtinget fick information om hur avskrivningar fungerar och hur de påverkar våra budgetar. Den förankringsprocess som alltid ska föregå ett stort beslut lyste med sin frånvaro.

Slutligen borde ärendet kommit via lagtinget som en ändringsbudget. Samtliga inblandade har medgett att detta inte skötts optimalt, och inte så snyggt.

Men hade då regeringen rätt att göra upphandlingen för 3,7 miljoner? Enligt de diskussioner undertecknad med flera haft med expertis inom finansavdelningen så finns den rätten. Men hur är detta möjligt? Jag granskade budgetarna från år 2022 tills nu för att söka de medel som verifierar 3,7 miljoner. Jag hittade med ytterst god vilja knappa 2 miljoner i de senaste budgetarna.
men jag hittade inte 3,7 miljoner.

För att förstå hur detta kan vara lagligt måste man titta på vad som står i finansförvaltningslagen. "Varje separat budgetmoment kan användas enbart för att täcka kostnader för de ändamål som är beskrivna under momentet." Så om ett ändamål är nämnt och pengar finns på momentet är det i princip fritt fram.

Låt mig ta ett exempel. Under ett budgetmoment beskrivs ett bilköp där den uppskattade kostnaden är 100 000 euro. Om det finns pengar på momentet så är det inget formellt som hindrar att man köper en bil för 5 miljoner. Ändamålet beskrivs; köpa bil, det finns pengar i budgeten och då är det de facto helt okej, lagligt och formellt, att köpa den här bilen. Det är att hårdra det, jag tror inte att någon regeringen skulle fundera på det här scenariot.

Funderar man vidare så dyker en fråga per automatik upp. Om man använder mera pengar än som avsetts, trots att man har rätt att göra så, sker det då på bekostnad av något annat?

I det här faller har man budgeterat för reparationer och underhåll och färjorna är sålda, ja då har man inte behov av dessa pengar. Men då måste man tänka ett steg vidare. Det är viktigt i hela finanspolitiken. Vi har inte färjorna, utan någon annan äger dem. Vad innebär det? Om de nya ägarna använder dem för landskapets drift så kommer vi att få betala reparationerna i form av ökade månatliga fakturor. Man måste alltid fundera på konsekvenserna. Vad kan hända?

Så här kan vi inte ha det. Vi har nu ett finanspolitiskt ramverk som innebär ordning och reda.

Revisorerna har lyft upp budgeteringsprocessen ganska mycket i sin berättelsen. Regeringen har svarat och sagt att man överväger att övergå till årliga budgetanslag för investeringar. Om pengarna inte gått åt, så ombudgeterar man dem. Då slipper man gamla pengar. De gamla pengar som finns kvar så vet man innehållet i. Där har vi nästa problem, det finns gamla pengar men man har inte kodifieringen. Det finns ingen spårning på vad man budgeterar och vad man har använt. Man har en summa, men vet inte riktig vad den summan består av. Här behöver man ha en kodifiering, att man vet vad som gått åt osv. Det är ingen trollkonst i sig.

Man nämner: Kan det här vara en följd av det finanspolitiska ramverket? Nej, absolut inte. Det är ett gammalt systemfel, säkert 10-20 år. Det behöver vi rätta till nu. Däremot kan det vara en följd av att vi nuförtiden tittar på ekonomin på ett annat sätt, tack vare det finanspolitiska ramverket. Där kan man göra en koppling. Vi har ett förslag på hur man kan lösa det. Det räcker inte med att man övergår till årliga budgetanslag vad gäller investeringar. Men genom att göra det råder man bot på den mest akuta problematiken. Tack, fru talman!

Jag måste säga att ledamoten Höglund är en frisk fläkt i debatten, och jag håller faktiskt med inledningen av ledamotens anförande i stor utsträckning. Med god vilja går det inte att skrapa ihop 3,7 miljoner på det sättet.

En sak jag vill problematisera handlar om att tillämpa logiken att man kan använda gamla anslag från bokslutet 2024, som uppgår till 4,1 miljoner. Hypotetiskt sett hade vi kunnat ha ett anbud som var på 6 miljoner, och då hade man kunnat använda pengarna från bokslutet till det. Man hade också kunnat strunta i att det finns en ledamot i regeringsblocket som säger att han aldrig skulle ha godkänt 3,7 miljoner om det hade kommit hit.

Detta blir väldigt problematiskt ur demokratisk synvinkel när investeringar av den här kalibern inte kommer till lagtinget för godkännande. Instämmer ledamoten Höglund i den analysen?

Tack, fru talman!

Så här kan vi inte ha det. Det betyder enligt mig att vi har ett gammalt fel i systemet som möjliggör att man kan gjort en motsvarande affär. Det kanske inte var 3,7, det kanske var 6 eller 10 miljoner, men det skulle fortfarande ha följt systemet och juridiskt helt okej.

Tack vare det här misstroende har frågan lyfts fram på ett sådant sätt att det uppfattas som ett problem. Det här måste vi åtgärda.

Talman!

Det är intressant att ledamoten Höglund frikopplar den här diskussionen från rambudgeteringen. Det är också ett intressant sätt att tänka på. Om man kopplar ihop det med rambudgeteringen kan man inte undgå att notera att rambudgeteringen har medfört att oppositionsledamöters möjlighet att lägga budgetmotioner har kringskurits ner ordentligt.

Parallellt med detta kan man läsa in att landskapsregeringen har fått utökade befogenheter att använda anslag här och där, så länge man håller sig innanför ramen. Det skulle i sådana fall gå emot hela syftet med rambudgeteringen och orsaken till varför detta parlament fattade beslut om att börja med rambudgetar.

Jag tycker att det var ett intressant och bra anförande från ledamoten Höglund. Tack för det!

Nu när vi har god stämning kan vi konstatera att ramverket inte på något sätt är färdigt, och inte heller allt annat som har med ekonomi och finansiella frågor att göra. Regelverket är fortfarande under utveckling. Det finns mycket att jobba med, och det kommer aldrig att bli helt klart. Som jag brukar säga: den dagen vi tycker att vi har alla system på plats och att de är perfekta, den dagen kommer jag att bli rädd på allvar.

Tack, fru talman!

Tack för det anförandet. Jag håller mycket med om det som ledamoten framför här, att så här kan vi inte ha det. Även om det är juridiskt korrekt att använda pengar som lagtinget har beslutat om, för att uppgradera eller renovera färjor som vi inte längre äger och flytta de pengarna utan att fråga lagtinget till en linfärja som elektrifieras, så är det ändå inte rätt.

Vi behöver också tänka på hur saker och ting ser ut, vad vi presenterar för det åländska folket som vi gör här i denna debatt. Ledamoten själv brukar ju prata om att det handlar om hela folkets budget, det är Ålands folks budget. Det är inte vår budget här i lagtinget eller regeringens budget, utan det är hela folkets budget.

Vi har ett ansvar att inte förleda folket när det kommer till vad saker och ting ska kosta.Det blir ofta överbudgeterat, så det var bra att ledamoten tog upp det.

Jag tror inte att ettåriga anslag kommer att lösa hela problemet, men jag kommer att återkomma till det i nästa replik.

Tack, fru talman!

Som en första kommentar, min approach till budget och bokslut så vill jag påpeka att det handlar om siffror som representerar 31 000 människor. Det är viktigt att vi diskuterar det material som presenteras.

Tack, fru talman!

Om vi pratar om ettåriga anslag som man återbudgeterar, så till exempel i kommunen idag så återbudgeterar anslag. Men om man budgeterar saker och ting på momentnivå, och även om man återbudgeterar varje år, men så länge man för in flera olika stora investeringsprojekt i ett moment utan att specificera vad respektive investering kostar, så kvarstår problemet. Men det blir lite mer hanterbart och det blir inte de här jättegamla reservationsanslagen.

Men fortfarande är det så att om landskapsregeringen budgeterar för 10 miljoner i fartygsinvesteringar och inte skriver ut vad saker och ting ska kosta så är det är fritt fram, enligt det regelverk som vi har nu, att flytta de pengarna och använda de här 10 miljonerna precis hur man vill. Det är egentligen samma problem som vi har, fast med lite mindre frihet. Men fortfarande kvarstår alla de här problemen.

Jag tror att när det gäller större investeringar så behöver vi prata mer om fullmakter, för då blir det tydligt vad man har rätt att köpa och inte köpa.

Jag håller med om att ettåriga anslag och ombudgetering inte är lösningen på allt. Det känns som en quick fix.

Man måste ju gå in i lagstiftningen och förtydliga att pengarna på något sätt måste användas till det som finns beskrivet. Det finns en lucka där och det finns ett ganska stort arbete att göra, så vi är överens om den biten.

Tack, fru talman!

Ledamot Höglund för ett tydligt ekonomiskt resonemang och påtalar systemfel som har funnits i alla dessa år och alla tider.

Jag stöder också ettåriga anslag, framförallt för investeringar, för då vet vi faktiskt vad som är budgeterat. Man kan följa upp projekten på ett annat sätt och på det viset ha kontroll över pengarna. För det här handlar ju i grund och botten bara om debet och kredit.

Vi har andra systemfel också. När jag kom in i lagtinget så pratade man om PAF-snurran som snurrade så hårt att ingen visste vad som fanns i snurran, och den lär väl ändå finnas någorlunda kvar. Vem kan idag säga vilka pengar som den snurran innehåller? Kanske före detta finansministern kan svara på det, men jag tror knappast det.

Jag ville bara understöda det tydliga resonemanget att jag tror att det blir mycket tydligare med de årliga anslagen för att kunna följa upp på riktigt.

Vi kanske inte ska diskutera PAF-snurran.

Men jag fick en direkt fråga. Det finns i en reservation ungefär 90 miljoner idag och 30 miljoner av dessa är öronmärkta för tredje sektorn, ifall det blir sämre tider för exempelvis PAF. Men den resterande summan, som handlar om 50-60 miljoner, är väldigt diffus. Enligt mig bör den bokas bort på något sätt, eftersom den bara stör balansräkningen. Jag brukar kalla den för "negativ luft" ibland, för det är luft.

Tack, talman!

Tack till ledamoten som även tidigare har visat sig vara en siffernisse av rang.

Kan ledamoten sätta sig in i min situation? Jag sitter dels i opposition, dels är jag inte medlem av finans- och näringsutskottet, vilket innebär att jag får min enda information här i lagtinget. Kan ledamoten förstå att man då känner sig lite förbigången som parlamentariker?

För mig är det oviktigt att det handlar om Töftöfärjan för tillfället. Det hade kunnat vara vad som helst, men det är summan som sådan som irriterar mig. Att man kan agera på det här sättet med ena handen, medan man å andra sidan ska ha avdelningar och myndigheter att räkna sekiner nere på tusen euros nivå.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Thörnroos. Jag kan mycket väl förstå den situationen. Jag kan sätta mig in i den rollen där man inte har fått den information som man förstås får när man sitter med i regeringsblocket och har tillgång till tjänstemän och kan ställa de frågor som behöver ställas.

Jag har inga problem med att förstå det.

Talman!

Det handlar inte egentligen om huruvida man sitter i regeringsblocket eller i opposition. För mig handlar det om att man, som ledamot här i Ålands lagting, måste ha möjlighet att ta del av information som är så pass viktig som ekonomin är. Den informationen blir ju väldigt begränsad när man med ena handen kan vifta bort ett antal miljoner utan att det överhuvudtaget kommer hit.

Jag vill också säga att jag delar ledamotens analys. Det här har ingenting att göra med det finanspolitiska ramverket, utan det här är en helt annan historia.

Tack, herr talman!

Jag tror att vi alla är överens om att detta borde ha presenteras i form av en ändringsbudget. Att det inte gjordes var en rejäl dikeskörning. Nu är vi alla helt överens om det och både ändamålet, ändringen och summan betyder att vi borde ha gjort det.

Talman!

När jag för två år sedan blev invald till lagtinget lovade jag mig själv att jag inte ska bli en pajkastare, utan att jag ska hålla ganska korta konstruktiva anföranden. Men idag tänker jag deviera lite från den goda tanken jag då hade.

Vi har idag att ta ställning till ett misstroende riktat mot lantrådet Katrin Sjögren. Det är ett av de tyngsta verktyg lagtinget förfogar över. Att väcka misstroende är inte småsaker – det är att ifrågasätta ett lantråds legitimitet att leda. Därför krävs det både tyngd och substans i ett sådant initiativ.

Men när jag ser på motiveringarna från första undertecknare, ledamot Christian Wikström, är det just den substansen som saknas. Det är mycket stora ord, men väldigt lite innehåll. Och jag kan inte låta bli att tänka: är det här verkligen en prövning av lantrådets förtroende – eller är det snarare ett försök av ledamot Wikström och de obundna att synas lite extra i strålkastarljuset?

För om vi ska tala om misstroende, talman, då borde vi tala om verkliga övertramp. Och vi har ett sådant färskt i minnet: Hybridfärjan.

Lagtinget hade beslutat om och beviljat medel för att gå vidare med kortruttsprojektet på västra Föglö. Det fanns ett lagligt avtal med konsortiet. Men den 21 januari 2020 valde dåvarande lantrådet Veronica Thörnroos och minister Wikström att säga upp avtalet. Det var en handling som var olaglig. Man bröt mot lagtingets beslut, och man bröt med öppna ögon mot lagen.

Det här var inget missförstånd. Det var inget slarv. Det var ett medvetet politiskt beslut – att köra över både avtal och den här församlingen.

I detta lagting bedyrade dåvarande minister Wikström att Ådan inte skulle bli en enda cent dyrare än 4 miljoner. Det drog över med 360 000 taget ur minnet. Sedan när Ådan kom i trafik började räkningarna droppa in för att få henne i någorlunda skick att trafikera i öppet vatten. Jag vet inte om dessa kostnader finns specificerade någonstans men en miljon räcker ingenstans.

Mergus minns vi bra. Det skrevs spaltkilometer om henne. Det beslutet tillkom säkert helt laglig, men det var ett dåligt beslut att godkänna en färja som inte passade i hamnarna.

Att sitta i regering är inte lätt och ibland blir det fel. Det borde ledamot Wikström veta som har suttit i regering och gjort mindre lyckade beslut. Ska man våga ta beslut måste man våga att riskera att det blir fel ibland men de allra flesta gånger blir det helt rätt. Vår samhällsutveckling stagnerar om regeringar blir så ängsliga att man inte vågar ta beslut. Det kallas att sitta still i båten.

Talman! Katrin Sjögren har visat ledarskap, förmåga till kompromiss och en vilja att ta ansvar i svåra tider. Det är sådant som bygger förtroende. Att rikta misstroende mot henne med ganska vaga argument i sakfrågan säger mer om obundnas sätt att arbeta än om regeringens arbete.

Jag har förtroende för lantrådet Sjögren. Det jag saknar är förtroende för är den här typen av viljeuttryck. Tack!

Tack, herr talman!

Jag misstänkte att ledamoten skulle börja prata om Ådan, för det var en paradgren från liberalt håll att säga att den blev jättedyr, fast det inte blev det.

Vi köpte Ådan för 3,6 miljoner euro, och jag tror att vi budgeterade för 4 miljoner. Den köptes alltså för 3,6 miljoner euro.

Sedan händer det ju saker med Ådan, vilket också togs upp i samma moment "Underhåll av fartyg", där avsätts pengar för att reparera de fartyg som vi äger. Så liknelsen haltar. Visst stämmer det att om man räknar ett år efter att Ådan kom i trafik, så absolut kostar den pengar. Men de pengarna togs upp under "Underhåll och reparationer av fartyg" och under samma moment. Det är faktiskt samma sak som vi diskuterar här idag. Det är lite intressant, men jag tror att just den liknelsen haltar lite.

Den må halta, men köper man in en Skoda och vill ha en Rolls Royce, så får man räkna med att man måste lägga dit lite pengar efteråt för att komma upp till den förväntade standarden.

Tack, herr talman!

Jag fortsätter med projektet Ådan. Det har förekommit en del handhavandefel som har lett till stora kostnader. Ledamoten är mycket väl medveten om dessa kostnader när de uppstod och även varför de uppstod. Så just den liknelsen kanske inte är den bästa.

Men om vi pratar om att slösa pengar, så är ledamoten väldigt arg på elhybridfärden. Jag ska inte gå djupare in på det. Men så blir det när man kastar paj, då kommer det tillbaka.

Nu sitter ledamoten med här och har snart "lallat bort" 10 miljoner euro för utredningar och diverse saker för att få det här stora havsbaserade vindkraftsprojektet att bli verklighet. Snart är vi uppe i samma belopp som avbeställningen av den här elhybriden, vilket faktiskt var ett gott finansiellt beslut, som jag alltid har sagt.

Jag påminner mig inte om att jag nämnde någonting om havsbaserad vindkraft, men de pengarna som har hittills satts på det så har det varit en majoritet som har beslutat om i alla fall.

Talman!

Lagtingsledamot Pettersson har nog lite dålig historiekunskap, på tal om att en majoritet har beslutat något. Det var ju precis så det var under regeringen Sjögren ett, för när man först hade bestämt sig för den här elhybriden så gjordes en åtgärdsmotion där man faktiskt även i lagtinget fattade beslut om att avsluta det här projektet. Men ändå drog man det vidare och det ska man ju komma ihåg i den här historiebeskrivningen men det valde ju ledamoten Pettersson här aktivt att inte komma ihåg, vilket man får se som helt förståeligt.

Det fanns en åtgärdsmotion, och det fanns också en möjlighet att gå till lagtinget och inte bevilja medel för trafiken. Om man hade valt den vägen hade man säkerligen befunnit sig i en bättre situation gällande skadeståndet. Men den vägen valde man inte heller.

Sen ska vi komma ihåg att om den här elhybriden hade köpts in och vi hade fått de driftskostnaderna och hela infrastrukturprojektet som hängde ihop så hade vi idag redan varit låntagare hos någon av de lokala bankerna.

Jag brukar säga, som en känd skeppsredare en gång sa när han tyckte att det var för dyrt att köpa in ett ankare till båten: "Betala bort det och säg att det var billigt." Det som vi betalade i skadestånd var billigt jämfört med alternativet.

Där har vi fundamentalt olika åsikter. Hade ni gått vidare med det så hade vi inte behövt ha de här problemen med kapacitetsbrist på Föglölinjen idag. Då hade det varit ett betydligt bättre läge än vad det är idag.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten Pettersson för att han bevisar en poäng här. När man inte har något argument för sin sak, så är det lätt att bara ta fram argumenten att ni gjorde ju jättedåliga saker när ni satt där förut. Jag blev styrkt i min övertygelse av att höra det här. Det är förvisso tröttsamt, men ändå stärkande.

Ledamot Pettersson frågar om detta är ett sätt att synas. Det är anmärkningsvärt. Det är helt uppenbart att ledamot Pettersson inte förstår allvaret i vad en misstroendedebatt handlar om.

Ledamot Pettersson undviker också galant att diskutera den egna regeringens förfarande. Anser ledamot Pettersson att regeringen har agerat korrekt i frågan om elektrifieringen av Töftölinfärja?

Ett kort svar på frågan: Nej, jag hade gärna haft lite mer information om det, och jag hade också gärna sett att det hade tagits upp i en ändringsbudget. Så nej, jag tycker inte att det är bra.

Men nu är vi där vi är, och jag tycker ändå att det skulle kunna vara lite upplyftande för Ålands lagting om vi lyckas genomföra något färjprojekt utan att det blir stoppat och begravt.

Vi ska också komma ihåg att fortsätta med den driften vi har idag, så det kommer också med en kostnad. Maskinen måste bytas fyra gånger under den period som färjan förväntas hålla.

Tack, talman!

Tack ledamot Pettersson för klargörandet. Han anser att detta inte har varit korrekt.
Det gör det lättare att förstå varför ledamot Pettersson hellre ägnar sig åt så kallad "Whataboutism" det vill säga att prata om vad andra har gjort fel, istället för att erkänna detta från början. Det hade kanske varit mer klädsamt, men det är åtminstone en förklaring.

Ja, jag inledde med att säga att jag vanligtvis inte sysslar med att kasta paj. Men jag tyckte ändå att det var lite magstarkt med tanke på vad som har skett under den förra perioden, så jag tyckte att jag behövde ta upp det.

Talman!

Tack till ledamoten. Jag behöver komma med en komplettering när det gäller elhybridfärjan. Vi ska inte sticka under stol med att den dåvarande infrastrukturministern och jag var mycket centrala personer i den härvan, vars slutresultat ingen av oss här i salen kan vara nöjd med.

Jag vill också erinra ledamoten om att John Holmberg var ganska aktiv här i salen. Likaså var den nu sittande talmannen, Jörgen Pettersson, den som drev frågan i finans- och näringsutskottet. Vårt nuvarande vicelantråd, Annika Hambrudd var med och fattade beslut, och samma sak gäller ledamot Roger Höglund. Detsamma gäller för Centerpartiets gruppledare, Robert Mansén.

Vi bör lyfta fram namnen på dem som var med och fattade dessa beslut. Det var det jag ville klargöra. Jag var inte ensam tillsammans med infrastrukturministern, även om man skulle kunna tro det.

Beslutet att häva avtalet involverar två namn, varav det ena är Wikström. Jag tyckte att det var lämpligt att nämna även ditt namn, eftersom det också fanns med på pappret, det blev inte så fruktansvärt utpekande. Jag har inte sett några av de andra namn som har nämnts i något misstroendeyrkande heller.

Talman!

Bara för protokollets skull vill jag klargöra att det var den samlade landskapsregeringen som fattade det beslutet. Det är brukligt att sådana beslut undertecknas av ansvarig minister och lantråd, vilket gäller i princip alla avtal. Beslutet togs i landskapsregeringens plenum, där vi var flera andra som också närvarade, som jag tidigare nämnde.

Jag var ju inte med på det plenumet så jag kan ju inte dra slutsatser om hur diskussionerna gick, eller vem som var för och vem som eventuellt var emot. Jag ser vad som står i avtalet, och det var det jag refererade till.

Talman!

Ledamot Benny Pettersson ser tillbaka i tiden och lyfter upp flera beslut före hans och min tid här i Ålands lagting.

Jag hoppas innerligt att vi tillsammans kan se framåt och ta förnuftiga och bra beslut tillsammans för Ålands folk här i Ålands lagting. Vi ska ta lärdom av tidigare beslut, kanske lite konsekvensanalyser och ta lite förnuftiga beslut.

Anser ledamoten att det var förnuftigt att investera 3,7 miljoner i Töftöfärjan?

Det har kommit ganska många bra förbättringsförslag här, och det finns möjligheter att förbättra det finanspolitiska ramverket samt införa ett års budgetering och så vidare. Det är många bra förslag som har kommit fram.

Jag vill också påpeka att jag inte tycker att processen har gått bra till. Däremot vill jag inte säga att beslutet att satsa på Töftöfärjan var dåligt. Jag har dock för lite kalkyler för att kunna bedöma det helt.

Vi måste också vara medvetna om att det kommer att medföra en kostnad, även om vi inte planerar att göra något annat än att underhålla det vi har. Maskiner måste bytas ut, och nästa gång vi byter maskiner måste vi även ha en ny reningsanläggning, och så vidare.

Så jag vill inte säga att det beslutet var dåligt totalt sett.

Talman!

Det är bra att ledamoten påpekar att det är för lite kalkyler och information. Jag upplever också att det saknas information kring detta ämne. Antagligen sitter infrastrukturministern på den informationen just nu. Jag har två anföranden kvar, så vi får se om infrastrukturministern kommer upp och berättar för oss vad det här projektet kommer att innebära.

Ledamot Pettersson talade vidare om att det finns vaga argument för misstroende. Jag håller verkligen med om det. Men jag upplever att det är en situation som rullar vidare med flera aspekter. Nu har bägaren kanske runnit över i det här fallet. Jag har även hört regeringsmedlemmar som har sagt att detta var en rejäl dikeskörning och politiskt olämpligt. Det finns alltså problem i detta. Att bara säga att det är vaga argument, det känns faktiskt lite främmande för mig.

Vi kan dividera över vilka ord som använts en hel del.

Däremot vill jag ta fasta på det som ledamoten sa i början, att vi behöver bli bättre framöver. Jag anser att det arbete vi gör i tankesmedjan är ett bra steg på den vägen, eftersom vi har mycket kalkyler och fler ska komma in. Jag tycker att det är ett bra sätt att arbeta på. Dessutom är oppositionen delaktig på ett annat sätt. Jag anser att det är ett bra grepp.

Tack så mycket, talman!

Det har sagts mycket här idag, så jag ska försöka sammanfatta det jag hade tänkt säga.

Det är allvar idag. Vi har ett misstroendeyrkande på bordet och regeringens ställning är ifrågasatt. Naturligtvis är det oppositionens grundläggande uppgift att ifrågasätta regeringen men nu har man tagit till stora släggan och hoppat över det naturliga steget att först ha en spörsmålsdebatt.

Misstroendeyrkandet i sig för fram flera saker. Eftersom man egentligen inte har så mycket att komma med så har man tagit upp väldigt mycket som vi redan har debatterat under året.

Om vi inleder med PAF-donationen för femtielfte gången. Det var alltså PAF som ville ge en donation och landskapsregeringen godkände det. Donationen gick via landskapsregeringen men den gick inte från landskapets budget. Donationen betalades av PAF och det påverkade inte de utdelningsbara medlen. Det konstaterades i debatten att inga formella fel hade begåtts. Det finns inga regler för det här. Det kom en åtgärdsmotion som accepterades, vilket betyder att vi hoppas se ett bättra arbete med hanteringen av PAF-medel i framtiden. Det är jättebra.

Det finns också andra frågor som man kan ta upp här, men jag anser att det mer handlar om rökridåer. Jag tycker att detta misstroendeyrkande bygger på ganska svaga grunder.

Talman! Jag säger "ganska svaga grunder" eftersom det finns en aspekt av detta misstroende som har diskuterats rejält inom regeringsblocket. Det kunde förstås ingen annan veta, men när det gäller Töftölinjen har den väckt frågor. Givetvis har delar av Liberalerna varit kritiska till att detta aldrig kom till lagtingets kännedom. Om vi nu ska debattera inköp av mindre saker till myndigheter i lagtinget, så bör även en överskridning av en upphandling med en faktor tre komma till lagtingets kännedom, särskilt när det handlar om projekt i miljonklassen. Jag sticker inte under stol med att jag själv var frågande till denna process från början.

Under inledningen av hösten har vi haft djupa diskussioner inom majoriteten. Det har varit bra diskussioner, och jag har lärt mig nya saker. Rent formellt har jag lärt mig att det här beslutet har skett enligt förvaltningslagen. I budgetbeskrivningarna finns det stöd för denna investeringsinriktning, och det är centralt. Man har använt medel för det ändamål som medlen är budgeterade för. Jag har också lärt mig att det fanns pengar på budgetmomentet. Det är inte helt enkelt att säga vilka reservationsanslag de härrör från, men i bokslutet stipuleras det att budgetmomentet innehåller medel som täcker den investering som lantrådet redogjorde för. Jag har lärt mig att det formellt skedde enligt det regelverk som lagtinget har stipulerat. I våra allvarliga interna diskussioner har detta varit förvaltningens tydliga svar.

Jag har också lärt mig att det finns en ödmjukhet från både landskapsregeringen och avdelningen. Även om de formellt har agerat enligt regelverket, inser man att man lämpligen borde ha gjort på annat sätt. Lagtinget borde informeras om detta i en ändringsbudget. Det tror jag att alla har sagt hittills.

Viktigast av allt har jag lärt mig att det pågår ett aktivt förändringsarbete för att undvika detta i framtiden. Det finns en risk med sådana här situationer att ministern offentligt ber om ursäkt, och sedan fortsätter man som om ingenting har hänt. Nu kommer man att ändra på systemet med reservationsanslag så att det ska bli tydligare för lagtinget hur investeringar utfaller. I framtiden kommer man att förankra stora förändringar av budgetmedel här i lagtinget. Vi har haft allvarliga möten inom majoriteten om detta. Ministrar och avdelningar har lovat att detta inte ska ske igen. Jag har sett dem i ögonen, och jag är övertygad om att alla inser allvaret.

Kom ihåg att alla kan göra misstag, men nu arbetas det med konkreta förslag för att minska risken för att detta sker igen. Vi har alla lärt oss något av detta, och landskapsregeringen kommer att vidta åtgärder.

Talman! Detta misstroende handlar dock om förtroendet för hela regeringen. Även om vi nu har en process med grus i maskineriet, så behöver jag som lagtingsledamot se till helheten. Där ser jag fortfarande en regering som arbetar med att komma till rätta med landskapets strukturella underskott. Man har redan kommit långt i det arbetet, och vi har kommit överens om konkreta, tuffa åtgärder. Jag ser ingen annan koalition som ens kommit i närheten av alla de svåra men nödvändiga beslut som fattats av denna regering.

Jag ser fortfarande en regering som arbetar produktivt med en ny självstyrelselag. Det arbetet hade gått i stå, men nu rör det sig framåt. Jag ser en regering som tar stora steg mot en bättre förvaltning. Åland ska bli en del av Kanta, Åland ska få ett digitalt system som hanterar vårdinformation och nu har vi äntligen grundläggande dataskyddslagar på plats för att kunna ta del av framtidens digitala strukturer. Detta har inte varit i närheten förut, nu är det här på gång.

Jag ser fortfarande en regering som tryggar ålänningarnas kommunala service. Trots oerhört svåra frågor har denna regering vägrat att stoppa huvudet i sanden, utan tagit beslut som säkerställer ålänningarnas vardag. De har varit svåra beslut.

Jag ser en regering som håller på att reda ut kaoset i skärgårdstrafiken. Vi fick ett råttbo i famnen där den största leverantören gick i konkurs, och det fanns ingen annan strategi. Nu är vi på väg och försöker också göra det långsiktigt tillsammans med alla partier i lagtinget. Det är rätt väg.

Jag ser en regering som jobbar med tillväxtpolitik. Vi har lite kvar att göra där, och det kommer att komma mer under hösten. Men inför detta år sänkte vi skatterna med 4,5 miljoner euro, eller vi lät det hända, ska jag väl ärligt säga. Och det är en bra sak.

Slutligen ser jag en regering som har tagit stora steg med skattegränsen. Vi har förenklingar av administrationen redo i närtid, och vi har för första gången någonsin lyckats definiera en process för åländska företag att ägna sig åt gemenskapsinternhandel. Detta har aldrig varit möjligt tidigare och är egentligen fullständigt revolutionerande, tycker jag.

Den nya tullkodexen har skapat en mycket god dialog med de finska myndigheterna som deltar i förhandlingarna, och de arbetar för oss. Detta har skett i samarbete med övriga partier, och vi har våra bästa experter involverade i arbetet.

Detta, talman, är exempel på gott ledarskap. Denna regering anklagas för maktfullkomlighet, men faktum är att regeringen visar på ledarskap som tar Åland framåt. Även de bästa gör misstag. Men det som skiljer agnarna från vetet är att de bästa är ödmjuka inför misstagen, rättar till dem och arbetar för bättre processer framåt. I det ljuset har detta misstag med hanteringen av Töftölinfärjas investering visat att denna regering har ett starkt ledarskap.

Jag har således fortsatt förtroende för denna regering och menar att detta misstroendeyrkande bör förkastas och arkiveras där det rätteligen hör hemma, det vill säga i en cylinderformad behållare som töms regelbundet. Tack!

Talman!

I och med att vi inte har någon minister med sakkunskap på talarlistan, så tänkte jag att jag ställer min fråga till ledamoten Ekström, som tycks har satt sig väldigt djupt in i det här ärendet med Töftöfärjan.

I upphandlingsföreskrifterna kan man först få en uppfattning om att det är en hybridlösning, alltså en propellerdriven flakfärja som ska drivas med batterier. I dokumentationen så ser jag också att det finns ett resonemang om direkt lindrift, alltså med vajerdrift som man till exempel har i Sverige. Man har också sagt att man börjar med att upphandla en sak om man slutar i någonting annat. Vad är det egentligen som är upphandlat när det gäller Töftöfärjan? Är det propellerdrift eller lindrift?

Det där är en tekniskt detaljerad fråga som du måste ställa till ministern, jag kan inte redogöra för den här från talarstolen på rätt sätt.

Jag tycker att vi har diskuterat att det kommer att vara någon form av hybridlösning, där man i huvudsak siktar in sig på elektrifiering. Det kommer dock att finnas en backup, så att säga.

Men jag vill lite flagga för att det är ministern som bör svara detaljerat på den tekniska lösningen och hur det ska se ut.

Tack, talman!

Jag förstår att det är en väldigt teknisk fråga, men vi pratar ändå om en investering som var tänkt att kosta 1-1,5 miljoner, men som nu kostar 3,7 miljoner.

Frågan är då om den, när den väl blir implementerad, kommer att fungera i praktiken? Vi har problem med lindrift istället för propellerdrift, särskilt under våra vintrar. Eftersom jag själv har varit ansvarig för den här frågan och utrett den, vet jag att det är väldigt komplicerat att få det att fungera under alla årstider.

Är man säker på att, när den väl är implementerad, inte kommer att tillkomma ytterligare kostnader? Det var därför jag ställde den frågan, med all respekt för att det inte är sakministern i talarstolen.

Min uppfattning är att den här lösningen kommer att fungera vintertid, och det finns exempel på liknande lösningar som fungerar under vintern. Så jag är inte alls orolig för den delen.

När det gäller kostnaderna är det så att en av orsakerna till detta, som också redogörs för, är att man har en uppskattning och beräkning. Men man vet kanske inte riktigt förrän man får in anbuden vad det kommer att landa på. Det var det som hände här; kostnaderna blev betydligt högre än man hade tänkt sig. Samtidigt bör man också säga att det är ungefär här kostnaderna ligger. Det handlar inte om att den extra kostnaden beror på att vi gör det här på Åland, utan det är helt enkelt vad det kostar.

Talman!

Det fanns mycket tänkvärt i ledamoten Ekströms anförande. Jag fäste mig vid en bisats när ledamoten nämnde att det inte är helt enkelt att se varifrån medlen härrör.

Det är ju egentligen pudelns kärna. Lagtinget har berövats sin överblick om vi godkänner någonting för 1 miljon, och sedan blir det 5 miljoner på regeringens sida för att man hittar pengar i bokslutet så anbudet godkändes.

Vi saknar totalkostnaden. Vi har efterlyst detta i flera anföranden och repliker. 3,7 miljoner är tydligen mer än 3,7 miljoner när det ska byggas laddstationer och infrastruktur. Jag vill bara låta det vara sagt att vi är intresserade av de siffrorna. Vi uppfattar att regeringen saknar en överblick över hur mycket detta kommer att kosta sist och slutligen.

Det andra riktar sig till regeringen. Det tycker jag att de får svara på.

Det första, att vi inte har kontroll över det här. Jag uppfattar det som att lagtinget tar de övergripande besluten på det sättet. Sedan är det landskapet som verkställer. Det är självklart så att det pågår djupare diskussioner inom regeringsblocket än vad som sker med hela lagtinget. Jag kan förstå att oppositionen tycker att de har varit dåligt informerade i den här frågan.

Om man tittar i bokslutet ser man att det bara är en stor klump som har överförts. Det är i princip helt omöjligt att utreda vilken del det har kommit ifrån, eller från vilka investeringsanslag det har kommit. Men någon gång i tiden har de här investeringsanslagen satts dit, och de har sedan inte utnyttjats.

Jag vill också tacka för ärliga svar i repliker.

Jag har ärligt talat aldrig varit med om något liknande. Gemensamt för alla de så kallade dikeskörningar, som har nämnts här i debatten, är att då har det kommit en ändringsbudget till lagtinget, det har kommit spott och spe men det har gått igenom med en parlamentarisk majoritet. Det här är definitivt ett nytt kapitel, åtminstone för undertecknad.

Ja, när man är i med i sin första mandatperiod så är det mycket som är nytt, Misstroende är nytt även för mig, att man tar till det för en sådan här sak.

Det jag tar med mig från det senaste arbetet är att man måste inse att misstag ibland sker, särskilt när man strävar efter att driva saker framåt. Jag tror att hela lagtinget vill göra framsteg.

En annan insikt från de diskussioner som har ägt rum är att det finns en ödmjukhet och ett aktivt förändringsarbete för att vi ska kunna göra detta bättre. Jag tror att detta kommer att bli tydligt under mandatperioden.

Tack, herr talman!

Ja, vi har ju haft liknande ärenden tidigare. Jag behöver inte gå in på liknelsen igen, för det är uppenbart att vi har olika åsikter om stödet till Ukraina och hur det liknar det här stödet. Det är helt klart att vi inte förstår varandra i den frågan.

Ledamoten tar också upp det här med tjänstemännen, att de har sagt att det här är okej. En tidigare talare nämnde också att det är något som tjänstemännen har godkänt.

Men vi har ju en landskapsregering och ministrar av en anledning, eller hur? Annars skulle vi inte behöva ha dem. Då skulle det räcka med en person som bara fattar beslut baserat på vad tjänstemännen säger är okej. Det här är ett typexempel. Landskapsregeringen och den ansvariga ministern har ett ansvar för att bedöma om det är rimligt att vi gör det här. Vi har sagt till lagtinget att det kostar 1 miljon, och nu blir det 3,7 miljoner. Är det rimligt att göra det här? Vi kan göra det eftersom vi har reservationsanslag hit och dit, som ledamoten var inne på. Men i min mening är det ändå ministerns ansvar.

Det är ministerns ansvar att verkställa besluten. Det är viktigt att notera att om det finns medel på budgetmomentet så får man rent formellt använda dem. Det bör dock lämpligen förankras och diskuteras, om det är stora avvikelser. Jag har nu kanske sagt detta för femtielfte gången att det borde ha gjorts en ändringsbudget i det här fallet.

Det är samma sak om man ser tillbaka. Jag minns den första behandlingen i finans- och näringsutskottet där det kom en fullmakt som visade sig att man kanske inte riktigt hade räknat med allt. Vi i utskottet slog bakut och konstaterade att beräkningen inte stämde.

Jag anser att det finns ett ansvar för oss här i lagtinget, och särskilt för finans- och näringsutskottet, att granska kalkyler och se över olika aspekter. Vi bör ge återkoppling om vi inte får ihop det. Det är något vi gör. Samtidigt, om det finns pengar på ett budgetmoment, så har ministern rätt att använda dem.

Tack, talman!

Regeringen Sjögren arbetar konkret med att få bort underskottet, säger ledamot Ekström. I förhållande till just den meningen, är det ansvarsfullt och konkret att genomföra en elektrifiering av Töftölinjen till 3,7 gånger det belopp som man har uppskattat? Är det verkligen ett ansvarsfullt och konkret arbete för att få bort underskottet?

Vi måste sätta allt i relation här, alltså vi pratar nu om en investering på 3 miljoner. Men det är ju inte en kostnad på 3 miljoner per år. Det här är en kostnad som, om man sprider ut den över 30 år, blir mer hanterbar. Avskrivningstiden är lite olika, men om vi ska räkna på 30 år så blir det ungefär 100 000 euro per år, bara som ett exempel.

Budgeten för infrastrukturavdelningen är 40 miljoner, så på 30 år så ska de anslå säkert 1,2 miljarder euro till den här avdelningen. I samband med det kan man fråga sig: Är det värt att göra den här investeringen på något sätt? Man måste också tänka på vad man får för sina investeringar. Ibland kan det vara värt att göra sådana här kostnader, särskilt när de utgör en så liten del av helheten. Om det handlar om en fyrahundra del av alltihop, då kan det vara värt att göra det, om vi kommer att lära oss något av det, eller om det leder till något bättre.

Så det är inte så lätt att säga bara på det sättet. Jag tycker att man måste sätta det i relation till vad det faktiskt är.

Tack, talman!

Vi har haft ett lantråd som har sagt att detta är en 30-årig investering, men det stämmer inte. De batterier som används idag har inte den teknik som gör att de kan hålla i 30 år. Livslängden på batterier är mycket kortare än så.

Man måste också räkna med att dessa batterier behöver bytas ut 2 till 3 gånger under de 30 åren. Vad kommer det att kosta, ledamot Ekström?

Det är faktiskt den enklaste frågan att svara på idag. Det har du redan, för det är medräknat i den här kalkylen. Det är medräknat i kalkylen att man ska byta batterier ungefär vart tionde år, så det blir tre byten. Kanske håller de något år till, men så är det.

Det är även medräknat att man behöver byta dieselmotorerna fyra gånger under den här perioden. Det är mycket som är medräknat, och jag tycker att det är ganska rimligt att det är medräknat. Ingen del av den tekniska lösningen, hur vi än väljer, så handlar om att vi gör bara en investering nu och sedan kör vi i 30 år.

Alla investeringar kräver tilläggsinvesteringar, oavsett vilken väg vi väljer, men det är också inräknat i kalkylen.

Talman!

Nu blir jag mer fundersam kring vissa saker efter det här sista replikskiftet, men vi lämnar det.

Liberalerna och regeringen Sjögren har suttit vid makten nu i två år. Ledamot Ekström talade om tillväxt i sitt anförande. Ledamot Påvals nämnde tidigare att det är tomt i kistan.

Jag väntar fortfarande på de här näringslivssatsningarna, näringslivspolitiken i landskapsregeringens arbete. Vi pratar mycket om reformer hit och dit, och det görs många saker. Men för att få hjulen att rulla måste vi också börja titta på dessa frågor. Ekström har lite erfarenhet av det här från sitt tidigare yrke. Gång efter gång får vi höra att det kommer till hösten, att det kommer i vår, det kommer i budgeten och det blir näringslivsdebatt i vår, men det händer ingenting. Hur ser ledamot Ekström på detta?

Det är så med tillväxt att det finns olika sätt att uppnå den. Det enklaste sättet skulle ju vara om landskapsregeringen säger att nu startar vi upp en verksamhet inom något, men det kanske till och med konkurrerar med privat verksamhet. Jag anser dock att det inte är det bästa sättet att driva på tillväxten.

Jag tycker att vi istället bör skapa möjligheter för tillväxt. Det kommer att komma ett tillväxtmeddelande. Nu är det inte jag som säger när det ska komma, men jag förstår att det finns en frustration, för oppositionen kan inte veta att det är på gång, men det ska komma.

Det är viktigt att vi kan diskutera olika aspekter av detta. Som jag nämnde tidigare, vi har genomfört skattesänkningar. Jag tror också att det arbete vi gör med skattegränsen också är en tillväxtåtgärd. Genom att minska administrationen hjälper vi företagen.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Jag tänkte säga några ord på slutet, bara snabbt.

Vi har ju fått höra en hel del erkännanden. Man har i varje fall gett uttryck för att man håller med oss på många punkter i det här misstroendeyrkandet, och det känns helt okej.

Det som jag tycker är lite speciellt är att vi har endast finansministern här nu, som har något form av ansvar för det här. Den ansvarige ministern, infrastrukturministern, är inte här och lantrådet är inte här. Det är lite speciellt, tycker jag, och det säger en del om hur vi ser på den inställning som vi ändå har pekat på här.

Sedan måste jag nämna att det också är anmärkningsvärt att vi fick ett Word-dokument tre minuter före plenum skulle börja. Alla som vet lite om Word-dokument kan se hur de har tillkommit, och det är uppenbart att de har arbetat med det här sedan i fredags. Det är förstås inte lantrådet som har skrivit dessa saker, och så får vi det tre minuter före plenum börjar. Det visar också på en viss nonchalans. Man tar lätt på det ansvar och den uppgift som lagtinget har givit den här regeringen, det måste jag ändå säga.

Det finns också vissa frågor här som vi ännu inte har fått svar på, trots att de har ställts många gånger.

Lagtingsledamot Valve höll ett mycket bra anförande där han pekade på bristerna i det här förfarandet och det sätt som man fattar beslut. Han och flera andra har efterlyst information om kostnaderna. Vad kostar utbyggnaden av elnätet? Vad behöver man göra, och vilka kostnader kommer att tillkomma? Jag säger att om det handlar om bara lite betydande kostnader, så tror jag att vi kommer att ha en till misstroendedebatt här, för vi har ställt frågor om detta så många gånger och vi har även haft skriftlig fråga om det. Vi får inte veta det. Är det här alla kostnader nu? Det som har kommit fram till slut, det vi diskuterat här idag, är 3,7 miljoner, är det allt? Kommer det ytterligare kostnader, som moms, att tillkomma, eller vad ska vi nu skämtsamt kalla det?

Jag hoppas att detta tas på så stort allvar att vi slipper få ytterligare kostnader som "oj, vi glömde det här också".

Med de orden tackar jag för mig. Tack, talman!

Med de orden tackar jag för mig. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag ska fatta mig mycket kort, för jag förmodar att alla är trötta på den här debatten vid det här laget.

Men när jag hör två liberala ledamöter efter att man har kunnat ta replik, så måste jag bara få det klart för mig: Har ni också räknat med att man förlänger livslängden på denna färja med 2030 år? Och under dessa 20-30 år sparar man in på fyra motorbyten. Är det så? Det har två ledamöter sagt, och jag blir lite förbryllad. Har skärgårdstrafiken motorer gjorda av papier maché, eller är det något jag har missat?

Ni får gärna klargöra detta, för det är av stor vikt att förstå hur kalkylerna är beräknade.

Talman!

Kanske ska vi inte grotta ner oss i allt för mycket tekniska detaljer som vi inte riktigt förstår.

Men om man väljer att köra med färjan som den är idag, det vill säga med dieseldrift, så garanterar motortillverkarna ett visst antal körtimmar. Det handlar om 30 år, vilket innebär att man kommer att behöva byta motorer fyra gånger under den perioden. Det har man också gjort hittills.

Om man istället väljer det alternativ som regeringen har gått inför så kommer dieselmotorerna att fungera som reservmotorer. Det är inte meningen att de ska få några driftstimmar överhuvudtaget. Därför förväntas de förmodligen att vara där i 30 år. De har valts, antar jag, med tanke på att man ska hålla sig under den angivna gränsen för nuvarande anläggning som går på 130 kilowatt.

Tack, talman!

Tack ledamot Pettersson för svaret. Man har alltså bytt motorer fyra gånger på de här 32 åren? Om det är på det viset så tror jag naturligtvis på det. Det låter häpnadsväckande, men jag litar på det som ledamoten säger.

Ja, nu kan jag inte säga om man har bytt fyra gånger, för det har funnits en annan typ av motorer i den från början. De här motorerna som sitter i den nu så är exakt identiska med dem som är på Alfågeln och där har jag en viss erfarenhet av drifttimmarna. Man kör enligt Scanias intervaller helt enkelt.

Diskussionen är avslutad. Ett beslut i ärendet får enligt 43 § arbetsordningen fattas tidigast på fjärde dagen efter det att förklaringen avgavs. Ärendet upptas för beslut vid plenum den 26 september 2025. Antecknas.