Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Herr talman!

Vårbudgeten är en vårbudget som lägger grunden för budgetarbetet för 2027. Det är den tredje budgeten där det finanspolitiska ramverket tillämpas.

Det har varit en intressant period, och det är intressant att få möjligheten att tillämpa ett bra regelverk som styr upp den åländska offentliga ekonomin gällande landskapets verksamheter.

Budgetdokumentet i sig är förstås ganska torrt, och det torra budskapet i framställningen är att landskapsregeringen vill att lagtinget fastställer eller fortsätter att följa det överskottsmål som har lagts, det vill säga att vi ska ha en budgetekonomi i balans år 2030. Vi föreslår ingen ändring till den delen. Vi föreslår att lagtinget, i enlighet med regelverket, fastställer kostnadstaket för år 2029 så att det redan tidigare fastställda kostnadstaket för år 2027 och 2028 bibehålls som förut. Det är ganska torra budskap, men det finns mycket politik under ytan, förstås. Vi kommer säkert att återkomma till de frågorna.

Jag ska ändå, herr talman, inleda med en reflektion över självstyrelsens betydelse. Jag tycker att det är intressanta dagar vi lever i med tanke på självstyrelsen och dess utveckling. Kanske till och med att det år som nu genomlevs och genomförs via lagtinget efteråt kan betraktas som betydelsefullt på många sätt. Jag hoppas så, i varje fall.

En självklar detalj i det hela är att lantrådet på ett strävsamt sätt driver självstyrelselagsarbetet framåt. Det är kanske ingen kioskvältare ute bland befolkningen, men för oss som är intresserade av självstyrelsepolitik är det en stor sak. Vi ska hoppas att det arbetet leder i hamn, för det styr oss mer än många kan tro. Det är därför vi har möjligheten att vara i denna sal och debattera.

Förutom det strävsamma arbetet ser vi nu i intäktsprognosen att det tidigare arbetet gällande ekonomkapitlet i samma självstyrelselag nu bär frukt på ett bra sätt, och det visar hur viktigt arbetet med självstyrelselagen är. Det ger faktiskt synliga effekter på det åländska samhället, även om man kanske först inte ser den kopplingen direkt.

Det jag nämnde tidigare, det finanspolitiska ramverket så arbetar vi nu på ett helt annat, mycket mer strukturerat, sätt med ekonomin, och jag vågar hävda att det börjar ge resultat redan. Det överskottsmål vi har satt, vill vi balansera budgetekonomin, så ser vi möjligheter att kunna uppnå det resultatet.

Lagtinget och regeringen, bland annat i samband med både tillväxtmeddelandet och hållbarhetsmeddelandet, fokuserar mer på tillväxt och ekonomi, vilket jag själv tycker är en väldigt bra sak. Kanske delvis som resultat av det tidigare sagda gällande ekonomikapitlet i självstyrelselagen, där vi vet att vi får tillbaka de medel som vi både genom politiken och via företagsamheten kan generera här på Åland.

Det sker mycket inom IT-utvecklingen. Vi har reformerat gymnasielagen och just klubbat en ny tjänsteinnehavarlag. Det sker många saker som är viktiga och kommer att påverka samhället framöver.

Mycket görs, och det är möjligt, herr talman, för att vi har en självstyrelse. Därmed har vi det här lagtinget på plats som kan fatta de beslut som behöver fattas till fromma för ålänningarna.

Lagtinget ser till helheten och har det uppdraget, och det uppdraget har ingen annan här på Åland.

Beslut kopplade till denna avvikelse vill jag bara säga att Åland är en bra plats, även fast vi strider här ibland och det är förmodligen den bästa platsen att leva på.

Nu tillbaka till vårbudgeten. I den bästa av världar skulle vårbudgeten helt sakna detaljer. Vi skulle bara ha en sida med siffror på hur mycket pengar vi har. Det är grunden i hela systemet. Det är tänkt så. Det är ganska tufft, men det är meningen att man först bestämmer hur mycket pengar man har och sedan tar ställning till vad man ska göra med pengarna.

Jag tycker att vi lär oss hela tiden hur vi ska tillämpa ramverket. Vi har fört diskussioner i finans- och näringsutskottet vid flera tillfällen, och det förs hela tiden en politisk diskussion kollegor emellan utanför denna sal.

Vi är nu mindre detaljerade i dokumentet än förra året, och i synnerhet mindre detaljerade än hur det såg ut året innan. Det är förstås väldigt svårt. Det är svårt för mig personligen när vi ska fatta beslut eller när jag ska föreslå ett vårbudgetförslag för landskapsregeringen. Hur mycket ska vi berätta? Samtidigt finns det ett besked härifrån att man inte borde berätta detaljer, men samtidigt känns det orimligt i vissa frågor att lagtinget inte skulle veta vad lagtinget planerar för att uppnå det kostnadstak som vi föreslår. Det här kommer att vara en evig diskussion, säkert för alla regeringar framöver och för alla finansministrar.

Men resultatförbättringarna som ändå kan målas upp i denna vårbudget, också utifrån vad jag har sagt, plus de ökade skatteintäkter som vi nu ser att vi kan prognostisera framöver, ger nu uppenbarligen resultat. Tillsammans ger detta oss möjligheten att vi inte ska behöva anhålla om en lånefullmakt för nästa år, såsom man tidigare kunde ha befarat att vi skulle råka ut för. Om allting gällande prognoserna slår väldigt väl ut kan det vara så att lagtinget så småningom kan börja diskutera en buffert för vår budgetekonomi, för att på det sättet framtidssäkra Åland ytterligare, vilket vore en väldigt bra sak förstås.

Om vi tittar på tabellen som finns i vårbudgetdokumentet, som beskriver avräkningen och skatteavräkningen, ser vi att avräkningen har haft en lam utveckling under senare år, och prognosen framöver är inte särdeles bra den heller. Avräkningen speglar i hög grad hur det går för Finland som helhet, alltså den finska ekonomin. Alla känner vi till de dystra besked som vi har fått höra år efter år under den senaste tiden, att de förväntade tillväxtsiffrorna ändå inte har gett utslag, för Finland befinner sig fortfarande i en väldigt låg tillväxtsituation. Därför har det inte blivit något resultat på avräkningen; den har inte vuxit som man kunde ha hoppats på.

Däremot skatteavräkningen, tabellen som finns i dokumentet, visar på hur framgångsrika vissa åländska företag är och hur mycket medel det har genererat i det åländska samhället. Detta sker både via samfundsskatt, som via det nya ekonomiska systemet kanaliseras direkt tillbaka till vår Ålandsbudget, och sedan via dividender utbetalda utdelningar från dessa bolag till i huvudsak åländska ägare, varvid kapitalskatten på samma sätt genereras tillbaka till Ålandsbudget. Skillnaden mellan avräkning och skatteavräkning är nästan häpnadsväckande stort. Det pekar på hur bra det nya ekonomiska systemet fungerar, just i detta ögonblick i varje fall.

Herr talman! På kostnadssidan i budgetförslaget, vad finns bakom siffrorna? Ingen ska tro att det är lätt att nå de föreslagna kostnadstaken som finns siffermässigt i dokumentet. Alla landskapsverksamheter kommer att ha det tufft för att uppnå det. De flesta verksamheterna har äskat om högre anslag än det som regeringen föreslår att så småningom beviljas dem i budgetförslaget för 2027. Vi fortsätter enligt den målsättning jag beskrev tidigare om att få en budget i balans. Vi fortsätter effektiviseringsarbetet med resultatförbättringar om 1,1 % som ska uppnås, vilket betyder ungefär 4 miljoner euro per år. Dock har vi i år gjort en liten prioritering så att inte precis samma resultatförbättringskrav ställs på alla verksamheter. Vi har underlättat lite för sjukvårdsverksamheten och lite grann för utbildningsverksamheten, delvis på bekostnad av annan verksamhet och andra kostnader. Det är helt väntat skulle jag vilja säga. Det första året pressades lite luft ur verksamheten. Andra året blev det lite tuffare, och nu kommer vi i prioriteringsskedet, vilket är fullt normalt politiskt arbete som behöver göras.

Landskapsregeringen samordnar väldigt mycket, vågar jag hävda, och effektiviserar. Vi samordnar IT-funktioner mellan våra myndigheter och den allmänna förvaltningen. Det finns mycket pengar att spara bara man gör det på rätt sätt. Vi samordnar och effektiviserar ekonomiadministrationen genom det som kallas för servicecentret, som ska komma igång den 1 januari 2027, om drygt ett halvt år. Upphandlingsfunktionen likadant, vi överväger att samordna juristtjänster, HR-funktioner och sekreterarfunktioner via ärendehanteringssystemet. Vi samordnar lokalvårdsfunktioner och vi effektiviserar, upphandlar och köper pensionshandläggning.

Till det som kanske blir huvudämnet här idag. Förslaget innehåller också en viss dämpning av den snabba kostnadsökningen gällande överföringar till kommunerna.

Här kommer vi in på detaljer. I den bästa av världar skulle vi ha haft siffror, men ni skulle inte ha haft kunskap om att siffrorna innehåller den här saken. Det skulle ha varit orimligt. Därför måste man ibland nämna vissa detaljer när man presenterar en vårbudget. Det är ändå bättre att lagtinget får diskutera frågan inledande nu, även om det inte finns ett konkret förslag om någonting. Det finns ett underlag som möjliggör att nå de siffror som ni har framför er. Det finns alltså ett sådant underlag.

Jag och landskapsregeringen anser att det kan vara rimligt att landskapsregeringens effektiviseringskrav på sig själv, via de samordningar och effektiviseringar som jag här nämner, också sker parallellt med våra strävanden ute i kommunerna.

Det nuvarande landskapsandelssystemet tillämpas sedan 2018. Tittar man på det totala utfallet - jag kommer jag inte att gå in på att beskriva det underlag som finns för detta - så finns det en metod för att uppnå resultatförbättringen som kommer att diskuteras. Men jag vill prata om utvecklingen av landskapsandelarna under dessa år.

För landskapets del inleddes överföringsökningen år 2022. Landskapsandelarna på totalen, jämte kompensationer för skatteavdrag och ökningen av kostnader för samarbetsunderstöd, likviditetsstöd och alla andra faktiska utbetalningar via överföringar, och prognoser fram till år 2029, har ökat. Från 2022 till 2029 säger prognosen att landskapsandelarna kan komma att öka med 60 %, från cirka 38 miljoner till cirka 63 miljoner. Det är den här lilla detaljen som har lett till att landskapsregeringen bedömer att utvecklingen i överföringarna till kommunerna just nu är så pass stor att det är rimligt att lite dämpa den kostnadsutvecklingen för vår del, intäktsutvecklingen för kommunerna.

Om vi skulle vilja genomföra det som landskapsregeringen har som underlag till detta budgetförslag då skulle ökningen i stället vara 48 % från år 2022 till år 2029, istället för 60 %.

Det ska stå klart för alla att det förslag som har getts, om man beaktar prognoserna fram till år 2029, så kommer inte landskapsandelarna att minska fram till det året. De kommer fortfarande att öka, men de kommer inte att öka lika mycket.

Bara den här samfundsskattekompensation som egentligen ligger mest till grund för det som nu diskuteras, så är det en förändring. År 2023, när det infördes, var utfallet i kompensation för samfundsskatten till kommunerna 3,3-3,4 miljoner euro och år 2026 ligger den på nästan 7,3 miljoner euro, alltså mer än en dubblering. Så detta ligger som bakgrund till landskapsregeringens överväganden.

Givetvis kommer jag till finans- och näringsutskottet och presentera dessa tankar mer i detalj.

Jag har synat budgetmotionerna i någon mån, lite preliminärt. Jag noterar där att det kostnadstak som landskapsregeringen föreslår ska också ligga fast, enligt oppositionen. Oppositionen föreslår inte heller förändringar av kostnadstaken. Jag har noterat en kläm med skrivningar om att man eventuellt ska återkomma till frågan, men det föreslås inga ändringar, då till den delen tycks lagtinget stå eniga att vi har en total nivå på kostnadstaket som vi ska följa för att nå de resultat som kostnadstaket kräver av oss.

Skulle man föreslå ändringar på kostnadstaken för någon verksamhet, mera pengar t.ex. till kommunerna så då får man samtidigt ändra i tabellerna för de prognostiserade underskotten för åren framöver. Man får även ändra i tabellerna för likviditetsanalysen dvs. att det går ut mer pengar än vad landskapsregeringen har förslagit.

Då är det viktigt att det står klart för alla att ingen har egentligen, i kläm, föreslagit mer pengar åt någon än vad landskapsregeringen föreslår, inte heller oppositionen. Däremot säger oppositionen att vi ska samråda med kommunerna. Det är bra. Det kommer vi att göra. Vi har ett förslag som alla parter nu har omfattat, den 16 juni ska vi samråda i den här frågan och många andra frågor också. Jag kommer att presentera det underlag som vi har till kommunerna, givetvis. Det är den saken som diskuteras just nu. Det finns inte ett lagförslag ännu. Det finns en beräkning på hur man via en metod kan uppnå ett visst resultat. Är det så att samrådet visar att det finns andra möjliga sätt att nå någonting som är positivt, som man eventuellt kan komma överens om, då är landskapsregeringen givetvis beredd att lyssna på det. Det har jag sagt i en radiointervju tidigare. Metoden är alltid möjlig att diskutera. Jag tänker så här att när vi genomför samrådet den 16 juni, så skulle jag vilja ge beskedet till kommunen att vi kan ha ett nytt samråd genast efter sommaren, så att kommunerna får en möjlighet att granska materialet, höra vad landskapsregeringen säger och eventuellt komma med förslag om andra metoder. Vi hedrar samrådsmekanismen på det viset att vi för fram våra tankar, återkommer till frågan senare och tar en ny diskussion och så får vi se var vi hamnar efter det.

Det är en annan sak som jag gärna lyfter med kommunerna under samrådet. Vi får väl säga att vi så här långt inte har lyckats särdeles väl med att ändra i lagstiftningen på ett sätt som kunde minska kostnaderna för kommunerna. Det vore förstås en bra sak att göra i samband med det här. Om vi nu minskar överföringen till kommunerna, även om vi inte minskar dem för vi kommer fortfarande att öka men vi dämpar ökningen, så skulle det vara bra att kommunerna skulle kunna få lättnader i den rådande lagstiftningen. Många har pratat om det. Ingen har lyckats genomföra några stora reformer ännu.

Landskapsregeringen kommer att be kommunerna under det första samrådet den 16 juni att återigen, för sin del, fundera på var man kan göra insatser i den här riktningen. Nu ska vi inte skyffla över frågan bara på kommunerna, utan vi behöver göra ett internt arbete också. Jag har diskuterat frågan med min företrädare, lagtingsledamot Roger Höglund, som till många delar gjorde sig känd, men också till den delen att han lät ta fram ett arbete, en tabell, på möjliga åtgärder för att dämpa kommunernas kostnader. Vi har diskuterat ihop om att vi kommer att göra ett nytt internt försök att hitta någonting som skulle leda till det mål som vi pratar om. Det är bra. Vi säger inte att det är kommunerna som ska göra allt, vi kommer att göra motsvarande arbete och sedan ska vi samråda och se om vi kommer i mål.

Herr talman! Det tycks som att jag har gått lite över tid, men jag hör en sak ytterligare, om det tillåts.

Landskapsregeringen har lanserat en fråga om att under hösten, inför nästa val, möjligen åstadkomma en gemensam bild om det som jag numera tycker att man kan kallas för reformutrymme i den åländska ekonomin. Jag har haft möjligheten och förmånen att få diskutera denna fråga med finans- och näringsutskottets ordförande, men inte vi två som bestämmer. Men om det arbetet ska bli lyckosamt så ska det genomföras parlamentariskt. Det är inte något enskilt parti som ska bestämma, inte ens lagtinget, inte finans- och näringsutskottet ska bestämma hur nästa mandatperiod ser ut, utan det är partierna. Det skulle vara ett parlamentariskt arbete under hösten där vi möjligen kan enas om en gemensam bild av reformutrymmet fram till årsskiftet. Det arbetet får vi föra vidare, men så ligger tankarna till den delen just nu.

För att inte riskera talmannens vrede så avbryter jag här. Tack!

Tack, talman!

Finansministern talade om skatteintäkternas utveckling och hänvisade till en tabell på sidan 17 i rambudgetförslaget, där skatteavräkningar uppräknas för åren 2026, 2027, 2028 och 2029. Det skulle vara intressant att även få se siffror för åren 2024 och 2025. Det borde vara ganska enkelt att inkludera dessa.

Vi skulle också ha velat se den kommande ändringsbudgeten som presenteras på fredag. Visst skulle dessa siffror ha varit väsentligt annorlunda om vi hade haft tillgång till de uppgifter som vi vet att finns, till exempel Ålandsdelegationens beslut i januari 2026, där vi fick 23 miljoner till för 2025. Vi skulle ha haft en helt annan skatteavräkning än dessa 114 miljoner som vi kommer att få veta på fredag kanske.

Herr talman!

Vad gäller 23,7 miljoner, vi informerade lagtinget mycket noggrant om detta för ett år sedan, under behandlingen. Det var faktiskt så att vi inte hade fått den första prognosen för utfall, i det här fallet skatteåret 2024. Den fick vi först några veckor efter att vi hade remitterat vårbudgeten. Då informerade vi noggrant i finans- och näringsutskottet om att läget såg ut på det här sättet.

Vi försöker vara noga med att utifrån den information vi har, även om det kanske skiljer sig när vi faktiskt budgeterar, berätta för lagtinget hur det ligger till. Vi hade ändå prognostiserat 15 miljoner i ökade intäkter i budgetförslaget för ett år sedan. Nu är ändringsbudgeten på väg och om knappt en vecka kommer den till lagtinget.

Tack, talman!

Jag hörde inte riktigt vad finansministern sade på slutet, men hur som helst håller väl finansministern med om att skatteavräkningen för 2026 uppges vara 114 miljoner. I princip skulle man nästan kunna byta siffra med den som står för 2029. Vi rör oss i 140-miljonersklassen för skatteavräkningen.

Jag tycker att det skulle vara väsentligt för oss i lagtinget att förstå detta. Vi borde alla följa med bättre och veta detta.

Sedan är det en annan sak att vi fortfarande ska hålla i pengarna. Det är inte det jag säger. Men vi bör veta om vi har pengar och sparar för att vi vill effektivisera, eller om vi har dåligt med pengar och sparar för att vi måste. Jag anser att det är en skillnad, och det är också något som landskapsrevisorerna har lyft fram.

Herr talman!

Prognostisering är mycket svårt. Visst har vi haft en känsla för att vissa företag går bra, men det är svårt att på förhand vara säker på hur mycket samfundsskatt bolagen betalar. Framförallt är det svårt att veta hur mycket dividend som betalas ut. Det kommer att fattas ganska sena beslut på bolagsstämmor, och det är dessa beslut som genererar den höga kapitalskatten, vilken nu framförallt har gett utslag via skatteavräkningen.

Det är viktigt att notera att den tabell vi har är uppställd enligt skatteår. Den starka höjningen som vi ser år 2025 beror på skatteåret för några år sedan, vilket har gett det resultatet. Budgeteringen sker sedan några år senare, vilket ytterligare komplicerar frågan.

Finansavdelning arbetar med detta. I år fick vi den första körningen betydligt tidigare, vilket gör att vi kan informera redan nu. Vi behöver se över prognosredskapet.

Talman!

Det mest uppseendeväckande i vårbudgeten är utan tvivel att kompensationen för minskad samfundsskatt slopas. Detta innebär ett upphävande av lagen om kompensation för minskad samfundsskatt, som undertecknades av centerministrarna Höglund och Thörnroos 2023. Finansministern har i offentligheten motiverat detta med att han förespråkar samgående mellan kommuner. Är detta nu regeringens linje, att vägen till kommunreformen går via kriskommuner? Och hur mycket tänker regeringen att man sparar på detta?

Herr talman!

Jag var väldigt tydlig i radiointervjun att frågan om kommunsammanslagningar är min personliga uppfattning. Jag tror att det är den vägen vi måste vandra för att kunna samordna på det sätt som jag och landskapsregeringen stävar efter att vi ska uppnå effektiviseringar i landskapets verksamhet. Jag tycker personligen att det är rimligt att gå den vägen, men här finns inget ställningstagande från landskapsregeringen som helhet. Det är min personliga uppfattning.

Förslaget som har lagts fram dämpar landskapsandelsöverföringstakten från 60 %, från år 2022 till 2029, till 48 %. Denna takt kommer fortfarande att öka om förslaget får gehör i lagtinget så småningom, och det är grunden för det.

Talman!

Regeringen har som helhet tagit ställning till frågan i sitt regeringsprogram, där det står att kommunala samarbeten och kommunsamgång utreds samtidigt som ett nytt landskapsandelssystem tas fram. Nu händer det.

Avser regeringen att komma till lagtinget med ett meddelande om sin vision för de åländska kommunerna?

Herr talman!

Arbetet med ett eventuellt nytt landskapsandelssystem pågår för fullt, som vi alla känner till. Häromdagen hade vi en offentlig tillställning där vi presenterade slutrapporten. Det var en intressant presentation som visar på både skalnackdelar och skalfördelar beroende på om en kommun är större eller mindre. Siffrorna ger en klar bild, åtminstone för mig, och de ger också en grund för att påstå att det finns utrymme för samordning, eventuellt samgående, för att effektivisera verksamheten.

Landskapsregeringen är mycket öppna med det arbete som pågår.

Talman!

Under finansavdelningens förvaltningsområde på sid 23 föreslås en inbesparing på kommunerna.

Regeringsprogrammet Sjögren talar om att stärka kommunernas förutsättningar och betonar i regeringsprogrammet vikten av ett nära samarbete mellan landskapet och kommunerna.

Kan finansministern förklara hur det här går det ihop med att landskapsregeringen nu föreslår att dra in kompensationer till kommunerna, och inget samråd ännu hållits?

Herr talman!

I den bästa av världar skulle vi säkert ha hållit samråd redan innan den här diskussionen här i lagtinget. Men för den som har varit med några år vet att i en så känslig fråga som förändringar i landskapsandelssystemet så kommer ingen regering och ingen finansminister att gå till ett samråd utan att ha förankra den frågan politiskt i landskapsregeringen. Inte så att man har ett juridiskt beslut, men man har ett politiskt ställningstagande, vilket beskrivs här. Så kommer det att ske även i framtiden, det går inte att komma ifrån det.

Skulle jag ha gått och pratat om de här sakerna utan att förankra det med regeringskollegan och Centern till exempel, så tror jag att diskussionen hade varit lika livlig.

Talman!

Finansministern nämnde det kommande samrådsmötet med kommunerna.

Regeringsprogrammet talar om att stärka kommunernas förutsättningar, på vilket sätt blir kommunerna starkare av att få mindre ekonomiskt handlingsutrymme?

Har landskapsregeringen överhuvudtaget gjort en samlad konsekvensbedömning av vad det här innebär för kommunerna och deras serviceförmåga? Man borde ha haft en diskussion med kommunerna. Nu ska många kommunpolitiker, stadspolitiker, kämpa med budgeten. Det är stora pengar som vi får problem med här i budgeten. Det känns inte riktigt rättvist att jobba på det här viset, även om finansministern i sitt tidigare replikskifte försökte förklara, men jag köper inte det här.

Herr talman!

Tyvärr är det så att den demografiska utvecklingen, som också framgår av den utredning våra konsulter har gjort om ett nytt landskapsandelssystem, visar att den demografiska förändringen inte beaktas tillräckligt i det nuvarande systemet. När vi ska åtgärda dessa frågor kommer vi in på effektiviserings- och samordningsfrågor. Enligt min personliga åsikt finns behov av samgång mellan kommunerna.

Det går inte att lösa de demografiska problemen och de utmaningar vi har med den offentliga ekonomin enbart genom att fortsätta med samma kostnadsstruktur som tidigare. Det är min uppfattning, och jag är ärlig med detta som finansminister. Därför vill vi göra mycket inom landskapets verksamheter, och jag anser att det är rimligt att vi också gör betydande insatser på kommunal nivå.

Tack, herr talman!

Om jag förstår finansministern rätt, så vill man på det kommande samrådet och de kommande mötena med kommunerna försöka minska kritiken från kommunerna mot att landskapsregeringen tar pengar från dem. Detta ska göras genom att komma med förslag på lagstiftning som ska minska kraven på kommunerna.

Ministern hänvisar till den rapport som togs fram under förra mandatperioden, vilken fullständigt slaktades av Liberalerna och Socialdemokraterna då. Rapporten pekade på större barngrupper inom barnomsorgen, minskade kompetenskrav, lägre bemanning i äldreomsorgen och nedlagda bibliotek.

Är det alltså sådana åtgärder som landskapsregeringen ska presentera för kommunerna, för att de ska vara mindre sura för att landskapsregeringen tar dessa pengar? Ska i så fall den lagstiftning som landskapsregeringen föreslår vara lika dåligt motiverad och underbyggd som den om den subjektiva rätten?

Herr talman!

När utvecklingen ser ut som den gör, med en demografisk förändring och osäkerhet som ett av våra stora index, dvs. avräkningen som är vår huvudsakliga intäktskälla, måste varje ansvarstagande politiker och parti bedöma situationen. Även om man helst vill bibehålla lagstiftningen på nuvarande nivå och ge service, så måste man samtidigt konstatera om landskapet har råd med all den service. Man måste väga dessa faktorer mot varandra och se om man kan hitta lösningar. Det är inte lätt, då hade det gjorts redan.

Att se över lagstiftningen är ett löfte som har getts av många politiker redan, inte bara av mig och kanske inte av ledamoten Röblom, men av många andra. Jag tycker att vi måste svara upp mot detta. (… taltiden slut).

Det är intressant ur ett politiskt perspektiv att det kan förändras så. Det som Liberalerna och Socialdemokraterna främst råmade om när denna rapport presenterades, har nu blivit en del av en naturlig politik för att minska kostnadstrycket i kommunerna.

Jag tycker att det skulle vara intressant, för jag tror att många upplever en viss spretighet från landskapsregeringens sida när det gäller vad man vill åstadkomma med kommunerna. Ministern nämner att man har identifierat möjligheter till effektivisering och kostnadsbesparingar genom att ha färre kommuner. Samtidigt för man inte den linjen, utan man talar om att minska kraven på de redan existerande kommunerna för att sänka kostnaderna. Det innebär att lagstiftningen ska ha färre krav.

Denna diskussion sker återigen innan vi har sett förslaget till det nya landskapsandelssystemet. Jag tror att det är lite svårt att navigera i den här regeringens politik gentemot kommunerna.

Herr talman!

Orsaken till att det kan tyckas svårt att navigera i politiken för ledamoten är förstås att han inte har tillgång till all information eftersom oppositionsbänken för närvarande är ledamotens position.

Jag tycker för min del att landskapsregeringen har en väldigt tydlig politik i många frågor, men vad gäller kommunerna är jag ändå lite benägen att ge ledamoten rätt. Jag tror att hela lagtinget, hela politiken, på något sätt har försökt dölja att denna fråga finns.

Nu har vi tagit en kriskommunlag, vilket den inte heter men jag säger så för det är så jag minns. Snart, om ingenting händer, så ska det börja göras utvärderingar av kriskommunernas framtid, och det ska ske här i landskapsregeringen. Så denna fråga kommer, och den kommer snart. Vi kan inte tiga oss igenom den processen.

Herr talman!

Vi har vant oss vid att i världspolitiken, när man vill genomföra stora saker i det fördolda, så lyfter man fram vissa debattämnen som alla reagerar på. På så sätt kan man i lugn och ro arbeta bakom kulisserna. Jag inleder med att nämna de pengar till kommunerna som just nu är under diskussion. Är det verkligen bara något vi ska diskutera, eller handlar det om något mer? Trots allt håller jag mig till frågan om de kommunala pengarna.

Det var intressant att ministern i sitt anförande öppnade för att det kommer att hållas ett nytt samråd efter det första, eftersom man kanske inte riktigt har nått målet med dessa siffror. Men är det inte så att dessa siffror grundar sig på den sotereform som genomfördes i Finland, där det sades att kommunerna skulle kompenseras för detta? Så min fråga är: Vems är dessa pengar moraliskt sett, är det kommunernas eller landskapsregeringens (… taltiden slut).

Herr talman!

Jag tänker aldrig på det där sättet i min värld. Jag tror att det är viktigt, som finansminister, att hela tiden tänka på att det är invånarnas skattepengar som vi har skyldigheten att fördela. Det är företagen som betalar in skatter, såsom kapitalskatter, förvärvsinkomstskatter och moms. Det är skattebetalarnas pengar.

Landskapsregeringen har rätt att ge förslag till lagtinget, som har ansvar för att fördela dessa medel till kommunerna. Det handlar om mycket mer än så. Lagtinget kan bestämma hur mycket kommunalskatt kommunerna får ta ut och har även makt över överföringar av skattebetalarnas pengar. Här fattas besluten.

Talman!

Det känns som att finansministern och landskapsregeringen på något sätt vill skapa kriskommuner, även av livskraftiga kommuner. Det är de facto så att landskapsregeringen har andra verktyg i sin verktygslåda än vad kommunerna har.

Landskapsregeringen har PAF-medel, pensionsfonden, Fastighetsverket och en mängd företag där de kan få sina dividender.

På en kommunal nivå har vi landskapsandelarna och skatteintäkterna som våra inkomstkällor, medan resterande uppgifter som vi har i kommunerna utgör en stor del av de lagstadgade åtagandena. Vi ansvarar för barnomsorg, grundskola och äldreomsorg. Vi har inte samma manöverutrymme som landskapsregeringen. Därför blir man lite fundersam. Moraliskt sett har man en gång i tiden haft ett system som berättigar dessa pengar, där allt skulle tillfalla kommunerna. Det är därför man blir förundrad när man plötsligt (… taltiden slut).

Herr talman!

I det underlag som presenterar siffrorna kring åtgärden att ta bort samfundsskattekompensation så finns det även andra delar som bör förstärkas. Det handlar om landskapsandelar som baseras på kommunernas kostnader för utbildningssektorn och socialvården. I detta system finns en viss utjämning som gynnar de mindre kommunerna, vilket innebär att de starkare kommunerna drabbas något hårdare.

Detta är egentligen inget vi föredrar. Men vad ska vi göra? Ska vi ta pengar från de mindre kommunerna, som redan nu är på fallrepet? I så fall handlar det om att ge mer likviditetsstöd.

Det är ett gemensamt ansvar att vi inte har lyckats åtgärda situationen där kommunerna hamnar i kris. Det är något vi alla måste ta ansvar för.

Talman!

Tack för presentationen! Vi kommer att prata tillväxt nästa vecka, men jag saknar lite framtidstro i den här budgeten. Jag vet att vi talar om ramar, men det är ändå ramar för den politik som landskapsregeringen för och planerar föra framåt. Då funderar jag på vad jag hittar framtidstron, visionerna och tillväxtpolitiken. För om vi ska nå en ekonomisk balans 2030 så måste ju skattebasen växa. Var i budgeten ser finansministern de konkreta satsningarna som ska skapa nya företag, nya jobb och nya exportmöjligheter?

Med risk för att det ligger utanför de formuleringarna i förslaget så anser jag att den här frågan är så intressant att den behöver diskuteras.

De konkreta åtgärderna kommer i huvudsak att presenteras i form av budgetförslag, och vi kommer att diskutera ett tillväxtmeddelande som förstås sätter press på landskapsregeringen att leverera. Tillväxtfrågan är kanske den mest centrala frågan av alla. Jag tycker förstås att socialvård och liknande frågor är lika viktiga.

Som en liten positiv detalj kan jag nämna att efterfrågan på investeringsstöd tenderar att öka något. Det är något som håller på att hända i det åländska samhället, där mindre företag visar framtidstro. Det tycker vi är oerhört positivt.

Jag hinner inte prata mer om detta under denna replik, men det är något som landskapsregeringen fokuserar på väldigt mycket.

Talman!

Det är många branscher som lider just nu. Sjöfarten drabbas av högre bränslepriser, och byggbranschen står stilla. Inga hus byter ägare, då bankens krav är nästan omöjliga för många att möta. Matpriserna stiger, och de högre bränslepriserna för alla som ska tanka sina bilar är skyhöga. Många känner en stor hopplöshet. Detta är fakta.

Hur kan vi från politiken kan visa att det finns en framtid på Åland? När jag läste detta kände jag att något saknas. Jag hoppas att vi får diskutera det mer nästa vecka när vi pratar om tillväxtmeddelandet. Samtidigt har det offentliga ett stort ansvar att se till att vi får fart på maskineriet genom olika investeringar.

Herr talman!

Det är viktiga frågor. Jag hade förmånen att delta i ett frukostmöte för Ålands Näringsliv för någon vecka sedan, där jag presenterade resultaten av skatteavräkningen, samma siffror som ni ser i vårbudgeten. Som ni kan se i dokumentet är detta ett kvitto på framgång, åtminstone för vissa stora åländska företag.

Jag sa till medlemmarna i Ålands Näringsliv att när vi ändrade det ekonomiska systemet, så var det, åtminstone för min del, den nuvarande debatten som jag strävade efter. Sköter vi näringspolitiken så ger det belöning tillbaka efter något år i form av ökad skatteavräkning. Jag tycker att vi är där nu. Diskussionen förs.

Jag påpekade åt medlemmarna i näringslivet att de skulle ställa krav på oss politiker. Nu vet alla att god näringspolitik ger resultat.

Tack, talman!

Jag tror att det är uppenbart för alla som följer med i politiken att landskapsregeringen försöker tvinga ihop kommunerna genom den här kriskommunlagen. Det är egentligen inget nytt; det påminner om den stil man hade senast när man satt i regeringen, då man också försökte tvinga ihop kommunerna. Skillnaden är att det inte handlade om en kriskommunlag då, men målet var ändå detsamma, om än mer indirekt.

Det som är annorlunda nu är att Centern är med på tåget och tycker att detta ska bli bra. Särskilt när man kopplar detta till att regeringen vill ha en huvudman för äldrevården. Vi vet alla vad det leder till: centralisering. Det torde vara uppenbart.

Jag anser att vi borde prata mer om transfereringar och mindre om landskapsandelar nu. Vad som görs är att man kapar transfereringar som gäller de kommuner som har en bra företagspolitik, det vill säga där det finns företag som tjänar pengar. Ska vi inte gynna att kommunerna jobbar med tillväxtpolitik?

Herr talman!

I den bästa av världar ska man förstås göra det, men det är svårt att göra det via ett landskapsandelssystem som per definition är till för att utjämna. Systemet syftar till att ge likvärdiga förutsättningar för människor att leva och bo i alla regioner.

Nu finns det en kriskommunslag som lagtinget har antagit, och inte bara landskapsregeringen; den finns för att stöda kommuner som verkligen befinner sig i kris. Det är viktigt att hantera detta på ett korrekt sätt. Utjämningsdelen måste finnas kvar i landskapsandelssystemet.

Skulle vi ta resurser från någon? Vi kan inte ta mycket från de kommuner som är nära kris, för då riskerar vi att driva dem över kanten.

Det förslag som vi har lagt fram, trots sina brister, är ändå i linje med andan i landskapsandelssystemet.

Tack, talman!

I praktiken gör man alla kommuner på Åland till kriskommuner, även de starka, när man beter sig på det här viset. Genomgående under den här mandatperioden har det varit ständiga nålstick mot kommunerna.

Jag tar upp några exempel. Förra året reducerades kompensationen för grundavdraget med 5 procent, vilket innebar 1,1 miljoner euro mindre för kommunerna. Nu pratar vi om 5 miljoner euro så det är mera. Det är kanske en för stor munsbit att svälja. I bostadsbidragsreformen som genomfördes i riket så där kompenserades aldrig. KST, vilket innebär 400 000 för kommunerna, och listan fortsätter.

Samtidigt ser vi hur pengar rinner iväg från landskapsregeringen hela tiden. Antalet årsverk fortsätter att öka. Man anställer tjänstemän inom ekodesign och beställer utredningar för obetalt hemarbete, bara som exempel. Pengarna rinner iväg hela tiden. Jag tycker att man borde titta lite mer på sin egen verksamhet innan man går åt kommunerna och kärnverksamheterna som ligger väldigt nära ålänningarna.

Herr talman!

Landskapsregeringen utför ett omfattande samordnings- och effektiviseringsarbete, vilket jag här har varit tydlig med att beskriva.

EU ställer tvingande krav på oss, särskilt när det gäller vissa tjänster. Att påstå att landskapsregeringen är den som har orsakat detta, får förstås stå för ledamoten själv, som egentligen begriper bättre.

För att säkerställa att vi har så god service som möjligt behöver vi samordna landskapets verksamheter och effektivisera dem. Det är något vi arbetar med här, och jag anser att det är en rimlig utgångspunkt att även kommunerna gör det. Visst görs det redan i viss mån, men det finns alltid mer att göra.

Att sticka huvudet i sanden när det gäller kommunfrågor kan vara en bekväm strategi för en ledamot i Obunden Samling, men vi andra måste ändå försöka hålla fast vid helheten och navigera på säkra vatten.

Tack, talman!

Jag vill tacka finansministern för presentationen. Min fråga till ministern rör kommunerna och kompensationen för samfundsskatter. Hur bedömer ministern att förankringen och samrådet med kommunerna har fungerat inför vårbudgeten?

Ministern redogjorde delvis för denna frågeställning i ett tidigare replikskifte, men jag vill ändå ställa frågan från min del av bänken.

Herr talman!

Det är en evig fråga. En bra fråga och en berättigad fråga. De samrådsmötena är viktiga, och man skulle gärna kunna se det som att man för första gången nämner ett ärende och säger att vi nu funderar på något sådant här.

Men jag tror att ledamoten själv vet att om jag inte skulle ha förankrat frågan i ledamotens lagtingsgrupp, så skulle det vara en möjlig väg att börja öppna diskussionen. Om jag inte hade gjort den förankringen, tror jag att ledamoten själv skulle ha varit ännu mer upprörd över att vi börjar samråda med kommunerna om en åtgärd som inte är förankrad alls.

Det är en svår sak att hantera, snudd på omöjlig.

Talman!

Vårbudgeten är ett relativt nytt sätt att budgetera, och jag upplever alltid att tiden är tajt. Mycket sker snabbt under våren för att fastställa detta tak. Som jag ser det handlar vårbudgeten om att fastställa de takbegränsade kostnaderna, medan detaljerna behöver diskuteras vidare inför höstens budget.

Jag vill verkligen betona hur viktigt det är att kommunernas synpunkter också hörs i det fortsatta arbetet. Jag uppfattar att finansministern betonade detta i sin presentation. Kan finansministern försäkra att landskapsregeringen även inför höstbudgeten kommer att föra en dialog med kommunerna och lyssna in deras synpunkter?

Herr talman!

Om det av någon anledning inte har fastnat på band att jag lovade att ha ett samråd den 16 juni och sedan upprepa ett förnyat samråd efter sommaren i samma fråga, så säger jag det igen så att vi har säkerställt offentligheten i det uttalandet.

Tack, talman!

Går man tillbaka i historien och tittar på de budgetförslag som har lagts fram, kan vi konstatera att den tidigare budgeterade landskapsregeringens inkomster från havsbaserad vindkraft för 2026, som var beräknade till två och en halv miljon, nu har blivit uppskjutna. Man kan inte annat än att fundera över detta. Jag kommer ihåg att ministern då sade att om intäkterna inte kommer in, så är det inga problem att täcka upp det bortfallet. Det handlar om småpengar.

Ändå tar man nu pengar från kommunerna. Finns det något samband? Måste man börja ta pengar från annat håll när vindkraftsprojektet går i en riktning som regeringen inte önskar?

Herr talman!

Nej, det finns det inte, eftersom vi har varit tydliga med att säga att vi har ett minimikrav, åtminstone på intäkter, i samband med en eventuell auktionering om 6-7 miljoner. Men jag kommer inte ihåg exakt. Men där någonstans ligger det. Det finns en intäktsprognos för år 2027 och 2028, även för 2029, som delar upp den här intäktsramen. Det finns i underlaget.

Om vi inte kommer att nå dit, så det kommer lagtinget avgöra delvis under nästa ändringsbudget, men framförallt i en ändringsbudget efter sommaren. Ifall allting visar grönt, vilket vi inte vet ännu, så då begär vi samtycke.

Tack, talman!

Jag vill fortsätta på temat kring kommunerna. Vi kan konstatera, i en historisk tillbakablick, att regeringen Sjögren 1 och den första kommunreformen misslyckades.

Nyligen har vi antagit en kriskommunslagstiftning, men nu stryper man finansieringen. Är det här Liberalerna och Socialdemokraternas sätt att med tvång driva igenom den kommunreform som finansministern efterlyste i radion och ansåg vara vägen framåt?

Herr talman!

Jag vill upprepa att min personliga åsikt är att vi behöver se kommunsamgångar för att skapa en robustare struktur inom kommunförvaltningen, särskilt i de mindre kommunerna. Jag anser att de större kommunerna gärna får vara involverade i samgångsplanerna, men det är upp till varje kommunerna att fatta beslut om detta. Min bedömning är detta behövs.

Kriaskommunlagen är inte en kommunsammanslagningslag. Det handlar om att hantera situationen, om det går tokigt.

Utjämningen, i det förslag som nu diskuteras, kommer det att vara till fördel för de mindre kommunerna. Det kommer i sig inte att puffa någon över tröskeln, vad jag kan bedöma.

Talman!

Tack för presentationen. Det blir lite svårt att veta vad som är finansministerns personliga åsikter och vad som är landskapsregeringens. Det är ofrånkomligt. Ett tips kan vara att bara ta landskapsregeringens visioner.

I medierna för ett tag sedan presenterades en rapport om hur ändringar skulle påverka kommunalskatten. Jag vet inte om ministern kommer ihåg det, men det var ett negativt tal. Det betyder att det måste kompenseras med en höjd kommunalskatt.

Slår man ihop de här tabellerna visar det sig att Mariehamn är den stora förloraren, med en siffra på 2,46. På tredje plats kommer den lilla skärgårdskommunen Brändö med 1,87, som också behöver skatter för att kompenseras. På näst sista plats kommer den lilla skärgårdskommunen Kumlinge, finansministerns egen hemkommun, med 0,21 i krav på höjning för att kompensera bortfallet.

Vill ni kommentera det ytterligare?

Jag kan stå här och upprepa underlagets effekter.

Om utgångspunkten är att samfundsskattekompensationen skulle slopas, såsom det ligger i underlaget och det har vi skickat ut till Kommunförbundet, så betyder det att de kommuner som har haft förmånen av högre samfundsskatteintäkter kommer att påverkas mer. Det här är förstås ingen positiv sak i sig, men det är ett faktum. Det är inte de kommuner som har högre samfundsskatteintäkter som har de största ekonomiska problemen för stunden.

Därför innehåller de här tankegångarna en lite förstärkt utjämning, en förstärkning av de kostnadsbaserade landskapsandelarna till de kommuner som har det svårast just nu och som har skalnackdelar. (… taltiden slut).

Talman!

Det är ofrånkomligt, när man läser budgeten och följer med via media, att Sjögren 2 nu försöker göra det som Sjögren 1 misslyckades med, nämligen att tvångssammanslå kommunerna. Hur man nu har lyckats få Centern med sig på det här tåget är en berättigad fråga. Den frågan ska inte vi reda ut.

Jag skulle vilja påpeka att det saknas ganska mycket detaljer i det här förslaget, och så ska det naturligtvis också vara i en vårbudget.

Kan minister förtydliga vad det innebär att bygga en socialvård som håller ihop bättre, och att målet är att säkra de servicehelheter som finns under social- och miljöavdelningen samt ÅMHM?

Herr talman!

Jag avstår från den sista frågan till förmån för min kollega, som kommer att redogöra för dessa punkter.

Jag har i allmänna ordalag presenterat de grundläggande sifferunderlaget för det här förslaget.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Jag ska säga några ord om vårbudgeten, eller rambudgeten, som i praktiken handlar om 2027, 2028 och 2029. Jag vill också beröra några frågor som vi har skrivit motioner om här i oppositionen.

När det gäller vårbudgeten kan man konstatera att den på sätt och vis följer traditionen i budgeteringen här i landskapsregeringen, det vill säga att man överdriver kostnader och underdriver intäkter. Det finns en viss sundhet i detta, men det får inte gå för långt. Det är det vi försöker beskriva i en motion.

När det gäller intäkterna är det för negativt beskrivet. Skatteintäkterna för 2024 och 2025, som jag tidigare tog upp med finansministern, är betydligt högre än vad som nämns i dokumentet. De är inte ens ordentligt redovisade här, men de är betydligt högre.

Uppskattningar kan man redan idag göra för 2025, statsbokslutet är klart och har lämnats till revisionen. Jag har inte sett att revisorerna har uttalat sig, och det har väl inte behandlats i riksdagen. Vi kan dock dra långtgående slutsatser baserat på det som står i statsbokslutet. Vi vet att det kommer mer pengar i avräkning. Vi vet, utifrån de förskottsskatter som har betalats, att vi kommer att få rejält mycket mer pengar, vilket formellt kommer att beslutas i januari 2027 av Ålandsdelegationen.

Vi från Obunden Samling skulle gärna ha sett lite mer diskussion om detta. Det är inte helt rejält att klistra på att "nu finns det pengar" och sedan blåsa iväg som en dyngspridare på våren i samband med åkerbruket, men det är inte detta vi säger. Vi säger att det är en skillnad om vi tvingas spara på grund av att vi tror att vi saknar pengar, jämfört med om vi sparar för att vi anser att vi kan göra något bättre och effektivare. Det är en stor skillnad.

Detta är exakt vad som sägs i landskapsrevisionens utredningar och rapporter. De har tagit en extern part för att göra en utredning om detta. Detta sägs ordagrant. Lagtinget har rätt att veta om man sparar på grund av kris och att pengarna håller på att ta slut. Ni har varit ganska duktiga på att fixa det, för ni bygger dyra vägar på Föglö och har svårt att prioritera. Allting är lika viktigt för er, och ni investerar bort pengar som en dyngspridare på våren.

Men för att återgå till det jag sade: Det är skillnad på att spara för att man vill göra något bättre och effektivare, jämfört med att man måste. Lagtinget måste veta när man gör skillnaden. Det vet vi inte om vi får fel siffror. Det har vi 100 % stöd för i revisionsrapporten som landskapsrevisionen gav ut i början av året.

När det gäller prioriteringar i samhället får vi åter i denna rambudget höra om att vi ska ha ett varv på Möckelö. Varvsverksamhet, där har ni kommit på någonting. Det är beklagligt. Den som vet lite historia vet att föregångaren gick i konkurs 1998. Föregångaren låg 500 meter tvärs över viken. Då var det rederier inblandade och människor med lång affärsmässig erfarenhet av shipping, men de fick det inte att gå. Nu, 30 år senare, kommer idéerna tillbaka. När det finns för mycket pengar i systemet då kommer dessa idéer, som inte gör tillräckligt ont när de går på tok, för man har råd att leka lite riskkapitalist, vilket ju inte är en samhällsuppgift.

Vi har faktiskt stoppat den riskkapitalverksamhet som vi bedrev under många år inom ramen för ett landskapsägt bolag. Nu ska det börja igen.

Jag måste ändå säga att ni är mer rätt ute när ni arbetar med ett servicecenter, som finansministern var inne på. Försök att samla juristerna på ett ställe och skapa större samordning i landskapsförvaltningen, där har ni helt rätt. Trimma seglen i den skuta ni nu för fram, istället för att kasta ut en dålig jolle som bara stretar emot i form av ett varv som ni inte kommer att klara av att driva och som där ni kommer att bränna hur mycket pengar som helst för att skapa.

Servicecenter är helt rätt, lite beröm förtjänar ni för det.

När man tittar på utvecklingen för år 2025 är det min uppfattning att ungefär 6 miljoner till kommer det att fattas beslut om i oktober. Det kan vem som helst räkna, precis samma räkneoperation som Ålandsdelegationen gör. Ni kan ta beslutet från oktober 2025, göra en copy-paste och byta siffrorna och ta dem från statsbokslutet för 2025. Det är 6 miljoner som kommer till ungefär.

När det gäller skatteavräkningen så behöver ni vara lite mer fantasifulla. Titta på de bolag som levererar dessa pengar och på förskottsbeskattningen. Se på de totala samfundsskatteintäkterna som framkommer av bokslutet. Den räkneoperationen är inte svår att göra nu. Det kommer nog 30-40 miljoner till och vi kan konstatera att det torde bli klart den 1 januari 2027. Kanske det klarnar när vi får ändringsbudgeten på fredag. Det ska bli intressant.

Jag har sagt det tidigare här i en replik, men jag säger det igen: Ändringsbudgeten, vårändringsbudgeten, borde ha kommit på våren. Enligt min uppfattning har vi sommar nu. Vi borde ha följt meterologiska sommaren lite bättre. Vårbudgeten borde ha kommit på våren för att möjliggöra en bättre debatt, enligt mig. Jag hoppas att jag får medhåll.

Slutligen, när det gäller den uteblivna kompensationen till kommunerna, så var det en lag som vi skapade som ett resultat av den finska reformen av välfärdsområdena. Vi bestämde att kommunerna skulle få samfundsskatt som rätteligen hör till dem. Det är en del av den åländska kommunalskattelagen. Att nu, med kort varsel, ta detta från kommunerna skapar stor frustration. Som ledamot i fullmäktige för Mariehamn vet jag att det hade gjorts upp planer utifrån den lagstiftning som gällde, och så kommer det som en blixt från klar himmel att "nej, det gäller inte längre".

Vi borde ha ett större förutseende. Om ni nu sätter er den 16 juni och har en förhandling med kommunerna, titta på övergångsbestämmelserna och skjuta upp det så att kommunerna får lite mer tid att hämta andan.

Den här sifferexercisen som finansministern gjorde i sin presentation, att det skulle bli för mycket pengar till kommunerna, att de får en stor kompensation för samfundsskatt, så det beror ju på att samfundsskatteintäkterna har stigit. De ser ut att fortsätta vara väldigt kraftiga framöver. Den förutsägelsen stöds av det faktum att konjunkturtecken börjar visa sig. Om man följer med finsk statistik, som vi kan dra slutsatser av, ser det ut som att det håller på att ta sig under 2027 och 2028.

Det är inte konstigt att samfundskompensationerna till kommunerna skulle stiga kraftigt, eftersom många åländska bolag går bra och verkar fortsätta att göra det.

Slutligen, när det gäller att uppskatta både kapital- och förvärvsinkomstskatten samt samfundsskatten, så behöver man ha förståelse för hur beskattningen av dividender från icke noterade bolag sköts. Ungefär 40 % av dividenderna ligger på cirka 40 miljoner i året. Ungefär 40 % av dem beskattas som förvärvsinkomst, vilket innebär en ganska häftig skatteeffekt. Detta behöver man ha klart för sig.

Den andra delen, ungefär 60 %, beskattas som kapitalinkomst, med en skattesats på 30 % som huvudregel. Detta ger en stor effekt som vi kan ha ett resonemang om och bör ha i åtanke för att förstå hur det går för Åland.

Avslutningsvis, det ser ut som att det kommer att dåna in pengar, och jag säger inte att vi ska låta dem dåna ut, utan vi ska hålla i dem.

Jag hörde en anekdot om ett av de mer framgångsrika företagen på Åland. Under pandemin fanns det en spruta för handsprit uppsatt på kontoret, och företaget hade satt upp en lapp som sa att "det räcker med ett sprut". Det är det tankesättet vi också bör ha här. Vi behöver inte slösa bara för att vi har pengar. Det är det tankesättet som många framgångsrika åländska företag är byggda på, och vi ska göra likadant. Tack, talman!

Talman!

Revisorernas utsaga om intäktsprognoserna måste ändå hänföras till åren 2023 och 2024, med de budgetar som lades då, medan ledamoten Måtar också var en del av regeringskonstellationen. Eftersom år 2025 och bokslutet för det första året hänför sig till en budget som har lagts av den här regeringen och verkställts därefter, var resultaten så väldigt nära det prognosticerade. Därför tycker jag att vi manövrerar frågan i rätt riktning

Vad gäller intäktsprognoserna så är det väldigt intressanta saker, men i januari 2027 kommer vi säkert att kunna formulera ett budgetförslag utifrån Ålandsdelegationens beslut. Det kan bli så att det ökar ganska mycket, men just (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag vet att finansministern och jag har delvis liknande uppfattningar om dessa förutsägelser och så vidare.

Men när det gäller den här BDO rapporten, som kom från landskapsrevisionen i februari 2026 och avser åren 2021-2024, kan man konstatera att utan de frivilliga överföringar som gjordes i boksluten så skulle man ha haft ett överskott på 38,8 miljoner under dessa år.

Samtidigt noterar man att PAF-reserveringen, som ni brukar nämna att verkligen måste beaktas, den steg med 60 miljoner under samma period. En PAF-reservering är ingenting annat än pengar som kommer från PAF, som vi inte har använt och som vi i princip kan bestämma över som vi vill.

Tack, finansministern får fortsätta.

Talman!

Med risk för att det blir obegripligt för alla andra, vill jag nämna att det under ett av de nämnda åren gjordes en överföring till pensionsfonden om 40 miljoner euro. Detta har stärkt betalningsförmågan för våra pensioner på ett märkbart sätt. Därför ser jag inte att detta är något som slarvades bort, utan att det gynnar oss alla framöver.

Nu tillbaka till prognoserna. Det vi redovisar här är en möjlig ökad intäkt om nästan 38 miljoner euro, såsom den första körningen av skatteåret 2025 kunde visa. Just den delen har vi redogjort för mycket noggrant i denna budget. Vi har inte formellt satt in det som en intäkt, men lagtinget har full kunskap om att som resultat av skatteåret 2025, med de framgångsrika företagen, ser vi framför oss en möjlig budgetering av detta just år 2027.

Tack, talman!

Det är bra att jag förstår vad finansministern säger – och det tycker jag är en bra början – så inleds en framgångsrik diskussion.

Men det jag saknar i den här rambudgeten är konkreta siffror. Nu handlar det om en massa ord och det finns väldigt många olika abstraktioner. Ord som egentligen inte säger något i sig själva. "Det skulle kunna bli väsentligt mycket bättre om vi kanske och så vidare."

Jag tycker att man kunde ha satt in lite siffror och säga att det verkar gå åt det här hållet. Det är 40 miljoner vi pratar om eller det är 30 miljoner till. Eller vad är det vi diskuterar här? Den resultatförbättring som vi strävar efter, 4-5 miljoner per år i den här rambudgeteringen, kanske kommer på ett bräde. Det är de siffrorna vi talar om, eller hur?

Tack, talman!

Vicetalman Måtar uttrycker sig alltid väldigt tvärsäkert, men det blir lite oklart för mig vad Obunden Samlings inställning är.

I den här budgetmotionen sägs det att det handlar om en stöld från kommunerna, med hänvisning till den aviserade eventuella förändringen av överföringarna till kommunerna.

Denna förändring innehåller en form av omfördelning eller utjämning, där man tar mer från Mariehamn och mindre från de små kommunerna. Vad är Obunden Samlings syn på detta? I vanliga fall har jag uppfattat att man anser att de som behöver mer ska få mer, även om det innebär att Mariehamn får mindre. Är det fortsatt Obunden Samlings åsikt?

Det varierar kraftigt när lagtingsledamoten Fellman uttalar sig. Ena dagen är vi knappt rumsrena, och plötsligt kallas vi Robin Hood som tar från de rika och ger till de fattiga.

Vi kan konstatera att när det gäller samfundsskatteintäkter så är det främst Brändö, Eckerö, Jomala och Mariehamn som drabbas. Det är många ålänningar som bor inom ramen för dessa kommuner. Den överlägsna majoriteten av ålänningarna bor i dessa kommuner och är beroende av att kunna planera sina samfundsskatter.

Just ordet "stöld" var kanske inte det ordet jag skulle ha valt direkt, men det kommer faktiskt från kommunsektorn själv. Det var Kommunförbundets VD som använde det uttrycket. Det blev ganska passande när man nu istället för att få 7,3 miljoner ska få 3,4 miljoner, som finansministern nämnde. Det är klart att det kan uppfattas som en form av stöld.

Tack, talman!

Jag uppfattade faktiskt inget svar på min fråga om huruvida den här utjämningen i landskapsandelssystemet är något som Obunden Samling tycker att man ska förstärka eller inte. Men jag går vidare.

Jag uppfattar att vicetalman Måtar säger att å ena sidan har vi hur mycket pengar som helst, å andra sidan ska vi vara sparsamma med pengarna ändå. Men hur? Det finns inga förslag och inga tankar på hur man ska göra det. Det är dåligt att bilda ett varv och sikta på framtiden. Det är dåligt med vindkraft. Det är möjligen bra med ett servicecenter. Men var ska man annars göra det om man inte kan balansera mellan landskapet och kommunerna?

Tack, talman!

Inledningsvis har jag inte sagt något om hur landskapsandelssystemet ska byggas upp. Jag konstaterar bara att samfundsskattekompletteringen, som är lagstadgad och följer av en annan lag än landskapsandelarna, inte ska röras från landskapets sida.

När det gäller vad vi ska göra så har vi alltid sagt att vi ska låta näringslivet skapa fina förutsättningar för sig självt, då kommer de att leverera fina skatteintäkter. Det ser vi bevis på här.

Försök minska landskapets olika privata affärsengagemang och försök trimma skutan så som den seglar nu. Kasta inte in nya drivankare som saktar ner den här skutan, utan trimma fartyget. Sköt det vi har, sköt det bra!

Tack, talman!

Jag vill fokusera på den andra motionen som Obunden Samling har lämnat in. Jag vill ge en eloge för att ni nästan håller er till ämnet för dagen, nämligen vårbudgeten och överskottsmålet.

Det som förundrar mig är att det pratas vitt och brett om att det ska vara mera siffror, men det som vicetalmannen här påpekar är att vi får betydligt mer intäkter. Då finns det alla möjligheter i en motion att också ta tjuren vid hornen och föreslå ändrade överskottsmål, och kanske till och med kostnadstak och liknande.

Men det blir ingenting av det. Det kommer inga konkreta förslag, utan bara konstateranden från talarstolen. Och sedan ser vi ingenting i motionen om att man vill ändra på någonting. Då är väl regeringens politik bra.

Men varför inte konkreta förslag?

En liknelse: Vi befinner oss i en situation där lagtingsledamoten Ekström har suttit och räknat pengarna. Han vet exakt hur mycket vi har, men han vill inte avslöja det för Måtar före det blir fredag. Det är den situation vi är i nu. Och ändå säger Ekström åt Måtar att han ska berätta hur mycket pengar vi har och vad vi ska göra med dem. Men Måtar säger nej tack, det gör jag inte.

Å andra sidan uppskattar jag, och vi har satt en siffra här som handlar om 40 miljoner mer än vad vi har räknat med, eller vad vi har fått i förskott, och som vi kommer att få.

Det betyder att vi måste börja fundera på överskottsmål. Vi behöver också tänka på en strategi för att placera dessa pengar på ett effektivt sätt. Det innebär inte nödvändigtvis att vi ska använda dem för varvsverksamhet, inte vet jag, kanske bank?

Nu tycker jag att du tar till brösttoner som jag inte alls antydde.

Jag säger det som vicetalman själv påstår, att det går jättelätt att se vad som kommer nu. Vi kommer att få de här besluten. Det är bara att räkna.

Det jag undrar över är varför det alltid är så lätt för Obunden Samling att stå i talarstolen och prata om att vi har hur mycket pengar som helst. Vi ska göra si och så. Men när vi konkret tittar på förslagen så står det ingenting.

Jag måste nog citera finansministern, som själv sa att vi skulle kunna ha den här rambudgeten på en sida. Det är i höst vi ska prata om detaljerna, lagtingsledamot Ekström.

Jag vill också påpeka igen att det är lagtingsledamot Ekström som sitter på facit och vet hur mycket pengar som är på väg att komma in.

Det är en annan sak att om vi kan konstatera att det börjar bli överskott så är jag mycket skeptisk till att dessa överskott ska hållas inom ramen för landskapet. Jag tror att vi bör skicka över dem till kommunerna och säga att de ska sänka kommunalskatten för folket. Det skulle vara snyggt.

Tack, fru talman!

Ledamoten talar här om samfundsskatteintäkterna. Jag tycker att det är värt att betona att när det kommer till samfundsskatteintäkter så får kommunerna mer pengar, men landskapet får betydligt mer. De får mera pengar än kommunerna när företagen går bra.

Nu är det ett tag sedan, men om man tittar på 2024 så fick landskapet ungefär tre fjärdedelar av den totala summan, medan kommunerna fick en fjärdedel ungefär. Det betyder att landskapets intäkter ökar betydligt mer än kommunernas intäkter när samfundsskatterna går bra.

Men sedan ska man ändå ta bort det sista från kommunerna. Orsaken till detta är att man inte klarar av att hålla i pengarna. Man har gigantiska vägprojekt på Föglö och en Töftöfärja som man ska klimatkonvertera för 4 miljoner euro och man går över budget fyra gånger. Det är inte så svårt att se vad problemet är här, man klarar inte av att hålla i pengarna, de rinner iväg, och tjänsterna ökar.

Fru talman!

Min finansiella rådgivare Wikström var mitt i prick och påminde mig om en sak. Den borttagna kompensationen från kommunerna leder till frågan: Varför ska man vilja uppmuntra företag att växa och blomstra i sin kommun? Det spelar ingen roll för kommunerna.

Jag tyckte att finansministern var inne på samma spår när han redogjorde för sina möten med Ålands Näringsliv. Han nämnde att en bra näringspolitik resulterar i framgångsrika företag som genererar betydande samfundsskatteintäkter. Det gäller samma för kommunerna. De bör få sin del av vinsten när de har skapat förutsättningar för verksamheter som fiskodling och potatisförädling osv.

Tack värderade talman!

Jag vill inledningsvis påminna om att vi nu har ett förslag om vårbudget på bordet och ingenting annat. Vad lagtinget ska besluta om i det här ärendet är kostnadstaket för 2029 och vilket överskottsmål som det kostnadstaket resulterar i.

Lagtinget har redan fastställt kostnadstaket för 2027 och 2028 och deras respektive överskottsmål. Men här kan vi också, om vi vill, i detta ärende ge förslag på förändringar av kostnadstaken för dessa år.

Detta, talman, är vad vi ska diskutera i dag. Resten är egentligen varmluft från den här regeringen, som syftar till att ge lagtinget förutsättningar att förstå hur man tänker uppnå kostnadstaken. Det finns däremot inga konkreta förslag ännu. Vi har alltså en regeringsdiskussion på bordet, men vi har inga konkreta förslag på budgetmoment. Det kommer sedan i höstens budget.

Landskapsregeringen har fortfarande varit sparsamma i den här budgeten. Man föreslår att kostnadstaket för 2027 hålls oförändrat och att kostnadstaket för 2028 också förblir oförändrat. Det betyder att kostnadstaket för 2027 kvarstår på 385,9 miljoner euro och kostnadstaket för 2028 kvarstår på 392,6 miljoner euro. Nu föreslår landskapsregeringen att kostnadstaket för 2029 ska fastslås till 399,9 miljoner euro. Det är en ökning med 1,9 % jämfört med året innan och är historiskt en ganska stram kostnadsökning.

Det blir nu en massa siffror som jag vet att lagtinget har svårt att ta till sig. Men för att sätta 399,9 miljoner euro i kontext kan man titta på åren före det finanspolitiska ramverket. I de fem budgetar som föregick ramverket så ökade kostnaderna i genomsnitt med ungefär 4 % per år. Om vi skulle ha fortsatt den utvecklingen hade kostnadstaket för 2029 varit 433 miljoner euro. Skillnaden i kostnadsutveckling mellan 2026 och 2029 är alltså nästan 30 miljoner euro. Jag skulle vilja påstå att den här landskapsregeringen håller i pengarna. Dessa 30 miljoner euro motsvarar ungefär det strukturella underskottet som den här landskapsregeringen ärvde.

Ser man till de centralt debiterade intäkterna så innebär det att överskottsmålet 2029 landar på -1,4 miljoner euro. Med mycket möda och stort besvär är vi alltså på väg att nå vårt mål om en budget i balans år 2030.

Talman! Det finns osäkerheter i den här vårbudgeten. Kostnadstaket för 2029 bygger på en intäktsprognos för åren 2027-2029. Speciellt i den här salen tål det att upprepas att en prognos är en prognos. Ingen kan säga med säkerhet hur det blir. Men vad vi har på bordet är en kvalificerad gissning. Osäkerheten behöver dock ordas lite mer om.

För det första, på ett globalt plan har vi konflikter, framförallt i Mellanöstern. Oljepriset har skjutit iväg ganska kraftigt under våren och plötsligt kan vi till och med räkna hem Töftöfärjans elektrifiering. De senaste åren har Europa fått tullar mot USA och förhandlat ned dessa tullar, för att sedan få tillbaka dem igen. Den här osäkerheten sätter stora spår i handel och energipriser. En stackare som ska göra prognoser tre år framåt i tiden kan ha ett av världens svåraste jobb just nu. Det ska vi ha med oss när vi pratar om de här prognoserna.

För det andra, avräkningsbeloppet består av två delar. Avräkningen beror på finska statens intäkter, medan skatteavräkningen beror på de skatter som framförallt våra företag betalar. De delarna går åt olika håll just nu. Vår avräkning står närmast stilla eftersom finska statens intäkter envist vägrar komma igång. Däremot skjuter skatteavräkningen i höjden, tack vare att vi lyckligtvis har några åländska företag som går bra fantastiskt bra, för att vara ärliga.

Osäkerhetsfaktorn här är att skatteavräkningen hålls uppe av några enstaka företag. Om någon av dessa plötsligt skulle tappa sin lönsamhet, då skulle skatteavräkningen påverkas väsentligt. Det är också en risk vi behöver hålla i minnet. Skatteavräkningen eldas också på av vårt landskapsägda PAF. Dels höjs lotteriskatten rejält, vilket kommer att öka landskapets intäkter direkt och dels så slopas deras befrielse från samfundsskatt. De ökade kostnaderna för PAF blir intäkter för Åland. Det hjälper till att öka skatteavräkningen 2028-2029.

För det tredje, frågan om utsläppsrätter. I vårbudgeten har vi räknat med 2 miljoner euro per år, medan de i bokslutet för 2025 blev 200 000. Åland tycker att våra intäkter för utsläppsrätter borde vara 20-25 miljoner euro. Detta spann förstår alla att är enormt. Det är så pass stort att det kan påverka kostnadstaken och överskottsmålet de kommande åren. Förhandlingar pågår i den här frågan. Den här landskapsregeringen stretar och vi kräver det som Ålandsdelegationen har sagt att är vår rätt. Det här kan påverka målen och budgeten de kommande åren.

Talman! Avslutningsvis vill jag sammanfatta att Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna fortsätter på den vägen mot en landskapsekonomi i balans. Om kostnadstaken håller de kommande åren är vi där. Det betyder att vi har undvikit att skuldsätta framtida generationer för att vinna kortsiktiga fördelar. Populistiska politiker skulle förstås tömma våra offentliga bolag eller vår pensionsfond för att täcka över obekväma beslut. Men den här regeringen har valt en annan väg. Vi tänker inte skjuta ansvaret till våra barn, utan vi har kommit med obekväma förslag och vi har fått ta mycket ovett i den här salen.

Men i den här vårbudgeten står målsättningen fast. Det verkar som om vi kan vara den första regeringen på väldigt många år som faktiskt lyckas hålla tillbaka kostnaderna i landskapet. Det ger möjligheter för kommande mandatperioder. Där kommer Liberalerna att fortsätta ta ansvar för Åland under nästa mandatperiod, förstås med ett fokus på vår egen politik, större fokus på det.

Talman! Liberalerna stöder det här förslaget till vårbudget. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten är inne på att man tycker att intäkterna från utsläppsrätterna ska vara betydligt högre än vad de faktiskt är. Man tycker återigen att de ska vara till 2 miljoner euro, fast verkligheten visar att de är ett par hundratusen.

Vidare hör vi ledamoten säga att vi sparar in Töftöfärjans elektrifiering nu med de höga oljepriserna, som är fyra gånger så hög som investeringsbeslutet låg på. Vad bygger han egentligen sina påståenden på? Det är helt grundlöst.

Om tyckandet och verkligheten inte går ihop så är det verkligheten som ska stå i budgeten, och inte vad man tycker. Det ger en helt falsk bild i budgeten.

Jag förstår inte riktigt frågan. Om vi tittar på utsläppsrätterna så är det en väldigt svår fråga att budgetera. Någon siffra måste vi ju ha där.

Vi har nu fått ett beslut från Ålandsdelegationen, som har överklagats och det pågår förhandlingar i den här frågan. Men vad jag försökte säga var att spannet är ganska stort. Kommer de här intäkterna till oss så är det är inte så att det per automatik förbättrar landskapets budget, eftersom de här pengarna ska användas till investeringar och förbättringar i infrastrukturen. I det perspektivet kommer det att påverka om det blir förändringar i vad vi får in.

När det gäller Töftöfärjan så är det så att investeringen blir dyrare, men driftskostnaderna sänks också ganska drastiskt. Jämför man de oljepriser som vi pratade om i höstas så var det en minusaffär. Men jämför man med oljepriset som har skjutit iväg nu, så plötsligt går det att räkna hem det.

Tack, talman!

Det är ytterst tveksamt. När man diskutera oljepriser så behöver man se på ett genomsnitt och på verkligheten under de senaste tio åren, då kan man börja prata om realiteter.

Vi diskuterar att vi ska använda dessa utsläppsrätter till investeringar, och det skulle inte heller påverka resultatet. De pengarna skulle inte påverka resultatet på det sättet. Vi pratar om avskrivningar, men det kan bli lite besvärligt och invecklat.

När vi pratar om att populistiska partier vill slösa bort alla pengar, så levererar vi en skuggbudget. Jag antar att ledamoten syftar på Obunden Samling. Varje år har vi levererat en skuggbudget och konsekvent spenderat mindre pengar än vad regeringen har gjort. Det är helt grundlösa påståenden.

Om vi börjar med utsläppsrätterna, så är det klart att investeringar resulterar i avskrivningar. Hur som helst påverkar avskrivningarna vilka kostnader vi har i landskapet. Jag tycker att det är uppenbart att det blir en påverkan om det görs så mycket fler investeringar.

Sedan är jag lite förvånad över att man tog åt sig så hårt i det här och menar att man ska bränna upp alla pengar på det sättet. Det var inte riktigt det jag pekade ut ledamoten Wikström för. Jag vill bara påpeka att det framförs här att vi har väldigt mycket pengar och att vi kan ge pengar till alla andra. Men vi säger att vi vill hålla en stram politik, och vi är lite osäkra på vad som komma skall. Den strama politiken fortsätter.

Jag har inte sett något förslag på att andra tänker trumfa oss i den strama politiken.

Tack, herr talman!

Jag noterar att ledamoten Ekström nämnde just dessa relativt fåtal företag som vår ekonomi är beroende av. Jag skulle vilja be honom att utveckla den analysen.

Vi vet att landskapsregeringen och majoriteten av lagtinget vill arbeta för att möjliggöra havsbaserad vindkraft. De motiverar detta med att vi ska försöka bredda basen för den åländska ekonomin.

Hur sårbart är Åland i nuläget, med tanke på att vi är beroende av ett fåtal företag?

Jag tänker inte gå in på detaljer om branscher och namn i det här svaret, vilket skulle vara lätt att göra.

Jag skulle säga att vi just nu ska tacka vår lyckliga stjärna för att vi har dessa fantastiska företag som går så bra. Det är det som gör att vi inte behöver göra mera åtgärder än vad som faktiskt krävs.

Däremot brukar man säga att alla företag följer en viss klockkurva: man tjänar bra i början, men över tid kan det hända att de behöver förändras i grunden och kanske till och med får sämre lönsamhet. Vissa företag kanske till och med försvinner. Ur det perspektivet behöver vi ständigt hålla bollen i rullning och hitta de tillväxtåtgärder som gör att nya företag kan växa och bli stora. Dessa företag kan finnas i andra branscher.

Till exempel skulle vindkraftsbranschen kunna vara en sådan bransch där det finns möjligheter för tillväxt. Men man vet aldrig vart den tillväxten kommer ifrån; det är något vi måste arbeta för att åstadkomma.

Tack, talman!

Jag tror att det är viktigt att lyfta med jämna mellanrum att vi behöver vidta åtgärder för att bredda det åländska ekonomiska upptagningsområdet, att få fler företag och få fler branscher där Åland som samhälle kan tjäna pengar. Vi får inte hamna i ett sådant läge där "fat cat syndrom" råder, nämligen att vi har haft det bra i väldigt många år så vi kan fortsätta att tuffa på.

Landskapsregeringen har ett ansvar och en uppgift att också delta i arbetet med att söka de nya ben som Åland ska stå på ekonomiskt också i framtiden.

Jag tror att det är ett ständigt projekt att söka efter de här benen.

Vi kommer att debattera tillväxtmeddelandet här. Jag vill också understryka att det som är så viktigt i dessa frågor är att man inte kan beställa var tillväxten ska komma ifrån. Det går inte politiskt att bestämma det.

Vi behöver ge förutsättningar. Om det finns entreprenörer som vill göra något, så behöver vi titta på det och försöka ge dem möjligheten att förverkliga sina idéer. Det är just detta som skapar tillväxt. Jag tror att det är jätteviktigt att vi arbetar utifrån den synpunkten.

Talman!

Ledamoten Ekström har ju själv, som tidigare VD för Ålands Näringsliv, lång erfarenhet av att arbeta med näringslivsfrågor och tillväxt .

Jag kommer att ställa en liknande fråga till ledamoten som jag ställde till finansministern tidigare: Vilka delar i budgeten, tror ledamoten, kommer att få fler företag att våga investera, anställa och växa på Åland?

Olika dokument i den här salen har lite olika syften. Det här förslaget till vårbudget handlar om landskapsregeringens interna budget och hur den ska se ut för perioden 2027-2029.

Detta dokument är inte främst avsett för att vi ska identifiera var vi kan hitta tillväxt. Det finns några punkter under olika avdelningar som beskriver detta, samt förslag på förändringar som ska genomföras. Men dessa förslag kommer snarare att presenteras i andra dokument som vi ska debattera här i salen.

De tillväxtmöjligheter som vi behöver fokusera på och det som komma skall, är inte tydligt framtagna i detta dokument. Om man enbart läser det här dokumentet hittar man inte speciellt mycket, framförallt inga konkreta förslag.

Men andan är ändå att en stark ekonomi ger möjlighet för (… taltiden slut).

Talman!

Det är sant, men för att nå en ekonomisk balans måste vi öka skattebasen. Vi vet att företag idag har det tufft. Det finns ett, kanske två, företag som fungerar som motorer just nu. Det är fortfarande alla de små företagen som utgör grunden i vårt samhälle, och vi vet att de har det svårt just nu.

Därför tänker jag fortsätta att lyfta fram dessa frågor. Även om vi ska diskutera ett tillväxtmeddelande, skulle man önska att man såg mer i ramar som sträcker sig fram till 2029. Vad vill man? Vad tänker man? Hur ska man stöda? Ledamoten var inne på att vi ska ge förutsättningarna för näringslivet att förverkliga sina idéer, men jag tycker att dessa förutsättningar blir allt sämre.

Jag var inne på dessa osäkerhetsfaktorer. När den här skatteavräkningen har dragit iväg som egentligen är företagens resultat så kan man förledas att tro att alla våra företag på Åland går fantastiskt bra. Men vad jag lyfte fram var att det är ett fåtal företag som går bra.

Om man ser till den stora helheten så är det väldigt många företag som kämpar. Det betyder att om något av de framgångsrika företagen av någon anledning tappar lönsamheten, så har vi inte 50 företag som är på väg upp och kan kompensera för det. Istället finns det ett ganska stort glapp till de andra företagen. Det här är en risk som vi behöver ha med oss.

Nu ska vi ändå glädjas åt att de företag som går bra här, och vi hoppas att de fortsätter att göra det. Men vi måste ha detta i åtanke så att vi inte drar iväg med kostnader och allt annat och tro att vi framtiden löst.

Talman!

När man står inne i den världskända katedralen Sagrada Familia i Barcelona kan man slås av många olika tankar. En tanke som kanske inte slår en är: "Tänk att jag kan rymmas innanför detta tak." Det är 45 meter upp till taket. På samma sätt är det svårt att bli exalterad över att någonting ryms innanför ram när vi talar om vårbudgeten.

År 2029 har 11,6 miljoner euro lämnats obudgeterat., för år 2028 är det 9,9 miljoner euro och för år 2027 är det 5,7 miljoner euro. Inga ändrade kostnadstak föreslås de två första åren. Finansministern har kommunicerat utåt att utvecklingen på intäktssidan är relativt positiv inför 2027. Det ser ut som att "vi kan nå överskottsmålet, kanske till och med lite i förtid" säger finansministern ord för ord till tidningen. Det skulle i så fall kunna betyda en justering av överskottsmålet från 2030 till 2029. Det är inte någon dålig utveckling. Problemet, talman, är att detta bygger på ett antal osedvanligt stora engångsposter.

Går vi mot bättre tider? Ja. Står ekonomin på en stabil grund? Nej.

Som helhet betraktat är detta en tämligen blek vårbudget, vilket också har framkommit i tidigare replikskiften. Absolut svårast att tro på i hela vårbudgeten är meningen om att landskapsregeringen jobbar hårt med att effektivisera förvaltningen, apropå lagtingsledamot Ekströms anförande. I vårbudgeten för ett år sedan skulle ni minska med 90 årsverken, nu fortsätter ni att minska antalet årsverken. Problemet är bara att däremellan ökade antalet årsverken med plus 55 i bokslutet. Allt prat om att effektivisera förvaltningen med digitalisering och AI verkar vara just prat.

Denna bleka vårbudget sticker dock ut på en enda punkt, och det är stölden från kommunerna som vår budgetmotion handlar om. Och nog visste vi, talman, att förankring inte riktigt är denna regerings paradgren. Men detta är något i hästväg. Låt oss därför äta upp hästen i bitar.

För det första kan vi sluta tala om Robin Hood-politik. Det som regeringen har lagt på bordet idag är en "rob them all" politik. Den som vill fortsätta prata om Robin Hood måste nu greppa efter halmstrån, som att år två går en kommun faktiskt på plus och det är Kökar, 158 euro på plus.

För det andra, formalia. Det är välkänt att inget samråd hölls med kommunerna om att närmare 10 miljoner ska tas från dem. Det är ingen petitess eller gråzon. Regeringen har ingått ett avtal om samrådsdelegationen för kommunala frågor med Kommunförbundet Mariehamn och Jomala, som handlar om samråd. Det här är inte ett anständigt sätt att behandla sina fullvuxna avtalsparter på.

Ett krav på samråd finns i förslaget till ny kommunallag. I gällande kommunallag, paragraf 4 står det så här: "Landskapsregeringen ska tillförsäkra kommunerna möjlighet att delta i beredningen av lagstiftning som rör kommunerna och andra frågor som är av stor betydelse för den kommunala förvaltningen och ekonomin." Lagen är fullkomligt entydig. Kommunerna ska ha möjlighet att delta i beredningen i frågor som är av stor betydelse för den kommunala ekonomin och förvaltningen. Slopande av samfundsskattekompensation hör till denna kategori. Regeringen måste följa lagen, och vi i den här salen måste kunna lita på att regeringen gör det i alla väder. Om utredningen inte är klar och den politiska förankringen är halvdant gjord, då är det en ännu sämre idé att gå emot kommunallagen.

För det tredje, och det kanske är den viktigaste poängen. Det fanns bara ett enda syfte med lagen om kompensation för minskad samfundsskatt som lagtinget antog 2023. Det syftet var att de åländska kommunerna skulle gå skadefria ur den finländska sote-reformen. I motiveringen till den lagen, som lagtinget sedan antog om minskad samfundsskatt, står det så här: "Syftet med den föreslagna lagstiftningen är att neutralisera den effekt som social- och hälsovårdsreformen i riket skulle ha på de åländska kommunernas intäkter från beskattningen av samfund och samfällda förmåner. Om ingen åtgärd vidtas sänks dessa intäkter på ett omotiverat sätt, samtidigt som landskapets intäkter inom ramen för skatteavräkningen höjs på ett omotiverat sätt." Den sista meningen är central. Om regeringen inte hade antagit lagen om samfundsskattekompensation år 2023, då hade regeringen behållit pengar som har uppkommit i kommunerna, men som på grund av rikets skattelagstiftning har börjat slussas via landskapsregeringen. Det har aldrig varit regeringens pengar. Det är kommunernas pengar som tas utan samråd.

Man kan också fundera på vad som händer om det kommer dedikerade medel från riket till kommunerna. De går också till landskapsregeringens kassa.

Det är viktigt att alla här i salen förstår att om vi gör så som regeringen föreslår i vårbudgeten, då sviker vi kommunerna å det grövsta. Efter tre år var det plötsligt inte alls viktigt att kommunerna skulle gå skadefria ur sotereformen. Hur ska kommunerna kunna lita på regeringen efter detta? Förtroende, talman. bygger på kommunikation. Finns det ingen kommunikation, då finns det inget förtroende.

För det fjärde har jag sällan varit med om att man börjar verkställa förändringar redan före en utredning är klar. Det normala är att man gör utredningen och sedan tar man politisk ställning till den, till exempel i Centerns lagtingsgrupp. Ett nytt förslag till landskapsandelar presenterades i fredags. Det är också lite udda att börja skruva hårt i ett gammalt system precis när man sjösätter det nya.

Förutom att detta måste betraktas som ett övergrepp på kommunerna, är det också ett extremt icke-transparent övergrepp om man samtidigt ändrar inkomstsidan, kostnadssidan och kompensationen för samfundsskatten, då blir helheten extremt svårförståelig och icke-transparent. Det blir en enda stor dimridå där alla bara undrar vem som är dimmornas herre.

Vill man ännu göra dimridåerna lite tätare kan man räkna in likviditets- och samarbetsstöd i finansieringen av kommunernas lagstadgade uppgifter. Det ska sägas, talman, att på den här punkten mildras kritiken mot regeringen lite, eftersom den nu har lovat två samråd, och vad viktigare är, en överblick över vad de olika åtgärderna rent faktiskt innebär för kommunerna.

Talman! Jag måste också säga några ord om regeringens försök till räddning, det vill säga att detta skulle handla om en kommunreform och effektivisering av kommuner. Om det handlar om en kommunreform, uppmanar jag regeringen att snarast och i enlighet med regeringsprogrammet inkomma med en vision för Ålands kommuner. Jag ska säga redan nu att jag är lite skeptisk till den metod som har ventilerats i offentligheten, alltså att alla kommuner ska bli kriskommuner och att det sedan ur askan kan födas en ny fågel Fenix. Tänk på vad den resan betyder för verklighetens folk i Ålands kommuner. Utredaren Siv Sandberg punkterade för övrigt den visionen redan genom att konstatera att det knappast blir muntrare med flera lik i samma kista.

Ni verkar fullständigt ha tappat kontakten med den kommunala verkligheten. Det är förstås aldrig snyggt att landskapet snyggar till sin vårbudget genom att kommunerna tvingas ta lån. Det imponerar inte heller att ni återigen skickar notan vidare i stället för att leda genom att visa exempel såsom ni borde. Vi minns alla sjukdomskostnadsavdraget, kakburken på högskolan och höjda avgifter.

Talman! Jag vill ge er en bild från den kommunala verkligheten. Jag har varit kommunstyrelseordförande i en kommun som heter Jomala. Där drev jag nyligen, tillsammans med hela den övriga kommunstyrelsen, igenom ett sparpaket på 1 miljon, som sannerligen inte var lätt. Syftet med denna beska medicin var att kommunen skulle nå ett positivt årsbidrag. Man må tycka vad man vill om Jomala eller andra kommuner, men varje gång ÅSUB undersöker vilken kommun som är effektivast, då toppar den administrativa enheten Jomala den listan vad gäller lägst antal tjänstemän per capita. Vi har avskaffat nämnderna. Det har länge funnits en politisk vilja i Jomala att ge alla kommuninvånare bästa möjliga service per skattekrona.

Det är nu de kommuner som av ÅSUB har bedömts vara effektivast på Åland som regeringen tar pengar ifrån. På vilket sätt uppmuntrar detta till effektivisering? Ur mitt perspektiv, inte mycket. På vilket sätt uppmuntrar detta till tillväxtfrämjande åtgärder i kommunerna? Inte alls. Vi hade redan ett lite småsjukt system. Nu får vi ett system som gör kriskommuner av de kommuner som ÅSUB har bedömt vara effektivast.

Ovanpå detta har vi också den politiska situationen. Vi är på väg in i en valrörelse. Ni tar miljoner från kommunerna. Var beredda på att möta "rob them all" politiken i nästa valrörelse.

Centern, finns Ålands hjärta i kommunerna? Är det så här vi bygger världens bästa vardag?

Socialdemokrater, ägnar gärna en flyktig tanke om hur Ålands kommunala fält kommer att ställa sig till ökade KST-kostnader efter detta.

Liberaler, land ska med lag byggas. Har Mariehamn ens råd med Medis efter detta? Har någon kommun det?

Talman! Det finns ett litet ord som räddar upp detta. Det lilla ordet är nej. Nej, nej, nej, säga bara nej. Öva på det ordet! Ni behöver sätta punkt för de här dumheterna här och nu med ett nej. Tack för ordet!

Det var mycket tal om olika saker. I motionen är det mycket tal om budgetmarginaler och att släppa på kostnadstak och liknande. Men när man kommer till klämmen så ser man inget förslag om att ändra kostnadstaken överhuvudtaget. Det är mycket prat, men ni föreslår egentligen inga förändringar, eller hur?

Talman!

Det var bra att ledamoten Ekström ställde den frågan. Den förändring som vi föreslår i vår budgetmotion riktar sig till sidan 23 i budgeten, den andra punkten. Den viktigaste meningen sär som måste strykas är: "Kompensationen till kommunerna för minskad samfundsskatt slopas."

Det är prematurt att föreslå något sådant med tanke på att inga utredningar är klara. Helhetsbilden saknas. Inget samråd har hållits i enlighet med kommunallagen, och det står också i budgeten att detta kan komma att justeras under den fortsatta budgetberedningen. Om det kan justeras är det i så fall bra.

Talman!

Det leder till problemet eftersom det egentligen inte finns något förslag ännu. Man agerar som om det skulle ligga ett förslag på bordet, när det tydligt har sagts att det kommer att hållas samråd nu och ett förslag kommer. I höst kommer vi absolut att debattera den här frågan på ett annat sätt.

Det som blir konstigt när man inte föreslår någonting, och det är som att man duckar för ansvaret. Man måste också förklara var pengarna ska tas ifrån. Ska vi ta dem från budgetmarginalerna och sänka överskottsmålet och skjuta fram eventuella målsättningar för när vi ska vara i balans? Eller ska vi ta dem från andra områden? Ska kostnadstaket hålla eller inte?

Det är sådana frågor som blir intressanta, men som egentligen inte kan besvaras eftersom man inte har sagt något om detta. Det enda som finns är ett förslag på förändring i texten, det är något som egentligen bara är en text. Det är inte ens ett budgetmoment som föreslås.

Talman!

Fler dimridåer betackar jag mig för. Regeringen föreslår i vårbudgeten att kompensationen till kommunerna för minskad samfundsskatt slopas. Vi föreslår att den inte slopas. Den summa som slopandet motsvarar, enligt det material som finansavdelningarna levererar, är ungefär 10 miljoner euro under åren 2027, 2028 och 2029. Vi föreslår t.ex. att budgeteringsmarginalen för år 2027 ska minskas med 2,6 miljoner euro, om det inte finns något annat sätt att hantera det på.

Herr talman!

Jag vill fortsätta på den förra repliken. Siffrorna förändras inte överhuvudtaget i och med det klämförslag som oppositionen har skrivit. Textförändringar ja, men det måste ju synas i siffrorna. Hela vårbudgeten syftar till att fastställa siffrorna för det utrymme som finns inför budgeteringen 2027.

Jag har lärt mig genom diskussioner med lagtingskansliet att texterna om budgeteringsmarginalen inte har någon som helst betydelse för utformningen av själva budgetunderlaget. Det som är avgörande klämmen. Ni ger inte pengar genom att skriva om budgeteringsmarginalen i brödtexten. Dessutom är budgeteringsmarginalen inte något som kan användas för sådana utgifter. Den ska användas för oförutsedda kostnader.

Så ändra i siffrorna, försämra resultatet och ändra likviditetsanalysen till det sämre. Det är vad som krävs i det här förslaget.

Talman!

Om inte detta inte är en oförväntad kostnad för kommunerna, så vet jag inte vad som är det.

Om ni vill rädda den sista lilla resten av er politiska heder, så behöver ni stryka meningen om att minskad samfundsskatt slopas. Finans- och näringsutskottet behöver också anpassa vårbudgetförslaget i enlighet med detta.

Återigen, det är mycket luft här. Det är högt till taket, och budgeteringsmarginalen är betydande för dessa tre budgetår.

En överföring till kommunerna är en normal kostnad, och inte en oförväntad. Om ni vill tillämpa den för att finansiera den här tilläggskostnaden, då är det fel i det här sammanhanget. Det är fel.

Framförallt ska kostnadsutvecklingen synas i själva klämmen. Resultatförbättringarna och överskottsmålet kommer att försämras för de här åren, och likviditetsanalysen måste skrivas om till något som är sämre. Ni kan inte tillåta er att köpa er politiska välvilja där ute utan att ni behöver finansiera dessa saker.

Då kunde vi lika gärna skära bort 10 miljoner euro i kostnader för ÅHS utan att sätta det i siffrorna. Det håller helt enkelt inte.

Talman!

Återigen, detta är inte en överföring eller transferering till kommunernas. Det handlar om kommunernas egna pengar som landskapsregeringen 2023 har lovat att de ska få behålla, så att de inte påverkas av den så kallade sotereformen.

Jag vill påminna om att finansministern skröt i Ålandstidningen om att vi kommer att kunna uppnå vårt mål tidigare än planerat. Ålands ekonomi går så bra att vi har alla möjligheter att nå detta mål tidigare än 2030. Därför föreslår jag att vi behåller målet 2030 och inte slakta kommunerna.

Tack, talman!

Ibland funderar jag på vem som har kidnappat min tidigare kollega Wille Valve och istället gett oss den här oratorn?

Det känns ibland som att vi lever i en alternativ verklighet, där det som jag vet att jag har varit med om, till exempel i finans- och näringsutskottet, plötsligt inte alls stämmer.

I finans- och näringsutskottets betänkande har man flera gånger poängterat att budgeteringsmarginalen är något som endast bör användas i yttersta nödfall. Det fanns flera ledamöter i finans- och näringsutskottet som ansåg att den här nivån var alldeles för hög och att det borde finnas ännu strängare begränsningar för att använda den.

Nu vill Moderaterna att vi ska planera för tre år framåt. Hur tänkte ledamoten?

Nu vill jag påminna om att det är ni i regeringsblocket som har gjort bort er. Ni har kommit med en väldigt hastig påkommen inbesparing på kommunerna, som innebär att man slopar ett högtidligt löfte från 2023 om att de åländska kommunerna ska gå ograverade ur sotereformen.

Vår budgetmotion är ett sätt att försöka rädda er från detta.

Jag får väl tacka för den livbojen och den svekdebatt som vi nu har angående ett förslag som ännu inte är färdigt eller slutdiskuterat.

Men detta leder mig ändå till nästa fråga. I en tidigare verklighet arbetade vi tillsammans med Moderaterna för en kommunreform, för en förändring av de kommunala strukturerna på Åland. Vi var överens om att dessa strukturer inte är hållbara och att de inte är effektiva. Det som Moderaterna nu vill är att vi ska ösa ut hur mycket pengar som helst över kommunerna, hur länge som helst, utan att det finns någon spärr överhuvudtaget. Detta sker just när kostnaderna och intäkterna stiger så kraftigt som de nu gör.

Så min enkla fråga är: Vad vill Moderaterna med kommunerna i dag?

Talman!

Jag kan säga att jag för egen del hatar överraskningar. Det jag vill är att regeringen ska hålla sitt ord till kommunerna och inte ta bort kompensationen från 2023.

Gör klart utredningen om landskapsandelar som ännu inte är färdigställd. Förankra den politiskt i landskapsregeringen. Återkom till lagtinget med ett förslag om vad ni vill med de åländska kommunerna och deras ekonomi.

Höfta inte fram något som ni har gjort här. Först har ni höftat fram att den minskade samfundsskatten ska slopas, och sedan har ni höftat fram att det här egentligen handlar om en kommunreform. Det är helt uppenbart att regeringen inte stöder en kommunreform, trots att ni har skrivit in i ert eget regeringsprogram att ni ska ge ett meddelande i samband med en översyn av landskapsandelssystemet, vilket är nu, ledamoten Fellman. Det är nu som landskapsandelssystemet ses över.

Tack, talman!

Jag måste säga att jag är imponerad. Jag funderar på vilken låt som bäst skulle beskriva det här anförandet. Jag har landat i att det borde vara en av Titanium av David Guetta för det är ett skottsäkert och starkt anförande som ledamoten Valve framför.

Vi kan ana en trend i regeringens politik. Först slopade man sjukdomskostnadsavdraget, och man såg noga till att de pengarna absolut inte skulle gå till kommunerna, utan istället lyftes de in i regeringens egen skattkista. Detta fortsatte när man sänkte skattekompletteringen, då tog man också pengar och man fortsätter den här trenden.

Lyssnar man på de anföranden som har varit idag och de replikskiften som har ägt rum, är det helt uppenbart fast man uttryckligen inte riktigt vill säga att man leker "svälta räv" med de här kommunerna. Det är ingen tvekan om den saken.

Tack, ledamoten Kanborg. Det som kanske stör mig mest i sammanhanget är att kommunerna inte behandlas som vuxna människor, eller som de avtalsparter de faktiskt är i avtalet om samrådsdelegationer. Jag tror faktiskt att jag aldrig har sett något liknande i kommunala sammanhang.

Tack, talman!

Jag måste också återkoppla till vad ledamoten Valve sade gällande årsverken. Vi ser den här trenden. Det aviserades ganska tydligt att det skulle minskas med 90 årsverken, men sedan fick vi ett bokslut som visar på plus 55. Jag skulle gärna vilja höra ledamoten Valves teorier om detta. Innebär det här att landskapsregeringen ska minska med 145 årsverken för att kompensera den utökning man har gjort? Jag får inte ihop den ekvationen överhuvudtaget.

Slutligen, vad gäller budgeteringsmarginalen, som nu ligger på rekordhög nivå, så är det nog ganska enkelt. Man vill ha en ganska stor kassa. Det är trots allt valår, och när man ser att opinionsundersökningarna går åt fel håll, behöver man ha pengar att återkomma med till lagtinget.

Talman!

Som jag har förstått det från tidigare anföranden så ligger regeringens ambition, att minska med 90 årsverken under tre budgetår, fast. Det är i så fall en positiv ambition och en absolut förutsättning för att kunna få landskapets ekonomi i balans.

Jag kommer att återkomma och har gjort det flera gånger under mandatperioden till samma tema. Det är mycket bättre att leda med exempel än att börja med att uppmana andra att göra saker, för att sedan komma släntrande efteråt.

Min personliga teori är att det egentligen är fel regeringsbas för att minska antalet årsverken. Det finns en tröghet; man måste baxa gängen framför sig. Kanske hade man sluppit detta med en annan regeringsbas.

Tack, talman!

Det är lätt att säga att någon tar pengar, men jag anser att det är en förenklad bild. Nu diskuterar vi ett förslag till vår budget och de ramar som omger den, och detaljerna kommer som sagt senare i höst. Det här är inte ett färdigt beslut; processerna måste gå vidare tillsammans med bland annat kommunerna, och samrådsprocessen måste påbörjas. Där är vi helt överens.

Ekonomin kräver åtgärder, och ansvaret vilar på oss alla här i salen. Ansvar innebär också att vi inte bara säger nej till alla förändringar. Ledamoten nämnde inledningsvis i sitt anförande att ekonomin inte står på en stabil grund. Vårt gemensamma mål måste vara att hitta lösningar och kompromisser som både kommunerna och landskapet kan leva med.

Som sagt, inledningen på den här processen är samråd med kommunerna, följt av en fortsatt konstruktiv dialog.

Jag välkomnar det beskedet från Centerns ordförande. Det var väldigt viktigt och också att detaljerna inte är klara. Bara de orden kommer att inge vårt kommunala fält mycket mer hopp än vad de känner i dag.

Tack, talman!

Ledamoten kort berörde ämnet utbildning på högskolenivå. Jag vill uppmärksamma ledamoten på att ett politikområde i mitt ansvarsområde får en miljon mera, vilket jag avser sedan i detaljerna att säkerställa att de går till utbildning.

Det handlar om tillväxt i landskapet; vi behöver utbildningar som gör att våra unga, samt de som behöver vidareutbilda sig, får en bra utbildning. Målet är att de sedan kommer ut i sysselsättning och förhoppningsvis bidrar till tillväxt i vårt åländska samhälle.

Talman!

Undertecknad har inga problem alls med att instämma i den visionen som minister Hambrudd beskriver.

Jag är medveten om att i övrigt så var anförandet sparsmakat på utbildningsområdet. Jag tror att den enda gången jag nämnde det så var "kakburken på högskolan". Jag hade bett ledamoten Röblom om tillstånd att få återanvända hans fina metafor.

Låt oss avsluta med en from förhoppning om att kommunerna får behålla sin egen kakburk.

Tack, herr talman!

Nu är vi alla mätta, glada och debattglada efter lunchen. Det är bra.

Vänner, det finns en ärlighet kring ekonomin när man tittar på vårbudgetdokumentet. Man lyfter fram att likviditeten har minskat kraftigt och dämpats endast genom extraordinära åtgärder såsom interna lån och försäljning av tillgångar. Man konstaterar också att ekonomin inte är i balans. Det här måste vi ha med oss. Även om utsikterna framåt visar en svag positiv trend och en positiv känsla, så finns det orosmoln där. Det är främst geopolitiken oroar, men även på det lokala planet ser vi en arbetslöshet som inte utvecklas som vi önskar. Vi ser bunkerpriser som stiger. Det finns ett antal oroande tecken här och nu.

Även om vi kan konstatera att utgångsläget nu är svagt och osäkert, finns det alltid något positivt och det är skatteintäkterna. Dels har det skett förändringar i reserveringarna i statsbokslutet som har gett Åland extra skatteintäkter. Vi vet att lotteriskatten höjs, vilket ger landskapet mer skatteintäkter. Å andra sidan ger det spelbolaget PAF något mindre intäkter. Det är ett nollsummespel för Åland, men för landskapet specifikt torde det innebära en rejäl ökning av skatteintäkterna.

Vi vet också att skatteavräkningen är god, särskilt när det gäller kapitalskatter från företag. Det är bra och kommer sannolikt att ge oss tillskott här. Det är väldigt positivt.

Men även om skatteintäkterna är högre än någonsin kan vi konstatera att vi har en obalans i ekonomin. Vi kan inte heller förlita oss på att de extra höga skatteintäkterna kommer varje år. Vi måste fortsätta arbeta med kostnadssidan. Det finanspolitiska ramverket är väldigt tydligt här: tillfälliga intäkter ska inte påverka kostnadstaket. Det måste vi ha med oss hela tiden.

Vi noterar att budgeteringsmarginalen delvis beräknas tas i anspråk under åren 2027 och 2028. Även om vi förstår att det måste göras, är det lite oroande. Det avviker från andemeningen med ramverket och budgeteringsmarginalen.

Vi kan också läsa att det aviseras en översyn för att minska antalet reservationsanslag för investeringsutgifter i budgeten för 2027. Det är mycket bra. Vi minns de oklarheter som fanns runt budgetmedlen och elektrifieringen av Töftölinjen. Det finns ett jobb att göra här.

Intäkterna från utsläppsrätterna upptas enligt försiktighetsprincipen, vilket är förståndigt. Intäkterna från havsbaserad vindkraft beräknas uppgå till 6 miljoner åren 2027–2029. Här är dock försiktighetsprincipen lite mer oklar, åtminstone för Centergruppen. Vilka kostnader har budgeterats för respektive år? Är det ett nollsummespel? Det här kan utskottet kika lite på.

Men den svåraste frågan för Centern har varit kompensationen för samfundsskatten. Innan vi går in på den frågan kanske vi måste lyfta blicken lite och göra en snabbanalys av landskapets ekonomi. Tittar vi på de senaste två boksluten, exklusive extraordinära intäkter, har vi ett underskott på ungefär 60 miljoner, cirka 40 miljoner för 2025 och ungefär 17 miljoner, om jag minns rätt, för 2024. Det handlar om ungefär 60 miljoner i bagaget som underskott. Tittar vi på likviditeten så vid årsskiftet låg den på ungefär 10 miljoner. Det här är inte fina siffror. Jag tror att vi alla förstår att det här inte kan fortsätta.

Vi sannolikt får högre skatteintäkter. Men räddar det ekonomin? Nej. Vi vet att vi har lyft pengar från Fastighetsverket. Vi har tömt det som vi byggde upp som en PAF-reserv, och framförallt måste landskapet ha en buffert. Förr eller senare kommer det dåliga tider. Vi kanske är i dåliga tider nu, men förr eller senare händer det något. Vi har många investeringar så vi behöver ha buffert, och den ska absolut vara mer än 10 miljoner.

Detta visar att vi fortsatt behöver göra krafttag, och vi vet också att ingen kommer att gå helt skadefri ur det här. Vi ser att vården behöver mer pengar och ÅHS vill ha mera än de har möjlighet att få etc.

Enligt de prognoser som vi har tagit del av så kommer landskapsandelarna och kompensationerna, allt annat lika, att öka när man jämför 2026 med 2029. Det handlar om ungefär 6 miljoner plus minus 10 %. Det här klarar inte landskapets ekonomi av. Det måste vi alla inse. Vad händer då om landskapets ekonomi inte klarar av det? Kan det få följder för sjukvården? Kan det få följder för utbildningen? Kan det innebära att landskapet måste gå till banken och ta lån och få en räntekostnad, vilket i sin tur påverkar kommande budgetar och likviditet?

Från Centerns sida gillar vi att själva landskapsandelarna höjs. Till exempel får äldreomsorgen mer pengar. Vi ser också att det finns en rättvisa i att gå in och ändra i samfundsbeskattningen. I den utredning av landskapsandelarna som presenterades häromdagen, står det ungefär att det kanske inte är en kommuns förtjänst att det där finns företag som betalar samfundsskatt. Det kan mycket väl vara så, men inte i alla fall. Man kanske skulle behöva titta på hela samfundsbeskattningen i framtiden. Kanske den skulle göras på ett annat sätt, fördelas på ett annat sätt. Men det är en helt annan fråga, en väldigt stor fråga.

Det finns faktiskt en typ av Robin Hood-effekt i det här. Blir det en sådan här minskning att man helt enkelt slopar den här kompensationen så kommer alla kommuner i viss mån att tappa jämfört med nuläget, där vissa tappar lite mer eller väsentligt, de rikare kommunerna, som man kan kalla dem. Medan de kommuner som inte har samfundsskatter drabbas mindre. En viss Robin Hood-effekt kan man se här.

Samtidigt blev vi inom Centern lite ställda när vi fick reda på att samrådet, som man normalt alltid håller med kommunerna, innan man tar större beslut, inte hade hållits. Vi hade inte sett det komma, helt enkelt. Vi vet nu att ett samråd är inplanerat den 16 juni. Det är bra, det är på gång och det är inplanerat.

Från Centerns sida vill vi framföra en hälsning till samrådet. Vår hälsning är att man måste hitta förståelse för varandra. Man behöver hitta en nivå på landskapsandelarna och kompensationen som alla kan leva med.

Från Centerns sida så både stöder vi och betonar vi att man behöver hitta en kompromiss kring kompensationen för samfundsskatten. Det hela handlar mycket om tillit mellan kommuner och landskapet, såväl lagting som regering. Tilliten måste finnas där, den är oerhört viktig. I slutändan är vi alla ålänningar och vi är alla skattebetalare på något sätt. Tack, mina vänner!

Herr talman!

Samrådet ska ske, och det behöver vi inte diskutera. Vi är överens om processen framåt, men jag vill nämna en liten detalj, eftersom jag vet att ledamoten Höglund är intresserad av siffror. Det är viktigt att det blir korrekt.

Det är sant att budgeteringsmarginalen föreslås användas för år 2027. Det handlar om vissa kostnadsökningar, såsom oljepriser och datasäkerhetsfrågor vid ÅHS, där vi inte ser några andra inbesparingar som skulle kunna täcka dem för 2027. Men här finns det faktiskt inget förslag om att använda budgeteringsmarginalen för 2028, annat än i de tekniska delarna.

Om man läser tabellen på sidan 14 ser man att det handlar om bestående kostnader för informationssäkerhet vid ÅHS. Vi föreslår att vi kommer att vidta andra åtgärder för motsvarande summa, så att det neutraliserar den delen. Då kvarstår bara den tekniska delen.

Tack, talman!

Ledamoten resonerar om ekonomin, och en viktig fråga när man pratar om kommunerna är att de redan har sparat idag. Under den här mandatperioden har flera nedskärningar genomförts i transfereringarna till kommunerna. Som jag har nämnt tidigare, och som ledamoten är mycket väl är medveten om, är detta är de största nedskärningarna hittills.

Man kan tänka sig att vi behöver hjälpas åt, men då skulle jag gärna se att landskapet också gör vissa prioriteringar. Nu vet vi att antalet anställda ökar och att det görs många investeringar. Man kan ifrågasätta om dessa investeringar faktiskt är nödvändiga att genomföra.

Jag brukar tänka så här: När jag lyssnade på ledamoten i radion häromveckan, eller var det förra veckan, pratade han om att han är en "kommunkramare". Då slog det mig att, ja, det är något ledamoten ofta nämner. Men är det inte så att ledamoten genom regeringen kramar ihjäl kommunerna? Kanske är det lite för hårda kram som håller på att utövas.

Vi ska komma ihåg att det första som hände, om jag minns rätt, är att sjukdomskostnadsavdraget slopas, vilket drabbade kommunerna. Man justerade överföringen till kommunerna så att det blev ett nollsummespel, så där borde kommunerna ha gått skadefria.

Jag vill lyfta fram två saker. För det första, i det här samrådet så måste man sätta sig ner, skapa tillit och hitta en väg framåt.

Det andra, som finansministern nämnde i sitt anförande, är att vi har misslyckats med att hantera inbesparingarna, även under min tid. Varje regering har fått detta uppdrag och tror sig kunna klara av det och minska kommunernas kostnader, men ingen har lyckats. Nu ska det göras ett nytt försök, och jag lovar att jag ska försöka bistå med det jag kan. Tanken är att istället för att ha 200 olika idéer, så ska vi fokusera på ett fåtal. (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Sjukdomskostnadsavdraget, det var kommuninvånarna som fick betala för den besparingen, inte direkt kommunerna. Det var befolkningen som drabbades.

När man slopade kompensationen för grundavdraget, som var 1,1 miljoner euro för något år sedan, innebar det en stor summa som togs bort från kommunerna.

Vid genomförandet av bostadsbidragsreformen landade 400 000 euro i landskapets kassa eftersom man inte kompenserade KST. Detta har skett successivt, och vi hoppas verkligen att det här måste få ett slut. Det är viktigt att visa från landskapets sida att man kan göra något annat än att bara bränna pengar på saker som kanske inte är nödvändiga för samhället.

Landskapet har också ett eget ansvar i denna fråga. Vi har pratat om att 90 tjänster som ska bort, men vi har ännu inte riktigt sett det hända. Det är ett arbete som behöver fortsätta.

Det finns även andra effektiviseringar inom landskapsförvaltningen, och en del av dem kommer att äga rum 2027. Problemet med förändringar är att det ofta finns långa ledtider för allt. Det arbetet som har påbörjats får inte avstanna på något sätt. Vi har ett jobb att göra, både i lagtinget och i regeringen, och vi måste fortsätta med detta.

Talman!

Vi såg det inte komma, sade ledamot Höglund som håller Centerns gruppanförande. Han försöker om möjligt förklara inbesparingen som landskapsregeringen nu tänker göra på kommunerna.

Centern har ju historiskt stått upp för starka kommuner på Åland, lokalt självbestämmande och närservice nära människan. Hur motiverar Centern att nu stöda en vårbudget där de åländska kommunerna får minskade ekonomiska förutsättningar? Kan ledamot Höglund förklara detta lite närmare för mig?

Det finns mycket att nämna här. Man kan börja med att påpeka att även om man säger att kompensationen slopas, så är det en lång process. Det ska komma ett lagförslag, och det ska behandlas i höst i den ordinarie budgeten. Det är en lång process.

Talman!

Jag kommer ju själv från norra Åland och ledamoten kommer från Finström. Jag tänker på konsekvenserna för kommunerna och då närmast på Finströms kommun med starka företag i centralorten Godby och Saltviks kommun med starka industrier som lokomotiv. Kommuner som jobbar för starkt näringsliv ska nu straffas.

Jag har faktiskt svårt att få ihop det här. Centern säger en sak om kommunerna men vårbudgeten gör något annat. Vem i hela friden är kommunernas röst i den här vårbudgeten och i landskapsregeringen om inte Centern är det?

Tack, talman!

Vi ska komma ihåg att även om man genomför denna minskning av de slopade medlen, kommer kommunerna att få lite mer pengar, inte mycket men lite mer. Jämfört med nuläget förlorar kommunen ungefär 6 miljoner år 2029, om man jämför med 2029. Där behöver vi i samråd diskutera fram en lösning.

Från Centerns sida ser vi en kompromiss där vi också tar hänsyn till Ålands ekonomi. Den visar på ett underskott på 60 miljoner under två år, och med kassan som var tom vid årsskiftet.

Vi måste alla hjälpas åt för att hitta en väg framåt som alla kan leva med. Kanske inte alla blir nöjda, men alla kan leva med det.

Jag tycker att ledamoten Höglund gör ett bra jobb med att beskriva de utmaningar som finns i landskapets finanser. Jag vill också påpeka att Höglund och Centerpartiet tydligt tar ansvar när det gäller att vi ska hålla kostnadstaket. Det är annars en enkel väg att ta till när det börjar knipa.

Det är alltid lätt att skrika högt när man är i opposition. Men när vi ser på motionerna, så ser vi inga konkreta förslag. Det kan vi diskutera en annan gång.

Min fråga handlar egentligen om förändringarna i landskapsandelarna. En grundläggande fråga som har diskuterats det finns inget konkret förslag, men det har nämnts att samfundsskatterna är väldigt volatila. De kan ändras från år till år, särskilt över femårsperioder. Nu vill man kanske titta mer på andra faktorer som direkt påverkar kommunens kostnader, och att styrningen ska gå i den riktningen. Hur ser ledamoten Höglund på den systemstrategiförändringen?

Tack för frågan. Jag tror att jag var lite inne på det i mitt anförande, Centern gillar att man kan höja landskapsandelarna. Till exempel har äldreomsorgen 12 % och man ökar det till 20 %, beroende på vilken nivå man väljer. Då ökar man det som är grunden i hela systemet, som ska kompensera för kommunernas kostnader till viss del. Det är jättebra.

Vi vet att samfundsskatten i teorin kan vara noll eller 200 miljarder, om jag tar i, men den är väldigt volatil och varierar från år till år. Under en lågkonjunktur eller vid förändringar inom sjöfart, bank och liknande kan den svänga kraftigt och markant.

Fru talman!

Jag måste säga att jag är förvånad över att Centern väljer att acceptera en sådan förändring för kommunerna. Det är inte den första försämringen som genomförs för kommunerna under den här mandatperioden, och det är beklagligt att detta har blivit en trend. Det råder ingen tvekan om det.

Jag är inte heller förvånad över att Centerpartiets väljare och politiker ute i kommunerna känner sig grundlurade.

Det är ingen hemlighet att vi har fått massiv kritik för det här. Så är det. Centern har som alla andra också öron att lyssna med så att vi tar kritiken till oss. Helt klart.

Samtidigt ska vi komma ihåg att Centern har under drygt 50 år varit en del av Åland. Vi har sett till att vi har ett välmående och välfungerande samhälle. Vi har en ekonomi som hittills har undvikit lån. Nu står vi inför en utmaning. Nu tar Centern det ansvar som behövs och försöker hjälpa till att hitta de kompromisser som alla kan leva med.

Tack, talman!

Jag är jätteglad att ledamoten Höglund sade att Centern har öron att lyssna med. Han pratar också om landskapets dåliga kassa, och då hoppas jag att Centern lyssnar lite noggrannare när Obunden Samling återkommer med en skuggbudget i höst. För vi har en trend även i våra skuggbudgetar. Vi levererar ett bättre resultat för Åland än vad regeringen har lyckats med. Vi har varit mer kostnadseffektiva trots att vi i våra skuggbudgetar har skjutit till pengar till kommunerna för att ge dem förutsättningar för att göra sitt arbete.

Tack, herr talman!

Jag kommer absolut att läsa skuggbudgeten med väldigt stort intresse. Sedan får vi se om jag omfattar den till viss del. Det återstår att se.

Först vill jag säga se den.

Tack, talman!

Det är så att i ett regeringssamarbete får man ge och ta. Det är en del av regeringsarbetet. Men jag undrar om inte Centern kanske har gett bort lite för mycket den här gången. Det är ingen avundsvärd situation som ledamot Höglund har när han ska försöka förklara den balansgång han befinner sig på, på en synnerligen svag lina.

Låt mig säga att det finns ett dubbelfel i agerandet från landskapsregeringens sida den här gången. För det första är samfundsbeskattningen kommunernas ansvar. Ledamoten var själv med som minister när vi skrev lagen. Landskapsregeringens uppgift är egentligen att fungera som en postlåda, så som lagen är utformad.

För det andra har man hanterat detta på ett otroligt fult sätt, mot kommunerna. Man behandlar dem som små barn. Det här är redan färdigt. Sedan kan man tycka vad man vill om eventuella diskussioner längre fram, men det här är politiskt klart.

Jag kommer mycket väl ihåg den här lagen. Den var under mitt ansvarsområde och krävde, som alla lagar gör, en insats av den ansvariga ministern.

Det kunde ha skötts snyggare. Återigen var det samrådet, som normalt hör till processen, som inte blev av. Det är lite synd. Men det är glädjande att veta att det kommer att ske den 16 juni, och att det dessutom blir en uppföljning efter sommaren. Det är bra signaler, men det skulle kunna vara ännu bättre.

Talman!

Samrådet är ju bara ett hittepå som man försöker kompensera för. Vi har suttit i regeringar tillsammans och vet exakt hur de politiska diskussionerna går och hur man får saker och ting framåt. Nu var man säkert rädd för att Centern kanske skulle knäa ur det här. Därför valde man från finansministerns sida att agera på det här sättet. Det här är jätte illa.

Tidigare har vi också hört att skatteavräkningen kommer att öka eftersom våra åländska företag går bra. Men vad får kommunerna ut av det när de åländska företagen går bra? Jo, det kan jag säga: ingenting.

Nu är jag ingen expert på området, före sotereformen fick kommunerna sin del av samfundsskatten oförändrad. Sen efter sotereformen, om jag inte minns helt fel, borde en del av dessa medel gå till kommunerna, medan en annan del borde fördelas via landskapskassan enligt den här lagstiftningen. Men jag är inte helt säker.

Tack, herr talman!

Jag tycker att ledamoten Höglund lyfte en intressant aspekt i en bisats som jag gärna vill ta fasta på. Det handlar om att det kanske inte bara är kommunen där företaget finns som ska tackas för att företaget har etablerat sig där. Det är en ganska intressant synpunkt som jag sällan hör i den här debatten.

Är det verkligen så att det är just den kommunen som ska ha all ära för att företaget har valt att etablera sig där? Kan det vara så att grannkommunen också har en del i det? Eller kanske till och med att Åland som helhet möjliggör dessa företagsetableringar?

Hur ser ledamoten Höglund på det resonemanget? Ska verkligen bara den kommunen ha alla intäkter från företagets närvaro där?

Tackar ledamot Röblom för en av dagens mest spännande frågor. Faktiskt, det är värt att nämna. Ibland är det kommunen eller kommunens förtjänst att ett visst företag har flyttat dit, eftersom man har jobbat för det. Man har berett mark och varit snabb i sin beslutsgång med bygglov och så vidare. Så är det ibland.

I andra fall kan det finnas helt andra orsaker till att ett företag väljer att ha sitt huvudkontor på en viss plats. Kanske vill man vara i ett centrum, i en viss kommun. Det är inte alltid kommunens förtjänst att ett huvudkontor, till exempel, finns där.

Det är därför vi borde titta på hur samfundsskatterna fördelas på ett rättvist sätt. Det är ett stort arbete och hör inte riktigt hemma i den här diskussionen, men det är en oerhört intressant fråga som vi lite har diskuterat.

Tack, talman! Tack för resonemanget, ledamoten Höglund. Det anknyter till frågan om hur vi ska se Åland som en helhet. Vad gör vi gemensamt för att möjliggöra satsningar, och vad ska tillskrivas den enskilda kommunen? Det är något vi kanske borde ta med oss i den fortsatta diskussionen och komma ihåg när vi diskuterar vem som ska ha vilka pengar.

Ja, det tycker jag.

Talman!

Jag sitter här och funderar över de signaler vi skickar till kommunerna angående skillnaden mellan tillväxt och stagnation blir mindre i kommunernas ekonomi. Ser inte förra finansministern risken i att kommunernas vilja och drivkraft att möjliggöra etableringar och attrahera kraftfulla företag minskar? Var kommer incitamenten att finnas för att vi ska kunna få denna skattekraft?

Jag är lite osäker på om ledamoten syftar på ordväxlingen jag hade med ledamoten Röblom eller på slopandet av samfundsbeskattningen.

Den delen tror jag inte att företagen bryr sig lika mycket som kommunerna gör. Kommunerna är de som drabbas när man gör förändringar i kompensationen av skatter. Företagen kanske inte tänker på det i första hand.

Talman!

Så kan man resonera, men ledamoten är kommunfullmäktiges ordförande och vet att detta går hand i hand. Man vill ha blomstrande företag i den kommun där man verkar. Det lockar folk att flytta dit, gå i skola och i dagis och etableringar, vilket gör det mer attraktivt att bosätta sig där. Därför är det besvärligt att detta ska slopas.

Det står: "En utredning av landskapsandelssystemet pågår, och utredningen slutförs före sommaren. I ramen har det beaktats att kompensationen till kommunerna för minskad samfundsskatt slopas." Det är där jag ser den stora faran.

Jag förstår inte hur kommunen ser på den delen. Ju fler företag man får till kommunen som betalar skatt och ju större andel av skatten man får behålla, desto bättre är det. Det är den diskussionen man behöver ha i samrådet. Man måste väga argumenten för och emot varandra. Det är ett argument som måste diskuteras.

Ett annat faktum som inte har nämnts så mycket här idag är att vissa kommuner har sagt att det innebär att vi måste höja skattesatsen. En höjning av skattesatsen är motsatsen till tillväxt, och det bör också diskuteras. Kan detta ha någon inverkan på det och det området? Samrådet har en stor betydelse här.

Fru talman!

Jag reagerar på ledamotens tal om tillit. Jag har förståelse för att tidigare finansministern och regeringens stödtrupp kanske känner en större tillit till landskapsregeringen i dessa frågor och hur det ska sluta.

Men om vi ser på det kommunala fältet, med kommundirektörerna i spetsen och fritidspolitikerna i våra åländska kommuner, så finns det ingen tillit till landskapsregeringen i den här frågan. Det har skötts på ett sätt som inte är okej. Tillit är en viktig ingrediens för det fortsatta samarbetet, och man måste förstå att tilliten i dag i princip är obefintlig.

Dela ledamoten den uppfattningen?

Tack, herr talman!

Jag har tagit del av den skrivelse och de reaktioner som har kommit här. Jag ser att tilliten har fått sig en rejäl knäck. Då inser jag, inte bara jag utan vi allihop, att den behöver återupprättas.

Det är oerhört viktigt, man kanske inte älskar varandra mellan kommuner och landskapsregering, men man måste ha respekt för varandra. Man måste förstå varandra och man måste diskutera saker.

Det är många gånger så att vi får kalla oss för yrkespolitiker, vi som sitter i landskapsregeringen och här i lagtinget. Men de som försöker engagera sig ute i kommunerna är ofta fritidspolitiker som har ett vanligt arbete att sköta på dagarna. De har familj och andra åtaganden, vilket gör dem mycket beroende av de beredningar som finns.

Jag har inte sett några beredningar från det kommunala fältet som på något sätt skulle kunna ge argument för en rättvis fördelning, särskilt med tanke på den lagstiftning som antogs 2023, vilken angav hur dessa pengar skulle fördelas på grund av sotereformen.

Jag hoppas att ledamoten Höglund och Centern som parti verkligen tar detta på allvar och försöker förklara för landskapsregeringens övriga partier hur man ser på och uppfattar denna fråga ute i kommunerna. Det är viktigt för att vi ska kunna få ett bra slut på den här tråkiga frågan.

Kommunikation är oerhört viktigt i alla frågor, och det är något jag har ägnat mig mycket åt den senaste veckan. Jag har försökt förklara hela Ålands ekonomi och landskapets läge, samt hur kommuner och landskap egentligen är kommunicerande kärl. Detta påverkar i slutändan både skattebetalare och företag.

Jag märker att det handlar om mycket kommunikation, men jag inser också att man måste arbeta på det en stund för att förstå olika sätt att tänka.

Talman!

Det råkar vara så att ledamoten Höglund var den minister som förde det så kallade neutraliseringsförslaget till lagtinget år 2023. Ledamoten beskrev då, som ansvarig minister, syftet med lagförslaget, att i första hand se till att kommunerna går så gott som skadefria ur den här sotereformen, när det gäller samfundsskattedelen.

Det är många i kommunerna som undrar: Gäller inte detta längre? Gäller inte detta syfte, och behöver inte kommunerna längre skyddas från konsekvenserna av sotereformen?

Jag tror att man på något sätt behöver gå tillbaka till grundproblematiken här.

För det första handlar det om den ekonomi som landskapet drabbas av, vilket också påverkar de verksamheter som sjukvård och utbildning som är beroende pengar för att fungera. Det är svårt att göra indragningar på dessa områden.

Det är väldigt viktigt att man förstår den totalekonomiska bilden när man diskuterar detta.

Jag minns den här lagstiftningen och tyckte att den var väldigt bra och rätt. Jag tycker fortfarande det.

Även om det var en tid präglad av pandemi och efterföljande krig, samt inflation och höga räntor, så trots dessa utmaningar var ekonomin då på något sätt bättre än den är nu. Det är bara att ser på bokslutet. Det kraftiga negativa resultatet (… taltiden slut).

Talman!

Den prioriteringen har inte gått någon förbi som har följt den här debatten. Det är sjukvården och utbildningen som prioriteras på bekostnad av kommunerna.

Men det jag undrar är: Gäller vårbudgeten för Centern där det står att den ska slopas? Ja eller nej? Eller eftersträvar Centern något mellan det som står i vårbudgeten och ett nej?

Min tredje och sista fråga är: Skulle det inte vara enklast för alla att bara stryka meningen och återkomma när det finns en tydlig lägesbild, och förankra, som brukligt är, med kommunerna?

Tack, herr talman!

Jag vill avslutade mitt anförande på följande sätt. Centerpartiet både stöder och betonar att man behöver hitta en kompromiss runt kompensationen för samfundsskatt. Jag tror att det är ett tydligt svar där.

Om allt annat förblir oförändrat medför det ett belopp som landskapet kommer att ha svårt att hantera.

Vi lyssnar också på kommunerna. Centerpartiet är det parti som alltid strävar efter att komma överens. Vi är de som gärna diskuterar kompromisser, försöker hitta dem och stöder dem.

Tack, herr talman!

I den här debatten om vårbudgeten ska vi hålla oss på en bred och hög nivå, eftersom vi inte har detaljer att förhålla oss till. Det är i slutändan en ganska kort text som vi ska fatta beslut om. Det handlar om kostnadstak och en pengapott.

Debatten har ändå kommit igång på grund av det som regeringen aviserade i vårbudgeten kopplat till kommunerna, vilket är en aning förvirrande. Vad vill regeringen med kommunerna? Å ena sidan har lagtinget, för inte så länge sedan, antagit en kriskommunlag för att hantera de ekonomiska aspekterna av kommunernas situation. Den lagen kan leda till att kommuner behöver gå ihop. Å andra sidan arbetar landskapsregeringen med en ändring av landskapsandelssystemet, som många kommuner efterfrågar. Vissa kommuner menar att om man gör vissa ändringar i landskapsandelssystemet, så förändras kommunens förutsättningar och man slipper bli kriskommun.

Här kan man börja ifrågasätta ordningsföljden. Varför klargör inte landskapsregeringen landskapsandelssystemet först innan man sedan pratar om kriskommuner? Det har gått vatten under broarna. Kriskommunlagen finns på plats.

Samtidigt aviserar regeringen, vilket vi hörde idag, att man ska gå vidare med en rapport om möjliga lagstiftningsförändringar för att minska kraven på kommunerna. Minskade lagkrav på kommunerna skulle kunna öppna för större barngrupper, lägre bemanning på äldreboenden, nedlagda bibliotek och sänkta stöd till utsatta personer. Jag säger inte att kommunerna automatiskt skulle gå in för detta, även om lagstiftningen skulle ändras, men lagen skulle tillåta det.

Som jag nämnde tidigare i debatten så den rapport, som finansministern hänvisade till angående de möjliga lagändringarna för att möjliggöra olika åtgärder för kommunerna, sågades fullständigt av Liberalerna och Socialdemokraterna när den kom. Nuvarande lantrådet Katrin Sjögren skrev: "Rapporten innebär en nedmontering av servicen som väsentligt minskar Ålands attraktionskraft. Detta är ett förslag som direkt drabbar barn, äldre och människor med funktionsvariationer." Nu är den en del av regeringspolitiken. Och Socialdemokraternas gruppledare Nina Fellman skrev: "Det är väldigt länge sedan vi sett ett politiskt initiativ så starkt riktat mot unga, barn, de gamla och dem som är i behov av socialt och ekonomiskt stöd. Nej, kasta genast i soptunnan." Nu är rapporten regeringspolitik.

Regeringen försöker blidka kommunerna när man nu är och nallar i deras kakburk och då är frågan återigen med tanke på logiken när man försöker följa regeringens kommunpolitik: Ska regeringen leverera lagstiftning som innebär urvattnade lagkrav inom den sociala sektorn för kommunerna, för att möjliggöra åtgärder som gör det billigare för kommunerna? Samtidigt strävar man efter att kommunerna ska gå ihop. Ska alltså större nya kommuner kunna ha större barngrupper, lägre bemanning i äldreomsorgen och slippa ha kommunala bibliotek? Det är här någonstans i logiken som man inte riktigt kan se en sammanhängande tanke. Vad vill regeringen? Det blir ologiskt och svårt för kommunerna att förstå, och för medborgarna också. Det skulle nästan vara enklare om landskapsregeringen klargjorde och tydliggjorde en vision. Vad vill man med kommunerna?

Jag kan inte låta bli att lägga till att om man planerar att komma med lagstiftning som minskar kraven på kommunerna för att möjliggöra att de kan göra saker billigare, kommer vi då att få se fler exempel på sådana lagförslag som liknar det här med subjektiv rätt? Alltså ett lagförslag som man inte är överens om, som innebär kostnadsbesparingar och får kritik från alla tänkbara instanser med expertis. Ett barns rätt till dagis skulle kunna minska. Ingen fattar poängen med det. Är det sådan lagstiftning som vi kommer att se? Jag hoppas inte det.

Talman! Jag lämnar den delen och går över till en annan aspekt som intresserar mig i budgetförslaget. Det här är en fråga som jag har lyft i andra sammanhang också. Det handlar om berättelsen om den pågående krisen.

Enligt budgetförslaget minskar underskottet snabbare än planerat och det finns också tecken på ökade intäkter. Det är förstås positivt, samtidigt som vi vet att det är från ett utmanande läge som vi tar oss framåt. Men jag vill ändå lyfta frågan om hur man ska balansera detta. Även om budget efter budget visar på bättre och bättre resultat så ska man ändå fortsätta ha den här krisberättelsen igång. Det spelar roll vilka signaler vi skickar ut i samhället, till människor, företag, organisationer och kommuner. Om man hela tiden möts av berättelsen om kris och åtstramning så kan det påverka framtidstron. Det kan påverka viljan att investera, utveckla verksamheter eller fatta beslut för framtiden. Jag tror att det är bra att hela tiden ha i åtanke att försöka kalibrera narrativet när man kan. Om siffrorna har utvecklats bättre än väntat så behöver också berättelsen om Åland ekonomi följa med i den utvecklingen.

Talman! Nu byter jag helt fokus. Hållbart Initiativ har lämnat in en motion till denna vårbudget. Som jag inledde med att säga, vårbudgeten och debatten kring den ska vara på det stora övergripande planet, eftersom den är uppbyggd så som den är. Jag är fullt medveten om det. Men den innehåller ändå vissa riktgivande signaler om utvecklingen framåt. Därför upplever jag att man på det stora, breda planet kan erbjuda idéer och tankar.

Därför har jag lämnat in en motion om naturpositiv infrastruktur. Det handlar om alla de fortlöpande investeringar och aviserade investeringar i infrastruktur som landskapsregeringen håller på med och har aviserat. Det betyder vägar, broar, hamnar och skärgårdstrafik. Idag handlar miljöhänsyn när man bygger infrastruktur mycket om att göra så liten åverkan som möjligt. Det är viktigt, naturligtvis, men det räcker inte. Vi behöver gå ett steg längre så att våra investeringar i infrastruktur också bidrar till att stärka naturen.

Internationella studier och erfarenheter visar i allt större utsträckning att natur och infrastruktur inte behöver vara varandras motsatser. Tvärtom kan de planeras tillsammans. Vi ska alltså inte längre bara fråga oss hur vi undviker skada, utan vi ska också fråga oss hur investeringen samtidigt kan stärka naturen. Det behöver inte vara så abstrakt och märkligt som det låter, utan det kan handla om att när vi bygger en väg, behöver vägslänter och vägkanter fyllas med blomrika miljöer som gynnar pollinatörer. Diken behöver inte enbart vara till för att leda bort vatten; de kan samtidigt fungera som små våtmarker som renar dagvatten innan det når havet. Kajer behöver inte vara biologiskt sterila betongytor, utan de kan utformas så att de också skapar livsmiljöer för marina organismer. När vi bygger eller renoverar fartyg inom skärgårdstrafiken behöver vi inte enbart fråga oss hur mycket energi de förbrukar eller vad de kostar, utan vi kan också fråga oss hur skrovformen påverkar svallvågorna. Hur påverkar propellerutformningen bottnar och undervattensmiljö? Hur påverkas våra grunda vatten och våra strandmiljöer? Och vad kan vi göra för att minska den påverkan? Det handlar alltså om att bygga smartare.

Talman! Ursäkta att jag går över tiden lite. Till detta kommer också EU:s restaureringsförordning som kräver omfattande restaurering av försämrade ekosystem under kommande år. Då behöver vi fråga oss: Kan vi bygga infrastrukturen på ett sådant sätt att det inte krävs så mycket restaurering? Det borde vara både ekonomiskt och ekologiskt klokare. Finns det till och med möjlighet att bygga infrastruktur på ett sådant sätt att delar av infrastrukturen räknas som en kompensation? Då slår man flera flugor i samma smäll. Studier visar att det största hindret för att åstadkomma detta är att det finns inarbetade planeringsrutiner. Så här brukar vi göra. Så här brukar vi tänka. Därför vore det viktigt att landskapsregeringen tar fram en samlad strategi för naturpositiv infrastruktur med fokus på skärgårdstrafik, hamnar, vägar och broar. Tack, talman!

Talman!

Ledamoten Röblom frågar sig vad vi, landskapsregeringen, vill med kommunerna? Frågan bör ställas tvärtom. Vad vill kommunerna med kommunerna+

Jag tycker att man nästan övergår till en osund retorik när man pratar om att vi nu ska ta bort lagstiftning som ställer krav på mindre barngrupper. Ska vi nu också ta bort krav på kommunala bibliotek?

En av de saker som den tidigare nämnda Höglundrapporten visar är att kommunerna har en betydligt högre servicenivå än vad lagen kräver. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg. Lagtinget ska göra sitt och landskapsregeringen ska göra sitt arbete. Men i många av de här frågorna visar utredningar att ungefär hälften av de saker som uppfattas som administrativa hinder faktiskt är lagar, medan hälften är självpåtagna uppgifter.

Tack, herr talman!

Som jag inledde med att säga, tog jag avstamp i det som finansministern själv inledde debatten med, nämligen att ta upp den så kallade Höglundrapporten.

Men den så kallade Höglundrapporten blev kraftigt kritiserad av Liberalerna och Socialdemokraterna när den kom. Det väcker naturligtvis nyfikenhet kring vilka delar av rapporten som nu har blivit regeringspolitik, såsom finansministern beskrev det. Jag tog avstamp i finansministerns anförande när jag tog upp den här frågan.

Jag blir orolig när man aviserar att man ska använda möjligheten att minska kraven för kommunerna som någon slags kompensation för att man tar pengar från kommunerna på annat håll, särskilt med tanke på hur lagförslaget om subjektiv rätt ser ut.

Talman!

Vi ser hur landskapets ekonomi ser ut. Man brukar i Norden prata om att 70 % av arbetskraften måste utföra 130 % av de uppgifter som finns inom välfärden. Att bara stå stilla och inte våga göra någonting är faktiskt direkt ansvarslöst.

Det är klart att vi alla i första hand vill titta på administrationen och fundera på hur vi kan förenkla och förbättra samarbetet. Det är klart att det är ledorden för alla. Jag hoppas ingen i den här salen har ställt upp i valet för att försämra samhället. Den grundtilliten måste vi, både opposition och majoritet, kunna ha gentemot varandra, även om vi har olika prioriteringar.

Det är klart att en sådan här rapport, som man kanske har olika uppfattningar om politiskt, innehåller delar som jag menar är viktiga. Hållbart Initiativ var en del av skribenterna i den och är nu väldigt kritiska till den. Det kan väl ifrågasättas.

Herr talman!

Till det sistnämnda vill jag understryka att både Hållbart Initiativ och Moderaterna var noga med att påpeka att detta inte var regeringens förslag. Det var en analysrapport som publicerades under sommarnatten utan att någon kommenterade den. Massmedia och den dåvarande oppositionen tolkade den på sitt sätt. Det är bara en liten nyansering.

Det som jag får många frågor om, och som många undrar över, är just vad regeringens linje är när det gäller kommunerna. Jag kan hålla med om att det som ministern säger att vi ser alla utmaningar med ekonomin, att vi söker samarbeten och att vi ser över om saker kan göras bättre. Men det som återkommer är att folk inte riktigt förstår logiken och ordningsföljden i de åtgärder som vidtas, och man ser heller inte riktigt vad regeringens slutvision är.

Jo, ministern har rätt i att det inte bara är landskapsregeringen som ska ställa sig frågan om vad som ska hända med kommunerna, utan även kommunerna själva. Men nog har landskapsregeringen ett ledaransvar.

Tack, talman!

Jag måste hålla med om det som minister Zetterman nämner i slutet. Det är faktiskt lite märkligt att ledamoten Röblom nu är oerhört orolig över den rapport som togs fram om möjliga inbesparingar för kommunerna. Det var inte bara så att Hållbart Initiativ satt i regeringsblocket när rapporten togs fram; de hade även en representant i arbetsgruppen. Jag satt själv där med Hållbart Initiativs dåvarande lagtingsledamot som var representant.

Vi var alla överens om den här rapporten. Nu låter det som att den plötsligt dök upp utan förvarning. Det var ju vi som tog fram den, och den var klar. Vi hade klubbat den när den var färdig. Borde inte ledamot Röblom vara glad över att regeringen äntligen tar tag i den här rapporten, som vi lade ner arbete på?

För det första, återigen, den rapport som togs fram var en analysrapport. Den rapporten var inte dåvarande landskapsregeringens förslag. Det som utlovades var att denna analysrapport skulle gå vidare till en ordentlig konsekvensanalys och konsekvensbedömning. Vad skulle de möjliga åtgärderna i rapporten kunna leda till om man införde dem?

När rapporten presenterades under sommarnatten kom det inga kommentarer från landskapsregeringen, som då hade gått på semester. Det var ett misstag i hanteringen. Någon borde ha stått där och sagt: "Här är en rapport med möjliga åtgärder, men det är inte regeringens förslag." Så var det. Jag minns att Moderaterna och Hållbart Initiativ var väldigt bedrövade över att det uppfattades som regeringens förslag.

Nog noterade vi att ni var bedrövade, men det var ändå er lagtingsledamot som var med och tog fram den. Ingen har sagt att landskapsregeringen inte kommer att göra konsekvensanalysen, så vi kan sluta oroa oss över det. Ni borde glädjas över att ni har fått igenom något som ni har varit med och arbetat fram.

Jag skulle vilja ställa en fråga som inte var med i anförandet. I ett tidigare replikskifte nämnde ledamoten Röblom kommunernas förtjänst. Var det verkligen kommunernas förtjänst att det skedde företagsetableringar i deras kommuner? Han förde resonemanget om att intäkterna kanske inte ska tillfalla kommunerna i så stor utsträckning.

Jag vill absolut påstå att det är kommunernas förtjänst. De kan skapa en företagsvänlig politik, till exempel.

Men hur ställer sig ledamoten Röblom om jag säger att det är precis samma sak när vi jämför mellan Åland och Finland, gällande till exempel utsläppsrätterna? Hur ställer sig ledamoten Röblom till det?

Jag hängde inte riktigt med i den kopplingen. Det är fastslaget att Åland har lagstiftningsbehörighet när det gäller klimatpolitiken. Därför är det självklart att intäkterna från utsläppsrätter för de åländska fartygen ska tillfalla Åland. Jag förstår inte riktigt kopplingen.

Att kommunerna kan bedriva en företagsvänlig politik, ja, det kan de, men det fråntar inte det faktum att företagsetablering kan ske i en kommun just för att den kommunen ligger nära en annan kommun eller nära en naturresurs som finns i en tredje kommun. Jag tycker att den frågan är lite mer mångfacetterad. Jag uppskattar dialogen jag hade med ledamoten Höglund om detta.

Avslutningsvis vill jag säga att Hållbart Initiativ inte är nöjda med den här rapporten, eftersom den framställdes som om det skulle vara ett förslag, men det var inte det. Om något ska tas vidare så hoppas jag också att det görs konsekvensanalyser.

Fru talman!

Jag hade tänkt kommentera den här rapporten, men jag tycker att det har klargjorts att man kan förvänta sig av den sittande landskapsregeringen detsamma som man förväntade sig av den förra landskapsregeringen: att man ska göra konsekvensanalyser.

Det kanske är bra att inte sätta sig på så höga hästar när det gäller sådana rapporter och påstå att den här regeringen skulle göra något som den förra absolut inte hade för avsikt att göra.

När det gäller kommunfrågan efterfrågas alltid ett svar. Vad vill regeringen med kommunerna, och hur kan man göra si eller så? Jag tycker att det är rimligt att bolla tillbaka den frågan också till Hållbart Initiativ, som egentligen aldrig svarar på frågan: Vad vill man med kommunerna?

För vår del och för landskapsregeringens del, tror jag att det handlar om det som ledamoten Höglund var inne på, nämligen att hitta en balans mellan landskapsnivån och den kommunala nivån.

Den verkar känslig i den här rapporten. Jag tror att det beror på att det skreks i falsett när den kom ut. Nu har man uttalat att den ska göras till regeringspolitik. Jag hoppas att det görs ordentliga konsekvensanalyser om man väljer att gå vidare med någon av de modeller som presenteras i rapporten.

Anledningen till att jag ställer frågor om vad regeringen vill med kommunerna är att jag inte sitter i regeringen. Det är inte jag som kommer med förslag om att justera samfundsskattepengarna så att de går till regeringen istället för till kommunerna. Det är inte jag som föreslår en helt subjektiv rätt. Självklart ställer jag dessa frågor till regeringen, som är de som använder dessa instrument.

Det skulle vara intressant att höra om Hållbart Initiativ har någon åsikt överhuvudtaget.

Nu förklara ledamoten Röblom att det kanske inte är kommunernas förtjänst som har högre samfundsskatter, att de har det, och kanske man ska fördela om det på något annat sätt. Ändå sitter ledamoten Röblom i fullmäktige i Mariehamn, som har de högsta samfundsskatteintäkterna och som en stark och rik kommun missgynnas man dock av landskapsandelssystemet, eftersom man får mycket mindre pengar. Jag säger inte att vi är emot detta. Socialdemokraterna är emot en sådan överföring. Det är helt rimligt att den görs, men i vilken grad ska den göras?

Vad har det för betydelse för en kommande kommunstrukturförändring? Och vad betyder det för landskapet om överföringarna till kommunerna (… taltiden slut) ?

Tack, herr talman!

Jag lyfte frågan om hur vi ska se på den här fördelningen, eftersom jag tycker att den är intressant. Jag har ingenting emot att fortsätta diskutera den, och jag anser att det är bra att vi tar upp den.

Min åsikt om kommunerna och den beramade frågan kan jag säga att i nuläget, när det gäller särskilt avfallshantering, energi, vatten och många av de hållbarhetsutmaningar som finns på Åland så är jag inte övertygad om att nuvarande kommunstrukturen är den bästa, nej.

Tack, herr talman!

Jag tycker att det är lite fascinerande och faktiskt ganska kul att ett kostnadstak för 2027 leder till att vi nu diskuterar en rapport som jag lät ta fram 2021. Den kallas Höglundrapporten och fick även smeknamnet Rötmånadsrapporten. Men det riktiga namnet, som säger allt, är för ordningens skull: "Rapport över möjliga minskningar av kommunala kostnader". Det var ett debattdokument, inte skarpa förslag. Det innehöll både sådant som var väldigt bra och sådant som kanske inte uppskattades av alla. Det var oerhört tråkigt att dokumentet i princip slaktades.

Man måste vara ärlig och säga att jag tillträdde som finansminister i januari, tillsatte den här gruppen två veckor senare, och rapporten presenterades redan på sommaren. Då var jag inte så erfaren så att jag förstod hur jag skulle ha hanterat det på ett snyggt sätt. Jag tar det felet på mig.

Tack, herr talman!

Det var inte min mening att återigen ta upp den rookie-fadäsen på nytt ledamoten Höglund nämnde. Det var dock något som efterfrågades av ledamoten Egeland och andra som börjar vrida och vända på situationen. Vi vet hur det gick till då.
Det har gått flera år sedan dess, som ledamoten Höglund säger.

Jag hoppas att Höglund kan ge ett löfte, kanske redan idag; om åtgärder som finns i den rapporten ska aktualiseras, nu när regeringen ska blidka ett irriterat kommunfält, så måste man genomföra den konsekvensanalys som då aviserades.

Självklart var tanken när rapporten framställdes att man skulle titta på vad som kan förbättras och vad man kan arbeta vidare med.

Det handlar naturligtvis om en analys som kan resultera i lagstiftning eller åtgärder som kommunerna själva kan vidta. Det är en självklarhet.

Talman!

Ledamoten tar upp den subjektiva rätten inom barnomsorgen och påstår att ingen förstår poängen. Men det är faktiskt förslaget som ligger på bordet nu som är svårt att förstå. Det verkar vara en slags kompromiss mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, för att få med sig Socialdemokraterna så har man satt med en mängd svårförståeliga bedömningskrav som kommunerna ska hantera. Det är här problemet ligger, att man försöker få med sig Socialdemokraterna, men det kommer man aldrig att lyckas med.

Det är därför vi befinner oss i denna situation, där ingen förstår poängen. Om man istället skulle föreslå att vi återgår till hur det var tidigare, med ett fast antal timmar, säg 25 timmar, skulle alla förstå poängen. Då skulle man spara pengar. Det är uppenbart att om det är färre barn på dagis under en längre tid, så behövs det mindre personal, vilket leder till kostnadsbesparingar.

Det är just detta förslag som ligger på bordet nu, och det är dåligt. Det har man rört ihop här i regeringen. Jag förstår inte hur man har tänkt.

Det finns mycket att säga om den subjektiva rätten och detta förslag. Jag håller inte med ledamoten Wikström i att man automatiskt sparar pengar om det är färre barn på dagis. Det är ett påstående som behöver nyanseras. Vad innebär det för kostnader senare i livet, och vilka behov av stöd finns det? Det finns alltid kostnader, även om de inte syns direkt.

Vi kan vara ense om att det lagförslag som är ute nu inte visar några ekonomiska inbesparingar. Kritiken mot lagförslaget är högljudd från andra expertinstanser som pekar på problem med ojämlikheter. Och även det som ledamoten Wikström också nämner, bedömningen som ska göras av kommunala företrädare. Så långt är vi överens.

Tack, herr talman!

Det är förvånande att höra ledamoten prata om barn som är hemma med sina föräldrar, när föräldrarna inte har ett arbete, så skulle leda till kostnader senare i livet. Det är det mest naturliga som finns, att föräldrar tar hand om sina barn. Man undrar hur långt ifrån verkligheten man kommer när man menar att om man inte har barnen på dagis heltid, så blir det kostnader senare i livet. Det är ett väldigt konstigt påstående, måste jag säga. Det är något som absolut inte stämmer överens med min världsbild. Jag tror att framförallt små barn mår väldigt bra av att vara hemma med sina föräldrar.

Tack, talman!

Här får vi en liten försmak av den debatt som kommer att äga rum när landskapsregeringen lägger fram sitt förslag till lagtinget. Jag tror till exempel inte att det som ledamoten Wikström sade, rakt upp och ned, är helt korrekt. Det är lite för enkelt att uttrycka sig så. Men det är just så debatten ser ut, och det gör det väldigt krångligt för Liberalerna, till exempel.

Jag tror att det finns många inom det liberala partiet som uppskattar en tillgänglig och bra barnomsorg och som inte vill se några begränsningar och definitivt inte begränsningar som bestäms av politiker här eller i kommunerna.

Tack, talman!

Oj, det var så många bra saker som du nämnde. Men det finns också några punkter som jag tänkte kritisera. Men nu väljer jag att vara positiv och ge beröm istället, för det finns mycket att uppskatta. Det har varit en del sura tal här tidigare.

Hållbart Initiativ har lämnat in en motion om planering, Det har diskuterats mycket inom Mariehamnspolitiken och även i svenska stadskärnor att när man exploaterar något, så bör man också tillföra lika mycket naturvärden. Jag tror att vi till och med hade diskussioner om detta under förra mandatperioden, så jag tycker att det är bra att Hållbart Initiativ påminner om det igen. När det finns obegränsade resurser och mark, bör man alltid tänka på att jämka det. Jag tycker att det är bra.

Tack, talman!

Det är därför jag tar chansen nu. Den här frågan har varit på väg länge, och jag kommer att återkomma med förslaget i andra sammanhang också. Men jag valde att lyfta det nu i samband med vårbudgeten

Det handlar om att börja tänka på ett lite annat sätt. Det vanliga är att man bygger infrastruktur och sedan kompenserar man. Här är tanken istället att man ska bygga in naturvärden i infrastrukturen. Jag tror inte ens att det behöver handla om så stora åtgärder, utan det handlar om att ha ett nytt tankesätt och att man tar med sig detta tidigt i planeringen.

Tack, talman!

Ledamoten ställer frågan om framhållan av den negativa ekonomin kan påverka näringslivets investeringsvilja, och det enkla svaret är: ja, det kan den förstås göra. Men om man ser på verkligheten så är investeringsviljan högre än på många år. Vi har ett mycket stort tryck på investeringsstöd. Många företag hör av sig angående investeringar, både stora och små.

Jag skulle snarare säga att många inom näringslivet uppskattar att landskapet äntligen tar tag i ekonomin och försöker få ordning på kostnaderna. Näringslivet kan läsa budgetar, och jag tror att de ser verkligheten i siffrorna och snarare får framtidstro genom att man tar tag i problemen innan de blir akuta.

Tack, talman!

Jag köper det ministern säger, och det kan vara värt att i kommunikationen kring det ekonomiska läget verkligen lyfta fram detta från regeringens sida. Det är viktigt att tydligt visa att vi ser en investeringsvilja från näringslivet och så vidare.

Jag menar absolut inte att man ska börja skönmåla eller stoppa huvudet i sanden, eller att man inte ser problemen. Det handlar istället om att kalibrera och se till att det narrativ och den berättelse man lanserar om ekonomin är så nära sanningen som möjligt.

Det är bra, för vi kan konstatera att vi har mer skatteintäkter än någonsin. Rent siffermässigt går vårt näringsliv bättre än någonsin i historien, vilket är superbra.

Men det finns förstås orosmoln och riskmoment som vi försöker hitta åtgärder för. Problemet är att kostnaderna har ökat mer än intäkterna. Det är kostnadsbiten som är oroväckande, och det är svårt att göra inbesparingar inom den tidsramen. Samtidigt måste vi se till att vi gör investeringar, delvis för att undvika dumma inbesparingar, men också för att stöda näringslivet. Den ekvationen är svår, men det är det vi arbetar med dagligen i det här huset.

Tack, talman!

Höglundrapporten har nämnts vid flera tillfällen, och jag tänker inte säga så mycket om det.

Men det jag tycker är viktigt att framhålla, som ledamot Höglund försökte säga i ett tidigare replikskifte, är att vi inte bör ta fram en väldigt lång lista med olika förslag på åtgärder. Istället behöver man koncentrera oss på några få centrala punkter.

Vi måste verkligen fokusera på vilka konsekvenser våra beslut får och komma överens om hur vi kan gå vidare genom dialog. Detta diskuteras just nu väldigt aktivt med regeringen inför den kommande Ålandsbudgeten för 2027, och det är viktigt att även kommunerna involveras i processen.

Som flera har nämnt idag är Ålands ekonomi inte i balans, och vi riskerar att få större problem framöver om vi inte tillsammans försöker lösa detta.

Tack, talman!

Det är jättebra det som vicelantrådet säger, att ni ska fortsätta dialogen med kommunerna och se vilka förändringar som behövs för att uppnå inbesparingar.

Det som är viktigt, som vi har sagt flera gånger, är att innan man går in med sådana socialpolitiska åtgärder måste det göras en konsekvensanalys, så att det är tydligt och klart. Jag förstår vad ministern säger, att man inte kan göra konsekvensanalyser på alla små och stora förslag som finns, till exempel i Höglundrapporten. Men de förslag man väljer att gå vidare med måste genomgå en grundlig konsekvensanalys av vad det innebär, särskilt när det gäller den sociala hållbarheten.

Tack, talman!

Det har framkommit tydligt i dagens diskussioner att tidigare regeringar, inte bara en eller två, har haft ambitionen att minska kostnader. Men vi har inte lyckats nå fram. Det är detta vi ser idag; om vi inte aktivt gör verklighet av detta, behöver vi faktiskt agera.

Jag förstår oppositionens roll att komma med kritik. Det som ledamoten lyfte angående föregående regering och den här rapporten så var denna rapport dock inget konkret förslag. Det visar också hur svårt det är att ta itu med alla områden, för det finns heliga områden. Nu har vi hamnat i en situation där alla områden inte kan vara heliga; vi måste kunna ge och ta.

Tack, talman!

Jag håller med, men ministern får förlåta att jag avviker lite från dagens debatt. Det lagförslag som nu är på remiss gällande den subjektiva rätten visar inte på tydliga ekonomiska inbesparingar. Konsekvensanalysen som har gjorts hittills i det lagförslaget skriker: Gör inte detta! Det ger inte ett särskilt förtroende för den fortsatta processen.

Jag hoppas att ministern och regeringen tar sitt förnuft till fånga och får ordning på detta.

Talman!

För det första tycker jag att det var bra beskrivet av kaoset som uppstod den där sommarnatten när vi konstaterade att en rapport, som vi knappt hade sett, plötsligt blev det som landskapsregeringen ville.

Ledamoten lyfter fram frågan om naturpositiv infrastruktur. Man ska göra så lite påverkan som möjligt på naturen, och naturen bör integreras från början i planeringen. Det är lätt att hålla med om mycket av det.

Jag har en fråga: Har ledamoten varit ute i Föglö och tittat på hur man bygger vägen till Bråttö och den påverkan det har haft på naturen? Det handlar om en autostrada som byggs. Nu vet vi att vägar ska förstärkas, hamnar ska byggas och en farled ska dras genom ett naturskyddsområde, något som ledamoten var med och beslutade om när han var minister. Jag skulle gärna vilja höra lite resonemang kring detta.

Tack, talman!

Det är nog ganska mycket, särskilt med tanke på förändringen av skärgårdstrafiken, som ledde till att jag formulerade den här motionen. Jag tror inte att Moderaterna, eller någon annan här i salen, säger att vi inte ska bygga fler vägar eller att vi inte behöver farleder. Men då måste vi tänka ett steg längre.

Är det något vi kan förändra när det gäller hur vi bygger vägar så att miljöpåverkan blir mindre? Kan vi minska mängden mikroplast som läcker ut från vägtrafiken? Det är trots allt vägtrafiken som är den stora boven. Kan man bygga fartygen eller använda propellrar som gör att undervattensmiljön i vissa områden inte berörs lika mycket?

Ledamoten Holmberg-Jansson har helt rätt. Det kommer mycket och alla de stora projekt som är på gång nu måste göras på ett naturpositivt sätt.

Talman!

Jag tycker att det är intressant att ledamoten lyfter fram frågan om mikroplaster. Jag tänker på däcken som används av alla de bilar som kör över både Föglö och Kumlinge. Man pratar om att göra transporterna kortare för att spara på miljön. När jag har ställt frågor till tjänstemän har jag inte blivit idiotförklarad, men nästan, för jag ska förstå att dessa transporter över öarna inte alls är farliga. Det påstås att det inte finns någon fara för miljön.

Jag tycker att det är bra att ledamoten tar upp den här frågan. Det är lätt att hålla med om att vi självklart behöver bygga nya vägar. Men kanske kan vi göra dem lite mer anpassade och ta hänsyn till miljön runt omkring. Man ska inte bygga i detta fall som jag har fortfarande svårt att släppa (… taltiden slut).

Jag är glad för stödet till den delen och för själva tanken och idén att vägtrafiken står för den enorma mängd mikroplaster som hamnar i naturen varje år. Vi måste vidta åtgärder för att stävja det problemet.

När det kommer till att alla bilar i framtiden ska köra över holmarna, sällar jag mig till den övertygelsen att vi måste komma bort från den bilburna trafiken, åtminstone till stora delar. I stället bör vi satsa på kollektiva lösningar där man åker tillsammans, eller som i den här satsningen, att man kan åka persontransporter dit man ska i skärgården och så vidare.

På ett större plan, när det gäller alla de steg som tas när man bygger infrastruktur, så hoppas jag att min motion kan leda till att man tänker några varv till.

Tack, talman!

Äntligen en kommundebatt, snarare än en debatt om skärgårdstrafik. Även om det egentligen inte är en kommundebatt, utan en debatt om budgetramarna för de kommande åren.

För några år sedan, när det finanspolitiska ramverket skulle införas, satt jag i finans- och näringsutskottet med nuvarande talmannen Pettersson som ordförande, samt med tidigare lagtingsledamoten Jörgen Strand bland andra. Jörgen och jag var inte överens om nästan någonting, men nog om det.

Ett ramverk kommer inte att göra politiken lättare. Det kommer fortfarande att göra ont att prioritera, och det kommer fortfarande att bli tufft att berätta var man ska ta pengarna om man vill göra förändringar. Det blir inte enklare för att vi har ett nytt system.

Samma finans- och näringsutskott hade långa och många diskussioner om budgeteringsmarginalen, och har i flera skrivningar poängterat att den bara ska användas vid oförutsedda katastrofer, som svält och orkaner. Flera medlemmar har tyckt, och flera betänkanden har skrivits om, att marginalen borde vara lägre och att den absolut inte får användas i onödan. Håll det i minnet.

Nu står vi här och har egentligen bara ett beslut att fatta: att sätta ramen för budgetutrymmet för 2029 enligt det bästa vetande vi har idag. I år blir detta det tuffaste året hittills att hålla ramarna för nästa år, 2027. Nu finns det helt enkelt inte så mycket att ta av längre. Det börjar bli jobbigt, och nu krävs förändringar i hur vi arbetar inom alla verksamheter.

Det som oroar socialdemokraterna är hur pengarna ska räcka till det som vi prioriterar högst: en fungerande vård, skola och omsorg, både barn, äldre samt andra grupper. Vi tycker att det är tufft att förklara för våra kamrater och våra väljare att den utökade tilldelning som har kommit till Åland på olika sätt, till följd av extraordinära händelser, inte kan användas nu, utan behöver läggas där den kan göra långsiktig nytta för att minska de årliga kostnaderna, till exempel i pensionsfonden, för att trygga kommande utbetalningar och minska behovet av budgetmedel.

Vi tycker att det är svårt att förklara att PAF-medel som ligger i kassan inte utnyttjas mer aktivt, utöver det som delas ut till tredje sektorn. Det är den enda och viktigaste orsaken till att Penningautomatföreningen finns. Vi ser fram emot den dag, snart, när finansministern ska presentera en plan för hur samhället i stort kan sätta fart på samhällsutvecklingen och den gröna omställningen med den kassan.

I motsats till Obunden Samling, som tycks ha tagit på sig den roll som annars tilldelas vänstern, att det finns hur mycket pengar som helst att dela ut, har vi stått upp för det här ramverket och den strama ekonomiska politik som ramverket innebär. Därför att vi tänker på framtiden. Vi vill att Åland och framtida generationer ska leva i en välfärdsstat, inte som en patron som delar ut allmosor, utan som en hårt arbetande mamma som har ordning på börsen, som har råd med mat och kläder, och kan spara till ett hus och som kan ta hand om och hjälpa både sina egna barn och andras.

Det som bekymrar oss mycket är den för Åland höga arbetslösheten, den växande långtids- och ungdomsarbetslösheten, andelen företag och arbetsplatser som minskar, samt bristen på framtidssatsningar. För att den gemensamma ekonomin ska växa måste människor ha jobb och de måste tro på framtiden. Jobben måste skapas genom en vilja till förändring, inte genom att sitta och tänka att allt ska vara som det har varit förut.

Vi tror på den gröna omställningens möjligheter. Om projekt Sunnanvind går till aktion och om intresse finns hos företag i världen att satsa på åländsk havsbaserad vindkraft, kan det bli både jobb och pengar till vårt samhälle och ett steg framåt för grön omställning, grön el och vätgas. Om inte nu, så senare.

Om affärsplanen för Axyards blinkar framåt är det nya jobb för åländska företag, för åländska arbetare och för en industri som vi är bekanta med. Det är sådant som vi behöver för framtiden.

Några ord om den påstådda stölden från kommunerna i den budgetmotion som har förvånat mig mest, men egentligen borde den inte göra det. Det är catchy. Det är lättsålt. Det är inte många av herrarna i salen som pratar om balansen mellan landskapet och kommunerna, vem som ska bära behovet av ekonomisk balans och hur våra strukturer som helhet ska vara mer effektiva och samordnade. Här fastnar förstås alla lite.

Som Mariehamnare, och som Mariehamns politiker, blev jag faktiskt uppriktigt arg när finansministern presenterade utkastet vi nu debatterar, som om det var ett färdigt beslut. Det är det inte. Jag blev arg över att det återigen är staden och Jomala som, om man nu vill säga så, missgynnas av landskapsandelssystemet och som ska avstå mest. Det är strukturer som inte håller längre, som inte kan upprätthållas utan att man för in mer och mer pengar i systemet.

När det här arbetet går vidare så är det en sak som vi kommer att lyfta. Det är viktigt att ha ögonen på det faktum att centralorten Mariehamn, Jomala och kanske även Lemland, är loket som ska dra Åland som helhet. Om centralorten utarmas, blir effekten att alla får det lika dåligt. Det är inte dit vi ska gå.

Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg att kommunerna inte är några amöbor. De är inga passiva kärl som bara tar emot och sedan blir tomma om de inte fylls på. De har ett eget självbestämmande. De har alla möjligheter att genom politiska beslut och egen drivkraft göra förändringar, både i sin egen verksamhet och i sina strukturer. Jag tycker att det är bra och viktigt, som minister Zetterman gång på gång påpekar, att det är kommunerna som bestämmer hur de ska utvecklas. Det ansvaret behöver man ta.

Vi tycker att det är rimligt. Det är ett rimligt övervägande att den goda utdelningen av samfundsskatter inte kan öka utdelningen till kommunerna hur mycket som helst. En balans mellan landskapets ekonomiska utmaningar och effektiviseringsarbete måste återspeglas också hos kommunerna. Det måste leda till utveckling, till samarbeten, till effektivare kommuner och större helheter. Det är ingen idé att börja prata om tvångssammanslagningar eller vad de nu brukar säga om det här, för det är så att alla måste vara med och hjälpa till. Vi kan inte offra självstyrelsens livskraft. Varför skulle vi då vara här om vi blöder ut självstyrelsens möjligheter att fungera?

I budgetmotion 58 föreslår moderater och obundna i motiveringen, inte klämmen, för den säger egentligen ingenting, att en planerad sänkning av överföringarna till kommunerna ska hanteras inom ramen för respektive års budgeteringsmarginal. Det som vi absolut inte ska göra i det här systemet. Det är för oss en häpnadsväckande vurpa. Nu är man plötsligt beredd att nalla av pengarna som skulle reserveras för oförutsedda utgifter och katastrofer i flera år framåt, för att öka utbetalningarna till kommunerna, samtidigt som vi ska minska utgifterna för ÅHS, för gymnasiet, för landskapets förvaltning och allt annat som är vårt gemensamma ansvar.

Så tycker inte vi socialdemokrater att mamma Åland ska jobba, om både våra egna barn och andras ungar ska ha det bra.

Socialdemokraterna omfattar förslaget att fastställa kostnadstaket till 399,9 miljoner euro. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Det var ganska humoristiskt, faktiskt. Ni säger att vi ska öka uttaget i kommunerna, och det är precis vad ni vill göra. Vi vill egentligen bara att kommunerna ska få den del av samfundsskatten som de är berättigade till, som man har kommit överens om och som man har lovat.

Det är också så att landskapet får en större del av de ökade samfundskatteintäkterna när företagen går bra. Landskapet får mer än kommunerna. Som vi var inne på tidigare, år 2024 gick en fjärdedel till kommunerna och tre fjärdedelar till landskapet. Om ett företag går 1 miljon euro bättre och det kommer in 1 miljon euro mera i skatteintäkter, så får landskapet betydligt mer skatteintäkter än kommunerna.

Så det handlar inte om att öka uttaget till kommunerna, utan att bibehålla det som det är. Så fungerar systemet. Det är verkligen att förvanska vad som händer, såsom ledamoten uttrycker sig.

Jag tänker att jag kan ställa en motfråga. Finns det för Obunden Samling ingen övre gräns för hur stora överföringarna till kommunerna ska vara, samtidigt som landskapets behov av medel för att utveckla samhället, för att upprätthålla en god hälso- och sjukvård, och så vidare, ska finnas?

Finns det ingen tanke om att det kanske är orimligt att man använder hur mycket pengar som helst för att upprätthålla en kommunal struktur, som vi alla ser håller på att vackla sönder?

Tack, fru talman!

Den här mandatperioden har ni i majoriteten dragit ned på transfereringarna till kommunerna med flera miljoner euro sammantaget. Jag kommer att återkomma till det i mitt anförande, men det är ett faktum. Och nu kommer finalen, ni ger kommunerna en riktig käftsmäll genom att faktiskt ta pengar från dem.

Ledamoten pratar om att vi behöver pengar för utveckling och att dessa ska gå till grön omställning, ja, jag förstår att pengarna ska gå till grön omställning, och det är en del av socialdemokratisk politik. Men att avsätta 4 miljoner euro för en konvertering av Töftöfärjan som inte bidrar till någon ökad servicenivå. Vi vet att det finns planer på att investera 50 miljoner euro för att konvertera fem stycken 40 år gamla fartyg. Ja, det är grön omställning, men det är inte kostnadsbesparande; men det är vad ni vill göra.

Ni tar pengarna från kommunerna och deras invånare. Ni höjer skatten för alla sjuka ålänningar för att finansiera dessa projekt. Så är det. Det är viktigt att säga det, även om det är med lite andra ord.

Tack, talman!

Nu kommer jag absolut inte att börja någon debatt om skärgårdstrafik. Det är jag glad att jag slipper.

Men jag tycker att det är jätteintressant att diskutera frågan om kommunerna och hur framtiden ser ut.

Det skulle också vara intressant att få svar på den fråga jag ställde, men som jag aldrig har fått svar på: Hur mycket pengar? Hur mycket skattemedel är Obunden Samling beredd att satsa på att upprätthålla exakt den kommunstruktur vi har i dag, även om vi har kommuner som Lumparland som själva säger att de inte klarar sig längre? Hur mycket ska det till innan man anser att det är rimligt med någon form av förändring?

Jag börjar med glädjeämnet i ledamot Fellmans anförande, när hon säger att prioriteringarna enligt Socialdemokraterna borde vara vård, skola och omsorg. Där har vi faktiskt en gemensam beröringspunkt. Det är vad Obunden Samling har sagt kontinuerligt under den här mandatperioden.

Men sedan försöker ledamot Fellman stå i en skinande vit rustning och pådyvla oss att Obunden Samling inte respekterar detta ramverk. Men de facto är hon som Don Quijote och slår mot väderkvarnar. År 2025 levererade Obunden Samling en skuggbudget med ett resultat som var 4,4 miljoner bättre än landskapsregeringens budgetförslag. År 2026 presenterade Obunden Samling en skuggbudget som var 1,5 miljoner bättre än landskapsregeringens förslag.

Kan ledamoten berätta vad hon menar med att vi inte respekterar ramverket? Jag förstår det inte.

Tack, talman!

Jag läser högt ur budgetmotionen Stoppa stölden från kommunerna: "Förändringen hanteras inom ramen för respektive års budgeteringsmarginal: 5,7 miljoner för 2027, 9,9 miljoner för 2028 och 11,6 miljoner för 2029.

Nu finns det här bara i motiveringen och inte i klämmen som inte innehåller någonting, det finns inga konkret. Det finns inga förslag på förändringar, varken av kostnadstak eller budgeteringsmarginalen. Det man vill göra är att finansiera en åtgärd genom att ta pengar från det här som skulle vara en sista utväg. Detta kan bli nödvändigt om oljepriserna fortsätter att stiga så kolossalt som de har gjort, eller att vi drabbas av en jättehög arbetslöshet. Men nu ska man göra det här istället.

Tack, talman!

Jag tror att ledamot Fellman borde läsa landskapslagen om landskapets finanser. Det här ryms inom ramen för vårt regelverk. Det här är helt enligt regelverket. Ledamot Fellman försöker påskina att det här är utanför regelverket. Det är inte hederligt.

Ledamot Kanborg, jag har visserligen ibland minne som en guldfisk, men jag satt med i finans- och näringsutskottet när frågan om hur man kan använda budgeteringsmarginalen kom upp. Det handlade om vad man ska använda den till och vilken nivå den ska ligga på.

Alla, utom möjligen jag, var helt överens om att det ska vara stränga regler och restriktioner. Budgeteringsmarginalen ska inte användas till drift eller något annat än när det sker stora, plötsliga och oförutsedda katastrofer som man inte kan hantera på något annat sätt.

Här föreslår man under tre år framåt att pengarna ska tas från den kassan för att finansiera kommunerna. Det är ett förslag som inte är färdigt. Vi har synpunkter på det och vi kommer att diskutera det inom regeringsmajoriteten och med kommunerna. Men det som står här så uppfattar jag att Obunden Samlings och Moderaternas förslag.

Talman!

Jag vill tacka ledamoten Fellman för ett stora delar bra anförande. Det var faktiskt riktigt bra i början.

Jag måste dock nyansera slutdelen av ledamotens anförande lite. Det handlar faktiskt om att vi ska låta kommunerna behålla sina egna pengar tills ni i regeringsblocket har en bättre plan. Det handlar också om att behandla kommunerna som vuxna människor.

"Kommunerna är inga amöbor" sade ledamoten Fellman, nej, sannerligen inte. Det finns betydligt fler celler i kommunerna än en amöba. Det finns hjärnceller, och kommunerna förtjänar att behandlas som om de hade hjärnceller.

Jag ser det som en helt naturlig reaktion att det kommer kraftiga mothugg från kommunerna i den här frågan, och jag har själv varit delaktig i en del av dessa reaktioner.

Det jag vill säga är att kommunerna har en egen agens. Ledamoten Valve och jag, som representerar de två största och starkaste kommunerna på Åland, kan sätta oss ned vilken dag som helst och börja diskutera förändringar.

Om Mariehamn och Jomala skulle säga: "Nu gör vi en förändring. Nu börjar vi prata om att jobba tillsammans, kanske på sikt gå samman," så skulle vi kunna skapa en kommun som är så stark att alla andra kommuner kanske skulle tänka att det är bra att vara med i den där helheten. Vi skulle kunna förändra strukturer som idag inte är ändamålsenliga och effektiva.

Talman!

Det är sympatiskt budskap. Men den som vill förändring måste köra med öppna kort, måste köra med samråd och måste meddela lagtinget sin version, vilket ledamoten Fellman förtjänstfullt gjorde under sin tid som minister. Hon berättade vilken version som skulle vara giltig framledes. Vi har inget sådant visionsdokument i det här skedet.

Sedan måste jag säga att jag under de senaste dagarna har tänkt väldigt mycket på minister Zetterman, som har byggt förtroende i kommunerna i arbetet med en ny kommunallag, i arbetet med en ny vallag i enlighet med regeringsprogrammet och hon har tagit initiativ till digitala tankesmedjor. Det är mycket bra grejer som har byggt förtroende, men det återstår tyvärr inte mycket av det förtroendet, om den här vårbudgeten godkänns i den ordalydelse den har just nu.

Vilken garderob är det vi sitter i nu? Sitter inte pressen bakom glasrutan och är inte det här dokument offentligt?
Diskuterar vi inte så att alla på Åland hör vad vi säger och hur vi resonerar? Detta är ju ingen hemlig konspiration som vi diskuterar nu. I den här framställningen står det att man bör utreda en sådan här fråga, och det finns avsikt att gå vidare med någon form av förändring. Det här är ett vanligt politiskt arbete.

Talman!

Jag uppskattar ledamoten Fellmans diskussion om kommunerna ur det perspektivet att "kommunerna är inga amöbor", utan här finns en verklig möjlighet att vara med och lösa frågor själv.

Det är också viktigt att understryka att kommunerna redan gör en hel del på detta område. Det finns många goda samarbeten, men det sista steget verkar ofta saknas. Enligt min egen analys finns det ett enormt samarbete på tjänstemannanivå, mycket mer än vad de flesta politiker känner till.

Det är dock på den politiska nivån som de stora klyftorna finns. Jag tror att vi gemensamt kan åstadkomma stora saker, särskilt kommunpolitikerna. Jag säger detta med all respekt och ödmjukhet, eftersom jag vet hur otroligt svårt det kan vara att närma sig frågorna från det kommunpolitiska perspektivet. Men det är bra att lyfta frågan.

Tack, talman!

Det är precis som det var i den förra rundan av diskussionen kring kommunerna. Det finns massor av samarbeten, och många av dem är bra och leder framåt, men de är sällan permanenta. De kräver ett ständigt underhållsarbete, och när de faller samman måste man börja om på nytt. Man lägger otroligt mycket tid och kraft på att upprätthålla ett system som i en annan struktur skulle vara självklar.

Vi kommer inte dit att vi får fasta, permanenta strukturer för samarbeten. Vi behöver fler av dem. Det är därför jag tycker att man måste prata, inte bara om tilliten mellan landskapet och kommunerna, utan också om tilliten mellan kommunerna som vi måste bygga tillsammans. Annars blir det aldrig något. Det är därför jag anser att vi alla har ett gemensamt ansvar.

Talman!

Ytterligare en sak som jag uppskattade i ledamoten Fellmans anförande är att man ser inget vurmande eller längtan tillbaka till hur det var förut. Vi kommer dock inte att kunna återgå till det.

Att göra en objektiv nulägesanalys, och allra helst en omvärldsanalys samt en framtidsanalys, visar att digitaliseringen, med allt gott den för med sig, också har en baksida. Vi är en del av en global miljö där det inte bara finns möjligheter, utan också omfattande hot.

I det geopolitiska läge vi har idag kommer det att ställas mycket mer komplexa krav kopplade till beredskapsfrågor. Vi har dessutom problem med försörjningen inom välfärden; med en betydligt mindre befolkning ska vi utföra mycket fler tjänster till en mycket större grupp. Samtidigt ser vi andra rörelser som pågår.

Man kan längta till att samhället skulle bli mindre komplext, men det är nog där det stannar.

Tack, talman!

Jag skulle säga att det kanske är en socialdemokratisk dygd, även om den inte på något sätt är exklusiv, att man vill framåt. Man vill förändra och man vill se reformer och utveckling. Inte stagnation, inte att man blickar bakåt och ser till historien efter lösningar.

Om vi ska utveckla detta samhälle för ålänningarnas bästa, måste vi våga tänka att vi ska göra saker på ett annat sätt än vi gör i dag.

Tack, talman!

Bästa ledamöter. Jag tänker först tala lite övergripande om vårbudgeten som har lämnats. Sedan har jag en del frågor som jag kommer att rikta direkt till regeringsbänkarna, eftersom vi egentligen bara har en minister som har begärt ordet. Finansministern sade tidigare att ministrarna skulle presentera sina områden, men jag vet inte riktigt när det kommer att ske. Jag kommer att avsluta med ett litet resonemang kring en rapport med sparförslag som väckte häftig kritik på Åland för ett antal år sedan.

Inledningsvis, fru talman, för ett år sedan presenterade landskapsregeringen vårbudgeten som om det var en ekonomisk svacka. I den budget som vi nu har framför oss ser vi att problemet är betydligt djupare och mer långvarigt. Landskapsregeringen erkänner också att den underliggande obalansen finns kvar. Man skriver själv i sin rapport att likviditeten har försvagats, att extraordinära åtgärder behövs och att ekonomin inte är i balans. Jag tror att vi alla som sitter här i salen kan dela den bedömningen.

Det handlar alltså inte om att landskapsregeringen har lyckats strukturellt skapa en friskare ekonomi. Rensar man bort engångsposterna visar budgeten fortfarande ett betydande underskott på 14 miljoner. Då måste man fråga sig: Var finns den verkliga planen för långsiktig balans?

I fjol talade man mycket om effektiveringar, digitalisering, AI, samordning och framtida reformer. Vi ser inte så mycket av det i vårbudgeten för 2026.

Frågorna kvarstår: Vilka besparingar ger de planerade reformerna i verkligheten? Hur kommer personalen att påverkas? Hur påverkas rättssäkerheten och servicen till ålänningarna? När kommer de omtalade årsverken att minska? Vi har ännu inte sett något sådant.

Däremot talar man inom den offentliga förvaltningen om en centralisering med servicecenter, gemensam HR, samordnade stödfunktioner och större centralstyrning. Det ges inga detaljer i budgeten, och jag tror att vissa projekt som man försöker genomföra är bra, medan andra kan jag ställa mig mer tveksam till. Till exempel det som finansministern lyfte i sitt anförande om att samordna juristkunskapen. Det beskrivs här som en effektivering, men det betyder inte att det på något vis blir billigare.

Det som oroar mest är likviditeten. Trots bättre intäkter försvagas landskapets kassa kraftigt. Regeringen säger själv att utvecklingen endast dämpas genom extraordinära åtgärder såsom försäljning av tillgångar och interna lån. Det betyder, som jag tidigare sade, att ekonomin är svag. Men frågan är: Hur ska vi spara? Vilket samhälle vill vi ha, kanske vi borde fråga oss istället? Vad är det som är kärnverksamhet? Vad är det landskapet ska göra? Är det faktiskt kärnverksamhet att bygga ett varv tillsammans med finska staten? Hur kan det bli kärnverksamhet för landskapet Åland?

Jag lyfter det i Pro Ålands budgetmotion nr 60, där jag föreslår att man avslutar planerna på att bygga ett varv., Axyards. Jag noterar att man gör ett litet stavfel, det är Möckelö som avses. Det här är bara hittepå, ingenting annat. Det finns inget privat varv med professionella sakkunniga som har klarat sig, varken här eller i vår omgivning, speciellt bra. Det här kommer att bli ett nytt slukhål för landskapsregeringen, och det är ålänningarna som ska betala för det. Därför föreslår vi att planerna på att inleda varvsverksamhet på Möckelöområdet avslutas omgående. Om man absolut känner att vi måste bygga ett varv, köp då torrdockan som ligger på andra sidan och lägger ett tak på den, så har ni det färdigt. Med tanke på de besvär som har varit där tidigare, så tror jag inte att det kommer att lyckas, men det är en annan sak.

Jag vill också säga att oppositionen, där jag själv ingår, inte säger nej till allt. Men vår uppgift är att genomskåda glansbilder. Jag går nu in på lite mer detaljer. Jag hade tänkt börja med en fråga från politikområde nummer två, angående polismyndigheten och de investeringar som behövs, men jag lämnar den delen eftersom jag såg att ansvarig minister Zetterman finns på talarlistan. Så sparar jag in lite tid där.

Däremot vill jag fråga lite om finansavdelningen, alltså politikområde nummer tre. En budgetmotion är inlämnad av Moderaterna, Obunden Samling och Pro Åland. Jag tror bestämt att tidigare ledamot Nina Fellman hade missat att Pro Åland fanns med där och försvarade kommunerna, så jag vill vara tydlig med det.

En liten utvikning: En filmare, Johan Karrento, gjorde en film om världens minsta parlament som visades för ett antal månader sedan. Då gjorde han flera intervjuer med ålänningar ute på stan. Om man frågar om relationen mellan Helsingfors och Mariehamn. Man svarade att relationen mellan Helsingfors och Mariehamn är som mellan en vuxen och ett barn. Helsingfors är vuxen och Mariehamn är barn. Det är lite samma relation som landskapsregeringen nu har gentemot kommunerna. Det är landskapsregeringen som kan och vet och är den vuxna och det är kommunerna som är barnet. Det är väldigt många barn, faktiskt, och alla barn har dessutom hört av sig, känner sig missförstådda och är delvis också ganska irriterade över hur landskapsregeringen hanterar pengar som berättigade är deras via samfundsbeskattningen.

Det var nämligen så att när sotereformen togs och man ändrade transfereringarna så skulle de åländska kommunerna bli utan sin del av samfundsbeskattningen om vi inte skrev en lag. Det lagförslaget förde dåvarande finansminister Roger Höglund fram. Det är kommunernas pengar. Landskapsregeringen är en postlåda för att kommunerna ska få sina pengar. Nu gör man från landskapsregeringens sida bedömningen att vår ekonomi är så skral så att vi inte klarar oss. Vi måste ta mer av kommunerna. Då måste man sätta sig ned vid bordet och ta en diskussion och förklara hur man ser på situationen. Men att låtsas att man har glömt bort att man ska ha ett samråd är avancerat hittepå.

Jag lämnar den delen och går över till politikområde nummer fyra som rör social- och miljöavdelningen. Där skriver man att man ska bygga en socialvård som håller ihop bättre, och målet är att säkra servicehelheter. Det vore intressant, tycker jag, om ansvarig minister Zekaj kunde bemöta och kanske lite närmare förklara vad man menar med att "bygga en socialvård som håller ihop bättre med målet att säkra serviceenheter."

När det gäller utbildningssidan så riktar jag frågan till utbildningsministern. "Anta och inleda förverkligandet av nya utbildningspolitiska program för perioden 2026-2030." Det skulle vara jätteintressant om man åtminstone kunde få lite mer information kring det på ett övergripande plan.

När det sedan gäller katastrofen, politikområde nummer sju, har jag redan nämnt Axyards. Glöm det! Jag är också förundrad över att de pengar som man redan för flera år sedan utlovade att fullständigt skulle regna över Åland i samband med Sunnanvindprojektet nu verkar lysa med sin frånvaro.

Kommunalstrukturen vacklar sönder, sade ledamoten Nina Fellman i ett tidigare anförande och riktade frågan till Obunden Samling: Hur mycket pengar är Obunden Samling beredda att sätta in till en kommunal struktur som vacklar sönder? Det är nog inte den kommunala servicen och kommunerna som vacklar sönder i första hand. Kommunerna har verkligen effektiviserat sig och driver sin verksamhet synnerligen ekonomiskt. Jag tror att innan man går ut ska man kanske sopa sin egen trappa innan man börjar ge sig på andra. Det är en känga direkt till landskapsregeringen.

Avslutningsvis ska jag försöka vara lite diplomatisk. Det vet ju alla att det är min starkaste sida, så det är inga bekymmer. Gällande den här rapporten med sparförslag som väckte häftig kritik och nu citerar jag direkt ur en tidning som heter Kommuntorget, daterad den 9 augusti 2021: "Oppositionen, med Ålands Socialdemokrater och Liberaler som största partier, är skarpt kritiska till rapporten och har i många insändare och artiklar i de åländska lokaltidningarna beskrivit den som en samling vettlösa förslag, en ideologisk attack mot välfärden, en rötmånadsrapport och ett otroligt svek mot barn, unga och äldre och alla anställda inom kvinnodominerade yrken. Dessutom försvagas Ålands attraktionskraft om servicen sänks."

Då vill jag säga att när rapporten togs fram så skulle den ses som ett teoretiskt underlag, utan analyser eller prioriteringar. Jag sa också i samma tidning: "Först när vi har ett helhetsperspektiv med sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter kan vi ta ställning till vad vi kan och vill gå vidare med och vilka lagändringar vi vill föreslå för lagtinget."

Om jag går tillbaka till den vettlösa rapporten, som den nämndes av Socialdemokraterna och Liberalerna, så undrar jag: Vad är det nu som har gjort att liberaler och socialdemokrater tycker att den är så bra att man har dammat av den och lagt upp den på agendan igen? Tack!

Tack, fru talman!

Det var en bra avslutning där ledamot Thörnroos. Jag tänkte ta upp frågan om varvsverksamhet för Obunden Samling delar er åsikt när det gäller varvsverksamheten och vad vi ska fokusera på.

Denna varvsverksamhet diskuterade vi även förra året. Nu säger man att man ska gå vidare med det, och att detta är bra och att vi ska fortsätta. Det måste ju ha gjorts en hel del utredningar och undersökningar under det gångna året. Hur skulle man annars ha kommit fram till att vi ska gå vidare?

Det är så konstigt, eftersom detta ändå är ett ganska stort politiskt prestigeprojekt. Men vi har inte sett några spår av budgetering. Jag är ganska nyfiken på vad det hittills har kostat, varvsprojektet, alltså. Jag misstänker att det handlar om 50 000-100 000. Men det är frågor som man borde ta upp och redovisa. Just nu verkar det som att det inte ha kostat någonting, men det måste det ha gjort, eller?

Talman!

Få saker är gratis här i livet. Jag skulle rekommendera finans- och näringsutskottet, i enlighet med revideringen av lagtingsordningen och arbetsordningen, att begära ut all information om vad som har hänt i ett ärende. Där tror jag att finans- och näringsutskottet har möjlighet att fördjupa sig.

Tack, fru talman!

Det är en bra vägledning. Jag kommer själv att delta i en del möten, så jag ska se om jag kan få fram de uppgifterna så att vi får lite klara siffror. Det är viktigt att det är transparent.

Ledamoten pratar om de kommuner som berörs av besparingsförslagen som har presenterats av finansministern. Det verkar som att det har gjorts ett misstag här, de har gått ut med informationen, men regeringen har inte haft tid att samråda med kommunerna.

Det verkar som att Centerpartiet å ena sidan är med på det, men å andra sidan säger de att de inte ställer sig bakom förslagen. Det är oklart hur beslutsordningen egentligen fungerar i landskapsregeringen. Vem fattar besluten och när informeras ledamöterna? Jag har ingen aning om det, men det verkar väldigt förvirrande när man följer det här utifrån.

Talman!

Jag känner inte till hur informationsgången fungerar och hur man hanterar olika situationer. Men om man lyssnar lite i korridorerna här, och på de personer från Centern som hör av sig till mig, verkar det som om man kanske inte har varit så väl insatta i det som hade varit önskvärt.

Tack, talman!

Ledamoten hade en direkt fråga kring det utbildningspolitiska programmet, som delvis bygger på en tidigare utvärdering av det föregående programmet. I vårbudgeten står att det är 2030. Jag träffade en grupp, en tankesmedja kan man säga, från hela utbildningssektorn förra fredagen för att diskutera detta.

När man tar fram ett strategiskt program behöver det sträcka sig över en längre tidsperiod, och det kommer det att vara. Det handlar helt enkelt om hela utbildningskedjan; från barnomsorg, grundskola till gymnasium, högskola och fri bildning, och hur dessa delar fungerar tillsammans.

Programmet kommer också att beröra de sjunkande läroresultaten i skolan och vilka åtgärder som behövs för att hantera den ökande psykiska ohälsan, samt om teknologi och AI. Dessutom är kopplingen mellan utbildning och tillväxt en viktig motor i det åländska samhället.

Talman!

Det är uppenbarligen ett massivt arbete som vicelantrådet har inlett. Det finns nog säkert en klokskap i så fall i att förlänga perioden från 2026 till 2030.

Jag skulle personligen också uppskatta om man någon gång kunde få information till det samlade lagtinget också.

Tack, talman!

I ärlighetens namn påbörjades det här arbetet redan under förra mandatperioden, ett massivt arbete. Men nu börjar vi nog närma oss målet. Därför presenterades stora delar av det här programmet för fältet, för att ha en dialog kring våra tankegångar. Vi fick mycket värdefull information som vi kommer att bearbeta, och så småningom kommer vi att kunna dela detta med allmänheten.

Naturligtvis, om det finns ett önskemål om att hela lagtinget ska få ta del av informationen innan den presenteras, eller som ett meddelande till lagtinget, så kommer det att göras.

Tack, talman!

Det känns bra på det sätt som vicelantrådet och ansvarig minister arbetar, det vill säga att man för en dialog med berörda innan man så att säga fattar beslut. Det kanske kan vara ett tips till finansministern från utbildningsministern hur man ska jobba.

Tack, fru talman!

Nu kommer jag nog att göra ledamot Fellman, liksom möjligen någon annan, besviken då jag avser att kort beröra skärgårdstrafiken.

Jag är fullt medveten om att vi ska undvika att diskutera detaljer i den övergripande vårbudgeten men kan ändå inte låta bli att ta fasta på en skrivning i budgeten på s. 27 som handlar om föreslagna åtgärder inom infrastrukturavdelningens ansvarsområde. Skrivningen handlar om en effektivering av uppbörden av avgifter inom skärgårdstrafiken. Det gav mig anledningen till att lämna in budgetmotionen om ibruktagande av differentierade taxor som kan möjliggöras genom införandet av automatisk nummerplåtsregistrering i hamnarna som trafikeras av de frigående skärgårdsfärjorna.

På Morsdagen för någon veckor sedan beslöt jag mig att uppvakta min dotter som är mor åt fyra barn och bosatt på fasta Åland. Det hör ju till saken att man har lite blommor och förning med sig. I butiken stötte jag på ett äldre Föglöpar, numera bosatta i en tätort på fasta Åland. Vi växlade några ord och jag berättade mitt ärende. Då inflikade kvinnan, som redan hade uppnått en aktningsvärd ålder, något viktigt som berörde mig. Hon hade nyss förnyat sitt körkort och de hade under morgonen diskuterat huruvida de skulle åka ut till släktgravarna på Föglö kyrkogård. De hade emellertid slagit saken ur hågen med anledning av att de upplever att det har blivit så dyrt och komplicerat att åka med skärgårdsfärjan nuförtiden. Vi växlade ännu några artighetsfraser innan vi skiljde oss men orden ”det har ju blivit så dyrt och komplicerat att åka med färjan, nuförtiden”, blev att eka kvar i mitt huvud. Så här ska det ju inte vara tänkte jag. Folk ska inte välja bort besöken i skärgården bara för att det tekniskt har blivit så svårt att betala avgiften och inte heller för dyrt för ett kort spontanbesök exempelvis för att titta till och uppvakta sina anhörigas gravar.

Taxorna inom skärgårdstrafiken infördes med tanke på att en och samma avgift ska ge tillträde till alla fem skärgårdskommuner, från ändhamnarna Hummelvik, Långnäs och Svinö på fasta Åland och ändhamnarna Osnäs i Gustavs och Galtby i Korpo, eller Pargas som det numera heter, oberoende hur du väljer att nyttja det tillträdet. One size fits all är möjligen en mycket praktisk lösning för den som ska uppbära avgiften, man slipper helt enkelt bläddra bland taxorna, men inte nödvändigtvis så ändamålsenlig för alla brukare.

Alla vill inte ha tillgång till hela skärgården. Det finns de som önskar besöka skärgårdskommunen bara alldeles kort för att uträtta ett ärende. Kanske man vill besöka en anhörig på äldreboendet eller uppvakta ett barnbarn på dennes födelsedagskalas. Eller gå på ett hälsobefrämjande träningspass eller varför inte avlägga älgskytteprovet på skjutbanan. Då skulle en lägre avgift kanske rentav stimulera till social interaktion. Så som avgifterna och uppbärandet av dem fungerar idag upplever många dem som en rätt kraftfull socioekonomisk begränsning.

I dagarna installeras den efterlängtade automatiska nummerplåtsregistreringen i hamnarna som trafikeras av skärgårdstrafiken. Först på Föglölinjen för att tas i bruk på sensommaren. Meningen är att de som inte löst ett årskort debiteras i efterhand utifrån vem eller vilket företag fordonet är registrerat på. Det kommer helt enkelt att dimpa ner en betalningsuppmaning i brevlådan till dem. Det sker genom en automatiserad fakturahantering, till pappers eller kanske i portalen Suomi.fi.

Här ser jag möjligheten att kunna komma kundgruppen, som önskar tillträde till en skärgårdskommun bara för några timmar, till mötes. Genom att införa en differentierad avgift för dem skulle man förutom att stimulera till socialt umgänge även vitalisera småföretagandet. Jag förstår att det här kanske inte är intressant för alla kommuner. Man gör inte ett spontanbesök från Galtby till Kökar för bara några timmar men nog från Osnäs till Brändö. Från Långnäs till Sottunga är det fullt möjligt liksom från Hummelvik till Kumlinge. Där den här differentierade taxan skulle göra mest nytta är sannolikt på Föglölinjen.

Idag kostar biljetten 40 euro vid kontant betalning på kontoret i stan eller 32 euro om du köper den på webben. Vem är beredd att betala 40 euro för inträde till kyrkogården på Vårdö? Den som inte har löst ett årskort och bara besöker skärgården ett ytterst fåtal gånger per år tycker att 40 euro är för högt.

Därför föreslår jag, fru talman, i min budgetmotion att landskapsregeringen i samband med den tilltänkta effektivare och förenklade uppbörden passar på att införa en differentierad avgift, varför inte en halverad, för tillfälliga besökare, en avgift som bättre står i relation till besökets omfattning. Tack, talman!

Talman!

Jag börjar med att ge ledamoten beröm för att motionen är konstruktivt och sympatiskt skriven.

Om regeringen ska överväga att gå den här vägen så behöver man ha några överväganden med sig i bakfickan. Det första är om det är tekniskt möjligt till en hanterbar kostnad. Det får inte skapa ytterligare förvirring kring avgifternas uppbörd.

Det andra är en ekonomisk bedömning om hur det påverkar totalt för de avgifter som vi uppbär. Avgifterna är inte oväsentliga eftersom vi har ganska stora bekymmer att finansiera trafiken.

Tack, talman!

Tack ledamot Pettersson. Jag är fullt medveten om att man inte kan föreslå ett slopande av avgifterna. Man måste då istället föreslå en intäkt på 2,5 miljoner.

Jag skriver i min motion att jag tror att detta skulle öka och stimulera de spontana besöken, och på så sätt kompensera för ett eventuellt inkomstbortfall. Samtidigt ska man komma ihåg att det är många som helt enkelt låter bli att besöka restaurangen på samma sätt i skärgården, vilket också innebär ett inkomstbortfall.

Talman!

Det är fullt möjligt, som ledamoten säger, att detta kan öka användningen.

Jag vill också ta upp en tredje punkt som jag inte hann med i min första replik. Det handlar om rättvisefråga. Rutten mellan Osnäs och Åva är jämförbar i längd som mellan Svinö och Degerby. Om man ska gå den vägen så borde man också erbjuda korta besök till Brändö för en billigare taxa, om det ska vara rättvist.

Som sagt, motionen är en frisk fläkt, kan man säga.

Tack, talman!

Tack för de synpunkterna. Det ska vara rättvist förstås. Det är fullt möjligt att besöka Brändö över dagen från Osnäs, och det är något jag också nämnde i mitt anförande. Rättviseaspekten är därför väldigt viktig i det här sammanhanget.

40 euro eller 32 euro på webben kostar tillträdet till hela skärgården. Men om man inte har intresse av att besöka hela skärgården så kanske en mer anpassad avgift, möjliggjord genom den automatiska registreringen av nummerplåtar, skulle vara en lösning. Det skulle också skapa en mer rättvis fördelning, om man säger så.

Talman! Jag har redan sagt till ledamoten att jag lätt hade kunnat skriva under på den här motionen. Jag tycker att det är ett väldigt bra förslag och en bra idé.

Vi har redan märkt av att konceptet "one size fits all" inte alltid fungerar. Vi som ofta har spontana besök från vänner och bekanta har sett en minskning av dessa besök, och vi får se hur det blir i sommar. När dessutom bränslet är så dyrt kommer även de egna besöken med båt att minska.

Det är tråkigt, för det brukar alltid finnas vissa ringeffekter av ett besök till restaurangen, en glass i hamnen eller något liknande i butiken. Jag tror att det här är en bra idé.

Tack, talman!

Jag noterade också idag i posthögen en åtgärdsmotion som ni har lämnat in lite i samma ärende. Det får inte vara för komplicerat att genomföra de här besöken. I dagens läge måste det finnas ett mycket enklare system.

Jag kan tanka i Degerby idag genom att sätta min mobiltelefon mot pumpen. Det måste finnas enklare metoder för att lösa den öppna biljetten inom skärgårdstrafiken. Jag hoppas att landskapsregeringen ska titta på detta på allvar.

Talman!

Det hoppas jag också för det är krångligt. Om det är krångligt för oss, hur svårt är det då inte för dem som är lite äldre? Dessutom kanske inte alla ens har en smartphone, och vissa är så envisa att de vägrar att skaffa en. Istället använder de en annan typ av telefon. Jag tror att det skulle vara bra om landskapsregeringen kunde titta på detta.

Med tanke på att det behövs transporter till Föglö, så ett företag som ska leverera från fasta Åland, de ska bara åka fram och tillbaka för att leverera t.ex. takstolar och sedan ska de tillbaka med nästa färja. Det blir ändå väldigt dyrt för de personer som ska använda sig av trafiken.

Jag tycker att det här är ett väldigt bra förslag, och jag understöder varmt den här motionen.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Ja, det berörde mig verkligen det som den äldre damen sa till mig i livsmedelsbutiken. Det kändes diskriminerande, helt enkelt. De hade en vilja att besöka släktgraven, men avstod från det på grund av att det var tekniskt för knepigt.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att landskapsregeringen har släppt en så undermålig digitalisering av skärgårdstrafiken. Digitaliseringen är väldigt illa anpassad för Föglötrafiken. Den fungerar bättre på södra linjen där bilarna är bokade, där blippar man bara. Men på Föglölinjen där man inte kan boka så funkar det definitivt inte.

Ledamoten höll ett väldigt fint och mänskligt anförande. Jag har en familjemedlem som varje dag, när jag kommer hem från jobbet, brukar fråga: "Pappa, har ni fått någon ordning på skärgårdstrafiken idag?" Jag välkomnar verkligen ledamotens anförande, och alla som har en äldre släkting i sin bekantskapskrets känner till frågan: "Varför kommer ni inte och hälsar på?"

För äldre som bor i skärgården finns det ett svar: Det kostar 32 euro. Jag har inte råd. Jag har inte möjlighet. Jag tycker att ledamoten sätter fingret på något mycket, mycket viktigt, framför allt när det gäller de centrala händelserna i livet: födslar, vigslar, begravningar och möjligheten att kunna samlas. De praktiska betingelserna för att kunna samlas är avgörande.

Jag vill bara säga att ledamot Juhlins anförande gick rakt in i hjärtat. Tack för det.

Tack, talman!

Jag kan inte säga något annat än tack till ledamot Valve. Tack!

Talman!

Ledamöter! Jag är ingen ekonom, men jag har översiktligt gått igenom förslaget till vårbudget. Jag är tveksam till hela principen om rambudgeten. Det finns vissa paralleller till Purras skuldbroms. Å ena sidan ställs tuffa sparbeting, men å andra sidan satsas det frikostigt med åtskilliga miljoner på nya projekt och konsulter.

När det gäller Ukrainastödet, som var väldigt välkommet och aktuellt, konstaterade PAF:s VD att Ålands finansiella likviditeten är mycket god. Vi har ingen statsskuld, en välfylld pensionsfond och PAF har en god likviditet.

Men om vi lite ser på slöseriet, så i revisionerna inför VIS-projektet, så använder man enligt revisionens rapport ett tiotal konsulter, huvudsakligen juridiska, för en sammanlagd summa på 2,5 miljoner. Det gör mig betänksam. Vi har ju läst om andra juridiska konsulter också till hisnande belopp.

Man valde dessutom att förhandla med endast ett företag, ett alternativ som tveklöst är mycket dyrt. Man tittade inte på de svenskspråkiga alternativ som förelåg, som uppskattningsvis skulle ha varit cirka 2 miljoner billigare per år. De som är intresserade kan gärna titta på Uppdrag granskning när det gäller det här systemet som verkar väldigt trögt och inte har någon koppling till receptcentralen, FPA, Hilmo och Kanta.

Kostnaden för 10+8 år uppgår till 850 miljoner, enligt Ålandstidningen.

Man drog in 20 av 41 sekreterartjänster, baserat på en konsult. Man upphandlade tjänsten av ett företag i riket, där anställda arbetar på ackord, utan anställningstrygghet och med tveksam kvalitet på de utförda tjänsterna som måste granskas och korrigeras.

Jag tänker inte recensera någon person, men jag är övertygad om att de flesta tjänstemän och politiker har goda intentioner. Men nu har man gått in för svindlande löner för ledande tjänstemän på ÅHS; 15 000 i månaden, fria hemresor och gratis boende.

Sammanfattningsvis sparkas lågavlönade kvinnor medan höga chefer får enorma löner. En lottovinst beskrivs den senaste rekryteringen av ÅHS ordförande. Den högavlönade chefen hoppas kunna lösa de djupgående problemen inom ÅHS. Det ger en känsla av att Frälsaren kommer utifrån för att lösa de svåra frågorna. Ju mer lön man betalar, desto mer har man tilltro till att just den här personen ska lösa något.

I regeringsprogrammet och i budgeten för 2025-2026 lyfts personalinflytande fram som något som bör utvecklas. Men vi har inte en enda person från kärnverksamheten i ÅHS ledning – varken i ledningsgruppen eller styrelsen. Vi har ett antal nya ledande tjänster; HR-chef, verksamhetsstrateg, förvaltningsöverläkare, men ingen representation i ledningen från personalen på golvet. Samtliga av de här nämnda personerna har säkerligen goda intentioner, det är jag alldeles övertygad om. Så det är ingen personkritik. Men det är signifikant för vår tid att administrationen tenderar att växa, och nya tjänster som verksamhetsstrateg och HR-chef, som ingen egentligen begriper vad de handlar om, blir alltmer frekvent förekommande.

Redan innan utredningen "Sjukvården på Åland 2040" är klar så har man beslutat sig för att bygga ett nytt sjukhus. När processen väl rullar igång är den svår att stoppa. Vi har ett effektivt Fastighetsverk, och när de kör igång vet vi naturligtvis inte vad slutnotan blir. Vi kan nämna Nya Karolinska sjukhuset som ett exempel, som blev en av världens någonsin dyraste byggnader.

I motsats till tidigare har primärvården ingen representation i ÅHS ledning. Primärvården har lika många läkarbesök per år som hela den samlade somatiska specialsjukvården, och det finns ett stort antal internationella studier som visar att en lättillgänglig primärvård med personkontinuitet är vägen till kostnadseffektivitet. Här nämns i politikområde åtta att arbetet med digitala tjänster ska fortsätta. Man ringer och tala med en chatbot och man trycker ett, två, tre eller fyra och stjärna och så kanske man i bästa fall blir uppringd inom ett dygn för att få en telefontid, en läkartid. Det är för mig helt obegripligt hur krångligt det har blivit idag att få de tjänster som bara för ett tiotal år sedan fanns tillgängliga i primärvården. Idag har vi ingen bemannad reception. Man kan inte gå till luckan och be om hjälp. Det är mycket, mycket svårt.

Vi går vidare till skärgårdstrafiken. Den baseras på privatbilism, med sannolikt bilrally över Kumlinge och Föglö. Jag kan nämna, som en liten parallell, att i Stockholms skärgård finns 186 öar, 300 bryggor och 8 603 fastboende personer. Ett viktigt element är de så kallade V-båtarna som är snabba och billiga i drift. Naturligtvis behövs det också isbrytande tonnage för tung trafik och transporter, men kanske en kraftigt förbättrad persontrafik, som dessutom sannolikt är mycket miljövänlig, är något man borde överväga. Nu ska man satsa hisnande 340 miljoner på att elektrifiera skärgårdstrafiken.

Precis som gällande det bristande inflytandet från personalen på golvet inom ÅHS, vågar jag påstå att många skärgårdsbor känner sig överkörda utan ett reellt inflytande. Det här illustrerar ett dilemma. Vi måste ha ett ökat medborgarinflytande inom sjukvården och bland skärgårdsborna. Men är det verkligen 16 kommuner som är den rätta vägen? Jag tillåter mig att tvivla. I Sverige eller Finland skulle 30 000 invånare utgöra en, två eller kanske tre kommuner. Vi var nyligen med social- och miljöutskottet samt finans- och näringsutskottet på Färöarna, som har 50 000 invånare. Där har de 29 kommuner. Det är nog något slags reminiscens av en konservatism från det gamla bondesamhället, eller vad det nu kan bero på. Det är inte rationellt, det begriper envar, och det kostar en massa pengar.

Sedan ännu kopplat till skärgårdstrafiken, så hela komplexet med Axyards hänger ihop med hur man tänker sig att elektrifiera befintligt tonnage. Vi vet ju att Algots varv gick i konkurs 1998. Det drevs vidare av ett rederi men lades ned 2007 på grund av bristande lönsamhet. Här målar man upp en bild av att det ska ge stora pengar.

Vi vet att vår självstyrelse också leder till ett stort antal tjänsteinnehavare inom landskapsförvaltningen. 35 % av Ålands befolkning arbetar inom offentlig sektor.

När ännu gäller skärgårdstrafiken så måste upphandlingar skötas enligt regelverk. Hur kan samma aktör göra en korrekt upphandling om vederbörande också driver ett rederi tillsammans med en annan part?

En ledande centerpartist sade åt mig nyligen: "Du som är kommunist borde väl stöda att samhället ska sköta skärgårdstrafiken?" Och så tillade hen: "I denna fråga är jag kommunist." Jag kan konstatera att jag inte är kommunist, men däremot socialist som tror på ett kraftfullt medborgarinflytande och betvivlar att en evig tillväxt är möjlig på en ändlig planet.

Ekonomin kan inte för evigt tillväxa i procent av BNP. Den måste vara socialt och ekologiskt hållbar. Jag tog ut lite siffror om den fullkomligt ofattbara miljökris vi lever i med ökande temperaturer. Nu har det kommit rapporter både i England och på kontinenten om temperaturer uppemot 40 grader. Extremväder blir allt mer vanligt. Vi har en artdöd som är fullkomligt ofattbar. Det här hänger samman med vår samhällsekonomi. Ekonomin kan inte växa i evighet. Så enkelt är det. Det fordrar inte särskilt stor kunskap i matematik att inse att en evig tillväxt inte är möjlig på en ändlig planet.

Jag har inga lösningar på alla de här frågorna, och jag tror inte att ekomodernismen är vägen till hållbarhet. Att alla våra bilar ska bli elbilar löser inte problemen. Jag tror att få av oss inser hur fullkomligt katastrofalt läget är. Det finns till och med forskare som tror att Golfströmmen kan kollapsa inom några år.

Jag är lite katastrofist, det stämmer. Jag kan väl säga att jag är den enda i den här salen som inte tror på evig tillväxt och kapitalismen. Jag har inget bra alternativ, men ibland vill jag påminna om att situationen är otroligt allvarlig.

Miljökrisen med dess artdöd och konsekvenser av uppvärmningen är helt ofattbar. Men det glömmer vi lätt. Vi tror på att konsumera mer. Vi måste konsumera mera och öka tillväxten, och så får vi ytterligare några köpcenter i Maxinge.

Jag har också insett att demokrati är något annat än politik. Genuin demokrati handlar just om medborgarinflytande på arbetsplatser och om för skärgårdsbor. Jag är tveksam till att välbetalda yrkespolitiker eller högavlönade chefer ska lösa de enorma utmaningar.

Jag har inga lösningar, och det säger jag numera som en allmän kommentar. Jag har heller ingen skuggbudget att lägga fram. Jag känner en stor oro för framtiden. Jag är övertygad om att alla här i salen vill väl och försöker, men vi fastnar lätt i små triviala frågor. Det brukar kallas inom psykologin kognitiv dissonans. Jag har ingen klar åsikt om vindkraftverk i Norrhavet, men att det skulle vara en enorm åtgärd som förbättrar miljötillståndet i världen, det ställer jag mig lite tvivlande till. Detta har jag sagt tidigare, så det är ingenting nytt.

Men, som sagt, jag tror inte på en evig tillväxt. Jag tror att vi måste på allvar börja fundera över hur en socialt och ekologiskt hållbar samhällsekonomi kan se ut. Orsaken till att vi inte diskuterar det är att det inte finns några enkla svar. Tack!

Tack, talman!

Lagtingsledamot Lindén talade lite som att det skulle vara något större fel på de åländska kommunerna. Ja, de är många, 16 stycken på det här lilla området. Ledamot lyfte att vår kommuner skulle motsvara bara ett kvarter i Helsingfors, nåja riktigt så sade han inte.

Men tittar ledamoten på Finland och jämför med Åland så är det är ett högre skattetryck i de stora kommunerna. Det är sämre service än vad vi har på Åland. Uppenbarligen funkar den här småskaligheten där vi har lägre skattetryck och bättre service, åtminstone i mitt tycke. På vilket sätt skulle det bli bättre om vi slår alltihop i en hög?

Tack ledamot Måtar. Orsaken till att det fungerar så bra på Åland är att det finns en stor mängd pengar här. Vi har en otroligt god samhällsekonomi på Åland, och det kan vi inte bortse ifrån. Det blev särskilt tydligt när det handlade om stödet till Ukraina. Christer Fahlstedt talade klarspråk där.

Sedan finns det kommunandelar och system för hur man korrigerar dem. Jag tror att det är bra att ÅHS finns som en gemensam organisation, istället för Folkhälsoförbundet som det var tidigare. Jag anser också att KST var en klok idé.

Vi kanske ska tacka att det finns så mycket pengar, som ledamoten sa. Men det är klart att pengar är viktigt för ett samhälle, och pengar drar till sig pengar.

Trots att vi har många kommuner har vi lyckats organisera oss väldigt effektivt. Till exempel har vi samarbetat kring sjukvården på ett sätt som man först nu, på senare år, har gjort i resten av landet. Vi har också samarbetat kring gymnasieskolan på ett sätt som man inte har gjort på fastlandet. Dessutom har vi samarbetat om andra frågor. Våra kommuner är inte riktigt lika.

Om man på något sätt skulle ändra på detta och ha färre kommuner och det skulle bli pengar över, om det är något som ledamoten Lindén tror, ska man sänka skatten eller hitta på något annat med pengarna? Vad skulle ledamoten egentligen göra med de pengarna?

För mig är alltid sjukvården den viktiga frågan. Sjukvården utgör en tredjedel av landskapets budget.

Jag inser att det finns ett dilemma när det kommer till de åländska kommunerna. Det handlar också om medborgarinflytande, vilket är en aspekt vi ser både här och på Färöarna.

Jag har arbetat som läkare på Kökar och är mycket imponerad av den innovativa entreprenörsanda som finns där. Det finns tveklöst positiva sidor, men det finns också nackdelar.

Ledamoten tog upp att vi har en gemensam gymnasieskola och sjukvård. Kanske vi även borde ha hela socialvården driven av landskapet istället för av KST, som består av representanter från de olika kommunerna.

Jag tror att det går att skapa en ökad effektivitet på något sätt, men jag har inte satt mig in i alla detaljer.

Tack, talman!

Det är intressant att ledamoten lyfter upp Färöarna som exempel. Det är ett ö-samhälle som på många sätt liknar det åländska samhället. Där har man ungefär lika många kommuner per capita som vi har här på Åland.

Tittar man på Färöarna så är det ett konservativt samhälle, men det betyder inte att det är något negativt. Färöarna är ett mycket välmående samhälle med en stark ekonomi. De har en aktivitetsgrad bland de högsta i hela Europa, om inte den högsta. Engagemanget i lokalpolitiken, med ett valdeltagande på 90 %, är något vi kan avundas här på Åland.

Jag tror att en del av detta, efter diskussioner med dem som bor där, har att göra med att de känner att de kan påverka sin lokala bygd. Det är en viktig del av våra kommuner, att vi har ett decentraliserat beslutsfattande är något vi ska vara stolta över, precis som de också är stolta över det på Färöarna. Jag förstår inte varför man ständigt ska kritisera detta.

Tack ledamot Wikström. Som jag nämnde tidigare finns det också positiva aspekter i detta.

När det gäller Färöarna vet vi att de i stor utsträckning baserar sin ekonomi på fiskeindustrin, vilket ger dem en stark ekonomisk vinst.

Trots detta tror jag att vi måste samverka. Detta gäller för övrigt hela världen, med de utmaningar vi står inför när det kommer till miljöproblem som tyvärr accelererar och blir allt allvarligare. Detta är också något som IPCC påpekar. IPBES talar om artdöd. Vi har inte haft en sådan här artdöd sedan dinosaurierna försvann för 65 miljoner år sedan.

Jag har dock inget svar på ett optimalt samhälle, en hållbar samhällsekonomi och samhällsadministration.

Tack, talman!

Jag tyckte att den här liknelsen med Färöarna var bra, så jag tänker fortsätta med den.

Precis som ledamoten var inne på här, så borde vi fundera på om inte KST borde vara landskapets ansvar.

Färöarna har ett väldigt liknande samhälle, det kanske är något som kännetecknar öar och deras självstyre. Det är ett ganska intressant sammanträffande. De har också starka kommunsamarbeten mellan kommunerna. Vissa delar av deras verksamhet sköts av staten, vilket i vårt fall är landskapet.
Jag tycker att vi på många sätt liknar dem, eftersom de har en stark ekonomi som baseras på en industri. Här på Åland har vi också ett fåtal företag som bidrar till vår ekonomiska utveckling. Historiskt sett har vi mått väldigt bra av detta, och vi fortsätter att må bra av det.

Tack, ledamot Wikström. Det var intressant att vara på Färöarna. Jag har tidigare varit med i ledningsgruppen inom ÅHS, och vi åkte runt och tittade på sjukvården. Vi hade ett ö-samarbete och jämförde oss med både Bornholm och Gotland. Det finns många olika vägar, och i dessa ö-samhällen blir det lite speciellt. Jag tror att den typen av studiebesök är väldigt värdefulla.

Sedan kan man också profilera sig som politiker. Någon nämnde tidigare att det var Centerpartiet som var de stora kommunkramarna. I dag är det kanske de obundna som har den rollen. Det är ett sätt att lite lyfta fram det egna partiet.

Tack, talman!

Det råder inget tvivel om vad ledamoten Lindén profilerar sig som när det gäller politiken, i alla fall. Jag tror inte att jag har hört ett enda anförande där inte artdöden och den enorma klimatkrisen inte har kommit fram. Problemet verkar tydligen vara tillväxten.

Men skulle ledamoten kunna berätta hur vi ska finansiera ÅHS utan tillväxt? Hur ska man leva klimatsmart om man inte har pengar? Vi måste ha tillväxt för att kunna göra de klimatsmarta satsningarna. Vi måste ha tillväxt för att kunna leva här, eftersom resten av världen har tillväxt.

Hur har ledamoten tänkt sig? Den här domedagsprofetian ger aldrig någon form av lösning, mer än att kapitalismen är problemet.

Tack, ledamot Egeland. Jag är lite förvånad, tidigare har jag hört ledamöter från Obunden Samling säga att det har alltid målats fan på väggen och att man har trott att det har varit digerdöden och så vidare. Det är nog inte någon större fara. Jag tror att det var ledamot Måtar som sade så någon gång.

Jag ska ta ett exempel som är positivt och som också är kopplat till Färöarna. Jag tog mig friheten att lämna gruppen för att se hur primärvården var organiserad där. Den var organiserad som ett egenläkarsystem, där tre till fyra läkare delade på en mottagning. Alla färingar vet vem deras läkare är, och jag frågade de läkare som jag talade med, vilket var två stycken och de berättade att man alltid får kontakt med sin läkare samma dag eller nästa dag. Dessa erfarenheter ser vi i stora delar av Europa. Vi såg det i Kvartersakuten i Stockholm, och vi ser det (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det låter jättefint, men det var ju definitivt inget svar på den fråga jag ställde. Frågan var: Hur ska vi finansiera vår vård utan tillväxt? Hur ska man kunna leva klimatsmart utan tillväxt?

Vi får hela tiden höra profetior, men vi får aldrig höra några förslag på lösningar, mer än att tillväxten är problemet. Lever ledamoten själv efter det han pratar om? Jag förmodar att ni flög till Färöarna. Det var knappast en vinst för klimatet. Och jag kan tänka mig att ledamoten själv kör en fossilbil.

Tack ledamot Egeland.

Det är viktigt att man inte bara målar upp katastrofscenarier, det håller jag med om.

Om vi kan skapa en effektiv primärvård där alla ålänningar har lättillgänglig vård, då avlastar vi specialsjukvården oerhört mycket, vilket i sin tur sparar pengar.

Vi behöver inte en stor tillväxt, och vi behöver inte chefer med 15 000 euro i månaden och dessa privilegier som följer med.

Jag tror att det småskaliga i sjukvården, precis som när det gäller kommuner, medför att den blir betydligt mer kostnadseffektiv.

Tack, talman!

En del av mitt anförande kommer att vara en upprepning av det vi har diskuterat idag, men jag anser att det är viktigt att alla som följer med i politiken här på Åland förstår vad som pågår. Det handlar om det som landskapsregeringen och majoriteten, bestående av Centern, Liberalerna och Socialdemokraterna, håller på med just nu. Den övergripande planen med kriskommunlagen är att slå ihop kommunerna och genom att minska transfereringarna tvinga ihop dem. Det har vi påpekat varje gång landskapsregeringen har lagt fram förslag om minskade transfereringar till kommunerna under denna mandatperiod. Det har skett flera gånger, och jag kan inte minnas alla tillfällen, men jag vill nämna några specifika exempel så att vi får en klar bild av hur mycket pengar årligen som landskapsregeringen har dragit in från kommunerna.

I år har vi haft en minskning av skattekompletteringen till kommunerna med ungefär 1,1 miljoner euro. Förra året sänktes kompensationsgraden för grundavdraget med 5 %, vilket innebar en besparing för landskapet på 700 000 euro, men en ökad belastning för kommunerna med samma belopp. I samband med bostadsbidragsreformen för två år sedan fördes också en kostnad på cirka 400 000 euro över till KST, som landskapsregeringen behöll, trots att social- och miljöutskottet tydligt uttalade att detta var något som landskapsregeringen behövde kompensera. Men det struntade landskapsregeringen i trots att lagtinget även uppmanade landskapsregeringen att agera i denna fråga genom ett enhälligt betänkande. Det är vart att påminna om vad som hänt.

Det är också värt att påminna om slopandet av sjukdomskostnadsavdraget, där togs inte pengar direkt från kommunerna utan från våra sjuka ålänningar. Hälften av sjukdomskostnadsavdraget har överförts till pensionärer.

Det vi ser nu är osäkert, men det finns ett förslag som kan kallas "la grande finale", där man pratar om att ta bort 6 miljoner euro från kommunerna i samband med slopandet av kompensationen för samfundsskatterna.

Denna regering har alltså mer eller mindre genomfört besparingar på kommunernas bekostnad, som snart uppgår till 10 miljoner euro årligen, om den föreslagna reformen går igenom. Man kan fråga sig om det verkligen handlar om besparingar för landskapet. Ja, det är det kanske, men det är invånarna i kommunerna som drabbas, och de har redan drabbats.

När det gäller sammanslagningen av kommunerna har landskapsregeringen sagt att äldrevården ska slås ihop. Vi minskar transfereringarna till kommunerna och har en kriskommunlag. Jag anser att det finns fog för det jag säger, och när man slår ihop dessa bitar visar det på en tydlig politisk åsikt.

Det är inte förvånande att Liberalerna och Socialdemokraterna driver denna politik, eftersom de tidigare har varit öppna med sina avsikter under regeringen Sjögren 1. Det som är märkligt är att Centern, som tidigare har varit en så kallad "kommunkramare", nu stöder detta.

Jag vill återkomma till frågan om äldrevården och förslaget att överföra allt ansvar till kommunerna. Det finns sätt att lösa dessa problem. Ett alternativ är att landskapet tar över ansvaret för de delar som kommunerna har svårt att hantera. Vi har föreslagit att man ska ta över institutionsvården och hantera de mest problematiska delarna stegvis. Vi har väldigt god äldrevård på Åland. Varför man ska ta över allt istället för att ta de mest problematiska delarna så det förstår jag inte. Jag förstår varför man agerar på detta sätt, men det är inte ärligt att inte lägga fram ett tydligt förslag på hur man vill slå ihop kommunerna.

När det kommer till besparingarna är det viktigt att alla parter bidrar. Kommunerna måste också spara pengar, men det är svårt att se de besparingar som landskapsregeringen har genomfört. I bokslutet för 2025 ser vi att antalet årsverken ökar med 55, och stora investeringar görs med tveksam nytta, som färjeinvesteringen på Töftö och gigantiska vägprojekt på Föglö för 4 miljoner euro. Det är tveksam nytta, det är inte för att spara i varje fall.

Det är oklart hur detta kommer att påverka skärgårdstrafiken. Om man planerar att genomföra en konkurrensneutral upphandling, så det hoppas jag verkligen för hela lagtinget har uppmanat er att göra det. Men i den debatten vet vi att man planerar att lägga 50 miljoner euro på att klimatkonvertera fem färjor som är 40 år gamla. Varför har landskapet så dålig ekonomi? Här kan man hitta svar, i alla fall när det gäller investeringar och likviditeten.

Man fortsätter att öka kostnaderna. Man genomför lagreformer, som gymnasielagen som ökar kostnaderna avsevärt. Man säger att man ska kompensera för detta, men det leder bara till att besparingar måste göras någon annanstans, vilket drabbar servicen närmast medborgarna, kanske på ÅHS. Allt får konsekvenser. Det slutliga utfallet av gymnasielagen kommer inte att visa sig under denna mandatperiod, utan först under nästa.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag påpeka att det finns två punkter i budgeten som jag inte är nöjd med. Det handlar om intäkterna från utsläppsrätterna och intäkterna från vindkraften. Man säger att man följer försiktighetsprincipen, men jag håller inte med. Vi har ingen aning om hur det kommer att gå med vindkraften, och jag är övertygad om att vi inte kommer att få några pengar därifrån.

När det gäller utsläppsrätterna finns det en viss förståelse för resonemanget, men faktum är att vi har fått 200 000-300 000 euro årligen, och det är troligt att vi nu får samma belopp. Jag hoppas att vi får mer pengar, men verkligheten ser inte ut så just nu. Därför anser jag att det är fel att budgetera för dessa intäkter, eftersom det ger en orättvis bild av ekonomin. Tack, talman!

Tack till ledamot Wikström. När det gäller äldrevården och diskussionen om sammanslagningen så har Centern tagit ett bestämt avstånd från det. Vi vet inte hur det dök upp. Vi har i en insändare sagt att vi inte står bakom detta.

Jag tror att ledamot Wikström känner både mig och Centern så pass väl så att tvångsammanslagningar av kommuner är inget som vi någonsin har pläderat för, och kommer inte att göra det heller.

Däremot är Centern någon som tar ansvar för hela Ålands ekonomi, landskapets ekonomi och kommunernas ekonomi. Centern har sagt att när man har två helt olika linjer här så måste man hitta en gemensam väg framåt. Vi är väl den som framförallt söker lösningar och söker kompromisser

Tack, talman!

Jag har sett den här insändaren och hört debatten om förslaget till nedskärningar bland kommunerna. Det verkar som att man är tagen på sängen båda gångerna. Man undrar verkligen hur det här skeppet egentligen styrs om man ständigt är överraskad. Nu kommer det ett förslag. Nej, lagtingsgruppen är inte med på det här. Är det ett stadigt och stabilt ledarskap vi ser här? Nej det är det inte .

Det är vi i lagtinget som beslutar hur saker och ting ska gå till. Om landskapsregeringen fattar beslut utan att en stor grupp, Centergruppen, har en aning om det och inte stöder det, då har vi ett problem.

Tack, herr talman!

Hur det här förslaget om äldreomsorg dök upp, det har jag ärligt talat ingen aning om. Det överraskar mig väldigt mycket och inte bara mig i centergruppen. Det var därför vi reagerade snabbt och kraftigt.

Vad gäller det som står i vårbudget så har vi tagit del av och lyssnat på det. Vi har lyssnat på fältet, på kommuner etc. och sett att här behöver man hitta en väg framåt.

Om man gör en affär och både är lite missnöjda, så är det en väldigt lyckad affär. Så brukar det vara, om vi uttrycker det så.

Tack, talman!

Jag kan förstå att man vill att kommunerna ska bidra till landskapets ekonomi, särskilt när vi har problem med den offentliga ekonomin på Åland. Det skaver dock lite när vi till exempel betalar ett filmstöd på 150 000 euro till klimatdystopier, som Centerns egen minister står bakom, samtidigt som vi kräver att ålänningarna ska bidra och man beställer utredningar om obetalt hemarbete osv.

Det rinner iväg pengar på saker som inte leder till någon nytta för ålänningarna. Det handlar ofta om prestigeprojekt som olika partier i landskapsregeringen vill fortsätta med. Men vi måste fråga oss: Ger dessa projekt mervärde till medborgarna? Ger de mer mervärde än en bra och fungerande hälsovård? Om svaret är nej; stryk! Samma med hållbarhetsagendan.

Herr talman!

Någon gång borde vi ta den diskussionen, kanske i samband med nästa budget, påståendet att pengarna rinner mellan fingrarna. Då kan vi börja ta upp frågor om skadestånd och andra aspekter som också påverkar likviditeten. Det handlar faktiskt om sådana penningsummor som har ramlat mellan fingrarna, och man får verkligen spreta ordentligt för att de ska rymmas emellan. Men vi tar den diskussionen en annan gång.

Vad gäller utsläppsrätterna så är intäkten kontrollerad av landskapsrevisionen. Man anser att det är okej att hantera den här intäkten enligt försiktighetsprincipen, så kan man knappast ifrågasätta det juridiska i det hela, möjligen den politiska aspekten.

Vindkraften är ju politisk såtillvida att det finns en ambition där många partier, utöver regeringskonstellationen, stöder att man ska syna korten ända fram.

Tack, talman!

Jag menar inte att det finns något juridiskt fel med att budgetera 2 miljoner i intäkter för utsläppsrätter, men jag tycker att det är fel. Om man ser tillbaka på historien har det aldrig sett ut så här, och vi har haft den här frågan om utsläppsrätter i utskottet i två år och frågan är fortfarande inte klar. Jag anser att det är politiskt fel och det är inte transparens.

När vi pratar om stora pengar och slöseri, kan vi ta vindkraften som ett typexempel. Här beräknas kostnaderna för utredningar och relaterade frågor till totalt 8 miljoner. Om vi sätter det i relation till den elhybrid, där vi har olika åsikter, ser vi hur mycket pengar vi bränner på vindkraften utan att det kommer att leda till några intäkter överhuvudtaget. Snart når ni samma summan för vindkraften som för elhybriden.

Vindkraften har potential att skapa arbetsplatser.

Elhybriden, 13 miljoner bort och ledamotens namn under det beslut som ledde till det, så där får vi faktiskt ingenting tillbaka för det.

Nu vill jag säga några ord om årsverken. Tyvärr visar systemet för att redovisa årsverken för 2025 att det fortfarande är undermåligt. Vi har nu påbörjat ett ordentligt projekt för att få ordning på detta. Jag kunde inte föreställa mig att det var så dåligt. De siffror som har redovisats i den offentliga årsredovisningen måste rättas till ytterligare.

Målsättningen är att minska årsverkena med drygt 30 per år under tre års tid. Denna målsättning sattes för ett år sedan, våren 2025, inför budgeten för 2026, medan de 50 årsverken som vi pratade om är resultatet från 2025, alltså året före vi satte målsättningen. Man måste låta tiden arbeta.

Det här med vindkraften, vi får väl se om det är jag eller finansministern som får rätt. Jag har upprepat det här ganska ofta, egentligen under hela mandatperioden, att det här är ett gigantiskt slöseri med pengar. Man tänker nu bjuda ut det här, vi får se om det händer under den här mandatperioden, jag börjar ifrågasätta det för ni har skjutit på det så många gånger nu. Det enda vi vet är att det har kostat väldigt mycket pengar. Vi får väl se vad det slutar i. Jag tror att jag får rätt, och finansministern tror att han får rätt. Tiden får utvisa den frågan.

När det gäller årsverken är det svårt att sätta sig in i det, och det är bra att finansministern också påpekar att det är komplicerat. Men jag skulle säga att det knappast blir lättare att spara in på dessa tjänster ett valår. Jag har svårt att se att det kommer att ske några jättestora årsverksinbesparingar de kommande åren. Det skulle förvåna mig väldigt mycket. Men vi får se.

Tack, talman!

Jag tänkte uppehålla mig en stund kring kommunerna, eftersom diskussionen har varit omfattande i dag kring den frågan, men också kring kapitlet i ändringsbudgeten som berör förvaltningsutveckling och effektivisering, där jag står som ansvarig minister för många av dessa frågor.

För det första, kommunerna. För mig är det svårt att avgöra om det är en medveten eller omedveten desinformation som har spridits här i dag, när man säger att landskapsregeringen kontinuerligt har minskat tilldelningen till kommunerna under den här mandatperioden. Det stämmer inte. Pengarna till kommunerna har kontinuerligt ökat under denna mandatperiod. Såsom planen ser ut kommer det att mattas av under 2027 och sedan öka igen. Det är viktigt att vi har samma verklighetsuppfattning i den här salen.

Jag vänder mig också emot den känsla som ibland kan uppstå, att landskapsförvaltningen och de pengar som används här skulle vara något slags byråkratimonster, medan kommunerna gör det som är nära människorna. Det stämmer visserligen att kommunerna är närmast människorna, men i det här sammanhanget måste man komma ihåg två saker. För det första handlar den byråkrati som utförs i det här huset om att säkerställa likabehandling, utveckla lagstiftning och bevilja tillstånd, precis som kommunerna beviljar bygglov. Det är verksamhet som är för människorna.

För det andra har vi i landskapet, som bekant, mycket stora verksamhetsandelar ekonomiskt sett, som är människonära och i vissa fall typiskt kommunala i andra regioner. Vi kan prata om primärvården, gymnasiet och AMS som tre verksamheter, eller ÅMHM för den delen, som i många andra samhällen är på kommunal nivå. När man pratar om att landskapsförvaltningen är så stor och tung, måste man också komma ihåg att vi redan har mycket kommunal verksamhet inom landskapsförvaltningen som är väldigt människonära.

Det betyder förstås att, precis som grundskolorna tampas med behovet av fler assistenter, så tampas också gymnasieskolan med samma utmaningar som landskapsregeringen finansierar. Precis som kommunerna står inför omfattande utmaningar när det gäller den åldrande befolkningen och behovet av äldreomsorg, står landskapet i form av ÅHS inför motsvarande utmaningar. Exakt som kommunerna behöver anpassa sig till den tid vi lever i med digitalisering, cybersäkerhet och beredskapsfrågor, behöver också landskapsförvaltningen göra det.

Att sätta dessa emot varandra och särskilt att framställa kommunerna som något som bara gör gott, medan landskapsregeringens verksamhet inom sin budgetomslutning skulle göra något som inte är för människorna, sänker tilliten för de offentliga institutionerna.

Det är ett gemensamt uppdrag. Jag förväntar mig inte att man nödvändigtvis ska visa tillit eller förtroende för den politiska landskapsregeringen, men landskapsregeringen som myndighet, förvaltning och institution har ett gemensamt ansvar för att bygga tillit.

Talman! Med det sagt skulle jag också vilja prata lite om den förvaltningsutveckling som pågår inom landskapsförvaltningen. Det händer mycket inom det området. Under denna mandatperiod har det gjorts stora omtag för att stärka demokratins grundvalar, allt från reviderad vallagstiftning, kommunallagen som är under revidering och nu arbetar vi med förvaltningslagstiftningen för landskapsförvaltningen. Vi jobbar mot ett starkare utvecklingsfokus inom landskapsförvaltningen och prioriterar nya arbetssätt. Vi pratar om både digitalisering och AI, inte som egna målsättningar utan som aktiva verktyg, dels för att öka produktiviteten, men också för att underlätta det hårda arbetet inom landskapsregeringen. Det kryllar inte av tjänstemän där, hur mycket man än vill påstå. Det är en hög arbetsbelastning, och digitala verktyg och AI kan underlätta arbetsbördan.

Vi arbetar också mycket med samordning för att nyttja kompetensen där den gör mest nytta. Det handlar om flera olika områden. Digitaliseringen är en del där vi ser stora behov av att samla kompetens och att alla bidrar tillsammans. Det handlar om att inte göra suboptimeringar utan att göra det som är totalekonomiskt bra för landskapet som helhet, men också om kunskapsutbyten sinsemellan.

Servicecentrat under finansministerns ledning är en väldigt stor del i den här frågan. Arbetet går starkt framåt, och vi kommer att titta vidare på andra områden där vi ser att det finns utrymme för att spara pengar och stärka kunnandet.

En annan intressant fråga är extern finansiering. Det har sagts i den här salen många gånger att vi är svaga på att nyttja det. År 2028 kommer de nya fonderna att släppas. Vi gör ett omfattande arbete för att kunna tillgodogöra oss medlen från dessa fonder. Här kommer beredskapen in som en tydlig del. Vi vet också att ö-strategin är under framtagande på kommissionens bord, där vi ser möjligheter att hämta hem medel. Högskolan visar på den vägen genom sitt EUNICoast samarbete, där man har mycket externfinansierad utveckling som gynnar samhället i sin helhet och skapar de för Åland så viktiga nätverken och kunskapsutbytena.

En viktig sak för hela det offentliga Åland och inte minst för medborgarna är arbetet med Medborgarportalen. Arbetet syftar just till att undvika suboptimeringar och att förhindra att alla 40 myndigheter - som jag tror det är mellan kommunerna och landskapet - ska skapa egna portaler, egna projekt och egna upphandlingar. Att kunna samordna detta är en enorm ekonomisk vinning för de offentliga institutionerna, men ännu större för alla ålänningar. Alla ålänningar som i dag är skrivna i en kommun, har en fritidsfastighet i en annan och ska lära sig olika portaler och inloggningssystem. Att samordna detta och kunna ge korrekt myndighetsinformation är ett centralt ben för framtiden.

Jag kan citera det som står i vårbudgeten: "Dessa reformer tillsammans är ett skifte till en mer samordnad, mer produktivitetsdriven och mer proaktiv förvaltning. Målet är en modern offentlig sektor som levererar mervärde för medborgarna med bättre resursutnyttjande och högre kvalitet." Tack, talman!

Tack, talman!

När jag lyssnar på minister Zetterman så undrar jag om hon uttalar sig av okunskap eller om hon medvetet försöker påstå falskheter här. När vi pratar om överföringar mellan landskapet och kommunerna, så pratar ministern om absoluta tal. Landskapsandelar och transfereringar indexjusteras precis som löner.

Det jag talar om är de faktiska neddragningarna från landskapets håll. Är ministern bekant med indexjusteringar och vad det innebär att landskapsandelarna indexjusteras varje år? Det är därför hon kan se att penningsumman har ökat på sista raden. Jag vill säkerställa att vi har samma förståelse för vad ministern syftade på.

Talman!

Jag har uppfattat att ledamoten Wikström nämnde något i salen om att landskapsregeringen har tagit bort överföringar på flera miljoner under den här mandatperioden. Det handlar om en summa i absoluta tal. Ja, det sker indexjusteringar, men det jag svarade på var den diskussion som har pågått under dagen som jag uppfattar att handlar om absoluta tal.

Det har sagts här idag att man har tagit bort miljoner från kommunerna. Men om man tittar på de faktiska summorna så stämmer inte det.

Jag tycker att utskottet, om jag får ge ett litet medskick, bör beakta detta. Vi kan säkert stå här och diskutera vad indexjusteringar innebär, hur kommunalskatten utvecklas, hur andra faktorer påverkar och hur lagstiftningen spelar in. Men om jag skulle lämna ett önskemål till den här delen, så är det att finans- och näringsutskottet också skulle titta på frågan.

Tack, talman!

Jag uppfattar det som att ministern inte var bekant med detta och inte riktigt hängde med i diskussionen. De summor som jag nämnde skulle vara högre om de skulle indexjusteras. De summor jag nämnde är som de var vid den tidpunkt då de togs bort. Om man hade indexjusterat dem, som man har gjort med landskapsandelarna, så skulle de beloppen vara högre. Det är så indexjusteringar fungerar. Det är bra att vi har kunnat reda ut detta.

När det gäller antalet assistenter i gymnasieskolan så har man en lagstiftning, kanske den inte har trätt i kraft ännu, om att öka antalet assistenter ännu mera. Jag vet inte riktigt vad man syftar på. Man bidrar till den här kostnadsutvecklingen.

Talman!

Ledamoten Wikström behöver inte vara orolig, jag tror att alla ministrar förstår vad en indexjustering är. Det jag talade om var att det har påståtts i den här salen i dag att landskapsandelarna har minskat med flera miljoner. Det stämmer inte.

När det gäller frågan om gymnasieskolan och assistenter så vet jag att det är en stor sten i skon för Obunden Samling att gymnasieelever ska få ett extra stöd i skolan. Denna lagstiftning har gällt för grundskolan i många år. Grundskolorna har konstaterat att detta har satt mer tryck på verksamheten.

Det handlar om att man har konstaterat att grundläggande utbildning behövs i dag för att klara sig i samhället. Därför är det också samhällets uppgift att se till att barn kommer igenom skolan, både på grundskolenivå och gymnasienivå. Det jag konstaterade var att samma krav som ligger på de kommunala uppgifterna inom landskapets förvaltning också gäller för kommunerna.

Talman!

Jag tycker att det är klädsamt av minister Zetterman att hon faktiskt kommer upp i talarstolen och försöker ge en beskrivning av sitt politikområde. Andra ministrar har efterfrågats, men har ändå valt att till och med lämna salen. Men det är förstås upp till var och en att välja.

Jag skulle egentligen bara vilja fråga om nödalarmeringssystemet och kostnaderna kring det. Även den förra landskapsregeringen var delaktig i nödalarmsystemet. Jag undrar hur mycket vi i dagsläget har spenderat på det? Finns det någon uppskattning från ministerns sida om vad ytterligare investeringar kommer att kosta? Jag såg att det inte var medtaget i investeringsbilagan.

Först och främst, detta är en vårbudget som anger kostnadstaket. Finansministern hade ett långt anförande i frågan.

Jag vet att det är ett vanligt tilltag att man anmärker på att ministern har lämnat salen, men ledamoten har själv suttit i landskapsregeringen och vet att det ibland är möten som måste hållas. Jag tycker att den erfarenheten kunde ha lett till en mer klädsam kommentar.

När det gäller nödalarmeringssystemet är det förstås bekymmersamt. Det är fortfarande inte klarlagt vad det kommer att innebära. Linjen är fortfarande sådan att vi försöker hitta samarbeten tillsammans med riket. Det finns framförallt praktiska bekymmer kring dessa delar, och det är något som har arbetats på aktivt. Vi hoppas att kunna leverera mer tydliga svar i höstens budget. Men som sagt, ramen bedömer vi att i det här fallet är (… taltiden slut).

Talman!

Jag känner mycket väl till att ministrar kan ha mycket annat att göra, men jag vill ändå påpeka att det var den nu sittande finansministern som informerade mig i ett tidigare anförande om att detaljfrågor skulle riktas till ministrarna. Det är därför jag har sökt både minister Zetterman och social- och hälsovårdsministern.

Det jag vill säga är att jag förstår att man har andra åtaganden också. Men det är i alla fall en av de viktigaste debatterna vi har. Detta har varit allmänt känt för regeringen, eftersom vi följer den tidsplan som regeringen har presenterat. Därför tycker jag att det hade varit klädsamt om fler av ministrarna hade tagit plats vid talarstolen och, på ett övergripande plan, likt minister Zetterman, beskrivit sitt politikområde.

Jag tänkte mest ge civilministern lite stöd. Det har sagts i absoluta tal att man har tagit bort miljoner från kommunerna. Tittar man på landskapsandelar och kompensationer så var de 47 miljoner i bokslutet för 2023. I bokslutet för 2025 beräknas vi nå upp till 55 miljoner. Enligt prognoserna kommer detta att fortsätta öka de kommande åren, men vi får vänta in de boksluten.

Det var en liten sifferexercis i sammanhanget.

Talman!

Det är precis så som det är, och jag anser att det vore bra gentemot Ålands folk om vi förhöll oss till det som faktiskt är fakta, och inte det som politiskt känns bra att säga.

Tack, talman!

Bästa lagting! Jag har börjat sporta lite, som Roger Nordlund, med att gå upp sist.

Jag vill ge "heads up" för finans- och näringsutskottet kommande arbete. Vi börjar höra om vårbudgeten, i morgon och fortsätter på fredag. Tanken är att vi på tisdag ska klubba vårbudgeten, och förhoppningsvis hakar vi då även i ändringsbudgeten så att allt kan gå smidigt.

Jag tycker att den här dagen har varit bra. Det är ett gott betyg för lagtinget att vi, på en hyfsat normal arbetsdag, kan gå vidare med remissen. En vårbudget ska ju som sagt inte gräva ner sig i detaljer.

Men det jag har sagt några gånger tidigare, och som jag vill upprepa, handlar om indelningen av arbetsveckorna.

Jag vill vara tydlig: ett lagting är indelat i vita, gula och röda veckor. Under de röda veckorna har vi plenum här i lagtinget, medan de gula veckorna är avsedda för beredskap för plenum, utskottsarbete och övrigt. Under de vita veckorna är det inte lagtingsarbete alls.

Vi måste konstatera att pressen på en landskapsregering, oavsett vem som sitter i den, blir allt tuffare. Det handlar om att producera budgetar och lagförslag i allt snabbare takt och med kortare framförhållning. Det blir en större press på lagtingets kanslipersonal och på utskotten, som ska hinna hantera ärenden i god tid, för att kunna parera särskilst de vita veckorna.

Som den här våren har sett ut och som vi har haft tidigare före sommaruppehållet, så jag tror inte att det är hållbart över tid. Jag tror heller inte att september månad är hållbar, eftersom det då finns en tröskel av ärenden som har byggts upp under sommaren.

Inför nästa lagtingsperiod finns det verkligen skäl att med god framförhållning fundera på hur vi delar in lagtingsåret. För att få kvalitet i utskottsarbetet måste landskapsregeringen ha tid och inte ständigt behöva anpassa sig efter ett lagting som är indelat efter gamla strukturer. Det handlar i slutändan om vår självstyrelse och att vi ska ha kvalitet i det vi gör. Finans- och näringsutskottet kommer att kunna hantera detta, men över tid är det inte bra.

Till exempel kommer årsredovisningen och revisionen inte att kunna hanteras före sommaruppehållet, något som finansutskottet har önskat länge. Det är ett viktigt verktyg i ramverket, men om vi har otur landar det någon vecka före årsbudgeten, vilket inte är bra över tid.

Detta är en liten "heads up" för hur vi kan resonera kring vårt arbete här i lagtinget. Tack!

Talman!

Likt ledamot Veronica Thörnroos hade jag också sett fram emot att höra flera ministrar presentera sina politikområden.

Landskapsregeringen skriver att man vill "stärka den kulturella infrastrukturen." Vad avser regeringen konkret med kulturell infrastruktur? Vilka nya satsningar handlar det om? Kanske utskottsordförande kan ta med sig detta till behandlingen så kan vi få lite mera information om det. Det finns små detaljer som ändå kan betyda ganska mycket.

Talman!

Tack ledamot Anders Holmberg. Jag ska absolut ta frågan vidare till det fortsatta utskottsarbetet.

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.