Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Kära kollegor och alla som lyssnar, att lyfta den åländska tillväxten bygger mångt och mycket på samma utmaningar idag som för ett decennium sedan. Vad beror det på? Vi kan i alla fall konstatera att tillväxten i eviga lagtingsdebatter, utredningar och oförmåga till utvecklande politiska kompromisser har varit god, men inte gett tillräckligt resultat för att förändra våra företags möjligheter att växa. En långvarig nolltillväxt har skapat ett alltmer skriande behov av åtgärder som kan vända trenden och nej, lösningen handlar definitivt inte om mer bidrag.

Tillväxtpolitiken ska struktureras kring fyra pelare: export, kompetens och attraktionskraft, transporter och infrastruktur samt företagsklimat. Det är klokt och tydligt.

Andemeningen i hela meddelandet bygger på att åländsk export ska växa. Det är en självklarhet att fler av våra företag ska nå utanför Åland. Export genererar nya pengar, arbetsplatser och ger en större motståndskraft för den åländska ekonomin. Det skapar även fler affärsmöjligheter för underleverantörer och andra företag på vår hemmamarknad.

Den åländska tillväxten behöver översyn och omvårdnad. Helt klart behöver detta meddelande tas på allvar och ses som en chans till förändring. Nu finns utmaningarna tydligt nedskrivna i ett meddelande och många av dem har en adresslapp där mottagaren är den åländska politiken. Politiken har verktygen att förändra, men det är näringslivet som ska starta och driva företagen.

Jag kommer räkna upp huvudpunkter kring de utmaningar och ska-krav som gäller för att förbättra den åländska tillväxten. Utskottet har inte gjort någon gradering eller prioritering av insatser, allt hänger i slutändan ihop. Jag vill ändå, lite personligt, lite lätt miljöskadad av meddelanden och vackra ord, inleda listningen med två områden som jag anser vara helt avgörande för att detta meddelande ska ha en relevans och om tillväxtarbetet ska få momentum.

På klar första plats hamnar politiskt mod. Politiskt mod gäller inte endast för en sittande landskapsregeringen. Det gäller även för en opposition. Ett mindre tillåtande politiskt klimat, där det är tryggare att inte göra något istället för att riskera nästa mandatperiod hämmar utveckling och tillväxt. Det politiska klimatet får inte bli så destruktivt att det är tryggare att utreda en gång till än att verkställa. Modet måste vara så starkt att man vågar göra fel.

Inom idrottspsykologin talas det ofta om att våga misslyckas. Att den omkringliggande miljön ska tillåta misstag, bara då kan en individ prestera maximalt. Jag är övertygad om att den politiska psykologin fungerar likadant. Den politiska luften vi andas måste innehålla mer syre för utveckling och förändring, då kan vi också börja räkna med tillväxt.

Talman! Utskottet understryker vikten av tydliga mål och uppföljning. Landskapsregeringen bör kunna visa i vilken utsträckning de vidtagna åtgärderna leder till ökad export, fler exporterande företag och stärkt konkurrenskraft. Att inte använda mätbara nyckeltal, att inte ha mål och måluppfyllnad är politiskt fegt, för då kommer sällan heller ett tydligt facit. Utskottet anser därför att åtgärder som inte ger tillräcklig effekt bör omprövas och att resurser i högre grad bör koncentreras till insatser som påvisbart bidrar till en långsiktigt starkare åländsk exportverksamhet. Det politiska modet måste givetvis även våga förändra och tänka nytt. Politiskt mod att initialt göra vissa besvikna, men långsiktigt de flesta nöjda. Självklart ska politiska beslut vara väl förankrade och konsekvensanalyserade, men det politiska modet får inte stanna vid lagtingsdebatter och valreklam.

På andra plats, det andra området som sticker ut, är en direkt effekt av politiskt mod, nämligen förmåga att prioritera. Att våga segmentera, att verkligen våga prioritera bort vissa saker för att ha maximala resurser för att stöda nytänk och de branscher som genererar mest och som har störst potential. Att inte allting hamnar i ett traditionellt fyrkantigt system där alla branscher ska ges samma uppmärksamhet och där våra begränsade resurser såväl ekonomiskt som lagstiftningsmässigt inte räcker till för att skapa en exportinriktad tillväxtpolitik.

Talman! Politiskt mod och prioriteringar, nu följer några övriga punkter.

Jag har redan till vissa delar berört exportens positiva effekter, men rubriken export innehåller många komponenter.
 Tillgången till kompetens är en avgörande förutsättning för exportorienterad tillväxt. Utbildning, kompetensförsörjning och inflyttning behöver i högre grad kopplas till näringslivets faktiska och framtida behov. Brist på kvalificerad arbetskraft får inte bli ett hinder för företag som har möjlighet och ambition att växa internationellt. Utskottet ser positivt på de exportfrämjande åtgärder som anges i handlingsplanen, bland annat satsningar på internationalisering, finansiering och nätverk. Utskottet understryker samtidigt att resurserna måste riktas till åtgärder som ger konkret effekt för företagens möjligheter att växa och exportera. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot företag som har potential att ta steget från en lokal marknad till en större extern marknad. Utskottet har under meddelandets behandling erfarit att t.ex. IT-upphandlingarnas kravställningar och tidtabell kan försvåra för åländska företag att växa och sedan ta steget till externa marknader. Här anser utskottet att landskapsregeringen kunde överväga meriterande kravställningar som alternativ till rigorösa ska-krav för IT-upphandlingar.

AI, kompetens och tillväxt. Det är ingen överdrift att påstå att AI kommer förändra arbetsmarknadens behov i rask takt. AI skapar nya arbeten, medan traditionella yrken kommer tappa all efterfrågan. Aldrig förr har utvecklingen gått så snabbt. Detta kan man tycka vad man vill om, men politiskt behöver vi förhålla oss till det. Vårt näringsliv greppar möjligheterna, men det gäller att politiken hänger med. AI-mognad är en viktig del av många företags konkurrenskraft och även för en ekonomiskt pressad offentlig sektor bör AI vara något som frigör resurser och förbättrar produktiviteten.

Utskottet understryker att Åland behöver ligga i framkant när det gäller att tillvarata de möjligheter som AI och ny teknik medför. Ett långsamt införande av ny teknik riskerar att försämra de åländska företagens konkurrenskraft och göra Åland mindre attraktivt för företag och kvalificerad arbetskraft. Utbildningssystemet behöver kontinuerligt anpassas till en arbetsmarknad där AI och digitala verktyg blir en naturlig del av allt fler yrken. Utskottet anser att AI-kompetens inte enbart bör betraktas som en fråga för IT-utbildningar, utan som en färdighet som i olika omfattning behöver integreras i utbildningar inom flera branscher och yrkesområden. Även möjligheterna till fortbildning och kompetensutveckling under arbetslivet behöver utvecklas. Utskottet erfar att det från näringslivets sida finns en efterfrågan på denna typ av kompetens och erfar att Grit:lab är ett exempel på en utbildningsinstans där studeranden erhåller exakt en sådan kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar. När tekniken och kompetensbehoven förändras snabbt behöver även lärarkompetensen kontinuerligt utvecklas. Utskottet anser därför att fortbildning och kompetensutveckling för lärare bör ges hög prioritet, särskilt inom AI och digital transformation. Förmågan att anpassa utbildning, arbetsliv och offentlig verksamhet till den tekniska utvecklingen är en konkurrenskraftsfråga för Åland. Målsättningen bör vara att Åland även framöver har tillgång till den kompetens och arbetskraft som behövs för tillväxt. Utskottet anser därför att AI och dess konsekvenser för kompetensförsörjning, produktivitet och arbetsmarknad bör beaktas genomgående i det fortsatta tillväxtpolitiska arbetet.

Lagstiftningens betydelse kan inte underskatts.  Lagstiftningens betydelse för företagens möjligheter att utvecklas och investera är betydande. Det offentliga har ett ansvar för att lagstiftningen är ändamålsenlig, tydlig och anpassad till förändrade förutsättningar. Landskapsregeringen bör aktivt identifiera sådan lagstiftning inom den åländska behörigheten som begränsar möjligheterna till hållbar utveckling och tillväxt inom näringar där Åland redan har kompetens, etablerade företag och konkurrensfördelar. Utskottet pekar särskilt på vattenlagen som ett exempel på lagstiftning vars utformning har direkt betydelse för verksamheter som är beroende av vattenmiljön. Lagstiftning, med bibehållna krav på miljömässig hållbarhet, bör utvecklas så att den skapar tydliga och förutsägbara förutsättningar för näringsverksamhet och möjliggör utveckling och investeringar.

Utskottet betonar sammantaget att tillväxtpolitik inte enbart handlar om nya stöd eller enskilda satsningar. Ett konkurrenskraftigt regelverk och en förståelse för hur de åländska näringarna är beroende av varandra är enligt utskottets mening centrala förutsättningar för tillväxt. Landskapsregeringen bör därför fortlöpande pröva hur lagstiftning och myndighetsprocesser kan utvecklas för att stärka konkurrenskraften och skapa bättre förutsättningar för befintliga åländska näringar att växa. Utskottet bedömer att det kan finnas skäl för landskapsregeringen att vid lagstiftningsprocesser bedöma hur lagstiftningen påverkar förutsättningarna för näringslivet i ännu högre grad än idag.

Civilsamhällets betydelse. Det åländska civilsamhällets betydelse som inflyttningsmotor, attraktionskraft, trygghet och välmående är stor. Hur stor? Förmodligen mycket större än vi tror. förutsättningarna för tillväxt skapas inte enbart inom den privata sektorn eller genom samspelet mellan näringslivet och det offentliga. Tillväxt behöver ses ur ett bredare samhällsperspektiv, där även de faktorer som gör Åland attraktivt att leva, arbeta och etablera sig på har stor betydelse. Åland har ett starkt förenings- och organisationsliv som bidrar till bland annat gemenskap, delaktighet, kultur, idrott och fritidsverksamhet. Ett livskraftigt civilsamhälle stärker Ålands attraktionskraft och därmed även förutsättningarna för att människor ska vilja stanna kvar, flytta till och bosätta sig på Åland. Det går nog att sätta likamedstecken mellan stark attraktionskraft och nya entreprenörer. Utskottet understryker att civilsamhället har en betydelse för Ålands långsiktiga tillväxt och kompetensförsörjning. Goda förutsättningar för civilsamhället att verka och utvecklas bör enligt utskottets mening ses som en del av arbetet för ett attraktivt och konkurrenskraftigt Åland.

Talman! Åland är ett litet och överblickbart samhälle med korta avstånd mellan beslutsfattare, näringsliv, utbildning och andra samhällsaktörer. Det är en styrka som måste användas bättre. Resurserna behöver koncentreras till de insatser som ger störst effekt för samhällsekonomin och Ålands framtida konkurrenskraft. Utbildning och kompetensförsörjning är en förutsättning för tillväxt. Åland har inte råd att lämna människors kompetens outnyttjad. Samtidigt behöver utbildningsutbudet vara relevant och aktuellt samt svara mot arbetsmarknadens och samhällets föränderliga behov. Utbildning, kompetensförsörjning, kapital, transporter, lagstiftning och attraktionskraft måste ingå i en gemensam inriktning för Ålands utveckling. Splittrade insatser riskerar att ge begränsad effekt. Resurser, ansvar och prioriteringar måste därför samordnas kring ambitioner och prioriteringar.

I betänkandet har utskottet även pinpointat riskkapital, cirkulär ekonomi, behovet av innovation, transporter, näringarnas symbios m.m. Jag är övertygad om att mina utskottskolleger kommer att lyfta dessa områden i sina anföranden.

Jag önskar denna landskapsregering lycka till i arbetet med tillväxtmeddelandet, men jag önskar redan nu även nästa landskapsregering och lagting lycka till med att verkligen göra skillnad i arbetet med tillväxtfrågor. Jag är positiv, bara de diskussioner som ägt rum och så ofta äger rum i finans- och näringsutskottet över partigränser visar att det finns grogrund till utveckling och samsyn, så att inte lagtinget och landskapsregeringen som tar vid 2031 klurar och knådar exakt samma problemställningar vi gör idag.

Åland förtjänar och behöver en snabbare och starkare tillväxtpolitik. En hållbar tillväxt över tid är en förutsättning för ett välmående och relevant samhälle. Vi får heller aldrig glömma det självklara; att det är tillväxt ute bland våra företag som skapar möjligheter och resurser till klimatomställning, fler busskurer, högre löner, roliga skolgårdar, bättre mediciner, säkrare vägar och trygga välfärdssystem. Det vi som politiker ska och kan göra är att förbättra förutsättningarna för våra företag i så snabb takt som möjligt.

Med hänvisning till det anförda, talman, föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 4/2025-2026 för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Jag har i det här sammanhanget lyft fram vilken typ av tillväxt vi syftar på när vi pratar om tillväxt och vilken tillväxt vi vill se. Det är självklart viktigt att vi har miljön och klimatet i åtanke i hela processen.

En av de två gånger som utskottet nämner miljön i detta betänkande är när de skriver att vattenlagen ska ändras så att fiskodlingen ges samma verksamhetsförutsättningar som i Finland. Vad menar utskottet konkret med den skrivningen? Menar man att vattenlagen ska ändras för att möjliggöra ökade utsläpp från fiskodlingen? Hur går det i så fall ihop med kravet på bibehållen miljömässig hållbarhet, som utskottet också nämner i meningen efter?

Tack, talman!

Precis som utskottet skriver vid flera tillfällen behöver lagstiftningen på Åland vara synkad med omvärlden, särskilt den finska lagstiftningen. Vi ska inte ha strängare lagstiftning, eftersom det inte leder till något gott. Tvärtom, det hämmar utvecklingen och påverkar även den miljömässiga utvecklingen negativt.

Det som ledamoten Röblom tar upp, till exempel fiskodlingen, har gjort en mycket framgångsrik resa under de senaste decennierna när det gäller belastningen på miljön.

Vi lever under en naturlig lagstiftning dagligen, där klimat- och miljödirektiv sätter gränserna för våra företag. Det är något helt självklart.

Hållbar tillväxt finns här idag, och den är här för att stanna. Jag vill påstå att alla våra företag på Åland verkar under dessa premisser. De gör också business utifrån dessa förutsättningar. Det är bara att titta på våra rederier.

Problemet, herr talman, är att när utsläppen minskar per producerad enhet, går inte den vinsten till miljön. I stället producerar man fler enheter, vilket gör att utsläppen ökar till samma nivå som tidigare. Det är det jag menar med att man måste prata om tillväxt på ett medvetet sätt.

Jag håller inte med när ordförande säger att vi måste ha samma regelverk som i Finland. Det går emot hela tanken med vattenlagstiftningen. I vattenlagstiftningen är det vattenförekomsternas status som sätter ramarna för vad som kan tillåtas. Man kan inte importera regelverk från andra vattenförekomster; det måste utgå från våra egna vattenförekomster.

Hur menar utskottet att samma ska gälla här på Åland som i Finland, när våra vattenförekomster har andra förutsättningar?

Tack, talman!

Jag är så bevandrad, i alla fall i fysikens lagar, att jag vet att vatten rör på sig. Det står inte stilla. Åland är en arkipelag av öar med vatten på alla sidor – vatten som strömmar runt om Åland. Vi hamnar också i en situation där andras utsläpp påverkar oss.

Nu har ledamoten Röblom tagit fiskodlingen som en affärsidé att driva politik på. Titta på den moderna fiskodlingen, läs deras resultat och konstatera att den är grönlistad av Världshälsoorganisationen. Det är en grönlistad industri. Ledamoten Röblom behöver lyfta blicken.

Utskottet nämner också cirkulär ekonomi, som är underutvecklad på Åland men som nu tar stora steg framåt. Så visst lyfter vi hållbar tillväxt.

Tack, talman!

Utskottsordförande Holmberg ger en ganska bra presentation av utskottets diskussioner. Jag vill gärna ta fasta på något han sade i början av sitt anförande. Det är viktigt att betona att det offentliga inte ska agera som företagare. Istället ska vi skapa förutsättningar för det privata näringslivet att agera som företagare och därmed generera intäkter till vår välfärd. Det är en mycket viktig punkt.

Jag vet, eller påstår i alla fall, att utskottsordförande Holmberg och jag till stor del delar åsikt i detta. Men jag vill bara nämna ett ord; Axyards.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Kanborg! Jag tror att vi delar uppfattning kring det ordet.

Generellt sett är ståndpunkten att det offentliga ska fokusera på kärnverksamheten och låta våra företag bedriva affärsverksamhet. Det har visat sig fungera bäst.

Det finns en hel del av det som landskapet ansvarar för, som kunde konkurrensutsättas. Vi bör testa och se om det finns åländska företag som kan leverera den servicen på ett mer kostnadseffektivt och till och med kvalitetsmässigt bättre sätt. Detta skulle också gynna företagandet och fungera som en injektion för den åländska tillväxten.

Talman!

Utskottets ordförande och jag är helt överens. Konkurrensutsättningen är mycket intressant. Det är lite trist att det inte har kommit fler initiativ. Men jag tror att man måste ge sådana här frågor mer synlighet och mer tid. Det är fortfarande ganska i sin linda, men jag tror också att det finns områden där det privata näringslivet kan gå in och visa att det går att göra saker annorlunda och billigare, utan att sänka servicen – snarare tvärtom. Man kan till och med höja servicenivån.

När det gäller det offentliga företagandet, så tyvärr har vi återigen läst i tidningarna de senaste dagarna om vad som kan hända när det offentliga leker företagare. Det är bara sorgligt.

Tack, talman!

Jag tycker att vi bör lyfta blicken mot det framgångsrika privat företags- och småföretagandet som har vuxit fram inom den sociala sektorn. Om vi skulle ta bort alla de företag som är involverade idag, skulle det leda till en kraftig ökning av belastningen på den offentliga verksamheten.

Det är ett gott exempel på att det går att konkurrensutsätta och avlasta det offentliga ansvaret, och det kan till och med bli ännu bättre och billigare. Detta är en väg vi bör överväga, särskilt när vi ska balansera ekonomin.

Tack, talman!

Utskottets ordförande talar om att främja export och den åländska exportnäringen. Visst är det bra att skapa förutsättningar, men jag tycker att vi också borde titta på vilka bolag vi har i dag och vad vi gör där vi konkurrerar med det åländska näringslivet. Jag tänker framförallt på Åland Post. Här har vi ett tydligt exempel där det finns en levande privat sektor. Det finns flera åländska transportbolag som faktiskt konkurrerar med Åland Post i dag. Vi gör ganska mycket genom det här bolaget. Åland Post ska inte behöva göra det som den privata sektorn kan göra bättre.

Den privata sektorn kan växa på ett annat sätt, beroende på hur man tänker. Om man anser att offentlig sektor ska driva bolag och tjäna pengar, så är det helt rätt. Men det här är något som jag tycker att vi borde fokusera mer på och diskutera. Vad kan vi sluta göra? Vad kan vi sälja för att främja den åländska exportnäringen?

Tack, talman!

Ledamoten Wikström lyfter ett exempel. Det finns andra exempel där vi har en mycket välfungerande marknad på Åland som indirekt hamnar i konkurrens med det offentliga. Jag håller med om att det är viktigt med en genomlysning för att se vad landskapet egentligen behöver och inte behöver, där det finns alternativ. Det är fullkomligt självklart.

Det är också ett bra sätt att minska den offentliga sektorns belastning. När vi pratar om årsverken är det en bra metod för att jämna ut fördelningen mellan privat och offentlig sektor.

Men självklart, när detta har pågått under ett antal år, så det exempel som ledamoten Wikström tar upp är också en form av intäkt. Det är klart att det då blir extra intressant för det offentliga att engagera sig i något som genererar intäkter. Men långsiktigt skulle det vara bättre att avreglera så mycket som möjligt och i stället låta det offentliga fokusera på kärnverksamheten.

Tack, talman!

Jag anser att intäkter genereras bäst när företagen går bra. Om vi aktivt trycker ned åländska företag genom att vi själva äger bolag och konkurrerar med våra egna företag så minskar våra intäkter på sikt. Det är som att kissa i byxorna, skulle jag säga.

Tidigare har vi haft en situation där det företag jag diskuterar nu, som är en del av offentlig sektor, har förtjänat mycket pengar till Åland av olika orsaker, men den guldgruvan är nu slut.

Nu ser vi en situation där vi sysslar med något som absolut inte har att göra med samhällets kärnverksamheter. Vi bedriver logistikverksamhet och transporterar gods till och från Åland. Varför gör vi det? Vi måste börja ifrågasätta detta och fundera: Är det här verkligen något som är bra för Åland? Eller skulle det vara bättre att ge verksamhetsförutsättningar till våra åländska företag? Det finns flera företag idag.

Tack, talman!

Det var därför jag inledde mitt anförande med att påpeka att vi fortfarande pratar om samma utmaningar som vi diskuterade för ett decennium sedan, och kanske ännu längre tillbaka i tiden.

Vi har väl fungerande bilverkstäder i på Åland som kan avlasta besiktningen av bilar. Vi har kanske världens bästa privata företag, eller ska vi säga maskinpark, när det gäller vägunderhåll inom den privata sektorn. Dessutom finns det en hel del lastbilar som är offentligt registrerade.

Så visst finns det enkla saker att göra för att stimulera utvecklingen. Jag tror att det är genom sådana åtgärder som man också skapar ett klimat som gynnar tillväxten. Det handlar också om att ha ett mindset kring vad man vill att det offentliga och det privata ska åstadkomma. Annars blir det ganska konstlat.

Först av allt vill jag tacka utskottet och betänkandet som till stora delar stöder meddelandets innehåll och målsättningar. Det är också positivt att utskottet behandlar meddelandet, vilket ger oss möjlighet till ännu mer diskussion om tillväxt i lagtinget. Det förtjänar verkligen en tumme upp.

Jag passar också på att utnyttja min taltid. Tyvärr måste jag fara en sväng under debattens gång, så jag kan inte närvara under hela tiden. Jag vill bara att ni ska veta ifall ni undrar var näringsministern är här under denna viktiga debatt, men jag kommer tillbaka så fort som möjligt.

Tack, talman!

Tack, minister Josefsson. Fast det finns en viss meddelandeallergi så känns det ändå matnyttigt. Jag tror att vi talar för samtliga från utskottets sida. Vi är lite stolta över det här betänkandet. Vi plockar upp ganska bra tydliga saker. Det som gläder mig är att vi har några andra lagstiftningar på gång i utskottet, där minister Josefsson är inblandad, och i samband med det har vi också kunnat notera att redan nu kan man fokusera på tillväxt på ett annat sätt än vad man gjorde bara för några månader sedan. Det arbetet har börjat och det är bra.

Så är det. Jag var rädd att det skulle bli lite inflation av meddelanden, det kom tre på rad under våren, men jag ser stor nytta av det. Det handlar inte bara om ett meddelande och chansen att diskutera det; det samlar också förvaltningen på ett helt annat sätt och strukturerar upp arbetet. Det är något som behövs, eftersom tillväxt påverkar i stort sett alla politikområden och ministerområden.

En fråga som ordförande gärna får utveckla är hur diskussionerna gällande riskkapital och tillgång till kapital har gått. Det är något vi arbetar lite extra med nu, och förhoppningsvis kan vi presentera något under hösten, eller åtminstone i samband med budgeten. Det handlar om ett litet paket. Det är inte helt enkelt, men vi jobbar med frågan. Det skulle vara intressant att höra om detta.

Tack, talman!

Riskkapital är en ständig diskussionspunkt i utskottet, även denna gång. Någon av mina kolleger, kanske flera av dem, kommer att nämna det vi har skrivit. Vi skrev inte så mycket, men det vi vet är väldigt spännande. Landskapsregeringen är inne på att det förmodligen kommer att finnas möjligheter till samarbete med banker och annat näringsliv, där landskapet kan spela en roll för att tillhandahålla riskkapital. Det finns en klar majoritet i utskottet som anser att landskapet inte ska bilda nya riskkapitalbolag på mycket lång tid framöver.

Men det finns andra sätt. Man behöver inte bilda bolag och riskera pengar på det sätt som har gjorts tidigare. Det finns alternativa metoder, och vi ser fram emot dessa möjligheter. Förhoppningsvis kommer detta att förtydligas redan i budgeten för 2027.

Talman!

Jag blev glad igår när jag läste det här betänkandet, där även finans- och näringsutskottet lyfter fram AI:s betydelse.

Utbildningens roll och lärarens kompetens nämnde jag i en fråga under frågestunden till utbildningsministern. Det gällde hur man tänker på kompetensförsörjning och hur man ska säkerställa att lärarna har den utbildning som krävs för att möta utvecklingen. Precis som ledamoten påpekar, går utvecklingen snabbt, och utskottet skriver också att vi måste ligga i framkant.

Vad tänker ledamoten kring dessa frågor? Var befinner vi oss just nu?

Talman!

Vi hörde flera IT-experter och företagare som konstaterade att Grit:lab är ett utmärkt exempel på en typ av utbildning som efterfrågas idag. Utbildningen är flexibel och ger studerande rätt förutsättningar för att komma in på arbetsmarknaden. Idag går många direkt in i högskole- eller universitetsutbildningar och förutsättningar kan vara helt annorlunda när man närmar sig slutet av sin utbildning. Ingen kan egentligen säga någonting.

Jag har nämnt detta tidigare, och vi har hört om det flera gånger i utskottet, att vi har också ett spelbolag på Åland som ligger i framkant på många sätt. De borde vara ett föredöme, inte bara när det gäller att anamma modern teknik, utan också som en modell för hur man kan skapa en framgångssaga även när det gäller välfärdsproduktion.

Det är en svår fråga, men vi behöver anamma den, även om många känner sig skrämda av den (… taltiden slut).

Talman!

Jag byter spår. Om vi ser tillbaka på satsningar som har betytt mycket för Åland. Kan man tänka att det har varit självklart? Jag tänker att det kanske inte alltid var det när besluten skulle tas. Någon vågade tro på en golfbana i Kastelholm. Någon lyssnade på behovet av ett kultur- och kongresshus och vågade bygga Alandica.

I måndags diskuterade vi möjligheterna till en operafestival och vad den skulle kunna innebära för Åland. Alla idéer är på något sätt barn i början.

Men min fråga blir: Hur ser ledamoten på det politiska modet i dag? Vågar vi fortfarande satsa på idéer som kan skapa besökare, arbetstillfällen och nya möjligheter för att besöka Åland, även när vi inte kan räkna hem resultaten på förhand? Har vi modet?

Tack, talman!

Jag var tvungen att vara frånvarande när åtgärdsmotionen gällande operaturism debatterades igår. Jag skulle vilja lyfta blicken och konstatera att vi behöver fler evenemang på Åland. Vi har varit mindre bra på att läsa av effekterna av våra evenemang. Vi har haft våra åsikter och tankar kring dem, men vi behöver bli mycket bättre på att utvärdera resultaten. Då kan vi också avgöra om det är värt att gå vidare med vissa initiativ, eller om vi istället bör göra något annat. Göteborg & Co är världsmästare på detta. De har haft framgångar i över 20-25 år och de borde vara ett föredöme.

När det gäller politiskt mod överlag så när det gäller besöksturismen och besöksnäringen så anser jag att vi borde ha ett evenemangsstöd och ett evenemangstänk där det inte spelar någon roll om det handlar om att kasta gummistövlar längst, sjunga opera eller arrangera en knatteturnering i fotboll – så länge det drar hit människor.

Dagens människor är väldigt nischade. Det finns frimärksentusiaster, operafantaster och (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack till ordförande för presentationen! Det hade onekligen varit intressant att få sitta i utskottet för att höra allt som diskuterats.

Det jag ville ta upp är jordbruket. Jag vill fokusera lite extra på detta, med tanke på primärnäringen och hur mycket produkter den bidrar med till livsmedelsindustrin.

Som förälder så vill jag betona vikten av rådgivningen och hur avgörande den har varit över tid för att producera så stora volymer så att det är värt att exportera. Utan rådgivningen skulle vi inte producera 70 ton lök per hektar, och jag tror inte att korna heller skulle mjölka uppemot 60 liter.

Med tanke på budgetdiskussionerna och ramverken vill jag understryka hur viktig rådgivningen har varit för tillväxten inom primärnäringarna och livsmedelsindustrin i samband med detta tillväxtmeddelande.

Tack, talman!

Tack, ledamot Mattsson. Vi har ett stycke i betänkandet som handlar om primärnäringarna. Vi hade bra diskussioner. Jag inkluderar även besöksnäringen som en primärnäring. Primärnäringens betydelse är stor, även om en enskild primärnäring kanske inte har en direkt stor påverkan på BNP. Den utgör dock en viktig del för andra verksamheter och skapar en attraktionskraft som bidrar till kompetensförsörjning, att människor stannar kvar på Åland, att de mår bra och att allt fungerar.

Jag tror också att det är viktigt att vi vågar prioritera ännu hårdare och samordna våra insatser. Vad är det vi verkligen kan göra affärer av på Åland när det gäller tillväxt? Vi behöver fokusera våra resurser på det. Detta fick vi också en del insikter om genom de höranden vi hade.

Tack, talman!

Det var också bra i betänkandet att man betonar just konkurrenskraften med Finland och Sverige. Vi behöver ha liknande konkurrenskraft både när det gäller fiskerinäringen och livsmedelsindustrin.

I slutändan är det alltid priset som styr när man ska konkurrera och få in produkter på hyllorna. Marginalerna är så små att Åland behöver ha liknande förutsättningar. Annars är det helt omöjligt att komma in på de stora kedjorna där volymerna skapas för att få den här viktiga lönsamheten. Det tycker jag också är något som är viktigt att betona i diskussionen om tillväxt och företagande.

Tack, talman!

När det gäller den primära näringarnas symbios med övrigt näringsliv är det viktigt att påpeka att om vi har tillräckligt många större exportinriktade företag som går bra, så kommer det i sig att generera positiva effekter för underleverantörer.

Ett exempel på detta är en stor förädlingsfabrik på norra Åland som producerar chips. Det visar tydligt att det ena ger det andra. Det är viktigt att det finns några galjonsfigurer som drar och kan koppla på många vagnar bakom sig, som också gynnas av detta. Dessa företag ser till att förbindelserna hålls uppe och att transporterna fungerar. Om vi inte hade någon exportindustri skulle vi stå inför mycket dyrare import.

Talman!

Tack för redogörelsen från finans- och näringsutskottet. Jag kan redan nu meddela att jag kommer att lägga ned min röst.

Det anges som ett övergripande mål att Åland ska vara en av Nordens mest välmående ekonomier, med högre BNP per capita än Finland och Sverige. Jag har vid flera tillfällen lyft fram det problematiska med BNP, och jag kan inte ställa mig bakom ett sådant övergripande mål. Jag har inga lösningar att erbjuda, eftersom det är en mycket komplex fråga. Det finns inga givna lösningar.

Däremot är jag alldeles övertygad om att vi lever i en mycket allvarlig miljökris. Det finns inga enkla lösningar, och varken marknadens osynliga hand eller en centralstyrd planekonomi kan lösa detta. Jag har fler frågor än svar, men jag kommer (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack, ledamoten Lindén! Som det verkar, men jag vet inte talarlistan är lång, så det kan dyka upp, men jag skulle bli förvånad om det här meddelandet skulle gå till omröstning, men man vet ju aldrig.

När det gäller hållbar tillväxt kan vi stå och diskutera i månader säkert, ledamoten och jag. Men jag vågar nog säga att hållbar tillväxt är här för att stanna. Det är en förutsättning för att vi ska ha en utveckling i vårt samhälle. Precis som jag lyfte upp tidigare, om vi inte hade tillväxt i samhället, så skulle vi heller inte ha någon medicinutveckling. Vi ska inte ha utveckling på någon front. Vi ska inte kunna betala löner eller någonting. Hållbar tillväxt är en grundförutsättning för samhällsutveckling och för ett tryggt samhälle.

Åland är inte unika på något sätt i detta, utan alla västländer strävar idag efter en ökad hållbar tillväxt. Det är också detta som kan medföra sunda omställningar och resurser för att bli ännu bättre.

Talman!

Först och främst stort tack till utskottet som behandlat detta tillväxtmeddelande.

Utskottet har en viktig skrivning där man konstaterar att tillförlitliga sjö- och flygförbindelser är en del av Ålands konkurrenskraft och en integrerad del av tillväxtpolitiken.

I remissdebatten diskuterades ganska mycket behovet av bättre förbindelser västerut och bland annat en till kortrutt till Sverige.

Diskuterade utskottet förbindelserna västerut? Varför valde utskottet inte att lyfta detta och flygtrafiken ännu mer i betänkandet med tanke på hur viktig den här frågan är för Åland? Vi hade dessutom en bred och öppen debatt om detta i remissdebatten.

Tack, talman!

Tack, ledamot Anders Holmberg. Absolut, utskottet hade kunnat fokusera ännu mer på flygtrafiken och övriga transporter. Vi har ett litet stycke om detta. Det som var glädjande när det gäller flygtrafik är att den ökade kapaciteten på flygsäten till och från Åland har gett resultat. Sommarens siffror visar tydligt att det finns en efterfrågan.

Flygtrafik österut och västerut är oerhört viktig, kanske inte för den genomsnittlige ålänningen i sig, men dess betydelse för vårt näringsliv kan inte underskattas. Att kunna få hit gäster och själv åka på möten på ett bekvämt och smidigt sätt är absolut en framgångsfaktor. Det är avgörande för att vi ska kunna ha starka företag på Åland.

Talman!

Enligt betänkandet har man varken hört rederier och flygbolag, eller hamnar och flygplatser.

"Ökad export är avgörande för Ålands framtid. Fungerande transporter är en grundläggande förutsättning för ett exportberoende ö-samhälle, tillförlitliga sjö- och flygförbindelser är en del av vår konkurrenskraft." Detta står i betänkande och det är bra skrivningar.

Men hur ska Åland kunna öka exporten, locka företag och människor att etablera sig här och samtidigt växa, när våra flyg- och sjöförbindelser har försämrats de sista åren? Borde inte utskottet har fördjupat sig lite mer i detta? Varför gör man aldrig det, när den här frågan har diskuterats i tre års tid? Det är inte bara ledamot Anders Holmberg som lyfter detta utan även vårt åländska samhälle; företagare och turistföretagare. Vad är orsaken till att inte trycka lite hårdare på detta i betänkandet?

Tack, talman!

Det enkla svaret på frågan är att vi absolut kunde ha hört flygbolag och rederier, men vi fokuserade lite mer på andra aspekter.

När det gäller vad samhället ska göra och vad företagare och näringsliv ska göra så ser i alla fall jag en stor åtskillnad. Finns det en fungerande marknad? Finns det ett marknadsbehov, så uppstår också företagande. Jag tror inte på idén. Jag ser varken juridiska eller ekonomiska möjligheter, och jag ser inte heller hur det skulle bli praxis för Ålands lagting och landskapsregering att bidra till att finansiera och starta ett rederi som trafikerar kommersiellt till och från Åland. Jag ser inte det.

Tack, talman!

Åland behöver tillväxt. Inte för tillväxtens skull, utan för att skapa arbete, skatteintäkter, framtidstro och möjligheter för människor att bo och verka här.

Finans- och näringsutskottets betänkande om det tillväxtpolitiska meddelandet pekar ut flera viktiga områden. Export, kompetens, transporter och infrastruktur samt företagsklimatet är alla avgörande om vi ska kunna stärka Ålands ekonomi.

Politiken ska skapa förutsättningar för företag. Förenkla och göra vägen rakare för att företagen ska lyckas, utvecklas och få bättre verksamhetsförutsättningar och tillväxt.

Vi behöver ett Åland där det är möjligt att starta företag, investera, anställa och växa. Det kräver kapital, fungerande infrastruktur och kompetens, men också något så enkelt som tydliga och förutsägbara regler. Det är därför jag tycker att utskottets skrivningar om lagstiftningens betydelse är särskilt viktiga. Vi ska självklart ha krav på miljö och hållbarhet. Men miljökrav och tillväxt behöver inte vara motsatser. Det går att ställa krav och samtidigt ge företag möjlighet att utvecklas.

Fiskodlingen är ett konkret exempel på detta. Åländsk fiskodling är en exportinriktad näring med lång erfarenhet och potential att utvecklas. Utskottet konstaterar att branschen har goda tillväxtförutsättningar och att den bör ges samma verksamhetsförutsättningar som på andra sidan Skiftet. Samtidigt ska de miljömässiga kraven finnas kvar. Vi får hoppas att vi snart har en ny konkurrenskraftig vattenlag på plats, som baseras på rikets motsvarighet.

Om vi på Åland har företag som vill investera, skapa arbetsplatser och utveckla sin verksamhet ska inte vår lagstiftning i onödan göra det svårare att konkurrera och skapa tillväxt än i regionerna runt omkring oss. Det här handlar inte bara om fiskodling. Samma princip gäller för alla primärnäringar, livsmedelsindustrin och alla andra företag som vill växa här.

Som utskottet skriver är det viktigt att tillväxtpolitiken har ett tydligt exportperspektiv. Vi är ett litet ö-samhälle och kan inte enbart bygga vår ekonomi på den lokala marknaden. Vi måste sälja våra produkter och tjänster utanför Åland och samtidigt göra det attraktivt för människor, kapital och företag att komma hit. Exportföretagens efterfrågan gör också att det skapas en marknad för andra företag och underleverantörer på hemmaplan.

Till sist. Åland, som ett litet samhälle, med korta avstånd mellan näringsliv, beslutsfattare och utbildning, borde vara en idealisk plats för att lyckas med att ha ett bra företagsklimat för näringslivet, vilket torde innebära i praktiken en stärkt tillväxt i åländska samhället. Tack, talman!

Talman!

Jag vill tacka för ledamotens anförande och särskilt berömma för att han tog upp fiskodlingen. Gustafsson är kommunalpolitiker i Brändö, och han har säkert bra koll på att Brändös samfundsskatter till 90-95 % kommer från fiskodling och jämförbar näring. Det är det som håller lamporna tända i skärgården, och det står mig också väldigt nära.

Talman!

Som ledamoten Pettersson säger, är fiskodlingen väldigt viktig i skärgårdskommuner, men även på fasta Åland. Det är en bransch som genererar goda skatteintäkter. Samtidigt där jag bor, vid det stora diket Skiftet så på ena sidan finns ett regelverk, och på andra sidan ett annat. Det är ohållbart i längden.

Tack, talman!

Ekonomisk tillväxt anser jag vara grunden för vår välfärd. Tillväxt skapar fler arbeten och ökar löneutbetalningarna. De anställda investerar i sin tur, konsumerar och sparar för framtiden. Detta resulterar i ökade skatteintäkter, vilket gör att vi kan behålla vår välfärd. Det här meddelandet handlar således om hur framtida generationer ska fortsätta leva på Åland.

Tillväxtmeddelandet har ett fokus på exportföretag. Exportföretag har den intressanta egenskapen att de har en internationell nivå på sin verksamhet. De kan konkurrera med andra företag i världen och drar dessutom in nya intäkter till Åland. Det handlar inte bara om att ålänningar byter pengar med varandra; att vi gör detta lokalt. Fokuset på exportföretag kan både förstås och ifrågasättas. Åland har naturligtvis inte hur mycket resurser som helst, och vi behöver prioritera våra åtgärder. Därför är det bra med en prioritering. Enligt den behandling vi hade i finans- och näringsutskottet stöder vi denna prioritering av exportnäringar.

Samtidigt behöver vi också lyfta tillväxten och fokusera på flera delar. Bara för att vi fokuserar på exportföretag glömmer vi inte bort andra företag som just nu kanske är mer inriktade på den lokala marknaden. Företag med exportpotential är viktiga, under förutsättning att de har en vilja att se på andra marknader. Det finns också företag som arbetar helt lokalt, men som säljer sina produkter internationellt. Dessa företag är också viktiga för Ålands tillväxt, och det här meddelandet handlar om dem också.

Det är viktigt att minnas att export omfattar både varor och tjänster. Faktum är att Ålands exportintäkter just nu till största delen kommer från tjänster. Vi har förstås varor också, men man kan konstatera att Ålands export för exporterande företag är mångfacetterad. Detta kommer alltid att göra det utmanande för landskapsregeringen. Landskapsregeringen kommer alltid att behöva ha flera bollar i luften. När man talar om konkurrenskraft kommer det att variera beroende på vilka sektorer man pratar om. Tjänstesidan kommer alltid att fokusera på kompetent personal. Attraktionskraften i att flytta till Åland kommer att vara central för att företagen ska kunna behålla sina kontor här.

Transporter är också viktiga, särskilt utifrån tjänstesidans perspektiv för de behöver ha personal som kan resa runt i världen. De kanske inte behöver jättestora fartyg som transporterar varor. Varuexporterande företag har helt andra förutsättningar och behöver också ha regelbundna transporter. Det som har blivit helt tydligt i utskottsbehandlingen är att logistiken är central för en insulär plats som Åland. Men kompetensen behöver inte bara invandra till Åland. Genom att ha högklassiga utbildningar kan vi själva skola in ungdomarna i exportsektorn.

Här behöver man dock lyfta fram att skolningen inte längre är så traditionell som vi kanske ser den; den förändras redan under utbildningens gång. Den utveckling som vi ser inom framförallt artificiell intelligens just nu kan bäst beskrivas som en revolution. Det är tydligt att detta kommer att få en dramatisk effekt på framtidens anställda. Utbildning som är viktig för tillväxten handlar inte längre bara om kunskap inom ett specialiserat ämne; det handlar mycket om flexibilitet.

Här vill jag lyfta fram Grit:lab, som vi har erfarit är ett lysande exempel på en utbildning som lockar morgondagens stjärnor. Det handlar om motivation, nya sätt att lära sig och att arbeta flexibelt i en dynamisk värld. Vi är något på spåren här, och det behöver vi hålla fast vid. Utmaningen för lärosätena är att hänga med. Det är enkelt att stå här i talarstolen och säga att vi ska AI anpassa utbildningarna. I själva verket krävs det kunniga lärare som får en gedigen fortbildning och en AI kompetens som blir en naturlig del av hela utbildningssektorn, inte bara på IT-linjerna. Detta kommer att vara viktigt i alla branscher.

Vidare har vi i utskottet erfarit att tillgång till riskkapital är en central konkurrensfördel. Det har visat sig på senare tid att landskapsregeringen har mycket utmanande förutsättningar att driva offentliga riskkapitalbolag, där det i praktiken är omöjligt att göra vettiga affärer, förutom i de teoretiska fall där hela affärsplanen går som på Strömsö. Därför behöver Åland andra modeller. Landskapsregeringen, tittar på skatteavdrag för riskkapitalinvesteringar, även om det är helt vår egen behörighet. Man skriver också att man ser på offentlig-privat samverkan där det skulle bildas en tillväxtfond. Detta var också något som jag själv diskuterade i remissdebatten.

Utmaningen med denna fond är inte specifikt kapitalet, utan hur den ska fungera. Det offentliga vill förstås ha en roll om man investerar kapital, men kan egentligen inte ha en aktiv roll. Externa aktörer kommer att behöva ta ett stort ansvar för detta. Därför blir stadgarna i en sådan här fond extremt viktiga.

Tillgång på kapital är dock viktigt. Risken är annars att intressanta blivande exportföretag söker sig bort från Åland, där kapital finns. Detta är ett välkänt problem, ett europeiskt problem som har lyfts mycket, framförallt inom techindustrin, och vi behöver stävja en motsvarande utveckling på Åland. "Investera lokalt, jobba globalt" borde vara devisen för en sådan här fond.

Jag vill också säga några ord om cirkulär ekonomi. Det är kanske inte många som uppfattar det som en tillväxtfråga, men det är det. Åland har en utmaning med att importera varor. Dels kostar transporterna en del, och sedan har vi det här med skattegränshanteringen som ställer till det, i alla fall innan denna nya tullkodex är på plats.

Åland har dock avfall som uppgår till ungefär 54 000 ton varje år. Om vi kan hitta nya tillverkningsmetoder som bygger på detta avfall, så att vi kan återanvända varor som redan finns här istället för att importera nya, då finns det kanske något att gräva vidare med. När det gäller det så kallade kommunala avfallet, som utgör ungefär en tredjedel av detta, så återvinner vi redan 50 %. Vi har börjat nosa på detta, men vi har lite jobb kvar att göra. Jag vill ändå lyfta fram att cirkulär ekonomi har stora möjligheter att bli en av de sektorerna inom exportekonomi. Det var något som vi fick till oss under utskottsbehandlingen och som man kanske inte har tänkt på tidigare.

Talman! Avslutningsvis vill jag understryka vilket perspektiv vi behöver ha här. Åland har saknat tillväxt i snart 20 år. Finans- och näringsutskottet efterfrågar innovation i sitt betänkande. Vi kan inte göra saker på samma sätt som tidigare och förvänta oss andra resultat. När man ska börja göra saker annorlunda behöver man inse att vi rör oss mot en tydlig målsättning, snarare än att ha slutmålet helt klart för oss. Det är skillnad på detta. Politiken behöver identifiera och arbeta med utmaningar, men utan att direkt formulera lösningarna. Det kan vara utmanande för oss i den här salen, framför allt. Men lyckade förändringsprocesser startar med att man vågar testa något nytt, även om man inte riktigt vet exakt hur slutprodukten blir. Det kan vara nya produkter eller nya sätt att arbeta. Ibland misslyckas man, och det behöver också vara okej. Om vi vill ha tillväxt måste vi också våga misslyckas. Men framförallt måste vi våga försöka. När man försöker lyckas man ibland. Ibland hittar man innovationer som skapar en ny produkt eller kanske ett nytt sätt att vårda människor. Den lilla innovation som sker varje dag skapar över tid en utveckling av verksamheter och hela samhällen. Det, talman, är nämligen den omtalade tillväxt som hela det här meddelandet försöker beskriva hur vi ska få fram.

Innovationer och utveckling uppfattar jag som exponentiella saker; på två år tycker man att det händer absolut ingenting, men på 20 år händer det mycket mer än man kunde föreställa sig.

Talman! Jag hoppas att lagtingets intresse för tillväxtfrågor kommer att utvecklas exponentiellt de kommande 20 åren. Tack!

Talman!

Vi talar om behovet av riskkapital i åländska företag. Jag tycker att vi bör minnas hur tillväxten har sett ut. Norra Ålands Industrihus byggde lokaler där Godby Plast kunde etablera sig, det blev sedan Optinova. När Plasto hade det svårt valde det offentliga att gå in i verksamheten både i fastighet och kapital. Det var en risk, men det gav också företaget en möjlighet att överleva och bevarade 50 arbetsplatser.

Min fråga blir: Tycker ledamoten att det offentliga helt och hållet ska säga nej till alla eventuella räddningsförsök? Tyvärr, så lägger vi ner och så får branschen klara sig själv. Och det gör de.

Men jag tycker att Optinova var ett lysande exempel. Stora, duktiga Optinova har över hundra anställda i dag och det huset byggdes någon gång av det offentliga.

Jag försöker bara beskriva svårigheterna som finns. Om man tar det lyckade exemplet först med Optinova så är det just ett sådant tillfälle när affärsmodellen fungerar, man får ihop det, det går bra och alla betalar sina hyror och det utvecklas. Då är det ganska lätt att vara ägare, och då kan också offentlig sektor vara ägare.

Problemet uppstår när det inte går så bra. Till exempel har vi regler som säger att om företag går dåligt får de inte investeringsstöd. Hur ska vi hantera företag som börjar gå dåligt? Då hamnar vi plötsligt i en svår situation. Får vi i sådana lägen ge dem mer pengar, skattebetalarnas pengar, för att investera i ett sådant företag? Nej, det får vi inte. Det är detta som är problemet med offentlig sektor som ägare.

Jag vill lyfta fram detta, för jag tycker att vi har lärt oss att vi behöver hitta andra sätt att hantera situationen. Jag ser ett problem, kanske inte främst med kapital, utan hur strukturen ska se ut. (… taltiden slut).

Herr talman!

Jag ville lyfta detta för att jag tycker att det är så kategoriskt att påstå att det inte var en bra affärsplan. Tror du att de som valde att satsa på att bygga den här lokalen visste att det var en bra affärsplan och att det skulle lyckas, samt att de skulle klara av att betala hyrorna? Eller chansade de, för de tänkte att den här idén är bra och att det här kan bli något? Det visste man ju inte.

Det är ungefär samma sak när det kommer till kultursatsningarna. Visste de som byggde golfbanan att det skulle bli bra? Det var någon som vågade ta beslutet att satsa pengar för att bygga en golfbana. Någon satsade pengar för att bygga Alandica. Vi kanske inte har de pengarna idag för att göra dessa satsningar, men någonstans tror jag att man måste få hjälp för att få hjulen att rulla.

Jag är helt säker på att alla som skriver affärsplaner satsar på det här. Man pratar med alla möjliga och ansöker om bygglov, samt går igenom alla de processerna. Alla är helt övertygade om att det här är en fantastisk idé.

Det är bara det att det kan vara en fantastisk idé just där och då. Men sedan kan det hända att samhället förändras. Det kan dyka upp en konkurrent som gör något annat, och så vidare. Spelplanen kan alltså ändras ganska snabbt.

Jag är helt övertygad om att många affärsplaner är väldigt bra. När man ser på dem och diskuterar dem, blir det tydligt att mötet med kunden är det viktiga. Det handlar om att hålla det perspektivet. Men vi måste också ha ett offentligt perspektiv.

Det finns ytterligare lagar och regler, som statsstöd till exempel, som jag i grunden tycker är bra. Vi hörde just att vi inte ska konkurrera med det. Det tycker jag är en grundläggande aspekt av det här. Som aktör inom offentlig sektor har vi många aspekter att förhålla oss till, och då måste vi hitta andra modeller för att hantera det.

Talman!

Tillväxt, absolut! Men hur och vilket ansvar har det offentliga för att understöda och hjälpa till med en tillväxt som hålls inom de planetära gränserna? Dessa frågor har vi tampats med i utskottet och diskuterat många gånger i olika sammanhang, bland annat när vi har diskuterat klimatmeddelandet här i salen.

Under processen med detta meddelande och de höranden som har hållits har en sak framstått med stor klarhet för mig - vårt samhälle fungerar och har ett stort välstånd eftersom vi hänger ihop som samhälle. Våra företag och vår ekonomi är sammanlänkade. Vi har en balans. Vårt välstånd bygger på att människor, företag och föreningar i civilsamhället vågar testa gränser, prova nya saker, misslyckas och börja om.

I en tid när världen ser ut som den gör, är det viktigt att se just denna sammanhållning i vårt samhälle som en superkraft. En styrka som vi inte får schabbla bort. Ett exempel är våra primärnäringar och de industrier som lever på att det finns råvaror tillgängliga att förädla. Ett annat exempel är besöksnäringarna, som lever på ett attraktivt Åland med produkter och landskap som är öppna, och människor som vill bjuda på sig själva och sitt.

Vi har sett detta under helgens skördefest, som nu har blivit något mycket större än vad någon kanske kunde drömma om när det startade. Säkert fanns det de som sa att "det där blir väl ingenting", men det blev det.

Ett annat exempel är IT- och banksektorn, som är en helt osannolik humla som har lyckats skapa ett framgångsrikt kluster, utan det som vanligtvis finns i denna bransch, som ett universitet eller en stor stad där många företag och människor klumpar ihop sig.

Ett tredje exempel är vår sjöfart, som trots utmaningar, hård konkurrens och delvis vikande lönsamhet fortfarande är ryggraden i åländsk ekonomi och hänger samman med allt annat som händer här: bankerna, besöksnäringen, primärnäringarna och ålänningarna. Åländsk sjöfart är i full fart med sin klimatomställning och har redan tagit steg som vi inte ens hade drömt om för tio år sedan.

Jag tänker ibland på Ulla-Lena Lundbergs fantastiska "Leo", en beskrivning av samspelet mellan samhälle och innovatörer, och hur utvecklingen har sett ut genom historien genom enskilda personers envishet. Det är viktigt att komma ihåg att många av de saker som har hänt har drivits av en eller två personer som har trott på en idé, trots motstånd och utmaningar, med nyfikenhet för nya saker och en lätt galenskap som har utvecklats vidare. Jag tror att vi behöver mer av den lätta galenskapen och mindre av att dissa idéer när de är små och nya.

I utskottets betänkande lyfts faktorer fram som politiken kan bidra med för att hålla samman och hjälpa till när människor, samhälle och näringsliv utvecklas.

Det bästa med detta betänkande är att utskottet beskriver bredden av vårt samhälle, från företagens arbetsvillkor i form av regelverk och relevant lagstiftning, till vikten av att se samband och samverkan mellan olika sektorer och betydelsen av en fungerande arbetsmarknad, där vi anstränger oss för att inte lämna människor som kan bidra i långvarig arbetslöshet.

Utskottet lyfter även utbildningens betydelse för ett fungerande näringsliv och för tillväxten. Det tror jag är samhällets och det offentligas viktigaste bidrag och byggstenar. Det är vårt ansvar att se till att vi har ett utbildningssystem som faktiskt utbildar rätt saker för företag som behöver arbetskraft. Vi kan inte driva företag från den här salen, men vi kan se till att det finns människor med rätt utbildning.

Betoningen i betänkandet på cirkulär ekonomi och återbruk är viktig. Utskottet behandlar inte klimatmeddelandet, men all grön omställning har relevans för ekonomin och konkurrenskraften. I dag ser vi hur de stigande oljepriserna har blivit ett hot, både mot åländsk ekonomi och mot stabiliteten i den globala ekonomin. Omställningen till grön energi, ur ekonomisk synvinkel, borde det ha gått snabbare.

Vi ser att material och råvaror är ändliga och att det finns pengar att tjäna på återbruk, för att inte nämna fördelarna för människor, människors börsar och för klimat och miljö.

Återigen handlar det om samspelet mellan människor som skapar värde. Vilka är framtidens näringar? Vilka är de områden som vi från det offentliga bör hjälpa till att lyfta fram? Vi socialdemokrater tror att havsbaserad vindkraft och de nya företag som kan uppstå i dess följd, samt de nya arbetsplatser som kan skapas, är en del av framtiden. Vi tror att våra primärnäringar, som en del av en industriell och turistisk helhet, också ur hållbarhets- och beredskapssynvinkel, är alldeles nödvändiga. Det går inte att förlora dem.

Tillväxt på Åland måste, som all annan tillväxt i världen, vara hållbar och inom planetära gränser. Men vi kommer inte heller att kunna undvika de målkonflikter som uppstår i framtiden. Det är något som vi säkert kommer att diskutera många gånger i den här salen. Tack!

Tack, fru talman!

Ledamoten Fellman tar upp hållbar tillväxt, grön omställning och miljön. Det är ämnen vi ofta fokuserar på, till exempel i klimatmeddelanden och andra sammanhang. Därför blir jag lite beklämd när jag läser utskottets betänkande och tar del av resonemangen kring vattenlagen som regeringen ska presentera. Det känns som om man har glömt att tydligare beskriva vilken typ av tillväxt vi faktiskt vill se.

Utskottet skriver i betänkandet att vattenlagen bör ha en inriktning som tillåter mer utsläpp och att dessa ska likställas med de finländska reglerna. Men det förs inget resonemang om att vattenlagen ska kopplas till de olika vattenförekomsterna.

Vi socialdemokrater anser att vattenlagen är oerhört viktig, eftersom den måste innehålla en lösning på den målkonflikt som finns inom detta område. Vi måste bedöma vilka möjligheter som finns för fiskodlingen att fungera på ett hållbart och konkurrensneutralt sätt. Samtidigt måste vi se till att vattenmiljön skyddas.

Det är just denna komplexitet som har gjort att flera regeringar, inklusive den där ledamoten Röblom satt i, har haft svårt att nå fram till en lösning. Det handlar om en otroligt svår fråga med svåra avvägningar mellan vattenmiljön och fiskodlingens utveckling.

Det enda vi kan konstatera är att vi behöver en vattenlag som klargör hur vi förhåller oss till denna målkonflikt.

Talman!

Jag är fullt medveten om målkonflikterna, men det som jag tycker har varit ljudet från regeringen den senaste tiden är att vi förstår begreppet hållbar tillväxt. Vi ska ha det i åtanke och tänka nytt.

Därför anser jag att utskottets skrivningar om vattenmiljön är ganska snäva. Till exempel tar man inte upp problemen med att även om man minskar utsläppen per producerad enhet och ökar mängden producerade enheter, så blir det ingen nettovinst för vattenmiljön. Ett sådant resonemang, eller något liknande, hade varit välkommet.

Jag noterar också att ledamoten nämner förnybar energi och den havsbaserade vindkraften, men jag ser att detta inte tas upp i betänkandet. Hur har diskussionerna gått i utskottet?

Avslutande repliksvar från ledamot Fellman. Det blir lite.

Det blir lite "Whataboutery" i den här diskussionen nu, där allt som inte finns med är oviktigt, allt som inte har inkluderats i det här betänkandet. Så är det ingalunda. Det finns väldigt många saker som påverkar politiken och den åländska tillväxten, samt hur den ska hanteras, som inte finns med i detta betänkande.

Jag lyfte fram den havsbaserade vindkraften eftersom Socialdemokraterna säger att det är en av de idéer som kan ge en ny industri för Åland. Denna industri kan både ge grön energi, arbetsplatser och nya företag. Det behöver vi titta på.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten för ett bra anförande. Jag tyckte att hon hade många goda poänger som också finns med i betänkandet.

När det gäller samarbeten inom primärnäringen så har det skapat goda framgångsfaktorer för Åland.

Skördefesten är ett utmärkt exempel på vad som händer när små producenter går ihop och marknadsför sig tillsammans. Alla tjänar på det. Jag tycker att det var fint att ledamoten lyfte fram det exemplet, och det blir också en brygga över till den cirkulära ekonomin. Där finns det fortfarande mycket kvar att göra. Jag är helt övertygad om att vi kommer att behöva tänka i de banorna framöver för att råda bot på energikrisen till exempel, när lagren av diesel blir mindre och priserna höjs. Det finns det mycket kvar att göra. Jag är glad att utskottet också lyfter fram den delen i sitt betänkande.

Tack ledamot Mattsson. Jag tar det som en åsnebrygga till det jag har tänkt när det gäller skördefesten och dess effekter. Vi lever i en tid där folk inte riktigt tror på framtiden. Man tror inte att det kommer att bli bättre, och man tvekar att satsa på något.

Saker som skördefesten tror jag gör folk lyckliga. De blir glada av att vara tillsammans och av att se att det finns framtidstro på landsbygden. De blir glada av att se djur och natur, och så vidare. Jag vet att det kan finnas de som tycker att det är jätteflummigt att prata om detta nu, men jag tror att det är viktigt att ha sådana aktiviteter som faktiskt stärker människors tro på framtiden.

Talman!

Jag tycker att det är ett bra resonemang. Bakom all tillväxt finns människorna, och det måste man komma ihåg. Bakom begreppet tillväxt i BNP ligger det arbete som människor utför – de gör något de tror på, hittar goda samarbeten och försöker verkligen hitta ett sätt att leva sina liv.

Därför tycker jag att det är bra att ledamoten i sitt anförande lyfter fram de mjuka värdena, som ibland kan anses flummiga, i den här diskussionen. Men vi behöver ha dem med oss.

Jag upprepar det jag sade tidigare. Jag anser att det är viktigt med framtidstro, men också att vi lyfter fram idéerna, galenskapen och nyfikenheten hos enskilda människor på Åland, eller grupper av människor som vill göra något.

Vi pratar om företag som något nästan abstrakt. Men i företagen och i de nya idéerna är det människorna som driver utvecklingen. Det är dem vi behöver lyfta fram.

Fru talman!

Trots att alla känner till det, måste jag inleda min första replik med att säga att ledamoten Fellman och jag inte riktigt är överens när det gäller havsbaserad vindkraft. Jag tänkte dock försöka vara något mer positiv.

I stora drag tycker jag att ledamoten Fellman håller ett ganska bra anförande, och jag kan hålla med om stora delar av det.

Jag vill dock betona vikten av att vi är helt överens om utbildningens betydelse som en förutsättning för tillväxt i samhället. Utbildningen måste kontinuerligt anpassas i dialog med de företag vi har, så att den motsvarar de behov som finns på marknaden.

Här kan vi skapa fler arbetsplatser och minska arbetslösheten. Detta är en stor fråga som samtidigt bidrar till ökad sysselsättning och mer intäkter till den offentliga kassan, vilka kan användas till kärnverksamheten.

Ja, vi är helt överens på den punkten. Jag tror att det är viktigt att påpeka att vårt utbildningssystem omfattar hela den offentliga sektorn. Det handlar inte bara om gymnasiet och högskolan, som är avgörande för att utbilda, inte bara för att motverka arbetslöshet, utan för att förbereda för de jobb som faktiskt finns.

Vi behöver också titta på grundskolan och hur den uppmuntrar till färdigheter och egenskaper hos våra barn och unga, så att de blir tillräckligt resilienta för framtiden.

På min tid utbildade man sig ofta till ett yrke och så fortsatte man så. Men så ser världen inte ut idag. Folk byter jobb och utbildningar mycket oftare under sin livstid. När det gäller vuxenutbildningen har vi fortfarande en hel del arbete att göra.

Tack, talman!

Det hör inte till vanligheterna, men ledamoten Fellman och jag är helt överens.

Jag vet inte vad det är för konstig dag idag, men jag har varit överens med flera människor under dagen. Det får säkert ett slut det också.

Fru talman!

Bästa kollegor! När vi pratar tillväxt är mitt utgångsperspektiv ganska enkelt.

Den skapas i huvudsak ute i vårt samhälle av våra företag och när någon vågar starta upp, investera, anställa, utveckla sin verksamhet eller hitta nya marknader. I lagtinget skall vi däremot, som nu, diskutera förutsättningarna.

Politikens uppgift är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att detta ska kunna ske. Och här tycker jag att utskottet har fått med en viktig skrivning om att tillväxtpolitik inte enbart handlar om nya stöd eller enskilda satsningar. Det är en bra mening.

Verkligheten som företagare är ganska långt från de stora strategier som vi ibland diskuterar här. Det handlar om att få försäljningen att fungera, att betala löner, hantera inköp och frakter, hålla kostnaderna nere och samtidigt försöka hitta tid och kapital för att utveckla verksamheten. På Åland kan vi dessutom lägga skattegränsen och den administration som följer av den ovanpå detta. Och det är viktigt att minnas att det åländska näringslivet består till mycket stor del av just små företag.

Därför är utskottets skrivning om att lagstiftning och myndighetsprocesser fortlöpande behöver prövas ur ett konkurrenskraftsperspektiv viktig och här finns en förbättringspotential.

Vår litenhet innebär vissa nackdelar. Vi har en liten hemmamarknad, sjötransporter som kostar och vissa andra strukturella nackdelar som vi helt enkelt måste leva med. Men litenheten borde samtidigt vara en konkurrensfördel.

Vi borde kunna ha kortare beslutsvägar, mindre byråkrati och snabbare myndighetsprocesser än betydligt större samhällen. Det finns ingen naturlag som säger att ett litet samhälle också måste ha en tungrodd förvaltning.

Vi ska naturligtvis ha de regler som behövs på Åland. Men när våra egna regelverk innebär att det blir dyrare eller betydligt svårare att bedriva verksamhet här än i vår närmaste omvärld behöver det finnas goda skäl för det. Vi ska inte bygga konkurrensnackdelar åt våra egna företag.

Det borde vara en ganska självklar utgångspunkt för åländsk näringspolitik.

Talman –

En annan viktig del av betänkandet gäller exporten.

Åland är en alldeles för liten marknad för att vi ska kunna bygga vår framtida tillväxt enbart på den interna ekonomin, vi behöver få in pengar utifrån.

Sjöfarten har gjort det under generationer och är fortfarande oerhört viktig för det åländska samhället. Men vi behöver samtidigt bredda den exporterande delen av näringslivet. Fler åländska företag behöver kunna sälja varor och tjänster utanför Åland och här finns det också en viktig poäng från utskottet; nämligen att de insatser som görs ska följas upp.

Vi behöver veta om de faktiskt leder till ökad export, fler exporterande företag och bättre konkurrenskraft. Det handlar i sista ändan om den enkla frågan ”Får vi valuta för pengarna?

Det är inte märkvärdigare än så.

Talman –

AI och digitalisering får också ett relativt stort utrymme i betänkandet.

Här finns stora möjligheter för ett litet samhälle som Åland, framförallt efter som vi ser att det är en konkurrens om arbetskraften.

Men då måste digitaliseringen också ge någonting tillbaka, att flytta en blankett från papper till en skärm är i sig ingen större framgång.

Och om vi inför AI och nya digitala system samtidigt som organisationer, administration och arbetssätt lämnas helt oförändrade riskerar slutresultatet bara att bli ytterligare en kostnad.

Tekniken ska användas för att förenkla, minska administrationen och frigöra arbetstid. Det gäller inom näringslivet, men definitivt också inom den offentliga sektorn. Kan vi producera samma eller bättre service med mindre administration så ska vi också ta vara på den möjligheten och här har vi genom utbildningssektorn förutsättningar för att göra vad som efterfrågas och lägga en grund för såväl tillväxt som arbetsplatser.

Det räcker inte att enbart diskutera hur den befintliga kakan ska fördelas.
Vi behöver också få kakan att växa och där är ett starkt lokalt näringsliv avgörande. Vi behöver fler investeringar, fler arbetsplatser, högre produktivitet och mera export, och det tar utskottet fasta på.

Det innebär inte nödvändigtvis fler offentliga projekt eller mera offentliga pengar, utan i många fall handlar det snarare om mindre byråkrati, tydliga spelregler och en förvaltning som fungerar snabbt och smidigt.

Vi ska göra det enkelt att göra rätt och enkelt att driva företag på Åland.

Och vi ska komma ihåg att varje euro som ett företag tjänar in från en marknad utanför Åland stärker vår ekonomi på ett helt annat sätt än om vi bara flyttar samma euro mellan olika fickor här hemma.

Ett starkt näringsliv är inte en konkurrent till en stark välfärd, det är tvärtom en grundläggande förutsättning. Utskottets betänkande är inte på något vis uttömmande, men det är ett bra betänkande ändå.

Tack, talman.

Talman!

I dag diskuterar vi tillväxtpolitik. Vi moderater får konstatera att finans- och näringsutskottet levererar en riktigt bra grund i sitt betänkande. Det ska sägas att vi moderater vill mer, mycket mer än vad som står i betänkandet. Men detta är en riktigt bra grund.

Vi vill att utvecklings- och hållbarhetsagendan tydligare ska främja de åländska näringarnas konkurrenskraft. Vi vill slopa avgiften för näringsrätt och slopa inkomstgränserna för studiestödet. Vi vill att regeringen Orpos arbetslinje verkställs även på Åland. Tillväxt uppstår när ansträngning lönar sig. Vi vill arbeta för en begripligare skattepolitik, vilket i sig främjar tillväxt. Vi vill se en effektivare offentlig sektor än i dag, vilket skulle leda till ett något lägre skattetryck. Vi vill se fler Ålandsvänliga upphandlingar. Vi måste till exempel sluta göra oss av med lågtröskeljobb i upphandlingar, vilket är fallet i upphandlingen av tvätt på ÅHS. Vi vill främja utländska investeringar på Åland och arbeta för att sjukskrivningarna inom offentlig sektor ska komma ned till nivån för privat sektor. Det främjar också tillväxt.

Det som finns i betänkandet och som vi varmt understöder är ställningstagandena om landskapets upphandlingar. IT-upphandlingarnas kravställningar och tidtabeller kan försvåra för åländska företag att växa och sen ta steget till externa marknader.

Vi understöder varmt formuleringarna om tillförlitliga körflyg och digitala förbindelser. Det är en mycket viktig del av Ålands konkurrenskraft.

Det finns skäl att säga några ord om riskkapital. Jag noterar, talman, en trend. Brasklapparna börjar staplas på hög kring riskkapitalavdraget. Vi börjar höra invändningar om att det är svårt, att det kanske inte riktigt är vår behörighet, att det kanske inte riktigt går, och så vidare. Men detta, talman, är ljuset i mörkret för företagarna. Det är otroligt viktigt att det blir något av det. Vi har inte haft tillväxt på 20 år, sade den tidigare talaren. I ljuset av detta borde det ligga i allas vårt intresse att vidta konkreta åtgärder för att främja företagens tillväxt. Låt företagen blomstra.

Det bästa stycket i betänkandet finns faktiskt i slutet. Det är lite oortodoxt och inte riktigt förvaltningsmässigt, men det är klockrent. Det står så här: "Utskottet erfar att tillväxt kräver innovation. Det går inte att göra saker på samma sätt som tidigare och förvänta sig andra resultat. Genom att identifiera centrala utmaningar och sedan arbeta med dem i strukturerade processer kommer Åland framåt. Viktigast i dessa processer är att undvika att redan från början formulera lösningar. Det kan vara en utmaning i politiska sammanhang. Men en framgångsrik tillväxtpolitik behöver bygga på målsökande processer där man inledningsvis vågar testa nya idéer i liten skala." Det här är ett riktigt bra credo för framtidens tillväxtpolitik.

Talman! Mycket är vunnet om vi vågar vara modigare, inte såga ner varandras idéträd utan hellre plantera flera. Ålands framgång hänger inte på en enda super näring och en enda stor framgång, den kommer att hänga på väldigt många små framgångar sammantagna.

I den andan säger jag, talman, det kanske inte är så tokigt att privatisera vägunderhållet, med tanke på vad det skulle innebära för Ålands byggentreprenörer i en svår tid. Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag vill tacka för ett klockrent moderat anförande. Jag vill också säga att Pro Åland står bakom i princip allt det som ni förde fram under ert anförande.

Det enda jag är lite tveksam till i dagsläget är avgiften för näringsrätt. Jag tror att om landskapsförvaltningen vill börja ändra på avgifter så behöver man ta ett helhetsgrepp.

Men för övrigt stöder jag allt som sades. Jag vill också ge en eloge till vägunderhållet. Jag har själv lämnat in ett antal budgetmotioner och åtgärdsmotioner om detta. Jag kan inte förstå varför landskapsregeringen biter sig fast i asfalten.

Talman!

Den sista slängen måste jag nästan passa till landskapsregeringen, varför de biter sig så hårt i asfalten. Det kan jag inte svara på.

Vad gäller avgiften för näringsrätt, som ledamoten var inne på, tackar jag för de goda orden. Vi moderater gick till val på att slopa avgiften för näringsrätt. Under de här tre åren har vi inte sett något i utvecklingen som talar emot att det skulle vara bra att slopa avgiften och sänka tröskeln för företagande.

Diskussionen om uppföljning av näringsrätten är en separat fråga för oss. Vi ser gärna en stringent och tydlig uppföljning av all näringsrätt som beviljas. Men essensen i det förslag vi har lagt handlar om att sänka tröskeln för företagande på så många sätt som möjligt.

Fru talman!

Tillväxtpolitiska meddelandet och finans- och näringsutskottets betänkande tar avstamp i en mycket viktig insikt: Åland behöver ekonomisk tillväxt. Det handlar inte om tillväxt för tillväxtens skull. Det handlar om vår förmåga att skapa jobb, finansiera välfärden, investera i framtiden och ge människor möjlighet att leva ett gott liv här på Åland.

När vi diskuterar Ålands tillväxtpolitik tycker jag att vi behöver lyfta fram en grupp som är helt avgörande: våra små och medelstora företag. Det är där den breda, företagsbasen finns. År 2025 fanns det omkring 2 700 företag på Åland, och ungefär 90 % av företagen hade fyra eller färre anställda. Det är en siffra som säger något viktigt. Ålands näringsliv består inte bara av våra stora och välkända företag; det består av tusentals företagare som varje dag driver restauranger, butiker, byggföretag, transportföretag, IT-företag, konsultföretag, industriföretag, hantverksföretag, livsmedelsföretag och en lång rad andra verksamheter. Det är dessa företag som tillsammans utgör ryggraden i vår åländska ekonomi.

Talman! Jag tycker därför att vi ska vara försiktiga med att ställa exportföretagen och de små och medelstora företagen mot varandra. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom. Ett stort exportföretag behöver lokala underleverantörer, tekniska tjänster, IT-tjänster, byggtjänster, transporter, redovisning, juridik, restauranger och många andra tjänster. När ett exportföretag växer kan därför flera mindre företag växa med. Det är precis den typen av ekonomiska kedjor vi borde försöka skapa flera av här på Åland. Vi behöver alltså både stora exportföretag och en stark flora av små och medelstora företag runt omkring dem för att skapa tillväxt. Det är så en robust ekonomi byggs upp.

Talman! Jag vill också lyfta fram en annan aspekt. Vi ska inte bara fråga hur många företag som exporterar direkt; vi borde också fråga oss hur många åländska företag som indirekt lever på export. Ett lokalt företag kan kanske sälja sina tjänster till ett åländskt exportföretag och exporterar därför inte själv. Men om dess kund exportera till Sverige, Finland eller andra marknader så är det en del av samma ekonomiska värdekedja. Det här är viktigt när vi utformar våra tillväxtpolitiska åtgärder. Åland ska ha ett företagsklimat som bidrar till fler entreprenörer och fler företag. Men då måste vi också skapa ett samhälle där det är enkelt att vara företagare. För den lilla företagaren så varje timme som går åt till onödig administration är en timme som inte kan användas till att sälja, utveckla produkten, träffa kunder eller anställa nästa person. Därför är principen, en gång räcker, viktig. Myndigheterna ska inte fråga efter samma uppgifter flera gånger, och handläggningstiderna måste vara korta. Dessutom måste regelverket vara begripligt. När EU-regler införs ska vi vara mycket försiktiga med att lägga på ytterligare nationella eller åländska krav som gör det svårare att konkurrera för våra företag.

Ålands litenhet ska vara en konkurrensfördel, inte en anledning till mer byråkrati. Vi borde kunna fatta beslut snabbare än större regioner, testa nya lösningar snabbare och säga ja när alla andra säger att det kräver en lång utredning. Det är en av de fördelar vi faktiskt har.

Talman! Jag vill också särskilt betona finansieringen. För ett stort företag kan en investering på hundratusentals eller en miljon euro vara en del av företagets normala utvecklingsplan. Men för ett mindre företag kan en investering på 10 000, 20 000 eller 50 000 euro vara helt avgörande för om företaget vågar ta nästa steg. Det kan handla om en ny maskin, en digital lösning, en ny produkt, försäljningsfrämjande åtgärder på en exportmarknad, en ny anställd eller att bygga upp ett större lager eller större produktionslokal. Därför måste vi utforma företagsstöd så att även mindre företag med verklig tillväxtpotential kan använda dem. Men det handlar inte om att det offentliga ska driva företag; det offentliga ska skapa förutsättningarna för att driva företag. Entreprenören ska ta risken, företaget ska skapa värde och det offentliga ska undanröja hindren. Det tycker jag är tre viktiga principer för Ålands tillväxtpolitik.

Talman! Vi måste också våga prata om företagande som något positivt. Att starta företag ska ses som ett uttryck för initiativkraft, ansvar och framtidstro. Ett företag som växer från 2 till 5 anställda är inte bara ett företag som har blivit större; det betyder tre nya arbetsplatser, tre personer som får lön, tre hushåll som får större köpkraft och ökade skatteintäkter som kan finansiera vår gemensamma välfärd. Om vi får hundra företag att växa med några anställda vardera blir effekten betydande. Det är därför jag tycker att ett av de viktigaste nyckeltalen är just hur många företag som växer från färre än fem anställda. Det säger något om huruvida vi faktiskt lyckas skapa ett samhälle där företag vågar ta steget från småskalighet till expansion och export.

Talman! Tillväxtpolitik handlar också kompetenspolitik. Ett företag kan ha kunderna och kapitalet men ändå inte kunna växa eftersom man inte hittar rätt människor. Därför är utbildning, bostäder, fungerande transporter och möjligheten att flytta till Åland inte sidofrågor i tillväxtpolitiken, det är tillväxtpolitik på riktigt. Här har Åland stora möjligheter. Vi har livskvalitet, trygghet, korta avstånd, naturen och ett samhälle där det faktiskt går att göra skillnad. Det borde vi använda mycket mer aktivt i konkurrensen om kompetens och företag.

Talman! Jag välkomnar att landskapsregeringen har lagt fram ett tillväxtpolitiskt meddelande. Men jag vill skicka med en tydlig prioritering inför det fortsatta arbetet. Låt oss inte bara tala om export, låt oss tala om företagande. Låt oss skapa förutsättningar för fler att starta företag, för fler företag att växa och för flera företag att våga ta steget ut på exportmarknaden. Varje stort företag har en gång varit litet, och varje litet företag som växer kan bli en viktig del av nästa generations åländska näringsliv. Om vi lyckas skapa ett klimat där människor vågar satsa, investera, anställa och expandera, då bygger vi inte bara starkare företag; då bygger vi ett starkare Åland.

I slutändan är det just det tillväxtpolitiken måste handla om: fler företag, fler jobb, högre produktivitet, större skatteintäkter och därmed bättre möjligheter att finansiera den välfärd vi vill att Åland ska ha framöver. Tack, fru talman!

Talman!

Ledamoten talar sig varm för företagande, och jag måste säga att det var ett ganska fint anförande ur ett retoriskt perspektiv.

Men man kan ju undra över ställningstagandet att offentlig sektor inte ska syssla med företagande, om jag förstår ledamoten rätt. Idag håller vi på med det. Vi planerar också att starta flera företag. Jag talar förstås om den offentliga satsningen på ett varv som är aktuell och som regeringen tydligt har deklarerat att vi ska genomföra och att detta kommer att bli jättebra.

Är det något som ledamoten stöder, trots sitt tydliga anförande mot att vi ska göra just detta? Hur hänger det här ihop egentligen? Ledamoten får gärna utveckla sitt resonemang.

Tack, fru talman!

Om jag inte missminner mig så tror jag att ledamoten Wikström ställde precis samma fråga när detta meddelande kom upp. Jag tror att jag svarade på det då också, att det finns vissa branscher där små och medelstora eller privata företag inte ens kan etablera sig. Varvsindustrin är ett av de mest belysande exemplen. Jag tror inte att någon har de resurser som krävs för att starta ett varv i privat regi.

Vi har varv i Åbo, Helsingfors och Raumo, och där kan man se hur ägarförhållandena ser ut. Det finns en viss tanke bakom att det finns offentliga medel för just de företag som inte verkar på en konkurrensutsatt marknad, men det handlar om en helt annan nivå än vad vi nu pratar om när det gäller våra företag på Åland, där vi diskuterar exporterande företag och små och medelstora företag.

Jag stöder tanken att man satsar på sådana branscher och sådana nischer.

Tack, fru talman!

Det stämmer att jag tar upp den här frågeställningen även när vi diskuterade detta under remissdebatten. Det går inte riktigt ihop när man har ett så tydligt ställningstagande för vad offentlig sektor ska göra. I nästa andetag säger man ja, men sedan finns det företag som ibland påverkas beroende på situationen. Vem är det som ska göra dessa prioriteringar? Det tycker jag är en ganska stark kritik.

Är vi politiker lämpade att prioritera vem som ska starta företag? Är det vår uppgift att prioritera vilka branscher som är bra för att starta företag och var man kan tjäna pengar? Jag tycker inte det. Jag anser att detta är något som det privata näringslivet ska sköta. Vi ska fokusera på kärnverksamheterna, inte på att starta nya företag.

Om vi ser på varvsverksamheten, de offentligt ägda varven i Finland, så har de alla gått i konkurs. Och nu ska vi göra det.

Tack, talman!

Jag sade i mitt anförande att den offentliga sektorn ska ge förutsättningar. Vissa branscher kräver större stöd eller finansiering än andra. Åland är inte på något sätt unikt för varvsindustrin. Den finska staten har varit involverad i flygbolag som inte har gått i konkurs. Men om Wikström redan vet att detta varv går i konkurs, så har vi fått svaret ens före det är grundat. Vi har olika åsikter i den här saken.

Fru talman!

Flera ledamöter här har berört frågan om vad som är viktigast: export företagande eller lokalt företagande. Jag tycker att ledamoten Asumaa sammanfattar diskussionen på ett mycket bra sätt. För mig är det här kristallklart, och det skulle säkert vara bra att komma till den slutsats som ledamoten Asumaa förespråkar.

Det är viktigt med exporterande företag. Det handlar om att få in pengar utifrån. Säkert är det så att de exporterande företagen inte kan fungera med ett huvudkontor här på Åland om inte det lokala samhället fungerar. Det lokala företagandet är en viktig del av helheten.

Vi har inte tänkt oss att det offentliga ska börja sälja glass i kiosker eller bedriva restaurangverksamhet. Så sammanfattningsvis behövs båda, och därmed blir slutsatsen kristallklar: det är viktigt med företagande.

Tack, talman!

Det handlar om värdekedjor och de stora exporterande företagen är toppen av isberget. Men vi vet hur pyramiden ser ut. Det är detsamma som när man bygger hus; man måste ha en grund. Man måste gjuta plattan för att kunna bygga väggar, och sedan kan man sätta på skorstenen som kanske ryker, som vissa i branschen.

Jag håller helt med om att det är skillnad på bransch och bransch. Inte ska vi börja investera i hamburgarvagnar eller annat. Det är på en sådan nivå där allt kan skötas privat. Sedan finns det andra branscher där det krävs stora kapitalinsatser för att få verksamheten att fungera. I dessa sammanhang behövs det offentliga stödet. Alla behövs. I vissa fall behövs det mer eller mindre offentligt stöd.

Tack, herr talman!

Det har talats en hel del här i salen den senaste tiden om hållbar tillväxt. Men för att det ska betyda någonting måste båda orden i den konstellationen faktiskt ha en betydelse. De måste vara med. Jag reagerar därför på utskottets resonemang om vattenlagen och fiskodlingen. Utskottet skriver att fiskodlingen har goda tillväxtförutsättningar och bör ges samma verksamhetsförutsättningar som i Finland. Samtidigt säger man att kraven på miljömässig hållbarhet ska bibehållas. Här tycker jag att ett viktigt resonemang saknas.

Det kan inte bara handla om att skapa utrymme för större produktion. Om vi vill ha livskraftiga företag som kan utvecklas och växa, ska vi samtidigt förbättra tillståndet i våra vatten. Ta till exempel tanken att teknikutveckling, bättre foder, effektivare produktionsmetoder och bättre upptag av överskottsnäring gör att utsläppen av fosfor och kväve per producerat kilo fisk minskar. Då uppstår en viktig politisk fråga: Vad gör vi med den miljövinsten? Utsläppen minskar. Ska åtminstone en del av vinsten gå tillbaka till Östersjön så att den totala belastningen faktiskt minskar? Eller ska hela den miljövinsten omedelbart omsättas i större produktion? Det innebär att den sammanlagda belastningen blir oförändrad eller till och med ökar. Det är sådana här resonemang som jag tycker att vi måste ha med när vi pratar om tillväxt, definitivt om vi pratar om hållbar tillväxt.

Det här är egentligen ett utmärkt exempel på tillväxtpolitikens stora dilemma, där effektivare teknik inte automatiskt betyder mindre miljöbelastning. Tvärtom, om varje producerad enhet blir renare och billigare, men vi samtidigt producerar betydligt fler enheter, riskerar ju miljövinsten att försvinna. Det som ser ut som en miljöeffektivisering behöver inte innebära någon verklig miljöförbättring totalt sett.
Det är därför vi måste diskutera vad vi menar med hållbar tillväxt.

Socialdemokraterna lyfte i sitt anförande fram att det finns målkonflikter i tillväxtpolitiken. Det finns det ju. Men den politiska uppgiften, åtminstone i dag 2026, kan inte bara vara att konstatera att det finns målkonflikter. Vi måste också kunna diskutera dem och fördjupa oss i dem. Det tycker jag inte att utskottet har gjort.

Här vill jag också nämna det som jag var inne på i ett replikskifte tidigare. Att skriva som utskottet gör nu, att det ska vara samma som i Finland och att det ska vara lika som i Finland, faller lite på sitt eget grepp. Vattenlagstiftning finns inte i ett vakuum. Det är vattenförekomsternas status och belastning som ska sätta ramarna för vad som är möjligt. Då kan man inte skriva att det som funkar i Finland ska funka här. Det ska bero på hur vattnet mår i de olika vattenförekomsterna.

Sedan vänder jag mig lite mot utskottsordförande Holmbergs resonemang om att vatten rör på sig och att utsläppen sprider sig. Det stämmer inte riktigt. Det som släpps ut lokalt stannar oftast lokalt och påverkar vattenmiljön lokalt. Det är inte så att det bara sprids för vinden över Östersjön, och även om det gjorde det, skulle det inte vara helt klockrent med tanke på hur Östersjön mår.

Talman! Jag lämnar därmed fiskodlingen och väljer att lyfta en fråga där jag håller med utskottet. Det handlar om artificiell intelligens och hur vi ska förhålla oss till den enorma utveckling och förändring som sker där. Här delar jag utskottets uppfattning om att det är viktigt att Åland ligger i framkant och hänger med, och att vårt utbildningssystem följer utvecklingen.

Det handlar inte bara om att utbilda fler människor i AI, utan också om att hela tiden hålla blicken på hur AI påverkar arbetsmarknaden och efterfrågan på kompetens. Det är intressant på något sätt att när man traditionellt har pratat om automatisering har det handlat om praktiska yrken. Man har sett att det är den praktiska sektorn som påverkas och måste förändras. Men med AI är det skrivbordssektorn som påverkas på ett annat sätt. Det är de som sysslar med analyser, administration och ekonomi, det är de som kan påverkas av AI. Det betyder att kompetensbehoven kan förändras snabbt. Om man tillåter sig att spana framåt så kanske elektrikern, rörmokaren, mekanikern, vårdaren, konstnären eller andra yrken som kräver fysisk närvaro, praktiska problemlösningar och mänsklig kontakt kommer att ha en gyllene era framför sig. Men vi ska komma ihåg att även dessa yrken påverkas av AI.

Poängen är att jag störs av utskottets resonemang om att det åländska utbildningsväsendet måste vara på tårna. Här borde det vara så att det lilla samhällets styrka skulle kunna komma till sin rätt. Vi borde kunna vara snabbare på att förändra och anpassa oss än vad stora utbildningssystem kan. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack, ledamoten Röblom. Jag skulle vilja ställa en fråga: Vad beror det på att många av våra åländska dricksvattentäkter inte mår bra? Vad beror det på att många av våra inre vikar inte mår bra? Vad beror det på att det är farligt att simma vid Mariebad i Slemmern? Är det fiskodlingens fel?

Jag tycker att ledamoten Röblom gör en stor gärning med sitt miljötänk. Men jag anser att ledamoten är för snäv i sin analys. Det vore bra att ägna lite tid åt att se hur forskningen har tagit fram exempelvis strömmingskartor som cirkulerar kring Åland dvs. utsläpp som sker uppe i Bottenviken och som också påverkar oss.

Om man ser på utvecklingen, till exempel med kretsloppsbaserat fiskfoder, så kan man konstatera att idag odlar fisk man fisk 1-1, ett kilo foder mot ett kilo fisk. Det man eventuellt släpper ut tar man upp (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

För det första, att det släpps ut mycket någon annanstans runt Östersjön ska inte vara ett argument för att vi ska släppa ut mycket här på Åland. Det tycker jag faller på sin egen orimlighet.

Däremot tycker jag att det är bra att ledamoten Holmberg lyfter fram att vi inte kan bada i Slemmern här under de senaste somrarna. Vi har vattentäkter som är igenslammade, och det är nödvändigtvis inte fiskodlingens fel, utan det är andra utsläpp som har orsakat detta.

Men det kvittar inte heller ut varandra, utan tvärtom förstärker det mitt resonemang om att vi måste ta in begreppet miljönetto i vårt resonemang. Vad kan vi utveckla och hur kan vi öka produktionen samtidigt som vi säkerställer att miljön får något tillbaka av det?

Tack, talman!

Två saker. För det första, jag förstår givetvis, och det var inte så jag menade, att det som släpps ut runt om oss kommer till oss via vattenströmmar. Så fungerar det i princip runt alla världens hav, särskilt kring Östersjön. Det ska inte vara ett alibi för att vi ska släppa ut, men vi påverkas av det. Allt som påverkar oss här beror inte på att vi har fiskodlingar. Det är naivt att tro.

När det gäller den sista delen av ledamoten Röbloms första replik, där det nämns att man ska hitta någon form av miljösamordning, så tror jag att det skulle vara väldigt bra. Det skulle kunna ge en nettopåvekan.

Fiskodlingsindustrin har varit duktiga, trots väldigt svåra resurser och begränsade möjligheter att utvecklas med tanke på nya tillstånd. Det skulle vara bra att se vad nettopåverkan blir med ett modernt kretsloppsfoder, med de kassar man använder och så vidare. Då tror jag att man skulle få en mycket mer sanningsenlig bild av situationen, vilket jag anser att skevar lite idag.

Tack, talman!

Det är just detta jag försöker belysa, under största delen av industrialismen har miljökostnaderna varit dolda. Ingen har behövt ta ansvar för dem, och man har inte räknat på dem överhuvudtaget. Man har inte ens beaktat kostnaderna för att slänga avfall i sjön, och så vidare.

Nu är vi inne i en era där vi måste börja räkna på dessa kostnader och se hur stor del av vår konsumtion och produktion som faktiskt belastar miljön. Det är detta jag vill framhäva; det måste bli en del av vårt tillväxtresonemang. Annars riskerar vi att bara fokusera på tillväxten av produktion, utan att integrera miljöfrågor i diskussionen. Vilken vinst ger miljön i det vi gör?

Talman!

Jag delar synen att det ofta finns en målkonflikt mellan företagande och ett hållbart tänkande. Det behöver inte alltid vara så, men när det gäller fiskodlingen är det nästan klassiskt att den frågan kommer upp, lika säkert som amen i kyrkan.

Det är viktigt att komma ihåg att den fiskodling vi har på Åland verkar på en internationell marknad. Den största marknaden finns utanför Åland. Det betyder att om våra fiskodlingar och fiskodlare har sämre verksamhetsförutsättningar än sina motsvarigheter i omkringliggande regioner så kommer deras varor inte att vara attraktiva att köpa och då kommer produktionen att minska. Detta kan leda till fler arbetslösa och påverka den sociala tillväxten negativt.

Hur ser ledamoten på ett sådant resonemang Röblom?

Tack, herr talman!

För det första tror jag att vi ska vara väldigt försiktiga när vi bedömer, att de åländska företagen väljer att producera sina produkter på ett miljövänligt och socialt accepterat sätt. Det är inte självklart att de automatiskt har sämre förutsättningar på en internationell marknad. Jag vet inte om det är vi som ska göra den bedömningen. Tvärtom, jag kan inte heller påstå att det är på ett visst sätt, men om man ser på trenderna har miljömässig och socialt hållbar mat blivit allt mer populärt. Det borde finnas ekonomiska möjligheter i det.

Jag blir nästan lite orolig när ledamoten Thörnroos nämner den internationella fiskodlingsmarknaden. När man ser hur foder och andra resurser hanteras på den internationella marknaden, med transporter från Afrika till Sydamerika och hit och dit, så vill jag inte att vi ska jämföra oss med det.

Talman!

Jag vill inte heller att vi ska benchmarka det. Men låt mig vara extra tydlig. Vi har faktiska bevis på att fiskodlingar verksamma i åländska kommuner väljer att flytta sina kassar några sjömil längre österut mot finska fastlandet, där man är välkommen att bedriva sin odling. Det betyder också att arbetsplatserna och pengarna in till landskapet Åland flyttar.

Jag vet inte om miljön blir så mycket bättre av det. Jag är ingen fiskodlingskramare, och jag är ingen miljökramare heller. Det gäller att hitta en balans i den målkonflikt som finns.

Herr talman!

Argumentet att man hakar i och drar kassarna över Skiftet, vi får bajset men inga pröjset, och där brukar jag alltid försöka nyansera det resonemanget med att vi har samma förutsättningar. Vi lyder under samma vattendirektiv inom Europeiska unionen.

Det kan dock vara så att olika länder väljer att tolka och implementera det på olika sätt. Men vi ska inte tro att EU nöjer sig med det heller. Målet är att det inte ska gå att ha ett race till botten och tävla om vem som är sämst. Det är hela idén med EU:s politik på det här området. Alla ska ha samma grund, ramar och regler att förhålla sig till när det gäller till exempel miljön, för att kunna bedriva affärer på lika villkor.

Tack, talman!

Ledamoten Holmberg tog redan upp min fråga. Man får väl konstatera att stora tänkare ibland tänker lika.

Men när man övervakar dessa vattenförekomster under en längre tid, som ÅMHM och landskapsregeringen gör, så ser man att de bästa vattenförekomsterna i princip ligger där vi har fiskodling idag, och de sämsta vattenkvaliteterna hittar vi i våra inre vikar och inre hav. Ändå är det fiskodlingen som får ganska mycket skäll för miljöproblemen.

Samtidigt, när man ser på fiskodlingens utveckling från 80-talet till nu - ÅSUB har bra statistik på både kväve- och fosforutsläpp - så visar statistiken att det har gått åt rätt håll. Vi odlar mer och släpper ut mindre. Ska vi inte kunna tro att den utvecklingen fortsätter, ledamot Röblom?

Tack, herr talman!

För det första har jag inte stått här och sagt att det är fiskodlingens fel att det ser ut som det gör i de inre vikarna. Jag tycker personligen att det är en konstig koppling att göra. Som jag sade i replikskiftet tidigare så finns det andra källor till utsläpp som har ställt till det för våra inre vikar. Det är också beklagligt, och vi måste göra något åt det, vi bör inte dra jämförelser emellan.

När det gäller att minska utsläppen samtidigt som man producerar mer så det jag vill lyfta fram är om vi är beredda att ta in ordentlig miljönetto i det resonemanget? Eller ska vi se en utveckling där man minskar utsläppen per enhet, samtidigt som man ökar mängden enheter, så att utsläppbelastningen i stort sett förblir densamma? Då har vi inte uppnått någon miljönetto.

Tack, talman!

Jag tror att de flesta människor ser att vi blir miljövänligare, men inte på bekostnad av att stänga industrier och förbjuda verksamheter. Det är verkligen undantagen. De flesta är nöjda med att produktionen fortsätter. Vi strävar efter att göra det lite bättre, lite effektivare och med mindre miljökostnad. Det är så det ska gå till.

Blir det sämre och vi ställs inför ett ordentligt val mellan att tjäna pengar och att förbättra miljön, kommer folk alltid att prioritera ekonomin när vi sänker nivån, det kan vi se det runt omkring oss i världen. Vi ska inte försätta oss i den situationen. Det är vad vi i Obunden Samling tror på.

Det är viktigt att upprätthålla en bra levnadsstandard, vilket vi gör på det här sättet. Det finns en viss miljökostnad, men det bidrar till att vårt samhälle lyfter. Värdet av detta är större.

Herr talman!

Jag är inte per definition ute efter att stänga industrier eller försvåra verksamheter. Jag anser, som det sägs i andra sammanhang, att politikens uppgift är att sätta ramarna. Här är ramarna. Här är målen. Så här mycket ska ni minska utsläppen. Det behöver Östersjön. Östersjön mår dåligt.

Kan man bedriva verksamhet inom de ramar som finns? Jag har inga problem med det. Men jag tycker att man måste vara medveten om när man pratar om tillväxt på Åland - och det här är verkligen en åländsk aspekt av frågan - att vi måste vi ha med de tidigare osynliga kostnaderna.

Talman!

Det är samma hav och samma krav, jag tänker att det kan vara en bra utgångspunkt. Det är lite det som utskottet efterfrågar - en ny vattenlag - och vad den sedan utmynnar i är en process i sig. Man frågar efter en ny vattenlag, och det är en bra början.

I dag sker det faktiskt en minskning. Det har skett några ganska uppseendeväckande neddragningar när man har sökt nya tillstånd. Fiskodlingen minskar kraftigt här på Åland just nu. Alla tillstånd ska förnyas inom två till tre år, och med den här takten som vi har nu riskerar vi att snart stå utan dem.

På fastlandet ökar man försiktigt på sådana platser där man har en lokaliseringsplan och hittar lämpliga ställen. Hur ser ledamoten på denna utveckling?

Herr talman!

För det första har vi, som sagt, samma vattendirektiv i grunden. Hela idén är att vi inte ska kunna konkurrera mellan regioner i EU, beroende på vem som är beredd att låta miljön ta största notan. Jag upprepar det.

Om det är samma summa och samma krav som gäller, som jag nu hör från ledamoten Pettersson och även från regeringssidan, så är det tydligt att det är linjen. Betyder det alltså att regeringen och landskapsregeringen är ute efter att öka fiskodlingsproduktionen på Åland och därmed öka utsläppen?

Jag kan förstå hur ni resonerar kring detta, men jag tycker att det är trist att vi ska släppa på våra gränser och regler för att anpassa oss till Finland, istället för att lita på att det går att göra på ett annat sätt. Det borde vara åt andra hållet.

Talman!

Jag är en varm anhängare av jämförelser. Till exempel kan man jämföra en bonde i Brändö som ska odla chipspotatis i med en bonde i Gustavs som får odla på fem hektar. Bonden i Brändö får endast odla på två och en halv hektar. Detta innebär en orimlig försämring på bara några kilometers avstånd, vilket skapar en orättvisa.

Talman!

Jag tänkte på det tidigare under debatten när jag hörde ett liknande resonemang. Om vi tänker så, då ska vi ju vi släppa miljöbehörigheten här på Åland och överlåta den till Helsingfors. Då låter vi Helsingfors bestämma vår miljöpolitik.

Om vi tänker oss att de får fatta beslut i Gustafs, eller i Åbo, eller var som helst, så måste vi också ha egna miljöregler. Annars riskerar vi att få sämre konkurrensfördelar. Då spelar det ingen roll vad vi gör. I så fall ska vi inte ha en egen miljöpolitik, om jag hårdrar det.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Röblom! Det finns många aspekter av ledamotens anförande som jag hade tänkt ta fasta på.

Först och främst vill jag tacka för att ni tar upp arbetsmarknadsperspektivet och hur Ålands tillväxt ska fungera i detta sammanhang. Ledamoten pratar mycket om att AI tar över vissa jobb, men det är också viktigt att nämna att robotisering påverkar fysiska jobb. Det handlar inte bara om tekniska jobb inom IT-sektorn och bankverksamhet, utan även om andra yrken som kan komma att påverkas. Detta är något vi redan känner till idag. Kanske är det bra att ha ett mer övergripande perspektiv i talarstolen, utan att gå in på detaljer.

Men hur vill Hållbart Initiativ att vi ska lösa den här situationen?

Tack, herr talman!

Jag har för närvarande inte något exakt facit för hur vi ska hantera AI-utvecklingen. Däremot anser jag att utskottet har antagit en bra grundinställning. Vi måste vara på tårna och beredda att göra anpassningar i vårt utbildningsutbud och så vidare för att möta förändringarna.

Jag tror också att alla här förstår, och det finns mycket mer insatta personer än jag som kan beskriva detta ytterligare, hur stor påverkan AI-revolutionen, som den kallas, kan ha och kommer att ha.

Tillbaka till hur man använder AI och dess direkta påverkan på samhällena. För att detta ska fungera bygger man också datacenter. Det finns människor som skämtsamt säger att varenda tom padelhall kommer att bli ett datacenter i framtiden. Det kanske är en skämtgrej om vilka trender som drar och hur man utvecklar samhället. Men det påverkar samhället i stort. Vårt eget samhälle har en extremt stor vattenanvändning, vilket kan bli ett problem i framtiden om man inte satsar på lösningar som återanvänder vatten för att kyla ner systemen. Detta är ett problem för hela Norden, eftersom vi har ett kyligare klimat. Allt detta kommer att koncentreras hitåt. Vi kanske har ett datacenter utanför Maxinge någon dag, jag vet inte.

En bra vattenlag vill Ålands socialdemokrater ha. Finns det någon annan lösning enligt Hållbart Initiativ?

Tack, herr talman!

Gällande vattenlagen är jag oroad över de signaler som kommer från regeringen, där Socialdemokraterna som bekant ingår. Det handlar mer om att möjliggöra tillväxt och utökningar av utsläpp, vilket gör mig bekymrad.

Som jag nämnde tidigare, är vattenlagen ett av de mest byngsliga politiska projekten som funnits. När Hållbart Initiativ ansvarade för den, var miljön i fokus och det var väl en av orsakerna till att lagen inte gick igenom. Var fokus ligger just nu i vattenlagen, med Socialdemokraterna vid rodret, vet jag inte.

När det gäller frågan om serverhallarna så är de ett bra exempel på, trots energieffektiviseringar och insatser på det området, att vårt behov av el hela tiden ökar. Vi gör saker mer och mer, och det måste vi också ta i beaktande.

Talman!

Jag tycker om att vi i dag talar om tillväxt. För tillväxt är inte en fråga som bara angår företagen. Den angår alla oss som vill att Åland också i framtiden ska ha råd med god vård och ett tryggt samhälle.

Vi ser pressen på ÅHS. I dag har vi också kunnat läsa att KST behöver mer pengar. Bakom de behoven finns människor som ska få vård, hjälp och stöd. Men när vi säger att mer pengar behövs måste vi också ställa frågan: Var ska pengarna komma ifrån, år efter år?

För mig är ett blomstrande näringsliv en viktig del av svaret. Företag som hittar nya kunder och kan anställa. Människor som har ett arbete och en lön. Det är sådant som ger oss möjlighet att finansiera välfärden.

Jag brukar säga att hårda värden ger oss möjlighet att värna de mjuka värdena. Det är kanske ett lite kantigt uttryck, men sambandet är väldigt konkret. Om vi vill kunna göra mer för människor måste vi också bry oss om hur vi skapar resurserna.

Talman! Det jag tar med mig från finans- och näringsutskottets betänkande är att tillväxt inte uppstår genom ett enda beslut. Det hjälper inte att säga åt företagen att exportera mer om de inte hittar människor med rätt kunnande, och det hjälper inte att utbilda människor för framtidens jobb om företagen inte får möjlighet att växa.

Utskottet lyfter sambandet mellan utbildning, kompetens, transporter, kapital och lagstiftning. Jag tycker att det är en viktig påminnelse till oss politiker. Vi behandlar ofta en fråga i taget. För den som försöker driva ett företag kommer alla de här frågorna på en gång.

Ett företag kan ha både en bra produkt och kunder som vill köpa den. Men hittar företaget inte personal kan det ändå inte växa. Då behöver vi fråga oss om våra utbildningar svarar mot behoven, om människor kan fortbilda sig mitt i arbetslivet och om det är tillräckligt lätt att flytta till Åland och komma in i samhället. Allt hör ihop.

Betänkandet lyfter också AI och ny teknik. Där tror jag att Åland har en möjlighet. Vi är ett litet samhälle med begränsade personalresurser. Om ny teknik kan hjälpa företag och offentlig verksamhet att arbeta bättre och frigöra tid till det som människor verkligen behövs för, då ska vi lära oss att använda den. Det ser jag också inom vården. Det är inte bara en fråga för IT-branschen. Den angår många yrken och därför också många utbildningar. Vi behöver ha med oss i tankarna just när det gäller omskolning och vuxenutbildning, som vi har väldigt lite av på Åland, att det kommer att finnas en stor grupp människor som måste hitta en ny utbildning.

En annan sak jag fastnade för är upphandlingarna. Utskottet har fått höra att kraven och tidtabellerna i offentliga IT-upphandlingar kan göra det svårt för åländska företag att delta. Det måste vi ta på allvar. Hur vi formulerar en upphandling kan avgöra om ett mindre åländskt företag överhuvudtaget får chansen att visa vad det kan.

Självklart ska vi ställa krav på kvalitet. Men vi ska också veta varför vi ställer varje krav. Om det offentliga av gammal vana gör upphandlingar onödigt svåra att delta i, kan vi själva stå i vägen för åländska företag som skulle kunna växa här och så småningom nå en större marknad.

Talman! Jag vill också lyfta besöksnäringen. Den hör hemma i den här diskussionen. När människor reser till Åland och köper boende, mat och upplevelser så skapas inkomster och arbete här.

Vi säger gärna att fler ska komma hit. Men vilka vill vi nå? Vad ska få dem att välja Åland, stanna en natt till och kanske komma tillbaka en annan årstid? Där behöver vi bättre kunskap. Antalet inresande säger inte hur många som faktiskt besöker Åland. Det säger inte heller vad de söker eller vilka satsningar som får dem att välja just oss. Utan den kunskapen blir det svårt att veta om vår marknadsföring ger resultat.

Sedan behöver vi utveckla fler anledningar att resa hit. Det kan vara mat, natur, idrott, kultur eller ett evenemang som får någon att bestämma sig: Till Åland, dit åker vi! När beslutet väl är fattat måste det också vara enkelt att ta sig hit, hitta boende och boka det man vill uppleva.

Jag vill att vi sätter ett tydligare mål för besöksnäringen: fler verkliga besökare som stannar längre, kommer under en större del av året och bidrar till alla våra åländska företag. Vi ska följa upp om våra insatser faktiskt leder dit, annars riskerar vi att fortsätta satsa pengar utan att riktigt veta vad vi får för dem.

Talman! Utskottet skriver också att vi behöver våga testa nya idéer i liten skala. Det tycker jag är en bra tanke. Vi behöver inte alltid börja med ett stort projekt och en färdig lösning. Vi kan börja med ett verkligt problem, samla människor som kan något om det och pröva om idén fungerar. Där borde Ålands litenhet vara en fördel. Här kan ett företag, en skola och en offentlig verksamhet hitta varandra, men då måste vi också vara beredda att öppna dörren när någon kommer med ett nytt sätt att göra något.

För mig är det kärnan i tillväxtarbetet: att vi ser möjligheterna, tar bort hinder som vi själva ofta har skapat och följer upp vad våra satsningar faktiskt leder till.

Talman! Betänkandet pekar ut en riktning. Nu behöver vi gå från att hålla med om orden till att göra något av dem. För varje företag som kan växa här och varje människa som får möjlighet att arbeta och bidra stärker också vår möjlighet att ta hand om varandra på Åland. Tack!

Tack, talman!

Om man tittar på det här tillväxtpolitiska meddelandet och betänkandet kan jag konstatera att konkreta åtgärder som vi politiker kan vidta för att främja tillväxten så finns det inte särskilt mycket om. Det är inte konstigt för min egen övertygelse är att vi politiker inte ska syssla med stora politiska projekt, som satsningar på företag och liknande. Om man tänker så, är det inte förvånande att det inte finns några sådana åtgärder.

Offentlig sektor bör fokusera på kärnverksamheterna. Vi ska inte lägga krokben för det privata näringslivet, till exempel genom osund konkurrens. Konkurrens är en av de mest centrala delarna av en tillväxtstrategi, och jag anser att vi måste fokusera på att aktivt avveckla de delar som skadar det privata näringslivet idag, särskilt när det gäller osund konkurrens från offentlig sektor.

Vi har exempel inom offentlig sektor där vi definitivt inte sysslar med kärnverksamheter. Istället har vi i olika fall här på Åland hållit på med diverse affärsprojekt som är politiskt drivna.

Vi diskuterade tidigare att vi ska starta en varvsverksamhet och återigen använda skattebetalarnas pengar för att starta ytterligare ett offentligt bolag. Det är ett steg i fel riktning. Vi bör hålla oss borta från affärsverksamhet inom offentlig sektor.

Om vi vill stöda privat näringsverksamhet och investeringar kan vi göra det genom investeringsstöd, men inte genom att aktivt äga och driva bolag som den privata sektorn kan göra bättre. Jag vill ta upp ett tydligt exempel på detta: Åland Post. Om man ser tillbaka har det tidigare varit en god kassako för landskapet och för det offentliga Åland. Men de tiderna förefaller vara förbi när man studerar hur det går för bolaget idag. Det går inte back, men de stora intäkterna som vi fick baserades på ganska tvivelaktiga grunder, kan vi väl konstatera, det vill säga momsreglerna. Men den tiden är förbi.

I dag bedriver vårt offentligt ägda bolag en offentligt finansierad logistikverksamhet, som utgör en direkt och konkret konkurrens mot våra privata bolag som redan idag existerar på Åland. Vi har flera logistikbolag på Åland som bedriver logistikverksamhet. Att hålla på och transportera gods fram och tillbaka i nya, dyra fordon, det är definitivt inte något som tillhör kärnverksamheten. Vi har också en privat sektor som gärna skulle göra detta. Varför håller vi på, med ett offentligt ägt bolag, att konkurrera med det privata näringslivet?

Jag menar att detta agerande, speciellt när vi utvidgar det, skadar Åland både direkt och på sikt då det förhindrar våra egna privata företag att växa och bidra till utvecklingen utanför Åland. Vi lägger krokben för dem så att de inte har möjligheter att växa. Det är något vi måste ta ansvar för och upphöra med, kanske inte allt på en gång, men vi behöver börja titta på detta och minska den offentliga konkurrensen som vi upplever på flera olika områden.

Nu pratar jag om logistikverksamheten. Jag tycker att offentlig sektor på sikt borde upphöra med att transportera gods och istället fokusera på kärnverksamheten, som är att dela ut brev och post. Vi har en hel del lokaler som vi äger, inklusive en satsning i Vanda. Varför ska vi bibehålla dessa satsningar? Varför kan vi inte sälja dem? Vi kan använda en del av vinsterna till att dela ut brev eller bara använda pengarna inom offentlig sektor här på Åland. Varför kan vi inte låta det privata näringslivet sköta denna del av näringsverksamheten? Det tillhör faktiskt det privata näringslivet och inte något som offentlig sektor bör syssla med.

Exakt var gränsen ska gå för vad som ska tas bort och vad som ska vara kvar, det måste man förstås titta närmare på. Men principen måste vara att den offentliga konkurrensen inom logistikbranschen måste minska. Det är bra för näringslivet och bra för tillväxten. Det hade varit bra om vi hade haft lite fler konkreta exempel att diskutera. Jag försöker lyfta fram detta i dag med mitt anförande. Det är lite av en käpphäst.

Man brukar prata om att offentlig sektor inte ska konkurrera med det privata näringslivet. Jag måste säga att det är smått underhållande. Vi diskuterar mycket om fiskodling här idag, eller hur? Under förra mandatperioden var det mycket diskussion om den tvärgående linjen, och där pratade jag personligen mycket om att detta är orättvis konkurrens. Vi subventionerar fiskeindustrin, och jag ville helt enkelt få bort det.

Nu har den tvärgående linjen försvunnit, och det fungerar bra. Näringslivet har anpassat sig. Vi har slutat med de offentliga subventionerna och logistikbranschen när det gäller fiskeindustrin använder kommersiella alternativ. Jättebra!

Det var intressant när utskottsordförande Holmberg pratade om dessa frågor. Under förra mandatperioden var det mycket fokus på att det måste finnas kvar, annars skulle fiskodlingsbranschen på Föglö mer eller mindre gå omkull. Men det har ändrat nu, och det är bra om vi håller fast vid denna linje för alla branscher, annars blir det lite konstigt.

Vad jag menar är att vi har tagit ett steg. Den tvärgående linjen är det närmaste steget vi har tagit för att minska osund konkurrens i det privata näringslivet. Vad vi behöver göra nu för att få det åländska näringslivet att må bättre är att ta nästa steg. Var konkurrerar vi idag? Hur kan vi komma bort från det? Det är där nästa steg behöver tas, och Åland Post är ett exempel på det.

Avslutningsvis vill jag säga att vi blir fattigare när vi låter bli att skapa förutsättningar för vårt åländska näringsliv, där osund konkurrens är ett exempel på. Tack!

Talman!

Jag håller kanske inte helt med allt som ledamoten Wikström säger, men jag tycker att frågan om posten är intressant. Vi vet att posten investerade i nya lastbilar, walking floor-lastbilar, som transporterar utsäde till riket. Detta innebär att de nu börjar konkurrera med privata aktörer som tidigare har kört detta till riket, och som hämtade hem råvaror till en stor industri i Saltvik. Nu kör lastbilarna tomma för att hämta hem råvarorna, vilket skapar en konstig situation.

Det har även visat sig att de nu har börjat leverera råvaror från Finland med finska lastbilar. Detta slår undan benen för de lokala aktörerna, och det här är ett problem.

Jag hade en fråga till Perämaa tidigare om detta, och han meddelade att man har börjat ställa vissa krav på posten, så att de inte får gå in på alla områden. De kanske vill köra strömming snart och allt möjligt, men det är inte bra när vi ser en sådan utveckling.

Tack, talman!

Det var ett bra aktuellt exempel som ledamoten beskriver. Man kan säga att man då vill öka konkurrensen från offentlig sektor gentemot privat sektor. Just det här exemplet som ledamoten lyfter fram är också dåligt ur miljöperspektiv. Det är inte bara ineffektivt, utan det bidrar även till en negativ miljöpåverkan, eftersom vi kör fler tomma lastbilar.

Kontentan av vad jag försöker säga är att vi bör gå åt andra hållet. Istället för att öka konkurrensen från ett offentligt ägt bolag gentemot det privata näringslivet, bör vi fundera på hur vi kan minska den. Sett ur Åland Posts perspektiv är det ett aktiebolag som helt ägs av offentlig sektor, och de försöker tjäna så mycket pengar som möjligt. Det finns en viss motsättning i allt detta.

Talman!

Om vi fortsätter med logistikdiskussionen som ledamoten lyfte i sitt anförande, har vi också sett exempel på detta när det gäller tvätten från ÅHS som skickas till Sverige. Här uppstår en miljöfråga: Är det verkligen vettigt att transportera tvätten till Sverige och därmed ta upp bilplatser på våra korta rutter, när vi samtidigt vill attrahera turister och pendlare?

Vi ser dessutom en oroväckande trend med alla kedjor som etablerar sig på Åland. Leveranserna till dessa butiker sköts inte av åländska logistikföretag. Om man bara tittar utanför stadsgränsen ser man en mängd estniska, lettiska och polska bilar och lastbilar. Tror ni att de kör hem tomma? Det gör de ju knappast.

Det finns mycket i logistikdiskussionen som är viktigt att ta upp för den åländska tillväxten.

Tack, talman!

Visst är det så att logistikbranschen är en mycket viktig del av näringslivet. Jag brukar säga att gör man logistikverksamheten och transporter dyrare så gör man allt dyrare, eftersom kostnaderna för transport påverkar priserna på varor och tjänster. Därför är logistik och transport en av de mest grundläggande delarna av näringslivet.

Det som ledamoten tar upp här handlar om upphandling. Hur kan vi upphandla på ett sätt som gynnar åländska företag? Det handlar om att skapa en balans mellan fri konkurrens och möjligheten för aktörer att delta i upphandlingar. Vi har ett exempel med tvätten, där vi samtidigt vill ha en så effektiv verksamhet som möjligt till så lågt pris som möjligt. Målet är att få så mycket valuta för pengarna som möjligt.

Det är en utmanande uppgift att utforma upphandlingarna på rätt sätt. Men vi kan i alla fall konstatera att den här upphandlingen om tvätt inte blev bra.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Wikström. Det finns en risk för rundgång hela tiden, men jag håller med i stora drag om att det som det offentliga inte behöver göra, inte heller ska göras när det finns andra alternativ.

Vi kan också nämna våra privata bilverkstäder, som skulle kunna avlasta den offentliga sektorn. Även när det gäller vägunderhåll kan de bidra på ett helt annat sätt än vad som görs i dag.

Däremot håller jag inte alls med om den här tvärgående linjen. Den var oerhört viktig och kostnadseffektiv, och den bidrog till att knyta ihop skärgården. Det fungerar inte alls lika bra i dag för delar av fiskodlingsindustrin. Nu använder man den södra linjen också så att den blir lite mer belastad istället. Men jag tycker inte att man ska bestraffas för att man driver företag i skärgården.

Tack, talman!

Jag var inte medveten om att man använder södra linjen. Det måste i så fall vara en liten utsträckning, med tanke på de fartyg som går där. Men klart är i alla fall att när man lade ner de här så hittar man andra alternativ om man använder mer privat sektor än offentlig sektor.

Ledamoten förstår säkert hur dubbelt det blir när man diskuterar. Å ena sidan säger man att det inte ska vara konkurrens; offentlig sektor ska inte konkurrera, brukar ledamoten säga och samtidigt säger han förutom när det gäller fiskodlingen på Föglö. Där var det nog bra att vi höll på med det här, fast det idag har lett till att lastbilarna i betydligt högre grad använder kommersiella alternativ.

Det är ju bra att det är på det viset, så att skattebetalarna slipper stå för notan.

Tack, talman!

Nu är det så att Föglö är ö och det går inga kommersiella fartyg, vad jag vet, till Föglö. Det kräver att man tar en landskapsdriven färja för att komma till åländska fastlandet för att sedan ta en kommersiell färja. Ledamoten Wikström talar osanning när det gäller att man nu använder kommersiella fartyg. Man använder landskapets färjor lika mycket som tidigare. Det enda som har förändrats är att resan blir längre och att man sedan också tar en kommersiell färja, vilket jag tycker är bra, absolut. Men det gäller att hålla sig till sanningen.

Tack, talman!

Det gör jag. Nu behöver man ta färjan tillbaka till Svinö och sedan ta en kommersiell transport. Det belastar inte hela trafiknätet inom skärgårdstrafiken.

Denna diskussion har funnits tidigare. Man säger en sak, men sedan när det kommer till en verksamhet som man själv tycker väldigt mycket om, i det här fallet fiskeindustrin på Föglö, då ska det vara okej. Då ska vi ha offentliga subventioner, och så hittar man på olika orsaker till varför man ska ha det.

Det är precis samma sak som landskapsregeringen och majoriteten gör när det gäller Axyards. Man säger. "Ja, hörni, vi ska inte konkurrera med det privata näringslivet, förutom i det här fallet. I det här fallet har vi hittat den perfekta lösningen."

Jag vet inte hur många gånger den offentliga sektorn har sagt liknande saker tidigare. Och så går det några år, och så går det i konkurs, och så går det dåligt. Det senast är Ålands Fastighets AB.

Ledamoten och jag har samma syn när det gäller Ålands Posts fraktverksamhet. Den frågan skulle man gärna se en annan lösning på. Samtidigt har landskapsregeringen ett samhällsomfattande ansvar för att posttjänster finns på hela Åland.

Ledamoten förde ett resonemang om att posten gör blott en liten vinst, men om man tar bort fraktdelen är det garanterat en förlust. I ett sådant fall, är ledamoten beredd att ha en skattefinansierad posttjänst på Åland?

Tack, talman!

Det är just den här frågan som är lite dubbel. Åland Post försöker tjäna pengar för att kunna utföra sitt kärnuppdrag, men genom att göra det så tar de marknadsandelar från våra åländska privata företag. Dessa företag behöver ha marknadsandelar för att kunna växa, både på Åland och utanför Åland.

Man måste se detta på sikt. Vad är bäst för det åländska samhället på lång sikt? Att vi har ett levande privat näringsliv eller att vi har en postverksamhet som går med nollresultat?

Jag tror att Ålands Post, jag har inte fördjupat mig i alla siffror, äger ganska mycket tillgångar. Jag tror att postutdelningsverksamheten inte är en jättestor kostnad om man hårdrar det.

Jag tror att man under en längre tid skulle kunna finansiera postutdelningen genom att sälja lite av tillgångarna, och därmed också sluta konkurrera med det privata näringslivet. Det är ungefär i de här banorna jag tänker.

Jag skulle gärna se en utredning om var plus och minus landar. Vad blir kostnaden för alla och envar? Var landar det när posten bedriver fraktverksamhet? Fraktverksamhet kan privata aktörer göra mycket bättre, åtminstone lika bra, här och nu.

Men man måste ha en konsekvensbedömning. Vad blir det i slutändan att kosta? Det behöver vi ha klart för oss. Jag skulle vara jättepositiv om man skulle göra detta ordentligt idag till den delen.

Tack, talman!

Det är roligt att höra att vi delar meningen där. Jag har inte exakta resultat, men vi behöver ta nästa steg och börja analysera var gränsen går. Hur ser det ut när man har gjort det? Som det verkar nu går man åt andra hållet, och det är det som är bekymrande. Det är delvis en orsak till varför jag tar upp det här idag. Vi ska absolut inte gå åt andra hållet. Status quo är en sak, men vi borde istället strävatill att minska konkurrensen för det privata näringslivet från offentlig sektor, även om det kan innebära en kostnad.

När det privata näringslivet mår bra leder det till samfundsskatter och skatt ppå kapital osv. För att inte tala om att när en hel verksamhet, ett helt logistikföretag växer, kanske även utanför Åland, så leder det till ytterligare intäkter till Åland. Men om vi förhindrar detta, då blir det status quo. Då blir det ingen tillväxt, vilket är vad det här meddelandet handlar om.

Tack, herr talman!

Jag tänkte inte gå in på något särskilt bolag, men eftersom ledamoten Wikström lyfter fram frågan om offentligt ägda bolag, vill jag säga att jag anser att vi på Åland har en ganska liten och outvecklad diskussion om offentligt ägande och offentligt ägda bolag.

Om vi jämför Åland med Finland och Sverige kan vi se att våra grannländer, och hela den nordiska traditionen, har många statligt ägda bolag som har en viktig samhällsnytta. Dessa bolag hanterar ofta kritiska funktioner i samhället, såsom infrastruktur och energi. De är verktyg i hela koncernen av ett land och en viktig del av samhället.

Jag tycker att vi borde utveckla vårt kunnande när det gäller offentligt ägande.

Tack, talman!

Det är en ganska bra kommentar, faktiskt. Det finns ingen hårfin gräns för var gränsen går. Vad ska offentlig sektor syssla med? Ministern ställer sig frågan, och jag med ofta. Vad ska vi inte göra? Vad ska det privata näringslivet sköta? Talar vi om sådana saker som elinfrastruktur, så mig är det en självklarhet att offentlig sektor har en tydlig roll där. Det är helt livsnödvändigt för att vi ska kunna existera.

Sedan kan man ju säga att det även kan handla om logistikverksamhet, vilket man skulle kunna resonera kring. Men inom logistikbranschen, som jag försöker diskutera, finns det privata alternativ. Det finns flera privata aktörer i alla våra nordiska länder som kan sköta detta. Även på Åland har vi åländska företag som bidrar till den konkurrenssituation som existerar här.

Jag håller med om att vi behöver vidga vyerna. Men just när det gäller logistik tror jag att vi är ute på fel väg.

Jag tycker att finansutskottet eller regeringen skulle kunna ordna en aftonskola kring ägarstyrning. Detta är särskilt viktigt eftersom vi här också har pratat om koncernen, landskapskoncernen, som inkluderar både landskapsförvaltningen, våra myndigheter och våra bolag. Det är viktigt att se hur dessa kan samverka.

I både Finland och Sverige är de statligt ägda bolagen otroligt viktiga för skatteinkomsterna. De bidrar med vinster till staten som sedan kan användas till näringspolitik, hållbar utveckling, miljö och så vidare. Bara i Sverige sysselsätter de offentliga bolagen omkring 900 miljarder kronor, och av dessa går 24 miljarder i ren vinst till staten, vilket kan omvandlas till välfärd. Dessutom sysselsätter de över 120 000 personer, vilket gör detta till en viktig del av hela samhället.

Tack, talman!

Om man ska jämföra Sverige och Finland, så är det en stor skillnad mellan de två länderna när det gäller offentligt ägande. Finland har en tradition av att ha en betydande del av ägandet i nästan alla större företag. I Finland äger man ofta en del av företagen, ibland så mycket som 51 procent som i t.ex. Finnair. Det finns flera exempel på detta. Sverige och Finland agerar nog ganska olika i dessa frågor, skulle jag vilja hävda.

Det som ministern pratar om är att offentligt ägda bolag ger oss en avkastning, som vi sedan kan använda för att göra nytta. Det stämmer, och så kan man ju tänka. Men jag undrar: Var kommer den största nyttan ifrån? Kommer vi att få mer nytta av privatägda bolag som vi beskattar och som får utvecklas på egen hand, utan politisk styrning? Om vi låter dem utvecklas fritt, kan den totala vinsten och de totala arbetstillfällena bli högre än om offentlig sektor äger och driver bolag.

Det är kanske i grunden en ideologisk skillnad, men så tänker jag i alla fall: det är bättre på det viset.

Tack, talman!

Ledamoten pratar om subventionering av transporter och logistik gällande fiskodlingen.

Jag blev nyfiken på att höra vad ledamoten tycker om det transportstöd som landskapsregeringen ger till livsmedelsindustrin, som får deminimisstöd från EU. Vad anser ledamoten om denna typ av offentlig subventionering?

Tack, talman!

Det finns flera skillnader mellan det stöd vi diskuterar, som är specifikt utformat för att motverka de höga transportkostnaderna här på Åland, och som är allmänt för den exporterande delen av Åland. Det handlar om ett helt annat stöd än fisktransporterna som jag talade om. Det stöd jag talade om riktar sig till en specifik bransch på en specifik plats och innebär betydligt högre kostnader än detta transportstöd som ledamoten nämner.

Tack, talman!

Det var bra att det blev förtydligat, för jag tyckte att du i slutklämmen sa att all offentlig subventionering för transporter inte var bra.

Jag anser att transportstödet som ges till livsmedelsindustrin är livsnödvändigt för att få in de lokala livsmedelsprodukterna i de stora kedjorna i Finland. Det är bra att få detta förtydligat.

Tack, talman!

Om det framstod så var det inte riktigt avsikten. Vi betalar till exempel pengar för flyget, vilket är en typ av subvention för transporter. Det är något vi behöver göra som ö-samhälle.

Men jag vänder mig emot den här typen av specifik affärsinblandning som landskapet sysslar med, samt specifika subventioner till specifika industrier, framförallt när det finns andra lösningar. Man ser att det finns alternativa lösningar. Det är väl det jag försöker betona, och inte precis alla offentliga stöd.

Jag tror att jag var inne på det också när det gäller investeringsstöd. Om vi vill hjälpa näringslivet att investera i en viktig bransch, då har vi investeringsstöd att tillgå. Vi behöver inte aktivt blanda oss i bolag, äga bolag och driva dem helt. Det gör den privata sektorn bättre.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! När det gäller tillväxtmeddelandet har jag några spaningar. Jag har tidigare klagat på detta och jag måste göra det igen. Vi har hört från talarstolen att vi inte har någon riktig tillväxt på Åland sedan 2008. I princip skulle jag säga att detta är hämtat från situationen i Finland som sedan 2008 har haft dålig tillväxt. På Åland har det varit lite annorlunda.

Om vi ser på de senaste åren, till exempel från 2022 och framåt, så hade vi 3,4 % tillväxt år 2022 och 6 % tillväxt år 2023 enligt ÅSUB. Det är nästan så man skulle tro att det handlar om kinesiska siffror, fastän siffrorna är arabiska. För 2024 hade vi 2 % tillväxt och för 2025 preliminärt 2 % tillväxt.

Tillväxt har vi haft, men eftersom vi är ett så litet område påverkas vi starkt av enskilda händelser, såsom inflaggning av fartyg eller vissa bolag som går otroligt bra. Bland dessa har vi en bank som går mycket bra och diverse rederier som presterar exceptionellt, vilket påverkar tillväxtsiffrorna när vi är så små.

Jag anser att vi borde ha en mer aktuell mätning av tillväxten. Vi kunde ge det uppdraget till ÅSUB. Man kan göra detta månad för månad. Det skulle vara intressant att se hur det går. Vi skulle kunna ha ett åländskt byggkransindex till exempel, eller något annat som gör att vi vet vad som händer i samhället. Att mäta är att veta.

Vi har tidigare nämnt att export är en viktig del av vår ekonomi, och turismen och turistföretagen är områden där vi har konkreta påverkansmöjligheter. Till exempel, under augusti månad säger turismbranschen att de skulle vilja ha sommarjobbare ännu, men vi har skrivit regler som gör att ungdomarna måste tillbaka till skolan. Jag syftar inte bara på grundskolan, utan även på gymnasiet och högre utbildning. Vi skulle kunna se till att de kan arbeta hela augusti. Det ligger helt i vår hand. Vi kan lagstifta och anpassa våra system på det sättet och kanske till och med en bit in i september, eftersom vi förmodligen kommer att se en trend där fler europeiska turister fortsätter att komma under september månad.

En oroväckande trend har vi observerat. Vi har duktiga och fina databolag på Åland. Dessa företag sysslar med IT, men de digitala och IT-upphandlingarna som görs av vår organisation, landskapsregeringen, tenderar på något konstigt sätt att göra det svårt för våra lokala aktörer att delta. Ett exempel är att viktiga upphandlingar läggs ut mitt i sommaren. Jag försökte själv e-posta för att få information om dessa upphandlingar, men fick veta att de ansvariga var på semester. Detta förtjänar ett helt eget anförande och kanske också en skriftlig fråga som jag kommer att återkomma till.

De digitala upphandlingarna som landskapet gör bör vi fundera på. Kan vi göra dem så att de lite mer tar i beaktande att vi har lokala leverantörer, utan att på något sätt rigga för våra lokala entreprenörer? Vi sysslar inte med sådant, men vi behöver inte göra det bättre för de andra. Det är det vi menar, så att ni inte ställer onödiga frågor om vad jag menar. När det gäller denna tendens att skapa upphandlingar som är svåra för våra lokala förmågor så tror jag att jag kommer att återkomma.

När det gäller tillväxtmeddelandet så finns det mycket bra saker, men också en del som inte alls nämns. Ni nämner inte filminspelningarna och inte heller Axyards. Och det är bara att tacka och ta emot, för de är ju inte bra exempel på tillväxtfrämjande åtgärder och därför ska de inte heller vara med i meddelandet.

Med de orden tackar jag. Tack, talman!

Herr talman!

Jag vill inledningsvis säga att jag tycker att tillväxt och näringspolitik är ett av de svåraste och mest komplexa politikområden som vi diskuterar här i Ålands lagting. Jag är säker på att om det hade funnits ett enkelt politiskt recept, så skulle vi redan vara top notch på det området.

Det här är en viktig debatt, och det som också är viktigt att veta för ålänningarna är att det finns mycket extra kompetens i lagtinget i just den här frågan. Över hälften av våra lagtingsledamöter är privata företagare, vid sidan av sina förtroendeuppdrag som lagtingsledamöter, i större eller mindre utsträckning.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att det inte är vi här i lagtinget som ska skapa nästa framgångsrika företag. Det är inte heller landskapsregeringen som ska bestämma vilken bransch som blir nästa tillväxtmotor. Vår uppgift här i lagtinget är att skapa förutsättningarna. Vår uppgift är att ha ett öppet sinne, medverka till att förenkla regler och korta handläggningstider. Vi ska använda självstyrelsen för att anpassa lagstiftningen till åländska förhållanden där det är möjligt. Ålands litenhet borde vara en konkurrensfördel. Vi har korta avstånd mellan politiker, myndigheter och näringsliv. Då borde vi också snabbt kunna upptäcka regler och processer som inte fungerar och göra något åt det.

Utskottet lyfter just lagstiftningens betydelse. Den ska vara tydlig och förutsägbar och skapa förutsättningar för utveckling och investeringar. Det offentliga behöver också fortlöpande pröva hur regler och myndighetsprocesser påverkar företagens konkurrenskraft.

Men, bästa ledamöter, tillväxtpolitik behöver nämligen inte alltid betyda nya stöd, projekt och offentliga satsningar. Ibland är den bästa tillväxtpolitiken att ta bort ett onödigt hinder, minska byråkratin och helt enkelt se till att åländska företag kan konkurrera på rimliga villkor.

Därför ställer jag nu min fråga direkt till landskapsregeringen. Ge gärna information här i lagtinget om vilka hinder ni har avskaffat de senaste tre åren. Vilka regler har ni arbetat aktivt med att förenkla och vilka myndighetsprocesser bedömer ni har blivit snabbare?

Bästa ledamöter, det jag saknar i detta betänkande är en djupare diskussion kring den sociala tillväxten. Tillväxt är inte bara BNP, export och antal företag, även om det är väldigt lätt att registrera och räkna. Ett framgångsrikt samhälle måste också lyckas ta till vara sina människor. Det är det som är den sociala tillväxten. Här är tillit en viktig del. Åland har traditionellt haft ett starkt socialt kapital, med närhet mellan människor, företag, föreningar och samhälle. Det känns som om det är lite i gungning nu, tyvärr. Men den tilliten har också ett ekonomiskt värde. Ett samhälle där människor litar på varandra och på institutionerna fungerar helt enkelt smidigare.

Den andra sidan som man också behöver tänka på är det sociala utanförskapet. Varje människa som under lång tid står utanför utbildning eller arbetsmarknad är först och främst en förlust för den enskilde, men också en samhällsekonomisk förlust. Utskottet konstaterar själv att när fler kommer i utbildning och arbete minskar risken för utanförskap, samtidigt som arbetskraftsutbudet och skattebasen stärks.

Vi står inför nya utmaningar i vårt samhälle. Den som till exempel följde ett program på SVT i går vet att man i Holland nu har börjat arbeta aktivt mot ensamhet, helt enkelt medvetet fokuserat på hur man ska hantera ensamheten. Detta efter att en kvinna hittades död i sin lägenhet och det visade sig att hon legat där i tio år. Det skakade om hela det holländska samhället och man började arbeta preventivt på ett helt annat sätt.

Ekonomisk och social tillväxt är därför inte varandras motsatser. De är beroende av varandra.

Mot den bakgrunden kan jag inte låta bli att släppa en av mina käpphästar. Jag måste bara få prata lite om Axyards och försöka förstå hur landskapsregeringen, och speciellt socialdemokraterna, tänker. Enligt tidigare diskussioner skulle Axyards bli framtidens kassako för landskapet. Tillåt mig betvivla detta. Landskapet skriver själv att den offentliga sektorns roll är att skapa goda och förutsägbara förutsättningar för näringslivet. Ännu tydligare står det att den offentliga sektorn inte ska konkurrera med det privata näringslivet, medan företagsutveckling, investeringar och genomförande är det privata näringslivets ansvar. Så ska det vara.

Samtidigt arbetar regeringen med Axyards tillsammans med statsägda Finferries. Här behöver regeringen bestämma sig. Ska politiken skapa förutsättningar för företagande eller ska landskapet själv börja agera företagare?

Bästa ledamöter, om det finns kommersiella förutsättningar för ett varv på Åland nu, så ska vi naturligtvis välkomna det och skapa bästa möjliga förutsättningar för privata investeringar. Men det är något helt annat än när det offentliga går in och tar den affärsmässiga risken.

Vi här i lagtinget kan inte besluta om tillväxt. Företag växer därför att någon har en idé, vågar investera och är beredd att ta en risk. Men tillväxt handlar också om människor, om tillit, om delaktighet och att så många som möjligt får möjlighet att bidra. Vår uppgift här i lagtinget är att skapa förutsättningar för båda. Tack för att ni har lyssnat.

Talman!

Tack, ledamoten Thörnroos! Det finns vissa saker jag håller med om. Ledamoten lyfter fram social tillväxt, och vi kan inte bara tala om BNP.

Jag vill vara väldigt kort. Jag tror inte på BNP som mått för hållbar tillväxt, och det är min första punkt. Vi konsumerar idag på en nivå som skulle kräva fyra jordklot. Jag tror inte på mantrat att vi måste konsumera mer.

Men tillväxt av ökad global ekonomisk rättvisa, javisst. Tillväxt av social och ekologisk hållbarhet, javisst. Det är det enda jag tänker säga.

Talman!

Jag är lite osäker på hur ledamoten Lindén kopplar detta till mitt anförande, men jag tolkar det som att ledamoten ser den sociala tillväxten som en viktig ingrediens i ett samhälle som vill utvecklas.

Tack ledamot Thörnroos. Ja, det finns helt andra mått att beakta, till exempel Human Development Index.

BNP anser väldigt många experter som arbetar med hållbarhet att hör till det förflutna, och jag delar den uppfattningen.

Tack, herr talman!

Jag har inte förstått att betänkandet handlar så mycket om Axyards i det här läget. Det kanske är klokt, eftersom landskapsregeringen för närvarande utreder både de geotekniska möjligheterna och affärsplanerna för att ta nästa steg kring Axyards.

Samtidigt har jag svårt att förstå den enorma aversionen mot en idé som faktiskt är ganska god. Inom den åländska sjötrafiken och inom Finferries egna fartyg finns det så pass mycket arbete så att det lägger grunden för etableringen av ett varv av den här storleken mitt i Östersjön. Även från svenskt håll har det visats stort intresse.

Talman!

Det enkla svaret är att det går helt tvärs emot landskapsregeringens egna förslag som finns i tillväxtmeddelandet. Landskapsregeringen är otroligt tydlig. Landskapsregeringen skriver: "Den offentliga sektorns roll är att skapa goda och förutsägbara förutsättningar." Ännu tydligare står det att "den offentliga sektorn inte ska konkurrera med det privata näringslivet." Det är solklart.

Problemet är att landskapsregeringen säger en sak och sedan gör något helt annat, vilket går emot.

De geotekniska undersökningarna och planerna är knappast gratis; det är väl någon som står för kostnaderna också. Vad talar vi om för summor? 50 000 eller 100 000 euro?

Om det skulle vara så att det stod kommersiella bolag på kö som ville bilda varv för att ta hand om det här segmentet av fartyg, så skulle situationen se annorlunda ut. Men det finns ju ingen. Det finns inte heller tillräckligt goda förutsättningar på rikssidan. Det är kanske därför man från svenskt håll också med intresse följer den här frågan. Skulle det finnas varv för den här typen av fartyg i vår närhet, så skulle inte ens tanken på detta vara aktuell. Men nu finns det ju inte sådana varv. Därav är det här en intressant idé.

Dessutom tycker det åländska näringslivet, som till stor del sysslar med fartyg och fartygsutveckling, att det vore en utmärkt plattform för dem att verka på.

Talman!

Jag har två reflektioner. Den första handlar om den eventuella bristen på intresse någon annanstans, varken i Finland eller Sverige, varför ska då Åland ta på sig den rollen och försöka lösa ett sådant problem? Inte ens den stora finska staten verkar ha möjlighet att agera, utan istället är det lilla Åland som förväntas ta hand om det.

Det andra är att jag har svårt för politiker som säger en sak på ett ställe och gör något helt annat på ett annat ställe. Jag kan överhuvudtaget inte förstå hur man har kunnat komma på den här idén. Det är så befängt och så långt ifrån mitten och högerpolitik. Jag får väl gratulera den tidigare ordföranden för Socialdemokraterna till en rejäl vänstersväng för hela landskapsregeringen.

Tack, talman!

Jag fick den direkta och lite plötsliga frågan om olika förenklingar. Det finns en rad olika, både stora och små. Jag ska försöka lista och svara på så många som möjligt som jag har i bakhuvudet.

Bland annat har vi ändrat kraven på användning av vinterdäck för tunga fordon. Vi har också ändrat så att företagsstöden kan sökas året om, istället för att det tidigare var begränsat till var tredje månad. Det var efterlängtat. Vi håller på att implementera ett ärendehanteringssystem som gör hela ärendehanteringen smidigare. Vidare har vi gjort en förenkling i förordningen om yrkesfiske, vilket var mycket efterlängtat inom den kåren. Dessutom har vi genomfört flera förenklingar i förordningen om stöd inom jordbruket. Taxilagen diskuteras. Det enda vi har gjort inom producentansvar är förenklingar; vi har slopat det dubbla systemet, vi har även fler förenklingar på gång. Vi har vattenlagen hos lagberedningen, samt granskning av brandsläckare och livsmedelslagen (… taltiden slut).

Talman!

Tack till minister Jesper Josefsson för att han delade med sig av några konkreta exempel. Det är bra att något har hänt under de tre år som landskapsregeringen nu har suttit vid makten.

Men det som komma skall tror jag kanske inte att man kan räkna in ännu. Jag är inte säker på att vattenlagen kommer att bli helt okomplicerad att få igenom, om jag ska vara helt ärlig. Jag tror också att taxilagstiftningen kan vara lite svår. Men vackert så.

Tack, talman!

Ledamoten lyfter fram förutsättningarna för näringslivet. Landskapsregeringen ska inte blanda sig i affärsidéer eller göra sådana bedömningar, utan istället fokusera på dessa förutsättningar. Det handlar om tillståndsprocesser och andra aspekter som ledamoten nämnde. Jag håller helt med om att det är precis där som landskapsregeringen behöver rikta sitt fokus. Det är där konkurrenskraften finns och där vi kan få nya idéer att växa.

Men betyder detta att ledamoten Thörnroos och Pro Åland nu är positiva till vindkraften?

Talman!

Vi har sagt i Pro Ålands styrelse att vi är positiva till vindkraft, men det är den landbaserade vindkraften vi är positiva till. Vi har efter moget övervägande kommit fram till att vi bedömer att den havsbaserade vindkraften i dagsläget inte har några möjligheter att lyfta rent ekonomiskt.

Ledamoten säger egentligen att ni ska göra affärsmässiga bedömningar. Vi ska inte undanhålla oss det härifrån lagtinget, utan vi tycker att det var ganska tydligt att ledamoten tyckte att vi skulle fokusera på just konkurrenskraften och villkoren för företag. Bedömningen av affärerna måste väl ändå investerarna själva göra? Det är inte vi som ska göra dem. Nu låter det precis på ledamoten som att ni har gjort det. Det låter inte riktigt så att man lever som man lär, så att säga.

Tack, talman!

Jag tror inte att man ska uppfatta det på det sättet. Om vi går över till den havsbaserade vindkraften så handlar det inte bara om en ekonomisk satsning. Det finns också många miljövärden som väcker tveksamhet. Den analysen har inte jag åtminstone ännu sett från landskapsregeringens sida.

Det finns också en annan aspekt som jag som politiker behöver beakta, nämligen respekten för det kommunala självbestämmandet. Det är inte heller helt klart än hur det ser ut på den fronten. Vi får väl se var det landar.

Är det så att Liberalerna är för havsbaserad vindkraft? Fine! Finns det en majoritet för det här i salen? Ja, då är det så. Men vi från Pro Åland kommer inte att stöda de planerna som de ser ut nu.

Talman!

Det är en intressant debatt om tillväxt. Inledningsvis vill jag rikta ett stort tack till finans- och näringsutskottet som utskottsbehandlat det tillväxtpolitiska meddelandet. Det är bra.

När vi diskuterar tillväxt är det lätt att fastna i procentsatser, strategier och olika målsättningar. Men i grunden handlar det om någonting mycket större. Det är företagen och människorna som arbetar i dem som skapar en stor del av de resurser som vårt välfärdssamhälle bygger på. Utan ett starkt näringsliv får vi mindre resurser till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Därför är tillväxtpolitik inte en fråga vid sidan av välfärdspolitiken. Ett konkurrenskraftigt näringsliv och fler människor i arbete stärker förutsättningarna för att finansiera välfärden också i framtiden. Det är därför det här meddelandet är så viktigt.

När vi hade remissdebatt efterlyste jag bland annat tydligare prioriteringar. Jag frågade också varför transporterna och framförallt våra förbindelser västerut fick så lite utrymme i tillväxtmeddelandet och underlaget till meddelandet.

Nu har utskottet behandlat meddelandet och jag tycker att man på flera punkter har gjort ett bra arbete och skärpt landskapsregeringens meddelande.

Jag tänkte hålla mig till några konkreta saker. Den första handlar om våra transporter, gods och vår tillgänglighet.

Utskottet skriver att tillförlitliga sjö-, flyg- och digitala förbindelser är en del av Ålands konkurrenskraft och ska ses som en integrerad del av tillväxt- och exportpolitiken. Det är en mycket bra och viktig skrivning. Jag skulle nästan vilja gå ännu längre. För Åland är fungerande sjö- och flygtrafik inte bara en del av vår tillväxtpolitik, det är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna leva och verka här.

Vi kan prata om ökad export, fler företagsetableringar, fler turister, ökad inflyttning och om att locka kompetens till Åland. Men människor och varor måste kunna ta sig till och från Åland. Våra företag måste kunna nå sina marknader. Våra besökare måste enkelt kunna ta sig hit. Företag som funderar på att etablera sig på Åland måste veta att de kan nå sina kunder och samarbetspartner.

Vi behöver tala ännu tydligare om sjö- och flygtrafikens betydelse för Ålands tillväxt.

Det handlar om våra förbindelser både österut och västerut. Om godsflöden, turism, handel och arbetspendling. Och det handlar om våra rederier och den enorma betydelse som sjöfarten har för hela det åländska samhället.

Det samma gäller flyget. För delar av näringslivet är möjligheten att snabbt kunna ta sig till Helsingfors, Stockholm och vidare ut i Europa mycket viktig. Ska vi locka företag, investeringar och kompetens till Åland måste också den delen fungera. Bra flygförbindelser och sjöförbindelser för Åland är riktig tillväxtpolitik.

Talman! Bästa ledamöter tillgänglighet är naturligtvis inte hela svaret på hur vi gör Åland attraktivt. Ska vi få människor att flytta till Åland och unga ålänningar som studerat utanför Åland att vilja flytta hem igen, behöver det finnas arbete och bostäder. Men det behövs också ett samhälle som människor vill leva i. Det handlar om kultur, aktiviteter, restauranger, evenemang, idrott och en levande centralort. Den delen glöms ibland bort när vi diskuterar tillväxt.

Konkurrensen om kompetens handlar inte bara om vilket företag som erbjuder ett jobb. Åland konkurrerar också med andra orter om var människor vill bygga sina liv. Åland måste både vara enkelt att ta sig till och attraktivt att leva och verka på.

En annan intressant fråga handlar om de företag som redan finns på Åland. Utskottet har intressanta resonemang om riskkapital och möjligheter till investeringar. Men en fråga som jag tycker behöver få mer utrymme är företagsöverlåtelser och generationsväxlingar. På Åland finns många företagare som närmar sig pension eller av andra orsaker vill sälja sina verksamheter. Många gånger handlar det om välfungerande företag med kunder, personal och upparbetad kunskap. Här behöver vi inte hitta en ny affärsidé. Företaget, kunderna och arbetsplatserna finns redan. Utmaningen kan i stället vara att nästa företagare ska kunna finansiera övertagandet eller köpet. Jag har tidigare lyft möjligheten till landskapsborgen vid företagsförvärv och tycker fortfarande att den frågan förtjänar att diskuteras.

Tillväxtpolitik behöver inte alltid handla om att skapa någonting helt nytt. Om en ny företagare kan ta över ett befintligt åländskt företag, behålla arbetsplatserna och utveckla verksamheten vidare då är det också tillväxt.

Talman! Min sista punkt handlar om prioriteringarna. Utskottet skriver att resurserna behöver koncentreras till de insatser som ger störst effekt för samhällsekonomin och Ålands framtida konkurrenskraft. Det är en av de viktigaste och bästa skrivningarna i hela betänkandet. Risken är annars att vi försöker göra lite av allting. Det finns många målsättningar, projekt, utredningar och processer. I debatten har det kommit upp många idéer och tankar, men tillväxtpolitik handlar också om att våga välja. Vad är viktigast? Vad ska vi göra först?

Jag ser framemot vilka avtryck tillväxtmeddelandet gör i budgeten för 2027. För nästa steg kan inte bara vara ännu ett dokument. Nästa steg måste vara att prioritera och genomföra de åtgärder som faktiskt kan göra skillnad för Ålands konkurrenskraft och tillväxt. Vi behöver se framåt och vi behöver våga. Tack!

Jag tycker att Holmberg lyfter många viktiga poänger i det här.

Jag tänkte på frågan om transport och logistik. Jag håller med om att det är en väldigt viktig fråga. När man rör sig runt om i Europa märker man att alla öar diskuterar samma sak, nämligen logistik och transporter. Det handlar om liknande frågeställningar oavsett var man befinner sig. Detta är ingen unik fråga för oss.

Jag undrar om ledamot Holmberg har några specifika förslag på vad vi borde göra för att förbättra situationen och för att komma vidare från dagens läge?

Talman!

När jag är ute och träffar ålänningar, kompisar och åker på båtar till och från Sverige, så kommer folk fram till mig och lyfter konkreta fall, till exempel har många en stuga ute på landsbygden. Kompisarna kommer inte hit längre, för det är fullt på båtarna. Det är svårt och dyrt. De förklarar det så här: Vi går inte ut och äter längre, utan vi handlar i den lokala butiken. Där ser jag en försämring av tillväxten.

Som svar på din fråga så har vi pratat länge om att marknaden måste lösa det här. Jag kommer aldrig att glömma det. Marknaden löser det här. Men marknaden verkar inte vilja lösa det, och vi har idag både turismen, företagare och pendlare. Alla pratar om tillgängligheten och de här sjötransporterna.

Men glöm inte heller flyget. Vad ska vi göra? Vi måste göra någonting.

Den fråga jag ställde var: Vad är det vi ska göra? Jag tänker att många inser att det här är ett problem. Det finns ett väldigt enkelt och olagligt problem och det är att landskapet måste ta tag i det här. Men även ledamot Holmberg måste inse, och vi har även hört det i debatten idag, att offentlig sektor inte ska konkurrera med privat sektor.

Det blir väldigt konstigt om vi har en privat sektor som har en marknad som inte fungerar perfekt, så som vi alla vill ha den, men det kommer hit folk, och det finns ändå en fri marknad som är fri och där det går att etablera sig. Ingen kommer att vara emot det. Men för landskapet är det väldigt svårt att göra något åt det, för så fort vi gör något där så påverkar vi den marknaden.

Jag tänker att det kan inte vara ledamot Holmbergs åsikt att vi denna höst ska säga åt Axferries att nu får ni skärpa er och sätt in Viggen på Kapellskär.

Talman!

Nej, Viggen klarar nog inte att gå på den linjen. Jag har nog aldrig pratat om att vi ska sätta in Axferries.

Men tillbaka till grundproblematiken. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar den här problematiken, för det finns så många konkreta exempel. Ska jag ta nästa? Inom Mariehamns stad har vi ledande tjänstemän som flyttar hit. De köper bostad, tar med sig sin familj och bor här. Vi får en ökning i invånarantalet. Men vad händer sedan? Jo, de inser att det inte går att pendla. Det går inte att vara hemma och träffa sina far- och morföräldrar. De säljer huset, säger upp sin arbetsplats och flyttar tillbaka. Vill vi ha den utvecklingen? Är det tillväxt? Vi behöver göra någonting. Jag håller med ledamoten Ekström om att det här är problematiskt. Men vi måste fortsätta prata om det här, och ledamoten Holmberg kommer att göra det.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Anders Holmberg. Det är klart att det går att prata, men att det skulle vara någon sorts terapistund hela tiden bara för att diskutera hur besvärligt transporterna fungerar.

Det har varit en stor diskussion om Gotlandstrafiken det senaste halvåret och den prissättning som finns där. Vi har det väldigt väl ställt med vår turistnäring, sett till hur prissättningen påverkar både österut och västerut.

Men vad är det vi egentligen ska prata om? Vad är det? Tror man på en marknad? Jag tror att det handlar om marknadsutmaningar. Det är upp till marknaden att ordna detta. Gör de inte det, då finns det inget affärsmässigt resonemang kring det här. Om det finns en marknad som tror på något, så investerar man och så bedriver man en näringsverksamhet. Gör man det inte, så då finns det ingen affärsverksamhet att bedriva som visar plus i kanten.

Alternativet är alltså att landskapet ska starta någon subventionerad trafik, vilket inte heller är lagligt. Vad är det vi ska prata om?

Talman!

Jag tänkte fortsätta med konkreta exempel som inte innebär tillväxt. Vi kan börja med mäklarsidan. När man pratar med mäklare idag ser man samma mönster. Folk köper bostäder och konstaterar att det inte går att pendla. De säljer lägenheten och flyttar härifrån. Det är ingen tillväxtpolitik.

Men till saken hör att vi politiskt kan börja titta på möjligheterna. Inte är det roligt med alla utsläppsrätter som kommer idag. Vi kan börja arbeta på riksnivå, kanske med vissa åtgärder, för att göra det lättare för rederierna att bedriva handel. Det är också intressant att se att det finns aktörer idag som räknar på Mariehamn-Kapellskär. Det finns till och med ett kontor nere vid hamnterminalen i Mariehamn. Det sker saker.

Men vi politiker behöver skapa förutsättningar. Om vi nu står här och pratar om tillväxt och vi vill ha tillväxt, så måste vi också ta hänsyn till de exempel jag nämnt där det är negativ tillväxt. Vi måste försöka få de här människorna att kanske köpa fastigheterna. Vill de bo kvar här? (… taltiden slut).

Tack, talman!

Absolut, jag tycker att det skulle vara jättetrevligt om det kom fler linjer till Åland, både flyg och färjor. Det skulle vara bra om marknaden så tillåter.

Men jag tycker att ledamoten Anders Holmberg målar upp en ganska svart bild av att det inte går att pendla. Det stämmer väl inte. Det är klart att det går bättre att pendla idag än vad det gjorde för några år sedan.

Än en gång, vad är det vi ska prata om? Vi förstår problematiken, men vad är det vi i lagtinget ska försöka lösa när det gäller färjetrafiken? Vad är det som ska hända? Ledamoten Anders Holmberg får det att låta som att det finns någon hemlig låda som man kan öppna, och så löser sig allt. Vad består den av? Pratar gör vi tillräckligt mycket här ändå så det ska vara något konkret. I all vänskaplig ton, vad är det vi ska diskutera för att kunna hitta en nyckel till det här?

Talman!

Ledamot Holmberg tycker också om att prata om sina käpphästar och allt möjligt i den här salen.

Jag säger det igen: Jag träffar folk där ute, jag träffar företagare, och att sitta här och påstå att turismföretagarna är nöjda med hur man kommer till och från Åland, det stämmer inte.

Det är inte lätt att pendla idag. När man pratar med dem så visar det sig att de inte ens pendlar, utan de har skaffat sig bostäder i Stockholm för att bo där längre perioder, eftersom de inte kan pendla. Det är inte så enkelt som ledamoten Holmberg vill få det att låta.

Det här är ett problem. Jag tycker att vi behöver skapa politiska förutsättningar för att folk ska kunna resa till och från Åland. Kom ihåg att vi är på en ö, och för att vi ska kunna uppnå alla de fantastiska möjligheterna Åland har så behöver folk kunna ta sig till och från Åland. Så är det bara.

Tack, herr talman!

Jag anser att den här frågan är mycket relevant för våra transporter. Utskottet skulle mycket väl kunna ha fler skrivningar kring detta, särskilt när det gäller flygtrafik och vägtransporter.

Men återigen, vad är det vi ska diskutera nu? Ledamoten som jag vänder mig till är inte längre närvarande i salen. Det är synd, men det måste finnas något konkret.

Det är så enkelt att säga att det inte går att pendla och att det inte går att flytta till Åland. Men det går faktiskt. Det behöver finnas en viss nyans i det man säger. Tack, talman!

Talman!

Jag tycker att det är tråkigt hur finans- och näringsutskottets ordförande uttrycker sig. Jag anser faktiskt att det är alla ledamöters rätt här i salen att lyfta frågor som de tycker är viktiga. Är det vår uppgift i oppositionen att ha svar på alla frågor? Nej, det är det inte. Vi sitter i opposition och vi lyfter frågor som vi anser vara viktiga.

I det här fallet håller jag med ledamoten om att det inte är en alldeles enkel fråga att hantera när det gäller transporter, för att inte konkurrera med befintliga rederier. Men jag känner ändå att det inte är det som hela frågan handlar om. Det handlar istället om huruvida vi politiker kan göra något för att göra det mer attraktivt för företag att starta upp. Vi vill att fler flygbolag ska välja att sätta Åland på kartan.

Vi måste också tänka ett steg längre, lite annorlunda och utanför boxen. Vi kan inte bara säga att det här inte är vår sak att lösa, och att marknaden får ta hand om det, för det gör den inte.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Den här frågeställningen har dykt upp: Varför har inte utskottet bättre eller mer omfattande skrivningar gällande transporter och färjtransporter? Frågan om färjtransporter, särskilt västerut, har varit aktuell i lagtingets debatter av olika slag under ett par års tid.

Jag försöker få en konkret förståelse för vad vi ska lyfta nästa gång vi behandlar något som rör transporter. Vad är problematiken? Jag har svårt att få grepp. Vad jag har förstått så kan inte landskapet själva bjuda ut trafiken Kapellskär-Mariehamn. Det är inte juridiskt möjligt. Man kan heller inte gå in och bli delägare i ett kommersiellt rederi som ska driva trafik.

Vi ser hur Gotlandstrafiken fungerar och hur prissättningen ser ut där. Utifrån det anser jag att Åland har det ganska väl ställt jämfört med Gotland.

Talman!

Vad jag hörde sades det ingenting om att landskapet skulle bli ägare i ett rederi. Det går bra att bli helägare i ett varv, men det finns förstås inga andra varv att konkurrera med i det fallet.

Om ledamoten, som ändå är för tillväxtpolitik, skulle lyssna lite grann på sig själv, så sägs att det är omöjligt. Man säger att det finns ingenting vi kan göra från landskapets sida för att göra det mer attraktivt att få fler transporter till Åland. Vi kan inte titta på hamnar eller avgifter, eller diskutera mer med politiker i Finland för att öka flygtrafiken. Det finns helt enkelt ingenting vi kan göra. Vi nöjer oss med hur det är nu.

Men det tror jag inte på. Det står ändå i betänkandet att man måste titta på transporter till och från Åland. Det är bara sättet som ledamoten uttrycker sig på som gör mig irriterad.

Tack, talman!

Mig veterligen har landskapet och näringsminister Josefsson en ganska bra dialog med riket när det gäller flygtransporter. Det har också visat sig i antalet flygstolar till Åland med den kapacitetsökning som har skett.

I all välmening än en gång, jag gav exempel på de hinder jag ser för att landskapet ska kunna ordna fram trafik. Däremot vill jag gärna ha hjälp på traven. Var är frågeställningarna? Vad är det som ska göras? Jag har inte fått svar på det. Jag har inte det. Jag tror inte att någon i utskottet har det, och jag tror inte att landskapsregeringen har det heller.

Jag skulle gärna vilja höra vad det är som ska göras. Annars kan vi stå här och prata pingpong i flera dagar. Men det måste vara någonting konkret. I all välmening, vad är det som ska göras? Då kanske det går att lösa.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.