Enda behandling

Diskussionen avbröts vid plenum 19 mars och återupptas nu, men gruppanförande av lagtingsledamot Robert Mansén.

Talman!

Det nya ANDTS-programmet för perioden 2025-2028 innehåller viktiga förbättringar för att stärka vårt arbete med att minska skadeverkningarna av alkohol, narkotika, dopning, tobak, spel och skadliga digitala vanor.

En av de största förändringarna är just inkluderingen av digitala vanor. Vi ser en ökad problematik med skärmtid, spelberoende och sociala mediers påverkan, särskilt bland unga. Här krävs både förebyggande insatser och bättre upplysning för att möta dessa utmaningar.

En annan viktig förändring är att samarbetet och uppföljningen nu får större fokus. Det här är inget som enskilda delar av samhället kan lösa på egen hand – det krävs att många jobbar tillsammans. Landskapsregeringen, kommunerna, skolorna, hälso- och sjukvården, polisen, föreningslivet och andra delar av samhället behöver samarbeta. När alla drar åt samma håll kan vi hitta bättre sätt att förebygga och hantera problem som uppstår när människor far illa av att använda till exempel alkohol, droger eller spel på ett sätt som påverkar livet negativt.

Men det finns också utmaningar i genomförandet av ANDTS-programmet. Bristande samordning mellan olika aktörer kan leda till ineffektivitet, och trots att Kommunernas socialtjänst (KST) centraliserar socialvården, krävs fortsatt samarbete mellan KST, hälso- och sjukvården, skolorna och polisen för att säkerställa att alla grupper får rätt stöd. Om detta samarbete brister kan insatsernas effektivitet hämmas. Dessutom är finansieringen ofta kortsiktig, trots att det förebyggande arbetet kräver långsiktiga satsningar.

Förändrade konsumtionsmönster är en annan utmaning. Nya substanser och trender inom narkotika och dopning gör att olika insatser måste kunna anpassas tillräckligt snabbt. Digitaliseringen har dessutom gjort det enklare att via nätet köpa droger och dopingpreparat.

Att nå riskgrupper är en av de mest komplexa frågorna. Unga och socialt utsatta grupper kan vara svåra att nå, och stigmat kring beroendesjukdomar gör att många tvekar att söka hjälp. Kulturella skillnader i synen på alkohol och tobak påverkar också hur insatser tas emot. Därför är kunskapsbaserade och forskningsstödda åtgärder helt avgörande.

Programmet betonar vikten av att insatserna ska mätas och följas upp kontinuerligt för att säkerställa att de ger konkreta resultat. Men här finns också utmaningar – det är svårt att mäta långsiktiga effekter av förebyggande arbete, och ofta saknas jämförbara data som kan visa vilka åtgärder som fungerar bäst.

Centern ställer sig bakom programmet och ser det som ett viktigt verktyg för att bygga ett tryggare och mer hållbart samhälle. Men det räcker inte med att anta ett program – vi måste också se till att det genomförs, följs upp och gör skillnad i praktiken.
Vi har alla ett ansvar att vara goda förebilder. Genom att göra medvetna val, stå upp för sunda vanor och stötta våra barn och unga i att fatta kloka beslut skapar vi tillsammans ett samhälle där hälsosamma val blir en självklarhet. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Det var ett bra anförande som ledamoten Mansén höll, och jag håller helt och hållet med.

Samarbeten i samhället är avgörande för att få ett fungerande förebyggande arbete. Det är oerhört viktigt och ledamot nämnde samarbetet mellan olika instanser.

Jag saknar en generell uppräkning av kommunerna som institutioner och det ansvar de faktiskt har enligt lag att driva det förebyggande arbetet i hamn. Kommunerna gör detta dels via KST, men det finns också mycket annat de kan göra utöver socialvården.

När vi pratar om tidigt förebyggande arbete, fritidsaktiviteter och sysselsättning är det viktigt att poängtera att dessa insatser fungerar och är effektiva över olika åldersgrupper. Exempelvis har ÅHS barnrådgivning och möjligheter att fånga upp problem och behov. Det är viktigt att komma ihåg att kommunerna generellt har det övergripande ansvaret för detta arbete.

Tack, ledamot Påvals.

Jag håller helt med dig i den här redogörelsen. Kommunerna har en mycket viktig roll, och även KST har en betydande funktion. Jag vill bara understryka att jag instämmer i ditt påpekande och att kommunerna självklart bör ingå i uppräkningen av viktiga instanser.

Tack, talman!

Det här programmet är till stora delar bra. Men det är lite rörigt på vissa ställen, man klumpar ihop spelande, alkohol och tobaksanvändning. Dessa har ju vitt skilda problembilder.

Skärmtider, flera skolor på Åland - kanske alla - har mobil förbud i en eller annan form, det tycker vi är bra. Barnen behöver tid utan uppkoppling.

Det står här att det är svårt att fastställa en gräns för säker alkoholkonsumtion, varför alkoholkonsumtion inte rekommenderas. Barn, unga, gravida och kvinnor som ammar samt äldre rekommenderas att inte överhuvudtaget konsumera alkohol. Det är ju samma sak det, som att ”alkoholkonsumtion inte rekommenderas” dvs, rådet som man ger till alla. Här hade det varit bättre om man till allmänheten rekommenderade ett måttligt och ansvarsfullt intag, så att det faktiskt blir en reell skillnad i rekommendationerna mellan grupperna.

Det står att ANDTS-bruk och dess skadeverkningar inte fördelas jämnt mellan olika delar av befolkningen, etnisk bakgrund och könsidentitet anges som sådana parametrar. Här hade det ju med fördel kunnat stå ”kön” istället för nyspråk. Vi har svårt att tro att man har tillgång till tillförlitlig statistik gällande t.ex. rökning bland biologiska män som identifierar sig som kvinnor eller vice versa.

Sen har vi det här med att definitionen av rökfritt, det menas att mindre än 5 % av den vuxna befolkningen röker. Vi vet att det inte bara är Åland som använder den definitionen, men den är inte mindre missvisande för det. Rökfritt på krogen betyder inte att 5 % av besökarna får röka på krogen, det betyder att ingen får röka på krogen. Det är det som är rökfritt.

Men, enligt den här definitionen så är ju Åland då i princip rökfritt gällande kvinnor. Ändå kan man läsa i den här strategin att "lungcancer är den cancerform som dödar flest människor på Åland och lungcancerdödligheten ökar bland kvinnor." Det kan ju knappast ha med rökning att göra då, eftersom Åland är rökfritt när det kommer till kvinnor, enligt vad som står att läsa här. Lungcancer ökar dessutom bland kvinnor, och alla vet att det var betydligt fler som rökte förr, så anledningen till detta måste rimligtvis stå att finna någon annanstans.

För att återkoppla till förra veckans debatt om hållbart byggande, så vill jag bara flika in här, att vi har ganska gott om markradon på Åland, så man borde kanske ha fokuserat mera på radonmätningar i byggnader i den strategin. Jag har inga belägg för att det är radon som är problemet, men det ser onekligen ut som att det inte är rökningen i just detta fall. Det betyder inte på något vis att vi förnekar rökningens starkt påverkande effekt för just lungcancer. Absolut inte.

Under debatten om tobakslagen så framkom det att man vill förbjuda smaker på vitt snus, göra det svårare och mer stigmatiserat att röka osv. för att ”lagar av det slaget har en normerande effekt”. Även om vi inte håller med om att åtgärderna står i rimlig proportion till inskränkningen av individens frihet, så förstår vi hur man tänker där med den normerande effekten.

Men när man kommer till sprututbytesprogrammet, så har man resonerat precis tvärtom. Sprutnarkomaner ska få skattefinansierade verktyg för sitt missbruk. Även här förstår vi vad syftet är, att minska spridningen av sjukdomar, men den normerande signalen är den motsatta om man ser till resonemanget kring tobakslagen.
Hur väl har sprututbytesprogrammet fallit ut? Finns det tillgänglig statistik på hur t.ex. smittspridningen har minskat? Har man lyckats fånga upp missbrukare och få dem att sluta? Vi är inte helt övertygade om att man har lyckats uppnå det man önskar här. Tack!

Tack så mycket, talman!

Ledamot Egeland lyfte något viktigt, och samtidigt väldigt oroväckande: den ökande andelen fall av kvinnor som får lungcancer, vilket inte alltid är direkt kopplat till rökning, som man tidigare har trott. Man har levt i en verklighet där all lungcancer anses vara kopplad till rökning, vilket är en förenklad syn.

Det finns flera riskfaktorer som kan bidra till detta, såsom radon, hormonanvändning och passiv rökning. Jag tänker att kvinnor som är äldre idag kanske har en ökad risk för att ha varit utsatta för passiv rökning tidigare, eftersom rökningen har minskat, vilket är en positiv utveckling.

Tack, talman!

Jo, det är naturligtvis helt sant det som ledamoten säger, passiv rökning kan absolut ha inträffat tidigare i livet. Det var det jag spekulerade fritt kring, för det är ju rökfritt nu, särskilt när man ser till kvinnor.

Det stämmer inte riktigt överens med det som nämns här i ANDTS-programmet, det verkar som att man kopplar ihop det med rökning, vilket kanske inte är fallet. Men det är möjligt att tidigare passiv rökning är helt korrekt.

Tack så mycket, talman!

Remissdebatten är till för att spekulera och vidareutveckla, och replikskiftena fyller en viktig funktion i det avseendet.

Jag anser att detta är ett jätteviktigt grepp för forskningen, särskilt när det gäller att förstå den oroväckande utvecklingen av cancer hos kvinnor som drabbar just andningsorganen.

Jag ville med min replik bara uppmärksamma vikten av denna problematik.

Tack, talman!

Jo, det är absolut viktigt att lyfta detta.

Jag vill flagga för att vi bör tänka på att tala om tester av inomhusluft, särskilt när det gäller radon. Markradon är ganska vanligt här på Åland. Min uppfattning är att det är betydligt vanligare att man radontestade sina bostäder i Sverige, där man har mycket mindre markradon.

Talman!

Ledamoten var inne på frågan om gravida och rökning, och eftersom jag har varit ganska insatt i arbetet med att ta fram folkhälsostrategin, har vi haft många diskussioner kring detta. Det går att se att det finns en utveckling. Efter en lång period av snabb minskning ser vi nu en måttlig ytterligare förbättring på Åland under de senaste 20 åren.

Men nu ser vi att det är en minskad andel kvinnor som slutar röka och de röker under första och andra trimestern, och det är inte bra. Här behöver vi bli bättre. Vi måste börja fundera på vad vi, ÅHS och landskapsregeringen kan göra för att informera ännu bättre om vikten av att verkligen sluta röka under graviditeten. Det finns ju hur mycket forskning som helst som visar hur skadligt det är för fostret.

Tack, talman!

Jag är helt enig. Det är naturligtvis förkastligt att röka under graviditet.

Det är det jag försökte säga, även om jag var aningen luddig, så i rekommendationerna här så står det att ingen rekommenderas att konsumera alkohol. När det gäller exempelvis gravida kvinnor eller barn, så står det att ingen överhuvudtaget ska konsumera alkohol. Det blir liksom lite samma sak.

Rekommendationerna för kvinnor som är gravida, för barn eller för äldre med hälsoproblem, de blir inte en lika stark markering för den rekommendationen när man uttrycker det på samma sätt.

Talman!

Jag håller fast vid det här, särskilt när det gäller lungcancer och gravida. Ett av de specifika åtgärderna för folkhälsostrategin syftar till att minska antalet dödsfall i lungcancer och ändtarmscancer. Detta ingår också i folkhälsostrategin, det finns konkreta åtgärder kopplade till detta.

Vi får vänta och se på åtgärdsprogrammet som borde komma i samband med strategin. Jag hoppas att vi får möjlighet att diskutera dem här i salen, så kanske vi kan få svar på många av våra frågor. Det handlar ju mer om en strategi, och det kommer även att finnas ett program som beskriver hur vi ska nå målen i strategin.

Tack, talman!

Jag noterar nu att jag svamlade hejdlöst i mitt första repliksvar, det jag pratade om där var ju alkoholrekommendationerna. Jag kan inte ens tro att jag sade så där.

Hur som helst, om man vill komma åt problemet med gravida som röker, då kan man inte på samma sätt säga att Åland är rökfritt när det gäller kvinnor. Det är ju det man påstår här eftersom gränsen för rökfritt sätts till 5 %, och det är 5 % av kvinnorna som röker. Jag skulle säga att det hade varit bättre att utelämna den missvisande definitionen.

Tack, talman!

Ledamoten nämnde, i relation till frågan om lungcancer, att man kanske borde satsa mer på att belysa radonets problematik. Det är en annan strategi som vi nyss diskuterade, och jag kan hålla med om det.

Men jag kan ändå inte låta bli att ställa en fråga till ledamoten Stellan Egeland gällande en annan problematik, som det kanske är svårt att göra något individuellt åt, nämligen luftkvaliteten.

I slutet av februari kunde vi läsa i rapporteringen från Finland att luften där var den sämsta på tio år. Detta mäts på olika platser runt om i Finland, och det handlar om höga halter av mikropartiklar. Mikropartiklarna kommer från förbränning av fossila bränslen, både från industrier och fordon. Hur ser ledamoten på arbetet med att komma åt denna hälsorisk?

Tack, talman! Jag får skylla mig själv för att jag gick utanför ämnet och började prata om radon när vi egentligen skulle diskutera tobak. Så nu får jag väl bara ta mig an den här frågan och försöka besvara den.

När det kommer till luftkvalitet blir det nog svårt att jämföra Åland med resten av Finland. De största problemen med luftkvaliteten handlar ju till exempel om däckgranulat från fordon, samt partiklar som rivs upp från asfalten och utsläpp från fordon. I storstäder har man betydligt större problem med detta.

Om vi nu ska diskutera luftkvalitet, så är vikt och storlek på fordon en avgörande faktor. Men jag tror att det kanske lämpar sig bättre för ett annat ämne.

Tack, talman!

Det kanske gör det. Samtidigt är vi väl medvetna om att miljöproblem som påverkar hälsan inte alltid känner nationsgränser eller håller sig inom en stads gränser. Enligt rapporteringen kommer de här utsläppen mest från Central- och Östeuropa, men de drabbar oss i Finland.

När vi hanterar strategier för folkhälsan och fokuserar på vad individer ska göra, är det bra med sådant som man kan påverka själv. Men vi måste hela tiden komma ihåg att det är på mottagarsidan av effekterna som vi på systemnivå måste agera.

Det var därför jag ville passa på att nämna detta. Även om det var en utvikning på ledamotens anförande, så anser jag att vi har ett ansvar att minska dessa utsläpp, eftersom de drabbar människor på individnivå. Jag tyckte det var värt att lyfta fram detta i samband med Stellan Egeland anförande eftersom han brukar tala om den gröna omställningen som en grön bubbla, och att vi ska bränna lite fler dinosaurier.

Tack, herr talman!

Det var mycket intressanta inlägg som den obundna gruppledaren gjorde. Den här debatten är givande och något vi har gått igenom i samband med allt detta. Det är också bra att vi har medskick till den parlamentariska referensgruppen, där Obunden Samling kommer att ha representation, troligtvis.

När vi pratar om det intressanta, dels gränsvärdena för rökfritt. Det har diskuterades en del i kommittén, särskilt hur man ska definiera detta. Dessa gränsvärden är vedertagna internationellt. Precis som ledamoten nämner här på Åland har vi en ökning av lungcancer bland kvinnor. Trots detta ligger kvinnor under gränsvärdet för att räknas som en andel under 5 %, vilket gör att det inte riktigt syns i statistiken. Det är viktigt att poängtera detta.

När det kommer till sprututbyte är det en intressant fråga. Vi diskuterade även detta under förra plenum. Det finns ganska tydliga rekommendationer från WHO kring hur sprututbytesprogram bör fungera, och syftet med harm reduction. Jag vill diskutera om harm reduction med ledamoten Stellan Egeland.

Tack, talman!

Ja, det ska bli intressant att höra mer om det. Om ledamoten hinner i slutet av sin utläggning, får han gärna nämna något om tillgången på lustgas också. Det förvånade mig lite att det verkar som att det går att få tag på lustgas. Jag vet inte hur det går till, och det kanske man inte ska nämna här förresten.

Jag kan snabbt svara på det. Det har att göra med, som så mycket annat i det här programmet och arbetet, att man måste basera statistik på sådant som kommer från Sverige och Finland. Vi är så få på Åland så det är viktigt att ta in statistik även från omkringliggande regioner. Det är främst i Sverige som man har lyft lustgas. Vi vet från historien att saker och ting tenderar att sprida sig hit bland barn och ungdomar.

Men åter till sprututbytesprogrammet. Sprututbyte började på Åland som ett projekt 2017, och precis som ledamoten säger, är det dags att få en rejäl utvärdering av detta. Det är något man kan ta med i den här kommittén och diskutera.

WHO släppte en rapport 2004 där man rekommenderar sprututbyte som ett kostnadseffektivt sätt att reducera spridningen av sjukdomar. Rapporten konstaterar också att det inte finns några belägg för att sprututbyte skulle öka användningen av injicerade droger i samhället. Så detta är ett sätt att lösa ett problem, men samtidigt också att skapa kontakt med de personer som sjukvården anser att är svåra att få tag i.

Tack, talman!

Vi förstår naturligtvis syftet, och det är hedervärt. Vi säger inte heller att det är fel, för vi vet för lite om det för att kunna göra en sådan bedömning. Personligen är jag tveksam, för om man är i behov av en fix, så väntar man nog inte tills man har planerat in ett besök för att byta ut sin spruta. Tyvärr tror jag att sådana misstag kan ske i alla fall, men det skulle vara intressant att se.

Det jag ville föra ett resonemang kring är det normerande som diskuterades i den andra lagstiftningen gällande tobak. Här resonerar man precis tvärtom. Det handlar om att tillhandahålla verktygen för missbruket.

Talman!

Från Moderat Samlings sida konstaterar vi att detta är ett ANDTS-program som brukar se ut ungefär som ANDTS-programmen brukar göra och har gjort under de senaste mandatperioderna.

Programmet innehåller målsättningar som alla i stort kan vara överens om, t.ex. förebygga att människor utvecklar skadligt bruk eller beroende. Begränsa skadeverkningarna i samhället. Sträva efter förhöjd debutålder. Tillgängligheten till alkohol, narkotika, dopningspreparat och tobak ska minska. Spel om pengar ska utgöra en sund och säker arena där efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former.

Eller detta: Skadeverkningar relaterade till alkohol, tobak, narkotika, dopningspreparat, spel och digitala vanor ska minska. Barn och unga ska skyddas mot skadliga effekter orsakade av andras eller eget bruk av alkohol, narkotika, dopning, tobak, spel och digitala medier.

Detta kan ju alla vara överens om!

Det är när vi kommer till frågan om hur som vi får olika åsikter i salen. En del tror benhårt på förbudets kraft och lägger gärna på lite ”förbudshumppa” som bakgrundsmusik. Andra tror mera på förebyggande arbete och attitydarbete.

Programmet vi debatterar idag är parlamentariskt förankrat, men åtgärdsprogrammet kommer, om jag läser diagrammen rätt – inte att förankras parlamentariskt utan klubbas av landskapsregeringen, vilket oundvikligen leder till att det kommer att finnas i åsikter kring ändamålsenligheten.

Personligen tror jag att långsiktigheten i rusmedelspolitiken skulle vinna på att åtgärdsprogrammet förankras eller diskuteras på något vis före det landar här i salen och 43 % av lagtinget får se det för första gången. Oppositionen är så stor nu, 43 % av lagtinget. Jag förstår att jordmånen för det inte är den bästa just nu, men tror det är något att eftersträva.

Som jag nämnde är de flesta målen okontroversiella, men sen finns det mål som man kan funderar på.

Det långsiktiga målet gällande tobak är ett rökfritt Åland år 2030 - om 5 år, och ett tobaksfritt Åland år 2040.

Det skulle vara intressant, men något oparlamentariskt, med en handuppräckning i salen, hur många det är som tror att vi kommer att nå ett tobaksfritt Åland om 15 år. Det tror inte jag. Tror vi att vi når ett rökfritt Åland om 5 år, år 2030? Det är aningen mera realistiskt. Men vad är då definitionen på ett rökfritt Åland? Absolut rökfria blir vi aldrig, men är det någon specifik procent som vi ska in under för att vara ”rökfria”? Ta gärna ställning till det i det kommande åtgärdsprogrammet.

Talman! I biografin Ålandskungen av Johannes Salminen kan vi läsa att Julius Sundblom var en ivrig kortspelare – kortspelandet var ”hans enda ”last”” vid sidan av snuset. Det vore intressant att föra en dialog med självstyrelsens första talman och berätta att idag är snuset förbjudet på Åland och varför det var viktigt att göra det.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg över tid att när vi försöker reglera människans laster, så är det människan som det handlar om. Det finns en anekdot om den ryske författaren Fjodor Dostojevskij. Han fick besök av ivriga, unga revolutioner som berättade om de kommande samhällsförändringarna. Han lyssnade och sen sa han, allt det där låter mycket bra, men ni har glömt en sak: människan.

Oavsett om det införs ett totalförbud mot alkohol som på 30-talet eller förbud mot cigarretter så är det reglering av människan vi pratar om. Människan är som hon är och accepterar inte rakt av alla påbud och förbud ovanifrån, det måste finnas motiveringar och proportioner och det måste kännas rimligt. Annars uppstår ett gap, ett rimlighetsgap mellan den faktiska lagstiftningen och det människan upplever. Då följer ringaktning och förakt mot lagstiftningen som spiller över även på annan lagstiftning. Därför är det klokt att reglera med viss måttfullhet och eftertänksamhet.

Man kan kanske säga att människan till sin natur är både ofullkomlig och fantastisk på samma gång, talman. Många människor har dock positiva drivkrafter, vilja att utvecklas, bli bättre och bli hälsosammare. Vi har allt att vinna på att förstärka de positiva livsstilstrenderna och till den delen, talman, gör landskapsregeringen rätt. Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag håller med om att hur vi arbetar med detta är oerhört viktigt. Vi kommer nu att tillsätta en parlamentarisk uppföljningsgrupp som ska arbeta systematiskt med målen och de åtgärder som ska vidtas. Det är inte brukligt att ett åtgärdsprogram av sådan detaljnivå behandlas här i lagtinget, men tanken är att det ska finnas ett brett parlamentariskt stöd för de åtgärder och det program som ändå ska tas fram och följas upp av denna grupp.

Jag tror också att när det gäller rimligheten i de förändringar som har föreslagits, inte bara i dessa mål utan även i den tobakslagstiftning som presenterades här, så anser jag att vi följer samma rimlighet i det vi har presenterat. Det vill säga, små steg framåt med små justeringar.

Talman!

Jag har en fråga med anledning av det som ministern just sade och sen ett påstående.

Min fråga först. Förstår jag ministern rätt att åtgärdsprogrammet kommer att förankras i den grupp som lagtingsgruppen nu ska utse människor till, alltså den nya gruppen, eller handlar det om en annan grupp? Det blev lite otydligt.

Jag måste också säga att jag inte håller med angående det sistnämnda, förbudens rimlighet. De förbud som vi har infört i tobakslagen är inte geografiskt avgränsade på ett bra sätt. Det är en stor skillnad när man läser rikets tobakslag och jämför med hur man har avgränsat de osäkerheter som ÅMHM har framfört kring var gränsen för en strand går och var gränsen för en lekplats går, osv.

Jag tycker inte att den nivån av osäkerhet i lagstiftningen är acceptabel. Jag får konstatera att vi har olika åsikter på den punkten.

Tack, talman!

Jag delar ledamotens åsikt, men vi har nog lite olika utgångspunkter när det gäller vad som är rimligt och vad som är mindre rimligt, särskilt när det kommer till tobakslagstiftningen.

Jag vidhåller att det inte handlar om att dra ett streck på en sandstrand; syftet är något helt annat. Vi ser heller inte hur detta på något sätt skulle strida mot grundlagsutskottets betänkande med mera. Därför anser vi att det är en rimlig väg att gå.

Det handlar om rimlig lagstiftning och rimliga förbud som fortsätter en tradition i de nordiska länderna. Vi ser att den här typen av insatser faktiskt gör nytta och skapar helt nya normer.

Min ambition är att förankra (… taltiden slut).

Talman!

Vad gäller det förstnämnda vill jag påminna om att det är landskapsregeringens eget lagförslag. Det står att det råder osäkerhet kring var gränsen går, och i de fall där det råder osäkerhet måste en individuell bedömning göras utifrån situation och person.

Jag må vara en lite konstitutionalist, men jag tycker att den här typen av lagstiftning är fullkomligt oacceptabel. Ska vi införa förbud så ska de vara väl avvägda, proportionerliga och framför allt geografiskt tydligt avgränsade. Alla ska veta vad som gäller och var. Det framgår inte i tobakslagen. Därför är jag kritisk mot flera av de förbud som införs där, och det ska bli mycket intressant att se laggranskningens ställningstagandet till förbudens grad av exakthet.

Tack, talman!

Det handlar om alkohol, narkotika, doping och det spelpolitiska programmet för Åland. Det är inte bara en intressant läsning, utan också en påminnelse om de komplexa utmaningar vi står inför i vårt samhälle idag. Programmet bygger på både lokalkännedom och aktuell statistik och visar på en ny konsumtionskultur som skapar flera riskfyllda mönster. Våra ungdomar utsätts för en mängd beroendeframkallande produkter och nya beteenden.

Vi ser att traditionella riskfaktorer, såsom överdriven alkoholkonsumtion, får nya konkurrenter i form av nikotinpåsar, nya droger, digitala spel med mikrotransaktioner och även doping inom idrotten. Dessa fenomen förstärker varandra och skapar tillsammans en situation som kräver omedelbara och samordnade åtgärder.

Vi måste tänka på att ungdomar idag överöses med budskap om hur de ska vara, hur de ska se ut och hur de ska bete sig för att lyckas i livet. Allt detta kommer via sociala medier, och allt hänger ihop.

Först och främst har användningen av nikotinpåsar ökat markant på Åland, med en ökning på upp till 20 % bland ungdomar under de senaste fem åren. Marknadsföringen av dessa produkter riktar sig direkt till den unga målgruppen genom attraktiva smaker och trendig design. Detta har också attraherat unga tjejer, eftersom rökning har blivit mindre populärt och nikotinpåsar är inne just nu.

Forskningen visar dock att nikotin påverkar den utvecklande hjärnan och det finns risk för tidigt beroende. Långsiktiga hälsorisker, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, är också en konsekvens, förutom risken för cancer. En av den stora problematiken vi har på Åland är att många drabbas av detta.

Den aggressiva marknadsföringen i sociala medier förstärker intrycket av att dessa produkter är moderiktiga och inte så hälsovådliga.

Vi minns hur det såg ut under en längre tid. Den traditionella tobaksindustrin har lätt fått klorna i nya nikotinister, och de är inte nådiga i sin framfart. Vi har alla sett gamla bilder på läkare som röker på mottagningar och rekommenderar gravida kvinnor att röka några cigaretter för att det är bra. Jag vet inte om vi är på väg in i samma fälla igen, med nya produkter. Man satsar många miljarder för att få in nya människor i beroenden.

Det visar sig också att experimenterande med narkotika och andra substanser har ökat på Åland. Det finns risker med att prova tidigt, eftersom det kan leda till ett regelbundet bruk. Detta får omfattande konsekvenser både för individens hälsa och för samhällsekonomin. Det är viktigt med tidiga insatser för att stoppa en utveckling där experiment snabbt kan övergå till kroniska problem.

Skillnaden idag är att man inte längre behöver gå till en skum plats för att få tag på det man vill ha. Man kan enkelt klicka hem vad som helst på nätet, och risken att åka fast är inte så överhängande har jag hört.

Ett annat allvarligt ämne är digitaliseringen. Den är en framgångssaga, men kanske inte inom ANDTS-programmet. För många ungdomars vardag idag är köp inuti spel en helt naturlig del. Det har också lett till en ökning av problematiskt spelande, särskilt kopplat till mikrotransaktioner, som har ökat med 25 % sedan 2015. Marknadsföringen via digitala kanaler, influencers och spelbolag och det gör det lätt att hamna i ett spelmissbruk.

De allvarliga konsekvenserna av detta är att ungdomar hamnar i depression, ångest, social isolering och stora ekonomiska problem. Det är något vi inte vill att ungdomar ska behöva utstå i ett redan ekonomiskt pressat samhälle.

Det finns en serie som heter "Snabba Cash", skriven av Jens Lapidus och Oscar Söderlund, som belyser ett mer krävande samhälle med ökade kostnader. Det är kanske inte en bra lösning att satsa sina pengar på spel. Åland har dessutom flera konkreta fall där spelberoende har visat sin allvarliga sida.

Det är alltid svårt att väga samhällsnyttan mot riskerna med spelmissbruk. Vi måste överväga detta noggrant, särskilt här på Åland, där vi har en samhällsfunktion som bygger på att sälja taxfree och spel.

Doping inom idrotten väcker kanske inte samma uppmärksamhet, men det är en aspekt vi inte får glömma. Samarbetet mellan idrottsorganisationer är viktigt för att skapa en miljö fri från otillåtna prestationshöjande medel, så att våra unga idrottsutövare inte behöver utsättas för pressade värderingar.

Jag vill också lyfta fram ätstörningar, som är ett problem kopplat till dessa frågor. Kraven på ungdomar idag är hårdare än någonsin, och influenserna finns dygnet runt via sociala medier.

Det är bra att programmet är utformat med ett helhetsperspektiv och innefattar flera strategiska åtgärder som samverkar för att skapa långsiktiga lösningar. Vad behöver vi göra? Vi kan behöva stärka lagstiftningen och regleringen, samt skärpa reglerna för försäljning och marknadsföring av nikotinpåsar. Vi bör också utvidga bestämmelserna för digitala plattformar där köp inuti spel sker. Det är ett tydligt och konkret förslag vad man kan göra. Vi kan också sätta tydligare varningsetiketter och informationskrav på produkter för att minska riskerna. Det borde också finnas statistik som visar om dessa åtgärder verkligen fungerar.

Det är också viktigt att kunskapen om riskerna med alkohol, droger, doping, tobak och digitalt spelande finns med i skolornas läroplaner. Riktade informationskampanjer och workshops för både elever och föräldrar är avgörande, liksom tidig identifiering och hantering av riskbeteenden.

Ett aktivt samarbete med lokala organisationer och hälsoexperter är också viktigt för att budskapen ska vara aktuella och anpassade till Ålands unika förutsättningar. Vi har ju en del skillnader här, som våra flytande färjor som förser alla med olika produkter.

Det är också viktigt att utöka stödet i rehabiliteringsprogrammen genom att stärka samarbetet mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten och ideella organisationer. På så sätt kan vi snabbt identifiera ungdomar i riskzonen och erbjuda specialanpassade behandlingsprogram som inte enbart fokuserar avvänjning, utan på långsiktiga strategier för återhämtning och social återanpassning.

Vi måste också komma ihåg att straff är en dålig lösning för personer som insjuknat i beroendesjukdomar. Sprututbyte kan vara ett bra steg för att få kontakt med personer som kanske inte annars besöker hälso- och sjukvården, för att de hur de mår.

Detta var ungefär vad vi från Socialdemokraterna ville säga. Det sker nya saker dagligen, och dokumenten måste hållas levande och arbetas med varje dag genom konkreta åtgärder, både från lagstiftning och från vad vi diskuterar här i lagtinget och hur man agerar ute på fältet osv.

Avslutningsvis vill jag betona att de utmaningar jag har nämnt i mitt anförande inte kan hanteras isolerat. Vi måste se allt detta som ett helhetsperspektiv och förstå att det krävs olika åtgärder från olika håll för att få det att fungera. Denna strategi får inte bli en pappersprodukt som bara diskuteras i parlamentariska grupper; det måste också finnas handling ute på fältet.

Till sist vill jag säga att Socialdemokraterna står bakom detta program. Tack!

Talman!

Jag tycker det är flera intressanta saker ledamot Eckerman lyfter i sitt anförande. Ledamot nämner i sitt anförande att användningen av nikotinpåsar ökar på Åland. Det här är ju en tydlig trend både i Finland och i många andra länder. Jag har ju lite erfarenhet av försäljning av dessa produkter. Samtidigt ser jag att tobaksförsäljningen rasar, folk slutar röka och istället går över till nikotinpåsar. Hur ser ledamoten på den förändringen i vårt samhälle?

Jag har inte kunnat ta del av någon verklig statistik, förutom den jag sökte upp när vi diskuterade tobakslagstiftningen tidigare här i plenum. Forskning tyder på att det egentligen inte är så många som har slutat röka, utan att de istället har börjat använda både nikotinpåsar och cigaretter.

Dessutom har en väldigt stor grupp unga flickor och tonåringar som aldrig har använt en cigarett i hela sitt liv också börjat med dessa produkter. Så det beror kanske lite på vilken statistik man väljer att titta på.

Det är också viktigt att notera att detta är en ganska ny produkt, vilket gör det svårt att säga med 100 % säkerhet hur den påverkar folkhälsan och så vidare. Jag är ändå skeptisk till att man säljer tokstarka nikotinpåsar till 12-13-åringar.

Talman!

För det första tror jag inte att butiker på Åland säljer nikotinprodukter till 12-13-åringar. Det finns en rekommendation från landskapsregeringen om en åldersgräns på 18 år. Däremot får butikerna idag faktiskt sälja till 15-16-åringar. Men jag tror inte att en enda butik gör det, eftersom man har fått en rekommendation från landskapsregeringen som man följer.

Ledamot Eckerman nämnde också i sitt anförande den aggressiva marknadsföringen av dessa produkter. Då ställer jag mig frågan: Var är den aggressiva marknadsföringen? På land är det nämligen inte tillåtet att ha någon marknadsföring.

Tack!

I mitt anförande nämnde jag också hur stor procent av ungdomarna, enligt skolornas undersökningar, som har börjat använda nikotinpåsar i högstadiet. På något sätt får de tag i dem, och marknadsföringen av nikotinpåsar är omfattande. Det krävs inte många sekunders googling för att se att detta är något som nu sprids över hela Europa, där det också är en helt ny produkt som inte har funnits tidigare.

Om man går in på sociala medier hamnar man i kanaler där dessa produkter marknadsförs i stor utsträckning. Även om det inte är tillåtet att sätta upp skyltar med reklam här på land, så kommer nog både den ena och den andra att bli medvetna om att dessa produkter finns och marknadsförs som trendiga och attraktiva för ungdomar att börja använda.

Talman!

Jag tänkte just på det som ledamoten nämnde. I somras besökte jag rusmedelscentret i Sydljus i Danmark. Där berättade de att det har skett en otrolig snabb förändring, från att man tidigare använde cannabis till att nu använda opioider, bensodiazepiner och centralstimulerande medel.

De uttryckte en stor oro över att det säljs piller på skolgårdarna. Purple line, drycker i färgglada flaskor som smakar sprit, och dessa säljs via Snapchat. Det handlar om så kallade "puff bars" och vejp som har spetsats med ketamin, fentanyl, bensodiazepiner och THC.

Det är en verklighet i Danmark, och det är inte så hemskt långt bort från oss. Där ser de en stor ökning av detta fenomen. Just sociala mediers påverkan på att hitta droger är också en viktig aspekt att beakta.

Jag vill bara tacka ledamoten Holmberg-Jansson för insikten. Det är just detta som diskuteras i olika nordiska sammanhang, hur explosionsartat det här har utvecklats. Något som vi inte trodde fanns, finns redan här nu.

Som jag nämnde tidigare, lika enkelt som att beställa hem en laddare till din telefon eller ett mobilskal, kan du egentligen beställa vad du vill via olika kanaler. Om du har tur slipper du åka fast i posten.

Det var en skarp och skarpsynt replik, och ledamoten får gärna fortsätta sitt resonemang.

Talman!

Jag fick redan som minister höra att man kunde få tag på vejp och elektroniska cigaretter och liknande via Snapchat. Det som gör att man blir livrädd som förälder är att man nu också spetsar dessa med droger. Det är som om ett barn använder sig av fentanyl eller liknande så inom två veckor är du fast i ett livslångt beroende, och det är skrämmande.

I Danmark har man nu infört en ny lagstiftning som gäller barn under 18 år, där de mellan 15 och 18 år som har ett beroende har rätt till substitutionsvård. Det är det enda sättet att komma ur ett beroende. Tidigare har man inte fått göra detta, men nu har man tvingats ändra lagstiftningen för att även låta barn få sådan behandling.

Det var också väldigt intressant och bra information.

Jag följer själv ganska många kanaler på sociala medier för att ta reda på hur det ser ut i olika länder. Det finns många föräldragrupper som lägger upp videor och berättar om när deras 12-13-åringar har tagit fentanyl, och det är verkligen hjärtskärande.

Som sagt, vi har ett jätteansvar här som lagstiftare att se till att vi inte kan vara slapphänta med den ena handen och samtidigt åtstrama med den andra handen. Det här är en fråga som ligger så nära oss. Det värsta som skulle kunna hända är att vi får en sådan epidemi här på Åland.

Jag vill bara påpeka att vi måste vara medvetna om de stora riskerna. Om vi inte gör något konkret kan det gå riktigt illa här också.

Talman,

Jag ska uppehålla mig om den delen av programmet som omfattar de digitala vanorna, och eventuellt en liten utsvävning i slutet om tiden medger.

Vi lever i en tid där våra liv mer eller mindre är uppkopplade dygnet runt. Smarttelefonen är för många det första vi sträcker oss efter på morgonen och det sista vi tittar på innan vi somnar. Den är vår kontakt med omvärlden, vår kalender, vår nyhetskanal och ibland vår enda källa till underhållning. Men vad gör det här med oss? Och hur påverkar det framför allt våra barn och unga?

Vi kan inte blunda för de möjligheter som den här typen av digitaliseringen ger oss. Den förenklar vår vardag, den ger oss tillgång till kunskap, den möjliggör snabb kommunikation och gör vår vardag smidigare. Vi kan arbeta på distans, hålla kontakt med nära och kära på andra sidan jorden och få hjälp med allt från att hitta rätt väg till att boka läkarbesök.

Smart teknologi är fantastisk – om vi använder den på rätt sätt. Men det är ju inte så att det är väderappen, kartorna eller bankappen som bjuder till negativ överanvändning.

Talman! Jag tror vi gör historiebeskrivningen en otjänst genom att onyanserat tala om skärmtid. Det är innehållet vi behöver fokusera på och vad det gör med våra vanor.

Så, nu vill jag belysa baksidan av den snabba digitala utvecklingen och den konsumtion vi ser som problematisk användning.

Det finns forskning som tydligt visar att det ständiga flödet av notiser, det snabba tempot och att den ständiga tillgängligheten påverkar vår hjärna. Dopaminsystemet i våra hjärnor triggas av varje liten notis, varje like och varje meddelande vi får. Det här leder till att vi fastnar i en spiral där vi ständigt söker nästa kick, nästa belöning – och där det till slut blir svårt att koppla av, vara närvarande och fokusera på det som faktiskt är viktigt. Jag tror att ”popcornhjärna” är ett begrepp vi, tyvärr, kommer få lägga till vår vokabulär. En popcornhjärna beskriver en hjärna som ständigt hoppar mellan intryck, oförmögen att fokusera längre stunder. En hjärna som vant sig vid korta, intensiva dopaminkickar från snabba videoklipp, notiser och ständigt digitalt brus.

Förr kunde vi läsa en bok i timmar, nu tappar vi tålamodet efter bara några minuter. Förr kunde vi lyssna på långa resonemang, nu kräver vi sammanfattningar på några sekunder.

Våra unga växer upp i en värld där uppmärksamhet blivit en bristvara, där den digitala stimulansen formar deras hjärnor på ett sätt vi ännu inte fullt ut förstår.

Konsekvenserna kan vara allvarliga. När uthålligheten i tänkandet minskar, minskar också förmågan att analysera, reflektera och förstå komplexa frågor. När vi ständigt söker nästa snabba kick, riskerar vi att förlora något av det mest värdefulla vi har – vår förmåga till djup koncentration och eftertanke.

Och det är inte bara vår koncentration och vårt välmående som påverkas. Sociala medier skapar en värld där vi hela tiden jämför oss med andra, där vi matas med filtrerade bilder av perfekta liv, perfekta kroppar, perfekta prestationer.

Forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och överdriven användning av sociala medier – framför allt hos unga tjejer.

Den tid vi tillbringar stillasittande med våra digitala enheter tar tid från fysisk aktivitet och andra sociala sammanhang. När vi spenderar timmar framför skärmar, oavsett om det är för arbete, underhållning eller sociala medier, blir det mindre tid för rörelse och interaktion ansikte mot ansikte.

Det här är en utveckling som vi måste ta på allvar. Men samtidigt är forskningen komplex och sociala medier kan faktiskt också ha positiva effekter, som att ge stöd, gemenskap och möjligheter att uttrycka sig.

Det är viktigt att komma ihåg att de digitala miljöerna för vissa är den enda trygga plats man har, där man har sina vänner och sitt sammanhang. Balansen mellan hälsosam och skadlig användning är därför en viktig diskussion. Det här behöver sägas för att hålla nyans i diskussionen.

Men vad gör vi åt det? Ska vi förbjuda sociala medier? Ska vi slänga våra telefoner? Nej, jag tror inte det handlar inte om att avskaffa teknologin. Det handlar om att använda den på ett sätt som gagnar oss, inte skadar oss. Vi behöver stärka utbildningen i digital medvetenhet, vi behöver prata mer om digitala vanor och vi behöver ge unga verktyg att navigera i en digital värld utan att tappa bort sig själva.

Vi måste våga vara vuxna och föräldrar måste våga vara föräldrar och sätta gränser. Allt börjar med hemmiljön och vilka vanor och värderingar vi rustar barnen med.

Förra veckan kom regeringen med nya rekommendationer för de digitala vanorna. Det tycker jag är bra. Som jag nämnde så är den digitala utvecklingen något som skett i mycket snabb takt och jag tror, talman, att många föräldrar behöver dessa rekommendationer som stöd.

Talman! Digitaliseringen är här för att stanna, och det är till största del fantastiskt. Men den måste vara en tjänare, inte en herre. Det är dags att vi ser till att teknologin arbetar för oss och inte tvärtom.

Talman! Jag har en sak till jag skulle vilja säga, en avstickare. Det är en jätteviktig sak, som tangerar droganvändningen i ANDTS-programmet.

Vi ser alla med förskräckelse på den utveckling som sker i Sverige med den fruktansvärda gängkriminaliteten och hur barn rekryteras till att begå fruktansvärda brott starkt kopplat till miljön där drogförsäljningen är central. Det är en förälders värsta mardröm att det ska hända ens egna barn eller att de ska börja använda någon typ av narkotika. Jag såg ett så tankeväckande klipp på en polis som upp manade föräldrar att tala med sina barn om att inte ta emot tjänster eller gåvor eller ens låna något. Då kan man hamna i ”skuld” och därigenom tvingas in i brott genom att betala av den skulden. Det är cyniskt och utstuderat. Därför, talman måste vi se till att denna typ av handel inte får fotfäste på Åland.

Nu blev det här sista en liten utsvävning, men jag ville verkligen säga det och tyckte det var lite overkill att ta ett andra anförande för den sakens skull. Tack!

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten Listherby för ett bra anförande. Jag instämmer i mycket av det som sades om sociala medier. Precis som ledamoten nämnde är forskningen fortfarande i ett tidigt stadium, och vi vet ännu inte vilken inverkan användningen av sociala medier har på vår psykiska hälsa i ett bredare perspektiv. Vi får väl se vad man kommer fram till.

Men vi kan inte sitta och vänta på det; vi måste hantera de problem som vi ser att finns. Därför tycker jag att det är intressant att titta på det norska exemplet, där man vill införa en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Jag finner också diskussionen om att minska användningen av sociala medier inom skolor och skolområden intressant. Det handlar om att skapa utrymmen där man kan vara fri från sociala medier, helt enkelt platser där man kan känna lugn och ro.

Talman!

Tack ledamot Röblom. Som jag nämnde har den här utvecklingen gått hiskeligt snabbt, om vi sätter det i kontext och jämför med andra typer av utveckling. Vi står vi ganska rådvilla i situationen.

Även om vi inte har tydlig forskning som direkt pekar på hur vi ska hantera detta i något kommande åtgärdsprogram, är det viktigt att lyssna på dem som möter våra barn dagligen. När man pratar med lärare vittnar de starkt om att det är svårt med koncentrationen. Det är en annan typ av elever i klasserna idag, eftersom de är så vana vid det snabba tempot. Attention spannet som man pratar om blir kortare och kortare hela tiden.

Tack, talman!

Jag håller med om det. Jo, visst, det är upp till det fria individuella valet hur mycket sociala medier man använder. Men hur mycket ska man gå in och reglera, och hur ska man reglera för att få den verkan man är ute efter? Och vad är det för verkan man strävar efter?

Vi får inte heller vara rädda, från politiskt håll, att se detta på systemnivå. Det handlar inte bara om vad enskilda föräldrar säger till sina barn för att försöka minska, begränsa eller lära dem ett sunt förhållningssätt. Det handlar också om vad som sker i gruppen och den dynamik som finns till exempel i skolan som helhet.

Jag tycker att det är viktigt att vi, som ledamoten också var inne på, lyssnar till dem som har erfarenhet och kunskap om de problem som uppstår ur detta. Vi måste också vara beredda, från politiskt håll, att ta ett systematiskt grepp på frågan och försöka hitta de lösningar som krävs för att stävja de negativa effekterna.

Tack, talman!

Jag anser att detta är ett första steg, och det är ändå ett litet steg i rätt riktning att man förra veckan presenterade rekommendationer om skärmtid, som främst handlar om användningen av skärmar på fritiden. Därtill kommer användningen i skolan och på arbetsplatser. Det är de verktyg vi har lärt oss att leva med och använda i vårt arbete. Den utvecklingen tror jag att är svår att backa.

Politisk sett finns det en efterfrågan på att klargöra vilka möjligheter skolan har, till exempel när det gäller att begränsa användningen av mobiler på ett störande sätt. Behöver man verkligen begränsa möjligheterna att ha mobilerna på rasterna? Vi vet att det har funnits frågetecken kring detta, och i vissa skolor har man fått backa när man har velat genomföra strikta regler. Här har vi absolut ett ansvar.

Talman!

Det var ett bra anförande. Jag var lite rädd när jag hörde att du skulle prata om sociala medier och plattformar. Jag tänkte att jag precis hade förberett ett sådant anförande, men vi har lite olika infallsvinklar.

Rekommendationerna, som sagt, är bra som stöd.

Vi har båda barn i tonåren. Ledamot Alfons Röblom har barn i yngre ålder och han kanske är lite naiv och tror att det är enkelt att hindra dem från att använda sociala medier. Men den verklighet vi lever i är en annan, och så kommer det att förbli. Det är jättesvårt att förbjuda användning av dessa plattformar. Jag tror inte ens att det är möjligt. Hur ska man kunna förbjuda något när man inte ens kan kontrollera det? Men jag vet inte. Vad säger ledamoten om detta?

Vi får väl finna oss i att det här replikskiftet kanske kommer att vara mer fyllt av anekdoter och egna upplevelser.

Men jag tänker att vi ändå behöver ha respekt för hur mycket kontakt ungdomarna och tonåringarna har, och kanske även barnen, när de idag får sina egna mobiler. Det är inte längre så att de bara lyfter luren och ringer varandra. Istället handlar det om chattrådar som pågår ständigt. Ibland känns det som om jag har en hel skolklass i mitt hus när min dotter går omkring med sin telefon. Det är svårt att komma åt, för det är barnens sammanhang. Det är på det sättet de håller kontakten, och de är vana vid att göra det i ett ständigt flöde.

Talman!

Jag kan känna att vi är mitt uppe i det här, och vi bör också ta med oss vår erfarenhet av hur detta påverkar våra barn och oss själva. Det är positivt att det finns olika personer i lagtinget med olika infallsvinklar.

Många barn har svårt att sitta ner och titta på en hel film eftersom det går alldeles för långsamt. De föredrar korta och snabba inslag. Dessutom har de svårt att ens genomföra ett vanligt telefonsamtal; det känns för läskigt. Detta är något vi verkligen måste ta med oss i diskussionen.

Hur ska vi kunna skapa ett samhälle som fungerar om vi inte klarar av fysisk kontakt, utan bara kommunicerar via mejl eller sms? Det påverkar dem och deras hjärnor.

Här kommer vi tillbaka igen till det här med att våga vara vuxen. Det handlar om att våga sätta gränser, att våga införa skärmtidsbegränsningar i våra barns mobiltelefoner.

Det är också viktigt att vi vuxna inte helt undfallande säger: "Nej, jag förstår ingenting av det där. Jag kan inte. Jag vet inte." Det är vårt ansvar. Det är de vuxnas ansvar att se till att vi kan orientera oss i de miljöer där barn och unga idag rör sig. Annars vet vi inte vad som händer i dessa miljöer. Det är som ungdomsgårdar, fast utan någon typ av vuxennärvaro. Därför är det viktigt att våga vara jobbig. Våga vara vuxen.

Tack, talman!

Jag delar ledamotens oro när det gäller skadlig skärmanvändning och skadliga digitala vanor. Vi pratar inte om allmänna digitala vanor; skärmen är här för att stanna och möjliggör otroligt mycket. Samtidigt ser vi en tydlig koppling mellan skärmanvändning och psykisk ohälsa, en trend som har eskalerat sedan 2010, då smartphonen kom in i våra liv.

På nordisk nivå arbetar vi för att hitta rätt lösningar och ta exempel från varandra. Vi ser bland annat på initiativ från Norge och andra exempel på hur man kan hantera dessa frågor. Det finns faktiskt företag som designar produkter specifikt för att trygga barn som är på en nivå som inte är acceptabel.

Jag är tacksam för detta anförande och för att ledamoten lyfter fram denna otroligt viktiga fråga.

Tack, talman!

Jag nämnde tidigare i replikskiftet något om attention span som blir kortare och kortare. För några år sedan kunde man se att man hade kanske 10 sekunder på sig att fånga någons uppmärksamhet för att stanna kvar i en film eller ett klipp. Jag tror att vi nu är nere på tre eller till och med två sekunder, vilket går helt åt fel håll. Detta medför en mängd oönskade effekter.

Jag tror som jag nämnde tidigare, att vi behöver göra en skillnad mellan begreppen skärmtid och digitala vanor. Skärmar är ju så mycket mer än bara underhållning; de är också arbetsredskap. Det handlar snarare om vad vi får ut från skärmen som kan vara problematiskt.

Tack, talman!

Självklart är det så att när vi pratar om skärmtid så måste vi hitta ett begrepp som på något sätt täcker upp det vi vill säga.

I våra nyligen framtagna rekommendationer beskriver vi dels forskningsläget och vad vi menar med skadliga digitala vanor på fritiden. Det finns beskrivningar där. Men det är klart att vi är mitt uppe i detta som någon ledamot här inne nämnde och vi har varit mitt uppe i detta under många år.

Ledamot Listherby sade att vi ska våga vara vuxna. Ja, absolut. Men jag tror att vi vuxna har skapat en ohållbar situation för våra barn. Vi måste backa nu. Vi behöver gå tillbaka och se vad vi har gjort under dessa år när vi utsätter och exponerar våra barn på det här sättet. För det vi har gjort är inte schysst, det kan man inte säga.

Tack, talman!

Som sagt, jag välkomnar de nya rekommendationerna kring de digitala vanorna. Jag önskar att regeringen också paketerar dem på ett mer överskådligt sätt. Det skulle vara bra med någon form av kommunikationspaket, eftersom det kan vara övermäktigt för den enskilda individen att arbeta sig igenom hela den tjocka rapporten med rekommendationer.

Det vore därför värdefullt med ett tydligt kommunikationsmaterial som sammanfattar rekommendationerna för de olika åldrarna.

Tack, herr talman!

I Danmark har de förbjudit mobiltelefoner i skolorna och även under fritidsaktiviteter efter skolan. I Sverige är man på väg att göra något liknande när det gäller skolmiljöer. På Åland har de flesta skolor någon typ av begränsningar för hur mycket mobiltelefoner får användas. Vi har diskuterat rekommendationerna här, och det här handlar om ANDTS, alkohol- och narkotikapolitik, och inte om mobiltelefoner, med det hänger ihop.

Vi brukar ofta hämta inspiration från våra omkringliggande områden, och jag undrar om detta är något som regeringen överväger. Kanske borde jag ställa frågan till ministern, men ledamoten Listherby kanske har en viss insikt i den här frågan.

Tack, talman!

Jag har ingen djup insikt i den frågan, men jag kan gärna dela med mig av mina tankar kring möjliga lösningar. Jag anser att skolorna skulle behöva ett större stöd för att kunna begränsa telefonanvändningen, särskilt i de situationer där den upplevs som problematisk. En möjlig lösning kan vara att eleverna inte får ha sina telefoner på under hela skoldagen.

Samtidigt finns det de som har sina sociala sammanhang i telefonen och sina vänner i en digital miljö. För dem kan en sådan begränsning leda till ett större utanförskap och svårigheter att knyta vänskapsband under skoldagen, vilket är en viktig aspekt att beakta.

När det gäller föreningar och deras aktiviteter tänker jag att det redan idag finns behov av att kunna reglera hur och när deltagarna får använda sina telefoner. Det är ju ingen obligatorisk (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Också i Sverige har möjligheterna för skolor att begränsa mobilanvändning funnits. Förra veckan blev en rapport klar som undersöker hur mobilförbud påverkar elevers hälsa. I rapporten presenterades tydliga tendenser som visar att de skolor som infört någon typ av förbud eller begränsningar på mobiltelefoner har sett att eleverna presterar bättre och mår bättre. Det är bara en studie, men det verkar finnas fog för den här idén.

I övrigt talade ledamoten ganska mycket om läskunnighet och vikten av att kunna prata i telefon. Här ser vi också att Sverige faktiskt tar tag i den här frågan och satsar pengar på analoga läromedel. Det är som att pendeln har svängt tillbaka från att allt ska vara digitalt till att saker och ting blir mer analoga igen, vilket är bra.

Det gäller att hitta en härlig symbios mellan det analoga och det digitala. Jag tror inte att den digitala miljön är något vi kan avfärda på något sätt. Huruvida vi ska gå in och förbjuda eller reglera saker är en avvägning som regeringen får göra.

Men jag är ganska säker på att när det gäller skolmiljön så behöver vi ge skolorna ett tydligare verktyg att luta sig mot och att förhålla sig till. Till den delen kan jag absolut tänka mig att det blir aktuellt med någon typ av striktare regler eller lagstiftning.

Talman!

Jag tänkte hålla mig specifikt till det här delmål 1 vad gäller skadliga digitala vanor.

I dagens samhälle har digitala verktyg blivit en självklar del av barn och ungas vardag. Smartphones, surfplattor, datorer och spelkonsoler används i allt större utsträckning för både underhållning och lärande. Men samtidigt som dessa verktyg erbjuder möjligheter och fördelar, medför de också negativa konsekvenser, särskilt när det gäller barns och ungas fysiska aktivitet och idrottsutövning.

En av de mest oroande trenderna i dagens samhälle är den ökande skärmtiden bland barn, vilket har en direkt negativ påverkan på deras idrottsutövning och fysiska hälsa. En av de största negativa effekterna av digitala verktyg på barn och ungdomars idrottsutövning är att det minskar intresset för fysisk aktivitet. Skärmar erbjuder ett konstant flöde av underhållning, från spel och filmer till sociala medier och videoklipp. Denna lättillgängliga och beroendeframkallande underhållning gör det svårt för barn och unga att engagera sig aktivt i aktiviteter som kräver mer ansträngning och fysisk aktivitet, som idrott eller utomhuslek. Istället för att exempelvis spela fotboll eller ta en cykeltur, väljer många barn att spendera timmar framför en skärm. Detta minskar inte bara den tid de tillbringar i rörelse, utan det minskar också deras naturliga lust att vara aktiva.

Talman! Det är allmänt känt att stillasittande är en riskfaktor för en rad hälsoproblem, och detta gäller särskilt för barn. Enligt forskning har barns fysiska aktivitet minskat avsevärt under de senaste decennierna, och en stor orsak till detta är den ökade användningen av digitala enheter. Istället för att spela, leka och röra på sig är många barn nu fast i ett stillasittande beteende där de tillbringar timmar framför TV:n, datorn, mobiltelefonen eller spelkonsolen. Detta stillasittande sätt att leva leder till negativa fysiska konsekvenser, såsom ökad risk för övervikt, fetma och problem med muskler och leder. Eftersom barnen inte får tillräckligt med motion riskerar deras motoriska färdigheter och fysiska hälsa att försämras, vilket gör att de får svårare att utöva idrott och delta i andra fysiska aktiviteter.

En annan negativ aspekt av digitala verktyg är att de minskar barns möjligheter till social interaktion, vilket är en viktig del av idrottsutövning. Idrott är inte bara en fysisk aktivitet utan också en social aktivitet där barn lär sig samarbeta, kommunicera, lösa problem tillsammans och få vänner för livet. Många digitala spel och appar är ofta enformiga och ensamma, vilket gör att barn spenderar mer tid på egna aktiviteter istället för att delta i exempelvis lagidrotter. Detta kan resultera i att barn helt går miste om möjligheten att utveckla viktiga sociala färdigheter, såsom samarbete, lagarbete, kommunikation och ansvarstagande, som är avgörande för framgångar på idrottsarenan och i livet generellt.

Talman! För att barn ska kunna prestera bra i idrott krävs det tillräcklig återhämtning och sömn. Skärmar, särskilt på kvällen, har dock visat sig påverka sömnkvaliteten negativt. Den minskade sömnkvaliteten kan leda till trötthet, minskad koncentration och en försämrad prestationsförmåga på idrottsplanen. Utan tillräcklig vila och återhämtning blir barn inte bara tröttare, utan riskerar även att överanstränga sina kroppar, vilket kan leda till skador och en minskad motivation att fortsätta träna eller idrotta.

Den långvariga användningen av digitala enheter kan också orsaka fysiska problem som påverkar barns förmåga att utöva idrott. Till exempel har många barn idag problem med dålig hållning, muskelspänningar och nack- eller ryggont, något som ofta orsakas av att barn sitter stilla under långa perioder och stirrar på en skärm. Dessa problem kan hindra barns rörelseförmåga och göra det svårare för dem att delta i fysiska aktiviteter. Dessutom leder den minskade fysiska aktiviteten till att barn inte utvecklar de muskler och den koordination som behövs för att prestera bra i idrott.

Talman! Digitala verktyg kan utan tvekan revolutionera många aspekter av vårt samhälle. Men när det gäller barns idrottsutövning och fysiska hälsa har de negativa effekterna blivit allt tydligare. Den ökade skärmtiden bidrar till en stillasittande livsstil och minskar barnens och ungdomarnas intresse för fysisk aktivitet, vilket hindrar dem från att utveckla viktiga sociala och motoriska färdigheter.

För att motverka dessa negativa effekter är det avgörande att både föräldrar, skolor och samhället i stort tar ansvar för att uppmuntra barn att balansera sina digitala vanor med tillräcklig fysisk aktivitet, sömn och social interaktion. Genom att skapa en sund balans mellan skärmtid och fysisk aktivitet kan vi säkerställa att barn både utvecklas mentalt och fysiskt, vilket ger de bästa förutsättningarna för en hälsosam och aktiv framtid samt förutsättningar att lyckas inom sin idrottsutövning.

Detta program fastställer en struktur och bereder väg för framtagandet av ett separat åtgärdsprogram med konkreta åtgärder. I detta sammanhang kunde vi med fördel också återaktivera det idrottspolitiska programmet som var i kraft 2018-2022. Där listades många konkreta åtgärder, och alla nämnda åtgärder är fortfarande högst aktuella och relevanta för att stöda också detta program. Tack, talman!

Talman!

Idag ska vi behandla Ålands landskapsregerings program för alkohol, narkotika, doping, tobak och spelpolitik för åren 2025–2028. Det är ett omfattande program som syftar till att adressera flera viktiga områden som påverkar våra medborgares hälsa och välbefinnande.

Inom ramen för det här programmet vill jag passa på att lyfta fram den ökande trenden av spelande bland våra barn och unga, till exempel på plattformar som Minecraft, Roblox och Fortnite. Dessa digitala miljöer har blivit en naturlig del av deras fritid, och det är ofta där de träffar sina kompisar, till exempel på Discord. Det är deras digitala vardagsrum där de kan hänga, prata och samarbeta. Det är där de träffas, inte som när vi var små och lekte ute eller tillsammans i våra rum. På Discord koordinerar de spelet tillsammans. Det är höga skratt, ibland mindre fina ord som sägs, men man hör hur kul de har när de pratar, och man förstår verkligen när de berättar och instruerar varandra hur de ska ta sig vidare i olika spel. Det är alltså där de umgås, även om de är hemma var och en för sig.

Men det finns också en baksida. Vi ser hur fler barn fastnar i spelandet, hur de lockas att spendera pengar på olika sätt och hur långa skärmtider påverkar deras hälsa. Enligt Internetstiftelsens rapport "Barnen och internet 2024" använder praktiskt taget alla barn i åldern 8 till 19 år internet dagligen, och plattformar som Roblox har fått en alltmer central roll. Vi vet att långa stunder vid skärmar kan påverka barns koncentration och sömn, och många föräldrar upplever en oro över hur detta kan påverka deras barns vardag. Hur ska de orka med skolan och andra sociala aktiviteter när de sitter klistrade vid datorn eller telefonen så fort de ges chansen?

Ett särskilt problem är hur spelen idag är utformade för att locka barn och unga att spendera pengar. Det handlar inte bara om att spela för nöjes skull, utan också om att köpa sig fördelar. Nya vapen, exklusiva skins, specialfunktioner och i vissa fall måste man till och med betala för att låsa upp delar av spelet. Den svenska finansinspektionen har varnat för att många spel är utformade för att locka barn att göra små köp som kan verka obetydliga i stunden, men som snabbt eskalerar och leder till stora summor över tid. Betalningarna sker ofta via spelvalutor som robux, som i sin tur köps för riktiga pengar. Det gör det svårt att ha en tydlig överblick över hur mycket som faktiskt spenderas.

Spelföretagen vet exakt hur de ska få barn att spendera mer, med tidsbegränsade erbjudanden, exklusiva prylar och en känsla av att man måste hänga med eftersom alla andra redan har det senaste. Detta kan leda till att barn spelar mer än de borde och spenderar mer pengar än de förstår. I vissa fall kan det också orsaka ekonomiska problem för familjer där föräldrar plötsligt står inför oväntade fakturor eller uttag, utan att ha haft insyn i vad pengarna har gått till.

Men riskerna slutar inte där. Forskningen visar att det finns samband mellan överdrivet datorspelande och andra former av beroenden. En studie har visat att ungdomars datorspelande kan fungera som en inkörsport till spel på spelautomater. Folkhälsomyndigheten har också lyft fram risken för spelberoende, som ökar om spelande kombineras med alkohol. De två förstärker varandra och kan skapa en farlig spiral. Det här visar att digitalt spelberoende inte är ett isolerat problem. Det hänger ofta ihop med andra beroenden och måste ses som en del av en större helhet.

För att motverka dessa brister måste vi arbeta för en ökad medvetenhet och reglering. Vi behöver tydligare riktlinjer för hur spel får utformas när de riktar sig till barn. Vi måste också stärka föräldrars kunskap om hur de kan hjälpa sina barn att hantera sin skärmtid och undvika ekonomiska fallgropar. Skolorna kan spela en viktig roll i att utbilda barn om digitalt ansvarsfullt beteende och riskerna med spelberoende. I detta sammanhang är det positivt att landskapsregeringen nyligen presenterat sina rekommendationer för barn och ungas digitala vanor, vilket ger oss en viktig grund att bygga vidare på.

Talman! Med allt detta sagt vill jag vara tydlig. Digitala spel är inte bara av ondo. Tvärtom, det kan vara en fantastisk källa till kreativitet, gemenskap och lärande. För många är detta det enda stället där de känner att de är med i en gemenskap, den enda platsen där de får vara sig själva. Vi måste i hela denna diskussion också ta med oss att det kan utveckla problemlösningsförmågan, stimulera fantasin och till och med bygga sociala relationer över landsgränser. Men det förutsätter att spelmiljön är trygg och ansvarsfull.

Vi kan inte blunda för att det också finns baksidor, att spelindustrin i vissa fall utnyttjar barns sårbarhet för att öka sina vinster. Vårt ansvar som beslutsfattare är att se till att teknologins framsteg används för att stärka barn och unga, inte för att skapa beroende eller ekonomiska fallgropar. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack till ledamoten Holmberg-Jansson för att ni lyfter fram det positiva med spel. Det finns många imponerande exempel på hur barn, när de spelar, kan prata flytande engelska i en ganska låg ålder. De har full koll på olika ämnen och får möjlighet att träffa nya vänner som de annars aldrig skulle ha kommit i kontakt med.

Samtidigt finns det också baksidor. Om man har sitt familjekonto kopplat kan det lätt bli tomt på grund av oavsiktliga köp av olika saker. Det finns både fördelar och nackdelar med detta.

Det som oroar mig mest är hur tidigt barnen introduceras till konsumtion och möjligheten att köpa saker. Många barn önskar sig digitala pengar som de inte ens kan använda i verkligheten, och de vill spendera dem. Det är mycket som föräldrar behöver tänka på i dagens samhälle.

Talman!

Jag anser att vi som beslutsfattare har varit lite för naiva när det kommer till regleringarna av spelindustrin, särskilt när det gäller den här typen av spel. Vi har strikta restriktioner för andra typer av spel, samt för alkohol, tobak och droger. Men spelindustrin är ganska fri; det finns inte mycket som stoppar.

Jag har två söner, och båda älskar att spela olika spel på nätet. Jag lever i den här världen och ser hur mycket positivt det också kan ge. Men jag kan inte låta bli att känna att vi är lite för naiva, särskilt med tanke på de stora summor pengar som är involverade.

Det är lätt att spendera mycket pengar; man kan snabbt göra av med många tior. Samtidigt har de lärt sig att om de köper ett visst vapen nu, kan de sälja det senare när det har ett högre värde. De lär sig (… taltiden slut).

Jag håller helt med dig om att det finns både positiva och negativa sidor av det här. Som ledamoten nämnde i sitt anförande finns det också de som ganska hänsynslöst försöker utnyttja situationen.

Vi har ju åldersbegränsningar på det mesta annat, och det är väldigt viktigt att vi tillsammans ser till att skydda unga personer som kanske just har fått sin första lön. För många av dem är det svårt att förstå värdet av dessa pengar, eftersom de aldrig har haft dem i handen och aldrig behövt använda dem. Plötsligt kan de vara borta.

Många av mina bekanta har berättat hemska historier om hur det har gått för deras barn, som har blivit mycket skuldsatta på grund av spelande, utan att föräldrarna har haft någon aning om det.

Jag tycker det är viktigt att vi är medvetna om problematiken och att vi också kan lyfta den här i Ålands lagting.

Talman!

När det också finns studier som säger att ungdomars dataspelande kan fungera som en insats till spel på andra spelplattformar där det lätt kan eskalera ännu snabbare.

Nu ska vi inte säga att alla missbrukar och alla som spelar med Roblox och Fortnite inte klarar av att hantera det. Men jag vill lyfta det för att det här är någonting som man diskuterar med ganska många som har barn och tonårsbarn och vuxna barn, att det går rätt mycket pengar till de här spelen om man vill köpa sig fördelar och dylikt.

Tack, herr talman!

Intressant diskussion, och jag vill reagera på det som ledamoten Holmberg-Jansson pratade om angående föräldraansvar och vilken roll man har som förälder jämfört med för bara 20 år sedan.

När vi pratar om digitala medier och den värld som idag finns, är det tydligare än någonsin att kunskap är makt. För att kunna ta ansvar krävs det kunskap, och det är viktigt att föräldrar är med på tåget.

Jag tror att många föräldrar behöver stöd i detta. Om man samarbetar och pratar med varandra kan man få värdefulla insikter. Jag har en bekant som har varit aktiv inom spelvärlden sedan han var tonåring. Idag har han stenkoll på sina tonåringars internetanvändning, och allt styrs från hans egen telefon. Han är mycket medveten om detta.

Det pratas mycket om dessa frågor, och jag tror inte att det finns några genvägar. Vi har mycket begränsade möjligheter i Ålands lagting att styra internets utformning; istället handlar det om hur var och en hanterar det.

Talman!

Vi har svårt att hantera spelindustrin, men om vi pratar om det och lyfter fram oron kring dessa frågor, så handlar det om att marknaden är ganska oreglerad. Ju fler vi är som lyfter fram dessa farhågor, desto större makt har man ändå.

Jag är dock inte så naiv att jag tror att saker kommer att förändras bara för att vi diskuterar dem här i Ålands lagting. Men ju mer vi pratar om det, desto bättre är det.

När jag ser dem spela sina spel, med Discord uppkopplat, sitter de och diskuterar, pratar och skrattar. Man blir verkligen en del av spelet när man hör dem: "Jag är bakom scenen, se du mig, jag är med". De sitter spridda över hela världen och diskuterar, och ändå är de tillsammans. Tänk om jag hade haft det när jag var ung!

De sociala arenor som finns tillgängliga används ju, och även av mig när jag var ung. Det är viktigt att hänga med och hantera dessa så gott det går. Idag sker det sociala umgänget via nätet på ett helt annat sätt, och en stor del av det sociala umgänget skapas och upprätthålls där.

Med det sagt finns det inget som hindrar att dessa digitala interaktioner överförs till verkliga sammanhang. Många gör det, och jag själv tillhör en av de första generationerna som skaffade vänner via digitala medier på den tiden. Sedan har jag knutit de kontakterna i verkligheten också. Jag försöker se allt det positiva i detta och jobba utifrån det.

En sak som kom fram här var också språkanvändning och språkkunskaper. Det är imponerande hur ungdomar idag behärskar engelska och hur de använder språket i praktiken. Det finns mycket att lära sig av detta, och jag tror att vi behöver dela med oss av kunskapen.

Talman!

Precis så är det, och det är fantastiskt att se min son när han satt och skrev för några år sedan. Han går i sexan nu, men för några år sedan skrev han till sina klasskompisar på engelska. Jag frågade honom: "Varför skriver du på engelska?" Jag satt och spelade med hela klassen, och han märkte det aldrig. Han tänkte inte ens på att han skrev på engelska, för det är den världen de lever i. De är ju väldigt bra på engelska.

Men där ser man faktiskt skillnad på killar och tjejer. Det är fler killar som spelar de här spelen, vilket gör att killarna blir bättre på engelska än vad tjejerna blir. De är i den engelska världen på ett annat sätt än vad tjejerna är.

Jag tror att det skulle vara annorlunda om jag hade haft två döttrar, men i alla fall spelar mina söner och deras kompisar dataspel.

Tack så mycket, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson för att du belyser både problemen och möjligheterna med spelandet.

När vi återgår till uttrycket "attention span" kan vi verkligen se hur spelskaparna och de som marknadsför spelen har hängt med i utvecklingen. Det handlar verkligen om "pang på rödbetan".
Dessa spel är utformade på ett sätt som gör att du inte kan vinna utan att köpa tillägg.

Du är bakbunden om du ger dig in i spelvärlden med en tro på att du kan vara bäst. Det går snart upp för dig att du måste använda dina roblox för att köpa skins för våra surt förvärvade pengar.

Talman!

Jag hör ett fnitter här i salen från ledamöter som har tonårsbarn och barn i olika åldrar. De sitter och spelar de här spelen. Det är så här: "Mamma, skulle jag kunna få det här?"

Detta är något som vi verkligen behöver tänka på framöver. Jag vet inte vad vi kan göra just nu annat än att prata om det, men jag tror att regleringar kommer att komma, för hur den här sortens marknadsföring får se ut. För idag är det faktiskt vilda västern.

Tack, talman!

Jag tänker att de åldersgränser och rekommendationer som finns för olika spel, appar och sociala medier är satta av en anledning. Vi gör oss själva en otjänst när vi försöker vara schyssta och tumma lite på dessa regler. Det är en bra riktlinje att följa de gränser och regler som redan finns.

Jag skulle också vilja säga två saker till. För det första, även om debatten förs här inne i Ålands lagting och kanske känns lite hämmad, så skapar den ändå en samhällsdebatt. Vi får hoppas att denna diskussion, som vi har idag, sätter igång en bredare dialog i samhället.

Till sist vill jag nämna att det brukar vara okej att lämna boktips. Därför skulle jag vilja ge ett filmtips som tydligt beskriver utanförskap och hur spelvärlden kan öppna upp. Filmen heter (… taltiden slut).

Talman!

Ja, det är bra att vi pratar om detta. Enligt Internetstiftelsens rapport "Barn och internet 2024" använder alla barn i åldern 8 till 19 år internet dagligen. Plattformar som Roblox och Minecraft får en allt större roll i deras liv. Vi är naiva om vi inte tror att detta kommer att påverka dem.

Därför kan det vara bra med rekommendationer om hur länge man får vara på dessa plattformar. Vi bör också uppmuntra dem att leka mer, precis som vi gjorde i skogen.

Talman!

Landskapsregeringen har fastställt ett nytt alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelpolitiskt program för perioden 2025–2028.

Jag vill utifrån mina 22 år som företagare, kort reflektera över vissa frågor som kan beröras i ANDTS-programmet.

Den 1 januari 2018 höjdes gränsen för alkoholförsäljning i matbutiker från 4,7 % till 5,5 %, och från juni 2024 blev det tillåtet att sälja alkohol upp till 8 %. Samtidigt har alkoholkonsumtionen i Finland fortsatt att minska. Enligt institutet för hälsa och välfärd sjönk den totala konsumtionen med 2,4 % mellan 2022 och 2023. Jag tror att både förändrade vanor och viss lagstiftning har bidragit till den utvecklingen i Finland.

Idag får butiker på Åland sälja alkoholprodukter upp till 8 % mellan klockan 09.00 och 21.00. Tobak och nikotinprodukter däremot säljs dygnet runt. De flesta nordiska länder har någon form av tidsbegränsning för alkoholförsäljning, men tobak är ofta fritt att sälja. Danmark sticker ut – där säljs alkohol dygnet runt, och det har bidragit till högre konsumtion och en utbredd alkoholkultur bland yngre. Det visar, tycker jag, att reglering har viss effekt.

När det gäller tobak och nikotin på Åland har jag tidigare påpekat att tobaksförsäljningen minskar medan nikotinpåsar blir allt vanligare. Det är en tydlig förändring. Och även om nikotinpåsar inte är ofarliga, så tror jag att många delar uppfattningen att de generellt är mindre skadliga än cigaretter.

Talman! Jag tror att vi på Åland behöver hitta en bättre balans mellan våra ekonomiska intressen och våra folkhälsomål. Vi gör mycket för att minska tillgången till tobak och nikotin; neutrala förpackningar, förbud mot smaker, marknadsföringsförbud och krav på att produkterna inte ska synas i butiker. Men i taxfreebutikerna är allt synligt och det mesta tillåtet och dessutom mycket billigare.

Vi vet att tillgänglighet påverkar konsumtion. Vi vet att unga ofta får tag på produkter via äldre vänner eller familjemedlemmar. Samtidigt har vi ett system där större mängder billigare alkohol, tobak och nikotinprodukter kan föras in till Åland helt lagligt och fritt. Vi behöver kunna prata om det här i arbetet med programmet.

Men, det här betyder inte att vi ska motarbeta sjöfarten – tvärtom. Vi ska vara stolta över vår sjöfartsnäring och allt den betyder för Åland. Våra rederier gör ett viktigt jobb med att skapa arbetstillfällen och hålla våra kommunikationer igång. Men vi ser ett pro här.

Talman! När det statliga spelbolaget Veikkaus lämnade Åland, förlorade vi en reglerad och kontrollerad spelplattform. Det vakuum som uppstod har delvis fyllts av oreglerade online-alternativ, där ålänningar – även unga – söker sig till utländska bolag i jakten på miljonvinster. Där möts de av aggressiv marknadsföring och få skyddsmekanismer.

Om vi menar allvar med ANDTS-programmet, så måste vi också tänka igenom konsekvenserna av våra beslut. Är det bättre att spela kontrollerat eller över internet?

Som spelombud på Åland vet jag att personal utbildas i spelansvar och har kontinuerliga möten om ansvarsfullt spelande. När vi går från kontrollerade fysiska miljöer till oreglerade digitala plattformar, ökar risken för både beroende och ekonomiska problem. Det ser vi redan.

Därför tycker jag att vi borde arbeta för att återinföra reglerade och säkra spelalternativ på Åland – såsom Eurojackpot, Lotto och Stryktipset. Det skulle minska lockelsen till oreglerat nätspel. För var spelar de ålänningar som drömmer om att vinna miljoner idag?

Talman! Landskapsregeringen ska nu arbeta med att utveckla ett detaljerat åtgärdsprogram för att uppfylla målen i ANDTS-programmet. Det ska bli mycket spännande att följa det arbetet.

Så sent som i november 2024 presenterade ÅSUB och Folkhälsan en omfattande undersökning om ANDTS-vanor bland unga på Åland. Över 1 400 ungdomar deltog i undersökningen. Det är precis sådana underlag vi behöver, men jag tror också att vi i större utsträckning behöver lyssna till företagare och till statistik.

Till sist, talman, hoppas jag att mina tankar och reflektioner inte uppfattas som att jag talar delvis i egen sak. Jag har aldrig haft det som min ambition i mitt politiska uppdrag. Men jag tycker att erfarenhet av spel, alkohol och tobak borde ses som en tillgång i en sådan här debatt – inte som ett hinder. Och jag tror mig veta att det finns fler i den här salen som har mycket goda kunskaper och erfarenheter inom detta ämne som bör ses som en tillgång i det fortsatta arbetet. Det har vi hört i debatten idag. Tack, talman!

Talman!

Detta program bygger vidare på flera års arbete inom det här området. Jag har haft förmånen att vara med i den parlamentariska gruppen som arbetade fram strategin under första regeringen Sjögren, och har som ersättare i förra mandatperioden haft möjlighet att följa arbetet på det här området på ganska nära håll.

Det förebyggande arbetet ska få ett förstärkt fokus i detta program och det är jättebra. Vikten av förebyggande hälsoarbete är en fråga som jag ofta lyfter, eftersom vi vet att det kan bli väldigt dyrt att spara in på förebyggande hälsoinsatser. Att arbeta förebyggande är en investering i folkhälsan och samhällsekonomin på lång sikt.

Programmet lyfter också fram vikten av ett stärkt samarbete med kommunerna – något som är helt avgörande för att skapa ett sammanhållet och effektivt arbete framåt. Det är bra att det ska tas fram ett åtgärdsprogram med konkreta åtgärder där kommunerna ingår, och jag uppskattar att skärmtid får det fokus som den verkligen förtjänar.

Det finns mycket att lyfta fram i programmet för det fortsatta arbetet, men jag väljer att fokusera på vad jag tycker förtjänar extra uppmärksamhet.

Först och främst vill jag nämna anhöriga. Speciellt barn till personer med beroendesjukdomar behöver få ett större fokus och utrymme i programmet. Dessa barn bär ofta en tung börda och kan behöva särskilt stöd för att hantera sina upplevelser.

Det är också viktigt att fortsätta utveckla fritidssysselsättningar för barn och ungdomar, vilket är en viktig evidensbaserad metod för att förebygga riskbeteenden.

Arbetet med fritidssysselsättning direkt efter skolan är bra på gång och vi fortsätter arbeta med dessa frågor.

Samsjuklighet är ett annat område som vi måste hantera på ett mer strukturerat sätt. Ingen ska falla mellan stolarna, och därför är det bra att ett arbete nu pågår för att utveckla en egen modell för SIP, dvs. samordnad individuell plan, det så kallade Å-sip. Detta är ett steg mot att säkerställa att individer med komplexa behov får en helhetslösning när flera vårdaktörer är inblandade.

Det är också viktigt att vi ser över alla vårdkedjor inom området och säkerställer att de fungerar effektivt. En utvärdering av vårdens effektivitet och resultat kunde vara på sin plats, särskilt när det gäller eftervården för personer som har genomgått behandling för beroendeproblematik, där tror jag att vi kan bli bättre.

Jag vill också lägga ett jämställdhetsperspektiv på programmet. Kvinnor och män har ofta olika mönster i sin konsumtion och bruk av alkohol eller andra substanser. Kvinnor möter också ofta ett större stigma vid beroendeproblematik, vilket kan hindra dem från att söka hjälp.

För män, som ofta har en högre tröskel att söka vård, är detta en särskild utmaning. Vården måste vara mer tillgänglig och jämställd, och det gäller att vi också fördelar medel på ett sätt som gynnar alla.

Därför är också viktigt att vi lyfter sambandet mellan alkohol och droger och mäns våld mot kvinnor. Alkohol och andra droger sänker impulskontrollen och är en del av en destruktiv cykel som vi måste bryta. Därför behövs tydliga strategier mot våld i nära relationer, inklusive stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor, samt behandling för våldsutövande män. En ökad förståelse för hur beroendeproblematik och könsnormer samverkar i destruktiva mönster är nödvändig för att kunna bryta den här kedjan.

I Sverige finns ett preventionsindex för ANDTS-området som används för att mäta och följa upp insatser inom förebyggande arbete inom det här området och ger en tydlig bild av vilka åtgärder som fungerar och vilka insatser som behöver förstärkas. Vi skulle kunna ta inspiration från denna modell och skapa ett åländskt preventionsindex, som ger oss en faktabaserad grund för att utvärdera och utveckla vår egen politik på området. Ett sådant index skulle hjälpa oss att systematiskt följa upp olika faktorer och skapa mer långsiktigt hållbara och effektiva insatser.

Vi behöver också bli bättre på att använda evidensbaserade metoder i vårt proaktiva arbete för ANDTS området, men även inkludera metoder för lågtröskelvård och självhjälp, som telefonstödslinjer och digitala stödprogram.

Ensamhet och mental hälsa är två faktorer som behöver uppmärksammas mer i det alkoholpreventiva arbetet. Det finns ett klart samband mellan ensamhet, psykisk ohälsa och beroendesjukdomar och vi måste hitta sätt att koppla mental hälsa till vårdprogram inom beroendevården såväl som i det proaktiva hälsoarbetet inom detta område.

Sist, men inte minst, är det viktigt att vi talar om alkoholens cancerogena effekter. Alkohol är bevisat som cancerframkallande, nästan i samma kategori som tobaksrökning och asbest, alltså en allvarlig hälsorisk. I det förebyggande folkhälsoarbetet måste vi våga tala klarspråk om det här och öka medvetenheten om de allvarliga hälsorisker som alkoholkonsumtion innebär.

Doping, ett annat område där vi inte får blunda, är också något vi behöver arbeta mer aktivt med. Här skulle ett samarbete med Ålands Idrott kunna initieras för att ta itu med problematiken.

En annan viktig fråga som tyvärr får för lite uppmärksamhet i det här programmet är läkemedelsberoende. Det är ett område som ofta hamnar i skymundan, kommer ofta smygande, och har allvarliga konsekvenser för både individen och samhället. Det påverkar såklart livskvaliteten för den drabbade, och kan i värsta fall orsaka dödsfall – framför allt när det gäller beroende av opioider och andra smärtstillande medel. Det börjar ofta med recept för smärtlindring, men när kontrollen förloras och det här förekommer ofta med samsjuklighet varför de bakomliggande orsakerna behöver lyftas fram och programmet behöver därför åtgärder för att identifiera och behandla läkemedelsberoende på ett tidigt stadium. Vårdpersonal behöver kunskap om hur man tidigt kan upptäcka tecken på läkemedelsberoende,

Sist men inte minst vill jag lyfta sociala utfallskontrakt som en väg eller metod för det förebyggande arbetet. Detta är en finansieringsmodell där en offentlig aktör betalar en privat eller ideell aktör baserat på vilka resultat de uppnår. Om de lyckas riktigt bra och når uppsatta mål, kan de få en högre ersättning. Modellen används ofta inom socialvården för att finansiera förebyggande insatser, till exempel inom missbruksvård, men även arbetsmarknadsåtgärder eller ungdomsbrottslighet. Jag hoppas att sociala utfallskontrakt kan diskuteras i samband med fördelningen av PAF-pengar. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack till ledamoten för ett bra anförande i dessa frågor. Ledamoten berörde många olika aspekter, och det känns nästan som att vi skulle behöva ha en hel aftonskola med hela lagtinget för att fördjupa oss ytterligare i dessa ämnen.

Det jag särskilt vill lyfta fram är arbetet med det konkreta åtgärdsprogrammet som nu är parlamentariskt. Jag tror att det är bra att det är parlamentariskt, eftersom vi måste arbeta enhetligt och brett för att nå framåt.

En aspekt som jag tänker på är skärmtid. Landskapsregeringen har nu fastställt en allmän rekommendation kring barn och ungas skärmtid i olika åldrar. Nästa steg, som redan har påbörjats, är att se över användningen av skärmar, särskilt mobiltelefoner i skolan.

Det skulle vara mycket bra om det konkreta åtgärdsprogrammet parlamentariskt tog fasta på dessa frågor, så att vi kan komma framåt i hur mobiltelefonerna ska hanteras.

Tack, talman!

Tack vicelantråd Hambrudd. Det här är ett brett område och ett omfattande program, så det är svårt att hålla sig till få saker, tycker jag. Jag vill inte lyfta fram det som redan fungerar, eller som fungerar ganska bra.

Jag anser att det är viktigt att fokusera på vissa områden som den här parlamentariska gruppen bör titta närmare på.

Skärmtid har nämnts av flera här, och det är absolut en viktig fråga. Det blir en ny fråga för den här parlamentariska gruppen, liksom för de tjänstemän och andra aktörer som är verksamma inom detta område, att ta sig an. Jag tror att det finns lika många åsikter som det finns personer i gruppen.

Tack, talman!

Ja, så kanske det är att det finns många olika åsikter. Men även här tycker jag att vi måste faktiskt lyssna på de fakta som har lyfts fram kring mobiltelefonernas påverkan.

Flera anföranden och repliker har nämnt att det kan bidra till bättre sömn och förbättrade sociala relationer med minskad mobilanvändning, och förhoppningsvis kan det även leda till ökad fysisk aktivitet.

Vi har bland annat aktiviteter direkt efter skolan som är viktiga i detta sammanhang. Skolorna har möjlighet att bestämma över mobiltelefonernas användning utifrån sina trivselregler. Men det ser väldigt olika ut mellan olika skolor, och barn och unga jämför sig med varandra och ifrågasätter dessa regler. Därför tycker jag att det är mycket viktigt att vi konkret bestämmer hur mobiltelefonanvändningen ska hanteras i skolan, just eftersom vi vet att sociala (… taltiden slut).

Talman!

Ja, jag är gärna med och tar fram bestämmelser på det här området. Precis som minister Hambrudd lyfte fram, så jämförs det här mellan skolor – hur man får göra och inte göra.

Det är viktigt att komma ihåg, som har framkommit mycket här, att ungdomars umgänge sker på nätet. De pratar med varandra timme ut och timme in, på ett sätt som vi kanske gjorde i någons rum när vi var yngre. Nu gör man det istället hemma, i sitt eget rum. Man kan sitta och prata med hela klassen samtidigt.

Det finns mycket fakta om det här, så det är ett riktigt bra uppdrag för den här gruppen att dyka ner i all information som finns och ta fram det som är viktigt. Det är ett brett och svårt område.

Tack, talman!

Jag tänkte kommentera den jämställdhetsaspekt som ledamoten tar upp här. Hon nämner mäns våld mot kvinnor och att vi behöver stöd för våldsutsatta kvinnor samt våldsutövande män.

Under mer än 15 års tid har undersökningar visat att det i stort sett inte finns någon skillnad mellan könen när det gäller förövarna. Det är lika vanligt med kvinnors våld mot män. Så varför pratar man bara om våldsutsatta kvinnor och våldsutövande män när det är precis lika vanligt åt andra hållet?

Borde vi inte sätta in samma insatser och ge samma stöd oavsett könet på den som utövar våld och den som tar emot det?

Talman!

Det är så att undersökningar visar att detta till stora delar är ett dolt problem. Bara för att jag anser att vissa insatser behöver finnas och vara på plats, betyder det inte att andra insatser inte också behövs. Jag vill lyfta fram de insatser som jag tycker är viktiga att fokusera på.

Särskilt när det gäller våldet mot kvinnor så är det tydligt att detta våld korrelerar med alkoholförsäljningen, och det är en stor skam att vara utsatt. Därför tror jag att många kvinnor inte rapporterar eller söker hjälp, trots att de skulle behöva det, eftersom det är ett tabubelagt område. Men alla som är utsatta behöver få hjälp. Absolut.

Tack, talman!

Jo, när det kommer till att mäns våld mot kvinnor korrelerar med alkoholkonsumtionen, så gäller detta i lika hög grad för våld i nära relationer. Därför anser jag att det är betydligt mer lämpligt att använda uttrycket "våld i nära relationer".

Dessutom är benägenheten att anmäla och rapportera betydligt lägre bland män som blir utsatta för våld. Jag skulle därför föredra att man enbart talar om våld i nära relationer, eftersom det är lika illa. .

Det är självklart så att våldet ofta är grövre när det är män som slår, och det tänker jag inte sticka under stol med. Men våldet i sig är i stort sett lika vanligt när det är åt andra hållet.

Talman!

Det finns en stor mängd fakta och litteratur om det här området, och egentligen handlar det här om ANDTS-programmet. Därför kanske jag var lite ytlig i mina åsikter angående våldsutsatthet och dess samband med alkohol och droger. Kanske borde jag ha haft det i ett eget anförande.

Jag väljer att betona det som Egeland också lyfte fram, att männens våld är ofta mycket grövre och kan vara dödligt. Därför anser jag att det är viktigt att peka på detta.

Tack, talman!

Under min första mandatperiod här i lagtinget, någon gång mellan 2007 och 2011, höll jag ett anförande om att det åländska samhället är spelberoende. Orsaken till detta var att vi diskuterade ekonomiska frågor, kanske i samband med en budgetdebatt. Det framkom då att närmare 10 % av budgeten mer eller mindre var relaterat till PAF-medel. Så det är absolut så att vi fortfarande idag kan säga att PAF-medel har en stor påverkan på det åländska samhället.

Jag är ändå glad att kunna konstatera att det har skett positiva förändringar sedan dess. När det gäller PAF:s utveckling har de på senare år infört en förlustgräns, vilket jag tror hämmar vissa former av spelberoende. Det är klart att spelare kan byta spelplattformar, men som ett samhällsägt bolag tycker jag att PAF försöker ta sitt ansvar. På det viset är jag glad att det har skett framsteg där, även om det har tagit tid.

Talman! Det andra jag ville nämna handlar om en debatt under förra mandatperioden, där vi diskuterade olika beroenden och lyfte fram att internet kan vara en form av beroende. Jag föreslog en internetfri dag om året, precis som vi har en bilfri dag. Det har varit mycket diskussioner om detta, och många ledarskribenter och andra förklarade att samhället skulle stanna om vi hade en internetfri dag. Och så är det väl.

Men jag tror att det som har nämnts här under dagens anföranden handlar just om skärmtid, och jag menar att skärmtid är lika med ett beroende. Jag tror att vi alla har upplevt det. När tristessen eller rastlösheten blir stor, till exempel i väntan på bussar, så plockar många fram sin mobiltelefon som en slags snuttefilt.

I Landskapsregeringens ANDTS-program så hänvisas till WHO:s undersökningar och landskapsregeringen har även en rekommendation när det gäller skärmtid för barn. Men jag tror att det framöver kommer att finnas ett behov av att se på konsekvenserna av för mycket skärmanvändning, även för vuxna.

Det finns ett intressant program som sänds på en större skärm, på TV. Om man tittar på de svenska kanalerna hittar man ett program som heter "Över Atlanten". Det handlar om en segelbåt som tar sig från Europa till Karibien. De är ute till havs i ungefär två veckor, och det första de gör när de seglar iväg från Kanarieöarna är att samtliga deltagare ska lämna in sina mobiltelefoner till kaptenen, eftersom de inte behövs. Anledningen är att det inte finns något internet och inget att göra med dem.

Det är intressant att höra hur detta påverkar deltagarna. Så fort de blir lite rastlösa börjar de leta efter sina mobiltelefoner. Vissa har sagt att det kan ta upp till en vecka innan de vänjer sig vid att vara utan telefonen, och detta påverkar deras liv framåt i viss mån. Jag tror att de flesta får tillbaka sina telefoner och fortsätter använda dem, men det är ett intressant tankeexperiment.

Framöver tror jag att för mycket skärmtid är ett lika stort problem inom hälsovården. Sömnproblem och allt annat som följer med det är en verklighet. Jag tror att det är ett större problem än att bara införa förbud. Jag tror inte att förbud är hela lösningen, för vi kommer inte att kunna ta bort den här tekniken. Den är här för att stanna. Men precis som landskapsregeringen gör, att uppmärksamma detta och ha det till diskussion, tror jag väcker en nyttig debatt. Som allt annat beroende så behöver man även våga prata om skärmberoende. Tack talman!

Som med alla andra beroenden behöver vi även våga prata om skärmberoende. Tack, talman!

Talman!

Jag växte själv upp som ett maskrosbarn, med en bakgrund som har gett mig både styrka och förståelse för de utmaningar som missbruk och problematiska beteendemönster kan medföra.

I vårt ANDTS-program för 2025-2028 ser vi att den allra största problematiken ofta inte enbart handlar om substansbruk i sig, utan om de beteendemönster som följer med missbruket. Genom att arbeta förebyggande och tidigt identifiera riskbeteenden kan vi bättre stöda individer i att bryta negativa spiraler och istället bygga en mer hållbar framtid.

En annan central punkt i programmet är diskussionen kring skärmtid. Många ledamöter har redan tagit upp mycket av det jag tänkte ta upp, så jag kortar ner mitt anförande.

Här vill jag vara tydlig, debatten är inte svartvit. För att rusta kommande generationer för framtidens yrken, exempelvis inom programmering och digitala lösningar, är det avgörande att vi tillåter och främjar en form av skärmtid som är meningsfull och utvecklande. Här ser vi hur gammal jag är som talar om dessa yrken som framtidens yrken.

Jag ser paralleller med min egen ungdom, då diskussionen om serietidningar som Fantomen och Tintin ofta togs upp med ungefär samma motiveringar som skärmtid idag. Då var det viktigt att läsa riktiga böcker och inte "skräp". Precis som vi då kunde se värdet i att läsa serier som både underhöll och stimulerade fantasin, kan vi idag erkänna att bra skärmtid är ett verktyg för lärande och kreativitet.

Med detta program vill vi alltså inte enbart fokusera på riskerna med missbruk, utan också skapa en balanserad och nyanserad syn på hur vi formar våra ungas framtid. Det handlar om att ge dem verktygen att navigera i en digital värld, och samtidigt erbjuda stöd för att hantera de beteendemässiga aspekterna av missbruk. På så sätt kan vi tillsammans arbeta för en tryggare och mer inkluderande framtid på Åland. Tack!

Talman!

Ledamoten Löthmans anförande håller som vanligt god kvalitet, välbalanserade och väl avvägda. Jag tycker att det var fint att ledamoten höll detta anförande. Tack för det.

Tack, talman!

Bästa kollegor och åhörare. Jag ska kanske lite sticka hål på den här goda stämningen som har varit hela eftermiddagen.

Vad vi än debatterar i lagtinget tangerar det samhällsmedel och ekonomi. Det har sagts mycket klokt under debatten, men jag vill belysa finansieringen av ANDTS.

ANDTS har funnits sedan 2013 och hanteras finansieringsmässigt som ett projekt. Hur länge kan ett projekt vara ett projekt?

Landskapsregeringen beslöt i början av februari 2025 att fastställa ett nytt alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelpolitiskt program för perioden 2025-2028. Projektmedel beviljas år för år, beslut fås i februari, men att starta långsiktiga projekt är svårt då det ej finns budgetmedel för flera år. Det är svårt att behålla personal med tanke på kortsiktigheten som finns och att det alltid beviljas mindre medel än det som ansöks. Jag tror antalet ANDTS-projektledare sedan starten 2013 av ANDTS är 7-8 personer. Det är på tok för många sett till kontinuitet och ansvarsfull användning av samhällsmedel. Det blir resultatet av kortsiktig finansiering som skapar osäkerhet. Det blir hackigt och mycket resurser går till spillo istället för till praktiskt arbete.

Är ANDTS politiskt intressant enbart vart tredje år, när en ny programperiod ska börja? Det kanske inte känns som ett prioriterat område med tanke på att nuvarande program ska gälla 2025-2028 och först nu tas det upp till debatt och programmet antogs i februari om jag inte minns fel. Om ett program ska börja gälla 2025 bör det under hösten 2024 vara antaget och debatterat för att vara startklart vid årsskiftet. Så här har det sett ut sedan 2013. När dessutom en ny programperiod infaller med en ny mandatperiod, vilket sker 2028, är sannolikheten att starten av följande period blir försenad.

Om vi politiskt menar allvar med att ANDTS-projektet ska göra skillnad 365 dagar per år behövs en bättre försäkran om att samhällsmedlen nyttjas optimalt, så har fallet inte varit hittills.

För att lösa detta krävs bättre framförhållning, mindre stelbenta system och en ambition att samhällsmedlen och resurser som finns till förfogande inte går till spillo. Det krävs knappast några större intellektuella kraftinsatser för att göra det viktiga ANDTS-arbetet starkare. Tack, talman!

Talman!

Jag blir lite förvånad. Om man verkligen vill åstadkomma förändring skulle man kunna lämna in en motion i ärendet från ledamoten Holmbergs sida. Beroende på hur den är formulerad, är det inte helt otänkbart att en stor del av salen skulle kunna stöda den.

Om det är så att det har förekommit ett dåligt bruk av skattemedel hittills, tycker jag att det är viktigt att ta itu med det. När man anser att något har gått fel, ligger det i ens makt att reda upp situationen. Därför bör man kanske ta ett initiativ för att göra det.

Tack, talman!

Tack, ledamot Nordberg. Jag tror inte att en motion i det här fallet gör någon annan skillnad än om jag lyfter fram den här problematiken från talarstolen. Det här är inget nytt problem; så har det sett ut sedan 2013, oavsett hur landskapsregeringen har sett ut.

Beviset för att det inte fungerar väl är att det har varit sju olika projektledare under den här tidsperioden. Det säger sig självt att det inte blir någon optimal kontinuitet, istället blir det lösryckt. Det går med ganska enkla medel att ordna till det.

Jag anser att ambitionsnivån borde vara att anta ett nytt program före årsskiftet, innan det år som programmet ska starta. Det är viktigt att man inte går in långt in på det första året innan man har antagit ett program.

Tack, talman!

Det var intressant att ledamoten Holmberg känner så där för motioner. Jag tror att många i oppositionen också känner likadant när det gäller motionerna, att det kanske inte alltid är värt att skriva dem.

Jag hoppas att det perspektiv, som ledamoten Holmberg lyfter fram, är något han trycker på i regeringen för att få till stånd den förändring som behövs.

Det låter ju klokt att först säkerställa vilka pengar man har och sedan planerar projekten utifrån det. Det är en sund grundinställning till det mesta vi gör. För att få en ekonomi i balans behöver vi anpassa våra utgifter efter de resurser som finns.

Tack, talman!

Precis som jag sade i mitt anförande, så torde det inte krävas så stor intellektuell tankeverksamhet för att få det här på rätt bog till 100 procent. Alla vet var problemet ligger, och det här är också ett utlokaliserat landskapsprojekt, i det här fallet folkhälsan.

Jag har många gånger under flera mandatperioder lyft problematiken med kortsiktiga finansieringar av projekt. Vi får väl ändå hoppas att det inte är ett kortsiktigt projekt, utan något som ska leva väldigt, väldigt länge. Den typen av projekt borde också hanteras och finansieras på ett mer effektivt sätt än vad man gör idag.

Tack, talman!

Bästa ledamöter, det har varit ganska intressanta diskussioner, tycker jag, med flera olika inspel här under dagen. I mitt anförande tänkte jag lyfta något som kanske inte har diskuterats så mycket tidigare, nämligen det preventiva hälsovårdsarbetet. Det handlar om hälsoarbete som är riktat till en viss grupp.

Bästa ledamöter. Ni har säkert sett barn som sitter med en telefon eller en padda, och jag ser det ganska ofta. Inget fel i det, jag lägger ingen värdering i det. Men det som bekymrar mig är hur dessa barn, som kan vara några år gamla eller till och med yngre, kommer att påverkas på sikt, hur deras ryggrad kommer att se u tom 15-20 år. Vi vet att ett barns huvud är ganska tungt i förhållande till resten av kroppen. När de sitter framåtböjda under längre perioder blir det en hög belastning på ryggraden. Denna belastning kan leda till skador, som i sin tur kan resultera i en kutryggighet.

Jag tror att om vi inte tar tag i det här problemet, oavsett hur vi gör det, så riskerar vi att skapa framtidsproblem för nästa generation och de följande. Det handlar om att använda hjälpmedel på det här sättet utan att ha regelbundna pauser, utan att ha en bra sittställning i barnvagnen eller i lekrummet, och utan att begränsa skärmtiden.

Jag hoppas att landskapsregeringen kan ta detta ad notam och inte bara fokusera på de psykiska problemen, som ensamhet och spelberoende, som har lyfts fram här. Vi måste också våga titta på den lilla människokroppen som ett barn har. Vi vill ju inte att våra barnbarn och de följande generationerna ska se ut som gamar när de går på Torggatan. Tack!

Diskussionen avslutad.

Kan talmannens förslag att inte remittera ärendet för utskottsbehandling omfattas?

Förslaget är omfattat. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.