Remissdebatt

Diskussionen avbröts vid plenum den 1 juni 2020 då talmannens föreslog att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Kvar på talarlistan står lagtingsledamoten Simon Holmström.

Tack, fru talman! Kommunreform för mig personligen och för många av liberalerna betyder egentligen förvaltningsreform. Inte identitetsreform, inte namnreform, skyltreform eller några andra begrepp som oftast blandas i debatten och har gjorts i flera år.

Innan valet pratades det om kriskommuner, att vi var på väg att få kriskommuner. Vad det innebär vill jag inte ens att tänka på. Vad skulle det innebära för enskilda personer som är hårt utsatta allmänt ekonomiskt och socialt?

Den ton som rådde i debatten om kommunreformen under förra mandatperioden var under all kritik och under ämnets värdighet. Det blev som att kasta oxfilé åt vargar. Parterna i trätan gled isär allt längre ifrån varandra. Som ledamoten Wille Valve nämnde blev debatten att handla om antingen piska eller morot när den egentligen borde ha avhandlat viktiga detaljer om hur var och en vill utveckla Ålands samhällsstruktur. Var i de existerande strukturerna hittar vi samarbeten som vi kan basera framtidens samhällsfunktioner?

Moderaterna behöver brösta upp sig i denna fråga och poängtera det som jag alltid har bedömt vara moderat politik; effektiviserad offentlig förvaltning och ansvarsfull användning av offentliga medel. I dagens läge är det viktigare än någonsin.

I debatten är det ofta det finansiella läget som lyfts, det är så klart viktigt och det är kärnan i allting. Men det finns perspektiv utöver de finansiella som behöver tas i beaktande i större utsträckning än tidigare. Medan man i lagtinget debatterar finanstekniska detaljer och utvalda forskningsrapporter så är min uppfattning att gemene man diskuterar frågan på en annan nivå där fokus ligger på slutliga konsekvenser av beslut. Diskussionen har tyvärr under de senaste åren präglats av osäkerhet och rädsla.

Man pratar om utflyttning och inflyttning i kommunerna. Har vi kvar butik, basservice som skola, dagis, äldreboenden, närdemokrati, identitet, namn och kommunikation? Många ställer sig frågan; vad är alternativet? Vad får vi istället? Frågan tilläts tyvärr inte ens komma så långt.

På Åland har det skett en centralisering i praktiken sedan 30 år tillbaka. Folk har flyttat till tätorter för att få någonting annat för att något har saknats. Skolor har lagts ner, butiker har lagts ner och bankkontor mm. Detta har skett helt utan en kommunreform, enbart enligt funktionalitetsprincipen; det som för tillfället inte är nödvändigt rensas bort. Vi har vant oss efter hand och ansett att det enbart har varit naturlig utveckling.

Från mitt jobb med ungdomar har jag exempelvis märkt att ungdomsarbetets ramar blir onödigt komplicerade i dagens kommunstruktur. Drivna personer får verksamheter att rulla på egna initiativ och med frivilliga krafter. Ungdomarna känner, som känt, inte några gränser. Man rör sig med de vänner man har i skolan i det gemensamma skoldistriktet. Har man en moped så rör man sig över gränserna. Det har varit problematiskt att kunna organisera ungdomsverksamheten idag. Det går men ofta med hjälp av enskilda individers driv.

Centerns ledord har varit att kommunreformer ska ske på frivillig väg, och därmed tvår man sina händer som lagtingspolitiker.

I ledamoten Höglunds anförande förra veckan fick vi i denna sal erfara att valets utgång berodde på kommunfrågan, så har även snacket gått från flera centerpolitiker. Min tolkning är således att centerns väljare i detta val ansåg att kommunfrågan var mycket viktig. Ändå har vi enbart en ledamot från centern som har tagit anförande på denna motion. I måndags lyste regeringsblocket med sin frånvaro på anförandelistan, och det är synd. Jag personligen hade väntat mig ett framåtsyftande anförande av vicelantrådet Harry Jansson i egenskap av sittande kansliminister. Mina planerade frågeställningar fick då stanna på papper och är nu istället i ett anförande. Vadan denna ovilja att i detta nya lagting diskutera denna fråga med nya ledamöter som kan ge nya perspektiv på Ålands framtida samhällsutveckling?

Nu har man makten, fru talman, och man sitter i en regering med 20 mandat. Med makt kommer ansvar och ansvaret, fru talman, är att vara tydlig med sina visioner, att kunna visa vägen och sätta tidsramar för framtiden. Det duger inte att slänga ansvaret på enskilda kommuner, som dessutom i flera fall leds av sittande ledamöter i lagtinget. Jag undrar i så fall hur dessa ledamöter som kommunpolitiker avser att övertyga dels sig själva och dels sina respektive partier och kommuner om sina visioner för framtida samarbeten, eller icke samarbeten för den delen? Och det viktigaste av detta, vad avser dessa politiker att förmedla? Hur vill regeringen att den åländska samhällsstrukturen ska se ut i framtiden? Frågan är helt uppriktigt ställd och behöver rensas från gammal smutskastning och populism. Den frågan ställs också nu här gång på gång. Den frågan är relevant och svaret kan avkrävas, inte minst av de väljare som har röstat in regeringsblockets ledamöter. Vad är det för samhälle vi vill ha? Ska vi nu koka soppa på en spik? Eller ska vi vara ärliga med vad vi tror att behövs för att dels klara oss ur denna kris men främst för att utvecklas i tiden. Tack så mycket.

Tack, fru talman! Bästa ledamot Simon Påvals, jag förstår att ledamoten efter vår senaste diskussionsstund i det här ämnet i måndags, när ledamoten uttalade sin frustration över att vi har diskuterat detta så länge, nu känner att vi kanske kunde ägna oss åt något annat. Men samtidigt förstår jag behovet hos er nya ledamöter att faktiskt försöka få ett grepp om frågan. Varför landskapsregeringen då avvaktar i den här frågan beror ju inte bara på pandemin och att vi har ägnat tre månader åt annat än det som borde vara utvecklingsfrågor, utan vi måste ju respektera umgänget med kommunerna. Vi har alltså överläggning i landskapsregeringen i morgon och sedan kommer vi att bjuda in till samråd med kommunerna. Vi känner att det är de som berörs och då respekterar vi Mariehamns stad och övriga kommuner i ett samråd. Sedan kan man ta nästa politiska steg.

Tack, fru talman! Absolut, det sades också den 18 december när vi diskuterade frågan första gången i ett replikskifte i mitt anförande. Finansminister Eliasson pratade om att man tänker ta ett grepp om frågan, man tänker initiera samarbeten och man tänker initiera ett system med belönande faktorer för att gå ihop som en kommun. Men för mig, fru talman, så respekt är tydlighet och det är det som jag lite saknar i det här sammanhanget, tydlighet med vad man faktiskt vill att ska hända på Åland. Jag förstår att man vill beakta relationerna med kommuner. Men det finns ju många kommuner som frågar sig, vad vill den här regeringen göra med framtidens samhällsstruktur? Och det får vi tyvärr inte svar på, i alla fall inte av de förra ledamöterna i det förra lagtinget.

Bästa ledamot Påvals, under förra mandatperioden försökte ert parti, Liberalerna, tillsammans med Socialdemokraterna och Moderaterna tvinga fram en kommunreform, dvs. att via en lag rita om kommunkartan. Det föll på grund av juridiska problem, utgående ifrån hur starka kommunernas juridiska position är på Åland idag. Därmed finns det inget alternativ här och nu annat än att skapa en dialog med kommunerna och samtidigt ge dem en lagstiftning ihop med ett ekonomiskt paket som gör det intressant att gå ihop utgående från de utmaningar som alla står inför. Så jag tror att de inser utmaningen på den kommunala nivån. Men det är vi och ni som lagstiftare som måste se till att vi har ett paket som är hållbart. Men tvång går inte i det här fallet och då måste vi ha dialog.

Tack, fru talman! Jag vill tacka vicelantrådet för det som han nu sade. Jag önskar också att det skulle finnas ett tydligare besked rent politiskt i framtiden om den saken.

Vad som gjordes av regeringen under den förra mandatperioden så det kan jag personligen säga att jag har mycket kritik kring. Absolut. Jag satt inte själv i den, det vet vi allihop, men jag har kritik angående hur saker förmedlades och hur diskussionen gick. Som jag också nämnde i mitt anförande så var debatten hård, debatten var under kritik och under ämnets värdighet. Det gällde båda sidor.

Vad jag efterlyser i framtiden är inte att sätta punkt för den här debatten. Den här debatten ska nu ta eld på nytt. Det är nya tankar, nya ledamöter i salen och vi behöver däremot rensa av den frågan från det som har varit. Vi behöver titta på detaljerna. Vad vill vi på riktigt göra? Jag ser fram emot det som Jansson sade.

Tack, fru talman! Tack ledamot Påvals. Jag tycker att vicelantrådet förklarade den här fortsatta gången väldigt, väldigt bra och tydligt och det var det som ledamoten efterfrågade.

Ledamoten pratade också om tydlighet. Tittar man i motionen så står det att man ska jobba för en faståländsk kommun och specifika lösningar för skärgården. Det är ju inte speciellt tydligt tycker jag. Så för mig känns det här motionen mera som en halv motion, där man på något sätt inte riktigt kommer i mål med vad man vill eller hur man har tänkt sig att det här ska gå till.

Tack, fru talman! Det stämmer ganska bra. Skärgården har ju alltid varit komplicerad när man ska prata om kommunikation, strukturer och hur vi ska se på framtiden.

Däremot fasta Åland, med 45 minuter från kust till kust, är inte speciellt komplicerat att prata om. Det som det skulle sluta med är en kommun som kanske för en gångs skull är jämförbar med de närliggande områdena.

Jag noterar att Höglund i sitt anförande i detta ämne var ointresserad av storleken på kommuner i Sverige och Finland. Samtidigt refererade ledamoten till rapporter om dessa. Jag tycker att det finns en dubbelhet i det här. Jag tänker inte gå in mera på den saken. Jag tycker att det finns ett värde i att faktiskt se fasta Åland som en kommun där vi kan se Åland som en helhet. Vi vet att vi behöver speciallösningar för skärgården, det är skärgården värd och det är så som det ser ut. Skärgården är Ålands pärla och den behöver vi se till att vi behandlar på ett speciellt sätt.

Visst är skärgården värd det, och det var väl därför som man kanske kunde vänta sig en liten input i den här motionen om hur man hade tänkt sig fortsättningen.

De rapporter som jag hänvisade till tidigare gällde de ekonomiska aspekterna och vad som hade hänt. När en professor för ett universitet, på statens vägnar, har gjort en utredning så kanske man ska ta den på allvar. Den utredningen hade en klar och tydlig slutsats; ska man göra det här för att spara pengar, glöm det! Så enkelt var det.

Tack, fru talman! Det är klart att man ska ta vetenskapliga rapporter i beaktande, men vetenskap är enligt min mening aldrig slutgiltig. Vetenskap ska alltid utmanas. Det finns nya rapporter som kommer hela tiden i den här frågan, vilket vi snart kommer att få höra, inte av mig dock.

När det gäller att prata om svenska rapporter i Sverige, alla seminarier och föreläsningar i olika ämnen som vi haft, speciellt när det gällde VA-frågan, så kan man ju säga att det var ju kul att lyssna på hur man gör i Sverige i de stora kommunerna som ofta större än hela Åland, men det är tyvärr inte jämförbart. Det är ju inte ekonomiskt sparande som jag är ute efter i mitt anförande, det är hur vi ska utvecklas. De pengar som sparas, ledamot Höglund och fru talman, de ska återinvesteras för att utveckla Åland som samhälle, inte sättas i några fickor för att sparas vidare. Jag tycker nog att man behöver fundera lite över vad man är ute efter.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Ledamoten nämner barn- och ungdomsfrågor. De är ofta en grupp som kommer lite i kläm och det har ledamoten stor erfarenhet av. Jag tycker att det är den lilla människan som ofta glöms bort i kommundebatten - den lilla människan som kanske varken syns eller hörs så mycket eller har möjlighet att synas och höras så mycket - och som hamnar i kläm. Det finns många exempel både från föreningslivet. Till exempel idrotten, du kanske inte kan vara med i den förening du skulle vilja vara med i för att den sporten inte utövas i din kommun men i grannkommunen, men du har inte möjlighet att vara med där för det är inte möjligt eller så kostar det och du har inte har råd för det är inte din hemkommun som arrangerar.

Angående våra ungdomsgårdar så har vissa kommuner någon form av samarbetsavtal, det kostar en slant att få besöka en ungdomsgård och det är inte värdigt ett Åland.

Tack, fru talman! Det stämmer. Det är lite det som jag också vill poängtera. Den lilla människan talar om det här ämnet på en annan nivå. Man pratar om sina egna enskilda problem som man befarar att kommer att förvärras om en förändring sker. Det finns rädsla och osäkerhet, som jag nämnde, eftersom beskeden från politikerna inte har varit tydliga. Diskussionen har stannat på en för tidig nivå, den har stannat i vallgravar där man kastat smuts på varandra, istället för att faktiskt diskutera genuint vad det är man vill göra, och då har diskussionen blivit polariserad. Det som sedan har kommit ner till den lilla människan, som Holmberg refererade till, är alltså detaljerna som kanske är helt irrelevanta för den enskilda människan.

Angående ungdomsarbetet så är det enskilda individer i branschen som ser till att det funkar.

Tack, talman! När det gäller att jämföra åländska kommuner med närregioner i omvärlden så är det väldigt, väldigt svårt. Jag tog upp i mitt första anförande i den här debatten, för över en vecka sedan, att våra kommuner är såpass små. Sveriges minsta kommun har, om jag minns rätt, ungefär 2 700 invånare. Det är detta som vi har att jämföra med. När vi pratar om att vi ska göra en kommunreform så hör jag många i närregionen säga:" Jaha, har ni kommuner som är såpass små, varför har ni inte gjort det här tidigare?" Det är t.ex. väldigt svårt att jämföra Ålands sjukvårdskostnader och social- och hälsovårdskostnader per capita med omvärlden därför att vi har så väldigt små kommuner.

Rapporter är väldigt bra. Jag ska själv presentera en alldeles färsk rapport när jag kommer upp i talarstolen. Man måste också komma ihåg att vi är långt efter när det gäller kommunstorlekar och därför är vi också långt efter (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Absolut, det kanske inte är kommunstorleken i sig som är problemet, det är vad kommunerna kan leverera. Det finns en anledning till att de små kommunerna på Åland var på väg in i en kris innan den riktiga krisen faktiskt kom 2020. Att ens prata och nämna att vi kan få kriskommuner så det känns, precis som Holmberg sade, helt ovärdigt för Åland. Vi borde kunna spränga alla laviner innan de rasar själv. Vi måste se till att inte den enskilda människan står i vägen när det väl rasar i en kommun.

Många härinne kanske tycker att KST-lösningar har svar på allt, men KST ägs fortfarande av kommunerna på Åland. Det gäller ju faktiskt att vara ansvarig när det faktiskt rasar.

Kommunstorlekarna är problematiska att jämföra med. Utredningar är svåra att applicera, tyvärr.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Den här frågan diskuteras ju om och om igen. Jag tänkte att jag också skulle ge en liten kommentar och en fråga som jag har till ledamoten.

Decentralisering är ju att sprida det ekonomiska och det politiska inflytandet samt att sprida näringsliv, sysselsättning och bosättning. Det är väldigt centralt för en levande landsbygd faktiskt. Det har diskuterats i omgångar, också i måndagens debatt, om hur kommunerna faktiskt är en symbol för en stark lokal identitet och lokalt engagemang. Jag undrar hur ledamoten Påvals ser på hur man kunde jobba med en reform där man inte tappar engagemanget för den egna bygden eller förlorar platsens attraktionskraft, närservice och sådant som faktiskt kommunerna erbjuder idag. Så lite praktiska exempel, tack.

Tack, fru talman! Tack ledamot Mattsson för en bra frågeställning. Jag ser det som att i dagens läge har vi en praktisk centralisering som redan pågår och har pågått ganska länge. Människor väljer att flytta ut och bor ett tag in i en liten kommun, men i slutändan tycker de kanske inte att det är så attraktivt.

Genom att kunna sammanföra förvaltningar i kommuner och göra större enheter så ser jag att man kan få större marginaler i utvecklingsarbetet i framtiden. Jag ser också en vinst för demokratin. Jag har noterat att det finns kommuner på Åland där 10 procent av befolkningen sitter i kommunpolitiken. Det är för mig ganska problematiskt. Det är svårt att inte vara jävig i nästan varenda fråga. Det är någon som behöver gå ut nästan varje gång i vissa kommuner. Jag kan också tycka att informella maktstrukturer har tagit över och det har vi exempel på. Jag tänker inte peka ut någon enskild kommun eller enskild politiker, men de existerar därför att de är för små enheter. Det är jag övertygad om.

Jag ser också potential i många olika kloka samarbetsmöjligheter över kommungränserna om viljan faktiskt finns. Det gäller att få med ålänningarna att komma med initiativ och engagemang underifrån. Jag har fått erfara att det är ett sätt att skapa en framgångsrik utveckling.

Som den rådande ekonomiska situationen är just nu så kommer det verkligen att krävas samarbete och kloka lösningar. Vi får hoppas att vi kan diskutera det här vidare. Jag tycker att det är jätteviktigt med det lokala engagemanget, att få med folk underifrån och komma vidare i frågan på något sätt.

Tack, fru talman! Ledamoten Mattsson är inne på en väldigt bra nivå i den här diskussionen nu. Det är lite dit som jag vill komma också. Jag också känner att många nya ledamöter faktiskt är där. Det finns många ledamöter i regeringen som nosar på den här frågan på en helt annan nivå än vad som har diskuterats tidigare. Vi pratar om hur vi ska ökar engagemanget, stoltheten över hembygden och hur vi ska öka det ideella arbete som redan är väldigt stort på Åland, så klart man känner en samhörighet till sin hemkommun. Men vi måste skilja på begreppen, vilket inte har gjorts i debatten. Vi måste skilja på förvaltningsreformen, den rent offentliga förvaltningen som ska bantas ner och behöver effektiviseras för att vara applicerbar för dagens samhälle, ett samhälle på 25 000 personer som fasta Åland har i runda slängar. Jag kanske inte riktigt har belägg för siffrorna.

Jag tror att det behöver komma fram lösningar istället för problemställningar, lösningar för hur vi ser till att öka engagemanget (… taltiden slut).

Talman! För ganska precis fem år sedan satt jag i försommarsolen på ÅSS och åt middag med Calle Haglund. Han hade avgått som försvarsminister och tänkte så småningom avsluta sin politiska karriär för att börja en ny civil dito. Jag frågade om det var något han ångrade när det gällde ministerskapet och tiden under den ganska spretiga regeringsperioden. Han funderade en tiondels sekund, sedan sade han: "Nej, ingenting. Det jag ångrar är det jag inte gjorde." Det var ett uttalande som fastnade hos mig.

Får man förtroendet och ansvaret att under en tid besitta den yttersta politiska makten anser jag att man måste ha idéer och visioner. Man måste vilja göra något, man måste vilja förbättra, förfina och driva utvecklingen och samhället framåt. Det primära kan ju inte vara att ta makten men sedan inte ha någon idé vad man vill göra med den utom att besitta den.

Det kan vara skäl att påminna oss själva om varför vi ens diskuterat en kommunreform och varför vi ens har diskuterat en kommunreform i närmare 20 år nu eller för den delen en kortruttsreform i nämnare 15 år. Om jag inte missminner mig utreddes en kommunreform för första gången ordentligt av ÅSUB i början av 2000-talet. Tanken med både en kommunreform och en kortruttsreform var att det skulle öka effektiviteten och flexibiliteten men också spara pengar.

Det är av samma orsaker som vi diskuterar en kommunreform och det är jätteviktig att den diskuteras, vänds och vrids på den. Det är en del av demokratin. Och det är precis av samma orsaker som man diskuterar och genomför förvaltningsreformer i hela Norden. Det handlar om demografi, om att allt färre ska försörja allt fler, om sviktande skatteunderlag, om svårigheter att få kompetens, om digitalisering och om berättigade krav på kommunerna som serviceproducenter.

Hos oss talar boksluten 2019 i kommunerna sitt mycket tydliga språk. Vi befinner oss här nu i skärningspunkten där skattebasen inte täcker kostnaderna för välfärden, ett scenario som också det varit känt 15-20 år.

Vad är då svaret om man inte vill göra reformer? Är det, som lagtingsledamot Holmberg påpekade, ännu högre skattetryck, landskapsskatt, skära i välfärden, sluta investera eller belåna både landskap och kommuner för rena driftskostnader? Eller ska man vänta ut kommunerna blir kriskommuner, att de i princip går i konkurs och därmed tvångsförvaltas och sedan tvingas ihop med en kriskommunslagstiftning?

En kommunreform löser inte alla våra problem och utmaningar men enligt Liberalerna skulle det underlätta effektivisering, rekrytering, utveckling och framtida investeringar. Jag minns också här ett annat uttalande som gjort intryck på mig. Det var under en av de otåliga kommundebatterna förra mandatperioden. Dåvarande lagtingsledamot Winé talade ur hjärtat och sade att det skulle vara så fantastiskt om man i kommunfullmäktige någon gång kunde och hade ekonomisk möjlighet att diskutera utvecklings- och framtidsfrågor och inte bara nedskärningar och vad man inte hade råd med.

I finansministeriets färska mastodontutredning, över 300 sidor, om kommunerna framkommer just det som illavarslande, att många kommuner har det så tufft att man inte längre klarar investeringar och något som helst utvecklingsarbete.

Talman! För den som är intresserad på riktigt finns det otroligt mycket material att ta del av, flera ÅSUB-utredningar och en medborgarenkät där nästan 70 % av ålänningarna ansåg att det behövdes en kommunreform. Det finns flera utredningar om socialvården, om tekniska sektorn och det finns ett gediget material på hundratals sidor som togs fram under förra mandatperioden. Och visst finns det ekonomiska vinster med större och bärkraftigare kommuner. Det finns i dagsläget åtminstone 15 kommundirektörer. I det underlag som togs fram så framkommer mycket stora skillnader i kostnader beträffande service. Det är astronomiska skillnader i kostnader när det gäller både skolplatser och hemservice.

Kommunen som struktur är fantastisk när den är som bäst. Den är demokratisk, nära medborgarna, den kan fatta beslut snabbt och är den serviceproducent som vi behöver allra mest och oftast. Men vad är det som håller på att hända med våra kommuner? Vad håller det på att hända med de åländska kommunerna? De snöps ju sakta men säkert. Är det bättre?

Vi har lyft bort hälso- och sjukvård, gymnasial stadiet, nu hela socialvården genom KST och jag tror faktiskt att äldreomsorgen står på tur. Det påpekades också tidigare i debatten att det blir odemokratiskt och icke transparent med alla kommunalförbund där det inte alltid finns folkvalda och där beslutsgångarna är krångliga. I den kommunutredningen som gjordes på norra Åland så visade att det fanns långt över 100 olika avtal som reglerade det kommunala samarbetet och som ingen har varken kontroll över eller insyn i. Just nu i dagarna så anställs kompetens och personal inom både ÅHS och KST som ska ta fram 16 olika samarbetsavtal. Inte ekonomiskt precis!

Talman! Att driva en kommunreform gör man inte för att det är roligt eller för att det är lätt, man gör det för att man anser att det är nödvändigt och rätt. Det skulle vara väldigt bra, ja för att inte säga fantastiskt om vi skulle, någon gång, nå framgång och kunna reformera på frivillig väg. Tyvärr visar vårt facit hittills ingen som helst framgång, snarare haveri. Vad hände med en räddningsmyndighet, vad hände med samgångsinitiativet på norra Åland ed Finström, Geta och Sund? KST gick inte heller på frivillig väg, det blev tvångslag och nu den absolut nödvändiga samordningen av skolpsykologer som dras i långbänk. Där har jag ett litet hopp ännu i alla fall.

En av landets mest insatta inom kommunfältet och kommunsammangåenden, Siv Sandberg, skriver i en rapport från 2018 om frivillighet: "De nordiska erfarenheterna ger ett ganska tydligt svar. Frivilliga kommunsammanslagningar som passiv åtgärd, utan ett gemensamt förlopp, leder till marginella förändringar av kommunstrukturen. Frivilliga kommunsammanslagningar inom ramen för ett styrt nationellt förlopp - det som landskapsregeringen är inne för om jag har förstått rätt - leder till förändrad kommunstruktur, men slutresultatet riskerar bli heterogent och träffar inte nödvändigtvis de kommuner lagstiftaren identifierat som i särskilt stort behov av reformer."

Talman! Visst finns det fog för självkritik när det gäller förra mandatperioden och kommunreformen. Kunde vi ha diskuterat och debatterat, förankrat på ett annat sätt? Var tidsramen alltför snäv? Vi borde haft en vidare tidsram. Hur kunde vi ha gjort för att få med hela lagtinget?

Men det myntet har två sidor. Polariseringen och misstron gödslades minsann under förra mandatperioden. Är det någon som kommer ihåg den här? " Sundsbo vill du bli finströmmare?"

Det grävdes djupa diken och skyttegravar som det nu är svårt också för den nya majoriteten att ta sig ur. Det finns ett delat ansvar för att det ser ut som det gör. Man kan skratta åt det, men jag vill hellre gråta lite för jag tycker att det är tragiskt. Det finns ett delat ansvar eller oansvar om man så vill.

Liberalerna använder de instrument vi har till vårt förfogande; åtgärdsmotioner, skriftliga frågor, frågestund och spörsmål för att vitalisera debatten. Vi skramlar med kastrullocken för att försöka väcka orkestern. Den sover!

Det är landskapsregeringen och majoriteten som håller i taktpinnen eller dirigentpinnen om man så vill. Vi Liberaler är absolut med och klappar takten om vi ges möjlighet. Tack.

Tack ledamot Sjögren. Ofta när man diskuterar kommunreform så kommer man in på Finström, Geta och Sund. De utredningar som gjordes på norra Åland skulle jag kunna berätta om i timmar utan problem. Jag levde ganska mycket med de här utredningarna.

Ledamoten nämnde antalet avtal som fanns mellan de olika kommunerna på norra Åland. Jag minns bra att det var en hel A4-sida med diverse avtal. Vissa avtal var ju av lite större dignitet som till exempel avtalet om barnskydd och så vidare. Men bland de här avtalen - om det nu var 100 - så fanns också alltifrån anslutningsavgift i Ålands telefonbolag, till prenumeration och till vattenanslutningar osv. Så dessa 100 avtal kanske man ska ta lite med en nypa salt.

Talman! Det kan man säkert. Men skulle man minska det till 50 så skulle vara alldeles för mycket. Som sagt var, inom ÅHS och inom KST ska väldigt kompetenta personer ta fram för ÅHS:s räkning för KST:s räkning 16 olika samarbetsavtal. Är det ekonomiskt effektivt?

Det kan jag inte svara på, jag har inte sett de här avtalen. Med jag förmodar att det som man försöker göra idag är att när kommunen undertecknar ett avtal med en part - och oftast är de här avtalen hyfsat likvärdiga - så kan man ganska lätt anpassa det till andra kommuner. Hur det är i det här fallet vet jag inte för jag har inte sett dem. Men normalt går det att anpassa dem ganska lätt om man vill.

Talman! Man behöver absolut inte ha sett något avtal. Det är numerären jag hänger upp mig på. Jag har också från tiden när jag var social- och miljöminister erfarenhet av att teckna avtal med kommuner och ÅHS. Utkasten på avtalen såg likadana ut, men det tog sju resor och åtta bedrövelser innan alla avtal var i hamn. Jag tror faktiskt inte ens att det blev så att alla avtal kom i hamn.

Tack, talman! Tack ledamot Sjögren. Jag vänder mig emot hur kostnadsbilden för en skolplats och för hemservice framställdes i ledamot Sjögrens anförande, att det skulle vara beroende av kommunens storlek och att det är där som problemet sitter.

Vi vill ha en spridd bosättning över Åland där folk bor på samma ställen och fortsättningsvis har det sagts att ingenting ska läggas ner utan servicen ska finnas kvar. Förklara gärna för mig hur en skolplats i t.ex. min hemkommun Vårdö blir billigare för att vi blir en del av norra Åland? Det vill jag gärna ha reda på.

Talman! Nå, till exempel genom att samutnyttja personal. Med gällande kommungränser så behöver ju kommunen ha sin egen personal. Ta nu till exempel bara äldreomsorgen på norra Åland, det kanske bra kunde räcka med en äldreomsorgsledare och man kunde utnyttja personalpoolen, vikarier och semestervikarier på ett helt annat sätt. Vissa kommuner har trångt i sina skolor men det finns alldeles fantastiska skolor, bl.a. i Vårdö, och man skulle kunna samutnyttja de skolorna på ett annat sätt.

Tack, talman! Jag delar förstås inte riktigt ledamot Katrin Sjögrens åsikt om att det skulle gå att göra stora inbesparingar, varken på skolsidan eller på hemservicen, så länge vi har ambitionen att folk ska få bo var de vill och att vi ska stöda spridd bosättning.

Men en helt annan sak. Ledamot Sjögren sade också att det var bara på grund av vikande skatteinkomster som kommunernas bokslut ser ut som de gör. Borde inte ledamot Sjögren också nämna att landskapsandelarna till kommunerna sänktes med mellan 3 och 4 miljoner till 2019 och det påverkar ganska kraftigt kommunernas bokslut.

Talman! Det är sant, men vad jag har förstått nu så tänker den här landskapsregering gå till banken. Tar vi landskapsandelarna så utgör de i dagsläget 35 miljoner, 37-38 tidigare. Kommunernas sammanlagda skatteintäkter avgifterna är 100 miljoner. Det framkommer också väldigt tydligt och klart i utredningen att för att en kommun ska ha bärkraft så behöver den också ha skatteintäkter och egen finansiering. 100 miljoner i skatter och avgifter och 35 miljoner i landskapsandelar!

Tack, talman! Det skulle förstås finnas mycket att sägas om ledamot Sjögrens inlägg. Men i och med att jag, i min nuvarande position, är besjälad av bara en sak, och det är det faktum att det händer någonting på det kommunala området, så ska jag välja en mycket försiktig attityd. Jag bara konstaterar att under ert ledarskap, ledamot Sjögren, så prövade ni ju då tvångsvägen, att via lag förändra kommunkartan. Det visade sig att det höll ju inte ens i lagtingets interna behandling, för ni hade inte direkt stöd i regeringstrupperna för det greppet eftersom man konstaterade att det inte gick utgående från kommunernas självständiga ställning. Så vad är det egentligen ni vill med den här motionen? Jag tycker att det är fel mot de nyvalda ledamöterna i lagtinget att säga att ni har en lösning på det hela. Ni har redan prövat er variant, den föll mycket tungt och nu är det bara genom frivillighet som vi kommer fram.

Talman! Vi vill fortsätta att diskutera den här alldeles centrala frågan för Åland del.

Och det där är ju en sanning med modifikation. Vad jag kan förstå, vicelantrådet Harry Jansson, så har vi en gällande lagstiftning som säger att kommunerna ska indelas. Det ska finnas fyra kommuner på Åland. Hur jobbar vicelantrådet Harry Jansson med den frågan? Hur jobbar man med kommunerna och diskuterar. Nej, tvärtom så har ju vicelantrådet Harry Jansson och Centern sagt att man ska riva upp den lagen, så har jag förstått att man tänker göra. Är det korrekt uppfattat?

Det är helt korrekt uppfattat. Därför att det lagförslag som sedan blev resultatet av behandlingen i lag- och kulturutskottet saknar alla medel att få kommunerna med på tåget. Det var ju synd att regeringen Sjögren såg till att vi fick fyra förlorade år när det gäller kommunfrågan, särskilt när man inte lyckades skapa en hållbar lagstiftning. Det är synd att Liberalerna fortsätter med samma taktik att vi ska förlora ytterligare år genom att försöka skapa en ännu större klyfta mot kommuner och de som ansvarar för ålänningarnas basvardag. Försök vara med på dialogen istället! Försök, i ert fall, via Mariehamns stad vara med i dialogen och se till att vi nu faktiskt får ett fruktbart samhällsklimat runt den här frågan. De här klyftorna, som ledamot Påvals påpekade att fanns under den förra mandatperioden, gagnar ingen i det här samhället.

Talman! Jag delar överhuvudtaget inte den åsikten att det skulle vara fyra förlorade år. Inte överhuvudtaget! Jag vill påstå att det arbete som gjordes under den förra mandatperioden så resultat av det är att vi nu på allvar diskuterar den här frågan.

Och bästa vicelantråd Harry Jansson, tycker vicelantrådet Harry Jansson att man har någon del i den här polariseringen eller de djupa dikena? Det är nog tid för lite självrannsakan i regeringsledet också inom Centerpartiet.

När jag ändå har ordet så vill jag också understryka att vi behöver en räddningsmyndighet, vilket också är på vicelantrådets Harry Janssons bord. Det var ju minst sagt lite besvärande att man fick elda majbrasa i Lemland men inte Jomala.

Talman! Ledamot Sjögren nämnde KST. Jag vet att ledamot Sjögren är medlem av styrelsen. I mitt anförande häromdagen så nämnde jag det här problemen som finns, att många bollas mellan olika myndigheter och faller mellan stolarna. Jag ser en risk med att KST blir en myndighet till som man bollas mellan, eller en till myndighet där man faller mellan stolarna. Hur ser ledamot Sjögren på det?

Talman! Det har jag alltid sett som en uppenbar risk, att man faller mellan stolarna. Man kan säga mycket om vård- och landskapsreformen på rikssidan. Men en av de bra sakerna med det var ju den grundtanke som fanns att man skulle ha en huvudman för socialvården och för hälso- och sjukvården just ur ett patient- och ett klientperspektiv.

När det gäller KST så kommer ålänningarna att få tre huvudmän; kommunen, KST och ÅHS. Jag tror att det kan bli ett bekymmer.

Tack, talman! Tack för det förtydligandet. Bara för att en del tycker att vi inte ska diskutera det här, så att de nya ledamöterna ska slippa höra hur folk faktiskt faller mellan stolarna, så tänker jag göra det.

När vi tog nya socialvårdsslagen, där jag var med i socialutskottet under den förra mandatperioden, så förutsätter den nästan helt klart att kommunerna är färre just för att de här samarbetsavtalen måste bli färre. För det är ju avtal mellan KST och ÅHS och ÅHS och kommunerna och alla med varandra.

Talman! Jo, jag känner det där trycket. Jag tror att alla gör det som är nyvalda i KST:s styrelse. Det finns enorma förväntningar på KST. Det finns enorma förväntningar från klienterna och från dem som utnyttjar socialvården. Det finns enorma förväntningar från kommunalpolitikerna, och lite så där att man klipper nu och nu ska KST fixa alltihop. Så att det finns ett jätte, jätte jobb att göra för KST. Men jag tycker ändå att det finns duktiga tjänstemän och man jobbar på för att försöka få alla bitar på plats. Styrelsen tillsammans med tjänstemännen ska göra sitt absolut bästa.

En annan sak med KST är att man skulle behöva titta på de administrativa kostnaderna. De kommer också att minska för kommunerna, för KST tar en hel del av de administrativa kostnaderna också. Så det finns mycket arbete att göra.

Tack ledamot Sjögren. Det är ju så att den som vill minst vinner ofta mest. En kommunreform var viktig för 30 år sedan, den var ännu viktigare för 20 år sedan och den var ännu, ännu viktigare för 10 år sedan och nu är den nästan akut. Jag har respekt för att man har den åsikten att 16 kommuner är det optimala för Åland. Men jag tycker också att bevisbördan faller på den som har den åsikten. För nu är vi ett sådant läge att nu räcker det inte bara med att säga nej. Man måste ha ett alternativ också. Det är väl lite det jag saknar. Det här blir på något sätt en tennismatch där man springer och returnerar sin egen serve på något sätt, det kommer liksom ingenstans. Det blir bara ett nej från motparten och sedan så faller allt ner. Jag efterlyser - och jag hoppas vi kan få fram det genom de här olika utskottsarbetena som kommer att ta tag i den här motionen som vi debatterar - att man kommer någonstans. Just nu tycker jag att ett nej är ett nej, men det leder ingenvart.

Talman! Jag är väl kanske lite lagd åt det pessimistiska hållet, för jag tror inte att det kommer att hända så mycket under den här mandatperioden heller. Jag hoppas ju att det ska göra det. Men jag tror att det kommer att bli ett tryck från andra håll. Medborgarna accepterar inte att det är stora orättvisor i servicen. Medborgarna är digitala och de jämför blixtsnabbt vad man får för service. Man ser var unga människor bosätter sig. Vi ska strävar efter att ha ett spritt boende, men man accepterar inte heller att man ska få väldigt mycket lägre service för att man bor i en kommun med ett visst namn.

Tack, talman! Bästa lagting. Jag ska ge ett tips, för ett par veckor sedan kom finansministeriet ut med en 330 sidor lång rapport, väldigt bra översatt också, med namnet "Kommunerna vid en vändpunkt - lägesbild över kommunerna 2020". Den är läsvärd, det kan jag garantera. Den tar fasta på de finska kommunernas situation i Finland, intet Åland dock, 2020, och med djupa analyser över hur ekonomi, demografi, nativitet mycket snabbt förändrar kommunernas s.k. livskraft. I rapporten klassificeras kommunal livskraft genom speciellt fyra parametrar: Kommunens befolkning och befolkningsutveckling, ekonomisk bärkraft, sysselsättning och näringsstruktur.

Det som försvårar jämförelsen med våra kommuner är att de finska kommunerna har fler lagstadgade uppgifter och att våra kommuner är så små att det är problematiskt att direkt relatera till all statistik.

Det kommer att hända mycket på den finska kommunfronten de kommande åren, urbaniseringen, skattekraften och ett allt större behov inom den sociala välfärden kommer i närtid att lägga fokus på hur den gemensamma välfärden hanteras på ett kvalitativt och ekonomiskt optimalt sätt. I publikationen framkommer att befolkningsutvecklingen och en allt mer förhöjd medelålder och ökning av 65+ åldersgruppen förmodligen kommer att påverka t.o.m. Finlands regionala gränser i framtiden. Precis som från ÅSUB går det ur publikationen att se hur kostnaderna per invånare skiljer sig beroende på den producerande kommunens storlek. Det handlar inte om att centralisera, det handlar om samordningsvinster och kostnadseffektivitet som gör det möjligt att resursera pengarna till rätt ändamål i en verklighet där intäktsbasen inte ökar i samma takt som kostnaderna. Relationen med en minskande befolkning och skattekraft och positivt årsbidrag är tydligt. Det är jätteintressant att se att mellan 2013 och 2017 minskade befolkningen varje år i över 150 finska kommuner, alltså i drygt hälften av Finland kommuner så minskade befolkningen fem år i rad. Detta i kombination med att födelsetalen minskar ger en väldigt skev nationell befolkningsstruktur. Denna trend kommer att fortsätta de kommande decennierna. Motsvarande ser vi på Åland. Vår nativitet är ju högre än finska risksnitten, men vi ser urbaniseringens effekter även på Åland. Detta återspeglas som ringar på vattnet gällande skatteöre, kriskommunernas ökande antal, ett allt större lånebehov, längre avskrivningstider och minskad investeringsvolym. Bra fakta finns även gällande effekterna med en minskande försörjningskvot och hur det försvårar välfärdsproduktionen. Produktiviteten måste höjas i takt med att servicebehovet ökar. OECD bedömer att ökade utgifter för en åldrande befolkning i den lokala förvaltningen leder till att G20-ländernas offentliga skuldsättning i snitt ökar med 180 procent av BNP under de följande tre decennierna, om inga nya politiska åtgärder vidtas.

Rubrikerna i publikationen ger en bra indikation på vad som väntar runt hörnet, till exempel: "När befolkningen i arbetsför ålder minskar försämras den demografiska försörjningskvoten. Antalet kriskommuner riskerar att öka. Kommunernas ekonomiska läge differentieras i en negativ spiral. Fler äldre, fallande födelsetal och minskning av arbetskraften. Demografisk förändring är inte ett snabbt övergående fenomen. Invånarnas servicebehov och kommunernas förutsättningar att ordna tjänsterna påverkas kraftigt av förändringar i
befolkningsstrukturen och svåra ekonomiska utsikter för kommunerna."

Jag rekommenderar alla att ta del av denna rapport, som finns väl översatt på finansministeriets hemsida under publikationer. Den ger svar på många frågor som säkert flera reformkritiker funderar på.
I debatten har det kommit fram varför motionen benämner skärgården under specifika lösningar. Vi vet alla att skärgården kräver specifika lösningar, den kräver specifika lösningar när det gäller infrastruktur, transportlösningar, äldreomsorgen och i princip allting. Jag tror att det skulle vara förmätet att i det här läget nu att gå in och styra upp skärgården. Vi ska göra fasta Åland till en kommun först. Sedan är att skärgårdens, efter behov och efter specifika förutsättningar. De stora positiva vinsterna, fördelarna med en kommunreform och en faståländsk kommun finns på fasta Åland givetvis.

Jag vill rikta ett tack till ledamot Liz Mattsson för en väldigt viktig fråga som ledamoten ställde här i ett replikskifte. Den handlade om den lokala förankringen, det lokala arrangemanget, vad händer med det när en kommunreform sker? Om detta finns det också väldigt mycket samlat material kring. Det som har hänt de allra flesta gånger att är den lokala drivkraften har blivit ännu större. När man finns i ett större kommunalt sammanhang så vill man verkligen visa att ens egen närort är bäst. Det är inte någonting som kommer att försvinna. Det har inte hänt att byalag, Marthaföreningar och jaktlag etcetera har försvunnit. Tvärtom, engagemanget har stärkts i stället.

Precis som ledamot Sjögren tog upp så är det de facto så att man istället har haft kraft att utveckla. Det har funnits tid, ork och resurser, både personella och ekonomiska, att ta hand om utvecklingsfrågor när det gäller turism, näringsliv, ungdomsarbete samt fritidsverksamheter och det finns det inte alla gånger idag, tyvärr.

Jag hoppas verkligen, som jag har nämnt förut under den här debattens tre dagar, att den här motionen förutsättningslös kan behandlas både av lag- och kulturutskottet, även av social och miljöutskottet och av finans- och näringsutskottet. Det finns mycket material att ta till sig. Jag är övertygad om att ett sådant arbete också skulle ge svar på väldigt många frågor, speciellt till alla de nya ledamöterna och de ledamöter som sitter inne med många farhågor och frågor. Jag hoppas att det kan bli realiserat. Tack, talman.

Tack, talman! Det mesta börjar ju vara sagt om kommunreformen. Men jag vill tacka ledamoten Holmberg för tipset om: "Kommunerna vid en vändpunkt? Lägesbild över kommunerna 2020". Ledamoten Holmberg gjorde en ansats till analys i sitt anförande och poängterade också skillnaderna mellan finländska kommuners behörigheter och åländska kommuners behörigheter. Jag undrar om ledamoten Holmberg redan nu har dragit några slutsatser från den här utredningen som är på 332 sidor för åländsk del?

Tack, talman! De slutsatser som jag har dragit är att de problemen och de utmaningar vi har på Åland är ju inte åländska. De problem som finns i Finland är inte finska, utan den demografiska utvecklingen är ett västvärldsproblem. Vi blir äldre, vi får en allt högre belastning på den sociala välfärden. Försörjningskvoten sjunker och investeringstakten i de kommuner där skattebasen inte räcker till blir för låg. Man får investeringsunderskott och urbaniseringen pågår för fullt. Alltså 70 procent av Finland är glesbygd, resten är tätort.

Tittar man, som framgår av rapporten, på hur skattetrycket har utvecklats så ser man att ju fler människor som bor i en kommun desto lägre skattetryck, desto säkrare välfärd och desto större investeringsförmåga finns inom den kommunen. Det finns tydliga samband.

Talman ! Håller inte ledamot Holmberg med om att den här motionen andas ganska mycket förmyndarmentalitet mot både landsbygden och skärgården?

Tack, talman! Tack ledamot Häggblom. Nej det gör jag faktiskt inte. Tittar vi ideologiskt på en vi kommunreform så tycker jag ju att en kommunreform ökar valfriheten. Skulle vi göra fasta Åland till en kommun så skulle valfriheten för gemene ålänning, oberoende ålder, vara väldigt stor både när det gäller fritidsmöjligheter, skolmöjligheter och näringslivsmöjligheter. Idag tycker jag att förmyndarmentaliteten med våra kommungränser bokstavligt begränsar möjligheterna. De fördyrar, försvårar, överbyråkratiserar och skapar många gånger administration och ett merarbete som är totalt onödigt. Istället kan vi lägga pengarna på att antingen sänka kommunalskatten eller att stärka andra områden som behöver resurser. Jag förstår inte varför ledamot Häggblom ser det som förmynderi?

Tack, talman! Jag kan knappast tänka mig att befolkningen blir yngre och att barnomsorgskostnader och annat minskar om man slår ihop kommunerna. Vi har samma åldrande befolkning ändå och samma kostnader.

Tack, talman! Vi har samma åldrande befolkning och det är det som är utmaningen, men vi får lägre kostnader. Vi får lägre kostnader speciellt inom äldrevården och vi får mer kostnadseffektiva investeringar. Ledamot Häggblom måste hålla med om att dagens alla åländska kommuner är tvungna att investera stort både när det gäller kompetensförsörjning och när det gäller infrastruktur bara för att kunna trygga en god välfärd för de äldre även i framtiden.

Sedan ställer jag frågan igen; vad är alternative? Tycker ledamot Häggblom att alternativet är att vi ska höja skatten ännu mera? Ska vi sänka vår välfärd eller ska landskapet gå till banken och låna till drift för att sedan stöda kommunerna? Det är i sin tur tycker inte jag skapar någon form av valfrihet eller frihet åt våra åländska medborgare. Då belånar vi framtidens generationer och det är förmynderi.

Tack, talman! När det ska behandlas motioner så ska man alltid titta på klämmen först. Där uppmanar motionären att landskapsregeringen omgående ska påbörja en kommunreformprocess med en fast åländsk kommun och specifika lösningar för skärgården.

Det betyder att liberalerna, då det är en liberal motion och fem av de som skrivit under är från Mariehamns stad och en är från skärgården, inte ens tror på den politik man förde den senaste fyraårsperioden. Där man ville ha flera fasta åländska kommuner. Nu ska man då kasta om det reformarbete som man då påstod, det som har kritiserats nu sittande landskapsregering att man inte gör det. Det är det man vill, man vill kasta allt överbord. Vad man har glömt bort och raljerar sedan då för att en sundsbo inte ska bli en finströmmare. Det utskicket var ju genialiskt. För det var ju faktiskt en folkomröstning i dessa kommun. Medborgarna fick välja sin väg framåt. Det är det som, tyvärr liberaler, kallas för demokrati. När folk får välja sin väg själva och rösta hur man vill ha det. Jag står här i talarstolen och sade "Vi går till val i höst, det är de åländska medborgarna som ska välja. Får vi en ny regering eller inte. Kommer den fortsatta regeringen bestå av socialdemokrater och liberaler så får vi en kommunreform och den kommer att ske med tvång och på de villkor ni sätter." Valresultatet blev inte som ni hade hoppats. Liberalerna sjönk ihop på landsbygden, det är bara att beklaga. Liberalerna har representerat hela Åland tidigare fram till detta val. Nu är det inte så längre och det är bara beklaga att man inte gjorde den analysen före. Jag tror att det är många liberaler som hade en annan syn. Det var många som inte ställde upp, som ringde till mig och sade att vi kommer inte stöda liberalerna längre i deras politik. Vi har jobbat ute i kommunerna för den kommun där jag bor och lever. Jag kan inte stödja den politik nuvarande regering gör. Det var det som visade sig också i de folkomröstningar vi hade i det åländska samhället och som visar styrkan i kommunal demokrati.

Kommunal självstyrelse är någonting som också finns i europeiska stadgan. Den ska inte vikas, den är grundlagsskyddad. Det är kommunerna själva som ska välja väg. Och vem är kommunerna? Inte är det någon institution i sig. Det är de medborgare som bor i kommunen som bestämmer den väg man vill vandra. Vill man ha kommunsammanslagningar är det fritt fram. Vi har haft den lagstiftningen och jag tror inte att nuvarande regering tänker ta bort den heller. Det är frivilligt att gå ihop. Det har funnits morotspengar för att gå ihop. Som jag hela tiden har sagt, och som jag nu är glad över att liberalerna kommit underfund med, har vi haft kommunala sammanslagningar med gymnasialstadiereform och ÅHS. Det har funnits genom åren.

Åländska kommunerna är starkt ekonomiska. Man säger nu att de har sådant underskott, titta på boksluten från 2018. Titta vad kommunerna hade i kassen och deras lån, det går jämt ut. De har varit starka. Kan kommunerna i Finland visa på det, lagtingsledamot Holmberg? Nej. Kan kommunerna i Sverige visa på den utvecklingen som varit på Åland? Svar nej. Det har varit ett mycket bra samarbete mellan kommunerna på Åland och de landskapsregeringar som har suttit. Vi har haft stark ekonomi på Åland. Vi har ett bra näringsliv. Vi har haft låg arbetslöshet. Den som nu har störst arbetslöshet är Mariehamns stad som har över 17 % arbetslöshet på grund av den pandemin som vi har drabbats av. Så mycket är det inte i skärgården och på landsbygden.

Jag tror att de här kommunerna är starka för att de också ska kunna komma ur den här krisen som vi har nu. Det finns sådant engagemang ute i kommunerna bland kommunpolitiker. Jag tror att det är bra många hjärnor som är med och jobbar framåt för hela Ålands bästa. Jag har tilltro till de kommunala som är folkvalda ute i kommunen och de invånare som bor där. Inte ska det vara samma service i Mariehamn som i skärgården. Det är kommunen själv, som inom de lagramar som finns, väljer väg. Den extra service som inte är lagstadgad, så väljer man väg. Det är det som är kommunal självstyrelse. Det är det som är grundlagsskyddat. Jag tror att det skulle vara lite ödmjukhet mot den demokratiska ordning som vi har. Låt kommunerna välja väg själva. Jag förstår att de som bor i Mariehamn vill ha en kommun eftersom ni representerar inom Liberalerna. Fem av sex är från stan och så vill ni ha en speciell lösning för er skärgårdsrepresentant som kommer från skärgården. Det är helt naturligt att man vill det. Vem skulle inte vilja det? Det är det som är maktpolitik. Tack.

Tack, talman! Det går att raljera bort problem och utmaningar på ett väldigt enkelt sätt. Ledamot Häggblom menar att de åländska kommunerna står sig bättre i förhållande till de finska. Läs den här publikationen så får ledamot Häggblom också se vad de finska kommunerna får i statsandelar jämfört med vad de åländska får i landskapsandelar. Titta på vad vi har lyft bort i form av gymnasiet och ÅHS från de åländska kommunerna och lagt på landskapet. Det är drygt hundra miljoner per år. Titta på arbetslöshetsstatistiken, läs i den här publikationen. Där framkom också tydligt att ju större kommunen är, desto större arbetsför befolkning har kommunen. Det är självklart om det är en pandemi som slår skoningslöst över alla sektorer, i princip, så stiger arbetslösheten väldigt mycket mera än i en kommun som har en avsevärt högre ålder på sin befolkning och fler pensionärer. Det är självklart. Sedan när det gäller (… taltiden slut).

Tack, talman! I framtiden tror jag att ålänningarna fixar också detta. Jag tror att medborgarna och kommunerna är starkare tillsammans, att jobba upp det här. Om vi ser på vad som har hänt i Sverige, eftersom liberala kommit med att man ska ha en pool med åldringshem och det. Tänk om den pandemin skulle ha kommit till Åland, då skulle vi få större spridning. Då hade vi fått samma problem som man har haft på äldreboenden i Sverige, och de konsekvenser det fick. I pandemisituationer så är små enheter mycket bättre. Det går bra att skratta bort det från socialdemokratiskt håll, den slutsatsen, men så är det.

Tack, talman! Jag vet inte, jag tycker att ledamoten kommer bort från ämnet. Vad har äldrevårdsboende pooler med det här ämnet att göra, och vad har det med Åland att göra? Vad har det med åländska liberalerna att göra? Det som jag skulle vilja ha svar på, som jag tycker skulle vara värdigt när vi sitter i lagtinget, är vad är alternativet? Ledamot Häggblom gick till val med Obunden Samling. Ganska högt upp på den valkampanjen stod det "Vi ska inte ta banklån". Vi är tvungna att ta banklån, oberoende på pandemi eller inte. Kanske inte i år, men förmodligen nästa år. Vad är alternativet? Ska vi skära på välfärden? Ska vi höja skatten? Ska vi ta banklån? Ska vi införa landskapsskatt? Jag har ställt den frågan ett otal gånger här i salen under den senaste veckan och inte fått svar. Det räcker inte med att säga att vi litar på kommunerna och vi litar på ålänningarna, vi har klarat oss förut. Läget är väldigt mycket mer prekärt nu, och det är prekärt i hela västvärlden. Läs den här rapporten ledamot Häggblom (… taltiden slut).

Tack, talman! Vi ska se på klämmen som jag började läsa på. Liberalernas lösning på det här är en fast åländsk kommun, speciell lösning för skärgården. Jag tror att de kommuner vi har idag kan ordna det bra. Liberalerna säger att man skulle spara fem miljoner euro. Man inte sagt en enda punkt på vilket sätt man skulle spara fem miljoner euro på det. Jag tror att pandemikrisen inte har att göra med kommunsammanslagning eller inte. Det är en helt skild lösning som vi måste ordna där.

Talman! Vicetalman Häggblom har helt rätt, det är andra kvastar som sopar nu. För den skull ska man ju inte kväsa en fri debatt, eller hur? Det var faktiskt så att det är nuvarande majoritet som inte vill ha en kommunreform. Såg man på slutskedet av valdebatten så dök det upp mer och mer, alternativet kring en kommun. Där folk tyckte att med det här förslaget, det ligger de facto ett lagförslag som jag har förstått att majoriteten tänker bryta upp, skulle det vara enklare med en fast åländsk kommun. Du skulle inte ha samma gränser. Vicetalman Häggblom har rätt till det att det är en helt ny majoritet och vi ska vakta på de löften som finns, en tunnel till exempel till Föglö. Vi väntar att man ska börja leverera helt enkelt, och också vad man tänker säga om kommunerna.

Tack, talman! Jag har inte sett i motionen att det står något om någon tunnel där. Så den debatten är utanför den debatt vi diskuterar, kommunsammanslagning eller inte. Det kan vara ett tunnelseende från olika sätt i de här frågorna, det kan jag hålla med om. Men där har vi olika uppfattningar på tunnelseende. En del av oss tycker, så som jag, att det fungerar bra med de kommer och den ekonomi vi har haft och där sysselsättning har funnits i kommunerna. Och det är också så att statsskatterna är kommuninnevånare som har skramlat ihop dessa pengar. Därför har man alltid haft att man delar ut tillbaka till kommunerna, så jag ser inte fel i det heller. Vi har olika syn på det här. Jag tror inte att vi ska ha en åländsk kommun. Jag tycker inte att vi ska arbeta för mycket på det, med den majoritet vi har idag.

Talman! Så är det, det är majoriteten som styr och som håller i takt- och dirigentpinnen. Men man slipper inte ifrån det att man måste göra någonting. Om det är så att man tänker ge mera landskapsandelar och belåna sig eller hur man tänker lösa frågan. Vi väntar, som sagt var, på tydliga och klara besked. En del i det som corona utvärderingen kommer att visa i det åländska landskapet så var att det faktiskt inte fungerade varken i äldreboendena eller i skolorna. Det kom olika besked, man hanterade saken på helt olika sätt och tolkade landskapsregeringens direktiv totalt olika. Det kommer en corona utvärdering att visa. Det är inte bra ur de äldres och skolbarnens perspektiv.

Tack, talman! Eftersom pandemin har berörts i den här motionen så tror jag att kommunerna har handskas bra med den här pandemin. För det första har vi inte haft någon smitta i landskapet. Det har inte med kommunernas ihop sammanslagning eller inte att göra, det är andra orsaker. Men jag tror att den styrka som finns i små enheter skulle ha gjort, om den skulle ha spridit sig i vårt åländska samhälle, att man skulle hållit den i schack på ett helt annat sätt än om man har stora enheter med pooler och annat som liberalerna vill ha. Man vill ha så stort hos liberalerna. Jag tror att det har varit en styrka i vårt samhälle att vi har ett spritt äldreboende, spridda skolor osv. Man kan finna lösningar som är bra för både äldre och för skolelever på ett helt annat sätt än om man har enbart en åländsk kommun. Då tror jag att alla skolor skulle bli i Mariehamn och det förordar inte jag.

Tack talman! En kommunreform behövs. Det är vi nog många i salen mer eller mindre överens om.
Vi behöver effektivera offentlig förvaltning. Polariseringen och misstron gödslades minsann under förra mandatperioden säger ledamot Sjögren och vill påminna om tidigare debatter. Det blir tyvärr många tillbakablickar i debatten istället för framåtsyftande problemlösning. Jag önskar att vi tittar framåt.

Jag håller med ledamot Påvals om att vi nya ledamöter i lagtinget förhoppningsvis kan tillföra debatten en fräsch syn på möjligheter och få en nyansering med lösningsmodeller som Åland behöver idag och framöver.
Ledamot Påvals tangerade också naturlig utveckling i sitt anförande.

Lemland och Lumparland lämnade under förra lagtingsperioden in en ansökan till landskapsregering där man ville göra en utredning gällande ett eventuellt samgående. Svaret lät vänta på sig. Efter 1 ½ år så svarade landskapsregeringen att en sådan utredning inte skulle ske.

Samarbetet mellan kommunerna har utvecklats på frivillig väg fortsättningsvis. Nu pågår ånyo diskussioner om utvecklade samarbeten där de båda kommunernas ledningar dvs. presidier och ledande tjänstemän deltar.

Bästa lagting! Exemplet Lemland och Lumparland stärker min uppfattning att frivilligheten inte får underskattas.
Tack, talman!

Tack, talman! Det är bra att ledamot Mansén sitter i lagtinget. Det är också en bra point att påpeka att alla nya ledamöter kommer med nya fräscha idéer, det tycker jag att ledamot Mansén gör många gånger. När det gäller frivilligheten så absolut, den ska alltid finnas där. På ett sätt så har frivilligheten alltid funnits där, men vi kan också konstatera vad frivillighet har lett till. Tyvärr inte så mycket. Jag är lite rädd för att frivilligheten till hundra procent, utan lagstöd, kan komma till en viss nivå. Vi kan få ett antal färre åländska kommuner, men jag tror tyvärr inte att vi förändrar den framtida problembilden så mycket med det. Utan det vi behöver göra, och det jag är helt övertygad om att vi kan göra. Vi är 30 000 väldigt förnuftiga människor på Åland, självklart kan vi organisera kommunfältet på fasta Åland under ett och samma tak. Då menar jag inte bokstavligen tak, men att vi är i samma kommun.

Tack, talman! Frivilligheten behöver nog testas också tycker jag. Jag har erfarenhet från Lemlands kommunpolitik. Jag har sett samarbetet Lemland - Lumparland utvecklats på ett sådant sätt att jag anser att den bör ges en chans, också lagstiftnings vägen. Jag förstår också ledamot Holmbergs resonemang i det stora hela. Det behövs såklart lagstiftningsstyrning, som kanske sist och slutligen behöver styra upp det här för att nå hela vägen. Men det behöver definitivt ges möjligheten, där man vill från kommunerna, att utveckla sina samarbeten. Det är där man vet och kan det här bäst, lokalt.

Talman! Ledamot Mansén kommer ifrån en kommun som har en relativt god ekonomi. Hur ser ledamot Mansén på framtiden? Vi har diskuterat här kriskommuner och jag tror, och de flesta andra tror, att ett kriskommun läge är inte så långt borta även på Åland. På finska sedan är det idag vardagsmat egentligen. Hur ser ledamot Mansén på den risken eller den utmaningen? Hur ska vi hantera kriskommuner? Och hur ska vi kunna leverera den skattebas som våra kommuner är så beroende av i dag?

Tack, talman! Jag förstår nog vart ledamot Holmberg vill komma i sitt resonemang, men jag tror också att tillsammans kan vi också stärka skattebasen. Att två kommuner som samarbetar kan också hitta styrkor, just de två kommunerna tillsammans. Jag tror att det finns en dynamik i det här som man bör ta tillvara. Mellan två - tre kommuner som har etablerat samarbete och som kan utvecklas ytterligare. Så det här är ett steg på vägen. Det är svårt att säga vad slutmålet är, men det här är ett steg på vägen i rätt riktning. Vi kommer ha utmaningar efter det här som vi inte sett tidigare, vi är inne i det redan. Det kräver definitivt eftertanke och samarbete.

Tack, talman! Jag kommer att gå med ett lite större leende på läpparna härifrån idag än vad jag tänkte jag skulle ha gjort. Äntligen kommer det ändå någon sorts framåtsyftande, någon sorts visionärt, någonting som ger vid handen att tankarna finns på framtiden ifrån Centern. Tack ledamot Mansén för det. Jag menar bara att frivillighet är någonting som vi alla härinne högaktar, och friheten högaktar vi. Vi är ålänningar allihop härinne och vi tycker att friheten är något som är väldigt högaktningsvärt. Men i en båt så finns det roddare, det finns någon som styr spaken och någon behöver ha valts till att styra spaken. I slutändan kan vi inte ro på grund för att man inte kan ta i den och leda den rätt väg. Jag hoppas att ledamot Mansén förstår min metafor här. Ledamot Mansén vet, liksom jag, att både roddare och styrman har makt över riktningen, men i slutändan behöver någon ta i spakarna och berätta vart vill vi.

Talman! Det är också viktigt att få med passagerarna ombord. Vi ska ha ett levande Åland efter det här också, hela Åland ska leva. Jag tror mycket på frivilligheten i det här, så långt det går.

Tack, talman! Där är vi överens, men det finns också en praktik i det här. Det är det som jag också tror att ledamot Mansén, och flera av åtminstone de nya Centern ledamöterna, vet. Det finns en praktik och det som har gjorts har gjorts. Vad vi är ute efter och vad som vill göras i framtiden. Det finns ett bra samarbete med kommunerna, det vet vi, men det är tyvärr inte tillräckligt. Det har det visat sig. Vi har kommuner som har varit på väg in i kris innan den här coronakrisen. Det får bara inte ske. Det vet vi allihop, det får inte ske. Jag kan tycka att man har ett ansvar som lagtingsledamot att faktiskt se till att det inte gör det, och som regering framför allt. Men jag tycker att jag ändå anar en viss framtidstro i ledamot Manséns anförande och jag hoppas att vi får se mer av den de kommande tre år.

Tack, talman! Som sagt så har jag erfarenhet av den här frivilligheten när det gäller samarbete, Lemland - Lumparland, och se vad det kan leda till. Av de i den här salen kanske jag ändå har rätt lång erfarenhet när det gäller samarbete och hur vi vill utveckla det. Jag kan säga att med den erfarenheten så har jag stor tilltro till frivillighet i det här sammanhanget. Men som sagt, vi har utmaningar framför oss. Det ska vi alla vara medvetna om.

Tack, talman! Ärade lagting. Det är bara att beklaga att vi här och nu inte har möjlighet att diskutera det lagförslag om förändring av kommunala strukturer, på grund av att vi har haft en pandemi som kommit emellan och lagt hinder i vägen. Merparten av våra resurser har varit inriktade på annat än behovet av lagstiftningsåtgärder vid sidan av Covid-19. Jag hoppas att lagtinget har fortsatt förståelse för det.

I och med att det tycks finnas lite frågetecken ändå runt det hela vill jag kort beröra det. Med tanke på att det finns ledamöter i salen som önskar en bredare debatt. I regeringen Thörnroos program framkommer att det är frivillighet som skall råda när det gäller kommunala samgåenden. Det här betyder absolut inte att landskapsregeringen vill ha en kommunreform, tvärtom. Vi vill möjliggöra för kommunerna att gå samman. Systemet är upplagt som så att det finns en reformlag som styr kommunala samgåenden idag, men till följd av de förändringar som vidtogs i lag- och kulturutskottet under förra mandatperioden så kan man betrakta det som en visionslagstiftning. Den innehåller visionen om fyra åländska kommuner efter år 2021 eller 2022, beroende på hur den reformen skulle ha gått till i vardagslivet för kommunerna. I och med att den saknar de rättsliga mekanismerna för att tvinga någon till ett förhandlingsbord så har den, som sagt var, blivit en vision.

Visionslagen är sekunderad av en strukturlag. Man kan kalla det en normal kommunindelningslag. Den innehåller i sin tur en spärr som tills vidare förhindrar de frivilliga processerna på kommunala nivån. Landskapsregeringens ambitioner är, och hoppas att lagtinget kommer att acceptera, att vi upphäver visionslagen och i den normala kommunindelningslagen intas det dels normala bestämmelser i övrigt, för att kunna få kommunerna att gå samman, och upphäver den spärren som idag är ett hinder för alla kommunala initiativ, vid sidan av den tilltänkta fyrkommunsmodellen. Det här var ju resultatet och lag- och kulturutskottet kunde konstatera i praktiken, enhälligt, att man kunde inte med rättsliga medel via att rita om kommunkartan förändra Åland.

Sedan har ledamot John Holmberg särskilt förfasats sig över att vi skulle gå vidare med det som lämnades under förra mandatperioden, det är begreppet kriskommun i åländsk lagstiftning. Landskapsregeringen kunde när vi tillträdde konstatera att vi har lagda korten i form av ett lagstiftningspaket som inte är hållbart för att komma vidare. Då måste vi också se på helheten. Helheten idag innebär att det är frivillighet som styr kommunala förändringar. Vi har inte makt och medel här och nu att göra något åt kommunerna om inte deras beslutsfattare, och i synnerhet invånarna, är med på tåget. Vi kommer inte att kunna förändra kommunala kartan. Utan det är enbart genom en dialog med kommunerna där vi uppnår det samförstånd. Och som särskilt ledamot Holmberg mycket vältaligt sagt, vi måste tillsammans förstå att vi har utmaningar. Bästa ledamot Holmberg, vi förstår alla att vi har det. Jag förmodar att vi från den kommunala sektorn för bokslutsåret 2019 kommer att ha ett samlat underskott på minst 10 miljoner euro. Det är alltså före alla pandemieffekter och annat kommer in. Så alla inser allvaret. Men vi har ju bara att konstatera faktum, vi har inte de rättsliga mekanismerna att göra någonting annat än att skapa bästa möjliga jordmån för kommunerna att slå sig samman.

Inte ens när det gäller begreppet kriskommun ska ni tro att det är så lätt att tvinga ihop, även om de är i kris. I Finland hände det 2016 att Rääkkylä kommun är i total kris, finansministeriet i Helsingfors går in med kraft, men Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i och med att det fanns hopp om en bättre värld för Rääkkylä kommun kunde man inte tvång sammanslå dem ändå, med Kides stad. Även om man på pappret har en tvångsmekanism i Finland vad gäller kommunerna så är det inte alldeles enkelt. Därför är det frivillighet att alla samtycker till att man gör den här. Allt det här utgår ifrån den enormt starka position som kommunala enheterna har som självständiga, offentligrättsliga aktörer.

Om det har undgått någon så vill jag också betona att i samband med att Ålandskommittén tittade på hela självstyrelsespektra så även från åländsk sida, även vi som är kommunkramare vill kunna organisera morgondagens Åland utan krav på några kommuner överhuvudtaget eller en enda kommun. Men från finsk sida säger man nej, ni har inte den rätten att organisera morgondagens Åland på det viset. Det skall finnas minst två kommuner på Åland. Därför att Finland har en grundlag som talar om att landet är indelat i kommuner. För mig är det en absurd tolkning naturligtvis. För Finland kommer fortsatt att vara indelat i kommuner även om Åland bara skulle ha en eller ingen. Om vi skulle välja att styra Åland utgående från ett helt modernt tänkesätt, där vi skulle ha en helt förändrad organisation av morgondagens Åland.

Det här visar på några av de rättsliga utmaningar vi har. Vi måste lägga fram förslag om hur en kriskommun kan hanteras. Vi har ett ansvar för att varje ålänning har det bra också på morgondagens Åland. Det kan gå som så att en kommun får det jobbigt ekonomiskt och då kan vi inte ha en tillvaro där landskapsregeringen inte har möjlighet att ingripa för att se till att vardagslivet fungerar. Jag hoppas, som jag redan sagt tidigare replikskiften idag, att vi tillsammans för en dialog som syftar på det här och där var och en inser att vi har begränsningar som lagstiftare när det gäller att påverka Ålands kommunala karta. Tack.

Tack, talman! Vicelantrådet Jansson har fört fram sin tolkning av den reformlag som antogs under den förra mandatperioden som att det var självklart att den är fullständigt tandlös och omöjlig att genomföra. En visionslag, trots att den innehåller en tydlig process för hur en förändring ska göras. Den innehåller pengar och den samlade sakkunskap som anlitades och som utgör kanske Svenskfinlands duktigaste utredare på det här område. Det är helt otänkbart i finländsk och åländsk rättspraxis att man stiftar lagar som kommunerna väljer att inte efterleva. Det är klart att det här skulle ha varit en svår och lång process, men att påstå att det som Centern ville är så som man kan läsa lagen, det är inte sant.

Tack, talman! Det är bara att konstatera faktum. I och med att majoriteten i utskottet, alltså lag- och kulturutskottet, regeringsgruppernas representanter, valde att skriva om regeringen Sjögrens lagförslag så försvann alla former av tvång. Jag måste säga att jag beklagar det, med tanke på dagens debatt, att ni inte hade modet i dåvarande regeringsblock att driva den frågan. Ni skulle då ha drivit det till sin spets. Ni skulle ha måste övertyga era fyra representanter i utskottet att ni kör det här för att vi vill ha det prövat. Det vill säga hur stor kraft har Ålands självstyrelse på det kommunala området. Så det är bara beklaga att ni inte hade modet.

Vicelantrådet Harry Janssons historieskrivning är för mig som var med om den här processen något udda. Det fanns ingen konflikt mellan majoritetens representanter i lag- och kulturutskottet och regeringen. Det fördes diskussioner om hur den bästa vägen att gå fram med den här processen skulle vara.

Jag har dock en fråga till vicelantrådet. I den struktur kommunindelningslag, som jag förmodar är det som blir kvar, så finns idag mycket lägre samgångsstöd än det som finns i kommunreformslagen. Där det finns ungefär 11 miljoner att fördela till kommunerna i samgångsstöd. Vilken nivå har man tänkt sig att lägga sig på om man nu ska få kommunerna att genom morotspengar göra det som de, efter ivrigt påhejade från Centern under en hel mandatperiod, verkligen inte vill göra. Det vill (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tycker, bästa ledamot Fellman, att med er erfarenhet borde ni undvika att prata om morotspengar. Lagstiftningen hittills har varit ganska tydlig om att vad landskapet Åland gör, via lagting och landskapsregering, är att kompensera kommunerna för de merutgifter som ett samgående betyder. Men ändå tycker jag att vad gäller skärgården, ifall man där vill ta steget i framtiden, måste det finnas någon form av tilläggsstöd. För där talar vi om enorma tilläggskostnader för att få den dagliga servicen och kommunikationen mellan den skärgårdskommunen att fungera. Så där finns det ett behov, men i övrigt så måste vi helt enkelt se på ett system som är tillräckligt när det gäller att täcka kostnaderna vid samgående. Sedan vad gäller händelserna i lag- och kulturutskottet 2017- 2018 så kan jag som ordförande konstatera att min beskrivning stämmer rätt väl.

Tack, talman! Tonen mjuknar sannerligen när makten kommer vid, det är tydligt. Under valet och valrörelsen så var det väldigt starka åsikter som framfördes från Centerns politiker emot en kommunsammanslagningen, mot överhuvudtaget kommunstrukturella åtgärder. Man tyckte allting var bra som det var. Det erfarande vi speciellt på norra Åland när vi under den debatten agerade.

I regeringsprogrammet står det att översynen av landskapsandelssystemet ska göras så att samverkan mellan kommuner premieras. I de fall där kommunerna helt önskar att växa samman ska landskapsandelssystemet främja en sådan utveckling så att naturliga och starka helheter skapas. Det känns verkligen som en viljeyttring i mina öron, ifrån regeringen. Men hur tycker vicelantrådet att premieringen ska se ut (… taltiden slut).

Tack, talman! Vad det handlar om, som jag redan sade i tidigare replikskifte, är att se till att kommunerna har den kompensation av merutgifterna som ett samgående leder till. Ändå kommer vi ändå inte att kunna kompensera för det. Ledamoten kanske inte har bekantat sig med systemen men vi har ett systemen idag och jag anser att vi inte ska frångå det. Att man kör ett övergångsstöd från landskapets sida under fem år, som successivt avtar. Den puckel som uppstår i början får kommunen nog leva med. I synnerhet när man jämställer löner och nivåerna av nya mellanchefer som måste in, hur det påverkar fastighetsbeståndet och så vidare. Men det måste ändå vara på en rimlig nivå. Vi kommer att ha ett samråd med kommuner den 12 juni är det bestämt.

Tack, talman! Jag vill tacka vicelantrådet för att han går upp och tar det här anförandet, det var lite det jag var ute efter i mitt, och tar den diskussionen.

Vi ser fram emot konkreta praktiker efter den här retoriken som har framförts. Vi kommer att övervaka frågan och kommer att ta den återigen. Det är en viktig fråga för ålänningarna, det har det varit hela valrörelsen, även idag. Speciellt många av Centerns ledamöter har också nämnt det. Att det är en viktig fråga, speciellt för Centerns väljare. Det är därför då, enligt er egen ledamot, som ni sitter vid makten idag. Den här praktiken kommer att bevakas och kommer att tas upp i sinom tid med jämna mellanrum. Jag får tacka.

Tack ledamot Simon Påvals. Jag känner att ledamoten, på basis av tidigare inlägg idag, står Centern nära i den här frågan. Så jag är övertygad om att vi gemensamt kan jobba fram ett bra slutresultat för ålänningarna.

Tack, talman! Vicelantrådet Jansson pratade delvis om det faktum att landskapsregeringen lyfter bort, och har genom åren lyft bort, uppgifter från kommunerna. Jag pratade också om det i måndags, jag vet inte om vicelantrådet Jansson hörde mitt anförande då.

Det här att landskapsregeringen har bildat bolag, kommunalförbund, kommunförbund genom åren för att ta bort uppgifter och ansvar från kommunerna som de inte har kompetens eller muskler att sköta för att de är för små. Kommer det här att fortsätta? Är äldrevården nästa i tur?

Tack, talman! Det här hör också till kommunala självstyrelsen, kommunerna har bestämmanderätten om de sedan vill. Min bedömning är att de flesta tyckte att kommunernas socialtjänst var ett lämpligt grepp att ta i dåvarande situation. Utgående från hur oerhört komplex socialvårdslagstiftningen redan då var, när den frågan började för sex-sju år sedan. Att det skulle vara nödvändigt att ta det greppet. Från centerns sidan tycker jag också att med tanke på kommunen, och inte minst med tanke på de anställda, så är ju kommunernas socialtjänst ett ganska bra första steg. För redan det är ganska omvälvande. För att kommunerna ska klara av att hantera det så måste de få sköta den sidan. Sedan brukar en del säga att det här inte är så stor sak för det kommunala fältet kostnadsmässigt och personalmässigt. Det må vara, men för den enskilde individen som ska ha rätt till bra vård och rättssäkerhet är det ett oerhört viktigt steg (… taltiden slut).

Tack, talman! Så om jag förstod vicelantråd Jansson rätt så är äldrevården på väg in i KST. För KST bildades i tiden för, nu läser jag innantill, att tillhandahålla socialvård för att främja likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, samlad kompetens och en ökad specialisering samt ett gott rättsskydd. Hur ni tänkte då, varför var inte de äldre värda samma goda rättsskydd, likvärdig service? Och varför ska man inte där använda resurserna effektivt var min fråga. Men om jag förstår vicelantrådet Jansson så är äldrevården på väg till KST.

Nej, tyvärr ledamot Söderlund. Jag har nog inte ens haft det i mina tankar i denna dag att något sådant skulle ske. Jag kan inte heller identifiera den stora problematik som ledamoten kopplar till just äldreomsorgen på Åland idag. Är det inom Mariehamns stad ni har problemen, eller vad? Jag kan ju säga som jomalabo, jag är med i fullmäktige, har suttit i styrelsen på Oasen i många år, att Oasen som kommunalförbund fungerar bra för 13 kommuner. Sunnanberg fungerar bra för Saltvik. Så vad är problemet? Är det Mariehamns stad som ropar på hjälp? Då ska ni också komma till landskapsregeringen så för vi den dialogen skilt.

Tack, talman! Det är synd att det ska bli så polemisk så snabbt. Jag vet inte varför man alltid tar ett hugskott med Mariehamns stad som nån sorts alibi för att saker och ting ska förändras. Vi kan se under coronapandemin vilka skolor det var som serverade skollunch först till sina elever, vilka skolor som första erbjöd sina studerande med speciella utmaningar plats i skolan etc. Låt oss slippa det. Det här handlar om något mycket större och någonting ännu viktigare.

Vicelantrådet raljera lite kring kriskommuner. Vi vet att förra perioden hade vi en åländsk kommun som egentligen var en kriskommun, men där ett patientfall rädde upp situationen. Så nära var det. I Finland har man värdkommuner, samkommuner och man har också kriskommuner, det finns många exempel. Antalet finska kommuner blir färre. Jag rekommenderar vicelantrådet varmt att ta del av den publikation på 328 sidor som finansministeriet kom ut med för (… taltiden slut).

Tack, talman! Om vi nu börjar med pandemin. Just ledamot Holmbergs kommentar om skolmaten vittnar om en total oförståelse om landsbygden och skärgårdens verklighet. Hur skulle till exempel Saltviks kommun kunna ordna skolmat till sina barn ute till alla byar, ett trettiotal byar? Till vilken kostnad? Och vilken kvalitet på maten skulle det vara när den hade transporterats i värmen? Det finns ingen verklighetsförankring i ledamot Holmbergs resonemang till den delen. Det är bara att beklaga. Allting utgår inte från Mariehamn city. Det finns en större värld där ute som vi som landskapsregering har ett helhetsansvar att ta. Blanda inte äppel och päron.

Det finns kriskommuner i Finland, men som jag sade i mitt anförande, inte ens där har man rätt att tvinga kommunerna ihop om man inte har ytterst starka bevekelsegrunder. För då säger högsta domstolarna nej.

Tack, talman! Vicelantrådet själv stod för några veckor sedan i en replik och sade att våra små kommuner har hanterat coronapandemin effektivt och mycket bättre än staden Mariehamn. Därför exemplifierar jag vad en större enhet kan erbjuda. Jag förstår mycket väl, jag håller till mer i skärgården idag än vad jag befinner mig i Mariehamn. Jag förstår mycket väl de premisser som skärgårdsbor och ålänningar ute i periferin har att hantera. Det är därför jag vill se en kommunreform.

Jag har fortfarande inte fått svar på frågan. Vad är alternativet? Var finns vicelantrådet Janssons sedelpress? Jag skulle vilja se den, för det är vad det handlar om. Är det banklån, sedelpressen, landskapsskatt, höjda kommunalskatter, sämre välfärd? Svaren måste komma. Det här är en tennismatch där nej-sägarna sitter på läktaren och de som vill någonting, som vågar någonting men som också kanske (… taltiden slut).

Tack, talman! Kan ledamot Holmberg avse min replikväxling med ledamot Eckerman? Där jag konstaterade att kommunerna, de mindre, hade klarat av pandemins inledande skede på ett bra sätt. För att man kunnat tillgodogöra sig alla arbetstagares kvalitéer. Lättare att ändra, så att säga arbetsuppgifter i vardagen. Nå ett samförstånd att en del tog semester med en gång, en del sköt fram etc. En större flexibilitet helt enkelt. Det var min konklusion då och jag står för den. Att man hanterade det bättre för att man visste vad man hade. Det är inte som i Mariehamns stad, och andra större kommuner, att man förlorar helhetssynen därför att man är så pass många.

Alternativet, bästa ledamot Holmberg, till landskapsregeringens politik här och nu finns ju inte. Därför ni kan inte tvinga ihop någon. Därför måste ni komma med och skapa dialog och bättre samhällsklimat.

Tack, talman! Man kan ha olika uppfattningar om hur många kommuner det ska vara, en, sexton eller någonting däremellan. Jag tycker att vi har hört den här diskussionen, därför tänkte jag vara tyst i dag. Jag har hört den så många gånger och också deltagit i diskussionen, men jag skulle vilja ställa en fråga till ministern. Ibland när man har stora problem brukar man säga att vad skulle vi göra om vi skulle börja från början med ett vitt papper på bordet. Om det skulle vara så, att man rent hypotetiskt tänkte sig, att Åland var obebott och vi kommer hit 30 000 blivande åldringar, hur många kommuner skulle vi skaffa då?

Tack, talman! En mycket intressant frågeställning som ledamoten lyfter. Vi måste alla komma ihåg att det är historien som förklarar hur vi har det idag. Som jag sade tidigare idag, det är genom att kommunerna växer fram ur ett samhälle på 1800-talet där socknarna, församlingarna, kyrkan övergår i den kommunala strukturen som vi känner idag. Det är någonting som finns för att vi har vår självstyrelse. Det finns någonting som är så starkt etablerat juridiskt, det är en nordisk förvaltningsmodell. Man kan säga att det bara är i Danmark man har gjort kommunerna så pass svaga att man kan tvinga ihop dem. I alla andra nordiska länder, inklusive territorierna, de autonoma, måste man vara mycket försiktig när man rör den kommunala strukturen.

Tack, talman! Jag tänker mig att man med kunskap om dagens situation, med vetskapen om att ÅHS bekostas av landskapet, gymnasiet likaså. Vi har KST som har tagit bort en hel del av kommunernas uppgifter. I den belysningen, hur många kommuner behövs? Jag ställer frågan bara för det att skulle man då kunna formulera ett svar, så skulle det åtminstone kunna bli en ny målsättning.

Jag tror inte vi kan bortse från det faktum att vi har det samhälle vi har. Att ortsbor har identifierat sig med en viss sak och de känner att de vill inte bli ett byalag. Från att ha varit en självständig aktör, där de har lyckats förändra och skapat något positivt ur ett krisläge. Ta Geta för några år sedan, ta Kökar. Genom att de var självständiga aktörer så kunde de ta stegen framåt och återkomma i en situation där t.ex. Geta tycker att man klarar sig bra idag och det finns inget akut behov att förändra. Det här är nu före pandemin. Vi måste komma ihåg att nog är det som så att det är historien och de erfarenheter som vi har som har skapat det samhället. Sedan kommer de här utmaningarna som vi nu har debatterat här idag, men vi ska väl tillsammans med kommunerna försöka skapa en dialog där de tar stegen. Men det är frivilligheten som gäller, därför att det är den enda mekanism vi har idag.

Talman! Ett kort anförande med anledning av de diskussioner som har försiggått under dagen och nu förstärktes av vicelantrådet gällande att stora kommuner skulle vara så mycket sämre än små kommuner. Jag delar inte den uppfattningen.

För det första ser vi inom äldreomsorgen ett oerhört stort behov av specialisering idag. Den bild som finns på våra äldreboenden är betydligt mycket mer komplex än vad det var för 20 år sedan. Det här måste hanteras med välutbildad personal med stor erfarenhet. Stora kommuner med stor personalstyrka har förmågan att allokera resurser när de behövs som mest. Det är helt galet att vi har personer som är anställda inom en liten kommun som kanske är specialiserade inom demensvård men som inte kan vara tillgängliga för alla inom demenssjukdom på hela Åland, och inte heller får de jobba i team och hjälpa till att utveckla demensvården på Åland. Det är problematiskt.

Talman! Jag vill också, även om det är lite utanför ämnet, kommentera det stora övertramp som vicelantrådet Harry Jansson gjorde på staden och stadens personal. Det är inte ovanligt att från centerhåll, och kanske allra särskilt från vicelantrådet, höra osaklig kritik mot Mariehamns stad i den här talarstolen. Det är ett utpekande av en kommun som inte skulle accepteras när det gäller någon annan kommun på Åland. Vicelantrådet sade att man inom större organisationer saknar flexibilitet, vilket är fullständigt osant. Stora Mariehamn har under den här pandemin lyckats lösa alla situationer utan en enda permittering för att personalen och ledningen har uppvisat en enorm flexibilitet. Utbildade närvårdare inom barnomsorgen har flyttats över till äldreomsorgen. Det är frågor som visar på att också stora kommuner har styrkor, det är också saker som man behöver klara av att öppna ögonen för. Visst har små kommuner sina styrkor. Men det är inte rätt, det är inte rätt av ett vicelantråd att stå här i talarstolen och utan uppenbara fakta stå och prata ner en kommun. Det är inte okej. Tack, talman.

Tack, talman! Till en känslig sträng inom liberala leden. En replikväxling med en liberal ger upphov till en ny liberal taltur. Det är bara att konstatera, som jag sade tidigare, att små, mindre enheter är mer flexibla. Som vi kunde konstatera i början på pandemin. Att snabbt få de här interna nya ordningarna på rätt. Det här med att en specialutbildad ute i en landsbygds- eller skärgårdskommun inte skulle kunna vara till godo för hela samhället, men det är ju "bara" för ÅHS att erbjuda den människan den förmånen. För vicetalman Zetterman har varit med i ÅHS styrelse i x antal år och det är ju den vägen man ser till att ta tillvara den kompetens som finns på Åland. Inte har vi några kommunala gränser vad gäller social- och hälsovård. Absolut inte. Utan det gäller att vara kreativ och ge ålänningarna möjlighet att komma till sin rätta.

Talman! Jo, för mig är det en känslig fråga. Inte bara gällande Mariehamns stad. Det är en känslig fråga för mig alltid, när folk står i den här talarstolen och talar illa om enskilda. Oavsett om det är kommuner, företag eller privatpersoner. Det är en väldigt känslig fråga för mig. Allra särskilt när det sker från en regeringsmedlem, och allra särskilt när det saknar fullkomligt saklig grund.

Mariehamns stad har gjort en väldigt snabb omställning i just pandemifrågan. Man flyttade snabbt personal, man har lokaliserat resurser där det behövdes. Man var med råge den kommun som först tog emot anmälningar för företagsstöd. Man har därtill lånat ut sitt e-blanketts hanteringssystem till alla andra Åländska kommuner helt utan avgift. Kritiken saknar grund och det är osakligt av vicelantrådet att stå här och framföra det.

Tack, talman! Jag får då gratulera stan att man i förhållande situationen i april i år har lyckats med omläggningen. Det är bara att gratulera, även stadsstyrelsens ordförande Ingrid Zetterman. Det kanske kan vara så att Mariehamnarna här i salen kanske förstår hur de som representerar landsbygd och skärgård har känt sig genom alla åren, när man blivit nedvärderande från talarstolen gång på gång. Där man har ifrågasatt kompetensen, förmågan och opartiskheten både bland politiker och kommunala tjänsteinnehavare. Det är vad vi har fått höra alla år. Så det kanske är bra att det kommer lite svar från oss som tycker att vi ska se på hela Åland med allas bästa för våra ögon. Jag är lite besviken på vicetalmannen. Att än en gång försöka göra klyftan mellan oss större i de här frågorna hela tiden. Beklagligt.

Talman! Det är bra att det kommer i protokollet, att vicelantrådet tycker det är bra att Mariehamns stad öppet kritiseras i Ålands lagting. Det tycker jag är bra att det tydliggörs. För det var precis det som vicelantrådet sade. Som jag sade i mitt förra replikskifte, jag tycker inte att det är okej någonsin. Oavsett vilken kommun det gäller, oavsett vilken person det gäller eller oavsett vilket företag det gäller. Uppenbarligen har vi olika värdegrund, jag och vicelantrådet.

Tack, talman! Under senaste lagtingsperioden var det faktiskt den regeringen som tog bort den dement sjukvård som politiker tidigare samlat på Ålands sjukhus. De hade kunskap, med specialister och annat som var samlat, och kunde också ge service till kommunerna. Den liberala ledningen, under lantrådet Sjögren, var den som tog ansvaret och tog bort den avdelningen. Nu står vicetalman och säger att nu har man inte den kunskapen längre, men vem tog bort den? Använd spegeln ibland, den är ganska bra att titta i.

Spegeln är bra och den ska vi alla använda. När det gäller demensavdelningen på ÅHS så tycker jag i och för sig inte att den liknelse som vicetalman Häggblom gör är korrekt. Med anledning av det att på hela ÅHS vårdar man personer med demenssjukdom och kognitiv svikt. Man har aldrig haft i uppdrag att handleda kommuner där, det är minnesmottagningen som har den processen och den minnesmottagningen finns kvar. Däremot finns behovet och arbetet ständigt i kommunerna, det är inte ÅHS:s sak. Men precis som sades här i tidigare replikskiften så är det väl det som kanske blir nästa åtsnörpning av kommunerna. Att man också flyttar bort äldreomsorgen från kommunerna.

Men faktum kvarstår att det fanns en avdelning för demenssjuka. Det fanns en otrolig kunskap där. Åland är ganska begränsat. Om man då har gjort det och byggt upp det politiskt, så har jag aldrig fått förklarat varför man slog sönder det så som man gjorde i senaste regeringen. Jag har inte fattat det beslutet överhuvudtaget och det är bara beklagligt att det blev så.

Talman! Jag kan göra ett försök att förklara det den här sena tiden, långt efter att beslutet fattades. Det var så att man hade en demensavdelning på ÅHS som hade en beläggning på under 50 procent, det vill säga bara hälften av bäddarna var använda. Samtidigt hade man en problematik inom hela sjukhuset förstås, på den kirurgiska, medicinska och på många andra avdelningar med personer med kognitiv svikt, demenssjukdomar och annan minnesproblematik. Man såg alltså ett behov av att stärka kompetensen inom hela sjukhuset och det kanske inte var befogat att ha detta skött under en och samma avdelning. Därefter stärkte man istället minnesmottagningen som är en förebyggande insats och som just har kommunikationsansvaret både inom sjukhuset men också gentemot kommunerna.

Tack, talman! Jag skulle vilja tacka ledamot Zetterman för ett bra anförande. Jag tycker att det är väldigt sorgligt och beklagligt att man måste ställa sig och försvara vissa kommuner och vissa företeelser från talarstolen som ledamoten Zetterman behövde göra i det här anförandet. Det är också väldigt tråkigt att man på något vis inte kan gå vidare för att vissa verkar tycka att man ska leva på gamla konflikter som inte går att reda ut.

Talman! Jag tycker att såväl stora som små kommuner har sina styrkor och sina svagheter, helt genuint. En av de stora utmaningarna i en eventuell kommunreform är just att ta tillvara de små samhällenas styrkor. Men man måste också våga se på svagheterna i det lilla samhället. Risken är att man inte vågar söka upp socialtjänsten för att man vet att det är ens granne som jobbar där etc. Men just den frågan löses genom KST, men det finns många andra liknande frågor. För mig har det varit en hederssak, jag har kunnat prata om problematiken som finns i små kommuner. Det har efterfrågats från dåvarande oppositionsbänkar att jag ska peka ut någon kommun. Jag har aldrig gjort det, för jag tycker inte att det är hedersamt. Man ska inte stå här i Ålands lagting och peka ut enskilda kommuner som sämre än någon annan.

Just det där tycker jag att är väldigt viktigt när man är en ledamot av Ålands lagting eller regering. Om man talar om att man ska vara tillsammans för hela Åland så gäller det väl också hela Åland och då ska man väl inte hänga ut en speciell kommun från talarstolen.

Diskussionen är denna gång avslutad om kommunreformen. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.