Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Herr talman!

Ändringsbudget nummer tre för året föreslås härmed. Som sig bör finns det inte så många ändringar, men några väcker visst intresse, säkerligen också politiskt.

Först vill jag nämna och kanske filosofera över intäkterna. I detta förslag ser vi att i resultat av beskattningen 2024 så sjunker avräkningen något i förhållande till prognoserna, med drygt 1 miljon euro. Kanske inte ett så stort belopp i och för sig, men det intressanta är att avräkningen, som vi alla känner till, i hög grad beror på hur det går för den finska ekonomin. Momsen är den stora intäktskällan och vissa andra intäktskällor.

Det går segt för landet. Det är inte bara jag som konstaterar detta; det är något som har debatterats mycket i riksdagen under senare tid. Tillväxten kommer inte igång. I förhållande till prognosen sjunker utfallet något, och det får vi budgetera som ett litet minus i denna ändringsbudget.

Finans- och näringsutskottet har behandlat budgetförslaget för 2026. Där finns antydningar och tydliga skrivningar om hur det har gått med skatteavräkningen från samma år, 2024.

I förhållande till de ursprungliga prognoserna som kan utläsas ur betänkandet så har skatteavräkningen, som helt och hållet beror på hur det går för åländska privatpersoner och företag, ökat med 23,7 miljoner euro i skatteavräkning jämfört med de ursprungliga prognoserna. Under utskottsbehandlingen kom det till och med signaler om en ökning av denna totalsumma. Tråkigt för landet förstås att det inte finns tillväxt där. Samtidigt får man vara lite nöjd. Det finns en styrka i det åländska samhället, kanske speciellt hos vissa stora företag just nu.

Jag vill också nämna några enskilda budgetmoment. Först, vård utanför Åland, där syns en ökning både i budgetförslaget för 2026 och i verkställigheten av detta år. Nu föreslår vi här 1,4 miljoner euro mera för att täcka kostnaderna.

Verksamheten har i stort sett löpt som tidigare, och ålänningarna har fått den hjälp de behöver med vård utanför Åland. Men välfärdsområdesreformen på riksnivå har lett till ett stort behov av finansiering - det andra stora samtalsämne i riksdagen - och detta har lett till kostnadsökningar, vilket också drabbar ÅHS vid köp av tjänster från vår omgivning, så kostnaderna har ökat. Dessa kostnader är mycket högt prioriterade för denna landskapsregering.

Sedan kanske en mindre sak i sammanhanget. Vi föreslår en ökning av fullmakten för borgensåtaganden för byggande av bostäder för privatpersoner. Det är positivt att behovet ser ut att vara något högre än det prognosticerade, så vi vill möta upp med detta. Under frågestunden nämnde kollega Josefsson byggsektorn, och om allt faller väl ut kan detta bidra till att hålla den sektorn under armarna.

Sist men inte minst föreslår landskapsregeringen en ökning av budgetmomentet för samarbetsunderstöd och likviditetsstöd till kommunerna med ett belopp om 800 000 euro. Landskapsregeringen vill gärna stöda ambitionerna till samarbete mellan kommunerna, och nu ser det ut som att det faktiskt finns sådana planer.

Det som utskottet kan ägna en stund åt är att landskapsregeringen nu föreslår en fullmakt på 1,5 miljoner euro för att bevilja garantier till kommuner som behöver kreditvärdighet för att lösa akuta ekonomiska problem. Detta är kopplat till den lagstiftning om likviditet som finns i botten och är delorsak till landskapsregeringens förslag.

Utskottet behandlade för lite drygt ett år sedan lagen om tillfälligt likviditetsstöd, och valde att lyfta frågan om att tillämpa lagstiftning om lån till kommunerna. Samma lagstiftning ger också möjligheter att bevilja garantier för lån. Landskapsregeringen har för närvarande inget system för långivning, alltså inget regelverk för räntor och återbetalning. Därför föreslår landskapsregeringen att bankerna hellre ska sköta om lånen och landskapet, om så behövs, skulle garantera lånen. Målet med hela lagstiftningen är att varje invånare på Åland ska tryggas, enligt den service som lagen säger att man ska få, om hemkommunen är i ekonomiskt trångmål. Den här frågan kan vara värd att ägna lite tid åt i utskottet.

Herr talman! Detta var det som jag uppfattar som det väsentligaste i detta förslag. Sedan har vi har valt att föreslå att komplettera ändringsbudgeten, men den frågan torde komma upp på remiss senare.

Glädjande nog, och näringsministern nämnde det, så finns det nu ett antal ansökningar om näringsstöd för vissa projekt som kan generera lite hjälp åt byggsektorn och det kan generera lite arbetsplatser. Landskapsregeringen vill på detta sätt komma emot till den delen, men det kan presenteras närmare senare.

Talman!

Tack för presentationen. Jag har några frågor. Nu är detta redan den tredje tilläggsbudgeten, och vi kan också förvänta oss en städarbudget i januari.

Grundtanken när vi reviderar systemet är viktig. Jag vet att finansministern, när han tidigare var lagtingsledamot, har varit väldigt noggrann med att vi inte ska komma med ändringsbudgetar, och nu har vi alltså den tredje. Var någonstans i systemet har det brustit? Det är min första fråga.

Min andra fråga gäller ÅHS och tilläggskostnaderna på 1,4 miljoner, som mitt parti inte på något sätt motsätter sig. Men jag tolkar det som att antalet ålänningar som har behövt vård inte har ökat, utan snarare att prisnivån för köpta tjänster har stigit. Är det korrekt?

Herr talman!

På den andra frågan är svaret entydigt ja, priserna har stigit. Det är den uppfattning jag har, och det är den information som både jag och landskapsregeringen har fått.

När det gäller antalet ändringsbudgetar finns det ingenting eftersträvansvärt i att ha många av dem. Å andra sidan möter vi en politisk verklighet. Om kostnaderna för vård utanför Åland har stigit så vill man ju möta upp det. Motsatsen skulle vara att inte göra det.

Om näringsstödsansökningarna ökar, särskilt om det har varit en svacka en längre tid, så vill man också kunna möta upp det behovet.

Frågan blir då: vad är viktigast för lagtinget? Att hålla nere antalet ändringsbudgetar eller att möta de politiska behov som uppstår? I det här fallet förespråkar jag det senare. Men vi ska alltid hålla oss till kostnadstak, oavsett situation.

Talman!

Jag tror inte att lagtinget på något vis motsätter sig något som ger möjlighet för det åländska näringslivet att utvecklas. Jag relaterar här till tidigare diskussioner som finansministern och jag har haft. Finansministern har varit väldigt tydlig med otyget kring dessa ändringsbudgetar, som det nu heter och tidigare kallades tilläggsbudgeter.

I denna replik vill jag också uppmana finans- och näringsutskottet att verkligen titta på de här kostnaderna, särskilt med tanke på prisökningarna från externa leverantörer. Om det handlar om ett ungefärligt samma antal som har behövt vård utanför Åland, så måste jag säga att jag är lite tveksam till den här prisökningen. Den är ju väldigt, väldigt hög.

Herr talman!

Det är förstås fritt fram för var och en att vara tveksam till prisökningar. Men om man utgår från att ålänningar ska hjälpas när de är som svagast i livet, så vill landskapsregeringen möta upp med detta. Jag är helt övertygad om att ÅHS regelbundet strävar efter de mest kostnadseffektiva lösningarna, där den goda vården är ledstjärnan.

Antalet ändringsbudgetar, ja, man ska inte ha fler än man behöver. Numera ligger det som bas hela tiden att vi ska följa kostnadstaket, så att när vi gör årsredovisningen ska vi se att budgeten har hållits till den delen. Det eftersträvar vi hela tiden. Det finns heller ingen planerad städarbudget.

Talman!

Jag blev lite fundersam när det gäller 1,5 miljoner euro i landskapsgarantier till kommunerna. Jag har en fråga angående landskapsregeringens kommunpolitik. Jag undrar hur detta ska sluta.

Specifikt undrar jag om landskapsregeringen tänker att kriskommunerna ska återbetala 1,5 miljoner euro? Mer allmänt, vilken utveckling ser landskapsregeringen framför sig på det kommunala planet?

Herr talman!

Det här är en jättestor fråga som förmodligen inte kan lösas under en replikväxling.

Min personliga åsikt är att frågan måste diskuteras i någon form, genom eventuella förslag. Det är klart att landskapsregeringen, liksom lagtinget, har en central roll i detta. Problemen finns ju där ute i vissa kommuner, och att blunda för dem kommer inte att lösa problemen.

Talman!

Det sistnämnda är lätt att instämma i. Vi har ett hållbarhetsgap och gapet blir bara större och större och svårare att ignorera. Bara på basen av vad de åländska kommunerna enskilt rapporterar till våra medier målar en väldigt bekymmersam bild. Jag noterar att finansministern manade utskottet också till att fundera på denna specifika fråga. Det kommer vi att göra.

Tack, herr talman!

I budgeten står det att Ålands jakt- och fiskemuseum i Eckerö ska flyttas från sin egen försorg. Tidigare har medel beviljats för att renovera fastigheten, och nu står det i budgeten att Fastighetsverket ska överta detta museum i framtiden. Det är en logisk utveckling, kan man säga. Fastighetsverket har kompetens och resurser att ta hand om en så unik och fin byggnad som detta museum är.

Min fråga är: Kommer landskapet att i motsvarande grad öka stödanslagen för Ålands jakt- och fiskemuseum, så att museet kan ha råd att finansiera den interna hyran till Fastighetsverket? Det blir en ökad driftutgift för Ålands jakt- och fiskemuseum när Fastighetsverket övertar denna post i form av internhyra. Har man funderat på det?

Herr talman!

Det kan hända att jag borde kunna svara på den frågan, men jag kan inte dra mig till minnes att den frågan har ställts och diskuterats specifikt.

I varje fall uppfattar jag att Ålands jakt- och fiskemuseum och verksamheten där är nöjda med den lösning som föreslås i grundbudgeten för 2026. Jag tror att detta snarare skulle underlätta för att fortsätta verksamheten och överföra de specialkunskaper som krävs för fastighetsskötsel och underhåll till Fastighetsverket. Detta möjliggör att man kan upprätthålla den verksamhet som finns. Det torde inte finnas några ekonomiska överraskningar i konceptet.

Tack, herr talman!

Det är bra att vi funderar på den här frågan lite mer. Tidigare har man ju alltid sökt pengar varje gång det har behövts en investering och då har man fått ett separat anslag. För några år sedan byttes taket på Ålands jakt- och fiskemuseum, vilket kostade ett antal hundratusen euro.

Även om fastighetsverket ska sköta det löpande underhållet och alla reinvesteringar, så måste detta ske i form av en internhyra som motsvarar fastighetens värde. Det är en väldigt unik fastighet, och det vet alla som känner till vad vi pratar om här.

Jag tror att det är en fråga som vi verkligen behöver fundera på. Hur ska den här internhyran se ut? Hur mycket ska landskapet kompensera Ålands jakt- och fiskemuseum via PAF-bidrag, så att de kan fortsätta upprätthålla sin verksamhet?

Men jag är ändå nöjd med svaret.

Herr talman!

Det kanske känns lite fånigt att stå här och diskutera saker när man inte minns allt, eller när man inte ens minns att man har deltagit i diskussioner om varje detalj. Men som sagt, jag tror att parterna är nöjda med det här.

Så mycket minns jag att Fastighetsverket gjorde en bedömning av fastigheten. Jag vågar påstå att man har tänkt på framtida kostnader för fastighetsunderhåll. Det har tagits med i det koncept som har presenterats.

Talman!

Några moderata ord om den tredje ändringsbudgeten för 2025. Som vi kan se i budgeten finns det ett skriande behov av investeringskapital på Åland. Från Moderaternas sida har vi framhållit vikten av att tillgängliggöra riskkapital för att vårt näringsliv och vårt samhälle ska kunna utvecklas.

Från näringslivet har vi fått tydliga önskemål om att arbeta mer med landskapsborgen för att underlätta det arbete som näringsavdelningen gör. Jag vill poängtera att det inte finns någon motsättning mellan att arbeta mer med landskapsborgen och att jobba med Finnvera. Det ena kan användas för att stärka det andra.

Landskapsregeringen har i sin budget för 2006, som vi hade förmånen att debattera tidigare, föreslagit något annat: ett EES-avdrag för att främja riskkapital. Grundproblemet, talman, är att detta tar förbaskat lång tid att verkställa. Deadlinen för att införa ett avdrag är om tre månader, i mars 2026. Vi ser ingen sådan ambition från landskapsregeringen. Snarare hör vi att avdraget ska utredas under 2026 för att komma med i budget 2028, och detta går för långsamt, talman.
Åtgärder behövs här och nu för att stärka tillgången till kapital även för andra än primärnäringarna. Redskapen finns redan i form av landskapslag 1988:50 om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti. Lagen har sedan 1988 använts många gånger på många olika sätt under årens lopp, och det är dags att använda den nu. Det är för övrigt exakt samma lag som regeringen i denna ändringsbudget tillämpar i förhållande till kommunerna, med 1,5 miljoner i landskapsgarantier.

Talman! När det gäller ramanslagen för externvård utanför Åland är utvecklingen bekymmersam. Minns att landskapsregeringen i sin budget för 2026 tar höjd för en ökning av kostnaderna med 1,4 miljoner euro från budgetåret 2025 till 2026. Redan nu har vi framför oss en ändringsbudget för 2025 med samma summa, 1,4 miljoner. Det är en hårresande ökning. Regeringen kan förstås invända att priserna har höjts utan att antalet har ökat nämnvärt.

Men, talman, vård utanför Åland är ingenting som vi ska acceptera med jämnmod. En stor del av posten handlar om planerad vård. Det är mycket viktigt att ÅHS styrelsen tar sitt ansvar, arbetar med posten och följer upp orsakerna till denna ökning.

Jag ställer en rak fråga till landskapsregeringen: Har ÅHS styrelse behandlat kriterier för vård utanför Åland? Tack för ordet!

Tack, herr talman!

Ledamot Valve tar upp ämnet riskkapital. Det nämns ord som lån, räntestöd och borgen. Min fråga är: Hurdant riskkapital är lån, räntestöd och borgen?

Talman!

Landskapslag (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel, så heter den något otympliga lagen som har tillämpats, förutom gentemot kommunerna, genom att ge landskapsgarantier. Det har också givits landskapsgarantier till företagare med stöd av den lagen.

Tack, talman!

Det där känner vi till. Men vad har dessa tre funktioner eller element att göra med riskkapital? Det var det som min fråga handlade om.

Talman!

En del av de företagare som vi har diskuterat med har beskrivit svårigheterna att få lån för att kunna utveckla sin verksamhet. Flera av dem har nämnt borgen som en orsak till att de inte får lån. De anser att det skulle vara till fördel för utvecklingen av deras företag om de kunde beviljas borgenärsförbindelser av olika slag.

Jag vill koppla tillbaka till det tidigare replikskiftet. Vi bör nog hålla isär lån och riskkapital, eftersom det är helt olika saker.

När det gäller landskapsborgen tycker jag att tanken är intressant, och jag vill gärna fördjupa mig lite mer i detta. Vi har inte mer handlingsutrymme än vad vi redan erbjuder. Även om vi skulle vilja ge mer förmånliga borgen - vi har samarbetsavtal med Finnvera - så skulle resultatet inte skulle bli bättre för företaget. Idag sköter Finnvera all administration, och den skulle vi också behöva ta på oss.

Finnvera tar fram en rating som visar vilken räntenivå som gäller. Om vi skulle vilja ge bättre villkor skulle det räknas som en subvention, och det kan vi inte göra enligt statsstödsreglerna. Tyvärr går det alltså inte att gå den här vägen.

Tack! Det var intressanta synpunkter. De i branschen som jag har diskuterat med har framhållit fördelarna i hur man kunde stärka konceptet med Finnvera genom att använda bland annat landskapsborgen.

Vi kan också notera att formuleringen i lagen från 1988 är väldigt liberal. Det står så här: "Bemyndigande av lagtinget behövs för att kunna nyttja," och detta har faktiskt nyttjats under årens lopp.

Ibland får jag känslan av att landskapsregeringen konstruerar hinder för att undvika att plocka de lågt hängande frukterna i den här frågan.

Jag kan försäkra att det inte finns någon politisk ovilja. Om det vore möjligt skulle vi ge mycket mer förmånligare garantier och stöd, och låna till allt möjligt som behövs för att få igång näringslivet.

Ett exempel som förvaltningen tar upp, och som borde vara hyfsat färskt i minnet, är Ålands Industrihus. Många, eller några, kanske känner till att det behövde likvideras. Detta skedde bland annat på grund av att man gav subventioner gällande garantier. EU fällde då beslutet, och man behövde återkräva totalt 7 miljoner. Det handlade om ett stöd på 4 miljoner, som man behövde återkräva med ränta. Så det blev totalt 7 miljoner, och företaget gick i konkurs.

Detta är ett färskt exempel på en situation där garantierna inte sköttes korrekt enligt EU:s regelverk.

Problemet är EES-avdraget, det går ju för långsamt. Om detta är tidtabellen för landskapsregeringen, att det möjligen kommer in i budgeten för 2028, så är det till föga glädje för Ålands företagare här och nu. Det är nu som vi behöver åtgärder för att få igång tillväxten på Åland. Det är nu vi behöver uppmuntra risktagande och tillgängliggöra investeringskapital. Inte sen!

Tack, talman!

Jag ska fatta mig kort om den tredje ändringsbudgeten för 2025, trots att många olika poster tas upp i den. Jag tänkte fokusera på fyra saker.

För det första behöver Åland betala tillbaka ett förskott på avräkningen för 2024. Våra totala skatteinkomster från finska staten består av både avräkning som andel av finska statens inkomster och skatteavräkningen som är några av de skatter vi betalar. Varje år erhåller vi ett förskott som sedan justeras i efterhand när alla skatter fastställs. I den här budgeten har vi alltså en justering på avräkningsbeloppet, och det som finansministern beskrev är att vi har erhållit för mycket avräkning för 2024. Därför ska 1,2 miljoner nu betalas tillbaka, vilket kommer att påverka budgeten för 2025.

I finans- och näringsutskottet har vi redan fått information om nästa års budget, och då kommer skatteavräkningen att justeras för 2024. Men eftersom det beslut inte är formellt fattat av finansministeriet och landskapsregeringen så behöver vi återkomma till detta i ett senare skede, vilket innebär att det kommer i nästa års budget. Det är komplicerat när vi pratar om många budgetar på en gång.

Det andra jag vill ta upp är anslaget för extern vård inom ÅHS. Det är något vi behöver göra, men det är en post som är oerhört svår att prognostisera. Utmaningen just nu har varit att de sjukhus och välfärdsområden som vi köper tjänster av har höjt sina priser ganska kraftigt under året, vilket har tvingat oss till denna justering. Inför det här året omstrukturerades ÅHS anslag så att det blev två, där extern vård blev ett separat budgetmoment, vilket gör att ÅHS grundläggande verksamhet inte påverkas när anslagen nu ökas med 1,4 miljoner. Det är en liten tröst att vi lyckades ändra systemet på det sättet.

För det tredje vill jag nämna att landskapsregeringen ökar momentet för samarbete och likviditetsstöd till kommuner med 800 000 euro. Det har kommit in flera ansökningar, och även om vi läser om utmaningar i vissa kommuner, finns det faktiskt ansökningar om utökade samarbeten. Det handlar alltså inte bara om kriskommuner i de här siffrorna, utan också möjligheter att utveckla kommunsektorn. Det är positivt.

Det fjärde jag vill lyfta är näringslivets främjande, vilket föreslås ökas med 1,1 miljoner. Denna förändring kom i ett sent skede, och rent formellt kommer det här tillägget att behandlas en gång till i lagtingssalen. Orsaken till denna ändring är den dramatiska ökningen av efterfrågan på investeringsstöd, vilket är mycket positivt. Investeringsviljan har varit svag på Åland de senaste åren, och jag blir uppriktigt glad över att det nu finns personer bakom företag som är villiga att investera i framtiden. Det är genom investeringar vi bygger tillväxt och utveckling, och detta är ett steg på den vägen.

Talman! Jag vill också avslutningsvis konstatera att sista raden i budgeten visar ett underskott på ungefär 25 miljoner. Vi ska inte fastna i detta, men jag vill understryka att det visar på behovet av de resultatförbättrande åtgärder som landskapsregeringen arbetar med. Tack!

Tack, talman!

När det finns en komplettering till ändringsbudgeten, nu nämndes den med tillägget av investeringsstöd, så jag vill ta en replik på det. Det är ett roligt problem att vi måste komma med en kompletteringsbudget.

Under den här hösten har det kommit in många investeringsansökningar från det privata näringslivet. Under hösten har flera företag börjat planera olika projekt och lämnar nu in konkreta ansökningar. Det verkar som om något börjar släppa, och ekonomin ser mer positiv ut. Det är mycket glädjande för näringsministern och för hela lagtinget att kunna presentera detta.

Talman!

Ekström är ersättare i ÅHS styrelse, så jag passar på att ställa frågan till ledamoten kring hur styrelsen jobbar strukturerat med att upphandla? Tittar man på hur man kan göra större upphandlingar mot de olika välfärdsdistrikten, ser man på den svenska sidan för att kunna hålla kostnaderna nere? Man ser nu att det är väldigt dyrt på den finska sidan. Är det så att man börjar titta mera mot den svenska sidan? Försöker man upphandla det på ett annat sätt? Istället för att köpa en och en, så brukar det bli billigare att köpa ett paket.

Jag vill inleda med att säga att jag är ersättare och inte har full koll på alla diskussioner som har föregått.

Vad jag har förstått så pågår det en kontinuerlig utvärdering av när vi köper olika tjänster och vård utanför Åland. Det är viktigt att väga detta mot att om vi får många vårdval av en viss typ, så kan det vara bättre att vi har vården själva, anställer specialister och hanterar det internt.

Samtidigt måste vi komma ihåg att specialister också behöver en viss volym för att kunna ha en bra arbetsmiljö. Om vi bara har tre fall i året så det för lite, och ibland är 100 fall i året för lite.

Jag har uppfattat att det pågår en sådan utvärdering och att den sker kontinuerligt. Det är så jag har blivit informerad när jag har ställt frågor om detta.

Tack, talman!

Jag vill ge en liten passning till de två styrelseledamöterna som sitter här i salen. Vi hade gärna haft möjligheten att ställa frågor till dem just kring detta. Jag förstår att varken finansministern eller den som sitter som ersättare har den möjligheten.

Generellt sett brukar det vara så med paketupphandlingar att när man säger hur mycket man är beredda att satsa så brukar man få lite mera än om man köper det styckevis. Det är en passning till finans- och näringsutskottet att titta på kanske.

Jag tycker att ledamot Annette Holmberg-Jansson resonerar klokt på det sättet. Problemet med den här posten är att det har visat sig vara väldigt svåra att bedöma inför nästa år. Vad är det för vård som vi kommer att behöva i slutändan? När man gör upphandlingar kan man ibland göra fel, och då måste man ändå köpa in vissa tjänster och komplettera med det. Det är en utmaning med just det här momentet i budgeten. Jag vet inte om det är det mest utmanande av alla moment, men det hör definitivt till en av de mest utmanande.

Det som jag tycker är viktigt i det här sammanhanget är att vi har kontakten och att vi kan erbjuda vård åt ålänningarna, även när vi inte har vården här själva, utan kan erbjuda den externt. Det är det som landskapsregeringen garanterar nu med de här förändringarna i budgeten.

Tack, herr talman!

Ärade lagting och åhörare. Det här är en odramatisk ändringsbudget. Till naturen är det en sedvanlig ändringsbudget med ett stänk av städarbudget.

Centern gillar att momenten för landskapsandelarna höjs med 800 000 euro. Vi är alla bekanta med trycket som varit och är på likviditetsstöd, så det är klokt att fylla på momentet med en förhoppning att medel även kan användas till samarbetsstöd. Samarbetsstöd är utveckling, mina vänner. Utveckling leder förhoppningsvis till lägre kostnader för det åländska samhället. Här vill jag göra reklam för Centerns inspel vad gäller samarbetsstöd, det är kommuncoachen, som vi hoppas att kommer att omfattas av det här stödet.

Vi kan läsa att ägandet av den byggnad som idag ägs av stiftelsen Ålands Jakt- och Fiskemuseum planeras övertas av landskapet. Det talar lite mot det faktum att vi i allt högre grad pratar om att avyttra fastigheter. Men detta är ett viktigt museum för Åland. Centern förstår och omfattar övertagandet. Det är ett viktig museum för Åland. Jakt och fiske är en del av vårt DNA.

Lanskapsandelar och stöd för grundskolan. Här föreslås en minskning med 176 000 euro. Minskningar är i regel välkomna, men när minskningen som i detta fall beror på att antalet studerande minskar är det en pyrrhusseger.

Ålands Gymnasium föreslås få 430 000 euro pga att personalkostnaderna räknats fel. Detta är irriterande men det är bara att konstatera fakta och önska bättre beräkningar i framtiden.

Främjande av livsmedelsproduktion är bra. Här kan vi ta del av olika vattenprojekt som kommer att göra skillnad.

Vidare kommer Leader Åland att arrangera ett tre dagars evenemang på Åland som väntar locka 300-400 deltagare i juni, det blir en säsongsförlängare.

I kompletteringen, som vi inte ska debattera idag, finns anslag för ett antal investeringsprojekt. Det är också ett steg framåt.

ÅHS behöver mera pengar för extern vård – vård utanför Åland. Ökningen beror på betydande prisökningar. ÅHS gör garanterat vad de kan för att hålla kostnaderna nere. När detta svårbudgeterade moment dimensioneras i årsbudgeten är det bara den bästa uppskattning över kostnader man de facto har svårt att rå över. För Centern är det av största vikt att ålänningarna får den bästa vården.

Tittar vi vidare på de finansiella posterna kan konstateras att avräkningen för 2024 justerats ned med dryga miljonen. Åland får skatteintäkterna som ett uppskattat förskott, sedan görs slutavräkningar som innebär mera eller mindre eller mera pengar till Åland. Så fungerar det.

Under investeringar kan vi läsa att en upphandling av LPA system behöver göras. Stödet för det system som används idag upphör 1.1.2027. Den upphandling som gjordes av befintligt system måste beskrivas som ett mörkt kapitel i landskapets historia. Juridiskt okej, men moraliskt mindre okej. Kommande upphandling behöver nu ske på ett transparent och korrekt sätt så att även lokala aktörer har möjlighet att lämna anbud. Vi har duktiga sådana.

Ändringsbudgeten slutar med ett underskott på 3,1 miljoner och är således inte balanserad. Föregående ändringsbudget visade å andra sidan ett överskott på 7,6 miljoner. Även om det inte är helt tydligt i regelverket så anser Centern att ändringsbudgetar under ett år behöver ses som en helhet.

Summan av ändringsbudgetar ligger alltså på ett överskott om 4,5 miljoner, och där ingår försäljningsvinster om ca 9 miljoner av färjor. Så utan försäljningsvinster hade ändringsbudgetarna varit negativa. Det hela följer systemet och är således okej. Men, vi kan inte alla år sälja färjor som balansera budgeten.

Centern omfattar förslaget till ändringsbudget. Tack mina vänner!

Talman!

Jag instämmer med tidigare talare. Efter en polariserad och utdragen debatt av årsbudgeten så känns den här ändringsbudgeten som en lätt sommarbris, som vi kanske inte behöver vara väldigt oense om.

Som finansministern presenterat innehåller den främst justeringar och omflyttningar av medel mellan olika poster och sådana justeringar som alltid behöver göras i slutet av ett år, samt några viktiga men som vi uppfattar det politiskt odramatiska ställningstaganden.

Det som behöver lyftas fram är förstås några politiskt odramatiska men ändå viktiga saker, dels vad gäller den externa vården utanför Åland och dels vad gäller tillförseln av medel till kommunerna.

Den externa vården fluktuerar, tyvärr för det mesta, åt fel håll på senare år. Man kan väl dra sig till minnes att det har funnits år när det har blivit väldigt låga kostnader för den externa vården utanför Åland, och det har ju varit trevligt, men det är länge sedan sist nu. Det är oerhört svårt att budgetera och det är svårt att hantera inom ramen för den ordinarie budgeten. Och även om, precis som har framförts, den totala kostnaden för ÅHS behöver hållas i schack, så är det ingen som kan nekas en livsavgörande vård, och kostnaderna för den externa vården är inget vi på Åland kan göra åt.

I riket står man inför en stor omvälvning av inom välfärdsområdena, och det har gjort att kostnaderna för vården utanför Åland har skenat iväg, inte bara för ÅHS utan också för KST i de fall man behöver köpa externa vårdplatser. Förhoppningsvis kommer välfärdsområdena så småningom att uppnå någon form av stabilitet som gör det lättare att beräkna, och kanske man kommer ifrån de här väldigt stora ökningarna.

Vad gäller samarbets- och likviditetsstöden till kommunerna kan man säga att det är både bra och dåligt. Det är jättebra att det finns ett större behov och en större efterfrågan på samarbetsstöd för olika projekt; digitalisering, vatten och avlopp, skolsamarbeten och så vidare. Vi ser att det mellan kommunerna pågår många lovande och intressanta saker som förhoppningsvis kan leda till konstruktiva och kostnadsbesparande saker.

Det har ju funnits tid när samarbetsstöden, samarbetspengarna bara har legat och väntat och det har inte kommit ansökningar till dem ens, utan de har bara funnits där. Och ur den synvinkeln så är det väldigt positivt att kommunerna nu faktiskt tar tag i sådana saker som man kan göra bättre gemensamt.

Dåligt är det förstås att det finns kommuner idag som har det riktigt, riktigt tufft och behöver stöd för att klara sin drift, vare sig det är genom att landskapet borgar för lån - vilket på lång sikt inte är ett positivt utfall - eller genom rena stöd. Men det är en allvarlig situation och någonting som vi med gemensamma krafter både i kommunerna och i landskapet behöver ta ansvar för.

Tyvärr är vi i den situationen nu, som så många har befarat länge, att det är flera kommuner som har hamnat i en helt ohållbar situation. Mera pengar inte löser problemen och vi vet inte riktigt vem som ska ta ledningen i den här processen, eftersom nästan alla partier på något sätt har försökt åtgärda situationen utan att lyckas.

Avslutningsvis, i en ekonomiskt tuff situation är det glädjande, som minister Josefsson var inne på, att det finns ett sug efter landskapsborgen för bostadsbyggande och för näringslivsstöd. Det visar att det kanske finns någon slags gryende förhoppning om framtiden, att ekonomin repar sig och att människor piggnar i och har lite framtidstro.

Socialdemokraterna stöder förslaget till ändringsbudget. Tack så mycket!

Talman!

Tack så mycket ledamot Fellman. Jag tänker ta upp den här bollen lite om vården, som vi inte kan tillgodose på Åland, utan behöver förlita oss på den expertis som finns både öster och väster om oss.

Detta har styrelsen fördjupat sig i, och det ligger på chefsläkare bord att överväga vilket sjukhus och vilket land man ska köpa vården ifrån. Just nu så måste vi väl tillstå att det arbetet har legat på is, med tanke på att vi är i en tidsperiod mellan två chefsläkare, men det ingår i chefsläkare uppdrag. Finans- och näringsutskottet har gått igenom den här vården, så man sitter inte på händerna. Den medicinska bedömningen behöver också få ta plats i första rummet

Det viktigaste för oss alla som någon gång behöver sjukvård, oavsett om det handlar om akut vård eller planerade ingrepp, är att alla ålänningar får den vård de behöver. Kostnaderna får vi reda ut senare.

Precis som ledamoten Listherby nämner, diskuterade finans- och näringsutskottet den här frågan ganska ingående under förra årets budgetförhandlingar. De skrev också i sitt betänkande att detta är något som vi behöver arbeta med.

Nu förstår ju alla, av förekommen anledning, att det har varit ett ganska turbulent år för oss, men dessa frågor måste vi fortsätta att arbeta med.

Tack, talman!

Det här är verkligen en framtidsfråga när vi tar fram strategin för sjukvården framöver. Vi kanske kommer att kunna ta hem viss vård som vi kan erbjuda här hemma genom att göra investeringar så att vi kan tillhandahålla den typen av vård.

Det finns diagnoser och behandlingar som vi inte får utföra med den typ av sjukhus vi har på Åland. Det blir därför en mycket svår avvägning. För att kunna ge en väldigt specialiserad vård behöver vi upprätthålla en tillräcklig volym av vård för att ha den expertisen.

Det är en balansgång hela tiden. Men vi måste alltid sätta patienternas behov i första rummet, och det är det jag tycker att vi gör idag.

Tack, talman!

Det här är absolut inte mitt expertisområde, och jag är glad att det finns en sjukvårdsorganisation som ska göra de här bedömningarna.

Den uppfattning jag har är att vården utvecklas i riktning mot mer och mer specialisering på smalare områden. Det gör det svårare för varje år som går att upprätthålla en generaliserad expertis.

Man kan ta vår nativitet på Åland som ett exempel. Om antalet barn som föds på Åland är så litet och krymper hela tiden så kan vi nå en punkt där vissa typer av komplikationer, som vi hittills har klarat av att hantera, inte längre går att sköta på Åland.

Det finns många faktorer som samverkar till att detta faktiskt blir en svårare och svårare fråga, och knappast billigare.

Tack, talman!

Jag tänkte också ta fasta på vård utanför Åland och det replikskiftet som just har ägt rum.

Jag håller med om att det är en komplex, känslig och svår fråga. Extern vård handlar ofta om svårt sjuka patienter som behöver specialistvård utanför Åland.

Det är positivt att höra att lagtinget och vi politiker är försiktiga med att uttrycka stark kritik när det gäller patienters rätt till vård och läkarnas beslut. Samtidigt är det viktigt att konstatera att detta är en kostnadsdrivande faktor. Därför, som har nämnts här, är det viktigt att även detta tas med i diskussionen om vårdstrategin framöver.

Vilken typ av vård kan vi bedriva på Åland, och vad är vi fortsatt beroende av externt? Jag ville bara framhålla min syn på detta.

Jag håller helt med det som ledamot Mansén säger. Jag tror att det är viktigt att poängtera att för oss alla är det så att den stund man behöver högspecialiserad vård, och det handlar om liv eller död, så måste man välja liv för alla ålänningar. Det är ju det som den här budgetposten i förlängningen handlar om.

Tack, talman!

Bästa kollegor och åhörare. Det här är en positiv ändringsbudget med flera tillväxtinslag.

Jag tänker fokusera på två saker; våra kära kommuner och sen lite på Fastighetsverket.

För flera år sedan såg jag kontrollerade kommunsammanslagningar som det bästa. Att hitta strukturella lösningar som kunde sudda ut de hämmande kommungränserna. Att kunna göra detta medan ekonomin ännu inte var så svag att den egna kommunens attraktionskraft försvårade sammanslagningar, eller att sparbetingen blivit så stora och så många att den inte längre var attraktiv att flytta till eller stanna kvar i. Av detta blev intet, nu står vi inför faktum att vi har kommuner som behöver finansiera sin dagliga drift genom banklån. Detta anser jag vara ett nederlag för varenda en kommunal eller lagtingspolitiker på Åland. Vi har idag tyvärr ett kommunfält som kan delas in i A, B eller C-lag, sett till ekonomin och det är ingen självklarhet att de större centrala kommunerna har det väl förspänt ekonomiskt.

Vi har sett det genom åren, att verksamhetsansvar flyttar till landskapet från kommuner. Skulle det i lagtinget genomföras en enkät om huruvida landskapet ska ta över fler ansvarsområden från det kommunala, tror jag det blev en stor majoritet som svarar ja. Nu pratar vi mer och mer om landskapets roll gällande äldrevård, demensfrågor och VA-frågor. Gällande digitaliseringen tar landskapet ett stort ansvar. Allt detta med rätta, men hur långt ska det gå?

Robin Hood-principen är ingen långsiktig lösning, alltså att ta från tillväxtkommuner och ge till krisande kommuner. Tillväxtkommuner behöver mångt och mycket sina resurser för att vara just tillväxtkommuner och för att kunna utveckla centralorten till att vara motorn som gör att hela Åland kan leva.

Nej, lösningen är inte ett nytt landskapsandelssystemet som kan öppna kranarna mot krisande kommuner. Nej, lösningen är inte än mer ökad kommunalskatt på Åland. Lösningen är knappast heller lagstiftningsåtgärder, även om det säkert finns en viss ekonomisk och byråkratisk vinst att se över lagstiftningen som ligger på kommunerna.

Vägs ände, nu har vi kommit hit. Vems är ansvaret att driva denna fråga? Fram tills nu har retoriken varit att inte trampa på kommunerna, att respektera det kommunala självstyret. Hittills har lösningarna gått ut på mer pengar via olika kanaler. Det fungerar inte p.g.a. att den offentliga ekonomin totalt sett inte mäktar med att fortsätta som igår. Det är dessutom djupt orättvist över tid att vissa kommuner ska få och andra ge. Ett stort fokus i den kommande revideringen av landskapsandelssystemet bör vara hur systemet främjar tillväxt och större kommunala enheter.

Målbilden bör vara en faståländsk kommun, där lagstiftningen garanterar servicenivåer på miniminivå sett till skolor och barnomsorg. Vi är långt ifrån denna målbild idag, där vi tvingas ha störst fokus på hur vi kan hålla krisande kommuner ovanför vattenytan, när störst fokus bör ligga på skapa en tillväxtort som hela Åland kan leva av.

Tillväxtorten, centralorten, kalla den vad ni vill, bör ha ett stort utrymme när landskapets tillväxtmeddelande kommer till lagtinget under våren. Här pratar vi byggande, vatten och avlopp, elektrifiering, konkurrenskraft och attraktionskraft. Det är det som borde vara huvudfokus och där borde inte sikten skymmas av det som varit huvudämnet i för många år; krisande kommuners överlevnad. Det är viktigt och ingen ålänning ska hamna i kläm.
Fokus måste ändå ligga på tillväxt.

En faståländsk kommun, blir sett till våra närregioner ändå en mycket liten enhet, men där huvudfokus kan ligga på utveckling och inte brandsläckning. Landskapet har en av två stora roller i denna strukturlångfilm, den andra har givetvis kommunerna. Jag önskar kommunerna skulle ta lite mer plats i långfilmen, huvudrollen och att hitta en gemensam kommunal målbild. Jag pekar inte finger åt något håll, men konstaterar att det är kommunerna som har huvudrollen och mångt och mycket kan styra utvecklingen.

Jag tror att en ekonomiskt utmanande situation, eller en ekonomisk kris för att uttrycka det med andra ord, är en dålig färdkost att ta med sig in i en sammanslagningsdiskussion. Jag önskar därför att kommunerna själva, gemensamt, tar tag i ratten och styr utvecklingen i ännu högre grad än idag, för ju längre tiden går, desto svårare blir det att vara en attraktiv kommun och desto mer byts frivilligheten ut mot något mindre valbart.

Talman! Vad ska landskapet äga och driva? Enligt mig och även enligt den linje som finans- och näringsutskottet förespråkat de senaste åren, bör landskapet/Fastighetsverket avyttra fastigheter istället för att samla på sig ännu fler. Att prioritera och försöka hålla sig till de fastigheter som ingår i kärnverksamheten gör att fokus och underhåll kan koncentreras istället för att sprida ut de relativt begränsade resurserna. Landskapet via Fastighetsverket besitter fastigheter, såväl byggnader, mark och vatten, som privata ägare på ett ännu bättre sätt skulle kunna utveckla samt skapa tillväxt via och på det sättet avlasta landskapets ansvar som behöver ligga på kärnan av välfärden.

Vi har under behandlingen av förslaget till årsbudget 2026 i finans- och näringsutskottet kunnat konstatera att en fastighetskartering är under arbete i Fastighetsverket och att den i skyndsam ordning ska kunna möjliggöra att landskapsregeringen kommer till lagtinget med försäljningsfullmakter av fastigheter, även om det tyvärr många gånger är svårt att politiskt komma överens om vilka fastigheter som sist och slutligen kan avyttras. Tack, talman!

Talman! Äntligen en liten ideologisk debatt här i salen.

Ledamoten säger att vissa kommuner får pengar när det gäller landskapsandelar, medan andra ger. Men det är ju just det som har varit grundtanken med landskapsandelssystemet, att möjliggöra för perifera kommuner och kommuner med ett svagare näringsliv att kunna överleva. Därför håller jag inte alls med ledamoten.

Ledamoten nämner också att det är ett nederlag för varje kommunpolitiker när finanserna är svåra. Men till saken hör att det är vi i den här salen, tillsammans med ett antal landskapsregeringar både nu och tidigare, som genom specialreglering och lagstiftning samt genom ett antal ska-krav har försett kommunerna i denna situation. Det är väldigt få kommuner som har haft spenderarbyxorna på sig, och att det är därför de har hamnat i ekonomiska trångmål.

Tack, talman!

Tack ledamot Thörnroos. Givetvis, jag var kanske lite otydlig, men mindre kommuner ska inte behöva ha dåligt samvete för att de kanske får mer än vad de ger. Så fungerar det givetvis.

Men idag har vi kommit dit att även våra tillväxtkommuner, alltså de som ska bidra till att den här kakan finns att fördela, börjar få ont om resurser. Det hämmar deras tillväxt och utveckling, och det är problematiskt, för ingen mår bra av det. Därför har jag ett personligt önskemål om att det ska bli en faståländsk kommun.

När det gäller utvecklingen i den kommunala ekonomin hänger den i mångt och mycket på demografin. Vi blir fler, vi blir allt äldre och vi kräver allt längre vård. Det är något positivt på sitt sätt, men det sätter också en utmaning på den kommunala ekonomin.

Till den delen har vi en samsyn, men demografin förändras inte. Oavsett om kommunen har 500 invånare eller 5 500, så är det ändå samma sak; samma antal äldre finns kvar. Här anser jag personligen att det finns mycket att göra genom att utveckla hemvård och hemsjukvård, men det är en annan historia.

Jag skulle vilja ställa en kompletterande fråga. Ledamoten sa att han anser att det endast är fastigheter som ingår i kärnverksamheten som landskapets fastighetsverk ska drifta. Hur förhåller det sig då med planerna på det nya varvet i Möckelö, som säkert också nämnts i budgeten? Tycker ledamoten att det är något som landskapsregeringen ska ägna sig åt, att bygga ett varv, när det de facto har visat sig att det inte fungerar särskilt bra i privat regi? Dessutom ska man investera 12 till 15 miljoner i detta. Var finns de pengarna?

Tack, talman!

Jag vill börja med det första som ledamot Thörnroos förde fram sin replik gällande demografin. Givetvis är det en stor skillnad om man är 500 eller 5 000 personer. I takt med att vi blir äldre påverkas kostnaderna, särskilt för äldrevården. En liten kommun har givetvis svårare att hantera de investeringskrav som gäller för att kunna bibehålla en god servicenivå, och det gäller även de större kommunerna.

Jag ser att det finns en stor potential för samarbete över kommungränserna, särskilt inom äldreomsorgen.

När det gäller Axyards har utskottet varit väldigt tydliga. Vi vill se en affärsplan, och det är steg ett. Enligt min ideologi tycker jag att landskapet bör fokusera på kärnuppgifter. Det tillhör inte ett varv, men det finns andra fördelar med det här varvet som också har kommit fram under resans gång.

Talman!

Ledamoten Holmberg lyfter en stor och viktig fråga: Hur kan landskapsandelssystemet främja tillväxt, eller åtminstone inte bestraffa den?

Ett populärt räkneexempel i min hemkommun handlar om två arbetande föräldrar, ett dagisbarn och ett skolbarn som absolut inte borde flytta till kommunen, för då tappar vi pengar på det. Det är ju i grunden inte ett sunt system, med tanke på att samma kommun också har den minsta förvaltningen per capita, enligt ÅSUB. Det här måste rimligtvis vara dåligt för Åland som helhet, att tillväxt inte uppmuntras.

Jag tackar ledamoten för stödet för ett landskapsandelssystem som främjar tillväxt. Det kan ju möjligen vara så att ledamoten Holmberg har slagit ner bopålarna igen i en ny kommun och att det har vidgat horisonten. Vad vet jag?

Tack, talman!

Jag vet inte om det har vidgat min horisont. Jag tror att jag säger precis samma sak idag som jag sa för ungefär tio år sedan. Men jag tackar ledamot Valve för repliken.

Det är precis som ledamot Valve säger, man ska inte bestraffas för att man skapar tillväxt på Åland, därav tanken att ha färre kommungränser. Utbildning och äldreomsorg kan hanteras mycket bättre, och vi kan också säkerställa att den servicen finns tillgänglig på ett bra sätt över hela Åland.

Ledamoten Holmbergs anförande rymde mycket, och jag vill också tacka för det positiva fokuset på fastighetsfrågorna.

Frågan hur kan landskapets fastigheter kan främja fler satsningar? Jag uppfattar ett förtäckt stöd från ledamoten Holmberg för avyttring av Ålands fastigheter, för att främja framåtanda, kreativitet och tillväxt på hela Åland. Tack för det!

Tack, talman!

Det sistnämnda stödet finns absolut. Det handlar inte om att avyttra fastigheter så att de försvinner, utan de kommer att hamna i någon annans ägo, som kan göra något ännu bättre med dessa fastigheter. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen kommer att ta fram en försäljningsfullmakt och presentera den för lagtinget inom kort.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Holmberg, en del av de saker som du för fram är sådant som vi har diskuterat här genom budgetmotioner, till exempel att avyttra onödiga fastigheter som inte hör till verksamheten. Lagtingsledamoten har varit med i finans- och näringsutskottet och förkastat den typen av förslag som han nu för fram här. Jag vet inte, det känns som att integriteten kanske inte är exakt där den borde vara, så att säga.

Sedan är det också lagtingsledamotens favoritsysselsättning att racka ner på de småskaliga kommunerna som vi har på Åland, vilka faktiskt är en viktig del av Åland. Den här småskaligheten är Ålands styrka. Tittar man på vad de små kommunerna gör, såsom att ta hand om barn, äldre och även syssla med utbildning, så gör de det riktigt bra. Ofta kan de små kommunerna vara lika bra som de större.

Tack, talman!

Tack vicetalman Måtar! Jag tror att vicetalmannens hörsel vara delvis selektiv. Om vicetalmannen hade lyssnat på vad jag sade gällande avyttring av fastigheter så har vi i utskottet nyligen ett budgetbetänkande för budgetförslaget 2026 och skrivit om detta. Utskottet skriver att landskapsregeringen och Fastighetsverket tar fram en karteringsplan över landskapets fastigheter. Efter det hoppas vi att försäljningsfullmakten kommer till lagtinget. Det gäller att ta saker stegvis.

Jag hade kunnat göra en A4 med olika fastigheter som jag anser att borde avyttras. Det har jag gjort tidigare, bland annat under förra mandatperioden, då inte så mycket såldes heller.

Jag förstår att det finns en politisk komplikation i att hitta en samsyn om exakt vilka fastigheter som ska säljas, men de fastigheter som oppositionen förde fram är jag gärna med och stöder, en sådan försäljningsfullmakt, när tiden är inne.

Tack, talman!

Det är bra, lagtingsledamot Holmberg. Det är helt klart att vi befinner oss i en situation där vi har byggt upp en enorm landskapsförvaltning, till viss del på de små kommunernas bekostnad. Vi sitter och äger sådant som vi egentligen inte ska äga.

Ett stort tecken på att det finns för mycket pengar i den organisationen är just idéer, anakronistiska idéer som inte hör hemma i vår tid, som till exempel att bygga ett eget varv. Dessa idéer uppkommer när vi har en sådan situation.

Tack, talman!

Jag tyckte nog att jag var noga i mitt anförande med att inte peka finger, och jag pekar definitivt inte finger åt våra små kommuner. Jag lyfter på hatten och säger att alla åländska kommuner gör ett fantastiskt arbete. Jag hoppas att detta arbete kan kanaliseras mot utveckling istället för att enbart handla om att släcka bränder. Jag tror att alla våra perifera kommuner skulle må bra av detta. De skulle inte försvinna från kartan, utan istället bli en del av helheten. Åland skulle bli ännu starkare och bättre.

Tack, fru talman!

För det första vill jag stöda tanken och resonemanget kring centralortspolitiken. Det behövs verkligen, särskilt mellan Mariehamn och Jomala. Jag anser att det är viktiga perspektiv att ta med i framtiden, även från det här huset.

För det andra tycker jag att det är fräscht att ledamoten Holmberg lyfter frågan om kommunstrukturen, särskilt när det gäller en kommun på fasta Åland. Det handlar inte om hur de nuvarande kommunerna tar hand om barnen eller de äldre, för det gör de bra. Det handlar mer om utvecklingsfrågor. Vi står inför en VA-problematik med över 200 miljoner i investeringsbehov, det handlar om avancerad sjukvård för äldre och om digitalisering.

Där kan vi finna en samsyn, jag och ledamoten Holmberg, kring att vi borde titta på den frågan. Vem ska egentligen ha ledartröjan i detta? För annars står vi bara och producerar varmluft.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Det är precis det vi gör, och det var lite av min andemening i det här. Jag står här igen och jag hade kunnat återvinna hundra av mina tidigare anföranden gällande kommunfrågan, sedan tio år tillbaka, eller fem år tillbaka. Det är samma saker vi pratar om. Det tyder ju på att det fortfarande inte finns någon riktig målbild.

Landskapet har haft fullt upp med att hantera en ny lagstiftning för krisande kommuner, och det finns en kommunal tankesmedja som är väldigt bra och givande.

Jag önskar att kommunerna skulle kunna enas om en gemensam vision. Min bild av det jag hör från kommunerna är att alla börjar förstå att vi inte kan fortsätta som vi har gjort hittills. Vi måste göra något som blir ännu bättre och tryggare.

Tack, talman!

Jag kan hålla med om den bild som ledamoten Holmberg för fram och vad man hör från kommunerna. Det finns en diskrepans mellan vad man hör från kommunala tjänstemän och vad man hör från kommunala politiker.

Det jag uppfattar från ledamoten Holmberg är att han menar att landskapsregeringen saknar en tydlig målbild för hur man ska gå vidare med detta arbete, särskilt när det gäller den här delen av kommunfrågan. Specifikt handlar det om den centralortspolitiken och frågan om att eventuellt göra fasta Åland till en kommun.

Hur tänker ledamoten Holmberg, som ändå sitter i regeringsbänkarna, få regeringen att ska skapa en ordentlig målbild kring detta och arbeta mot den?

En annan aspekt av detta är att vi ständigt återkommer till landskapsandelssystemet. Det är den heta gröten som vi cirkulerar kring just nu. Vilken fart har landskapsregeringen när det gäller att revidera landskapsandelssystemet?

Tack, talman!

Jag vill gå i polemik med ledamoten Röblom gällande landskapsregeringens roll. Jag skulle inte säga att de inte har en målbild. Landskapsregeringen, som jag nämnde för en stund sedan, har tagit initiativ till lagstiftning speciellt riktad mot krisande kommuner och har även varit initiativtagare till en kommunal tankesmedja. Det är gott nog.

Men det har alltid funnits ömma tår när det gäller hur mycket lagtinget och landskapet ska få tycka till om kommunal utveckling.

Här vill jag ändå framhålla - och jag tror att jag talar för stora delar av majoriteten och förhoppningsvis också för oppositionen - att kommunerna ska ta tag i ratten ännu hårdare och styra framåt. Ledamot Röbloms och min bild är att många kommuner uppfattar läget som att vi måste göra någonting. Nu är det dags. Vi ska inte vänta tio år till och använda samma anförande ännu en gång, utan nu är det dags för förändring.

Tack, fru talman!

Tack till ledamot Holmberg. Det är alltid intressant att diskutera kommuner här. Vi kan konstatera att det finns ett antal kommuner som har problem idag.

Jag tittade snabbt på Lumparlands bokslut, och de har legat på ungefär minus ett par hundratusen under ett antal år. För 2024 ser det dock ut att väsentligt försämras. Vi vet att utsikterna för Lumparland inte ser bra ut. Jomala som var den här rika stabila kommunen har också förändrats, så något har hänt på senare tid inom den kommunala sektorn.

Jag håller med om att kommunen absolut har ett jobb att göra här, det har jag sagt tidigare och jag vidhåller det.

Men det som jag är rädd för när det gäller en faståländsk kommun är vad som händer med närservicen. Vad händer med attraktionskraften? Har ledamoten några funderingar kring detta?

Tack, talman!

Det där är gamla vanliga frågeställningar, och jag har inget annat svar än vad jag har haft tidigare.

När det gäller närservicen kan vi konstatera att i ledamot Höglunds kommun har man dragit in två skolor och närbutiker har försvunnit. Det är en utveckling som sker oavsett.

Jag tror på att ha någon form av servicenivå, det vill säga att om det finns ett visst antal elever, så ska skolan finnas kvar. Det handlar inte om att dra in på sådana saker. Det finns så otroligt mycket overhead vinster när det gäller att skapa en åländsk kommun. Jag tror inte att man behöver oroa sig för de andra sakerna när det gäller servicenivåer, inte i det här skedet. Den oro borde finnas nu när kommuner tvingas ta bort allt annat som inte är lagstadgat, det blir heller ingen attraktiv och bra kommun över tid.

Det finns ett exempel som inte är så gammalt. Det fanns en fundering på att Finström, Geta och Sund skulle slås ihop till en kommun, och då var det svårt att se inbesparingarna. Inbesparingar skulle kunna göras om man lade ner servicen i respektive kommun. Istället fanns det tankar på att införa någon typ av kommundelsnämnder med egen budget. Det kändes som att det gick åt fel håll, så den här frågan behöver diskuteras.

Vi kan enas om att den kommunala sektorn har problem. Jag tror inte att vi hittar lösningen här och nu, men den behöver förstås lyftas upp.

Tack, talman!

Jag känner att jag får en viss pulshöjning när man återigen lyfter upp den gamla tanken på norra Åland. Där var det största fokuset att hitta arbete åt de eventuellt arbetslösa kommundirektörer samt frågan om hur stort och var kommunkansliet skulle befinna sig. Det var de stora frågorna då.

Jag tycker att det är synd att man inte kan titta proaktivt på det här. Hur många krisande kommuner ska vi ha innan det börjar hända något? Kan vi inte göra något som är lite mer proaktivt, alltså lösa problem medan kommunens ekonomi är okej? Kan man inte titta tio, femton eller tjugo år framåt och konstatera att vi inte går mot något bättre?

Vi måste agera gemensamt, och här hoppas jag att kommunerna kan ta ratten ordentligt och styra i rätt riktning.

Talman!

Ledamoten lyfter i sitt anförande fram en viktig fråga, landskapets fastigheter. Vi från Moderaterna har under de två senaste åren lagt fram motioner som betonar vikten av att landskapet ska avyttra fastigheter, men än så länge har ingenting hänt.

I betänkandet från förra året kan man läsa att utskottet ber landskapsregeringen att återkomma till lagtinget med en försäljningsplan för de fastigheter som kan bli föremål för avyttring. Detta framgick i betänkandet från finans- och näringsutskottet, specifikt budgetmotion nummer 35 i fjol. I år har vi budgetmotion nummer 50 som tar upp ungefär samma frågor.

När man lyssnar på utskottets ordförande får man intrycket att utskottsordförande håller ju med om att det borde ha gjorts något. Så varför händer det ingenting? Varför ska allt gå så långsamt?

Tack, talman!

Precis som jag nämnde tidigare så är det alltid lättare att ta fram en försäljningslista, men betydligt svårare att nå politisk enighet om vad som slutligen ska säljas.

Moderaterna har varit en del av landskapsregeringen senast förra mandatperioden. Jag minns inte att jag i salen har varit med om så många försäljningsfullmakter på fastigheter som Fastighetsverket skulle avyttra.
Det är en svårighet oavsett vilket parti man tillhör.

Jag tror också att Fastighetsverket i sig gärna fokuserar på kärnverksamhet, så vi får se vad som händer. Jag är i alla fall försiktigt positiv.

Talman!

Ledamoten har helt rätt i att under förra mandatperioden sa vi att Fastighetsverket skulle ta fram olika områden och fastigheter som kunde säljas. Vissa av dessa sattes också ut till försäljning.

Jag förstår att vi befinner oss i politiskt svåra tider, men om man ser på de motioner som vi inte ska diskutera nu utan på onsdag, så finns det ändå en nytta i att hus och fastigheter, oavsett om det handlar om åkermark eller riktiga byggnader, fortsätter att leva vidare.

Det känns bra att vi här från utskottets ordförande får höra att när vi kommer med en budgetmotion nästa år, så kommer den att bli positivt behandlad.

Tack, talman!

Ledamot Holmberg-Jansson och jag har samsyn, absolut. Jag tror att vi har flera med oss på det tåget.

Landskapet har en del fastighetsinnehav som privata aktörer skulle kunna utveckla och upprätthålla på ett ännu bättre sätt.

Fru talman! Åhörare!

Kollegan Roger Höglund gjorde en god redogörelse för Centergruppens ställning till tredje ändringsbudgeten för året. Ändringsbudgeten, som vi hörde i tidigare anföranden, innehåller flera viktiga moment, inte minst vård utanför Åland, investeringsstöd till företag och likviditetsstöd för kommunerna.

Jag tänker ta tillfället i akt och kort prata lite om landsbygdsutveckling, då ändringsbudgeten även innehåller ett moment som rör ”främjande av livsmedelsproduktionen”, eller som man i detta fall även kunde kalla ”främjande av landsbygdsutvecklingen”, och som jag tycker är värt att sätta strålkastarljuset på från denna talarstol.

I momentet lyfter man att medel ges till planeringen inför Leader Ålands evenemang LINK 2027. LINK är ett evenemang som arrangeras en gång per år runt om i EU och samlar 300–400 personer från hela unionen. Förra året deltog 24 länder i evenemanget som då hölls i Österrike. Leader Åland r.f. har genom sitt aktiva deltagande nu fått möjlighet att evenemanget 2027 hålls på Åland. Det här är stort och häftigt! Och precis så som Åland ska jobba för att synas i internationella sammanhang.

Evenemanget som hålls under juni månad 2027, utanför säsongen, kommer att innebära hundratals övernattningar och måltider och besökarna erbjuds att delta i ett antal lokala aktiviteter och studiebesök. På så sätt blir evenemanget även ett självstyrelsepolitiskt viktigt tillfälle att positionera Åland i Europa.
Ur ett landsbygdsutvecklingsperspektiv blir detta en unik möjlighet att visa upp Åland för en bred europeisk deltagarskara.

Utöver att många människor besöker Åland i samband med evenemanget kommer Europeiska landsbygdsnätverket att synliggöra evenemanget både före, under och efter, vilket fungerar som god marknadsföring för Åland i Europa.

Momentet i övrigt handlar om extra medel till projekt inom vattenhushållning. Här vill jag kortfattat säga att jag är glad att landskapsregeringen har varit lyhörd för det behov av vatten som dagens moderna jordbruk kräver.

För specialodlingen är en god vattenförsörjning många gånger avgörande, och de gårdar på Åland som satsar på modern teknik inom vattenförsörjning har bevisligen bättre förutsättningar att konkurrenskraftigt producera livsmedel för en exporterande marknad.

Årligen görs många studiebesök av olika aktörer från närliggande regioner för att bekanta sig med livsmedelsproduktionen. Här finns ofta en nyfikenhet kring hur Åland arbetar med just etablering av våtmarker och modern vattenförsörjning. Ser man till närliggande regioner ligger Åland i framkant vad gäller modern vattenförsörjning inom jordbruket, och förhoppningsvis ska det planerade projekt som lyfts i denna ändringsbudget bidra till att ytterligare öka kompetensen och möjligheterna till gynnsamma skördar och ett konkurrenskraftigt jordbruk på Åland. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten Mattsson angående skrivningen i tredje tilläggsbudgeten om att omorganisera landsbygdsutvecklingsarbetet. Hur ser Mattsson på de behov som finns inom detta område.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom för att du lyfte frågan. Jag hade tänkt att beröra detta också, men tiden var knapp.

Det handlar om en omorganisering mellan de små organisationerna, främst på Landsbygdscentrum, men även andra som arbetar med landsbygdsutveckling framöver. Målet är att se över effektivisering och koordinering för att skapa en mer modern landsbygdsutvecklingsorganisation för framtiden. Detta arbete pågår eller har redan inletts.

Tack, fru talman.

Ser ledamoten Mattsson möjligheter att stärka möjligheten att ta in fler exempel och erfarenheter från utanför Åland när det gäller att utveckla ekologiska jordbruksmetoder och liknande? Eller handlar det om en helt annan fråga som rör rådgivningsverksamhet och så vidare?

Jag undrar hur vi kan stärka arbetet med landsbygdsutveckling. Vad anser ledamoten Mattsson ingår i detta? Hur ser ledamoten på frågan ur ett politiskt perspektiv?

Tack, talman!

Ja, begreppet landsbygdsutveckling är brett, och idag arbetar man mycket med mat, matevenemang och matprojekt. Jag tror att det är framför allt där man kan se hur man kan stärka attraktionskraften för Åland.

Det är också viktigt att nämna att det ekologiska jordbruket, liksom livsmedelsproduktionen i stort, har en betydande roll. Här hoppas man kunna koordinera resurserna ännu mer effektivt för att marknadsföra och sälja Åland.

Fru talman!

Jag har en replik på minister Mats. Jag har en något annan syn på en sak som står i budgeten på sidan 12. Det handlar om samma moment, nämligen främjande av livsmedelsproduktion. Där står det att anslaget kan användas för utredning och förberedelse av omorganisering av landsbygdsutvecklingsarbetet. Det är knappast någon här i salen som har reagerat på det.

Landsbygdsutvecklaren är en tjänst som lyder under landskapsregeringen. I och med pensioneringen ska den dras in 2027, och det är inte många i salen som reagerar på den här texten.

Men det gjorde medlemmarna på höstmötet under Skördefesten, de reagerade kraftigt. Ärendet kom nämligen upp som ett extrainsatt ärende dagen före mötet, utan att medlemmarna visste vad det handlade om. Där presenterades ett förslag på en plan som tagits fram på begäran av näringsavdelningen.

Man föreslår hur funktionen som landsbygdsutvecklare kunde säkras och behållas framöver. En del av denna räddningsplan är att inkludera den registrerade föreningen Skördefestens Vänner, med sina 500 medlemmar, som en del av planen.

Under höstmötet förstod ingen av medlemmar i föreningen vad tjänsten som landsbygdsutvecklare, eller olika bidragsfinansierade matprojekt, har att göra med föreningen Skördefestens vänner som omfattar över 500 medlemmar och har som uppgift att arrangera säsongsförlängningar av Ålands Grönskar, Skördefesten och Åland Glimmrar.

Därför skulle jag be att finans- och näringsutskottet fördjupar sig i denna skrivning och klargör vad näringsavdelningen egentligen vill säga och åstadkomma med denna något kryptiska formuleringen. Det är viktigt att landskapsregeringen inte gör något som försämrar förutsättningarna för att arrangera evenemang som Skördefesten framöver, bara för att försöka bevara eller bibehålla tjänsten eller funktionen som landsbygdsutvecklare, som enligt plan inte längre ska tillsättas efter 2027. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Jag hör till dem som reagerade på den här skrivningen i budgeten, eftersom den var så diffus. Om jag förstår ledamoten Asumaa rätt så är den också diffus för honom, vilket kan verka lite märkligt med tanke på att det är hans landskapsregering som har lagt fram den.

Jag stöder absolut att utskottet kan titta närmare på vad som rör sig under ytan. Om man ska öppna upp för en omorganisering av den här verksamheten, så hoppas jag att man gör det ordentligt. Man bör titta på vad som verkligen behövs, vad som inte behövs, vad landskapsregeringen ska finansiera och vad det privata näringslivet ska stå för.

Tack, talman!

Absolut, jag tror att vi alla är öppna för att utreda hur något kan omorganiseras eller effektiviseras.

Vi vet ju att Skördefesten har hållit på i 27 år och utvecklats från 2 000 besökare till 18 000 besökare och 127 000 gårdsbesök. Utvecklingen har gått åt rätt håll. Man behöver nog fundera på vad man gör, för huvuduppgiften för Skördefesten är att förlänga säsongen.

Egentligen kan man ju fråga sig vad den här föreningen egentligen ska göra tillsammans med landsbygdsutvecklare, hushållningssällskap eller andra aktörer? Kanske de hellre skulle kunna fungera som en avdelning på Visit Åland. Där finns krafter där som kan marknadsföra Åland som en destination året runt, som man kan besöka både höst och vår.

Tack, talman!

Det blir en lite märklig debatt att hänga med i, och jag vet inte mer än vad som står i budgeten. Nu för ledamoten ett resonemang om skördefesten och vad som har sagts på årsmötet, och så vidare.

Skördefesten är oerhört viktig. Vi får inte tövla till något här som försämrar förutsättningarna för den.

Tack, fru talman!

Nej, det är klart att vi inte ska föregå ärendets behandling. Det är därför viktigt att finans- och näringsutskottet utreder vad som egentligen skrivs här, så att alla kan förstå det, åtminstone i den här salen och även de som kanske lyssnar på detta just idag.

Talman!

Jag vill också understöda ledamoten Tony Asumaa. Jag har själv blivit kontaktad, men av förekommande anledning har jag inte riktigt hunnit sätta mig in i alla detaljer kring det här ärendet. Det känns som någon sorts osäkerhet. Ledamoten Alfons Röblom sade att vi får vara försiktiga så att vi inte tövlar till det och det ligger nog något i det.

Det är jätteviktigt att vi respekterar de som arbetar inom primärnäringarna. Det är också viktigt att skördefesten får fortsätta att utvecklas. Skördefesten har blivit ett helt otroligt brand för landskapet Åland. Tack till ledamoten som lyfte fram detta!

Tack, talman!

Jag hade inte heller så mycket tid att utveckla saken i mitt eget anförande om saken. Jag understöder ledamoten Asumaa att detta behöver tittas på. Jag har inte heller så mycket ingående information, men jag vet att det kommer att krävas en omorganisering om vi ska kunna behålla landsbygdsutvecklingstjänsten.

Historiskt sett har den tjänsten legat under av Hushållningssällskapet, och på den svenska sidan är det ofta de organisationerna som driver landsbygdsutveckling.

Jag anser att detta verkligen behöver tas upp i utskottet. Jag tror att det är i startgroparna.

Tack, fru talman!

Tack, ledamot Mattsson. Ledamot Mattsson har arbetat många år med Skördefesten och känner detta bättre än undertecknad.

Vi ska utveckla landsbygden. Vi ska utveckla besöksnäringen på landsbygden och få hit folk ut på landet så att de faktiskt kan se våra primärnäringar. En av huvuduppgifterna för skördefesten är att öppna upp landsbygden för våra besökare. Därför är det oroande så att vi inte i spariver förstör ett sådant evenemang, som är så bra för Åland och för landsbygden. Man får inte ställa till med något som har byggts upp under 27 år.

Det är givetvis jätteviktigt att komma ihåg att det är så otroligt många människor som engagerar sig i det här evenemanget. Oavsett framtida utveckling behöver allt förankras noggrant och ses ur ett långsiktigt perspektiv, så att man absolut inte går och tövlar till det någonting. Det håller jag helt med om.

Det är bra att finans- och näringsutskottet tittar vidare på skrivningen.

Tack, fru talman!

Nu låter det som att vi är hyfsat överens. Kanske har ordföranden i finansutskottet har hört vad vi har sagt, och vi väntar på något slags svar på det. Då vet vi alla hur landet ligger och vad som gäller.

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.