Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Herr talman!

Vårbudgeten är en vårbudget som lägger grunden för budgetarbetet för 2027. Det är den tredje budgeten där det finanspolitiska ramverket tillämpas.

Det har varit en intressant period, och det är intressant att få möjligheten att tillämpa ett bra regelverk som styr upp den åländska offentliga ekonomin gällande landskapets verksamheter.

Budgetdokumentet i sig är förstås ganska torrt, och det torra budskapet i framställningen är att landskapsregeringen vill att lagtinget fastställer eller fortsätter att följa det överskottsmål som har lagts, det vill säga att vi ska ha en budgetekonomi i balans år 2030. Vi föreslår ingen ändring till den delen. Vi föreslår att lagtinget, i enlighet med regelverket, fastställer kostnadstaket för år 2029 så att det redan tidigare fastställda kostnadstaket för år 2027 och 2028 bibehålls som förut. Det är ganska torra budskap, men det finns mycket politik under ytan, förstås. Vi kommer säkert att återkomma till de frågorna.

Jag ska ändå, herr talman, inleda med en reflektion över självstyrelsens betydelse. Jag tycker att det är intressanta dagar vi lever i med tanke på självstyrelsen och dess utveckling. Kanske till och med att det år som nu genomlevs och genomförs via lagtinget efteråt kan betraktas som betydelsefullt på många sätt. Jag hoppas så, i varje fall.

En självklar detalj i det hela är att lantrådet på ett strävsamt sätt driver självstyrelselagsarbetet framåt. Det är kanske ingen kioskvältare ute bland befolkningen, men för oss som är intresserade av självstyrelsepolitik är det en stor sak. Vi ska hoppas att det arbetet leder i hamn, för det styr oss mer än många kan tro. Det är därför vi har möjligheten att vara i denna sal och debattera.

Förutom det strävsamma arbetet ser vi nu i intäktsprognosen att det tidigare arbetet gällande ekonomkapitlet i samma självstyrelselag nu bär frukt på ett bra sätt, och det visar hur viktigt arbetet med självstyrelselagen är. Det ger faktiskt synliga effekter på det åländska samhället, även om man kanske först inte ser den kopplingen direkt.

Det jag nämnde tidigare, det finanspolitiska ramverket så arbetar vi nu på ett helt annat, mycket mer strukturerat, sätt med ekonomin, och jag vågar hävda att det börjar ge resultat redan. Det överskottsmål vi har satt, vill vi balansera budgetekonomin, så ser vi möjligheter att kunna uppnå det resultatet.

Lagtinget och regeringen, bland annat i samband med både tillväxtmeddelandet och hållbarhetsmeddelandet, fokuserar mer på tillväxt och ekonomi, vilket jag själv tycker är en väldigt bra sak. Kanske delvis som resultat av det tidigare sagda gällande ekonomikapitlet i självstyrelselagen, där vi vet att vi får tillbaka de medel som vi både genom politiken och via företagsamheten kan generera här på Åland.

Det sker mycket inom IT-utvecklingen. Vi har reformerat gymnasielagen och just klubbat en ny tjänsteinnehavarlag. Det sker många saker som är viktiga och kommer att påverka samhället framöver.

Mycket görs, och det är möjligt, herr talman, för att vi har en självstyrelse. Därmed har vi det här lagtinget på plats som kan fatta de beslut som behöver fattas till fromma för ålänningarna.

Lagtinget ser till helheten och har det uppdraget, och det uppdraget har ingen annan här på Åland.

Beslut kopplade till denna avvikelse vill jag bara säga att Åland är en bra plats, även fast vi strider här ibland och det är förmodligen den bästa platsen att leva på.

Nu tillbaka till vårbudgeten. I den bästa av världar skulle vårbudgeten helt sakna detaljer. Vi skulle bara ha en sida med siffror på hur mycket pengar vi har. Det är grunden i hela systemet. Det är tänkt så. Det är ganska tufft, men det är meningen att man först bestämmer hur mycket pengar man har och sedan tar ställning till vad man ska göra med pengarna.

Jag tycker att vi lär oss hela tiden hur vi ska tillämpa ramverket. Vi har fört diskussioner i finans- och näringsutskottet vid flera tillfällen, och det förs hela tiden en politisk diskussion kollegor emellan utanför denna sal.

Vi är nu mindre detaljerade i dokumentet än förra året, och i synnerhet mindre detaljerade än hur det såg ut året innan. Det är förstås väldigt svårt. Det är svårt för mig personligen när vi ska fatta beslut eller när jag ska föreslå ett vårbudgetförslag för landskapsregeringen. Hur mycket ska vi berätta? Samtidigt finns det ett besked härifrån att man inte borde berätta detaljer, men samtidigt känns det orimligt i vissa frågor att lagtinget inte skulle veta vad lagtinget planerar för att uppnå det kostnadstak som vi föreslår. Det här kommer att vara en evig diskussion, säkert för alla regeringar framöver och för alla finansministrar.

Men resultatförbättringarna som ändå kan målas upp i denna vårbudget, också utifrån vad jag har sagt, plus de ökade skatteintäkter som vi nu ser att vi kan prognostisera framöver, ger nu uppenbarligen resultat. Tillsammans ger detta oss möjligheten att vi inte ska behöva anhålla om en lånefullmakt för nästa år, såsom man tidigare kunde ha befarat att vi skulle råka ut för. Om allting gällande prognoserna slår väldigt väl ut kan det vara så att lagtinget så småningom kan börja diskutera en buffert för vår budgetekonomi, för att på det sättet framtidssäkra Åland ytterligare, vilket vore en väldigt bra sak förstås.

Om vi tittar på tabellen som finns i vårbudgetdokumentet, som beskriver avräkningen och skatteavräkningen, ser vi att avräkningen har haft en lam utveckling under senare år, och prognosen framöver är inte särdeles bra den heller. Avräkningen speglar i hög grad hur det går för Finland som helhet, alltså den finska ekonomin. Alla känner vi till de dystra besked som vi har fått höra år efter år under den senaste tiden, att de förväntade tillväxtsiffrorna ändå inte har gett utslag, fär Finland befinner sig fortfarande i en väldigt låg tillväxtsituation. Därför har det inte blivit något resultat på avräkningen; den har inte vuxit som man kunde ha hoppats på.

Däremot skatteavräkningen, tabellen som finns i dokumentet, visar på hur framgångsrika vissa åländska företag är och hur mycket medel det har genererat i det åländska samhället. Detta sker både via samfundsskatt, som via det nya ekonomiska systemet kanaliseras direkt tillbaka till vår Ålandsbudget, och sedan via dividender utbetalda utdelningar från dessa bolag till i huvudsak åländska ägare, varvid kapitalskatten på samma sätt genereras tillbaka till Ålandsbudget. Skillnaden mellan avräkning och skatteavräkning är nästan häpnadsväckande stort. Det pekar på hur bra det nya ekonomiska systemet fungerar, just i detta ögonblick i varje fall.

Herr talman! På kostnadssidan i budgetförslaget, vad finns bakom siffrorna? Ingen ska tro att det är lätt att nå de föreslagna kostnadstaken som finns siffermässigt i dokumentet. Alla landskapsverksamheter kommer att ha det tufft för att uppnå det. De flesta verksamheterna har äskat om högre anslag än det som regeringen föreslår att så småningom beviljas dem i budgetförslaget för 2027. Vi fortsätter enligt den målsättning jag beskrev tidigare om att få en budget i balans. Vi fortsätter effektiviseringsarbetet med resultatförbättringar om 1,1 % som ska uppnås, vilket betyder ungefär 4 miljoner euro per år. Dock har vi i år gjort en liten prioritering så att inte precis samma resultatförbättringskrav ställs på alla verksamheter. Vi har underlättat lite för sjukvårdsverksamheten och lite grann för utbildningsverksamheten, delvis på bekostnad av annan verksamhet och andra kostnader. Det är helt väntat skulle jag vilja säga. Det första året pressades lite luft ur verksamheten. Andra året blev det lite tuffare, och nu kommer vi i prioriteringsskedet, vilket är fullt normalt politiskt arbete som behöver göras.

Landskapsregeringen samordnar väldigt mycket, vågar jag hävda, och effektiviserar. Vi samordnar IT-funktioner mellan våra myndigheter och den allmänna förvaltningen. Det finns mycket pengar att spara bara man gör det på rätt sätt. Vi samordnar och effektiviserar ekonomiadministrationen genom det som kallas för servicecentret, som ska komma igång den 1 januari 2027, om drygt ett halvt år. Upphandlingsfunktionen likandant, vi överväger att samordna juristtjänster, HR-funktioner och sekreterarfunktioner via ärendehanteringssystemet. Vi samordnar lokalvårdsfunktioner och vi effektiviserar, upphandlar och köper pensionshandläggning.

Till det som kanske blir huvudämnet här idag. Förslaget innehåller också en viss dämpning av den snabba kostnadsökningen gällande överföringar till kommunerna.

Här kommer vi in på detaljer. I den bästa av världar skulle vi ha haft siffror, men ni skulle inte ha haft kunskap om att siffrorna innehåller den här saken. Det skulle ha varit orimligt. Därför måste man ibland nämna vissa detaljer när man presenterar en vårbudget. Det är ändå bättre att lagtinget får diskutera frågan inledande nu, även om det inte finns ett konkret förslag om någonting. Det finns ett underlag som möjliggör att nå de siffror som ni har framför er. Det finns alltså ett sådant underlag.

Jag och landskapsregeringen anser att det kan vara rimligt att landskapsregeringens effektiviseringskrav på sig själv, via de samordningar och effektiviseringar som jag här nämner, också sker parallellt med våra strävanden ute i kommunerna.

Det nuvarande landskapsandelssystemet tillämpas sedan 2018. Tittar man på det totala utfallet - jag kommer jag inte att gå in på att beskriva det underlag som finns för detta - så finns det en metod för att uppnå resultatförbättringen som kommer att diskuteras. Men jag vill prata om utvecklingen av landskapsandelarna under dessa år.

För landskapets del inleddes överföringsökningen år 2022. Landskapsandelarna på totalen, jämte kompensationer för skatteavdrag och ökningen av kostnader för samarbetsunderstöd, likviditetsstöd och alla andra faktiska utbetalningar via överföringar, och prognoser fram till år 2029, har ökat. Från 2022 till 2029 säger prognosen att landskapsandelarna kan komma att öka med 60 %, från cirka 38 miljoner till cirka 63 miljoner. Det är den här lilla detaljen som har lett till att landskapsregeringen bedömer att utvecklingen i överföringarna till kommunerna just nu är så pass stor att det är rimligt att lite dämpa den kostnadsutvecklingen för vår del, intäktsutvecklingen för kommunerna.

Om vi skulle vilja genomföra det som landskapsregeringen har som underlag till detta budgetförslag då skulle ökningen i stället vara 48 % från år 2022 till år 2029, istället för 60 %.

Det ska stå klart för alla att det förslag som har getts, om man beaktar prognoserna fram till år 2029, så kommer inte landskapsandelarna att minska fram till det året. De kommer fortfarande att öka, men de kommer inte att öka lika mycket.

Bara den här samfundsskattekompensation som egentligen ligger mest till grund för det som nu diskuteras, så är det en förändring. År 2023, när det infördes, var utfallet i kompensation för samfundsskatten till kommunerna 3,3-3,4 miljoner euro och år 2026 ligger den på nästan 7,3 miljoner euro, alltså mer än en dubblering. Så detta ligger som bakgrund till landskapsregeringens överväganden.

Givetvis kommer jag till finans- och näringsutskottet och presentera dessa tankar mer i detalj.

Jag har synat budgetmotionerna i någon mån, lite preliminärt. Jag noterar där att det kostnadstak som landskapsregeringen föreslår ska också ligga fast, enligt oppositionen. Oppositionen föreslår inte heller förändringar av kostnadstaken. Jag har noterat en kläm med skrivningar om att man eventuellt ska återkomma till frågan, men det föreslås inga ändringar, då till den delen tycks lagtinget stå eniga att vi har en total nivå på kostnadstaket som vi ska följa för att nå de resultat som kostnadstaket kräver av oss.

Skulle man föreslå ändringar på kostnadstaken för någon verksamhet, mera pengar t.ex. till kommunerna så då får man samtidigt ändra i tabellerna för de prognostiserade underskotten för åren framöver. Man får även ändra i tabellerna för likviditetsanalysen dvs. att det går ut mer pengar än vad landskapsregeringen har förslagit.

Då är det viktigt att det står klart för alla att ingen har egentligen, i kläm, föreslagit mer pengar åt någon än vad landskapsregeringen föreslår, inte heller oppositionen. Däremot säger oppositionen att vi ska samråda med kommunerna. Det är bra. Det kommer vi att göra. Vi har ett förslag som alla parter nu har omfattat, den 16 juni ska vi samråda i den här frågan och många andra frågor också. Jag kommer att presentera det underlag som vi har till kommunerna, givetvis. Det är den saken som diskuteras just nu. Det finns inte ett lagförslag ännu. Det finns en beräkning på hur man via en metod kan uppnå ett visst resultat. Är det så att samrådet visar att det finns andra möjliga sätt att nå någonting som är positivt, som man eventuellt kan komma överens om, då är landskapsregeringen givetvis beredd att lyssna på det. Det har jag sagt i en radiointervju tidigare. Metoden är alltid möjlig att diskutera. Jag tänker så här att när vi genomför samrådet den 16 juni, så skulle jag vilja ge beskedet till kommunen att vi kan ha ett nytt samråd genast efter sommaren, så att kommunerna får en möjlighet att granska materialet, höra vad landskapsregeringen säger och eventuellt komma med förslag om andra metoder. Vi hedrar samrådsmekanismen på det viset att vi för fram våra tankar, återkommer till frågan senare och tar en ny diskussion och så får vi se var vi hamnar efter det.

Det är en annan sak som jag gärna lyfter med kommunerna under samrådet. Vi får väl säga att vi så här långt inte har lyckats särdeles väl med att ändra i lagstiftningen på ett sätt som kunde minska kostnaderna för kommunerna. Det vore förstås en bra sak att göra i samband med det här. Om vi nu minskar överföringen till kommunerna, även om vi inte minskar dem för vi kommer fortfarande att öka men vi dämpar ökningen, så skulle det vara bra att kommunerna skulle kunna få lättnader i den rådande lagstiftningen. Många har pratat om det. Ingen har lyckats genomföra några stora reformer ännu.

Landskapsregeringen kommer att be kommunerna under det första samrådet den 16 juni att återigen, för sin del, fundera på var man kan göra insatser i den här riktningen. Nu ska vi inte skyffla över frågan bara på kommunerna, utan vi behöver göra ett internt arbete också. Jag har diskuterat frågan med min företrädare, lagtingsledamot Roger Höglund, som till många delar gjorde sig känd, men också till den delen att han lät ta fram ett arbete, en tabell, på möjliga åtgärder för att dämpa kommunernas kostnader. Vi har diskuterat ihop om att vi kommer att göra ett nytt internt försök att hitta hitta någonting som skulle leda till det mål som vi pratar om. Det är bra. Vi säger inte att det är kommunerna som ska göra allt, vi kommer att göra motsvarande arbete och sedan ska vi samråda och se om vi kommer i mål.

Herr talman! Det tycks som att jag har gått lite över tid, men jag hör en sak ytterligare, om det tillåts.

Landskapsregeringen har lanserat en fråga om att under hösten, inför nästa val, möjligen åstadkomma en gemensam bild om det som jag numera tycker att man kan kallas för reformutrymme i den åländska ekonomin. Jag har haft möjligheten och förmånen att få diskutera denna fråga med finans- och näringsutskottets ordförande, men inte vi två som bestämmer. Men om det arbetet ska bli lyckosamt så ska det genomföras parlamentariskt. Det är inte något enskilt parti som ska bestämma, inte ens lagtinget, inte finans- och näringsutskottet ska bestämma hur nästa mandatperiod ser ut, utan det är partierna. Det skulle vara ett parlamentariskt arbete under hösten där vi möjligen kan enas om en gemensam bild av reformutrymmet fram till årsskiftet. Det arbetet får vi föra vidare, men så ligger tankarna till den delen just nu.

För att inte riskera talmannens vrede så avbryter jag här. Tack!

Tack, talman!

Finansministern talade om skatteintäkternas utveckling och hänvisade till en tabell på sidan 17 i rambudgetförslaget, där skatteavräkningar uppräknas för åren 2026, 2027, 2028 och 2029. Det skulle vara intressant att även få se siffror för åren 2024 och 2025. Det borde vara ganska enkelt att inkludera dessa.

Vi skulle också ha velat se den kommande ändringsbudgeten som presenteras på fredag. Visst skulle dessa siffror ha varit väsentligt annorlunda om vi hade haft tillgång till de uppgifter som vi vet att finns, till exempel Ålandsdelegationens beslut i januari 2026, där vi fick 23 miljoner till för 2025. Vi skulle ha haft en helt annan skatteavräkning än dessa 114 miljoner som vi kommer att få veta på fredag kanske.

Herr talman!

Vad gäller 23,7 miljoner, vi informerade lagtinget mycket noggrant om detta för ett år sedan, under behandlingen. Det var faktiskt så att vi inte hade fått den första prognosen för utfall, i det här fallet skatteåret 2024. Den fick vi först några veckor efter att vi hade remitterat vårbudgeten. Då informerade vi noggrant i finans- och näringsutskottet om att läget såg ut på det här sättet.

Vi försöker vara noga med att utifrån den information vi har, även om det kanske skiljer sig när vi faktiskt budgeterar, berätta för lagtinget hur det ligger till. Vi hade ändå prognostiserat 15 miljoner i ökade intäkter i budgetförslaget för ett år sedan. Nu är ändringsbudgeten på väg och om knappt en vecka kommer den till lagtinget.

Tack, talman!

Jag hörde inte riktigt vad finansministern sade på slutet, men hur som helst håller väl finansministern med om att skatteavräkningen för 2026 uppges vara 114 miljoner. I princip skulle man nästan kunna byta siffra med den som står för 2029. Vi rör oss i 140-miljonersklassen för skatteavräkningen.

Jag tycker att det skulle vara väsentligt för oss i lagtinget att förstå detta. Vi borde alla följa med bättre och veta detta.

Sedan är det en annan sak att vi fortfarande ska hålla i pengarna. Det är inte det jag säger. Men vi bör veta om vi har pengar och sparar för att vi vill effektivisera, eller om vi har dåligt med pengar och sparar för att vi måste. Jag anser att det är en skillnad, och det är också något som landskapsrevisorerna har lyft fram.

Herr talman!

Prognostisering är mycket svårt. Visst har vi haft en känsla för att vissa företag går bra, men det är svårt att på förhand vara säker på hur mycket samfundsskatt bolagen betalar. Framförallt är det svårt att veta hur mycket dividend som betalas ut. Det kommer att fattas ganska sena beslut på bolagsstämmor, och det är dessa beslut som genererar den höga kapitalskatten, vilken nu framförallt har gett utslag via skatteavräkningen.

Det är viktigt att notera att den tabell vi har är uppställd enligt skatteår. Den starka höjningen som vi ser år 2025 beror på skatteåret för några år sedan, vilket har gett det resultatet. Budgeteringen sker sedan några år senare, vilket ytterligare komplicerar frågan.

Finansavdelning arbetar med detta. I år fick vi den första körningen betydligt tidigare, vilket gör att vi kan informera redan nu. Vi behöver se över prognosredskapet.

Talman!

Det mest uppseendeväckande i vårbudgeten är utan tvivel att kompensationen för minskad samfundsskatt slopas. Detta innebär ett upphävande av lagen om kompensation för minskad samfundsskatt, som undertecknades av centerministrarna Höglund och Thörnroos 2023. Finansministern har i offentligheten motiverat detta med att han förespråkar samgående mellan kommuner. Är detta nu regeringens linje, att vägen till kommunreformen går via kriskommuner? Och hur mycket tänker regeringen att man sparar på detta?

Herr talman!

Jag var väldigt tydlig i radiointervjun att frågan om kommunsammanslagningar är min personliga uppfattning. Jag tror att det är den vägen vi måste vandra för att kunna samordna på det sätt som jag och landskapsregeringen stävar efter att vi ska uppnå effektiviseringar i landskapets verksamhet. Jag tycker personligen att det är rimligt att gå den vägen, men här finns inget ställningstagande från landskapsregeringen som helhet. Det är min personliga uppfattning.

Förslaget som har lagts fram dämpar landskapsandelsöverföringstakten från 60 %, från år 2022 till 2029, till 48 %. Denna takt kommer fortfarande att öka om förslaget får gehör i lagtinget så småningom, och det är grunden för det.

Talman!

Regeringen har som helhet tagit ställning till frågan i sitt regeringsprogram, där det står att kommunala samarbeten och kommunsamgång utreds samtidigt som ett nytt landskapsandelssystem tas fram. Nu händer det.

Avser regeringen att komma till lagtinget med ett meddelande om sin vision för de åländska kommunerna?

Herr talman!

Arbetet med ett eventuellt nytt landskapsandelssystem pågår för fullt, som vi alla känner till. Häromdagen hade vi en offentlig tillställning där vi presenterade slutrapporten. Det var en intressant presentation som visar på både skalnackdelar och skalfördelar beroende på om en kommun är större eller mindre. Siffrorna ger en klar bild, åtminstone för mig, och de ger också en grund för att påstå att det finns utrymme för samordning, eventuellt samgående, för att effektivisera verksamheten.

Landskapsregeringen är mycket öppna med det arbete som pågår.

Talman!

Under finansavdelningens förvaltningsområde på sid 23 föreslås en inbesparing på kommunerna.

Regeringsprogrammet Sjögren talar om att stärka kommunernas förutsättningar och betonar i regeringsprogrammet vikten av ett nära samarbete mellan landskapet och kommunerna.

Kan finansministern förklara hur det här går det ihop med att landskapsregeringen nu föreslår att dra in kompensationer till kommunerna, och inget samråd ännu hållits?

Herr talman!

I den bästa av världar skulle vi säkert ha hållit samråd redan innan den här diskussionen här i lagtinget. Men för den som har varit med några år vet att i en så känslig fråga som förändringar i landskapsandelssystemet så kommer ingen regering och ingen finansminister att gå till ett samråd utan att ha förankra den frågan politiskt i landskapsregeringen. Inte så att man har ett juridiskt beslut, men man har ett politiskt ställningstagande, vilket beskrivs här. Så kommer det att ske även i framtiden, det går inte att komma ifrån det.

Skulle jag ha gått och pratat om de här sakerna utan att förankra det med regeringskollegan och Centern till exempel, så tror jag att diskussionen hade varit lika livlig.

Talman!

Finansministern nämnde det kommande samrådsmötet med kommunerna.

Regeringsprogrammet talar om att stärka kommunernas förutsättningar, på vilket sätt blir kommunerna starkare av att få mindre ekonomiskt handlingsutrymme?

Har landskapsregeringen överhuvudtaget gjort en samlad konsekvensbedömning av vad det här innebär för kommunerna och deras serviceförmåga? Man borde ha haft en diskussion med kommunerna. Nu ska många kommunpolitiker, stadspolitiker, kämpa med budgeten. Det är stora pengar som vi får problem med här i budgeten. Det känns inte riktigt rättvist att jobba på det här viset, även om finansministern i sitt tidigare replikskifte försökte förklara, men jag köper inte det här.

Herr talman!

Tyvärr är det så att den demografiska utvecklingen, som också framgår av den utredning våra konsulter har gjort om ett nytt landskapsandelssystem, visar att den demografiska förändringen inte beaktas tillräckligt i det nuvarande systemet. När vi ska åtgärda dessa frågor kommer vi in på effektiviserings- och samordningsfrågor. Enligt min personliga åsikt finns behov av samgång mellan kommunerna.

Det går inte att lösa de demografiska problemen och de utmaningar vi har med den offentliga ekonomin enbart genom att fortsätta med samma kostnadsstruktur som tidigare. Det är min uppfattning, och jag är ärlig med detta som finansminister. Därför vill vi göra mycket inom landskapets verksamheter, och jag anser att det är rimligt att vi också gör betydande insatser på kommunal nivå.

Tack, herr talman!

Om jag förstår finansministern rätt, så vill man på det kommande samrådet och de kommande mötena med kommunerna försöka minska kritiken från kommunerna mot att landskapsregeringen tar pengar från dem. Detta ska göras genom att komma med förslag på lagstiftning som ska minska kraven på kommunerna.

Ministern hänvisar till den rapport som togs fram under förra mandatperioden, vilken fullständigt slaktades av Liberalerna och Socialdemokraterna då. Rapporten pekade på större barngrupper inom barnomsorgen, minskade kompetenskrav, lägre bemanning i äldreomsorgen och nedlagda bibliotek.

Är det alltså sådana åtgärder som landskapsregeringen ska presentera för kommunerna, för att de ska vara mindre sura för att landskapsregeringen tar dessa pengar? Ska i så fall den lagstiftning som landskapsregeringen föreslår vara lika dåligt motiverad och underbyggd som den om den subjektiva rätten?

Herr talman!

När utvecklingen ser ut som den gör, med en demografisk förändring och osäkerhet som ett av våra stora index, dvs. avräkningen som är vår huvudsakliga intäktskälla, måste varje ansvarstagande politiker och parti bedöma situationen. Även om man helst vill bibehålla lagstiftningen på nuvarande nivå och ge service, så måste man samtidigt konstatera om landskapet har råd med all den service. Man måste väga dessa faktorer mot varandra och se om man kan hitta lösningar. Det är inte lätt, då hade det gjorts redan.

Att se över lagstiftningen är ett löfte som har getts av många politiker redan, inte bara av mig och kanske inte av ledamoten Röbom, men av många andra. Jag tycker att vi måste svara upp mot detta. (… taltiden slut).

Det är intressant ur ett politiskt perspektiv att det kan förändras så. Det som Liberalerna och Socialdemokraterna främst råmade om när denna rapport presenterades, har nu blivit en del av en naturlig politik för att minska kostnadstrycket i kommunerna.

Jag tycker att det skulle vara intressant, för jag tror att många upplever en viss spretighet från landskapsregeringens sida när det gäller vad man vill åstadkomma med kommunerna. Ministern nämner att man har identifierat möjligheter till effektivisering och kostnadsbesparingar genom att ha färre kommuner. Samtidigt för man inte den linjen, utan man talar om att minska kraven på de redan existerande kommunerna för att sänka kostnaderna. Det innebär att lagstiftningen ska ha färre krav.

Denna diskussion sker återigen innan vi har sett förslaget till det nya landskapsandelssystemet. Jag tror att det är lite svårt att navigera i den här regeringens politik gentemot kommunerna.

Herr talman!

Orsaken till att det kan tyckas svårt att navigera i politiken för ledamoten är förstås att han inte har tillgång till all information eftersom oppositionsbänken för närvarande är ledamotens position.

Jag tycker för min del att landskapsregeringen har en väldigt tydlig politik i många frågor, men vad gäller kommunerna är jag ändå lite benägen att ge ledamoten rätt. Jag tror att hela lagtinget, hela politiken, på något sätt har försökt dölja att denna fråga finns.

Nu har vi tagit en kriskommunlag, vilket den inte heter men jag säger så för det är så jag minns. Snart, om ingenting händer, så ska det börja göras utvärderingar av kriskommunernas framtid, och det ska ske här i landskapsregeringen. Så denna fråga kommer, och den kommer snart. Vi kan inte tiga oss igenom den processen.

Herr talman!

Vi har vant oss vid att i världspolitiken, när man vill genomföra stora saker i det fördolda, så lyfter man fram vissa debattämnen som alla reagerar på. På så sätt kan man i lugn och ro arbeta bakom kulisserna. Jag inleder med att nämna de pengar till kommunerna som just nu är under diskussion. Är det verkligen bara något vi ska diskutera, eller handlar det om något mer? Trots allt håller jag mig till frågan om de kommunala pengarna.

Det var intressant att ministern i sitt anförande öppnade för att det kommer att hållas ett nytt samråd efter det första, eftersom man kanske inte riktigt har nått målet med dessa siffror. Men är det inte så att dessa siffror grundar sig på den sotereform som genomfördes i Finland, där det sades att kommunerna skulle kompenseras för detta? Så min fråga är: Vems är dessa pengar moraliskt sett, är det kommunernas eller landskapsregeringens (… taltiden slut).

Herr talman!

Jag tänker aldrig på det där sättet i min värld. Jag tror att det är viktigt, som finansminister, att hela tiden tänka på att det är invånarnas skattepengar som vi har skyldigheten att fördela. Det är företagen som betalar in skatter, såsom kapitalskatter, förvärvsinkomstskatter och moms. Det är skattebetalarnas pengar.

Landskapsregeringen har rätt att ge förslag till lagtinget, som har ansvar för att fördela dessa medel till kommunerna. Det handlar om mycket mer än så. Lagtinget kan bestämma hur mycket kommunalskatt kommunerna får ta ut och har även makt över överföringar av skattebetalarnas pengar. Här fattas besluten.

Talman!

Det känns som att finansministern och landskapsregeringen på något sätt vill skapa kriskommuner, även av livskraftiga kommuner. Det är de facto så att landskapsregeringen har andra verktyg i sin verktygslåda än vad kommunerna har.

Landskapsregeringen har PAF-medel, pensionsfonden, Fastighetsverket och en mängd företag där de kan få sina dividender.

På en kommunal nivå har vi landskapsandelarna och skatteintäkterna som våra inkomstkällor, medan resterande uppgifter som vi har i kommunerna utgör en stor del av de lagstadgade åtagandena. Vi ansvarar för barnomsorg, grundskola och äldreomsorg. Vi har inte samma manöverutrymme som landskapsregeringen. Därför blir man lite fundersam. Moraliskt sett har man en gång i tiden haft ett system som berättigar dessa pengar, där allt skulle tillfalla kommunerna. Det är därför man blir förundrad när man plötsligt (… taltiden slut).

Herr talman!

I det underlag som presenterar siffrorna kring åtgärden att ta bort samfundsskattekompensation så finns det även andra delar som bör förstärkas. Det handlar om landskapsandelar som baseras på kommunernas kostnader för utbildningssektorn och socialvården. I detta system finns en viss utjämning som gynnar de mindre kommunerna, vilket innebär att de starkare kommunerna drabbas något hårdare.

Detta är egentligen inget vi egengligen föredrar. Men vad ska vi göra? Ska vi ta pengar från de mindre kommunerna, som redan nu är på fallrepet? I så fall handlar det om att ge mer likviditetsstöd.

Det är ett gemensamt ansvar att vi inte har lyckats åtgärda situationen där kommunerna hamnar i kris. Det är något vi alla måste ta ansvar för.

Talman!

Tack för presentationen! Vi kommer att prata tillväxt nästa vecka, men jag saknar lite framtidstro i den här budgeten. Jag vet att vi talar om ramar, men det är ändå ramar för den politik som landskapsregeringen för och planerar föra framåt. Då funderar jag på vad jag hittar framtidstron, visionerna och tillväxtpolitiken. För om vi ska nå en ekonomisk balans 2030 så måste ju skattebasen växa. Var i budgeten ser finansministern de konkreta satsningarna som ska skapa nya företag, nya jobb och nya exportmöjligheter?

Med risk för att det ligger utanför de formuleringarna i förslaget så anser jag att den här frågan är så intressant att den behöver diskuteras.

De konkreta åtgärderna kommer i huvudsak att presenteras i form av budgetförslag, och vi kommer att diskutera ett tillväxtmeddelande som förstås sätter press på landskapsregeringen att leverera. Tillväxtfrågan är kanske den mest centrala frågan av alla. Jag tycker förstås att socialvård och liknande frågor är lika viktiga.

Som en liten positiv detalj kan jag nämna att efterfrågan på investeringsstöd tenderar att öka något. Det är något som håller på att hända i det åländska samhället, där mindre företag visar framtidstro. Det tycker vi är oerhört positivt.

Jag hinner inte prata mer om detta under denna replik, men det är något som landskapsregeringen fokuserar på väldigt mycket.

Talman!

Det är många branscher som lider just nu. Sjöfarten drabbas av högre bränslepriser, och byggbranschen står stilla. Inga hus byter ägare, då bankens krav är nästan omöjliga för många att möta. Matpriserna stiger, och de högre bränslepriserna för alla som ska tanka sina bilar är skyhöga. Många känner en stor hopplöshet. Detta är fakta.

Hur kan vi från politiken kan visa att det finns en framtid på Åland? När jag läste detta kände jag att något saknas. Jag hoppas att vi får diskutera det mer nästa vecka när vi pratar om tillväxtmeddelandet. Samtidigt har det offentliga ett stort ansvar att se till att vi får fart på maskineriet genom olika investeringar.

Herr talman!

Det är viktiga frågor. Jag hade förmånen att delta i ett frukostmöte för Ålands Näringsliv för någon vecka sedan, där jag presenterade resultaten av skatteavräkningen, samma siffror som ni ser i vårbudgeten. Som ni kan se i dokumentet är detta ett kvitto på framgång, åtminstone för vissa stora åländska företag.

Jag sa till medlemmarna i Ålands Näringsliv att när vi ändrade det ekonomiska systemet, så var det, åtminstone för min del, den nuvarande debatten som jag strävade efter. Sköter vi näringspolitiken så ger det belöning tillbaka efter något år i form av ökad skatteavräkning. Jag tycker att vi är där nu. Diskussionen förs.

Jag påpekade åt medlemmarna i näringslivet att de skulle ställa krav på oss politiker. Nu vet alla att god näringspolitik ger resultat.

Tack, talman!

Jag tror att det är uppenbart för alla som följer med i politiken att landskapsregeringen försöker tvinga ihop kommunerna genom den här kriskommunlagen. Det är egentligen inget nytt; det påminner om den stil man hade senast när man satt i regeringen, då man också försökte tvinga ihop kommunerna. Skillnaden är att det inte handlade om en kriskommunlag då, men målet var ändå detsamma, om än mer indirekt.

Det som är annorlunda nu är att Centern är med på tåget och tycker att detta ska bli bra. Särskilt när man kopplar detta till att regeringen vill ha en huvudman för äldrevården. Vi vet alla vad det leder till: centralisering. Det torde vara uppenbart.

Jag anser att vi borde prata mer om transfereringar och mindre om landskapsandelar nu. Vad som görs är att man kapar transfereringar som gäller de kommuner som har en bra företagspolitik, det vill säga där det finns företag som tjänar pengar. Ska vi inte gynna att kommunerna jobbar med tillväxtpolitik?

Herr talman!

I den bästa av världar ska man förstås göra det, men det är svårt att göra det via ett landskapsandelssystem som per definition är till för att utjämna. Systemet syftar till att ge likvärdiga förutsättningar för människor att leva och bo i alla regioner.

Nu finns det en kriskommunslag som lagtinget har antagit, och inte bara landskapsregeringen; den finns för att stöda kommuner som verkligen befinner sig i kris. Det är viktigt att hantera detta på ett korrekt sätt. Utjämningsdelen måste finnas kvar i landskapsandelssystemet.

Skulle vi ta resurser från någon? Vi kan inte ta mycket från de kommuner som är nära kris, för då riskerar vi att driva dem över kanten.

Det förslag som vi har lagt fram, trots sina brister, är ändå i linje med andan i landskapsandelssystemet.

Tack, talman!

I praktiken gör man alla kommuner på Åland till kriskommuner, även de starka, när man beter sig på det här viset. Genomgående under den här mandatperioden har det varit ständiga nålstick mot kommunerna.

Jag tar upp några exempel. Förra året reducerades kompensationen för grundavdraget med 5 procent, vilket innebar 1,1 miljoner euro mindre för kommunerna. Nu pratar vi om 5 miljoner euro så det är mera. Det är kanske en för stor munsbit att svälja. I bostadsbidragsreformen som genomfördes i riket så där kompenserades aldrig. KST, vilket innebär 400 000 för kommunerna, och listan fortsätter.

Samtidigt ser vi hur pengar rinner iväg från landskapsregeringen hela tiden. Antalet årsverk fortsätter att öka. Man anställer tjänstemän inom ekodesign och beställer utredningar för obetalt hemarbete, bara som exempel. Pengarna rinner iväg hela tiden. Jag tycker att man borde titta lite mer på sin egen verksamhet innan man går åt kommunerna och kärnverksamheterna som ligger väldigt nära ålänningarna.

Herr talman!

Landskapsregeringen utför ett omfattande samordnings- och effektiviseringsarbete, vilket jag här har varit tydlig med att beskriva.

EU ställer tvingande krav på oss, särskilt när det gäller vissa tjänster. Att påstå att landskapsregeringen är den som har orsakat detta, får förstås stå för ledamoten själv, som egentligen begriper bättre.

För att säkerställa att vi har så god service som möjligt behöver vi samordna landskapets verksamheter och effektivisera dem. Det är något vi arbetar med här, och jag anser att det är en rimlig utgångspunkt att även kommunerna gör det. Visst görs det redan i viss mån, men det finns alltid mer att göra.

Att sticka huvudet i sanden när det gäller kommunfrågor kan vara en bekväm strategi för en ledamot i Obunden Samling, men vi andra måste ändå försöka hålla fast vid helheten och navigera på säkra vatten.

Tack, talman!

Jag vill tacka finansministern för presentationen. Min fråga till ministern rör kommunerna och kompensationen för samfundsskatter. Hur bedömer ministern att förankringen och samrådet med kommunerna har fungerat inför vårbudgeten?

Ministern redogjorde delvis för denna frågeställning i ett tidigare replikskifte, men jag vill ändå ställa frågan från min del av bänken.

Herr talman!

Det är en evig fråga. En bra fråga och en berättigad fråga. De samrådsmötena är viktiga, och man skulle gärna kunna se det som att man för första gången nämner ett ärende och säger att vi nu funderar på något sådant här.

Men jag tror att ledamoten själv vet att om jag inte skulle ha förankrat frågan i ledamotens lagtingsgrupp, så skulle det vara en möjlig väg att börja öppna diskussionen. Om jag inte hade gjort den förankringen, tror jag att ledamoten själv skulle ha varit ännu mer upprörd över att vi börjar samråda med kommunerna om en åtgärd som inte är förankrad alls.

Det är en svår sak att hantera, snudd på omöjlig.

Talman!

Vårbudgeten är ett relativt nytt sätt att budgetera, och jag upplever alltid att tiden är tajt. Mycket sker snabbt under våren för att fastställa detta tak. Som jag ser det handlar vårbudgeten om att fastställa de takbegränsade kostnaderna, medan detaljerna behöver diskuteras vidare inför höstens budget.

Jag vill verkligen betona hur viktigt det är att kommunernas synpunkter också hörs i det fortsatta arbetet. Jag uppfattar att finansministern betonade detta i sin presentation. Kan finansministern försäkra att landskapsregeringen även inför höstbudgeten kommer att föra en dialog med kommunerna och lyssna in deras synpunkter?

Herr talman!

Om det av någon anledning inte har fastnat på band att jag lovade att ha ett samråd den 16 juni och sedan upprepa ett förnyat samråd efter sommaren i samma fråga, så säger jag det igen så att vi har säkerställt offentligheten i det uttalandet.

Tack, talman!

Går man tillbaka i historien och tittar på de budgetförslag som har lagts fram, kan vi konstatera att den tidigare budgeterade landskapsregeringens inkomster från havsbaserad vindkraft för 2026, som var beräknade till två och en halv miljon, nu har blivit uppskjutna. Man kan inte annat än att fundera över detta. Jag kommer ihåg att ministern då sade att om intäkterna inte kommer in, så är det inga problem att täcka upp det bortfallet. Det handlar om småpengar.

Ändå tar man nu pengar från kommunerna. Finns det något samband? Måste man börja ta pengar från annat håll när vindkraftsprojektet går i en riktning som regeringen inte önskar?

Herr talman!

Nej, det finns det inte, eftersom vi har varit tydliga med att säga att vi har ett minimikrav, åtminstone på intäkter, i samband med en eventuell auktionering om 6-7 miljoner. Men jag kommer inte ihåg exakt. Men där någonstans ligger det. Det finns en intäktsprognos för år 2027 och 2028, även för 2029, som delar upp den här intäktsramen. Det finns i underlaget.

Om vi inte kommer att nå dit, så det kommer lagtinget avgöra delvis under nästa ändringsbudget, men framförallt i en ändringsbudget efter sommaren. Ifall allting visar grönt, vilket vi inte vet ännu, så då begär vi samtycke.

Tack, talman!

Jag vill fortsätta på temat kring kommunerna. Vi kan konstatera, i en historisk tillbakablick, att regeringen Sjögren 1 och den första kommunreformen misslyckades.

Nyligen har vi antagit en kriskommunslagstiftning, men nu stryper man finansieringen. Är det här Liberalerna och Socialdemokraternas sätt att med tvång driva igenom den kommunreform som finansministern efterlyste i radion och ansåg vara vägen framåt?

Herr talman!

Jag vill upprepa att min personliga åsikt är att vi behöver se kommunsamgångar för att skapa en robustare struktur inom kommunförvaltningen, särskilt i de mindre kommunerna. Jag anser att de större kommunerna gärna får vara involverade i samgångsplanerna, men det är upp till varje kommunerna att fatta beslut om detta. Min bedömning är detta behövs.

Kriaskommunlagen är inte en kommunsammanslagningslag. Det handlar om att hantera situationen, om det går tokigt.

Utjämningen, i det förslag som nu diskuteras, kommer det att vara till fördel för de mindre kommunerna. Det kommer i sig inte att puffa någon över tröskeln, vad jag kan bedöma.

Talman!

Tack för presentationen.Det blir lite svårt att veta vad som är finansministerns personliga åsikter och vad som är landskapsregeringens. Det är ofrånkomligt. Ett tips kan vara att bara ta landskapsregeringens visioner.

I medierna för ett tag sedan presenterades en rapport om hur ändringar skulle påverka kommunalskatten. Jag vet inte om ministern kommer ihåg det, men det var ett negativt tal. Det betyder att det måste kompenseras med en höjd kommunalskatt.

Slår man ihop de här tabellerna visar det sig att Mariehamn är den stora förloraren, med en siffra på 2,46. På tredje plats kommer den lilla skärgårdskommunen Brändö med 1,87, som också behöver skatter för att kompenseras. På näst sista plats kommer den lilla skärgårdskommunen Kumlinge, finansministerns egen hemkommun, med 0,21 i krav på höjning för att kompensera bortfallet.

Vill ni kommentera det ytterligare?

Jag kan stå här och upprepa underlagets effekter.

Om utgångspunkten är att samfundsskattekompensationen skulle slopas, såsom det ligger i underlaget och det har vi skickat ut till Kommunförbundet, så betyder det att de kommuner som har haft förmånen av högre samfundsskatteintäkter kommer att påverkas mer. Det här är förstås ingen positiv sak i sig, men det är ett faktum. Det är inte de kommuner som har högre samfundsskatteintäkter som har de största ekonomiska problemen för stunden.

Därför innehåller de här tankegångarna en lite förstärkt utjämning, en förstärkning av de kostnadsbaserade landskapsandelarna till de kommuner som har det svårast just nu och som har skalnackdelar. (… taltiden slut).

Talman!

Det är ofrånkomligt, när man läser budgeten och följer med via media, att Sjögren 2 nu försöker göra det som Sjögren 1 misslyckades med, nämligen att tvångssammanslå kommunerna. Hur man nu har lyckats få Centern med sig på det här tåget är en berättigad fråga. Den frågan ska inte vi reda ut.

Jag skulle vilja påpeka att det saknas ganska mycket detaljer i det här förslaget, och så ska det naturligtvis också vara i en vårbudget.

Kan minister förtydliga vad det innebär att bygga en socialvård som håller ihop bättre, och att målet är att säkra de servicehelheter som finns under social- och miljöavdelningen samt ÅMHM?

Herr talman!

Jag avstår från den sista frågan till förmån för min kollega, som kommer att redogöra för dessa punkter.

Jag har i allmänna ordalag presenterat de grundläggande sifferunderlaget för det här förslaget.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Jag ska säga några ord om vårbudgeten, eller rambudgeten, som i praktiken handlar om 2027, 2028 och 2029. Jag vill också beröra några frågor som vi har skrivit motioner om här i oppositionen.

När det gäller vårbudgeten kan man konstatera att den på sätt och vis följer traditionen i budgeteringen här i landskapsregeringen, det vill säga att man överdriver kostnader och underdriver intäkter. Det finns en viss sundhet i detta, men det får inte gå för långt. Det är det vi försöker beskriva i en motion.

När det gäller intäkterna är det för negativt beskrivet. Skatteintäkterna för 2024 och 2025, som jag tidigare tog upp med finansministern, är betydligt högre än vad som nämns i dokumentet. De är inte ens ordentligt redovisade här, men de är betydligt högre.

Uppskattningar kan man redan idag göra för 2025, statsbokslutet är klart och har lämnats till revisionen. Jag har inte sett att revisorerna har uttalat sig, och det har väl inte behandlats i riksdagen. Vi kan dock dra långtgående slutsatser baserat på det som står i statsbokslutet. Vi vet att det kommer mer pengar i avräkning. Vi vet, utifrån de förskottsskatter som har betalats, att vi kommer att få rejält mycket mer pengar, vilket formellt kommer att beslutas i januari 2027 av Ålandsdelegationen.

Vi från Obunden Samling skulle gärna ha sett lite mer diskussion om detta. Det är inte helt rejält att klistra på att "nu finns det pengar" och sedan blåsa iväg som en dyngspridare på våren i samband med åkerbruket, men det är inte detta vi säger. Vi säger att det är en skillnad om vi tvingas spara på grund av att vi tror att vi saknar pengar, jämfört med om vi sparar för att vi anser att vi kan göra något bättre och effektivare. Det är en stor skillnad.

Detta är exakt vad som sägs i landskapsrevisionens utredningar och rapporter. De har tagit en extern part för att göra en utredning om detta. Detta sägs ordagant. Lagtinget har rätt att veta om man sparar på grund av kris och att pengarna håller på att ta slut. Ni har varit ganska duktiga på att fixa det, för ni bygger dyra vägar på Föglö och har svårt att prioritera. Allting är lika viktigt för er, och ni investerar bort pengar som en dyngspridare på våren.

Men för att återgå till det jag sade: Det är skillnad på att spara för att man vill göra något bättre och effektivare, jämfört med att man måste. Lagtinget måste veta när man gör skillnaden. Det vet vi inte om vi får fel siffror. Det har vi 100 % stöd för i revisionsrapporten som landskapsrevisionen gav ut i början av året.

När det gäller prioriteringar i samhället får vi åter i denna rambudget höra om att vi ska ha ett varv på Möckelö. Varvsverksamhet, där har ni kommit på någonting. Det är beklagligt. Den som vet lite historia vet att föregångaren gick i konkurs 1998. Föregångaren låg 500 meter tvärs över viken. Då var det rederier inblandade och människor med lång affärsmässig erfarenhet av shipping, men de fick det inte att gå. Nu, 30 år senare, kommer idéerna tillbaka. När det finns för mycket pengar i systemet då kommer dessa idéer, som inte gör tillräckligt ont när de går på tok, för man har råd att leka lite riskkapitalist, vilket ju inte är en samhällsuppgift.

Vi har faktiskt stoppat den riskkapitalverksamhet som vi bedrev under många år inom ramen för ett landskapsägt bolag. Nu ska det börja igen.

Jag måste ändå säga att ni är mer rätt ute när ni arbetar med ett servicecenter, som finansministern var inne på. Försök att samla juristerna på ett ställe och skapa större samordning i landskapsförvaltningen, där har ni helt rätt. Trimma seglen i den skuta ni nu för fram, istället för att kasta ut en dålig jolle som bara stretar emot i form av ett varv som ni inte kommer att klara av att driva och som där ni kommer att bränna hur mycket pengar som helst för att skapa.

Servicecenter är helt rätt, lite beröm förtjänar ni för det.

När man tittar på utvecklingen för år 2025 är det min uppfattning att ungefär 6 miljoner till kommer det att fattas beslut om i oktober. Det kan vem som helst räkna, precis samma räkneoperation som Ålandsdelegationen gör. Ni kan ta beslutet från oktober 2025, göra en copy-paste och byta siffrorna och ta dem från statsbokslutet för 2025. Det är 6 miljoner som kommer till ungefär.

När det gäller skatteavräkningen så behöver ni vara lite mer fantasifulla. Titta på de bolag som levererar dessa pengar och på förskottsbeskattningen. Se på de totala samfundsskatteintäkterna som framkommer av bokslutet. Den räkneoperationen är inte svår att göra nu. Det kommer nog 30-40 miljoner till och vi kan konstatera att det torde bli klart den 1 januari 2027. Kanske det klarnar när vi får ändringsbudgeten på fredag. Det ska bli intressant.

Jag har sagt det tidigare här i en replik, men jag säger det igen: Ändringsbudgeten, vårändringsbudgeten, borde ha kommit på våren. Enligt min uppfattning har vi sommar nu. Vi borde ha följt meterologiska sommaren lite bättre. Vårbudgeten borde ha kommit på våren för att möjliggöra en bättre debatt, enligt mig. Jag hoppas att jag får medhåll.

Slutligen, när det gäller den uteblivna kompensationen till kommunerna, så var det en lag som vi skapade som ett resultat av den finska reformen av välfärdsområdena. Vi bestämde att kommunerna skulle få samfundsskatt som rätteligen hör till dem. Det är en del av den åländska kommunalskattelagen. Att nu, med kort varsel, ta detta från kommunerna skapar stor frustration. Som ledamot i fullmäktige för Mariehamn vet jag att det hade gjorts upp planer utifrån den lagstiftning som gällde, och så kommer det som en blixt från klar himmel att "nej, det gäller inte längre".

Vi borde ha ett större förutseende. Om ni nu sätter er den 16 juni och har en förhandling med kommunerna, titta på övergångsbestämmelserna och skjuta upp det så att kommunerna får lite mer tid att hämta andan.

Den här sifferexercisen som finansministern gjorde i sin presentation, att det skulle bli för mycket pengar till kommunerna, att de får en stor kompensation för samfundsskatt, så det beror ju på att samfundsskatteintäkterna har stigit. De ser ut att fortsätta vara väldigt kraftiga framöver. Den förutsägelsen stöds av det faktum att konjunkturtecken börjar visa sig. Om man följer med finsk statistik, som vi kan dra slutsatser av, ser det ut som att det håller på att ta sig under 2027 och 2028.

Det är inte konstigt att samfundskompensationerna till kommunerna skulle stiga kraftigt, eftersom många åländska bolag går bra och verkar fortsätta att göra det.

Slutligen, när det gäller att uppskatta både kapital- och förvärvsinkomstskatten samt samfundsskatten, så behöver man ha förståelse för hur beskattningen av dividender från icke noterade bolag sköts. Ungefär 40 % av dividenderna ligger på cirka 40 miljoner i året. Ungefär 40 % av dem beskattas som förvärvsinkomst, vilket innebär en ganska häftig skatteeffekt. Detta behöver man ha klart för sig.

Den andra delen, ungefär 60 %, beskattas som kapitalinkomst, med en skattesats på 30 % som huvudregel. Detta ger en stor effekt som vi kan ha ett resonemang om och bör ha i åtanke för att förstå hur det går för Åland.

Avslutningsvis, det ser ut som att det kommer att dåna in pengar, och jag säger inte att vi ska låta dem dåna ut, utan vi ska hålla i dem.

Jag hörde en anekdot om ett av de mer framgångsrika företagen på Åland. Under pandemin fanns det en spruta för handsprit uppsatt på kontoret, och företaget hade satt upp en lapp som sa att "det räcker med ett sprut". Det är det tankesättet vi också bör ha här. Vi behöver inte slösa bara för att vi har pengar. Det är det tankesättet som många framgångsrika åländska företag är byggda på, och vi ska göra likadant. Tack, talman!

Talman!

Revisorernas utsaga om intäktsprognoserna måste ändå hänföras till åren 2023 och 2024, med de budgetar som lades då, medan ledamoten Måtar också var en del av regeringskonstellationen. Eftersom år 2025 och bokslutet för det första året hänför sig till en budget som har lagts av den här regeringen och verkställts därefter, var resultaten så väldigt nära det prognosticerade. Därför tycker jag att vi manövrerar frågan i rätt riktning

Vad gäller intäktsprognoserna så är det väldigt intressanta saker, men i januari 2027 kommer vi säkert att kunna formulera ett budgetförslag utifrån Ålandsdelegationens beslut. Det kan bli så att det ökar ganska mycket, men just (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag vet att finansministern och jag har delvis liknande uppfattningar om dessa förutsägelser och så vidare.

Men när det gäller den här BDO rapporten, som kom från landskapsrevisionen i februari 2026 och avser åren 2021-2024, kan man konstatera att utan de frivilliga överföringar som gjordes i boksluten så skulle man ha haft ett överskott på 38,8 miljoner under dessa år.

Samtidigt noterar man att PAF-reserveringen, som ni brukar nämna att verkligen måste beaktas, den steg med 60 miljoner under samma period. En PAF-reservering är ingenting annat än pengar som kommer från PAF, som vi inte har använt och som vi i princip kan bestämma över som vi vill.

Tack, finansministern får fortsätta.

Talman!

Med risk för att det blir obegripligt för alla andra, vill jag nämna att det under ett av de nämnda åren gjordes en överföring till pensionsfonden om 40 miljoner euro. Detta har stärkt betalningsförmågan för våra pensioner på ett märkbart sätt. Därför ser jag inte att detta är något som slarvades bort, utan att det gynnar oss alla framöver.

Nu tillbaka till prognoserna. Det vi redovisar här är en möjlig ökad intäkt om nästan 38 miljoner euro, såsom den första körningen av skatteåret 2025 kunde visa. Just den delen har vi redogjort för mycket noggrant i denna budget. Vi har inte formellt satt in det som en intäkt, men lagtinget har full kunskap om att som resultat av skatteåret 2025, med de framgångsrika företagen, ser vi framför oss en möjlig budgetering av detta just år 2027.

Tack, talman!

Det är bra att jag förstår vad finansministern säger – och det tycker jag är en bra början – så inleds en framgångsrik diskussion.

Men det jag saknar i den här rambudgeten är konkreta siffror. Nu handlar det om en massa ord och det finns väldigt många olika abstraktioner. Ord som egentligen inte säger något i sig själva. "Det skulle kunna bli väsentligt mycket bättre om vi kanske och så vidare."

Jag tycker att man kunde ha satt in lite siffror och säga attt det verkar gå åt det här hållet. Det är 40 miljoner vi pratar om eller det är 30 miljoner till. Eller vad är det vi diskuterar här? Den resultatförbättring som vi strävar efter, 4-5 miljoner per år i den här rambudgeteringen, kanske kommer på ett bräde. Det är de siffrorna vi talar om, eller hur?

Tack, talman!

Vicetalman Måtar uttrycker sig alltid väldigt tvärsäkert, men det blir lite oklart för mig vad Obunden Samlings inställning är.

I den här budgetmotionen sägs det att det handlar om en stöld från kommunerna, med hänvisning till den aviserade eventuella förändringen av överföringarna till kommunerna.

Denna förändring innehåller en form av omfördelning eller utjämning, där man tar mer från Mariehamn och mindre från de små kommunerna. Vad är Obunden Samlings syn på detta? I vanliga fall har jag uppfattat att man anser att de som behöver mer ska få mer, även om det innebär att Mariehamn får mindre. Är det fortsatt Obunden Samlings åsikt?

Det varierar kraftigt när lagtingsledamoten Fellman uttalar sig. Ena dagen är vi knappt rumsrena, och plötsligt kallas vi Robin Hood som tar från de rika och ger till de fattiga.

Vi kan konstatera att när det gäller samfundsskatteintäkter så är det främst Brändö, Eckerö, Jomala och Mariehamn som drabbas. Det är många ålänningar som bor inom ramen för dessa kommuner. Den överlägsna majoriteten av ålänningarna bor i dessa kommuner och är beroende av att kunna planera sina samfundsskatter.

Just ordet "stöld" var kanske inte det ordet jag skulle ha valt direkt, men det kommer faktiskt från kommunsektorn själv. Det var Kommunförbundets VD som använde det uttrycket. Det blev ganska passande när man nu istället för att få 7,3 miljoner ska få 3,4 miljoner, som finansministern nämnde. Det är klart att det kan uppfattas som en form av stöld.

Tack, talman!

Jag uppfattade faktiskt inget svar på min fråga om huruvida den här utjämningen i landskapsandelssystemet är något som Obunden Samling tycker att man ska förstärka eller inte. Men jag går vidare.

Jag uppfattar att vicetalman Måtar säger att å ena sidan har vi hur mycket pengar som helst, å andra sidan ska vi vara sparsamma med pengarna ändå. Men hur? Det finns inga förslag och inga tankar på hur man ska göra det. Det är dåligt att bilda ett varv och sikta på framtiden. Det är dåligt med vindkraft. Det är möjligen bra med ett servicecenter. Men var ska man annars göra det om man inte kan balansera mellan landskapet och kommunerna?

Tack, talman!

Inledningsvis har jag inte sagt något om hur landskapsandelssystemet ska byggas upp. Jag konstaterar bara att samfundsskattekompletteringen, som är lagstadgad och följer av en annan lag än landskapsandelarna, inte ska röras från landskapets sida.

När det gäller vad vi ska göra så har vi alltid sagt att vi ska låta näringslivet skapa fina förutsättningar för sig självt, sdå kommer de att leverera fina skatteintäkter. Det ser vi bevis på här.

Försök minska landskapets olika privata affärsengagemang och försök trimma skutan så som den seglar nu. Kasta inte in nya drivankare som saktar ner den här skutan, utan trimma fartyget. Sköt det vi har, sköt det bra!

Tack, talman!

Jag vill fokusera på den andra motionen som Obunden Samling har lämnat in. Jag vill ge en eloge för att ni nästan håller er till ämnet för dagen, nämligen vårbudgeten och överskottsmålet.

Det som förundrar mig är att det pratas vitt och brett om att det ska vara mera siffror, men det som vicetalmannen här påpekar är att vi får betydligt mer intäkter. Då finns det alla möjligheter i en motion att också ta tjuren vid hornen och föreslå ändrade överskottsmål, och kanske till och med kostnadstak och liknande.

Men det blir ingenting av det. Det kommer inga konkreta förslag, utan bara konstateranden från talarstolen. Och sedan ser vi ingenting i motionen om att man vill ändra på någonting. Då är väl regeringens politik bra.

Men varför inte konkreta förslag?

En liknelse: Vi befinner oss i en situation där lagtingsledamoten Ekström har suttit och räknat pengarna. Han vet exakt hur mycket vi har, men han vill inte avslöja det för Måtar före det blir fredag. Det är den situation vi är i nu. Och ändå säger Ekström åt Måtar att han ska berätta hur mycket pengar vi har och vad vi ska göra med dem. Men Måtar säger nej tack, det gör jag inte.

Å andra sidan uppskattar jag, och vi har satt en siffra här som handlar om 40 miljoner mer än vad vi har räknat med, eller vad vi har fått i förskott, och som vi kommer att få.

Det betyder att vi måste börja fundera på överskottsmål. Vi behöver också tänka på en strategi för att placera dessa pengar på ett effektivt sätt. Det innebär inte nödvändigtvis att vi ska använda dem för varvsverksamhet, inte vet jag, kanske bank?

Nu tycker jag att du tar till brösttoner som jag inte alls antydde.

Jag säger det som vicetalman själv påstår, att det går jättelätt att se vad som kommer nu. Vi kommer att få de här besluten. Det är bara att räkna.

Det jag undrar över är varför det alltid är så lätt för Obunden Samling att stå i talarstolen och prata om att vi har hur mycket pengar som helst. Vi ska göra si och så. Men när vi konkret tittar på förslagen så står det ingenting.

Jag måste nog citera finansministern, som själv sa att vi skulle kunna ha den här rambudgeten på en sida. Det är i höst vi ska prata om detaljerna, lagtingsledamot Ekström.

Jag vill också påpeka igen att det är lagtingsledamot Ekström som sitter på facit och vet hur mycket pengar som är på väg att komma in.

Det är en annan sak att om vi kan konstatera att det börjar bli överskott så är jag mycket skeptisk till att dessa överskott ska hållas inom ramen för landskapet. Jag tror att vi bör skicka över dem till kommunerna och säga att de ska sänka kommunalskatten för folket. Det skulle vara snyggt.

Tack, fru talman!

Ledamoten talar här om samfundsskatteintäkterna. Jag tycker att det är värt att betona att när det kommer till samfundsskatteintäkter så får kommunerna mer pengar, men landskapet får betydligt mer. De får mera pengar än kommunerna när företagen går bra.

Nu är det ett tag sedan, men om man tittar på 2024 så fick landskapet ungefär tre fjärdedelar av den totala summan, medan kommunerna fick en fjärdedel ungefär. Det betyder att landskapets intäkter ökar betydligt mer än kommunernas intäkter när samfundsskatterna går bra.

Men sedan ska man ändå ta bort det sista från kommunerna. Orsaken till detta är att man inte klarar av att hålla i pengarna. Man har gigantiska vägprojekt på Föglö och en Töftöfärja som man ska klimatkonvertera för 4 miljoner euro och man går över budget fyra gånger. Det är inte så svårt att se vad problemet är här, man klarar inte av att hålla i pengarna, de rinner iväg, och tjänsterna ökar.

Fru talman!

Min finansiella rådgivare Wikström var mitt i prick och påminde mig om en sak. Den borttagna kompensationen från kommunerna leder till frågan: Varför ska man vilja uppmuntra företag att växa och blomstra i sin kommun? Det spelar ingen roll för kommunerna.

Jag tyckte att finansministern var inne på samma spår när han redogjorde för sina möten med Ålands Näringsliv. Han nämnde att en bra näringspolitik resulterar i framgångsrika företag som genererar betydande samfundsskatteintäkter. Det gäller samma för kommunerna. De bör få sin del av vinsten när de har skapat förutsättningar för verksamheter som fiskodling och potatisförädling osv.

Tack värderade talman!

Jag vill inledningsvis påminna om att vi nu har ett förslag om vårbudget på bordet och ingenting annat. Vad lagtinget ska besluta om i det här ärendet är kostnadstaket för 2029 och vilket överskottsmål som det kostnadstaket resulterar i.

Lagtinget har redan fastställt kostnadstaket för 2027 och 2028 och deras respektive överskottsmål. Men här kan vi också, om vi vill, i detta ärende ge förslag på förändringar av kostnadstaken för dessa år.

Detta, talman, är vad vi ska diskutera i dag. Resten är egentligen varmluft från den här regeringen, som syftar till att ge lagtinget förutsättningar att förstå hur man tänker uppnå kostnadstaken. Det finns däremot inga konkreta förslag ännu. Vi har alltså en regeringsdiskussion på bordet, men vi har inga konkreta förslag på budgetmoment. Det kommer sedan i höstens budget.

Landskapsregeringen har fortfarande varit sparsamma i den här budgeten. Man föreslår att kostnadstaket för 2027 hålls oförändrat och att kostnadstaket för 2028 också förblir oförändrat. Det betyder att kostnadstaket för 2027 kvarstår på 385,9 miljoner euro och kostnadstaket för 2028 kvarstår på 392,6 miljoner euro. Nu föreslår landskapsregeringen att kostnadstaket för 2029 ska fastslås till 399,9 miljoner euro. Det är en ökning med 1,9 % jämfört med året innan och är historiskt en ganska stram kostnadsökning.

Det blir nu en massa siffror som jag vet att lagtinget har svårt att ta till sig. Men för att sätta 399,9 miljoner euro i kontext kan man titta på åren före det finanspolitiska ramverket. I de fem budgetar som föregick ramverket så ökade kostnaderna i genomsnitt med ungefär 4 % per år. Om vi skulle ha fortsatt den utvecklingen hade kostnadstaket för 2029 varit 433 miljoner euro. Skillnaden i kostnadsutveckling mellan 2026 och 2029 är alltså nästan 30 miljoner euro. Jag skulle vilja påstå att den här landskapsregeringen håller i pengarna. Dessa 30 miljoner euro motsvarar ungefär det strukturella underskottet som den här landskapsregeringen ärvde.

Ser man till de centralt debiterade intäkterna så innebär det att överskottsmålet 2029 landar på -1,4 miljoner euro. Med mycket möda och stort besvär är vi alltså på väg att nå vårt mål om en budget i balans år 2030.

Talman! Det finns osäkerheter i den här vårbudgeten. Kostnadstaket för 2029 bygger på en intäktsprognos för åren 2027-2029. Speciellt i den här salen tål det att upprepas att en prognos är en prognos. Ingen kan säga med säkerhet hur det blir. Men vad vi har på bordet är en kvalificerad gissning. Osäkerheten behöver dock ordas lite mer om.

För det första, på ett globalt plan har vi konflikter, framförallt i Mellanöstern. Oljepriset har skjutit iväg ganska kraftigt under våren och plötsligt kan vi till och med räkna hem Töftöfärjans elektrifiering. De senaste åren har Europa fått tullar mot USA och förhandlat ned dessa tullar, för att sedan få tillbaka dem igen. Den här osäkerheten sätter stora spår i handel och energipriser. En stackare som ska göra prognoser tre år framåt i tiden kan ha ett av världens svåraste jobb just nu. Det ska vi ha med oss när vi pratar om de här prognoserna.

För det andra, avräkningsbeloppet består av två delar. Avräkningen beror på finska statens intäkter, medan skatteavräkningen beror på de skatter som framförallt våra företag betalar. De delarna går åt olika håll just nu. Vår avräkning står närmast stilla eftersom finska statens intäkter envist vägrar komma igång. Däremot skjuter skatteavräkningen i höjden, tack vare att vi lyckligtvis har några åländska företag som går bra fantastiskt bra, för att vara ärliga.

Osäkerhetsfaktorn här är att skatteavräkningen hålls uppe av några enstaka företag. Om någon av dessa plötsligt skulle tappa sin lönsamhet, då skulle skatteavräkningen påverkas väsentligt. Det är också en risk vi behöver hålla i minnet. Skatteavräkningen eldas också på av vårt landskapsägda PAF. Dels höjs lotteriskatten rejält, vilket kommer att öka landskapets intäkter direkt och dels så slopas deras befrielse från samfundsskatt. De ökade kostnaderna för PAF blir intäkter för Åland. Det hjälper till att öka skatteavräkningen 2028-2029.

För det tredje, frågan om utsläppsrätter. I vårbudgeten har vi räknat med 2 miljoner euro per år, medan de i bokslutet för 2025 blev 200 000. Åland tycker att våra intäkter för utsläppsrätter borde vara 20-25 miljoner euro. Detta spann förstår alla att är enormt. Det är så pass stort att det kan påverka kostnadstaken och överskottsmålet de kommande åren. Förhandlingar pågår i den här frågan. Den här landskapsregeringen stretar och vi kräver det som Ålandsdelegationen har sagt att är vår rätt. Det här kan påverka målen och budgeten de kommande åren.

Talman! Avslutningsvis vill jag sammanfatta att Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna fortsätter på den vägen mot en landskapsekonomi i balans. Om kostnadstaken håller de kommande åren är vi där. Det betyder att vi har undvikit att skuldsätta framtida generationer för att vinna kortsiktiga fördelar. Populistiska politiker skulle förstås tömma våra offentliga bolag eller vår pensionsfond för att täcka över obekväma beslut. Men den här regeringen har valt en annan väg. Vi tänker inte skjuta ansvaret till våra barn, utan vi har kommit med obekväma förslag och vi har fått ta mycket ovett i den här salen.

Men i den här vårbudgeten står målsättningen fast. Det verkar som om vi kan vara den första regeringen på väldigt många år som faktiskt lyckas hålla tillbaka kostnaderna i landskapet. Det ger möjligheter för kommande mandatperioder. Där kommer Liberalerna att fortsätta ta ansvar för Åland under nästa mandatperiod, förstås med ett fokus på vår egen politik, större fokus på det.

Talman! Liberalerna stöder det här förslaget till vårbudget. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten är inne på att man tycker att intäkterna från utsläppsrätterna ska vara betydligt högre än vad de faktiskt är. Man tycker återigen att de ska vara till 2 miljoner euro, fast verkligheten visar att de är ett par hundratusen.

Vidare hör vi ledamoten säga att vi sparar in Töftöfärjans elektrifiering nu med de höga oljepriserna, som är fyra gånger så hög som investeringsbeslutet låg på. Vad bygger han egentligen sina påståenden på? Det är helt grundlöst.

Om tyckandet och verkligheten inte går ihop så är det verkligheten som ska stå i budgeten, och inte vad man tycker. Det ger en helt falsk bild i budgeten.

Jag förstår inte riktigt frågan. Om vi tittar på utsläppsrätterna så är det en väldigt svår fråga att budgetera. Någon siffra måste vi ju ha där.

Vi har nu fått ett beslut från Ålandsdelegationen, som har överklagats och det pågår förhandlingar i den här frågan. Men vad jag försökte säga var att spannet är ganska stort. Kommer de här intäkterna till oss så är det är inte så att det per automatik förbättrar landskapets budget, eftersom de här pengarna ska användas till investeringar och förbättringar i infrastrukturen. I det perspektivet kommer det att påverka om det blir förändringar i vad vi får in.

När det gäller Töftöfärjan så är det så att investeringen blir dyrare, men driftskostnaderna sänks också ganska drastiskt. Jämför man de oljepriser som vi pratade om i höstas så var det en minusaffär. Men jämför man med oljepriset som har skjutit iväg nu, så plötsligt går det att räkna hem det.

Tack, talman!

Det är ytterst tveksamt. När man diskutera oljepriser så behöver man se på ett genomsnitt och på verkligheten under de senaste tio åren, då kan man börja prata om realiteter.

Vi diskuterar att vi ska använda dessa utsläppsrätter till investeringar, och det skulle inte heller påverka resultatet. De pengarna skulle inte påverka resultatet på det sättet. Vi pratar om avskrivningar, men det kan bli lite besvärligt och invecklat.

När vi pratar om att populistiska partier vill slösa bort alla pengar, så levererar vi en skuggbudget. Jag antar att ledamoten syftar på Obunden Samling. Varje år har vi levererat en skuggbudget och konsekvent spenderat mindre pengar än vad regeringen har gjort. Det är helt grundlösa påståenden.

Om vi börjar med utsläppsrätterna, så är det klart att investeringar resulterar i avskrivningar. Hur som helst påverkar avskrivningarna vilka kostnader vi har i landskapet. Jag tycker att det är uppenbart att det blir en påverkan om det görs så mycket fler investeringar.

Sedan är jag lite förvånad över att man tog åt sig så hårt i det här och menar att man ska bränna upp alla pengar på det sättet. Det var inte riktigt det jag pekade ut ledamoten Wikström för. Jag vill bara påpeka att det framförs här att vi har väldigt mycket pengar och att vi kan ge pengar till alla andra. Men vi säger att vi vill hålla en stram politik, och vi är lite osäkra på vad som komma skall. Den strama politiken fortsätter.

Jag har inte sett något förslag på att andra tänker trumfa oss i den strama politiken.

Tack, herr talman!

Jag noterar att ledamoten Ekström nämnde just dessa relativt fåtal företag som vår ekonomi är beroende av. Jag skulle vilja be honom att utveckla den analysen.

Vi vet att landskapsregeringen och majoriteten av lagtinget vill arbeta för att möjliggöra havsbaserad vindkraft. De motiverar detta med att vi ska försöka bredda basen för den åländska ekonomin.

Hur sårbart är Åland i nuläget, med tanke på att vi är beroende av ett fåtal företag?

Jag tänker inte gå in på detaljer om branscher och namn i det här svaret, vilket skulle vara lätt att göra.

Jag skulle säga att vi just nu ska tacka vår lyckliga stjärna för att vi har dessa fantastiska företag som går så bra. Det är det som gör att vi inte behöver göra mera åtgärder än vad som faktiskt krävs.

Däremot brukar man säga att alla företag följer en viss klockkurva: man tjänar bra i början, men över tid kan det hända att de behöver förändras i grunden och kanske till och med får sämre lönsamhet. Vissa företag kanske till och med försvinner. Ur det perspektivet behöver vi ständigt hålla bollen i rullning och hitta de tillväxtåtgärder som gör att nya företag kan växa och bli stora. Dessa företag kan finnas i andra branscher.

Till exempel skulle vindkraftsbranschen kunna vara en sådan bransch där det finns möjligheter för tillväxt. Men man vet aldrig vart den tillväxten kommer ifrån; det är något vi måste arbeta för att åstadkomma.

Tack, talman!

Jag tror att det är viktigt att lyfta med jämna mellanrum att vi behöver vidta åtgärder för att bredda det åländska ekonomiska upptagningsområdet, att få fler företag och få fler branscher där Åland som samhälle kan tjäna pengar. Vi får inte hamna i ett sådant läge där "fat cat syndrom" råder, nämligen att vi har haft det bra i väldigt många år så vi kan fortsätta att tuffa på.

Landskapsregeringen har ett ansvar och en uppgift att också delta i i arbetet med att söka de nya ben som Åland ska stå på ekonomiskt också i framtiden.

Jag tror att det är ett ständigt projekt att söka efter de här benen.

Vi kommer att debattera tillväxtmeddelandet här. Jag vill också understryka att det som är så viktigt i dessa frågor är att man inte kan beställa var tillväxten ska komma ifrån. Det går inte politiskt att bestämma det.

Vi behöver ge förutsättningar. Om det finns entreprenörer som vill göra något, så behöver vi titta på det och försöka ge dem möjligheten att förverkliga sina idéer. Det är just detta som skapar tillväxt. Jag tror att det är jätteviktigt att vi arbetar utifrån den synpunkten.

Talman!

Ledamoten Ekström har ju själv, som tidigare VD för Ålands Näringsliv, lång erfarenhet av att arbeta med näringslivsfrågor och tillväxt .

Jag kommer att ställa en liknande fråga till ledamoten som jag ställde till finansministern tidigare: Vilka delar i budgeten, tror ledamoten, kommer att få fler företag att våga investera, anställa och växa på Åland?

Olika dokument i den här salen har lite olika syften. Det här förslaget till vårbudget handlar om landskapsregeringens interna budget och hur den ska se ut för perioden 2027-2029.

Detta dokument är inte främst avsett för att vi ska identifiera var vi kan hitta tillväxt. Det finns några punkter under olika avdelningar som beskriver detta, samt förslag på förändringar som ska genomföras. Men dessa förslag kommer snarare att presenteras i andra dokument som vi ska debattera här i salen.

De tillväxtmöjligheter som vi behöver fokusera på och det som komma skall, är inte tydligt framtagna i detta dokument. Om man enbart läser det här dokumentet hittar man inte speciellt mycket, framförallt inga konkreta förslag.

Men andan är ändå att en stark ekonomi ger möjlighet för (… taltiden slut).

Talman!

Det är sant, men för att nå en ekonomisk balans måste vi öka skattebasen. Vi vet att företag idag har det tufft. Det finns ett, kanske två, företag som fungerar som motorer just nu. Det är fortfarande alla de små företagen som utgör grunden i vårt samhälle, och vi vet att de har det svårt just nu.

Därför tänker jag fortsätta att lyfta fram dessa frågor. Även om vi ska diskutera ett tillväxtmeddelande, skulle man önska att man såg mer i ramar som sträcker sig fram till 2029. Vad vill man? Vad tänker man? Hur ska man stöda? Ledamoten var inne på att vi ska ge förutsättningarna för näringslivet att förverkliga sina idéer, men jag tycker att dessa förutsättningar blir allt sämre.

Jag var inne på dessa osäkerhetsfaktorer. När den här skatteavräkningen har dragit iväg som egentligen är företagens resultat så kan mant förledas att tro att alla våra företag på Åland går fantastiskt bra. Men vad jag lyfte fram var att det är ett fåtal företag som går bra.

Om man ser till den stora helheten så är det väldigt många företag som kämpar. Det betyder att om något av de framgångsrika företagen av någon anledning tappar lönsamheten, så har vi inte 50 företag som är på väg upp och kan kompensera för det. Istället finns det ett ganska stort glapp till de andra företagen. Det här är en risk som vi behöver ha med oss.

Nu ska vi ändå glädjas åt att de företag som går bra här, och vi hoppas att de fortsätter att göra det. Men vi måste ha detta i åtanke så att vi inte drar iväg med kostnader och allt annat och tro att vi framtiden löst.

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.