Enda behandling

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom. Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion. Lagtingsledamoten Katrin Sjögren får först läsa upp klämmen.

Talman! Med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Hur tänker landskapsregeringen revidera näringsrättslagstiftningen samt jordförvärvsrättslagstiftningen på ett sådant sätt att förtroendet återupprättas för att landskapsregeringen utan politisk inblandning hanterar ärenden likvärdigt och korrekt för alla sökanden och så att lagtingets partier involveras, vilken är tidtabellen och med vilka huvudteman drivs revideringen?

Tack, talman! Ärade lagting. Ett spörsmål som rör självstyrelsens mest centrala grunder är naturligtvis ytterst allvarligt på alla sätt. Landskapsregeringen har i sitt svar på spörsmålet konstaterat att det här är en fråga som har varit aktuell under många, många år. Tittar man bakåt i tiden så hittar vi också år 2011 en liknande frågeställning riktad till landskapsregering om vad man tänker göra på ifrågavarande område. Vi har alltså en situation där det lagstiftningspaketet- som man kan kalla det - ligger till grund för vårt arbete vad gäller jordförvärvs- och näringsrättsskydd, eller jordförvärvsrätten i synnerhet och som går tillbaka till 2003.

I vårt svar betonar regeringen Thörnroos att det här något som har varit på gång länge. Det har utretts till och från, men inte heller den tidigare landskapsregeringen, under lantrådet Katrin Sjögren, kunde komma till skott, eftersom det inte fanns en politisk enighet inom den dåvarande regeringen i frågan.

Enligt regeringsprogrammet så tillsatte regeringen Thörnroos, i slutet på februari i år, en arbetsgrupp som jag själv leder och som då ska se över den här delen av nationalitetsskyddet. I enlighet med vad vi också har lovat så kommer en politisk referensgrupp att tillsättas, men det sker först när det finns ett adekvat underlag att ta ställning till, det vill säga att det lönar sig att ha en politisk diskussion utgående från vad arbetsgruppen kommer fram till för slutsatser.

Det är ett otroligt komplext regelverk som vi ger oss in på att försöka förändra. Jag kan säga att i mina mörkare stunder, under den rådande krisen, så har man nog tänkt när man tittar på den här frågan; kommer vi att kunna åstadkomma en ny lagstiftning som styr det åländska nationalitetsskyddet? Det är i ljuset av att vi har EU-rätten så sätter det sina begränsningar, som alla vet. Varje steg vi tar där att luckra upp systemet gör att vi har gjort det permanent. Vi kan alltså inte backa, det är den så kallade stands still principen.

Så det är därför, bästa ledamöter, som det behövs ett underlag som faktiskt kan ge bästa möjliga vägledning inför de politiska besluten som måste komma i den här frågan.

Det är ju inte för ros skull som arbetsgruppen har fått tid till den 28 februari nästa år att ta fram det här underlaget.

Sedan kan vi konstatera att vad gäller den löpande hanteringen av både näringsrätts- och jordförvärvsärenden så är ju linjen fortsatt konsekvent. Vi tillämpar det regelverk vi har. Sedan vet alla om att det är svårt att agera helt klockrent i dessa farvatten särskilt när det gäller jordförvärvsärenden där det i vissa fall har visat sig att handel och köp av aktier i olika former av bolag kan leda till en diskussion om det är risk för att man kringgår jordförvärvslagstiftningen.

Men i allt väsentligt så är det likabehandlingsprincipen som alltid eftersträvas. Jag vill lova lagtinget att våra duktiga tjänstemän är en garanti i sig för att den här likabehandlingsprincipen alltid eftersträvas. Det var i korthet själva svaret.

När det gäller allt det som närings- och jordförvärvsgruppen jobbar med så kan jag bara nämna att vi bl.a. har att tackla frågeställningen om hur 11 § i självstyrelselagen ska kunna förenas med den finländska konstitutionella rätten till näringsfrihet i landet i ljuset av Finlands grundlag. Vi har den problematiken att visserligen kan mycket av det vi gör i detta lagting och i vårt självstyrelsesystem vila på våra folkrättsliga förankringar, men jag tror att de flesta av er känner till att näringsrätten som instrument tillkom i 1951-års lag. Det är den typen av frågeställningar som man måste ta itu med och också vilka rättsliga begränsningar, som jag redan berörde, då det gäller EU-rätten, men också konstitutionella sådana när det gäller prövningsrätten som sådan när landskapsregeringen tar ställning till ärenden gällande näringsrätt.

Sedan kommer vi in på det som har varit aktuellt under tidigare kansliministern Nina Fellman; vilka rättsliga befogenheter som landskapsregeringen har när det gäller att utöva tillsynen idag. Vilka tillståndsvillkor kan man foga in i det hela och så vidare? Sedan har vi naturligtvis allting annat som handlar om att Finland får en grundlag år 2000 och det ihop med EU-regelverket blir då en helhet som nog kommer att kräva ett synnerligen gott arbete av arbetsgruppen.

I spörsmålet framställs det som klappat och klart, att det bara är att visa politisk vilja och så har vi en ny lagstiftning som rör dessa delar av nationalitetsskyddet. Jag vill verkligen betona, som jag nämnde i en replik här i salen förra veckan, att det man har gjort hittills och som är utrett är enbart vilka frågeställningar som blir aktuella att tackla när man reviderar dessa delar i nationalitetsskyddet. Det finns inte svar på någon enda av dessa frågeställningar som jag gav en liten bild av att vi har att diskutera. Så frågan har diskuterats flera gånger om, men vi är långt ifrån en situation där vi kan säga att så här ska morgondagens lagstiftning se ut på det här området.

Jag nöjer mig, talman, i det här skedet. Tack.

Talman! Det är helt sant att frågan har varit aktuell under många år och den är väldigt komplex och svår, det vet vi alla och vi har olika infallsvinklar och ståndpunkter i den här frågan.

I 2019 års budget fanns en skrivning att man skulle inleda detta arbete, men det hann vi tyvärr inte med. Det stora problemet var nog inte att man inte var politiskt överens, vi hann helt enkelt inte med det. Det är ju på det viset att frågan blir allt mer aktuellt ju mer globaliserad samhället och världen blir.

Samma dag som spörsmålet lämnades in så intervjuades Optinova i tidningen och där funderade man på att flytta sin verksamhet från Åland. Så frågan är väldigt aktuellt.

Det står i beslutet i regeringsprogrammet att man tänker göra en utredning av behovet. Nu står det i beslutet att man ska ta fram lagstiftning. Det tänker man göra då alltså utan en parlamentarisk referensgrupp om jag förstått saken rätt?

Tack, talman! Bästa ledamot Katrin Sjögren, det framgår både i regeringsprogrammet av regeringen Thörnroos och i spörsmålssvaret till ledamoten med flera här i salen att en politisk referensgrupp kommer att tillsättas, men i ett läge där vi bedömer att vi har tillräckligt med underlag för att det ska bli positiva och verkligen tillräckligt grundläggande diskussioner om hur den framtida lagstiftningen ska se ut.

Jag känner också inledningsvis, efter det här meningsutbytet, att jag tror att landskapsregeringen måste ta på oss att ordna för hela lagtinget en genomgång av den här problematiken, så att det inte blir någon sorts känsla hos delar av lagtinget att man inte är informerad om den biten. Det är ett arbete vi måste göra gemensamt.

Talman! Det tycker jag låter som en god idé. För det är just det som är grunden till att få förståelse för den här komplexa problematiken och faktiskt ta steg framåt och fatta beslut om vad vi ska göra.

Jag kommer ihåg förra sommaren då vicelantrådet Harry Jansson tyckte att landskapsregering var inkompetent i Jyskfallet. Sedan förmildrade han sina åsikter något och ville skriva en lagmotion, vilket det inte heller blev någonting av. Det är en komplex frågeställning. Men vi måste bestämma oss politiskt vad det är vi vill göra. Jag välkomnar ett informations-, diskussions- och fortbildningstillfälle för lagtinget. Det kanske talmannen kan ta tag i ?

Tack, talman! Där vill jag nog lite rätta ledamot Sjögren. Jag inkompetensförklarade inte den dåvarande landskapsregeringen till den där delen i alla fall, det må vara hänt i övriga frågor, det svär jag mig inte fri ifrån här nu, men inte när det gällde den här frågan.

Däremot kritiserade jag det faktum att man inte förde frågeställningen till självstyrelsepolitiska nämnden för samråd. Lantrådet Katrin Sjögren borde ha tagit möjligheterna att få förståelse för en svår fråga, istället för att låta Jyskfallet bara avancera. Man konstaterade att man i tillståndsvillkoren inte hade betonat det svenska språket tillräckligt, och att man kanske heller inte gjorde den beredande insatsen som själva Jyskfallet skulle ha förutsatt.

Men det är bra att vi är överens om att det är tillsammans vi nog bör diskuteras. Det är otroligt många detaljfrågor som kommer att kräva gemensamma tankar.

Tack, talman! Jag vill fortsätta diskussionen på samma område.

Det underlag som finns att läsa nu, det PM:et som togs fram under den förra mandatperioden och Gun Carlson kommittén, så den här frågan har ju hanterats många, många gånger och det finns en massa juridik och utredningar kring den.

Det som har saknats hela vägen är den politiska samsynen på hur man vill gå vidare. Varför skulle man inte, parallellt med det arbetet med juridiken som förstås måste göras, inleda en politisk process? För annars riskerar vi att hamna precis där som alla tidigare försök att ändra på den lagstiftningen har stupat, det vill säga att man inte är politiskt överens eftersom om man ska ändra på jordförvärvslagstiftningen så måste man ha en kvalificerad majoritet. Hur ska man uppnå den om man inte jobbar politiskt också?

Tack, talman! Bästa ledamot Fellman, det är väl det som föregående replikskifte angav, en väg för att vi skulle kunna ha en politisk diskussion trots att det grundläggande arbetet fortgår.

Som sagt var, vi har Gun Carlson kommitténs arbete, mycket gediget som sådant, men som rör sig av nöden tvunget på ett generellt plan. Likadant de kartläggningar som sedan har följt bland annat dåvarande rättschefen och sedan lagledaren Sören Silverström som tillsammans med en annan lagberedare gjorde ett arbete som kom fram 2015. Man har snuddat vid det och sedan det underlag som ledamot Fellman pekade på från 2016, man lyfter frågeställningar men vi saknar svaren på hur vi behöver navigera.

Igen, vi måste ta försiktighetsprincipen genom att det vi gör är för evigt.

Absolut, det finns generella frågor och det måste bli specifika svar, men de specifika svaren innehåller väldigt, väldigt mycket politik. Det är där förändringarna brukar stupa, på detaljerna i hur långt man är beredd att gå och vilka kriterier man ska ha för vad som kan anses vara att verksamhetsspråket är svenska. Alla möjliga sådana detaljer måste förankras politiskt. Gör man inte det så spelar det ingen roll vad en grupp kommer fram till.

Jag skulle också vilja ställa en fråga kring det så kallade bulvanfallet som är ursprunget till hela den här diskussionen. Anser kansliministern att det beslut som landskapsregeringen då fattade, dvs. att avslå den här anhållan om jordförvärvstillstånd, att det var korrekt?

Tack, talman! Först politiken. Visserligen, här har vi ju ett system där jag redan i det här skedet, inför fem partiöverläggningar, så småningom kommer att lyfta några förslag till lösningar så att det då också känns bra för regeringsbasen att det är den här vägen vi eventuellt kan vandra. Om det är så att vi på talmannens förslag och inrådan kan samlas till en gemensam överläggning är jag inte främmande för att där heller dryfta dem. Det finns olika modeller att ta till, men ytterligare en försvårande omständighet är; kan vi ha olika krav på styrelsesammansättning när det gäller beviljande av näringsrätt och när det gäller beviljade av jordförvärvsrätt? Skulle svaret på den frågan var ja, så då skulle det underlätta vårt arbete oerhört.

Talman! Jag konstaterade ett tag att jag blev glad när vicelantrådet verkade kapitulera från tanken om att ha det här som ett internt ministerarbete som sedan förankras med majoriteten utan en politisk referensgrupp. Men nu kom vi tillbaka till det, vad jag kan förstå, parlamentarismens piska ska vina och det gäller att bara lyssna.

Jag tycker, liksom många andra, att det här i högsta grad är en parlamentarisk fråga där alla borde få delta i processen. Det är egentligen lagtinget som har ansvar för utvecklingen av självstyrelsen, kanske mer än vad landskapsregeringen har.

Men jag konstaterade i ett tidigare sammanhang att den nu sittande majoriteten, i alla fall stora delar av den, har varit väldigt mycket emot att göra moderniseringar och liberaliseringar av näringsrätten till exempel. Medan vi nu ser ett skriande behov av att kunna locka starka företag till Åland i bakvattnet av de coronatider vi befinner oss i. (… taltiden slut).

Tack, talman! Jo, såväl jag som mina ministerkollegor och regeringsbasen i övrigt är helt inne för att vi ska modernisera systemet. Men som jag redan betonade inledningsvis här under debattens gång så vill vi vara trygga i de förslag till beslut och underlag vi förelägger lagtinget i sin helhet.

Återigen, det blir en arbetsgrupp i form av en referensgrupp som då får titta på det som vår gemensamma tjänstemannagrupp kommer fram till. Vi är totalt sex personer i den gruppen och flera av dem har mångårig erfarenhet av den här typen av frågeställningar. Jag tror sannerligen att vi kommer att behöva det. Jag kan säga att det här faktiskt är så komplexa frågeställningar och när vi har frågat två ledande sakkunniga om de kan bistå oss i arbetet så har svaret varit nej. Det får ni alla välja att tolka utgående från (… taltiden slut).

Tack för det talman. Tidigare har jag förstått från bland annat vicelantrådet själv och också från stora delar av majoriteten att man vill förbättra sanktionsmöjligheterna i näringsrättslagstiftningen, alltså att kunna ställa tydligare krav på bolag som på något sätt bryter mot den.

Men nu menar alltså vicelantrådet att man har ändrat kurs och att man nu till exempel kan tänka sig att ha öppnare bestämmelser gällande styrelseplatser eller vad är syftet med den här förändringen? Vilka är de huvudsakliga linjedragningarna? Mot vilka mål ämnar landskapsregering och vicelantrådet gå?

Tack, talman! Som jag sade i ett tidigare replikskifte så skulle det här arbetet vara betydligt lättare om vi kunde säga här och nu att det går att ha olika krav på styrelsernas sammansättning beroende på om det handlar om ansökan om näringsrätt eller ansökan om jordförvärvstillstånd. Förstår ni? Ett och samma bolag kan bli föremål för samma typ av principiella överväganden. Och då kan ingen här och nu säga att det går att tillämpa olika. Skulle det vara så att det går att tillämpa olika, då skulle näringsrätten i mina ögon inte behöva vara ett särskilt problem därför att vi tryggar svenska språkets ställning genom tillståndsvillkoren i övrigt, men vi kan lätta på kraven på styrelsens sammansättning. Det är därför som vi nu måste titta särskilt på den frågan också.

Tack, talman! Tack vicelantrådet. Jag undrar om vi här på Åland faktiskt håller på att utreda ihjäl oss, bokstavligt talat. Det blir utredningar, den här utredningen har ett år på sig och så länge har vi inte på oss, så länge har inte våra företag på sig. Det finns starka stora friska företag med hundratals arbetsplatser som faktiskt ser det som nödvändigt att flytta från Åland på grund av att vår näringsrätt är omodern. Det finns praktiska stora fina exempel på företag som skulle vilja komma till Åland och etablera sig och skapa nya arbetsplatser med åländsk förankring i botten, men som inte kan göra det.

Med tanke på det nya skattesystemet som träder i kraft vid årsskiftet så är vi ju verkligen i behov av en större skattebas. Enligt mig så har vi inte råd att sitta ett år och vänta på vad vicelantrådets arbetsgrupp kommer fram till. Det tar för länge!

Tack, talman! Jo, ledamot Holmberg, det är därför jag beklagar. Ledamoten ingick i den tidigare regeringsbasen 2015-2019 och det skulle ha varit jättebra om vi hade ha haft lite bättre underlag att kunna jobba vidare på. Men som jag konstaterade så ingen av dessa frågeställningar är så pass kartlagda att någon med säkerhet kan svara på de fyra huvudfrågeställningarna som jag listade snabbt, inklusive detta om man kan ha olika styrelsekrav beroende på tillståndsansökan.

Om det är någon tröst för ledamot Holmberg så är inte jag främmande för att landskapsregeringen tar beslut i den riktning ungefär som ledamoten efterlyste, utan att egentligen ändra lagstiftningen. För allting vilar ju på ett principdokument från 1999, ett principdokument som man naturligtvis kan ändra.

Tack, talman! Jag tror att vi ska vara försiktiga med att gå in i en framtid där vi skapar en politik som bygger på tillfälliga lösningar och lite beroende på vem som sitter vid makten. Åland ska byggas av lag, samhället ska byggas av lag och företagen ska veta långt på förhand, flera år på förhand vad som gäller. Det ska finnas en grundtrygghet i det. Det är viktigt.

Vicelantrådet inledde med att utredningen har pågått under många, många år. Jag är helt övertygad om att det väldigt långt finns ett samlat material som inte kräver att vi nu har en arbetsgrupp som jobbar ett år. Men det beror lite på vad man har för inställning. Jag känner inte riktigt den här entusiasmen från vicelantrådet att det här ska vi ordna, det här är bråttom och att det här är viktigt för Åland. Tvärtom, jag känner en liten passiv inställning till alltihop. Att inte göra någonting för det tar minst ett år innan vi kommer fram till någon slags klarhet i vad arbetsgruppen kommit fram till. Ett år är alldeles för lång tid speciellt (… taltiden slut).

Tack, talman! I arbetsgruppen är vi oerhört tacksamma om vi kan få höra ledamoten Holmberg om det material som ledamoten sitter på när det gäller den här typen av svar på mycket komplicerade juridiska frågeställningar. Hemskt gärna, vi hör ledamoten när som helst.

När det gäller påståendet att det här skulle vara tillfälliga lösningar, bästa ledamoten, under senare år har man hittat på ett begrepp som heter ungefär "samhällelig basservice". Det ger landskapsregeringen möjlighet att avvika från alla krav på att någon ålänning skulle finnas i styrelse eller en person med fem års bosättning. Det är något som har dykt upp på senare tid. Jag tror inte att det är förankrat i lagtinget, än mindre i lagstiftning. Men det visar hur vi har förändrat systemet och nu är det begreppet etablerat. Därför ser jag inte heller någon större problematik med att man gör något liknande, om man bedömer att någonting är otroligt skyddsvärt med tanke på Ålands ekonomi.

Tack, herr talman! Tack till vicelantrådet för svar på frågan. Efter att ha diskuterat den här frågan i många år så tycker jag att väldigt mycket handlar om synen på det här i varje enskilt fall och så kallade in casu bedömningar. Hur ser vicelantrådet på det? Är in casu bedömningar idag riktiga eller är det grundlagens krav om likabehandling som råder? Är in casu bedömningar i dagsläget obsoleta, ett instrument som inte går att använda? Hur ser vicelantrådet och den sittande regeringen på detta?

Tack, talman! Jag såg i spörsmålet att in casu bedömning nämns och att det skulle vara illa med in casu bedömning. Är det inte så, bästa ledamot Gunell, att särskilt jordförvärvsfrågan är så pass komplex att vi verkligen måste göra in casu bedömning från fall till fall för att överhuvudtaget komma till en slutsats? Jag är rädd att vi aldrig kommer att kunna skriva en så generell allmängiltig lagstiftning - varken vad gäller näringsrätt eller jordförvärvsrätt - att vi inte ska tillåta en in casu bedömning. Juridiskt används in casu instrumentet lite flytande. Själva grundkonceptet är att man gör en bedömning, men det har ingen prejudicerande verkan. Nå men tvärtom, vi vet ju att i dagens värld med EU-rätt och grundlag så är det ju faktiskt så att varje beslut man tar har ändå en följd för kommande hantering av motsvarande ärende.

Det är ju på sätt och vis det här som är grundproblematiken. Vi har en grundlag, vi har krav på likabehandling och den likabehandlingen ska vara fri från politisk påverkan. Det är ju så som hela den här spörsmålsdebatten startade. Det fanns en klient som hade ett ärende inlämnat till landskapsregeringen, Sparbössan i Mariehamn Ab, och det ärende hanterades av Cityjuristerna med talman Bert Häggblom som ombud. Det är ju hela grunden. Klienten sade att med den här sittande nya regeringen så kan han få ett annat utslag i frågan än det som den tidigare regeringen hade tagit. Tycker vicelantrådet Harry Jansson att beslut med avslag var korrekt? Ska det nu fullföljas med hantering och eventuellt tvångsförsäljning? Eller var det ett felaktigt beslut som nu (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag har bemödat mig med en sak under mina första drygt fem månader som ansvarig minister, att inte blicka bakåt och absolut inte ifrågasätta tidigare företrädares beslut till någon del. Jag finner inte någon orsak att göra det till den här delen heller. Men nu vill jag betona, jag har inte satt mig in i just den affärsuppgörelsen som ledamot Gunell nämnde särskilt här, än mindre vad som komma skall.

Jag som minister kommer nu i fortsättningen att vara en del av det systemet och därför kan jag inte heller uttala mig om det enskilda fallet som sådant. Om jag kommer ihåg rätt så 19 maj är den tidpunkt då landskapsregering åter kommer in i bilden och då tvingas jag och naturligtvis tjänstemännen att ta ställning i sak.

Talman! Några inledande ord. Det verkar som om detta, att hantera Covid-19 och pandemin, tyvärr blir det nya normala. Det kommer att prägla det mesta i vårt samhälle en lång tid framöver och med all säkerhet hela mandatperioden.

Den direkt akuta fasen är över, nu återstår en lång och mycket mödosam rehabilitering. Det var inte bara i ekonomin det blev tvärnit. Det blev också så inom politiken. Naturligt och självklart.

Men strax innan uppehållstillstånd och krishantering fanns det en hel del saker på lagtingets bord. Nu måste vi arbeta vidare med avräkningsgrunden, självstyrelselagen, reformer och investeringar. Idag debatteras initiativ i form av motioner men också skriftliga frågor och nu även spörsmålet som daterades tillbaka ända till den 5 mars.

Talman! Spörsmålet innehåller materiella delar som berör både politik och juridik. Vi spörsmålsställare anser att frågorna är centrala att diskutera och lyfta på bordet. Den första delen är politikernas roll och uppgifter. Det andra är nödvändigheten av att modernisera och förtydliga delar av självstyrelsens pelare, jordförvärvslagstiftning och näringsrätt.

Som grund för spörsmålet ligger graverande uppgifter i media. När lagtingsledamöter är involverade i bulvanaffärer, genom att bistå och möjliggöra markköp där jordförvärvslagstiftningen kringgås, undergräver det förtroendet för alla politiker som företräder självstyrelsen. Det framkom dessutom via initierade intervjuer att lagtingsledamöter förespeglat klienter att med ett regeringsbyte med andra partier och politiker vid makten så skulle det förändra utfallet i beslutet och förbättra möjligheterna till att de aktuella markaffärerna kan fullföljas. Det är allvarligt, eftersom jordförvärvslagstiftningen och ålänningarnas förtroende för systemet eroderas. Det skadar allmänhetens tillit till politikerna men även anseendet för lagting och regering.

Jordförvärvsrätten och dess praxis behöver tydliggöras och moderniseras. Ålänningarna måste kunna lita på att likabehandling och rättssäkerhet gäller. Det är en av det lilla samhällets baksidor; har du pengar, skog, mark, kontakter och inflytelserika vänner så ordnar sig det mesta. Du kan få din väg byggd, ditt bygglov godkänt, du kan få en tjänst eller ett bidrag. Det är odemokratiskt och korrumperande. Det har t.o.m. en egen benämning på åländska; fixarpolitik. Det är något av en tradition som till all lycka håller på att tyna bort, men spåren finns där likväl kvar. Men vi blir bättre genom välutbildade tjänstemän, genom att ofta diskutera vad som är politik och vad som är förvaltning, genom att vi stiftar lagar som tydligt ger alla individer samma rättigheter. Kommunallagar, förvaltningslagar, lagar om revision och även en viss, obs! en viss byråkrati borgar också för demokratisk beredning och likabehandling.

Den politiska dimensionen i detta ärende handlar också om principer och olika roller. Det är självklart att det i vårt samhälle måste finnas jurister som står på enskilda individers eller företagens sida gentemot myndighetsapparaten vare sig den består av landskapsregeringen, kommunerna, ÅMHM eller polisen. Men man måste välja, ska man vara lagstiftare, ha budgetmakt och dessutom ingå i ett majoritetsblock där du kan få insyn i allting, då kan du inte ha ett privat värv där kan dra fördelar av det.

Det här handlar inte om juridik, det handlar om politik. Det handlar om förtroende, respekt och integritet. Inte kommer det att bli en fällande dom i någon domstol. Det handlar sist och slutligen inte om juridik utan om politik. Det blir folkets domstol som avgör i kommande val. Ett samhälle bygger inte bara på regelrätt lagstiftning, det bygger också på moral och etik, det bygger på överenskommelser och oskrivna regler. Som lagtingsledamot är man enligt lagtingsordningens 11 § skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder samt iaktta lag. Man svär i princip en ed.

Talman! Även näringsrätten är i behov av modernisering. Näringslivet och dess representanter har under en lång tid påtalat behovet eftersom dagens strikta krav förhindrar nyetableringar samt riskerar företagsflykt. Att modernisera näringsrätten är en av de i särklass viktigaste näringspolitiska och tillväxtfrämjande åtgärder lagtinget kan göra.

Meningen var att det arbetet skulle inledas och det fanns med i 2019 års budget. Men annat kom emellan, vi hann helt enkelt inte med det; självstyrelselag, ekonomikapitlet och riksdagsvalet med påföljande regeringsbildning på rikssidan. Vi var fullt beredda på att tillsätta en parlamentarisk grupp, trots att vi visste att det fanns olika inställningar i dåvarande regeringsblock. Inte kan det väl vara så att nuvarande regeringsblock är så rädda för att det kan finnas sprickor inom regeringsblocket i den här frågan? Jag tycker att frågan är viktigare än så, utan att indela den i majoritet och opposition.

Enligt nuvarande regeringsprogram ska en arbetsgrupp tillsättas för att utreda behovet av en modernisering av den lagstiftning som styr beviljande av närings- och jordförvärvsrätt. En parlamentarisk referensgrupp tillsätts som stöd för arbetet. Så långt regeringsprogrammet.

Nu har en arbetsgrupp tillsatts, men nu ska den utarbeta ett förslag till moderniserad lagstiftning, inte utreda. Arbetsgruppen tittar på sanktionsmöjligheter som kunde intas i näringsrättslagen, hur kravet på styrelsesammansättning samt de övriga kraven för erhållande av permanent respektive tillfällig näringsrätt kunde utformas. Arbetet ska vara klart i februari 2021. Arbetsgruppens ska utarbeta ett förslag till ny lagstiftning. Det är konstigt att man inte kan säga när man bedömer att det är aktuellt att tillsätta den parlamentariska gruppen. Jag har full förståelse för det läge vi befinner i oss nu, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte har någon plan för den delen.

Den enda politikern i gruppen är vicelantrådet. Det sägs överhuvudtaget ingenting i landskapsregeringens spörsmålssvar när parlamentarikerna ska bli involverade.

Det finns redan ett underlags-PM och hela frågeställningen är utredd åtminstone två gånger tidigare. Det finns heller inga oklarheter var bristerna finns i de juridiska sakfrågorna, men de stora frågetecknen finns kring politiken och vad politikerna vill. Det är svåra frågeställningar. Diskussionen är viktig och av avgörande betydelse. Menar landskapsregeringen allvar, att man faktiskt vill göra något under den här mandatperioden, är det centralt att snarast involvera lagtingspartierna.

Frågorna är grannlaga. Verksamhetsspråket ska vara svenska. Vad betyder det? Gäller det avtal? Mot kund? Reklamutskick? Internt arbetsspråk? Vi känner alla dessutom till fallet från i somras där ett företag inte uppfyllde språkkraven. Vår lagstiftning var tandlös visade det sig och bristerna reddes ut. Sanktionsmöjligheter måste vara reglerade i lag enligt grundlagen.

Det är av yttersta vikt att lagtingspolitikerna får en verklighetsuppfattning hur företagens vardag ser ut. Det är klart att stora exporterande företag har behov av spetskompetens som kan vara svårt att hitta i en befolkning på knappt 30 000. Vårt eget bolag PAF är i allra högsta grad beroende av spetskompetens i sin styrelse och det interna arbetsspråket är engelska.

Samma dag som detta spörsmål lämnades in kunde vi läsa i media att Optinova vill tillsätta en styrelse som är mindre, men med spetskompetens och som inte kommer att uppfylla kraven på 2/3 ålänningar. Vice VD:n ställer retoriska frågor i Ålandstidningen. Är näringsrätten vettig för Åland? Gynnar den Åland eller skapar den hinder? Ett alternativ, konstaterar vice VD:n, är att registrera bolaget någon annanstans. Vi har redan idag missat viktiga bolagsetableringar på Åland.

Här finns också i allra högsta grad politik. Hur ska vi reglera styrelsesammansättningen? Näringsrättens koppling till jordförvärv? Kunde jordförvärvsrätten liberaliseras om den kopplades till mycket strikt planering?

Det är nödvändigt att de politiska partierna bildar sig en helhetsuppfattning om utmaningarna och problemen och fortbildar sig med fördjupning med den klara målsättningen att utveckla det åländska näringslivet, inkluderande ett språkskydd men med en fungerande marknadsekonomi. Tack.

Tack ledamot Sjögren för det inledande anförandet. Generella anklagelser riktade mot politiska kolleger här i församlingen låter jag nog vara obesvarade.

Jag tycker inte om den här typen av svepande formuleringar att man skulle ha tillgång till allt bara för att man ingår i en regeringsbas. Jag vill verkligen markera för den nuvarande regeringen Thörnroos att så är inte fallet även om det har tillämpats tidigare. Ingen enskild ledamot kommer att ha tillgång till typ av ansökningar som rör bolag och än mindre privatpersoner. Jag vill nog verkligen ta det till protokollet med tanke på det påståendet.

När det gäller i övrigt sedan så är det bara att beklaga. Liberalerna gått till tre val, eller hur, 2011, 2015 och så vidare och sagt att näringsrätt och jordförvärv skulle ses över, men ändå inte kommit till skott trots att man hade regeringsmakten då senaste period. Så var kanske lite mer hovsam i kritiken efter fem månaders regerande!

Talman! Droppen urholkar stenen. Det är ett helt annat diskussionsklimat nu än vad det var 2011. Liberalerna kommer att fortsätta driva sin linje. Vicelantrådet Harry Jansson, jag tror att vi i slutändan får rätt och det vittnar minsann den här artikeln från den 9 mars om. Vi vet också, som påtalats här i replikväxlingen, att vi är beroende av en gedigen skattebas. Vi kan väl inte själva börja mota bort våra stora företag som bidrar till både arbetsplatser och skatteunderlag.

Tack för svaret ledamot Sjögren. Jag vill ställa frågan här och nu då eftersom den liberala kollegan John Holmberg inte var förtjust i att vi skulle se över principdokumentet för att vinna tid. Vi vet ju alla att lagstiftning kommer med åtföljande lagkontroll med risk att vi kommer få delar av lagstiftningen underkänd etc. och det kommer att ta tid. Hur ser det tidigare lantrådet på möjligheterna att vi använder principdokumentet som bas för att se till att bolag som är särskilt värdefulla för Åland kan stanna kvar, genom att vi ser mer positivt på en förändring av styrelsens sammansättning i förhållande till dagens mer rigida system?

Talman! Jag anser att det brinner i busken. Det beror på att vårt handlingsutrymme blir mindre och mindre. Vi kan med fog anta att när det gäller att göra in casu bedömningar och inte ha lagstiftningen på plats så min bedömning är att vi får mindre och mindre utrymme och landskapsregeringen kan faktiskt hamna i en domstol med sin lagstiftning och det vill vi ju absolut inte heller. Eller hur vicelantrådet, att en domstol avgör vad som är rätt. Här gäller det att försöka vara proaktiv. Vi vet att de som vill minst i den här lagstiftningen bestämmer.

Men vi behöver göra vissa moderniseringar. Det är ett fullständigt icke önskvärt scenario för mig i alla fall att vi skulle hamna i domstol.

Fru talman! Det sägs i spörsmålet att näringsrätten är i behov av modernisering och det är ju de flesta överens om. Det sägs också som motivering "att modernisera näringsrätten är den i särklass viktigaste näringspolitiska och tillväxtfrämjande åtgärd lagtinget kan göra." Det är nog enorma överord. I den situation vi just nu befinner oss så gäller det att få igång samhället, turismen, handeln, byggsektorn och helt enkelt hålla liv i företagen.

Att näringsrätten är i behov av mer modernisering ställer jag också upp på. Skulle jag själv ha ett företag och bo t.ex. i Stockholm och funderade på att flytta till Åland och jag skulle få reda på att det finns begränsningar, jag kan inte ens bestämma över styrelsens sammansättning i mitt eget företag, så kanske jag inte skulle vara så intresserad. Det där tror jag att vi alla förstår. Men samtidigt är det en komplex fråga. Det gäller att inte rusa iväg och ta bort någonting som man eventuellt inte kan införa senare ifall behov av (… taltiden slut).

Talman! Vänligen, det har gått en tid sedan, spörsmålet var daterat i mars. Vi har akuta åtgärder som coronapandemin sätter en fruktansvärd press på landskapsregeringen och press på lagtinget.

Men i det långa loppet anser Liberalerna att det här är en av de viktigaste näringspolitiska åtgärderna. Vi har exemplet med Optinova som flaggar för att det inte är en stor grej att byta bolagsort. Vi vet att vi har missat dotterbolag till ÅAB. Det har också varit i offentligheten. Man kunde inte uppfylla styrelsens sammansättning och därför etablerade man sig i Stockholm i stället.

Visst, bästa ledamoten Sjögren, jag full respekt och förståelse för att det här spörsmålet skrevs i en liten annan tid än vad vi befinner oss i nu. Men även vid den tidpunkten kan jag inte tycka att det är i särklass den viktigaste näringspolitiska åtgärd lagtinget kan göra. Redan då visste vi att under ett antal år har vi tappat tillväxt och det är viktigt att vi har konkreta åtgärder. Visst, näringsrätten, styrelsens sammansättning och så vidare är en åtgärd för att främja tillväxten, det håller jag med om. Men det är absolut inte, enligt mitt förmenande, den absolut viktigaste näringspolitiska åtgärden. Det är att ta till överord.

Talman! Det är förstås fritt fram för ledamoten Anders Eriksson att göra den bedömningen. Jag delar inte den. Jag anser att pratar man om näringspolitik så kan man ha flera tankar i huvudet samtidigt; jordbruksstöd, skogsbruksstöd, småföretagare, kvinnligt företagande och exporterade företag. Men faktum är att våra största företag tycker att det här är ett problem, de som har stor omsättning och genererar många arbetsplatser; Optinova och Ålandsbanken.

Tack, talman! Med risk för lite upprepningar i debatten så kommer jag nu att hålla Centerns gruppanförande.

Landskapsregeringen klarlägger på ett förtjänstfullt sätt spörsmålet i sitt svar. De nämner följdriktigt att det har varit känt under flera års tid att det finns ett behov av att revidera näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen. Katrin Sjögrens regering inledde också ett sådant arbete, men då frågan hade utretts på tjänstemannanivå gick man inte vidare med revisionen eftersom det inte fanns politisk enighet inom regeringen i frågan. Detta har vi hört i debatten tidigare idag.

Observera att regeringen redan i februari 2020 tillsatte en arbetsgrupp, vars uppgift är att utreda hur näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen kan moderniseras. Likaså finns i det nuvarande regeringsprogrammet inskrivet att en politisk referensgrupp ska tillsättas. Referensgruppen ska ge tjänstemanna-arbetsgruppen politisk vägledning. Arbetsgruppen har tid på sig till den 28 februari 2021 att lämna in sitt betänkande.

Att regelverket nu ses över är en viktig åtgärd. Men timingen är inte riktigt den rätta att i dagsläget be landskapsregeringen redogöra för hur man tänker revidera lagstiftningen före tjänstemannagruppen kommer med sitt betänkande, vilket vi också har hört här tidigare i diskussionen.

Talman! Centerns lagtingsgrupp anser att landskapsregeringens svar visar att ärendet som spörsmålet tar upp behandlas korrekt och sakligt av vår regering. Tack, talman.

Talman! Ja, det blir lite upprepningar. Att vi skulle ha varit oeniga och att det skulle ha varit grunden till att vi inte kom igång med vår arbetsgrupp så det stämmer helt enkelt inte. Vi var fullt beredda på att sätta igång den här arbetsgruppen för att mejsla fram den bas som man kunde gå fram med för alla, parlamentarisk över hela lagtinget. Det var vi beredda att göra. Liberalerna kanske var mest liberala, Socialdemokraterna var i mitten och det fanns olika åsikter hos Moderaterna, om jag har tolkat saken rätt. Men vi var ändå beredda att tillsätta en parlamentarisk grupp för frågan var så viktig.

Och som jag har påpekat flera gånger så vill de stora företagen ha svar nu från oss politiker. Vi tycker att det är skäl också att jobba med de här frågorna.

Tack, talman! Tack ledamot Sjögren. Det är säkert såsom tidigare lantrådet Sjögren beskriver. Det här var ju under förra mandatperioden. Jag konstaterade i landskapsregeringens svar att man betonar oenigheten, men det finns säkert meningsskiljaktigheter i det här liksom Katrin Sjögren påpekade.

Talman! Jo, visst är det på det viset. Inte är jag rädd för de här oenigheterna, jag vet att de finns. Men om man nu ska försöka rikta det här arbetet till majoriteten och inte ta med sig hela parlamentet, så var är "tillsammans" här? Det blir ju skrattretande eller hur, ledamot Mansén?

Tack, talman! Skrattretande tror jag att jag låter bli att säga att det är.

Det här är något som regeringen får ta med sig i sitt arbete, den debatt som försiggår här i dag. Regeringen hör vad ledamot Sjögren säger och jag hoppas att de tar det till sig.

Talman! Ledamot Mansén håller Centerns gruppanförande. Jag tycker att det under årens lopp har funnits lite olika syner på principen om likabehandling och allas rätt, och samtidigt detta med in casu bedömning, dvs. från fall till fall och rätten att bedöma olika. Det senare innefattar också en politisk prövning. Vilken är ledamoten Mansén och Centerns åsikt kring det här? Kan de här systemen finnas parallellt? Eller ska det ena var som en överrock till det andra? Eller är det helt enkelt så att in casu bedömningar inte längre går att tillämpa som en juridisk metod eller en politisk metod. Vad är Centerns synpunkt kring det?

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag tänker inte gå in på den juridiska bedömningen i den här rätt så komplicerade frågan. Jag anser att den här typen av frågeställningar är något som arbetsgruppen också får ta med sig i sin bedömning. Den är så pass mångfacetterad och svår för mig att stå här och svara på idag.

Kärnproblemet blir ju fortfarande att det blir olika signaler. Å ena sidan säger landskapsregeringen att det ska råda lika bedömning och att alla ska få samma behandling, trots att ärenden är komplexa och svåra. Samtidigt så andas det yttranden kring att man kan få olika bedömningar beroende på vilken politisk regim som sitter vid makten i landskapet Åland. Det har också hänt förr i tiden att fall har behandlats olika på grund av politisk prövning.

Anser Centern att det som har skett i de här frågorna kring jordförvärv och bulvanförfaranden är riktiga och något som Centern kan stöda och säga att är okej?

Tack ledamot Gunell. Som sagt, jag kommer inte att gå in i bedömningen i de särskilda fallen härifrån talarstolen, utan det får bli ett ärende som nu går vidare och som landskapsregeringen har på sitt bord att jobba med.

Tack, talman! Upprinnelsen till det här spörsmålet och hela den här diskussionen var ju bulvanaffären. Anser centergruppen att det finns ett problem med de dubbla roller som vicetalman Häggblom och ledamoten Måtar har haft i den här affären? Hur ser man på bulvanaffärer generellt? Är det någonting som ska behandlas från fall till fall, in casu, eller ska det finnas en principiell hållning och en lagstiftning som ligger till grund för beslutet?

Tack, talman! Jag upprepar mig ganska mycket härifrån talarstolen idag. Det där vill jag inte gå in på i detalj när det gäller enskilda ärenden. Jag tycker inte att det hör till att tala om särskilda fall mer i detalj i lagtinget. Men jag förstår problematiken man beskriver. Jag hoppas verkligen att det här kommer med som matnyttig information och inlägg i det fortsatta arbetet med detta inom landskapsregeringen.

Tack, talman! Men det är ju i högsta grad en principiell fråga. Hur ska man som ledamot i Ålands lagting och kanske som blivande talman förhålla sig till att driva processer mot landskapsregering i en fråga som berör grunderna för den åländska självstyrelsen dvs. jordförvärvslagstiftningen? Den principiella frågan är, som jag ser den, inte en detaljfråga utan faktiskt jätteviktig.

Tack, talman! På det principiella planet måste så klart landskapet, landskapsregeringen och Åland gå först i de här frågorna. Det är givetvis så, det får inte krocka. Det är grundprincipen, något annat kan jag inte förstå att skulle vara rätt.

Talman! Om vi tar avstamp från spörsmålets "att sats" hur tänker landskapsregeringen revidera näringsrättslagstiftningen samt jordförvärvslagstiftningen på ett sådant sätt att förtroendet återupprättas för att landskapsregering utan politisk inblandning hanterar ärenden likvärdigt och korrekt för alla sökanden och så att lagtinget partier involveras? Vilken är tidtabellen och med vilka huvudteman drivs revideringen? "

Moderat Samling för Åland förespråkar en slimmad näringsrätt, alltså en avbyråkratiserad och förenklad näringsrätt där det finns tydliga konsekvenser för ett icke uppfyllande av näringstillståndets språkvillkor. Verksamhetsspråket ska vara svenska, inget annat. Den kommunikation som går till ålänningarna ska vara på svenska.

Vi förespråkar också en översyn av styrelsesammansättningsreglerna eftersom kopplingen uttryckligen till språkskyddet till den delen nog måste betecknas som svag. Däremot hittar man inte många moderater som ställer upp på att skrota näringsrätten.

Vad gäller jordförvärvslagen så börjar tiden vara mogen nu att ta ett helhetsgrepp på själva lagen från 1974. Då är det skäl att minnas att den ansamling praxis, som vi allt som oftast hänvisar till i denna sal, kommer egentligen från en enda paragraf, 8 §, om de villkor som förenas med ett jordförvärvstillstånd.

Det finns ytterligare en omständighet som komplicerar arbetet, utöver de omständigheter som vicelantrådet Jansson räknade upp i sitt anförande. Det är att det här är en rikslag från 1974 som ligger i grunden. Riksdagen måste således också på något sätt vara involverad på ett eller annat sätt i revisionen av den. Alltså före vi börjar bända med det så behöver vi prata ihop oss, det är vi 30 i det här rummet, om framförallt i vilken utsträckning vi omfattar den parlamentariska referensgruppens arbete från 2009, Gun Carlson kommittén. Min personliga förhoppning är att vi långt skulle kunna tänka oss att stöda de slutsatser som kommer därifrån.

Man får ibland intrycket i denna debatt att inget händer, men när kansliministrarna hette Lindholm och Valve så bockade vi faktiskt av en del av dessa tre, nämligen förnyelsen av hembygdsrätten och förlängningen av den berömda livlinan till våra studerande.

Vår grupp stöder alltså regeringsprogrammets målsättning med modernisering av den lagstiftning som styr beviljande närings- och jordförvärvsrätt. Likaså den parlamentariska referensgruppen som ska tillsättas som stöd för det arbetet.

Det finns en koppling mellan närings- och jordförvärvsrätten som gör att vi behöver klara av att arbeta med båda frågor samtidigt. Det finns dessutom starka skäl att försöka uppnå en möjligast bred parlamentarisk samsyn, vilket också nämns i regeringsprogrammet, gärna en samsyn och ett handslag som håller flera mandatperioder utöver detta. Tack för ordet.

Tack, fru talman! Om talmannen tillåter så skulle jag vilja fråga ledamoten Wille Valve hur Moderaterna ser på likabehandling kontra in casu bedömning. Jag tycker att det är en av kärnproblematiken både om man tittar på det enskilda fallet som allt det härrör sig ur, men också generellt för framtida arbete. Hur står dessa två principer bredvid varandra? Kan de samexistera eller måste man välja det ena eller det andra systemet?

Tack, fru talman! In casu bedömning, är du för eller emot? Är er grupp för eller emot? Man kunde vända på steken och hänvisa till 8 §. In casu bedömningen kommer ur 8 §, "möjligheter för landskapsregering att förena villkor till jordförvärvstillstånden". Man kunde svara med en motfråga; är du för eller emot att landskapsregeringen kan villkora jordförvärvstillstånd? Jag är för det. Vi har villkor, de hänger ihop med språk och de hänger ihop med vårt nationalitetsrättsskydd. Vi kan diskutera omfattningen på dem, men in casu eller inte handlar också om huruvida landskapsregeringen alls kan ha villkor i jordförvärvstillståndet.

Det utvecklar ju lite grann resonemanget i alla fall, annars har det varit svårt att få något svar i frågan. Men hur innefattar den villkorskopplingen till olika ärenden, hur ska den sedan i sin tur vara kopplad till likabehandling? Ska det i de bedömningarna finnas en politisk bedömning? Eller ska det vara en rent juridisk och sakkunnig bedömning på tjänstemannabas?

Talman! Jag tror att med tanke på syftet och hur jordförvärvslagen kom till så är det svårt att tänka sig att vi skulle ha en jordförvärvslag som är helt utan prövning. Någon form av prövning behöver där finnas. Vi kan öka den, alltså den likabehandlingen som ledamoten Gunnel efterfrågar. Men jag har svårt att se framför mig att vi skulle frångå den, med tanke på hur den är tänkt att fungera.

Men däremot så fungerar det inte tillfredsställande idag för den ansamling av praxis som vi har i stöd av 8 §, vi har olika mellanlagar av lagar och anvisningar. Det har de facto lett till att det är ganska svårt överskådligt idag. Vi behöver rensa upp, det är en djungel av bedömningar och artrikedomen är lite för hög.

Tack, talman! Jag vill för tydlighetens skull nog understryka att den preliminära bedömningen är att vi inte kommer att behöva öppna den så kallade jordförvärvslagen från 1975 för att åstadkomma de förändringar i systemet som vi då politiskt anser att behövs med tanke på morgondagens Åland. Konklusionen är att jordförvärvslagen, alltså den lag som riksdagen och lagtinget - eller dåvarande landstinget - tillsammans har godkänt i början på 70-talet, så den är tillfyllest. Det ger lagtinget rätt att åt landskapsregeringen ge möjligheten att förena jordförvärv med olika tillstånd och sådant. Det är därför vi har en särskild landskapslag om jordförvärv och sedan på basen av det finns det en förordning. Problematiken är att förordning idag i förhållande till Finlands grundlag är ett problem, därför att det underkänns om det inte finns på lagnivå.

Tack vicelantrådet Jansson. Det var för undertecknad ny men viktig information om att resonemangen går i sådan riktning.

Personligen så kan jag tycka, när man läser hela lagen från 1974 och inte bara 8 §, att den är aningen antikverad och att vi i något skede borde ta oss an den. Men jag förstår mycket väl de bedömningar som ligger till grund för det som vicelantrådet anför. Det finns en viss uppförsbacke där och det förutsätter ju att vi är totalt samspelta i den här salen också.

Talman! Det här är ett besvärligt ärende, dels förstås för att det är en förtroendefråga som handlar om personer och uppdrag, men förstås främst för att det berör själva grunden för den åländska självstyrelsen, jordförvärvslagen, näringsrättslagstiftning och språkskyddet som ligger under all annan lagstiftning.

Under en av de sista veckorna av min tid som kansliminister fattades beslutet att avslå Sparbössan i Mariehamn Ab:s ansökan om jordförvärvstillstånd. Avslaget gavs som ett resultat av en mycket grundlig beredning som kommit fram till att det föreligger ett bulvanförhållande enligt 9 § i jordförvärvslagen. Det vill säga att Sparbössan Ab hade köpt fastigheten åt någon annan som inte hade rätt att äga den, i detta fall ett svenskt par utan hembygdsrätt, genom en åländsk bulvan som inledningsvis agerade ombud för paret.

Utredningen visade att det bolag som slutligen köpte fastigheten kom i personens ägo först efter köpet, och att köpesumman till en del betalades av det svenska paret. Jag rekommenderar alla som har synpunkter och tror att detta har handlat om någon slags politisk vendetta att läsa beslutet. Det är mycket uttömmande och välskrivet. Jag tycker att det är fascinerande att kansliministern säger att han inte har satt sig in i frågan, trots all den kalabalik som har varit.

Jag vill också påminna om att den här affären handlar om ett 31 hektar stort område med tillgång till vatten och 900 meter strand. Ska man vidhålla principen att åländsk jord ska stanna i åländska händer så är detta precis ett sådant markområde som har bedömts som extra värdefullt.

Landskapsregeringen vill i sitt svar på spörsmålet inte vidkänna några orsaker till tvivel på den sittande landskapsregeringens linje i frågan. Ändå har vi här i salen två ledamöter, bland dem en blivande talman, som på olika nivåer har varit involverade i ärendet och ifrågasatt både landskapsregeringens beslut, vilka uppgifters om getts offentlighet och hur medierna har rapporterat om dem. Som om dessa roller vore helt oproblematiska att kombinera, trots att det handlar om själva grunden för självstyrelsen.

I en intervju i Nya Åland lät den sökande förstå att behandlingen av detta ärende skulle bli annorlunda med en annan regering, alltså att man kunde förvänta sig ett annat svar med andra politiker.

Jag skulle gärna höra kansliministern eller lantrådet svara på och närmare förklara sin syn på den kommande hanteringen av jordförvärvs- och näringsrättsärenden och om man i sittande regering på något sätt har för avsikt att frångå den systematiserade praxis som byggts upp. Var det ett korrekt beslut som fattades? Samt frågan som vi redan har kretsat kring, avser man att återuppta de så kallade in casu bedömningar som tjänat till att urholka både trovärdigheten och den juridiska hållbarheten i jordförvärvs- och näringsrättslagstiftningen? Jag skulle gärna också höra vicetalman Bert Häggbloms tankar i frågan.

In casu bedömningar av jordförvärvsärenden betyder ju att man från fall till fall skulle göra andra överväganden och ta i beaktande andra omständigheter än de som finns i lagen. Det leder till olika behandling av sökande och till politiskt godtycke. Det hör inte hemma i ett modernt samhälle, det står i strid med kravet på likabehandling som finns i grundlagen.

Om vi sedan går över till själva framtidsfrågan hur jordförvärvs- och näringsrätten kan moderniseras är socialdemokraternas linje att det bör ske försiktigt och övervägt, men att det är nödvändigt att ta vissa steg framåt eftersom man dels redan nu kan ifrågasätta om vår lagstiftning till alla delar skulle tåla en prövning, dels eftersom det i näringsrättslagstiftningen saknas sanktionsmöjligheter för de företag som inte lever upp till det näringsrätten är till för, dvs. att skydda det svenska språket. I denna fråga finns ett PM som togs fram under den förra mandatperioden och som redan innehåller en ganska bra sammanfattning av problemområdet och hur lösningarna kunde se ut.

De är därför lite frustrerande att den här arbetsgruppen som har tillsatts - med samma tjänstemän som tog fram underlaget under den förra mandatperioden - ska sitta ända till februari 2021 och fundera hur man ska gå vidare innan man vill delge sina tankar till en politisk referensgrupp.

Det här är mer, än någonting annat som vi jobbar med, en kunskapsfråga där vi som är här i lagtinget ska fatta beslut och behöver kunna frågorna. Det är i allra högsta grad en politisk fråga där vi måste vara överens för att komma vidare annars blir det ingen förändring alls.

Det är just detaljerna som vi borde diskutera, till exempel vilka kriterier som ska gälla för beviljade av näringsrätt, hur man definierar verksamhetsspråket i ett bolag och när språkbalansen kan anses vara hotad. Hur kan man föra in sådana kriterier i en fungerande lagstiftning?

Vi socialdemokrater vill i de här frågorna se en åländsk lagstiftning som är bortom all politisk inblandning när lagen väl är skriven. Den som uppfyller kriterierna ska per automatik får ett jakande svar och där tillsyn och sanktioner kan genomföras på ett meningsfullt sätt där politiskt godtycke har eliminerats. Det ska vara förutsägbart för företagen vad som gäller.

Vi menar att det åländska näringslivet förlorar utvecklingsmöjligheter genom att vår lagstiftning ser ut som den gör. Man har redan beviljat så många undantag att det är tveksamt om kraven i lagstiftningen går att upprätthålla i en domstol.

Likaså borde man enligt vår mening hitta ett sätt att koppla jordförvärvsfrågan till planeringsfrågor så att om man tillåter en försäljning av mark på något sätt, att man försäkrar sig om att viktiga skyddsvärda områden skyddas och att det sker på ett planerat sätt.

Man borde också hitta en väg för skärgårdskommunerna att utveckla sin unika resurs utan att det hela tiden ska röra sig i gränslandet för det tillåtna med olika bolagskonstruktioner.

Vår önskan är att ansvarsfullt vara med och arbeta med den här frågan. Det känns därför olyckligt att det från politiskt håll, från kansliministern, till och med har satts spärrar för hur tjänstemännen kan informera den socialdemokratiska lagtingsgruppen när man har önskat fortbilda sig i frågan. Jag väntar fortfarande på ett svar om huruvida det här är regeringens linje att partier utanför regeringsfären inte ska ha tillgång ens till grundinformation om förvaltningens tjänstemän.

I den här frågan måste det vara tydligt vad som är gällande lag och hur den tillämpas. Det måste vara klart att både regeringen och talmannen, den tilltänkta talmannen, står bakom en rättssäker och konsekvent tillämpning av lagen lika för alla. Nästa nödvändiga steg är att involvera alla politiska partier i arbetet om man vill nå framgång.

Vi hoppas på en tydlighet från regeringen i hur man hanterar bulvanaffären. Hur ser regeringen på att man som ledamot och talman har dubbla uppdrag? Vi önskar att lagtingets samtliga partier involveras.

Om jag uppfattade vicelantrådet rätt så kommer man nu att jobba inom majoritetsblocket, inte med en bred parlamentarisk förankring. Jag skulle gärna höra om jag uppfattade det rätt.

Slutligen så föreslår jag att ärendet bordläggs.

Talman! Ledamot Fellman. Jag läste i tidningen att ni fick ingenting gjort med att förnya näringsrättsreglerna under den förra mandatperioden när ni var minister och hade ansvaret för näringsrätt och jordförvärv, om jag minns rätt.

Här i salen idag sade ledamoten Sjögren att det inte alls var så att det fanns någon oenighet i landskapsregering, utan det berodde på att man ville involvera hela lagtinget och det var då inte möjligt. Vad stämmer angående den här saken?

Tack, talman! Jag tycker att svaret på den här frågan nog har givits redan, men jag upprepar gärna. Under den förra mandatperioden så jobbade vi ganska konsekvent med att systematisera den praxis som gäller för landskapsregeringen, att se till att det är klart både för regering och för förvaltning hur vi förhåller oss till vår praxis. Vi tog också fram ett underlag, ett PM, för att revidera näringsrättslagstiftningen. Vi kunde konstatera, i det skede när PM:et togs fram, att vi inte var överens. Det rådde lite olika åsikter mellan liberaler, moderater och socialdemokraterna i den här frågan. Därför konstaterade vi att vi behöver ha en parlamentarisk grupp som diskuterar vidare, det vill säga gör jobbet så att vi kan bli överens. Och det är det jag tycker att man borde fortsätta göra nu. Att man inte är överens betyder inte punkt utan (… taltiden slut).

Talman! Ledamot Fellman. Jag konstaterar, utgående från ditt svar, att man kan alltså inte riktigt tro på det som står i tidningarna verkar det som.

Jag har ytterligare en replik här. Under er period så gjordes det åtminstone två beslut gällande kringgåenden. Det ena är det som vi nu in casu behandlar här i lagtinget idag. Det andra gällde vicetalmannen och en person som då var med i ert regeringsblock vid den här tiden. Jag har två frågor kring den saken. Den ena frågan är; var det beslutet rätt, att vice talmannen i förra perioden gjorde sig skyldig till kringgående? Den andra frågan; varför sade ni ingenting då här i salen? Det var helt tyst. Ingen sade någonting om det kringgående ärendet. Är det någon skillnad på de här kringgående ärendena?

Talman! Jag förmodar att det som ledamot Måtar försöker prata om är talman Viveca Erikssons försäljning av en fastighet i Finström. Där gjorde landskapsregeringen det helt korrekta beslutet att avslå den anhållan om jordförvärvstillstånd därför att den inte var förenligt med lag. Vi gjorde det som landskapsregering skulle göra. Ingen in casu bedömning. Den diskussion som kunde ha varit här i lagtinget den skulle ju ha initierats i sådana fall av den dåvarande oppositionen. Det gjordes inte. Jag har inga problem med att varken försvara det beslutet. Man får söka tillstånd, får man avslag så rättar man sig efter det och det gjorde Viveka Eriksson.

Talman Ingrid Zetterman: Talmannen kan konstatera att här har diskuterats flera olika namn under talturerna, personer som finns i salen, men nu också personer utanför salen. Det här är inga lätta bedömningar. Det finns större rätt att tala om personer som sitter i salen än de utanför. Jag ber lagtingsledamöterna ta hänsyn till detta och även ha respekt mot varandra som individer.

Bästa ledamot Fellman, är det detta dokument som ledamoten ansåg att Sjögren skulle ha börjat förändra näringsrättslagstiftningen med, en promemoria från 2018, så då förstår jag mycket väl varför dåvarande lantråd måste dra i handbromsen. För det här handlar om näringsrätt.

Men vi kan inte separera de här två beståndsdelarna; näringsrätt och jordförvärvsrätt, för de är en helhet och det är helheten som blir ytterst sårbar om vi börjar lagstifta bara om en sak. Det är därför jag förstår varför lantrådet Sjögren tyckte att det inte går inte att äventyra hela systemet.

Jag har aldrig varit med om, ledamot Fellman, att förneka någon socialdemokratisk grupp att komma till några tjänstemän. Det är ingen fråga som har kommit till mig. Däremot finner vi det naturligt om någon annan minister eller lantrådet har sagt att det kanske är olämpligt att tjänstemännen, med tanke på situationen med krisen vi befinner oss i, avsätter tid för den typen av information.

Jag kan inte minnas att dåvarande lantrådet Katrin Sjögren skulle ha dragit i någon nödbroms. Vi konstaterade gemensamt att det här är en fråga som är komplex och sammankopplad med varandra, precis som vicelantrådet sade. Vi konstaterade därför att vi måste jobba vidare och vi måste ha en parlamentarisk referensgrupp som jobbar med frågan. Men väldigt mycket av arbetet är redan gjort och det som måste göras, parallellt med en juridisk beredning, det är den politiska förankringen annars kommer man inte i mål.

Vad gäller den här frågans hantering så måste vi dels respektera det parlamentariska systemet. Det betyder att vi har en regeringsbas med 20 ledamöter bakom oss. Det är klart att vi måste informera dem, men den nuvarande landskapsregeringen kommer att försöka involvera lagtinget i sin helhet.

Om talmannen eller vicetalmannen väljer att bjuda in till en enskild överläggning om de här frågorna så välkomnar i alla fall jag det som ansvarig minister.

Sedan för att verkligen spetsa till det lite, så i och med att ledamoten tycker att det här är inga problem att lagstifta, kan ledamot Fellman säga att det går att tillämpa olika styrelsekrav på ett bolag oavsett om det handlar om näringsrätt eller jordförvärvsrätt? Kan man köra med olika styrelsekrav? Får jag svar på den frågan skulle jag vara jätteglad.

Tack, talman! Jag tycker det är väldigt bra om det blir en sådan gemensam genomgång av den här frågan, eftersom det finns så många oklarheter och det kräver mycket kunskap att man ska kunna sätta sig in i det.

Självklart vet vicelantrådet att den specifika fråga han ställer är väldigt komplex och behöver utredas vidare. Den tar överhuvudtaget inte bort behovet av politisk förankring som jag menar att är helt nödvändigt för att man ska klara av den här frågan.

Talmannen: Innan ledamoten Fellman går ner från talarstolen får ni gärna meddela till vilket plenum som ärendet önskas bordläggas till.

Till nästa måndag önskar jag bordlägga ärendet.

Tack, fru talman! Eftersom mitt namn har nämnts här, och det är frågats om ett ärende som har behandlats i landskapsregering angående ett jordförvärv, så vill jag också berätta bakgrunden till det.

Bakgrunden är att en man var på en auktion, beträffade en fastighet som det har redogjorts för här, och där företrädde han ett svenskt par som skulle köpa en fastighet på Åland. Efter aktionen så var han olika till banker och han kom också till den juridiska byrån där jag jobbar och frågade hur han skulle göra sedan. Då upplyste jag honom om att det finns inte någon möjlighet för ett svenskt par att äga och besitta en fastighet via något bolag på Åland. Då hade han varit på auktionen redan och inköpt fastigheten.

Vad händer då? Han kan gå tillbaka och säga att han absolut inte står kvar vid budet eller så har han möjlighet att begära att han får inträda som köpare personligen eller via ett bolag som han äger. För avstår han från det köpet så åker han på ett skadestånd, det ska man vara medveten om och man blir av med handpenningen och sådant om det har givits, vilket jag inte hade någon aning om i det skedet överhuvudtaget.

Så mitt råd var att han ska ändra det, det är ju också den informationen som har kommit till landskapsregeringen. Det är ganska bra redogjort, tycker jag, i det här beslutet. Köparen som skulle köpa fastigheten har ändrats hos den mäklare där han har varit. Det blir en helt annan köpare och det har också kommit klagomål över den mäklaren till landskapsregeringen. Vad är nu detta? Hur kan någon annan inträda i köpet överhuvudtaget? Det är det bolaget som skrivs som köpare, den här personen som gav budet för andra men sedan trädde själv in.

Jag sade; "gå hem och fundera på det. Vill du köpa fastigheten eller inte? Annars åker du på ett skadestånd. Fundera på det". Jag sade att fastigheter stiger i värde. Förr var det 100 procent på 10 år, men de senaste tio åren så är min bedömning att fastigheter har legat på 20-30 procent. Behåll fastigheten några år, sälj sedan om du inte vill ha den eller om familjen vill utveckla en stugby, verksamhet eller liknande.

Köpebrevet skrevs sedan i det bolaget som han köpte. Han köpte ett bolag, vilket har nämnts här från denna talarstol och det förvånar mig, men det är väl ny kutym att göra så. Fastigheten köptes i det namnet.

Det stod också i köpebrevet; "såvida det inte får förvärvstillstånd så övergår det till honom personlig". Då är han förvärvare. Detta står i köpebrevet.

Sedan att landskapsregering har fattat beslutet så det har jag aldrig klandrat. Jag har inte uttalat mig överhuvudtaget i offentligheten om beslut, för det anser jag att jag inte ska göra. Jag får inte heller stå och säga det här idag, men jag har begärt att sekretessen lyfts av för min del från klientens sida, annars hade jag inte kunnat uttala mig överhuvudtaget i det här ärendet. Den tillåtelsen har jag fått.

Så här gick det. Sedan hur det finansieras så det står ju här i beslutet.. Sedan har landskapsregeringen gjort sin bedömning. Landskapsregeringen har möjlighet att fatta de beslut som de gör.

Så här ser det ut. Det är min sak som ombud när folk kommer och begär hjälp att lösa det på bästa möjliga sätt. Jordförvärvsfrågorna är ofta mycket krångliga. Jag vet andra människor, som jag också har hjälpt, som har köpt fastigheter fast de inte borde ha gjort det. De har trott något och de kanske inte har blivit upplysta tillräckligt av mäklaren. Man försöker hjälpa dem för de kan ha fel eller någonting och det kan det dra ut på tiden så att man får möjlighet att sälja den. Det är mycket känsliga frågor för många människor.

Så här gick det här till. Landskapsregeringen har fattat sitt beslut. Det är inte mera med det. Sedan om ni klandra mig, det är upp till er. Det är säkert en politisk bedömning ni gör. Här är fakta. Det står i beslut, om ni läser, det är ganska bra beskrivet, tycker jag. Att man påstår något annat om mig som person så det har ni ju alla fria händer att göra. Det är ett politiskt spel. Det ska väl jag som politiker finna mig och också tåla. Jag har också riktat ett misstroende mot då sittande lantrådet Katrin Sjögren. Jag förstår att det finns alla möjligheter att ge tillbaka politiskt. Det är spelets gång och så som det fungerar. Tack, fru talman.

Jag ser inte det här som en personfråga och inte som en politisk vendetta heller. Men jag vill ändå ställa frågan till vicetalman Bert Hägglund. Ser vicetalman Häggblom någon motsättning, någon intressemotsättning i det faktum att man är lagtingsledamot, kanske blivande talman och att man driver processer mot landskapet?

I det tillståndsbeslut som gjordes så en av bevisföringarna för att det här faktiskt är en bulvanaffär är det faktum att det par som gjorde det ursprungliga köpet betalade köpesumman för det bolag som sedan officiellt blev köpare. Är inte detta problematiskt?

Det var två frågor här. Den första frågan, om man processar mot landskapet för man lämnar in en ansökan om jordförvärv, när jag var ombud. Jag anser inte att man processar mot landskapet. Det är precis som med körkortsansökan eller vilken ansökan som helst. Processer är ju när man stämmer någon eller man går vidare. Jag har inte skrivit något besvär eller något sådant i den här frågan. Jag har aldrig gjort något annat än att lämna in ansökan i det här fallet.

Påståendet att jag skulle ha utlovat att en ny landskapsregering skulle göra något annat beslut, det har jag aldrig sagt, det skulle inte falla mig in. Kom inte och påstå att jag på något vis skulle ha påverkat varken tjänstemän eller dåvarande minister att göra det här beslutet på något sätt! Jag har inte ens varit i kontakt med landskapsregering.

Tack, talman! Jag kanske var otydlig. Anser vicetalman Bert Häggblom att det är förenligt med rollen som talman att också hantera frågor som rör jordförvärvsärenden och bulvanaffärer på det sätt som har förekommit? Hur går det den 19 maj när tiden går ut för att den här fastigheten, enligt det beslut som togs, ska säljas?

Tack, fru talman! Som jag sade så har jag inte haft med det här ärendet att göra efter det att jag lämnade in den här ansökan om jordförvärv. Det är inte jag som har handlagt det överhuvudtaget efter det, så jag har inte haft något att göra med det. Det var ju 2018 eller om det var i början på 2019? Köpebrevet var skrivet 2018.

Men jag är jurist och har jobbat som det i 30 år. Det har varit vanligt, jag har haft avslag förut och inte är det någon tidigare i lagtinget som har kritiserat att man har gjort så. Jag har inte varit talman under den här tiden som jag har handlagt det här ärendet. Det här var ju under en tidigare period.

Tack, fru talman! Tack också till vicetalmannen för förklaringarna.

Ett spörsmål är ju att ställa frågor och förhoppningsvis få goda svar. Det var ju medierna som uppmärksammade den här frågan i början av året. Sedan föll allt i glömska här under coronahanteringen och nu kommer det här igen upp till ytan.

I samband med att det här blev aktuellt och medierna skrev om frågan så meddelade vicetalman Bert Häggblom att han inte längre står till förfogande som talman på grund av de här frågorna och att det då inte fanns ett fullkomligt stöd för vicetalmannen som talman i lagtinget. Några veckor senare meddelade vicetalman Bert Häggblom att han igen står till förfogande. På vilket sätt har den här frågan påverkat era beslut i frågan om talmansrollen?

Tack, fru talman! Med anledning den debatt som var så tyckte jag att det inte var lägligt att byta talman i det skedet överhuvudtaget.

Som jag uppfattade det och som jag nog tror att de flesta uppfattade det så meddelade Häggblom vid den tidpunkten att han inte alls står till förfogande som talman, inte heller den första november. Men sedan kom det ett kontrabesked i frågan så det här förvirrade oss något här i salen och säkert i det åländska samhället. Men vad är det nu som gäller i saken?

Fru talman! Om lagtinget ger mig förtroende så är jag beredd att ta talmansposten. Det är lagtinget som avgör sådana saker.

Talman! Det är onekligen på det viset att det är skillnad att jaga eller jagas, det är en ganska markant skillnad. Som vicetalman påpekade så var det hårda bandage också under den förra mandatperioden.

Spörsmål är oppositionens instrument. Jag anser fortfarande att en del i det här spörsmålet är den principiella frågan att välja var man ska vara. Ska man vara jurist och försvara enskilda människor och företag mot myndighetsapparaterna? Eller ska man vara lagstiftare, talman och sitta i lag- och kulturutskottet och stifta just de här lagarna som man kanske processar mot landskapsregering eller man försöker kringgå? Jag skulle också vilja höra vicetalmannens syn på den frågan. Anser vicetalmannen att man ska välja?

Tack, fru talman! Jag tycker att det är viktigt att lagtinget avspeglar det åländska samhället. Det är olika professioner som är här. Under årens lopp har det varit åklagare, domare och privatpraktiserande jurister. Jag tror att det är bra om det är så brett som möjligt av olika yrkesgrupper som jobbar och att man inte blir heltidspolitiker. Jag tror inte att det här uppdraget är ett heltidspolitikerjobb. Som talman är situationen en annan, men i övrigt så tror jag det är bra att man har människor från olika jobb och som kan bidra till utvecklingen av det åländska samhället. Jag tror att det är mycket viktigt.

Talman! Det tror jag också definitivt, och det är det som är demokrati. Ibland kan man höra sådana påståenden att det bara borde vara ekonomer och jurister i Ålands lagting. Det håller jag inte alls med om. Demokrati är folkets makt.

Men det var principerna som jag ville åt. Att sitta på dubbla stolar, det som blir besvärande i just det här fallet, hur ser vicetalmannen på den frågan?

Tack, fru talman! I det specifika fallet, som sagt var, så det har inte uppkommit för jag har inte varit ombud eller jag har inte gjort någonting efter början på 2019, eller när ansökan lämnas in. Nu har jag inte det datumet framför mig.

Jag vill bara stöda bordläggningen, jag tror det var detsamma som ledamot Sjögren hade på hjärtat, till måndag den 11 maj.

Under diskussion har lagtingsledamot Nina Fellman, understödd av lagtingsledamot Camilla Gunell, föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 11 maj 2020. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärende bordläggs till plenum måndagen den 11 maj.