Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman! På tal om miljö och klimat, lokala livsmedel, egensinnighet och externpolitik så vill jag nu hålla ett anförande om min motion, som heter "Gemensam förvaltning av strömmingen i Ålands hav och Bottenhavet".

Jag vill börja mitt anförande med att citera vår näringsminister, Fredrik Karlströms, slutkläm från förra veckans frågestund där han säger: ”Vi behöver ha ett yrkesfiske på Åland, både binärings och yrkesfiske, och att det ska kunna utvecklas. Att leva och bo kring havet och skörda det som havet ger oss är en självklar del av vårt DNA.” Det citatet sätter en bra grund för denna diskussion. Eftersom jag anser att vi ständigt behöver påminna oss själva om vad som egentligen har betydelse. Framför allt om det som anses vara en självklar del av oss själva, vår kultur eller som vår minister förtjänstfullt betecknade som vårt DNA.

Vi är alla överens om att Östersjöns tillstånd är en av de absolut viktigaste frågorna för vårt samhälle och alla andra kustsamhällen runtom Östersjön, men det är först när man ser problemets konsekvenser framför sig konkret som man blir påmind om dess vidd. Det är inte så konstigt att diskussionerna om Östersjöns ekologiska tillstånd blossar upp i och med sommarens algblomningar, eller när man ser slakten på ådungar som sker på våren, eller om man inte får samma fisk eller samma sorts fisk i näten som man vanligtvis brukar få. Det är precis det som har hänt för kustfiskarna i Stockholms skärgård och på svenska Bottenhavskusten. Där har de märkt att lokala strömmingsbestånd sedan många år tar stryk av storskaligt, industriellt trålfiske. Det storskaliga trålfisket sker helt enligt EU:s gemensamma fiskeripolitik, med fångstområden och kvoter indelade enligt Havsforskningsrådets, ICES, rekommendationer. Således är det alltså nånting som inte stämmer här. Det är något som inte stämmer i den här ekvationen.

Vad är då problemet? Jag har sökt en bra formulering på det här problemet och hittade det faktiskt på Sveriges Sportfiske och Fiskevårdsförbunds hemsida. De beskrev det väldigt pedagogiskt i ett inlägg på sin hemsida i maj 2020 där de skriver: ”Ett problem med ICES-rådgivningen är att när de lämnar ett vetenskapligt råd för ett område stort som södra Sverige är upplösningen i rådet mycket dålig. Rådet tar exempelvis inte hänsyn till påverkan på lokala bestånd, om en stor del av den svenska kvoten landas på kort tid i ett mindre havsområde när strömmingen börjar samlas för lek” Resultatet av dessa rekommendationer, om man ska höra till de som berörs, verkar vara uttaget av strömming i södra Bottenhavet och Ålands Hav enligt uppgift har ökat nästan 10-falt de senaste 20 åren. Detta är konstaterat av Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. SLU konstaterade också att strömmingens medellängd i Ålands hav och Bottenhavet har minskat rejält och dess ålder för könsmognad har minskat markant under samma tidsperiod. Enligt SLU är dessa två variabler de tydligaste indikatorerna på att det sker ett överfiske.

Herr talman! Strömmingen är den huvudsakliga födokällan för många fiskarter i Östersjön som torsk och lax, men är även viktig för kustnära arter som gädda, gös och abborre. SLU har sagt att strömmingen är själva motorn för kusternas ekosystem. Strömmingens bestånd har en kraftig påverkan på större fiskarters existens. Som i sin tur är avgörande dels för lokala biotopers näringskedjor, och dels för lokala kustfiskares levebröd. Frågan är i högsta grad aktualiserad på svenska sidan om Ålands hav av SLU, men även av länsstyrelsen, den politiska oppositionen och inte minst av de som har sett och påverkats närmast och främst av konsekvenserna. Vi pratar alltså om de svenska kustfiskarna, återigen. Där det sedan många år har kommit larmrapporter om det storskaliga, industriella trålfisket efter foderströmming och den kraftiga påverkan på de lokala fiskbestånden som det faktiskt har. Samtidigt som trålfisket har ökat, har den svenska fångsten av strömming i Ålands hav, i det småskaliga kustfisket, mer än halverats sedan 2015. 2019 förordade Sveriges lantbruksuniversitet att Sverige och Finland gemensamt skulle förorda ett förbud mot trålfiske under vintern, då storströmmingen samlas i djuphålor i Bottenhavet, och under strömmingens lektid på våren. Andra åtgärdsförslag har varit periodiska förbud, att reglera båtlängder samt att flytta ut trålgränsen till 12 sjömil i känsliga områden.

Herr talman! Ett visst industrimässigt trålfiske i Östersjön behövs. För att tillgodose lokala fiskodlingars behov av kretsloppsfoder och därmed motverka den ökning av näringsämnen som uppstår på grund av importerat fiskfoder, då närmast från Brasilien i form av sojafoder. Det storskaliga, industriella trålfisket efter lekströmming i Ålands hav och Bottenhavet har däremot kännbara skadeverkningar för de lokala bestånd som finns och inkräktar på de lokala kustfiskarnas livsuppehälle. Detta kan inte anses som hållbar fiskeripolitik. Ännu har inte lika dramatiska effekter märkts på det åländska kustfisket, som för tillfället främst är hårt pressat av de ökade säl- och skarvbeståndens skadeverkningar. Fisken vet dock inga nationsgränser och lekbestånden av strömming i våra gemensamma vatten är starkt beroende av varandra, som basföda för många av våra viktiga fiskarter och således för åländska fiskares levebröd.

Mycket tyder på att de olika fiskerimetoderna fortsättningsvis går att kombinera i framtiden, men då med ett striktare ramverk för industrier med sitt trålfiske i känsliga områden. Frågan kräver dock en hållbar förvaltning på nations- och regionsnivå som beaktar de lokala, småskaliga behoven i Ålands hav och Bottenhavet.

Herr talman! Varningsklockorna ringer från väst och vi gör bäst i att agera innan det är försent. Med anledning av det ovanstående föreslår vi att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att initiera ett samarbete med Sverige och Finland kring en hållbar gemensam förvaltning av strömmingsbestånden i Ålands hav och Bottenhavet. Tack, herr talman.

Jag noterar att ledamoten Påvals har en bra dag på jobbet idag. Han levererar igen ett mycket bra anförande och jag kan absolut säga att jag stöder de här tankarna. För mig personligen spelar det inte så stor roll ifrån vilket håll en bra idé kommer.

Utöver det så har vi också ett annat stort problem när det gäller fiske. Det är fördelningen av de gemensamma nyttigheterna. Man tänker inte riktigt på hur det kan slå på en näring. Tar vi till exempel laxfisket så när jag var fiskeriminister, på förra årtusendet i och för sig, så hade vi 32 % av den finska kvoten, nu har man 5,6 %. Före jag var så hade man över 50 %, hälften av laxfisket bedrevs på Åland. Sakta men säkert. Så det är inte bara det storskaliga fiske utan det är också regleringen av fiskerinäringen som är helt galen, sett ur ett åländskt perspektiv.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson för stödet. Det är precis som ledamoten säger. Att det är den gemensamma fiskeripolitikens känslighet som behöver skärpas ytterligare. Man behöver tillsammans mellan Sverige och Finland, och Danmark för den delen också, komma överens om en linje man vill driva. Som också framgick i frågestunden förra veckan så är det här ingenting man ska driva enskilt, på nationell nivå. Det här måste drivas i samarbete, antingen bilateralt eller med flera enheter flera och flera länder sinsemellan. Det är känt så att om vi i det här samarbetet vi har mest med Sverige börjar reglera våra egna trålfiskare så kommer vi att göra det för vårt eget förtret. Vi måste göra det här som en gemensam sak. Jag anser att den chansen finns nu. Det här kommer västerifrån, och frågan kommer att komma.

Bara en kort kommentar till. Sist och slutligen spelar det väl tyvärr inte så stor roll hur Finland, Sverige, Holland, Danmark kommer överens, det är EU som slår fast gränserna. Det är viktigt att man har en gemensam, nordisk strategi. Det är viktigt att man har en gemensam strategi för de länder runt Östersjön som berörs av det, då blir man betydligt kraftfullare. Men sist och slutligen är det EU som sätter gränserna för det som vi pratade om, gemensamma nyttigheter, åtgärder, förbud, restriktioner och så vidare.

Tack, herr talman! EU består av enheter, vi är en del av EU och har påverkningsmöjligheter. Återigen, inte som enskilda nationer på samma sätt som man visar upp en stark gemenskap. Det kanske är här som det nordiska samarbetet sätts på prov. Nu ska vi se hur Norden gemensamt kan ställa krav på EU och ge andra perspektiv på politiken kring de gemensamma resurserna som vi har. Det här ska bli intressant och jag tror att det är en viktig signal från Åland att vi i det här ämnet faktiskt tar initiativ till diskussion med Sverige och Finland och tar del av den vågen som kommer just nu i Sverige. Som sagt, diskussionen går mer och mer mot att någonting behöver göras. Vi kan svara på den saken och nu tycker jag att vi har en chans att göra det.

Tack, talman! Jag vill att ledamoten Påvals verkligen noterar min och Hållbart Initiativs uppskattning för den här motionen. De är väldigt trevligt att se att vi nu tillsammans kan diskutera den här väldigt viktiga frågan.

Ledamoten Påvals förklarar väldigt förtjänstfullt för hur den begynnande miljökatastrofen nu håller på att ske. För det är faktiskt så att om man med allvar hävdar att man är för ett hållbart fiske så kan man inte tillåta den här typen av dammsugning av våra gemensamma fiskresurser. Den här matfisken som sedan blir fiskmjöl och går till foderindustrin är en storskalig industri som har ödesdigra konsekvenser för Östersjön. Lösningen är, som ledamot Påvals var inne på, regionalisering av förvaltningen. Så jag hoppas verkligen att vi kan diskutera det här över partigränserna, över blockgränserna.

Tack, talman! Jo. Det finns nyanser i allt så klart, vilket ledamot Holmström också tar upp, i och med att vi har egna trålfiskebåtar på Åland. Det handlar om skala, det är det jag vill trycka på tydligast. Det handlar om skala, måttliga korvar måste vi ha annars kommer vi att köra över både natur, kultur, människor, ekosystem, alltihop. Den torskkollapsen som skedde utanför Newfoundland på 90-talet var också föranledd av en forskningsbaserad fiskeripolitik som fanns då. Vi politiker har möjlighet att påverka politiken. Den grad vi kan göra det ska vi göra det. Här tycker jag att vi har en gyllene chans att göra det. Jag är också glad att vi kan driva en gemensam fråga, en bland många.

Tack, talman! Det är just som Påvals säger. Vi behöver hitta olika typer av lösningar och försöka regionalisera, göra det vi kan inom ramen för EU:s fiskeripolitik. Och också göra det tillsammans med Finland och Sverige. Det vi ser just nu är oroväckande. Det är en begynnande miljökatastrof när vi ser hur effekterna går nedåt i näringskedjan och också påverkar andra ekosystem. Det är värdefullt att vi har den här diskussionen, hur vi får stopp på den här negativa spiralen som pågår. Där behöver vi verkligen kunskap, vi behöver titta på hur andra har gjort, som till exempel i Öresund där det finns ett trålfiskeförbud. Vi behöver titta på andra typer av regleringar, som också ledamoten Påvals var inne på, men jag kommer att berätta mer om det i mitt anförande.

Tack, herr talman! Påverkan på andra ekosystem är ganska klar. Jag tror att vi har sett konsekvensen av den påverkan sedan många år tillbaka, även här på Åland. Med det forskningsunderlag vi nu har så tror jag att vi har goda chanser att i Ålands hav och Bottenhavet kunna påverka det här och kunna mota Olle i grind, som många ledamöter har kallat den här motionen för tidigare. Exempel på sådana konsekvenser som har setts har varit den så kallade spiggvågen. Där vi ser ett enormt ökat antal av storspigg, både i våra vikar och på svenska sidan. Där så vill jag också öppna frågan för om det kanske är så att maten för sälen i Ålands hav faktiskt håller på att sina. Det kommer rapporter norrifrån om att man börjar skjuta sälar som har väldigt litet fettlager och att den kanske måste söka sig in i våra innervikar på grund av det.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals för ett förtjänstfullt anförande, det här är en fråga som är mycket angelägen. Jag vet att likt som jag så har du också ett stort intresse för den lokala maten och det småskaliga kustfisket. Man ser ett stort problem i att de inte får upp samma mängder fisk och då är det alltid fråga om lönsamhet, som det också är med jordbruket. Storskaligheten konkurrerar ofta ut det småskaliga, som också kanske bidrar till en större biodiversitet och den biten. Det gör också att många kustfiskare försvinner. Jag undrar lite hur du ser på generationsväxlingen, inom både jordbruket och fiskerinäringen. Hur får man nya, unga personer att både ta över jordbruk men också kustfiske?

Tack, herr talman! Det är en mycket oroväckande utveckling vi ser när det handlar om generationsväxlingen inom yrkesfisket på Åland. Det har jag fått erfara när jag har pratat med Ålands fiskare om de siffrorna. Samma gäller på svenska sidan, av de blott 55 yrkesfiskare som finns i Stockholms skärgård så är det 1 som är under 50 år. Inom en 15 års period, i en normal pensionsålder, så kommer vi alltså se en enorm minskning ytterligare. Det här är ett stort bekymmer. Det är något som vi behöver hitta lösning på. Om vi nu ska anse kustfisket, yrkesfisket vara en del av vårt DNA som minister Karlström säger så behöver vi ta i den här frågan på riktigt. Det här är, som sagt, ett jättestort bekymmer. Man har löst det på ett väldigt bra sätt inom det landbaserade jordbruk. Där kanske vi kan hitta nämnare som eventuellt kan appliceras fisket.

Tack, talman! Tack för det resonemanget, ledamot Påvals. Jag tror att det framtida fisket har en stor potential att bidra till den lokala ekonomin, till landsbygdsutveckling och till levande kustsamhällen. Man såg att en industritrålare utanför Väddö på två veckor fiskade 1600 ton medan kustfisket i Stockholms skärgård tog upp 700 ton på tio år. Proportionerna är verkligen ojämna där. Många kustfiskare skulle nog vara jättemycket bättre för hela vattenbruket än de stora trålarna.

Tack, herr talman! Absolut, så är det. Det här är en sak som har flera sidor, så klart. Det som jag också nämnde var att trålfisket i viss mån behöver vi ha för att kunna få ett kretslopp på fodret som är till våra fiskodlingar.

Angående strömmingen specifikt så tror jag det är viktigt att vi inte tar strömmingen som en självklarhet. Det är idag den största drivkraften i Östersjöns ekosystem. Utan strömming skulle vi i princip ha blågröna alger och storspigg ett tag, och sedan skulle det vara tomt. Strömmingen är en central aktör i alla våra habitat i hela Östersjön, speciellt i Ålands hav och Bottenhavet. Oavsett om man tycker om stekt strömming eller inte så tror jag att man älskar strömming om man får höra om konsekvenserna det har om vi inte har den. Det här påverkar allt runtom oss. Det här är en högst aktuell fråga och den kommer aktualiseras mer.

Tack, talman! Bra jobbat ledamot Påvals. Det tyder på spelöga att lyfta de här frågorna just nu.

Frågan är inte jätteenkel. Pelagiskt fiske, som det kallas, det gemensamma fisket mellan strömming och vassbuk tar 95 % av fångsten i Östersjön. I stort sett all fisk som vi fiskar kommer ut på det sätt. De är väldigt provocerande, de stora trålarna, för de fångar sådana mängder att det går inte att ta till sig riktigt. De används på ett sätt som vi inte är vana vid. De gör ingen skillnad på strömming, vassbuk eller bifångster för den delen, som man inte riktigt vet vad som händer med.

Min fråga till ledamoten Påvals är egentligen hur noga vi i det här fallet har granskat ICES, som är ett vetenskapligt rådgivningsprogram. Har ni någon uppfattning om hur det arbetar?

Tack, talman! Tack finans- och näringsutskottets ordförande Pettersson för den kommentaren.

Jag har inga större insikter i hur de arbetar. Jag vet att havsforskningsinstitutionen är en gammal institution. Man arbetar i ganska stor skala. Man pratar alltså om att alla världshaven i princip är indelade i de här fiskerikvoterna, och där är också Ålands hav med. Precis som sportfiske- och fiskevårdsförbundet i Sverige sade, den skalan som Ålands hav är indelad i är inte applicerbar på Ålands hav, tyvärr. Vi ser det, det är svårt att få större aktörer att se det här. Att man har områden som är stora som hela södra Sverige där det inuti kanske finns hundratals olika bestånd som blir påverkade av det storskaliga fisket. Det kan se bra ut till pappers. Det kan se hållbart ut i statistiken, men när man ser det i verkligheten så är något som inte korrelerar.

Tack, talman! ICES består av 6000 vetenskapsmän säger de, som kommer från 700 marina institutioner. Vad det betyder i verkligheten kan jag inte bedöma, men det verkar som att EU-kommissionen baserar sina kvotbeslut uteslutande på vad ICES gör för någonting. Då är frågan: vems ärenden springer de? Är det med omsorg om miljön eller med omsorg om näringslivet? För inte sällan kolliderar de två intressena kanske.

Jag ser fram emot behandlingen av den här motionen, den är tankeväckande. Jag tror man ska akta sig för att ha alldeles för starka åsikter i någondera riktning. Det är ingen enkel fråga det här. Det handlar om arbetsplatser, det handlar om miljön, det handlar om natur, det handlar om överlevnad. Det handlar om en massa olika (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det var en jättebra reflektion som ledamot Pettersson gjorde här. Det är ingen enkel fråga, men det är precis just därför vi ska ställa den. Det är precis just därför vi ska behandla den. Enkla frågor kan vi hålla på enskilda föredragningar.

Vi ska se till att vi tillsammans tar en ställning till om vi, för det första, ska ha ett trålfiske i Ålands hav, och om vi ska ha det hur ska det se ut? Om vi inte ska ha det, var ska det annars finnas? Den här behandlingen hoppas jag blir detaljerad. För det är något som vi kommer ha nytta av när frågan kommer, för frågan kommer. Just nu har den svenska oppositionen tryckt ganska hårt på den här frågan tillsammans med länsstyrelsen, SLU och kustfiskarna. Svenska regeringen kommer kanske inte snart ha något val. Utan behöver ta upp den här saken och gör det i bilateralt samarbete med Finland, och där är Åland mitt i prick.

Tack, talman! Jag vet av egen erfarenhet att det här är en hjärtefråga som ledamot Påvals har drivit sedan första dagen efter valet 2019. Det är en fråga som egentligen bara har vinnare om den sköts på rätt sätt, men precis som ledamot Pettersson tar upp så är det ingen enkel fråga. Det handlar egentligen om var, när, hur och med vem. Jag är glad att motionen kommer till finans- och näringsutskottet för jag ser också fram emot den behandlingen. Det är en jätteviktig fråga, både för det åländska näringslivet men också givetvis för miljön. Jag är helt övertygad om, precis som ledamot Påvals, att det är ingen kategorisk fråga. Jag tror att den här frågan går att lösa där alla blir vinnare. Vi behöver inte ställa yrkesgrupper eller näringsliv mot miljön etc. Jag tror att man kan sköta den här frågan på ett reglerbart och hållbart sätt där alla blir nöjda i slutändan.

Tack, herr talman! Som ledamot Holmberg säger så har jag haft kontakt med minister Karlström om den här frågan ända sedan den här mandatperiodens början. Det kom en pandemi här emellan, för den som inte har noterat det, vilket har gjort att den har lite hamnat i skymundan. För min del har den inte gjort det. Jag har full förståelse för att den har gjort det för regeringen. Jag valde att driva den här frågan på det här sättet och tycker att det passar ganska bra just nu.

När man pratar om näringslivsdelen i det här så är det jätteviktigt att när vi driver den här frågan alltid har våra egna fiskares väl bakom örat. Vi ska inte kapa av benen för dem som vi vill gynna, även trålfiskare. Det handlar om att vi måste diversifiera den här frågan och göra den från första stund i samarbete med de andra samarbetspartners vi har i Ålands hav.

Tack, talman! Vi har en stor grön giv, och har haft det länge, men vi behöver också ha en stor blå giv. Den blåa ekonomin är något som Åland skulle kunna dra väldigt mycket mer nytta av än vad vi har gjort hittills och kommer att göra, både vad gäller småskalighet och storskalighet. Det är en bra motion, jag ser fram emot att behandla den så fort som möjligt i finans- och näringsutskottet.

Tack, herr talman! Absolut, vi har stor nytta av den blåa given, som ledamot Holmberg nämner, som eventuellt skulle kunna vara en drivkraft i framtiden för oss. Det finns fisk i Östersjön. Östersjön är ett väldigt fiskrikt hav, men problemet som jag nämnde i början av mitt anförande är att vi i vissa fall tar Östersjön för givet. När det väl sedan tippar över så är vi för sent ute. Fisken i Östersjön är en stor framtida resurs för mänsklig konsumtion. Vilket den just nu inte fiskas för i första hand, då menar jag strömmingen. Jag personligen är ett stort fan av strömming, det är barnmat i mun på mig, medan jag vet att många andra inte ens ser åt den i fiskhyllan. Oavsett vad man tycker så är strömmingen det viktigaste vi har när vi pratar om fisk i Östersjön. Jag hoppas på en på en detaljerad behandling av (… taltiden slut).

Talman! Det är en mycket intressant och viktig motion som vi diskuterar i dag. Trålfisket var under en lång tid viktigt för Åland, det var rent av ryggraden i det åländska havsfisket fram till mitten av 90-talet. Stora förändringar i fiskeripolitiken i och med EU-inträdet, där skrotningsstöd betalades ut samtidigt som bidrag för nyproducerade båtar kunde sökas. I denna orediga situation där samtidigt priset på foderströmming var lågt och bränslepriserna höga och flertalet av de åländska trålfiskarna närmade sig pensionsåldern gjorde att det åländska trålfisket i princip försvann på bara några år då inga generationsväxlingar genomfördes. I stället var det några företag i Finland som satsade på nytt och större tonnage vilket gör att de fartyg som vi i dag ser i Bottenhavet är väldigt mycket större än det småskaliga trålfiske vi hade själva.

Talman! Problemen vi ser och har sett under senare år är att jättetrålare från bl.a. svenska västkusten kommer upp och ”dammsuger” både söder och norr om Åland. Det måste betonas att de inte gör något olagligt eftersom de fiskar enligt de kvoter som bestämts inom EU och som bygger på forskningsrapporter om beståndsstorlek.

Talman! Vad har vi för möjligheter att göra något åt det då? Vi kan t.ex. införa ett trålfiskeförbud på åländskt vatten. Det är vår behörighet och möjligt att genomföra, men frågan är hur stor nyttan med ett ensidigt förbud är då trålbåtarna fortsättningsvis kan dra upp samma mängd fisk på i princip samma vatten. På så sätt är det intressant att försöka ha ett samarbete med våra svenska grannar. Problemet är att svenska regeringen inte verkar för att skydda det småskaliga kustnära fisket då industrifisket har både inflytande och pengar. Det är faktiskt riktigt illa när det enda miljömärkta fisket är just detta industrifiske.

Talman! Jag har inget att invända mot att vi jobbar mot ett bredare samarbete med Sverige i dessa frågor men för att komma tillrätta med problemen är nog svårt, åtminstone på kort sikt. Tack, talman.

Jag vill tacka ledamoten Lindholm för att ledamoten kastar in en näve kärv realism i denna debatt, det behövs. Tack för ett bra anförande.

Tack så mycket.

Talman! Två veckor. Det behövdes bara två veckor för en industritrålare utanför Väddö att fiska upp mer än två gånger mer fångst än yrkesfiskets totala fångster var under 10 år i hela Stockholms skärgård. Alltså 10 års fångst på en vecka.

Industriell, pelagisk trålning. En fiskemetod som fångar allt över en viss fiskstorlek, särskilt effektiv när den kombineras med modern elektronisk spårningsutrustning. Foderindustrins behov av strömming och vassbuk fisk är en stark motivationsfaktor för trålningen i Östersjön. Trålningen sker inte för direkt människoföda.

Trålningen dammsuger Östersjön på ofattbara mängder fisk. Det industriella trålfisket står för över hälften av den totala fiskedödligheten i centrala Östersjön och Bottenhavet/Bottenviken. Det finns indikationer på att trålarna inte riktigt håller sig till sina begränsningar. Enligt Sveriges Radios Kalibers granskningar 2019 hade varannan svensk fisketrålare som kontrollerades i Danmark uppgett fel mängd av den strömming och vassbuk som tagits upp. Även om trålarna skulle hålla sig inom de angivna kvoterna så tar de upp väldigt mycket på kort tid och på begränsad yta. Oavsett har verksamheten en mycket stor påverkan på ekosystemet. Bestånden klarar helt enkelt inte fisketrycket. Industritrålarnas verksamhet har lett till en dramatisk nedgång i Stockholms skärgårds yrkesfiske det senaste decenniet.

Eftersom strömming och vassbuk är basföda för de flesta rovfiskar i Östersjön resulterar de stora uttagen i en minskning av de naturliga rovfiskarna som lax, havsöring, gädda och torsk. En minskning av rovfiskarna leder i sin tur till att storspiggen får ta över. Spiggen äter betande smådjur, vilket i sin tur skapar övergödningsproblematik som kväver bland annat blåstången. Det här kan vara en orsak till att södra Åland, där det förekommer väldigt lite blåstång och ett högt trålningstryck, ser så pass små blåstång bälten. Iallafall till norra Åland som har mycket starkare.

Det förmodas också att sälarna alltmer förflyttar sig inomskärs i brist på mat, vilket ytterligare försvårar det kustnära fiskets förutsättningar. En ytterligare svårighet för yrkesfisket är att den överfiskade fisken bli könsmogen tidigare och har mindre storlek. Energin går helt enkelt åt till att mogna snabbare, vilket leder till minskad tillväxt.

Talman! Det vi ser hända nu på Åland och i våra närliggande skärgårdar kan inte betraktas som något annat än radikala rubbningar i ekosystemet. Vi dammsuger efter strömming och vassbuk för att tillverka foder till fiskodlingarna. Det minskar rovfisken, ökar storspiggen, bidrar till försämring av våra vatten. Sälarna tvingas inomskärs, försvårar kustfisket och ökar behovet av odlad fisk, vilket kräver mer dammsugning om vi ska fortsätta äta fisk. Samtidigt minskar strömmingen och vassbuken i storlek så mer behöver dammsugas för varje år. Vi måste sätta stopp för den här negativa spiralen innan det är för sent.

Talman! I Öresund råder det förbud mot trålning sedan många år. Undersökningar visar att förbudet haft en dramatisk effekt för att stärka fiskstammarna. Där finns ett blomstrande sport- och yrkesfiske. Till och med tonfisken har börjat komma tillbaka efter mer än 60 års frånvaro. Skulle vi kunna göra detsamma?

Först och främst ska sägas att mycket inom fisket styrs av EU:s gemensamma fiskeripolitik CFP. Medlemsländerna är förbundna att hålla sig inom ramarna, men det finns ett visst svängrum. Åland har som bekant behörighet inom fiskerifrågor och kan lagstifta om fiskeredskap. Finland kan stoppa fisket på åländskt vatten enbart om landets totala kvot av en art har blivit uppfiskad. Åland kan också själv reglera fisket inom 12-milsgränsen. Det finns dock specialbestämmelser som tillåter svenska fiskefartyg att bedriva fiske ända in till 4-sjömilsgränsen.

Åland kan också söka samarbete västerut. Det förekommer nämligen exempel på där enskilda medlemsländer i EU sinsemellan gjort upp om fredade områden med välsignelse från EU. Ett exempel är området i Kattegatt där Sverige och Danmark 2009 skyddade området gemensamt på grund av det kritiska läget för torsken. Det är inte otänkbart att konstruera samma lösning för Ålands hav.

På Hållbart initiativs fiskeseminarium förra veckan räckte Stockholms länsfiskekonsulent Henrik C Andersson fram en utsträckt hand till Åland. Han lyfte fram idén att Stockholm, Uppsala och Åland skulle göra Ålands hav till ett pilotprojekt som ett gemensamt förvaltningsområde för fiske. Förvaltningen skulle kunna innebära ett gemensamt beslutsfattande, uppföljningar och samarbete på tjänstemannanivå. Nästa vecka har Hållbart initiativ ett inbokat möte med Stockholms skärgårdsregionråd Gustav Hemming för att efterhöra hur en sådan modell skulle kunna fungera.

För Hållbart initiativ är tanken om ekosystembaserad förvaltning av Ålands hav väldigt intressant. Alla konstgjorda gränser vi människor satt upp på olika sätt ska inte sätta käppar i hjulet för att göra smarta saker tillsammans. Hur ekosystem och hur marint liv fungerar kan inte stängas in eller avgränsas med konstgjorda gränser. Där måste vi människor lära oss av naturen.

Talman! Fisket har en nyckelroll för ett hållbart Åland. Fisk är en nyttig, lokalproducerad proteinkälla. Därutöver är fisken en viktig attraktionsfaktor för vår upplevelseturism. Våra kuster skulle mer än nu kunna utgöra bas för småskaligt kustnära fiske och en fiskebaserad turismnäring. Ett långsiktigt hållbart fiske kräver emellertid en god förvaltning och att fisket sker på ett klokt och långsiktigt sätt utifrån ekosystemets ramar. Det innebär lokalt fiske för den lokala marknaden. Samtidigt är det av yttersta vikt att vi aldrig fiskar så att fiskstammen decimeras. Vi kan och ska dra nyttan av räntan som naturkapitalet ger oss.

Hållbart initiativ understöder motionen och ser fram emot att hitta vägar för att förbjuda det pelagiska trålfisket så långt det är möjligt. Tack.

Tack, herr talman! Tack också till ledamoten Holmström, det var både ett sakkunnigt och bra inlägg. Jag kan också känna en stor oro för Östersjön och för våra gemensamma resurser, i ökande takt som klimatförändringarna påverkar havet. Ett sätt att jobba med de här frågorna och förvaltningen av gemensamma resurser mellan Finland, Åland och Sverige var den idén om en gemensam havsplan mellan de egentliga Finland, alltså den åboländska skärgården, Åland och Sverige. Där hade man kunnat reglera den här typen och diskutera hur vi använder oss av den gemensamma resurs som fisken och strömmingen i det här fallet är. Är det en väg som ledamoten Holmström ser som ett verktyg som man kan använda?

Tack, talman! Tack ledamoten Gunnel för det inlägget i debatten. Jag tror att vi behöver använda både mjuka och hårda verktyg i den här frågan. En gemensam havsplan, gemensamma strategidokument, samarbete på förvaltningsnivå och sådana typer av lösningar ska ses som de mjuka åtgärderna och är absolut intressanta. Det som Hållbart Initiativ i den här debatten vill lyfta fram är att det också behövs hårda regleringar. I form av gemensam förvaltning, gemensamma beslut om trålfiskeförbud där det är möjligt och där man kan designa sådana typer av regleringar inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. Så båda delar behövs.

Jag tror tyvärr att det är dags för ganska radikala metoder om man ska få stopp på det här. En annan väg som kunde vara relevant är EU:s fiskeriutskott. De besökte Åland för något år sedan, jag var värd för ett besök. Det verkar finnas en ganska stor förståelse för de små regionerna. Europaparlamentarikern Torvalds har suttit och sitter kanske fortfarande i fiskeriutskottet, där finns också en öppning för Åland att diskutera de här frågorna. Jag hoppas att man i regeringen tar till alla redskap man har tillgång till för att få de här frågorna uppstyrda.

Tack, talman! Tack återigen till ledamoten Gunell, det var ett väldigt bra förslag. Det är självklart så att vi ska använda de plattformar som vi redan har. Det konstaterades att EU:s fiskeriutskott intresserar sig mer för de här frågorna och det kan vi också se i andra EU-organ. Det tas fram mycket rapporter, ett stort arbete sker med ICES där man nyligen har sagt att strömmingen är tydligt överfiskad. Det här upprör många också inom EU apparaten. Jag tror att det ska finnas möjligheter att genom de kanaler och de kontaktmöjligheter som Åland har faktiskt utreda hur sådana typer av hårda begränsningar som vi nu diskuterar och faktiskt också kan förverkligas.

Tack, talman! Jag vill bara mycket kort tacka ledamot Holmström för ett mycket sakligt och bra anförande.

Tack, talman! Det försöker jag alltid göra. Tack så mycket, ledamot Stellan Egeland, för det.

Jag tycker att det är viktigt i de här frågorna att verkligen lyfta fram all fakta och all sakkunskap som finns. Det ska också sägas att mycket av det jag sagt, i alla fall de osäkerhetsmarkeringar jag hade gällande till exempel sälarna, där finns det inte jättemycket forskning huruvida det pelagiska industrifisket faktiskt gör att sälarna drivs mer inomskärs. Det finns mycket forskning mer att göras på det området. Jag tror att vi behöver vara försiktiga när vi säger olika saker. Att vi också förklarar när vi inte riktigt vet, men när vi i alla fall misstänker och tror saker. Åtminstone ska vi lyssna på det kustnära fisket och deras erfarenhet, även fast det kanske inte är vetenskapligt framforskat.

Tack, herr talman! Det är precis så som ledamot Holmström säger. Jag vill tacka ledamot Holmström för anförandet och stödet för motionen. Jag vill också tacka ledamot Holmström för Hållbart Initiativs fiskeriseminarium som var väldigt informativt. Det är ett sätt att försöka överbrygga den här diskrepansen mellan forskning och erfarenhet. Att försöka lyfta upp frågorna från de som faktiskt säger det och berörs av det i första hand. Forskning, som vi vet, behöver bli initierat av en extern part. Det behöver också vara en beställning som görs innan forskning ska bedrivas. Mycket av det som har gjorts de senaste 30 åren har varit baserat på forskning, men det är inte alltid det är rätt för det. Vetenskapen ska alltid ifrågasättas. Också ordet ekosystembaserad förvaltning tycker jag är intressant, det är i samma skede nu som ordet hållbarhet och hållbar utveckling var för femton år sedan. Jag kan utveckla det i nästa replik.

Tack, talman! Jag vill kommentera det kring den här trögheten som vi ser i EU i ganska många frågor, inte bara den här frågan. Såklart att EU behöver fatta beslut utifrån vetenskapliga grunder, men här ser vi en fråga där man kanske också skulle behöva ta de lokala förhållandena och erfarenheterna från olika regioner mer i beaktande. Jag tror att det här är en nyckelfaktor för att få en ekosystembaserad förvaltning. Att ta med det mer än vad man gjort tidigare. Här behöver Åland tydligare trycka på att det är så vi vill ha det, i alla fall i den här delen av Östersjön. Att Östersjön ses som en egen region, vi kan inte fortsätta på det sättet. För vi ser hur de beslut som tas uppifrån inte medverkar till en ekosystembaserad förvaltning.

Tack, herr talman! Precis. Jag som jägare och uppväxt i skärgården har sett också hur lagstiftningen ibland inte överhuvudtaget korrelerar med det man ser. Speciellt så märker man att de här verktygen som EU har i de fallen ofta är för trubbiga och inte applicerbara. Så det här kan också vara ett bra avstamp, just den här diskussionen i hur vi kan ändra sättet som vi ser på EU, hur vi hanterar EU och hur EU hanterar oss.

Åter till en ekosystembaserad förvaltning, de sista 28 sekunderna, som jag skulle vilja gå in på. Ordet hållbarhet för 10-15 år sedan, när jag studerade på Uppsala universitet, var ett ord som hölls inom akademins och politikens murar, det kom inte så mycket längre än så. Här är vi nu med ekosystembaserad förvaltning på samma ställe. Vi pratar om ekosystembaserad förvaltningen inom politiken, det börjar bli ett känt ord, men det är ännu inte utanför dessa murar. Så det är på samma ställe som hållbar utveckling var för 15 år sedan. Det ska bli kul att se, hoppas det också har samma utveckling (… taltiden slut).

Tack, talman! Egentligen sade ledamoten Påvals exakt vad jag tänkte säga, men jag vill fortfarande understryka det att ekonomiska stordriftsfördelar aldrig får ske på ett sådant sätt att vi kraschar ekosystemen. Där behövs såklart forskningen för att utreda hurdana typer av åtgärder som faktiskt är effektiva. Där vi också behöver titta på hur andra delar av Östersjön har löst olika typer av regionala problem, som till exempel i Kattegatt som jag nämnde, där vi nu kan följa forskningen, där till exempel har tonfisken återkommit efter 60 år. Jag tror att vi behöver ha en mix av den här erfarenheten som finns i skärgårdssamhällena, men samtidigt också forskningen för att bygga upp den argumentationen. På det sättet tror jag också att vi kan få bra gehör inom EU apparaten.

Tack, ledamoten Holmström, för ett balanserat och klokt anförande ända fram till orden "förbjuda det pelagiska trålfisket". Jag skulle önska ett tydliggörande från ledamoten Holmström. Är det vad Hållbart Initiativ vill göra?

Tack, talman! Jag kan läsa den sista meningen för klargörandets skull. "Hållbart Initiativ understöder motionen och ser fram emot att hitta vägar för att förbjuda det pelagiska trålfisket så långt det är möjligt". Det här är viktigt "så långt det är möjligt", för vi måste också inse att det finns ett värde i en viss typ av industriellt fiske. Då måste vi också diskutera problemen i dagens industriella fiske. Båtarna kanske ska vara mindre? Kanske maskorna ska se ut på ett annat sätt? Kanske kvoterna ska minskas? Kanske det finns andra typer av regleringar som behöver minskas? Så som det industriella fisket har pågått runt om i Stockholms, Uppsalas och Ålands skärgårdar, det kan vi också se på MarineTraffic när de här trålbåtarna kommer, det kan vi absolut inte fortsätta med. Därför den styrkemarkering från Hållbart Initiativ.

Tack! Jag ska begrunda innebörden i de orden att förbjuda så långt det är möjligt. Det låter ur meteorologisk synvinkel som en utmanande metod, men jag ska nogsamt begrunda innebörden av det som ledamoten just sade.

Talman! Jag vet inte hur mycket det finns att begrunda i det här. Jag har lagt fram sakkunskap, jag har lagt fram erfarenheter, situationen i Östersjön. Bara det att en industriell trålfiskare under två veckor kan ta upp mer än det dubbla än fångsterna i yrkesfisket i Stockholms skärgård borde ringa varningsklockor. Jag tror att det finns ett stort folkligt understöd i att begränsa denna typ av industriellt, pelagiskt trålfiske.

Sedan behöver man såklart när man tittar på den här frågan i utskottet definiera vad det egentligen är. Vad det egentligen är som är problematiskt och sedan också kunna exkludera de delarna av det industriella fisket som fortfarande är lämpligt att ha för till exempel Östersjöfoder och andra typer av industriella material, fiskmjöl och så vidare.

Tack, talman! Den här motionen är bra på många sätt men den lyfter också, när jag hör ledamot Holmströms och Hållbart Initiativs anförande, ett grundproblemet i det miljöarbete som hela jordklotet behöver föra.

Varför måste vi alltid ställa organisationer, intresseområden mot varandra? Varför kan vi inte utgå från att vi ska lösa någonting till det bästa, för alla, i stället? Nu väljer ledamot Holmström att i ganska negativa ordalag prata om t.ex. kretsloppsfoder. Kretsloppsfoder som är oerhört viktigt för att vi ska kunna hålla Östersjön levande. Jag vill i stället att man ska välja när man pratar om miljön speciellt, det finns många olika intresseområden som alla är beroende i den här frågan av en god vattenmiljö. Det ska också gå att tjäna pengar via den blåa ekonomin, det ska skapa arbetsplatser och en god regionalpolitik. Varför måste vi alltid ställa människor, organisationer, intresseområden mot varandra? Borde vi inte i stället se en helhet (… taltiden slut).

Talman! Innebörden av ekosystembaserad förvaltning handlar just om att se till allas intressen och se till, kanske framför allt, hur vi kan bedriva verksamhet utifrån ekosystemets gränser. Då måste man också kunna sätta ner foten och säga "Nej, det finns verksamheter som inte hör hemma inom de ramarna". Det är just det som Hållbart Initiativ gör. I ett hållbart samhälle är det nödvändigt. Det är självklart då otänkbart att man på industriell väg producerar fisk vars föda är ett överstort uttag av naturlig bytesfisk ur havet. Sedan om huruvida det industriella fodret används och på vilket sätt är egentligen en sekundär fråga. Jag tycker att det är viktigt att se på hur vi kan reglera de ohållbara verksamheter som vi nu har identifierat.

Tack, talman! Missförstå mig rätt, jag är helt överens med Hållbart Initiativ om att saker behöver förändras för att vi ska få ett hållbart Östersjön. Det jag motsätter mig i är att Hållbart Initiativs främsta vapen är att hela tiden ställa saker mot varandra.

Kretsloppsfoder är någonting som vi behöver ha. Vi behöver ha fiskodling för att kunna producera matfisk, för att vi skall slippa importera fisk och för att vi ska slippa tömma haven. Den här motionen är bra och jag ser fram emot att behandla den i finans- och näringsutskottet. Jag tror att infallsvinkeln måste vara att man ska söka samförstånd. Vi vet alla vad grundproblemet är och vi ska reglera fisket efter det så att alla är vinnare på det, speciellt miljön.

Talman! Jag tror att ledamoten Holmberg missförstår kanske medvetet vad som egentligen sägs här från talarstolen. Vi har identifierat problem, radikala rubbningar i ekosystemet som beror på det industriella pelagiska trålfisket. Det hör inte hemma i en ekosystembaserad förvaltning. Vi inser att vi behöver reglerade det hårdare för att stärka fiskstammarna, för att stärka det kustnära fisket, för att öka betydelsen av sportfiske och turismen. Det är också ledamot Holmberg helt enig kring. Att ställa saker mot varandra, det handlar egentligen mer om att tydliggöra vilka problem vi har. Att det finns intressekonflikter och just nu är det ekosystemet som behöver stå i fokus och inte de industriella trålbolagen.

Tack, herr talman! Som gammal trålfiskare känner jag att jag behövde ta till orda och säga några saker. På slutet av 70-talet var jag fiskardräng ombord på Pelle Husells fiskebåt Mita. På den tiden låg vi 20 båtar och drog i bredd ute i Ålands hav. Det var 20 stycken, i princip, åländska båtar. Då såg fisket lite annorlunda ut och hade en lokal betydelse både för dem som var fiskare, för våra industrier och mycket annat.

Herr talman! Den här diskussionen har pågått nu och alla vill gå och äta, så jag vill bara kort säga att jag vill uttrycka min största sympati för den här motionen. Det är jättebra att det här initiativet har tagits så vi får igång den här diskussionen i lagtinget och i finans- och näringsutskottet. Bara som ett litet tips till finans- och näringsutskottet, titta på det fiskeriseminarium som ordnades av Hållbart Initiativ för cirka en vecka sedan. Innehållet i det seminariet var fantastiskt bra, pedagogiskt och upplysande över hur situationen är i Östersjön som helhet. När man har sett och lyssnat på det tror jag också att man är beredd att fatta beslut i den riktning som den här motionen pekar på.

Det ligger helt i tiden med att vi ska utveckla samarbetet mellan Åland och Stockholmsregionen. Jag är själv god vän med Henrik C Andersson, länsfiskekonsulenten där. Han jobbar väldigt intensivt och opinionen håller på och svänger ordentligt på den västra sidan. Vem om inte vi på Åland borde vara med i den process som hjälper till att försöka få Ålands hav till ett hav som vi kan ha en ekobaserad fiskeriförvaltning i?

Fiskestammarna och framför allt strömmingen kämpar en ojämn kamp idag mot vattenföroreningarna, som är väldigt starka och påverkar dess livsmiljö, och den moderna tekniken som finns på de stora industritrålarna, den är helt otrolig. Fisken har inte en chans. Strömmingen är en fisk som går i stim. När man väl hittar stimmen så ser man nog till att de stimmen kommer upp i båten före man slutar.

Vi måste tänka framåt och ta ett ansvar för helheten. Då tycker jag att den här motionen är helt rätt i tiden. Jag vill ge mitt varmaste öde. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet gör en mycket seriös behandling så att vi också kan få ett bra betänkande och en bra fortsatt diskussion så kan vi arbeta vidare. Mycket av det här pekar på EU och att vi har en stor problematik där. Subsidiaritetsprincipen, besluten ska fattas så nära som möjligt de som berörs av det. Om subsidiaritetsprincipen har någon betydelse i verkligheten så är det här verkligen ett sådant konkret område där vi har ett case som vi kan driva med trovärdighet. Tack.

Tack, herr talman! Tack, vicetalman Nordlund, för stödet. Jag vet att vicetalman Nordlund har det här som en av hjärtefrågorna, och har en bakgrund inom fiskeri. Vicetalmannen har en otroligt bra förmåga att kunna sluta på en high note när vi har debatter.

Någonting som ni tryckte på här, som var otroligt bra, var historieskrivningen med den lokala förankringen i det trålfisket som bedrevs på den tiden på Åland. Det visar tydligt, när vi pratar om fiske så pratar vi om miljö, ekologisk hållbarhet, näringsmässig hållbarhet, men framför allt social hållbarhet. Det är det benet som jag tror att vi behöver trycka på mest. Det är det benen som ofta glöms bort. Alltså den sociala hållbarheten i det lokala fisket som innebär arbetsmöjligheter och som innebär att kustsamhällen faktiskt lever tack vare fisket, som vi har gjort sedan istiden.

Absolut. Kort och gott, jag vill också att framtida generationer ska kunna beställa sjöfiskad strömming på Nautical när de kommer och äter lunch, som vi snart ska göra nu.

Tack, talman! Absolut, men den fiskade strömming som blir spill i trålarna så vill ingen äta till lunch. För den är död när den kommer ur trålarna. Det är det som är ett stort bekymmer.

Det handlar om en kultur det här. Det är en kultur som vi har, vi kustsamhällen runt Östersjön, sedan gammalt och en respekt gentemot det vi fiskar och det vi jagar. Henrik C Andersson brukar prata om just hur vi ser på fisk. Sättet vi ser på fisk traditionellt här rimmar väldigt illa med det stora trycket som sker i de stora trålarna, spillfisket som sker. Om man nätfiskar, har du fel fångst så kan du slänga tillbaka den för fisken lever troligtvis, vilket den aldrig gör i en trål. Det här är en högst angelägen fråga på alla plan. Det kan till synes se ut som att det är miljömässigt eller en näringsfråga, men det är lika mycket en kulturell fråga för oss. Därför tycker jag att det är viktigt med en ingående behandling. Tack för stödet, återigen.

Tack för det. Det är de facto tack vare strömmingen och sälarna som vi finns här på de här grynnorna.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.