Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Gemensam diskussion med ärende 2, 3 och 4 på föredragningslistan.

Trevligt att se er igen allihop, hoppas att ni har haft en bra sommar, ni också.

Bästa lagting och åhörare, herr talman! Årsredovisning 2021 kommer jag att berätta om. Det är ett tag sedan det var 2021. Den här genomgången ska förstås göras. Vad är bättre än att börja den här session med lite om året som passerade.

De senaste åren har inte varit likt något annat. Under år 2020 så sjönk landskapets skatteintäkter med ungefär 30 miljoner jämfört med året innan, samtidigt så uppstod dryga 17 miljoner i kostnader för Covid-19. Den ansökan vi gjort till Ålandsdelegationen om ersättning omfattades i sin helhet av Ålandsdelegationen och vi väntar nu på presidentens stadfästelse, vilket ska göras inom tre månader efter att Ålandsdelegationen har gett sitt utlåtande. Vi förväntar oss ett svar inom kort och ett positivt svar förstås.

Om vi backar lite till år 2020 så minns ni säkert också med förskräckelse att det året slutade med ett underskott på ungefär 50 miljoner.

Grundbudgeten för 2021 visade ett underskott på närmare 20 miljoner, men slutade väsentligt bättre, underskottet blev ungefär 200 000 euro. Jag återkommer om en stund till detta.

Den offentliga sektorn överlag visade betydligt bättre siffror för år 2021 än budgeterat och där finns ett antal förklaringar. Dels har skatteintäkterna utfallit positivt, coronapandemin har gjort att verksamheter gått på sparlåga, anställda har tagit ut semester i ledighet, fortbildning av personal har i vissa fall fått anstå eller man har gjort det digitalt och projekt har fördröjts eller skjutits fram och kanske till och med lagts på is. Kostnader som inte utföll enligt plan under 2021 uppstår i olika mån senare såsom utbildningar och investeringar. I princip beskrivs det i årsredovisningen under varje avdelning och myndighet hur pandemin påverkat både verksamhet samt utfall i årsredovisning 2021.

Verksamhetskostnaderna år 2021, om man jämför med år 2020, ökade med 6 miljoner. Jag kommer förstås inte att gå in i detalj här i årsredovisningen utan belyser i grova drag det som kan vara av intresse.

En stor del av ökningen vad gäller verksamhetskostnaderna så anför sig till personalkostnader som ökar med cirka 4 miljoner. Det har också olika orsaker. En är att man året innan, år 2020, uppmanade personalen att omvandla semesterpremien till ledighet. Därutöver så var det hösten 2020 avtalsenliga lönejusteringar och det fick ju full effekt 2021. Sedan var det ännu en lönejustering i mitten av 2021.

Köp av tjänster ökade ungefär 1,3 miljoner, vilket i huvudsak beror på Ålarm, vuxenutbildning samt vårdtjänster. Kostnaden för material och förnödenheter ökade och där var en av de stora posterna bunkern, då pratar vi om 2021. Hur bunkerpriset utvecklas det här året så vet vi inte i euro och cent, men vi vet att trenden inte har varit positiv.

Överföringskostnaderna minskade med närmare 6 miljoner i årsredovisningen 2021. Tar man de större posterna så minskade arbetslöshetsersättningarna med 2,3 miljoner. Arbets- och pensionsinkomstavdraget slopades och därmed upphörde också kompensationen om ungefär 1,9 miljoner.

År 2020 beviljades kommunerna extra coronarelaterade kompensationer för minskade skatteintäkter om cirka 3,5 miljoner. Stöd till näringslivet minskade med dryga miljonen, vilket har sin orsak i minskat stöd för flygtrafiken och likviditetsstöd. Däremot finns ökningar för sysselsättningsfrämjande åtgärder och höjda landskapsandelar för barnomsorg och skola.

Är då ett underskott på ungefär 200 000 euro det verkliga resultatet? Vid mediapresentationen av årsredovisning för 2021 visade jag en tabell där större intäkter och kostnader av särskild natur beaktas. Vad ingår då där?

År 2021 erhöll landskapet en skattepuckel på 23,7 miljoner euro. Skattepuckeln, förutom en mindre justering under 2022, upphör därmed och år 2023 är vi helt inne i det nya systemet.

På kostnadssidan så fanns extra avskrivningar av broar och avskrivning av västra Föglöprojektet. Vad gäller broarna så minns ni säkert att de var upp i tilläggsbudgeten och sådant som inte finns på riktigt ska naturligtvis inte ha någon typ av värde i balansräkningen. Det är ju luft och sådant ska inte synas i balansräkningen. Dessa avskrivningar utgör tillsammans ungefär 5,5 miljoner euro.

Aktierna i Ålands Utvecklings AB skrevs ner med 3 miljoner. Det har påpekas under ett antal år att detta värde troligtvis var för högt. En avstämning med revisorn gjorde att vi bra kunde göra den här nedskrivningen, vilket också nämns i revisionsrapporten, så där har vi 3 miljoner.

Sedan har vi ungefär 3 miljoner under år 2021 som hänför sig till Covid-19 relaterade kostnader. Vi gjorde en ansökan om bidrag för 2020 på 17, 5 miljoner och vi håller nu på att förbereda nästa ansökan som gäller covidkostnader för 2021 som förstår inte blir 17, 5 miljoner, beloppet är okänt idag, men någon miljon torde det röra sig om.

När dessa poster, som jag nyss räknade upp, beaktas så visar landskapets bokslut ett underskott på ungefär 11 miljoner. Detta är således ett mer rätt resultat än 200 000 euro för år 2021, när man beaktar dessa extra ordinära poster. Men vi vet ju alla att varje år så finns det intäkter och kostnader av olika slag som kan betraktas som extraordinära, men bara för att få ett hum om det som inverkar på bokslutet och på räkenskaperna utöver det vanliga så var det under år 2021 väsentliga summor.

Vi försöker utveckla presentationen och årsredovisningen för varje år. Det har förstås med personella resurser att göra. Men det som vi strävar efter och det som vi delvis också har lyckats med - vi har säkert jobb kvar att göra - det är kortare texter. Det är mera information som presenteras i tabellform och flera nyckeltal. Det är ett kontinuerligt arbete som fortgår och kommer säkert aldrig att bli färdigt, men årsredovisning för årsredovisning förbättras.

Ett nyckeltal som tillkommit i årsredovisningen för 2021 är kostnad per ålänning. Kostnaden år 2020 var 11 700 euro och nu 11 651 euro för år 2021, alltså något mindre och då har vi ändå haft en inflation på ungefär 1,7 procent för 2021. Så det är ett nyckeltal som kommer vara intressant att följa med och följa upp.

Likviditeten tänker jag nämna några ord om. Vid årsskiftet uppgick den till 42 miljoner, att jämföra med 30 miljoner vid ingången av året. Notera att hyresskulden till fastighetsverket, som har diskuterats mycket här, tidigare bokförts som en leverantörsskuld men nu syns som ett skuldförbindelselån (internlån) i balansräkningen. Så i princip är det samma pengar men de syns nu på ett mer rätt och transparent sätt.

År 2021 var som bekant det första året med det nya ekonomiska systemet. Det nya systemet har förväntats ge cirka 10 miljoner mera i inkomster till Åland. Det torde bli högre än så, men det är först när slutbeskattningen är slutförd som vi vet säkert så jag får återkomma till det, men signalerna hittills har varit positiva.

En av de mer intressanta tabellerna som jag tycker att ni gärna kan titta lite på är finansieringsanalysen. Vad lär vi oss av finansieringsanalysen? Jo, man ser att investeringarna uppgick till 24 miljoner. Man ser - kanske det intressantaste - talen, siffrorna och informationen i finansieringsanalysen och hur kassan har förändras från den 1 januari till den 31 december. Där var det en likviditetsförbättring, kassaförbättring på ungefär 12 miljoner, som jag nämnde.

I revisionsrapporten lyfte revisorn upp bland annat den positiva skatteutvecklingen inom landskapet, trots pandemin samt den förbättrade likviditeten. Landskapsrevisorn lyfte frågan om avkastningen från PAF, om den borde hanteras med dividend. Därutöver gjordes ett antal effektivitetsrevisioner som landskapsregeringen har bemött och lämnat sina svar och synpunkter på.

Slutligen några ord om framtiden. Nu diskuterar vi förstås 2021 som är bakåt i tiden, men det är svårt att lämna framtiden med dess farhågor utan att kommentera den.

Vi är alla medvetna om de utmaningar som väntar oss, som vi har haft här under lång tid, som vi är inne i just nu och som vi vet att vi fortsättningsvis kommer att ha. Det är utmaningar som vi delar med resten av världen vilket vi ser i nyheterna varje dag. De problem som vi brottas med så brottas man med i princip i varje regering, riksdag eller vad man har för organisation. Det är inflationen, räntorna, tillgång på mat, tillgång på komponenter och det som också har dykt upp här är ju de problem som uppstår när det är långvarig torka, bränder och översvämningar etcetera.

Detta gäller framtiden och där ber jag att få återkomma i de budgetar som så småningom läggs fram i kommande tilläggsbudget 3 samt årsredovisningen för år 2023. Tack, herr talman! Tack till er.

Talman! Lantrådet Thörnroos har meddelat att regeringsprogrammet "Tillsammans" ligger fast för den här mandatperioden. Man säger så här: "Årsbidraget under slutet av mandatperioden ska täcka avskrivningarna för att därefter ger möjligheter till att bygga upp reserver." Nå, det har varit de tider det har varit. Man kan ha förståelse för att det under pandemiåren inte gick att bygga upp de här reserverna. Samtidigt så har vi ju inte sett något spår av en politik, en ekonomisk politik, som syftar till att genomföra just det här. När tänker finansministern börja jobba?

Tack för frågan ledamot mot Zetterman. Backar vi tillbaka till 2020 så sjönk skatteintäkterna med 30 miljoner. Det är svårt att i det läget förstås göra några större inbesparingar, det vet vi ju allihop. Tittar vi lite på likviditeten enligt den rapport jag fick idag så har likviditeten egentligen inte försämras, speciellt inte under det här året. Vi ligger och snittar runt 40-45 miljoner.

Men som ett direkt svar på den fråga som ledamot Zetterman ställde så tycker jag att vi i den parlamentariska kommittén, som tittar på ett finanspolitiskt ramverk för Åland, har inlett ett fantastiskt arbete och där sitter ledamot Zetterman med och har varit delaktig.

Talman! Det är ett bra arbete som genomförs där och som kommer att ge bättre strukturer och ramverk. Men fortfarande kommer det politiska arbetet att ligga kvar på den politiska landskapsregeringen. Kan finansminister Höglund ge exempel på tre åtgärder som man under mandatperioden så här långt vidtagit för att strukturellt återkommande minska kostnaderna för landskapet Åland?

Tack, herr talman! Tack för tilläggsfrågan ledamot Zetterman. När vi ifjol jobbade med tilläggsbudget nummer 2, så gjorde vi ett stort arbete där för att helt enkelt göra en prognos, ett scenario över hur ekonomin kommer att se ut framöver. Det skulle jag säga att var ett bra steg, ett efterlängtat steg, där vi satt mål och ramar för de kommande tre åren. Jag tycker att det var ett bra steg i rätt riktning. Sedan så märkte vi nu att det här kommer inte att fungera fullt ut på grund av kriget i Ukraina och allt vad det innebär med inflation och högre kostnader.

Tack, talman! Det är bra att siffrorna utvecklas, man får tydligare information på det sättet. Men texterna beskriver också verkligheten på ett sätt som kanske visar tydligare vad vi får för pengarna och inte bara siffrorna på hur vi har spenderat dem.

I årsredovisningen kan man läsa ganska skrämmande text om personalsituationen inom förvaltningen. Jag citerar "konsekvensen av hög arbetsbelastning och bristande resurser är att alla uppgifter inte kan utföras och vissa inte kan utföras inom rimlig tid". Vi har pratat tidigare om den katastrofala situationen på finansavdelningen. Uppenbarligen så är det inte bara där som det finns stora problem. Hur ser finansministern på behovet av åtgärder så att vår förvaltning faktiskt kan leva upp till det tunga och viktiga ansvar som man har?

Tack till ledamot Fellman för frågan. Vi vet ju att vi på många områden har en otrolig belastning på vår personal och på våra tjänstemän. Jag förmodar att det har varit en hård belastning under långa tider. Belastningen sker oftast i olika vågor och under speciella tider på året så ökar belastningen och tvärtom. Vi tittar hela tiden på hur vi kan förbättra vår organisation. Hur kan vi strukturera om så att det helt enkelt blir ett bättre flöde i arbetet? Hur kan vi stärka resurserna och göra förstärkningar där det behövs? Det här är ett pågående arbete. Absolut.

Sedan är det ju ingen hemlighet att under de här rådande omständigheterna så har det på vissa områden varit enorma belastningar förstås på grund av pandemin och för all del också på grund av det elände som Ryssland ställt till med Ukraina. Det är en fråga som vi tar på stort allvar och jobbar hårt med.

Tack, talman! Jag hoppas att man också tittar på ledningsstrukturen och den politiska ledningen för sådana saker är viktiga. Vissa hierarkiska organisationer fungerar bra om det fungerar bra högst upp. Man måste kanske se på den frågan också.

En annan fråga. Granskningen av PAF visar väldigt tydligt på att fastighetsverket har alldeles för hög kassa. De har för mycket pengar i kassan som man nu föreslår ska föras över på något sätt till landskap i stället. Också internhyrorna har länge varit alldeles för höga på bekostnad av verksamheten i de olika delarna av våra myndigheter till exempel. Hur tänker sig landskapsregeringen att jobba med den frågan?

Tack, herr talman! Tack för tilläggsfrågan ledamot Fellman. Fastighetsverket har en hög kassa. Det stämmer riktigt bra. Man kan tekniskt sett minska den kassan på olika sätt genom att man minskar eget kapital etcetera. Men frågan, om jag uppfattade det rätt, så handlade om intern hyressättning, och den uppstod då när fastighetsverket bildades. Jag har för mig att man gjorde en översyn ganska kort därefter. Jag vet att man planerar att göra en översyn på nytt här under 2023. Fastighetsverket är en relativt ny verksamhet och man behöver titta på den, kanske inte bara intern hyran utan det kan finnas annat också som man behöver titta på gällande fastighetsverket för att få bästa tänkbara organisation.

Tack, talman! Tack minister Höglund. Ett viktigt nyckeltal, kanske bland de viktiga i en årsredovisning är ju ändå personalkostnaderna. Jag tittade fyra år tillbaka för att teoretiskt få en mandatperiod, alltså från 2018 till 2021 och personalkostnaderna ökade från 86 miljoner till 112 miljoner, alltså en ökning med 26 miljoner euro. Sedan gjorde jag en liten enkel schematisk uträkning där jag tog ett snitt hur många ålänningar till som skulle behöva arbeta för att komma upp och täcka upp den löneökningen. Det är oerhörda mängder människor som behöver komma till ut i arbete för att täcka upp bara den biten.

Jag vill fortsätta att spinna vidare på som min kollega Zetterman frågade; vad ämnar landskapsregeringen göra för att få bukt med ekonomin? Vi liberaler har haft motioner, på motioner, på motioner med förslag men allt har fått kalla handen. Nu är det upp till bevis. Ett år kvar.

Tack, herr talman! Jag uppfattade egentligen inte någon tydlig fråga. Hur ska landskapsregeringen förbättra ekonomin? Det var ungefär det som frågan handlade om, om jag förstod det rätt. Jag tycker att vi i varje budget utgående från de förutsättningar som har funnits är framsynta. Och förutsättningarna har varit hemska rent ut sagt med tanke på pandemin och kriget som helt enkelt har försvårat absolut allt. Vi försöker, där det går, att göra inbesparingar. Vi har en klar uppmaning till våra medarbetare, till myndigheter och till avdelningarna etc. att se över kostnaderna och minska där det går. Jag tycker att vi under det här året 2022 år, när vi gick in med klara besparingsmål, fick gehör bland våra avdelningar och myndigheter. Man applåderar kanske inte, men man tittar på det på allvar. Så visst har vi jobbat hårt med den frågan och vi har snart en tilläggsbudget (… taltiden slut).

Tack, talman! Det är inte enbart en politiker som ska belastas för de siffror som jag just tog upp, men jag tycker att finansminister Höglund har ändå ett övergripande ansvar och haft det under några års tid. 26 miljoner euros ökning av personalkostnaderna på fyra år, det borde ringa klockor. Då borde man vidta åtgärder för att åtminstone stävja utvecklingen. Ingenting har gjorts, absolut ingenting, annars skulle vi inte se en sådan enorm kostnadsutveckling som vi ser. Vi kan inte skylla på pandemin. Vi kan inte skylla på Ukrainakriget. Det här har pågått under lång tid.

Jo, det har säkert pågått under lång tid, säkert också under tiden före den här landskapsregeringen, under den tid där ledamot Holmberg också hade insyn och säkert ett ansvar i form av lagtingsledamot. Jag kan inte här och nu svara på orsaken till att lönerna under ett antal år har stigit med 26 miljoner. Men jag vet förstås att det tillkommer på grund av EU-lagstiftning, på grund av att vi kanske vill ha en bättre sjukvård och framförallt på grund av de avtalsförhöjningar som görs, ändringar i avtalen. Det är ju i princip alltid en årlig kostnad. Sedan gäller det ju för oss politiker att försöka motverka den kostnaden genom att göra våra organisationer så effektiva som möjligt.

Tack, talman! Jag tänker fråga lite om en sak som jag reagerade på när jag läste det här stycket om god förvaltningssed i fastighetsverket. Det står att fastighetsverkets personal inte har möjlighet att överklaga beslut eller anföra rättelseyrkande över anställningsbeslut för att det står i självstyrelselagen. Jag försökte ta reda på lite om detta. Jag tror att jag fick lika många olika svar som personer som jag frågade om det faktiskt är rätt och riktigt som det står här. Nog är vi väl överens om att personalen vid fastighetsverket inte är offentligt anställda av fastighetsverket, utan de har ett privat rättsligt anställningsförhållande?

Tack för frågan. Den här detaljfrågan har jag svårt att svara på här och nu. Jag ber att få återkomma. Men som jag tidigare nämnde så är fastighetsverket en ganska ny organisation och håller förstås på att finna sin roll. Alltid när det gäller nyare organisationer så bör man göra en översyn, allt från internhyror till de regeldokument som man ska använda. Så det jobbet ska göras här. Det är konstaterat egentligen sedan länge att vi har ett jobb kvar att göra där.

Tack, talman! Det är bra. Jag hoppas att utskottet kan titta lite på den frågan för den är lite komplex.

Sedan tänker jag hoppa över till jämställda löner och ingen är förvånad över att jag lyfter den frågan. Det finns ett arbete som pågår, men det går väldigt långsamt och knappast framåt har jag förstått. Regeringen Thörnroos har ju inte med i regeringsprogrammet att man ska uppnå jämställda löner. Men det finns ju ändå ett förlikningsavtal om att man ska försöka uppnå. När tror finansministern att vi är där? Det står ju här att man hoppas kunna uppnå det. Men när tror finansministern att vi är i mål?

Tack, herr talman! Tack för tilläggsfrågan. Kan det ha varit 2014 som man gjorde en överenskommelse och tittade på den här lönebiten med jämställda löner. Man har väl kommit en bit på vägen. Det är ett ganska stort jobb kvar vet jag. Jag diskuterade med avdelningen för inte så länge sedan och man har för avsikt att fortsätta med arbetet, men det blir då höstens förhandlingssituation helt enkelt är avslutad. Man är mycket medveten om att det finns ett jobb kvar här att göra. Man avser absolut att prioritera det så fort det bara går.

Tack, talman! Då jag satt hemma och planerade det här anförande och tänkte tillbaka till 2021 så insåg jag att man glömmer snabbt hur det egentligen var för ett år sen. På pappret och sista raden i årsredovisningen så har vi ett bokslut i princip i balans och ett bra år. Men bakom siffrorna ligger det otroligt mycket arbete och hårt slit på alla nivåer.

År 2021 var det år som covid-19 kom till Åland på riktigt och många tillhörande konsekvenser. För många personer var 2021 det tuffaste året någonsin.

Nu i efterhand kan man konstatera att ålänningarna och landskapsregeringen gjort ett riktigt bra jobb och lyckades hålla en bra balans mellan smittspridning och begränsningar i vardagen och näringslivet samtidigt som man gjorde många viktiga stödinsatser.

Idag kan vi se en bra återhämtning, bl.a. kom precis nyheten att Åland har lägst arbetslöshet i hela Finland.

Inledningsvis vill jag och Centerns lagtingsgrupp rikta ett stort tack till alla som kämpat och bidragit till att få Åland och vardagen att fungera under pandemin och även nu efter den - om man vågar säga så.

Till årsredovisningen i sig. Först av allt vill jag ge lite beröm till och då gällande den fortsatta utvecklingen gällande utformning och nyckeltal i årsredovisningen. Att mäta är att veta, och desto mer siffror vi har på ett pedagogiskt sätt så desto bättre beslut kan vi ta.

Under sommaren så tog jag mig nöjet att sammanställa alla årsredovisningar för de senaste åren för att se utvecklingen och för att tydligare se var kostnaderna faktiskt finns. Som de flesta vet har våra kostnader ökat rätt kraftigt de senaste åren, det pratar vi om ganska ofta här inne. Men våra inkomster har faktiskt också ökat väldigt mycket. Det nya skattesystemet ser dessutom ut att bidra med ännu mer skatteinkomster.

Däremot har vi de senaste två åren sett att vår ekonomi är ganska skör och vi måste se över både kostnader och intäkter ifall det ska vara långsiktigt hållbart.

Om vi börjar med kostnader och ser hur de har utvecklats under pandemin och jämför med vårt senaste “normalår” 2019 så är det framförallt löner och personalkostnader som ökat då vi pratar om verksamhetskostnaderna. Allt annat är svårt att jämföra med två pandemiår, tycker jag.

Verksamhetskostnaderna har ökat med ungefär 9 miljoner där personalkostnader står för ungefär 8 miljoner.

Nytt för den här mandatperioden är redovisningen över årsverken, alltså heltidslöner man betalar lön för kan man väl säga. I år finns det även för ÅHS så vill jag lyfta årsverken för 2021 och jämföra dem lite. Ifall man slår ihop alla årsverken för våra myndigheter och förvaltningen och jämför dem så kan man se att ÅHS ensamma står för 53 % av alla årsverken - totalt 918 under 2021. På andra plats har vi Ålands gymnasium med 212 följd av Ålands polismyndighet med 97. Det är också hos dessa tre; alltså ÅHS, Gymnasiet och Polismyndigheten, som kostnaderna ökat mest hos de senaste två åren. Det är alltså vård, utbildning och polis som huvudsak ökat i kostnad sedan 2019. Då förstår man att det är ganska svårt att spara, speciellt under en pandemi.

Med det i åtanke tycker jag att landskapsregeringen har gjort ett mycket bra jobb med att få ett bokslut i balans och samtidigt både undvika lån och öka landskapets likviditet för 2021, som nog var ett tuffare år än vad alla kan minnas. Man glömmer som sagt ganska snabbt.

Men man ska inte sticka under stol med att kostnadsutvecklingen är svårkontrollerad och faktiskt inte särskilt hållbar. Därför blir det väldigt intressant att se vad finansministerns parlamentariska grupp kommit fram till vad gäller t.ex. kostnadstak och annat.

Förutom våra kostnader så behöver vi fokusera mer på intäkterna och hur vi också i redovisningssammanhang kan bidra med det. Vi pratar väldigt lite om hur vi ska öka våra inkomster och det är mer relevant än någonsin nu då vi bytt skattesystem som direkt är baserad på våra egna skatteinkomster och befolkning.

Ett förslag - det är inte helt genomtänkt, men jag kom på det när jag skrev detta - är att man inför framtida redovisningar skulle redovisa hur mycket av de köpta tjänsterna, material och upphandlingar som gått till åländska företag och som gått till andra icke-åländska företag. Det skulle vara väldigt intressant att få en sammanställning över det. Centerns lagtingsgrupp vill lyfta vikten av att offentlig sektor bör prioritera vårt eget näringsliv så mycket som det bara går.

För att inte stå här alltför länge så tänker jag avsluta och bara säga att effektivitetsrevisionen är väldigt kärnfull i år. Det är glädjande att landskapsregeringen planerar flera åtgärder. Det är flera rekommendationer som kan leda till effektiviseringar. Det är sådana som vi behöver. Så jag nöjer mig så och jag ser fram emot en konstruktiv och viktig höst här i salen. Tack.

Talman! Inkomsterna har ökat mer än utgifterna klarerar lagtingsledamot Josefsson. Vi känner dessutom till att vi nu har haft så kallade puckeleffekter där de två ekonomiska systemen har mött varandra. Trots det så har den centerledda regeringen inte vidtagit strukturella åtgärder för att sänka kostnaderna. Vi ställde just frågan till finansminister Höglund som meddelade att han inte kunde komma på tre enda exemplen på åtgärder som har vidtagits för att sänka kostnaderna under den här mandatperioden. Centern är ett parti som brukar ange sig vara borgerliga och värna om ålänningarnas plånbok. Hur går det här riktigt ihop? Hur kan centergruppen stå här och vara nöjda över den förda politiken?

Tack för frågan ledamot Zetterman. Det har varit två väldigt tuffa år. Mycket som åtminstone Centern gick till val på och planerade har man inte kunnat genomföra i den takt man har velat. Man försökte som sagt, som finansministern lyfte, ha mål och ram för de kommande tre åren och att hålla det på en lägre nivå jämfört med 2020. Dessa måste tyvärr revideras som finansministern lyfte redan.

Men, som sagt, vi står här med ett bokslut i balans och även om det innehåller puckeleffekt av det nya skattesystemet så innehåller det även mycket kostnader på grund av pandemin.

Talman! Faktum kvarstår att inga strukturella åtgärder har vidtagits. Man har inte genomfört sparåtgärder som har långsiktig bäring, i alla fall kunde inte finansministern ge några sådana exempel och inte heller jag. Vi vet att vi har haft en pandemi, det har alla också varit medvetna om. Samtidigt har alla ekonomer varnat för att pandemin kommer att följas av en lågkonjunktur. Nu är vi där i början av en lågkonjunktur med kraftig inflation därtill som gör det oerhört tufft för hushållen. Men vad jag förstår från Centern så har man inga förslag på hur det ska redas upp, utan det blir nästa landskapsregerings uppgift. Vad finns det för konkreta åtgärder nu som ligger i röret?

Det kommer ledamoten Zetterman att få se i budget 2023 och även i tilläggsbudgeten som jag vet att är väldigt nära. Jag hoppas och tror att den också innehåller många bra och konkreta förslag från den parlamentariska kommittén, som ledamot Zetterman ingår i.

Tack, talman! Tack ledamot Josefsson. Givetvis, polis, sjukvård och gymnasium, det tillhör välfärdskärnan. Liberalerna har sagt att för att vi ska ha råd med en god välfärd så behöver vi strukturera om hela vår ekonomiska politik så att vi verkligen har råd med det. Det har vi inte idag, inte på sikt i alla fall.

Centern och landskapsregeringen har systematiskt sagt nej till jobbskatteavdraget under hela mandatperioden. Man har sagt nej till konkurrensutsättningar systematiskt och man har också sagt nej till en utredning kring det egna skatteverktyget, kommunalskatteverktyget, för att kunna komma fram med näringspolitiska arbetsmarknadsmässiga skatteavdrag som ska gynna den totala skattebasen. Det blir lite märkligt att lyssna på Centerns gruppanförande. Man vill gärna måla in sig i hörnet med pandemi och Ukrainakriget. De här ekonomiska problemen som vi kan läsa om idag i 2021-års bokslut är ingenting som uppkommit de två senaste åren.

Absolut inte, det har inte uppkommit under pandemin. Men pandemin har gjort det lite problematiskt att ta tag i de här problemen som har varit under väldigt lång tid. Jag kan inte säga hur länge de har varit. Men absolut, det finns strukturella problem som vi behöver ta tag i. Ingen säger emot det. Vi försöker göra det.

Tack, talman! Tack ledamot Josefsson. Nå, var problemen är så försökte jag själv ge en liten bild av i mitt replikskifte med finansministern. När man tittar fyra år bakåt, alltså från 2018 till 2021, så har personalkostnaderna ökat med 26 miljoner och då pratar vi inte enbart om ÅHS, polisen och gymnasiet.

Vi har varit inne i en brinnande högkonjunktur fram till pandemin och vi har inte sparat en enda cent. Däremot så tömde vi vår utvecklingsfond, utjämningsreserv, på ungefär 130 miljoner. Vi har bedrivit en politik som är långt ifrån borgerlig just nu. Vi har bedrivit en politik som om det inte skulle finnas en morgondag. Så jag funderar: Var finns lösningen som ska komma i tilläggsbudgeten och i den sista årsbudgeten? Hittills har det inte varit någonting. Det har varit ett evigt nej till de konstruktiva förslag som har kommit från oss.

Jag får be om svar sedan eftersom ledamoten inte kan ge en tredje replik. Men åtminstone verksamhetskostnaderna gällande landskapet så har personalkostnaderna gått från 101 miljoner till nära 112 miljoner mellan 2018 och 2020-2021. Men vi kan ta det sen.

Jag tycker att det var ett bra anförande som kollegan Josefsson höll. Det var mycket intressant information. Han nämnde bland annat att ÅHS står för 53 procent av årsverken och tillsammans med utbildningen och polisen så var det en stor del av årsverken som fanns där. Samtidigt sade Josefsson i en mening att det är inte så mycket vi kan spara på. Jag håller inte riktigt med om det. De sparkrav som gick ut till förvaltningen så var ju minus två procent, men när det gällde ÅHS så skulle det vara bara en procent och sist och slutligen så tog man också bort den inbesparingen på en procent. Där som vi har över hälften av de anställda om de är så att vi överhuvudtaget inte kan göra några inbesparingar där, så det är ju faktiskt inte så. Det är klart att man kan göra en hel del inbesparingar också där. Men om man inte vill göra inbesparingar där man har en så stor kostnadsmassa, var ska man göra inbesparingar i så fall?

Tack för frågan ledamot Eriksson. Jag sade inte att man inte kan, jag sade att det är svårt och att det är förståeligt att det har varit svårt, speciellt under en pandemi. Kanske framförallt då det gäller ÅHS-kostnader som är de kostnader som också har ökat mest, inte bara under pandemin utan innan också. ÅHS står för en väldigt stor del av verksamhetskostnaderna. Om jag minns rätt så står de för 63 procent av alla myndigheters verksamhetskostnader, så absolut måste man kolla där också. Men det är inte lätt. Jag vet att ÅHS gör ett bra jobb för att se över det just nu. De är inne i en ganska stor process för att se över hela strukturen på sjukhuset.

Det arbetet är ju absolut nödvändigt att göra. Arbetstagare som kommer från Sverige och Finland till lilla ÅHS så blir förvånade ibland hur otroligt stor byråkratin är. Man har mycket, mycket större sjukhusadministration än vad man skulle behöva ha enligt många förståsigpåare.

Vilka siffror man nu går in för, så jag har förstått att den totala kostnadsmassan inte är långt ifrån 50 procent, någonstans runt 48 procent av den totala kostnadsmassan går till ÅHS. Och om vi bara låter det rulla på och gör politik på ju mer och mer vi satsar så går det inte att få till stånd en hållbar ekonomisk politik. Det blir helt enkelt ohållbart.

Jag instämmer i mycket. Vi kan bara konstatera att ÅHS är en väldigt stor del av hela landskapets kostnader. Sen förstås får vård kosta, men vi måste ha råd med det också. Därav tycker jag också att det är lika viktigt att se över våra intäkter så att vi har råd, för alla vill ha bra vård. Det är ingen som säger emot det. Även de som säger att man ska spara in på vården vill ha bra vård. Det är inte det som man säger, utan man vill kunna effektivisera upp det, men då måste man samtidigt se över våra intäkter. Det är kanske det viktigaste så att vi har råd.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Josefsson för ett inspirerande och fräscht anförande. Jättebra! Ett par kommentarer här. Vi diskuterar mycket ÅHS märker jag. Vi ska också tänka på att ÅHS leds av en styrelse där de flesta partier ingår, och där har man ju möjlighet från alla håll att se på den delen som är en stor del av landskapets budget.

När man jämför löner med 2019 så lite information, 2019 är det senaste normala året det håller jag med om. År 2019 tror jag att man fortfarande hade konkurrenskraftspaket vilket gjorde att man under några år hade väsentligt lägre lönekostnader. Sen när det försvann så höjdes lönerna till det normala. Det ska vi komma ihåg. Sedan 2020 höjdes lönerna för lagtingsledamöterna ganska rejält, vilket också inverkade.

Därför är det väldigt bra att man har fört in siffror över årsverken för att se; är det antalet anställningar som ökat eller är det helt enkelt så att lönerna har ökat? Tyvärr så saknas det komplett data gällande årsverken bakåt och även 2019. Så det är svårt att säga, i alla fall utifrån den datan som finns tillgänglig. Men det är väldigt bra att man har infört det.

Tack, herr talman! Jag tackar ledamoten Josefsson för det gruppanförandet.

Det var en sak som jag blev lite fundersam över i slutet. Ledamoten sade att samtidigt som man vill öka intäkterna, och att det var det viktigaste att prioritera just nu, så ska vi också prioritera våra åländska företag. Till viss del håller jag med, så klart vi ska prioritera åländska varor. Men det är något som gnager lite där. Man bör ändå balansera den här prioriteringen av åländska företag med att hålla Åland öppen mot omvärlden och välkomna nya företag till Åland. Det är nog där som intäkterna kommer in. En av de viktigaste sakerna vi kan göra är att locka nya företag till Åland lika mycket som vi kan locka hit nya människor, så att vi inte landar i någon protektionism här, att vi överhuvudtaget inte kommer att välkomna nya företag hit eller sådana samarbeten för att vi på något sätt ska skydda våra åländska företag. Hur har centergruppen resonerat kring de här sakerna?

Tack för frågan ledamot Påvals. Det är en bra fråga. Jag ser egentligen att det är samma sak som att prioritera vårt eget näringsliv, att locka hit nya företag. Att locka hit arbetskraft kanske är den största utmaningen för många företagare på Åland. Det är kompetensbrist helt enkelt. Att locka hit människor och nya företag är bara bra för Åland och våra företag här och nu. Det jag menar när man bör prioritera sitt eget näringsliv är till exempel i upphandling. Om vi lyckas styra dem lite bättre till att det är åländska företag som vinner en upphandling än ett utländskt företag, så lockar det också hit nya företag för att det är större chans att vinna upphandlingar om de är lokaliserade på Åland. Jag tror att vi kan se över mycket gällande upphandlingar.

Tack, herr talman! Jag trodde att det var nyansskillnad däremellan, att vi skulle prioritera vårt näringsliv. Jag tycker att det är en helt annan sak när man faktiskt inkluderar nya företag. När man pratar om åländska företag, jaha det är någons kusin som äger det, då ska man prioriterar det hellre än ett nyinkommet företag. Den nyansskillnaden är den viktiga när vi pratar utåt åt folk, när folk utifrån lyssnar på vad vi politiker vill.

Det andra saken som jag reagerade på var att centergruppen, via Josefsson, också pratade om att det är svårt att spara pengar på Åland och att 50 procent i princip är låsta pengar i de strukturer som vi har. Finns det strukturella förändringar i vårt samhälle som Josefsson ser att kunde leda till att vi skulle kunna öppna upp de här möjligheterna att kunna dels öka intäkterna men också kunna minska kostnaderna på det här sättet i framtiden? För vi är ändå på ett sluttande plan när det handlar om BNP på Åland. De senaste tio åren så har vi varit på ett sluttande plan angående BNP. Så hur ska vi strukturellt ändra det åländska samhället för att kunna göra det mer lätthanterligt?

Tack för den lilla frågan ledamot Påvals. Jag önskar att jag hade ett jättebra svar för då skulle det vara ganska enkelt att bara göra det och i så fall skulle vi göra det. Men det finns en sorts - jag vet inte vad jag ska kalla det - en kultur inom offentlig sektor som vi skulle behöva se över på ledningsnivå inom förvaltningen. Det är därför som jag personligen har satt mig in ganska mycket i digitaliseringsfrågan, där tror jag att det finns mycket. Om vi fokuserar på att göra det enkelt för befolkningen, för våra företag och för våra turister att ta del av Åland och offentlig service, så tror jag att effektiviseringar kommer därefter. Då innebär det väldigt stora förändringar i strukturerna på olika nivåer i (… taltiden slut).

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Att vi idag 8 månader in på 2022 ska debattera 2021 års bokslut är givetvis på tok för sent, men synpunkterna på hur verksamhet och ekonomi förlöpte under fjolåret får ändå inte viftas bort. Vi har ett facit framför oss som stärker många trender. Pandemi eller inte, det finns symtom i hur denna landskapsregering samt tidigare hanterat verksamheter och ekonomi som behöver åtgärdas.

Årsverken fortsätter öka och här skulle det vara bra att lyfta in nyckeltal för hur stor landskapsregeringens andel av den åländska offentliga sektorn är och hur relationen ser ut gentemot den privata sektorn. Det är bra att finansministern har fått in flera nyckeltal i stort i årsredovisningen, men det behövs flera. Vi är nämligen några som oroas över andelen offentligt kontra privatanställda, hur det ser ut och dess trend. Dessa nyckeltal skulle ge en bra bild av läget och förändringsbehovet.

Gällande personalsituationen i övrigt står det utom allt tvivel att många anställda inom allmänna förvaltningen mår uselt och vantrivs, alltför många. Självklart påverkas det dagliga arbetet och produktiviteten. De anställda är landskapsregeringens största tillgång och vid senaste personalenkäten säger sig endast 14 % vara beredda på att rekommendera landskapsregeringen som arbetsgivare. Nästan hälften ser det som helt osannolikt att göra det. Det här är en ledarskapsfråga som behöver adresseras till den politiska landskapsregeringen och då främst lantrådet. Det här är illa på individuell nivå, men givetvis även på produktivitetsnivå. Här önskar jag att utskottet begär höranden och svar från den politiska landskapsregeringen. Hur hanteras situationen för att få ett bättre arbetsklimat, eller är det en fråga som läggs över på nästa landskapsregering? Liberalerna ser mycket allvarligt på hur illa en stor del av personalen inom den allmänna förvaltningen mår och trivs.

Landskapsregeringen är på god väg att skapa en kultur där drivkraften att arbeta minskar. Aldrig tidigare har andelen lediga jobb i kombination med arbetssökanden varit så skev. Trots en låg arbetslöshet är gruppen personer som inte vill arbeta för många. Arbeten finns i alla branscher, många företag har t.o.m. arbetskraftsbrist, ändå har en samhällskultur brett ut sig där allt fler väljer att stå utanför arbetsmarknaden trots goda förutsättningar till arbete. Givetvis finns det en grupp människor som av olika orsaker inte hittar in på arbetsmarknaden och det är en utmaning i sig, men ser vi på grundproblemet måste politiken bygga på en stark arbetslinje, där det alltid ska löna sig att arbeta. Den som inte håller med får gärna förklara hur välfärdskärnan annars ska uppnå en hållbar finansiering, speciellt med beaktande av försörjningsgrad och demografins utmaningar.

När vi pratar, som vi ofta gör, om vår låga tillväxt och produktivitet, finns nog en hel del svar i den förda politiken. Exempel på politik som långsamt lägger en blöt handduk över initiativförmåga och entreprenörskap är landskapsregeringens intrång och konkurrens på den privata fastighetsmarknaden, senast genom två industriköp i Mariehamn i januari. Det var ur ett såväl ideologiskt som näringspolitiskt perspektiv ytterst förvånande, och fick i alla fall mig att fundera på om vi verkligen har en borgerlig regering. Denna planekonomiska näringslivspolitik är inget som gynnar den åländska företagsamheten.

Landskapsregeringen äger till nästan 95 % bolaget Ålands Fastighets Ab och till nästan 99 % Ålands Utvecklings Ab. Insynen som lagtingsledamot är obefintlig. Hur ser strategierna ut? Vilka är ägardirektiven? Det enda jag fått fram är att det finns ett par personer som genomgående dyker upp när jag försökt få rätsida på alla de roller landskapsregeringen är inblandade i och som verkar ha fått någon form av kultstatus när det kommer till landskapsregeringens riskkapitalhantering. Här vill jag att vi i utskottet får transparent information kring ägarstyrningen och hur kompetensförsörjningen till dessa bolags styrelser säkerställs. Det framkommer i årsredovisningen att ÅUAB genomgått en schablonmässig nedskrivning av bokföringsvärdet till ett belopp om 3 miljoner euro. Vart tar dessa pengar vägen? Jag önskar att landskapsregeringens alla kopplingar och intressen till bolag blir synliggjorda i samband med utskottsarbetet. Denna del av näringspolitiken behöver vädras ordentligt och tåla en kritisk granskning.

Talman! Gällande effektivitetsrevisionen blir det, oberoende vilken verksamhet som granskas varje år, tydligt att det finns en hel del åtgärder att vidta som skapar kostnadseffektivitet utan att för den skull på något sätt försämra servicen. Flera av anmärkningarna eller systemfelen är ofta av en sådan karaktär att det är märkligt att det fordras en revision för att identifiera dem. Granskningen av Ålands museum ger vid handen att administrationen bör ses över. För många chefer, höga löner och många möten skriver revisorn. Här vill jag särskilt rikta mig mot finansminister Höglund som rätt bryskt uttalar sig om att inbesparingar handlar om att slå sönder verksamheter och sänka servicenivåer. Det finns en hel del effektivitetsvinster att göra inom alla landskapsregeringens verksamheter innan servicenivåerna drabbas, och definitivt innan verksamheter slås sönder.

Granskningen av landskapsverkstaden ställer det utom tvivel att en konkurrensutsättning av verksamheten är befogad. Detsamma gäller vägunderhållet samt fordonsmyndigheten. Det finns motioner från flera partier och från flera mandatperioder som initierat det, men denna landskapsregering är tydligen av ideologiska skäl emot konkurrensutsättningar.

Jag hoppas utskottet kan ägna lite extra tid åt fastighetsverket. Driften av fastighetsverket påverkar alla underliggande myndigheter och internhyran är idag en relativt stor andel av en verksamhetens budget och något som verksamheten mångt och mycket saknar incitament att påverka. De flesta någorlunda insatta ser problematiken med övervärderade fastigheter som sedan internhyran ska baseras på och det planerade underhållet matchas gentemot.

Talman! Det finns all orsak att rikta beröm till Michelle Grönlund som i sitt mastersarbete vid Uppsala universitet har granskat hanteringen av PAF-medel. Det är en mycket tydlig och ingående beskrivning av dagsläget. Skillnaden på hur sektorerna som är mottagliga för PAF-medel valt att sköta sina verksamheter är stor, för att inte säga väldigt stor. Självfinansieringsgraden varierar, vissa föreningar tar inte ut någon medlemsavgift, vissa har mycket låg ideell insats och andra enbart löner etc. Det finns en stor diskrepans på uppgjorda bokslut som försvårar arbetet för landskapsregeringens handläggare och det finns idag blanketter som inte stämmer överens med regelverket.

Att effektivera dagens modell bara genom att förändra i den riktning som framkommer i granskningen medför två stora steg framåt. En förening som idag erhåller PAF-medel lägger en relativt stor andel av sina resurser på den administration som PAF-medelsansökan innebär. För en liten förening är andelen större än för en större med bredare resurser. Här borde kriterierna och kraven förändras. Medel bör i större utsträckning än idag riktas mot verksamheter som på ett samordnat och strukturellt sätt har en maximalt effektiv administration. Idag sker mycket dubbelarbeten ute i verksamheterna. Många föreningar gör samma saker som kunde samordnas. Ingen enkelt mål att uppnå, men något som skulle göra att verksamheterna istället lägger sina resurser på det som är meningen och inte onödig byråkrati.

Något som också skapar ineffektivitet är dagens tidsaxel över när fördelningen sker. Många föreningar sitter med mycket kompetent personal, där den slutgiltiga bekräftelsen över om PAF-medel erhålls eller inte tar så länge att det skapar personalflykt, eller så kommer en ny verksamhet inte igång förrän kanske ett halvår in på det nya året. Här är ANDTS-projektet ett av flera praktiska exempel på resursslöseri pga. att bekräftelsen på erhållna medel tas sent och arbetsgivaren därför inte kan garantera en fortsättning för tänkt personal. Det sätter såväl individen och verksamheten i limbo, det bör gå att förändra till det bättre.

PAF-medlen i sig bidrar till en stor personalgrupp. Åtminstone 318 personer lyfte lön eller annat arvode, vilket utgör 2 % av den arbetsföra befolkningen mellan 20-65 år. Därför är det nog så viktigt att kriterierna är tydliga och enhetliga.

Det står att läsa att en förening som erhåller PAF-medel inte får konkurrera med lagstadgad verksamhet utan enbart fungera som ett komplement. Vad innebär det? Är inte konkurrens alltid bra? Och vad är i detta fall skillnaden mellan konkurrent och komplement? Självklart borde det vara, och det har Liberalerna under hela mandatperioden fört fram, att tredje sektorn är en av nycklarna till det ekonomiska omställningsarbetet, inte minst inom den sociala sektorn. Var menar landskapsregeringen att de har offentligt monopol och där vår tredje sektor inte får konkurrera? Det är en synnerligen intressant frågeställning.

Talman! I takt med att ekonomin försämras har det blivit alltmer frestande att politiskt avdramatisera PAF-pengarna. Uttryck som att PAF-pengar är precis samma pengar som alla andra vinner allt mer fotfäste när vårt välskötta spelbolag genererar vinster som för många gärna skulle få täppa igen hålen i en allt mer obalanserad landskapsekonomi. Visst finns det en förståelse för att landskapsregeringen under pandemin nyttjade PAF-medel för att minska de negativa effekterna. Ändå är detta ett bevis för att vi under för många år bedrivit en usel ekonomisk politik som dels tömt vår utjämningsreserv på långt över 100 miljoner och att vi inte ens under en brinnande högkonjunktur lyckades spara en enda cent. Då är det istället tvunget att knapra PAF-medel och internlåna från fastighetsverket.

PAF-medel ska hantera vår tredje sektor, PAF-medel ska finnas för innovativa projekt och investeringar som påskyndar klimatomställningen, bidrar till en bättre miljö och ökad tillväxt ute bland våra företag. PAF-medel får aldrig bli en enkel utväg för att vi politiker aldrig kommer framåt när det gäller att balansera den offentliga ekonomin. Tack, talman!

Tack, talman! Först en reflektion. Ledamoten Holmberg säger ofta att allt som är borgerligt är bra och allt annat fungerar som ett skällsord. Jag tycker att det är en ideologisk floskel som inte hedrar den här debatten. Ledamoten Holmberg sade att det finns människor som väljer att stå utanför den åländska arbetsmarknaden och jag uppfattar det som att ledamoten ser det som ett stort problem. Samtidigt så läser man att Åland har den lägsta arbetslösheten i Finland. Hur många, enligt ledamoten Holmberg, är det som väljer av någon orsak att stå utanför arbetsmarknaden? Varför tror ledamoten att det är så att vi har ett jättestort matchningsproblem på vår arbetsmarknad? Det är en sak. Att vi behöver inflyttning av ny kompetenser som vi inte har är också viktigt. Men vilka är det som väljer att stå utanför arbetsmarknaden?

Tack, talman! Till det första, det kanske inte var en fråga men detta med ideologi, ja jag tycker att borgerlig politik är den bästa politiken och det står jag för. Jag är en borgerlig politiker.

När det kommer till arbetsmarknaden så visst, vi har idag Finlands lägsta arbetslöshet. Men vi har också väldigt, väldigt många som står utanför arbetsmarknaden av olika orsaker. Vi har en grupp människor som inte hittar in. Vi har långtidsarbetslösa. Vi har hemmasittare, men vi har också någonting som skaver och som det inte finns några siffror på. Om man pratar med företagen, oberoende om det inom turistbranschen, jordbruksbranschen, lantbruksbranschen, restaurangbranschen eller var som, så finns det problem att hitta personal. Det finns ett problem att hitta personal som vill jobba julimånad. Det är knappast enbart ett problem för Åland. Men det finns nog en politik som ligger till grund för att det har blivit på det här sättet.

Tack, talman! Det finns många branscher som har brist på arbetskraft. Men det kan inte på Åland finnas ett jättestort problem med folk som, enligt ledamoten Holmbergs ord, väljer att stå utanför arbetsmarknaden, för vi har inte sådana arbetslöshetssiffror. Under pandemin så var det många som valde att lämna till exempel serviceyrken när det inte fanns jobb och hitta andra arbetsplatser istället inom andra sektorer. Det är väl kanske en fråga för den branschen att fundera på varför man inte kan locka till sig arbetstagare. Men min fråga gällde: Hur många tror, tycker eller vet ledamoten Holmberg väljer att stå utanför arbetsmarknaden? Och varför skulle de i så fall välja att göra det? Och är det de facto ett stort problem?

Tack, talman! För det första, det är väldigt, väldigt många människor, utan att ha en siffra på det, som inte ens är uppsatta som arbetslösa utan livet går vidare ändå. De finns inte med i statistiken. Inte är alla som inte arbetar uppsatta på AMS som arbetslösa. Det är en utopi.

Sen när det gäller politiken och jobbskatteavdraget. Det var bland det mest korkade som den här landskapsregeringen har gjort när man plockade bort det jobbskatteavdraget som den förra initierade till. Det hade varit ett ypperligt läge att idag, med tanke på inflation och den energikris som stundar och redan är här, att mata den avdragsmöjligheten för alla som arbetar. Det skulle ha varit ett utomordentligt sätt.

Sedan när det gäller siffror på hur många som väljer att stå utanför arbetsmarknaden så har jag inga siffror på det. Det har ingen en siffra på. Men att så är fallet är självklart, det är bara att prata med de företag som existerar på Åland.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg. Vad gäller nyckeltal så där har vi en samsyn att man otroligt bra kan utveckla den biten. Det nyckeltal som Holmberg nämnde här, offentligt anställda kontra privata sektorn, så det tycker jag att är jättebra. Det tar jag med mig och jag tror till och med att det har diskuteras här.

Vad gäller organisationer inom sjukvård, skola etc. så här är det ju självklart att man alltid ska titta över organisationer. Oavsett hur mycket eller lite pengar man har så ska man alltid se att man har den bästa organisationen man bara kan ha.

Sedan tycker jag också att PAF-rapporten om medlen, utdelning, kriterier, principer och krav att man absolut kan läsa mycket ur den rapporten. Vi har behandlat den och helt enkelt konstaterat (… taltiden slut).

Vi har absolut samsyn kring en del saker, jag ska inte säga många, men en del saker och nyckeltalens vikt är en sådan.

När det gäller revisionsrapporten så är det här den sjunde revisionsrapporten som jag är med på som politiker. Jag måste förvånas över faktiskt att de är väl gjorda, men jag förvånas över att det lyfts upp problem och åtgärder som jag tycker att kunde lösas utan att en revisor granskar verksamheten. Det är på en sådan nivå, det har det varit varje år och det har nästan varit oberoende av verksamhet. Det är positivt på det sättet att det bevisar att det finns en hel del att göra när det gäller effektivitet och ekonomi i balans innan man, som finansministern brukar säga, slår sönder verksamheter. Det tror jag att man aldrig kommer att göra eller behöva göra ens.

Jag drar mig till minnes här, ledamot Holmberg pratade om ganska stora besparingar, att man ska minska personalstyrkan motsvarande 200 anställda per år. Jag skulle kunna tänka mig att det slår sönder någon typ av verksamhet. Jag kan också informera om att internlånet från fastighetsverket är återbetalt så det finns inte i böckerna mera.

Jobbskatteavdraget som jag vet att fanns tidigare, vad gjorde det för låginkomsttagare, till de mest behövande, med en årsinkomst på säg 20 000? Vad innebar det per månad?

Tack, talman! Vad jobbskatteavdraget innebär är ju helt upp till vad man väljer att ladda det med. Det är laddningen som styr hur mycket man blir avdragsgill för.

Det var bra att finansministern tog replik, för det är det här som är den stora utmaningen för att
i alla fall Liberalerna och finansministern ska ha samsyn eller landskapsregeringen och Liberalerna. Att minska personal betyder inte att man slår sönder verksamheter eller att man drar ned på servicenivåer. Det är det här diket och åsiktsskillnaderna som är elementärt. Vi kommer aldrig att komma överens om någonting om vi inte får en samsyn i att minska antalet personer. Vi ska ha personer som jobbar effektivare och mer produktivt via till exempel digitaliserade system, via samordningar och via prioriteringar. Det är det som gör att vi får en kostnadseffektivare kostym och rättar mun efter matsäcken.

Tack, talman! Ledamot Holmberg. Effektivitetsrevisionen är ju alltid någonting positivt och det är bra. Det är bra att det är någon extern som tittar med andra ögon. Men det låter lite som att ledamot Holmberg antydde att det inte pågår ett förändringsarbete och översyn i verksamheterna ändå, utan att det behövs en effektivitetsrevision. Det är naturligtvis så att organisationerna, myndigheterna och verksamheterna ser över sin verksamhet i arbetet hela tiden och försöker och gör ett så effektivt arbete som möjligt.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Jo, revisionsrapporterna är guldkorn, absolut. Givetvis är jag också medveten om att alla avdelningar och verksamheter gör ett arbete. Men jag kan ändå inte låta bli att konstatera att många av de åtgärder som kommer upp, och har kommit upp de sju år som jag varit med och läst revisionsrapporter, är av en sådan karaktär att jag förvånad över att det är någonting som en revisor behöver uppmärksamma. Det borde vara någonting som verksamheten själva eller förvaltningen själva tar tag i och har identifierat som en effektivitetsbrist.

Tack, talman! Nu har jag inte varit med i sju år så jag vågar inte säga hur de ser ut.

Ledamot Holmberg, jag tror att du också sade i ditt anförande att det på min avdelning finns flera i ledande positioner. Det behöver inte betyda att det blir ineffektivt. Syftet med det här är ju också att det ska bli effektivare och mer agilt arbete. Man ska heller inte alltid stirra sig blind på ledande funktioner, utan det handlar ju om hur de här ledande funktionerna samverkar med helheten.

Tack, talman! Absolut, minister Hambrudd. Jag brukar alltid försöka vara försiktig så att jag inte på det sättet kritiserar verksamheterna. Men jag läste mer eller mindre innantill vad revisorn hade skrivit. Det var den sammanfattningen. Om vi tar Ålands museum så förstår jag också att jämförelsen med Ålands sjöfartsmuseum inte riktigt är görbar. Men jag tycker ändå det borde finnas någon form av ödmjukhet inför en sådan revisionsrapport där man verkligen tar till sig problematiken. Läser man landskapsregeringens svar och de svar som under flera år har kommit så är det alltid samma typ av svar. Allting är under kontroll och allting ordnar sig. Jag kan lite sakna den här ödmjukheten. Jag menar att det är synd att det ska behövas en revisionsrapport som plockar upp de här åtgärdsbehoven och att de inte kommer per automatik.

Tack, herr talman! Det är bra att PAF-medlen diskuteras och att det också utreds vad de har nyttjats till genom åren. Jag tycker att tidpunkten börjar närma sig för att faktiskt ta ställning i frågan hur man ska gå vidare. Grundproblemet är ju egentligen positivt, det vill säga att PAF genererar mer medel än vad tredje sektorn kanske har nytta av i dag, och då är tredje sektorn viktig och sysselsätter 2 procent av den arbetsföra befolkningen. Men kunde man inte börja närma sig en lösning här? Man går helt enkelt in för att genom en PAF-fond garantera tredje sektorn en stabil tillförsel av medel, gärna treårig bevillningar så att man garanterar långsiktighet. Resten i denna PAF-fond kan användas för utveckling, strategiska utvecklingsprojekt som utvecklar vårt samhälle. Om det ytterligare blir någonting över så får det gå in i reserven som en slags förstärkande stabilitet.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag håller absolut med att det är tredje sektorn som är först i kön när det gäller PAF-medel. Vi får heller inte vänja oss med att vårt välskötta spelbolag över tid, varje år, ska distribuera och analysera den vinst som de gör. Vi måste ha en ödmjukhet där också.

Men till tredje sektorn och sedan också till att klara av den här omställningen. Den här guldkanten, om vi ska kalla den för det, som vi inte riktigt haft råd med de senaste åren, alltså klimatomställningen, miljöomställningen och det som vi döpte under den förra perioden till PAF-fond där Ålands högskola skulle vara en motor i det hela. Blir det en bolagiserad högskola? Det är väldigt tyst om det. Men de pengarna ska gå till sådana åtgärder. De ska inte lappa och laga i en ihålig budget minusbudget heller. Absolut inte! Det är inte det som PAF-medlen är till för. Det är ett dåligt politiskt arbete och det måste åtgärdas utan att kanalisera PAF-medel.

Ja, jag vet inte om jag har samsyn med ledamoten Holmberg eller inte, för det blir lite otydligt.

Vi har ju suttit först i Tobben Eliassons kommitté kring det här med PAF-medlen och framtiden. Sedan har vi berört samma fråga i den rapport som blir offentlig här i morgon eller i övermorgon. Politiskt måste man ju bara komma till något slags klargörande. Går vi in nu då för den här PAF-fonden och tillförsäkrar tredje sektorn dess medel långsiktigt och uthålligt och prioriterar de behoven först? Och finns det medel därutöver så används de för strategisk utveckling, och finns det ytterligare medel över, som man inte behöver proppa in i den här fonden, så är det väl jättebra om de kan finnas som en reserv i en allt mer tynande kassa. Det kan vara ett stabilitetsöverskott som kanske kan hjälpa Åland över svackor i konjunkturen.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. I ett 100-meterslopp så höll vi varandra i handen i ungefär 90 meter, men i sista spurten så tappade vi varandra. Inte en cent ska gå till att lappa och laga en trasig landskapsbudget och vara någon sorts stabilitetsfaktor i en minusbudget. Allt annat håller jag med om; tredje sektorn, utvecklingsprojekt, miljö och klimat, tillväxt i samhälle, men inte in med pengarna i systemet. Vi politiker måste sköta om ekonomin på ett bättre sätt utan att vara beroende av vårt välskötta spelbolag.

Talman! Det är slutet på augusti och vi diskuterar år 2021. Det är ganska mycket gammal information som vi har tagit till oss i ett mycket tidigare skede än det här. Jag har en anteckning om att jag fick den här boken i min hand den 15 juni, i och för sig så var det också ganska sent. Men vi pratar mycket om hur det har varit senaste år.

Jag tycker faktiskt att den här beskrivningen är hyfsat bra. Den är bra. Det finns alltid saker och ting man kan kommentera och önska på ett annat sätt. Någon vill ha kortare information om respektive ämne, men jag tycker att det viktigaste är kanske att man har balans i det här, att man inte på något ställe bara beskriver några småttigheter och på andra ställen med några ord skrivs stora samhälleliga problem eller möjligheter. Så där kanske man skulle ha en redaktion, så att säga, som hanterar den här resultatuppgiften.

Jag har gått igenom alla avdelningar igen här och varenda sida. Jag har tänkt på det här som alla efterfrågar; strukturella förändringar eller besparingar. Det är inte så himla lätt. Alla har den uppfattningen att vi måste in med strukturella förändringar, men ingen berättar vad det är annat än småsaker. Det är det här som gör det så himla svårt att få ordning på ekonomin. Det hemskt lätt att våra ekonomiska förpliktelser växer sakta men säkert. Inte så att man gör stora beslut, att vi ska göra stora investeringar som för med sig nya driftskostnader, utan det är lite här och där, och då - ni vet - många bäckar små.

Jag går den här gången inte alls in på resultaträkningen. Den är jag hyfsat nöjd med ändå utgående från givna förutsättningar.

Det jag tänker ta upp som en särskild fråga är antalet årsverken. Som jag sade just, det vill säga att man fyller på lite här och lite där nästan omärkligt, bevisas också av uppgifterna på sidan 30 och 31, det vill säga hur många årsverken som används i förvaltningen. Och även fast det inte står någonstans, man får räkna ner själv, så kan man konstatera att det är 805,26 och då är inte ÅHS eller fastighetsverket med. Det står 805,26 och på sidan 31 så känner man igen den siffran, nej det gör man inte, man måste räkna ner och det har jag gjort där också tydligen. Men skillnaden är i alla fall ungefär 30 personer. Över 30 personer fler har det blivit än föregående år och det är ju anmärkningsvärt. Däremot är det lite svårt att förstå att personalkostnaderna inte har ökat mer än vad de har gjort.

Här anges också att man har timavlönade och att det utgör cirka 33 årsverken. Däremot finns ingen uppgift om hur det såg ut föregående år så jag kan inte bedöma om det är ett plus eller minus där.

System som används - det här har vi pratat om i många, många, många herrans år - är tydligen helt undermåliga. Jag vet inte vad det kan bero på. Jag undrar om landskapsregeringen verkligen har fått det man har beställt och verkligen har betalat det man har kommit överens eller om det har ballat iväg? För någonting är helt galet eftersom det är många år sedan vi tog upp det här första gången. Det är många år sedan vi tog upp detta för första gången och det är fortfarande inte i skick. Det ger en antydan, en bra antydan här. Man skulle kunna göra det fullständigt så att man inte behöver gissa.

Det ser ju väldigt förtroendeingivande ut när man har antalet anställda i medeltal med två decimalers noggrannhet. Det ger ett proffsigt intryck. Det skulle nog räcka med att inte ha några decimaler alls, eller åtminstone en. En annan sak i det sammanhanget, jag ser här att myndigheter med under fem årsverken per myndighet så där har man slagit ihop allt totalt. Jag förstår inte varför. Varför gör man det? Varför får vi inte veta hur många som är anställda på respektive myndighet? Skulle det gälla lönerna så var det kanske lite känsligt, men det här är antalet timmar som går åt, antalet dagar som går åt och antalet årsverken. Så det finns lite sådant som man nog behöver ta tag i fortsättningsvis. Just nu så känns det som om vi har en bit kvar till det målsnöret.

När det gäller revisionen så kan jag bara säga att jag är nöjd med hur revisorerna agerar och hur man gör sina noteringar och kommer med sina förslag och rekommendationer. Däremot så måste det ju inte vara så att man köper allt som sägs om man är i en landskapsregering. Det är bra förslag. Vi ska titta på det. Vi kanske gör det nu, vi kanske gör det sedan, men det behöver inte vara så att det är facit, att det är det här som ska göras och ingenting annat. Det bedömer man ju utgående från hur mycket resurser man måste sätta ner på det, om man har tid med det och om det ger avsett resultat.

PAF diskuterades också här. Det finns ett dokument, en granskningsrapport som gäller hantering av PAF-medel inom landskapsförvaltningen. Det finns några småsaker där som man skulle kunna diskutera, men i övrigt är det en väldigt bra rapport.

Det som däremot inte diskuteras är hur man ska hantera de här pengarna som PAF producerar varje år. Ibland kan det vara mycket, ibland kan det vara mindre. Nu har det varit väldigt bra i många år. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag menar att det borde vara så att man skulle betrakta PAF som vilket bolag som helst som delar ut dividender. Årsavkastning kommer in i resultaträkningen. Punkt slut. Däremot kan man komplettera det med garantier till den tredje sektorn, att vi varje år ger 15 miljoner som har sagts - eller vad summan ska vara. Om vi indexjusterar den eller om vi har andra bedömningar sedan som gör att den måste förändras från år till år, det må vara sin sak. Det här skulle ju göra också att tredje sektorn skulle vara garanterad de här pengarna varje år. Skulle det vara så att PAF går med förlust fem år i rad så skulle det bli ganska torrt inom idrott och kultur och det behöver vi ju kunna undvika. Gör vi ingen ändring så hamnar vi ju dit i alla fall naturligtvis och då drabbar det den vanliga budgeten. Tro mig, så kommer det att ske.

Tillbaka till en sak när det gäller årsverken. Det är bra det som anges här, den allmänna förvaltningen och myndigheterna. Men när man nu gör en beskrivning över landskapsregeringens antal anställda i medeltal, årsverken med andra ord, så borde man kunna nämna allt på en och samma sida. Här borde uppgifter finnas om ÅHS och uppgifter om fastighetsverket. Man ser ju fastighetsverket här längre fram att det är ungefär drygt 50 anställda där, men det skulle kunna vara sammanställt så att vi förstår vad det är för resurs som vi egentligen använder oss av. För det är ju så att av alla kostnader här så är ju personalkostnaderna den överlägset största - jag vet inte vilket procenttal jag ska säga - jag säger 60 procent, det är kanske någonting annat av alla kostnader. Det är klart att om vi låter det här fara iväg så far också kostnaderna iväg. Det är mycket enkelt. Men frågan är vem vi vågar sätta fingret i ögat på och säga att här måste ni dra ner. Det klarar vi väldigt dåligt av. Nu spelar det ingen roll vilken färg det är på landskapsregeringen, det är jättesvårt jobb att göra. Det finns alltid argument. Det finns argument som säger att vi ska freda ÅHS, det måste få kosta. Blir vi sjuka så ska vi få behandling. Rätt! Så tycker man. Och när det gäller utbildning och kultur så det klart att våra barn och ungdomar måste få den utbildning som krävs. Allt är nödvändigt. Frågan är då vad vi kan dra in på. Kan vi dra in på någonting? Jag börjar bli tveksam, Men jag är väldigt tacksam för den som säger att gör vi si och så, då kommer vi att spara pengar. Jag tror bara inte på det förrän jag har sett det.

Jag tror att jag lägger av här för det är för mycket anteckningar i mina handlingar här. Jag släpper det med detta. Tack så mycket.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Silander för ett bra anförande. Han lyfte upp problematiken om strukturella förändringar och vad det riktig innebär. Det kanske inte är det för oppositionen, men för oss andra kan det ibland upplevas som en gåta och diffust vad strukturella förändringar är och var gränsen går.

Jag ska kommentera årsverken. Jag håller helt med. Jag satt själv ner ganska mycket tid på det och tänkte att det här kan absolut förbättras. Det fanns inte möjligheter i det skedet att göra det. Jag tar det med mig och noterar med glädje att man har noterar detta från flera håll. Det var en bra kommentar.

Tack, talman! Själva tekniken för hur man ska få dit siffrorna så är ju en sak. Sedan måste man funderar om man har det systemstöd man behöver för att kunna göra det och snabbt. Det börjar jag betvivlar att man har.

Inte vet jag i detalj, men jag vet att man nuförtiden har ett annat systemstöd än vad man hade för några år sedan. Så Vi har nog ett system idag som kan leverera bättre statistik vad gäller årsverken än så här, men vi måste arbeta lite mera med det.

Tack för den informationen. Jag önskar bara lycka till och jag säger att den informationen är välkommen.

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Jag talar väl egentligen till hela majoritetsblocket som egentligen inte förstår eller känner till det här med strukturella förändringar. Men om jag säger prioriteringar, för det är väl det som det handlar om. Jämför vi landskapsregeringens verksamhetsområden i dag med vad man gjorde för 10,15 eller 20 år så är det en helt annan karta som vecklar ut sig. Det handlar kanske om att bestämma sig politiskt. Vad är det som ska vara välfärdskärnan? Vad är det vi ska satsa pengarna först och främst på? Då kommer man ju på polis, utbildning och sjukvård. Men att lämna sjukvården utanför ett eventuellt effektiviseringskrav är inte heller okej. Klart att alla kontinuerligt hela tiden måste effektivera sig. Tittar man i revisionsrapporten så står det t.ex. att det så kallade vårdinformationssystemet, VIS, har idag kostat över 2 miljoner euro och vi har inte ens i närheten ett (… taltiden slut).

Tack, talman! Missförstå mig inte avsiktligt åtminstone. Det är absolut så att varje verksamhet måste man fundera på. Gör vi det rätta nu? Är det här det bästa sätter? Är detta det bästa för våra klienter? Är detta det bästa nyttjandet av våra euron? Det måste man fundera överallt, absolut, även inom oss ÅHS.

Tack, talman! Ledamot Silander brukar vara väldigt bra på att ta fram siffror. Jag undrar om ledamot Silander har tagit fram förverkligandegraden för 2021?

Pratar vi ÅHS? Nej. Vi pratar här helt och hållet. Ja, jag har ju sett vad det står i handlingarna naturligtvis. Det märkliga är ju att det brukar gå ganska plus minus noll. Förverkligandegraden kanske ligger på mellan 90-95 procent eller något sådant. Men det där är ju en konstlad siffra av den anledningen att vi under året lägger till tilläggsbudgeter. Skulle man jämföra med originalbudgeten så skulle man ha en helt annan siffra naturligtvis. Sen finns det också en rest, som man ser i första kolumnen på den här ifrågavarande rapporten, där det står "rester från tidigare år" och den måste man också beakta.

Intressant anförande. Det här är ämnen som ledamot Silander kan mycket väl. Jag håller helt med när han sade att man måste ser på PAF som vilket bolag som helst. Jag har många gånger varit väldigt förvånad över att man har pratat om att det här är ju bara PAF-pengar, ungefär någon sorts låtsas pengar som man kan göka bort lite hur som helst. Jag håller helt och hållet med ledamoten Silander där.

I slutet på sitt anförande så sade ledamoten Silander att han var tveksam, om man kan dra in på något, som han uttryckte sig. Förstår jag det faktiskt rätt att gruppledaren för Moderaterna, som åtminstone på pappret ska vara det mest borgerliga partiet vi har här i lagtinget, menar att det inte går att dra in på något inom förvaltningen? Förstår jag dig rätt?

Tack, talman! Nej, inte riktigt. Vad jag menar är att det finns många i de olika partierna som kan komma med förslag om vad man ska göra och dra in. Vi kan också göra det och vi har gjort det, men det gäller ju att få majoritet för det. Det gäller ju att få det hela vägen genom lagtinget och det tror jag att är ganska knepigt. Man kan ta kommunreformen, man kan ta kortrutten - om man vill ta riktigt stora exempel som körde i diket - men det finns många fler exempel än så.

Men vi har ju lite upp- och nedvända världen. Jag har ju sett de motioner som till exempel Liberalerna har lagt in. Jag vet från när Ålands Framtid var i opposition att man ville spara och spara. Men från regeringen, som egentligen har som arbetsuppgift att se till att man bygger upp en sund och hållbar samhällsekonomi, så händer det inte så mycket. Och tittar vi på siffrorna från 2015 till årets budget 2022, så bara på sju år så har regeringens verksamhetsutgifter stigit med 25 procent. Det är ju inte hållbart. Då blir jag lite förskräckt när Moderaternas gruppledare säger att man hittar ingenting som man kan dra in på. Det måste man helt enkelt hitta.

Ser man på resultatutvecklingen från 2016 och framåt så är det faktiskt inte så hemskt dåligt resultat i genomsnitt för de här åren sedan dess. Det har sagts att den är helt under isen, landskapets ekonomi, men det är inte sant. Nog är man någorlunda på banan. Men det hjälper ju inte för man måste se den långa trenden. Vart är det på väg?Det måste vidtas åtgärder på ett eller annat sätt. Nog kan vi komma med förslag, men det kan också vara så att man ska sätta in kostnadstak, det har diskuterats till exempel. Nu tror inte jag att det är hela lösningen. Av den anledningen att om vi säger att en viss enhet ska få kosta så och så många miljoner och inte en cent mer, så beror det ju helt på hur livet ser ut den hösten, det vill säga det har hänt någonting, det kommer nya förklaringar eller det har varit det ena eller det andra. Vi är ganska snälla med att se till att det kommer lite tilläggsanslag då så att vi kan reda upp det hela. Då är man ju fast där. (… taltiden slut).

Talman! Också jag reagerade lite på den här frågan. Vad är strukturella förändringar och hur ska man kunna spara? Jag ser det som att det finns tre olika sätt att spara pengar på. Det ena är att man lägger ner en verksamhet. Det är kanske det mest smärtsamma av allt. Man kan spara inom en verksamhet genom att minska pengarna och därmed också servicen eller så kan man jobba med effektiviseringsåtgärder. Jag tycker att den förra landskapsregeringen jobbade med flera omstruktureringsprojekt. Två av dem som har fått leva kvar, gudskelov, är socialvårdslagen och grundskolelagen där man aktivt ställer om från sena åtgärder till tidiga åtgärder. Det är något som all forskning verifierar att lönar sig i längden, även om man får dyrare insatser lägre i åldrarna.

I regeringsprogrammet ser vi skrivningar om förlossningsvård, ungdomsmottagning, seniormottagning och förebyggande åtgärder som kunde ställa om vården att bli mer effektiv och (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag vet inte vart det där ledde riktigt, kanske det skulle ha kommit en fråga där?

Alla de här exemplen är mycket bra. Det som är svårt att materialisera i en årsredovisning eller i en budget, det är just det som ledamot Zetterman sade. Man gör insatser nu och det kostar mycket, men får man betalt för det många år senare genom att det då är bättre förhållanden.

Talman! Först, alltså det är väl inte så att man behöver ställa en fråga här från talarstolen i bänken? Tvärtom, man har fritt fram att resonera.

Jo, så är det. Vissa saker kostar i implementeringsstadiet och tjänar in sina pengar. Samtidigt, handen på hjärtat, många av de budgetförslag som vi lägger så säger man; "jo men det här är bra och det här är bra för den här och det kommer att gynna den här sektorn och så vidare", men saknar faktiskt någon form av akademisk grund, till skillnad från just de två lagstiftningar som jag nämnde där man ser att tidiga insatser faktiskt sparar pengar på sikt. Vi vet att införande av familjecenter på fastlandet har sparat hundratals tusen för de kommuner som har gjort det. Det finns strukturella åtgärder man kan göra, som vi kan lagstifta om och som på lång sikt skapar ett mer hållbart samhälle även ekonomiskt. Det är lite synd att man inte tänker i de här banorna i regeringsblocket.

Tack, talman! Det var någonting jag inte kände till, att man i regeringsblocket inte tänker i de banorna. Det förutsätter ju att man gör. Det tror jag att alla gör på ett eller annat sätt. Naturligtvis ser man vad kan vi göra, vad får det här för konsekvenser på sikt? Blir det dyrare, blir det billigare? Blir det bättre service eller vad blir det? Det skulle förvåna mig om det var så enkelt att man kunde dela in att ena gänget tänker så och andra tänker inte alls så.

Bästa lagtingsledamot och övriga åhörare. För Obunden Samlings del ska jag säga några ord om den här helhetspunkten kring årsredovisningen och revisionen och kanske lite om användning av PAF-medel.

Jag vill först säga att jag i vanlig ordning kommer att hålla mig kort. Det gör jag av den orsaken att det här är historia. Det här är vatten under bron och egentligen inte så intressant. Det är ju framåt som är intressant. Det är inte som när man tittar på ett bolag. Vad ska vi tro om det? Det är inte alltid så hemskt intressant. Visst är det ju intressant att se om bolagen har delat ut dividend under tio år eller ett år. Men det är framåt som det är intressantare att se. Att titta i backspegeln i form av den här årsredovisningen för 2021 så det har ett begränsat intresse.

Jag ska nu säga några ord som jag ibland brukar säga när man är snabb att måla upp att det skulle vara någon jättekris. När man läser det här bokslutet så kan jag konstatera att jag tycker faktiskt att det är bilaga fem som är mest intressant till resultat- och balansräkningen, alltså den konsoliderade versionen av resultat- och balansräkningen där vi har fastighetsverket och landskapsregeringen ihopsatta så att vi ser den helheten.

Jag saknar för övrigt någon form av koncernbokslut där vi skulle se den totala helheten så att vi verkligen skulle se hur det är för landskapet totalt sett. Precis som när man tittar på sin egen ekonomi så räknar man väl in precis allt, alla tillgångar och alla skulder man har och alla inkomster och alla kostnader.

Men hur som helst, när man tittar på den här konsoliderade versionen så ser vi att vi har ungefär 50 miljoner cash i kassan och det har ökat med 20 miljoner. Vi ser att vi är skuldfria. Vi ser att vi har ett eget kapital på ungefär 450 miljoner och av det är ungefär 130 miljoner antingen i reda pengar eller någonting som påminner om reda pengar. Att sedan börja säga att det är någon form av kris, och jag säger inte att det är den nuvarande regeringen som sitter här. Jag skulle säga att på det sättet, vad det nu sedan riktigt är, om det är tur eller skicklighet, men åländska politiker har under jättelång tid lyckats hålla det så här. Vi har ett eget kapital som faktiskt är ett eget kapital. Det är inte luft, det är pengar. Det finns inga skulder i den här verksamheten, inga skulder att tala om och det finns tillgångar som verkligen är tillgångar. Det kan man säga om historien. Jag har inte sagt ett ord om PAF ännu, men skulle vi sätta in PAF i det här så skulle det bli ännu starkare. Vi har en otroligt stark grund att stå på. Att tala om någon form av kris för den här ekonomin, det är helt felaktigt.

Börjar vi sedan fundera på framtiden, då kan man ju förstås fundera hur vi ska använda de här pengarna. Men som det ser ut nu så har det talats mycket här om att det är så viktigt att spara på olika sätt och vis. Ja kanske, men vi kommer aldrig att kunna börja spara eller effektivisera när vi verkligen inte behöver. Man kan gå tillbaka till sig själv och titta, om man har jättemycket pengar på kontot så väldigt många har då svårt att dra ner på utgifterna för det behövs inte för man har en massa pengar på kontot. Det är det, tror jag, som är förklaringen till att vi inte ser så hemskt mycket inbesparingsåtgärder på allvar. Det behövs verkligen inte så som siffrorna nu ser ut. Det är bara att titta på siffrorna.

Över till en annan sak, fastighetsverket, för nu tänker jag inte prata om så hemskt mycket mera om bokslutet. Tittar vi på fastighetsverket så påpekar man att det här sättet som man räknar ut internhyrorna på inte är särskilt klokt och det håller jag precis med om. Vi ska ju syssla med regler. Vi ska inte gå för långt ner och titta på varenda detalj och säga hur folk ska göra i de olika myndigheterna och verksamheterna som vi indirekt styr över genom att bevilja budgetmedel. Men till exempel när det gäller fastighetsverket så borde vi säga ganska tydligt att hyrorna är alltför höga, sluta med dem, stryk den här skulden som vi har till fastighetsverket och sänk grundkapitalet i fastighetsverket i stället. Den här konstgjorda skulden som nu finns på 10 miljoner till fastighetsverket skulle då vara borta sedan. Precis det här föreslår ju revisorerna i effektivitetsrevisionen som har gjorts.

Slutligen när det gäller PAF-bidrag. Jag är personligen anhängare av lagstiftning och det är ju lagstiftning vi sysslar med här. Vi skulle bra kunna göra någon form av generell lag som säger hur PAF-bidrag beviljas och för vilka verksamheter. Som det är i dag så kan en verksamhet med 100 medlemmar få samma verksamhetsbidrag som en verksamhet som har 1 000 medlemmar. Jag ids inte ta upp de konkreta exempel, för jag ska inte avvika från den regeln som jag själv försökte sätta upp här. Vi ska inte ner och gå in i varenda liten detalj, vi måste ha lite helikopterseende. Men det borde vara någon form av system där det beror på hur många människor man har som man betjänar i sin organisation, i sin förening och så borde man få pengar utgående från det. Inte bara utgående från att man har rätt politisk agenda eller liknande som gör att man blir populär eller att det är rätt personer som drar hemåt. Så någon form av lagstiftning här skulle ju vara fint.

Slutligen noterar jag då att lånefullmakten inte behövs, vilket jag har sagt här många gånger. Vad jag kan förstå så ser det inte ut att behövas heller 2022, så jag hoppas vi ska slippa höra prat om lånefullmakter i fortsättningen. Jag är förstås med själv i den här koalitionen, men jag har kritiserat det förut och gör det igen. Tack, det var det från Obunden Samling.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Måtar. Gällande fastighetsverket så idag finns det ingen skuld till fastighetsverket. Däremot så kanske man någon gång väljer att titta på den kassa som fastighetsverket har och gör en justering där. Kanske man permanent vill flytta över de här pengarna, överlikviditeten, till landskapet.

Gällande koncernbokslut så har jag samma önskan som ledamot Måtar, att vi ska nå dit, kanske inte ett fullt koncernbokslut, men i alla fall att man skulle få in Kraftnät Åland och Långnäs hamn som nästa steg. Men det jobbas på det i det här läget.

Tack, talman! Det är bra att den här skulden till fastighetsverket är borta. Som sagt, det är ingenting som bekymrar mig när jag läste balansräkningen, eftersom det är som att jag tar pengar ur min ena ficka och sätter den i min andra ficka. Det är samma effekt. Det bekymrar mig precis lika lite när landskapet gör det. Den som oroar sig över att landskapet har fått någon form av skuld när det finns en skuld till fastighetsverket så behöver inte bekymra sig. Men som sagt, vi behöver ha lite bättre regler. Precis som vi har bättre regler för PAF så behöver vi ha bättre regler för fastighetsverkets hyror så att det är tydligt. De behöver inte vara överstora. Ingen tar de där hyrorna i längden på allvar heller. En underliggande myndighet funderar på att de har en hyreskostnad i den här budgeten som de måste beakta; "ja nå, men det är ju ändå bara pengar dit". Så det blir det inte rätt tänk.

Tack, herr talman! Så är det. Gällande internhyrorna så har de diskuterats i långa tider. Som jag sade tidigare så behöver man ju göra en översyn här. Det fanns en tanke förmodar jag - jag var inte med på den tiden - att man skulle bygga upp någon typ av likviditet i fastighetsverket för kommande byggprojekt och större renoveringar. Nu har det visat sig att det behovet har inte funnits ännu. Det kommer förr eller senare till exempel i samband med sjukhusbyggnation. Men den dagen kanske man väljer att ändå ta ett lån för att finansiera den biten. Det vet vi inte nu. En översyn över det här ska göras och då kanske man i det skedet väljer att justera internhyran. Men det är ett jobb som behöver göras före.

Personligen är jag och mina kollegor tror jag, även om vi inte har diskuterat exakt den detaljen i lagtingsgruppen, villiga att lägga bort det att vi ska bygga kassa i fastighetsverket. Det är enligt min uppfattning livsfarligt i sådana här verksamheter och i många verksamheter, även inom det privata, att bygga överstora kassor. För då börjar det klia i fingrarna att det ska användas på olika sätt och vis. Min erfarenhet från ÅMHM till exempel så där hyr man en fastighet dels från den privata sektorn och dels hyr man internt. Den offentliga hyresvärden blir ju förstås utklassad och det går inte att tala om hästlängder, det blir girafflängder när det gäller effektivitet och kostnader på hyresnivån. Det betyder ju också att vi ska alltid se när vi behöver en nybyggnad se om inte de privata kan bygga det åt oss. Vi behöver inte lägga pengar på hög för det.

Tack, talman! Tack ledamot, ledamot. Vi har ganska mycket... Jag blir lite chockad faktiskt. Från att ha bedrivit en valkampanj som går ut på; inte banklån, mindre offentlig sektor och lägre skattetryck och allt vad ni lovade, så nu märker man att ni är på väg i opposition nästa period. Nu är allting rosenrött. När ni lämnar den här landskapsregeringen så är allting bra.

Jag kan väl säga så här. Det som ledamoten Måtar sade, att en person som har mycket pengar på kontot bryr sig ju inte om att spara. Det kan faktiskt vara så att en person som har sparat har mycket pengar på kontot. Det kan faktiskt vara så. Jag tror att det ligger närmare till hands, annars kanske man har vunnit på trav, på tipset eller på lotto. Nä, att lämna över den här problematiken, för det är ju inte jag och mina kollegor som har identifierat den, det har ÅSUB gjort och diverse mycket, mycket kloka och välutbildade människor har konstaterat vilken trend Åland befinner sig i när det gäller tillväxt (… taltiden slut). .

Tack, talman! Marcus Gunnar Måtar var namnet, före detta Pettersson, men det är en annan story.

Om lagtingsledamot Holmberg vore lika duktig på att hushålla med sina ord som han påstår att han är med sina pengar så skulle det vara bra. Då skulle vi båda vara glada här och det skulle vara lättare för mig att besvara detta som blev då minst sju olika infallsvinklar som jag borde försöka besvara. Det ena är väl att Obunden Samling inte på något sätt är på väg i opposition. Vi tänker sitta vid rodret så länge de andra orkar sitta med oss. Med detta så lämnar jag det eftersom det inte riktigt fanns fler saker att ta tag i.

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Jag ska hålla mig kort. Tittar vi på fjolåret 2021 så var det en puckeleffekt på drygt 20 miljoner. Det var ett internlån från fastighetsverket på 10 miljoner och det var en pandemi. Ändå så ser vi hur kostnadsutvecklingen har gått. Från 2018 till 2021 så har bara personalkostnaderna ökat med 26 miljoner. 26 miljoner! Tar vi sedan demografi, försörjningskvot så kan vi inte lägga allt ansvar på våra stackars företag och våra stackars skattebetalare. Vi kan inte hela tiden kräva att de ska betala mer och mer och mer för att vi politiker tycker att allting är rosenrött. Nog måste det finnas ett politiskt ansvar även fast man sitter i landskapsregeringen.

Tack, talman! Jo, lagtingsledamot Holmberg, det är ju så här att när man tittar på kostnaderna så har de ökat, men, som någon annan sade här tidigare, även intäkterna har ökat. Ser man på landskapets ekonomi som helhet där man också räknar in till exempel PAF som är, som det ser ut nu, en outsinlig källa till pengar för oss som är politiker, så innebär det att intresset att spara och göra de här strukturella åtgärderna enligt min uppfattning kommer att saknas. En riktigt bra inspiration till att börja på allvar göra något som blir kostnadssänkande, det är först när det börjar brista, när det börjar bli brist på pengar. Nöden är en mycket större inspiration än när vi har överflöd.

Som ni sade tidigare, jo, den som har pengar på kontot har sparat och har sett om sitt hus, det har ni helt rätt i och det var inte så jag menade. Men jag bara menar att det är lätt hänt när man har en massa pengar att man kanske inte alltid är lika försiktig med dem. Och vi är i den situation (… taltiden slut).

Talman! Har vi det gott på Åland? Ja, det har vi har. Har vi stora utmaningar framför oss? Har vi haft en lång period bakom oss som har tömt kassorna trots ökade intäkter? Svar ja. Efter den senaste lågkonjunkturen 2008 och den högkonjunktur som kom så tog Åland aldrig igen sig. Däremot så ser vi nu hur kassa efter kassa töms.

Så behöver man göra saker på sikt innan det går dåligt, såsom ledamoten Måtar målade upp att vi nu har det för bra för att vidta åtgärder, så är det dags nu att göra saker, sedan kommer det att börja märkas.

Det anförandet som ledamoten Måtar höll var ganska långt ifrån det som partiordförande för Obunden Samling Bert Häggblom sade för något år sedan, nämligen att man borde sätta hela förvaltningen i en het tempererad bykmaskin så att den skulle krympa med 5-10 procent.

Tack, talman! Det är ju så här lagtingsledamot Zetterman, att det jag står här och säger är ju inte att jag är emot effektiviseringar och inbesparingar. Jag bara säger att det är hemskt svårt när nöden inte riktigt har kommit och när det inte riktigt är "kniven på strupen" för att använda en lite hårdare liknelse.

Det som min kollega och lagtingets talman Häggblom någon gång har sagt, det har jag inte hört själv. Jag kan säkert också på sätt och vis understryka att titta på den här effektivitetsrevisionen. Jag vill inte i detalj gå igenom den här. Vi behöver inte göra det. Alla har läst den. Men där räknas ju upp konkreta saker inom förvaltningen som absolut skulle kunna göras bättre. Man kan gå in på landskapsrevisorernas hemsida, de gör ett superbra jobb. Gå in och läs deras effektivitetsrevisioner flera år tillbaka i tiden. Där har vi massor med det som jag tror att ni kallar för strukturella (… taltiden slut).

Talman! Jag gläds åt den där sista repliken till den delen. Dels är det ju så att vi har ett ansvar över ålänningarnas ekonomi. Vi ska inte ta ut mera skatt och avgifter än vad som nöden kräver för att sköta det offentliga Åland. Att effektivera verksamheter, att jobba med automatisering och annat, det borde ligga i grundnaturen för oss och för alla offentligt anställda. Man kan också säga; jo, vi har det bra, vi har starka balansräkningar och vi skulle ha en hyperstark soliditet ifall vi skulle mäta det måttet inom koncernen Ålands landskapsregering. Men man kan också säga att vi är den enda regionen som inte har avgiftsfritt gymnasium och vi har en mindre utvecklad tandvård än vad våra närregioner har. Vi har också, säger i alla fall många som är involverade i handikappservice, betydligt sämre villkor för den gruppen. Vi kanske sätter pengarna på fel saker. Den känslan har i alla fall jag väldigt ofta.

Tack, talman! Det kan hända om man tittar på pappret eller om man tittar i teorin att man skulle påstå att vi på Åland på vissa områden skulle ha det sämre, som att vi till exempel inte har ett avgiftsfritt gymnasium. Jag personligen har två barn eller ungdomar i gymnasiet. Min uppfattning är att det är avgiftsfritt i praktiken, även om det inte är så på pappret. Jag träffade senast i helgen en person som hade flyttat hit från Sverige och som tidigare även hade bott på finska fastlandet och personen berömde vår service och hur allting funkar här. Det tror jag att är enhälliga uttalanden av dem som flyttar hit från andra orter i vårt land. Man säger att vår service är bättre på alla sätt och vis. Så jag är inte riktigt säker på att vi sätter på fel ställen. Jag anser att vi har gjort det, och det är inte bara den här regeringen (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det är nästan så att man får göra kors i taket när jag känner att jag har samsyn med ledamoten Måtar på tre punkter. Det vill säga att man måste också kunna se styrkan i den åländska ekonomin. Krisen är inte så överfallande hotad och nöden inte så utbredd, som här låter ibland i den här salen, när man tittar på landskapets ekonomi.

Jag tycker också att fastighetsverket och kostnaderna där behöver klareras. Det behöver också komma lagstiftning när det gäller PAF och hur man använder de pengarna.

Det brukar vara nästan fel av en borgerlig politiker att säga att krisen inte är stor, för då behöver man inte ha ideologiskt drivna nedskärningsprojekt heller i landskapets budget. Tack ledamot Måtar.

Tack, talman! Frågan är om jag måste bli orolig, men jag blir inte det. Skämt åsido, det är alltid kul att få höra uppskattning även från de håll där vi inte brukar ha samma åsikter i olika sakfrågor.

Men om jag fortsätter, jag brukar annars vara emot de här jämförelserna med Finland och Sverige och tillväxt hit och dit och tillväxten är si och så där och vi har sämre osv. Men till exempel pensionsskulden är ju en sak som en del ibland brukar lyfta här i salen. Vi har ju ungefär 70 procents täckning av den teoretiska pensionsskulden som vi har för våra landskapsanställda här i landskapsförvaltningen. Tittar man motsvarande för hela landet så ligger täckningarna av pensionsansvaret på ungefär 30 procent. Så även där så har vi en ganska stark situation. Men det är sådant som man skulle kunna titta på också vidare, att täcka det där ännu mera.

Jag tycker att det förändrar väldigt mycket människors sätt att tänka om framtiden om man ändå kan utgå ifrån att det finns en stark ekonomi och att vi inte är med kniven på strupen. Det frigör kraft och det frigör inspiration att tänka på hur det åländska samhället kan utvecklas om inte varenda tanke ska handla om hur man ska skära och spara och skära och spara och skära och spara och minska, utan att du kan tänka i den andra utvecklingsriktningen. Då kan vi verkligen utveckla vårt samhälle. Annars är det liksom som att lägga en våt filt på all diskussion och så är det slutsnackat, för nu ska det bara sparas. Jag tycker att det är bra att man också vågar tala om ekonomin på ett positivt sätt, och även ett koncernbokslut så tror jag att skulle vara till fördel för landskapet.

Tack, talman! Ja, precis, att göra en tydligare mätning och beskrivning av hur allting går och hur det funkar, det skulle absolut vara ett stort värde.

Sedan som sagt, jag är absolut inte emot att spara. Jag tycker att det är viktigt. Det kan vara skillnader inom samma organisation, inom någon viss avdelning jobbas det väldigt hårt och i någon annan så är det ett mycket lägre tempo och lönerna är olika beroende på var man är. Det är jättesvårt och jag tror inte riktigt att det är vår uppgift här i lagtinget. Vi ska anta budget, vi ska skapa lagstiftning och vi ska lite försöka hålla koll på landskapsregeringen. Det blir för mycket detaljer om vi går ner. Jag tror att ledningen i enskilda verksamheter själva kan bedöma de här sakerna sen bara de får lite strukturer från oss.

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Jag vill stämma in i gällande koncernbokslut. Jag måste titta här när ledamot Måtar tog upp det konsoliderade resultatet. Det har tidigare nämnts idag att kostnaderna har ökat med ungefär 24-25 procent sedan 2014. Det stämmer om man tittar på verksamhetskostnader. Men om man tittar på det konsoliderade resultatet, vilket är det riktiga egentligen, så är det bara 15 procent som kostnaderna har ökat sedan 2014. För mellan 2015 och 2016 är det en kostnadsökning under övriga kostnader där hyran till fastighetsverket ökar med 16 miljoner. Men om man bara tittar på totala verksamhetskostnaderna och jämför dem så blir det väldigt skevt.

Tack, talman! Lagtingsledamoten Josefsson illustrerade detta bra. Jag har försökt säga det tidigare; vi kan inte hålla på att bekymra oss om internhyror till fastighetsverket när vi funderar på vad som är kostnader för landskapsregeringen i den här årsredovisningen. Lika lite som jag tar en del av mina pengar och sätter dem i spargrisen varje dag, så kan jag ju inte säga att det är en kostnad för mig, utan det är ju någonting som jag ändå har där och har tillgång till bara jag har nyckeln till spargrisen, och det tror jag att landskapet har i förhållande till fastighetsverket.

Talman! Vad roligt att vara här igen och faktiskt att träffa alla kollegor efter sommaren, goda som onda eller mindre eniga.

Vad outsägligt sorgligt att vi fortfarande har ett pågående anfallskrig i Ukraina och alla de konsekvenser Rysslands aggression kommer att få på nästa års redovisning och nästa års budget. Det är fruktansvärt.

När det gäller den nyligen avslutade replikväxlingen så vill jag bara säga att sparsamhet, det är ju en ständigt pågående dygd. Det är någonting som man håller på med varje dag i vardagen och då funkar det, sedan när man hugger till med yxa så då blöder det alltid.

Tyvärr är det ju så att mycket av det man kan läsa sig till både i årsredovisningen och i revisionsgranskningarna är återkommande problem som inte har blivit lösta. Processer tar för länge och människor saknas osv. Med den utgångspunkten är det intressant att läsa uppföljningen av specifikt granskningen av ÅHS förra året. Där ser man ganska tydligt hur vissa saker rör sig framåt, andra inte alls, och oftast för att det inte finns folk som kan göra jobbet. Man har jättehöga ambitioner och man vet vad man borde göra, men det finns inte folk som kan göra det.

Jag har valt att koncentrera Socialdemokraternas gruppanförande på fyra områden; arbetsmiljö och personal, fastighetsverkets internhyror, det återkommande eviga behovet av arkivlagstiftning och granskningen av Ålands museum.

I granskningen av fastighetsverket så finns det nu svart på vitt, och väldigt kompetent utfört, det som vi alla vet och som vi har diskuterat så många gånger att internhyrorna är satta på en för hög nivå och leder till att fastighetsverkets kassa blir alldeles för stor. Och man kan fundera på om man ska lagändra så att man kan sänka grundkapitalet, men det är ju inte det som är problemet. Problemet är att de höga internhyrorna har skapat det här överflödet av pengar, men samtidigt leder det till att verksamheterna som ska betala internhyrorna får det väldigt tufft och sparar på fel saker. Man har jättehöga internhyror och så hamnar man att spara på utbildningen i gymnasieskolan, på vården och på annat håll som de facto är det som de olika verksamheterna ska hålla på med. Det blir en rundgång på de här pengarna som ska föras över till landskapsregeringen och fördelas en gång till.

Det borde vara så som den här utvärderingen och förändringen som rekommenderas i revisionen; ett tydligt och transparent regelverk som beaktar de verkliga kostnaderna och uppmuntrar verksamheten att göra sitt till för att hålla internhyrorna nere, att man genomför det. När en revision så här tydligt visar en sak så ska man givetvis lyssna.

I avsnittet risker och osäkerhetsfaktorer på sid 36 i årsredovisningen så beskrivs en pågående katastrof. Svårigheter att rekrytera behörig personal, en oattraktiv arbetsplats, hög arbetsbelastning, bristande resurser, fördröjda reformer pga otillräckliga resurser, föråldrad lagstiftning, stor personalomsättning, nyckelpersoner som slutar, omöjligt att leda och utveckla när det inte finns folk att leda och utveckla. Sjukskrivningar, för breda kompetensområden och stor sårbarhet när enskilda personer faller av. Det här är inte mina ord utan det här står i årsredovisningen. Det som beskrivs är Åland förvaltning som självstyrelsens bultande hjärta. Vi Socialdemokrater se det som väldigt alarmerande. Det som borde vara Ålands bäst fungerande, roligaste och mest attraktiva arbetsplats kännetecknas av de här negativa bedömningarna av landskapsregeringen själv.

Det är ju så att i alla hierarkiska system som förvaltning, politik och myndigheter så måste det fungera på toppen, för annars funkar ingenting annat nedanför. Det fortplantar sig i organisationer och sen blir det inte bra.

Jag skulle vilja upprepa en av våra tidigare ståndpunkter, och det är helt utan kritik mot någon enskild person. Att leda landskapets förvaltning och att med den politiska ledningen leda självstyrelsepolitiken, det är två helt skilda och bägge väldigt tunga uppdrag. En person på den posten kan omöjligt räcka till. Det blir alltid så att det är själva förvaltningsledningen som förlorar, för de andra sakerna prioriteras av den politiska ledningen.

Jag vet att det pågår ett arbete för att åtgärda de här problemen, men jag skulle gärna höra hur man från landskapsregeringen, med lantrådet i spetsen förstås, tänker jobba med de här problemen och hur man tänker finansiera resursbehoven samtidigt som man upprätthåller allt det andra som landskapet ska göra och föra över pengar till.

Arkivlagstiftningen. På flera områden, både i revisionsgranskningarna och i årsredovisningen så påpekas detta område. Att få ordning på hur vi arkiverar saker, det är liksom första trappsteget för att få till stånd en fungerande digitalisering av Åland och för att få allt möjligt annat att fungera. Och ändå har vi kämpat med det i år. Det här problemet har funnits över flera mandatperioder och vi kommer inte i mål. Jag vill bara peka på att om landskapsregeringen tydligt och klart faktiskt vill lyckas med en viktig sak så skulle det vara den här. Få styr på den här arkivfrågan så kommer åtminstone Socialdemokraterna att jubla, för då kommer vi vidare på så många andra områden med viktiga saker.

Slutligen några ord om granskningen av utbildnings- och kulturavdelningen. En bra revision är ju ett verktyg, ett sätt att liksom titta på verksamheten och konstatera att det här funkar bra, det här funkar dåligt och ibland att lyfta fram obekväma fakta. Det viktiga då är att det är exakt och saklig verksamhet.

Granskningen av utbildnings- och kulturavdelningen är tyvärr inte det. Man kommer med sådana påståenden som "det hålls många möten" och "UKA skriver mycket text och det blandas friskt mellan olika saker" utan att ha ordentliga belägg för det man säger eller säger något om konsekvenserna.

Särskilt märkligt är jämförelsen mellan Sjöfartsmuseet och Ålands museum, till Sjöfartsmuseets fördel. Sjöfartsmuseet är en fantastisk verksamhet, jättefint museum. Men vi talar ju om helt olika uppdrag, olika ansvar och olika finansiering som gör att den här jämförelsen inte blir relevant.

Ålands museum ska förmedla åländsk historia, åländsk kulturhistoria och konsthistoria. Man har Kulturhistoriska museet, man har Konstmuseum, man har Bomarsunds besökscenter som hade över 15 000 besökare den här sommaren. Man har Kastelholms slott, man har Jan Karls gården och man har fängelsemuseet. Man har Eckerö post- och tullhus, Vårdö skolmuseum och Hermans museigård. Man ska serva allmänheten i alla museala frågor. Man ska ge utlåtanden, man ska sköta in och samla och vårda alla samlingar som vi har och utöver det producera mellan 10-15 utställningar per år, guidningar, föreläsningar och skolpedagogik. Om vi ska förstå hur vår museiverksamhet fungerar och kan förbättras så måste vi jämföra äpplen och äpplen. Därför hade det varit mer fruktsamt med en granskning där jämförelseobjektet varit en motsvarande verksamhet. En verksamhet som har samma ansvar och uppdrag, inte Sjöfartsmuseet som har ett ganska smalt område.

I alla de här frågorna, och i många av de andra som har lyfts i debatten, så ser jag fram emot en fördjupning av det hela i finans- och näringsutskottet. Tack!

Talman! Den stora nedstängningen. Ett tvåårigt oplanerat experiment i distansarbete, arbetslöshet, förkylningssymptom, rastlöshet och en hel del stillasittande. En kris där risken var överhängande att de som redan befann sig i en utsatt position skulle drabbas hårt. Snabbt agerade vi makthavare tillsammans för att försöka kontrollera det okända och ta höjd för de allra värsta effekterna på vår samhällsekonomi.

Och det gick helt ärligt rätt bra. Smittspridningen hölls nere. Vaccineringarna löpte på i god takt. Arbetslösheten var i början av året 9,5 % och avslutades 4,9 %. Många ålänningar har rapporterat stora fördelar i produktivitet av distansarbete. Den ekonomiska återhämtningen var god, inte minst sett till den sommarens boom för besöksnäringen.

Rent finansiellt visste vi så klart att den expansiva finanspolitiken skulle kosta. Därför var det viktigt att hålla tungan rätt i mun, gasa där det behövs och bromsa där det gick. Det förhållningssättet lyckades - i alla fall om vi ska tro nyckeltalet kostnad per ålänning som gått nedåt trots positiv inflation. Det gick också bättre än väntat finansiellt. Med alla tilläggsbudgetar inräknade planerades ett minusresultat om 9,3 miljoner €. Utfallet blev 0,2.

Talman! Det saknades trots allt inte framtidstro, en viktig pusselbit i återhämtningen. Som landskapsregeringen lovade, kom också satsningar på en hållbar återhämtning. Det nya stödet för hållbar resursanvändning laddades med 700 000 €, ett stöd för hushållens laddinfrastruktur infördes, övergångsprogram för EU-stöd gynnade miljö- och klimatinvesteringar upp till en halv miljon €, längden av gång- och cykelvägar ökade med 11 %, kollektivtrafiken utvidgades till tätorterna medan biljettkostnaden förenhetligades och resurser kanaliserades till projektet för storskalig havsbaserad vindkraft.

Detta, kombinerat med de gemensamma åländska viljan att ställa om, kan vi gott säga att Åland som samhälle har kommit starkare ut ur pandemin. Åland slösade inte bort chansen att bli ett lite bättre samhälle.

Men ska vi vara ärliga också, det finns en lång väg att gå kvar. Förutom den ekonomiska situationen har vi stora ödesfrågor att hantera: klimatkrisen, artutrotningen, de sociala klyftorna och övergödningen. Det krävs målmedvetenhet och uthållighet för att vi ska klara av dessa också.

För Hållbart Initiativ är det helt avgörande att Åland ska hantera den ekonomiska situationen som uppstått som en konsekvens av det ryska anfallet i Ukraina på samma sätt som vi har hanterat pandemin. Resolut och med hoppfullhet. Vi ska satsa oss ur krisen, med ett grönare och starkare Åland på andra sidan. För hållbarhet kan inte vara något som vi pysslar med när allt annat är avklarat. Det är inget sidoprojekt. Tänket ska genomsyra alla politikområden, kris eller inte.

Här finns betydande steg att göra fortfarande på Åland också i den här regeringen. Ett år av mandatperioden återstår. Tiden att genomföra flera stora viktiga frågor i regeringsprogrammet tickar.
Men för att nå fram i de stora viktiga frågorna krävs en gemensam förståelse för behovet av en modig politik. Vi har jobbat stenhårt för att uppdatera naturvårdsförordningen, en mer än 20 år gammal förordning, vilket skulle skydda flertalet arter och biotoper. Vi har jobbat stenhårt för att kunna skicka ut vattenlagen på en andra remiss, med det uttryckliga syftet att minska de åländska näringsutsläppen till det känsliga Östersjön. Vi har jobbat stenhårt för att designa en lag som styr det åländska klimatarbetet till det nya klimatmålet om netto-noll 2035.

Nu kvarstår något vi brukar kalla för politiskt mod. Mod att fatta nödvändiga men kanske obekväma beslut. Och där behövs alla partiers hjälp. Vi måste orka. Vi måste orka hålla blicken mot horisonten, för det finns inga andra alternativ.

Talman! 2021 lärde oss politiken något värdefullt. Låt oss kalla det en stoisk inställning. När allt var fragilt så planerade vi för det värsta och så blev vi sen positivt överraskade av verkligheten. Det blev inte så illa i varje fall. En sådan stoisk inställning skulle vi behöva ha för våra andra samtida kriser också. "Le och allt kommer att bli bra" attityden hade inte funkat i pandemihanteringen. "Någon annan kan göra det här, någon annanstans" attityden hade inte funkat. På något konstigt sätt är det just dessa attityder som finns för de globala utmaningarna som också Åland är en del av.

Så tillsammans, med avstamp i det vi har varit med om, så är vi övertygade att vi kan använda den kvarvarande mandatperioden för att också använda denna kris, som vi genomlever just nu, till att göra Åland lite, lite bättre. Tack så mycket.

Talman! Det är ju precis så som ledamoten sade. Att fatta beslut om att fortsätta med solcellsersättningar och olika typer av stödåtgärder, det är inte så stort beslut. De tre stora besluten som den här landskapsregeringen har lovat kvarstår, det vill säga vattenlagen, klimatlagen och omställningen av skärgårdstrafiken. Vad är ledamotens bedömning? Kommer vi att få något av de här projekten i hamn, eller snarare påbörjat när det gäller skärgårdstrafikens omställning, under den här mandatperioden? Eller kommer det att falla på grund av det som ledamoten benämnde som brist på mod?

Talman! Vi har genomlidit en pandemi och det brukar ofta användas som en ursäkt för att landskapsregeringen inte har kunnat fatta beslut av stor karaktär. Just som ledamoten Ingrid Zetterman påpekade så är dessa frågor bland de större frågor som landskapsregeringen har lovat att genomföra i sitt regeringsprogram. Och det är också de frågor som vi måste förutsätta att de partier som understöder och de personer som understöder landskapsregeringen också vill genomföra. Om det är så att det slås något tvivel om detta av något annat parti så är det så klart alarmerande. Det finns såklart flera stora olika frågor som måste hanteras utifrån de nya förutsättningarna. Men vi är med i regeringen så länge som vi faktiskt också förstår att det här är det som de övriga också önskar, annars finns det inga förutsättningar.

Talman! Vi får hoppas att ledamoten Holmström har rätt att det kommer igenom någonting som faktiskt gör skillnad också.

Jag vill också påpeka det perspektivet att när det gäller vattenlagen kanske allra särskilt, men också klimatlagen och i viss mån skärgårdstrafikens omställning, så är det också för näringslivet av yttersta vikt att få klara besked så snart som möjligt om de verksamhetsvillkor man har. Vi har företag inom flera näringar som står i beredskap att investera. Ska det bli på Åland, ska det bli någon annanstans, var ska investeringarna äga rum? Här gäller det förstås att ha den här balansgången på slak lina som är svår. Men förstås måste alla näringar och alla verksamheter behandlas lika och det är ingen lätt uppgift. Men det här har regeringen sagt att man ska leverera. Jag utgår ifrån att Hållbart Initiativ kommer att verka för det.

Talman! Det stämmer. Jag tror också att det arbetet som vi gemensamt alla partier har kommit överens om i form av det finanspolitiska ramverket kommer att hjälpa oss med detta. Där kommer vi att förstå vilket utrymme vi har för att göra vilka investeringar. Därför är det viktigt också att koppla det arbetet till de sju strategiska utvecklingsmålen, den vision som vi gemensamt på Åland har som ett samhällskontrakt och sagt att vi ska genomföra. Det behöver ju konkretiseras i form av finansiella resurser. Så det är helt klart att vi behöver koppla dessa frågor med varandra. Hållbarhet är inget sidoprojekt. Finansiella medel behövs. Vi behöver liksom integrera hållbarhet in i det finansiella tänket också långsiktigt och inte bara kortsiktigt.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Jag tycker att Hållbart Initiativ nog är värt ett visst beröm. Ni vill alltid någonting. Ni har alltid en agenda och driver det framåt. Sedan att det kanske inte går tillräckligt snabbt, det är ju inte bara ert fel alla gånger.

Men efter att ha lyssnat nu på samtliga partier från majoritetsblocket så tycker att det här var uppfriskande. Det finns en ärlighet i att ekonomin måste vi ta hand om. Jag har tidigare under eftermiddagen hört allt ifrån att vi ska börja tömma PAF ännu mera och sätta in i det här slukhålet som är vårt budgetunderskott, till att vi ska börja med koncernbokslut för då blir kostnadsmassan på sina poster inte lika lysande, och till att vi har det väldigt bra. Vi behöver göra någonting förrän det blir ännu värre. Därför tycker jag att det här anförandet från ledamot Simon Holmström var riktigt, riktigt bra och uppfriskande.

Tack, talman! Också tack till dig ledamoten Holmberg för den oväntade repliken. Men det är faktiskt så som du sade att vi behöver ta hand om våra gemensamma resurser såväl när det gäller naturen som det gäller ekonomin. För vi ska inte lämna en ekologisk skuld till våra barnbarn och inte heller en finansiell skuld som de måste reda upp, trots att det har varit en pandemi och trots att vi är inne i en ekonomisk kris i form av det brutala anfallskriget i Ukraina. Så vi behöver gasa såklart och investera där vi behöver. Vi behöver också bromsa där vi ser att det går utan att göra alltför stora nedskärningar i den service som faktiskt våra medborgare förväntar sig av oss och som behövs extra mycket just nu.

Tack, talman! Det låter som att Liberalerna kommer att få ett par namnunderteckningar i samband med sina budgetmotioner i höst och det är bra.

Men när det gäller ekonomi och omställning så är det faktiskt så att vi har inte ännu en omställningsinvesteringsplan, alltså på allt som vi egentligen skulle behöva göra. Det är därför som Liberalerna har tjatat om en PAF-fond eller en PAF-post i balansräkningen, alltså det som inte går till tredje sektorn varje år. Det ska vi lägga på omställning. Sen må det vara grön tillväxt, ren vattenmiljö eller vad det än må vara, men det är omställning. För vi kommer aldrig, tror jag, tyvärr med tanke på hur ekonomin ser ut och har sett ut länge, att ha möjlighet att fullfölja en sådan grön investeringsplan. Därför är ekonomin grunden till precis allting.

Talman! Vi ska inte tro att vi kan genomföra omställningen bara med skatteintäkter och budgetmedel i den gemensamma budgeten. Vi måste också titta på andra olika typer av möjligheter. Vi blev väldigt utskrattade under valkampanjen för att vi dryftade gröna obligationer. Om vi skulle ha gjort det i början av den här mandatperioden med den räntan, tänk vad mycket vi skulle ha sparat. Nu behöver vi göra de investeringarna med andra medel. Jag menar såklart att PAF-pengar är en viktig del i det. Vi understöder ju det som Tobben Eliasson kommittén har tagit fram vad gäller att man konstruerar det som en fond eller på något annat sätt, men ändå i alla fall att man kanaliserar PAF-medlen till omställningsverksamheter, just som ledamoten Holmberg påpekade. Men vi kan inte tro att det är nog med det. Vi måste hitta andra finansiella medel att genomföra omställningen på också. Där också så krävs det politiskt mod.

Tack för ordet herr talman! Man börjar väl med åren känna att man är lite sliten den här tiden på året, så jag tänker inte leverera stora svepande pipelines som vi hörde tidigare, utan kanske jag lite mera torrt kommenterar revisionsberättelsen eller de ärenden vi har på bordet.

Men jag vill ändå säga att det har varit en lite märklig debatt när de mest borgerliga partierna, som jag har uppfattat dem, pratar om att man är tveksam om man kan dra in på något överhuvudtaget. Från Obunden Samling hörde vi att man har ingen kris. Man behöver inte spara.

2Vi har ju ändå flera av oss, beroende på hur man räknar, kommit fram till att regeringens direkta verksamhetsutgifter har ökat med 25 procent på sju år och det är en otrolig kostnadsökning. Vi borde åtminstone hålla en normal kostnadsutveckling.

Det sägs i regeringsprogrammet att man ska rätta till obalansen på arbetsmarknaden. Det gör man inte om man inte försöker hålla igen på verksamhetskostnader, det vill säga obalansen att allt fler och fler jobbar inom den offentliga sektorn i stället för inom det privata näringslivet.

När det gäller lönerna så tror jag inte att jag är den enda politiker som har blivit uppvaktad av företrädare för privata företag som inte kan konkurrera med de löner som finns inom offentlig sektor. Också det här driver på utvecklingen ännu mera.

Det sades också här att vi har så otroligt stark ekonomi. Frågar vi de åländska kommunerna så upplever de nog inte riktigt att vi har så otroligt stark ekonomi. De som på något sätt vill svälta ut kommunerna säger; "men de visar ju så bra bokslut" och det gör de på grund av att de inte haft några möjligheter att investera överhuvudtaget utan de har fått skjuta fram den typen av kostnader.

Tittar vi på det åländska näringslivet så behöver vi inte ta Viking Line och Eckerölinjen, det finns också många andra företag som har det kämpigt. Men den dagen som Viking Line och Eckerölinjen får det riktigt, riktigt, riktigt tufft så att de skulle behöva stöd av oss, då kan det nog vara bra att ha lite sparat i ladorna så att vi inte bara står och säger att vi har ingen kris, vi behöver inte spara. Skulle det hända någonting med de två företag jag nämnde så tror jag att var och en inser att det kommer en kris då om inte förr.

Om vi pratar borgerlig politik så att stöda kommunerna så är det enda sättet med den snäva skattebehörighet som vi har att sänka skatterna för medborgarna. I min värld, ju lägre skatter man ålägger medborgarna så desto bättre borgerlig politik.

Men nu till det tråkiga, det vill säga de handlingar vi har på bordet. Jag tänker börja med mer förvaltningsseden inom fastighetsverket. Det sägs så här: "Fastighetsverket följer de lagar och styrdokument som finns samt att de uppställda målsättningarna till väsentliga delar uppnåtts. Vi anser att fastighetsverket tillämpar en god förvaltningssed". Jag tycker att det är bra att revisorerna har kommit fram till det. Det intressanta kommer sedan. Man säger: "I fall landskapsregeringen önskar öka detaljstyrning så kan detta uppnås genom att till exempel slå fast mera tydliga målsättningar i budgeten". Det där tror jag att är viktigt för oss alla att tänka på, kanske en speciell hälsning till finansministern. Man hör ju, så här politiker emellan när vi pratar i korridorerna, att man är tveksam till investeringar som görs i fastighetsverket, men man har synbarligen, enligt revisorerna, god förvaltningssed och då gäller det att vi är tydligare i de beställningar som vi gör härifrån. Det tycker jag är en intressant kommentar.

Det andra som jag vill ta upp när det gäller fastighetsverket är det som sägs om användandet av resurser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Där säger de som har reviderat verksamheten: "Fastighetsverkets verksamhet är till största delen finansierad med interna hyror från en verksamhet som inte fungerar på marknaden". Det är också värt att notera. Men de säger vidare: "Vi rekommenderar att samma system för fastställande av målsättningar införs för fastighetsverket som för senatsfastigheter i riket". Det här vill jag vilja varna för. Senatsfastigheter är någonting helt annat, det är en helt annan omfattning på verksamheten än vad det lilla åländska fastighetsverket har. Så jag noterar att landskapsregeringen i sitt svar säger att man kommer att arbeta fram målsättningar under året. Men jag vill varna för det här. Börja inte igen kopiera storskaliga modeller som skapar enbart byråkrati och massor av merarbete! Det funkar inte i vårt lilla, lilla samhälle.

Till sist när det gäller det här, jag hade tio punkter som jag tänkte ta upp, men jag tror att alla börja bli trötta och ska gå på information så jag ska bara ta en punkt till. Det handlar om Ålands museum och det jag sade om lönar. Det sägs så här under slutsatserna: "Löneförhöjningarna för chefer vid Ålands museum har varit betydande. I sammanhanget noteras att lönenivåerna är högre vid Ålands museum jämfört med vid Ålands sjöfartsmuseum. Organisationsförändringen har motiverats av funktionella skäl, men i praktiken har inte mycket förändrats. Det finns flera nackdelar än fördelar med uppdelningen av antikvarietjänsterna på kultur- och miljöenheten och kulturarvsenheten. Det finns risk för ökad byråkrati och personalökningar". Det här vill jag att var och en ska notera. Ålands litenhet gör att det inte finns ekonomiskt utrymme för en idealisk myndighetsorganisation som i en stor stat. Det här är så pass bra formulerat så jag hade inte kunnat komma på det bättre själv. Det vill säga, vi försöker hela tiden kopiera strukturer som är gjorda för mycket, mycket större förhållande än vad vi har och det har vi inte tid med mera. Ser man på ett museum som sköts i privat regi, det vill säga sjöfartsmuseet och ser man på Ålands museum så kostar Ålands museums verksamhet ungefär 0,7 miljoner mera. Vi har pratat i många, många sammanhang enbart pratat, tyvärr, om att vi skulle privatisera och jag hoppas att det verkligen skulle börja hända någonting därvidlag. Tack för ordet.

Tack, talman! Lagtingsledamot Eriksson nämnde Obunden samling. Jag tror att ni missförstod det jag sade i vårt gruppanförande. Jag betonade för det första att rent objektivt sett, när man ser på den här årsredovisningen och tittar på balansräkningen, så har vi en stark ekonomi. Och också om man tittar på vissa notuppgifter såsom pensionsskulden så har vi en stark ekonomi jämfört med många andra. Det jag sedan sade var att när man har en så här stark ekonomi så tenderar det att vara svårt att spara. Ytterligare sade jag sedan, att man ska titta på de här effektivitetsrevisionerna som är en del av de handlingar som ligger till grund för de här punkterna vi nu behandlar. Vi stöder det som står i effektivitetsrevisionen. Skulle vi ensamma bestämma inom Obunden Samling så skulle vi ta tag i sådana öppna mål som i princip lyfts fram i effektivitetsrevisionen, inte bara i den vi har sett nu utan också i de som finns på hemsidorna.

"Skulle vi få bestämma" sade ledamot Måtar. Men är man i regeringen så har man ju ändå möjlighet att påverka. Det finns ju orsaker, som jag inte ska gå in på här, till att vi inte är med längre.

Men vi måste börja driva en borgerlig politik. Jag antecknade vad ledamoten Måtar sade. "Vi har ingen kris, man behöver inte spara om man ser på siffrorna". Det var så det sades. Jag vill varna för den typen av svepande formuleringar. Det kan nog vara bra att spara lite i ladorna - ursäkta att en gammal odalman säger det. Vi har inte mycket reserver att falla tillbaka på om vi får stora problem i det åländska näringslivet. Det behöver bara vara ett eller två betydande företag som krackelerar så har vi riktigt stora bekymmer på halsen.

Tack, talman! Ja, där kanske Obunden Samling och Ålands Framtid har lite olika syn på vad som är samhällets uppgift och i synnerhet det åländska samhällets uppgift. Det är omöjligt i så fall att hålla stora företag under armarna. Det såg vi ju redan här i den kris som pandemin förorsakade, då är det staten som träder in. Vi kan inte hypotetiskt börja påta oss en massa olika saker som vi ska spara och tvångsspara pengar åt våra medborgare. Så där tror jag att vi har olika syn.

När det gäller påverkan inom regeringen, så det är klart att fyra mandat påverkar mer än ett mandat som Ålands Framtid har haft. Men jag tror ju att alla vet att man inte ensam kan bestämma när man är fyra.

Vi har synbarligen olika åsikter om den saken. Jag anser att det är en av samhällets absolut viktigaste uppgifter att driva en aktiv näringspolitik, att vi kan hjälpa företag som hamnar i svårigheter på samma sätt som den åländska regeringen hjälpte till när Orkla hotade att flytta sin verksamhet härifrån. Det var en bra och aktiv näringspolitik. Men ledamot Måtar sade att det ska vi inte göra utan då ska vi börja tvångsspara åt våra medborgare.

Jag pekade på hur mycket verksamhetsutgifterna har ökat för landskapsregeringen under de senaste sju åren. Det finns inget tvångssparande överhuvudtaget för de åländska medborgarna.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Välkommen till den ljusa sidan av salen! Här råder handlingskraft och realism.

Jag tycker att det finns ett arbete som ledamot Eriksson alltid lyfter upp vikten av, det är relationen offentlig-privat sektor. Det har märkts extra tydligt den här eftermiddagen i debatten att det är någonting som i alla fall inte jag eller mina kollegor får fotfäste i när vi diskuterar med landskapsregeringen eller majoritetsblocket. Jag är glad att ledamot Eriksson är med på den striden.

Detsamma gäller konkurrensutsättningar. Vi har, som de säger, en borgerlig regering, men vi har inte sett en enda utmanarrätt eller en enda konkurrensutsättning den här perioden. Det finns från flera mandatperioder tillbaka många exempel där man relativt snabbt skulle kunna genomföra det. Men vi gör det tillsammans.

Det är väl så att framtiden får utvisa om man är på den ljusa eller på den mörka sidan. Men åtminstone så noterar jag, och det har jag noterat tidigare också, att oavsett vilken sida jag har stått på så har jag gett ledamot Holmberg en eloge för att han på ett konsekvent och enligt mitt synsätt, borgerligt sätt, har försökt hushålla med landskapets resurser. Det anser jag att är en viktig och klok politik.

Diskussionen avbryts och återupptas på onsdag den 31 augusti.