Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Fru talman! Ärade ledamöter. Regeringen föreslår att lagtinget antar en lag om ändring av lagen om naturvård, med målet att motverka spridningen av invasiva arter.

Invasiva arter är främmande arter av djur och växter som inte naturligt hör hemma i den åländska naturen, men som kan få fäste och spridas här på Åland och därmed hota den biologiska mångfalden, viktiga ekosystemtjänster och människors hälsa.

Invasiva främmande arter kan förorsaka allergier, och främmande djurarter kan fungera som sjukdomsbärare. När främmande arter erövrar en ny livsmiljö kan de konkurrera ut de ursprungliga arterna. Konsekvenserna på ekosystemnivå visar sig ofta med lång fördröjning, vilket gör att de kan vara svåra att upptäcka. Förekomster av främmande arter kan också försvåra markanvändningen och därmed sänka fastigheters värde.

Lagförslaget innehåller förbud mot att släppa ut främmande arter i vår miljö. Det innehåller också fastighetsägares och olika marknadsaktörers omsorgsplikt att motverka spridningen av invasiva främmande arter. Att motverka en invasiv art kan handla om att utrota arten, eller att man ser till att innesluta dem på en avgränsad yta,

Fru talman! Det finns ungefär 12 000 främmande arter i miljön inom Europeiska unionen och andra europeiska länder. Av dessa betraktas ungefär 10 - 15 procent som invasiva. De invasiva arterna bedöms idag som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden.

För att försöka få bukt på de invasiva arternas utbredning antog EU en förordning år 2014 - och den förordningen blev förstås också gällande på Åland.

I EU-förordningen finns en lista över invasiva arter som är av intresse för hela EU. Men de nationella regeringarna kan också skapa listor över arter som är invasiva just i det landet. Landskapsregeringen kommer att slå fast en sådan lista för Åland i en kommande förordning.

Åland har ännu ingen egen heltäckande lagstiftning på området gällande det här och nu föreslår alltså regeringen en mer detaljerad anpassning av den åländska lagstiftningen gentemot EU-förordningen. Det är viktigt att införa tydliga bestämmelser i åländsk lag om sådant som rör enskilda personer när det gäller restriktioner, tillstånd, sanktioner och om myndigheternas ansvar.

Det är upp till landskapsregeringen att utöva tillsyn både vad gäller EU-förordningen om invasiva främmande arter och det lagförslag som ligger på bordet idag. Undantag är övervakning av import som handhas av tullen.

Arbetet mot invasiva arter kräver en del administrativa resurser för landskapsregeringen. Det handlar om rapportering till EU-kommissionen, upprättande av handlingsplan, kartläggning av spridningsvägar och främst naturligtvis att ta fram informationsmaterial till ålänningarna så att folk vet vilka arter man ska hålla ögonen öppna efter, hur man utrotar vissa arter och vad man ska undvika att göra.

Om en invasiv främmande art förekommer på en fastighet är det enligt förslaget fastighetsägaren och fastighetsinnehavaren som är skyldiga att utrota eller innesluta arten. Det innebär att den som är ansvarig för en fastighet ska hålla ögonen öppna och göra en bedömning av behovet att utrota eventuella arter och därefter få saken gjord.

Vissa invasiva arter måste utrotas för att uppnå en faktisk begränsning. Det gäller det att veta hur man gör det rent tekniskt. Det finns också arter där det inte räcker med att bara utrota arten, man måste också veta vad man gör med trädgårdsavfallet efteråt så att det inte sprids den vägen sedan vidare. Därför är det viktigt med informationen.

Invasiva främmande arter kan också få mycket stor spridning via olika produkter och material, t.ex.
via kontaminerat jordmaterial. Invasiva främmande arter kan komma ut via växtplantor som ska säljas. Därför föreslår regeringen att aktörer är skyldiga att se till att invasiva främmande arter inte kan sprida sig den vägen.

Fru talman! När det gäller fastighetsägarens ansvar är det viktigt att poängtera att åtgärderna för att utrota eller innesluta en invasiv art ska vara skäliga. Man ska ta i beaktande vilka metoder som kan användas vid utrotning eller inneslutning och man ska ta hänsyn till kostnaderna. Ju större risk för spridning, desto större skyldighet att vidta åtgärder så att problemet inte växer.

Regeringen är övertygad om att fastighetsägare vill att deras marker ska må så bra som möjligt och att man som ägare vill ha koll på vad som sker på markerna.

Det är viktigt att det finns en gemensam strävan efter att begränsa spridningen av invasiva arter i ett så tidigt skede som möjligt. Tar en invasiv art fäste ordentligt kan det blir i det närmaste omöjligt att bli av med den. Tack, fru talman.

Tack, talman! Tack minister Röblom. Det är en väldigt efterlängtad och behövlig lag som vi debatterar idag. Jag tycker att den är bra i mångt och mycket, men den har en stor lucka enligt mig för jag ser inte mellanskarven nämnas någonstans. Här tycker jag att vi verkligen på Åland kan
gå i bräschen för den stora problematik som mellanskarven åsamkar hela skärgårdshavet, längs svenska ostkusten, Åland och Åboland upp mot Kvarken.

Det finns ju faktiskt möjligheter. Tittar vi i artikel 12 i direktivet så kan ju en medlemsstat faktiskt
upprätta en lista på lokalt förekommande invasiva arter. Här tycker jag faktiskt att mellanskarven ska komma till. Jag kommer att ta upp det mera i mitt anförande lite senare.

Tack, fru talman! Tack John Holmberg för det påpekandet. Det stämmer att vi har möjligheter att lista vilka arter som ska anses vara invasiva på Åland och regeringen ämnar göra det också i en förordning som ska träda i kraft samtidigt som den här lagen. Det finns helt säkert möjligheter till inspel och diskussioner.

Tack ministern för presentationen. Det är, som sagt, en nödvändig och bra lagstiftning som ligger på bordet. Jag hoppas att den här förordningen blir lika ambitiös på Åland som den är på rikssidan och i Sverige.

Det här är ju ändå frågor som kräver mycket kompetens. Hur ska man upptäcka invasiva arter? Hur ska man hantera dem både som markägare men kanske också inom förvaltningen och inom alla de myndigheter som har till uppdrag att följa det här? Hur anser landskapsregeringen att utveckla själva kunskapsbiten och sprida information om det?

Den andra reflexion jag har är kring hamnar och alla de arter som kan komma via sjöfarten. Vi har ju smörbulten som lever i hamnbassängen här men också i andra hamnbassänger och som förstås har kommit med barlastvatten från andra hav och länder. Hur hanteras hamnarna?

Tack, fru talman! Vad gäller kunskapen och dialogen med medborgarna så gör miljöbyrån redan mycket sådant arbete och har gjort det ett bra tag redan. Det ska de fortsätta med. Vi vill också satsa på att det ska vara väldigt tydligt på nätet, på hemsidan och sådana publikationer när det gäller hur man ska hantera de här sakerna så att det blir så tydligt och bra som möjligt.

Vad gäller hamnarna och vattnet så är det problematiskt precis som ledamot Camilla Gunell var inne på. Vi
har ju hela tiden importerat invasiva arter via barlasttankarna och så vidare. De är kluriga att komma åt. I det här lagförslaget finns inte direkt någon lösning på hur man ska komma åt dem. Där får man väl ställa sin förhoppning till internationella överenskommelser om var man får släppa ut i vilka vatten och så vidare.

Med farhågorna om att invasiva arter är någonting som tyvärr kommer att öka förekomsterna på grund av klimatförändringar och sådant så krävs det kanske ändå ytterligare att man skruvar upp kunskapsnivån och medvetandegör många fler. Eftersom det är ett evigt pågående problem så kommer det också hela tiden nya invasiva arter. Finns det där några tankar på kompetensutveckling eller så både internt och externt från regeringens sida riksdag?

Tack, talman! Som svar på frågan från ledamoten Camilla Gunell; ja absolut! Att vi nu får den här lagen på plats och att vi nu har den här diskussionen är en bra start. Sedan gäller det att fortsätta att följa med de här frågorna och ta dem på allra största allvar för det är, som nämnts, ett hot mot vår biologiska mångfald. Det här är ett spår av den stora rörligheten som vi har på produkter och varor och allting i vår värld.

Talman! Uti vårt landskap får ögat alltjämt syn

på en kaskad av blomsterprakt

Men dessvärre finns nya otyg i byn

som ökat i större takt.

Spansk skogssnigel, bisam, mink och lupin

sprängs in i naturen och skapar där fejder

Glöm ej heller jättebalsamin,

eller mårdhundens hot mot vår ejder.

Ack blomjordens spridning och fartygens last

Ve leriga skor från en expedition

Usch att miljön blitt ett sopnedkast

Men så har vi skapat denna ekvation.

Så finner vi oss i att trösta vår nästa

för allergier, blåsor och sveda

Men ej ska dessa otyg oss få förpesta

då främmande arter utbreda.

Så tur att andra har insett problemet

biologer och experter har utfört sin spaning.

Vårt örike vill också bota eksemet

Och utlyser nu en särskild utmaning.

För om naturen också framöver

ska förära oss tjänster för livet

Och om vi alls ska ha kvar några klöver

Kan vi ej vänta med just det klivet.

För alla de invasiva främmande arter,

som tagit sig hit, kanske via charter,

ska vi stänga alla våra öppna infarter

Det kräver en insats av alla olika parter.

För alltjämt vi om artrikedomen slår vakt,

så och för ängarnas blomsterprakt.

Vi gör alltid allt som står i vår makt

för att värna vår hembygd och trakt.

Vi gläds åt förslaget på den lag som vi idag,

för vår åländska natur slår ett livsviktigt slag.

Ty mångfalden frodas till allas behag

Ja då var det allt jag hade att säga - i stora drag.

Fru talman! Arbetet med att motverka spridningen av invasiva arter är viktigt och behöver tas på allvar. Därför är det naturligtvis bra att vi ser till att vår lagstiftning är tidsenlig och fyller EU:s krav. Läser man sedan igenom liggande lagförslag infinner sig ändå några frågor som utskottet behöver titta närmare på. Det ställs rätt hårda krav på markägarna om hur de ska agera om de har fått in en invasiv art på sina ägor. Om avsikten är att förhindra eller åtminstone motverka spridningen av invasiva arter så borde tyngdpunkten mer ligga på information och sedan borde samhället tillsammans med markägarna arbeta med bekämpningen.

En viktig del av informationen är att lära befolkningen att känna igen arterna som listats som invasiva. Jag kan nästan lova att majoriteten av de 66 arter som nu finns på listan, som ligger på regeringens hemsida, är arter som befolkningen inte känner igen vare sig till namn eller utseende. Detta gör möjligheterna att hindra spridningen betydligt svårare än om det rör sig om arter som man känner till. Det är också viktigt att sprida information om vilka regler som gäller för import av arter som inte finns på den här listan men som ändå kan klassas som invasiva på nationell nivå. Egentligen är det väl så att de arter som kan bli problematiska och dessutom medvetet förs in till Åland är rätt så få då de flesta av dessa arter inte har något ekonomiskt värde.

En art som finns med på listan är signalkräftan. Signalkräftan är idag etablerad sedan många år på flera platser på Åland och har från början införts med tillstånd. Det finns ett välfungerande regelverk som bland annat förbjuder transport och försäljning av levande signalkräftor för att förhindra spridningen till nya platser. Eftersom signalkräftan kan vara bärare av kräftpest utan att själv utveckla symptom är det av yttersta vikt att reglerna kring hantering följs och överträdelser beivras. Man ska i detta fall även vara medveten om att det kan finnas en risk att folk på grund av okunskap tar med sig levande signalkräftor t.ex. från Sverige till Åland för en kräftskiva och kanske får idén att släppa ut några i någon insjö i närheten för att ha ett eget bestånd att fiska på i framtiden.

Talman! Det är egentligen en sak som förvånar mig väldigt mycket angående den lista som finns över invasiva arter. Det är inte någon av de arter som finns uppräknade där utan en art som borde vara självskriven men saknas, nämligen den kinesiska mellanskarven Carbo Sinensis. Arten uppfyller alla kriterier för en invasiv art och borde därför finnas med och på samma sätt som vad gäller minken och mårdhunden så borde det satsas pengar på att försöka utrota denna art. Att inte svenska och finska myndigheter insett detta är för mig en gåta men här behöver vi på Åland vara tydliga och visa vägen framåt. Jag hoppas att utskottet tar denna fråga på allvar och att tydliga skrivningar om detta finns i betänkandet. Tack, talman.

Tack ledamot Lindholm. Ledamot Lindholm vet minsann vad han pratar om när han pratar om invasiva arter, han har stor kunskap. Jag är glad att ledamoten lyfter den art som inte finns med på listan ännu, mellanskarven. Den gör väldigt, väldigt mycket skada. Den finns i ett antal runt omkring oss, kring 100 000, kanske mer. Den har ökat lavinartat sedan 1996, före det så fanns den inte hos oss. Den är definitivt en invasiv art som påverkar både det lokala fisket, vår förmåga att kunna ha lokal fisk på matbordet och den skapar också en ekologisk obalans i hela vår havsmiljö. Jag är väldigt glad att ledamot Lindholm lyfter det här och jag kommer också att ta upp det i mitt anförande om att det är något som utskottet verkligen behöver titta på. Det förvånar mig lite att mellanskarven inte finns på den lista som landskapsregeringen har tagit fasta på i det här lagförslaget.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Ministern sade ju här att det ska komma en förordning med arter som ska räknas upp och som ska gälla för Åland. Jag hoppas och tror att då kommer vi att ha den kinesiska mellanskarven med på den listan. Det kommer jag att jobba för i alla fall.

Tack, talman! Ja, det ska vi jobba tillsammans för. Jag tycker att det skulle vara bra och ett visst mått på demokrati om den listan också skulle komma lagtinget till handa i samband med utskottsbehandlingen.För jag tycker att det är av vikt, annars är det väldigt lätt att den kan vara en känslig fråga för ett parti och att det inte möjliggör att mellanskarven kommer på listan. Den är väldigt, väldigt viktigt.

Det skulle också vara bra sak för Åland när det gäller vår "utrikespolitik". Här kämpar Sverige och Finland att komma till bukt med problemen med mellanskarven. Kan vi gå i bräschen och visa att vi vill gå vidare med det här så skulle det vara väldigt mycket "goodwill" för oss.

Tack, talman! Det är absolut så. Det som gör att vi kan ha förhoppningar om att vi kan komma i mål med just det här är ju att Åland har ju faktiskt gått i bräschen. Vi införde den s.k. avhysningsjakten före den var möjlig både i Sverige och i Finland, så nu är det dags att ta ett steg vidare enligt mitt sätt att se det. Vi jobbar vidare tillsammans, vi har samma mål så jag hoppas att det går bra.

Tack, fru talman! Jag vill bara understryka, precis det som ledamot Lindholm var inne på, hur viktigt det är att informationen är bra och tydlig, att den hjälper till och kanske till om med utökar naturvårdsintresset också bland många. Nu är ju ålänningarna väldigt intresserade av naturen, men jag ville bara säga att det är absolut jätteviktigt och vi fortsätter det arbetet.

Vad gäller vilka arter som ska vara på listan som hör till förordningen så hoppas vi på god input från utskottet och andra.

Tack, talman! Tack minister Röblom. Det låter positivt. Det som faktiskt är otroligt viktigt är att går man in och tittar på den lista som nu finns publicerad på landskapsregeringens hemsida. Jag vill inte alls påstå att jag är speciellt kunnig på det här. Det är väldigt stor procent av de arterna som finns där som jag inte har en aning om och om de överhuvudtaget finns här och i vilken utsträckning, och jag vet absolut inte hur de ser ut och då blir det jättesvårt att bekämpa dem.

Tack, fru talman! Ärade lagting. Precis som det står i lagförslagets allmänna motivering så är "den ekologiska balansen i geografiskt isolerade ekosystem extra känsliga för skadeverkningar, bland annat av invasiva arter som idag utgör ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden". Öar som Åland räknas absolut till dessa geografiskt isolerade ekosystem enligt min mening.

I många fall är mänsklig påverkan, antingen aktivt eller passivt, en bidragande faktor till att invasiva arter rotar sig och tränger undan inhemsk fauna, av den anledningen att den inte har ett anpassat försvar mot det nya hotet.

I dessa fall har människan också ett ansvar att göra allt vi kan för att gynna den ekologiska mångfalden genom att dels bekämpa utbredningen av invasiva arter och dels underlätta levnadsvillkoren för inhemska arter och öka deras resiliens.

Det är ofta svårt, fru talman, nästintill omöjligt att helt återställa en habitat till ett tidigare stadium. Men det vi har kunskap om och möjlighet att göra är inget annat än vår skyldighet.

Den liberala lagtingsgruppen bedömer att detta lagförslag inte kommer en dag för tidigt. Inte bara för att det är grundat på en EU-förordning som redan för nästan 6 år sedan ställde krav på nationerna att vidta lagstiftningsåtgärder mot spridningen av invasiva arter, utan också för att en fullständig, enhetlig och uppdaterad lagstiftning är en nödvändighet för att kunna bedriva en effektiv förvaltning från landskapets sida för att möta både pågående och framtida hot mot vårt känsliga ekosystem. Och resurser, fru talman, det finns på fältet, det är enorma och de växer allt mer.

Det åländska civilsamhället har den senaste tiden visat prov på att de är beredda att axla ansvar. Jag pratar då om våra bönder och odlare, om föreningar som till exempel biodlarföreningen, jaktvårdsföreningar, viltvårdsföreningen Archipelago Pares , fågelskyddsföreningen med flera. Och inte minst genom de insatser som görs från enskilda personer, företagare och informella sammanslutningar, alla med de inhemska arternas fortlevnad och välfärd som mål.

Frågan är bara; hur väl kommer landskapsregeringen att ta vara på dessa intresse- och kunskapsresurser? I vilka former tänker man samarbeta med de personer och sammanslutningar som i praktiken är och kommer att vara samhällets händer och fötter när det gäller hanteringen av invasiva arter?

Jag skulle vilja fråga ansvarig minister Röblom: Hur ser strategin ut för att kunna informera ålänningarna om de invasiva arterna? Vilka mål man har med förvaltningen och hur avser man att samordna arbetet och uppnå dessa mål?

I stort anser vi från den liberala lagtingsgruppen att lagförslaget är bra och utförligt skrivet och visar prov på den kompetens som idag finns inom landskapsförvaltningen. Jag ser personligen framemot att få behandla ärendet i social- och miljöutskottet och få höra sakkunniga i ämnet. Tack för mig.

Tack, talman! Det är mycket angelägna synpunkter som lagtingsledamot Simon Påvals lyfter upp i sitt anförande. Jägarkåren har länge engagerat sig i bekämpningen av exempelvis just mårdhund och mink då man med egna ögon kunnat se följderna av intrånget på de marker man känner bäst till. Det är också rätt att jaktvårdsföreningarna, utöver verksamhetsbidraget, ersätts med medel för att premiera åtgärder som inriktas och har inriktats mot dessa explicita invasiva arter.

Jag vill ändå i sammanhanget lyfta en annan problemställning, som man kanske inte i första hand kommer att tänka på. Nämligen det moderna skogsbruket, eller ska man kalla det skogsodlingen. Jag tycker att utskottet ska fördjupa sig i hur de djupa åländska skogarna förmodas se ut i framtiden. Min fråga som jag uppmanar utskottet forska i lyder: Kommer vi att se skogen för alla träd? Sker föryngringen av den åländska skogen med plantor vars arvsmassa eller proveniens härstammar från miljöer som inte påträffas på Åland?

Tack, fru talman! Jag vill tacka ledamoten Juslin för de synpunkterna. Jag kan först nämna att jägarkåren har en viktig roll när det handlar om att bekämpa invasiva arter och gynna vår biologiska mångfald. Den rollen har de tagit på ett helt annat sätt de senaste 15-20 åren anser jag personligen. Vi har en stor möjlighet att kunna samarbeta där rent praktiskt. Jag ser fram emot landskapsregeringen avsikter.

För det andra så kan jag egentligen inte svara så mycket i detalj på frågor kring skogsbruket. Jag tycker ändå att det är viktigt att plantera inom samma klimatzoner. Det tror jag att man huvudsakligen gör, men också att forskningen får gå i bräschen när det handlar om hur man planterar.

Tack ledamot Påvals. Det är enligt uppgift så att plantorna som idag används så deras arvsmassa härstammar
från Estland, Finland och Sverige. Då kan jag tycka att det vore på sin plats att bevara områden på Åland där föryngringen alltid kommer att ske genom naturlig föryngring, alltså att man lämnar kvar fröträd, annars kommer vi att riskera monokulturer och de är ju känsliga för angrepp.

Tack, fru talman! Jag tycker att man ändå ser vikten av samarbeten mellan förvaltningarna här, och att faktiskt låta uppdaterad forskning styra hur man hanterar de här problemen i framtiden.

Jag ser fram emot att ta frågan till utskottet. Vi ser till att upplysa oss i hörandena kring skogsbruket.

Tack, fru talman! Ja, det är forskningen som ska styra vad som ska anses vara invasiva arter och sedan är det landskapsregeringen och lagtinget som fattar besluten. Det är, som ledamoten Påvals var inne på, en oerhörd kraft i det civilsamhälle som ska hjälpa till med att få arbetet gjort. Som har nämnts tidigare i salen så har landskapsregeringen haft ett bra samarbete med flera inom jakten. Det är absolut min intention att det ska fortsätta så också vad gäller den här biten. Exakt hur det ska samordnas ska jag be att få återkomma till. Det finns en enorm kraft i det samarbetet och i arbetet. En stor
eloge till folk som ser värdet och nöjet i det!

Tack, fru talman! Jag tackar minister Röblom för den repliken. Enligt mig så är detta en informationsfråga. Att samla information är kanske en av de viktigaste uppgifterna som förvaltningen kommer att ha med den här lagen i ryggen.
Kanske en informationsportal online, vilket finns redan för jägare, samt att utveckla den. Man kan behålla berörda parter uppdaterade hela tiden om samarbetet, vad man ska inrikta sig på och att kunna gynna de samarbeten som det redan finns möjligheter att utföra. Jag vill ytterligare trycka på att det finns enorm kraft just nu och en enorm vilja speciellt inom jägarkåren, men jag vill också nämna andra föreningar och sammanslutningar vilket jag nämnde i mitt anförande. Civilsamhället i allmänheten har visat prov på att det är beredd att axla ansvar och där finns en stor möjlighet bara man tar upp det.

Tack, fru talman! Även i det moderata partiet har vi diskuterat den här lagstiftningen och konstaterar att den är väldigt naturlig och nödvändig som en följd av EU-direktiv tidigare och inte bara därför, den behövs nog ändå.

Vi ska absolut på alla sätt, naturligtvis, bevara vår biologiska mångfald så gott vi kan och se till att vi inte har främmande arter som kan förstöra för oss. De ska vi ta bort, så gott vi kan. Ändå finns det i det här förslaget några frågeställningar som också, förutom det som nu har sagts, är viktiga att beröra. Bland annat kan man fråga sig när man säger att man ska ta fram informationsmaterial som ansluter till den här förteckningen, man kommer att ha ett tillståndssystem, man kommer att pyssla med information och rådgivning, och samtidigt säger man att det sammanfattningsvis kan konstateras att förslaget i sig inte har avgörande omfattande ekonomiska och administrativa konsekvenser. Men man blir nyfiken ändå, vad kommer det här att innebära? En avdelning som kanske har fullt upp redan idag ska vi nu påföra nya uppgifter. Det må vara rätt, men är det väldigt lite? Är det väldigt mycket? Det har man absolut ingen uppfattning om när man läser det här förslaget. Vad innebär det här i kostnader?

Man vet inte heller, vilket skulle intressera mig, hur dagsläget ser ut. Vi pratar om att vi inte ska föra in nya arter. Bra så, men hur ser det ut idag ute i vårt åländska samhälle? Är vi redan överbelamrade med olika invasiva arter? Är det någonting som redan nu måste göras och som fastighetsägarna till exempel bör ta vara på och se till att man utrotar i möjligaste mån? Den uppgiften tycker jag inte att jag hittar här i det här förslaget.

En av de stora sakerna med det här förslaget nu är att man också inför straffbestämmelser om man inte uppför sig som man ska. Då blir ju frågan bland annat den, hur ska man hantera det? Och det blir lite luddigt när man säger att fastighetsägarna ska vidta åtgärder om de står i rimlig proportion, om de inte blir alltför dyra i förhållande till nyttan och så vidare. Vem avgör det? Om det är fastighetsägaren som avgör det så kan han ju avgöra det på ett sådant sätt att här behöver vi nog inte göra någonting, fast kanske någon annan tycker att man ska vidta åtgärder. Och denna någon annan måste ju gå ut och granska i sådant fall och göra det till ett case och det kan bli böter om man inte har skött sig som fastighetsägare. Där tycker jag att det finns en luddighet i det här förslaget som man kanske kan titta på lite mer.

Jag noterar också, precis som i alla andra lagstiftningar, att man har en punkt som heter jämställdhetskonsekvenser. Just i den här lagen känns den lite lätt överdriven, men det är bra att man alltid har den i åtanke. Däremot så finns det ju andra punkter som också påverkas och som man borde, samtidigt som man diskuterar jämställdhetskonsekvenser, också beröra. Barnperspektivet är kanske inte heller aktuellt i den här lagen, det vet jag inte, men den bör vi också ta med oss väldigt, väldigt mycket mera än vad vi gör. Och så mitt favoritämne; näringslivet. Hur påverkar det här näringslivet? Påverkar det alls i någon mån eller väldigt mycket? Kanske också kommunerna? Så det finns lite frågetecken som jag hoppas att utskottet sedan kan hantera på ett bra sätt.

När man läser texten så har jag många sådana här små anteckningar här. Det finns ett förbud mot att exempelvis placera trädgårdsavfall som innehåller en invasiv främmande art i miljön utanför fastigheten. Man får väl inte dumpa på någon annans fastighet eller vad avses riktigt här överhuvudtaget? En fastighet - det kan ju vara en liten tomt eller det kan vara hundratals hektar. Det finns sådana här saker som inte känns riktigt genomtänkta, men de kanske är genomtänkta bara det att jag inte riktigt förstår dem.

En sak som man ytterligare kan fundera på i utskottet är detta med att använda ordet landskapet Åland eller bara Åland. Här ändrar man på några paragrafer med motiveringen att man inte ändrar alla paragrafer där det står landskapet Åland till Åland, så man fortsätter nu också i de här paragraferna med att notera landskapet Åland. Jag tycker att man kunde vara modig och använda ordet Åland alltmer även fast det inte blir konsekvent. Landskap är för mig ett landskap, det är ingen officiell myndighet.

När det gäller just sådana här saker som skarven som nämndes så är det bara att hålla med. Vi hoppas också att den kommer med på den här listan på invasiva arter som vi kan hantera på ett bra sätt och få bort ur vår miljö. Tack fru talman.

Tack, talman! Jag tog lite fasta på det där som ledamot Silander pratade om just med markägarnas och fastighetsägares ansvar. Det är ju min fulla tro att att man som markägare vill ha så goda marker som möjligt. Vi vet ju att en invasiv art kan ställa till det rejält med kvalitén på marken och priset på marken. Vi ser det här i första hand som att stärka möjligheten till just information och att stöda markägarna i beslut vad gäller att att få bort främmande invasiva främmande arter. Jag tror att många vill ha den hjälpen och de råden.

Tack, fru talman! Jo, vi är helt överens. Jag är övertygad om att fastighetsägarna tänker så här. Jag bara menar att det finns en diskrepans möjligen med hur en fastighetsägare uppfattar situationen och hur de som ska utdöma ett straff ser på saken. Det finns inte tillräckligt tydligt här som jag ser det, men måhända att det inte är så stort problem i praktiken. Låt oss hoppas på det.

Talman! Bästa lagting. Lagförslaget gällande invasiva främmande arter är behövligt, men jag ser en stor lucka i detta lagförslag. Jag återkommer.

Arbetet med att bekämpa invasiva arter är en hörnpelare i vår biologiska mångfalds framtid. Den som rör sig ute i skog och mark eller i skärgården har säkert noterat vad en vildvuxen mårdhundsstam orsakar i form av i princip utrotning av markhäckande speciellt skogsfåglar eller ejdrar. Kombinationen med mink gör överlevnadsgraden för fåglar väldigt litet.

Den åländska jägarkåren har gjort och gör ett storartat viltvårdsarbete och inte minst i bekämpningen av mink och mårdhund. Detta i kombination med att landskapsregeringen under flera år tagit krafttag i samarbete med jaktvårdsföreningar genom att skapa häckningsområden som är befriade från våra dessa invasiva marodörer. Kampen kan stundtals kännas hopplös, men arbetet har visat positiva effekter och resultat. Det är mycket glädjande att fler och fler jägare ägnar sig åt jakt mot just dessa arter.

Men vi ska fortsätta propagera för vårt ansvarsfulla vårskytte för den är ett stort incitament för hela viltvården. Här kunde t.ex. extra medel för att under en period kraftigt höja skottpremierna för speciellt mink och mårdhund vara ett sätt att kraftsamla och uppnå ännu snabbare effekter.

Det jag saknar i detta lagförslag - och flera med mig har jag märkt under debattens gång - på listan av invasiva arter är mellanskarven, Sinensis på latin, och det förvånar mig då det i regeringsblocket finns flera ledamöter som bör vara väl förtrogna med de skadeverkningar den åsamkar främst fiskbeståndet. En skarv äter i snitt ½ till 1 kg fisk per dygn och det blir många ton fisk varje dag. Den är en opportunist och äter allt som kommer i dess väg. Den jagar i flock och den som rör sig ute på sjön mellan slutet av juli och framåt har säkert sett hur dessa fåglar kan få en hel skärgård att se ut som en scen ur Alfred Hitchcocks Fåglarna. Den som skrämt upp en flock skarv har säkert även sett hur den bokstavligen spyr upp maten för att orka flyga, kvar på vattnet blir en stor mängd abborre, sik, gädda och annan fisk. Den som lagt nät har säkert nu och då fått fisk som varit påbiten, lite som att de blivit knivskurna. Det är skarvbett och tyvärr skadar de säkert minst lika mycket fisk som de lyckas äta.

I tider då vi är tvungna att plantera ut fisk för att hålla stammarna livskraftiga känns det väldigt kontraproduktivt, ja rent av som att bokstavligen slänga pengarna i sjön att stilla se på när skarven far fram. Skarven gör inte bara ekologisk skada genom att äta fisk, effekten är även att de äter fisk som i sin normala föda äter spigg och löja gör att dessa småfiskar blir övertaliga och därmed gör stor skada i samband med romläggning av andra fiskar. En länk ur näringskedjan rycks bort. Spigg och löja äter rommen och övertaligheten gör att det skapas en rubbning i hela yngelproduktionen. Det här sker längs hela Östersjökusten och gjort så under många år. Det är förödande för yrkesfisket, det är förödande för sportfisket, det är förödande för den ekologiska balansen och det är förödande för hela miljön. Visst finns det andra orsaker skapade av oss människor som försämrar fiskebestånden. Däremot är den skada som skarven gör faktiskt något vi kan åtgärda genom att minska beståndet av denna för oss ej naturliga och mycket invasiva art. Den naturliga minskningen sker givetvis per automatik, men då ska vi även vara beredda på att just detta sker först då våra vatten är tomma på fisk, för skarven flyttar dit där det finns fisk. Mellanskarven är vanligast hos oss. Den som tittat ut då de passerat Stockholms eller Åbolands skärgårdar har säkert sett de öar som blivit totalförstörda av skarven och dess spillning.

Det måste vara mer hållbart att vi äter fisken som finns i våra hav än att en icke naturlig fågel som skarven gör det, medan vi tvingas äta importerad fisk. Det låter åtminstone i mina öron som ett logiskt miljötänk.

Den som har följt med i svensk och finsk media de senaste åren vet vilka bekymmer även våra grannar har med skarven. Detta, precis som med de mesta annat, kräver gemensamma åtgärder. Vi har, peppar peppar, inte några skarvkolonier ännu och vi har en skyddsjakt sedan flera år där det årligen skjuts cirka 3 000 skarvar. Men det är en droppe i havet! Med tanke på skarvens fortplantningsförmåga är detta en droppe i havet då det bara i skärgårdarna runt oss finns en bra bit över 100 000 skarvar. Skarvens problematik har jag lyft vid flertal tillfällen och jag gör det igen, denna gång med en förvåning över att vi, Åland, inte nu tar tillfället i akt och placerar den på vår lista över invasiva arter. Mellanskarven har inte funnits hos oss före 1996 och bör självklart ses som invasiv. Forskning och rön finns som stödjer detta, och om än det skulle vara en tuff kamp att placera skarven som en invasiv art av unionsbetydelse, så har vi alla goda och behövliga möjligheter att sätta upp den på vår nationella förteckning över invasiva arter av medlemsstatsbetydelse. Det skulle visa att vi på Åland tar vårt ansvar och det skulle vara en ”utrikespolitisk” fullträff och ge stora mervärden hos våra grannar i öst och väst.

I artikel 12 i direktivet står att läsa: "Invasiva främmande arter av medlemsstatsbetydelse:
Medlemsstaterna får upprätta en nationell förteckning över invasiva främmande arter av medlemsstatsbetydelse. När det gäller de invasiva främmande arterna får medlemsstaten på sitt territorium vid behov tillämpa sådana åtgärder som föreskrivs i artiklarna 7, 8, 13–17, 19 och 20. Dessa åtgärder ska vara förenliga med EUF-fördraget och anmälas till kommissionen i enlighet med unionsrätten.!

I definitionerna står att läsa: "Invasiv främmande art av medlemsstatsbetydelse: En invasiv främmande art, som inte är en invasiv främmande art av unionsbetydelse, avseende vilken en medlemsstat på grundval av vetenskapliga belägg anser att de negativa effekterna av dess utsättning och spridning, även om dessa effekter inte är fullt bekräftade, är av betydelse för dess territorium eller en del av det, och kräver åtgärder på medlemsstatsnivå."

Det här passar in på mellanskarven för oss. Vi har dessutom en stor Ålandsvän i form av EU-parlamentariker Nils Torvalds som idogt kämpat för att begränsa skarven. Det finns flera svenska politiker som gjort detsamma. Låt nu oss gå i bräschen för detta och lista skarven såsom vi nu har möjlighet att göra. Vi gör det i miljöns namn, den lokalproducerade matfiskens namn och för ett levande skärgårdshavs skull.

Åtgärder riktade mot skarven kan inte försämra några Natura 2000-värden eftersom skarven ej fanns på den tid Natura 2000 värdena slogs fast.

Jag önskar att denna fråga grundligt behandlas i utskottet. Jag önskar även att landskapsregeringen ser det positiva i att vi på Åland nu önskar att krafttag tas mot skarvens härjningar. Det borde inte finnas några politiska motsättningar kring detta utan frågan kommer säkert att få ett brett stöd då vi alla önskar se kraftigare fiskstammar, god miljövård och bättre möjligheter till lokal producerad fisk och det har vi även hört från två andra stora partier här idag. Tack, talman.

Tack, fru talman! Jag vill trycka på lite saker som ledamoten Holmberg just nämnde kring jaktvårdsföreningar och andra sammanslutningar. Återigen, man ser att det här ändå är början på en modernare naturvård och viltvård som Åland verkligen har chans att gå i bräschen för i hela Europa. I samarbete med civilsamhället utför man naturvård och viltvård och använder den kunskap som redan finns.

Jag vill nämna någonting utöver jakten i sig. Vi har ju en förening som är på upptåg här det senaste året och som heter Archipelago pares. De har ett projekt där man kommer att ha häckningsvakter på åda-holmar och där ska man se effekterna av mänsklig närvaro exempelvis på örnen och på dess buffén som den har på speciellt ådungar. Det är ett av många intressanta projekt som pågår just nu. Det ska bli intressant att se hur det ser ut i framtiden.

Tack, talman! Ja det är fantastiska exempel som ledamot Påvals tar fram just när det finns sådana sådana ideella krafter som är beredda att vara örnvakter och häckningsvakter. Vi har kommit långt då i det åländska samhället. Vi är ju världsbäst på viltvård vågar jag säga och det här är ännu ett steg i den riktningen.

Tack, fru talman! Det är en generationsfråga också tror jag. Vi har en generation unga jägare som har ett stort viltvårdsintresse och också har blivit uppfostrade av den äldre generationen att faktiskt vara noga med det här. Sociala medier har en stor del i det här också. Det finns facebookgrupper där man verkligen på riktigt kan samla kunskap på ett helt annat sätt än vad man kunde förut.

Skarvens inverkan på fisk är intressant. När vi var på havsplaneringsmöte, ett av de höranden som gjordes, så där togs det upp ett konfliktområde på norra Åland där det fanns extremt mycket skarv och extremt mycket säl. Det är också det område där det finns mest av fisk som fiskas på Åland. Det är intressant ändå att de konfliktområdena kommer fram. Det har har ju folk som vistas i skärgården vetat om. Men nu finns ju mer och mer till pappers. I somras gjordes en stor insats, skyddsjägarinsats, där man sköt 400 skarvar på ett dygn. Det säger ganska mycket kring vilka mängder det finns.

Tack, talman! Det är ingen tillfällighet att både sälen och skarven och fiskare vill samsas om samma fiskrika vatten. Det är vanligt.

Tack, fru talman! Tack ledamot Holmberg. Klimatförändringen och den globala uppvärmningen gör att det blir en rubbning i olika djurs naturliga habitat världen över. Jag tror att det som vi i dag kallar för invasiva arter kommer att vara någonting som vi kommer att få leva med i framtiden.

Jag tänker också att man i utskottet behöver tänka på att vi också lever i en föränderlig värld. Det är kanske inte alltid så att vi bara ska tillåta de djur vi själva kan äta och jaga att vara de som vi godkänner, utan det kommer att bli en ganska lång och krånglig lista i framtiden.

Tack, talman! Ledamot Eckerman har en mycket bra poäng. Vi måste också tänka på att vi kanske talar mycket i eget syfte. Jag gjorde det i ett visst eget syfte och tittade på fiskeindustrin. De arter som riskerar utrotning på grund av invasiva arter är ju många och arter som vi kanske varken ser eller hör så mycket av, men dessa arter har ju också ett berättigande och viktig länk i hela den ekologiska kedjan. Så visst kommer den här listan att vara föränderlig sett över tid med tanke på klimatförändringarna. Det är något vi måste vara beredda på att ta.

Tack ledamoten Holmberg för särskilt den detaljerade beskrivningen av skarvens förtäring av fisk som säkerligen går till historien.

Jag är också glad över att ledamoten Holmberg ger den farkosten han ger. Jag tycker att det finns starka skäl som talar för att utskottet ska titta närmare på frågan, även om vi kanske hamnar lite i gränslandet mellan operativ och deliberativ verksamhet.

Jag tror dock att vi kan komma att möta den här lilla till synes harmlösa skrivningen i lagförslaget där det står att förordningen inriktas endast på arter som introducerats i EU till följd av mänsklig aktivitet. Och det är inget hårklyveri, för avgörande för huruvida förordningen kan tillämpas är om man anser att sinensis introducerades genom mänsklig verksamhet eller inte.

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Visst ledamot Valve har en poäng i det. Vi ska också minnas att minken härstammar definitivt från mänsklig aktivitet. Mårdhunden är jag lite frågande till om den egentligen härstammar från mänsklig aktivitet eller om den pga av sin vandring från Ryssland har tagit sig till Norden och Åland. När det gäller skarven så råder inget forskartvivel överhuvudtaget att skarven är en inplanterad fågel, mellanskarven. Originalskarven, som har ett berättigande i vårt ekosystem, håller till på helt andra platser rent havsmässigt än mellanskarven. Den rör sig i stora havsområden och häckar främst i norska kusten. Mellanskarven har ingen naturlig plats i Östersjön och dess skärgårdar.

Jo, jag hör att ledamoten Holmberg är övertygad om det. När Europeiska kommissionen fick samma fråga, det vill säga; beror sinensis på att människor har överfört dem från Kina någon gång på 1700-talet? Så svarade kommissionen att det finns inga vetenskapliga bevis för detta. Det finns inga belägg för det. Det som vi ändå bör vara medvetna om är att på grund av vårt medlemskap i EU så är det i den här verkligheten som vi lever i och vi har att förhålla oss till de argumenten, specifikt huruvida den är inplanterade eller inte enligt den vetenskap som vi har idag.

Jag tycker att det är ett bra initiativ från ledamoten Holmberg. Jag uppmanar utskottet - där jag själv är medlem - att fördjupa sig i frågan, vilket vi kommer att göra.

Tack, talman! Det låter positivt. Jag tycker att utskottet även ska fördjupa sig genom att ha höranden, via telefonhöranden, med exempelvis EU-parlamentarikern Nils Torvalds eller övriga som har en väldigt stark åsikt kring den här problematiken.

När det gäller forskningen så har den en förmåga att vara väldigt kluven. Vi ser det också i problematiken kring vårt vårskytte. Det kan vara svårt att nå ut med helt neutral forskningsprestanda alla gånger. Vi ska minnas att inget land inom EU har så starkt skydd kring fågeldirektivet i EU som Finland har och som tolkade det lika strängt som Finland. Det tror jag att Europaparlamentarikern Nils Torvalds kan intyga i hans mångåriga kamp mot mellanskarven.

Tack, fru talman! Tack ledamot Holmberg. Det var mycket intressant att ta del av ert anförande och det var mycket angelägna synpunkter. Jag förenar mig också med tidigare talare när det gäller utskottets förpliktigande att se över mellanskarvens situation och om den ska finnas på den här listan.

Södra skärgården, som jag kanske bäst känner till, så i den skärgården idag så är det nog väldigt svårt att ens få matfisk på näten. Allt är väl inte skarvens fel kan man tycka, men nog är det ju starkt bidragande att förekomsten av matfisk kraftigt har reducerats samtidigt som skarven är överrepresenterad i de grunda havsvikarna. Det här påverkar också naturligtvis fiskens lekmöjligheter, så på sikt är det här förödande. Det är alldeles riktigt att ni lyfter den här saken.

Tack, talman! Tack ledamot Juslin. Det är ju med viss förvåning man noterar mellanskarvens utbredning. Från 1986 och framåt har de explosionsartat ökat från ingenting till dem vi har idag. Det måste man säga att i en ekologisk värld så är väl ändå 24 år en väldigt kort tid egentligen utvecklingsmässigt.

Jag hoppas att utskottet tar de här önskemålen som har kommit från flera andra partier på största allvar och att vi gör det bästa vi kan och verkligen gör Ålands röst hörd i den här för hela Östersjön viktiga fråga.

Tack, fru talman! Det är mycket bra, ibland får man faktiskt vara glad för EU, att det kommer sådana krav från dem om lagstiftning som gäller just invasiva arter. För det är faktiskt ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden och olika djurarter, steklar, baggar och andra arter som vi troligen också kommer att få se här på våra breddgrader på grund av de förändringar i värme och klimat som nu kommer att öka med åren och då blir det här en alltmer viktig fråga. De ställer också till stora problem för jordbruk, skogsbruk men också för människors och djurs hälsa.

Jag vill därför understryka, det som jag tog upp här i en fråga också till minister Röblom, att det här faktiskt är ett väldigt krävande och brett arbetsfält. 41 § innehåller dem som kan komma i kontakt med invasiva arter; alla de som innehar, föder upp, odlar, säljer, överlåter, transporterar och släpper ut på marknaden. Alltså det här är ett fält som innefattar väldigt många olika yrkeskategorier och branscher i vårt samhälle. Ett sådant här pass krävande område kräver en hög medvetandenivå på många ställen i vårt samhälle. Därför tror jag att det är helt avgörande att man från landskapsregeringen är proaktiv när det gäller utbildningsinsatser i de här frågorna. Det kommer att behövas både riktad information till myndigheter men också till privatpersoner, jordbrukare, försäljare av plantor och fröer och så vidare, listan är väldigt lång. Och också, som jag nämnde, via fartyg, transporter och flygfält så når många av dessa invasiva arter våra länder och våra breddgrader och även på grund av att människor reser. Vi importerar mycket varor från olika länder och där kan de komma med.

I Norrbotten eller längre norrut i Sverige och Finland så har man sett en markant förändring när det gäller invasiva arter. Det här är någonting som just till exempel i Norrbotten har krävts stormöten och informationsinsatser både med kommuner men också med markägare för att faktiskt få klarhet i det här. Man har till och med anställt en person som har till uppdrag att särskilt samordna insatserna.

För vad har vi då att vänta oss? Där skulle jag gärna höra vad landskapsregeringen tror, vilka arter är de troligaste att kan komma ytterligare hit till oss? Det man har talat om en tid då och som man har sett i Finland är bland annat schakal som har nått våra breddgrader. Vad det är för slags djur vet jag inte närmare, men det här är ju någonting som också jägarkåren och andra måste lära sig att hantera. En schakal har åtminstone under sommaren påträffats i Kuopiotrakten i Finland. Den är troligen inget positivt inslag i vår fauna.

Ett annat djur som man faktiskt på jaktvårdsenheten har en beredskap för och åtminstone kan tänka sig att blir nästa problem för Åland är tvättbjörnen, Raccoon heter den på engelska, och den är faktiskt ett enormt samhällsproblem i Tyskland och i Lettland. De har väldigt vassa tänder. De åstadkommer stor materiell skada. De kan lemlästa hundar. De sprider så pass mycket parasiter och rabies med sig så att i Tyskland så förhindrar de t.ex bärplockning därför att de blir en sådan fara. Det är inte omöjligt att vi kan få tvättbjörn här på Åland.

Så det här är väldigt viktigt att hålla ögonen på och vara väldigt proaktiv inför vilka, tyvärr, nya problem som kan komma att bli en utmaning här på Åland. Så den farkosten vill jag gärna skicka med till landskapsregeringen. Tack, fru talman.

Tack, talman! Jag uppskattar verkligen att ledamoten Camilla Gunell sätter tryck på det här och stämmer in i det som jag sade att det här är en jätteviktig fråga. Det är sådant som man inte ser och inte riktigt ser direkt effekt av så att man inser att det kan ha jättestor verkan. Vi vet ju inte alltid vad det innebär när vi rubbar en pusselbit i det enorma pussel som utgör vårt ekosystem både här och globalt, fast vi ibland tror oss veta det så vet vi inte alltid det. Efterverkningarna kommer först efter ett bra tag så det är ibland svårt att se orsak och verkan. Orsakerna till att vissa av de här sakerna förändras och varför vissa arter söker till andra områden kan som sagt vara klimatförändringarna och förändrade livsbetingelser. Tack för att ledamoten trycker på här.

Det är viktigt att inte bli tagen på sängen med de här frågorna. Har man fått in dem i ett ekosystem så är de väldigt svåra sedan att utropa.

Här på Åland har vi alltid värnat fågellivet väldigt stark och arbetat hårt för fågelstammar. Just tvättbjörnen är en väldigt stark klättrare så den tar sig upp i träd och äter också fågelägg. Också av den orsaken så är det viktigt att hålla ögonen öppna.

Tack, fru talman! Tack ledamot Gunell. Jag tycker att det är bra och viktigt att du lyfter att man ska ha tillräckliga resurser och samordnade insatser.

Jag skulle också vilja lämna med till dem som ska behandla det här lagförslaget att vi skulle behöva införa den spanska skogssnigeln på den här listan. Den är ett problem som jag tror att ingen ålänning idag överhuvudtaget har klarat sig undan. Den är ju en av de invasiva arter som man ser i dagliga livet som gör mest skada både i städer, på landsbygd och i trädgårdar osv.

Ja, jag tror att de här invasionerna av djur i den skala som spanska skogssnigeln var gör att människor förstår att det här kan bli ett väldigt stort problem.

I många länder har man kanske i dumhet planterat in invasiva djur och sedan inte riktigt förstått konsekvenserna. Tvättbjörnen till exempel så inplanterades av Herman Göring som gav tredje rikets förste skogsmästare i uppdrag att inplantera två könsmogna tvättbjörnar i Tyskland och nu ser man problemen av den lilla insatsen.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.