Enda behandling

Talmannens förslag är att ärendet inte remitteras för utskottsbehandling. Diskussion.

Tack, herr talman!

Det är egentligen synd att det här meddelandet inte går till utskottsbehandling, kanske något som lagtinget kan ompröva. Det vore väldigt bra, tycker jag, om lagtinget kunde uttala sig i skriftlig form om åtgärderna. Annars blir det så att den här debatten är det vi får. Det ni säger här är det vi kan fånga upp och ta med oss. Men det skulle få ett större värde om det formaliserades i ett utskottsbetänkande. Kanske kan lagtingets talmanspresidium återkomma till detta.

Bästa lagting, ännu en gång är det krig och oroligheter i Mellanöstern. Kriget handlar om många aspekter, såsom tillgång till kärnvapen, en förtryckande regim och olja. Tillgången på fossila bränslen, som olja och gas, är och förblir en resurs som påverkar hela världen, maktförhållanden och ekonomi. USA:s och Israels bombningar i Iran får verkningar på hela världen, även här i Finland. I vår åländska ekonomi får det direkta effekter på tillväxten, med följdverkningar som höga räntor. Det påverkar våra kostnader i landskapets budget för sjötrafik, bland annat. Våra rederiers kostnader ökar, liksom kostnaderna för lantbruket. Vi lever i en värld där Åland är en del.

Vi har fortfarande en direkt relation till fossilindustrin och bygger våra ekonomier och tillväxtmöjligheter på tillgången till fossila bränslen, trots att vi mycket väl vet och är förpliktade att minska den relationen.

Utsläppen av koldioxid och växthusgaser, som förstör vår planet och våra livsvillkor, pågår ständigt, dag och natt, jorden runt. Vi lever just nu i en tid där realiteterna i klimatförändringarna kan beskådas med blotta ögat och upplevas direkt. Vi är den generation som bevittnar den enorma förlusten av biologisk mångfald. Vi har extrem torka, översvämningar, stigande havsnivåer, smältande glaciärer och platser som inte längre kan bebos, vilket leder till ökad migration.

Även på Åland och på våra breddgrader sker nu förändringar. Om den globala temperaturen stiger med två grader, vilket den nu riskerar att göra, och riktningen pekar mot att det kommer att ske, kan det betyda sex grader varmare på våra breddgrader. Det innebär kortare vinterperioder, men kan också leda till besvärligare isförhållanden, ändringar i grundvattnet, stigande havsvattennivåer och riklig nederbörd på vissa håll, bland annat på fasta Åland. Samtidigt kan det bli mindre regn i skärgården. Detta påverkar skadedjur i jord- och skogsbruk, Östersjön och dess ekosystem, och förmodligen leder det till ökad algblomning.

Jag hoppas att min kollega Jesper Josefsson har närmare beredskap att tala om markanvändningssektorn och kolsänkor, som också är en viktig del av klimatpolitiken.

Hur som helst, vid sidan av arbetet med att minska utsläppen kan vi konstatera att vi behöver ta fram en anpassningsplan redan nu för att förbereda landskapet Åland på det nya normala. Vi måste stärka vår proaktivitet, beredskap och motståndskraft när olika väderfenomen drabbar våra samhällen.

I det här meddelandet har vi samlat pågående insatser inom klimatarbetet. De är många och pågår inom en mängd olika sektorer. Klimatarbetet är tvärsektoriellt, lokalt, regionalt, på EU-nivå och globalt. Ambitionsnivån i meddelandet är tänkt att ligga på en realistisk nivå, vad vi kan uppnå och när. Inom kort kommer också landskapsregeringen att ge lagtinget ett hållbarhetsmeddelande, där man vidgar perspektivet och förmedlar allt arbete som görs för förverkligandet av Hållbarhetsagendan, men också ett meddelande om hur Åland ska öka sin konkurrenskraft och tillväxt. Då gäller det att hålla tungan rätt i mun så att alla dessa meddelanden och ambitioner går i samma riktning.

Åland ska, i enlighet med lagtingets beslut, vara klimatneutralt 2035. Det är ett ambitiöst mål och åren går snabbt. Hur ska vi nå det? Kan vi nå det? Och hur ska vi hantera jokern i den här leken, nämligen kolsänkorna? Jord, hav och skog binder naturligt kol och är en viktig balansfaktor. Hur ska de räknas och hur ska de balanseras mot utsläppen?

Jag läste i morse i Hufvudstadsbladet att Helsingfors stad lämnar målet om klimatneutralitet och istället ökar sitt fokus på att minska utsläppen. Det är ett intressant ställningstagande. Hur vi ska se på detta beror också på hur EU utformar sin klimatpolitik och kolkrediter, etc.

Våra tre stora utsläppskällor på Åland är vägtrafiken, sjötrafiken och jordbrukssektorn. Det är ett mycket mångfacetterat arbete att reducera koldioxidutsläpp. Det kräver ny teknik, nya drivmedel och nya förnyelsebara sätt att producera energi, nya metoder och kanske längre intervaller för bland annat skogsbruk. Det krävs kunskap och utbildning, forskning och innovationer. Det är komplext och gränsöverskridande i nästan alla bemärkelser.

Det här meddelandet försöker synliggöra det som är på gång, och vid sidan av det finns alla hållbarhetsarbetets statusrapporter som systematiskt följer upp förverkligandet av målen. Där finns också klimatmålen med.

Hållbarhetsarbetet, som startade och började implementeras 2015, har på ett imponerande sätt integrerats i hela förvaltningens arbete och även i det åländska samhället. Det har också rönt internationellt intresse, men trots det har vi otroligt mycket kvar att göra.

Jag tror att det är viktigt, som motvikt till alla dystopier, att säga att runt om i vår värld pågår väldigt mycket positiva aktiviteter. Teknik utvecklas och samhällen ställer om. Stora pengar investeras i ny grön teknik. Det är viktigt att visa att inte allt går i fel riktning, för att människor ska känna hopp och för att unga inte ska drabbas av klimatångest. Vi ser i allt högre grad självförsörjning av energi, att göra sig så lite beroende som möjligt av kol, gas och olja, det gör oss mindre sårbara.

Så även om krig, beredskap och försvar nu dominerar den politiska och internationella agendan, även inom EU, är det viktigt att komma ihåg att till exempel Ursula von der Leyen i sitt tal på Nordiska rådets session i Stockholm verkligen ville lyfta fram allt som pågår när det gäller att motarbeta klimatförändringarna.

Förra året tillkom mer än 580 gigawatt kapacitet inom förnybar energi globalt – ett nytt rekord för tredje året i rad. Marknaderna för ren teknik blomstrar runt om i världen. Det säljs allt fler elbilar, även i utvecklingsekonomier som Asien, Afrika och Latinamerika. Den globala marknaden för vindkraftverk fortsätter att stiga med mer än 10 % varje år. Den övergripande globala marknaden för ren teknologi förväntas tredubblas inom det kommande decenniet till mer än 2 biljoner US dollar. Det är inte bara goda nyheter för klimatet, utan också en stor ekonomisk möjlighet.

EU skapar nu en konkurrenskraftsfond värd mer än 500 miljarder euro, där mer än en tredjedel av budgeten kommer att gå till klimat- och naturrelaterade projekt. Det finns alltså hopp och en väg mot hållbar tillväxt.

Slutligen, ska Åland ha en klimatlag eller inte? Landskapsregeringen har tittat sig omkring i världen och konstaterat att de flesta länder har klimatlagar eller har klimatlagar på gång. De ser alla olika ut och finns listade här i meddelandet.

I det här arbetet lägger vi fram en diskussion för lagtinget. Det vi kan hedra självstyrelsen med är att anta en lag som åtminstone reglerar hur vi organisatoriskt arbetar med klimatfrågor på Åland, eller kanske till och med hållbarhetsfrågor. Vem ska bestämma vad? Är det hållbarhetsrådet som ska bestämma klimatmålet på Åland, som gjordes under förra mandatperioden, eller är det Ålands lagting? Jag tycker att det är ganska givet att det ska vara Ålands lagting som tar de besluten, och att vi sedan har ett system för hur vi följer upp. Detta för att åstadkomma långsiktighet och säkerställa ett strategiskt arbete.

Vi lyder under EU:s klimatlag och dess målsättningar redan idag. Men hur vi organiserar oss är faktiskt upp till självstyrelsen att bestämma.

Jag hoppas att det här meddelandet ska leda till en livlig diskussion, och om det inte utskottsbehandlas så ges här många goda förslag under debatten. Vi behöver höja ambitionsnivån, jobba hårdare, prioritera bättre och så vidare. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Ministern var inne på frågan om de stigande priserna till följd av kriget i Iran. Och visst är det så att det påverkar. När ett land som producerar mycket olja och fossila bränslen blir attackerat och leveranserna störs, ökar priserna.

Men jag vill ändå vända mig lite emot att det enbart handlar om fossila bränslen. Det är egentligen priset på energi som ökar om energiförsörjningen i världen störs. Då stiger priserna. Vi vet idag att ungefär 90 % av allt material som används för att producera vindkraftverk och solpaneler kommer från Kina. Det kommer inte från Europa, och det utgör en stor sårbarhet i hela det kluster av förnybar energi som ministern talar om.

Om leveranserna från Kina störs, fördyras produktionen, och om det blir krig i närområdet, då stiger också priserna på energi och på de saker vi använder för att producera energi. Jag vill bara nyansera den här diskussionen om energi.

Så är det förstås. Min avsikt med att ta upp kriget i Mellanöstern och oljepriset är att visa på relationen mellan vad som sker i vår värld och hur vi påverkas, både direkt och indirekt, av dessa världshändelser.

Det handlar om hela världspolitiken när det gäller oljepriset, och det berör även vårt klimatarbete. Vi är en del av samma struktur och påverkas av dessa frågor. Därför är det viktigt att vi arbetar tillsammans och gränsöverskridande med dessa utmaningar.

När det gäller fossila bränslen stämmer det att mängden förnybar energi ökar i världen. Samtidigt ökar efterfrågan på fossila bränslen i takt med att energibehovet globalt sett ökar. Just nu överväger Rumänien att exploatera ett stort gasfält i Svarta havet. Vi får se hur lång tid det tar innan den gasen når den europeiska marknaden.

När ledamoten talade om vad vi ska göra mer, vill jag ändå betona att EU:s krav på oss redan idag är väldigt omfattande. De minimikrav som EU ställer på oss i hela Europa är betydande och påverkar våra ekonomier i stor utsträckning. För min del anser jag att det är tillräckligt. Jag tycker inte att vi ska göra mer än vad EU kräver av oss, eftersom det redan är väldigt, väldigt mycket.

Ja, det hänger samman. Det var min poäng. Vi gör vad vi kan, och det är det viktiga – att vi anstränger oss. Trots att frågorna är svåra och målen är tydliga, vilket de verkligen är, börjar land efter land tveka om de kommer att klara av att nå dessa mål. Då kommer kolsänkefrågan och kolkreditfrågan in i bilden. Hur ska man egentligen värdera detta?

Min poäng med att tala om oljebranschen är att visa att ju mer självförsörjande vi kan vara på förnybar energi, desto mer självständigt kan vi också agera. Förhoppningsvis kan vi även reglera energipriserna i vår region.

Tack, talman!

Tack ministern för ett inspirerande anförande i ett mycket angeläget ämne. Ni efterlyste goda råd och förde ett resonemang i meddelandet kring behovet av lagstiftning. På den punkten är jag nog lite betänksam, måste jag säga.

Jag tycker att det är bra att vi på Åland arbetar praktiskt med konkreta frågor. Vi elektrifierar skärgårdsflottan, linfärjor och så vidare. Det är på en nivå som berör folket. Om man lagstiftar i en så pass abstrakt fråga så blir det svårt att hitta kopplingen till vardagen.

Ni resonerar också kring en eventuell ramlag, som skulle kunna uppföljas vartannat år. Jag upplever att det binder resurser i onödan.

Jag tror att landskapsregeringens angreppssätt i frågan om lagstiftning är ambivalent. Vi ser att lagtinget också är något ambivalenta när det gäller frågan om en klimatlag eller inte. Därför är det intressant att lyssna på olika aspekter.

Det vi dock har sagt är att om man väljer att lagstifta om klimatet, så ska det i huvudsak handla om det organisatoriska. Lagstiftningen ska inte bidra till mer byråkrati. Vi behöver alla resurser vi har i vår lilla förvaltning för att arbeta med åtgärder.

Tack, talman!

Jag delar också den synen. I meddelande finns en förteckning över vilka länder som har stiftat en klimatlag. Nu är inte Åland ett land, så på det sättet kommer vi inte att misskrediteras, även om vi inte finns med i den förteckningen.

Jag läste också Hufvudstadsbladet i morse och blev glad när jag såg att Helsingfors stad reviderar sina klimatmål. Det är precis så enkelt det bör vara. När man upptäcker att det har kommit ny teknik och att man behöver rikta in sig på andra saker så måste man kunna revidera på ett smidigare sätt.

Jag upplever att om man skulle gå och lagstifta, så blir det mycket mer komplicerat. Då kommer uppföljningsprocessen, lagtinget ska involveras och då tappar vi hela poängen, dvs. att jobba hands-on med praktiska saker nära folket.

Jag vill säga något om Åland och huruvida vi behöver skämmas inför omvärlden om vi inte har en klimatlag. Jag kan nämna att Färöarna också planerar att införa en egen klimatlag. Syftet är att upprätthålla en långsiktig strategi och att arbeta effektivt med åtgärder, så att vi gör allt vi kan här och nu. Men det är också viktigt att ha ett längre perspektiv. Frågan är hur vi kan kombinera dessa aspekter på ett förnuftigt och obyråkratiskt sätt som passar vårt samhälle.

Tack, talman!

För att kunna bedriva en smart och kostnadseffektiv klimatpolitik måste det finnas en syrning. Styrningen som föreslås i detta klimatmeddelande innebär att det inte finns någon utsläppsbudget eller långsiktig plan. Istället handlar det om fyraåriga planer som beror på vad den sittande landskapsregeringen lyckas komma överens om.

En klimatkommission, bestående av politiker som ska ha någon slags roll och Utvecklings- och hållbarhetsrådet ska ha någon diffus roll. Detta innebär ingen styrning.

Jag blir nästan nedstämd och småirriterad över det medvetna missförstånd som hela tiden pågår. Senast i det föregående replikskiftet diskuterades vad tanken med en åländsk klimatlag har varit.

Tanken, åtminstone så länge jag har fört fram den, är att en åländsk klimatlag ska bestämma hur vi ska organisera det klimatpolitiska arbetet. Vad hindrar landskapsregeringen från att gå vidare med den lagstiftningspromemoria som redan finns i den riktningen?

Det är viktigt, tycker jag, att vi ser på vad vi redan är förpliktade till. Vilka åtaganden har vi under EU:s paraply? Vi måste se till att vi inte dubblerar insatser, utan istället reglerar det som behöver regleras i våra system. Det handlar om hur vi förvaltar och driver detta på ett långsiktigt sätt.

Det är den diskussionen vi gärna vill lyssna till. Därför anser jag att det skulle vara bra att utskottsbehandla detta ärende för att få en tydligare bild.

Tack, talman!

Jag uppskattar att det verkar som att ministern och jag pratar samma språk. Det är exakt det som står i den lagstiftningspromemoria som togs fram när jag var minister och som nu ligger i en byrålåda. Just det där: Hur ska det organiseras? Hur ska det finnas en långsiktighet i det? Hur ska rapporteringen till lagtinget se ut?

Detta för att få en tydlig styrning som frikopplas från ad hoc-lösningar. Att man sitter i landskapsregeringens sessionsrum och någon minister säger att vi ska satsa på elbilsladdare, medan någon annan säger att vi ska satsa på oljepannorna. Hur vet man då att det är en kostnadseffektiv och smart klimatpolitik som ger "bang for the buck"?

När det gäller det här meddelandet kommenterar regeringen att klimatmålen sannolikt inte kommer att nås. Man konstaterar att tempot inte räcker. Ministern ställer själv en massa frågor om hur man ska räkna olika saker. Det känns som att det saknas framtida åtgärder i det här meddelandet.

Det håller jag dock inte med om. Jag tycker att åtgärderna finns på plats.

Däremot förstår jag vad ledamoten Röblom vill komma åt när det gäller lagstiftningen, särskilt det uthålliga och långsiktiga perspektivet som ska sträcka sig över regeringsgränserna. Ingen kan göra detta ensam; det här är verkligen ett lagarbete. Det krävs många mandatperioder och flera regeringar för att kunna uppnå de här målsättningarna.

Tack, talman!

Tack infrastrukturminister Gunell. För det första vill jag klargöra min ståndpunkt angående en klimatlag: jag anser att det inte är nödvändigt. Vi är redan bundna av åtgärder från EU, och jag ser bara att en klimatlag skulle leda till mer byråkrati, vilket vi inte är betjänta av. Ministern får gärna utveckla vilka fördelar en klimatlag skulle kunna ha, för jag ser inga fördelar med den överhuvudtaget.

Framförallt det vi har tittat på, och som kanske skulle kunna vara en modell för Åland om vi väljer att lagstifta, är Sveriges klimatlag. Har den haft någon nytta? Man säger att den har gett en förutsägbarhet, en styrning och långsiktiga signaler till marknad och samhälle. Den ses internationellt som ett ledande governance ramverk.

Klimatlagen möjliggör stabilitet över partigränserna och över mandatperioder. Dessutom har det klimatpolitiska rådet fått en viktig roll i det här arbetet.

Det finns också nackdelar och svagheter med lagstiftningen, till exempel att det saknas sanktioner om man inte uppnår måluppfyllelse. Men den svenska modellen är den som i så fall skulle kunna ligga våra intressen närmast.

Tack, talman!

Jag nöjer mig med att konstatera att vi inte kommer att bli eniga i det här. Vi förlänger inte debatten.

Men när jag läser det här meddelandet har jag även tittat på bilagorna. Framförallt i bilaga 3.3 så höjde jag lite på ögonbrynen över det klimatrelaterade stödet till infrastrukturavdelningen.

När vi hade debatt om andra ändringen av budgeten för 2025 meddelade landskapsregeringen att för att minska klimatpåverkan skulle man bevilja investeringsstöd till robotgräsklippare för golfbanor. Nu, när man listar de klimatåtgärder som har genomförts på infrastrukturavdelningen, så har man glömt bort detta. Jag vill bara notera att jag tycker att det är lite underhållande.

Det är ju fint om vi kan glädja någon med underhållning.

Tack, talman!

Tack minister Gunell för klimatmeddelandet. Det är imponerande, särskilt de pågående insatserna som beskrivs i bilagorna. Det är verkligen imponerande hur mycket som pågår. Det är bra att få det sammanställt i ett meddelande. Jag håller helt med.

När det gäller ambitionsnivån så bör den ligga på en realistisk nivå. Jag tror att det är en avgörande framgångsfaktor för att klimatarbetet ska lyckas. Det är viktigt att göra hållbarhetsarbetet begripligt på individnivå, och då måste vi vara realistiska i alla åtgärder och målsättningar.

Det är viktigt att få unga att känna hopp, att vi kan göra skillnad och vara delaktiga. Jag tror att det är oerhört viktigt att förmedla det budskapet.

Tack ledamoten Mansén. Det var väldigt trevligt att höra. Det har varit vårt mål att arbeta med realism.

När vi sammanställer informationen, som vi faktiskt har gjort vid ett par tillfällen, blir det tydligt hur mycket som pågår just nu. Jag minns en PowerPoint-presentation vi hade när SMHI eller Meteorologiska institutet var här på besök.
Vi blev nästan lite förvånade över hur mycket klimatinriktat arbete som just nu pågår runt om i landskapet.

Det jag vill flagga för som ett problem är en känsla av att klimatfrågorna blir så abstrakta. Det känns som att de flyger över huvudet på individerna. Då blir det lätt så att vi sätter upp mål och låtsas vara ambitiösa, men vi når inte framåt i dessa frågor riktigt.

Därför tror jag att det är oerhört viktigt, precis som jag nämnde tidigare och som framgår av meddelandet, att vi har bilagor som berättar om de åtgärder som pågår. Det hjälper oss att förstå att var och en kan vara delaktig i detta. Det görs faktiskt väldigt mycket på Åland kring dessa frågor.

Jag vill också framhålla att vi ska fokusera på sådant där vi faktiskt kan göra nytta och där vi har förutsättningar. "Gräv där vi står", brukar det heta. Vi har områden på Åland där vi kan göra skillnad, där vi har de rätta förutsättningarna och inom andra områden kanske vi inte har det.

Det är också väldigt viktigt att se och bekräfta att det inte bara är landskapet som bidrar. Mycket arbete utförs inom företag, kommuner, föreningar och inom den tredje sektorn. Det är viktigt att uppmärksamma detta och säga "bra jobbat!"

Talman!

Det var roligt att ministern både har noterat och berömmer artikeln om Helsingfors stad i dagens blad, där man skrotar målet om klimatneutralitet. Men ska man tolka ministerns anförande som så att regeringsprogrammets mål om klimatneutralitet framledes ska läsas som en minskning av utsläpp, i stället enligt Helsingforsmodellen?

Det är i så fall en välkommen utveckling, och det skulle göra politiken mindre abstrakt på det här området.

Om inte jag läste artikeln i morse alldeles för snabbt så är det ju inte så att Helsingfors skrotar klimatpolitiken. De höjer ambitionerna när det gäller att minska utsläppen, vilket jag anser är det mest centrala i den här artikeln. Klimatneutralitetsbegreppet bygger på att man också har kolsänkor som balanserar upp det hela.

Vi hade ett väldigt bra rundabordssamtal här i måndags med jord- och skogsbruksnäringarna kring kolsänkan som funktion. Det är ju jordens, skogens och havets naturliga sätt att binda kol. Hur kan man främja bättre jordar och ha ett skogsbruk som binder mer kol än idag? Dessa sektorer hänger samman.

Talman!

Då har nog minister Gunell missförstått, för nyheten är uttryckligen att Helsingfors slopar sina mål för klimatneutralitet. Samtidigt är det så att Helsingfors stad höjer sina ambitioner för minskning av utsläpp från 80 till 85 procent. Detta är helt i linje med Moderat Samlings valprogram för övrigt.

Vi är vana vid tvära kast inom det här området. Vi höjer överhuvudtaget inte på ögonbrynen om regeringen ändrar i sitt regeringsprogram. Det stod tidigare att vi skulle ha åtta linfärjor och fem nya frigående fartyg, vilket numera innebär 15 års upphandling för 340 miljoner. Det är helt okej om ni vill omtolka regeringsprogrammet i den här riktningen.

Det är synd att ledamoten Valve kastar sig så djupt ner i debatten. Det är tråkigt. Jag tycker att vi har haft en bra diskussion och en bra nivå här.

Poängen med den artikeln, såsom jag läste den, är att man höjer ambitionsnivån när det gäller att minska utsläppen. Detta gäller en stad. Är det verkligen relevant, för kolsänkornas roll är kanske marginell?

Tack, talman!

Det har varit intressant att följa replikskiftena här och de olika anförandena. Man kan konstatera att det finns en så diametralt olika syn på förändringsarbete och vilka strukturer som behövs, vilka ambitioner som krävs och hur man ska formulera dessa ambitioner.

När jag läser detta klimatmeddelande tänker jag: Tack EU och tack alla som för tio år sedan hade visionen att vi skulle göra något. När man ser vad som har gjorts kan man konstatera att ett strukturellt och målinriktat arbete fungerar. Det sätter igång processer som leder till förändring.

Därför stöder både vi socialdemokrater och jag personligen att vi har en klimatlag som formulerar dessa mål och strukturer. Hur man sedan förverkligar olika saker kan vara utmanande, men det viktiga är att man sätter ambitionerna.

Jag håller med om att det här är ett maratonlopp. Det är inte många gånger som man får snabba lösningar, det gäller att jobba brett, tvärsektoriellt och tillsammans. Det finns liksom ingen annan väg.

Sedan hoppas man, trots att det finns olika åsikter om huruvida detta arbete är viktigt eller inte, att strukturerna i det åländska samhället för hållbarhets- och klimatarbete i förvaltningen är redan så starka att de kan bära samhället framåt. Detta gäller även om det skulle komma en regering som anser att detta arbete är löjligt.

Jag tycker att det som ibland görs här i salen är att vi bör anlägga en mer självstyrelsepolitisk dimension på diskussionen.

Som jag uppfattar en del av debatten finns det de som anser att vi ska nöja oss med att uppfylla EU:s miniminivåer för vad som ska förverkligas. Men om vi stannar där, vad ska vi då ha självstyrelsen till? Vad ska vi använda våra egna tankar, vår egen kraft och våra egna initiativ till, om vi inte ens vill formulera våra egna målsättningar?

Jag ger allt stöd för det kommande arbetet.

Tusen tack för det. Jag har själv varit tveksam till om vi ska ha en klimatlag eller inte. Men när jag tittar på vilka länder och regioner som har sådana lagar och vilka som inte har det, ser jag att de som inte har det 2024 är tidigare sovjetstater. Det är Polen, Rumänien, Slovakien och Tjeckien. Jag hoppas att Åland skulle vilja höra till den andra familjen.

Tack, herr talman!

Tack minister Gunell. Det är ett väldigt bra meddelande, tycker jag, och jag anser att det utgör en bra grund för att driva en klimatpolitik som är verklighetsförankrad för Åland. Hur vi också gör detta lokalt i kombination med det globala är alltid en utmaning inom klimatpolitiken. Att veta vilken fot man ska stå på, hur långt man ska sträcka sig mot de globala målen och hur man pratar om detta lokalt är en balansakt vi måste kunna hantera här inne, särskilt som ett litet parlament.

Jag anser att det är viktigt att tänka på att resan är en stor del av målet när vi diskuterar klimatfrågor och klimatarbetet. Det vi får på vägen här på Åland genom att arbeta enligt dessa målsättningar är betydelsefullt för omställningen inom klimatfrågorna. Vi får framför allt en viktig roll i det internationella sammanhanget, både politiskt och i andra aspekter, vilket jag tror att vi inte vill vara utan.

Det alternativet, att inte arbeta med klimatpolitik, finns helt enkelt inte i en modern demokratisk församling.

Tack för det, ledamoten Påvals. Det är så vi ser det också. Vi är en del av Europeiska unionen och en del av ett civiliserat, högt utvecklat nordiskt samhälle. Det är självklart att vi ska göra vår del av det här arbetet.

Samtidigt vill jag påpeka att detta också handlar om framtidens konkurrenskraft och att kunna stå på egna ben och ha en så stark självförsörjning som möjligt när det gäller energi.

Tack, fru talman!

Utmaningen är att förmedla detta på ett förståeligt sätt, så att folk känner att det verkligen berör var och en av oss och att det påverkar befolkningen. Detta gäller även övriga stora frågor som vi hanterar, som på EU-nivå eller exempelvis hållbarhetsagendan där man har ett arbetssätt och diskuterar på en nivå som gör att vi måste försöka nå ut till så många som möjligt i vårt samhälle, så att det inte bara hålls inom dessa väggar. Därför anser jag att det är bra att detta meddelande inte utskottsbehandlas. Det är här det sker, öppet och offentligt.

Alla som talar här har ett ansvar för att tillsammans arbeta praktiskt för att utveckla detta meddelande utifrån vad man vill ha, istället för att det sker bakom stängda dörrar i utskott. Det som sägs här är det som gäller, och sedan är det inget mer än så. Jag tycker att det finns ett värde i detta när det gäller sådana stora meddelanden som ska gälla över tid och genom olika mandatperioder. Alla kommer att få stå för detta och stå för det man har sagt även framöver.

Då gäller det för oss att lyssna noga åt höger och vänster, fånga upp så mycket av det som sägs och som har relevans och bär framåt.

Tack, fru talman!

Detta är en viktig fråga som gäller oss idag, lika mycket som den kommer att gälla framtiden.

Liberalerna stöder det klimatpolitiska meddelande som nu behandlas i lagtinget. Det vill jag börja med att säga. Det är ett viktigt och nödvändigt steg i arbetet med att samla Ålands klimatpolitik i en tydlig och långsiktig helhet. Meddelandet ger oss en gemensam riktning, en aktuell statusbeskrivning och en konkret grund att arbeta vidare ifrån.

Vissa här inne kommer att tycka att det är för lite, medan andra kommer att tycka att det är för mycket. Vi anser att detta meddelande ger en bra grund för det fortsatta arbetet.

I meddelandet slås målet om klimatneutralitet fast, och det tydliggörs hur utsläppen fördelar sig mellan olika sektorer på Åland. Transporterna står för en betydande del av utsläppen, liksom väg- och sjötrafik, men också uppvärmning och delar av jordbruket. Genom att synliggöra detta får vi en tydlig prioritering. Vi pratar om elektrifiering av fordonsflottan, utveckling av laddinfrastruktur, övergång till förnybara bränslen inom sjöfart och tunga transporter, samt energieffektivisering i byggnadsbeståndet. Dessa är avgörande delar av omställningsarbetet.

För Liberalerna handlar klimatpolitiken om ansvar, framtidstro och handlingskraft. Åland ska föra en ambitiös klimatpolitik, först och främst för vår egen skull. Vi lever mitt i Östersjön och ser hur klimatförändringen påverkar vår omgivning. Varmare havsvatten, förändrade fiskbestånd, algblomningar och ökad belastning på våra kustområden är inte längre teoretiska scenarier, utan påtagliga förändringar i vår närmiljö.

För ett ö-samhälle med stark koppling till havet, sjöfarten, fiske och naturen, så är klimatfrågan är nära förknippad med vår ekonomiska och sociala hållbarhet. Det handlar om våra näringar, vår livsmiljö och den trygghet vi lämnar till kommande generationer. Detsamma gäller behovet av klimatanpassning, med planering och infrastruktur som tar hänsyn till stigande havsnivåer och extremväder. Vi behöver robustare energisystem och ett mer motståndskraftigt jord- och skogsbruk. Det är ett viktigt perspektiv. Klimatpolitiken handlar inte enbart om att minska utsläpp, utan också om att rusta vårt samhälle för de förändringar som redan är här och framförallt för dem som kommer.

Fru talman! Åland ska föra en ambitiös klimatpolitik för att vi är en del av Europa och det internationella samfundet. De europeiska länderna har enats om en omfattande omställning mot klimatneutralitet inom ramen för EU:s klimatlagstiftning.

Den uppblossande militära konflikten i Iran, där flera andra oljeländer är involverade, visar hur Europas demokratier fortfarande är beroende av diktaturstaters olja, som i praktiken styr börserna och våra samhällsekonomier.

Som ett självstyrt område med egen lagstiftningsbehörighet inom flera centrala områden ska vi ta klimatmålen på allvar och omsätta dem i konkret politik. Vi visar att vi på Åland är en internationell aktör som står upp för gemensamma överenskommelser och är beredda att delta i den omställning som krävs. Resan är alltså en del av målet.

Det klimatpolitiska meddelandet är därför inte bara en sammanställning av åtgärder, utan även ett viktigt politiskt verktyg. Det ger oss en nulägesbild av utsläppsutvecklingen, identifierar de största utsläppskällorna och pekar ut riktningen mot ett fossilfritt energisystem.

Meddelandet tydliggör behovet av styrmedel, investeringar och samverkan mellan sektorer, mellan offentlig sektor och näringsliv. Det fungerar som en vägvisare för kommunerna i planläggning, för företag i investeringsbeslut och för hushåll i deras val av uppvärmning och transporter. Det ger också omvärlden en signal om att Åland arbetar strukturellt, långsiktigt och seriöst med klimatfrågan.

Liberalerna ser ett särskilt värde i att klimatpolitiken integreras i den bredare samhällsutvecklingen. Omställningen ska vara en naturlig del av hur vi planerar vår energiförsörjning och vår infrastruktur, liksom vårt byggande och våra transporter.

Meddelandet pekar på fortsatt utbyggnad av förnybar elproduktion, effektivare energianvändning och smarta energilösningar. Vi har goda förutsättningar med ett redan i hög grad fossilfritt elsystem och korta avstånd som lämpar sig väl för elektrifiering. Vi har möjlighet att kombinera välfärd, konkurrenskraft och minskade utsläpp.

Det finns även en tydlig och viktig koppling till folkhälsopolitik, där klimatförändringen bedöms bidra till ökade temperaturer, försämrad vattenkvalitet och ökad risk för framtida spridning av sjukdomar kopplade till detta. Vi måste vara beredda på detta och vi har redan sett effekterna av detta under de senaste tio åren.

För Liberalerna är det centralt att klimatpolitiken stimulerar innovation, företagande och teknikutveckling. Näringslivet ska vara en partner i omställningen. Satsningar på energieffektivisering, laddinfrastruktur, lokala energilösningar och cirkulära affärsmodeller kan skapa nya marknader och stärka Ålands position.

Med rätt styrmedel kan vi också ta del av europeisk finansiering för klimatinvesteringar. En tydlig och långsiktig klimatpolitik skapar förutsägbarhet och förbättrar investeringsklimatet. Det gynnar både miljön och ekonomin och stärker Ålands attraktionskraft.

Vi vill också betona vikten av uppföljning och transparens. Meddelandet slår fast att klimatmålen ska följas upp och att utvecklingen ska redovisas. Det är avgörande för trovärdigheten, och ambitionen måste följas av mätbara mål och regelbunden rapportering.

Nästa steg är att sammanställa att arbetet hålls levande över tid, och att klimatpolitiken fortsätter att vara en integrerad del av vårt beslutsfattande och av beslutsprocessen.

Talman! Klimatförändringen orsakas av summan av många utsläpp. Om alla små samhällen skulle säga att de är för små för att bidra, skulle en stor del av världens utsläpp lämnas utan ansvar. Åland är dessutom en del av EU:s klimatpolitik och den nordiska energimarknaden. När många regioner ställer om samtidigt uppstår den verkliga effekten. För oss handlar klimatpolitiken också om vårt eget hav, våra egna energisystem och vårt samhälles framtid. Åland är litet till ytan, men vi är inte små i ansvar. Som aktör i internationella sammanhang gör vi vår röst hörd där vi får chansen.

Vår klimatpolitik avgör inte ensam den globala temperaturutvecklingen, men den påverkar vår trovärdighet, vår framtida konkurrenskraft och vår förmåga att vara en konstruktiv del av det europeiska samarbetet. Genom att använda detta klimatpolitiska meddelande som verktyg, som statusbeskrivning och vägvisare, visar vi att vi tar både vårt lokala och vårt internationella ansvar på allvar.

Liberalerna stöder därför detta meddelande och ser fram emot ett brett och konstruktivt arbete i lagtinget för att förverkliga de mål och intentioner som det innehåller. Tack!

Tack!

Tack, talman!

Ledamoten pratar om diktaturstater som vi har gjort oss beroende av, och det är många fler. Det är vanligt förekommande hos Liberalerna att man nämner diktaturer som vi är beroende av när det gäller olja och gas. Men det finns flera demokratiska länder som också producerar stora mängder olja och gas, som Norge, USA och flera länder i Europa.

När man diskuterar detta, särskilt i samband med den hållbara omställningen, måste man fråga sig: Hur tänker egentligen ledamoten om Kina? Är Kina en diktaturstat? Där vi i praktiken får nästan all utrustning som vi behöver för att genomföra den hållbara omställningen. Jag skulle vilja påstå att vi är nästan mer beroende av diktaturstater om man räknar Kina som en de facto leverantör av hållbara investeringar. Då är vi mer beroende av diktaturstater än om vi ser på hela situationen.

En addition kanske vi behöver göra här. Det handlar om att vi är beroende, rent demokratiskt och samhällsmässigt, av diktaturstater som står för en stor del av oljeproduktionen i världen. Det är inte hela produktionen, men en betydande del. Vi måste kunna köpa in olja som vi sedan ska använda för att släppa ut fossila bränslen.

Jag tänker att vi åtminstone behöver hitta en ekvation där vi kan ta bort något ur den. Jag anser att det inte är problemfritt att köpa teknik från Kina som alternativ till fossila bränslen. Men vi använder det ändå för att inte släppa ut mer fossilt bränsle från våra länder.

Jag förstår jämförelsen helt och hållet, men jag kan inte bortse från hur börsen reagerar när bomberna faller i Iran. Det är direkt skrämmande hur beroende våra ekonomier och börser är av de stater som producerar olja.

Tack, talman!

Energimarknaden är global, och om det försvinner i vilket land som helst så påverkas vi också av det. I Iran handlar man framförallt med Kina som har ett underskott på olja och importerar stora mängder. Så är det ju, och så skulle det vara oavsett vilken energifråga vi än pratar om. Just nu handlar det om olja och ledamoten har rätt i det.

Man om vi pratar om de lokala förhållandena. Åland ligger ganska långt framme, tycker jag. När vi diskuterar den hållbara omställningen och hur mycket vi satsar så har vi snart nått våra solenergimål. Det var ett seminarium som hölls här för ett tag sedan om kolsänkor. Det blev ganska tydligt att ligger Åland bra till, när man jämför med andra öar och när de berättade vad de gör. Vi har gjort väldigt mycket hittills.

Tack, fru talman!

Det är jättebra att vi har ett klimatmeddelande, kan berätta om det också och kan göra något vettigt med det. Vi ligger bra till, men vi har fortfarande ett behov av transporter som är mycket fossilberoende, även om situationen har förbättrats avsevärt jämfört med tidigare.

Jag anser att om vi har de ambitioner som vi har haft, och som har lett oss till det läge vi befinner oss i, så har vi också ett ansvar att visa att vi är i framkant. Vi är ett sådant samhälle. Vi är små, men vi är högljudda internationellt och vi visar exempel. Detta har vi bara att vinna på hela vägen.

Jag tror att detta meddelande är en bra grund för att dels redovisa det som har gjorts och det vi avser att göra. Det ger oss en bra plattform för att utveckla detta arbete.

Som jag nämnde tidigare i replikskiftet med ministern, är resan en del av målet. I detta arbete är vi en del av ett samfund som arbetar i en omställningsprocess. Jag är övertygad om att vi kommer att ha vinster av att delta aktivt med de ambitiösa.

Tack, fru talman!

Hej åhörare! Landskapsregeringens klimatmeddelande är ett omfattande och ambitiöst dokument. Med sina drygt 120 sidor, inklusive bilagor, vittnar det om ett stort arbete och ett genuint engagemang i klimatfrågan från landskapsregeringen.

Mycket av innehållet i meddelandet är bra, genomarbetat och viktigt. Samtidigt måste vi vara ärliga. Visionen om att Åland ska vara klimatneutralt 2035 är ett mål som vi från Centerns lagtingsgrupp har svårt att se som helt realistiskt, även om vi naturligtvis delar ambitionen om att minska utsläppen och ta ansvar för världens klimatförändringar.

Den globala medeltemperaturen har ökat med cirka 1,1 grader sedan förindustriell tid. De senaste tio åren har varit de varmaste någonsin. Ingen, absolut ingen, kan förneka att klimatförändringarna existerar. Det gör de, och de måste tas på största allvar.

Orsaken till temperaturökningen är mänskliga aktiviteter, främst genom utsläpp av växthusgaser, vilket otvetydigt har orsakat den globala uppvärmningen.

I klimatmeddelandet står det att ett framgångsrikt klimatarbete inte kan bygga enbart på högt satta mål och visioner. Det måste bygga på dialog, delaktighet, kunskap och realism. Det här tycker vi från Centern är en klok och välformulerad mening.

Ser vi klimatmeddelandet ur jordbrukets perspektiv finns det skäl till lite eftertanke. Jordbruket framställs i delar av dokumentet som en betydande utsläppskälla och kan uppfattas som en klimatbov. Samtidigt är jordbruket en grundförutsättning för livsmedelsförsörjningen och vår beredskap. Åland är dessutom en betydande producent av flera grödor för den inhemska livsmedelsförsörjningen, vilket naturligtvis medför klimatpåverkan. Åland har en ovanligt levande landsbygd och ett brett förädlingskluster i förhållande till sin ringa storlek. Detta är både betryggande ur en beredskapssynvinkel och berikande för ålänningar och besökare som har tillgång till ett brett utbud av lokala produkter.

Därför måste frågan ställas: Hur ska utsläppen inom jordbrukssektorn minska i praktiken? Det finns verktyg som att räkna in kolbindning i mark. Det är viktiga verktyg, men det räcker inte med teoretiska modeller. I dag går i princip alla traktorer på diesel. En modern traktor kostar omkring 100 000 euro. Att tro att jordbrukets maskinpark skulle vara klimatneutral inom tio år är ett högt uppsatt mål. Det ser vi inte från Centerns sida som realistiskt.

Detsamma gäller specialodlingen, att den skulle kunna bedrivas helt klimatneutralt inom ett decennium är ett önsketänkande snarare än en verklighetsförankrad prognos. Därför har Centergruppen svårt att se hur målet om klimatneutralitet 2035 ska kunna uppnås inom jordbrukssektorn, men även inom andra relevanta sektorer, åtminstone med de förutsättningar som råder i dag.

Samtidigt vill vi vara tydliga med att lyfta fram det positiva arbete som görs. Vi välkomnar och applåderar den rapport om kolsänkor som Högskolan på Åland har tagit fram. Den visar att Åland har potential att binda in ytterligare cirka 7,7 kiloton koldioxid per år genom bland annat förbättrad skogsskötsel, förlängd omloppstid, beskogning, långt liggande vallar och fånggrödor med mera. Det motsvarar ungefär 50 procent av Ålands årliga växthusgasutsläpp. Men även här måste de praktiska frågorna ställas. Vem ska bära kostnaden? Är det producenterna? Är det konsumenterna, eller är det samhället som gemensamt ska ta ansvar för den klimatnytta som skapas?

Klimatmeddelandet tar även upp frågan om en åländsk klimatlag. Många länder och regioner har valt att lagstifta på området. Slutsatsen i meddelandet är att även Åland bör göra det. Här vill Centergruppen vara tydlig. En klimatlag har aldrig varit någon prioriterad fråga för oss, utan vi har alltid förespråkat en väg där marknaden får styra. Vi tycker att en klimatlag är mer symbolik än att den verkligen gör nytta. Sådan lagstiftning är inte det som vi ensamma högst prioriterar. Däremot ser vi att alla närliggande demokratiska länder runt om oss prioriterar viktigt klimatarbete högt och inför egna klimatlagar. Eftersom området hör till självstyrelsens behörighet kan vi, med de argument som förs fram i klimatmeddelandet, gå in för en egen klimatlag där vi sätter våra egna mål.

Vår bild, särskilt efter att ha studerat den finska klimatlagen, är att den riskerar att bli både symbolisk och byråkratisk. Finland har satt målet för klimatneutralitet till 2035, Sverige till 2045. Att Åland, med sin näringsstruktur och jordbruk, skulle nå samma mål som Finland nu visionerar om, är något, som jag sa tidigare, som vi förhåller oss skeptiska till, inte av ovilja, utan av realism. Skepsisen handlar om genomförbarhet, oklara beräkningsmetoder och risken att ambitionerna överstiger den praktiska möjligheten.

Samtidigt ser vi att klimatarbete fungerar bäst när det är konkret och tekniskt förankrat. Ett gott exempel är samarbeten inom sjöfarten, där smartare tekniska lösningar, som effektivare pumpsystem, minskar utsläppen och samtidigt stärker konkurrenskraften. Eller när solceller på lagertak försörjer produktionsanläggningar med förnybar energi. Här visar företag och internationella rederier att klimatnytta och lönsamhet kan gå hand i hand. Det är alla typer av sådana projekt som Centern applåderar: praktiska, tekniska och ekonomiskt hållbara projekt i nära dialog med näringarna. Många rederier sparar i dag faktiskt pengar på elektrifiering. Att vara klimatsmart ska också vara lönsamt för att kunna förverkligas och de går ofta hand i hand.

Avslutningsvis, fru talman, vill vi betona att Centergruppen står bakom ett aktivt och seriöst klimatarbete där långsiktiga politiska beslut är viktiga. Men för att lyckas måste målen vara realistiska och åtgärderna förankrade, och ansvaret måste vara rättvist fördelat. Det måste finnas ekonomiska incitament för både företag och privatpersoner. Tack, talman!

Talman!

Det var mycket i Centerns anförande som tål att kommenteras.

Jag inleder mitt inlägg med att konstatera att Centerns syn på mål är att man sätter upp mål som man sedan ändrar utifrån de förutsättningar man har idag. Idén med mål är annars att man sätter upp mål och sedan anstränger sig för att nå dem. Men för Centern verkar det som att man sätter mål som man ändrar lite efterhand, beroende på vad man har lust att göra på måndag och tisdag förmiddag.

När det gäller kostnaderna säger jag att det är klart att det inte bara är det offentliga som ska stå för kostnaderna för klimatomställningen. Varför skulle det vara så? Det är helt klart att den ekonomiska tyngden också måste tas av det privata.

Sedan förstår jag inte riktigt orsaken till att Centern inte vill ha en klimatlag för att marknaden ska genomföra klimatpolitiken. Jag förstår inte?

Talman!

Det finns mycket att kommentera i detta replikskifte som jag själv lyfte fram. Jag tror att ledamoten Röblom och jag ibland inte riktigt pratar samma språk. Jag har försökt att formulera Centerns gruppanförande utifrån att lite ha händerna i myllan och se på verkligheten. Vad är praktiskt möjligt?

Jag tycker om att sätta upp mål och visioner, men det är också viktigt att se till att dessa mål är realistiska att uppnå. Det finns mycket som är möjligt att göra inom klimatarbetet, men att ha en för kort tidsram för våra insatser, det tror vi inte på.

Tack, fru talman!

Jag stöder också tanken om att ha händerna i myllan. Det är klart att det måste vara på det viset. Det är ingen idé att formulera mål och visioner som inte kan förverkligas.

Men jag blir konfunderad över resonemanget att vi ska ändra målen efter hand. Hela idén med att sätta mål är att vi ska veta vad vi vill uppnå. Vad måste vi göra för att nå det målet? Jo, vi måste vidta vissa åtgärder. Hela det resonemanget saknas i klimatmeddelandet. Man konstaterar bara att vi kommer att missa målen, precis som ledamoten Mattsson också påpekar. Men det finns inget resonemang om vilka ansträngningar som skulle behöva göras för att vi ska nå dessa mål.

I stället börjar man prata om att det här blir jobbigt och att vi därför ska ändra målen. Det är just detta som jag reagerar på.

Tack, talman!

Jag väljer i min avslutande replik att kommentera Centerns förhållande till klimatlagen. Jag sade att Centerpartiet aldrig har haft en klimatlag högt på sin prioriteringslista. Men med självstyrelseperspektivet och de argument vi har hört från ministern idag, samt det resonemang som har förts kring just självstyrelseperspektivet, där möjligheten finns för oss att sätta enskilda mål, har vi från Centerpartiets sida sagt att vi kan gå in för en klimatlag.

Vi har inte sagt att vi inte kan ha en klimatlag. Vi har sagt att med det resonemang som vi har fört inom regeringsblocket och med detta meddelande i bakgrunden så kan vi gå in för en klimatlag.

Tack, talman!

Tack ledamoten Mattsson. Det var mycket i Centerns anförande som jag tyckte var bra, men det var några saker som jag hakade upp mig på, bland annat säger ledamoten att orsaken till temperaturökningen är mänsklig aktivitet.

Vi kan säkert vara överens om att en del av temperaturökningen beror på mänsklig aktivitet, men hur stor del det handlar om, det tror jag inte att någon här inne har en aning om. Det är bara ungefär 170 år sedan den lilla istiden formellt tog slut. Så nog måste väl alla vara överens om att klimatet har varierat över perioder också?

Tack, talman!

Givetvis är det så att om man ser till historien, så är det andra faktorer än mänsklig aktivitet som har bidragit till temperaturökningen. Men faktum är att den senaste tidens temperaturökning har varit väldigt snabb. Man kan inte förneka att den klimatförändring som sker också påverkar jordbruket på Åland, lokalt. Det är tydligt att något händer, och det går fort just nu.

Tack, talman!

Nej, jag förnekar inte att något händer, och det har ju hänt förut också.

Jag vill kommentera det som ledamoten säger om att vi har mycket odling på Åland och att odlingen är en orsak till klimatpåverkan. Jag vet inte om vi ser på det på samma sätt. Om vi inte hade odlat på Åland så skulle vi fortfarande behöva äta och det innebär att vi hade behövt importera varorna och det skulle i sin tur leda till en större klimatpåverkan.

Dessutom är det så att det som växer tar upp koldioxid, så jag ser det bara som något positivt. Jag skulle inte vilja betrakta odlingen som en källa till klimatutsläpp, utan snarare som motsatsen.

Tack, talman!

Givetvis är det mycket bättre att ha försörjningen här lokalt. Då kan vi själva reglera den och bestämma än att vi ska importera mat från andra ställen. Det är därför jag alltid förespråkar en lokal livsmedelsproduktion; då har vi saken i egna händer.

Men man kan inte heller förneka att jordbruket släpper ut tillsammans med alla andra branscher. Det är inget vi ska ignorera, utan vi måste se hur situationen ser ut lokalt och göra det bästa vi kan av den, samtidigt som vi upprätthåller en ekonomisk balans i allt detta.

Det finns väldigt många faktorer som påverkar klimatet. Det är komplext, och vi måste ta vårt ansvar.

Tack, talman!

Jag tänkte fortsätta lite på ämnet jordbruket, eftersom det räknas som en av de största källorna till nettoutsläpp. Det beror mycket på hur vi beräknar kolsänkorna. Ska vi kanske ändra vårt sätt att räkna kolsänkor? Ska vi till och med ge jordbrukarna mer erkännande? Det är positivt att vi har jordbruk, och vi bör kunna räkna det till godo. Ju mer vi odlar, desto mer kol binder vi förstås. Mer säd och fler äpplen innebär att vi binder mer kol. Även om det kostar lite i form av klimatutsläpp, som diesel och andra utsläpp från jordbruket, kan dessa mycket väl kompenseras av de utsläpp som behövs för att producera mat.

Jag tror att ett grundläggande problem här är hur vi beräknar kolsänkorna. Det gäller egentligen samma sak för skogen: ju mer skog vi producerar i form av biologisk biomassa, desto bättre är det för klimatet.

Tack, talman!

Det är ett resonemang som jag helt och hållet håller med om, hur man beräknar kolsänkorna. Binder vi mer än vad vi släpper ut eller gör vi inte det? Det handlar om ganska komplicerade beräkningsmodeller och hur man väljer att förhålla sig till dessa frågor.

Jag tycker att just det här projektet om kolsänkor på Åland är ett bra exempel på att det är absolut värt att titta på dem. Vi har, som sagt, en stor odlingssektor på Åland. Det finns också alltid olika teorier kring detta. Binder man mer kol om man skär ned vallen helt och låter den växa upp många gånger, eller ska man ha vallar som står över tid? Det finns en mängd teorier kring dessa frågor. Det är en komplex fråga, och det är väl därför det finns många olika åsikter.

Men jag tror, precis som ledamoten, att jordbruket på Åland kan beräknas binda betydligt mer kol än vad vi släpper ut.

Det gläder mig att höra.

När man pratar om klimatpolitik, så som jag ser det borde vi satsa på klimatet, och en viktig del av detta är att öka produktiviteten inom jordbruk och skogsbruk, särskilt när det gäller specialgrödor, som ledamoten nämner. Det är faktiskt en del av klimatpolitiken.

Om vi betraktar detta på rätt sätt, så leder satsningar på landsbygdsnäringarna också till minskade utsläpp. Men vi måste noggrant överväga hur vi ska räkna kolsänkorna. På så sätt kan vi uppnå tillväxt samtidigt som vi får klimatnytta. Det kräver att vi ändrar vårt sätt att tänka kring kolsänkor.

Precis som ledamoten var jag också på seminariet om kolsänkorna och har läst den rapport som presenterades där. En professor från Lund resonerade på ett liknande sätt och betonade vikten av att fokusera på att öka produktiviteten i jordbruket. Det är bra för klimatet och borde vara en ledstjärna inom klimatpolitiken, snarare än att spendera 50 miljoner på klimatkonverteringar av 40 år gamla färjor, till exempel.

Herr talman!

Den där knorren på slutet kanske var lite onödig i sammanhanget.

Det finns mycket att diskutera kring kolsänkor och kolbindning. I slutändan handlar det också om vem som ska bära kostnaden. Är det producenterna? Är det konsumenterna eller är det samhället gemensamt? Eller ska vi göra det här alla tillsammans?

Det är stora frågor, men jag tycker att vi har en god potential på Åland. Ett sådant meddelande som ligger till grund för en sådan här diskussion är bra, just därför att frågorna är komplexa och handlar om både ekonomi och lönsamhet, samt hela samhällets ansvar.

Tack, talman!

Jag vill först komplimentera ledamoten. Det kanske var det bästa anförande hon har hållit hittills. Det var jättebra, klokt och satte fingret på många ömma punkter som vi har haft anledning att fundera på i klimatmeddelandet, men också i den politik som vi ska föra framåt.

Det handlar om livsmedelsförsörjningen. Det handlar om säkerhet. Det handlar om jordbrukets ekonomi. Det handlar om våra utsläppsmål, transporter, jordbruk och kolsänkor. Vi vet att det är här som problemen finns. Vi vet att det finns gråskalor. Det är just detta som skiljer sig från den centerpolitik som ledamoten nu beskriver, och från andra partier som kanske blir mer kategoriska. Man måste försöka hitta lösningarna. Man måste kunna diskutera med varandra om vad som är de framkomliga vägarna, med de ambitiösa mål som jag tycker att ledamoten också gav uttryck för.

Tack, talman!

Det är alltid lustigt att stå i talarstolen och höra de olika replikerna man får. Man tolkar alltid in olika saker i hur man uttrycker sig. Det anförande som jag har skrivit för Centerns räkning baseras mycket på min egen magkänsla när jag läste klimatmeddelandet och jag reflekterar utifrån ett företagarperspektiv. Jag utgår också från min roll som politiker och min roll att bemöta det här klimatmeddelandet och vårt långsiktiga ansvar.

Den diskussion som vi har haft inom regeringsmajoriteten om behovet och utformningen av en klimatlag har varit omfattande. Vi har diskuterat varför vi ska ha en sådan lag, vad den kan innebära och vilka argument som finns för och emot. Det har varit en process som inte har varit enkel, varken för ministern, som inte var entusiastisk från början, eller för någon annan.

Jag anser att detta är ett konkret och framåtsyftande politiskt arbete. Man måste gräva djupt i frågorna för att komma fram till lösningar som kan peka framåt. Det är lätt att stå på varsin bergstopp och skrika om olika saker, men det betyder inte att man löser problemen.

En ytterligare viktig punkt, som vi socialdemokrater också har diskuterat, om än ur ett annat perspektiv, är att klimatpolitiken i hög grad handlar om vem som ska betala.

Så är det. Jag var ärlig i mitt anförande: både Centern och jag själv har varit skeptiska till en klimatlag. Men när vi har diskuterat detta tillsammans med regeringsbasen och framförallt tittat på modeller från Sverige och Färöarna, har vi sett att det finns modeller som vi kan förhålla oss till inom vår partigrupp. Dessa modeller verkar inte alls så dåliga för att sätta långsiktiga mål, även i lagform.

Tack, fru talman!

Jag vill också säga att jag tycker att det var ett mycket bra anförande och att det hänger ihop. Kolsänkor är ett ganska nytt område för oss på Åland, och vi behöver lära oss mer om det. Rapporten som har tagits fram på högskolan ligger till grund för vårt arbete, men vi hade också ett bra rundabordssamtal här om dagen med representanter från jord- och skogsbruksnäringen, rådgivningen och så vidare.

Bland annat kom det fram att djurbeten, eller naturbeten för betande djur, är en viktig del av den biologiska mångfalden och bidrar till kolbindning på ett positivt sätt. Men vad gör man om Åland inte har tillräckligt med djur? Då hamnar vi tillbaka i diskussionen om lönsamheten inom jordbruket. Vi måste också ta hänsyn till den cirkulära diskussionen om att vi behöver ett levande lantbruk på Åland med djurhållning för att kunna bevara våra öppna landskap.

Tack, talman!

Jag hörde när ministern tidigare sade att ni hade träffat lantbruksnäringen i den här frågan. Jag tycker att det visar på att ni har en god dialog. Som sagt, frågorna är komplexa och det är bra att vi för den här dialogen.

Som jag nämnde, och som meddelandet också tar upp, är det viktigt att bygga dialog, delaktighet och kunskap. Jag tycker att det möte som ministern beskriver visar på att man upprätthåller den typ av dialog som är viktig för en framgångsrik och levande landsbygd.

Jag anser att klimatneutralitetsmålet är ganska rimligt när det gäller jord och skog. Det handlar om att ge och ta, samt att balansera kolsänkan mot klimatavtrycken, eftersom det är samma branscher.

Det är positivt att se att det inom skogsbruksnäringen finns en vilja att diskutera nya metoder och hur man ska hantera detta för att öka den potential som finns på Åland för att höja kolsänkan. Den potentialen existerar, även om den påverkades något av Alfrida, men vi kan komma ikapp.

Tack, talman!

Jag tycker också att Åland är ett bra exempel i det här sammanhanget. Dels har vi en ganska stor jordbruksproduktion, och vi försörjer en stor del av Finland med mat. Det finns också möjlighet att räkna på detta i mindre skala och visa på konkreta möjligheter.

Ibland kan klimatfrågorna och de globala hoten kännas överväldigande, men vi kan också titta på en mindre nivå och se den praktiska nyttan. Vi kan ge exempel på hur vi på Åland kan arbeta med dessa frågor och föra ut våra olika experiment och den klimatnytta vi skapar här, vilket också sätter Åland på kartan i internationella sammanhang.

Helheten, som omfattar både klimatfrågor och konkreta åtgärder, är bra och vi ska arbeta vidare med det.

Tack, talman!

Här kommer några av Obunden samlings synpunkter på det klimatpolitiska meddelandet.

Om man ser till de koldioxidekvivalenter som släpps ut på Åland kontra vad skogen tar upp, så är Åland mer än koldioxidneutralt redan idag. Det är rätt fantastiskt, och man hör inte mycket om det. Vi tar upp mer koldioxid än vad vi släpper ut här på plats. Våra koldioxidutsläpp har enligt Finlands miljöcentral, minskat med, 49,5 % från 2005, som är det år man bestämt att alla dessa jämförelser ska utgå ifrån. Det är ju jättebra! Vi borde vara stolta. Men vi nämner inte det så mycket utan istället väljer man att lyfta fram vilka klimatbovar vi är, med våra höga avtryck.

Slår man ut utsläppen på människorna som bor här, så hamnar vi på ett snitt på ca, 5,5 ton per person och år, om man ser till vad som släpps ut här, på plats.

Men, det finns ett men här, och det lyfter man fram i rapporten och med all rätt. Om man räknar med våra konsumtionsbaserade utsläpp så hamnar vi på 10,9 ton per person och år.

Det som är intressant är att de flesta förslag som man hör talas om att minska vårt koldioxidutsläpp och minska vårt beroende av olja och gas, leder till en ökning av de konsumtionsbaserade, i och med att konsumtion är lösningen på alla problem hela tiden. Det ska vara elbilar och det ska vara omställning. Allt det är konsumtion. Det kan också vara kul att ha med i beräkningarna när man funderar på sådant här.

De konsumtionsbaserade utsläppen och de inkluderar allt som produceras på annan plats än Åland, men som konsumeras eller nyttjas av ålänningar. Det kan vara mat, en ny bil, investeringar, transporter och så vidare. Jag tror att alla förstår hur orimligt det är att försöka räkna på de här utsläppen och komma fram till korrekta siffror. Det står även i meddelandet att det är relativt nytt att beräkna det här, och att metodiken ännu inte är fullt utvecklad.

Hur ska vi veta hur mycket koldioxid som släpps ut vid produktionen av en viss produkt? Det lär vara en extrem skillnad på om suddgummit produceras i Sverige eller om det produceras i Kina. Det kommer även att vara extremt stor skillnad om suddgummit produceras i fabrik A eller fabrik B, oavsett vilket land det ligger i. Det hela blir en sifferlek, en resurskrävande sifferlek som i bästa fall ger en mycket grov uppskattning.

Man konstaterar här i meddelandet att hög levnadsstandard och konsumtionsnivå ofta korrelerar med ett större klimatavtryck. Det ligger säkert mycket i det, men då kan man ju inte låta bli att fundera på vilken hög levnadsstandard man måste ha i Kina, för de ligger nästan 50 % över oss i klimatavtryck per person och år. De är dessutom 1,4 miljarder invånare. Nu tror jag så klart inte att levnadsstandarden är så hög i Kina, men detta visar två saker. För det första så visar det vilket otroligt trubbigt instrument dessa uträkningar är, för jag tvivlar på att man dragit av andra länders ”konsumtionsbaserade utsläpp” från Kinas utsläpp, och det måste man ju göra om det här ska bli korrekt.

Och för det andra så visar det hur lite vi kan påverka. Självklart ska alla vara med och påverka och vi är med och påverkar, det ser man ju tydligt på vår utsläppsminskning de senaste 20 åren, som framkommer i detta dokument. Men, detta är som allt annat en avvägning. Hur mycket är vinsten kontra förlusten?

Sett till hela EU, alla 27 stater, alla 450 miljoner invånare, så står EU för ca 6% av de globala utsläppen. EU:s gröna omställning har, tvärtemot vad som salufördes, minskat vår konkurrenskraft, gett oss dyr energi och fått företag att lämna regionen.

Och vad är det vi har att vinna på denna klimathysteri? Någon futtig procent av de totala utsläppen. Om hela EU upphörde med all verksamhet, och vi alla 450 miljoner människor lade oss ner och dog, så är den maximala minskningen av klimatutsläpp 6 %.
Ser vi det enbart till hela Finland så snackar vi om ca 0,13 %. Slår vi ut det på Åland, så inser vi alla hur viktigt det här meddelandet, de här tjänstemannatimmarna och de här oljepannestöden är.

Vi i Obunden Samling anser inte att vi kan strunta i allt bara för att vi inte är så många individer, globalt sett. Det är inte därför vi säger detta. Men man måste sätt saker i perspektiv. Vi här har minskat våra utsläpp med nästan 50 %, och det är något som vi kan vara stolta över, särskilt medan andra länder ökar sina utsläpp. Men det talar man inte så mycket om, hur bra vi är här. Istället så lägger man allt fokus på att få alla, barn, unga och vuxna här, att förstå hur dåliga vi är för klimatet. Det är inte så uppmuntrande grejer, direkt.

Klimatoro nämner man här i meddelandet. Det här arbetet är viktigt för att minska klimatoron, skriver man. Har ni funderat på vilka det är som saluför tankegodset kring klimatoro? Inte är det vi från Obunden Samling i alla fall. Vi och våra barn matas från det att man går upp på morgonen, tills det att man somnar på kvällen med klimathysteri.

En av dagstidningarna här hade en klimatklocka, som ett stående inslag i tidningen, där man räknade ner hur många dagar vi hade kvar tills vi nådde den kritiska ”tipping pointen”. Nu har de slutat med klimatklockan. Jag har en kompis som har sparat den så vi kan räkna ut det. Jag tror att det är om två år som vi ska dö tillsammans, han och jag. Och så undrar man varför unga mår dåligt? Detta är ju som en domedagssekt. Jag är gammal nog för att minnas flera domedagar. När jag var ung så höll oljan på att ta slut, och det skulle få katastrofala följder för då hade vi ingen energi. Sen var det skogsdöden som likt en långsam atombomb skulle ta oss alla av daga.

Klart att man ska ta problem på allvar, prata om dem och låta människor och marknad försöka lösa dem. Men saluför inte jordens undergång på grund av koldioxid.

Och hur ska klimatalarmisterna kunna bli tagna på allvar, när profetiorna aldrig slår in? För 20 år sedan sa man att snön skulle vara borta idag. Våra barn skulle inte få se snö, vi skulle visa dem bilder på snö. Så kändes det inte i ryggen sist jag skottade.

Maldiverna skulle också vara borta vid det här laget, ändå flyger folk dit och semestrar varje år. Här i meddelandet står det att vattennivån kan stiga med två meter, minus landhöjning på Åland, inom dryga 70 år. Är det någon som tror på det?

Och på tal om tro, så är det ett nyckelord här. För tro, det är precis vad vi gör här. Vi sitter och tror, ingen av oss i den här salen fattar klimatsystemet. Vi väljer bara vem vi ska tro på, och vad vi tror at är rimligt. Med tanke på de profetior som inte har slagit in så är det inte så svårt att gissa vad jag tror.

Vissa tror att det är rimligt att temperaturen kommer att gå upp några grader och att det är hanterbart, andra tror att planeten kommer att brinna upp.

Jag läste nyligen den förtjusande boken om som heter "Ålands väder under 1900-talet". Jag kan säga att det vädret som har inträffat under hela 1900-talet och en hel del i början av 1900-talet, hade det hänt i dag att man kunde leka med leksaksbåtar och ro i Esplanaden, då kan jag lova er att man sagt; nu ser ni klimatkrisen.

Forskarna är eniga, brukar man lyfta fram. Det som forskarna möjligen är eniga om är att koldioxid ökar växthuseffekten och således temperaturerna. Följden av detta är man inte alls eniga om. Klimatmodellerna har visat sig fel gång på gång. Detta om detta.

Nu tänkte jag fokusera på bilaga 4.18 och vad som där står under rubriken ”Säkerhet”.

Där står följande att läsa: ”Ålands landskapsregering har lämnat in en stödansökan till försörjningsberedskapscentralen för ett projekt om att höja resiliensen vid ö-drift.”

Det handlar om ö-drift vid avbrott av elförsörjningen från Finland och Sverige vid beredskapsläge. Jag trodde inte det var sant när jag läste detta.

För några få år sedan hade vi ett nyrenoverat och fungerande dieselkraftverk på totalt hela 24,3 MW som skrotades, trots att försörjningsberedskapscentralen i ett besked från 2019 såg det som motiverat att bevara kraftverket. Då blir man så klart nyfiken på vad det står i denna ansökan. Man struntade i vad försörjningsberedskapscentralen sade, man skrotade det och efter bara några år så kommer man med en ansökan att man behöver ny reservkraft.

Jag har så klart begärt att få reda på vad som stod i ansökan, men fått till svar att man med hänsyn till offentlighetslagen inte kan lämna ut de här uppgifterna.

Skrotningen av kraftverket G1 var inget annat än en skandal. Ett fungerande kraftverk som stod färdigt att leverera 15,8 MW elenergi och 8,5 MW värmeenergi. Detta med en verkningsgrad som gasturbinerna i Tingsbacka inte ens kommer i närheten av, samt med en svängmassa som hade varit till nytta för vindkraften vid ö-drift. Den verkningsgraden ska man också ha i åtanke att den var till stor del beroende på placeringen också. Det är ett argument som man kan höra, att det var ingen bra placering i Mariehamn. Jo, den var utmärkt för då kunde man nämligen använda avgaspanna och motorns förluster till att göra fjärrvärme.

Jag var ordförande för en arbetsgrupp som skulle utreda nyttan av att bevara kraftverket G1, kontra nackdelarna. För att göra en lång historia kort, så slutade hela den historien med att jag, trots att jag var ordförande för gruppen, lämnade in en avvikande mening mot rapporten och lämnade in en egen rapport, som var ett tidigt utkast som jag hade författat då gruppen ännu hade en samsyn.

I arbetsgruppens rapport hade man nämligen utelämnat alla skäl som talade för ett bevarande av kraftverket, såsom framtida hotbilder och tänkbara scenarion. Ser vi några framtida hotbilder som ändå kom?

Man drog även slutsatsen att ”elbilar i kombination med smarta elnät kan komma att etablera ett nät av småskaliga batterier som under en begränsad tid kan täcka hushållskonsumtion”, som ett av argumenten för skrotningen av G1.

I rapporten som jag lämnade in står bl.a. följande att läsa: ”Den pågående pandemin har gjort oss uppmärksamma på att vi egentligen inte har en aning om vad för slags utmaningar vi kan ställas inför i framtiden” samt att kablar till en ö inte kan ses som nödkraft.

Försörjningsberedskapscentralen meddelade också, då jag talade med dem, att det var möjligt för Åland att få delfinansiering för att bevara G1, om kraftverket ägdes av landskapsregeringen istället för av ett vinstdrivande företag såsom Mariehamns Energi, vilket också var det som vi i Obunden Samling föreslog.

Men alla partier utom Obunden Samling och Åländsk Demokrati var emot. Mariehamns Energi lade ca 1 miljon euro på att skrota kraftverket. Den nyrenoverade motorn sågades i delar på plats. Att bygga ett nytt kraftverk motsvarande G1, kommer troligen att kosta mer än 20 miljoner euro, och det sågade vi i små delar för några år sedan.

Och nu ansöker vi om pengar för ny nödkraft! Låter jag bitter nu? Jag är bitter. Jag ser det som ett stort personligt misslyckande att jag inte lyckades övertyga fler politiker.

Avvecklingen av nödkraftverket G1 var så urbota dumt, vi såg det då, vi ser det nu och beslutet har inte åldrats speciellt värdigt.

Tack för ordet!

Tack, herr talman!

Jag tycker att ledamoten Egeland för ett viktigt resonemang om konsumtionsutsläppen och nämner hur svårt det är att komma åt dem. Samtidigt är det väldigt viktigt att vi tar dem i beaktande, för annars innebär det bara att vi låtsas som att de inte finns.

Det är säkert så att en av orsakerna till att Kina har stora utsläpp är att de producerar mycket åt oss andra att konsumera. Jag vill ge kredd till ledamoten Egeland för att han tar upp detta.

När det gäller klimatalarmism och klimathysteri, jag noterar ledamotens irritation mot det. Men hur ser ledamoten då på att EU år 2024 importerade fossila bränslen från Ryssland för 20 miljarder euro? Oberoende av om man anser sig vara klimathysterisk eller klimatalarmist, så kanske man kan ha problem med den kopplingen till fossila bränslen.

Tack, talman!

Detta handlar om ett klimatmeddelande där vi pratar om klimatet. Vi diskuterar inte vilka vi ska göra affärer med, och jag vet inte vad det har med saken att göra.

Jag håller med om detta med konsumtionsbaserade utsläpp och jag tror att jag nämnde att det är viktigt att ta upp det. När man försöker tjäna något i ena ändan så kan det visa sig att man förlorar mycket mer i andra ändan.

Tack, talman!

Det har naturligtvis att göra med att ett led i klimatpolitiken handlar om att vi inte ska bränna fossila bränslen. Oavsett om man är klimatalarmist eller klimathysterisk kan man ha invändningar mot att så mycket skattepengar går till exempelvis den ryska krigskassan, bara för att vi ska komma åt de fossila bränslena. Det var min poäng med det.

Sedan, kopplat till kommentaren om konsumtionen, nämnde Egeland att vi ska fortsätta konsumera om vi ska ersätta alla bilar med elbilar. Egeland indikerade att han tycker att det låter lite knäppt, och där vill jag hålla med honom. Det finns inte på kartan att vi ska ersätta alla bilar med elbilar; det klarar inte planetens resurser av heller. Vi måste helt enkelt tänka om när det gäller vårt sätt att transportera oss helt enkelt.

Tack, talman!

Jag sade säkert "ersätta alla bilar med elbilar" men det var väl mitt raljerande sätt att uttrycka mig. Jag är fullt medveten om att det inte är möjligt att byta ut alla bilar mot elbilar.

När det gäller transporter och när vi pratar om bilar, så ser jag det på samma sätt som jag ser på t.ex. uppvärmning av hus, att det kanske inte alltid är fullt rimligt att helt byta ut systemen. Det handlar om att utvinna energi. I vissa fall kan det vara mer effektivt att fokusera på energibesparingar istället för att byta ut hela energisystemet. Det är en liknande situation. När du byter ut hela energisystemet eller byter ut hela bilen, då ökar du din konsumtion för att få att tjäna lite på det territoriella planet.

Jag skulle vilja börja med ett litet råd från en tant om hur man kan övertyga andra människor om att man har rätt. Det är inte en bra metod att börja med att idiotförklara alla andra och deras argument.

Den halmgubbe-retorik som ledamoten Egeland sysslar med, att den som är bekymrad över eller vill jobba med klimatfrågorna skrämmer upp barn med översvämningar, bränder och allt vad det nu kan vara, och så är det inte i verkligheten. I verkligheten pratar man om vad vi ska göra åt sådana konkreta saker som jag uppfattar att ledamoten Egeland också ser som ett problem; att koldioxidutsläppen behöver komma ner.

Jag uppfattade att han uttryckte en stolthet över att Åland hade lyckats komma ner med 49,5 % i utsläpp.

Tack, talman!

Det här med att försöka övertyga andra människor, det börjar jag nästan ge upp. Men jag tackar i alla fall för tipset.

Nu ska vi se. Jag skulle inte alls säga att jag idiotförklarar alla människor som vill jobba med det här problemet. Det är den här alarmismen som jag ifrågasätter. Det kan inte bara vara jag som har sett att vi går mot en tipping point, där det snart inte går att vänta längre utan att vi riskerar en klimatkatastrof.

Jag tycker att det är ganska ofta vi hör att vi lever i ett klimatnödläge. Men jag kanske är mer av åsikten att det inte är bra att släppa ut för mycket koldioxid. Det är inte bra att släppa ut andra utsläpp heller. Jag skulle fortfarande önska att man försöker minska utsläppen i den mån man kan.

Det som händer med klimatet är jag fortfarande övertygad om att det är hanterbart.

Då kommer vi kanske till det som, med tanke på det här klimatmeddelandet, är den springande punkten. Vi vill minska klimatutsläppen. Vi vill sänka koldioxidutsläppen.

Ledamoten Egeland säger att vi kan vara stolta över att Åland har minskat sina utsläpp med nästan 50 %. Då är frågan: Hur har vi gjort det? Vilka mål ställde vi upp när den här processen började för att nå ett beslut som ledde till att utsläppen minskade?

Det handlar om att acceptera att det finns ett problem och att fundera på hur vi konkret kan åstadkomma en förändring. Det räcker inte med att måla upp andras argument, som ledamoten har gjort när han talat om det stora hotet från människor med velourbyxor, eller vad det nu var. Man måste vara konkret.

Tack, talman!

Nej, velourbrallorna var inget hot. De var bara ett pittoreskt inslag som hade förstört hela ert jämställdhetsarbete.

Men om vi ska prata om hur det kommer sig att koldioxidutsläppen har minskat, tror jag inte att vi politiker ska slå oss för bröstet över att vi har fått ner koldioxidutsläppen. Vi ska nog tacka marknaden för det. Det har funnits ett behov.

Jag brukar ta upp värmepumparna som ett lysande exempel. Bensinpriset är ett annat lysande exempel. Det börjar bli för dyrt med bensin, och då kanske man inte vill ha en SUV som drar 2,5 liter per mil. Det är för dyrt att värma huset med olja, så man installerar en värmepump istället.

Men det är inte politikerna som har lett till den utvecklingen.

Där tror jag att ledamoten Egeland har fel. Jag tror att det handlar om både politiska beslut och hur vi driver dessa frågor tillsammans. Det handlar om lagstiftning och direktiv, men också om marknaden. Så det är nog en kombination.

Jag tycker att det är lite tråkigt att tala om hela det internationella forskarkollegiet som en undergångssekt. Det är jätteviktigt att lyfta fram problemen och sätta dem under debatt, precis som Georg Brandes sa. Det är det vi gör. Det kan dock få den effekten att många blir rädda och att det upplevs som oroväckande. Därför är det bra, tycker jag, att lyfta fram att Åland har haft framgångar med att minska utsläppen sedan 2005 och att det arbetet kan fortsätta.

Jag ska själv öppna en utställning här klockan 18.00 i Jomala, där barn tar upp frågan om klimatet och de har gjort en utställning.

Tack, talman!

Jag uppfattade ingen fråga så jag replikerar på det första inlägget. Minister Gunell tror att ledamoten har fel, vilket jag har haft förr, så det är mycket möjligt att jag har det den här gången också.

Jag ville betona vikten av att arbeta med dessa frågor även gentemot barn och unga. Det är en fråga som engagerar dem mycket, eftersom det handlar om deras framtid. Därför anser jag att det är bra att vi fortsätter att diskutera dessa frågor med barn.

Landskapsregeringen har för avsikt att involvera skolorna i klimatfrågan och be om deras synpunkter på vad vi beslutsfattare och vuxna behöver göra i den här situationen.

Tack, talman!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar med barnen. Om de är oroliga för det här, tycker jag absolut att vi ska försöka lugna dem. Det är inte riktigt det jag har sett att har varit agendan, varken bland politiker eller i mediebruset. I dag är det ju knappast lugnande signaler som förmedlas; snarare handlar det om den annalkande katastrofen. Jag tror inte att barnen behöver vara rädda för det.

Men om vi har lyckats få barnen att tro att världen håller på att gå under, och sedan går vi tillbaka till dem och frågar vad de tycker att vi ska göra för nu håller planeten på att brinna upp här. Men jag vet inte, jag skulle nog inte fråga barnen vad de tycker att vi ska göra åt det här; jag skulle hellre prata med de vuxna.

Tack, talman!

Tack ledamoten Egeland. Jag tycker att det är en ganska intressant diskussion. Ledamoten har tagit upp hur man sprider propaganda om klimatet och skrämmer upp folk, och så vidare.

Om jag skulle ha varit en ungdom idag, eller en människa som måste fly från krig och miljöförstörelse, och så vidare, och höra en parlamentariker i ett parlament prata i sådana termer, skulle jag bli jätterädd. Jag undrar om inte Obunden Samling och Egeland själva på något sätt också pekar på den här skräcken, när man baktalar forskare och de som arbetar med statistik och gör sitt jobb. Det verkar som om man inte riktigt tror på det här. Bidrar man inte själv lite till den här skräcken medvetet?

Tack, talman!

Nu ve jag inte om det föll ut något ur resonemanget, för jag fick det inte riktigt att hålla ihop. Om man är barn och har flytt från krig så borde man bli skräckslagen när man hör mig stå här och säga att ni inte behöver vara oroliga. Planeten brinner inte upp.

Vad har det med att fly från krig att göra? Jag hänger inte alls med nu.

Det var ett typiskt svar från Obunden Samling och ledamoten Egeland.

Jag skulle också vilja ställa en fråga. Ledamoten påstår att politiken aldrig har haft något att göra med hur man stoppar miljöförstöring och klimatförändringar, och att politiken helt enkelt är värdelös.

Vi kan ta några exempel: Det var inte marknaden som tog bort blyet från bensinen. Det var inte heller marknaden som förbjöd freon i kylskåp och hårspray. När jag var yngre använde vi mycket hårspray – åtminstone gjorde jag det. Det var dåligt, och vi visste om det. Det var inte marknaden som åstadkom dessa förändringar.

Hur kan man ens påstå att politiken inte påverkar dessa frågor? Vårt mod att fatta beslut kanske är obekvämt, men att det inte skulle ha någon betydelse? Hur tänker ni? Jag tycker att det är intressant att höra.

Tack, talman!

Då kommer det typiskt svar på det också av ledamoten Egeland; för det har jag inte sagt. Jag har inte sagt att politiker inte har hjälpt till mot någon miljöförstöring. Jag är mycket väl medveten om att det var politiska beslut som tog bort blyet ur bensin. Det var jättebra politiska beslut.

Jag pratade om klimatet här. Det var precis det jag diskuterade med ledamoten Fellman, och vi pratade om hur det kom sig att vi hade så stora minskningar. Då sa jag att det var marknaden. Det fanns ett behov, och marknaden löste det. Jag pratade inte om miljön.

Bensinbolagen hade förmodligen gärna fortsatt att tillsätta bly i bensinen om de hade fått. Det fick de inte. Jättebra, kanon, toppen!

Tack, talman!

Ledamoten Egeland tar sin vana trogen upp G1. Det är en fossilfråga på många sätt. En gång i tiden studerade jag och praktiserade på Ålands kraftverk, där G1 var ny. Det fungerade då som ett dieselvärmekraftverk som producerade el hela tiden och värme till fjärrvärmenätet. Med tiden övergick det till Mariehamns Energi, och det var egentligen Mariehamns Energi som monterade ner det, vilket vi ska komma ihåg. Så det är ingen fråga för Ålands lagting egentligen.

Vi ska också minnas att när G1 monterades ner så var det i första hand ett reservkraftverk. Det var ingen baskraft på något vis. Att säga att det var synd att G1 monterades bort har säkert sina förklaringar. Jag håller med om att det var en fungerande maskin, men det fanns säkert delvis tekniska orsaker, som ledamot Egeland gärna får redogöra för, till att G1 monterades ner. (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det stämmer precis som ledamoten säger. Det var Mariehamns Energi som ägde anläggningen.

Som jag nämnde i mitt anförande så var vårt förslag att landskapet skulle ta över ägandet. Anledningen till att man inte kunde få stöd från Försörjningsberedskapscentralen var att det var Mariehamn, som ett vinstdrivande företag, som ägde den. Jag förstår att Mariehamns Energi inte ville stå för det, jag har full förståelse för det.

Jag nämnde också att det var de som skrotade den. Att det blev tokigt och att detta är en fråga för oss som sitter här var att vi hade möjligheten att ta över anläggningen till vårt ägo. Då hade vi kunnat använda den som reservkraft. Nu gjorde vi inte det, utan vi lät dem skrota G1, och nu vill vi bygga ny reservkraft.

Tack, talman!

Det finns många aspekter att ta hänsyn till, och visst det var en fungerande maskin. Jag kan hålla med om att jag också hade frågetecken kring lämpligheten i detta, med tanke på det facit vi har i dag, särskilt när det gäller behovet av reservkraft. Nu är det så att den aktuella anläggningen är nedmonterad.

Jag vill också passa på att kommentera det som ledamoten lyfter fram angående reservkraften i Tingsbacka. Den drivs inte av LNG i dagsläget, flytande naturgas, utan vi pratar om fossil brännolja. Gasturbinerna används inte regelbundet; de är helt och hållet avsedda för reservkraft.

Det är viktigt att vi håller isär begreppen när vi diskuterar reservkraft, som används vid behov och baskraft, som ska fungera regelbundet. Vi blandar lätt ihop dessa termer, och jag tycker att det är synd, eftersom det kan förvirra åhörarna, om inte annat.

Tack, talman!

När jag pratar om Tingsbacka handlar det främst om verkningsgraden. Jag har diskuterat båda dessa som nödkraft. Jag har inte nämnt dem som baskraft.

En fördel jag nämnde för G1 var svängmassan, som skulle kunna vara till nytta om man vill köra ö-drift och nyttja. Man skulle kunna ha den som frekvensreferens ihop med vindkraftverken. Jag har bara pratat om dem som nödkraft. Jag vet att man använde den förr för att kapa toppar , men ibland kapar man även toppar med Tingsbacka.

Talman!

Jag delar ledamoten Egelands uppfattning om att man inte ska skrämma ungdomar och andra vuxna i onödan. Rädsla orsakar apati och leder till brist på handlingskraft och framtidstro. Det är mycket viktigt att vi visar att vi gör framsteg och att vi går framåt i den här frågan.

Jag vill också kommentera det som ledamoten Egeland tar upp angående snön. Det är faktiskt en del av klimatförändringarna. Det beror på att jetströmmarna i atmosfären har börjat vobbla, de har blivit mer instabila. Detta har lett till ett läckage av kyla från Nordpolen, vilket gör att Norden och norra Europa har haft mycket kallt väder, medan det på andra ställen, globalt sett, är väldigt, väldigt varmt.

Torkan 2018 var ett sådant fenomen som man tror delvis beror på klimatförändringar. Ett högtryck parkerade sig över stora delar av Norden, vilket resulterade i en mycket stor torka och svårigheter, inte minst för jordbrukarna.

Tack, talman!

Det var precis det här jag menade när jag berättade om att jag hade läst boken om Ålands väder under 1900-talet.

Denna snö beror alltså på klimatförändringarna. Vi fick snö i januari och februari på Åland, och den här gången är det på grund av klimatförändringarna. När vi fick snö på 50-talet var det normalt. Men nu beror det på klimatförändringarna. Var det inte bara så att vi hade en vanlig vinter nu? Vi har inte haft en vanlig vinter på flera år. Är inte det kanske mer rimligt? Det borde ändå finnas en möjlighet, om än liten.

Talman!

Det är på det viset att visst kommer vi att ha snö framöver. En av de mest intressanta statistikuppgifterna ur ett åländskt perspektiv är när vi har islossning på Slemmern. Det visar sig att vi har allt mindre is på Slemmern, vilket visar att vi faktiskt har klimatförändringar. Det betyder att vi måste vidta åtgärder och göra det vi kan.

Jag tänkte också kommentera reservkraft. Om jag minns rätt så var det förra landskapsregeringen och majoriteten som tog fram den utredningen. Då var Liberalerna och, såvitt jag vet, Socialdemokraterna inte en del av det.

Det är inte helt lätt med reservkraft, vi har Å-link och vi behöver i så fall också ha ett bränsleupplag. Nu diskuterar man annan reservkraft som har att göra med att vi ska kunna använda batterier, och att vi reglerar det med sol- och vindkraft, vilket vi är duktiga på här på Åland.

Slutligen säger ledamoten Egeland att man inte ska hemfalla åt skrämseltaktik. Men det är faktiskt så att det finns hybridpåverkan, inte minst från ryskt håll, där man gör allt man kan för att försöka förhindra Europas gröna omställning. Det finns ganska mörka krafter i det här också, t.ex. ryska båtar som gör allt för att misstänkliggöra den gröna omställningen i Europa och Norden.

Tack, talman!

Det kom en liten "guilt by association" där på slutet. Om det finns rysk påverkan som försöker motarbeta den gröna omställningen, det vet jag inget om. Men det är säkert möjligt att sådan påverkan existerar. Det kan också finnas rysk påverkan som har försökt driva på den gröna omställningen.

Tänk om det har funnits rysk påverkan som tyckte att Angela Merkel skulle montera ned kärnkraften och istället satsa på gasverk, med gas från Ryssland? Vem vet? Kan det ha varit en påverkansoperation?

Jag känner inte att jag har behövt hjälp från Ryssland för att nå de slutsatser jag har dragit om den gröna omställningen. Jag klarar mig ganska bra på egen hand.

Talman!

Här kommer en moderat analys av det klimatpolitiska meddelandet. Faktiskt så finns det en del gemensamma beröringspunkter mellan vår politik och klimatmeddelandet. Sen finns det ett antal punkter där vi helt klart hade valt en annan linje som regeringsparti.

Om jag börjar med ”matchningarna”, så har vi och regeringen ett gemensamt fokus på ökad fossilfrihet och hållbarhet. I vårt partiprogram slog vi fast målet om ett mindre fossilberoende Åland och argumenterade för fördelarna med att t.ex. inte vara beroende av oljediktaturer, vilket har nämnts tidigare i debatten. Detta matchar delvis regeringens mål om klimatneutralitet 2035.

Det kan här vara läge att stanna upp och fundera på begreppet ”klimatneutralitet”. I dagens Hufvudstadsbladet kan vi läsa att Helsingfors stad slopar begreppet ”klimatneutralitet”, vilket flera nordiska städer redan gjort. Beslutet hänger samman med ett EU-direktiv om vilseledande grön marknadsföring som innebär att företag inte längre får påstå att de är klimatneutrala – om de behöver kompensera sina återstående utsläpp genom att köpa kolkrediter för åtgärder på andra håll.

Direktivet gäller inte städer, men trenden är värd att notera. Det är värt en stunds eftertanke att regeringsprogrammets och klimatmeddelandets mål om ”klimatneutralitet” på annat håll anses gammalmodigt och rentav vilseledande. Det tål att understrykas att Helsingfors stad inte minskar sina ambitioner, de höjer sina utsläppsminskningsmål från 80 % till 85 %. Vi kan notera att flera aktörer nu skiftar sitt fokus från ”klimatneutralitet” till minskade utsläpp.

Vi tycker också det är skäl att i meddelandet notera positiva utvecklingar på området, det är jätteviktigt för att skapa engagemang och handlingskraft.

Ni nämner i meddelandet en del dystra budskap som att de globala nettoutsläppen var 12 % högre 2019 än 2010. Det behöver inte alls redigerats bort, det kan gott stå. Men man kunde också nämna att flera stora ekonomier minskar sina utsläpp, förnybar energi växer och teknikskiftet går rekordfort och att tillväxttakten i utsläpp minskar tydligt. Och det finns två poänger här: Den ena är att positiv utveckling är viktig att beskriva. Den andra är behovet av optimistisk realism – jag kopplar här till tidigare repliker - tekniken finns, kostnaderna faller, många länder visar att minskningar är möjliga och omställningen accelererar.

Det vi ser för lite av i meddelandet är ekonomiska incentiv, morötter för hållbarhet. I stället ser vi något som tyvärr är rätt typiskt för denna regerings politik; förbud och reglering som viktiga delar av samhällsbygget. Vi vill påminna om att ekonomiska incentiv är ett centralt verktyg i verktygslådan. De kan rentav vara effektivare och mindre byråkratiska sätt att styra klimatpolitiken på.

Vår andra kritik handlar om att vi efterlyser lite mera teknikoptimism och specifikt ett starkare fokus på energieffektivering som bara nämns en enda gång i själva meddelandet, närmast i förbifarten.

Ur ett moderat perspektiv är det klimatpolitiska meddelandet ett helt okej första steg för att sätta mål och strukturera arbetet, vi tycker inte att det här meddelandet måste i papperskorgen.

Men för att det här meddelandet ska ge verklig effekt och skapa engagemang behövs några saker:

1) Kraftfullare marknadsbaserade styrmedel och incitament. Det ska vara lätt att göra rätt, det ska rentav vara lönsamt. Konkreta ekonomiska fördelar bör finnas – både för de företag och individer som agerar klimatvänligt.

2) Starkare fokus på teknisk innovation och energieffektivisering. Som bekant "den mest effektiva energin är den som aldrig används”.

Och till sist: Var inte rädda för att koppla klimatmålen tydligare till jobb, investeringar och tillväxt. Klimatmålen är inte bara världsångest, pålagor och regleringar. De är också ett hopp om något bättre, en betydande möjlighet för tillväxt, investeringar och jobb – försök att beskriva den sidan av myntet bättre i nästa meddelande.

Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag tänkte följa upp lite på det här med de ekonomiska incitamenten som ledamoten Valve nämner, och hur viktigt det är att finnas på plats. Vilka incitament tänker man sig från Moderat Samling? Vi har inte alltid de skatteverktyg som våra grannländer har.

Jag tycker också att detta hänger ihop med frågan som kom upp tidigare i debatten: vem som ska betala för omställningen. Vi kan tänka oss att vi alla gemensamt tjänar pengar på att släppa ut koldioxid och på den fossila ekonomin. Det är inget konstigt att vi alla är med och betalar för detta. Det är inte rimligt att skattebetalarna ensamma ska stå för den notan, eftersom det handlar om så stora summor.

Talman!

Meddelandet är till sin karaktär ganska allmänt formulerat och går inte in på specifika åtgärder. Därför gick inte heller detta anförande så djupt in i detalj. Generellt sett bör man kunna se affärsintressen som en möjlighet till klimatarbete.

Det här meddelandet andas skepticism mot affärsintressen. Man talar om klimatdesinformation, ofta förstärkt av fossila affärsintressen och det är dessa affärsintressen som nämns. Det finns affärsintressen som har ett väldigt stort intresse av klimatomställning, vilket skulle kunna framgå tydligare.

Vill man ha konkreta exempel på ekonomiska incitament som har bedömts vara framgångsrika, kan man nämna att regeringen i Sverige i början av 90-talet införde en koldioxidskatt. Denna skatt har absolut inte på något sätt hämmat god ekonomisk utveckling och tillväxt i Sverige.

Tack, herr talman!

Jag vill ge Moderaterna ett tips om Hagainitiativet i Sverige, som samlar storföretagen under klimatarbetets paraply. Det som har varit tydligt från näringslivet är att man behöver och vill ha tydliga, långsiktiga spelregler, samt klara lagar och ramar för verksamheten. Jag anser att det är politikens roll att tillhandahålla detta.

Det vore intressant att föra en djupare diskussion kring detta. Upplever man att landskapsregeringen och lagtinget vobblar i miljö- och klimatpolitiken? Känns det osäkert, som om man inte riktigt vågar tro på att detta är aktuellt nu? Vad innebär det för investeringsviljan och viljan att se affärsmöjligheter? Om man tror att situationen kommer att förändras här på torsdag, så kan man inte lita på detta.

Tack till ledamoten Röblom. Det var en bra replik.

Jag upplever dock att det inte finns så mycket konkret i det här meddelandet. Det är en sak att ha långsiktigt trygga verksamhetsförutsättningar och veta vad som gäller. Men det är en annan sak när det är otydligt huruvida det kommer att regleras här och där eller inte. Det är inte riktigt det som ledamoten Röblom efterfrågar.

Regler är absolut en del av verktygslådan, men man ska inte heller glömma de ekonomiska initiativen. Alla redskap behöver användas.

Tack, talman!

Lagting och bästa åhörare. Vi diskuterar i dag landskapsregeringens klimatpolitiska meddelande från Socialdemokraterna. Vi kan konstatera att detta är ett omfattande, strukturerat och sakligt meddelande. Det har varit intressant att fördjupa sig i det. Meddelandet visar på tydliga mål, en klar nulägesanalys och väl beskrivna åtgärder.

Jag tycker att det är intressant att landskapsregeringen efterfrågar synpunkter. Här kommer några från den socialdemokratiska gruppen.

Vi anser att detta är ett realistiskt meddelande, men vi har högre ambitioner än så. Samtidigt är det en viss realitet att alla partier kanske inte har samma ambitioner eller syn på olika frågor. Så är det i en demokrati. Vi har en världsbild och varierande grad av intentioner, precis som alla andra människor.

Som sagt, det är positivt att regeringen frågar efter inspel, för klimat- och miljöpolitiken är inget som är en färdig slutprodukt. Det är en pågående process som kräver ekonomiska förutsättningar, uppföljning, skärpning och politiskt mod.

Det är inte svårt att formulera vad man vill, men vi vet att det är genomförandet som är det verkliga problemet. Målen blir svåra att nå med nuvarande takt. Om utvecklingen inte går åt rätt håll måste vi vara beredda att korrigera kursen, beroende på hur situationen förändras.

Vi måste snabbt kunna förstärka styrmedel, omprioritera resurser och fatta konkreta beslut som ger resultat. Insatserna måste riktas dit där utsläppen är som störst.

På Åland är det tydligt att vi inte har farliga gruvor, olja eller andra sådana resurser; vi är konsumenter av olika saker. Transportsektorn, färjetrafik, personbilar, kollektivtrafik och jordbruk är några exempel. Tidigare anföranden har tagit upp dessa frågor, så jag ska inte upprepa dem. Här kan vi konkret göra något om vi vill ha utsläppsminskningar på Åland.

Det finns också långsiktiga ekonomiska vinster med omställningen. Vi är fortfarande mycket beroende av olja, diesel och bensin. Samtidigt lever vi i en tid av geopolitisk oro och osäkra energimarknader, vilket gör det svårt att ens diskutera budgetering. Vad kommer skärgårdstrafiken att kosta? Kommer budgeten att hålla? Vi känner alla till detta.

Att vi måste minska fossilberoendet, det handlar inte bara om klimatpolitik, utan också om stabilitet och ekonomisk trygghet.

Kanske vi ska börja prata om klimat i ekonomiska termer istället för andra termer, så att det blir mer begripligt för dem som bara tänker på pengar.

Talman! Om vi fortsätter att vara beroende av fossila bränslen från delar av världen där konflikter och krig påverkar energiförsörjningen, så handlar valet av andra energikällor inte bara om klimatet. Det handlar också om säkerhet, självständighet och ansvar inför framtiden.

Vi behöver ställa oss några konkreta frågor: Hur gör vi det enklare och lönsamt att välja bort fossila drivmedel? Hur gör vi kollektivtrafiken så attraktiv att den faktiskt väljs? Hur påskyndar vi omställningen av sjötrafiken? Hur utformar vi ekonomiska styrmedel som faktiskt förändrar beteende och inte bara signalerar våra ambitioner? Det kräver både investeringar och styrmedel, samt prioriteringar.

Beteendeförändringar är inget man kan göra över en natt, men genom lagstiftning och olika styrmedel kan vi få folk att ändra sina beteendemönster. Vi har haft tidigare diskussioner om hårspray, bly och bensin. När vi diskuterade tobaksfrågan så pratade vi om att tidigare fick alla röka överallt, även i plenisalen. Det skulle vara helt otänkbart i dag.

Ledamoten Valve och ledamoten Röblom har också diskuterat att klimatpolitiken måste vara långsiktig och stå fast oavsett vilken politisk majoritet som finns i lagtinget. Världsläget förändras, men för att företag och samhälle ska kunna hänga med måste det finnas klara och tydliga spelregler som står fast.

Vi socialdemokrater anser att en klimatlag skulle skapa förutsägbarhet för näringslivet, transparens för medborgarna och trovärdighet i politiken. Det skulle också göra klimatarbetet mer systematiskt och uppföljningsbart, med mer konkret fakta och siffror och mindre snack.

Vi kan inte bortse från ett generationsperspektiv. Jag har en fantastisk praoelev i den socialdemokratiska gruppen denna vecka. Vi har diskuterat detta anförande och klimatmeddelandet tillsammans. Många unga i dag följer klimatfrågan, medvetet eller omedvetet, via sociala medier. De ser osäkerhet i världen och många är oroliga och undrar hur allt hänger ihop. Unga människor är kloka, och det är nedvärderande att säga att barn blir skrämda av olika saker. Deras oro är konkret och verklig. De förstår vad som pågår. Den press de känner är på riktigt, och förväntningarna på oss vuxna är också helt på riktigt och verkligt.

Unga väntar inte på att det ska finnas formuleringar, styrdokument och fina ord. De väntar på att vi ska agera med den kunskap vi har här och nu. Det skulle vara bra om ni som har ansvar i dag tänker på att vi som går i högstadiet också har en jord att leva på i framtiden.

Det finns goda exempel, som regeneration, en åländsk rörelse med unga människor som aktiverar sig, gör saker, säger ifrån och protesterar. Denna rörelse har spridit sig överallt. Det är ett åländskt initiativ av Simon Holmström, som nu är ute i världen, han skapade detta. Vi ska vara stolta över våra åländska ungdomar som har förstått vad som gäller och agerar. Heder till er alla!

Vi ska fortsätta med denna ambition. Vi ska fortsätta lyssna på ungdomarna, skärpa styrningen och fatta beslut som gör en verklig skillnad. Vi ska säkra långsiktigheten genom lagstiftning. Åland är så litet att vi har alla förutsättningar att gå före. Det största klimatarbetet som någonsin har skett på Åland har påbörjats när vi försöker ställa om skärgårdstrafiken.

Vi måste också våga leda långsiktigt, ta itu med obekväma frågor och tänka på att även om vi står här i dag och tror att vi vet bättre än forskare, så finns det ungdomar som granskar oss och säger att de vill ha handling. Tack!

Tack, herr talman!

Jag är lite förvånad över att Socialdemokraterna verkar så nöjda med klimatmedelandet. Det känns fräscht att det har kommit lite reservationer från olika håll, det är väl bra.

Ledamoten Eckerman konstaterar själv att klimatmeddelandet säger att vi inte kommer att uppnå de här målen. Tyvärr innehåller klimatmeddelandet ingen analys överhuvudtaget på vad vi måste göra om vi trots allt vill nå dessa mål. Hur kan man vara nöjd med det?

Ledamoten Eckerman nämner också att meddelandet är fullt av konkreta åtgärder som ska främja klimatarbetet. Nämn någon sådan! Kan hon nämna en ny åtgärd som landskapsregeringen presenterar för att vi ska kunna snabba på klimatåtgärderna?

Tack för det ledamoten Röblom. Jag förstår hans frustration. Ledamoten satt själv i en landskapsregering som klimat- och miljöminister. Jag satt själv då i opposition, så jag förstår dynamiken mellan opposition och regeringsblock. Men vi är på samma sida.

Jag skulle kunna kritisera ledamoten Röbloms prestationer under den förra regeringen, vad de kom fram till och vad de konkret åstadkom. Men jag gör inte så, för jag är inte lagd på det viset. Jag hoppas att vi ska kunna diskutera hur vi kan gå vidare.

Ledamoten Röblom vet också att ambitionsnivån och synen på klimatet och vädret varierar väldigt mycket. Socialdemokraterna är inte Hållbart Initiativs fiender i den här frågan.

Tack, talman!

Nej, jag ser ingen anledning till att ledamoten Eckerman ställer sig upp och kritiserar mitt arbete i den förra landskapsregeringen. Jag ifrågasätter varför hon är så nöjd med det här klimatmeddelandet, när hon själv säger att målen inte kommer att uppnås. Men här finns ingen analys av vad som behöver göras för att uppnå dessa mål.

Oavsett om det är som ledamoten säger, att det varierar enormt beroende på regeringsbasen om man tror på klimatfrågan eller inte, så borde klimatministern åtminstone ha så pass stor makt över ett sådant dokument att man kan redogöra för vad som bör göras för att nå målen, men det finns inte här.

Det jag är nöjd med från min tid i den förra landskapsregeringen är att jag förde över en promemoria om en klimatlag till lagberedningen. Det är det längsta någon minister har kommit med detta ärende tidigare, vill jag påstå. Å andra sidan ignorerades detta aktivt här, för det finns faktiskt ett arbete gjort för att uppnå en sådan klimatlag som ni efterlyser.

Tack för det. Jag tror att det var lite för många påståenden.

Jag vill också påpeka att Hållbart Initiativ lämnade den förra regeringen i protest eller i desperation, eftersom man inte kom vidare med det man arbetade med. Jag tycker att ledamoten Röblom kanske borde överväga att Socialdemokraterna och Grön Vänster inte nödvändigtvis är hans fiender i den här frågan.

Tack, talman!

Ledamoten inledde sitt anförande med att säga att man ska komma med någon slags vägkost till det här, och att det var ett syfte. Men jag fick inte ut någonting konkret av det som ledamoten sa. Det fanns kanske något där som jag missade.

Men därför handlar det här replikskiftet om att EU ställer väldigt hårda krav på medlemsstaterna. Som en konsekvens av detta har vi till exempel utsläppsrätter inom handelssjöfarten, vilket fördyrar transporterna enormt för oss ålänningar som är helt och hållet beroende av sjötransporter.

Vi har reduktionsplikten för biltrafiken, som också fördyrar alla transporter. Vår levnadsstandard minskar ganska mycket till följd av alla de klimatåtgärder som genomförs från EU:s håll.

Men sedan står ledamoten här och säger att vi ska ha ännu mer, hon nämner inte vad vi ska ha, men något ska vara ännu mera, om jag förstår ledamoten rätt. Det skulle vara intressant att höra vilka konkreta åtgärder som Socialdemokraterna efterlyser.

Tack, herr talman!

Det har varit en intressant diskussion om ett viktigt ämne.

Jag vill börja med att slå fast det som flera talare redan har varit inne på, nämligen att den fossila ekonomin inte bara är ett allvarligt miljöproblem, utan också en säkerhetsrisk som skapar osunda geopolitiska beroenden.

Vi vet att många ålänningar är djupt engagerade i Ukrainas situation och det brutala anfallskrig som Ryssland utövar där. Det är därför ledsamt att höra att år 2024 importerade EU ryska fossila bränslen för mer än 20 miljarder euro. Europa betalade mer för rysk fossilenergi än vad man betalade i finansiellt stöd till Ukraina. Putin tackar och tar emot, krigskassan mumsar i sig det här.

Det är därför en viktig poäng att arbeta med klimatpolitik och komma bort från fossila bränslen. Det handlar inte bara om utsläpp och miljö, utan också om att vi kanske inte vill att våra pengar ska gå till dessa stater och auktoritära ledare.

Nyligen hotade Ungern att blockera ett EU-lån på 90 miljarder euro till Ukraina, efter en konflikt om leveranser av rysk olja. Det här är konkreta exempel på hur det fossila beroendet skapar politiska låsningar i Europa, låsningar som vi absolut inte behöver i dessa tider.

När Europa köper fossil energi från auktoritära stater, gör vi oss beroende av deras politik, krig, konflikter och maktspel. Jag har dragit detta lite till sin spets, kämpar man med näbbar och klor för att av nostalgiska skäl försvara den fossila ekonomin, så kämpar man också för att Putin och hans gelikar ska behålla viktiga maktinstrument.

Klimatfrågan är en säkerhetsfråga. Klimatkrisen förstärker dessutom andra kriser, såsom migration, livsmedelsförsörjning och ekonomisk instabilitet.

När det gäller migration är det intressant att notera att de partier och politiska strömningar som mest försvarar den fossila ekonomin också är de ivrigaste när det gäller att stoppa migrationen. Det blir djupt orättvist, eftersom vi vet att klimatförändringar är en stor orsak till att människor måste lämna sina hem. När vi pratar om "drill baby drill" och att fortsätta med fossila bränslen, försämrar vi förutsättningarna för dessa människor, och när de vill komma till oss bygger vi högre murar. Det är djupt orättvist.

På tal om orättvisa, så 100 fossilbränsleproducenter stod för cirka 70 % av de globala industriella utsläppen mellan 1988 och 2015. 100 företag - 70 % globalt! Man kan bara gissa hur mycket pengar som har rullat in i dessa företag genom åren, och som fortsätter att rulla in. Dessa företag är inga duvungar. Är de sugna på att fortsätta tjäna sina miljarder? Ja, det kan man väl utgå ifrån. Ligger det i deras intresse att göra sitt bästa för att vi ska ifrågasätta klimatkrisen? Det kan man tänka sig. Är det i deras intresse att fördröja omställningen till förnybar energi? Det kan man också tänka sig.
Varför är det orättvist? Jo, för att krafterna som motarbetar klimatpolitiken är starka. Med det som bakgrund är det inte alls konstigt att det finns så mycket vilseledande information om klimatfrågan på sociala medier. Det förvånar inte minsta.

Talman! Åland är litet. Därför spelar det ingen roll vad vi gör. Finland släpper ut mer än Åland. Tyskland släpper ut mer än Finland. Kina släpper ut mer än Tyskland. Det resonemanget känns igen, och det leder absolut ingenstans. Tänker alla så händer ingenting.

Men med självstyrelsen följer också ett ansvar. Det är Åland som ansvarar för de åländska utsläppen. Ingen annan kommer att ta det ansvaret. Sedan får man sitta och prata om Kina och Indien hur mycket man vill.

Vi ska göra det vi kan för att frigöra oss från den fossila ekonomin. Mot den bakgrunden hade jag hoppats att regeringens klimatmeddelande skulle ge tydliga besked om hur klimatarbetet ska snabbas upp. Men som jag redan har varit inne på under debatten, tycker jag tyvärr inte att de svaren riktigt levereras.

Meddelandet är välskrivet och innehåller mycket bakgrund, många beskrivningar och viktig information. Välskrivet vill jag understryka. Tack till tjänstemännen! Det kunde fungera som en handbok för högstadieelever och gymnasiestuderande. Som undervisningsmaterial kunde det kanske underlätta för vissa gryende klimatskeptiker eller för en och annan förvirrad politiker. Men det innehåller tyvärr för få politiska besked.

Regeringen konstaterar själv i meddelandet att klimatmålen sannolikt inte kommer att nås. Man säger att tempot inte räcker. Då undrar jag: var finns analysen på vad som behöver göras för att uppnå målen? Har man inte den analysen, tar man sig inte tid för att göra den, då konstaterar man bara att vi inte kommer att uppnå målen, och så ändrar man slutligen målen. Det är ett felaktigt sätt att arbeta med målstyrning.

Talman! I en klimatkris räcker det inte att konstatera att utvecklingen går för långsamt. Man måste visa hur man tänker lösa problemen.

Min största kritik mot meddelandet gäller styrningen av klimatpolitiken. Det är säkert inte nytt för någon i den här salen. Jag har jättesvårt att förstå hur den modell som presenteras i meddelandet är tänkt att fungera. Enligt förslaget ska regeringen lägga fram en plan för klimatpolitiken en gång per mandatperiod. Man ska inte ta fram någon utsläppsbudget, det vill säga hur mycket vi ska släppa ut för att uppnå målen. Det betyder att vi inte har något tydligt svar på hur mycket vi måste minska de åländska utsläppen varje år. Då undrar jag: vad ska den här planen studsa mot? Hur ska man veta om åtgärderna man vidtar leder dit man vill komma?

Sedan föreslås det att klimatkonventionen ska spela en central roll. Vi vet att även om klimatkonventionens namn är lite fränt, så består den av politiker, inte av experter. Detta politiska organ ska ge utlåtande över regeringens klimatpolitik och kunna ta initiativ till klimatåtgärder. Dessutom ska kommissionen kunna ta initiativ till att ändra målen för Ålands klimatarbete. Det understryker ännu mer känslan av att målen ska kunna justeras lite i efterhand, beroende på vad man tycker att man har lust till och beroende på politisk vilja och dagsform och så arbetar man inte med mål.

Utöver detta ska även utvecklings- och hållbarhetsrådet kunna ta initiativ till klimatråd. Då är det ytterligare ett organ som har en diffus roll i det här. Samtidigt sägs det att varje landskapsregering och lagting ska se till att tillräckliga resurser finns. Men vad innebär tillräckliga resurser och till vad? Det är tyvärr ingen tydlig styrning.

Det som jag hade hoppats skulle ha kommit fram är att regeringen äntligen går in för en åländsk klimatlag. Det gläder mig att Socialdemokraterna stöder det. Det gläder mig att Centern stöder det. Jag hoppas att ni kommer fram och landar i att det är det som är det fiffiga. Varför då? Klimatlagen har under årens lopp aktivt missförståtts många gånger. Jag har här i min hand en promemoria som gick till lagberedningen, där jag själv tycker att det är väldigt enkel och konkret lagstiftning. Den lägger grunden för hur arbetet ska göras, inte vilka investeringar man ska göra, inte hur många skruvar och muttrar eller träd som ska sparas, utan hur arbetet ska göras. Jag hoppas att regeringen kan ta den promemorian och jobba vidare med det.

För klimatlag handlar inte om flera visioner. Det är inte mer byråkrati, vilket vissa politiker försöker påstå. Det handlar om att få en ordning och tydlighet i styrningen. Man fastställer långsiktiga klimatmål, utsläppsbudget, tydliga etappmål för olika sektorer och konkreta planer, och sedan återkommer man med jämna mellanrum till lagtinget och berättar hur det går. Eventuellt kan man tillsätta ett oberoende expertråd som kan stöda detta arbete.

Om man inte har det på ett strukturellt snyggt och ordningsamt sätt, riskerar klimatpolitiken att fortsätta bygga på kortsiktiga politiska viljor, enskilda tjänstemäns och politikers intresse för frågan. Diffusa, mållösa dialogprocesser riskerar att göra klimatpolitiken både ineffektiv och dyr.
Och, kopplat till dialogen jag hade med ledamoten Valve, är det något som näringslivet inte tycker om så är det just detta vobblandet.

Talman! Vi tar del av samma nyheter som alla andra om att vi befinner oss i en klimatkris och en kris för biologisk mångfald. Jag hoppas att vi i fortsättningen tar den här frågan på stort allvar och skapar en tydlighet i klimatpolitiken som vi behöver. Tack!

Tack, talman!

Jag börjar känna mig som ett trasigt piano, men jag måste ändå fortsätta anmärka på att när ledamoten pratar om att det är dåligt att vi köper rysk fossil energi, så har han rätt. Ja, det är dåligt att vi stöder Ryssland på det viset, och det håller jag med om.

Samtidigt är energimarknaden global. Om oljeförsörjningen skadas på en plats, påverkar det hela världen. Priserna stiger överallt, vilket gör situationen svår. Jag tycker att det är viktigt att nyansera bilden av energipolitik.

När ledamoten tar upp förnybar energi, så är det en väldigt stor problematik. Speciellt när man pratar om diktaturer och beredskap. Den absoluta majoriteten av alla resurser som vi använder för att bygga våra vindparker och solpaneler kommer från Kina, som är en diktatur. Pratar vi bara om beredskap så skulle det vara bra om vi började utvinna lite mer naturgas i Europa, där vi har stora lager.

Jag tänker på beroendet av auktoritära stater. Det ligger något i det. Som ledamoten nämner, så finns jordartsmetallerna och delar av teknologin bakom den gröna omställningen i Kina. Men jag vill nyansera detta, såtillvida att fossil energi är en annan typ av beroende. När man är beroende av fossil energi, köper man det hela tiden. Men när man behöver jordartsmetaller för att installera en vindmölla, är det inte något man gör varje dag. Det handlar om olika sorters beroende; att behöva något varje dag är en annan situation än att ta det på lördag en gång i veckan.

När det gäller tillgången på dessa metaller, är det en av orsakerna till att vi måste öka insatserna för cirkulär ekonomi. Jag minns inte exakt hur många miljoner mobiltelefoner som hamnar på sophögarna i Europa varje år, istället för att vi återanvänder de material som finns i dem.

Batterier är en förbrukningsvara, och litiumbatterier är notoriskt svåra att återvinna. De har en begränsad livslängd och är därmed också en typ av förbrukningsvara. Egentligen kan man säga att nästan allt i vår värld är förbrukningsvaror, mer eller mindre. Vi förbrukar saker, och det är en del av vår mänskliga natur.

Det är klart att vi kan förbättra återvinningsgraden, men i dag är det en utmaning. Att återvinna batterier är till exempel väldigt svårt. Jag har inte alla detaljer om solpaneler, men jag har hört att det också är en komplicerad process att återvinna dem.

Vi måste också se till verkligheten: en jättestor del av Europa är i dag beroende av naturgas för uppvärmning. Personligen anser jag att det, ur ett beredskapsperspektiv, skulle vara fördelaktigt för Europa att öka den inhemska gasproduktionen. Det skulle minska vårt beroende av länder som USA, Ryssland och Iran, särskilt i en tid när världen blir alltmer orolig.

Tack, talman!

Det finns utmaningar med vilket energislag som helst, och det finns naturligtvis också utmaningar i omställningen. Jag tycker dock inte att det är en orsak nog att låta bli att ställa om. Tekniken utvecklas hela tiden, och man kan inte fastna för mycket i att bara se de enskilda problembilderna.
Om vi hade gjort det skulle vi fortfarande vara kvar i det läge vi befann oss i för ett antal år sedan, när Kongogruvorna användes som motargument till att vi skulle genomföra en omställning. Tänk på dem som bryter de här metallerna i Kongo! Den bilden har, tack och lov, delvis försvunnit, och vi får se vad den ersätts av.

Det är därför ännu viktigare att vi har en tydlig politisk riktning. Med tanke på näringslivet är det avgörande att de arbetar för att förbättra sina processer och produkter. Antingen hänger de med på tåget, eller så riskerar de att bli utkonkurrerade.

Tack, talman!

Tack och lov att Hållbart Initiativ uttrycker ett missnöje för klimatmeddelandet, för annars hade det varit en katastrof om det hade varit perfekt och fullständigt. Jag tror att det är klokt om ministern och landskapsregeringen lyssnar på en del av de förslag som kommer. Detta är ett område där ledamoten Röblom är bäst på att konkretisera vad vi behöver göra för framtiden.

Jag tycker att det var jätteintressant att lyfta den säkerhetspolitiska aspekten av det som händer idag, särskilt när det gäller vårt energibehov. Det är helt klart att stormaktspolitik är energipolitik. Alla de stora konflikterna som pågår, har pågått och som kommer att börja, handlar om vem som kontrollerar tillgången på oljan, vem som kontrollerar transportvägarna och så vidare. Om vi inte vill vara beroende av detta, måste vi (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack för den kommentaren ledamoten Fellman. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg det. Jag tror att det här är något som lätt kan glömmas bort: hur allt hänger ihop och vårt beroende av varandra. Vi är med och finansierar sådant som jag tror att många faktiskt inte vill stöda.

När man arbetar politiskt med klimatfrågor blir det lätt ganska diffust. Där tycker jag att ledamoten Liz Mattsson hade en bra poäng; det måste konkretiseras.

Men även om jag tänker diffust, så om jag slutar tänka diffust så tänker jag så här: okej, jag vill inte att mina barn eller någon annans barn ska andas in rök från förbränningsmotorer. Jag vill inte heller att mina pengar ska gå till att sponsra diktatorers krig i andra länder. Man kan gå ner så konkret varför klimatpolitik är viktig.

Ja, jag håller helt med.

Jag går vidare till det som ledamoten var inne på tidigare, att all omställning är svår. Gång på gång kör man i diket. Man tror att man har hittat en lösning på ett problem, men sedan visar det sig att det är något annat som också blir värre. Man tillverkar biobränsle och det visar sig att man hugger ned regnskogar. Detta är inte en orsak att sluta försöka. Vi vet med all säkerhet och det är forskningsbaserat att det inte är bra att fortsätta elda olja och kol – det är en katastrof.

Då får vi fortsätta kämpa, göra våra misstag, fatta dårskapsbeslut och sedan rätta oss. Processen hålls ändå igång med det mål som också ledamoten Röblom efterfrågar.

Tack, talman!

Jag har helt en samsyn där. Ibland känns det som att den gröna omställningen och övergången från fossila bränslen till förnybar energi ställs inför orimligt höga krav på att vara perfekt genom hela processen, från A till Ö. Man glömmer att vi under hundratals år har haft en fossilindustri som har agerat på allt annat än korrekt sätt.

Självklart säger jag inte att den förnybara energin ska få bete sig inkorrekt i hundra år framöver; vi måste lära oss av det som har hänt.

Men jag tycker också att det är viktigt att ge lite utrymme för att man kan misslyckas och sedan försöka igen. Jag håller helt med Nina Fellman i detta avseende. Det är inte ett argument att något gick fel och att vi bara kan släppa det.

Talman!

Jag hörde på radion att det värsta folk vet är politiker som ger varandra ryggdunkar. Men jag måste ta den risken och ge ledamoten Röblom en ryggdunk för hans anförande. Det var modigt och bra på flera sätt. Dels är det positivt att ledamoten i det här skedet av debatten, fyra timmar in, breddar diskussionen. Oftast brukar debatten haka upp sig på detaljer och bli ganska snäv. Men ledamoten Röblom kastar bort skygglapparna och vågar prata klimatpolitik i ett brett perspektiv.

Dessutom tror jag att vi fick den elegantaste sågningen av klimatmeddelandet när ledamoten Röblom nämnde att det fungerar utmärkt som en lärobok för högstadiet. Det är på många sätt en upplysande jämförelse, för det finns inte mycket till strategi och mål. Men det finns väldigt mycket upplysningar i det klimatmeddelande som vi behandlar i dag.

Tack, talman!

Jag vill verkligen understryka att jag tycker att texten är välskriven och innehåller mycket viktig information. Jag menar att den kan användas som en upplysning även av myndigheter och liknande. Vilka lagstiftningar ligger bakom detta?

Precis som ledamoten Valve påpekar, saknar jag dock de mer konkreta tankarna kring hur vi ska anstränga oss för att uppnå de mål som vi konstaterar att vi inte kommer att nå.

Ett möjligt nästa steg i detta sammanhang skulle kunna vara en framtidsspaning. Vi har nu redogjort för hur situationen ser ut och vad som händer just nu. Här skulle vi kunna presentera en framtidsspaning för vad som behöver göras framöver.

Tack, talman!

Ledamoten Röblom nämner att han vill ha tydliga mål och ondgör sig över att man justerar målen efterhand. Då funderar jag lite: Vad vill ledamoten Röblom sätta för mål? Vi har ju sett att vi har minskat våra utsläpp med 49,5 % på 20 år. Det är ganska bra.

Vad är Röbloms mål? För att kunna sätta tydliga må0, då måste man veta hur man ska nå dit. Det har jag tagit upp med ledamoten i flera replikskiften. När han har sagt, till exempel, att vi måste ha en fossilfri skärgårdstrafik, har jag frågat: Hur ska det gå till? Med vilken teknik? Det är inte vi politiker som ska avgöra det, utan det får experterna lösa.

Men vi kan inte sätta tydliga mål innan experterna har löst det. Eller anser ledamoten att vi ska göra det och sedan tro att det kommer att ordna sig?

Tack, talman!

Vi står inte heller här och diskuterar hälsopolitik och i detalj går igenom hur man opererar ett skadat knä. Det är det jag menar med att det finns experter som är bättre på vissa saker än vad vi ska göra här. Här ska vi sätta målen.

Hur gör man det, frågar ledamoten Egeland. Hittills har det varit ganska vanligt att man utgår från de beräkningar som finns kopplade till Parisavtalet. Om vi ska hålla den globala uppvärmningen till en viss nivå, hur mycket måste vi sänka utsläppen? Man kan göra vissa kalkyleringar som översätts till vad Åland behöver minska med tanke på våra utsläpp.

Dessa mål ska inte bara tas ur en valfri hatt; de ska hänga ihop på något vis. Det vi kan göra i dag, det vi har råd med och lust till i dag, ska det styra vilka mål vi sätter? Nej, det tar bort lite av idén med ett mål. Då är det bara att puttra på. Målen ska fungera som något som driver oss framåt. Vad behöver vi göra för att uppnå målen?

Tack, talman!

Jag är inte helt imponerad av jämförelsen med hur man ska laga ett skadat knä. Vi kan inte bestämma att vi ska laga skadade knän om det ännu inte finns någon teknik för att göra det.

För att ta ett exempel på tydliga mål: EU hade ett väldigt klart mål – man skulle inte få sälja bilar med förbränningsmotorer. Vi skrattade när vi såg målet, för vi insåg att det där kommer inte att fungera. Och det gjorde det inte heller, så man fick backa från det.

Vad är då vitsen med att sätta upp ett mål som alla förstår redan innan att vi inte kommer att uppnå? Om vi sätter de mål som ledamoten vill ha, hur långt är ledamoten villig att gå för att uppnå dem? Det är såklart en hypotetisk fråga, men om tekniken inte ens finns?

Tack, talman!

Självklart går det att ändra mål. Med tanke på den stora framgång som alternativhögerpartier och andra partier hade i EU-valet, är det inte så konstigt att det är något man gärna tittar på och river upp.

Det har nyligen förekommit diskussioner i Europaparlamentet om att vi inte längre ska få kalla det för "vegohamburgare", eftersom köttindustrin vill äga ordet "hamburgare". Det var en sådan diskussion i EU-parlamentet för inte så länge sedan.

Det är politik. Visst går det att ändra mål av olika skäl, men jag anser att det är en oseriös hantering av målets funktion inom politiken. Dit ska vi, vi anstränger oss och vi vidtar åtgärder för att nå det målet. Detta är också tydligt inom näringslivet; det är klart och tydligt hur vi arbetar.

Om vi går in för en politik där målen kan ändras lite efter humör, så tappar de till slut sin betydelse.

Replikskiftena är därmed avslutade. Den här diskussionen, som handlar om landskapsregeringens klimatpolitiska meddelande, avbryts och återupptas på måndag.

De som finns noterade på talarlistan fortsätter enligt den ordning som nu står.