Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman! Landskapsregeringen föreslår att landskapslagstiftningen om åländsk näringsrätt revideras och moderniseras genom att lagtinget antar en landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd. I den föreslagna lagen definieras närmare när näringsrätt med stöd av lag föreligger och på vilka grunder näringstillstånd beviljas och tillståndsvillkor fastställs. Lagen innehåller också bestämmelser om tillsyn och de befogenheter landskapsregeringen har i förhållande till näringsidkare.

En mycket central del av lagförslaget är de språkbestämmelser som ska skydda det svenska språkets ställning på ett bättre sätt än i dagsläget. Genom att den föreslagna landskapslagen antas upphävs landskapslagen om rätt att utöva näring som har tillämpats sedan 1996. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar landskapslagen om näringsrätt och näringstillstånd i kvalificerad ordning enligt 35 § i lagtingsordningen för Åland.

Utskottet konstaterar att lagförslaget varit föremål för behandling i en politisk referensgrupp bestående av representanter för samtliga lagtingsgrupper.

Gällande landskapslag om rätt att utöva näring i landskapet Åland lämnar ett stort utrymme för prövning. Lagen kompletteras med landskapsregeringens principdokument som i rättspraxis har ansetts sakna juridiskt bindande verkan och som därför bör ses som en sammanställning av de beslutslinjer som landskapsregeringens tillståndsgivning utgår från. Lag- och kulturutskottet instämmer i den av lagtinget tidigare framförda kritiken att det är ”otillfredsställande ur såväl rättssäkerhets- som informationssynvinkel att viktiga grunder för landskapsstyrelsens beslutsfattande framgår endast av ett internt dokument”. Enligt utskottets mening är det därför med beaktande av principerna om transparens, förutsägbarhet och lika behandling tillfredsställande att gällande lag nu föreslås ersättas av en lag som tydligare anger förutsättningarna för näringsrätt och näringstillstånd.

De folkrättsliga garantier som fastställts av Nationernas förbund för att skydda den åländska befolkningens språk, kultur och lokala svenska traditioner, utgör ett så kallat nationalitetsskydd för den åländska befolkningen. Syftet i föreliggande lagförslag är att trygga den åländska befolkningens nationalitetsskydd i näringsverksamheten på Åland och lagen ska särskilt skydda det svenska språkets ställning.

Den gällande landskapslagens bestämmelser om svenskspråkiga anvisningar om en varas användning har enligt lagförslaget i praktiken fått en marginell betydelse, varför det huvudsakliga syftet med näringsrättslagstiftningen konkretiseras genom tydliga språkliga skyldigheter som tillämpas i förhållande till alla näringsidkare och all näringsverksamhet på Åland.

Utskottet delar landskapsregeringens uppfattning om det övergripande syftet med lagen och konstaterar samtidigt att lagen i förhållande till gällande lag kommer att underlätta förutsättningarna för företagsetableringar och investeringar på Åland.

Utskottet delar likaså uppfattningen att den föreslagna landskapslagen bör omfattas av samma kvalificerade lagstiftningsordning som landskapslagen om åländsk hembygdsrätt och landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd.

I Ålandsprotokollet till Finlands anslutningsavtal till EU finns en s.k. stand still-klausul som innebär att inga nya inskränkningar kan införas i förhållande till regler som utfärdats efter den 1 januari 1994. Bestämmelsen har år 1995 lett till att en landskapslag om rätt att utöva näring förföll vid lagstiftningskontrollen eftersom den ansågs stå i strid med Ålandsprotokollets stand still-klausul.

År 2013 avgjorde Högsta förvaltningsdomstolen ett näringsrättsärende som berörde stand-still. Domstolen ansåg att det inte framgått att landskapsregeringen genom sin beslutspraxis efter den 1 januari 1994 skulle ha infört sådana genomgående lindringar i reglerna för beviljande av tillstånden att beslutet att avslå aktiebolagets ansökan kunde anses innebära nya inskränkningar i rätten att utöva näring på Åland, i strid med stand still-klausulen i Ålandsprotokollet och unionens domstols rättspraxis i fråga om tillämpningen av stand still-klausuler. Av intresse är också att domstolen i sitt beslut betonade att Ålandsprotokollet syftar till att trygga det åländska nationalitetsskyddet. 

Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att förslaget sammantaget inte innebär en utvidgning av inskränkningar jämfört med den situation som rådde den 1 januari 1994.

Nu till detaljmotiveringar. 6 § Näringsidkares skyldigheter gällande det svenska språket. Paragrafen reglerar bland annat rätten att betjänas på det svenska språket och att dokumentationen om de varor och tjänster som erbjuds på marknaden ska tillhandahållas på svenska. Bestämmelserna i paragrafen är avsedda att vara direkt tillämpliga även om de också anges som tillståndsvillkor i vissa paragrafer.

Vidare föreslås att näringsidkarna ska upprätta anställningsavtal och tillhandahålla annan för anställningsförhållandet och utförandet av arbetet nödvändig information på svenska. Utskottet noterar här att det kan upplevas som oskäligt att arbetstagare förväntas underteckna anställningsavtal på ett språk som de inte behärskar. Enligt paragrafens sista moment förhindrar bestämmelsen dock inte att andra språk används i näringsverksamheten. Anställningsavtalen och annan information till arbetstagarna kan således finnas tillgängliga också på andra språk.

9 § Fysiska personers näringsrätt med stöd av lag. I lagförslagets 9 § 2 mom. sägs att den som är bosatt på Åland och bedriver näring utan annat biträde än make eller egna omyndiga barn och utan begagnande av affärslokal, kontor eller något annat särskilt driftställe har näringsrätt med stöd av 11 § i självstyrelselagen. Utskottet upplever den i övrigt korrekta skrivningen som otidsenlig och föreslår därför en teknisk ändring av paragrafens 2 mom.

13 § Tillståndsförfarandet. Enligt förslagets 2 mom. kan landskapsregeringen, om det finns särskilt vägande skäl, meddela att näringsverksamheten får inledas före ansökan har tagits upp till slutlig prövning och tillståndet har beviljats och enligt 3 mom. får ett näringstillstånd beviljas en juridisk person som håller på att bildas om det finns särskilda skäl.

Utskottet noterar att det i 2 mom. talas om ”särskilt vägande skäl” och i tre mom. om ”särskilda skäl”. ”Särskilda skäl” i 13 § 3 mom. motsvarar 7 § i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd, medan regleringen i 13 § 2 mom. är helt ny. Avsikten är att tröskeln i 2 mom. ska vara högre eftersom verksamheten temporärt tillåts trots att slutlig ställning inte tagits gällande tillståndsgrunderna.

15 § Juridiska personers permanenta näringstillstånd. I lagförslagets 6 § regleras näringsidkarnas skyldigheter gällande det svenska språket. Utskottet konstaterar att det inte hör till vanligheten att en direkt tillämplig bestämmelse i en lag samtidigt utgör en tillstångsgrund men att avsikten är att säkerställa att tillstånd inte beviljas en näringsidkare som inte uppfyller de direkt tillämpliga språkkraven.

Enligt 1 mom. ska landskapsregeringen när ett permanent näringstillstånd beviljas, som villkor för tillståndet föreskriva bland annat att minst en ordinarie styrelseledamot, eller dennes ersättare vid förfall, alternativt bolagsman har hembygdsrätt eller en pågående hemvistperiod på Åland under minst fem år. Enligt 2 mom. ska landskapsregeringen som villkor för näringstillståndet föreskriva att nämnda person ska ha en faktisk anknytning till den juridiska personen. Utskottet konstaterar att anknytningskravet förväntas tillföra bolaget en behövlig och nyttig lokalkännedom eller kännedom om den lokala marknaden. Men, skrivningen kan ge utrymme för tolkningar till vilket jag återkommer senare.

I 16 och 17 §§ noterar utskottet att även om 6 § inte anges som en tillstångsgrund i 16 och 17 §§, till skillnad från 15 §, är det inte möjligt att avvika från 6 § vid tillämpningen av 17 och 18 §§. Utskottet har dock valt att inte skriva in 6 § som tillståndsvillkor i de berörda paragraferna eftersom det är sannolikt att 16 och 17 §§ oftast tillämpas i förhållande till näringsidkare som inte är etablerade på Åland och detta har beaktats i 6 § 4 mom.

(Jag kommer att fortsätta en liten stund till)

17 § Tillfälligt näringstillstånd. Finans- och näringsutskottet har i sitt utlåtande fäst lag- och kulturutskottets uppmärksamhet på användningen av tillfälliga näringstillstånd enligt 17 §. De flesta större nationella och internationella affärskedjor bedriver enligt finans- och näringsutskottets utlåtande sin verksamhet via ett nationellt bolag och kommer därför vid etablerandet av en verksamhetspunkt på Åland inte kunna uppfylla rekvisiten för att erhålla ett permanent näringstillstånd enligt 15 §. I villkoren för ett tillfälligt näringstillstånd står det att en förlängning av det initialt beviljade tillfälliga näringstillståndet om fem år endast kan förlängas om det finns särskilt vägande skäl. Detta innebär i praktiken att ett företag kan välja att inte etablera sig på Åland eftersom risken för att man tvingas lämna landskapet efter fem år inte kan uteslutas.

Utskottet konstaterar att lagförslaget innebär att villkoren för de permanenta näringstillstånden förenklas varför risken för att bolag som under fem år har innehaft ett tillfälligt tillstånd för en lönsam verksamhet inte ska fortsätta sin verksamhet på Åland inte torde vara överhängande men givetvis möjligt. Utskottet konstaterar också att den tidsmässiga begränsningen för beviljandet av tillfälliga näringstillstånd enligt lagens övergångsbestämmelser tillämpas enbart på ansökningar som lämnas in efter att denna lag träder i kraft.

18 § Näringsregister. Landskapsregeringen ska enligt bestämmelsen upprätthålla ett näringsregister i vilket det får föras in uppgifter om bland annat administrativa påföljder, varningar, återkallanden och straff som avses i denna lag. Anmärkningar ska däremot inte registreras eftersom de handlar om lindriga försummelser.

23 § Återkallande av näringstillstånd. Enligt bestämmelsens 4 mom. ska landskapsregeringen inte återkalla ett näringstillstånd för en period som är längre än sex månader om ett permanent återkallande skulle vara oskäligt. Momentet gäller försummelser som är allvarliga och fortgår trots en varning. Utgångspunkten är ett permanent återkallande, men den sista meningen rör en situation där ett permanent återkallande är oskäligt. Då ska återkallandet vara tidsbundet, men högst sex månader. Avsikten är att näringsidkaren under den tiden ska rätta till bristerna.

27 § Straffbestämmelser. I bestämmelsen begränsas åtalsrätten gällande brott mot de språkliga skyldigheterna så att åtal får väckas endast om landskapsregeringen har gjort en polisanmälan eller ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks. Enligt vad utskottet fått erfara är syftet med bestämmelsen att de rättsvårdande myndigheterna inte ska överhopas med ärenden om exempelvis finskspråkiga kvitton och andra språkliga brister i näringsverksamheten. Det är i första hand landskapsregeringen som ska reda ut problemen med stöd av administrativa påföljder.

Det kan komma att i praktiken krävas mycket utredning av tillsynsmyndigheten för att det ska vara möjligt att bedöma om de språkliga förhållandena strider mot 6 §. Det straffbara beteendet skulle i viss mån få sitt innehåll av bestämmelser på förordningsnivå vilket inte torde vara problematiskt eftersom det i rättspraxis enbart har förutsatts att kedjan av bemyndiganden mellan en straffbestämmelse i lag och den materiella regleringen av straffbarhetsförutsättningarna ska vara tillräckligt exakt.

I gällande landskapslagstiftning finns vissa bestämmelser riktade till åklagaren som gäller åtgärdseftergift. Ålandsdelegationen har vid lagstiftningskontrollen ansett att det ingår i landskapets behörighet enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen att inta bestämmelser om när en gärning är straffbar. På ett motsvarande sätt har Ålandsdelegationen ansett att det faller inom landskapets behörighet enligt 18 § 25 punkten att inta bestämmelser om när anmälan om en överträdelse inte behöver göras till förundersökningsmyndigheten. 

Uppläggen i det föreslagna 27 § 3 mom. är inte exakt detsamma som i de ovan nämnda lagarna eftersom åtalsrätten här delvis skulle vara bunden till att landskapsregeringen gjort en polisanmälan. Förslaget är motiverat av processekonomiska skäl.

Utskottet bedömer sammanfattningsvis mot bakgrund av det ovan anförda, att den förslagna bestämmelsen torde falla inom lagtingets behörighet.

Talman! Utskottet har, som tidigare framgått, inhämtat ett utlåtande från finans- och näringsutskottet i ärendet. Utlåtandet bifogas betänkandet. Utskottet vill särskilt tacka lagberedare Sören Silverström som bistått utskottet med nödvändiga tilläggsutredningar, inte minst gällande behörigheterna beträffande straffbestämmelserna i lagförslaget.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar lagförslagen i de lydelser som framgår av betänkandet.

Avslutningsvis, talman, vill jag i egenskap av ordförande för utskottet delge några personliga reflektioner som jag gjort under behandlingen av ärendet i lagtinget och i utskottet. De ska inte sammanblandas med utskottets samlade bedömning varför jag vill ännu ägna några minuter åt dem.

Det står utom allt rimligt tvivel att lagförslaget utgör en klar förbättring i många avseende i förhållande till gällande lag. Dit hör de portabla bestämmelserna om nationalitetsskyddet i 6 § där det svenska språkets ställning i näringslivet utgör ett grundvillkor för att få bedriva näring på Åland. Det här är bra för konsumenten men också för näringsidkaren då det inte ska råda några oklarheter om på vilket språk verksamheten på Ålands ska bedrivas. Det finns inte heller hinder i lagförslaget för att använda eller komplettera på andra språk, till exempel då arbetsavtal ska ingås. Så långt är allt väl.

Men, jag vill rikta särskild uppmärksamhet på 15 § 2 momentets 3 punkt där den åländska styrelsemedlemmen ska ha ”faktisk anknytning” till den juridiska personen. Den här bedömningen kommer att vara svår att göra och förblir således subjektiv, så som jag ser det, varför skrivningen enligt mitt förmenande vid nästa revision ska utgå. Jag hoppas att landskapsregeringen kontinuerligt utvärderar hur tillämpningen av lagstiftningen utfallit och vidtar nödvändiga åtgärder därefter. Den aktuella skrivningen hindrar inte bulvanförfarande och blir således oändamålsenlig i mina ögon. I förlängningen inställer sig då frågan om kravet på hembygdsrätt för en av styrelsemedlemmarna är likaså ett självändamål. Avsikten med lagförslaget är väl att stimulera näringslivet på Åland genom att göra det enklare för företag att etablera sig här och därmed bidra till den ekonomiska tillväxten. Likaså kan det ses mer sunt ur konsumentperspektivet att ju mer konkurrens det finns på marknaden desto viktigare blir den enskilde konsumenten för näringsidkaren. Det ska synas bl.a. som bättre service till lägre priser, enkelt uttryckt. Man får helt enkelt mer för pengarna.

Det centrala är att syftesparagrafen uppfylls gällande den åländska befolkningens nationalitetsskydd i näringsverksamhet. Det övriga är nog enligt mig snarare utlopp för otidsenlig protektionism som jag personligen har svårt att försvara i en globaliserad värld där lagliga varor och tjänster ska få flöda fritt över nationsgränserna utan att för den skull hålla den åländska konsumenten som gisslan för andra, kanske till och med dunkla syften. På den här punkten hade jag hoppats att landskapsregeringen skulle ha varit modigare, men jag förstår att det i den parlamentariska arbetsgruppen handlat mycket om kompromisser för att uppnå konsensus. Om vi då ska få några förbättringar överhuvudtaget till stånd får jag lov att acceptera lagförslaget trots att steget mot en öppnare marknadsekonomi på Åland blev kortare än vad det kunde ha blivit, om än i rätt riktning. Vi behöver avreglera byråkratin där det går, för det är någon som ska betala för den, i slutändan skattebetalarna och konsumenterna, alltså dubbelt påslag. Tack, talman, för ordet!

Tack, talman! Tack utskottsordförande Juslin. Jag kan konstatera att min tilltänkta replik inte riktigt passar in, för utskottsordförande kommer med helt nya linjedragningar, som jag ser det, i sitt slutanförande, där utskottsordförande nog påtalade att det här är hans egna åsikter.

Det här ett första steg att modernisera näringsrätten, ett första steg i en situation där vi inte vet vad som är juridiskt hållbart med tanke på Finlands grundlag, EU-rätten och stand still problematiken som utskottet lyfte fram. Syftet med den här lagstiftningen är att skydda det svenska språket i näringsverksamheten på Åland, som utskottet också preciserade på ett välkommet sätt. Det här är ju då ett första steg. Alla har varit överens i den parlamentariska samarbetsgruppen att vi tar det här steget nu. Sedan finns det andra behov som man får återkomma till.

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson. Jag tror att vi delar åsikten här att man behöver kontinuerligt följa upp hur lagstiftningen och tillämpningen av den utfaller och reviderar den i den ordning det dyker upp nya utmaningar. Som jag tog upp här som personliga åsikter så ser jag redan nu att de kunde ha gjorts i det här skedet. Men landskapsregeringen har ju valt att inte göra det i detta sammanhang, men det utesluter ju inte att man i framtiden inkommer med en ytterligare ny revidering.

Tack, talman! Under arbetets gång, som jag också har sagt från talarstolen här i parlamentet, så har vi faktiskt lyckats bibehålla en enighet i den parlamentariska kommittén och också förstås i den arbetsgrupp som jag lett med tjänstemännen om att det här är ett första nödvändigt steg. Det gäller också när vi ser över jordförvärvslagstiftningen som bäst. Det finns tankar om nästa steg, men nu tar vi steg på ett sätt som känns hållbart.

Det passar bra att i alla fall ta en del av den tilltänkta repliken. Det här med t.f. näringsrätter, syftet är att skydda svenska språket. Till exempel en större koncern efter att ha verkat här på Åland i fem år eller till och med längre, eftersom behandlingen av existerande inte kommer att ske retroaktivt, är det som så att de inte uppfyller de grundläggande krav som vi ställer på det svenska språket, då får man enligt min mening tacka för sig, för då vill man inte leva upp till de krav som det åländska samhället ställer på bolag.

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson. Jag tycker också att det är ett steg i rätt riktning. Det är bra att de här redskapen finns för tillsynsmyndigheten att också kunna vidta adekvata åtgärder. Men jag tycker personligen att steget kunde ha varit lite längre.

Tack, talman! Det känns lite främmande för mig att höra att en utskottsordförande som lagtingsledamot Juslin pratar om den här lagstiftningen som en otidsenlig protektionism, och speciellt den delen som gäller kravet att ha ålänningar i bolagsstyrelser. Det är kanske övermage med tanke på att vi för det första har haft en parlamentarisk grupp som har tittat på den här saken och Liberalerna har haft möjlighet att tycka till. Och så klart, vad ska man säga, det är lustigt eller till och med olustigt att ledamoten under en presentation av ett utskottsanförande också dryftar personliga åsikter. Vore det inte bättre att göra det i ett eget anförande eller hellre i utskottsrummet?

Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Jag var ganska tydlig i mitt anförande. Jag bad att ni skulle skilja på dessa två olika sakerna. Vid det här tillfället så tyckte jag att det var viktigt att jag förde fram mina åsikter också. Jag har ett särskilt ansvar i egenskap av ordförande för lag- och kulturutskottet och det vill jag förfäkta. I övrigt få ju naturligtvis lagtingsledamot Holmström tycka vad man vill om protektionism.

Talman! Det är inte jag som tycker något om protektionism i det här fallet, utan det är ett lagtingsledamot Juslin som kallade kravet på att ha ålänningar i styrelser som otidsenlig protektionism. Vi kanske kan gå tillbaka, när vi får se det transkriberade protokollet av det här anförandet, vad lagtingsledamoten egentligen sade. Ni får rätta mig om jag har fel i sådana fall.

Men att förfäkta sådana här ganska radikala åsikter, sett till utskottets betänkande, så kan uppfattas väldigt lustigt. Detta kanske man i sådana fall kunde ha tagit i ett eget anförande för att verkligen särskilja på det.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Ledamot Holmström vill nu omskriva reglerna för lagtingsordningen. Jag har lite invändningar på den punkten också. Jag tycker nog att ledamot Holmström behöver kunna skilja mellan vad jag anförde som utskottets synpunkter och mina personliga reflektioner i egenskap av ordförande för utskottet och vilka jag farhågor jag ser inför framtiden. I övrigt får ledamot Holmström fortsättningsvis tycka vad han tycka vill om vad jag sade om protektionism.

Tack, talman! Det är på sin plats att ge möjligheter till eventuella frågor beträffande utlåtandet från finans- och näringsutskottet. Om sådana skulle finnas så är det skäl att jag gör en kort presentation av betänkandet. Alla kan läsa innehållet i det. Finans- och näringsutskottet tycker att det här är ett bra sätt att arbeta på, särskilt när det handlar om stora lagstiftningar. Man inleder med ett initiativ, formar en parlamentarisk kommitté, lyfter olika frågeställningar och gör om det till en lagtext som förs till ett huvudutskott som sedan tar utlåtande från ett annat. Allt det där hör ihop och det bildar en helhet som faktiskt blir rätt bra sist och slutligen. Jag får på finans- och näringsutskottets vägnar tacka för initiativet till lag- och kulturutskottet för detta sätt att arbeta på. Jag tror att vi alla kan lära oss någonting av det, faktiskt nog.

Det här är, vilket har understrukits i debatten, det första steget i en nödvändig utveckling och modernisering. Man ställer sig frågan; går det tillräckligt snabbt? Mm, det vet man aldrig förrän efteråt, men det här är en bra början, anser utskottet i sin behandling av det. Lagstiftningen måste vara modern för att attrahera företag och se till att vi fortsättningsvis kan hålla arbetsplatser på Åland.

Vi har i arbetet särskilt lyft fram behovet av marknadsföring, alltså att vi stiftar en lag som även syns och märks. Det finns en uppfattning tror jag, främst kanske i Sverige, att det är svårt att komma till Åland och starta företag. Den stämpeln måste bort. Det ska vara lätt att komma till Åland och starta företag. För det är det vi behöver, särskilt i dagens läge när stora delar av vår ekonomi är digital. Det betyder att man kan sitta var som helst och göra arbeten och faktiskt tjäna rätt goda pengar på det. För att det ska bli verklighet så måste man se till att lagstiftningen är så uppdaterad som möjligt.

Vi har från utskottets sida lyft fram några frågor, dels beträffande tillfälliga näringstillstånd och dels beträffande så kallad faktisk anknytning och vad det kan få för konsekvenser. Jag kan tycka från min alldeles personliga vinkel att svaret från lag- och kulturutskottet i betänkandet lugnar mig för ögonblicket. De saker som har lyfts fram är sådant som kan hanteras.

Avslutningsvis så är förhoppningen att detta ska leda till nya företagsetableringar på Åland, gärna sådana som ägnar sig åt exporttjänster, de är extra viktiga i ett litet landskap och att det i sin tur ska leda till arbetsplatser.

Vi ser från utskottets sida också fram emot att man kan göra ytterligare förenklingar när tiden så är mogen. Med beaktande av stand still principen, med beaktande av att man ska skydda det svenska språket och hur vi kan stärka självstyrelsen på olika sätt så är utskottet nöjda med lag- och kulturutskottets betänkande. Tack för ordet, talman!

Talman! När jag läser finans- och näringsutskottets betänkande så får jag uppfattningen att man tycker att man bör gå vidare och göra ytterligare förenklingar, men kanske också ta bort kravet på den styrelseledamot som nu finns i lagstiftningen. Hur ser utskottsordförande och utskottet på vilka verkliga effekter detta kan ha på näringslivet? Vi vet att de större aktörerna inom det åländska näringslivet har påvisat att till exempel dotterbolag har placerats utanför Åland. Är uppfattningen att det här kommer att leverera en skillnad på riktigt eller är det en from förhoppning?

Tack, talman! Skillnaden mellan vad man tror att ska hända och en from förhoppning är rätt hårfin nog faktiskt. Jag tror att det är bra att ta ett litet steg framåt än att inte ta något steg framåt. Här kunde man kanske ha gått ännu längre. Men mot bakgrund av det arbete som man dels har gjort i den parlamentariska kommittén och dels har gjort i lagstiftningen så hade det kanske inte varit lika klokt att ta ett stort steg som att ta ett litet steg. Jag tycker att det andas pragmatism på ett sätt som både skyddar självstyrelsen och
idén med den, samtidigt som det främjar etablerandet av nya företag på ett enklare sätt.

Talman! Jag översätter från politiskan till vardagsspråk; det kanske snarare är en from förhoppning.

Ledamoten Pettersson, utskottsordförande, pratade också om att särskilt exportbolag borde etablera sig på Åland. Det uppfattar jag kanske som en annan fråga än den här lagstiftningen som ju är generell för alla företag. Just exportbolagens hinder, i alla fall ifall om det handlar om varor och gods, så ligger snarare i skattegränsproblematiken än specifikt i näringsrättslagstiftningen. Där behöver ju ett arbete minst sagt fortsätta för att förenkla de processerna.

Det som ledamoten lyfte handlar ju om att vi behöver stärka den åländska BNP och det gör man enklast genom exportbolag. De bolag som vi nu har sett etablera sig utanför Åland är tjänsteexportörer. Så vi får hoppas att det blir mer än en from förhoppning, utan snarare verkstad av (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för det inspelet ledamoten Zetterman. När det handlar om exportbolag så är förutsättningarna idag väldigt mycket annorlunda mot vad de var för bara tio år sedan. Den nya infrastrukturen har gjort det möjligt att göra saker som inte var tänkbara förr. När det handlar om finansiella tjänster har det blivit väldigt tydligt. När det handlar om andra digitala möjligheter, som till exempel att skapa innehåll av olika slag och sälja, så tror jag att vi kommer att ha väldigt fina verksamhetsförutsättningar att erbjuda på Åland, eftersom vi är rätt kreativa och det tycker jag att vi ska hålla fast vid.

Talman! Äntligen, kan man säga, har vi ett nytt lagförslag om näringsrätt och näringstillstånd här i lagtinget att ta ställning till. Näringsrätten har diskuteras och försök att få till en förändring har stötts och blötts under många lagtingsperioder utan något riktigt resultat. Nu har lagen förnyats och moderniserats så att den anpassats till dagens näringsverksamhet på Åland.

Lagförslaget är väl förankrat i en parlamentarisk referensgrupp och väl genomarbetad av lagberedningen och landskapsregeringen. Det är ett mycket bra arbete av alla inblandade, det var även bra att få till hands näringsutskottets utlåtande i lag- och kulturutskottets arbete. För övrigt så håller jag med ordförandens presentation av betänkande från lag- och kulturutskottet. Det var väl genomarbetat. Tack för det! Det ställer speciella krav på lagar som ska tas med kvalificerad ordning enligt 35 § i lagtingsordningen för Åland.

Lag-och kulturutskottets betänkande nr 8/2021-2022. Utskottet har granskat lagförslaget och speciellt vissa paragrafer har vi lagt större vikt vid och det finns intressant redogörelse i betänkandets detaljmotivering hur olika problemställningar kan påverka användningen av näringsrätten och näringstillståndet, till exempel 6 § om svenska språket. Det kom fram att svenska ska alltid finnas, men det hindrar inte att andra språk finns i näringsverksamheten och information på ett annat språk när man har personal utifrån och sådana som inte klarar svenska språket. Det var bra information som vi fick.

Det är samma med stand still, det finns bra mycket att säga om egentligen, men i skriften så är det väl en sak som säkert kommer i beaktande någon gång när det måste konstaterat om man kan gå tillbaka i stand still eller om man ska stå kvar, att man inte kan göra förändringar bakåt.

27 § Straffbestämmelser. Det var en intressant genomgång. Redogörelse hur lagbestämmelser faller inom lagtingets behörighet. Jag måste ge beröm till lagberedningen och regeringen för den ingående och pedagogiska förklaringen till hur behörigheten fördelas mellan finska staten och Åland gällande straffbestämmelser. Det finns en hel del intressanta skrivningar och förklaringar under betänkandets detaljmotiveringar för den som är intresserad.

Tack också till vår sekreterare som har fått nedskrivet våra tankar och funderingar till en begriplig text. Det var inte alla gånger så lätt att hålla reda på vad vi diskuterade. Det var svåra saker.

Till sist, talman, Centerns lagtingsgrupp understöder betänkande och lagförslaget. Tack, herr talman!

Talman! "Äntligen", inledde Centern det här anförandet med, och det förvånar mig lite. För nog är det ju så att Centern har varit en bromsklossarna när det gäller en moderniserad näringsrätt under många och långa år. Eller menar ledamoten Salmén att man inom Centerpartiet inte har varit ytterst tveksam till att modernisera näringsrätten?

Talman! Jag tror väl inte att det gällde att modernisera näringsrätten, det var väl hur man skulle ha moderniserat den som var problemet kanske. Nu måste vi ju säga att det var Centern som äntligen fick till det så att det blev en modernisering av näringsrätten och näringstillstånden. Så man kanske kan tacka Centern i stället för att de har ordnat det här.

Min uppfattning är nog att det är Centern, med stöd av obundna, som har sett till att detta inte har hänt för tio år sedan. Liberalerna har under 20 år jobbat frågan och med att luckra upp de här bestämmelserna och modernisera lagstiftningen. Men man har haft en väldigt protektionistisk politik, särskilt från Centern där man har velat hålla tillbaka den här typen av nödvändiga förändringar.

Men visst, vi kan tacka Centern för att man äntligen har kommit till insikt så som vi andra har gjort för ett tag sedan.

Tack så mycket! Tack för att ni inser att det behöver vara Centern för att det ska hända någonting.

Tack, talman! Lagting, åhörare. Tack Centern för att vi står här i dag och diskutera det här. Jag vill lyfta det som även utskottets ordförande Pettersson lyfte och som står i finans- och näringsutskottets utlåtande, nämligen vikten av att vi nu marknadsför det här på ett vettigt och vägvinnande sätt. Utskottet skriver: "Utskottet har erfarit att det utanför Åland kan finnas uppfattningar om att det inte går att etablera näringsverksamhet inom landskapet om man är ett icke åländskt företag. Det är därför av största vikt att de faktiska kraven för att idka näringsverksamhet blir allmänt kända i vår omvärld för att möjliggöra en fortsatt positiv utveckling av det åländska näringslivet."

Här borde landskapsregeringen också koppla ihop näringsrätten i marknadsföringen av att bygga och bo på Åland. Det blir ett paket. För det råder förutfattade meningar eller felaktigheter i våra närregioner. Det är de facto rätt så enkelt att flytta till Åland. Det blir enklare att flytta till Åland och bilda företag. Det är inte omöjligt att bygga eller köpa fastigheter på Åland. Det borde bli ett paket som vi marknadsför väldigt, väldigt tydligt. Det kan göra skillnad, precis som vi marknadsför Åland mot besöksindustrin så ska vi marknadsföra Åland mot företagande.

Sen vill jag avslutningsvis konstatera att det finns en parlamentarisk uppgörelse och den ska vi givetvis respektera. Men det är de facto så att den som vill minst vinner oftast mest, och så är det väl också här.

Jag vill haka på det som min kollega, tillika utskottsordförande i lag- och kulturutskottet, lyfte upp i sin personliga del av anförandet för en stund sedan. Det är synd att vi inte kunde ta någon meter till när vi ändå nu var på gång. Det är synd om det måste ta tio år innan vi utvecklar det här fullt ut. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Det är alltid intressant att höra ledamotens linjedragningar. Jag är glad att det var partiledare Sjögren som vi hade med från Liberalernas sida i samarbetskommittén, för där har det varit en god enighet och goda diskussioner i ett givande och tagande. Målsättningen har varit tydlig; att bibehålla en maximal enighet med tanke på att det här är en av de viktigare instrumenten om man ser till själva grunden för hela vårt samhällssystem.

När ledamoten sade att vi borde ha tagit några meter till, vad avser ledamoten? Jag är ju tidigare varnat för det här som också står i finans- och näringsutskottets betänkande, att man övergår direkt till någon sorts anmälningssystem. Hur har ledamoten tänkt att vi ska klara de grundläggande bitarna som är själva syftet med näringsrätt om man övergår till sådant? Jag har väl själv en lösning, men det skulle vara intressant att höra hur ni har diskuterat.

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson. Det som jag främst syftade på är ju de facto att vi nu förenklar näringsrätten, men de facto så finns det kvar ett hinder i form av att det måste vara minst en ålänning i styrelsen. Det riskerar ju faktiskt bli en bulvan och det hämmar och höjer tröskeln för att etablera sig på Åland. Det skapar en form av bild där det givetvis har blivit enklare och kommer att bli enklare. Men det är fortfarande förknippat med en tröskel helt enkelt. Med tanke på att mycket av vår välfärd bygger på att vi har haft entreprenörer som har sökt sig utanför Ålands gränser och blivit framgångsrika så kan jag ju tycka, om vi kallar det för protektionism, att det är lite tvetydigt. Varför ska vi försvåra för andra att komma (… taltiden slut).

Tack, talman! Bästa ledamot Holmberg, men det är ju därför som vi har vårt system. Det är därför som det är avvikande, därför måste vi hitta våra egna grepp hela tiden och det är svårt att navigera, om uttrycket tillåts, för det är ganska okända farvatten som vi ger oss ut på när det gäller de här bitarna. Därför har samspelet inom den parlamentariska kommittén byggt på att vi går in på de små stegens politik. Vi ser vad vi har och ser vad vi kommer framåt.

Med tanke på att vissa av säkert lämnar det här politiska systemet ganska snart, ett viktigt budskap från mig; är det som så att Liberalerna och ledamot Holmberg med flera går in för ett anmälningssystem, se till att det finns en språklag på plats före det! Det vill säga en språklag som egentligen ersätter det som näringsrätten syftar till, dvs. att se till att det svenska språket fungerar i alla delar av samhället och i det här fallet i näringsverksamheten. För det är det som i så fall måste vara bryggan vidare in i framtiden vad gäller det svenska språket.

Tack, talman! Jag tycker att vicelantrådet avspeglar en viss rädsla i landskapsregeringens politik. Jag och Liberalerna - jag vågar tala för hela den liberala gruppen - vi har under många, många år haft en helt annan vision när det gäller näringsrätten. Jag förstår att det kommer som en form av marknadskrock, om vi kallar det för det, eller kulturkrock. Den rädsla som vicelantrådet kommer med här så den överbygger vi ju med andra system, precis som vicelantrådet sade, att den har vi kunna motverka på andra sätt, om vi tar språkfrågan.

Näringsrätten är så pass viktig så att den behöver vara marknadsliberal. Det är synd att vi nu kanske måste vänta tio år för att ta följande steg. Det hade gett oss ännu mycket mera om vi skulle ha tagit det steget redan nu. Men det är vackert så.

Talman! Det här lagförslaget som vi står i beråd att godkänna, tror jag, är ett mycket bra lagförslag med tanke på omständigheterna och hur den situation vi har levt med hittills har sett ut. Det är tydligt och det är bra, och för den skull finns det säkert tillfälle att diskutera förbättringar framöver. Vi har också i Moderaterna diskuterat sådana.

Det är ett bra första steg i moderniserandet, som vi vicelantrådet Harry Jansson sade. Det kommer flera, ska vi tro.

Jag vill nämna bara två saker för vår del i det här sammanhanget. Det handlar för det första om styrelsens sammansättning. Jag tycker personligen att det är en stor framgång att vi har kommit så långt som vi nu har gjort, det vill säga att det behöver vara bara en ålänning i styrelsen. Det kommer att underlätta kolossalt mycket och det kommer inte att vara någon tröskel överhuvudtaget, som jag ser det, för företag som vill etablera sig på Åland. Det tror jag bara att är konstgjorda hinder i sådana fall. Det som man kan fundera på förstås är denna enda eller det kan ju vara fler ålänningar i styrelsen, men om det är en ålänning i styrelsen så ska det också gälla för dennes ersättare, som man skriver i paragrafen. Det är ju många bolag som överhuvudtaget inte har ersättare, så det kommer ju inte ifråga överhuvudtaget. Och har man ersättare så är de väldigt sällan personliga, utan det finns några ersättare som man kallar in vid behov. Det där hade jag trott att man lite skulle utveckla i resonemanget, men jag hittade ingenting sådant i betänkandet. Men, som sagt, jag är nöjd med den här skrivningen. Det kommer inte att vara något bekymmer överhuvudtaget.

En annan sak, som jag tycker att man kunde ha hanterat när man uppgjorde det här betänkandet, är det som ordförande Rainer Juslin var inne på mycket förtjänstfullt, dvs. tredje punkten i 15 § där det pratas om faktisk anknytning. Det är någonting som enligt min mening inte skulle behöva finnas där överhuvudtaget, och det har vi pratat om här också från talarstolen tidigare. Man har ju alltid i praktiken en faktisk anknytning och det utvecklas i betänkandet. Jag är glad för att man kom till den slutsatsen att man som ålänning har kunskap om det åländska samhället, och att det kan vara väldigt viktig kompetens när man ska bedriva företag på Åland. Men eftersom man tycker så, då kunde man lika bra ha tagit bort den här tredje punkten direkt och helt enkelt ha strukit den. Nu är den, som jag ser det, totalt onödig, speciellt när man har betonat det som man har gjort i betänkandet.

Den andra saken som jag tänkte beröra är; jo, det är bra att vi har kommit så här långt med den här lagstiftningen nu, vi är nöjda med den, men det måste komma flera steg. Kanske det i ett sådant steg kommer att diskuteras om det behövs någon ålänning överhuvudtaget i styrelsen? Möjligen ska vi alltid fortsätta med att det måste vara minst en, men det får man diskutera. Men förutom den faktiska lagstiftningen så tycker vi att vi borde fundera på nästa steg dvs. hur man faktiskt avbyråkratiserar någonting också och inte bara späder på.

Då är vi inne på det här med anmälan som vi tror att skulle vara en mycket god idé, att man kan anmäla sitt behov att få näringsrätt via datorn hemma på kontoret. Det ställs då upp en massa villkor naturligtvis, enligt lagens bokstav. Fyller man i det, och försäkrar nästan i samma anda som man gör när man deklarerar skattedeklarationen att detta är sant, så ska man få näringsrätt. Är det sedan så att det visar sig att man inte följer det, ja då finns det också paragrafer som hanterar det. I avbyråkratiseringens namn så tror jag att det skulle finnas mycket att vinna på att ha en sådan ordning. Detta tänkte vi nämna. Tack, talman!

Talman! Jag håller med ledamot Silanders diskussion om en i styrelseposten, att det inte är någon tröskelfråga, utan jag ser det mer som ett plus att det finns folk med, att man vill ha ålänningar med. Man ska inte de det som negativt att det är ålänningar i styrelsen. Jag ser nog gärna det som positivt, det är bra att ålänningar kan tillföra någonting till de bolagen som vill etablera sig på Åland.

Tack, talman! Det är bara att hålla med om den kommentaren. Jag ser det på precis samma sätt, men det finns ytterligare en faktor; har vi ålänningar med i styrelserna så är det en kompetenshöjande faktor för vårt åländska samhälle. Vi lär oss företagande, vi är med lite överallt faktiskt och det tror jag att är till nytta för det åländska samhället.

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Det är givetvis så, fast man har lite frågeställningar så är man inte emot det här första steget. Absolut inte, utan det kan väl vara skönt att man får tvätta sitt samvete lite när man hade velat gå ännu längre.

Men det som ledamot Silander tog upp, alltså tvånget att det ska vara en ålänning i styrelsen och att också ersättaren är ålänning. Vad händer om styrelseledamoten sen då är borta och kanske ersättaren också är borta? Ja, då är det ingen ålänning i styrelsen när ett viktigt beslut tas. Det här visar ju på att det är ju ett litet spel för galleriet det som vi håller på med nu. I praktiken så spelar det ingen roll. Det kunde lika gärna inte har varit någon ålänning i styrelsen från första början. Ett företag som kommer hit och är seriös så vill kanske ha en ålänning i styrelsen av olika orsaker för att få den lokala kunskapen, men att ha det i lagen, det är väl nog ett spel för galleriet?

Tack, talman! Det kommer säkert att kunna inträffa situationer när denna ålänning är sjuk, på resa eller någonting annat och man måste ha ett styrelsemöte. För den skull fråntar det inte ansvaret för denna ålänning att som styrelsemedlem låta sig informeras, vara med och diskutera ärendena som tas upp på det mötet som han inte kan vara med om och också ansvara för att besluten verkställs. Det är trots allt majoritetsbeslut.

Tack, talman! Det stämmer ledamot Silander, men det var inte det som var frågan. Den åländska styrelseledamoten har väl inget större ansvar än de övriga i styrelsen.

Tack, talman! Det är självklart att så är fallet. Man har precis lika stort ansvar vilken styrelsemedlem det än är. Naturligtvis är det så.

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Tack för ett mycket bra anförande med pragmatiskt innehåll från fältet, så att säga.

Jag tänker anknyta till den här skrivningen faktisk anknytning som ni tyckte att man kunde ha strukit. Men med beaktande av att det var en parlamentarisk arbetsgrupp bakom det här lagförslaget så hade nog inte lag- och kulturutskottet någon mening med att göra så radikala förändringar i lagförslaget eftersom det var förankrat. Det är orsaken som jag vill förklara varför vi inte strök den, även om jag själv hade betänkligheter på den punkten.

Tack, talman! Jo, den förklaringen köper jag fullt ut, eftersom det de facto inte har någon betydelse att det står där numera. Med den förklaring som utskottet har kommit med som komplettering så må det vara där. Det är ingen skada skedd, så att säga.

Tack, fru talman! Bästa ledamot Silander, tack för stödet för lagförslaget. Vad gäller de erinringar som ledamoten gav uttryck för. När det gäller visionen om ett anmälningsförfarande så när vi startade den här resan i början av år 2020 så gjorde jag en första analys och då var jag inne lite på de tankegångar som ledamoten gav uttryck för här. Kunde vi på ett annat sätt skapa en rättslig grund för att kunna upprätthålla det svenska språket som det är tänkt enligt det nu aktuella lagförslaget? Varför vi valde det här vägvalet är naturligtvis utgångspunkten i Ålandsprotokollet och framförallt att Högsta förvaltningsdomstolen 2013 - som också utskottet här citerar i sitt betänkande - tydligt angav ett starkt nationalitetsskydd än i dag, 100 år senare, om vi säger så. Det var bevekelsegrunderna.

Tack, talman! Det var ett bra svar vicelantrådet förvisso, men det jag pratade om är egentligen att man ska ha samma krav om man gör det manuellt inne på ett kontor här borta eller om man gör det via datorn. Det ska vara exakt samma innehåll. Däremot kan man göra det på ett lite effektivare sätt. Det var det som var avsikten.

Tack, fru talman! Då måste jag välja att nu backa på mina ord. Är det så att ledamoten med sitt uttryck är ute för att det ska vara digitaliserat, så enkelt som möjligt? Är det detta som ledamoten menar? För mig är ett anmälningsförfarande som så; man anmäler att man tänker börja med det här, myndigheten tar inte ställning till ansökan utan man förväntas leva upp till den lagstiftning som samhället då har i varje existerande tidpunkt. Det är det sistnämnda som jag då säger; går man in för den modellen i framtiden, se till då att vi har språket skyddat på ett annat sätt! Då är det möjligt med en språklag, men då måste man också välja att lagstifta helt separat före man slopar näringsrätten som instrument. Det blir så att säga en ersättande mekanism, ett mycket intressant lagstiftningsprojekt dock med tanke på helheten.

Tack, talman! När man anhåller om att få näringsrätt så måste man uppfylla vissa saker. De sakerna måste man uppfylla också om det är digitalt naturligtvis. Man måste alltså kryssa i ett antal rutor, eller hur det nu ska göras upp. Där förpliktar man, man skriver under på att det här kommer vi i vårt företag att anamma. Och skulle det vara så att man inte gör det så är klart att det i de här paragraferna längst bak i lagförslaget finns metoder för att hantera det, precis som det gör i det andra fallet.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Från Obunden Samlings del kan vi konstatera att har funnits ett behov av den här lagändringen under en längre tid. Villkoren för att idka näring ingår i den typen av bestämmelser som behöver finnas fastställda i lag. Det har också varit tydligt i det här uppdraget, med början i den parlamentariska kommittén och sedan vidare när vi har jobbat med att få den här lagen på plats. Det är bra.

Jag vill påminna om, och jag tror att jag sade det här tidigare i ett anförande, att det är grundbultarna som vi nu skruvar på i den åländska självstyrelsen. Det är grundbultarna, liksom jordförvärvsreglerna och hembygdsrättsreglerna, som vi justerar. Om vi använder några andra liknelser så är vi ute och flyger och vi justerar höjden här nu och de instrument som reglerar det. Det är viktigt att vi är försiktiga.

Detta är helt i linje med vad Obunden Samling anser i de här frågorna som gäller det åländska nationalitetsskyddet, för det är ett nationalitetsskydd som vi talar om här. Det är inte någon form av konkurrenslagstiftning, utan det är ett nationalitetsskydd. Vi behöver ha ett nationalitetsskydd också av den här kalibern eller den här sorten. Vi har ett nationalitetsskydd i form av regler beträffande utbildningsväsendet, främst tänker jag på grundskolan. Vi har nationalitetsskydd beträffande åländsk mark. Vi har nationalitetsskydd beträffande hur man idkar näring här på Åland. Det är bra och så vill vi inom Obunden Samling ha det.

Att blanda ihop det här med protektionism eller med olika saker, det är helt enkelt att blanda ihop saker och ting. Det är inte det som det här handlar om. Om man skulle analysera hela det åländska minoritetsskyddsexemplet som har sina rötter i en tvist mellan Sverige och Finland en gång i tiden, om man blandar ihop den situationen med att vi ska ha någon utpräglad Laissez-faire/fri handel, så då har man helt gått bort sig i den här djungeln. Många saker i ett minoritetsskydd skulle ju annars kunna angripas med olika marknadsliberala värderingar som säger att allting egentligen är bäst om det får vara helt fritt och alla får göra precis som de vill osv. Det är sedan en helt annan sak och kan diskuteras vidare i något annat sammanhang.

Sammanfattningsvis från Obunden Samling så ser vi att det här är en förbättring. Vi går ett försiktigt steg åt ett håll som är helt okej. Inte var det något större fel tidigare heller, men det har blivit lite bättre nu. Tack för det!

Talman! Det har tagit väldigt, väldigt många år att komma till denna punkt att vi nu har en ny näringsrättslagstiftning på plats. Jag tycker det är rimligt att reflektera lite över processen och varför det är så.

Trots att det varit tydligt i tiotals år att den här lagstiftningen är föråldrad och ihålig har vi inte lyckats nå en politisk enighet, för varje gång man har försökt i olika konstellationer, fram tills nu, har det funnits politiker och partier som har satt ner foten, antingen för att det gått för långt eller för kort.

Eftersom regeringens önskemål nu är att lagen ska antas med kvalificerad majoritet så kommer det att följa med i kommande ändringsförslag, att de också ska tas med kvalificerad majoritet, vilket ställer ännu högre krav på oss i framtiden att hitta en samsyn när de viktiga frågor om självstyrelsens grundfundament ska beslutas. Det är, tycker jag, ett ansvar som förpliktar.

Jag vill också förtydliga att den parlamentariska referensgruppen som man här har refererat till och i den överenskommelsen som gjordes så kan man bara konstatera att det var ett kompromissade. Alla vi som var med i den referensgruppen konstaterade att för att få ett resultat så måste vi alla släppa på saker som vi vill åstadkomma, både de som kanske ville vara försiktigare och de som ville gå längre. Det var det som var mognaden i den här frågan. Jag beklagar, men det var inte det att Centern nu är vid makten, utan det var det att vi alla var beredda att kompromissa.

För min del så såg jag att vi kan inte bli vid det gamla. Vi kan inte bli vid en lagstiftning som inte håller ihop längre och inte utsätta landskapets tjänstemän för att försöka hålla i någonting som inte längre funkar.

På olika sidor av det här staketet så har man antingen velat betona en liberalisering som skulle ta bort de konkurrensskyddsaspekter som har funnits och fortfarande finns i lagen eller de nationalitetsskyddsaspekter som också finns.

Man har argumenterat för att självstyrelselagen visst ger utrymme för bedömningar från fall till fall om beslutet är motiverat med ett skydd för svenskan. De här argumenten av olika slag har funnits med in i det sista i utskottets behandling av lagen, och också i den här diskussionen som vi har nu, men man har ändå kommit till en slutpunkt på resan efter många år. Kanske var det själva Jysk-affären som slutligen med all önskvärd tydlighet visade att vi inte kan fortsätta låtsas att vi har en näringsrättslagstiftning som håller ihop, åtminstone inte när det gäller att efterleva det som är själva självstyrelsens grund; att skydda och bevara svenskan i ålänningarnas vardag.

Sen kan man också konstatera att det här är ingen radikal förändring av lagstiftningen. Det är ett förtydligande och en nivåjustering så att det går att tillsyna och efterleva det som har gällt redan under flera år.

Principiellt och i teorin så är det inte en strängare lagstiftning än tidigare, precis som man argumenterade i förslaget och som lag- och kulturutskottet konstaterar i sitt betänkande. Men eftersom det nu blir möjligt att kontrollera, tillsyna och ge påföljder om lagen inte efterlevs så tror jag att det faktiskt kommer att kunna upplevas så, åtminstone om landskapsregeringens tjänstemän jobbar med frågan och ser till att man använder de instrument som man nu får. Jag utgår därför ifrån att vi får se utökade resurser i regeringskansliet som gör att det merarbete vi nu lagstiftar om blir verklighet. Annars är det ju ingen idé att vi lagstiftar.

För Socialdemokraternas del är vi nöjda med processen, förutom landskapsregeringens beslut att föregå lagtinget i frågan om antalet ålänningar i bolagsstyrelser. För egen del är jag tacksam och glad att vi nu tar steget i vår lagstiftning mot att skydda svenskan på ett effektivt sätt, men inte förbjuda eller attackera företag som ger service till sina kunder på andra språk, vilket det än vara må.

Det kan också vara skäl i framtida diskussioner att påminna om att minoritetsskydd, som det här är, också är en begränsning för oss själva. När vi i framtiden ska diskutera den här frågan om antalet styrelsemedlemmar så tycker jag att man ska ta med den aspekten om det är vi själva som ska devalvera betydelsen av kunskap och lokalkännedom om Åland. Är det vi själva som ska säga att det är en färdighet, en kunskap och en förankring som inte behövs? Tack, talman!

Tack, fru talman! Jag tycker att ledamot Fellman summerar det gjorda arbetet och den gjorda processen på ett bra sätt och pekar på varför det arbetet var framgångsrikt och det sätt som vi processade det. Jag tror faktiskt nog, som ledamoten var inne på, att utgångspunkten kvalificerad majoritet nog har en poäng i den här typen av avgörande frågor, särskilt den här frågan som har en så lång historia. Jag säger personligen att det är så många olika saker som nu talar för att vi skulle kunna föra det här i mål. Naturligtvis den mognad som ledamoten pratade om hos alla som representerar partierna i den politiska referensgruppen, men också den kunskap som förvaltningen faktiskt har arbetat upp under årens gång, särskilt utslaget från HFD 2013, men även linjedragningar från EU-domstolen angående hur långt man kan gå. Så det var mycket som sammanföll så vi får vara tacksamma för det.

Jag tycker att det här är ett ansvar som vi har nu för framtiden. Vi gör de här förändringarna för att de måste göras. Vi gör dem med kvalificerad majoritet, men det betyder att vi måste leva upp till den verkshöjden också i framtiden. Om vi ska förändra jordförvärvslagstiftningen och om vi ska göra ytterligare förändringar i näringsrättslagstiftningen så måste det finnas en beredskap att kompromissa på väldigt viktiga punkter.

Tack för ordet, fru talman! Jag tycker kanske att det har varit lite ensidig debatt hittills. Jag har noterat att de som talat för att man ska luckra upp näringsrätten så mycket det bara går och kanske helst i förlängningen ta bort den, så dessa har kallats för bra anförande med en pragmatisk inriktning. Jag får väl inledningsvis säga att jag troligtvis inte kommer att få det omdöme om mitt anförande.

Men jag är lite förvånad ändå för det saknas faktiskt ett principiellt resonemang från lagutskottets sida. Det är ändå så pass fundamental lagstiftning som vi har på vårt bord. Utskottsordförande Juslin presenterar sina personliga tankar och det har jag inga åsikter om. Jag delar inte de tankarna, men så ska det vara i en demokrati.

Moderaten Tony Salminen brukar många gånger säga att näringsrätten och det åländska nationalitetsskyddet har tjänat det åländska samhället mycket väl och jag håller med om det. Det ligger nära den uppfattningen som jag har.

Jag vill också säga att Ålands Framtid står bakom det här. Men vi hade gärna velat ha mera kunskap och det vet jag också att vår representant Folke Husell tyckte i den parlamentariska kommittén. Man hade velat ha flera utom åländska ögon, mera experter som skulle ha sett på den här lagen, jag ska återkomma till varför.

Jag har också noterat att de som vill luckra upp näringsrätten ännu mera, än vad den här kompromissen som alla står bakom, har argumenterat att man ska avreglera och minska byråkratin. Då tror jag faktiskt att man inte har sökt näringsrätt, för det är otroligt enkelt att få näringsrätt jämfört med att få ett besked från ÅMHM och jämfört med att få ett bygglov i Mariehamns stad eller oavsett vad man räknar upp. Det är inte mycket byråkrati när det gäller det. Det har sagts att det ska vara lätt att starta företag, det står vi väl alla bakom men det är inte riktigt det som det handlar om.

Jag har först två små detaljfrågor till de korta motiveringar som finns i lag- och kulturutskottets betänkande. Det står så här: "Syftet är att trygga den åländska befolkningens nationalitetsskydd i näringsverksamhet på Åland och lagen ska särskilt skydda det svenska språkets ställning". Det är ju sant förstås, det är ju direkt ur motiveringarna. Men här skulle jag gärna ha sett att utskottet hade fört ett mera ingående resonemang om hur det riktigt ska gå till i praktiken. Utskottets säger också faktiskt "att man konstaterar samtidigt att lagen i förhållande till gällande lag kommer att underlätta företagsetableringar och investeringar på Åland". Vi ska hoppas att det är så. Men här skulle det också ha varit viktigt att man skulle ha motiverat lite mera. Vad bygger man detta konstaterande på? Som jag sade inledningsvis så är jag lite förvånad över att det är så pass kortfattat som det är. Det hade krävt ett mera utförligt resonemang.

Den parlamentariska kommittén som år 2009 jobbade med jordförvärv, näringsrätt, hembygdsrätt med mera så gav en ganska bred definition av syftet i rätten att utöva näring på Åland. "Kommittén ansåg att näringsrättens målsättning är att näringsutövningen på Åland ska handhas av ålänningarna själva för att långsiktigt kunna upprätthålla och garantera sysselsättning och försörjning för den fast bosatta och svenskspråkiga lokalbefolkningen. Genom att ålänningarna själva handhar och kontrollerar företagsamheten finns även bästa möjliga förutsättningar för det lokala näringslivet att utvecklas. Ett aktivt företagande bland den åländska befolkningen är också av stor vikt för självstyrelsens långsiktiga utvecklingsförutsättningar". Så sades det i den parlamentariska kommittén. Det här tycker jag att är ett väldigt intressant resonemang som man gärna skulle ha sett att utskottet mera hade fördjupat sig i.

Det som Ålands Framtid uttryckligen motiverar med att vi ville ha ett bredare hörande så var att ålänningarnas nationalitetsskydd är en ganska komplicerad helhet av lagstiftning. Det är inte bara den här delen och den är rätt komplicerad. Jag sade i remissen att jag hoppas att det blir en verkligt seriös och noggrann behandling av det här i utskottet.

Utskottet berör stand still klausulen, men den innebär ju att inga nya inskränkningar kan införas i förhållande till det som gäller, dvs. allt som vi luckrar upp så om vi framöver kommer fram till att det här inte var så väldigt fiffigt så då är det omöjligt att gå tillbaka. Mot den bakgrunden så skulle det ha varit enormt viktigt att man hade haft ett ganska brett hörande.

Jag sade så här avslutningsvis: "Jag vill understryka det igen att det här är en lagstiftning som på Åland är av grundlagskaraktär, så det finns skäl att ta ett lite vidare och mer noggrant hörande beträffande lagförslaget, så jag ber utskottet att höra också någon sakkunnig utomstående. Jag önskar speciellt att utskottet kunde höra Sten Palmgren och Göran Lindholm."

Det här var inte någon kritik mot landskapsregeringen. För som jag sade så står vi bakom det här, men jag kan inte - och jag tror inte någon annan medlem heller av den här församlingen kan - se så bra in i framtiden vad det här kommer att få för konsekvenser. Mot den bakgrunden så efterlyste vi från Ålands Framtids sida uttryckligen om att försöka ha ett så brett hörande som möjligt. Så det här saknade jag lite, och inte så lite heller, i motiveringarna. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag förstår väl i och för sig resonemanget. Jag vill nog påtala att er representant Folke Husell har varit mycket aktiv i den här parlamentariska referensgruppen. Han har mycket långt påverkat i synnerhet lagtexten som från början också hade en stilistisk men även helhetshållbarhet, som jag skulle vilja kalla det, som var riktigt bra.

När det gäller behovet av att höra flera externa resurser så tror jag faktiskt ärligt att de inte skulle kunna tillföra någonting. Utan att skryta så tror jag nog att vårt eget system kan det här bäst.

När det gäller det som eventuellt skulle ha varit svagt, stand still delen, så visar också EU-domstolens egen praxis hur oerhört svårt det är att sätta fingret på och säga; det här är lika med stand still, för under årens lopp har det fattats olika beslut som pekar i olika riktningar. Det är inte så lätt att veta vad som rätt.

Tack vicelantrådet. Jag riktade väl kanske mina frågor mera till utskottet, men jag ändå tacksam att någon tar upp den här diskussionen. Jag vill också tacka för det erkännande som gavs, för jag vet att Folke Husell lade ner mycket arbete på det här. Men det är just han som upplyste mig i ett resonemang om att man borde också få utomstående ögon att titta på detta för att vara riktigt, riktigt säker. Jag är inte alldeles säker - och skulle jag vara det så skulle jag inte efterlysa det - att det inte skulle tillföra någonting. Jag tror absolut att det skulle tillföra någonting, och det var därför som jag uttryckligen riktade mig till utskottet att ta ett så brett hörande som möjligt. Det här är en pass fundamental lagstiftning så att man åtminstone borde ha fört ett lite mera ingående principiellt resonemang jämfört med vad man har gjort. Men igen, det här är ingen kritik riktad mot regeringen, förstås.

Tack, talman! Ja absolut, jag förstår att ledamoten naturligtvis i första hand vill kommunicera med utskottet och inte ska jag heller försvara utskottets sätt att hantera det. Men jag tycker också att underlaget är så pass omfattande, parlamentariska referensgruppen hade t.ex. från landskapsregeringens sida försetts med en rapport som beskrev EU-domstolens hantering av stand still klausulen under x antal år, som jag inte kommer ihåg hur länge. Men det intressanta med stand still är att i några fall har domstolen sagt att är det som så att den har tagits bort från en nationell lagstiftning så då har man slopat och man har avhållit sig från stand still klausulen. Sedan har man i ett annat rättsfall sagt att finns det ett nödvändighetskriterium eller andra särskilda skäl så då kan man ändå få återinföra det som man redan har slopat. Det är väl som vanligt, det är enbart vid en rättslig prövning som vi skulle veta vad som egentligen skulle gälla på det här området.

Så är det förstås alltid när juridik är inblandad. Arbetshypotesen, och jag delar den, har hittills varit att tar man bort någonting, låt oss säga nu att näringslagstiftningen skulle ha fått den utformningen att det behövs inte några ålänningar överhuvudtaget i styrelsen, utan det kan vara precis vem som helst som sitter där, då är jag rätt övertygad om att det hade varit enormt svårt att komma underfund med "aj, aj, aj, det här var inte så där väldigt intelligent, nu har vi liksom inget inflytande överhuvudtaget på vad som händer och sker inom stora företag här på Åland". Då hade det nog varit väldigt svårt att få någon ändring när det gäller det.

Sen håller jag med om att det har varit ett bra underlag. Det har varit ett omfattande arbete som gjorts i den här parlamentariska kommittén. Jag vill ge ett erkännande för vicelantrådets stora arbete när det gäller det här. Men oaktat det så tycker jag att det här är en del av det åländska nationsbygget och då borde man från lagutskottets sida ha gått mera in på djupet.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.
Föreläggs förslaget till landskapslag om näringsrätt och näringstillstånd för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.