Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Talman! Lag- och kulturutskottets betänkande nr 5/2021-2022,ändring av lagstiftning om offentlig upphandling. Landskapsregeringens lagförslag LF 1 2021-2022.

Landskapslagarna och tillämpningen på Åland av rikslagar om offentlig upphandling föreslås ändrad. Dels föreslås en ändring i syfte att genomföra direktiv som främjar främjandet av rena och energieffektiva vägtransportfordon. Dels föreslås en ändring av definitionen av vem som anses vara upphandlande enhet.

Utskottet föreslår att lagförslaget antas utan ändring.

Utskottets synpunkter. Parlamentets och rådets direktiv 2019/1161 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon ersätter ett tidigare direktiv om främjande av rena och energieffektiva fordon. Landskapsregeringen föreslår därför att landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling ändras så att den rikslag genom vilken det nya direktivet implementeras, ska tillämpas på Åland med vissa avvikelser.

Utskottet konstaterar att ambitionsnivån i lagförslaget är hög eftersom minimiandelarna för miljövänliga och energieffektiva fordon delvis är högre på Åland än i Finland.

Utskottet konstaterar vidare att lagen i praktiken enbart kommer att tillämpas vid inköp över det relevanta tröskelvärdet. Tröskelvärden för år 2022 och 2023 är för varor och tjänster 215 000 euro exklusive moms. För offentliga verksamheter inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster är EU-tröskelvärdet år 2022 och 2023 431 000 euro för varor och tjänster. I praktiken torde lagens bestämmelser främst komma att gälla för större upphandlingar av fordon för avfallstransporter och skolskjutsar. Upphandlande myndigheter som inte tas upp som undantag i lagen följer enligt vad utskottet fått erfara direktivet och omfattas därmed av den allmänna procentsatsen i lagen.

Enligt vad utskottet fått erfara borde det i fråga om personbilar och lätta nyttofordon inte föreligga några större problem att uppfylla lagens krav, i synnerhet som flera av de åländska kommunerna redan tidigare själva åtagit sig höga miljömål för fordonsupphandlingar. I fråga om lastbilar torde utmaningen vara större, i synnerhet under den andra referensperioden som inleds den 1 januari 2026. Utskottet har erfarit att för den tunga trafik som berörs av lagen har merparten av upphandlingarna för den första perioden genomförts. Den tekniska utvecklingen på området är dock snabb men utskottet uppmanar ändå landskapsregeringen att följa utvecklingen och vid behov vidta åtgärder.

Utskottet konstaterar avslutningsvis att det är fråga om ett komplicerat område varför det finns en efterfrågan på tydlig information om hur lagen ska tillämpas. Det kommer antagligen också att finnas behov av utbildning och stöd bland annat till kommunerna i fråga om sådan upphandling som lagen gäller.

Talman! Centerns lagtingsgrupp stöder landskapsregeringens förslag till lag nr 1, ändring av lagstiftningen offentlig upphandling och konstaterar att Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/1161 om ändring av ett tioårigt gammalt direktiv om rena direktiv och andra direktiv inte alltid är anpassade till det åländska och småskaliga samhället. Det tar lång tid att genomföra det här i hela Europaområdet. Utvecklingen går mot ett fossilfritt åländskt samhälle. Lagar och förordningar blir fort omoderna och inverkar inte som intentionen var när direktiven fastställdes.

Jag antar att reglerna behöver ses över kontinuerligt för att hänga med i utvecklingen av nya tekniska lösningar och nya miljövänliga fordonsbränslen.

Det åländska samhället, landskapet och företagen har en högre ambitionsnivå och målsättningar än de EU-direktiv som främjar rena energieffektiva transporter som vi i lagtinget tar ställning till här och nu. Åland har inga problem att uppfylla EU:s direktiv och målsättning. Det kan vara svårare att klara våra egna miljömål. Tack, talman!

Talman! Majoriteten i utskottet skriver uttryckligen att det kommer att finnas en efterfrågan på tydlig information om hur lagen ska tillämpas. Enligt god lagstiftningspraxis så ska ju lagstiftningen vara tydlig och transparent i sig självt. Det ska vara lätt för både brukare, invånare och de som ska tillämpa lagen att kunna se vad lagen kräver. Tycker verkligen utskottets viceordförande att det är rimligt att utskottet säger att det är oklart hur den ska tillämpas men ändå släpper igenom lagstiftningen? Är det prestigen som hägrar?

Talman! Oklart är kanske fel ord. Det kan ju vara svårt att förstå sådana här EU-direktiv och hur man ska följa upp dem och få bästa miljöeffekt av dem. Jag tror skolning och information är alltid bra i sådana här fall.

Talman! Låt mig fråga utskottets viceordförande så här. Låt säga att en kommun upphandlar avfallstransporter, de är över tröskelvärdena och ska ha 9 procent uppfyllda av miljöbränslen. Den här bilen ska då helt nyttja miljöbränslen enligt lagstiftningen, men den ska ju också användas i andra kommuner och till annan verksamhet. Vem ska stå för kostnaderna för biobränslets tilläggskostnader när den upphandlade enheten bara ska stå för 9 procent av dem enligt lagen?

Talman! Vid upphandlingen så bestämmer man ju vad det behövs för bränsle i fordonet. Jag tycker inte att det är något större problem att få det löst den vägen. Man uppger ju då vad kostnaderna är för att göra det här uppdraget som man upphandlar.

Talman! Som ledamot här i lagtinget så blir man ju lite förvånad över den här frågan, som också beskrivs väl i reservanterna Zettermans och Eckermans reservation. Hur är det möjligt att lagstifta så att man kan särskilja Mariehamns stad och sätta krav på dem i upphandling av miljövänliga fordon, men låta de övriga kommunerna slippa undan? Kan man verkligen hantera kommuner så olika som man här har föreslagit?

Talman! Ja, det fanns ju möjligheter att ha regionala olikheter i den här och det är väl det som man utnyttjat i det här förslaget till lag. Jag ser det inte som något speciellt svårt att förstå, tycker jag.

Jag utgår nu ifrån att i vanliga rättsliga sammanhang så ska man väl ha lika för alla. Nog är det ju en märklig förtäckt kommunal politik det här. Att låta kommunerna som har sämre ekonomi - det vill säga alla utom Mariehamn, som man måste tolka det här som - de kommunerna ska slippa investera i miljövänliga fordon medan staden då skall göra det. Nog är det ju en orimlig situation. Hur ska klimatfrågan lösas på det sättet om bara de som har råd ska investera i miljövänlig teknik och andra ska låta bli? Är det verkligen regeringens uppfattning att det här är rätt väg att gå?

Ja, det regionala olikheter belyser ju också att det inte är lika enkelt att ordna laddstolpar och annan upphandling. Det kan vara svårt ändå att få tag i entreprenörer på vissa delar av Åland och att få det utfört och att ställa så höga krav sedan så att det inte går att genomföra. Det är nog ett bra sätt till att utnyttja den här regionala fördelningen som det finns möjligheter till den här lagstiftningen.

Talman! Det här var ett sådant exempel som jag tog upp i den här tidigare frågestunden, å ena sidan så är landskapsregeringen med och skärper klimatmålen från att vi ska minska koldioxidutsläppen med 60 procent till 80 procent till 2030, å andra sidan så lägger landskapsregeringen fram en sådan här lagstiftning som inte överhuvudtaget fyller sitt syfte.

Ledamoten, viceordförande sade att man för en ambitiös miljöpolitik. Nå, det gör man ju ingalunda. Det här är ju att lägga sig på absolut lägsta nivå. Det blir ett märkligt resonemang. Vi vet också att diesel- och bensinbilarna fasas ut och man måste också ta driftsaspekten med i beräkningen. Jag tycker att landskapsregeringens miljöpolitik är helt märklig.

Talman! Ja, märklig vet jag inte om jag tycker att den är. Den är ju ganska sansad. Man måste ta i beaktande sådana saker som att dieselbilar och transporter i skärgårdskommuner och randkommuner blir bekymmersamt att få det att fungera. Det är ganska kort period ändå som det här gäller. Innan man har hunnit fasa ut alla diesel- och bensinbilar så har vi nog många vändor ännu. Kanske vi behöver ha ny lagstiftning med innan dess. Kanske det kommer nya direktiv från EU, det skulle inte alls förvåna för det här ju ett gammalt direktiv som är omgjort och man märker att det är inte riktigt i fas.

Det väl på det viset att vi som är intresserade av miljö- och klimatpolitik får helt enkelt förlita oss på EU. Nu kommer det ju förordningar slag i slag som sätter krav på att vi måste föra en ambitiös klimatpolitik. Jag tycker att landskapsregeringen överhuvudtaget inte greppar situationen när det gäller klimatpolitiken och det bekymrar oss väldigt mycket.

Talman! Landskapsregeringen uppfyller ju EU:s direktiv med råge här, till och med lite mera än det. Samhället jobbar i den riktningen ändå. Vi ligger förmodligen till och med före EU. Det är ju EU som inte riktigt hänger med tycker jag. I synnerhet har de det bekymret att de har svårt att komma med direktiv som är anpassat till ett småskaligt och mindre samhälle, utan allt är byggt för storskalighet.

Tack, talman! Tack viceordförande för presentationen. Jag vill passa på att säga att även den moderata gruppen stöder detta betänkande.

Jag uppfattade under själva hörandet att de flesta kommuner som blev hörda såg inte något stort problem i själva lagstiftningen och de såg inte heller att det på viset kommer att innefatta så jättestora ändringar. Det är ju ett fåtal kommuner som eventuellt berörs om de överstiger tröskelvärdet. Det är i samband med detta som en viss utbildning kan vara av intresse för de här kommunerna. Men delar inte också viceordförande den uppfattningen att det kom inte några stora orosmoln från själva hörande, såsom åtminstone undertecknad uppfattade det?

Jag delar i stor utsträckning ledamot Nordbergs uppfattning av de hörande som vi hade. Det var inte några stora saker som behövde rättas till för att klara av det här. De har ofta egna ambitionsmål som är mycket högre än vad den här lagen tillämpar. Sedan kan man väl också säga att det är tröskelvärdena som styr mycket av upphandlingar och saker, om man ska säga att det är till fördel eller inte, det är det inte, men det gör att det är lätt att anpassas i den här lagen.

Tack, talman! Till den delen som utmaningarna eventuellt i framtiden kommer att vara så tycker jag också att utskottet lyfte det och sade att för den tunga trafiken så är det ju någonting som man behöver följa med och följa upp efter år 2026. Till exempel att den här HVO-miljödieseln, som är ett av de framdrivningsmedel som behöver användas, också finns tillgänglig. Jag tycker att utskottet har gjort ett bra jobb. Tack viceordförande.

Talman! Angående den tunga trafiken så kan man konstatera att dagligdags kommer det nya försöksprojekt och saker, och de är kanske inte färdiga att i varje fall tas i bruk i ett litet samhället som Åland. Det är ofta större regioner som kan anpassa och man bygger till och med trafiken för att de nya fordonskombinationerna ska fungera.

Jag håller också med om att vi klarar av det här och lagen kommer inte att ställa till några större problem på Åland. Jag hoppas att det inte blir någon sådan diskussion att Åland delar upp sig i olika regioner som skärgården osv. Man måste ha lite förståelse för att det inte är lika lätt på alla ställen att få miljöbilar med en gång, utan det gäller att anpassa sig till verkligheten.

Talman! Bästa lagting. Jag skrev en reservation som också ledamoten Eckerman har undertecknat, den handlar till stor del om principer. Vi hörde just i ett tidigare replikskifte där man diskuterade praktiken. Det är en sak, men när det gäller lagstiftning så bör man också fundera över vilken lagstiftningspraxis man har och inte bara konstatera att det här kommer kanske inte att omfatta någon så att det spelar ingen roll hur lagstiftningen ser ut. Det är inte god lagstiftning enligt Liberalerna och jag kommer nu att redogöra för min reservation.

Talman! Åland ska vara klimatneutralt 2035 har lantrådet och hållbarhetsrådet sagt. Vi menar att den här lagstiftningen är alldeles för tandlös till den delen. Vi stöder inte lagstiftningen. Jag aviserar nu att vi i andra behandling kommer att föreslå ett förkastande av lagen.

När det gäller lagstiftningen som sådan så kan konstateras att man har fört fram olik behandlingar av olika kommuner. Det är förstås så att lagstiftning kan medge undantag i vissa fall. Det kan också handla om att människor, företag eller föreningar kan behandlas olika, men det kräver ju en saklig och god motivering. I det här fallet så har landskapsregeringen anfört tre skäl till varför kommunerna ska hanteras olika dvs; tillgång till laddinfrastruktur, kommunernas inställning och egna ambitionsnivå och också kommunernas ekonomiska läge. Vi menar att inget av de här argumenten är tillräckliga skäl för olik behandling.

För det första när det gäller laddinfrastrukturen så är det så att i Mariehamns stad och i Jomala kommun finns det allmänna laddstolpar och laddinfrastruktur som är till att nyttja för vem som helst, så att säga. Men det är ju ändock ingen infrastruktur som man kan använda i arbetet. En socialarbetare som ska fara runt till olika klienter så kan ju inte ställa sig här utanför lagtinget och sedan promenera till sin arbetsplats för att äta sin lunch. Det är ju så att vid varje arbetsplats där man har elbilar, så där måste man också ha egen laddinfrastruktur. Det här är ju inte heller någon stor fråga.

Jag menar att ni, liksom jag bästa kollegor, känner ju folk både i Mariehamn, i Saltvik, i Lumparland, i Lemland, på Brändö och i Föglö som har elbilar i dag. Det går att använda elbilar på hela Åland och privatpersoner har råd att investera i den laddinfrastrukturen och det torde också kommunerna ha. Ingen kommun har nytta av den allmänna laddinfrastruktur som finns, utan alla måste bygga upp sin egen. Den argumentation är alltså fullständigt obsolet.

När det gäller kommunernas inställning till att övergå till rena fordon så kan vi konstatera det som också just hördes i replikskiften, att kommunerna ställer sig positiva till det här och har ofta en starkare miljöambition än vad den här lagstiftningen ger. Men hela direktivets syfte är att främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till EU:s miljö-, klimat- och energipolitik. Om man säger att de som inte vill inte behöver, främjar man då energipolitiken? Nej, det gör man inte, utan då säger man att de egna ambitionsmålen får vara de som gäller och de som inte vill behöver inte heller. Alltså hela direktivets syfte slås undan med landskapsregeringens hantering och utskottets hantering av det här ärendet.

När det gäller ekonomin så har vi sett den tendensen att man vill minska på enskilda individers rättigheter inom socialområdet. Och nu vill man också säga att man inte behöver bidra till klimatomställningen i fall där kommunen inte har råd att göra det. Men lagstiftning bygger inte på att ta hänsyn till den här typen av frågor, om en kommun råkar ha svag ekonomi. Lagstiftningen ska vara abstrakt och gälla alla. Kommunerna finns till för medborgarna. Medborgarna finns inte till för kommunerna. Inte heller den här ekonomiska aspekten torde vara ett giltigt argument för att ha olik behandling av kommunerna.

När det gäller frågan om tunga fordon så finns det inga tekniska skäl för olik behandling, eftersom det i praktiken handlar bara om att antingen tanka med miljödiesel eller med konventionellt dito. När det gäller den tunga trafiken så har också utskottet konstaterat att den här lagstiftningen inte är till fyllest Man vet inte hur det här ska tillämpas. Det är ytterst oklart hur en kommun ska kunna ha 9 procent av sin trafik med klimatbränslen. Enligt lagstiftningen så ska en bil tankas med biobränsle, sedan ska den bilen användas till massor med olika ändamål under en vecka eller en månad som den används.

Vi tar ett praktiskt exempel. En sopbil kör sopor både i Finström och i Sund. Finström når över tröskelvärdena och ska ha biobränsle för 10 procent av sina transporter, medan Sund inte behöver ha något biobränsle alls. Biobränsle är betydligt dyrare än konventionellt bränsle och allra särskilt på Åland som inte infört motsvarande stödsystem som man har gjort i riket och i Sverige. Så vem ska betala för den extra kostnaden som Sunds kommun hamnar på i det här fallet? Det är fullständigt oklart. Den här lagen går inte att tillämpa. Det är precis så som viceordförande Salmén sade att den här lagen är nog gjord för större sammanhang än de åländska förhållanden. Men då är det ju lagstiftarens skyldighet att se till att den är tillämpbar och beskriva hur lagen ska tillämpas. Dessutom fattas i dag infrastruktur för biobränslen på Åland och konkurrensen på marknaden är väldigt svag.

Till sist, talman, så återkommer jag till det som jag började med, landskapsregeringens klimatambitioner. Vi hörde här att det finns inga orosmoln för kommunerna. Många går ändå in för det här. Man kan konstatera att de åländska förhållandena är optimala för att använda eldrivna personbilsfordon och vi har korta avstånd. Det är också betydligt billigare i drift att köra elfordon än bensin eller diesel dito. Men samtidigt så säger man att man ska lägga sig på en mycket, mycket låg ambitionsnivå. Det här är problematiskt om man ser till helheten. När det gäller biltrafiken har vi väldigt goda möjligheter att minska våra koldioxidutsläpp. Men när det gäller sjötrafiken har vi jättestora svårigheter. Borde man inte utnyttja de styrkor vi har för att kunna minska de totala utsläppen på Åland.

Som sagt, den här lagstiftningen är varken rättvis, den uppfyller inte god lagstiftningspraxis och den har alldeles för svaga miljö- och klimatambitioner. Vi kommer att föreslå att lagstiftningen förkastas. Tack, talman!

Tack talman! Jag tycker väl att ledamoten Ingrid Zetterman i viss mån lite överdriver problemen med den här lagstiftningen och även i sin reservation. Men det är väl fritt att så göra.

När det gäller infrastrukturen för laddning så finns det idag eldrivna tunga fordon som tillverkas i vårt västra grannland. Utan att nämna märken så finns det två olika fabrikörer och båda av dem har eldrivna lastbilar som trafikerar redan i dag. Det är ju en utveckling som även där går framåt, det är ingen stor procentandel, men laddningsinfrastruktur för dessa tunga fordon saknas de facto helt idag på Åland än så länge. Så att säga att all sådan infrastruktur finns är väl inte helt korrekt.

Talman! Antingen uttryckte jag mig slarvigt eller så lyssnade ledamoten Nordberg slarvigt. Det jag sade var att laddinfrastrukturen för personbilar är inget hinder. Men precis som det också står i reservationen så infrastrukturen både när det gäller biobränslen, vilket jag lyfter i min presentation, är undermålig och det saknas konkurrens. Precis som ledamot Nordberg sade så för tyngre trafik så finns det ingen laddinfrastruktur ifall man vill övergå till elektrifierade fordon. Det finns ju inte i någon kommun.

Talman! Det andra som jag reagerade på i anförandet var bland annat problematiseringen som lyftes fram när det gäller den tunga trafiken och de upphandlingar som man tog som exempel. Jag tror inte att de upphandlingarna är ett problem i och med att det är ju den som upphandlar trafiken, till exempel i Sund som nämndes, som i så fall ska stå för de extra kostnader som den här miljödieseln betingar. Vi har ju haft miljödiesel på Åland och det finns fortfarande. Det är helt korrekt att det finns ett accisproblem här, men vi pratar om någonting som är från 2026. Det är de upphandlingar som gäller från och med den tiden och framåt som den här lagen omfattar. Jag är helt övertygad om att även accisfrågan när det gäller HVO-diesel kommer att vara löst tills dess.

Talman! Bara för att många av avfallstransporterna nu är upphandlade så betyder det ju inte heller att det inte kommer att finnas några som helst upphandlingar av tunga transporter nu före 2026.

Jag vet att ledamoten Nordberg är en praktisk man, men vi från Liberalerna och jag tycker att det är viktigt med principer och god lagstiftningspraxis också.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Zetterman för ett intressant anförande. Det är ju längesedan det här lagförslaget överlämnades från regeringen till lagtinget, det borde ha varit i november, ungefär två och en halv månad sedan.

Lagförslag i sig upplevdes som väldigt bra, det uppfyllde direktivet med råge. I likhet med hur man har gjort i riket så har vi gjort skillnader regionalt, helt enkelt olika procentsatsen beroende på regionala förhållanden. Det är inget underligt där. Det har också nämnts att det behövs utbildning, vilket har efterfrågats från kommunalt håll, för att kunna tyda den här lagen. Vi har också påpekat problematiken med bland annat laddinfrastruktur.

Men här i reservationen så ställer man högre klimatmål, 75 procent för upphandling av personbilar under båda referensperioderna. (… taltiden slut).

Talman! Jag tycker att det är tråkigt att landskapsregeringen för den här linjen där man hela tiden säger att Åland är så otroligt olika, i stället för att se att vi på Åland har gemensamma utmaningar.

Förstås så har man i Finland gjort skillnad på regioner. Men jag tror att vi alla, med handen på hjärtat, kan inse att det är större skillnader mellan Helsingfors och Lappland än vad det är mellan Mariehamn och Jomala eller Mariehamn och Sund eller Mariehamn och Föglö. Vi lever alla i ett litet skärgårdssamhälle med ganska liknande förutsättningar. Alla lever med korta avstånd. Att liksom spä på de här skillnaderna mellan regionerna, det är för mig ofattbart att landskapsregeringen väljer att ta en sådan hållning.

Det är klart att vi har skillnader, inte är det lika stort som på andra ställen alla gånger. Vi har skillnader i landskapssystemet etc. och det har sin orsak.

Men min fråga var egentligen just det här förslaget om att man ska ställa högre klimatkrav, 75 procent för upphandling av personbilar under båda referensperioderna. Har man beaktat då hur det slår på till exempel upphandling av skolskjutsar? Skolskjutsar har man kanske inte på samma sätt i Mariehamns som ute på landsbygden.

Talman! Det här gäller ju då upphandlingar och upphandlingar över tröskelvärdena. Vår uppfattning är den att det finns i dag flera taxibolag som redan har eldrivna fordon och flera taxibolag är på gång. Vi kan också konstatera att ska man uppfylla direktivets målsättningar om att trycka på till en mer miljövänlig, en mer energieffektiv och klimatsmart trafikflotta, då är det ju precis den här typen av beslut som man måste fatta. Elbilarna idag har sjunkit enormt i pris i jämförelse med hur det var för några år sedan. Priserna kommer i förhållande till bensinbilar att sjunka ytterligare och vi vet alla att driften är billigare. Så våga fatta tuffa beslut ifall man ska nå upp till att vara klimatneutral till 2035.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Det var ett intressant anförande, som jag håller med om rätt långt. En sak som jag håller med om - jag hoppas också att ledamoten håller med om det - är att lagförslaget faktiskt uppfyller direktivet. Det kanske är det väsentliga att tänka på här.

Du nämnde också utmaningen om tunga fordon och berörde lite dem. Vi ju, som har nämnts i ett replikskifte, att tekniken går framåt också när det gäller eldriften av tunga fordon. Förhoppningsvis har vi snart tekniken på plats, men i dagsläget har vi det inte. Hur ser ledamoten på det om man forcerar det här nu och tar andra lite sämre lösningar i kraft, när vi vet att det är runt hörnet?

Talman! Min uppfattning är; ja, vi uppfyller direktivet, uppfyller vi god lagstiftningspraxis? Svar nej.

När det gäller de tyngre fordonen så föreslår vi här i vår reservation också att man ska förhålla sig till de lägre procentsatserna såsom utskottet har kommit fram till, just därför att infrastrukturen inte är förberedd till de delarna. Här borde landskapsregeringen, här borde infrastrukturministern och miljöministern samarbeta tillsammans med näringslivet för att komma till lösningar så att man får en sådan infrastruktur på plats så snart som möjligt. Och också snabbt arbeta för att lösa accisfrågan och också se på hur man kan stimulera den här marknaden ytterligare.

Tack, talman! Jag tänker också passa på att ta upp elbilar. Jag tror ju att verkligheten kommer att gå förbi direktivet i det fallet. Jag äger själv en elbil och jag äger också en bensinbil. Jag har gjort ett överslag som exempel och kom fram till att om jag fortsätter köra min bil 15 000 kilometer per år i fem år så med de elpriserna och de bensinpriser som vi har i dag så kommer jag att tjäna 10 650 euro att köra elbil. Det har pratats mycket om att ha råd att köra elbil osv. jag kan jag upplysa om att det redan idag är intressant att välja elbil.

Talman! Tack för det stora understödet ledamoten Mansén för mitt resonemang och oppositionens resonemang till den här delen. Det är ju precis så som ledamoten sade att det är billigare, särskilt för taxibolag och särskilt de som kör skolskjutsar etc. att byta till eldrift redan i dag. Vi vet att EU:s taxonomi hänger på runt hörnet och vi kan inte se en utsikt där bensinpriserna skulle sjunka, utan priserna kommer att bli högre. Det kommer att bli högre diesel- och bensinskatter. Det kommer bara att bli billigare att köra eldrift.

Så skulle landskapsregeringen här vilja pusha på, minska koldioxidutsläppen och ställa om Åland till en mer klimatsmart region, låta Åland vad det gröna föredöme med sin hållbarhetsagenda och låta elbilar rulla på gatorna, så skulle man ha haft en högre ambitionsnivå.

Talman! För inte så länge sen kablades den fantastiska nyheten ut, nyheten som vi väntat på - klimatmål som följer Parisavtalets 1,5-gradersmål.

Åland ska vara klimatneutralt senast år 2035. Jämfört med 2005 ska utsläppen till 2030 minska med 80 %. Vi har bara minskat dem med 30 % hittills.

Utvecklings- och hållbarhetsrådets beslut att uppdatera målen har föregåtts av förberedelser och kartläggningar. Det här är hela Ålands mål, vilket bekräftas av de olika samhällssektorerna som representeras i rådet.

Så nu har det hänt, det som oppositionen nog inte trodde att kunde hända. Under budgetdebatten i höstas sade man till Hållbart Initiativ att vi minsann inte skulle hysa stora förhoppningar om uppdaterade mål i den kommande klimatlagen. Men som det brukar heta, hoppet är det sista som överger människan. Vi har lovat en sak, och det är att göra allt som står i vår makt att göra förändring.

Talman! Men vad har målsättningar för betydelse om politiker inte tänker utgå ifrån dem vid sitt beslutsfattande?

Om det är något som måste prioriteras och förändras är det vägtrafikens utsläpp. De har inte sedan 2005 minskat, utan stampar på stället. I 2020 års utsläppsstatistik stod vägtrafiken för 29 % av de åländska utsläppen. I de nyss antagna klimatmålen ska de minskas med hälften.

Den här regeringen har satsat på att utveckla kollektivtrafiken i tätorter och planerar utveckling också på landsbygden. Med Hållbart Initiativ i regeringen har vi lanserat stöd för företagens minskning av sin resursanvändning och utökat laddningsstödet för elbilar till hushållen. Arbetet att förbereda en resebokningsapp förbereds med start i skärgårdstrafikens digitalisering.

Men landskapsregeringen, myndigheter och kommuner måste också göra sitt, på sin egen planhalva. För det offentliga gäller det att ta på sig ledartröjan och visa samhället hur en omställning kan gå till i praktiken. I Mariehamns äldreomsorg antogs nyligen målet på mitt initiativ att göra bilflottan eldriven.

EU:s direktiv om upphandling av rena fordon handlar just om detta, att trycka på för en högre omställningstakt i den offentliga sektorn. Det här direktivet vilar på en stark grund och behövs.

Det har sagts i debatten att myndigheter snart ändå kommer att inse fördelarna med fossilfria transporter, och att EU-direktivets minimikrav inte har så stor betydelse egentligen. Det är en argumentation som i så fall skulle innebära att vi lika gärna kunde skrota miljöskyddslagen, vattenlagen, arbetstidslagen eller varför inte jordförvärvslagen? Om alla ändå tar ansvar och gör som det är tänkt, behövs ju ingen lagstiftning.

I en värld där alla myndigheter skulle inse fördelarna med fossilfria transporter hade inte ett EU-krav behövts. Men nu ser det inte ut så, inte heller på Åland.

Talman! EU-direktivets centrala krav handlar om procentsatserna för offentliga upphandlingar av rena fordon. Det åländska lagförslaget anger att några av de föreslagna miniminivåerna för lätta fordon är lägre än de lägsta procentsatserna i motsvarande lag i både Finland och Sverige. Utsjoki eller Arjeplog med en befolkningstäthet på 0,2 människor per kvadratkilometer har högre krav än låt oss säga Sottunga med 3,1.

I lag- och kulturutskottets betänkande föreslås att minimikraven för de olika fordonstyperna inte ska ökas. Det vore en skam för Åland att för vissa fordonstyper och områden vara sämst i klassen.

Lag- och kulturutskottet har även, om än ytligt, befattat sig med gränsdragningen om vilka fordonsupphandlingar som omfattas av kraven. Man skriver att de åländska upphandlande enheterna som skulle få nya krav är få. Men utskottet besvarar inte på något sätt frågan: Vill vi ha det så? Vill vi att den offentliga sektorn ska få köpa elbilar så snabbt som möjligt eller någon gång i framtiden utifrån frivillighet, om det känns bra?

Och dessutom, vill vi att kommuner ska få ändra upphandlingen så att upphandlingstiden för fordon förkortas för att komma under tröskelvärdet? Det finns kommuner som gör just det här med upphandlingstiderna idag. Exempelvis på avfallssidan är avtalen skrivna utifrån 5 år med 2 års option. Från åkeribranschen vill man dock gärna vid investeringar ha ännu längre avskrivningstider än så. I Sverige föreslås att man ska frångå EU:s tröskelvärden för att ingen ska kunna skapa egna kryphål.

Talman! Den tunga trafikens omställning kommer att bli utmanande, men det är ingen egen åländsk utmaning. I Finland finns 8 lastbilar som går på el och i Sverige 40. Men det händer saker. Exempelvis säger ett stort välkänt bilmärke att man kommer att lansera en helelektrisk sopbil 2024. Kostnaden är dock 1,5 M EUR i jämförelse med 200 000 € som det ser ut idag för dieseldrift. Inledningsvis behöver vi, liksom våra närregioner, bereda oss på att bidra med investeringsstöd för att få igång konverteringen på allvar.

Vätgas är något som marknaden tror på, men priser på marknadsmässiga nivåer idag beräknas inte riktigt att finnas, men däremot ungefär år 2030. Gas är i sin tur utmanande eftersom naturgas inte är fossilfritt. Med ett åländskt biogasverk vore det förstås enklare.

Hur är det då med biodrivmedel såsom MY Diesel? Från och med i år aktiveras ett EU-direktiv på Åland som gör att landskapsregeringen inte måste köpa in MY Diesel för marknadspris, vilket alltså visat sig vara extremt dyrt. Nu görs det möjligt för landskapet att tillgodoräkna sig MY Diesel-inköp i den finska kvoten för miljöbränslen vilket gör att bränslet blir billigare, varmed en subvention återigen kan komma i fråga.

Så till frågan: Är MY Diesel så mycket miljövänligare än fossil diesel? Företaget som producerar MY Diesel har de senaste åren utvecklat sin råvarubas positivt men än finns rester av palmolja med i blandningen, så kallad PFAD (Palm Oil Fatty Acid Distillate). Förut var blandningen av PFAD hela 20 %.

Ungefär hälften av EU:s import av palmolja är nämligen öronmärkt för biodiesel. Den stora efterfrågan på palmoljeprodukter är en bidragande orsak till den storskaliga skövlingen i tropikerna, vilken är förknippad med stora människorätts- och miljöproblem. Livscykelanalyser har visat att biodiesel med PFAD kan ge upphov till tre gånger så mycket utsläpp som fossil diesel. Dessutom slår PFAD undan benen för kommande skogsbaserade biobränslen eftersom de i dagens läge är så mycket dyrare. De ivriga kraven på att landskapsregeringen ska subventionera MY Diesel håller inte tätt.

Talman! Det här EU-direktivet kommer inte som en chock. Det kan inte ha undgått någon som arbetar med upphandling att vi befinner oss i ett klimatnödläge och att kraven på hållbarhet hårdnar. Det kan inte heller ha undgått någon att elektrifieringen av transporterna är totalekonomiskt fördelaktig på lång sikt. En ambitiös lag skulle ha stimulerat de aktörer som står i framkant i energi- och transportsektorn.

I dessa tider är det otroligt viktigt att det offentliga Åland går i framkant och utgör gott exempel för hela samhället. Hur ska vi annars med trovärdighet lyckas sporra andra att göra detsamma?

I lojalitet med hela Ålands uttalade ambitioner om minskningen av transportsektorns utsläpp kan inte Hållbart Initiativ rösta för lagförslaget. Tack, talman!

Jag tackar för att ledamoten Holmström kom till poängen här på slutet före all denna talan om klimatmålen. Jag kunde inte få ihop i mitt huvud hur man sedan var beredd att stöda det här lagförslaget. Men Hållbart Initiativ stöder alltså inte förslaget om hållbar upphandling. Det kan ju inte gynna koldioxidutsläppen och biltrafiken, busstrafiken och fordonstrafiken om man särskiljer på kommunerna så att bara en måste följa upphandlingsreglerna och inte de övriga kommunerna. Jag tackar för det ställningstagandet.

Talman! I Finland har man gått in för den konstruktionen att man använder sig av några specialvillkor i EU- direktivet. Man gör regionaliserade minimikrav beroende på till exempel befolkningstäthet eller ekonomisk kapacitet. Det finns några sådana listade. Men grunderna för att Åland skulle göra detsamma så är kanske inte lika stora. Det kan finnas viss svängningsmån, men det som finns just idag är ganska stor vad gäller person- och paketbilar, men också vad gäller tunga transporter, både i den första referensperioden och i den andra referensperioden. Den huvudsakliga kritiken egentligen som vi hyser mot det här lagförslaget är att miniminivåerna är för låga egentligen på alla referensperioder och alla biltyper för alla regioner.

Det är ju väldigt viktigt att landskapsregeringen, när man har satt upp sådana här målsättningar -att sätta siffror på mål är kanske den lätta biten - att verkligen walk the walk och att verkligen åstadkomma förändring som är den svåra biten. Det här är ju egentligen en skärpning med 20 procents minskning till 2030 från det som tidigare har legat som krav i klimat- och energistrategin och nu höjs det till 80. Men tiden är kort, det är åtta år. Det betyder att åtgärderna nu måste vara massiva på alla fronter om det här är en målsättning som man menar allvar med, eller om det bara är vackra siffror. Man måste nog nu i all praktisk politik också visa följd i färg och komma med åtgärder om det här ska på riktigt förverkligas.

Talman! Vägtrafikens utsläpp är något som hela världen och också Norden kämpar med. Det finns väldigt ambitiösa mål och de åländska är att nu på åtta år minska vägtrafikens utsläpp med 50 procent och det är inte lätt. Men det innebär att man måste fatta modiga beslut någon gång. Absolut positivt att man har satt upp de här målen. Och absolut positivt att det finns tekniska lösningar som också gör det möjligt att uppnå de här målen. Men det måste också finnas ett politiskt mod för att också fatta de besluten så att tekniken kan börja användas, och att efterfrågan på just den här marknaden också ökar. På grund av den här svårigheten har Finland till och med aviserat att ha en egen nationell utsläppshandel för vägtrafiken för att man inser att EU inte kommer att klara det här själva. Så att gå enligt EU:s minimikrav kommer inte vara lösningen för att uppnå de åländska målen.

Talman! Det var som alltid ett intressant anförande som ledamot hade. Samtidigt tycker jag att det blev lite dubbelt. Ledamot Holmström framförde landskapsregeringens tydliga ambitioner och hur mycket som har hänt under den här perioden. Det är väl sin sak att fatta politiska beslut och sätta upp målsättningar, men det måste ju vara konkret också. Det är ju detta som vi kritiserar. Det är ju det som vi inte ser. Här har vi nu på bordet lagstiftningen om offentlighetsupphandling som inte stöder klimatmålen. Vi ser väldigt mycket fram emot det här skärgårdsmeddelande. Vi vet att landskapsregeringen har köpt dieselfärjor. Vi vet ju också att fortsätter man på den här konservativa loja vägen så kommer det också att kosta skjortan. Så det är ju det vi efterlyser, konkreta beslut och att man faktiskt skulle visa lite verkstad.

Talman! Jag tycker att det är helt i sin ordning att vara nyanserad och säga att det händer väldigt mycket inom minskningen av vägtrafikens utsläpp. Det är mycket med laddinfrastruktur som har gjorts och som kommer att göras. Det finns lagstiftning på det området som vi har klubbat här. Det handlar också om att stimulera företagens hållbara resursanvändning.

Men just i den här frågan om upphandlingslagen, där man har möjlighet att öka ambitionerna för de upphandlande enheterna för att ha möjlighet att hela Åland kan ta på sig ledartröjan, här brister man. Jag tycker att det är helt i sin ordning att komma med ett sådant uttalande att det här är inte nog. Vi kommer inte att uppnå klimatmålen, som vi just har satt, med det här förslaget. Man kan inte gradera minimikravet så att de kommuner som hittills gjort väldigt lite kan komma (… taltiden slut).

Talman! Nej så blir det ju, de som har gjort väldigt lite kommer undan. Det är inte heller en gångbar politik, utan alla måste dra sitt strå till stacken. Det är ju en väsentlig skärpning från energi- och klimatstrategin, från 60 procent till 80 procent på åtta år. Här kalkylerar man ju inte bara med vägtrafiken utan också med skärgårdsfärjorna. Nu måste det börja komma svar från landskapsregeringen om hur vi ska klara ekonomin, hur vi ska klara klimatomställningen och den gröna omställningen. Det finns väldigt, väldigt mycket arbete att göra för landskapsregeringen.

Talman! Tillåt mig ändå att vara lite positiv i denna debatt. Det är få länder och regioner som har klimatmål som går i linje med Parisavtalets 1,5 graders mål. Att ens komma dit har krävt en hel del kartläggning och en hel del diskussioner. Många länder försöker med det här men möter svårigheter. Så vi har kommit väldigt, väldigt långt redan i form av att vi faktiskt har kunnat enat ett helt samhälle. Alla samhällssektorer representeras i utvecklings- och hållbarhetsfrågor. Men vi lever också nu med dessa mål i eldprovens tid. I sakfråga till sakfråga i olika typer av sektorer så måste beslut fattas med ett större mod än tidigare. Jag hade hoppats att man också kunde ha gjort det i det här lagförslaget.

Tack, talman! Jag vill först säga att vi har ett gemensamt mål. Vi spelar på samma lag i klimat- och miljöfrågorna. Vi har ofta samma åsikter som Hållbart Initiativ i sakfrågor. Men ledamoten Holmström verkar ha uppfattningen att ingen någonsin har gjort någonting för klimat och miljö, före Hållbart Initiativ kom till och att allt som nu händer är Hållbart Initiativs förtjänst. Jag ser faktiskt många som har gått före, många som har jobbat hårt för de här frågorna och åstadkommit saker. Jag ser att vi är ett samhälle i rörelse där många aktörer jobbar för förändring utan det ständiga behovet att slå sig för bröstet. Till exempel i äldreomsorgsnämnden i Mariehamn, där jag också sitter, där en enig nämnd och en väldigt god beredning från tjänstemannahåll ledde fram till ett gemensamt beslut. Kunde man inte dela på prestationen lite storslaget?

Talman! Nu gör Socialdemokraterna som de alltid brukar göra, reducera Hållbart Initiativs betydelse i regeringen och betydelse i landskapspolitiken. Det går från budgetdebatt till budgetdebatt, från sakfråga till sakfråga och jag måste vara ärlig, jag börjar faktiskt tröttna på det. Får man inte säga vad man har tagit initiativ till, vad man driver och vad man är passionerad över utan att någon ska säga; "ja, men vi gör också det här eller utan att någon ska säga "det där tyckte vi också och detta har vi gjort tidigare? Kan man inte också få lyfta de positiva sakerna i en debatt som handlar om transport och där man faktiskt finns med i politiken för att göra förändring?

Tack, talman! Absolut, man kan lyfta fram det man själv har åstadkommit. Men i min värld så är det inget parti någonsin, särskilt inte under en så kort tid som en mandatperiod, som åstadkommer någonting ensam. Hållbart Initiativ har en hel konservativ högerregering att släpa på, vilket betyder att man har tufft att nå de mål man har föresatt sig. Man har en historia och andra aktörer som också är viktiga, inte minst inom näringsliv och den privata sektorn där många jobbar och åstadkommer stora saker. Jag tycker att man kanske snarare någon gång skulle kunna konstatera att det här har vi gjort tillsammans med andra.

De här långsiktiga processerna, de här monsterprojekten, att förverkliga Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda kräver så klart samarbete över majoritet och opposition. Det är ingen som säger någonting annorlunda än det. Att vi ska fatta beslut från sakfråga till sakfråga, att vi ska höja takten och också vara stolta över när vi höjer takten och också kunna säga vad man har gjort, det tycker jag är någonting som vi egentligen ska uppmuntra varandra till. Det handlar inte om att roffa åt sig prestige eller politiska poäng på något sätt. Det handlar om att säga vad man gör och vara glad för det man gör och också kunna glädjas tillsammans för det.

Talman! Jag reagerade på anförandet av ledamoten Holmström från Hållbart Initiativ. Han svartmålade, som jag ser det, en marknadsaktörs miljödiesel. Han nämnde produktnamn och sade att det är dåliga grejer. HVO-diesel är ju någonting som EU har godkänt. Precis som ledamoten sade här så kommer de att ändra kriterierna för innehållet av HVO-diesel för att vara en godkänd produkt. Om företaget certifierar sin produkt efter de föreskrifterna så är det ju en godkänd produkt. Jag förstår inte riktigt hur man på det här viset kan ha m något emot en specifik produkt i sig.

Talman! Om Åland ska gå in och subventionera olika specifika miljöbränslen eller så kallade miljöbränslen, så måste vi vara på det klara med huruvida de bränslena uppnår de krav som vi ställer, dvs. tydliga hållbarhetskrav utifrån de fyra hållbarhetsprinciperna. Och är det så att vissa certifieringar ändå inte uppnår våra krav, då måste vi ju kunna säga det. De krav som vi bedömer i Hållbart Initiativ att man behöver ha på HVO-bränslen är att de inte är förknippade med stora människorätts- och miljöproblem, vilket då just destillatet PFAD faktiskt är enligt rapporter, oavsett vad det finns för olika typer av certifieringar. Vi vet också att certifieringar används ganska hejdlöst ibland också i greenwashing. Man måste verkligen tänka till och inte bara acceptera vad marknaden säger.

Talman! Nu är det ju så att varken certifiering är en åländsk behörighet eller överhuvudtaget framställning av dieslar eller något annat. Jag tror att om vi på Åland ska vara med i det här miljöevenemanget så behöver vi hålla oss till det som EU-direktivet säger. Uppfyller du HVO är du ett godkänt miljödiesel i EU enligt EU-direktivet, som hela den här lagen bygger på, handlar om och nu behandlas här. Det är det som gäller. Vi kan inte börja hitta på egna åländska regler.

Däremot tycker jag att det är ganska synd att de som verkligen försöker göra någonting, det är de som får pisk i debatten, de företag som ändå har varit med. Det här företaget som ledamoten hänvisade till, de har ändå satsat otroliga summor pengar och försökt ta fram en produkt som uppfyller HVO. Men de ska ändå svartmålas, det är det som jag vänder mig emot.

Talman! Certifieringar är väldigt omtvistade i dag. Det är inte så att bara för att någonting har en certifiering, att man ska svälja det, utan man måste också ta i beaktande livscykelanalyser och man behöver ta i beaktande nya rapporter. Om det är så att de är övertygande, om det på vetenskaplig grund kan påvisas att certifieringar inte håller streck, då tycker jag faktiskt att det är politikers ansvar att se till att skattebetalarnas medel inte går till ohållbara subventioner, utan att de faktiskt går till de verksamheter som vi vill stöda. I det här fallet är det framförallt elektrifiering som vi behöver satsa på, som faktiskt också är energieffektivt och en god energibärare i stället för olika typer av miljöbränslen.

Tack, talman! En klimatomställning ska vara rättvis och alla behöver dra sitt strå till stacken. Jag är också med som undertecknare på ledamoten Zettermans reservation och är helt enig med henne att det här varken är en bra eller ambitiös klimatpolitik.

Mycket bra är sagt och ledamoten Zetterman presenterade vår reservation på ett sakligt och konstruktivt sätt. Jag skulle vilja ge lite personliga reflektioner över hur jag ser på det här lagförslaget.

Det verkar som majoriteten ser Åland som ett mycket större och mera splittrat samhälle än vad det egentligen är. Man pratar om att det är problematik med regioner och räckvidd. Jag undrar om det finns någon arbetstagare i någon åländsk kommun som kör över 300 kilometer dagligen i tjänsten nonstop utan varken lunch eller kaffepaus och sätter bilen i ett ladduttag efter en sju eller åtta timmars arbetsdag? Då tror jag nog verkligen att arbetsskyddet och facket behöver ta rejäla krafttag i den kommunen och dess arbetspolitik.

Åland marknadsförs som ett grönt och vackert samhälle med korta avstånd och det är perfekt för cykelturism. De här argumenten om avstånd på Åland vacklar ju rejält. För det är ju dags att man måste börja visa nu att man faktiskt talar eller har ansvar över klimatpolitiken och att de här avstånden faktiskt inte är så stora.

Det kanske inte är så fint att prata om folk som inte är här, men jag skulle vilja lyfta upp min pappa som cyklar från Eckerö till Geta flera gånger i året för att han har en särbo där. Det funkar bra. Han är över 70 år gammal. Alla kanske inte har möjligheten att cykla på det här viset eller har den fysiken, men det fungerar helt bra. Ibland har han med sig barnbarnen också, de plockar äpplen på vägen och det funkar hur bra som helst.

Vi har fått höra i hörande att Åland har de optimala förhållanden för elbilar för vi har korta avstånd och många kommuner på Åland har redan riktat in sig på en sådan här utveckling.

Det här lagförslaget är också väldigt viktigt. Jag tycker att det skulle vara viktigt att vi i lagtinget skulle kunna ha en allmän politisk debatt, till exempel om vilken väg Åland ska välja och vad som gäller. Vilka miljöbränslen kommer vi att kunna ha på Åland? Just nu är det väldigt bundet till vanlig diesel och bensin. Det finns en hel del laddinfrastruktur som är till för turister. HVO-dieseln som finns så är inte riktigt tillgängligt för alla som den är idag. Men vart är vi på väg? Gas finns överhuvudtaget inte. Är det dit vi ska? Är det liksom el vi ska välja, vad vi ska välja? Var är Åland i framtiden? Var är Åland om tio år?

Som sagt, mycket är sagt redan. Jag ville bara ta tillfället i akt att föra min talan och lite funderingar eftersom jag har varit med och skrivit under den här reservationen. Tack!

Tack till ledamot Eckerman för framförandet. Ett litet påpekande mera kanske och det är att vi har inte speciellt långa avstånd på Åland. Det kan vi alla överens om. Men tänker man på de trafikidkare som kanske är upphandlade för skolskjutsar så är det ju så att de kanske snurrar på ett antal timmar, de kanske blir att vänta, de kan vara i hamnar och de kan vara på andra ställen så att den här körtiden kan bli omfattande. Det kanske inte rör sig i så jättestor radie men de rör sig mycket inom det här området. Det är ett problem som kanske de upphandlande skoldistrikten har mera än till exempel i Mariehamn.

Tack minister Höglund. Jag talade med flera personer som jobbar med att köra en taxi, de upplever inte att det här är ett stort problem och då kör man över hela Åland hela dagarna. Man använder bara en taxibil. Jag tycker att det här är ganska överdrivet. Man problematiserar avstånden och kör kilometrarna. Som sagt, är det någon som kör över 300 kilometer utan att ta någon slags paus för att kunna snabbladda på en dag eller göra någonting så då är det nog en fråga för arbetsskyddet.

Man har fått utlåtande från kommunala håll vad det gäller den här lagstiftningen. Man är ju positivt till mångt och mycket, men man har också varnat för de kostnader som kan dyka upp. Jag tror inte att den här frågan är alldeles viktig. För mig är det viktiga att vi har följt det regelverk som kommer från EU med råge. Vi har gjort de anpassningar som behöver göras så att det ska passa in på vårt lokala samhälle. Jag tycker att det här är ett bra lagförslag och hoppas att lagtinget så småningom också omfattar det.

Tack minister Höglund. Det är bra att oppositionen och delvis också Hållbart Initiativ och partier som ser det här på ett annat sätt får komma till tals. Jag tycker inte att det här är ett bra lagförslag och jag tycker att de här gränserna som man nu har sagt och de här olika regionerna är helt onödigt. Det känns som förtäckt kommunal politik för att på något sätt försöka få stöd och hjälp till kommunerna i stället för att alla ska kunna vara med på samma tåg.

Talman! Bästa lagting och åhörare. Min vana trogen så kommer jag upp lite på slutet och tänkte gjuta lite olja på vågorna.

Trams är kanske ett ord som jag börjar med. Trams! Det verkar som om folk inte har förstått nästan någonting av den här lagstiftningen eller något annat som jag kan börja med.
Jag ska just förklara varför.

För det första så är det här en lagstiftning som är tillämplig endast på upphandlingar som överstiger tröskelvärdet 215 000 och i vissa fall fyrahundra någonting tusen. Det betyder att i praktiken så är det ju taxiåkare som påverkas av det här i samband med upphandling av vissa skolskjutsar. Det är några kommuner som har så pass många barn som har långt till landsvägen och som har så pass stora upphandlingar. Det är detta som det här gäller.

Det här gäller två perioder, först från 2021 till 2025 och sedan är det från 2026 till 2030.

Om vi börjar med lagtingsledamot Zetterman här då när vi ska ha räfst- och rättarting. Jag kan ju konstatera att det verkar uppenbart att Zetterman drar jättestora växlar på att det här är en totalt misslyckad lagstiftning och den uppfyller inte de krav som gäller och så vidare. Då kan jag konstatera att det här är ju en blankettlag i det stora hela. Vi har gjort exakt det som man har gjort i Finland, i övriga landet. Sen har vi valt att skilja på de regioner som finns på Åland. Om man då menar att Åland är så homogent så att man kan säga att Mariehamn och Lappo har exakt samma förutsättningar, så det är ju intressant om vi ska dra de slutsatserna vidare också för övrigt när vi bygger detta samhälle.

Jag kan ju konstatera att den finska lagen, mot Zettermans förmodan, har gått igenom riksdagen och den har gått igenom lagstiftningskontrollen, den lagstiftningskontroll som finns i riksdagen i form av till exempel JK och så vidare. Det är trams att säga att det skulle vara något fel på den här lagen rent lagstiftningsmässigt.

Vidare sedan måste jag säga att jag blev lite förvånad. Jag hade hört på förhand att Hållbart Initiativ skulle ha något emot den här lagen. Det är ju beklagligt får jag väl säga på det sättet. Nog kunde man väl ha valt en lite större fråga, något som har haft betydelse, än att kanske Hammarlands skolskjutsar inte är tillräckligt elektrifierade när man ändå på sätt och vis sätter sin medverkan i regeringssamarbetet lite halvt på spel känns det som. Vi andra som är med i det här samarbetet - eller jag kan bara tala för mitt parti - så inte bryr vi oss så hemskt mycket att en sådan här liten fråga görs så viktig och så stor, fastän den varken är viktig eller stor förr den gäller upphandlingar över tröskelvärdet. Man har ju missförstått den här frågan fullständigt och det är väl bara att beklaga.

Sedan visar den här övertron på lagstiftning att oj, bara vi i samhället lagstiftar, bara vi kommer med en lag så kommer allting att bli bra. Och folk, marknaden och organisationer själva klarar inte av att göra någonting självt. Vi i vårt parti tror ju på att människor själva kan göra någonting, man kan göra individuella beslut och man kan välja att köpa en elbil utan att det står i lagen. Det fina beviset för det är ju till exempel den stad som faktiskt lagtingsledamot Zetterman själv leder. Där skulle man ha 75 procents andelen, det var inga problem alls för Mariehamns stad. De uppfyller det redan, även fastän de inte ens, mig veterligen, gör eller kommer inom den närmaste tiden att göra en upphandling över tröskelvärdet. För Mariehamns stad har inte skolskjutsproblemen på samma sätt som landsbygdskommunerna har.

Den här frågan har fått sådana proportioner. Egentligen är det kanske onödigt att jag står här och drar lite stora växlar på folks bristande kunskaper om vad den här lagen betyder. Men jag kunde inte hålla mig, så tack talman.

Talman! Jag vet nog inte egentligen om jag ska bemöda mig att besvara ledamoten Måtars argument och osakliga påhopp i sitt räfst- och rättarting som han själv benämnde i sitt anförande.

Men det som jag kritiserade var den åländska tillämpningen av den finländska lagstiftningen, inte grundlagen i sig.

Sedan kan jag väl konstatera att det kanske finns en anledning, även om det talmannen som leder ordet här, att ånyo ta upp vad som kan sägas i lagtinget. Jag måste säga att jag tycker att det är oerhört oprofessionellt och på en mycket låg nivå att stå här och bedöma andra ledamöters anföranden som trams och säga att folk inte fattar någonting. Jag tycker att det är ovärdigt ett parlament, bästa ledamot Måtar.

Tack, talman! Ja, som sagt, det är ju så att kanske ordet trams var ett onödigt hårt valt. Men att identifiera okunskap, att identifiera felaktiga påståenden i det här lagtinget är mig veterligen inte förbjudet eller i strid med lagtingsordningen. Det är en stor del av det som vi håller på med här.

När ni som lagtingsledamot står och säger att den här lagen har en jättestor betydelse och när ni säger till exempel - det är kanske bara det att jag inte riktigt förstår hur ni använder orden - att vi tillämpar den finska lagen felaktigt. Mig veterligen har vi aldrig ens tillämpat den här finska lagen ännu på Åland som ligger till grund för den här blankettlagen. Den har aldrig tillämpats på Åland. Det vi har gjort är att vi har valt vissa avvikelser där vi har sagt att vi kommer inte att kräva lika mycket eldrivet eller miljövänligt som man gör enligt den finska lagen. Det är en skillnad, men det är en lagstiftningsåtgärd, det är ingen (… taltiden slut).

Talman! Det är väl inte så mycket att kommentera kring det ledamoten sade, förutom att jag tycker att det är ett gemensamt uppdrag att värna lagtingets anseende. Jag tycker att ledamoten Måtar i det här anförandet, med de ordval man har och det sätt som man anför sina synpunkter på, klart har misslyckats i sitt värnande om uppdraget.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Zetterman och jag har helt olika uppfattningar om hur man värnar anseendet. Jag anser att man värnar anseendet genom att säga saker som faktiskt är korrekta och att inte stå och säga att lagstiftningar, som behandlas i det här parlamentet, har annan betydelse än vad de i verkligheten har. Det är en stor sak än ordvalen.

Tack, talman! Ledamoten Måtar nämnde att det här inte är en så stor fråga och det är just det som är problemet. Den här lagstiftningen omfattar inte många upphandlingar och det är också det som Hållbart Initiativ kritiserar. Varför måste vi ha de tröskelvärden som anges av EU? Kan vi inte ha andra tröskelvärden som Sverige aviserar att man vill använda sig av? Eftersom upphandlande myndigheter då inte kan slippa undan genom att förändra upphandlingstider, optioner och så vidare.

Det finns ju redan kommuner idag på Åland som gör det här för att komma under tröskelvärdena och inte omfattas av kraven. Det finns också en risk i framtiden att det kommer att vara på det sättet. Den här frågan görs ju också förminskad genom att man har låga minimikrav. Det är ju den andra delen som Hållbart Initiativ kritiserar, om det nu är en så liten fråga för Obunden Samling, kan ni inte gå med på höga minimikrav?

Tack, talman! Det var ett bra förtydligande från lagtingsledamoten Holmström som visade att jag till viss del inte helt insåg varför ni kritiserade det här lagförslaget. Det var ett klarläggande. Men samtidigt så var det ett klarläggande på det sättet att vi har helt olika uppfattningar om vad man ska lagstifta om och vad man ska tvinga folk till. Och om man ska tro mera på att samhällets lagstiftare tvingar fram saker eller om saker och ting löser sig självt, vilket det är uppenbart nu gör, eftersom till exempel övergången till eldrivet och mera miljövänligt är någonting som sker även utan åländska landskapslagar.

Talman! Ja, omställningen behöver snabbas på. Det finns också värden i att lagstifta, att stimulera marknaden genom lagstiftning så att det finns en ökad efterfrågan på miljöbränslen, elfordon, laddstationer och andra applikationer som har att göra med det. Jag tycker inte att det är fel att också våga sätta långsiktiga horisonter och tydliga krav på upphandlande myndigheter för att de ska uppnå minimikrav. Det vore helt främmande för mig om vi bara skulle sluta med lagstiftning i miljöfrågor, i naturskyddsfrågor, i jordförvärvsfrågor eller någonting annat bara för att vi tror på människans förmåga att göra det bästa. Det finns ett värde i att ha normerande lagstiftning, för det sänder signaler om vad vi politiker, vad vi makthavare vill ha för förändring.

Tack, talman! Som sagt, man kan inte dra alla miljölagstiftningar och alla lagstiftningar som har miljöförbättrade syften över samma kam, det kan man inte. Vissa sådana här saker, som till exempel trenden att gå över till eldrivet eller mera miljövänliga fordon på olika sätt och vis, det är någonting som sker helt alldeles oavsett vilka lagar vi stiftar här. Det är min huvudpoäng.

Tack, herr talman! Det är intressant, med tanke på ledamotens bakgrund som jurist, att han har så tilltro till lagstiftning och till det arbete vi gör här i Ålands lagting, nämligen stiftar lagar.

Det väcker nog vissa frågor om ledamoten Marcus Måtar som delaktig i regeringsblocket inte känner till att ett parti i regeringsblocket, nämligen Hållbart Initiativ, inte stöder den lag som nu ligger på bordet. Att vi i oppositionen inte kände till det är kanske mera naturligt. Men är det alltså så att Obunden Samling inte hade någon kunskap om att Hållbart Initiativ inte står bakom förslaget?

Tack, talman! Nej, det känner vi absolut till, det hade Hållbart Initiativ informerat om på förhand, så det var inget märkligt. Jag sade att jag tyckte att de kunde väl ha valt en bättre fråga, en större fråga. Det var ju den lilla kritiken, plus att jag inte till alla delar hade insett vad de egentligen ville ha, vilket jag nyss fick höra av lagtingsledamoten Holmström. Så vi kände nog till det här på förhand. Vi har utmärkt kommunikation.

Det var ju glädjande att höra att åtminstone den biten är på grej. Men det illustrerar väl kanske nog lite problematiken inom det här regeringsblocket när det gäller just klimat- och miljöfrågor. För min del så tror jag att just lagstiftning och finansiering, de två delarna, lagen och pengarna är de absolut viktigaste styrmedlen för samhället för att få den här omställningen som vi nu arbetar med. Utan de redskapen så tror jag inte att samhället egentligen har några som helst redskap att åstadkomma den här för förvandlingen.

Jag tror också på det privata näringslivets vilja, så länge där också finns ekonomiska incitament, och på människors goda vilja att rädda planeten. Men lag och finansiering är fortsatt våra viktigaste redskap.

Tack, talman! Det blev ju nästan ett historiskt ögonblick här eftersom jag i princip skulle kunna skriva under på vartenda ett av dessa abstrakta påståenden som ledamoten Gunell framförde. Det är klart att lag, budget och sådant är viktigt såsom en generell princip. Men vissa frågor som när det gäller att påverka globala megatrender så där finner åländsk lagstiftning sin överman. Till exempel den stora trenden som finns att vi får mer miljövänliga bilar och vi får mer elektrifierade bilar så det är någonting som sker alldeles oavsett hur vi lagstiftar här. Det är det som är min poäng.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.