Enda behandling

  • Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.


  • Ledamot Gyrid Högman Anförande | 13:07

    Talman! Det har av någon anledning fallit på min lott att presentera självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över landskapsregeringens externpolitiska redogörelse för 2021 och prioriteringar för 2022.

    Det känns som om vi just nu befinner oss i en centrifug. Knappt har turbulensen med Covid-pandemin lagt sig - om den nu ens riktigt har lagt sig - innan Ryssland anfaller sitt grannland Ukraina och därmed befinner sig Europa i krig. Vår granne i öster är så uppenbart aggressiv att hela västvärlden måste omvärdera sin säkerhetspolitiska strategi. Klimathotet och kraven på omställning kvarstår och har knappast blivit mindre genom alla bomber och missiler som kreverar, spyr ut svart rök och skapar död och förstörelse. Det är i denna centrifug vi befinner oss nu. Det snurrar allt snabbare och är mer oförutsett än vi i vår vildaste fantasi kunnat ana.

    Nämnden har vid genomgången av landskapsregeringens redogörelse haft flera, mycket intressanta höranden som belyst olika områden. Rent generellt kan påpekas att EU fått en allt större påverkan inte bara på lagstiftningen utan också på det dagliga livet. Ministerrådet Anton Nilsson gav nämnden en livfull redogörelse över EU:s alltmer målmedvetna agerande. Nilssons allmänna reflektion är att EU tycks gå stärkt ur varje kris – Brexit, Covid och nu Ukrainakriget. Varje kris tycks ge EU mer makt och mer pengar. Nämnden anser mot bakgrund av EU:s ökade makt och inflytande att kontakter och meningsutbyte med europaparlamentariker är betydelsefullt, särskilt när nu Åland saknar egen parlamentsplats. Nämnden hörde både Mia-Petra Kumpula-Natri och Nils Torvalds, som båda gav en värdefull inblick i det parlamentariska arbetet inom sina respektive områden.

    I betänkandet upprepar landskapsregeringen med en dåres envishet att Åland är berättigat till representation i Europaparlamentet. Det gäller att aldrig ge upp – det är ett av egensinnets karaktärsdrag. Den romerska senatorn Cato avslutade ständigt sina tal med orden ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras” – precis på samma sätt som landskapsregeringen envisas med att hävda rätten till parlamentsplats. Och så vet man ju aldrig - en dag kan kanske det lyckas! Det lyckades för Karthago blev förstört av romarna.

    EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 innebär att 30 % av EU:s landyta och havsyta ska skyddas. Denna målsättning åligger medlemsstaterna, men Åland har lagstiftningsbehörighet på området och bör ta sitt ansvar. Nämnden diskuterade bl a innebörden av strikt skydd och hur man kan skapa en balans mellan målsättningar och åtgärder. Det är viktigt att föra dialog med privata markägare och få klarhet i att naturskyddet inte alltid behöver betyda att man inte kan utnyttja marken för jakt, fiske och rekreation. Nämnden ser ett behov av en analys vad strategin innebär i praktiken för Ålands del.

    EU:s klimatpaket, Fit for 55, med målet klimatneutralitet senast år 2050 är omfattande och kommer att påverka nästan alla samhällsområden – infrastruktur, energi, trafik, jord- och skogsbruk, ja i princip alla. Det ryska anfallskriget i Ukraina har klart uppenbarat vad det innebär att vara beroende av fossilbränsleproducenter som använder sina resurser för att underkuva andra och visa total maktfullkomlighet. Västvärlden betalar varje dag 170 miljoner euro till Ryssland för bränsle, miljoner som finansierar förstörelsen i Ukraina. Omställningen till fossilfritt måste därför ske i än mera skyndsam takt. Nu, om inte förr, är det för allt flera, allt mera tydligt att klimatneutralt agerande, fossilfri energi och grön omställning hör ihop med fred, frihet och i förlängningen demokrati.

    Sjöfartsnäringen är också involverad i Fit for 55 och detta kommer att öka behovet av energieffektiva lösningar. Nämnden hörde specialsakkunnige Mats Björkendahl från Rederierna i Finland. För den fåkunnige - där räknar jag mig själv - är den första tanken när det gäller bränsleomställning till fossilfritt för stora fartyg ”hur ska detta kunna förverkligas”, ”det blir dyrt” och ”det kommer nog inte att gå”. Det var därför välgörande att från en insatt fackman få beskrivet att omställning är ett faktum som måste förverkligas. Det finns teknik och det finns vilja. Alternativet är att hamna efter i utvecklingen och därmed inte klara sig i den framtida konkurrensen. Det finns bara en väg att gå och den är möjlig. Det finns också företag på Åland som är etablerade inom området och som förhoppningsvis kan bidra till och dra fördel av behovet av nya former av energi och hållbara system till sjöss. Här spelar också den storskaliga vindkraftssatsningen en viktig roll. Vätgas betraktas som ett hållbart framtidsbränsle och för att skapa sådant kommer Ålands centrala placering i Östersjön väl till pass. I tider av osäkerhet gäller det att söka lösningar och här brukar sjöfarten lyckas. Till exempel kan nämnas förbudet mot högsvavliga bränslen 2015. Då varnades för kollaps till följd av höga priser men följden blev en renare värld och mindre utsläpp. Ju förr man accepterar verkligheten desto snabbare kan man dra nytta av och även tjäna pengar på ny teknik.

    Den ryska invasionen i Ukraina kommer att få allvarliga konsekvenser för den globala livsmedelsförsörjningen. Ökade kostnader för konstgödsel, drivmedel och djurfoder har slagit hårt mot jordbruksnäringen och kommer i förlängningen att påverka konsumentpriserna. EU som dirigerar jordbrukspolitiken i Europa har tagit beslut om ett stödpaket som också kommer Åland till del. Och det är verkligen nödvändigt för en näring i kris, den är också mycket tydlig här på Åland. Det behövs hjälp och stöd nu, annars ljuder EU:s långsiktiga mål för landsbygdsområdena: ”starkare, sammanlänkande, resilienta och välmående” mycket falskt.

    I en nyligen genomförd undersökning i Norden hör Åland till de mest självförsörjande öarna, vi är till 59 procent självförsörjande, medan självförsörjningsgraden på Island är 22 procent och på Bornholm så låg som 6 procent. Att Åland även i framtiden kan bibehålla sin höga självförsörjningsgrad är värdefullt för oss alla som lever och bor här. Häromdagen - och kanske det var i går också - var Åland självförsörjande på el – vinden producerade grön el – det är något som verkligen vore värt att hissa flaggan för. När det gäller livsmedel är som nämnt självförsörjningsgraden hög, men kanske allra högst på listan står äpplen – där står vi för 70 procent av konsumtionen i Finland. I Bibeln åt de första människorna frukt - någonting som vi har kallat för äpplen - från kunskapens träd. I den nordiska mytologin står äpplen för evig ungdom. I Sally Salminens roman lockas Katrina till Åland med hjälp av ett blått äpple. Så låt våra äpplen vara sinnebilden för insiktsfullt och kunskapsbaserat agerande och grön tillväxt. Det gäller att trots pandemier, krig och hot använda kunskap och forskning. På det sättet skapar vi en framtid för vår ö, för Europa och hela världen och sist och slutligen för kommande generationer.
    Till sist vill självstyrelsepolitiska nämnden tacka sin sekreterare för ett väl utfört arbete, välformulerat dokument och också för visad sensibilitet gentemot medlemmarnas önskemål.


  • Tack, herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamot Högman för det bra framförandet av nämndens betänkande. Angående EU:s strategi för biologiskt mångfald och de 30 procent skyddade land- och vattenytorna så är det väldigt noga att poängtera att vi här på Åland så snabbt som möjligt behöver analysera och komma fram till gemensamma riktlinjer över partigränserna och över blockgränserna om vad som faktiskt gäller för Åland. Det gäller alltså att hellre förekomma än förekommas i det här fallet att vi inte sedan står barhänta när det väl gäller och inte riktigt vet vad vi skriver under. Vi behöver veta vilka delar som faktiskt är den åländska behörigheten eller det åländska kravet. Och också analysera till vilken del ett strikt skydd kan betecknas på Åland och hur mycket vi redan har skyddat som kan betecknas dels som ett mindre strikt eller mer strikt skydd. Det här är avancerade frågor som jag tycker att det är viktigt att vi politiskt kommer överens om och lägger fakta på bordet.


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 13:19

    Det var just det här vi diskuterade i självstyrelsepolitiska nämnden. Även om det här är ett nationellt åtagande så är vi - i och med att vi har egen behörighet - också skyldiga att se till att vi har det under kontroll. Sedan är det också viktigt att det är klart att man även kan få använda de här områdena, de är liksom inte isolerade.


  • Tack, herr talman! Det är precis just det. Det finns väldigt olika åsikter - här i salen - men också ute på fältet kring vad som ska anses vara Ålands åtaganden och inte. Det finns också väldigt mycket - kan man säga kanske okunskap - även i den här salen kring vad som faktiskt är ett strikt skydd och vad av det skyddet vi har idag som kan betecknas som ett strikt skydd. Det viktigaste är väl egentligen vad vi ska skydda våra land- och vattenmassor mot. Och där kan ju många områden som är naturskyddade egentligen faktiskt användas helt normalt. Det kan kanske handla om att man inte får bygga hus eller göra några större ingrepp. Så det är väldigt noga att vi verkligen lägger det här på bordet att alla vet vad vi pratar om och faktiskt skiljer på åsikter och fakta i det här. För när vi sedan står inför fullbordat faktum behöver vi på Åland veta vad som gäller för vår del, även befolkningen.


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 13:20

    Jag tror vi alla vill skilja på åsikt och fakta. Men det är lättare ibland att tala om det än att göra det i verkligheten.


  • Tack, talman! Och tack ledamot Gyrid Högman Jag vill ta tillfället i akt att faktiskt tacka. För jag satt här och kände att jag fick lust att applådera. Nämligen, det var en mycket god och insiktsfull resumé och presentation av nämndens arbete fram till betänkande. Tack!


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 13:21

    Jag kan väl bara tacka!


  • Talman! Jag vill också framföra mitt tack till ledamot Högman som hade en bra, vältalig och intressant presentation. Tack för det.

    Från Liberalernas sida fortsätter vi envist att hävda vikten av att vi på Åland har grepp om EU:s gröna giv och Fit for 55 och vad det kommer att ha för inverkan på oss. Och också om det skriver nämnden i sitt betänkande. Vi vill igen trycka på att det behövs proaktivitet, analyser och planer framåt. Liberalerna har flera gånger förespråkat en egen strategi för den biologiska mångfalden. Som också påpekades här i replikväxlingen så ska 30 procent av både EU:s land- och havsyta skyddas. Där tio procent ska ha strikt skydd. Enligt påbuden från EU så ska betydande framsteg kunna rapporteras redan 2023. Kommissionen kommer att göra en utvärdering 2024 för att värdera om strängare lagstiftning behövs. Är det så att man tar till strängare lagstiftning och man stiftar förordningar på EU-nivå, då har vi att rätta oss efter det. Det är väldigt snart. Nästa år skriver vi 2023. Vår egen analys brådskar. Jag hoppas att vi i dag skulle kunna få lite mera kött på benen och att landskapsregeringen här och nu kan ge klara besked hur arbetet fortskrider och när vi i lagtinget och när allmänheten kan förvänta sig information.

    Talman! Klimatpolitiken i Europa realiseras nu i ännu snabbare takt efter det ryska anfallskriget mot Ukraina. Aldrig tidigare har säkerhets- och energipolitiken förknippats så nära sammankopplade med varandra. Den gröna omställningen är omfattande och berör inte bara energiområdet utan även hela transportsektorn, vilket vi ju på Åland är synnerligen beroende av - personbilar, lastbilar, fartyg, flyg och skärgårdstrafik. Även här är det väsentligt att landskapsregeringen analyserar, ger klara besked samt informerar lagtinget och allmänheten. Så snart som det finns en första analys - och det förstod jag på minister Röblom att man håller på sammanställer ett dokument - så bör lagtinget informeras, antingen i utskotten skilt för sig eller självstyrelsepolitiska nämnden.

    Eftersom det handlar om omfattande lagstiftningspaket som kommer att vara betydande för det åländska samhället skulle även lagtinget i det här sammanhanget kunna hålla öppna höranden. Lagstiftningen kompletteras med olika former av finansiering där allt från de nya stödprogrammen, EU:s långtidsbudget och återhämtningsfonden pekar åt ett håll. Klimatneutralitet. Att hålla oss informerade ger möjlighet att vara proaktiv, dra nytta av de stöd och medel som finns inom EU inför den omfattande omställningen. Som ledamot Högman påpekade så har nämnden ett skilt stycke om jordbruket och det föranledde en lång, initierad och fördjupad diskussion - eftersom vi har jordbrukare i nämnden - om de utmaningar som finns inom näringen. Även här har kriget i Ukraina försvårat för jordbruket och den globala livsmedelsförsörjningen. Priset på energi, gödsel och råvaror rusar och det gör också matpriserna. Nästa vecka finns det några förslag från landskapsregeringen i tilläggsbudgeten och då får vi debattera det närmare.

    Det är Liberalernas uppfattning att omställningen även för jordbruket behöver ske i enlighet med den gröna given. Och här finns det som sagt var stödpengar att söka. Jordbruket behöver bli fossiloberoende. Så sammanfattningsvis skulle vi gärna vilja höra vad landskapsregeringen har för planer och hur man är på banan när det gäller den gröna given. Det här externpolitiska meddelande skrevs ju i januari så vi utgår från att det har hänt en hel del kring de här frågorna sedan dess.

    För övrigt anser jag att Åland borde ha en egen parlamentsplats i Europaparlamentet.


  • Tack, talman! Det sistnämnda som vicetalman Sjögren sade vill jag naturligtvis börja med att understöda. När det gäller Fit for 55, EU:s paket för att uppnå klimatneutralitet, så pågår det sedan ett antal månader tillbaka en intensiv analys inom landskapsregeringen kring vad det här innebär för Åland. Vi har konstaterat att en stor del av de åtgärder som EU vidtar faller inom vår behörighet. När den analysen är färdig så finns naturligtvis landskapsregeringen till hands att svara på frågor om det är i utskott eller annat. Det är precis som vicetalmannen säger, det kommer att krävas en hel del arbete från åländsk sida, så det är bra att lagtinget är involverat.


  • Talman! Då tar jag det som ett löfte att så snart landskapsregeringen har gjort sin analys så kommer man tillbaka till sakutskotten och självstyrelsepolitiska nämnden. Eftersom sakutskotten ska behandla olika direktiv. Men jag tycker också självstyrelsepolitiska nämnden har en stor roll i det här ärendet eftersom det innefattar så vitt skilda områden. Likväl som landskapsregeringen har ett helhetsgrepp så behöver också lagtinget har ett helhetsgrepp och vara välinformerade.


  • Tack, talman! Jo, i den omställning som vi nu befinner oss i så blir det intressanta diskussioner också om behörighetsfrågor mellan Åland och Finland och så vidare. Så där håller jag med om att vi behöver föra en nära dialog med lagtinget och vicetalmannen kan ta det som löfte att vi kommer att informera.


  • Talman! Det låter bra och jag skulle också, avslutningsvis, vilja trycka på diskussioner med allmänheten - just när det gäller skydd av land- och havsyta. Vi har mycket privat ägande på Åland och jag är helt säker på att startar man den här diskussionen - initierar man den i tid - så tror jag det finns effektiva och billiga lösningar också för skydd av åländsk mark och hav.


  • Ledamot Wille Valve (M) Anförande | 13:29

    Talman! Detta får sägas vara bland de mera fåordiga och destillerade betänkanden från självstyrelsepolitiska nämnden någonsin. Denna fåordighet står i skarp kontrast till mångordigheten i meddelandet och också i remissdebatten. Det har förstås sina skäl. Man kan dock konstatera att det mesta sades i remissdebatten. Så här kommer ett ärligt försök att vara lika destillerad som nämnden med fokus enbart på vår röst i Europaparlamentet.

    Herr talman! Vi sveks, i samband med Brexit då Finlands nya så kallade Brexitmandat tillkom. Det är svårt att se det på något annat sätt. Detta trots att Ålands anspråk på en plats i Europaparlamentet flera gånger konstaterats ha grund - till och med vara legitima - av finländska regeringar, av EU-ministerutskott och grundlagsutskottet. Med snart trettio år av samexistens i EU börjar det vara dags att konstatera att de här orden nog mest bara var avsedda som dekoration.

    Men vi kommer aldrig någonvart utan att lägga konstruktiva förslag. Så här kommer ett konstruktivt förslag till Finlands justitieministerium, som av en händelse äger såväl självstyrelselagen som vallagen; Bästa justitieministerium ändra rikets vallag så att Åland blir en egen valkrets från och med Europaparlamentsvalet den sjätte till nionde juni 2024. Det här är inte raketvetenskap. Ändringen är tekniskt sett enkel. Motiveringar finns färdigt. Det är inget krångel på EU-nivå. Minns att Grönland hade en Europaparlamentariker under åren 1979 till 1984. Det här handlar om en sak. Det handlar om vilja. Det finns inget juridiskt fikonlöv att gömma sig bakom. Det handlar om vilja. Vi ska snart fira hundraårsjubileet av vår autonomi. Det hade varit fint att tillsammans kunna lyfta en konkret utveckling av vår självstyrelse. Vi befinner oss därtill i ett säkerhetspolitiskt läge där vi alla nog borde försöka göra det lilla extra för att hålla ihop. Så talman, finns det en vilja, så finns det en väg.

    Och för övrigt anser jag att Åland borde utgöra en egen valkrets.


  • Tack, herr talman! Jag vill bara säga att jag understöder ledamoten Valves anförande fullt och fast och anser att löften ska hållas, speciellt om de ges över parlamentsgränser och över riksgränser på det sätt som det gjordes 2009. Och vi är noga med att poängtera att det är var och ens partigrupp på Åland som har ansvar att föra frågan dagligen, kontinuerligt och handfast med sina samarbetspartners på finska sidan. Det är nog också någonting som vi behöver se oss själva i spegeln, att vi ser till att vi gör det dagligen. Och se till att söka stöd bland de partigrupper som finns i riksdagen. Så jag stöder det fullt och fast och jag tror att i princip varenda en i den här salen gör det.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 13:32

    Tack ledamoten Påvals för en nykter analys som också understöder det som framgår både i meddelandet och i betänkandet alltså den som äger frågan. Det är Finlands regering som äger frågan och som kan föreslå till riksdagen att göra den här ändringen av valkretsen. Lösningen finns där. Jag tror inte mera på villospår i form av transnationella listor och internationella samarbeten med det vad jag har sett och hört inne i de europeiska institutionerna. Också på senare tid. Det är i Helsingfors som den här lösningen sitter och det är där som vi måste fokusera alla våra gemensamma insatser.


  • Talman, omställningen pågår med stormsteg världen över. Hinner Åland med att förverkliga allt i EU:s att-göra lista?

    Självstyrelsepolitiska nämnden lägger en stor del av sitt fokus på följderna av EU:s gröna giv och EU:s klimatpaket Fit for 55 som presenterades sommaren 2021. Lagstiftningspaketet är som bekant en följd av de nya målsättningarna om klimatneutralitet och minskade utsläpp med minst 55 procent senast 2030. Klimatneutralitetsmålet är för 2050. Områdena klimat, energi och bränslen, transporter, byggnader, markanvändning och skogsbruk berörs på ett omfattande sätt.

    Flera av dessa områden finns under åländsk behörighet. Det har länge pågått och pågår ett omfattande och välkoordinerat analysarbete kring vad paketet kommer att innebära för Åland, hur behörigheten ser ut mellan Finland och Åland, och vilka åtgärder som landskapsregeringen behöver vidta i takt med att EU:s lagstiftningspaket rullar vidare.

    Det finns en del utmaningar. Men vi ska komma ihåg att sittande landskapsregering redan vidtagit åtgärder i linje med Fit for 55-paketet för att stärka energiomställningen. I årets budget återfinns till exempel installationer av publika laddare på strategiskt viktiga platser och strategi för hållbart byggande. Vi börjar absolut inte från noll.

    Kraven på åtgärder, och pressen på att genomföra dem, är inget som kommer som en blixt från en klar himmel. Om det var en överraskning för någon så får vi säga: god morgon.

    Grunden lades faktiskt redan 2014 när lagtinget omfattade strategin Omställning Åland som sedan gick vidare till Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda. Där ingår de fyra hållbarhetsprinciperna, en vision för 2051 och sju strategiska utvecklingsmål för Åland för 2030. Redan då visste vi att kraven skulle komma.

    Vi vet att Åland har mycket att göra på klimat- och miljöområdet. Det är lätt att tycka att EU fattar beslut på problem som vi inte har här. Men just dessa utmaningar delar vi i högsta grad med EU. Så låt oss istället för att knyta näven under bordet, kavla upp ärmarna.

    Talman! Vi har i flera vändor denna vår diskuterat EU och klimat, särskilt i skenet av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Därför ägnar jag mig denna gång mer åt ett annat område som kräver särskilda satsningar, alltså naturskyddet.

    EU:s biodiversitetsstrategi förutsätter att medlemsländer senast 2030 ska ha 30 procent av vatten- och landområden skyddade varav tio procent dessutom ska åtnjuta strikt skydd. Ett område med strikt skydd har lagstöd och förhindrar aktiviteter som stör naturliga biologiska processer, heter det.

    På Åland har det strikta skyddet kommit upp till ca två procent av landarealen och tre procent av vattenarealen. Trots att landskapsregeringen - med Hållbart Initiativ i spetsen - gjort stora insatser för att öka andelen ligger vi efter i relation till omkringliggande länder som har en skyddsnivå på ungefär tretton procent som jämförelse.

    Väldigt märkliga argument har lagts fram för att Åland ska hålla sig kvar vid dessa låga siffror. Ett av dem är att resterande Finland hellre skulle få öka sitt skydd eftersom målet är nationellt. Det finns ju stora glesbefolkade marker i Lappland, har sagts, som kan användas för detta. Men då glömmer man bort att det ju inte är där vi har den största biologiska mångfalden utan den har vi faktiskt här, i kustområden och i insjölandskapen.

    EU:s skyddsmål handlar inte om att skramla ihop procentsatser utan det handlar om att värna biologiskt mångfald som håller på att försvinna och återställa den för vårt allas bästa. Ett annat argument för varför de låga procentsatserna är okej är att så stor del av Åland består av privat egendom och ålänningar i alla tider varit goda förvaltare av sina egna marker. Vi vet förvisso att markägare såklart bryr sig om sin egen mark - det är inget konstigt. Men man kan inte förvänta sig att de ska bedöma hur det som pågår på deras marker hänger ihop med det som pågår på grannens mark. Och därmed är det en samhällsfråga. Frågan om biologisk mångfald är ett intresse över generationer och skyddet kan helt enkelt inte vila på enskilda personers ansvar.

    Den största orsaken till att den åländska biologiska mångfalden minskar är att det åländska naturlandskapet styckats sönder i takt med bebyggelseutvecklingen och särskilt den strandnära bebyggelsen. Som en konsekvens har vi skapat barriärer för arters fortplantnings- och spridningsvägar. Återigen, vi kan inte belasta enskilda för detta utan vi behöver se på utmaningen från ett samhällsperspektiv.

    Att vara för naturskydd handlar därmed inte om att förneka ålänningarnas kärlek till naturen. Det handlar om att hitta lösningsmodeller som säkerställer att naturälskande ålänningar får njuta av naturen och de ekosystemtjänster som den ger oss gratis - såsom frisk luft, bördig jord och pollinering.

    Talman, enligt EU har länderna tid på sig till i slutet av år 2023 för att visa betydande framsteg i andelen naturskydd. Hållbart Initiativ är stolta att ingå i en regeringen som gör den största insatsen någonsin för att skydda åländsk natur, att avsätta stora delar av landskapets egna marker till naturskyddsområden. Det skulle öka skyddsgraden med nästan det dubbla.

    Ett problem idag är att vi inte vet var de biologiskt viktiga livsmiljöerna faktiskt finns på Åland. Naturinventeringar kostar och här har vi också en investesteringsskuld men vad är då inte bättre att Åland nu ingår i storskaliga EU-projekt för att finansiera dessa inventeringar? Det är också en viktig del i landskapsregeringens satsningar för detta år.

    I budgeten för detta år finns också med att landskapsregeringen utreder hur åländska program för frivilligt skydd kunde fungera. I Finland fungerar de så att myndigheter identifierar särskilda naturtyper som är av ett nationellt skyddsintresse med specifika målsättningar för olika typer av skyddsgrad. Det är helt frivilligt för markägaren att sedan avsätta mark om den då rymmer inom detta program och staten betalar ersättning för de vårdande åtgärderna som man kommer överens om. Det hade varit en dröm om vi också kunde göra en Ålandsanpassad modell.

    Trots ekonomiskt ansträngt läge fortsätter också investeringarna i nya reservat det här året. Det föreslogs i höstas att naturreservaten skulle strykas från budgeten - ett vanvettigt förslag. Om det är så att en markägare vill sälja viktiga biologiska livsmiljöer till landskapet ska den möjligheten så klart finnas. Möjligheterna måste vara så många som möjligt för att vi ska uppnå målen.

    Talman, den expansiva tillväxtpolitiken som år för år systematiskt tar mer och mer natur i anspråk genomsyrar vårt samhälle idag. Måste vi alltid exploatera mer eller kan vi samarbeta mer på de områden som redan är bebyggda? Kan vi hitta nya sätt att ta bo, leva och njuta än att göra som vi alltid gjort tidigare?

    För innerst inne vet vi det att om vi verkligen ska återhämta den åländska naturens särskilda mångfald, den som tidigare generationer fått njuta av i hängbjörkars skygd, då kan samhällets strävan efter kortsiktigt ekonomiskt intresse inte överskugga allmänhetens rätt till rent vatten, en andningsbar luft, livskraftiga fiskstammar, friska badvatten och hälsosam matjord.

    Och när vi pratar om hängbjörkars skygd, och ålänningarnas historiskt djupa naturengagemang, då kanske vi kan stämma in i att vi alla borde lära av grundprincipen för all typ av naturvård, att kunna avläsa naturens tecken och enbart ta åt oss av naturkapitalets ränta. Så kan vi glädjas av naturen igen sen när kapitalet ger avkastning nästa gång. Och nästa. Och nästa.

    Och för övrigt anser jag att Åland borde ha en egen EU-parlamentariker.


  • Tack, herr talman! Och tack ledamoten Holmström. Jag tror att vi delar målsättningarna med att öka andelen skyddad mark och vattenområden på Åland och det här har länge varit en mycket svår fråga. Det finns starka motsättningar och det är någonting som väldigt sällan prioriteras när det kommer till budget. Men tiden går ju och EU ställer kraven. Jag vet att jag under min tid ökade takten på det här och vi köpte in så mycket det fanns pengar till. Men hur är läget idag? Hur mycket skulle behöva budgeteras för att uppnå de skyddade områdena i tillräcklig tid?


  • Talman! Det är en jättebra fråga hur mycket pengar som skulle behövas för att göra investeringar. Och det kanske också är en förenklad fråga. Så har man kanske ställt frågan tidigare eftersom man enbart har sett det strikta naturskyddet som det enda sättet att uppnå procentsatser, så att säga. Men i dag vet vi att vi kan också ha frivilliga system. Vi kan ha avsättningar. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att landskapsregeringen köper in mark. Det kan vara många andra system också så därför är den frågan ganska svår att svara på. Det har gjorts en sådan bedömning tidigare och det var inför millennieskiftet där man räknade i mark. Jag kommer inte ihåg hur många mark det var den gången, men jag tror att frågan på något sätt behöver besvaras nu när vi har konkreta målsättningar att utgå ifrån. Och den behöver besvaras också utgående från andra former av naturvård.


  • Det är min uppfattning att man borde kanske fyrdubbla takten på inköp, även om landskapet skulle göra naturreservat av de områden man äger själv idag. Så det är nog det som vi borde sikta på. Och här tror jag att Socialdemokraterna och Hållbart Initiativ vill samma sak och vill gå i samma riktning. Men det är pengarna som måste fram.


  • Talman! Vi kan inte sticka under stol med att det självklart behövs pengar för att köpa marker med stor biologisk mångfald på Åland. För det första vet vi inte exakt var de markerna finns så därför är det också väldigt svårt att göra en kartläggning och en värdering av de här markerna för att landskapet skulle köpa in dem. Jag kan inte svara på om en fyrdubbling är det relevanta. Den relevanta koefficienten i det här sammanhanget också med tanke på att det finns frivilliga former av naturvård som också behövs och som också är väldigt viktiga. Vi kan inte enbart tro att det enda sättet att skydda biologisk mångfald är att landskapet ska köpa mark av privatpersoner. Vi måste också tro på att den enskilda människan - så som ålänningar alltid har tänkt och verkat för naturen - också vill bidra i det här arbetet själva.


  • Tack, talman! Och tack ledamot Holmström. Jag tar avstamp i det sista som ledamoten sade att det är ju upp till det privata. Landskapsregeringen måste ge de privata möjlighet att upplåta mark. De privata ska få behålla, om de vill, jakt- och fiskemöjligheter och ska få någon form av arrende för att de upplåter marken. Det är enbart så vi på ett snabbt och kontrollerat sätt kan uppnå den här så viktiga strategin. Men det vi kan vara överens om är att det här går för långsamt. Oberoende om man vill att landskapet ska inkorporera mark eller om man vill att det privata ska upplåta mark på egna villkor. Det går för långsamt. Som sagt, om ett och ett halvt år ska vi kunna visa att vi har någon form av kontrollerad väg framåt i det här och 2024 så riskerar kanske hela projektet att drabbas av ännu hårdare lagstiftning och strängare regler. Så jag hoppas verkligen att ledamot Holmström tar det med sin minister och bjuder in de privata markägarna som ändå står för merparten av all åländsk mark och vatten.


  • Talman! Jag tror på samma sätt som ledamoten Holmberg att vi behöver öka takten men inte enbart vad gäller de enskilda skyddsformerna utan vi behöver öka takten på alla typer av verktyg som vi har i vår verktygsbox. För det tar år att utveckla de frivilliga skyddsformerna. Finland har ett bra system för det. Men om vi ska anamma det systemet och sätta det i en åländsk kontext så behöver vi först veta vad för typer av natur som är särskilt viktigt för Åland. Var finns de? Vi behöver göra inventeringar och sedan gå ut till markägare och säga att hej, här behöver vi en grön korridor och därför behövs just skydd på det här stället. Skulle du önska i sådana fall att avsätta ny mark eller kan vi göra någonting annat för att uppnå att den här gröna korridoren finns? Och jag tror att det gäller att titta på lagstiftning, införa nya skyddsformer, öka andelen skydd på landskapens egna marker och köpa nya marker från markägare. Allt samtidigt.


  • Tack, talman! Det sistnämnda tycker jag ska hamna längst ner i den prioriteringsordning för det blir både dyrt och de pengarna finns inte och det är också onödigt. För min fulla övertygelse är att ålänningarna - många ålänningar - som besitter mark och vattenområden är beredda att upplåta sina mark- och vattenområden för naturskyddsområden under vissa villkor. Sedan vidhåller jag nog att det går för långsamt. För två år sedan så lyfte jag den här frågan som ju är lite av en ödesfråga för den privata äganderätten på Åland också, ser jag det som, och jag tycker att det inte hänt någonting i den riktningen där de privata markägarna kopplas in i det här. Jag lyfte det i samband med årsbudgeten senast också och sade att när kommer de privata markägarna att bli involverade. Jag undrar också hur många ålänningar som känner till det här. Jag kan tänka mig att det kommer som en liten kalldusch när det blir skarpt läge.


  • Talman! Vi kan inte sätta någon åtgärd längst ner i listan i det läge som vi befinner oss just nu. Och om vi tror att den frivilliga avsättningen genom frivilliga skyddsformer är kostnadsneutral så tror vi fel. För i Finland så har vi två stycken program - Metso-programmet och Helmi-programmet - som också finansierar skyddsåtgärder och skötselåtgärder som privata markägare vidtar på de områden där det behövs. Och vi vet på Åland att de igenväxta vårdbiotoperna kräver ganska mycket. Det vet vi inom ramen för CAP-strategin och vi vet också att de områden som inte är jordbrukslandskap tyvärr har alltför dålig finansiering. För om vi ska prata om hängbjörkars skygd och lövängsområden så finns det väldigt, väldigt mycket att göra här. Och då måste vi också inse att samhället är i behov av att också finansiera enskildas åtgärder vad gäller detta.


  • Tack, herr talman! Jag måste konstatera och poängtera att det finns enormt många frågor som behöver besvaras innan vi har klargjort vad vi kan göra innan deadline 2023. Första frågan är hur ska vi göra det här? Är det sekundärt eller primärt att först köpa in mark eller det primära att faktiskt nyttja de frivilliga samarbeten som kan göras? Ålänningarna är väldigt duktiga naturbönder och kan sin natur, sina marker och vatten. Jag tycker att det är det som borde vara det primära till att börja med. Vem ska vi skydda områdena mot? Det är min fråga som aldrig blir besvarad. Vi ska skydda det där området, vi ska skydda de här vattnet, vi ska skydda den här fisken, vi ska skydda den här naturen, men vem ska vi skydda den mot? Och ingår människan i det här naturskyddet, i de här naturliga processerna som beskrivs? Den frågan är inte heller besvarad. Och jag är rädd för att om man jämför rakt av Europas landområden med resten av Norden, då är vi ute och cyklar. För det ser inte likadant ut.


  • Talman! Vad skyddar vi saker och ting emot? Ja, egentligen människan. Det är vi människor som har orsakat problem vad gäller biologisk mångfald. Det är ju inte någon typ av naturlig utveckling. Och vad vi gör - den mänskliga aktivitet som är den mest skadliga här på Åland - är habitat fragmentering. Det vill säga att vi styckar sönder spridnings- och fortplantningsvägar för flora och fauna. Och det gör vi inte för att vi är emot naturen på något sätt utan för att vi inte har hittat lösningsmodeller i modern tid för hur vi hanterar dels de kortsiktiga ekonomiska intressena att alltid ta mark i anspråk, att vi vill ha stugor och bryggor och bygga mer och ha fler bostadsområden och dels skapa gröna och blåa korridorer så att vi fortsättningsvis kan ha ekosystemtjänster som vi får gratis av naturen.


  • Tack, herr talman! Men vi måste också kunna konstatera vad som redan görs och hur det kan klassas. Det är väldigt noga, för det tycker jag inte att är tydligt i det här läget. Siffrorna döljer ofta verkligheten i många fall ska vi komma ihåg. Människan ingår ju också, ledamoten Holmström, i lösningen i många fall. Så har det sett ut i den åländska skärgården tidigare och vi ser vad händer nu i den åländska skärgården när man har tagit bort människan under häckningsperioden för sjöfåglarna. Det blir buffé för örn. Det blir buffé för invasiva arter. Människan är också en del av lösningen på många områden och det får inte glömmas bort. Man kan inte plocka ut människan ur ekvationen och säga att vi ska ha strikta förbud. Strikta förbud som kanske innebär landstigningsförbud och diverse. Det är den här diskussionen och detaljeringen som är ytterst viktig för att det här ska fungera och det här fattar ålänningarna. Det gör de så länge det informeras och kommuniceras.


  • Tack, talman! Ledamoten Påvals vet ju så klart om att det finns olika typer av naturskydd och försöker skapa en polemik här på något sätt, vad jag förstår, i att det enbart på något sätt skulle finnas en typ av naturskydd som vi ska applicera genom någon storskalig samhällelig kampanj. Det har jag aldrig sagt och det menar jag inte heller, utan jag menar att vi behöver använda alla typer av verktyg i vår verktygslåda. Där såklart de frivilliga skyddsformerna är en av dessa. Men vi kan inte tro att vi enbart med frivilliga åtgärder och frivilliga avsättningar kommer att nå EU:s målsättningar utan jag menar att vi fortfarande behöver avsätta landskapets egna marker till naturreservat med olika typer av restriktioner så att det såklart finns på vissa ställen, där det är lämpligt, möjlighet att bedriva jakt och fiske. Och på samma sätt för att köpa, investera enskilda markägares områden för att göra de till naturreservat med olika restriktioner.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 13:54

    Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag tycker det är bra att denna fråga äntligen får ett stort fokus i debatten. Jag lyfte det här redan för två år sedan att om inte Åland har framförhållning i frågan så kommer många åländska privata markägare att stå inför ett faktum som de kanske inte riktigt är bekväma med. Och jag är också glad att ledamot Holmström lyfter den här frågan på ett sätt som jag inte hört Hållbart Initiativ göra förut - lyfter upp det frivillig initiativet - för den privata äganderätten på Åland är stark, det vet vi.

    Men jag tänkte ställa några konkreta frågor när också minister Röblom finns i salen. Den första är att på vilket sätt har landskapsregeringen implementerat just denna biologiska mångfaldsstrategi och de krav på skyddade mark- och havsområden som finns hos de åländska markägarna? Jag vet att jag ställt frågan tidigare, men jag har inte upplevt att det har gått ut någon form av information så jag tror det är väldigt många ålänningar som är ganska - både okunniga och ovetandes - om denna strategi. Och med tanke på att det ska ha hänt saker redan om ungefär ett och ett halvt år så börjar tiden bli knapp.

    Sen undrar jag också om vägen faktiskt är att via skattemedel inkorporera mark- och vattenområden. Det blir både dyrt och det känns väldigt onödigt. För det är nog min uppfattning att ålänningarna som äger mark och vatten är väldigt måna om sina ägor och jag tror nog att vi kan via ett system få många, många hektar både vatten och mark som skyddsområden på frivillig basis givetvis mot givna förutsättningar som jakt och fiske och att det eventuellt kommer någon form av arrende emot. Och det blir definitivt både bättre och skattemedelsmässigt billigare än att landskapet nu ska ut på den privata marknaden och köpa upp markområden som man de facto just nu håller på med.

    Landskapsregeringen håller på med en utvärdering av Fit for 55 och denna biologiska mångfalds strategi och jag undrar när den är klar? För jag har hört det ganska länge och jag tycker att med tanke på - som min kollega Sjögren och också min kollega Påvals lyfte - tiden börjar bli knapp och det känns inte som att det har tagits så många steg framåt under det här senaste året. Jag undrar var i utvärderingen landskapsregeringen befinner sig? Jag undrar också varför vi inte kan ha flera bollar i luften. Varför har vi inte redan utformat ett system för skyddsområden för privata markägare som vill upplåta sina marker och vattenområden? Det borde kunna gå att jobba parallellt. För vi borde kunna vara överens om att det räcker inte med att landskapsregeringen själva köper in eller upplåter sina egna marker till detta ändamål. Det krävs privata markområden till. Det var mina frågor som jag hoppas att ministern kan ge lite svar på.


  • Tack, herr talman. Jag tänkte höra med ledamoten Holmberg vad han har för förslag eller för kunskap kring där markområden har kunnat skyddas som Natura 2000 utan att markägarna har krävt intrångsersättning eller att man gör ett köp av marken. Jag tycker att det låter lite som fromma förhoppningar. I verkligheten så är det nog så att de flesta markägare kräver någon typ av ersättning för att inte kunna bruka sitt markområde så som de vill. Det är i alla fall min erfarenhet efter att ha sysslat med de här inköpen i många år.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 13:58

    Tack, talman! Och tack ledamot Gunell. Ja, det är jag också övertygad om att många markägare givetvis vill ha någon form av ersättning, medan det säkert också finns markägare som ser det som ett upplåtande av god vilja för ett gott ändamål. Men hur som så jag är fullständigt övertygad om att det ändå är en billigare variant att gå in för än att landskapsregeringen ska köpa marken. Jag tror att utbudet av mark som man vill få in i detta system är bra mycket större på frivillig basis än att man ska priskonkurrera och driva upp priser för ett specifikt område som man vill åt. Jag tror nog att frivilligheten alltid är att föredra -utom i kommunsammanslagningar.


  • Absolut, det sista är vi helt eniga om att frivillighet är absolut att föredra. Men vi har ett EU som säger att Åland ska ha skydda si och så mycket mark och si och så mycket vatten före 2023. Annars blir det överträdelseförfaranden och det blir som med vårjakten. Vi måste komma vidare i det här och det är inte så att man kan bara hitta på konstiga svar för varför man låter bli. Men jag tror nog att det är dags för alla de här frivilliga markägarna att träda fram. Därför att hittills efter alla dessa år så har det inte skett att man kan freda ett område, skapa ett Natura 2000 område, naturreservat eller något annat på ett annat sätt än att landskapet köper eller betalar en intrångsersättning som är över tid. För de här ska ju fredas för all framtid. Det är inte bara fram till något år är utan för evigt.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:00

    Tack, talman! Vi är fullständigt överens om en sak, ledamot Gunell, och det är att det är bråttom. Och jag tror inte, hur bråttom vi än har, att landskapsregeringen via inköp av mark- och vattenområden kommer att ha en tillräckligt stabil grund att stå på för att EU-kommissionen skall vara nöjda med det. Så det krävs säkert att landskapet inom vissa områden köper markområden. Men den stora generella biten måste nog komma via privata frivilliga intressen. Jag tror också att tiderna förändras. Sättet man såg på sin mark eller på klimat och miljö för tio, femton, tjugo, kanske bara för fem år sedan har förändrats ganska mycket jämfört med i dag. Jag tror att man också värderar och ser på sina mark- och vattenområden på ett annat sätt idag av givna orsaker. Jag tror också det kommer att bidra till frivilligheten.


  • Tack talman! Betydande framsteg skall alltså ha gjorts, enligt EU, i uppnåendet av de här nya procentsatserna senast i slutet av 2023. Då tycker ledamoten Holmberg att det dyrt och onödigt att köpa markområden utan att man enbart skulle fixa det här genom frivilliga avsättningar som ledamoten på något sätt tror också är billigt eller rent av gratis. Ett system för sådana frivilliga avsättningar tar ganska lång tid att göra. Vi har aldrig gjort någonting sådant tidigare på Åland och i den bästa av världar så har vi det i kraft i slutet av 2023. Om jag nu skulle få tippa. Hur ska vi i sådana fall klara av under den korta tiden att göra sådana betydande framsteg? För vi vill ju inte komma dit att vi behöver utnyttja paragrafen att expropriera privat mark för att uppnå procentsatser. Det vore ju det värsta.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:02

    Tack talman! År 2020 stod jag här och pratade och till viss del alarmerade om denna fråga. 2021 gjorde jag likadant och nu står jag här. Så jag är väl medveten om att tiden springer iväg. Och jag är väl medveten om - det har jag också sagt flera gånger - att mardrömsscenariot det är ju när landskapsregeringen ska inkorporera mark på ofrivillig väg. Det är det sämsta vi kan göra. Men för att hinna med det här och för att få den styrfart som krävs för att kommissionen ska vara nöjd så behöver vi ju få i gång processen. Jag tycker inte att det går tillräckligt snabbt. Allting tar tid, men vi jobbar ju inte med flera bollar i luften samtidigt. Varför går det inte ut en bulletin till privata markägare om det här, information om det här som påvisar möjligheterna till det här och varför man gör det. Det känns som att man gör en sak i taget. Man borde decentralisera hela den här processen också.


  • Talman! Är det någon som vill göra en sak i taget så är det ju ledamoten Holmberg som bara tror på frivilliga avsättningar som den saliggörande lösningen för att vi ska nå de här målen över huvud taget. Men nu har jag försökt berätta flera gånger att om vi ska ha ett system som tidigast skulle kunna komma i kraft 2023, vid hösten ungefär, tror vi faktiskt ändå att vi kan göra betydande framsteg i den situation som vi är i just nu och med de resurser vi har? Att EU-kommissionen på något sätt skulle vara nöjda, att oj, duktigt, ni valde bara en väg och den kanske inte riktigt lyckades för ni hade inte tidsplanen på grej.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:04

    Tack, talman! Två saker; tror faktiskt ledamot Holmström att lösningen nu för att åtgärda det här är att landskapsregeringen helt plötsligt ska börja köpa upp all mark som finns till salu via våra olika mäklare. Vi har ju ett och ett halvt år på oss. Då borde ju ledamot Holmström sett till att det fanns 20-30 miljoner budgeterat för att kunna göra de uppköpen. Nej, det gäller nog att jobba snabbare. Och jag tycker nog också att ledamot Holmström har en ganska negativ syn på tempot som krävs för att få fram ett system som kan möjliggöra privata markägares upplåtande av mark och vatten. Det går absolut snabbare, men det beror på vad man prioriterar och det känns inte som att man prioriterar den biten just nu. Och det är synd för det skulle skynda på tempot i hela processen.


  • Tack, talman! Jag tycker det är fascinerande ibland att höra ledamoten Holmberg stå med menyn i talarstolen och välja och beställa saker och ting och tro att det ska gå liksom hipp som happ. Men kopplat till menyliknelsen så för det första måste vi ha det klart för oss att bara för att man äter prinsesstårta så äter man ju inte grönt. Vi måste ju ha klart för oss vad det är vi ska skydda. Det är inte bara skydd i sig, areal i sig, som är det viktiga utan vi ska ju veta vad det är vi behöver skydda. Och jag tycker att den här regeringen har tagit stora steg framåt när det gäller naturskyddet. Bland annat med att vi börjar med att se vad i landskapets ägo det är vi behöver skydda. Sedan finns det också goda tankar i regeringen och i regeringsbasen just kring frivilliga åtaganden och sådant och hur vi kan utveckla de systemen. Men det tar jussom lite tid.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:06

    Tack, talman! Minister Röblom, jag trodde aldrig att jag skulle säga det åt minister Röblom eller en Hållbart Initiativ representant. Vi har inte så mycket tid för det här faktiskt, av givna orsaker. Det finns inte tid. Det har gått två och ett halvt år av mandatperioden och vi har inte tagit en centimeters steg framåt när det gäller det som jag nu har pratat om för tredje gången när det gäller externpolitiken. Inte en cent hade tagits. Det har inte börjats titta på att utforma ett system för privata markägare. Vi har inte gått ut med information till åländska markägare om vad det här direktivet innebär. Så jag vet inte, jag tycker att det går långsamt och tiden finns nog tyvärr inte för att jobba i det här tempot som man gör just nu.


  • Tack, talman! Jag uppskattar det på något konstigt sätt faktiskt att det är Holmberg som säger till mig att det går för långsamt. På något sätt så tycker jag att det är riktigt trivsamt. För det betyder ju att det finns stöd för själva målsättningen och för det arbete som landskapsregeringen bedriver. Och jag vänder mig ju förstås emot det där att vi inte tagit centimeter framåt när det gäller det här. Vi har ju tagit skyddsbeslut i den här regeringen i ganska omfattande arealer och vi har som sagt också öppnat öronen för det privata. Även fast det inte händer allt för ofta att privata hör av sig och vill avsätta mark för naturreservat så har det hänt. Och jag är den första som säger gör det gärna som markägare. Ta kontakt om det är så att ni vill det. Men att göra det utan att det ska kosta nada. Att det ska vara gratis. Jag är nyfiken på Holmbergs resonemang kring det.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 14:08

    Tack, talman! Jag har aldrig sagt att det ska vara gratis. Jag sade för en stund sedan att det finns säkert markägare som är villiga att upplåta sin mark gratis just för ändamålets skull. Däremot är jag fullständigt övertygad om att det är en billigare affär för landskapet och skattebetalarna att ge ut arrende i stället för att köpa in det. För det kostar tresiffriga belopp om vi ska klara av kommissionens direktiv, EU:s direktiv. När det gäller om jag är för det här? Absolut. Jag tycker det är bra. Biologisk mångfald är viktigt därför hade jag också hoppats på att många av våra vägrenar skulle kunna fått blomma i sommar. Det har jag lämnat in en motion om men som tyvärr har stoppats av landskapsregeringen. Men när det gäller helheten så hoppas jag verkligen att vi inte hamnar där att mark ska inkorporeras. För det är nog mardrömmen. För så stark är äganderätten på Åland att det vill ingen ålänning se.


  • Ledamot Camilla Gunell Anförande | 14:09

    Herr talman! Det var ju en oväntat het och livlig diskussion idag om naturskydd och det uppskattar jag mycket. Och det är faktiskt en fråga jag också tänkte lyfta i samband med nämndens betänkande. Och jag måste nog säga att jag blir lite förvånad över den här diskussionen för det är ju så att man tycker att det finns mycket tid fram till 2023 särskilt om man är på 2011 eller så där. Men tiden går oväntat fort och om man då inte har ökat takten på att skaffa de här markområden i god tid så kommer det där datumet obevekligt emot en, 2023, när vi har lovat EU att vi ska ha skyddat fyra procent markområden för det här ändamålet och nitton procent vattenområden.

    Och vi är ju inte ens halvvägs när det gäller det här och eftersom jag själv har jobbat med de här intrångsersättningarna i många år så vet jag att det tar tid. Det är ju inte så som ledamoten Holmberg tror att man ska gå på mäklarsidorna och se vad man hittar för mark. Det ska ju naturligtvis finnas skyddsvärda biotoper och värdefull natur på de här områdena som man behöver skydda. Syftet med det här handlar ju om biologisk mångfald. Det är därför man ska skydda de här områdena. Så vem ska man skydda det från, frågar ledamoten Påvals. Ja, människan kan både vara en del av lösningen och skyddet, men människan kan också vara en exploaterare som har för avsikt att förstöra områden där det finns värdefulla biotoper. Så människan är definitivt både en del av lösningen men också en del av hotbilden. Det där måste man ju reglera beroende på vad det handlar om från markområde till markområde.

    Sedan är det den här eviga diskussionen. Är det landskapet som ska göra allt och är det skattebetalarna som ska betala allt eller vad kan det privata göra. På Åland är ju det en synnerligen viktig fråga eftersom så mycket mark och vatten ägs av privata människor här och så liten andel ägs av landskapet och kommunerna. Det gäller ju att hitta lösningar där man kan kombinera det här. Jag har i åratal sett en stackars miljöminister som sitter och påminner om att stödet för Natura 2000 måste höjas annars kommer vi inte att kunna nå de här målsättningarna. Det är alltid samma diskussion och man vill hålla det så lågt som möjligt, för vi har ju tid.

    Men nu är vi ju där. Vi har inte mera tid. Vi kommer inte att nå målet till 2023 och vi har alla varit med om vårjaktsdiskussionen, vad som händer när EU börjar med sina överträdelseförfaranden som förr eller senare slutar i domstol. Vad jag har förstått så är man från EU:s sida väldigt missnöjd med den åländska anförskaffningen av naturskyddsområden. Det här blir inget litet bekymmer. Vi vet hur det kan gå, hur illa det kan gå, så jag hoppas att landskapsregeringen tar det här på stort allvar. Det är ju därför som nämnden också lyfter upp det. Det här är ju självstyrelsepolitiska nämndens betänkande det är inte social- och miljöutskottets. Det är därför det får en vidare konsekvens än att det bara handlar om en miljöfråga. Det handlar också om vår roll som medlem i Europeiska unionen och hur vi förvaltar vårt pund.

    Det är ju en systematiskt återkommande fråga det här med att kulturarvet alltid för dyrt och likaså naturskyddet är för dyrt. Den politiska viljan att satsa på de områdena är alltid otillräcklig. Därför lanserade jag för flera år sedan att vi på Åland borde överväga en liknande modell som man har i Storbritannien där man har en National Trust. Där man kan ge både markområden och man kan överföra kulturhistoriskt värdefulla byggnader och annan typ utav bevarande värde till den här stiftelsen som sedan har till uppgift att förvalta dem framåt. En National Trust - eller den här typen av fond eller stiftelse - kan ägas och förvaltas av både det privata och det offentliga tillsammans. Då behöver inte de här privata markägarna ge saker gratis för det goda ändamålet - som ledamoten Holmberg tror - det finns inte så många. Det är i alla fall min erfarenhet att de allra flesta vill ha någon typ av ersättning. Men då kunde man ju sätta förvaltandet i den här fonden i stället så får man samtidigt ett medägande för framtiden. Det gäller kanske att börja fundera lite i nya banor kring hur det här ska gå till.

    Sedan är det ju viktigt också, som här sades, att det är ju inte vilka markområden som helst som landskapet vill ha för ett skydd. Utan man måste ju göra inventeringar och jag vet inte hur det ser ut nu för tiden med de här inventeringarna, men de brukar också kosta. Man kan säkert få pengar av EU att göra de här men det är också någonting som kontinuerligt måste finansieras på tillräcklig nivå om man ska kunna ha ett bra naturskydd.

    Så med tanke på den väldigt spretiga synen i landskapsregeringen, får man väl säga, på de här frågorna så är det väl en skälig fråga för lagtinget att ställa sig - kommer vi att nå i mål med det här till 2023? Eller ska vi gå in i något slags överträdelsediskussioner med EU? Är det vad som väntar landskapsregeringen och lagtinget? För nog är det väl ganska fantasifullt att tro att vi skall klara det här åtagandet med att dubblera våra områden på ett och ett halvt år? För mig förefaller det helt orealistiskt. Sedan är ju frågan om man kan förhandla sig till någon övergångstid eller något liknande. Men jag skulle gärna höra mera om landskapsregeringens strategi i den här frågan och det är ju inte då, tycker jag, att man ska plåga miljöministern. För jag hyser inga tvivel om att han vill ha resurser till det här och summan i budgeten måste fyrdubblas för att nå upp till de målsättningarna som EU ställer. Så det här är väl en fråga för landskapsregeringen som helhet - kanske lantrådet och finansministern, som brukar ha den största makten - hur ska vi uppnå målet med naturskydd?


  • Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell, jag undrar om ni kanske slirar lite på sanningen eller om kunskaperna brast så att säga när ni sade att vi har lovat EU att uppfylla de här målen. Är det faktiskt så? För jag upplever att det förhåller sig så att det är Finland som har lovat EU att uppfylla de här målen och Åland har aldrig givit det löftet direkt till EU. Men kan ni berätta hur det ligger till?


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:17

    Det är väl som man brukar säga med det som EU tilldelar nationalstaterna så ska ju sedan fördelas på regionen och Åland har en andel som vi ska uppnå som förmodligen är procentuell. Så nog har vi ju ett åtagande som del av EU att fullfölja den här målsättningen. Jag tror inte att det finns någon frivillighet i det här. Att det finns något Ålandsprotokoll som i samband med medlemsanslutningen säger att just Åland ska slippa natur- och miljöskyddet, det finns det inte.


  • Tack, talman! Jag kan ju upplysa lagtingsledamoten Gunell att det är ju Finland som har givit det här löftet och det finns ingen automatik där att Åland skall bära sin del. Man kunde till exempel tänka sig att Åland med en oproportionerligt stor andel vatten kunde ha ett större ansvar för den biten. Medan Finland med en väldigt stor landmassa, till exempel upp mot polcirkeln, kunde sköta fredningen av markområden i större utsträckning. Så det är ingen självklarhet med fem procent av åländsk mark.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:18

    Jag tror faktiskt att utgångspunkten i ledamoten Måtars resonemang är helt felaktig därför att det handlar ju om att det växer olika biotoper i olika klimatzoner. Och samma biotoper som finns på Åland - Åland är för övrigt väldigt rikt när det gäller biotoper - så växer inte på vidderna i Lappland. Du kan alltså inte skydda åländska biotoper genom att freda mark i Lappland, så tyvärr, det där går nog inte.


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag tycker att vi måste börja tro på människan. På något sätt går vi mer och mer till ett system där det samhället som ska styra och driva allting. Vi måste börja tro på individen och på människan. Jag har aldrig sagt att det är gratis att låta de privata markägarna upplåta mark och vatten. Jag sade att det finns säkert de som vill göra det gratis idag, som kan tänka sig att göra det gratis. Det kommer att kosta men det är avsevärt billigare än att köpa. Och att tro att det krävs en fyrdubbling av budgeten för att lyckas med målsättningen, det är ganska naivt ledamot Gunell, det krävs bra mycket mer än så speciellt om vi ska klara av det här till slutet av 2023.

    När det gäller att använda mäklare, jag bara går på det senaste markköpet, jag tror att det var för några veckor sedan - någon månad sedan - och det gick via mäklare. Och jag tror att om man ska man hinna med det här tror jag nog att den snabbaste vägen - om man har som mål att klara av det här och går in för att köpa markområden - då är det nog mäkleri som gäller. Det andra är mer långdraget.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:20

    Så ledamoten Holmberg menar att han trumfar över mig när jag säger en fyrdubbling av pengarna -Holmberg vill ha ännu mera - nå, det är bra, vi noterar det. Men jag tror ju att den här metoden att anskaffa de här markerna det går via att man följer mäklarsidorna. Om det finns markområden som inte är bebyggda och där det finns skyddsvärda biotoper då är det ju givetvis intressant för landskapet att titta på dem och det kan ju ibland vara så att det kommer via en mäklare. Men det kan också vara dödsbon. Det kan vara att man i inventeringar upptäcker att på den här markägarens mark finns en biotop som vi behöver skydda och då upptar en dialog med markägaren för att försöka nå en uppgörelse. Det går till på olika sätt och det måste det få göra.


  • Tack, talman! Jag tror att ledamot Gunell missförstår med flit, igen. När det gäller fyrdubblingen av pengarna i budgeten för att klara av målsättningen till slutet av 2023. Det är det jag säger, det räcker inte. Om man vill gå den vägen ska man nog vara beredd på att äska ännu mer medel i budgeten för att klara det. Det är det jag ser som ett stort problem. Vi har inte pengar och därför måste vi söka andra möjligheter och lösningar som av andra orsaker också gör den saken lättare och bättre. Den privata markäganderätten på Åland är stark. Varför kan vi inte involvera ålänningarna och individen i stället för att samhället ska gå till banken och låna - för det är så det blir - pengar för att köpa mark för att klara av det här. Det är ju horribelt.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:22

    Det här är ingen konjunkturfråga om inköp av markområden. Det här borde ha varit ett långsamt och överlagt anskaffande av markområden över tid och oavsett om landskapet haft rikligt med pengar eller lite pengar så har man aldrig prioriterat - i tillräcklig grad - införskaffandet av Natura 2000-områden. Det är det som är sanningen och jag vill påminna om att när EU-processerna sätter in så är det också dyrt.


  • Tack, herr talman! Jag håller helt med ledamoten Gunell att det är bra att den här frågan diskuteras. Det är också naturligt på Åland att naturskydd och vår omgivning är oss kär och det är någonting som vi gärna diskuterar. Ledamoten Gunell sade också öka takten sista kvarten - det har man ju hört på många Sunds IF matcher när man var yngre - sista kvarten närmar sig kan jag ju meddela majoriteten om. 2023 är valåret på kommande där det här också ska vara färdigt i slutet på året. Majoriteten, tjugo mandat, drar ju inte åt samma håll i den här frågan - det är tydligt. Jag tycker att jag som Liberal och Gunell som Socialdemokrat står här och pratar i närmast ideologiska vändor är egentligen helt irrelevant. För samtidigt sitter det personer i centerbänkarna och vrider på sig och det brinner i munnen och av någon anledning vågar man inte säga någonting medan småpartierna på majoritetskanten sitter och argumenterar för deras sak. Det är en självstyrelsefråga vi pratar om och det gäller i förhållande till Finland. Det här väldigt svårt.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:24

    Jag får säga bara ja och amen till ledamoten Påvals replik. Jag gör samma slutsats.


  • Tack så mycket. Det är ju så att om man har mycket att förlora på någonting så är det bäst att hålla tyst. Det vet vi allihop. Den egensinnighet som vi pratar om att ålänningen har under det här hundraårsjubileet, det är ju väldigt mångfacetterat. Det är många av väljarna som har sin ledamot i den här salen idag som tycker att det här är någonting svårt. Det är någonting farligt. Det är någonting man inte vet tillräckligt mycket om. Det är någonting man skulle vilja veta mera om men som man väljer att se som hotande. Den egensinnige ålänningen går ju ofta efter devisen "egen härd är guld värd" och misstänksamheten mot pålagor ovanifrån är inbyggd i benmärgen. Det kanske är därför som det är vi Liberaler, Hållbart Initiativ och Socialdemokrater som väljer att prata i den här frågan. Det skulle vara intressant att få höra Centerns syn. Jag ser fram emot ett anförande.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:25

    Jag tror absolut att ålänningar som mark- och vattenägare är väldigt intresserade av att slå vakt om sina vatten och sin mark, både i att skydda växter och djur och hjälpa till med viltvård och annan naturvård på olika sätt. Det tror jag att finns väldigt starkt i många. Men det finns väldigt få som är beredda att upplåta sin mark för restriktioner från samhällets sida utan att få ersättning. Och där kan man säkert drömma om att det vore annorlunda. Men jag har inte sett sådana tendenser. Man vill ha betalt om man upplåter sitt markområde för att skydda växter, man kommer inte att ge bort det gratis. I så fall måste vi hitta någon ny metod att arbeta med detta.


  • Tack talman! Vi dansar någon slags märklig tango här, tidigare miljöminister Gunell och jag. Och det är inte helt ointressant. Det är viktigt att vi för de här diskussionerna och vi har anledning att återkomma till det. Jag ville passa på i den här diskussionen och lyfta att när man talar om värde så är det ju inte bara ekonomiskt värde utan vi har ju alla dessa ekosystemtjänster som kommer från naturen som vi tar för givet. Och är det så att bina skulle sluta pollinera så blir det duktigt dyrt det också därför att vi vet det. Det finns områden i Kina där man måste göra det på andra sätt. Men jag vill också passa på att säga att det initiativ som landskapsregeringen har tagit i och med budget 2022, att verkligen satsa på naturskydd av landskapsägd mark, där har vi möjlighet att ta ett fördubblingssprång framåt av skyddad natur.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:27

    Det skulle vara väldigt lyckosamt om de skyddsvärda biotoperna råkade växa på bara den landskapsägda marken. Och säkert kan man ju lyckas med det i viss mån. Men jag är nog helt övertygad om att det finns skyddsvärda biotoper också på privatägd mark på Åland. Och jag tror man behöver göra både och. Sedan är det ju det där, vem äger jorden riktigt och vem har ansvar för att skydda bin, fåglar och biotoper? Som jag ser det så är vi alla förvaltare av den markplätt vi är satta att äga, kanske under en kort tid. Men vi måste också sätta ett längre perspektiv på både jordens tillgångar och framtiden.


  • Tack, talman! Vi kommer ju inte att nå hela vägen fram genom att skydda den del av landskapets natur och egendomar som är skyddsvärda. Det stämmer. Och där sätter vi ju nog en tilltro till att vi ska kunna hitta lösningar som passar för frivilligt skydd av mark. Främst med tanke på att den diskussion som förs här nu har först de senaste åren med en större och större intensitet. Att man faktiskt börjar få upp ögonen för att det är ett värde vi förvaltar gemensamt, som också påverkar inte bara den egna jordplätten, utan också grannens och samhället i stort. Så jag har en förhoppning och tilltro till att vi ska hitta frivilliga lösningar. Att vi ska kunna få fart på skyddet av åländsk natur på ett sätt som passar Åland.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:29

    För mig har det alltid varit förunderligt att det finns åsikter och partier som tycker det är viktigt att skydda folkdräkter och pannkaka. Men det som är absolut unikt i världen är de växter och djur som vi har här och att det inte finns några pengar över för att skydda just det eftersom det står emot det privata markägandet. Och det är tydligen den starkaste religionen som finns här på Åland. Så det är förunderligt.


  • Tack talman! Det är klart att vi ålänningar har ett stort ansvar för att vi ska sköta Ålands land och vatten på ett bra sätt - för biotoper, för våra fritidssysselsättningar eller vad som helst - det vill jag ha sagt. Men jag vill ändå fråga för jag märker att det finns väldigt mycket olika uppfattningar om det här är ett krav på Åland eller inte. Vi ska göra vad vi kan, det tycker jag, men det kanske är en överdriven rädsla för EU-böter? Det är trots allt nationen Finland som ska svara för att det här lyckas inom rimlig tid och det känns som om vi skapar problem åt oss själva. Helt avsiktligt och lite halvdumt.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:30

    Tack. Jag tror nog att man inte ska vara alltför tafatt i det här. För varför skulle EU utfärda regler och lagstiftning kring hur det här ska gå till i alla medlemsstater och just vi på Åland skulle slippa undan? I så fall måste man ju redan ha inlett förhandlingar med Finland där man förhandlar bort Ålands andel av det här kravet. Men det är som jag sa, du kan inte skydda åländska biotoper genom att göra naturreservat i Karelen eller i Lappland. Det är här de finns och det är här vi måste ta ansvar för att det. Det går nog inte att slippa undan det som jag kan se det.


  • Tack. Jo, det tror jag nog att det går i och för sig men jag tror inte att det är vår yttersta vilja att komma ifrån det. Men sedan är ju frågan om det skulle finnas biotoper som finns bara på Åland och i någons privat ägda mark. Vad gör vi då? Ägaren vill inte sälja. Vi bara konstaterar att här står vi nu. Eller ska vi inkorporera på något sätt eller med våld ta hand om den här marken? Jag tror nog att man ska börja med att prata med Finland. Vad är möjligt, vad är görligt, vad är det som absolut behöver skyddas på Åland - biotoper och dylikt - innan man tar en alltför stor munsbit som vi kanske inte alls skulle behöva.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:32

    Via vår plan- och bygglag skyddar vi ju väldigt mycket kulturhistoriska byggnader som också är i privat ägo genom att det finns skyddsbestämmelser. Samma är det ju när det gäller naturskydd. Nog kan man skydda biotoper på privatägd mark genom lagstiftning och genom intrångsersättningar. Det finns lösningar. Det behöver inte vara en motsättning. Man kan inte avfärda alla de här frågorna med hänvisning till den privata äganderätten. Jag menar att det är ingen ny fråga, den har alltid funnits och alltid har man försökt lösa det på något sätt så man får inte heller ha beröringsskräck med det här trots att det berör privat mark och vatten. Man måste hitta vägar framåt.


  • Talman! Ramsholmen var det första naturreservatet på Åland. Det tillkom för att allmänheten, egentligen kanaliserad via Ålands vänner - vid det tillfället en nyskapad förening - som ansåg att kyrkans försäljning av området skulle öppna upp för en möjlighet att privata intressen skulle förstöra den fina lövängsmiljön. Då mötte Ålands vänner ledarna på den tiden Julius Sundblom et konsortium och sa att vi behöver en lag som skulle möjliggöra att göra Ramsholmen till ett naturreservat. Det var en av de första lagarna. Det här var ett självstyrelsepolitiskt viktigt område och Ramsholmen blev en väldigt, väldigt viktig symbol och är en viktig symbol för ålänningarna idag. Varför skulle vi inte kunna se det här som en symbol? En självstyrelsepolitiskt viktig symbol i stället för att alltid nöta på om naturskydd.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:34

    Ja, kyrkan är ju också en storägare av mark på Åland som definitivt kanske inte är lika svår att diskutera med som andra markägare kanske kan vara. Så det är ju också en möjlighet att ta upp den diskussionen. Sedan ska man heller inte underskatta värdet i det här. Jag kommer ihåg när president Niinistö besökte Åland för många, många år sedan. Hans vilja var att åka ut till Eckerö och titta på en orkidé. Jag tror det var en orkidé som var så sällsynt att den inte fanns någon annanstans än på den här lilla markplätten i Eckerö. Den var inte ens vacker, det var bara en liten brun pinne. Men det finns ett intresse för de här frågorna som man heller inte ska underskatta.


  • Talman! Eller varför inte Smånunneört eller andra växter som är väldigt, väldigt sällsynta men som påträffas på Åland på grund av att vi har haft ett sådant småskaligt jordbruk under flera generationer som har gjort att vi har - i alla fall för hundra år sedan - ett sådant rikt lövängslandskap som tyvärr under de senaste hundra åren har växt igen på grund av strukturomvandlingen av jordbruket, monokulturer, giftspridning och så vidare. Och återigen om vi också vill ha någonting att vara glada för och också vara stolta över när det kommer presidenter hit eller andra dignitärer personer, varför skulle inte naturen kunna vara ett sådant? Varför skulle inte vi kunna satsa på natur och naturskyddet? Reformera vårt sätt att se på naturen som centralt för samhällsutvecklingen. Jag tror att Åland skulle vinna väldigt, väldigt mycket på det.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:36

    När det gäller de här frågorna så sätter jag i alla fall mitt tack och min tilltro till just vårt medlemskap i Europeiska unionen. Det är de som har tvingat fram det här, annars skulle vi inte ens ha kommit ett så här litet myrsteg som vi har gjort nu. Så det är tur att vi har EU när man har de här intressena och vill skydda mark och vatten.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Anförande | 14:36

    Tack talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det här externpolitiska meddelandet innehåller två element som jag tänkte att vi från Obunden Samling kommenterar kort. Det ena elementet så är ju det här med naturskydd som har blivit en ganska intressant debatt där många synpunkter har lagts fram. Den andra biten så var det här med självförsörjning och jordbruk osv. Jag börjar kort med jordbruket. Jag börjar kort med en liten allmän tanke kring hur det ser ut i världen.

    Från Obunden Samlings sida så uppfattar vi att det är några globala, viktiga, drivande trender som nu håller på att brytas. Den ena globala trenden är globaliseringen i sig själv och det här berör nu jordbruket och självförsörjningen. Rysslands agerande och i viss mån också den reaktion som man har kunnat se från Kina har gjort att vi allvarligt i västvärlden funderar över att är globaliseringen rätt och riktig. Vi kan i varje fall konstatera att den har avstannat så som situationen nu har utvecklat sig. Och det blir allt viktigare för länder och regioner och självstyrda områden, som till exempel Åland, att kunna vara självförsörjande. Det är då roligt att notera att vi har en jättefin grad av självförsörjning. Vi har en mycket bra jordbrukssektor som hjälper oss att vara självförsörjande i en tillfredsställande utsträckning. Men vi kan göra det bättre och det är bra. Vi ska stöda jordbruket, det är bra påpekanden.

    Den andra stora trenden som håller på att brytas, helt klart, är att vi har noll inflation och vi har negativa räntor. Det här kommer med stor sannolikhet att ändras. Det är lite för sent att vakna tidigt brukar man säga, alltså medlemsländer i EU - länder över huvud taget som har ett försvar - märker att man måste satsa mer och mer pengar på försvaret. Man kommer att måste öka sina budgetar för försvar. Man blir tvungen att spendera pengar och högre räntor kommer att leda till ännu mera kostnadsökningar och vi kommer att se en inflation och inflation ger ränta - hög ränta ger inflation - det är väl lite hönan och ägget där. Men, hur som helst, här har vi två trender som är brutna och som påverkar Åland från håll som vi över huvud taget egentligen inte kan göra någonting åt.

    När det sedan gäller EU går jag över till det här med att skydda biotoper och skydda markområden. Vi kan konstatera att EU generellt haft en sådan utveckling - en sådan trend - att det blir mer och mer EU-förordningar på bekostnad av EU-direktiv. Vad betyder det här? Jo, EU-förordningar gäller omedelbart när de sätts i kraft och de gäller lika i alla medlemsländer medan direktiv fortfarande ger medlemsländerna ett visst mått av egen diskretion hur man väljer att införa lagstiftningar - vilket exakt innehåll som olika bestämmelser ska ha.

    EU spenderar gärna våra pengar. EU säger gärna hur vi ska göra och tyvärr så har vi även på Åland - som man kanske har även i resten av Finland och som jag också en känsla av att det är i Sverige - vi har för mycket bäst i klassen tänk där vi ska på något vis ställa oss i givakt så fort det kommer någonting från EU. Det här tycker vi från Obunden Samling att är helt onödigt och där har vi då ett exempel när det gäller det här biotopskyddet så kan vi konstatera att det är ett nationellt åtagande där till exempel - när det gäller skogsbiotoper - så kan det vara lämpligt att Finland axlar det ansvaret och reder upp den saken. Och som någon annan talare före mig i nämnde så kan det vara klokt - eller vi ska så klart kommunicera med Finland - hur man gör nationellt på den här fronten. Och vi ska inte i onödan börja springa. Vi ska inte öka budgetar. Vi ska inte skapa nya organisationer som hanterar det här, vilket framfördes från Socialdemokratiskt håll - jag menar ett parti som samtidigt vill avskaffa kommuner och i stället bygga en ny förvaltningsform där man hanterar naturskydd - det är helt onödigt.

    Vi kan konstatera att vi på Åland har ett helt automatiskt naturskydd i form av våra jordförvärvsregler som gör att vi har en mycket lägre exploatering av våra markområden än vad som annars hade varit fallet om vi inte hade haft dessa regler vars syfte inte är naturskydd, men vars effekt helt klart är naturskydd. Det kan ni vara säkra på att utan jordförvärvsreglerna så skulle det se helt annorlunda ut runt om våra stränder. Det är bara att ta båten och åka ut till Finlands sydvästra skärgård eller till svenska skärgården så ser ni.

    I regeringsprogrammet och i det här externpolitiska meddelandet så kan man läsa att det är frivilliga överenskommelser. Det är i första hand också landskapet själv som ska använda sina marker och fundera på att kan vi freda dem, finns där särskilt skyddsvärda biotoper? Då ska vi i första hand ta vårt eget. Som vanligt ska vi sopa rent på vår egen trappa först. I regeringsprogrammet anges också tydligt och det påminner jag alla - även i vårt regeringsblock om - att vi har sagt att vi ska först höra markägarna innan vi börjar med några nya skyddsåtgärder. Det här arbetet utgår jag ifrån att pågår för fullt, talman.

    Sammanfattningsvis så har vi också varit med och bidragit till det här externpolitiska meddelandet och det som sägs där är i det stora hela helt i enlighet med vad vi har tyckt. Samtidigt som man får komma ihåg att när många skall säga någonting på samma papper blir det i viss utsträckning urvattnat och kanske inte jättekonkret.


  • Ja, i Socialdemokraterna har vi inget problem med privat offentlig samverkan. Vi tycker ibland att det kan vara en bra lösning, kanske också på det här området. Men jag vill påminna om att det går inte att förhandla bort den här ansvaret av miljöskydd från åländsk del. Det går inte att häva det på Finland. Det finns också därför i självstyrelselagen en fördelning att om Åland inte fullföljer sina förpliktelser så är det också vi själva som står för böterna. Den uppdelningen finns där för att det ska vara klart att inte Åland heller kan undslippa de ansvarstagande som vi har gentemot EU.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:44

    Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell och jag har olika uppfattningar där. Jag anser att det här är ett nationellt åtagande som i teorin kunde uppfyllas helt och hållet av Finland. Man kan till exempel tänka sig att vi helt saknar den typen av biotop som finns i Finland. Man kan också i och för sig tänka sig att vi har biotoper som helt och hållet inte finns i övriga Finland. Det här går att lösa genom att man på ett ändamålsenligt sätt och på ett på ett bra sätt kommunicerar med Finland hur de tänker göra. Till exempel urskog är antagligen en biotop som vi har väldigt lite av i förhållande till övriga Finland - bara som ett exempel.


  • Tyvärr så har ledamoten Måtar fel i den här frågan. Om inte Åland uppfyller sin andel så är det vi själva som ställs inför överträdelseförfaranden som i slutändan leder till domstolsprocess och då är det Åland som själv betalar notan. Så är det. Det går inte att förhandla bort det och jag hoppas att landskapsregeringen inte anlitar ledamoten Måtar som sakkunnig i de här frågorna för då går det på tok igen.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:45

    Talman! Kanske vi ska slå vad ifall Finland med råge kommer att uppfylla skyddet av markytan så att vi uppnår, säger vi, 8,5 procents skyddsgrad och Åland gör ingenting så kommer EU att vara nöjda. Men vi får väl slå vad om det här.


  • Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Tre saker. Det börjar väl bli aningen sent att diskutera Ålands del i det här eller inte när det handlar om ett och ett halvt år kvar innan resultatet ska påvisas. Vad jag uppfattar - i alla fall från ministern Röbloms sida - så råder det ingen tvekan om att landskapsregeringen nog är inne på spåret att Åland ska ha sin egen del, sitt eget ansvar i det hela. Sedan när det gäller det som ledamoten sa kring de privata markägarna att ledamoten förutsätter att den diskussionen är i full gång. Det är den inte. Det bekräftade också minister Röblom idag att man lyssnar på dem som tar kontakt men någon kommunikation som informerar om det här finns inte. Sedan skulle det vara intressant, avslutningsvis, så pratade ledamot Måtar om att höga räntor skapar inflation. Jag kanske missförstod någonting där, skulle du lite kunna klarera den saken också.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:46

    Tack, talman! Först när det gäller EU och olika tidsgränser så som jag sade här tidigare så från Obunden Samling så står vi inte givakt för EU och tittar på klockan så som det liberala partiet och Holmberg uppenbarligen tycker att man ska göra. Där har vi helt olika syn. Vi vet att det här kommer att ske i den utsträckning det behövs. Det kommer att ske på ett ändamålsenligt sätt och i dialog med resten av landet. När det gäller den här frågan huruvida man jobbar med att höra markägare kring att skydda områden så har jag inte satt mig in i det i detalj. Jag utgår ifrån att vår minister Röblom har den här saken under kontroll.

    Slutligen, mina nationalekonomiska kunskaper - brukar jag ibland när jag har tid att hinna säga det - så är jag ingen nationalekonom. Det jag då resonerar när jag säger att ökade räntor kan leda till högre inflation är ju att högre räntor är kostnadsdrivande. De ökar ju behovet av att höja priser (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Det som väl ändå har varit huvudpunkten under eftermiddagens debatt - och som ju är bra att den äntligen får ett debattutrymme - det är ju den biologiska mångfalden. Och inte vet jag nu om Liberala gruppen sitter och tittar på klockan men vi tycker nog - och respekterar - de direktiv som kommer. Sedan må man tycka vad man vill men som sagt, det var tredje året i rad nu som jag för upp den här problematiken kring det och jag tycker inte att det har hänt någonting på tre år från landskapsregeringens sida. Så därav börjar man ju känna sig lite frustrerad. Men syftet med alltihopa - syftet med biologisk mångfald - den är ju viktig. Inte ska vi ju hantera det här på ett sätt så att vi lindrigt ska slippa undan. Men vi ser ju från Liberala gruppen att det är de privata åländska markägarna som ska vara grogrunden till att vi ska lyckas med det här. Allt annat blir onödigt dyrt, onödigt invecklat och tar onödigt lång tid.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:48

    De åländska markägarna, tror jag, är bekanta med den trend som finns att vårda sina marker och att göra frivilliga överenskommelser tycker jag mig ha hört här att vi är ju överens om, så att säga. Bara att ni anser att arbetet borde gå snabbare. Vi är inte lika nervösa för EU om jag nu använder det konkreta uttrycket.


  • Tack, herr talman! Jag håller med ledamoten Måtar till den delen att skyddet av mark och vatten är en självstyrelsefråga. Det är ju därför som det är självstyrelsepolitiska nämnden som har det med i sitt betänkande. Det är en självstyrelsefråga som gäller en förhandling med Finland i det närmaste och till den delen så behöver det också analyseras till vilken del vi ska uppfylla det. Och där behöver vi också veta vad som ska skyddas och mot vad. Men det är ändå tjugo mandat i majoriteten som nu ska försöka dra åt samma håll på ungefär ett år för att få den här frågan i hamn. Det verkar inte riktig som att det är på det sättet och jag börjar bli rädd att det finns de i den här salen som nästan drar det här till en valfråga. Man pushar det till sin gräns, sedan är det val och sedan så skriver man in det i valprogrammet och tycker att det här är någonting som vi ska gå emot. Det verkar ju som att det finns ingen enhällig röst från majoriteten kring hur man ska gå vidare den här frågan.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:50

    Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Påvals, man brukar säga att lite ljuga pryder tal och när ni säger att ni är rädda för att det här inte kommer att lyckas så får man väl snarare säga att du i så fall kanske hoppas att den här majoriteten inte ska lyckas. Men det här arbetet är någonting som pågår. Jag tror att vi alla tycker att naturen ska skyddas på ett lämpligt sätt. Men jag säger igen den här tidtabellen, den här överdrivna fruktan för EU och EU-böter, det är helt enkelt bortkastad oro och inte den vägen som är framkomlig.


  • Jag kan försäkra ledamoten Måtar att det inte är fallet att jag önskar att det här misslyckas. Jag önskar att det ska gå i hamn och att det ska gå i hamn på ett sätt som vi kan kontrollera på vårt sätt och att vi vet vad som gäller och att de åländska markägarna vet vad som gäller. Det som däremot oroar mig det är att vi har en majoritet i den här salen, från majoritetsblocket, som just nu sitter knäpptysta från ett visst parti som jag också vet att de flesta markägarna har röstat på och som jag också vet att den färgen det partiet har det är den färgen som dominerar i de mark- och vattenområden som det här kommer att gälla i första hand. Det är avsaknaden av den rösten som oroar mig den här salen, plus att det är ett annat parti, ett mindre parti, som har ministerposten i det här ärendet som verkar vara helt ensamt på den flanken i den här frågan. Det här gör, ledamoten Måtar, att jag är orolig för att den här frågan inte kommer någonstans innan det är dags att ge besked. Det är därför som jag väcker frågan, inte för att jag vill något illa eller att jag inte vill att det ska lyckas.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:52

    Tack, talman! Lagtingsledamoten och den stora naturvännen Påvals som är mycket engagerad i de här frågorna, märker man, må nu vara hur orolig som helst i det här. Jag tror fortfarande att arbetet går framåt om än inte exakt enligt EU:s tidtabell. Jag skulle nästan säga av princip borde man ju inte följa den tidtabellen. Jag brukar säga så ibland när motparter säger att man måste göra någonting en viss dag. Det blir nästan princip då att man behöver inte göra det just den dagen, bara det blir gjort.


  • Tack, talman! Jag tänkte också passa på att ta fasta på det som Måtar för som resonemang att det är ju självstyrelsepolitiskt viktigt för oss här på Åland att vi hanterar de värden och de egendomar vi har på bästa möjliga sätt och därför hoppas jag att vi inte ska låta oss irriteras av procentsatser och tidtabeller på det sättet utan att verkligen försöka djupdyka lite mera i vad är det vi behöver skydda och hur ska vi göra det till gagn för Åland. Där tänkte jag att jag tackar lite extra för stödet för regeringens linje och att vi fortsätter med arbetet med de egna landområdena därför att också där finns det ju ett högre och högre tryck på folk som vill göra mycket med landskapets lilla, lilla procent. Och där måste vi ju göra en klok avvägning.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:53

    Tack, talman! Minister Röblom har helt rätt och jag tar lite fasta på det som sades på slutet att till exempel när det kommer påtryckningar från kommersiellt håll att de vill utnyttja marker som landskapet äger och besitter så bör vi alltid tänka två gånger innan vi ger oss in på den marknaden. Är det faktiskt uttömt att det inte finns privata markägare som kan ställa upp med det markbehov som då en eventuell extern investerare tycker att är intressant för något särskilt ändamål. Och som sagt, eftersom vi annars med stor sannolikhet hamnar att försöka köpa in markområden på öppna marknaden och det inte är säkert att vi hittar de lämpliga markområden som bör fredas så vi ska börja sopa framför vår egen dörr. Vi ska börja med att titta på våra egna områden.


  • Tack, talman! Där är vi såtillvida ense Måtar och jag. I och med det tryck som blir mer och mer påtagligt på den här lilla - jag undrar om det är runt 2 procent av hela Ålands markområden som ägs av landskapet och av ålänningarna så måste vi göra de här avvägningarna. Vi som samhälle och som myndigheter måste också lyfta upp andra värden än blott de kortsiktiga kommersiella intressena. För är det så att det finns pengar i det så borde det vara möjligt att hitta mark på den privata marknaden. Jag vet att vi kommer att fortsätta ha goda diskussioner om vårt markägande kopplat till naturskydd i framtiden också.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 14:55

    Tack, talman! Jag håller med Röblom att vi ska fortsätta att arbeta med det här och hoppas att det går bra.


  • Talman! Jag kunde bara inte hålla mig. Det har varit en intressant och viktig debatt om en mycket stor fråga. Men jag tycker att sakerna går lite isär. Jag får ändå understryka och vidhålla det kravet som Liberalerna hade i gruppanförandet att vi behöver analyser, planer och strukturer för det här arbetet. Och vad jag har förstått och i alla dokument som har kommit från landskapsregeringen så tycker man att det här är åländsk behörighet. När det gäller fördelningen av växthusgaser, när det gäller ansvar för den biologiska mångfalden, när det gäller hela Fit for 55 och gröna given så är det åländskt ansvar. Och nu tycker jag att det slirar i majoriteten. Man tycker helt enkelt olika. Så det är bråttom. Det är bråttom med de här planerna och programmen hur vi ska kunna nå framåt.

    Hållbart Initiativ har en åsikt och Obunden Samling har en annan åsikt. Jag tycker också, som flera talare här, att det hade varit väldigt intressant att höra vad Centern säger i den här frågan. Det är viktigt och vi behöver få veta. Hela lagtinget behöver få veta och allmänheten behöver få veta för att vi ska kunna ta tag i de här frågorna och gå framåt.

    Jag delar den uppfattningen - jag tror det var ledamot Gunell som sade - att det har absolut inte varit någon lätt fråga om man som åländsk politiker har velat värna kulturarvet, naturskyddet, miljön, växter och djur. Det har många gånger varit ett arbete i motvind. Jag delar också den uppfattningen att vi inte alls skulle ha kommit så här långt när det gäller miljö- och klimatpolitiken om vi inte skulle ha EU och om vi inte skulle ha tvingande lagstiftning. Det är för övrigt en sak som EU själv har analyserat. EU har varit verkligt framgångsrikt på miljöområdet - om man ser unionen som helhet.

    Jag tycker också att det här resonemanget är intressant att vi kanske kunde sätta ansvaret att Finland skyddar delar av sina biotoper och sin natur. Det tror inte jag heller, jag vågar inte äta upp min hatt och jag vågar inte slå vad, men jag tror faktiskt att det inte är sant. Vi gjorde en stor inventering på Åland, alltså Natura 2000, och där kartlade vi mycket av våra biotoper och de har vi ju meddelat att de behöver skyddas på Åland. Det tror jag inte att vi kommer ifrån. Vi har arter och biotoper som är unika för Ålands del. Vi har unika bestånd av guckusko, tuvgräsängar, vi har Apollofjärilar och vi har helt åländska särarter och de tror jag att vi absolut är skyldiga att skydda.

    Jag har faktiskt ett förslag så här på slutrakan. Jag tycker att det skulle vara klokt om landskapsregeringen skulle tillsätta en arbetsgrupp som kunde bestå av de här olika aktörerna som skulle kunna skydda marker och biotoper. Det har kommit flera goda förslag här. Man måste absolut ha med de privata markägarna, men församlingarna kan vara med, kommunerna kan vara med och landskapet så klart. Där tror jag att man skulle kunna komma framåt och diskutera sig fram till olika lösningar.

    Det är ju också så att vi har ju en idé om hur vi ska kunna finansiera det här. Under 2020 så tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp hur vi ska använda PAF-medel. Där har vi parlamentariskt beslutat att PAF-medel ska användas för utveckling och hållbarhetsfrågor. PAF-medel, den här grundplåten som finns, så ska användas för att stöda utvecklings- och hållbarhetsagendan. Alla politiska partier är överens om det. Det finns en klar och tydlig beställning på landskapsregeringen, men inte där heller har vi kommit framåt trots att det finns en parlamentarisk grupp.

    En arbetsgrupp med intressenter och aktörer kunde vara en idé. I finansieringen kunde man använda sig av det här som vi lite slarvigt kallar PAF-fonden. Det skulle kunna hjälpa till i alla fall. Tack.


  • Tack, talman! Jag vill också hålla med om att det har varit intressanta diskussioner kring en väldigt viktig fråga. Det här är ju givetvis diskussioner som vi också inom Centern för nästan varje vecka. Vi är många inom gruppen som är väldigt intresserade av frågorna.

    Jag vill bara påminna i sammanhanget om LBU-programmet som regeringen har antagit och som innehåller ett flertal interventioner som det heter, åtgärder som gynnar egentligen alla. Det finns massor med pengar där, vi har otroligt mycket möjligheter att vara i framkant vad gäller den biologiska mångfalden. Vi har otroligt mycket betesytor på Åland. Vi har massor med projekt som kan göras inom Leader. Vi är på gång och vi diskuterar det här. Jag har också ett stort förtroende för utvecklingsminister Röblom som också är väldigt intresserad av frågorna och han redogjort för det här i dag. Så nog görs det saker. (… taltiden slut).


  • Talman! Det låter mycket bra. Det har också gjorts saker tidigare och då är det väl på sin plats att man får någon slags grepp om hela den här stora frågan och det vi har att förhålla oss till i framtiden, och att man ger lagtinget och allmänheten en sammanhang och en färdplan hur vi ska leverera när det gäller de här frågorna.


  • Vad gäller naturskydd och miljöfrågor så är det oerhört komplexa frågor. Man måste forska i detalj på specifika saker. Vi måste försöka hitta en balans i alltihop. Men som sagt, det är oerhört komplexa frågor. Det handlar om att vi ska ha en hög självförsörjning, vi ska ha en hög biologisk mångfald och det här ska gå hand i hand. Vi ska ha ett lönsamt jordbruk, framförallt. Vi ska få unga människor att vilja ta över gårdar, ta hand om de biotoper vi har och så vidare. Jag tycker att Åland och Finland har gjort ett otroligt bra arbete. Beviset är nog de siffror vi ser i dag om hur hög självförsörjningsgrad som Åland faktiskt har, vilket vi kunde läsa om senast i gårdagens nyhetsrapportering.


  • Talman! En av de här sakerna som Liberalerna i flertalet repliker och anföranden har framhållit nu är att man behöver ha näringsliv och privat mark med. De är en komponent i hela det här pusslet och det är viktigt att de är med.

    För övrigt så ett av våra absolut finaste naturreservat tillkom på privata initiativ och det är Klåvskärsarkipelagen mellan Föglö och Kökar. I och för sig var det före jordförvärvsreglerna, så det var fastlänningar som köpte det. Men Klåvskärsarkipelagen är helt skyddad och det kom till på privata initiativ, så alla aktörer behöver vara med. Min övertygelser är att det kommer också att behövas pengar och då skulle en PAF-fond kunna vara en idé.


  • Tack, talman! Lagtingsledamot och vicetalman Sjögren talade om apollofjärilar och guckusko, enligt min uppfattning så är ju detta arter som redan är skyddade och deras biotoper också med stöd av naturskyddslagen och förordningen. Men önskar ni ytterligare skydd där? Vad är det som behövs egentligen enligt er uppfattning?


  • Talman! Det ser ju lika lite olika ut. Det är inte heller så att skyddar man är ett habitat så ska det vara skyddat för all framtid, utan det skyddar ju ett guckusko habitat för en viss tid så länge det finns växter och så länge det finns djur där. Det handlar ju inte om att själva arten är fridlyst, utan det handlar ju också i det här sammanhanget om att skydda vissa habitat.


  • Ja, jag tror att den systematiken som finns idag är ju så att om arten är skyddad så blir biotopen mer eller mindre skyddad.

    Hur som helst, så när det gäller EU så kan jag konstatera att det tog ungefär 26 år för EU att ta bort vår sjöfågeljakt. Varför är det så viktigt att vi ska vara rädda för EU och böter när det gäller tidtabellen i den här frågan? Hur resonerar ni där egentligen?


  • Det är lagtingsledamot Måtar som sätter ord i munnen på Liberalerna som ingen överhuvudtaget har uttryckt. Överhuvudtaget! Det är liksom sedvanlig retorik från ledamot Måtars sida. Men det kan faktiskt vara på det viset, ledamot Måtar, att Liberalerna tycker att det är viktigt med naturskydd. Det finns ett egenvärde i att skydda natur och miljö, men vi vill göra det på ett stort och brett sätt och gärna se om det finns privata markägare som kan tänka sig, som till exempel Klåvskärsarkipelagen som ett lysande exempel. Så sluta lägg ord i andras mun!


  • Tack, talman! Jag vill säga att vi har ju hårt och djupt engagerade tjänstemän inom landskapsregeringen som arbetar med naturskyddet dagligdags. Men jag spände öronen lite extra när vicetalman Sjögren kom med sitt förslag om en arbetsgrupp. Det som jag tar med mig där är att vi har ju vårt relativt nystartade forum för diskussioner mellan landskapsregeringen och kommunerna i första hand om sådana heltäckande frågor. Och det jag tar med mig från det som vicetalman förde fram så är att ett av de kommande forumen kommer jag absolut att försöka styra till att ska handla om naturskydd och kanske bjuda in representanter från annat håll också för att få en bred diskussion där. Precis som vicetalman sade så är det är viktigt att man för den här diskussionen på flera olika plan samtidigt.


  • Talman! Det är liksom inte bara ekonomiskt smart, tror jag, utan det är också någon slags självbevarelsedrift. För kommer det ukaser uppifrån så blir det genast protester. Kan man göra saker i samarbete och folk förstår vitsen med varför man gör vissa saker så desto lättare är det att nå resultat. Jag tror också att kommunerna är viktiga. Jag har varit med och är till exempel initiativtagare i Mariehamns stad att Tullarns äng blev ett naturreservat. Det gick inte helt lätt, men där gjorde kommunen ett naturreservat. Så det finns absolut saker att göra. Jag tror på samarbete och information och tydlighet från landskapsregeringens sida.


  • Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd! Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.