Andra behandling

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

Tack, herr talman! Det blev en lite märklig diskussion förra veckan med anledning av utskottets betänkande. Det är ur min synvinkel en väldigt bra lagstiftning som landskapsregeringen lägger fram och som har sitt ursprung både i ett EU-direktiv och i en lagstiftning i riket som ska träda i kraft den 1 augusti. Därför har det varit bråttom och det är klart att man kan ha synpunkter på det.

Men det som blev lite anmärkningsvärt var att det upplevdes från vissa håll nästan som att den där subjektiva rätten inte skulle vara en rätt utan nästan som en plikt eller ett intrång i familjernas rätt att bestämma, och det kan jag inte alls förstå. Den subjektiva rätten tilldelas ju barnet, men det är ju fortfarande föräldrarna som beslutar om man ska utnyttja den här möjligheten till barnomsorg eller inte. Den valfriheten åligger ju fortsättningsvis familjen.

De här frågorna kring barnomsorg blir ju ofta väldigt ideologiskt laddade, det förekommer mycket diskussioner och så har det varit i alla tider när de här frågorna har kommit hit till lagtinget.

Den subjektiva rätten kom på 90-talet, då blev kommunerna ålagda att erbjuda barnomsorg till de föräldrar som så önskade. Jag tycker nog man kan säga att subjektiv barnomsorg är en av de större sociala reformer som har gjorts för en mer jämställd arbetsmarknad, och den gav kvinnorna möjlighet att faktiskt kombinera familj och arbete. Sen har ju barnomsorgen över tid professionaliserats. Pedagogiken har förbättrats och utvecklats under många år.

Alltid när de här frågorna kommer upp så blir det väldigt privata diskussioner om hur man själv har gjort och hur någon annan gör. Jag tror att det är väldigt viktigt att låta var och en, varje familj, bestämma hur de vill göra med barnomsorg och hur de vill sköta sina barns uppfostran.

Det fanns i tiderna röster om att daghemmen till och med var skadliga för barn. Det borde väl idag ha överbevisats att barn generellt mår väldigt bra av att gå på dagis och utvecklas framgångsrikt.

Jag kommer ihåg den tiden när det var oklart eller det fanns åtminstone begränsningar i rätten för barn att få vara på dagis. Det kunde vara så att ett barn hade redan börjat i barnomsorgen och så fick man syskon och då var man tvungen att gå hem tillbaka. Det var ju väldigt illa för barnet som redan då hade vant sig med att få vara på dagis och vara med sina kompisar. Det är ju ändå en viktig sak att den subjektiva rätten finns kvar och att barnet har rätt till barnomsorg trots att man får syskon.

Ja, inte har jag så mycket mer att säga än det. Jag hoppas att den här debatten skulle kunna sluta mera i dur än i moll som jag upplevde att den blev sist, för det är den värd och jag hoppas att vi kan anta den här lagstiftningen. Tack!

Talman! Också undertecknad lyssnade på debatten i fredags, på avstånd för egen del, och förundrades lite över den. Den stora kritiken, alltså hur föräldrarna ska dela upp sina dagar, det är ju riksbehörighet. Det är ju någonting som vi i dag inte har någonting att tycka illa om så som behörigheten ser ut i gällande
självstyrelselag. De facto så innebär ju den här lagen en stor förbättring för de åländska föräldrarna om man ser till paragraf 14 som stärker valfriheten rejält och som gör det möjligt för föräldrarna att få dagvård också under andra tider än 8 till 16, kvällstid och helgtid, vilket jag tror att alla särskilt ensamförsörjare välkomnar och som i praktiken inte har något val i den situationen. Så det är en förbättring, men till övriga delar så är det här en väldigt reaktiv lagstiftning. Vi hänger ju liksom med det som händer i vår omvärld och ser till att alla vet vad som gäller i höst. Det är ju detta som det handlar om.

För det första så vill jag understryka att det är viktigt att barnomsorg och subjektiv rätt till barnomsorg är ett erbjudande från samhällets sida därför att man vill ha en väl fungerande arbetsmarknad. Hur sedan enskilda familjer väljer att utnyttja eller inte utnyttja detta, så den valfriheten har alla. Jag tycker att man inte ska moralisera så mycket kring andra människors val. För samhället som helhet är det en bra sak att kunna erbjuda den här valfriheten för olika typer av familjers situation.

Till den delen är undertecknad och ledamoten Gunell fullkomligt överens. Det handlar om ett erbjudande från samhällets sida om att stärka valfriheten.

Kommer det att kosta kommunen? Ja, det kommer säkert att kosta kommunerna. Det kommer säkert att fördela sig väldigt olika beroende på kommun, var det finns barn och var det finns behov av det som beskrivs i paragraf 14. Förstås så kan både denna regering och nästa regering göra ännu bättre grejer än det här. Vi ska inte fastna i att det här är någon sorts slutdestination för utvecklingen av barnomsorgen. Det finns utrymme att göra ännu mera för att förbättra de åländska föräldrarnas och barnens vardag.

Ja, till den delen är vi helt eniga. Det finns mycket att utveckla fortsättningsvis både i småbarnspedagogiken men också för jämställdhet och tillgänglighet på arbetsmarknaden. Det är ju väldigt viktigt att både kvinnor och män har möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Det gynnar samhället som helhet. Sedan är det viktigt att minnas att det fortfarande är en rätt till barnomsorg, inte en plikt, det här är ingen tvångslagstiftning.

Tack, talman! När det gäller våra barn - jag lyssnade på distans också i fredags - så får man en känsla av att alla föräldrar kommer nu att sätta sina barn i barnomsorgen 8-10 timmar per dag, men jag tror inte att det finns många föräldrar som gör det. Jag är helt övertygad om att de flesta av våra åländska föräldrar gör det som är bäst för sina barn. Att man alltid måste utgå från att man gör det sämsta för sina barn, så jag ser inte hur man ska kunna göra en lagstiftning som ska utgå från att man ska göra det värsta för sina barn. För så mycket förtroende har jag i alla fall för de åländska föräldrarna att man alltid värnar om sitt barns bästa, och sedan finns det några som alltid kommer att falla utanför systemet. Men vi måste ju göra en lagstiftning som gör det möjligt för våra barn att ha både mamma och pappa hemma.

Till den delen vi helt eniga. Det är ju inte så att samhälle har övertagit familjens ansvar, utan det åligger familjerna att i första hand svara för sina barns väl och ve. Men för att samhället ska fungera och vi ska få folk på jobb till kl. 20 på kvällen eller till kl. 8.00 på morgonen eller till sjöss och alla typer av familjer situationer som det finns, så är det ju jättebra. Det här är ett samhällserbjudande för att samhället ska utvecklas. Det är inte så att samhället har fråntagit föräldrarna deras ansvar och förpliktelser.

Tack, talman! Under valrörelsen gick Moderat Samling till val på att det ska vara möjligt att gå på dagis och nattis. Vårt arbetsliv idag ser inte ut så som det gjorde förr, butikerna har öppet till 24.00 på kvällen. Föräldrar jobbar inom servicebranschen, de jobbar nätter, de jobbar helger och de jobbar helt annorlunda. Det är inte klockan 8.00 till 17.00 längre. Vi måste se till att alla människor har möjlighet att jobba, göra rätt för sig och att det inte ska falla på det. Sedan anser jag också att det är helt omöjligt att varje kommun ska ha ett nattis. Men det finns ett södra Åland, ett norra Åland och man kunde mycket väl ha ett dagis som har öppet på natten. Det skulle ge möjlighet för föräldrar att slippa oron att inte veta vad de ska ha sitt barn och att de inte ska kunna ta ett arbete. Man ska alltid värna om att man ska kunna arbeta om man så vill.

Det är bra. Socialdemokraternas har alltid värnat den kommunala barnomsorgen, kommer att fortsätta att göra det och vi tycker också att den ska utvecklas i enlighet med samhällets behov. Det är så som ministern sade, arbetslivet ser heller inte ut som tidigare från klockan 8.00-16.00. Människor arbetar på många olika platser och under många av dygnets timmar och då måste ju också omsorgen anpassas. Hur det sen görs rent praktiskt, om det går att hitta mellankommunala lösningar där man kan erbjuda kanske de lite smalare behoven så det är väl en fantastisk möjlighet.

Talman! Jag hade heller inget tillfälle att delta i debatten i fredags, vilket var lite frustrerande. Jag tycker att det var frustrerande att man inte ser strukturerna när man pratar om den här frågan. Man använder sig av sig själv och någon slags form av anekdotisk bevisföring, vilket är ett väldigt dåligt sätt när man ska stifta lagar. Man utgår också nästan hela tiden från kärnfamiljen.

Jag vill också ha det i protokollet, för det gjorde mig också upprörd, att man jämförde den här reformen med 30-talet. Det tycker jag att var ett halmdockeargument, ett argument som var förenligt att förvanska. Man tar till vilka argument som helst, karikerar och sedan går man till angrepp. Det var ett osmakligt argument i den här debatten och jag var förvånad att ingen i salen reagerade på det.

Jag vet inte om den repliken var riktad till mig eller till andra talare? Men vi reagerade på samma sak, alltså kring den värdekonservativa synen på kärnfamiljen och utgående från den så drog man sina slutsatser. Jag tror att det är väldigt viktigt att se de här frågorna, just att barnomsorgen är en samhällsfunktion som ska finnas till för att främja jämställdhet och en välfungerande arbetsmarknad. Det handlar inte om vilken syn på familjen man har. Men tydligen så finns det alla möjliga tankar och kanske också missförstånd kring vad det här innebär.

Talman! Ja, jag kanske borde ha tagit ett anförande. Men som argumentation om hur vi ska komma vidare så har vi ett klämförslag på bordet. Det lade Liberalerna för att vi tycker att det finns vissa problem i den här lagstiftningen, just ur barnets synvinkel, med barnets rätt till semester och barnets rätt till vila. Lagen stipulerar väldigt många timmar per vecka. Det står ingenting om sammanhängande semester, så det skulle Liberalerna vilja se. Vi önskar att man gör en ordentlig barnkonsekvensanalys där man ser hur det ser ut nu och där man framöver kan analysera behoven och hur det har utvecklat sig, och faktiskt också kostnaderna för kommunerna som jag tror kan bli betydande om man inte samarbetar.

Nå, det är väl en bra sak att man ska följa upp de här frågorna. Och när lagstiftningen har brukats en tid och varit i kraft att man följer upp och ser både till ekonomi, men också hur den här reformen både utvecklar barnomsorgen och hur många barn som nyttjar den subjektiva rätten.

Talman! Jag tycker att det är en bra ansats av ledamoten Gunell att avsluta den här debatten med en ton i mera dur än moll. Det är ändå en bra sak att göra det mera valbart för både barn och föräldrar hur man vill hantera sig själv.

Det är två saker som jag tycker att ledamoten lyfte på ett fint sätt. Det ena är att lagstiftningen av den här karaktären så behöver man tvinga sig själv att se bredare och vidare än bara till sin egen lilla verklighet.

Det andra, som jag tycker att man ska understryka extra mycket, är att det har talats om kostnader för kommuner i det här fallet. Det här är nog ett typiskt fall där man också kan betrakta kostnader som investeringar och då blir tonen lite annorlunda. För detta bör kunna ge utrymme för att intäkter också ska öka (… taltiden slut).

Mitt huvudsakliga argument varför det är helt rimligt att anta en lag som i det här fallet bygger på rikslagstiftning är ju för att man i riket ändå har mera resurser när det gäller att ta fram statistik, underlag och forskning. Hela småbarnspedagogiken är ju ett forskningsfält som har expanderat mycket. Det gör ju att daghemmen utvecklas som småbarnspedagogisk verksamhet. Det är en helt ny syn på den här verksamheten än den som var förr när det mera var en barnpiga eller en förvaringsplats. Där har ju hänt enormt mycket. Det har ju visat sig vara en väldigt framgångsrik utveckling då de flesta barn idag vill gå på dagis för att det är både roligt och lärorikt.

Sedan tycker jag det är viktigt också, talman, att man ska minnas att kanske den största vinnaren i hela den här reformen kan vara männen. För man bör kunna dra slutsatsen att ökad jämställdhet är något som antagligen män vinner mest på, eftersom historiskt sett är det kvinnorna som har tagit ett större ansvar för barnomsorgen i våra familjer. Det betyder att männen då får ett lite mindre ansvar, vilket i sin tur betyder att de får en sämre närhet till sina barn, vilket antagligen kan förbättras med detta och det tycker jag att är en fin utveckling. Jämställdhet är bra och därmed är det win-win-win för alla.

Det håller jag helt med om. Det är ju fel att tvinga in mannen i en enda roll, nämligen som försörjare och kvinnan i en roll att vara vårdare. Mannen är ju precis lika lämpad att vara en bra vårdare av barn såsom kvinnan är lämplig att vara en god försörjare. Det är nog bra att vi kliver ut ur den här stelnade gamla rollfördelningen, öppnar upp det här och hittar nya lösningar. Det tror jag gynnar oss på alla sätt.

Herr talman! Det är ju lite så att man drar sig för att gå upp och förstöra en sådan här positiv och trevlig stämning som det är när moderater och socialdemokrater tycker helt lika.

Det pratades om att det var en värdekonservativ syn på kärnfamiljen. Jag tror inte det var riktat mot mig, men det nämndes i varje fall i fredags, och det är en rätt märklig kantring av den diskussionen som vi hade. Vi hade en ganska intressant ideologisk diskussion i fredags.

Jag vill ta avstamp i det som ledamoten Wille Valve sade, att det här är en stor förbättring för föräldrarna. Så är det säkert. Men igen, det är faktiskt en stor förbättring för barnen. I tider då våra barn och unga mår allt sämre psykiskt, och antalet alla möjliga bokstavskombinationer som finns skjuter i höjden, så borde ju närhet, trygghet och framförallt barnens rättigheter och tid tillsammans med föräldrarna prioriteras. Det är ju det som jag tycker att är en viktig aspekt att ta upp i det här sammanhanget.

Det sades i en replik här; varför utgå ifrån att föräldrarna gör det värsta för sina barn? Det är klart att man inte gör på det sättet, inte kan man utgå ifrån det. Jag tror att alla föräldrar försöker göra sitt bästa för sina barn utgående från de förutsättningar och den inställning man har till sitt föräldraskap.

Det var också intressant det som ledamoten Gunell sade, att det är inte så att samhället har tagit över ansvaret för barnen. Jag är inte alldeles säker att man delar den uppfattningen om man diskuterar med daghemspersonal och skolpersonal. Det har blivit en ganska stark uppfattning att det är skolan och barndagvården som ska sköta både det ena och det andra som hör till föräldraskapet. Det måste vi också kunna diskutera på ett öppet och ärligt sätt.

Den här lagstiftningen, vad är det som säger att barnen mår bättre av att i ännu högre grad bli lämnade på dagis i stället för att vara tillsammans med sina föräldrar?

Jag vill inte på något sätt förstöra den här fina sommarstämningen, men jag vill påminna om att enligt den diskussion vi hade i fredags så finns det fördelar och nackdelar beroende på vad man har för synsätt. Vi vet inte vad konsekvenserna blir av den här lagstiftningen för barnen.

Som jag också aviserat tidigare så kommer vi från Ålands Framtid att stöda Liberalernas förslag om att man tar en barnkonsekvensanalys, vi tror faktiskt att det behövs och vi tror att det är viktigt. Det här är ingen kritik mot regeringen. Jag vet att man hamnade i en tidskris och vi hann överhuvudtaget inte diskutera de här frågorna till punkt. Så det är bra om lagtinget, helst enhälligt, kunde enas om att det är bra att vi har en barnkonsekvensanalys så att vi vet vad det här riktigt tillför i längden.

Kostnaderna också för kommunerna så tyvärr, oavsett vad som har sagts, så riskerar de att bli ganska stora. Vi vet alla hur omöjligt det är att få till stånd ökade landskapsandelar när det kommer till kritan. Jag sätter punkt här. Tack!

Tack, talman! Jag tror ändå att det ändå en liten förvirring, eller kanske beror det lite på synen.

Precis som tidigare talare sade så innebär ju den här lagen att det inte är någon plikt att barnen måste vara på daghem, utan det är ju en möjlighet och det är ju utgångspunkten. Det är också det som är utgångspunkten att vi återinför den subjektiva rätten. Det handlar om barnets rätt och det innebär ju inte någon automatik att ett barn behöver vara inom barnomsorgen full tid. Det handlar ju fortfarande om att det är barnets förälder, föräldrar som har det ansvaret och de ansöker om barnomsorg för sitt barn utifrån vad som är bäst för familjen.

Givetvis är jag inte helt förvirrad. Nog har jag det klart för mig att det är en möjlighet för föräldrarna, absolut. Men vi borde ta personalens oro på allvar. Det är inte bara vissa utan det är väldigt många som jobbar med barndagvård som är oroade över vart utvecklingen är på väg när det gäller möjligheter att sätta gränser och som faktiskt direkt ifrågasätter hur mycket man kan utöka den subjektiva rätten till barndagvård för föräldrar som i vissa fall ändå är hemma.

Tack, talman! Redan i dagens barnomsorgslag står det uttryckligen att kommunerna ska prioritera de föräldrar som har rätt till barnomsorg och till exempel är arbetssökande och de som studerar och är i arbete. Det är egentligen inte en större skillnad, förutom att alla barn ska ha rätt till barnomsorg. Det här är ju också precis, som ledamot Pettersson lyfte, en jämställdhetsfråga och vinnarna är männen. Nuvarande barnomsorgslag är faktiskt lite diskriminerande. Om en far bestämmer sig att vara hemma så måste alla barn - om man har äldre barn - komma hem. Det är ju också en ändring som tydliggörs. Det är många faktorer som blir bättre här.

Det finns sådant som är bättre och det finns sådant som är sämre, men det tror jag att minister Hambrudd vet vi också.

När vi i beredningen diskuterade den här framställningen så framfördes det - inte bara från mitt håll utan också från andra - farhågor om det som vi har pratat om. Hur långt ska vi driva den här rätten? Hur långt ska vi driva på? Den här möjligheten som erbjuds är bra, men det som saknas mest är ju en ordentlig barnkonsekvensanalyslagstiftning. Vi har varit överens om att vi ska ha det. Som jag sade i fredags, när behövs det om inte i den här typen av framställningar?

Tack, talman! Ja, när man säger att det här kommer att bli sämre för barnen så kan jag inte förstå det. Jag förstår det absolut inte! Man har först utökat antal dagar som du får vara hemma med dina barn och sen gör man den här lilla twisten som jag själv har haft problem med, att man ska gå in och bestämma hur många dagar som en person ska vara hemma. Jag har liksom förlikat mig med tanken att det är bra om pappan eller den andra partnern också får lika stor möjlighet att vara hemma med barnet. Båda föräldrar får vara hemma med barnet i 160 dagar per person, eller så får man föra över 60 eller 65 dagar till den andra. Vad är negativt med det? Varför ska det här göra så att barnen börjar må sämre? Kan ledamoten förklara det för mig?

Jag står absolut bakom att båda föräldrar ska få lika stor möjlighet att vara hemma med sina barn. Det stöder vi fullt ut.

Men igen, jag har ställt frågan gång på gång och det ligger på minister Holmberg-Janssons bord: Vad är det som gör att våra barn och våra unga mår allt sämre psykiskt i alla sammanhang? Vi borde i stället, för att säga att detta medför bara fördelar, ställa oss frågan; vad beror det på? Vi borde jobba för att stärka föräldraskapet i stället. Jag ser det som väldigt viktigt att man har ett starkt föräldraskap och att samtliga föräldrar inser vilket ansvar och vilken roll man har när man skaffar barn och inte skjuter över allt på samhället, om jag spetsar till det lite märkväl.

Tack, talman! Tänk om det precis tvärtom? Att det här gör nu att man stärker föräldraskapet för att båda föräldrar får ett lika stort ansvar, så att det inte bara är en person i familjen som har det stora ansvaret. Kanske är det detta som gör att vi stärker föräldraskapet. Kanske det är det som gör att våra barn kommer att må bättre för att de får två närvarande föräldrar i deras uppväxt.

Som sagt, jag ser fram emot en barnkonsekvensanalys av den här lagstiftningen. Jag kan försäkra minister Holmberg-Jansson att jag hör till dem som brukar försöka lyssna på sådana som jag tror att kan saker och ting bättre än mig. Och det är inte bara en eller två, det är många som jobbar inom barndagvården som har hört av sig och som är oroliga och de har hört av sig till ministern också. Då borde vi ta den oron på allvar och faktiskt försöka ta reda på vad detta riktigt bottnar i. Det har man inte hunnit göra när man har tagit fram den här framställningen. Jag tror att minister Annette Holmberg-Jansson kan hålla med om att det blev bråttom, det blev ingen tid för analys och eftertanke.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Det är ju så att den här debatten blir lite spretig. Dels har man åsikter om den här nya lagen om föräldraledigheter, dels har man åsikter om den subjektiva rätten till dagvård och sedan är också hemvårdsstödslagen lite inbakad i den här lagstiftningen. Sedan kommer den här diskussionen om ökad jämställdhet och barns rätt till båda sina föräldrar lite som grädde på moset.

Det här problemet som ledamot Eriksson tog upp, barn som har långa dagar på dagis, ingen semester och långa arbetsveckor. Jag upplever att han har en oro för det. Men jag upplever att det är en liten annan sak som är utanför den här lagstiftningen. Absolut ska man ta det problemet på allvar, men det är ingenting som den här lagstiftningen varken är för eller emot (… taltiden slut).

Jag vet inte om jag håller med om det sistnämnda. Även utskottet behandlade det i sitt betänkande, i och för sig så skrev man lite både och, men man pekade på grundproblematiken. För vissa barn blir det väldigt långa dagar, det blir upp till 10 timmar i vissa fall. I vissa fall får man överhuvudtaget inte någon sommarledighet att prata om. Det är den typen av frågor som man bör gå på djupet med. Vad handlar det riktigt om? Vad kan vi göra åt det? Jag är den första att beklaga att vi inte hade tid att göra den typen av analyser och därför har jag sagt att jag stöder Liberalernas förslag att göra en barnkonsekvensanalys. Det är trots allt våra barns och ungas väl och ve som vi pratar om. Detta är så pass viktigt att man kan inte låta det gå partipolitik i det.

Tack, talman! Precis så är det. Problemen med långa dagar gäller ju ofta föräldrar som arbetar och som inte kan ta semester på sommaren och som inte kan styra över sina arbetstider. I dag har vi pratat en hel del om rätt till dagvård på obekväm arbetstid. Det är ju en rättighet som har funnits jättelänge, det är ingenting nytt. Men sen kanske det finns vissa kommuner som inte erbjuder det här, trots att det redan finns i lagen. Den subjektiva rätten tycker jag kanske kunde begränsas lite till dagtid om man är hemma och väljer att utnyttja den här rättigheten. Men rätten till dagvård när man arbetar på obekväm arbetstid har ju funnits länge.

Det sistnämnda har jag egentligen inte sagt någonting om, men så är det förstås.

Ledamoten Söderlund sade däremot i sin första replik att det blir en väldigt spretig debatt och så blir det. Det är ju frågor som berör.

Jag drog mig in i det längsta för att gå upp nu när det blev sådan här fin sommarstämning och att alla ska tycka lika. Men det är ju faktiskt också så i de här frågorna att det finns två sidor på allt. Nu råkade bara den ena sidan blir företrädd här så därför tog jag omaket på mig att gå upp och säga att det också finns två sidor på den här problematiken.

Herr talman! Det har i alla tider från konservativt håll funnits starka ifrågasättanden kring den kommunala barnomsorgen. Man har utgått ifrån en utgångspunkt att barn har det bäst hemma med mamma. Anders Erikssons resonemang är lite en kvarleva av det i mina ögon. Men hur skulle barn kunna må sämre av den subjektiva rätten? Undertexten i ledamoten Erikssons resonemang är ju att föräldrar undandrar sig sitt föräldraansvar och lämpar över dem på samhället eller på barnomsorgen. Men vad vet ledamoten Eriksson om olika familjers valmöjligheter och situationer? Det är ganska hårt att säga att föräldrar undandrar sig sitt ansvar.

Har jag uttryckt mig på det sättet, som tillskrevs mig sist här, så då har jag uttryckt mig klumpigt i så fall. Däremot kan man svänga på frågan; vad är det som gör att barnen mår sämre om de är hemma med sina föräldrar i stället för på dagis? Det finns två sidor, ledamot Gunell, på detta.

Sen sägs att man från konservativt håll värnar om kärnfamiljen, det är möjligt att det är så och så har det ju varit. Det har länge varit en ideologisk debatt, men låt mig säga att jag är den första tillskyndare av en bra dagvård i kommunerna. Jag etablerade mig faktiskt en gång i tiden som kommunalpolitiker i Jomala för att bygga ut barndagvården, för det fanns ingen barndagvård när jag av olika anledningar blev ensam med ett litet barn. Så jag har full förståelse och respekt för dagvården, men jag vill att man också ska förstå hur viktigt föräldraskapet är.

Jag hade tänkt stöda den liberala krämen, men jag tycker att ledamoten Eriksson gör en helt annan tolkning av vad en barnkonsekvensanalys skulle innebära, att man ska se på lagen ur den synvinkeln att på vilket sätt det försämrar livet för barnen, den subjektiva rätten och en delad föräldraförsäkring. Ur min utgångspunkt så bör man göra en barnkonsekvensanalys utgående från hur barnen har det. Jag blev lite tveksam till om man ska använda det redskapet nu i den anda som ledamoten Eriksson är ute efter.

Jag har stor respekt för ledamoten Gunell och det kommer jag nog att ha i fortsättningen, men det här förstår jag faktiskt inte. Det har ju varit min huvudpoäng hela tiden, att det inte fanns tid att ta reda på om det här bra eller inte sett ur barnens synvinkel. Det har sagts också här i debatten i dag, att det säkert är bra för föräldrarna i många fall, men är det bra för barnen i slutändan? Så det är väl självklart om man gör en barnkonsekvensanalys att den tar avstamp i vad som är bäst för barnen.

Avslutningsvis, man har pratat om att den här lagen är så modern, så här ska det gå till och att allt annat är så konservativt och stenålders. Jag är inte helt säker på att det är så otroligt konservativt och stenålders att värna föräldraskapet, det är trots allt det som är grunden för ett barns uppväxt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om barnomsorg och grundskola för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hemvårdsstöd för antagande i andra
behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Lagförslagens andra behandling är avslutad.