Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Ändringsförslag till betänkandets motivering tas upp i samband med ärendets andra behandling. Diskussion.

Talman! Det här förslaget till ny blankettlag om gödselmedel är ett utomordentligt bra exempel på självstyrelsepolitik där vi skapar förutsättningar för lönsamma jordbruk, vilket i sin tur är en förutsättning för hållbar och miljövänlig livsmedelsproduktion. Det är en bra kompromiss mellan produktivitet och miljösatsningar och därför stöder finans- och näringsutskottet lagförslaget.

Motiveringarna finns att läsa i betänkandet, men det är på sin plats att i sammanhanget redogöra för några av de slutsatser som utskottet dragit i hanteringen av ärendet. För det första handlar det om konkurrenskraft och arbetsplatser och att använda vår självstyrelse oss till gagn och ingen till skada. Genom att erbjuda våra grödor en så kallad fosfor boost om våren gör vi det möjligt för ett i alla avseenden småskaligt jordbruk att ändå vara med och erbjuda läckra, åländska, närproducerade och hållbara livsmedel i butiker till konsumenter över hela Finland. Det här gör vi för att vi varje år kan sälja varor för närmare 30 miljoner euro, alltså livsmedelsprodukter, och skapa arbetsplatser över hela Åland. Vid sidan av att ett välskött jordbruk gör Åland öppnare och vackrare, våra gäster till nöje. Jordbruk och besöksnäring går hand i hand. Vi förbättrar miljöskyddet och kretsloppstänkande genom att införa hårdare regler i dag i förhållande till tidigare lagstiftning.

Nyckeln till ett produktivt jordbruk är alltså att få en bra start på våren och tack vare mycket sparsamt gödslade se till att vi kan bibehålla våra skördar på en normal nivå i förhållande till övriga Finland.

Finans- och näringsutskottet har sedan många år tillbaka landat i slutsatsen att hållbara affärer är vägen till framtiden. Genom att skapa ett kontrollsystem kring konstgödsel försäkrar vi oss om att det förverkligas. Inte för att någon jordbrukare skulle gödsla mer än nödvändigt, för det vore alldeles för dyrt. Utskottets förhoppning, liksom landskapsregeringens, är att dessa åtgärder ska stärka lönsamheten inom jordbruket. Vilket är en förutsättning för hållbarhet, miljömässigt och socialt. Det enskilt största hotet mot all form av resiliens inom livsmedelsförsörjningen är olönsamma jordbruk.

Effektivt jord och skogsbruk är alltså svaret på många av våra frågor kring klimathotet. Jord- och skogsbruk är i själva verket lösningen på klimatproblemet. Klokt jordbruk binder koldioxid och ökar matproduktionen, vilket sänker livsmedelspriserna och bidrar till att vi alla har råd att äta hälsosamt. Detta förutsätter att jordbruk kan bedrivas på ett lönsamt sätt. Jord- och skogsbruk är basen för kolets naturliga kretslopp och binder kol, producerar energi och frigör koldioxid som sedan binds på nytt.

På ett övergripande plan handlar det alltså om att skapa framtidstro inom jordbruket, den näringsgren som gör Åland öppet och tillgängligt och ser till att vi kan äta hälsosamma och läckra produkter. Det åländska jordbruket har de facto byggt Åland sådant vi känner det med öppna landskap, fantastiska råvaror och exportintäkter.

Talman! För att tala klarspråk så borde vi alla jobba för att skapa framtidstro inom jordbruket. Bara genom att skapa förutsättningar för lönsamhet kan jordbruks företagare investera i innovationer och möta utmaningar som klimatförändring, brist på vatten- och jordbruksmark och ökad efterfrågan på livsmedel. Sist och slutligen handlar detta om att förse folk med mat. Detta kan vi göra genom att lagstifta klokt och gärna modigt, men också genom att satsa hårdare på utbildning och utveckling. För att göra det krävs intäkter och lönsamma företag. Det här är något vi alla vinner på. Åland är en jordbruksbygd som behöver sina lantbruksföretagare för livsmedelsförsörjningens skull och för våra gästers skull och för oss själva att njuta av. I detta arbete ingår hållbarhet och miljöskydd och bevarande av biologisk mångfald. Det här vet våra jordbrukare mycket väl av lätt insedda skäl. De lever mitt i naturen där livet pågår.

Förra veckan höll Ålands Producentförbund sitt vårmöte och på plats fanns massor av kunskap från just denna verklighet. Konjunkturen är svår, men det finns ändå gott om möjligheter, vilket illustreras av att Finland i fjol, hela landet alltså, exporterade jordbruksprodukter för mer än 2 miljarder euro. Samma nivå som för tio år sedan när Ryssland invaderade Krim och satte stopp för så mycket. Så länge har det alltså tagit att komma tillbaka. Att mycket återstår är ändå tydligt. För om exporten från landet har ökat de senaste 20 åren har importen av livsmedel ökat tre gånger så mycket. Det begriper vem som helst att det inte är hållbart. Så skapar vi inte trygghet i vår egen försörjning, genom att vara beroende av andra.

Talman! Vi är alla produkter av ett jordbruk som aldrig gett upp, trots att utmaningarna bara vuxit. Det är dags att ta nya tag och fortsätta jobba för att skapa tillväxt och arbetsplatser. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att Lagtinget antar de aktuella lagförslagen i den lydelse som finns i betänkandet.

Tack, talman! Det var lite förvirrande, både rubriken på ärendet och också finansutskottets ordförandes presentation. Jag visste inte att vi hade en debatt om jordbruk generellt idag, utan en blankettlag om gödselmedel. Är det inte det som är agendan just nu, herr talman?

Om nu det tillåts en ganska bred debatt om gödsel och jordbruk så skulle jag vilja ändå höra hur finans- och näringsutskottets ordförande ser på den här. Jag tycker inte heller den här lagen är ett bekymmer med ett litet extra tillskott om våren som plantorna tar upp. Däremot det här svämgödslet på höstarna som inte upptas av någon enda planta utan bara rinner ut i våra vattentäkter. Hur ser man från finans- och näringsutskottets sida på den saken?

Tack, talman! Vi behandlade den frågan inom utskottet och landade i skrivningarna som finns här. Att lagring och spridning av stallgödsel behöver både en striktare reglering och en tydligare tillsyn. Det finns en känsla av att det inte alltid utförs på ett optimalt sätt, men oftast nog så kommer det faktiskt naturen och grödorna till nytta.

Mot den bakgrunden så kunde utskottet inte riktigt uttrycka sig ännu tydligare för vi hade helt enkelt inte all den informationen. Vi hörde några som var kritiska till det, men vi hörde också dem som menade att rätt använt kan stallgödsel faktiskt bidra till kretsloppstanken och göra att man återanvänder fekalierna på ett riktigt sätt.

Jag tror också att de flesta gör sitt bästa. Det finns tydligen en överproduktion av svämgödsel där det inte finns teknik och hantering för hur man tar det tillvara och kanske kan spara det till kommande säsonger. Det är kanske ett område som man borde hitta innovationer och utveckling. Vi kan ändå inte blunda för att tillståndet i vattentäkter och insjöar på Åland är starkt påverkat av ökad näringstillförsel som kommer i huvudsak från jordbruket. Det måste vi också hantera. Vi kan inte blunda för det. Jag tror vi alla vill ha ett lönsamt, blomstrande åländskt jordbruk, men man måste kunna föra en dialog om båda de här frågorna och det är jätteviktigt det som finans- och näringsutskottet skriver om striktare reglering och ökad tillsyn.

Talman! Det där är väldigt riktigt, men man måste också minnas att det viktigaste är antagligen att om de flesta sköter sig och några gör det inte så får man inte låta fåtalet skapa reglerna för alla andra. Vi erfor nog i samband med behandlingen att det finns försök på hur man ska centralisera mottagandet för dem som inte själva kan ta hand om det. Det vill vi antagligen lära oss mer om innan man kan ha tydligare synpunkter på det. Det som är det allra viktigaste av allt är att detta kan inte ske om det inte finns lönsamhet i jordbruket. Skälet till att man kanske inte gör med stallgödsel som man borde göra har antagligen med lönsamhet att göra. Det måste man komma åt och det här är ett sätt att göra det. Genom att tillåta en liten avvikelse från andra regler så kan vi skapa bättre lönsamhet och därmed mera innovation.

Talman! Vi har tydligen inte så mycket att oroa oss för om man lyssnar till ledamot Petterssons anförande i den här frågan. Jag undrar, är det inte så att Centern oroar sig för vattenresurserna? Att de ska räcka till och att de ska hålla en god kvalitet? För det är ju det den här frågan egentligen handlar om. Att sätta begränsningar, sporrande lagstiftning för jordbrukare att minimera sina näringsutsläpp. Ledamot Pettersson pratar om att det här skulle vara någon typ av självstyrelsepolitik, att Åland skulle sätta undantag. Den här undantagspolitiken, att man ska sätta en lägre ambitionsnivå till Finland, att det tydligen är något fantastiskt och något som vi ska vara väldigt glada för. Hållbart Initiativ är inte glada för en fortsatt låg ambitionsnivå på miljöpolitiken. Vi vet att det kommer att leda till att våra vattenresurser fortsättningsvis håller dålig kvalitet och att vi inte uppnår målet om att Åland ska få en god vattenkvalitet senast 2030, som för övrigt inte ens står med (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag vill påminna om att det här gäller en ny blankettlag om gödselmedel. Där vi har gått in och granskat vad det skulle betyda för branschen och för Åland. Vi har kommit fram till att utan lönsamma jordbruk så har vi ingen chans att förbättra hållbarheten. Hållbarhetssatsningar kräver lönsamhet, det är enkel ekonomi. Lyckas man inte skapa denna lönsamhet så bidrar vi till försämrad hållbarhet och sämre vattendrag. Genom att göra detta gör vi det faktiskt möjligt att man förhoppningsvis även kan investera i förbättrade möjligheter. Annars kan man inte göra det och då har vi verkligen gjort en björntjänst för oss alla. All form av miljöarbete kräver pengar.

Talman! Det innebär då alltså att ledamot Pettersson dumförklarar de åländska bönderna. Att de inte skulle klara samma krav som Finland sätter på de finländska bönderna. Att vi tydligen här inte har de verktygen att stöda jordbrukarna i den här omställningen och skapa lönsamhet i en hållbar livsmedelsproduktion. Det tycker jag är främmande. Det är en främmande politik för hållbart initiativ, och det är helt. Det kan inte vara så att vi fortsättningsvis låter de här argumenten passera ograverat, såsom ledamot Pettersson, Centern och finans- och näringsutskottet här nu framfört. Vi måste tro på att det går att ställa om och vi måste här från politikens sida ge både morot och piska. Om man inte är beredd att göra det kommer vi att se att vattenresurserna fortsättningsvis är under press och inte kommer att nå en god vattenkvalitet senast 2030.

Talman! I stället för att tro så mycket så är det nog klokast att förhålla sig till realiteter. För åländska jordbrukare är det en realitet att temperaturen här gör odlingen svårare än vad den är på våra konkurrerande områden. Det är alltså kallare på Åland under våren än vad det är på andra ställen i Finland. Ska våra åländska jordbrukare klara av den konkurrensen finns det väldigt goda skäl att genom en liten fosfor boost, vilket vi har tillåtit i denna nya lag om gödselmedel, för att hänga med där och fortsätta skapa lönsamhet och arbetsplatser med målet att jobba för ökad hållbarhet på alla nivåer.

Talman! Ordförande Pettersson får det att låta som att hela jordbrukets omsättning och lönsamhet är beroende på just det här undantaget, vilket jag inte tror att han egentligen menar. Jag hoppas att han inte menar det, att han förstår att det finns flera variabler än just detta undantag.

Jag skulle vilja fråga ledamot Pettersson i ljuset av jordbrukets påverkan på våra dricksvattentäkter, hur ser man på den delen kring jordbrukets lönsamhet? När vi nu kommer att måsta börja avsalta havsvatten och vattenkostnaderna kommer att stiga markant. Hur ser man att det kommer att påverka jordbrukets lönsamhet?

Tack, talman! Nu har vi ju inte börjat avsalta havsvatten ännu. Nu har vi inte tvingats höja priserna på vatten ännu. Man kan säkert tänka att det kan bli så, men det finns verkligen ingenting som är säkert. Det där är hypoteser från början till slut. Det som vi däremot vet är att allt vad människor gör påverkar vår miljö. Jordbruk påverkar vår miljö, vattenbruk, biltrafik, allt vi gör påverkar vår miljö. I det här fallet har vi valt att när det handlar om en ny gödsellag göra det möjligt att tillsätta en liten fosfor boost på vårarna i högre grad än i Finland eftersom vårt klimat är kallare och för att det är viktigt att våra jordbrukare ska kunna konkurrera och producera normala skördar.

Talman! Det är svårt att hänga med i den där diskussionen. Nog måste det ändå vara kallare i Jyväskylä än vad det är på Åland, men det är en annan fråga.

Nog måste ju ledamot Pettersson ha tagit till sig av de sakkunniga rapporter som har framkommit gällande våra dricksvattentäkter. Att de är i mycket, mycket dåligt skick och att man inte hittar nya dricksvattentäkter som har tillräckligt hög kvalitet och att det här leder till stora, stora kostnader. Direkt i dagsläge genom högre kemikaliekostnader, men också så ser man ju inte någon annan lösning än att gå vidare med avsaltning av havsvatten. Det kommer vara en kostnad som påverkar jordbruket något oerhört. Politikens uppgift är väl inte att gå med skygglappar och bara titta här och nu, vad känns skönt för stunden. Utan det är väl politikens uppgift att långsiktigt titta framåt åt vilket håll vi vill styra vårt samhälle. Att använda de lagstiftningsinstrument som finns, använda den tillsyn som finns för att garantera dricksvattentäkter exempelvis. Inte bara för jordbruket, utan för varje ålänning och för (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tänkte inleda med att konstatera att våra huvudsakliga marknader för åländsk del ligger i södra Finland. Det är alltså där man konkurrerar, det är dit den största delen av exporten går. Vad temperaturen då är i Jyväskylä är kanske inte direkt riktgivande för hur vi ska hantera vårt åländska jordbruk. Vi bör ändå se till att vi får ut våra varor så enkelt som möjligt. Finans- och näringsutskottet konstaterar i sitt arbete att vi tillåter dessa så kallade startgivor, men att vi också påminner om att man ska begränsa omfattningen av dessa gödselgivor inom vattenskyddsområden och andra känsliga vattendrag. Arbetet med att göra detta pågår och kommer ytterligare att förstärkas i dagens tilläggsbudget som ska diskuteras senare. Man gör många åtgärder, men vi måste undvika att göra sådana åtgärder som samtidigt (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack, ledamot Pettersson. Jag måste säga att jag tycker inte att ledamot Petterssons arbetsdag har börjat riktigt bra för ledamoten. Det här ska ju inte vara Centerns gruppanförande om jordbruk. Här står ju ledamot Pettersson och ska hålla ett betänkandeanförande som ordförande i finans- och näringsutskottet. Då tycker jag i alla fall att betänkandet borde innehålla problematiseringar, till exempel temperaturen. Ska vi utgå från att det är Salo med plus 1,6 grader i genomsnitt kallare temperatur än Åland har. Är det detta som ska vara riktgivande för den större fosforgiven? Är det tillsynen som vi problematiserade i utskottet? Vi har ju problematiserat en hel del, men det blir bara en valaffisch från ordförande Pettersson. Jag tycker att så här får det inte gå till.

Tack, talman! Tack, ledamot Holmberg. Frågan som ledamoten ställde var möjligen lite oklar. Det kändes mest som ett slags valanförande, tror jag, där man verkligen vill förhindra jordbrukets möjligheter att tjäna pengar och bidra till lönsamhet. När det handlar om meteorologi så tror jag att vi får förlita oss mera på de som ägnar sig åt det än åt ledamot Holmberg. För det är faktiskt så att medeltemperaturen på Åland är kallare än i sydvästra Finland. Det visar alla institut och det visar all statistik. Det är forskning. Då måste man förhålla sig till det och därmed skapa utrymme för att lite boosta skördarna på tidiga vårar.

Tack, talman! Det jag vände mig emot, jag tycker att håller man ett betänkandeanförande här i lagtinget så ska vara hyfsat neutralt sett till problematiken. Sedan när det gäller temperaturen kommer jag att återkomma i gruppanförandet, men vi kan väl konstatera att i Finland har man valt en lägre nivå än Åland och Finland är bra mycket mer land än norr om Salo där man också bedriver jordbruk, där man också har konkurrens. Menar ledamot Pettersson att det är enbart söder om Salo som man bedriver jordbruk i Finland. Det håller inte ihop. Åland tillhör ju de facto odlingszon ett, det bördigaste jordbruksförhållandet som finns i Finland. Det nämner inte ledamot Pettersson, det passar inte in i mallen.

Talman! Jag tänkte påminna om en sak som jag faktiskt tror att jag aldrig har behövt påminna om i den här talarstolen förut, men Åland är en ö. Ledamot Holmberg, Åland är en ö omgiven av hav. Det är det som gör att man kallas för en ö. Genom att vara omgiven av hav så kyls temperaturen ner på ett annat sätt än som sker på fastlandet. Det är det som gör att man är lite mera utsatt på en ö. Förutom problemen med transporter och tillgång till marknader så är klimatet annorlunda när man är omgiven av vatten. Jag rekommenderar ledamot Holmberg att gå ut och känna på klimatet en dag så ska han få upptäcka hur det är att bo på en ö.

Talman! Till den delen så delar jag ledamot Petterssons åsikt kring att vi ska vara stolta över vår matproduktion och vi behöver både jordbruk och fiskodling. Så är det. Jag måste säga att jag tar lite avstånd från den här polis och bov diskussionen. Jag tycker att den blir knapphändig och jättedålig. Ledamot Pettersson är också gruppledare för den största gruppen i lagtinget och därmed också ansvarig för utvecklings- och hållbarhetsagendans genomförande i lagtinget. Det finns ju ekonomisk hållbarhet och det finns miljömässig hållbarhet. Tycker ledamot Pettersson att ekonomin alltid ska gå före miljön? För det är ju lite det vi ser på våra vattendrag och vattentäkter idag. Att vi under många, många år har låtit ekonomin gå för miljön.

Talman! Tack, vicetalman Sjögren, för en bra fråga och svår fråga. För förutom ekonomisk hållbarhet och miljömässig hållbarhet så har man det mitt emellan som heter social hållbarhet. Alla dessa tre måste man försöka tänka på samtidigt. Ägnar man sig bara åt ekonomisk hållbarhet så sker det antagligen på bekostnad av miljön. Ägnar man sig bara åt miljömässig hållbarhet så sker det på bekostnad av ekonomin. Genom att kombinera de båda så bör vi också nå en form av social hållbarhet som gör det möjligt att fortsätta bo och arbeta på Åland. Det är den tanken som har präglat det här betänkandet och som har präglat arbetet i utskottet sedan många år tillbaka när vi första gången hanterade den här agendan. Vi måste komma ihåg ekonomi, konkurrenskraft, ekonomi och social hållbarhet.

Talman! Det här kanske är det svåraste när man diskuterar hållbarhetsarbete, också kanske svårt att förstå, att det går faktiskt att ha miljö och ekonomi på samma plan. Det handlar om att tänka lite annorlunda och tänka lite modernt, men det är jättesvårt. Nog haltar ju logiken med att å ena sidan så ska vi göra det och det och det och tänka på ekonomin, å andra sidan ska vi föra in skattemedel och en massa pengar för att reda upp det vi har förstört redan. Man pratar om att en ny vattentäkt skulle kosta ungefär 10 miljoner att ta i bruk, men nu diskuteras på allvar. Vi har förstört våra vattentäkter. Det finns obestridligt fakta för det. Nu måste vi göra en investering i storleksordningen 30-40 miljoner för att börja avsalta vatten. Som har påpekats tidigare här, det blir dyrt för privatpersoner, det blir dyrt för företagen och det blir dyrt för jordbruket. Man kan inte sätta ett plåster över ett variga sår, utan det gäller att förhindra att man får det där såret först. Det är smart miljömässigt och det är också fruktansvärt smart ekonomiskt.

Talman! Nyanserna i vicetalman Sjögrens argumentation är bra. För det är precis så där det fungerar. Man behöver också minnas att det finns en marknad i bakgrunden som gör att vi får in skatteintäkter, som gör att företag kan investera i innovationer som bättrar på hållbarheten. Man kan dra en parallell till vad som har hänt inom sjöfarten där ingen har kunnat investera i miljömässigt tonnage utan att först ha tjänat pengar. Då gäller det den här balansen att dels tillfredsställa marknaden, dels tjäna pengar och dels ha modet att investera i miljömässiga lösningar. Det har jordbrukarna faktiskt försökt göra på Åland, men deras lönsamhet har inte varit tillräckligt god. Därför försöker vi nu förbättra den och göra en tjänst till miljön samtidigt.

Herr talman! Jag ska väl ärligt säga att jag känner mig ganska ensam och också stundtals uppgiven i remissen. För det blev en väldigt ensidig och vildvuxen debatt. Jag noterar med tillfredsställelse det finansutskottets ordförande säger nu. Jag tycker det är ett sakligt och välbalanserat betänkande. Jag tycker också det är ett sakligt och välbalanserat anförande, kanske med ett lite blommigare språk än vad jag skulle använda men vi har alla olika förmågor. Oavsett hur man uttrycker sig så är det viktigt för framtidstron inom lantbruksbranschen att man faktiskt får höra den här typen av anföranden som ledamot Pettersson säger. Det är det som jag tycker är det viktiga i det här sammanhanget.

Tack, talman! Tack, ledamoten Eriksson. Det är naturligtvis vänliga ord. Det jag också stämmer till eftertanke på rätt många sätt för rätt många här. För vi har en tendens att problematisera precis allt och ibland glömma bort den verkligheten som finns därute. Jag tror att tränga sig in i en fråga som det här med gödsel som till synes är en ganska enkel fråga, men som öppnar faktiskt möjligheten till en mycket större förståelse för en bransch som faktiskt har varit utmanad väldigt länge, på väldigt många olika sätt och som gör så mycket som inte märks. Det är först när den är borta som jag tror att man verkligen saknar den.

Vi ska väl hoppas att det inte går så långt. Det har varit utmaningar hela tiden i den här branschen och jag har trott på den här branschen och jag tror fortfarande, men det kommer inte gå på det sätt som det går nu. Jag får se vart debatten tar vägen, kanske jag vidareutvecklar senare. Jag vill ju försäkra det åt alla att ledamot Pettersson, jag och också de som uttrycker sig på ett annorlunda sätt vill ha bästa möjliga vattenkvalitet och förstås vill ha ett bra dricksvatten för Ålands befolkning. Det är inte det som det här handlar om sist och slutligen, utan man måste se på saker och ting. Jag ska återkomma, jag ska inte gå in på vad som stått i vissa reservationer, men det är så mycket okunskap. Det blir så mycket vulgära uttryck i stället för att man faktiskt sätter sig in i vad det här handlar om sist och slutligen. Det är det som bekymrar mig och som bekymrar också de som är verksamma i branschen.

Talman! Man ska nog minnas att det är inte bara är teorier som vi pratar om, vi pratar om mat till folk. En växande befolkning behöver mer mat. Så enkelt är det. För att man ska lyckas skapa mer mat så behövs det mer friskt vatten. De där går alltså hand i hand. Det ena kan inte leva utan det andra. Så enkelt är det. När man ser på att livsmedelsimporten till Finland har ökat tre gånger mer än exporten, så ser man ju att någonting är snett. I den mån som vi köper mer mat någon annanstans ifrån så gör vi våra eget jordbruk en björntjänst och ser till att vi minskar vår egen försörjningstrygghet. Det kan inte vara klok politik och den är det nog dags att förändra.

Tack, talman! Bästa lagting, åhörare. Jag tänkte börja med att läsa innantill ur tilläggsbudget 1 som vi ska debattera om en liten stund. "Flertalet sjöar och många havsvikar på Åland uppnår inte god status som enligt EU:s vattendirektiv skall uppnås till 2027, och enligt hållbarhets agendan ska uppnås till 2030. Problematiken har blivit extra tydlig under de senaste somrarna där näringshalterna i kombination med klimatförändringen periodvis lett till mycket dålig vattenkvalitet. Vilket framför allt observerats i dricksvattentäkter och de inre havsvikar. För att genomföra konkreta åtgärder som förbättrar vattenkvalitén i första hand i dricksvattentäkter och inre vikar föreslås en överföring av sammanlagt 1,1 miljoner euro under projekttiden". Vi kan ju konstatera att vatten är vårt viktigaste livsmedel. Nu tänkte jag gå över till anförandet och reservationen. Som viceordförande i finans- och näringsutskottet kan jag också tycka att det fungerar som ett alternativt betänkande.

Talman! Jag föreslår att betänkandetexten under stycket ”Utskottets synpunkter” ersätts med följande text: Lagen syftar till att höja säkerhetsnivån för gödselprodukter bland annat genom en harmonisering av gödselprodukterna så att de motsvarar EU:s kravstruktur och att tillsynsmyndigheterna ges bättre möjlighet att verka. Även om landskapsregeringen är tillsynsmyndighet ges nu även Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet befogenhet att i brådskande fall ge tillfälliga förbudsförelägganden gällande enskilda partier gödselprodukter.

Utskottet har erfarit att Ålands dricksvattentäkter och sjöar har en generellt dålig status, där en stor orsak till den prekära situationen är tillrinningen av näringsämnen från lantbruket. Övergödning har kunnat påvisats vara en viktigare faktor vid extensiv blomning av cyanobakterier i ytvatten än förhöjda vattentemperaturer. Studier av cyanobakterier gör gällande att regleringen av kväve och fosfor spelar en signifikant roll i det preventiva arbetet mot så kallad algblomning.

Utskottet ser ett mycket tydligt samband mellan stark konkurrens- och attraktionskraft samt rent dricksvatten. Det åländska näringslivet och åländska välfärden är beroende av rent vatten, där en fortsatt försämring eller frånvaro av förbättring från nuläget riskerar försätta Åland i ett utmanande ekonomiskt läge med begränsade tillväxtmöjligheter som följd. Enligt Ålands Statistik och utredningsbyrå omsatte t.ex. turisternas landkonsumtion på Åland år 2018 ca 105 miljoner euro. Det finns ingen nyare utredning än det. Enligt utskottets mening riskeras besöksnäringen att äventyras långsiktigt genom att tillgången till havet som vistelsemiljö för den egna befolkningen och tillresande begränsas. En lagstiftning om gödselmedel berör därför inte endast matklustret på Åland. Den berör hela åländska samhället och näringslivet, där de totalekonomiska konsekvenserna av förstörda vattentäkter varken får eller kan underskattas.

Utskottet har erfarit att landskapsregeringen i den förordning som reglerar gödselprodukter som innehåller fosfor avser tillåta större fosforgivor än vad som tillåts i rikets motsvarande förordning. Motiveringen till detta är det svalare klimatet på Åland under vårens såningsperiod och att vissa specialodlingsgrödor behöver en dos lättlösligt fosforgödsel i inledningen av växtsäsongen. Även om temperaturskillnaderna mellan Åland och Egentliga Finland, mätstation Salo, kan skilja 1,6 grader under april-juni enligt väderstatistik är emellertid skillnaden med andra delar av Finland i omvänd riktning. Utskottet vill påminna om att de sydvästra och södra kustområdena samt Åland tillhör växtzon 1 och har de gynnsammaste odlingsförhållandena i Finland. Utskottet understryker syftet med lagens 6 § som säger att gränserna för maximigivor ska sättas utifrån växtens behov med beaktande av markens bördighetsklass. Att reducera och förminska detta syfte och i stället premiera en gödsling där maximala skördeuttag är huvudmotivet förvärrar enligt utskottet ytterligare övergödningsspiralen som våra vattentäkter och sjöar sedan länge befinner sig i. Utskottet finner det mot den bakgrunden omotiverat att lätta på de fosforbegränsningar som landskapsregeringen önskar göra jämfört med statsrådets förordning om användning av gödselprodukter. Utskottet föreslår därför att lagförslaget förkastas och ber landskapsregeringen återkomma med omarbetat förslag som beaktar såväl de miljömässiga som konkurrenskraftiga aspekterna i större mån.

Det åländska lantbruket är i behov av mer framtidstro vilket i sig kräver en långsiktig helhet av politiska åtgärder. Utskottet efterlyser därför ett helhetsgrepp från landskapsregeringens sida gällande konkurrensneutral lagstiftning, samordning av proaktiva insatser, finansiella stöd samt en mer strängerad tillsyn. Lagstiftningen inom området tenderar accelerera samtidigt som komplexiteten ökar, varför det är viktigt att den politiska styrningen är aktiv för att hålla sig a jour med branschens omställning med såväl morötter som piskor för att uppnå önskade målsättningar. Att inte ha ett sammanhängande helhetsgrepp riskerar skapa kortsiktiga verksamhetsförutsättningar och en fragmenterad politik där det stora behovet av omställning riskerar blir sekundärt.

Gödslingen måste ses som en helhet och utskottet uppmanar därför landskapsregeringen att säkerställa att hanteringen av stallgödsel sker på ett sätt som inte ökar tillförseln av näringsämnen till vattentäkter, sjöar och hav. Felhanterat stallgödsel i kombination med konstgödsling på en åker bidrar till övergödning. Här ger befintlig lagstiftning gällande nitratdirektivet samt vattenlag redan idag ett stöd. Landskapsregeringen bör även i förordningen gällande gödselprodukter säkerställa att gödsling inte sker i anslutning till vattentäkt och införa krav på skyddszoner där t.ex. landskapets egna åkrar initialt kunde fungera som bytesmark.

Enligt 5 kap 22 § i lagen om gödselmedel är Livsmedelsverket den myndighet i Finland som är tillsynsmyndighet, lagstiftande myndighet är där Jord- och skogsbruksministeriet. I 3 § i lagförslaget föreslås att förvaltningsuppgifter som enligt gödselmedelslagen ankommer på riksmyndigheter på Åland ska skötas av landskapsregeringen. Förslaget innebär därmed att den lagstiftande enhet vid landskapsregeringen tillika ska agera tillsynsmyndighet över efterlevnaden av lagen. Endast i 8 § om meddelande av förbud kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet meddela tillfälligt förbud, om saken är av brådskande natur. Inom exempelvis landskapslagen om djurskydd som enligt 18 § 17 punkten i självstyrelselag för Åland som är åländsk behörighet anges det i 44 § 1 mom. att det är landskapsregeringen som ansvarar för förvaltningen av djurskyddet i landskapet. I samma paragrafs 2 mom. tillskrivs också ansvaret de övriga tillsynsmyndigheterna Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet och polisen. Förbud och föreskrifter får enligt 49 § i djurskyddslagen utfärdas av ÅMHM. Inom djurskydd har lagstiftaren tillskrivit sig själv det övergripande ansvaret, men tillsynen utförs av ÅMHM och det är även den myndigheten som har möjlighet att ge förbud och ge ut föreskrifter. Utskottet konstaterar att det på Åland finns en begränsad tillgång på myndighetsnivåer. Det saknas en motivering i motiveringen till lagförslaget om varför lagstiftande myndighet och tillsynsmyndighet över lag och förordning föreslås vara densamma. Utskottet förutsätter att det nya lagförslaget bearbetas för att tydliggöra skillnaden mellan styrande myndighet och tillsynsmyndighet.

Liberalerna föreslår att lagen förkastas och omarbetas enligt de synpunkter som framkommer i reservationen till gagn för Åland, ålänningar och näringslivet. Tack!

Tack, talman! Tack, ledamot Holmberg. Liberalernas största problem med gödselmedel förefaller vara dricksvattentäkter och problem som det skulle kunna innebära för dem. Hur stor del av Ålands odlingsareal ligger i anslutning till de aktuella dricksvattentäkterna?

Tack, talman! Det kan jag inte svara på, men en ansenlig del. Det är väl också det som är orsaken till att vattentäkternas kvalité är där den är idag. Vi kan ju konstatera att cirka 66 % av den näringstillförsel som kommer till vattentäkterna kommer från lantbruket.

Tack, talman! Så ledamot Holmberg står och håller ett långt anförande och sedan har han inte ens torrt på fötterna. En ansenlig del, vad är det? Det beror ju på vem man frågar, vad som är en ansenlig del och vad som inte är det. Det vore ju vackert så om ledamot Holmberg faktiskt hade lite siffror på hur stort det här problemet är. Eller om det bara är politik det här.

Tack, talman! Nej, en oro över att våra dricksvattentäkter är i uselt skick och inte bara politik. Det är liksom en vardag som behöver mötas upp av politik. När det gäller dricksvattentäkterna så Åland är litet och tillrinningen är stor. Jag kan konstatera det att skulle vi följa dagens vattenlag och nitratdirektiv gällande till exempel tillsynen så skulle situationen se betydligt bättre ut. Ett stort problem, precis som vi lyfter upp i reservationen, är att tillsynen inte är tillräcklig och mandatet för tillsynen inte är tillräcklig. Det blir absolut inte bättre av den här lagstiftningen.

Talman! Jag tänkte jag skulle replikera på en ny blankettlag om gödselmedel, men debatten tycks inte vara så mycket angående det. För mig är det ju självklart att vi ska ha en gödsellag som är anpassad till åländska förhållanden och åländska produkter. Som vi vet så har vi mycket specialodlingar på Åland som fordrar i synnerhet den så kallade fosforgivan på våren för att det ska vara en bra start. Där måste jag gå emot ledamot Holmbergs förklaring att vi ska anta den finska lagen rakt av och ha samma som dom har, men de har inte samma förutsättningar och odlar inte samma sak. Det tycker jag nog är väldigt dåligt att vi inte ska anpassa lagen till våra egna förutsättningar.

Tack, talman! Mig veterligen odlas det nog både potatis och lök även i Finland. Det är nog inte bara på Åland det sker. Ser man i förordningen på de olika kategorierna så framkommer alla grödor där. Där råder det inget tvivel om det. Det är väl det som är problemet, jag tycker ledamot Salmén kanske ändå pinpointar hela problemet. Vi ska säga och vi ska göra, men när det kommer till verkligheten när vi verkligen kan göra skillnad vågar vi inte ta det steget. Vi ska istället lägga in 1,1 miljoner i en tilläggsbudget för att rena vatten, men vi ska fortsätta i den nedsmutsningsspiral som vi har hållit på med ganska länge. Finland i stort har inte problem med sitt dricksvatten ännu och ändå skärper de till de här givarna, men vi på Åland som har enorma problem ska kringgå det. Det är fullständigt oförklarligt för mig.

Talman! Jag återgår till den här gödsellagen och undantagen som nu har kommit till Åland. Om man gödslar för lite så får man ju inte igång växterna på våren och då är ju risken väldigt stor att man inte varken får kolbindning eller växter som tar upp näringen utan sedan blir det en jättestor utlakning som förstör våra vattentäkter i stället för att ha frodigt på åkrarna, så att det faktiskt städar upp det man har satt dit och inte låter det rinna ut i dikena. Om vi ska ha samma som i Jyväskylä, eller var det nu var, så då kan det nog bli mycket i dikena om vi ska införa finska bestämmelser.

Tack, talman! Som jag har försökt säga i tidigare replikskifte att Finland är stort och man inför en gödsellagstiftning som hanterar hela landet. Vi vill kringgå det. Det odlas inte bara grödor i området kring Salo och söder om det, absolut inte.

Sedan när det gäller gödslingen så är det ett stort problem. Kör ut stallgödsel på hösten, det blir avrinning, konstgödsel på våren, stallgödsel på senvintern. Ingen vet idag var nivåerna behöver vara när man konstgödslar. Så problemet blir ju att det många gånger blir en övergödning, precis som ledamot Salmén säger, som rinner ut. Det har varit en katastrof senvinter och början på våren fram till för någon vecka sedan när det gäller avrinningen som vi förmodligen högst troligt kommer att se tydliga spår av när sommartemperaturen ger sig till känna i form av algblomning bland annat.

Tack, talman! Jag känner mig tvingad att påminna ledamot Holmberg om att i samband med behandlingen av förslaget till gödsellag så har vi i utskottet lärt oss att man utför en mycket noggrann markkartering bland alla jordbrukare för att man verkligen ska sätta exakt så mycket gödsel som behövs. Så fort man gör det för mycket så kostar det mer än vad det är värt. Om ledamot Holmberg hade ägnat uppmärksamhet åt detta så hade man kanske undvikit ganska många av de missförstånd som ledamoten nu verkar omge sig med. Det är ju ett av de viktigaste skälen till att betänkandet ser ut som det gör. Det är kortfattat, det är sakligt, det stöder självstyrelsepolitiskt tänk och framför allt näringslivet samtidigt som det gynnar miljön (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack, ledamot Pettersson. Jag börjar i bakvänd ordning, "gynnar miljön". Så att om jag röker två paket om dagen och går ner till att röka ett och ett halvt paket om dagen så har jag gjort en miljövinst alltså? Jag gynnar miljön då, och min personliga hälsa? Jag tror inte det.

När det gäller näringslivet så är näringslivet större än jordbruket. Vi har en besöksnäring som omsätter fyrfalt mer än vad jordbruket gör. Vi har en attraktionskraft att tänka på, att man ska flytta till Åland. Vi fick veta igår, via ÅSUB, att vi blir allt äldre. Medelåldern ökar. Den produktiva delen av befolkningen blir allt äldre och färre. Nog är det är ju märkligt att vi inte i utskottet, i ledamot Petterssons betänkandeanförande, lyfte upp och problematiserade saker och ting. Det var inte en sådan glansbild som ledamot Pettersson gav sken av. Stallgödslingen, den tillsynen är ett problem (… taltiden slut).

Talman! Om man vill problematisera så är det nog bra att se till att man har någon form av fakta med sig och inte ägnar sig åt fria spekulationer. För den reservationen som ledamot Holmberg har lämnat in bygger rätt mycket på fantasier snarare än fakta. Antaganden långt från verkligheten som inte stämmer och den syftar faktiskt till lägre lönsamhet i jordbruket samtidigt som den är behäftad med högre kostnader i form av strängare tillsyn, vilket ledamoten kräver. Man vill alltså dels sänka lönsamheten och dra ner på skatteintäkterna och samtidigt öka kostnaderna i form av strängare tillsyn. Det är inte alldeles enkelt att få det att gå ihop i ett finans- och näringsutskott som ändå behöver tänka på båda sidor samtidigt. När ledamoten sedan tillstår att man inte riktigt vet hur många sådana här marker som finns nära vattentäkter då blir det (… taltiden slut).

Tack, talman! När det gäller innehållet i reservationen så bygger de till punkt och pricka på de höranden vi haft i utskott och hörande listan finns ju bifogat i betänkandet. Man kan se vilka höranden vi har haft och vad de.

När det gäller sedan stallgödslingen som jag var inne på. Jag tror att det är det som ledamot Pettersson hakat upp sig på att jag är ute och famlar. Visst fick vi veta att man stallgödslar. Visst fick vi veta att tillsynen är ett problem. Visst fick vi veta att stallgödslingen gör att man inte exakt vet vad marken innehåller på våren när man ska ge en fosforgiv för man gör en markkartering vart femte år. Jag tror det bara är ledamot Pettersson så som har den kunskapen och vet varje år vad jorden innehåller. Det är ju det som skapar övergödningen. Det lyfte vi i utskottet, det vet ledamot Pettersson om. Det problematiserade vi med flera av höranden. Det är ju det som är grundproblemet (… taltiden slut).

Fru talman! Bästa lagtingsledamot Holmberg. Jag tror att vi alla delar oron över vattensituationen på Åland. Det tror jag att vi alla är ense om. När det gäller den här långa och innehållsrika reservationen så har jag främst fäst mig vid det andra stycket på andra sidan där det står helt plötsligt att det åländska lantbruket är i behov av mer framtidstro. För mig blir det en liten aning som någon sorts hartass kolumn där man helt plötsligt kommit underfund med att de kanske blir lite nedslagna av alltihop så nu måste man hitta på någonting. Visst finns det ju CAP-strategi och där finns de miljöåtgärder och det är regleringar som är ganska genomgripande som jordbrukarna måste (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack, ledamot Högman. Nej, det nog ingen hartass att jordbrukarna behöver en framtidstro. Absolut, men är det faktiskt vägen på bekostnad av rent vatten? Vi har redan hört Centerns gruppordförande ta upp att rent vatten är ju det viktigaste som finns för alla branscher. Inte är det bara för jordbruket det är viktigt. Så för mig blir det lite hönan eller ägget. Ska vi fortsätta som vi alltid har gjort och blunda för problematiken, tycka synd om oss själva och mena att vi har så mycket sämre förutsättningar än vad man har söder om Salo som har 1,6 grader i medeltal de senaste 20 åren varmare klimat. Då är det nog en märklig väg. Istället ska vi satsa tiotals miljoner på ett avsaltningsverk för att vi har förstört våra vattentäkter. Är det Centerns politik som inbringar framtidstro?

Jag tror att vi måste vara lite försiktiga med att blanda äpplen och päron, eller höna och ägg. I det här fallet är det en gödsellag som sist och slutligen är en miljölag som talar om vad man får göra och inte får göra. Vi har haft åratal av nedsmutsning av våra vatten och det har vi väl alla bidragit till, särskilt jag som är så här gammal har väl bidragit till det riktigt rysligt. Jag vet inte om man ska ta det i den här situationen. Här måste vi väl greppa det på ett annat sätt. För sedan står det här att man ska ha morötter också och komma med lite extra dusörer. Det vet ledamot Holmberg precis lika bra som jag att det är jättesvårt när man har en CAP-strategi, när EU har satt gränser.

Tack, talman! CAP-strategin var ju aldrig till lagtinget, och det var ju synd i sig. Den skulle ha gett möjligheter att skräddarsy, i större utsträckning än vad man kanske gjorde, en omställning inom jordbruket.

Sedan när det gäller den här snuttifieringen som jag vill kalla det. Alltså att man ska aldrig ta ett helhetsgrepp. Det ska vara en smal lagstiftning. Vi ser det i kommande vattenlagstiftning som kommer om någon vecka. Några paragrafer ur en helhet. Man ska aldrig se på helheten. Självklart påverkar den här lagen helheten. Jag säger det för fjärde gången nu. Stallgödslingen i kombination med konstgödsling är okontrollerad i dag. Man ska markkartera vart femte år. Ingen vet vad jorden innehåller på våren när man konstgödslar, väldigt få i alla fall. Vad beror problemet på? Inte beror det på att ledamot Gyrid Högman blir äldre varje år, eller att jag blir äldre varje år. Det är bara att se på fakta. Det finns ju statistik som säger var övergödningen kommer ifrån. Varför ska vi blunda för det? Vem har att vinna på det?

Talman! Jag blir faktiskt nästan lite förvirrad om jag har varit på samma höranden som vare sig liberala ledamoten Holmberg eller centerns ledamot Pettersson. Jag har hört en massa andra saker också.

Vi pratar ju här om två saker. Vi pratar om en gödsellag som i sig är till stora delar en förbättring mot tidigare och inte särskilt dramatisk om vi ska vara ärliga, det har vi fått till oss i utskottet, och så pratar vi om hållbar jordbrukspolitik som är en överlevnadsfråga både för Åland, för jordbruket på Åland och för våra vattentäkter. De två sakerna måste man ju kunna tänka på samtidigt. Den här användningen av gödselmedel, och då förstår jag till fullo att det finns människor i det här rummet som kan jordbruk bättre än vad jag kan, är en balansgång mellan att tillföra näringsämnen som grödorna behöver och kan ta upp när de kan ta upp det och att använda för mycket eller på fel sätt så att näringen hamnar på fel ställen, till exempel i våra vattendrag.

Vi vet alla att tillståndet i Östersjön, i våra sjöar och vattentäkter är alarmerande. Delvis på grund av stora utsläpp av näringsämnen från jordbruket och från fiskodlingarna. Det här har vi gjort och det finns ingen tvekan om det. Vi har åstadkommit detta som händer med våra vatten nu. Varken miljöpolitik eller jordbrukspolitik kan vara plakatpolitik. Vilket jag tycker att vi har sett en del av under den här debatten. Utan vi måste hålla oss till det som är fakta. När vi lagstiftar så måste det vara grundat på kunskap.

I höranden i utskottet, enligt min tolkning, har det framkommit att ett av de stora problemen vad gäller näringsläckaget till sjöar och hav är spridningen av stallgödsel på fel platser utan tillräckliga skyddszoner vid fel tidpunkter, till exempel på hösten då marken är frusen och inga växter kan ta upp näringen. Det ska inte hända, vi har lagstiftning som säger att det ska inte hända, men det händer ändå. Att det inte finns tillräcklig lagringskapacitet är ett problem. Om stallgödsel måste deponeras någonstans men det inte finns någonstans att sätta det och man kör ut det på åkrarna. Här behövs det bättre tillsyn, bättre resurser för tillsyn både när det gäller miljöstödsprogrammen och för ÅMHM.

Det behövs ett sätt att följa upp den lagstiftning som vi redan har och som har till syfte att skydda våra vattentäkter. Även det varmare klimatet har effekt på hur näringsämnen läcker ut i vattendragen. Därför borde, i kommande lagstiftning, gödsling i vattentäktsområden undvikas, undantas, och man måste förverkliga skyddszonerna, man måste prioritera skyddszoner. Det har kommit förslag om att man ska göra markbyten med den mark som landskapet har, att man kan byta det mot där man behöver inrätta skyddszoner. Det måste man ju titta på om det är en framkomlig väg. Den här lagen som vi egentligen pratar om nu. Den ger en något bättre möjlighet att kontrollera gödslingsnivåer och gödslingsmedel, men för att komma till rätta med helheten i den här problematiken så behövs det en hel palett av åtgärder som faktiskt inte regleras i den här lagstiftningen.

Under förra mandatperioden togs det fram en hållbar livsmedelsstrategi. Vart har den tagit vägen? Med anledning av det här som jag nu har sagt reserverade jag mig i utskottet och föreslog en tydligare skrivning. Där man konstaterar att det förstås kan vara motiverat på rätt jordar efter en noggrann markkartering att tillåta de här högre givorna på våren, men landskapsregeringen måste begränsa omfattningen av gödselgivorna inom vattenskyddsområden och andra känsliga vattendrag samt förstärka både resurser för och möjligheten till insyn av hur gödslingen förverkligas. Av särskild vikt är att en grundlig och objektiv markkartering ligger till grund för gödslingen så att man inte gödslar där det inte behövs. Jag tycker också att man borde konstatera att lagring och spridning av stallgödsel behöver en striktare reglering och en tydligare tillsyn för att det som är värdefull tillskott i jordbruket, fosforn, inte ska rinna ut där den gör skada i stället för nytta. För att skydda vattentäkter, sjöar och hav bör tillräckliga skyddszoner prioriteras. Både i teorin, i lagstiftningen, och i praktiken i genomförande och tillsyn. Tack, talman!

Fru talman! Det ska hedra ledamot Fellman att hon nämner att det är två saker vi pratar om. Vi pratar om gödsellagen som egentligen inte är något problem, utan man får ge den här given på 1 till 2 bördighetsklasser av sju. På den här åkerarealen så odlar Ålands åtta största lantbrukare potatis och lök och på den tusen hektaren är det ungefär 5,8 % av arealen som har börjat ge den här högre givan. Ytterligare fakta är att man sätter denna gödsel bredvid plantorna med bill och därmed så får plantan möjlighet att ta upp den näringen som sätts. Så den här lagen är inte (… taltiden slut).

Jag håller med ledamot Strand om att de här siffrorna är vad vi har fått till oss i utskottet och den information som ligger till grund för lagstiftningen. Jag ser inte att det i sig är ett problem. Däremot är det ju så att vi har stora problem med andra saker som har diskuterats under våra höranden, som handlar om tillrinningen till vattentäkten och så vidare.

Det stämmer. Det är just därför utskottet skriver att man ska titta på de här frågorna. Utskottets majoritet ville inte gå in på detaljer för man vet inte hur många hektar som finns i vattenskyddsområden och liknande. Därför är det relevant att man skriver att man ska titta på de här frågorna. Det hör de facto inte till den här lagen. Den här lagen gör ju att vi får en bättre miljö i förhållande till förra perioden. Det är helt klart. Att man sätter de här gödselkornen exakt där det behövs så att plantan utvecklas och tar tillvara den näring som den behöver under växtåret. För mig är den helt odramatisk den här. Den här ibland överdrivna debatten tror jag skadar mer än vad den gör nytta. Håller man den sakligt så blir det bra, för vi vill alla gott vatten.

Tack, talman! Jag kan ju delvis hålla med det som ledamot Strand säger, men som oppositionspolitiker så tycker jag att utskottet mycket väl kunde ha varit tydligare. Det är inte okända fakta hur det ser ut med våra vattentäkter eller hur tillrinningsområdena ser ut eller var jordbruken är placerade. Så nog kunde utskottet ha tillåtit sig en tydligare pekpinne när det gäller att skydda vattentäkterna och att undanta tillrinningsområdena från ytterligare gödsling.

Talman! Jag och min sida ställer mig frågande till att Socialdemokraterna så okritiskt har köpt landskapsregeringens argumentation i den här frågan. I lagförslagets 6 § står att maximigivorna för fosfor ska sättas utifrån växtens behov med beaktande av markens bördighetsklass. I betänkandet hänvisar man till temperaturstatistik. Det har ju ingenting med det att göra. Jag menar om det skulle ha varit en grund skulle ju förordningen på finska sidan ha sett annorlunda ut. Då kanske man skulle tillåtit det som landskapsregeringen gör. Alltså inte bara startgivor, utan också utifrån skördenivå och stallgödselundantag och annat. Den kritiska analysen gör inte tydligen Socialdemokraterna för man är kanske rädd för att stöta sig alltför mycket med jordbrukare. Att kortsiktiga ekonomiska intressen återigen får styra i stället för att allmänna intressen så som skyddet av vatten som faktiskt sist och slutligen är det som också är det totalekonomiskt bästa. Det om någonting kanske är plakatpolitik.

Tack, talman! Jag skulle inte säga att jag varken har förhållit mig okritiskt eller varit rädd för att jordbrukarna ska bli arga. Som min kollega Camilla Gunell brukar säga så är kunskap ibland en belastning om man ska ha en balanserad syn på frågor. Det här är en balansgång mellan att tillåta sådant som inte är till skada och att fokusera på det som vi måste göra. Det regleras i annan lagstiftning än det här. Vi måste jobba jättehårt med tillrinningen till våra vattentäkter. Vi måste jobba med att inte tillåta gödsling där den gör skada. Det tycker jag att jag har varit väldigt tydlig med. Jag kan heller inte driva en politik där vi ska konstatera, vilket verkligen inte ledamot Holmström gjorde fram tills man lämnade landskapsregeringen, att allt som kommer från miljöbyrån och jordbruksbyrån (… taltiden slut).

Talman! Det syns på ledamot Fellman att man går till motangrepp när man inte egentligen har svar på frågeställningarna. Alltså vill Socialdemokraterna köpa landskapsregeringens yviga argumentation? Är det vad man vill göra? För vad? Man pratar i remissdebatten om att man måste sätta högre krav på Åland. Jag kan återkomma till vad ledamot Gunell sade i den frågan, man måste sätta höga krav. Sedan kommer ett betänkande där ledamot Fellman gör en reservation som egentligen bara handlar om att man får inte gödsla så mycket i dricksvattentäkter. Att det är vad det handlar om. Alla andra vattendrag? Allt annat? Ska vi fortsättningsvis tillåta att markerna ska få mer fosfor än vad växterna kan ta upp och vad jorden kan ta upp? Med vilken argumentation? Temperaturstatistik? Bördighetsklass? Har ledamot Fellman en kunskap om att vi har mer soltimmar på Åland, vi har flera dagar (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tycker att ledamot Holmström nu ägnar sig precis åt den typ av plakatpolitik som är till skada för en sansad debatt. Jag är lite besviken över att ledamot Holmström, som i början av mandatperioden satte en ära i att vara saklig och objektiv i sin argumentation, nu ger sig in i den här typen av debatt. Jag tycker att man måste hitta fakta där den finns, man måste förhålla sig kritiskt och man ska göra det som gör nytta, det som faktiskt har betydelse, det som faktiskt gör skillnad. Ledamot Holmström var ju med och godkände den CAP-strategi och miljöstödsprogram som ligger till grund för vårt jordbruk nu under den tid som han satt i landskapsregeringen, var det fel alltihop?

Tack, fru talman! Tack, ledamot Fellman får jag säga. Debatten har ju handlat om allt annat än den här lagen som vi hanterade i utskottet. Jag var också så förvånad över hur olika vi har sett att jag började skissa på ett anförande. Jag tänkte att jag slipper det om jag säger att jag har uppfattat faktiskt ungefär som ledamot Fellman. För att den här lagen gäller att man på vissa marker skulle ha lite, lite mera fosfor. Det är det som man diskuterar kring. Sedan har man kommit in på det här med stallgödsel, som ju är ett problem men det har ingenting med lagen att göra. Så det är bra det som ni lyfter, jag vill kunna stötta er reservation också. Det är bra att den här debatten handlar om det som det är. För de här skyddszonerna som ju inte är så stora, men man borde kanske veta hur stora de är om man kritiserar det. Det är ju där i så fall som man borde göra något, men det har inte heller någonting med lagen att göra.

Skyddszonerna, som jag lyfter i min reservation, är ju en av de saker som man har inrättat och lagstiftat om tidigare, men som vi tyvärr alla vet att de inte efterlevs och där vi också vet att det finns jordbruk som utvidgar territoriet när det blir möjligt och sedan inte vill inrätta skyddszoner kring vattentäkterna. Så det finns en massa problematik kring de här frågorna som inte berörs av den här lagstiftningen, men som är nödvändiga att vi tar itu med och därför har jag velat lyfta det i min reservation. Att det måste vara ett tydligt budskap till landskapsregeringen att man åtminstone ser till att det finns resurser att vi följer den lagstiftning som vi redan har.

Tack, talman! Tack, ledamot Fellman. Jag förvånas nog över att ledamot Fellman är så bekväm med den här lagstiftningen. Jag och Liberalerna ser inte att det här enbart är en gödsellagstiftning. Det är en del av en helhet där allting påverkas. Ser vi på tillrinningen till våra vattentäkter så sker ju inte det enbart från de åkrar och ytor som är direkt beröring med vattentäkter. Tillrinningen är ju stor, speciellt när vi pratar om de mindre vikarna. Det kan man inte heller gömma sig bakom.

Ser vi då på det stora problemet. Jag ser på statistiken här att jord- och skogsbruk står för ca 67 % av fosfortillförseln i våra vatten, kvävetillförseln 53 %. Så att gömma sig och säga att det här bara är en gödsellagstiftning som gör saker och ting bättre. I lagen framkommer det att man ska göra markkartering vart femte år. Hur vet man på våren när man ska gödsla de övriga fyra åren? Hur bördighet ser ut? Vad jorden behöver?

Det är intressant i den här debatten att nu har jag blivit kallad okritisk, rädd och att jag gömmer mig bakom någonting. Här står jag ändå och pratar. Det är klart att den här lagstiftningen är en del av en helhet, men är exakt den avvikelse som man nu inför i den åländska lagstiftningen som i sig är ett förtydligande av hur man får och vilka gödselmedel man får använda. Är ledamoten Holmberg säker på att det är den som gör den största skadan och inte till exempel de åländska fiskodlingar? Är inte det en del av helheten?

Tack, talman! Ledamot Fellman och Socialdemokraten vill ofta komma in på fiskodlingen, men enligt samma statistik kan man se att fiskodlingen står för 2 % av fosforn och 1 % av kväve. Sedan finns det andra orsaker till också men att. Ser man då på det stora motivet till att vi skulle gödsla mer här på Åland än vad man gör i övriga Finland, att vi har 1,6 grader lägre temperatur på våren. Det är det som är det stora motivet. Ser man då var Finland bedriver sitt jordbruk över landet så ser vi nog att det sker på många, många andra ställen än utanför Salo och söder om Salo. Jag köper inte det argumentet. Jag ser det mer som ett enkelt sätt att kunna fortsätta tillföra för mycket näringsämnen till våra vattendrag.

Jag håller fullständigt med, och det tog jag upp i Liberalernas reservation också, att tillsynen måste bli bättre. Skulle vi följa dagens vattenlag, skulle vi följa dagens nitratdirektiv så skulle saker och ting se annorlunda ut.

Ledamot Holmberg nämnde tidigare markkarteringen och bristen på det. Jag vill påpeka att i min reservation så skriver jag att det är av särskild vikt att den här markkarteringen görs grundligt, objektivt och tillräckligt ofta för att ligga till grund för gödslingen. Hela den här lagstiftningen handlar ju om olika sätt att precisera hur man ska göra rätt. Jag gör inte samma bedömning som ledamot Holmberg utgående från den information och de diskussioner och höranden som vi har haft i utskottet. Jag menar att det viktiga är, när det gäller uttryckligen helheten, att vi har andra saker på plats som är av mycket större betydelse för den här helheten än den här gödsellagstiftningen.

Tack, talman! Jag tänkte bara kort kommentera den föreslagna texten till betänkandet, som i det stora hela är identiskt med hur betänkandet lyder. Det finns två avvikelser. Det ena är att ledamot Fellman skulle vilja ha större tillsyn över hur gödslingen sker och hur markkartering görs. Jag tror att jag talar för utskottets synpunkt, åtminstone majoriteten, att man inte skulle vilja formalisera tillsynen bara sådär. Eftersom det skulle bidra till ett större ekonomiskt underskott för samhället. Därför är det bättre att vi ber landskapsregeringen se på hur man kan förbättra det framöver. När det gäller gödsling så är det ett faktum att ingen gödslar mer än vad som behövs.

Det sistnämnda tror jag tyvärr inte stämmer. Det sker övertramp när det gäller att deponera stallgödsel. När man har för mycket och man inte vet vad man ska göra med det så sker det övertramp. Inte kan man säga att när man ser på hur våra vatten och vattentäkter ser ut, att vi har gjort ett perfekt jobb. Det kan man absolut inte göra.

När det gäller tillsyn och markkartering och så vidare. Det är priset för att skydda våra vatten och ha ett hållbart jordbruk att vi också kontrollerar att de lagar vi har efterlevs. Det är ju självklart att vi måste göra det på ett vettigt sätt. ÅMHM har vi pratat om många gånger. Man placerar nya uppgifter på den myndigheten i lagstiftning efter lagstiftning utan att tillföra resurserna som behövs för att de ska kunna göra ett bra jobb. Det är ingen bra väg att gå.

Tack, talman! Jag förstår synpunkterna, men jag väljer att ta en annan bog på det här i det att jordbrukare vet hur det går till att odla. Att sätta ut mer konstgödsel än vad som krävs gör man inte av det enkla skälet att det är för dyrt. När det handlar om stallgödsel så ser vi att det säkert förekommer övertramp. Det gör det i all mänsklig verksamhet, alltid. Genom att nu begränsa det här och understryka vikten av översyn på det så gör vi så att det finns möjligheter att använda det också på ett bättre sätt än idag. Till exempel ser vi att det finns de jordbruk som tar emot andras gödsel för att senare använda i större skala. Så fungerar kretslopp i verkligheten och det tror vi från Centerns sida att jordbrukarna är mycket väl kapabla att sköta.

Som med all annan reglerad verksamhet, vilket ju jordbruket är idag, så kan man inte lagstifta och ha stora miljöstödsprogram som vi har idag och sedan inte kontrollera att de efterlevs på ett effektivt sätt. Det är bara dåligt. Man kan inte säga att vi har gjort ett bra jobb när det gäller utsläppen från jordbruket eller från fiskodlingen. Om man ser på hur våra vatten ser ut så har vi gjort ett uselt jobb och det behöver vi göra bättre. Med det sagt så är den här lagstiftningen kanske inte den mest centrala.

Talman! Vad är vårt vatten värt? De senaste åren har vi nåtts av allt fler alarmerande nyheter om tillståndet i våra sjöar och inre vikar. Samtidigt står Åland inför betydande investeringar för att säkra ett bra dricksvatten av god kvalitet. Ju smutsigare vatten, desto större investeringar behövs.

Vi har all fakta som behövs för att förstå problembilden och hur de här uppstått. Vi vet att lantbruket är den största källan till näringsutsläpp i våra vattendrag. Ungefär hälften kommer därifrån, eller till och med mer. Så vill vi göra våra vatten friska igen, då vet vi var vi behöver jobba.
Det här låter ju helt självklart, eller hur? Men nej ålänningar, det är det inte med dagens regering. Tydligen inte heller för Socialdemokraterna.

Talman! Vi politiker har fått en chans att ta ett steg för att skydda våra vattentäkter, men det vill inte finans- och näringsutskottet i sitt betänkande om gödselmedelslagen. Gödselmedelslagen är en av byggstenarna i arbetet att minska näringsutsläpp och skydda våra vattendrag från övergödning. Istället för att stärka lagstiftningen och se till att den följs strikt, så verkar utskottet vara mer intresserat av att ge jordbrukare friare tyglar än för jordbrukare i Finland. Utskottet ger nämligen tummen upp till landskapsregeringen som vill införa högre maxtak för fosforgödsling än i Finland. Man motiverar det med att vårarna är kallare på Åland än i Salo och att det därför krävs en startfosfor på Åland för att få igång rotväxtligheten. Det är ett väldigt egendomligt argument. Varför väljer man inte temperaturstatistik från t.ex. Vasa? Den är rätt så lika för april månad, men Vasabönderna kommer att få strängare fosforbegränsningar än de åländska. Växtperioden är för övrigt i runda slängar 160 dagar i Vasatrakten och upp till 180 dagar på Åland. Åland har fördelen med goda soltimmar och en varmare höst.

Fast egentligen spelar inte detta stor roll i lagens mening. Tittar vi på lagförslagets 6 § säger den att gränserna för maximigivor ska sättas, inte bör, utifrån växtens behov med beaktande av markens bördighetsklass. Den ska inte sättas utifrån temperaturstatistik eller växtzon. Varför är det så? Jo, för att huvudsyftet är att minska näringstillförseln till vattendrag. Det är alltså växterna och jorden som tar emot fosforn.

En annan fråga som inställer sig är varför utskottet inte tror att åländska bönder kan ställa om sin verksamhet till fosforkraven på samma sätt som bönderna i andra delar av Finland? Om det ska gå för dem, varför kan det inte gå för oss? I debatten har det nästan låtit som att vi i Hållbart Initiativ och Liberalerna skulle ha fört fram orimliga krav för jordbruket. Det är ett vanligt retoriskt knep att skapa en vulgärdebatt och komma med ogrundade beskyllningar istället för att ta ansvar själv.

Talman! Nej, vi ska inte göra det svårare för jordbruket. Vi ska göra det sporrande att ställa om. Det är en väsentlig skillnad. Hållbart Initiativ vill att bönderna ska bli de nya miljöhjältarna. Som levererar oss hälsosam och god mat, bundit kol i markerna, attraherat en biologisk mångfald i de öppna landskapen och genererat sysselsättning och skatteintäkter samtidigt. Att lösa lönsamhetskrisen med undantag i miljöpolitiken, det vet vi alla helt ärligt att inte är den långsiktiga lösningen. Snarare är det tvärtom, steppar vi upp elektrifieringen, den ekologiska produktionen, de regenerativa odlingsformerna och den cirkulära ekonomin, då hjälper vi bönderna att spara mycket pengar. För då kan vi bli kvitt de fossila bränslena, konstgödslet och bekämpningsmedlen vars priser löpt amok det senaste året. Vi vill att det ska bli mycket lönsammare att vara miljövän och vi vill stimulera en efterfrågan på hållbara livsmedel. En sådan näringspolitik skulle mycket säkert bidra till att ekomjölken kunde göra en comeback.

Talman! Maximigivorna för fosfor kommer att ingå på förordningsnivå, och är alltså något landskapsregeringen ska besluta om och inte lagtinget. Det finns en annan fråga som ger grund för att förkasta lagförslaget, och som konstigt nog inte alls berörs av finans- och näringsutskottet. I Finland har livsmedelsverket ansvar över att kontrollera jordbrukets användning av gödselmedel. Landskapsregeringen föreslår att det är landskapsregeringen, och mer specifikt jordbruksbyrån, som ska fortsätta göra samma uppgifter på Åland. Ålands Miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM, ska dock kunna utfärda verksamhetsförbud i de grövsta fallen. Varför kan vi inte ha det på det sättet att ÅMHM ska få hela ansvaret för tillsynen? ÅMHM har ju redan tillsynsansvar över kväveutsläppen i form av jordbrukets användning, lagring och spridning av gödsel. Detta enligt nitratbeslutet. ÅMHM har också ett ansvar i dricksvattenfrågor gentemot dricksvattenproducenter.

Det finns en viktig princip som handlar om rättssäkerhet, att den styrande myndigheten ska vara separerad från tillsynsmyndigheten. Det är därför ÅMHM bildades som en separat myndighet från landskapsregeringen. Det finns visserligen många områden som landskapsregeringen fortsättningsvis har tillsynsansvar för, men det är ett dåligt argument för varför vi fortsättningsvis ska ha det på det sättet. I social- och miljöutskottets betänkande om marknadskontroll inom miljöområdet, som lagtinget godkände så sent för en månad sen, var beskedet tydligt: vi ska inte dela upp kontrolluppgifter mellan landskapsregeringen och ÅMHM, de ska överföras på sikt till ÅMHM. Det är där frågorna bäst hör hemma. Varför är det här så viktigt i den här frågan? Jo, det är viktigt att vi ser till att våra myndigheter tar ett övergripande ansvar med lagen som verktyg för att skydda vårt vatten. Ingen verksamhet ska få komma undan lagen. Den ska gälla lika för alla. Och myndigheterna ska kunna kontrollera detta med stickprovskontroller och reaktiva utryckningar. Styckar man upp ansvaret på flera delar i samhället förlorar Åland dessutom samordningsvinster. Det system vi har idag läcker pengar, helt enkelt.

Talman! Hållbart Initiativ har ingen plats i finans- och näringsutskottet men vill tacka Liberalerna för ett gott samarbete i den här frågan. Eftersom ledamot Holmberg har fört fram en reservation som beaktar Hållbart Initiativs synpunkter bäst väljer vi att stöda den i kommande omröstning.

Åland, det är dags att vakna upp. Våra vatten är vårt ansvar. Vi har ett mål till 2030 att allt vatten ska ha god kvalitet. Vi måste därför satsa på en långsiktig och hållbar lösning för hur vi hanterar våra vattenresurser. Inte någon form av undantagspolitik. Utan en framåtsyftande lösning som tar hänsyn till lantbrukets lönsamhet, vattendragens livskraft och dricksvattenresurserna samtidigt. Inte bara en av dem. Det är hög tid för en aktiv omställningspolitik, för allas skull.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström för stödet och samarbetet. Vi tycker lika här. Vi må tycka olika i en hel del annat, men här har vi nog en total samsyn. Det är ganska intressant för vill vi ha en god ekonomi så är det här ett sätt att nå det målet. När det gäller tillsynen så lyfter vi upp i reservationen problematiken med den här lagstiftningen när det gäller tillsynen. Det kan vi konstatera också efter att utskottshöranden att tillsynen behöver skärpas till. Frågan är att vill dagens landskapsregeringen ha en mer skärpt tillsyn?

Sedan när det gäller morot och piska, absolut. Vi fick också i hörandena veta att det finns idag faktiskt satsningar man kan göra som jordbrukare där man kan rena sitt stallgödsel, till och med återvinna vattnet ur det etcetera för att för att få en cirkulär ekonomi kring det. Det är inte alls en särdeles stor investering, speciellt med tanke på de konsekvenser de har med sig. Där kunde landskapsregeringen verkligen vara (… taltiden slut).

Talman! Det är viktigt att vi håller båda tankarna i huvudet samtidigt. Det vill säga att vi ser till att ha en lagstiftning som faktiskt utgår ifrån fakta och utgår ifrån vad vi vet och möjligheter till att också sporra utveckling, men samtidigt också ha en tillsynsverksamhet som ser till att de personer som faktiskt inte uppgår lagens krav, kanske inte heller idag, att de inte får komma undan. För vi ska komma ihåg att tillsynsverksamhet är ju inte till för att överdrivet hålla på titta på alla olika verksamheter och på något sätt misstroendeförklara dem. Utan det handlar om att se till att vi har en lägstanivå som faktiskt också uppnås. Det här är någonting som oftast brukar komma fram som en kritik emot att nu vill ni skapa någon typ av misstroendesamhälle. Det handlar inte om det, utan det handlar om rättssäkerhet och att vi ser till att de lagar som vi faktiskt stiftar också följs.

Tack, talman! Det vi nog alltid brukar diskutera här i lagtinget är att vi ska ha en konkurrensneutral lagstiftning och vi ska ha en förutsägbar lagstiftning. Dit kommer vi inte via den här lagstiftningen, tycker jag. Sedan när det gäller våra vattentäkter så frågan har ju ställs här att hur många hektar odlingsmark finns i anslutning till vattentäkter. Det är ganska ointressant egentligen. För Åland är litet och vattentillrinningen från åkrar kan ske kilometervis via dikningar. Så att grundproblemet löser vi inte genom att införa skyddszoner. Det är en del av lösningen, men grundproblemen måste ju vara näringstillförseln i stort måste ner.

Talman! Det är helt på det sättet att man kan inte på detaljnivå gå ner och se hur många kilo fosfor och kväve kommer till de olika sjöarna. Däremot finns det olika typ av prognosverktyg eller simuleringsverktyg som man kan använda sig av, som faktiskt landskapsregeringen också tillämpar, den här vattenwebben som man kan klicka på de olika avrinningsområdena och se varifrån kommer utsläppen här. Tittar man på till exempel Östra Kyrksundet, som har pekats ut som en möjlig dricksvattentäkt, så ser vi att också där finns jordbruk och obesättning. Vi behöver också fundera på att, istället för att bara säga att vi har ingen fakta och därför kan vi inte fatta beslut, också ta fram fakta och använda oss av de här modellerna för att vi kan fatta mer informerade beslut. Till den delen håller jag helt med.

Talman! Det är intressant när ledamot Holmström säger att man ska ge förutsättningar för jordbruket att odla miljövänligt och bilda kol i marken och saker, men är det inte just det som är tanken att man ska få med den här nya blankettlagen för gödselmedel? Att man ska kunna anpassa gödselgivorna för att få växtligheten så pass bra som möjligt. Att inte växterna stannar av och i princip dör bort och näringen far ut i dikena till slut. Det har jag märkt att det fordrar faktiskt någonting för att växterna ska bli frodiga.

Talman! Varför ska det vara så att lösningen på lönsamhetskrisen för jordbruket ska vara, för Centerns del, en låg ambitionsnivå i miljöpolitiken? Varför ska det alltid vara svaret att man alltid sätter de delarna mot varandra, ekonomi och miljö? Lönsamhet ska inte ske på bekostnad av vatten. Vi måste se till andra verktyg för att stimulera den typen av livsmedelsproduktion som vi vill se här på Åland. Där säger vi från Hållbart Initiativ att det finns mycket att göra för att spara pengar för jordbrukarna i form av att utfasa fossila bränslen, i form av att utfasa kemikalieanvändning och i form av ekologisk produktion som också minskar behovet av konstgödsel. Det här har vi försökt föra fram många gånger i landskapsregeringen och vi har till och med gått så långt att vi har motsatt oss CAP-strategiplanen för att man så mycket har slaktat just ekovallstödet. Det finns mycket att önska i Centerns jordbrukspolitik.

Talman! Jag pratade inte om ekonomi utan jag försökte ju prata om lite miljö jag. Att man skapar lite kol och ger förutsättningar för att ha sådana marker som tar upp näringen och det. Nu är jag en så kallad eko-odlare och vet att det är inte heller någon sådan ekonomisk stor sak, men det vet jag att utan näring så vill det vara väldigt svårt att binda någon kol och få fart på gräsmarker och annat. I synnerhet när man har specialodlingar och vill ha igång så kräver det ju faktiskt lite startgivor. Där väldigt svårt som ekologisk odlare.

Sedan ett litet påpekande om synen på svämgödsel. Den är ju också provtagen och man gödslar ju den också efter behov.

Talman! Jag tror att en grej som också glöms bort i den här debatten är att i Finland så ger man ju möjlighet till startfosfor. Man ger möjlighet till det för många olika typer av grödor i olika typer av bördighetsklasser. Jag har tittat på dem själv, men nu verkar det som att det skulle stå och hänga på det här åländska undantaget. Det finns ju jättemånga olika saker i det här åländska undantaget som inte bara handlar om startfosfor utan det handlar om justering beroende på skördenivå och det här stallgödselundantaget då. Att hänga upp det här på att någon skulle vara emot att jordbrukarna skulle få ökad växtlighet under våren, det är inte vad det handlar om. För övrigt finns det flera åtgärder som man kan göra också för det, som till exempel regenerativt jordbruk. Det är något som vi mycket mer behöver prata om. Vilka typer av grödor vill vi ha och vilka typer av jordbruksmetoder vill vi ha, i stället för att hänga upp oss på gödsel.

Tack, talman! Jag tycker att Hållbart Initiativ lite förlorar trovärdighet genom att göra saker så här svartvitt. Det kanske är en belastning av att ha haft en fyraårsperiod både som miljö- och jordbruksminister, men man får en lite mer kanske balanserad syn på tillvaron.

Jag tror definitivt att det är varken Hållbart Initiativ, eller någon annan här, som gör jordbrukarna till miljöhjältar. Det måste ändå ske på andra villkor och på deras eget initiativ, och med lagstiftning och program som innebär pengar från EU. Jag tycker att den här lagen har ju ändå en god sak med sig i och med att man reglerar upp ett område som tidigare har varit oreglerat. Kan inte Hållbart Initiativ se några positiva saker med det?

Talman! I remissdebatten sade ledamot Camilla Gunell "Den här ambitionsnivån som landskapsregeringen visar när det gäller miljöfrågor, det måste vara slut på den. Vi måste höja kraven på oss själva". Hade ledamot Gunell läst lagförslaget då? Eller hade hon bara känt att när det blev lite debattkänsla hos oppositionen ville hon stämma in? Jag menar nu mitt i allt tycker man att det här är bra. Det här är liksom helt okej, man förstår det. Man köper landskapsregeringens yviga argumentation om att de här fosforgränserna tydligen är helt okej. Trots den argumentation, som också framkommit i debatten, att de här fosforgivorna inte ska sättas utifrån temperaturstatistik och inte heller från bördighetsområden utan snarare från jordens bördighetsklass och per gröda samt (… taltiden slut).

Det som Hållbart Initiativ gör nu är ju att säga att jordbruksbyrån och de som har skrivit lagen, att deras bedömningar är felaktiga och att det finns inga grunder för det här extra tillskottet av fosfor på våren. Jag tycker att det är helt rimligt att man gör en sådan åtgärd, men, och jag ska återkomma till det i ett anförande, det är högst nödvändigt att det ställs andra krav. Där är landskapsregeringens miljöambition väldigt låg. Jag återkommer till det.

Jag skulle vilja säga till ledamot Holmström att de grönas slutsatser efter det här valet i Finland var att man hade varit för statsorienterad och för elitistisk. Jag skulle säga att Hållbart Initiativ löper samma risk med den här typen av argumentation som är svartvit.

Talman! Hållbart Initiativ säger det att om man klarar det som bonde i Finland, att uppnå de här ambitiösa kraven som kommer från EU håll. Varför skulle man inte då kunna klara det som bonde här på Åland? Med en aktiv näringspolitik som sporrar till den utvecklingen? Det kan inte vara något som socialdemokraterna är emot. Det är det som Socialdemokraterna alltid har pratat om, men nu ångrar sig Socialdemokraterna och försöker anklaga Hållbart Initiativ för att man inte har svar på den här argumentationen. Det är väl kanske bra det då att Socialdemokraterna äntligen visar färg i miljöfrågorna. När det väl gäller att fatta beslut som krävs för att skydda våra inre vikar, vattentäkter och sjöar får Socialdemokraterna kalla fötter. Det är ett viktigt klargörande inför höstens val.

Tack, herr talman! När ledamot Holmström faktiskt tangerar den här lagen som debatten borde handla om så är han bekymrad över den här startfosforn som han nämner. Man får väldigt lätt en uppfattning om att det är någonting som bara existerar på Åland. Vad jag förstod i en annan replik så är ni medveten om att det faktiskt finns motsvarande på fastlandet. Då undrar jag att om det finns på fastlandet, hur mycket större är den här startfosforn på Åland?

Talman! Det finns ju flera områden i Finland som är kallare på våren än det är på Åland. Det är ju en av de argumentationsknep som man försöker med från landskapsregeringens sida. Att det tydligen är kallare än i Salo, men då väljer man ju just Salo området. I förslaget till kommande förordning som landskapsregeringen avser att fatta så finns det där då en asterix vad gäller startfosfor för baljväxter, för andra grönsaker, örter och frökryddor. Tittar man då på den finländska förordningen vad gäller dessa så finns det möjlighet till startfosfor, men man vill öka det på Åland. Det är det som är skillnaden. Det är inte bara det som är skillnaden utan det är också att man vill införa annat stallgödselundantag, man vill införa ökade maximigivor för skördenivå för lök. Att hänga upp det här på en liten aspekt i det stora hela är missvisande.

Tack, herr talman! Nu svarade nog ledamoten inte alls på min fråga. Jag förstår iallafall att det finns den här startgivan också på fastlandet. Vad jag nu har kunnat se så är den inte så stor, den är väldigt liten den här skillnaden. Vad jag har kunnat se så har det rört sig om vissa grödor och det har rört sig på vissa markkarteringar. För det här med temperaturen som ni säger, det är ju inte det man argumenterar utan det är faktiskt på basen av vissa markklasser. Tittar ni på materialet har det ingenting med det argumentet som sedan har tagits fram. På hur många olika markkartering områden är det som man får sätta mer fosfor här än på fastlandet?

Talman! Landskapsregeringen föreslår alltså förändringar, undantag, vad gäller startfosfor i bördighetsklass 6 och 7, men inte i de övriga. Där börjar man ju också undra att varför tror man då att de åländska bönderna har svårare att uppnå de finländska kraven än vad de finländska bönderna har. Det är en gåta för mig. Jag har ställt den frågan flera gånger, jag har inte fått något svar. I stället för att hela tiden hålla på med den här undantagspolitiken så efterlyser vi i Hållbart Initiativ att man tror på jordbrukarna och deras vilja att minska gödseltillförseln och se till att man också skapar en bättre ekonomi på det sättet. Då kanske man också behöver andra typer av verktyg från landskapsregeringen i CAP-strategi och annat för att också stimulera sådan verksamhet, som till exempel kvävefixeringen inom de ekologiska jordbruket.

Tack, talman! Jag tänkte bara ta tillfället i akt och snabbt påminna om när ledamot Holmström identifierar jordbruket som problemet och bönderna som de ovilliga att åtgärda det så tror jag att man missar bilden. För vad det handlar om är konsumenternas beredskap att vara med och betala för detta. Hur mycket är konsumenterna redo att betala för färsk, fin och hälsosam potatis och lök? Dessvärre lite för lite. På samma sätt som konsumenterna är beredda att betala lite för lite för vattnet vi dricker och använder, och att man kanske använder det på fel sätt. Ledamoten breddar gärna bilden av denna gödsellag och det får man göra. Nu handlar det om gödsellagen och vi tycker från finans- och näringsutskottets sida att det är viktigt att påminna om lönsamheten och att konsumenterna är medvetna om att de är minst lika delaktiga.

Talman! Det vi i Hållbart Initiativ säger är att vi behöver prata totalekonomi. Det är vad det handlar om, inklusive också konsumentaspekten. Det vill säga vad kostar det samhället att fortsätta tillåta näringsutsläpp på det sättet som vi gör till våra vattendrag, inte minst våra vattentäkter? Vad kostar det att sanera våra sjöar? Vad kostar det att köpa och installera avsaltningsanläggningar? Vem är det som ska betala för det sist och slutligen? Det är ju oss, vi ålänningar, men på andra sidan då. Vad gäller till exempel att nu landskapsregeringen sätter in 1,1 miljon euro i just vattenprojekt. Det vill säga projekt som ska minska näringstillförseln till våra dricksvattentäkter. Kostnaden kommer på en annan sida i stället. Det är det vi säger att vi måste prata om till totalekonomi i det här lagförslaget. Det är något som vi inte upplever att landskapsregeringen överhuvudtaget har gjort.

Tack, talman! Det kanske beror på hur man väljer att lyssna. För innebörden i det som ledamot Holmström säger är att jordbruket och jordbrukarna inte gör tillräckligt och att det därmed är där man ska söka felet till att vattnet upplevs som dåligt. Det som är sanningen är att jordbruk och samhälle och medborgare och konsumenter sitter ihop och alla måste vara med och dra sitt strå till stacken. Man vinner ingenting på att identifiera en yrkesgrupp som de som borde göra förbättringar. Där tycker jag att tonen, särskilt i detta lagting, borde minnas det. Vi vinner inte på att uppfatta oss själva som kränkta eller för att man befästs med orimliga önskemål. Vi vinner på att vi kan hålla en saklig debatt och minnas att vi alla är i detta tillsammans, alltid.

Det är just det vi efterlyser, det är inget annat. Det vill säga att vi identifierar de källor som finns till utsläpp, inte bara jordbruk. Nu diskuterar vi jordbruk, men vi diskuterar inte avloppsfrågor, vi diskuterar inte skogsbruksfrågor, men vi diskuterar just maximigivor för fosfor. I den frågan är det viktigt att vi har ett uppströms arbete. Det vill säga att vi försöker förhindra utsläppen så tidigt som möjligt så att inte samhället måste betala för markbyten eller för olika typer av ersättningar för skyddszoner eller annat, eller saneringsprojekt. Det är ålänningarna som måste betala för en slapp miljöpolitik. Det är det som vi, med rätta, från Hållbart Initiativ och Liberalerna försöker framföra för döva öron uppenbarligen.

Tack, herr talman! Jag hade tänkt att jag i mitt anförande skulle rikta mig mot landskapsregeringen och dess miljö- och jordbrukspolitik, men jag kanske måste börja med mina vänner i oppositionen.

Jag tror nämligen att det är viktigt att föra en sansad och balanserad diskussion om både miljö- och jordbruksfrågor. Jag har försökt göra det genom åren och det är kanske ibland en belastning att man har haft en roll som både jordbruks- och miljöminister för att hitta lösningar framåt. Jag tror att det som Hållbart Initiativ nu gör är att man gör en liten sak till en gigantisk fråga. Det tror jag inte att gynnar någon. Samtidigt om man förkastar det här lagförslaget så kastar man nog också ut barnet med badvattnet, som man brukar säga. Eftersom det finns ju aspekter i den här regleringen av gödsling som ändå är en positiv sak. Jag tror att man måste vara lite balanserad och skulle den här lagen ha lagts fram för kanske ett år sedan, medan Hållbart Initiativ satt i regeringen, skulle det ha gått bra. Då skulle man ha stått här och talat om att det här var en miljölagstiftning. Det tricket har vi redan sett och avslöjat.

Sedan när det gäller Liberalerna, och framför allt ledamot Holmberg, så måste jag säga att det är en imponerande flexibilitet i hur man ser på fosforutsläppen i jordbruket kontra fiskodlingen. Jag välkomnar ledamot Holmbergs miljöambitioner när det gäller jordbruk, men jag skulle gärna också se att det är analogt på fiskodlingens område.

Nu då till argumentationen gentemot landskapsregeringen. Jag tror det skulle ha varit till stor nytta för den här debatten om jordbruksministern hade varit lite mer aktiv. Han är inte ens här. När den här debatten första gången, remissdebatten, fick andra dimensioner än vad kanske lagen säger så borde landskapsregeringens ministrar gått upp i talarstolen. Så som har gjorts genom alla tider. Styra upp diskussionen, lägga fram fakta, förklara en gång till. Varför har landskapsregeringens ministrar en sådan här hållning till politiken här i lagtinget, att man presenterar och sedan försvinner man? Minister Karlström borde vara här, han borde förklara saker och ting tydligare, han borde kunna den här lagen och han borde lägga fram den. Det är liksom inte debatten till nytta att ministrarna inte tar sitt ansvar och går upp och förklarar hur saker och ting ligger till. Det är faktiskt viktigt. Det är viktigt att både vi i lagtinget och Ålands folk får höra vad landskapsregeringen håller på med, vad man vill göra, vad man driver för frågor. För det som händer nu är ju det att den här lagen sätter igång en diskussion om landskapsregeringens arbete generellt inom jordbruksområdet. För nog blir man ju lite förvånad över att landskapsregeringen genom Hållbarhetsrådet, där lantrådet sitter som ordförande, där jordbruksnäringen är representerad, höjer ambitionsnivån när det gäller utsläpp av växthusgaser, också med kunskap om att jordbruket är det näst största utsläpparen av växthusgaser på Åland. Det måste ju rimligen betyda att om man höjer ambitionsnivån generellt så måste man ju också höja ambitionsnivån inom jordbrukssektorn. Då är det väl inte konstigt att lagtinget undrar på vilket sätt har man tänkt nå de här målen med en 80 procentig utsläppsminskning till 2030? Har ni räknat hur många år det är till 2030? Det är nog dags att sätta igång. Särskilt frågor som berör ekologi, förändringar i miljö, i vattenstatus är jättelångsiktigt arbete. Så var är arbetet och hur är den här planerad att kunna förverkligas? Varför är ingen ministern här och talar om den saken?

Sedan den här frågan om lönsamheten i näringen, den kommer alltid upp. När man kopplar ihop orden miljöarbete och jordbruk så kommer lönsamheten upp. Det är ingen hemlighet, vi har känt till det länge, men låt inte lönsamheten läggas som en våt filt över all diskussion som berör det här. Låt det för allt i världen inte bli svart eller vitt, utan låt oss diskutera balanserat och förnuftigt.

Jag tycker att ledamot Fellman i finans- och näringsutskottet har hittat en bra inriktning på den här frågan. Det är nämligen, ur vår synpunkt, inte så att jordbrukets lönsamhet eller miljön står och faller med den här lagen. Däremot finns det en hel rad med andra åtgärder som landskapsregeringen borde ta tag i. Man borde se till att den här extra hävan fosfor inte får läggas i tillrinningsområden till befintliga vattentäkter. Det kunde man reglera, och det borde vi kanske sätta en kläm på att också regleras. Man borde också föreslå att tillsynsverksamheten skärps trots att det innebär, som finansutskottets ordförande säger, kostnader för samhället. Ja, det gör ju det. Om man ska följa upp lagar och ordning så måste det kanske kosta i tillsyn, men det kanske är värt det med tanke på den status vi har i våra vattentäkter. Och så borde man reglera det här svämgödslet, absolut. I dagsläget, vad kan man göra som medborgare om man ser att det finns stora gödselhögar som ligger och lakar ur näringsämnen på något opassligt ställe? Om man ser att de ligger i anslutning till täckdiken som går rakt ut i Lumparn eller i andra vattendrag, vad ska vi göra som medborgare? Det finns ingen tillsyn. Ska vi ringa och ÅMHM? Far de dit? Ska vi ringa journalisterna så de far dit och tittar? Eller ska vi ringa polisen? Är det vårt ansvar? Jag tror att det skulle vara en lättnad för ålänningarna, och för jordbruksnäringen också, om det här sköttes effektivt och bra. Då behöver ingen som gör rätt för sig, som hanterar gödsel sparsamt, som sköter sig, bli misstänkliggjord. Utan bara de som inte gör det måste få en uppstyrning. För det är ju så att den där otillräckliga lagringskapaciteten för stallgödsel är ett problem och den kan lösas. Vi har hört talas om något som heter cirkulär ekonomi. Alltså, gödsel är ju en resurs. Det borde omhändertas. Det borde kanske pelleterats för att kunna sparas till nästa säsong. Det kunde användas för biokolsproduktion. Ta tillvara det på ett vettigt sätt i stället för att häva ut det i vattendragen.

För vår del kommer vi inte att rösta för att den här lagen förkastas. Det är en orimlig åtgärd i relation till liggande förslag. Däremot så skulle jag önska att vi kunde enas om en kläm med klara och tydliga direktiv till landskapsregeringen att ta itu med övriga delar av den här frågan som har uppkommit i debatten på ett bra sätt. Jag tycker det är fint att man kan ha en nyanserad diskussion om det här. Tillvaron är sällan svart eller vit, det är många nyanser av grått också här.

Tack, talman! Tack, ledamot Gunell. Jo, det är många nyanser här. Det är väl så att nyanserna borde bli både lite grönare och kanske lite blåare om vi tänker på vattnet. Ledamot Gunell säger många kloka saker, men jag tycker det är synd att hela anförandet inleds med att man ska ge lite stick åt sidan. Både till Hållbart Initiativ och till undertecknad. Det känns onödigt. Den debatten kan vi ta vid ett annat tillfälle.

När det gäller den här gödsellagstiftningen så säger nu vi från Liberalerna att man måste titta på en helhet. Att bara låsa in sig på att snuttifiera och titta på fosforgiven. Det håller inte. Jag håller med om att den här tillsynen behöver skärpas och jag har till och med skrivit budgetmotionen till tilläggsbudgeten som vi ska debattera kring det ärendet. Det är ett stort problem, men det stora problemet är ju helheten. Alltså tillsyn, markkartering, övergödningen där konstgödsel kanske kommer i en situation där det bara rinner iväg. Vi kommer garanterat att (… taltiden slut).

Vi är helt eniga om helhetssynen. Den helhetssynen krävs också när det gäller både jordbruk, fiskodling, trafik, utsläpp av alla de slag. Därför att klimatförändringarna gör att havet blir varmare. Det blir alltså ännu känsligare med utsläpp av särskilt fosfor till vatten. Det är där vi måste jobba och det är där vi måste ha en högre ambitionsnivå, som jag sade i remissdebatten och fortfarande står för. Därför är det lite förvånande med den flexibla syn som ledamot Holmberg har och när det gäller just fiskodlingsnäringen. När man är så här tydlig när det gäller jordbruk.

Tack, talman! Socialdemokraterna vill ofta trycka in fiskodlingen i det mesta. Ser vi på verkligheten som den ser ut så ser vi den resa fiskodlingen har gjort. Den är idag grönlistad av WWF, den är grönlistad som matproducent. Det är verkligheten. Den har varit strikt reglerad under hård lagstiftning under 25-30 år. Att jämföra med hur det var på 80-talet tror jag inte att vi ska göra. Det ska vi inte göra kring någonting. Ser vi hur dagens situation ser ut så hoppas jag att övriga, annat än fiskodlingarna, i matproduktionsbranschen kommer in i samma spår. Det är enbart vi politiker som kan göra det via förutsägbar, konkurrensneutral lagstiftning och framåtanda. Därför kan det ju inte vara tillräckligt att tycka att man ska lämna in en kläm där man tycker att landskapsregeringen borde göra. Den här lagstiftningen som vi debatterar är en del av en helhet och helheten måste finnas där. Det är inte (… taltiden slut).

Då måste ju ledamot Holmberg också erkänna. För det första, ingen tycker att 80-talet är någon jämförelsepunkt. Jag tror att både jordbruk och fiskodling har gjort stora miljöframsteg sedan 80-talet, självklart. Det har båda näringarna arbetat med. Vi kan inte vara nöjda innan vi når en, som landskapsregeringen själva vill ha, en 80 procentig sänkning av klimat- och växthusgaserna fram till 2030. Det är ju det de har sagt att vi ska ha. Det är det målet vi jobbar för. Då måste de här utsläppen minska inom alla näringar som påverkar vatten. Det är helt avgörande. Då kan inte Liberalerna bara titta med ett öga, man måste ha båda ögonen öppna.

Talman! Socialdemokraterna ifrågasätter Hållbart Initiativs principfasthet. Då vill jag komma med ett klarläggande och det är jag kan tryggt förklarar att Hållbart Initiativ håller linjen. Vi skulle inte ha stött det här lagförslaget om vi satt i landskapsregeringen, på samma sätt som vi inte har stött andra typer av förslag som gäller undantagspolitik. Vi har inte stött till exempel neddragningen av ekovallstödet. Vi har inte stött undantagspolitiken i upphandlingen av rena fordon. Vi har inte understött undantag i att ta mer vatten från en känslig sjö för bevattningsändamål. Vi har stått fast vid vår politik, den som vi bedrev i valkampanjen. Jag tycker inte att vi behöver göra någonting annat här i salen än att hålla på med fakta. Kanske Socialdemokraterna skulle kunna upphöra med sin desinformation.

Det är bra om Hållbart Initiativ lever efter sina vallöften. Det tror jag väljarna förväntar sig. Det ser också Socialdemokraterna som en förstärkning av den miljöpolitiska linje vi har drivit i många, många år. Det är bra, men nog måste vi ju erkänna att nog var ju Hållbart Initiativ lite väl flexibla också under den tid man satt i regeringen. När man börjar stå här och säga att Ådan är en miljösatsning och annat. Jag vet hur det är att sitta i en regering, det är kompromissande, men det blir lite väl stor kontrast sedan att komma hit och vara så här exakt och svartvit i sin argumentation.

Talman! Det är väldigt viktigt att man håller linjen, den som man går till val på och den som man också bedriver i regeringen. Märker man att regeringen sviker det som man har kommit överens om så går man ut ur regeringen. Det har vi visat. Det tar vi ansvar för och det är vi glada för att vi också kunnat genomföra saker i regeringen, det som vi också gått till val på. Den här frågan handlar om maximigivor för jordbruket. Det här är en av alla verktyg där vi som politiker skulle kunna ta ett ytterligare steg för att skydda våra dricksvattentäkter. Vi vill, liksom Liberalerna, att man ska begränsa utsläppen när de kommer från källan, inte sedan när det kommer till dricksvattentäkterna som kommer att kosta pengar för ålänningarna. Här finns det en skillnad mellan oss och Socialdemokraterna som inte vill begränsa det från källan utan göra andra åtgärder, enbart andra åtgärder.

Därför att jag jobbar själv med dricksvattentäkter och dricksvattenskydd. En planta på våren som upptar den näring den behöver är inget hot mot dricksvattentäkter generellt, särskilt inte om det dessutom inte är i anslutning eller i tillrinningsområde. Däremot är det ett jätteproblem att det fortfarande urlakas näringsämnen i dricksvattentäkter och i havet kontinuerligt och som vi inte har fått stopp på och där svämgödsel problematiken är ett mycket, mycket större problem. Så det jag menar är den dubbelmoral som den här regeringen presenterar när man å ena sidan vill förbättra dricksvattentäkter, men sedan inte tar ansvar för utsläppssidan i tillräcklig grad. Det är där som det behövs en uppryckning. Var är den hållbara livsmedelsstrategin? Är den aktuell överhuvudtaget längre?

Talman! Jag vill understryka det att Liberalerna har aldrig sagt att inte fiskodlingen måste göra förbättringar i sin verksamhet. Det vi däremot har vänt oss emot åtskilliga gånger är att beskriva fiskodlingarna som någon form av cancersvulst på samhällskroppen. Alltså, vi ser ju att alla näringar måste göra det. Vi ser inte att bara skylla alla vattenproblem på fiskodlingen är lösningen framåt. Allra särskilt när det gäller dricksvattentäkter och våra sjöar så har ju fiskodlingen i princip ingen påverkan alls, utan där är det framförallt det landbaserade jordbruket. Med det sagt så kan man konstatera att all matproduktion innebär bekymmer för miljö och klimat i olika mån. Där behöver man kontinuerligt ta steg framåt. Att då bara peka på en enda näring och säga att den där är bekymret kommer inte att leda till goda resultat.

Ja, Socialdemokraterna vill vara konsekventa. Vi vill stoppa näringsämnena och näringsläckage till våra hav, till Östersjön som nu också ska bli vår nya vattentäkt, och till våra insjöar på optimalt sätt. Där finns ännu mycket att göra inom både de här verksamheterna, både jordbruk och fiskodling. Det måste vi från samhällets sida uppmuntra. Det måste vara mer innovationer, mer nytänkande, mer cirkulär ekonomi som jag vet att ledamot Zetterman också brukar lyfta fram.

Talman! Jo, det skulle finnas oerhört mycket att göra inom den cirkulära ekonomin. Allra särskilt inom jordbruket där vi ser ett behov av att kunna nyttja resurserna. Skulle vi ha gjort biogasanläggningar i början när det var någonting nytt hade man fått upp emot 80 procentigt stöd för det. Vi hade idag kunna gödsla våra åkrar med biokol i stället för importerat gödsel som har stora effekter både klimatmässigt och miljömässigt i sin produktionskedja. Vi hade kunnat gjort väldigt, väldigt mycket och det kan man fortfarande göra. Det är bara det att vi nu ligger ganska långt efter i den frågan. Det vill säga EU stöden har minimerats i dags dato. Det är jag glad för att ledamoten Gunell nu har släppt begreppet miljönsamhet utan börjat prata om cirkulär ekonomi som är det vedertagna begreppet så att alla förstår vad det handlar om.

Om jag har släppt den fiffiga ordkombinationen kan jag inte lova ledamoten Zetterman, men det är klart att det handlar om cirkulär ekonomi. Det som är viktigt inom den här verksamheten när det gäller gödsel, det är fortfarande det vi pratar om, så är det ökad reglering, ökad tillsyn, innovationer och att ta tillvara den här resursen som gödsel är men omvandla formerna så att den kan återanvändas när den behövs och där den behövs. Det är uteslutande det som vi har sagt från Socialdemokraterna angående den här lagstiftningen.

Tack, herr talman! Jag noterar att jag ibland också håller med ledamot Gunell, när ni noterar att ministerbänken är tom under den här debatten. Jag hade faktiskt förra perioden en åtgärdsmotion kring det att det till och med kunde vara en grund för automatisk bordläggning om ministerbänken är tom. I det sammanhanget tycker jag att ni har helt rätt och jag hoppas att regeringen tar till sig den kommentaren som ni hade.

Nej, jag har ingenting mer att säga om den saken. Det är klart att det hjälper varje debatt om det finns ett klarlagt underlag. Att man förklarar syftet med en lagframställning, om debatten börjar åka iväg på ämnesområden som kanske inte är direkt kopplade eller relevant, eller det finns information att ge i en fråga som skulle klarlägga hur regeringen ser på ett politikområde. Det är klart att det hjälper om ministrarna hjälper till och kommer med den informationen.

Tack, herr talman! Ledamoten hade några frågor att hur ska det här hanteras med tillsynen. Tillsynen görs via ÅMHM idag, i huvudsak via klagomål kan man säga när det gäller det här stallgödslet. Att utvärdera tillsynen är något som utskottet skriver om att det skulle säkert kunna ge någonting att utvärdera hur nitratdirektivet, vattenlagen och övrig lagstiftning som påverkar tillsynen, att kan man göra det på ett bättre sätt. Det finns säkert skäl att titta vidare på det.

Sedan är det ju så att när vi pratar om jordbruk pratar vi om diffusa utsläpp och per definition så är det svårt att tillsyna det. Det är ju det egentligen det som sägs i hela namnet "diffusa utsläpp". Skyddszoner går bra, det är lättare, men just diffusa utsläpp är svårt att tillsyna. Vi kan ju inte ha tjänstemän som springer omkring på åkrarna hela tiden.

Nitratdirektivets efterlevnad borde man tillsyna. Man borde följa upp att gödslingsperiodens gränser hålls och att mängderna som läggs ut på åkrarna står i relation till vad åkrarna och marken kan uppta näring. Det borde kunna tillsynas genom olika provtagningar. Det kan inte vara någon hemlighet heller var de här problemen kan uppstå, där gödselmängderna överstiger lagringskapacitet. Det borde också kunna tillsynas på ett rimligt sätt. Jag pratar inte om de diffusa utsläppen, utan jag pratar om det som rapporteras in, som förmodligen minister Wikström redan också känner till, i form av bildmaterial där det är uppenbart att det förekommer både näringsämnen och till och med döda kor och annat (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Då var det klart. Sedan vill jag även ta upp det här som ledamoten var inne på att varför är inte näringsministern här? Den här debatten har ju sträckt sig väldigt långt nu, till stor del på grund av att vi har pratat om andra saker än gödsellagen och ledamoten själv är en bidragande orsak till just det här fenomenet. Så man måste titta sig i spegeln också när man anklagar andra. Ministern har ett skärgårdsnämndsmöte just nu som han behövde gå på, han har varit här hela förmiddagen.

Jag har ingenting att säga om den saken. Jag vet att tillvaron som minister är mycket intensiv, men ministern var här i remissdebatten. Han kunde ha gått upp och klarlagt saker då. Jag tror faktiskt uppriktigt sagt att jordbruksminister Karlström inte är så intresserad av varken gödsellagar eller miljöperspektiv på jordbruket.

Tack, talman! Det märks att ledamot Gunell varit minister med ansvar för jordbruksfrågor. Jag tyckte det var ett balanserat anförande, till skillnad från Liberalerna och Hållbart Initiativ som vi hört tidigare här. Det nämns mycket om att stallgödselspridningen på hösten är ett problem, jag vet att ledamot Fellman också var inne på det i sitt anförande. Där vill jag påpeka att i utskottets betänkande står att det är också utskottets mening att lagring och spridning av stallgödsel behöver både en striktare reglering och en tydligare tillsyn. Mycket av de här frågorna som debatteras här nu tycker jag också att finns med i utskottets betänkande. Jag blir lite förvånad över hur argumentationen går, men det här var kanske riktat mer till alla kanske inte så mycket till ledamot Gunell.

Tack för det och det här är ju tack vare ledamot Fellman som de här skrivningarna finns i utskottets betänkande. Vi får tacka för att man i utskottet har tagit med det. Vi hoppas att det här också efterlevs och tas till vara hos landskapsregeringen som ser till att det här blir till åtgärder.

Tack, herr talman! Jag funderade faktiskt på att stå över för jag var lite trött och sliten förra gången, och i likhet med ledamot Gunell så upplevde jag då att jag var en av de få som tog regeringens framställning i försvar. Det som gjorde att jag ville säga någonting var att jag noterade i ett replikskifte vi hade då så sade ledamot Holmberg att 85 % höll med mig. Jag tyckte det var väldigt bra för när jag lyssnade på honom så konstaterade jag att vi står 100 % ifrån varandra. Så jag ska försöka se om vi skulle få den där sista 15 % på plats. Det är ju så att det är en gödsellagstiftning vi pratar om. En liten, liten detalj som har utvecklat sig till en väldigt allmänpolitisk miljödebatt. Det är så som ledamoten Fellman sade att det är inte här som problemet ligger, utan man pratar om någonting helt annat.

Tittar vi på den här lagstiftningen. Nu har man haft fokus på att såhär är det i Finland, men hur är det då i Sverige? Jo, de aktiva odlarna på Åland är väldigt frustrerad över att man ligger på den här nivån man ligger, den låga nivån sett ur deras synvinkel och med den kontrollmekanik som finns där idag. För att i Sverige så är det fritt. Det finns inte den här typen av fosforklasser. Om det inte handlar om ett vattenskyddsområde. Det är det som är det specifika, men här tar vi allt rakt av. Jag menar att man måste välja lite åt vilket håll man ska titta också.

Efter debatten så fick jag fick jag ett mejl av en person som har en väldig framträdande roll inom åländsk livsmedelsindustri och han skrev så här med tanke på det som ledamot Simon Holmström sade i den debatten. "Om utsläpp är det enda viktiga så ska alla livsmedel produceras i megafabriker någonstans på sydligare breddgrader, gärna lite genmodifierat också. Självfallet ultra processat för att dryga ut produkten med stärkelse och palmolja. Sedan får man lägga ner kanske det mesta på Åland. Arbetsplatser försvinner, finansiering till skolor och dagvård försvinner. Vilket har effekten att vi flyttar härifrån, vilket gör att det behövs mindre transporter. Då minskar man verkligen utsläppen". Och så lade han en smiley efter. Utgångspunkten i debatten borde istället vara vilken verksamhet vi ska ha och vilket slags samhälle vi vill ha här på Åland. När man är ensam i en baslinje funderar man på hur man skapar förutsättningar för att den verksamheten ska minska sina utsläpp. Det här är ju en människa som jobbar i näringslivet och ser konstruktivt på det. Jag tror att det också är viktigt för lagtingets status och lagtingets anseende, att lagtinget upplevs som sakligt och att det inte blir så ensidigt extremt som debatten blev. Utgångspunkten borde istället vara, om man vill ha ett miljövänligt samhälle, ett närproducerat och miljövänligt lantbruk. De flesta som har lyssnat på den här debatten så undrar jag att vill faktiskt de som opponerar sig mot den här lilla detaljen i den här lagframställningen det.

Som ni säkert har noterat i media var ÅCA tvungna att sluta med den ekologiska mjölken. Man skulle gärna ha fortsatt om konsumenterna skulle ha tyckt att det hade varit värt det. Jag uppfattar det säkert som lite onödigt och det kan vi väl ibland vara till mans, men när jag handlade på en av de större livsmedelsbutikerna så såg jag två personer som jag känner framför mig och den ena hade mjölk från Finland och den andra hade mjölk från Sverige. Jag kunde inte låta bli att fråga att hur kan det komma sig att ni inte köper åländsk mjölk? Det har blivit så otroligt dyrt, maten. Så sade jag att är du medveten om att det är en och en halv liter du får till nästan samma pris som den där som du har en liter. Nej, det var man inte. Det här har blivit väldigt olyckligt att man liksom upplever att det som är åländskt är dyrt. Jag är också sådan, inte går jag och tittar på prislappar om det inte är sådant som intresserar mig jättemycket. Utan man tycker att det som är åländskt är dyrt. Det som är ännu värre är ju om man inte bryr sig om att stöda det som är lokalproducerat. Det är enormt viktigt om vi ska få hjulen att rulla i det här samhället.

Jag noterade att ledamot Gunell i ett för övrigt väldigt balanserat och bra anförande, det vill jag ge en eloge för, sade att man kan inte hålla på och prata om lönsamheten hela tiden. Det blir att ligga som en våt filt över hela diskussionen. Jag tror det ligger mycket i det som tidigare jordbruksminister Jari Leppä sade att "Det är inte så lätt att vara grön om alla siffror lyser rött i bokslutet". Med tanke på den information som jag levererade då så vill jag komplettera bara helt kort en utredning som har kommit ifrån SLU där man har granskat priset på potatis och kommit fram till, och när jag har frågat folk så har man alltid lagt en nolla efter när jag frågat att hur mycket tror ni att en producent får av det slutpris som konsumenten betalar. Många svarade, sittande talman bland annat, 30 % men man är tvungen att ta bort nollan. Det är 3 % som man får. Man skriver så här att "Per kilo levererad potatis blir 46 öre eller 3 % av det pris som konsumenten betalar. Själv behöver konsumenten med utgångspunkt från svensk medellön arbeta knappt 5 minuter för att köpa ett kilo potatis eller tre och en halv timme för ett helt års produktion". Nog sätter det ju saker och ting i relation till annat. Det som är intressant är att man betalar fyra gånger mer i skatt när det gäller moms, när det gäller insatsvaror osv.

Jag vill avrunda med att säga och det här skriver en forskare rent sakligt, men jag personligen tycker att det är tragiskt. "Svenska lantbrukare har under flera decennier lyckats effektivisera sin produktion så mycket att de inte längre är relevanta. Om odlaren inte tog ut någon lön alls skulle det knappt märkas på priset till konsument. Å andra sidan gäller motsatsen. Även om lönen till odlaren skulle fördubblas hade det bara en marginell påverkan på priset". Jag ska lämna det där.

Det är en gödsellag, det är ingen allmän politisk debatt så innan jag får en prickning så vill jag bara säga att de största missförstånden i den här debatten är bland annat det som jag hörde, tyvärr, att ledamot Holmberg sade att man vet inte vad det är när man sprider ut svämgödsel på hösten och på våren, man vet inte hur mycket fosfor man tillför med konstgödsel och det leder till en avrinning. Det är inte sant. Varenda en som använder svämgödsel analyserar det. Man vet exakt vad den innehåller. Det är ingen, så som det står i ledamot Nina Fellmans reservation, som gödslar mycket mer än man behöver. Det finns inte de pengarna överhuvudtaget. Så allt det här är väldigt, väldigt genomreglerat. Det var en detalj jag tänkte säga till, men jag tror att jag lämnar det där.

En sak som kan vara intressant att veta. I debatten har det ju låtit som att det liksom är helt fritt, mer eller mindre, och allt rinner ut. Tittar man på de undersökningar som tagits fram så är det under 6 % på Åland som har de här höga klasserna av fosfor där man kan få ge lite till. Då måste man också beakta att hälften av åländsk åkermark ligger i vall. Så det kanske är 3 % som vi pratar om överhuvudtaget. Det gör ju att den här debatten har inte överhuvudtaget haft nån relation till verkligheten.

Det hör inte till dagligdags, men jag ska avrunda med att säga att jag tycker det är modigt och bra av Socialdemokraterna att försöka se sakligt på saker och ting. Det var som en klassisk socialdemokratisk politiker sade en gång i tiden när jag kom in att man måste använda sunda förnuftet ibland även om det tar emot. Det vill jag säga att det gjorde man från sossarnas sida den här gången. Tack för det.

Tack, talman! Det är roligt att höra ledamot Anders Eriksson föra en god, grundläggande och logisk diskussion angående det jordbruk vi har på Åland. Jag tror att det är viktigt att våra jordbrukare får höra att vi försöker se till att vi även i fortsättningen kan ha en levande åländsk landsbygd, ett Åland där hela Åland fortsättningsvis ska leva. Om vi får ett alltför urbant perspektiv på den här frågan så tror jag att vi snart står inför en totalt avfolkad skärgård och en totalt (… taltiden slut).

Tack, ledamot Eriksson, för de vänliga orden. Det där är viktigt och därför ville jag också ge en eloge till finans- och näringsutskottets ordförande Pettersson. Det måste komma ut mera positiva signaler till den här näringen. För den här näringen är ändå motorn ute på landsbygden om vi vill ha ett levande samhälle. Jag håller helt och hållet med dig. Det är ju så att som företagare, det tror jag att man även som privatperson förstår, att klarar man inte av ekonomin så blir det väldigt tungt. Upplever man den här typen av debatter som vi hade förra gången så kan jag intyga att när man pratar med unga och skuldsatta jordbrukare, att de upplever det som otroligt tungt. Man får säga vad man vill, men som folkvald så har man ett ansvar att se till att man skapar framtidstro och förutsättningar faktiskt för hela Åland. Tack för kommentaren.

Tack, talman! Tack, ledamot Eriksson. Mig veterligen så är det väldigt svårt idag att veta hur bördig en åker är på våren efter stallgödsling på höst och senvinter när man ska ge den extra fosforgiven. Det framkom också i höranden att man vet inte idag vad stallgödsel egentligen innehåller. Det skyller jag absolut inte på jordbrukarna utan det är verkligheten. Det är en ganska praktisk realitet, att hur ska man veta det egentligen?

Sedan när det kommer till priskedjan. Vi kan väl ändå inte fortsätta med att hänvisa till att vi måste få bättre lönsamhet, men på bekostnad av någonting annat? Priskedjan är sned. Det har jag haft flera replikskiften i andra ärenden med ledamoten Eriksson. Den är åt skogen, absolut, men det kan väl inte vara ett argument för att fortsätta som man alltid har gjort? Det är ju andra saker som måste komma till för att förändra den bilden.

Sedan när det gäller saklighet så må jag tycka att den här gödsellagstiftningen i sig är en del, men den är (… taltiden slut).

När ledamot Holmberg säger att man kan inte fortsätta som man alltid har gjort, det är inte sant. Både fiskodlingen, märk väl, jordbruket, jag tror att det de två näringsgrenar som har fått och som skall anpassa sig för att se till att vi alla har ett bra dricksvatten. Så man fortsätter inte som man alltid har gjort.

Sedan blandar ledamot Holmberg ihop begreppen när man pratar om bördighet. Det är behörigheten i marken. Fosfortalen till exempel så i 20 år kan dom ligga på ganska konstant nivå, men gödslingen man tillför är en annan sak. Igen, man vet precis vad man ger med svämgödsel, man vet precis vad ett ton innehåller när man analyserar det. Man vet vad det är, det är mycket kalium, mycket kväve och lite fosfor i det. Så det är ingenting som rinner ut utan att lantbrukare vet vad man gör, för det har man inte råd med mera.

Tack, talman! Behandlingen av stallgödslet är ju en del av det hela. Självklart så vet man vilka näringsämnen som finns där, men det är mängden, andelen, procenten av de olika näringsämnena som man inte känner till. Givetvis vet man vad det innehåller, men det är ju procenterna för det. Alltså andelen av till exempel fosfor och kväve. Därför säger jag än en gång att den här gödsellagen är ju en del av en helhet. Därför kan man inte bara peka på och säga att den här snuttifierade lagen är bra, det är en förbättring när helheten måste bli bättre. Där är gödsellagen viktig. Jag hade nästan tänkt fråga lagtingsdirektören att är det möjligt att visa bilder som man har fått sig tillskickade sedan några veckor på hur de här gödselstukorna ser ut på delar av våra åkrar den här våren och senvintern. Det är ett jätteproblem. Självklart vet inte jordbrukarna, de är ju tvungna att göra det. För man har ingen kapacitet att ta emot det på ett annat sätt än att föra över det till åkrarna (… taltiden slut).

Man vet vad man sprider ut när man sprider svämgödsel. Man vet att man har 15 kilo fosfor till exempel om analysen visar det om man sätter givan utgående från det. Den saken kan vi lämna. Det intressanta är ändå det att inte bara så ensidigt titta på att hur gör man i Finland utan hur gör man i Sverige och hur gör man i resten av världen. I Sverige, enligt den information som jag fick skickat till mig i ett sms, så finns det inte den här typen av fosforklassar indelat där om det inte är ett vattenskyddsområde. Det är ju det som så många andra tittar på, här tar man allt rakt av lika för alla.

Tack, talman! Jag vill tacka för ledamot Anders Erikssons beröm när det gäller Socialdemokraternas hållning här, men jag begärde egentligen replik när ledamot Anders Eriksson citerade ledamot Fellmans reservation med att man gödslar mer än man behöver. Det står nämligen så här: "Av särskild vikt är att en grundlig och objektiv markkartering ligger till grund för gödslingen så att man inte gödslar på marker där det inte behövs". Jag tror det är viktigt att vi är noga med vem som har sagt vad och att vi inte överdriver åt något håll.

Det sistnämnda håller jag med om. Det var exakt just det citatet som jag tänkte på. För det är så, de aktiva lantbrukarna är med i miljöstödsprogrammet. Där måste man ha en grundlig objektiv markkartering att ligga till grund för gödslingen. Det är ingen som gödslar bara föra att man tycker att det är kul, speciellt med de priser som är nu. Sedan står det också så att man inte gödslar på marken när det inte behövs. Vi vet också vad markerna innehåller och vi vet vad som behöver tillföras. Den där formuleringen, med all respekt, var inte speciellt finurlig för den stämmer inte riktigt. I övrigt måste jag säga, jag avrundar med att ge den eloge som jag en gång gett. Jag vet att det är tufft att stiga upp i en sådan här debatt när det blåser såpass friskt som det gör och försöka vara saklig.

Jag får bara tacka lagtinget för den här diskussionen. Jag tror att lagtinget hade ett behov av en debatt om de här frågorna, om både miljö och vatten och jordbruksnäringen. Nu utlöstes den av gödsellag, men uppenbarligen så fanns det en vilja och ett behov hos lagtinget att föra den här diskussionen.

Så kan det vara. Jag vill bara tillägga att det kan vara bra att tänka på de som ser att vi har legat så här lågt förut, man ser hur det är i Sverige, man upplever att det här är någonting som skulle kunna tillföra någonting för näringen. När man fick höra den debatt som var förra gången i remissdebatten så blir man ju inte speciellt upplyft. Det kan vara viktigt att tillägga det.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Obunden Samling stöder det här förslaget kring den här gödsellagen, och måste samtidigt beklaga vilken vändning det ändå blev. Visst är det väl bra med en debatt, men det har talats här om att man inte ska överdriva och man ska inte heller komma med direkt felaktiga påståenden. Det brukar ju nästan ylas, det brukar vara ett hemskt liv här när vissa lagtingsledamöter kommer med någon form av, vad ska vi säga, inte helt etablerad vetenskap eller liknande. I synnerhet från oppositionens sida brukar det bli ett fruktansvärt liv när man framför något som de anser att är felaktigt eller man avviker från fakta.

Fakta här nu då skulle ju vara intressant när det talas så mycket om att vi ger jordbrukarna möjlighet att använda lite mera fosfor. Så kan vi ju komma ihåg att de senaste tio åren så har man gått från att använda ungefär 60 ton fosfor per år till ungefär 48 ton fosfor per år. All information, om man är intresserad och faktiskt vill sätta sig in i det här ämnet, finns i ÅSUB:s statistiska årsbok. I den boken finns det också information om att vi har 138 kvadratkilometer åkermark, varav hälften är vall, vilket ledamot Eriksson just sade.

Sedan måste man, om man vill sätta sig in i det här med vatten och är bekymrad för vattentäkterna. Där skulle jag ju önska att i synnerhet Liberalerna, men till viss del även Socialdemokraterna, kommer ihåg att våra vattentäkter är inte på något sätt utdömda. Det låter ju som att de är totalt utdömda, att man bör köpa vattenflaskor i butikerna. Så är absolut inte fallet. Vi använder Dalkarby träsk i första hand och vi använder Långsjön och Markusbölefjärden. Om man är intresserad av vattentäkterna, så som jag har sagt förut i den här talarstolen, så måste man läsa den här Västra Finlands vattendomstols avgörande från slutet av 80-talet. Sedan rekommenderar jag också att man läser Åbos yrkeshögskolas utredning som heter tillrinningsområdesanalys och reduktionsplan för belastningen i Markusbölefjärden och Långsjön. Långt och krångligt namn. Det finns där på vattenskydd.ax, där kan man läsa det här. Då kan ni också läsa att tillrinningsområde för Markusbölefjärden är ungefär 13 kvadratkilometer, Långsjöns område är ungefär 15 kvadratkilometer.

Om man läser mera i det här så får man reda på att inom Markusbölefjärdens tillrinningsområde finns det ungefär tre kvadratkilometer åkermark och vi kan tänka att hälften är vall. Vi har också ungefär tre kvadratkilometer åkermark inom Långsjöns tillrinningsområde. Om vi sedan går tillbaka kan vi konstatera att inom Markusbölefjärdens tillämpningsområde så har vi ungefär åtta och en halv kvadratkilometer, alltså tre gånger mer orörda områden, skog och orört område i tillrinningsområdet. När det gäller Långsjön så är det ännu mera, där är det tio kvadratkilometer, så det är ungefär fyra gånger mera än vad det finns åker och vall.

Vart vill jag komma med det här? Jo, jag konstaterar att det finns ungefär sex kvadratkilometer åker inom tillrinningsområdet för Markusbölefjärden och Långsjön. Det vill säga 4,5 % av Ålands åkerareal finns i tillrinningsområdena till våra vattentäkter. Alltså det är det vi pratar om. Så när man börjar prata om att den här gödsellagen, att det skulle vara ett så stort problem så är det struntprat. Tack, det var det från Obunden Samling.

Det bra att ledamot Måtar kommer med fakta och läser ur statistikboken, men 20 % är jordbruksmark kring Långsjön och Markusbölefjärden. Det är de två vattentäkterna också som plågas av de största miljöproblemen. Dalkarby träsk är det betydligt färre, men det syns också på att kvalitén i Dalkarby träsk är bra. Sedan finns det fler vattentäkter, Toböle träsk, Lavsböle, Borgsjön, Oppsjön och Gröndals träsk är också vattentäkter i de mindre vattenbolagen.

Tack, talman! Det är trevligt att lagtingsledamot Gunnel också är lite insatt i den här statistiken. Samtidigt kan jag konstatera att ingen av de här vattentäkterna har blivit utdömd.

Jag vill igen påminna om Västra Finlands vattendomstol avgörande, som också är en historiebok där man berättar hur det var en gång i tiden och vad man gjorde. Där står det bland annat att år 1977 doserades aluminiumsulfat i Dalkarby träsk i hela vattenmassan. Försöket bedömdes ha en positiv inverkan på vattenkvaliteten. 1974 till 1977 doserades kopparsulfat flera gånger i Dalkarby träsk samt runt intagssilen i Markusbölefjärden och så vidare. Ni ska veta att våra vattentäkter har varit i betydligt sämre skick än vad de är i dag. Därför så, igen, glöm det här med att de är utdömda.

Nej, de är inte utdömda. När Långsjön togs i bruk som vattentäkt så hade ju Ålands slakteri verkat där med blodvatten rakt ut i havet. Det var ju enorma problem och vi lider av det fortfarande. Det som händer är att man måste öka kemikalieanvändningen för att rena vattnet så att det blir drickbart för ledamot Måtar och andra ålänningar.

Skulle man i dag titta över Åland och ta i bruk en ny vattentäkt så skulle inte de här sjöarna ens komma i åtanke. Jag vet inte vad ledamoten vill säga, men om hans slutsats är det att vi har inget problem med våra vattentäkter på Åland drar han fel slutsats.

Tack, talman! Det jag ville säga är att vi ska sluta säga saker som är fel. Vi ska sluta säga att de här vattentäkterna är utdömda på något sätt. Det är inte så. Vi ska sluta säga att det är helt klart att vi måste ha en avsaltningsanläggning som ska förse oss med dricksvatten. Det är långt ifrån klart. Vi ska komma ihåg det som står här. Det verkar på något sätt som att inte folk begriper vem som övervakar det här. Det är i första hand Ålands vatten som har rätt, enligt den här domen, att övervaka. Det står här att på det här området får ej användas eller upplagras svämgödsel, konstgödsel, slam från avloppsreningsverk och så vidare. Det står väldigt tydligt. Sedan står det att Ålands landskapsregering, eller landskapsstyrelsen som det hette på den tiden, har rätt att övervaka. Även Ålands vatten har rätt att göra alla undersökningar som behövs för att hålla koll på vad är problemet och det ska i så fall sluta gödslas runt de här vattentäkterna om det är ett problem. Det har vi bestämmelser på redan.

Tack, talman! Tack, ledamot Måtar. Jag vet inte riktigt vart ledamoten vill komma egentligen. Jag håller med ledamot Gunnel där. Vad var syftet? Vi har alla läst statistiken. Håller inte ledamot Måtar och Obunden Samling med om att vi har ett problem med våra vattentäkter? Om det är så, varför tillför Obunden Samling landskapsregeringen över 1 miljon i tilläggsbudgeten, som vi ska debattera efter lunch, för vattenrenande åtgärder? Varifrån kommer i så fall problemen? Är det av bilismen, av hushållen eller varifrån kommer problemen? Liberalerna har inte sagt att vattentäkterna är utdömda, de är i en prekär situation och har en väldigt dålig status på sina håll. Vissa vattentäkter är nog utdömda, det kostar för mycket för att återskapa en tillräckligt god kvalitet för att det ska fungera som dricksvatten.

Tack, talman! Varifrån kommer problemen? Till exempel det atmosfäriska nedfallet av fosfor 2020 var 39 ton och det som kom från jordbruket var 2,8 ton enligt det här. Så det är klart att nog kan man ju ha åsikter. Jag förklarade just att en väldigt liten del av åkerarealen fanns runt våra vattentäkter. Det jag igen säger, och Liberalerna har varit värst här. Er partiordförande stod och sade här i debatten och på mässan senaste helgen att våra vattentäkter är utdömda. Det stämmer överhuvudtaget inte. Kom med fakta och säg hur det är.

Klart vi har problem med våra vattentäkter, men en del av det problemet är ju att vi inte har organisationer som tillräckligt, trots att de har rätt enligt dom att upprätthålla ordning kring de här vattentäkterna så gör man det inte. Det måste ju bli lite jävlar anamma, om ni ursäktar uttrycket. Man måste ju bevaka sina rätter.

Det börjar bli dags för lunch. Jag tror det är dags att ledamot Måtar under den lunchpausen tar av sig foliehatten. För det är självklart att problemen inte finns inom ett begränsat område, men en stor del av problemet finns det.

Sedan är ledamot Måtar djupt involverad i ÅMHM. Är inte ledamoten till och med styrelseordförande i ÅMHM? Där det har framkommit under betänkandearbetet att ÅMHM:s roll behöver förändras för att tillsynen ska bli bättre. Jag skulle gärna ha visat bilder på gödselstukor tagna för några veckor sedan hur det ser ut vid tillrinningsområdena till vattentäkter. Var är självkritiken? Hellre då tillföra över 1 miljon i pengar, samhällsmedel, för att sedan göra nödåtgärder och krisprojekt. Det är hantering av skattemedel som heter duga.

Tack, talman! Foliehatt, jag tror att lagtingsledamot Holmberg måste vara omlindad av folie och kanske lite bly därtill. Alltså det är ju bedrövligt för ni står och säger att vattentäkterna är utdömda. Det är bara det jag säger, att sluta med det. Jag säger att vi har problem med vattentäkterna, vilket bland annat beror på att man inte använder de möjligheter som finns att bevaka vattentäkternas kvalitet. Det är ju det jag står och säger.

Sedan att man har olika uppdrag här, det har vi ju allihop. Ett hemskt liv blir det också från Liberalerna om jag skulle driva det uppdraget lite för hårt, då gnälls det om söndra och härska och vad det brukar sägas här av olika ledamöter. Så kom igen, ta en högre nivå tack.

Jag ska bara fatta mig helt kort. Eftersom jag fick direkt kritik i en replikväxling så vill jag förtydliga mig. Det var en partiledardebatt under mässan i helgen och då pratade vi om vattenförsörjningen.

Det är ju så att flera av våra vattentäkter är i dåligt skick, men det som diskuterades var den framtida vattenförsörjningen. När man har analyserat framtida vattentäkter så har man konstaterat att de inte duger. Utan man har också nu börjat diskutera att man måste avsalta havsvatten. Skulle man ta en ny vattentäkt i bruk, och vi har behov av det eftersom befolkningen växer, så tror jag att det rörde sig i 10 miljoners klassen. Det är inte heller billigt att ta i bruk en ny vattentäkt. Medan man estimerar kostnaden för en avsaltningsanläggning för att vi ska kunna tillgodose dricksvattnet i framtiden, vi har alla som ambition att Åland växer, så rör det sig om runt 30 miljoner. Det var det jag menade.

Ni må ha menat vad som helst, men det ni sade var att Ålands vattentäkter är utdömda och det kommer att kosta 40-50 miljoner att fixa nytt. Det här finns inspelat för den som är intresserad att lyssna. Det var i samma veva som ni sade att alla oljereserver i världen behärskas av diktatorer. Lika fel är det eftersom vi har Kanada och USA, jag kan hjälpa lite på traven här.

Talman! Det var en partiledardebatt, det var inte en domstol, ledamot Måtar. Man kanske skulle börja granska hur Obunden Samlings ledamöter och Obunden Samlings partiordförande uttalar sig och rannsaka det bokstav för bokstav. Vilket sätt att debattera, ledamot Måtar.

Tack, talman! Direkt är man kränkande eller har något fel på debatten. Jag bara konstaterar att ni säger sådant som är helt fel. Ni säger att vattentäkterna är utdömda, ni säger att alla oljereserver i världen behärskas av diktaturer. Det är helt fel. Säger man det så då kränker man på något vis några, det må vara. Jag tror att folk fattar fakta. Det är klart att det ska vara fakta även i en partiledardebatt, inte bara i domstolar. Där sysslar vi också med fakta, det borde också politiker kunna göra.

Jag tycker det är ledamot Måtar som ska ta av sig offerkoftan och kränkthetshatten. Det var en debatt. När det gäller oljereserverna så är en stor del av oljereserverna i diktaturer. Norge har en hel del oljereserver också, men de stora. Jamen precis, det där är också en form av härskarteknik att när man debatterar så går man ut. Är det någonting som svider här ledamot Måtar, eller vad är det? Vilket sätt att debattera. Hur ska vi någonsin komma framåt? Det kan man fråga sig. Ledamot Måtars beteende talar för sig själv. Jag önskar alla en god lunch.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om gödselmedel för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling
är avslutad.