Enda behandling

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion.

Lagtingsledamot Christian Wikström får först läsa upp klämmen.

Tack, herr talman!

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Hur avser landskapsregeringen garantera en fri och rättvis konkurrens inom den 15 åriga upphandlingen av skärgårdstrafiken om 340 miljoner euro?

Herr talman, bästa lagting!

Mitt uppdrag som ansvarig minister för upphandlingen är att redogöra för landskapsregeringens svar på frågan.

Landskapsregeringen har, i enlighet med lagtingets beslut i budgeten för år 2026, utannonserat en upphandling av skärgårdstrafik för åren 2028-2042.

Målet med en lång upphandling 15 år, är att säkerställa en stabil och långsiktig skärgårdstrafik året runt som ger möjligheter till förnyelse och en kontraktstid som också är tillräckligt lång för investeringar.

Fullmakten som lagtinget beviljat är 340 miljoner. Upphandlingen genomförs i form av en konkurrenspräglad dialog och utförs enligt lag om offentlig upphandling som en totalentreprenad. Det betyder att den aktör som vinner upphandlingen också ska tillhandahålla det fartyg som trafiken behöver. Två fartyg m/s Skiftet och Gudingen kan den som vinner entreprenaden köpa till ett fast pris.

Infrastrukturavdelningen är ansvarig för upphandlingens grunder och innehåll och sköter upphandlingen med hjälp av en utomstående konsult, juridisk expertis inom upphandling.

Finans- och näringsutskottet föreslog i betänkande 12/2025-2026 att landskapsregeringen kunde utreda möjligheterna att, inom ramen för upphandlingsförfarandet, tillämpa rätten till återköp av de redan avyttrade fartygen, vid en sådan situation där en annan aktör än Ålands Skärgårdstrafik Ab, dvs Axferries, vinner upphandlingen.

En sådan utredning har genomförts och frågan om aktivering av återköpsklausul som finns i det nu gällande kontraktet med Axferries, har utretts både ur ett upphandlingsrättsligt som ur ett marknadsmässigt perspektiv. Till vår hjälp har vi haft upphandlingskonsulten, PTCS vars utlåtande har bifogats landskapsregeringens svar, men också efter konsultation med vår avdelningsjurist och i konsultation med en lokal juridisk byrå.

Varför finns det då en återköpsklausul? Denna klausul, som ger landskapsregeringen ensidig rätt att efter att nuvarande avtalsperiod utlöper, dvs den sista januari 2028, återköpa fartygen till ett förutbestämt värde, - den finns i det nu gällande trafikavtalet med Axferries.

Den upphandling som genomfördes 6 månader efter kollapsen i skärgårdstrafiken togs fram under skyndsamma former. Mot bakgrunden av att vi då levde i en situation med efterspel från EW Finland/ Nordic JetLines konkurs tog vi det säkra före det osäkra. Vi ville inte igen hamna i en situation med en entreprenör som inte hade tillräckliga ekonomiska muskler att sköta trafiken och risk att återigen gå i konkurs. Klausulen var en säkerhetsventil. Efter att kontraktet tecknats med en seriös entreprenör, Ålands Färjetrafik, hade klausulen uppnått sitt syfte.

Att förfara som utskottet i sitt betänkande föreslår, att aktivera klausulen endast ifall någon annan än Axferries vinner, är inte ett förfarande som fungerar i samband med en upphandling. Ifall rätten till återköp ska tillämpas, bör den tillämpas oberoende av vilken anbudsgivare som vinner upphandlingen. Denna sak måste vara klar redan innan upphandlingen utannonseras. För att återköpa fem fartygen krävs pengar. Landskapsregeringen behöver därmed ha lagtingets fullmakt om över 15 miljoner för att återköpa färjorna.

Särskild vikt har under utredningen fästs vid betänkandets formulering om undvikande av en situation där fartygen återgår för en längre tid i landskapets ägo. En sådan situation skulle vara förknippad med svårigheter även beaktat att förvaltningen saknar de nödvändiga certifikat och resurser som krävs för en rederiorganisation/upprätthållande av fartyg för driftsentreprenader

Utredningen visar att det varken i upphandlingslag, direktiven eller rättspraxis finns stöd för en skyldighet att tillhandahålla produktionsmedel i syfte att främja konkurrensen.

Den visar också att ett återköp inte ensidigt kan antas öka konkurrensen, utan tvärtom kan riskera att i praktiken, genom ett betydande och osäkert marknadsingrepp, minska densamma. För att landskapet inte ska bli kvar med fartygen i sin ägo, skulle en skyldighet behöva åläggas den vinnande entreprenören att köpa fartygen.

Att ingripa i marknadsstrukturen för att försöka förbättra situationen skulle kunna leda till att försämra konkurrensneutraliteten.

Utskottets och spörsmålets intention dvs att säkerställa konkurrens är en målsättning som givetvis också landskapsregeringen delas. Den uppnås genom ett öppet, transparent och icke diskriminerande upphandlingsförfarande i enligt med lagen, utan ingripanden i marknadsstrukturen.

Därför genomförs nu en upphandling som är neutral i relation till marknaden och som har stöd i lag. Om den inte är det, då kan ärendet prövas i marknadsdomstol, och det är i så fall de som avgör om landskapet har förfarit korrekt. Tack, fru talman!

Tack, fru talman!

Landskapsregeringen påstår här i sitt juridiska utlåtande, som vilar på en argumentation som ministern också citerar friskt i sitt anförande, att om Skiftet och Gudingen släpps ut till alla aktörer på marknaden, så bidrar det till en ökad konkurrens. Det är bra för konkurrensen om våra äldsta fartyg, som är i sämst skick, erbjuds till marknaden för alla aktörer. Då är det bra för konkurrensen.

Samtidigt säger man att om de övriga fartygen, de nyaste fartygen, det vill säga Ådan, Skarven, Alfågel och Viggen, bjuds ut, då är det negativt för marknaden. När man läser detta är det väldigt svårt att förstå hur man resonerar. Jag hoppas att ministern kan förklara hur dessa aspekter samspelar med varandra.

Vi måste komma ihåg att när det nuvarande kontraktet bjöds ut, fanns det en tvingande klausul om köp av fartyg. Det vill säga, den som deltog i upphandlingen var också skyldig att köpa fartyg. I det här fallet handlar det om två fartyg som landskapet fortfarande har i sin ägo, vilket är ologiskt.

Vill vi åstadkomma totalentreprenader, är det bättre att landskapet inte har egna fartyg. På så sätt slipper man upprätthålla den kompetens och de resurser som krävs för att vara drifthållare av fartyg.

Tack, fru talman!

Jag upplever att jag inte riktigt fick svar på min fråga. Spörsmålet handlar det om trygg och rättvis konkurrens. Ni säger att det är bra för konkurrensen om våra äldsta fartyg bjuds ut och att alla får ta del av de produktionsmedlen. Men vad gäller våra nyaste fartyg, som är helt centrala för att delta i den här upphandlingen, om de släpps lösa på marknaden, då är det negativt.

Ser inte ministern själv att dessa resonemang inte går ihop? Hur kan det vara så att en del av fartygen är bra för konkurrensen, om det handlar om en rättvis spelplan där alla får ta del av dem, medan andra inte är det? Jag skulle vilja ha ett resonemang kring den här frågan.

Ur beställarens synvinkel finns det en vilja att fartygen övergår till annan ägo än i landskapets regi. Det var det jag försökte påminna om: de fem fartygen som redan har avyttrats har sålts i öppen konkurrens och är alltså redan i ägo av en operatör.

Det betyder att konkurrensneutralitet inte innebär att man gör det bättre för en på bekostnad av en annan. Hur ska man då hantera tredje och fjärde part? Konkurrensneutralitet måste vara lika för alla, och det är just det som utredningen påpekar.

Talman!

Det verkar som om landskapsregeringen fortfarande sitter fast i denna kollaps. Det är som om kollapsen fungerar som skygglappar på en häst, som bara fortsätter framåt oavsett omständigheterna.

Den politiska önskan som finansutskottet uttryckte, att aktivera återköpsklausulen, var helt klart en politisk önskan. Det var ingen juridisk skyldighet från landskapsregeringens sida. Återköpsklausulen är fortfarande i kraft och kan användas, trots att ministern hävdar att den är något som tillhör det förflutna.

Ministern har också påpekat att det skulle vara ett problem att komma till lagtinget med en fullmakt på 15 miljoner. Jag tror dock att det inte är något problem. Vi pratar om en upphandling på 340 miljoner.

En upphandling är en juridisk handling. Det är viktigt att den följer lagstiftningen och alla de regler som omger en så stor upphandling. Därför har landskapsregeringen valt att göra den så juridiskt korrekt som möjligt.

Det är inte så att önskan har varit entydig på det sättet att det finns ett krav från Ålands lagting att aktivera återköpsklausulen, inte utan att landskapsregeringen utreder saken. Det vi har funnit när vi har utrett saken är att det kanske inte är så enkelt som det låter i önskemålet.

Talman!

Där ser ni, finansutskottet, igen. Det är väldigt viktigt att ni är övertydliga i era skrivningar, eftersom man kan tolka allt på olika sätt. Det var bra att landskapsregeringen bifogade ett utlåtande från den juridiska PTC.

På den första sidan står det att landskapsregeringen har övervägt att inte tillämpa inlösensklausulen. Vidare anges det att, trots att det finns möjlighet att tillhandahålla den, skulle det öka konkurrensen. Men landskapsregeringen har tolkat detta tvärtom.

På den sista sidan är det inte den juridiska byrån PTC som har kommit till slutsatsen att man inte bör ha detta, utan det står uttryckligen att landskapsregeringen anser att det inte finns rättsligt godtagbara eller tillräckliga grunder för att utnyttja återköpsklausulen.

Det är inte så att den här utredningen, om man lusläser den, kommer fram till (… taltiden slut).

Det är vår bedömning att, utifrån de juridiska analyserna, aktiveringen av återköpsklausulen inte står i relation till den nytta det skulle ha för upphandlingens konkurrensneutralitet. Det är vår slutsats.

Tack, talman!

Minister Gunell, när det gäller frågan om att landskapet inte ska bli redare igen, måste väl ändå minister Gunell se att det förefaller som att man fortfarande har Skiftet och Gudingen i sin ägo. Om man äger dessa och på något sätt sköter fartygen, är man väl per definition redare.

Om man under en kortare tid skulle ta tillbaka de fem fartygen, som man kan återfå om man så önskar, med stöd av återköpsklausulen, skulle det då vara något hinder? Skulle det vara svårt för landskapsregeringen? Det skulle vara intressant att höra hur ministern utvecklar det resonemanget.

Vi bedömer att vi behöver uppdatera oss när det gäller att ha fartygen kvar i vår ägo. Vi har valt kurs och vi har även valt att minska antalet inspektörer. Vi skulle behöva uppdatera vår verkstad och vårt lager. Vi skulle behöva fortsätta med utbildningsinsatser. Vi skulle behöva ha resurser för investeringar i fartygen. Det är idag förknippat med betydande utmaningar och kostnader att bibehålla landskapet som fortsatt ägare av fartygen.

Tack, talman!

Om det på allvar skulle finnas en önskan att följa det önskemål som lagtinget har uttryckt via finans- och näringsutskottets betänkande, så är det uppenbart att detta är något man bör kunna planera in. Det är helt klart att man har tillgång till sju fartyg. Det är Gudingen och Skiftet och de fem övriga nyare fartygen som man visserligen har sålt, men som man kan återfå för vad det nu är, 90 eller 95 % av värdet. Bara det är en viss fördel. Man kan ta tillbaka dem och se till att de finns tillgängliga på samma villkor för alla som bjuder i detta. Om man själv orsakar kostnader, är det något man får räkna in i den totala kostnaden, där 340 miljoner kanske blir i underkant nu, eftersom ny information tillkommer.

Vi ska fortsätta att köra mellan Brändö och Hummelvik och Sottunga och Långnäs och var det nu var.

Frågan är om det är önskvärt att landskapsregeringen ska bli redare igen och äga fartygen. Om jag uppfattar finans- och näringsutskottets betänkande rätt, så är det just den risken som de påpekar. De anser att det inte är en bra utveckling om landskapet återigen blir ägare av dessa färjor. Den bedömningen har också vägts in i det slutgiltiga ställningstagandet.

Tack, talman!

Tack till ministern för dragningen.

Min fråga är: Har ni övervägt möjligheten att landskapsregeringen skulle öppna upp för att det ska finnas tillgång till de här fartygen, utan att man själv behöver köpa in dem? Istället skulle man kunna öppna en väg där man meddelar anbudsgivare de här fartygen finns tillgängliga. När man sedan har valt vem som vinner anbudet, skulle fartygen kunna transfereras direkt, utan att landskapet behöver betala något eller gå till lagtinget.

Det skulle kunna vara en möjlighet att agera som en slags postlåda, även om det inte handlar om en postlåda i ordets bokstavliga mening. Jag hoppas att ministern förstår min frågeställning.

Det är väl just det som den här expertisen konstaterar: att allt måste vara glasklart innan man iscensätter den här upphandlingen. Det behöver också vara tydligt för alla entreprenörer som är intresserade vad de själva har för resurser när de går in i en upphandling. Det ska framgå vad landskapsregeringen tillhandahåller och vad entreprenören själv ska stå för.

Dessutom behöver det göras en bedömning av huruvida det är en fördel att alla entreprenörer på marknaden måste köpa alla dessa fartyg. Utredningen har kommit fram till att det inte är fallet.

Talman!

Jag tror att det är ganska många som uppfattar att den här upphandlingen, som den ser ut nu, inte är speciellt glasklar utan snarare ganska grumlig.

Min fråga blir därför: Har man fört ett sådant resonemang, att möjliggöra för en annan entreprenör att få tillgång till fartygen, utan att landskapsregeringen för den sakens skull köper in dem som en sorts mellanposition? Till saken hör att just den här typen av isgående fartyg är tämligen svåra att få tag i.

Låt oss säga rent hypotetiskt att det inte är Finferries, statens bolag, som får det här. Vad ska de göra med färjorna? Ska de i sin tur sälja dem? Hur är det tänkt?

Jag känner inte till huruvida Finferries ska bjuda på affären.

Det som konstateras här är att när man går ut i en upphandling, så behöver det också vara klarlagt, om fartygen ska kunna stå till alla entreprenörers nytta, att det finns en av lagtinget godkänd fullmakt för att få återköpa fartygen till ett värde över 15 miljoner euro. Allt detta borde ske innan man i så fall utannonserar en upphandling.

Talman!

Ministern talar om konkurrensneutralitet. Min fråga är egentligen ganska enkel. Om landskapsregeringen anser att konkurrensen är neutral, varför motsätter man sig då en återköpsklausul som skulle ge anbudsgivare samma möjlighet att använda det tonnage som finns idag? För konkurrensneutralitet handlar väl ändå om att ge lika förutsättningar för alla?

Hur kan man då från landskapsregeringen hävda - jag har haft massa diskussioner med många - att vissa har fartygen, medan de andra inte har det. En förutsättning för att kunna lämna in anbud är att man inledningsvis har något fartyg. Hur har landskapsregeringen tänkt att detta ska bli konkurrensneutralt på något sätt, och att någon annan ska kunna lämna anbud än de som äger fartygen idag?

Skyldigheten att tillhandahålla produktionsmedel, i det här fallet fartyg, ligger inte hos den som är beställare av en trafik. Lika lite som landskapsregeringen tillhandahåller bussar när vi upphandlar busstrafik, eller flygplan när vi upphandlar flygtrafik. Det handlar om en totalentreprenad, vilket innebär att de som lämnar anbud också ska ha produktionsmedel.

Dessutom finns det två fartyg som en option, för den som vinner upphandlingen, att köpa in till ett fast pris.

Talman!

Så hur har landskapsregeringen tänkt att ett annat bolag ska kunna bjuda på den här stora upphandlingen på 340 miljoner, som sträcker sig över 15 år? Vi vet alla att dessa fartyg inte växer på träd. De intresserade har sagt att en förutsättning är att man får tillgång till de fartyg som finns inledningsvis, tills man hinner bygga nya.

Så hur har landskapsregeringen tänkt att det här på något sätt ska kunna vara någon annan som bjuder än det landskapsägda bolaget som redan har de här fartygen? För mig blir det här inte konkurrensneutralt. Det ena bolaget har alla förutsättningar, medan alla andra inte har det.

Förklara för mig!

Om ledamoten Holmberg-Jansson bekantar sig med upphandlingen, så ser hon att det finns det kravställningar i den som fartygen idag, som trafikerar den åländska trafiken, inte besitter. Det verkar som att ingen av dem passar som hand i handske för detta, vilket innebär att alla måste vidta åtgärder.

Man kan isförstärka fartygen, vilket är en åtgärd som är möjlig att genomföra. Det krävs även att man bygger om tonnaget för att göra det lämpligt. Detta gäller alla entreprenörer.

I den konkurrenspräglade dialogen inleds nu en dialogfas i augusti. Under denna fas framkommer många av villkoren, och diskussioner förs. Efter detta kommer den färdiga upphandlingen att publiceras på marknaden i september.

Tack, talman!

Jag vill inleda med att säga att vi önskar att den här återköpsklausulen ska aktiveras eftersom vi har ett något annat sätt att se på konkurrens än vad ministern och landskapsregeringen har. Vi anser att det är viktigt med fri och rättvis konkurrens för att maximera värdet av de åländska skattepengarna. Att låta Axferries behålla färjorna ger dem en stor konkurrensfördel, vilket innebär att de åländska skattemedlen ger mindre värde än de annars skulle ha gjort.

I utredningen har det konstaterats att det är fullt möjligt att använda återköpsklausulen på det sätt som vi föreslår. Det finns inga juridiska hinder för att göra det.

Landskapsregeringen har beställt en juridisk utredning för att se om det är olagligt att inte aktivera klausulen. Men det var inte det som lagtinget begärde; man ville veta om vi kan göra detta. Här skiljer vi oss förstås i uppfattningen om vad lagtinget egentligen har velat.

För den som är intresserad kan man lyssna på den debatten, när denna fråga behandlades, vad där ledamöterna från finans- och näringsutskottet kom fram till. Det var väldigt tydligt att detta är viktigt för Åland, för Ålands ekonomi och för konkurrensen i denna upphandling.

Detta är inte huvudsakligen en juridisk fråga, utan en politisk fråga om hur vi får mest värde för våra skattemedel. Vi vill att offentlig sektor ska tvingas tävla med privat sektor. Vi tror på konkurrens där den bästa ska vinna. Vi ser tydliga exempel från vår omvärld där kostnaderna har sjunkit markant. Vi lyssnar på vad näringslivet säger om konkurrensbegränsande element i landskapsregeringens agerande i denna fråga.

När jag funderar på detta kommer jag att tänka på boken "1984". Det är en känd bok där man pratar om att krig är fred och fred är krig. Detta används för att övertyga befolkningen om olika galenskaper. Det vill säga, de politiska ledarna kallar något för precis motsatsen till verkligheten för att övertyga befolkningen att det är rätt och riktigt. Med den liknelsen vill jag påpeka att det förfarande som beskrivs i George Orwells bok har gett upphov till ett begrepp som på engelska kallas "double speak". På svenska kan vi prata om ett vilseledande språk som används för att övertyga befolkningen genom att förvränga eller dölja sanningen, för att få något negativt att låta som något positivt. Och det är precis vad jag tycker att man håller på med när man diskuterar detta.

Landskapsregeringen, med minister Gunell i spetsen, resonerar om att jämna ut de konkurrensfördelar som har givits till Axferries de facto är negativa för bolaget. Det står i den juridiska utredningen. Det vill säga att det är en konkurrensnackdel att Axferries äger de fartyg som behövs för att lämna ett konkurrenskraftigt anbud på denna upphandling. Detta anses vara en konkurrensnackdel. Det är märkligt hur man resonerar. Kan det verkligen vara en konkurrensnackdel att äga fartygen? Vi hörde just ministern säga samma sak här. Det är helt befängt.

Detta med krig och fred får mig att tänka på detta med att rättvis konkurrens är orättvis konkurrens och orättvis konkurrens är rättvis konkurrens. Det är en klockren liknelse. Det är beklagligt att se. Det är ett helt befängt sätt att resonera.

Landskapsregeringen menar att lagtinget har agerat för att ge vårt eget bolag Axferries konkurrensnackdelar, genom att de äger de produktionsmedel som krävs för att vinna den största upphandlingen i Ålands historia. Dessutom hävdar man att genom att låta alla anbudsgivare ha möjlighet att köpa Skiftet och Gudingen, så det är bra för konkurrensen. Det är alltså bra för konkurrensen att alla kan köpa vissa fartyg, men dåligt om de ska köpa de som Axferries äger. Resonemangen går inte ihop. Det är dåligt för konkurrensen att inte de här fartygen bjud ut till alla.

Landskapsregeringens resonemang innehåller så många logiska kullerbyttor att jag omöjligen kan gå igenom dem alla från talarstolen. Men det är tydligt att man är ute på hal is.

Landskapsregeringen resonerar vidare i sitt svar, och ministern utvecklar det också, att "de åtgärder som skulle krävas för att aktivera återköpsklausulen för samtliga anbudsgivare inte står i proportion till det eftersträvade målet." Man säger att vi inte kan komma med en fullmakt, det blir för mycket besvär helt enkelt. Okej, vad var det eftersträvade målet? Vad kan vi vinna av en rättvis och fri konkurrens?

I Finland sjönk kostnaderna i offentlig sektor i samband med upphandlingen av den så kallade insjöupphandlingen. Detta ledde till att upphandlingens totala värde sjönk med tiotals miljoner euro för offentlig sektor till följd av konkurrens, eftersom det fanns möjlighet att bjuda på rättvisa och lika villkor. I Sverige sjönk kostnaden för en motsvarande upphandling i Göteborgs skärgård med 50 miljoner euro efter att allt var klart.

Det är av stor betydelse för den åländska skattebetalaren att en fri och öppen konkurrens säkerställs och att upphandlingen utformas på ett sätt som gör det möjligt för så många som möjligt att ha samma förutsättningar att bjuda utan att Axferries har en betydande fördel. Detta är mycket viktigt för vår ekonomi, som vi nu diskuterar.

Vad som ligger bakom detta förfarande, att man agerar på detta sätt, är en fråga värd att fundera över. Kanske handlar det om att man har lagt ner mycket prestige i denna fråga? Man säger att nu har vi bildat detta bolag, Axferries räddade oss här för några år sedan. Ja, det stämmer. Jag är också tacksam för att det löste sig.

Men nu måste vi se 15 år framåt och vad som är bäst för den åländska skattebetalaren. Det är inte att ge vårt eget bolag betydande fördelar i denna upphandling. Man vill förstås inte riskera att denna skapelse går om intet, och vad det kommer att kosta i slutändan verkar inte vara lika viktigt.

Sedan finns det frågan om kopplingen till Axyards. Jag vet inte exakt hur den kopplingen ser ut, men det är svårt att inte se den aspekten också. Om landskapet har ett eget bolag och en massa färjor, så då kommer det också att ge mer affärer till Axyards. Det är lätt att göra den logiska kopplingen. Vi får antagligen aldrig veta hur det ser ut i slutändan.

Men jag vill ändå ta upp de aspekter som ministern har lyft fram, nämligen om det krävs ett köp av färjorna om återköpsklausulen ska aktiveras. Det är en bra fråga att resonera kring. Om ni tycker att det krävs ett köp, varför kommer ni inte hit med en fullmakt, om ni anser att detta ska vara vettigt? Detta resonemang håller inte. Jag tror att lagtinget skulle ha gett den fullmakten, för det är viktigt.

Men i praktiken saknar det betydelse, för de här färjorna krävs för att lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Om det lämnas en fullmakt att köpa dem eller inte, så de kommer ändå att användas i denna trafik.

Jag vill också påpeka det, som ministern har varit inne på flera gånger, att vi inte ska bli redare. Det är viktigt att vi inte blir redare och äger färjorna. Det finns en risk att färjorna blir kvar i vår ägo.

På något magiskt sätt kommer exakt de färjorna som behövs för den åländska skärgårdstrafiken att dyka upp. De står bara redo och det är fullkomligt absurt. Men jag ska bemöta den delen också. Dessa färjor saknar inte värde.

Under förra mandatperioden hörde vi från Kanada vid två tillfällen att de ville köpa flera av dessa färjor, just för att de är så speciella. Det är isgående färjor som behövs. Det stämmer inte att vi skulle bli långsiktiga ägare och att de helt saknar värde. Det finns en marknad för att sälja dem. Oavsett får vi tillbaka pengarna. Det kommer inte att kosta något. Även om vi skulle bli ägare till dessa färjor skulle vi kunna sälja dem och få tillbaka pengarna. Nu tror jag att det är extremt osannolikt att det ska hända, men möjligheten finns.

Om vi dessutom lägger till de potentiella besparingarna som vi kan se genom fri och effektiv konkurrens i våra regioner, är det fortfarande en vinst för oss. Det är tiotals miljoner euro billigare att ha färjorna liggande, och de kostar ett par miljoner innan vi får dem sålda. Om vi tjänar så mycket pengar på fri och effektiv konkurrens är det en enkel ekvation. Det är svårt att ta detta argument på allvar, att landskapet återigen ska bli redare. Det ska vi undvika. När man börjar fundera på vad det egentligen betyder, handlar det om att greppa efter halmstrån. Det är fult agerat.

Vi får se hur det slutar. Men om ni driver igenom det här så får vi svar här.

Jag ska snabbt läsa upp en åtgärdsuppmaning.

Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att säkerställa fri och rättvis konkurrens för den största upphandlingen i Ålands historia genom följande åtgärder: 1) Att avbryta den pågående konkurrenspräglade dialogen som nyligen har påbörjats i ärendet om färjetrafik.
2) Att vidta de åtgärder som krävs för att aktivera återköpsklausulen för de fartyg som övergått i affärs ägo, innan den konkurrenspräglade dialogen återupptas. Tack, talman!

Tack, talman!

Man får göra vad som helst, säger ledamoten Wikström. Det stämmer till viss del. Man får köpa in färjor som stannar i isen och som inte klarar av lågvatten. Men man får egentligen inte göra vad som helst.

Det som finans- och näringsutskottet kom fram till var att den här återköpsklausulen inte är en option. Om den aktiveras blir det en skyldighet. Det har fastslagits av flera olika juridiska experter, och jag tycker att det är tydligt. Det är något som kanske har förändrats från hur tongångarna var tidigare.

Det är klart att om det vore en option som man kan välja att använda eller inte, då skulle det vara ett helt annat läge. Men om man måste göra det så krävs det också en budgetmedel. För att aktivera klausulen behövs 15 miljoner. Var hittar vi dem? Det hör vi ingenting från oppositionen om, om de har tänkt på den saken.

Det andra han nämnde var att landskapsregeringen ska utreda möjligheten att aktivera återköpsklausulen. Det tycker jag faktiskt att man har gjort.

Jag tyckte nog att jag i mitt anförande bemötte den problematik som Ekström lyfte. Det vill säga, om man skulle hamna att köpa de här färjorna så är det inte hela världen. Jag tror absolut inte att det kommer att hända, för jag ser inte hur det skulle kunna ske. Den förutsättningen vilar på att det ska finnas motsvarande tonnage färjor som ligger tillgängliga och inte är bundna i avtal.

Den här upphandlingen är väldigt snäv, något som vi också har kritiserat många gånger. Tidsperioden tills detta ska träda i kraft är mycket kort. Var finns de här färjorna som det ska lämnas anbud på? Det krävs ganska många färjor för att detta ska fungera.

Även om det skulle krävas att vi köper de här färjorna, så kan vi sälja dem. De har ett värde, vilket jag är helt säker på. Under förra mandatperioden fick vi in intresseförfrågningar från Kanada, två gånger.

Jag tycker att ledamot Wikström blandar och ger lite här. I vissa sammanhang är 669 00 väldens undergång och nu är 15 miljoner inte så mycket att orda om, men det är ändå 15 miljoner som ska hittas någonstans. Det behöver man verkligen notera.

Det som jag tycker att man ska lyfta fram från den här utredningen, som har presenterats för alla, är att de säger att ett utnyttjande av återköpsklausulen skulle innebära ett väsentligt och förutsägbart ingripande i marknadsbaserad verksamhet. Det är en stor sak att göra det, och det är ingenting man bara kan vifta bort hur som helst.

Det andra som de också konstaterar är att om man utnyttjar återköpsklausulen, så skulle det inte vara säkert att det främjar konkurrensen eller konkurrensneutraliteten. Baserar på denna juridiska bedömning och det andra har diskuterats så har man ändå gjort en bedömning av detta, vilket finans- och näringsutskottet också ville se.

Tack, fru talman!

Det är det som blir så dubbelt, hela resonemanget. Man säger att det kan vara en nackdel om man tvingas köpa de här färjorna, trots att det är de som behövs för att bedriva den här trafiken.

Samtidigt som man tycker att det sant så är det också ett betydande ingrepp i marknaden. Det vill säga, om man gör det här, så är det en nackdel för Axferries. Ja, det är en nackdel för Axferries att man köper bort de här färjorna. Det är absolut en nackdel för Axferries om man går in och köper bort dem. Så klart är det så, för då har de produktionsmedel som de behöver för att kunna bjuda på det här.

Det är kärnan i hela frågan. Vi vill att alla ska ha samma möjligheter, inte bara Axferries.

Det känns som att ledamoten Wikström är särdeles upprörd idag.

Men jag tänker så här: den här upphandlingen är utformad som en konkurrenspräglad dialog. I det skede vi befinner oss i just nu handlar det precis om det – att undersöka marknaden och se om det finns några intressenter för att gå vidare.

Skulle det visa sig att det i augusti, när vi tar nästa steg, finns en intressent eller kanske ingen eller så har vi fem, då kan vi göra nästa vägval. Jag tror att vi alla minns ganska smärtsamt vad som hände efter Lex Valve och VIS-upphandlingen, och vi vill inte hamna i en sådan situation igen.

Tack, fru talman!

Det är just därför vi pratar om det här nu – för att vi vill avbryta processen. Ju tidigare man gör det, desto lättare är det. Det är det vi fokuserar på. Därför är det väldigt bra att vi kan ha den här spörsmålsdebatten nu, innan vi går hem på ledigt och inte när lagtinget öppnar igen. Jag är tacksam för att vi kunde ha den här diskussionen tillsammans.

Jag förstår det resonemang som ledamoten Listherby lägger fram som att om i det första skedet bara kommer in ett anbud och det endast är Axferries som är intresserad, är man då villig att lyssna på oss i oppositionen när vi säger att det är viktigt med konkurrens? Vi erbjuder den här återköpsklausulen till hela marknaden, och inte bara till Axferries som kan ha de här färjorna. Förstår jag ledamoten Listherby rätt?

Tack, talman!

Jag kan bara föra min egen talan här just nu. För mig är konkurrensen viktig, och vi måste se till att man inte går vidare i en konkurrenspräglad dialog med endast en anbudsgivare. Det är inte önskvärt, varken för oss eller för någon annan.

Om offentlig upphandling ska användas, så handlar det om att få den bästa möjliga affären för alla när vi använder skattemedel. Jag skulle själv inte vara tillfreds med att gå vidare i en konkurrenspräglad dialog med bara en anbudsgivare. Det är inte därför man använder ett sådant förfarande.

Vidare undrar jag över den åtgärdsuppmaning som vi fick på våra bord. Ska vi lägga till i en parentes att man efterlyser 15 miljoner i en tilläggsbudget?

Tack, fru talman!

Det är roligt att höra att vi på det viset kan vara överens om att om det nu går vidare och ett anbud kommer in, och det är förstås Axferries, så är man villig att ompröva hela förfarandet. Det är tacksamt att höra.

Jag kan också notera att flera ledamöter som inte är på plats idag har varit kritiska till den här upphandlingen och hur landskapsregeringen har agerat i frågan. De är inte på plats för de vill inte delta i diskussionen. Men det är tacksamt att höra detta.

Frågan om 15 miljoner har jag redan bemött. Det är absolut skrämselord som används om att det skulle vara så dyrt och besvärligt att köpa tillbaka färjorna för 15 miljoner och det förstår jag inte alls. Dessa färjor har ett värde, och vi har alla möjligheter att sälja dem igen.

Herr talman!

Ledamoten Wikström är något oförsiktig med verkligheten när han påstår att konkurrensfördelar har givits åt nuvarande entreprenörer. Det stämmer inte. Den nuvarande entreprenören har vunnit en upphandling där det var ett absolut krav att vissa färjor skulle köpas. Närmare bestämt handlar det om Ådan, Skarven, Viggen, Knipan och Alfågel. Det är verkligheten.

Tack, fru talman! Som ledamoten säger, stämmer det. Vi har sålt färjorna till Axferries, vilket har gett dem en betydande fördel inför kommande upphandling. Det är också sant. De har vunnit färjorna. Vi har möjlighet att köpa tillbaka dem för att spara pengar åt skattebetalarna, men det beror på hur man ser på Axferries.

Är det viktigast att Axferries fortsätter att existera och sköta vår skärgårdstrafik, eller är det viktigaste att vi får så mycket värde som möjligt för de åländska skattepengarna? För oss här i oppositionen är det ställningstagandet väldigt klart. Vi tror på fri konkurrens. Vi anser att det är det bästa sättet att få så mycket värde som möjligt för skattepengarna, inte genom att bibehålla dessa färjor i Axferries ägo till vilket pris som helst.

Jag vill säga att jag inte tror att det är en bra sak. Om en upphandlande myndighet börjar agera mäklare och säljer och köper färjor lite som passar dem för stunden, eller beroende på hur den politiska vinden blåser.

Jag tänkte på en annan sak när ledamoten nämnde att det hade sänkts så pass mycket i en upphandling i Insjöfinland. Är ledamoten säker på att det var exakt samma upphandling som genomfördes två gånger, eller hade man justerat en hel del i kraven?

Tack, fru talman!

Jag vill börja med att tacka ledamoten för dessa påpekanden och för diskussionen. Insjöupphandlingen bjöds ut, men den konstaterades senare vara ogiltigförklarad och bjöds ut på nytt. Det är helt korrekt som ledamoten säger, men slutresultatet av de två upphandlingsrundorna var att den totala kostnaden för trafiken minskade med tiotals miljoner euro. Jag kan inte ange den exakta summan, men jag minns att det handlade om närmare 20 miljoner euro.

Det var rätt att det var två upphandlingsrundor, men nettoresultatet blev att kostnaden för skattebetalarna sjönk med nästan 20 miljoner euro. Detta berodde på att man släppte in fler aktörer och skapade en bra konkurrenssituation. Det var orsaken till denna minskning.

Det är också bra att jämföra med Insjöupphandlingen som i princip hade samma storlek som den vi diskuterar nu. Värdet var nästan exakt detsamma.

Tack, fru talman!

Finans- och näringsutskottet efterlyste en utredning angående konkurrensläget och huruvida situationen skulle se ut om man aktiverade återköpsklausulen eller inte. Landskapsregeringen anlitade PTC Services, som erbjuder juridisk rådgivning inom offentlig upphandling och används ganska frekvent i Finland.

Nu väljer ledamoten Wikström att ifrågasätta det som kom fram i rapporten. Jag tycker det är beklämmande att Wikströms bristande tillit till den juridiska expertisen fortsätter. Detta har varit en vanlig företeelse, även när han själv var minister.

Vi behöver kunna lyssna på den juridiska expertis som anlitas. Sakkunskap bör beaktas innan man låter den politiska prestigen styra beslut, utan att agera blint.

Vi väljer att tro på det som står i rapporten och att de som har bidragit med sin expertis vet vad de pratar om helt enkelt.

Fru talman!

Det står klart och tydligt i den här rapporten att det eventuellt skulle innebära nackdelar om man tvingas köpa fartygen. Det är ett helt bisarrt påstående.

Kan ledamoten förklara för mig den här frågan som jag har ställt flera gånger? Hur kan det innebära nackdelar? Å ena sidan har vi de stora och viktiga fartygen. Hur kan det vara en nackdel att ha dessa, samtidigt som det är en fördel för konkurrensen att erbjuda de minsta och äldsta fartygen? Hur kan båda dessa påståenden stämma samtidigt?

De fartyg som vi pratar om, hur kan de båda argumenten vara giltiga samtidigt, om man bortser från just den här frågan, att det är Axferries som för närvarande äger dessa fartyg?

Tack, fru talman!

Axferries är en av aktörerna på marknaden. Jag vill inte nämna namn. Men en aktör äger de här fartygen och köpte fartygen på en öppen marknad. Det är inte våra fartyg längre, och landskapet Åland ska inte äga fartyg längre. Vi försöker se till det.

Jag skulle vilja säga så här: Wikström pratade om vad som är sämst för alla skattebetalare. Det sämsta för alla skattebetalare just nu, tror jag, är att avbryta upphandlingen och skjuta upp den till nästa val så att Obunden Samling får återigen använda skärgården som ett politiskt slagträ, precis som de brukar göra.

Tack, fru talman!

Vad ni egentligen säger är att ni tycker att det är rätt att låta Axferries behålla de här fartygen i sin ägo. Ni anser att det är okej att ge dem betydande konkurrensfördelar, vilket innebär att konkurrensen blir lidande. Det är vad det handlar om. Ni kommer att få se det själva när ni bjuder ut det. Ni kommer att se det svart på vitt till vintern.

Att göra detta till något slags politiskt slagträ inför valet är oansvarigt. Det här är ett val som man kunde ha gjort nu. Man kunde ha tagit ställning och sagt att detta är vettigt. Självklart vill vi få ner kostnaderna så mycket som möjligt, och vi är tacksamma för Axferries, men vi måste titta framåt. Vi kan inte betala ett överpris på grund av historisk tacksamhet. Vi måste tänka på framtiden. Och vad är det viktigaste för de åländska skattebetalarna? Det är inte att ge betydande fördelar till vårt eget rederi. Det är helt befängt.

Tack, talman!

Jag funderar på något som är ganska ovanligt med det här utlåtandet från PTC. Det som är extremt ovanligt, tycker jag, åtminstone utifrån min erfarenhet, är punkt 5 som handlar om hantering av inlösen. Där redogör man för vad landskapsregeringen gör för bedömning.

I vanliga fall, när man beställer en rapport, får man ett utlåtande från den juridiska byrån eller den expertgrupp man har anlitat. Landskapsregeringen tar sedan upp detta utlåtande i sitt eget material och hänvisar till att man stöder sig på det som finns. Men i det här fallet känns det som att objektiviteten svajar lite i rapporten. Det här är ett helt nytt sätt att hantera juridisk expertis.

Tack, fru talman!

Jag håller faktiskt med ledamoten till hundra procent. Vi är många som undrar över det här.

Man kanske kan förstå situationen bättre när landskapsregeringen förklarar att det inte bara handlar om en beställningsrapport, utan att flera avdelningsjurister har varit involverade. Det kan vara så att det här är ett hopplock av olika juridiska utlåtanden. Jag vet att det ofta är fallet när vi får dokument; det handlar delvis om bedömningar från en juridisk byrå, men också om landskapsregeringens egna åsikter. Det är klart att objektiviteten kan bli lidande i sådana fall.

Dessutom anser jag att de logiska aspekterna av resonemanget måste hänga ihop. Man måste kunna resonera logiskt och argumentera. Det är därför vi är här.

Talman!

Jag delar inte den analys som ledamoten Wikström presenterar nu. Det här dokumentet är bifogat som en bilaga och är ett offentligt dokument. Det framgår att det handlar om en promemoria om utnyttjande av konkurrensförhållanden kopplat till återköpsklausul, och det är undertecknat av en specifik byrå. Trots detta står det att det är landskapsregeringens förslag som man ska följa.

Men jag lämnar det här nu och tar upp en annan aspekt istället, nämligen tidsaspekten. Är det rimligt att man skulle kunna få tag i fem isgående färjor så här bara, för att kunna teckna ett avtal redan i slutet av december i år, vilket landskapsregeringen önskar göra? Var skulle de fartygen ligga och vänta på att få komma i trafik? Det känns inte riktigt ärligt, det här projektet.

Tack, fru talman!

Ledamoten kanske har rätt i att det inte nödvändigtvis handlar om en sammanblandning. Det är märkligt att landskapsregeringen anser olika saker i den juridiska rapporten.

Tidsaspekten är också en punkt vi har kritiserat; det är en väldigt kort tidsram, ungefär ett år, lite drygt. Man ska få in alla dessa färjor, men var ska man hitta dem? Jag skulle säga att det är mycket svårt att få tag i så kallade sommarfärjor eller icke isklassade färjor inom den här korta tidsramen. Dessa färjor är ofta knutna till olika avtal, framförallt i Norge, som har en av världens största skärgårdsflottor. Där finns det många skärgårdsfärjor, men de är inte lämpliga för vår trafik. Vi har själva försökt leta efter färjor, men det är nästintill omöjligt. Det är verkligen en utmaning, särskilt när vi dessutom pratar om isklassade fartyg.

Så nej, jag tror inte ens att man kommer att kunna få tag i sommarfärjor på så kort tid.

Tack för det, fru talman!

Jag tror att vi ska dra oss till minnes att 340 miljoner på 15 år verkligen inte är något fett kontrakt. Det låter som att det finns mycket utrymme för att pressa kostnader. Vi får hoppas att marknaden hittar lösningar som ligger under 340 miljoner. Men det är en budgetvariant, om vi ska vara ärliga.

Det är helt avgörande att vi också kommer in i en ny trafikstruktur med kortare rutter. Det är först då som vi ekonomiskt kan klara av ramen på 340 miljoner.

Även om vi vill ha politiska och politiskt korrekta lösningar så måste vi fortsatt värna om den juridiska integriteten i den här upphandlingen. Det är därför vi inte kan göra vilka önskemål som helst; vi måste också hålla oss till (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Som jag har förstått det finns det inga juridiska hinder för att aktivera återköpsklausulen. Det är den information jag har fått, och det har också framkommit i det här juridiska PM:et.

När vi pratar om pengar handlar det om 340 miljoner. Det verkar uppenbarligen vara alldeles för lite när man begärde fullmakt från lagtinget. Man har flaggat för att man kan överskrida den här fullmakten med 50 %, vilket skulle innebära att det kommer att kosta drygt 500 miljoner euro.

Det verkar som att man underskattade kostnaderna när man kom hit och begärde fullmakt. Det är viktigt att vi här i lagtinget har korrekta uppgifter och vet vad trafiken kostar, så att vi kan ta ställning till det.

Det hör kanske inte riktigt till den här frågan, men jag tänkte ändå lyfta det när ministern börjar prata om prislappen för det här trafikpaketet.

Det är bra att det lyfts om det finns frågor kring detta. En generell regel inom upphandlingslagstiftningen är att kontraktets värde kan öka under en så lång kontraktstid. Detta ger kommande lagtinget möjlighet att ta nya initiativ och fatta beslut för en bättre trafik. Under en 15-årig period kan det ske många förändringar.

Därför är det viktigt att kontraktet fungerar som ett dragspel, vilket ger flexibilitet och inte låser trafiken i någon slags tvångströja. Utveckling ska kunna ske, och kontraktet ska anpassa sig efter detta.

Tack, fru talman!

Jag vet inte hur ni känner här i lagtinget med att vi ska överskrida den här fullmakten med 50 %. För mig känns det som något som vi borde ha fått information om när vi tog beslut om den här upphandlingen. Kanske är jag dum som tycker så, men särskilt med tanke på att det handlar om så mycket pengar. Därför är det extra viktigt att vi har bra och effektiv konkurrens. Det är det vi säger. Om det handlade om ett litet kontrakt på några miljoner skulle det inte alls vara samma sak. Men det här är en enorm fullmakt, och det handlar om mycket pengar för landskapet. Därför är det avgörande att vi får så mycket värde för pengarna som möjligt. En minskning med bara 10 % av det här betyder många miljoner euro för skattebetalarna.

Vi behöver ha rättvis och fri konkurrens. Vi tror på det. Det är uppenbart att ni har större lojalitet till Axferries än till de åländska skattebetalarna.

Fru talman!

Ledamot Wikström utgår från att ett återköp automatiskt stärker konkurrensen. Men den utredning som har lagts fram säger däremot att det inte är självklart med ett sådant marknadsingrepp i vissa situationer. Det kan rent av få motsatt effekt.

Därför är frågan mer komplex än vad som ibland påstås här i salen? Delar ledamoten min syn på saken?

Fru talman!

Att äga de produktionsmedel som behövs för att kunna lämna anbud på den här trafiken är en stor konkurrensfördel.

Precis som ledamoten nämner, att det kan vara konkurrensnackdel, det är just detta jag menar är helt fel. Att det för Axferries skapar en konkurrensnackdel att aktivera återköpsklausulen.

Men för alla andra aktörer som är intresserade av att bjuda på den här trafiken är det avgörande att skapa en rättvis konkurrenssituation, där alla har samma förutsättningar. Det är det jag syftar på. För Axferries är detta förstås en konkurrensnackdel, och ja, det stämmer. Men i övrigt, de här färjorna finns inte. De rullar inte på någonstans; de är helt enkelt inte tillgängliga.

Det handlar antingen om detta eller att förlänga tidsaspekten, så att eventuella aktörer får mer tid att lämna anbud på entreprenaden, vilket är viktigt.

Tack, fru talman!

Om det finns konkreta bevis för att upphandlingen inte skulle vara öppen, transparent eller konkurrensneutral, så bör dessa naturligtvis läggas fram. Hittills har vi dock bara hört antaganden om vad som eventuellt skulle kunna hända.

Det verkliga testet blir hur många aktörer som väljer att delta och vilka anbud som faktiskt lämnas in. Det är helt klart att målsättningen måste vara att det är fler än en.

Tack, fru talman!

Jag är ändå lite hoppfull på det viset att flera ledamöter är frånvarande från den här debatten, vilket uppenbarligen tyder på att de inte håller med om detta ställningstagande från landskapsregeringen.

Ledamoten själv och ledamoten Listherby lyfte fram att det är viktigt att det finns fler än en aktör när vi kommer till hösten. Det ger mig ändå något slags hopp om att den här frågan kanske kan lösas, så att den inte går helt i stöpet.

Talman!

Jag tycker det är viktigt att konstatera att Christian Wikström har åtgärdsuppmaningen påpekat att vi är skyldiga att säkerställa fri och rättvis konkurrens.

Vi har också ett juridiskt utlåtande som bekräftar att fri och rättvis konkurrens upprättas genom detta förfarande.

Här i salen förväntas vi nu lyssna på Christian Wikströms juridiska expertis, snarare än på en specialiserad juridisk byrå inom området.

Tack, fru talman!

Det här är inte en fråga om juridik, som vi har konstaterat flera gånger. Ni har beställt en utredning som säger att det inte är fel att inte aktivera återköpsproceduren. Ni säger också att det inte är fel att aktivera återköpsklausulen. Men det handlar inte om juridiskt fel; det är inte olagligt att göra varken det ena eller det andra.

Således är detta en politisk fråga om hur man tror att man uppnår så mycket konkurrens som möjligt. Vi från oppositionen, inte bara jag, och inte hela majoriteten heller, har en gemensam syn på detta. Ni har egna kritiker inom era egna led som håller med oss i den här frågan.

Det är helt uppenbart att det blir bättre konkurrens för alla om produktionsmedlen tillhandahålls åt alla. Det är bra för Axferries så som ni agerar nu. Det får vi säkert se resultatet av.

Talman!

Jag måste också reagera på att ledamoten nämner särskilda bolag vid namn återkommande i den här debatten.

I övrigt konstaterar jag att detta inte är vad den juridiska utredningen kommer fram till. Den juridiska utredningen tittar på upphandlingslagstiftningen, som syftar till fri konkurrens i Europa. Det är EU:s ändamål för frihandel över gränserna, och där konstateras att konkurrensen är fri och att det är bra som det är. Och att det inte finns något som helst krav på att återköpa fartygen. Tvärtom står det att man stör marknaden.

Jag vill bara understryka detta igen: Christian Wikström, med sin historik kring upphandlingar, menar att vi ska lyssna på hans juridiska expertis framför sakkunniga.

Tack, fru talman!

Jag vet inte om vi pratar om varandra här. Jag håller med om att det inte finns några juridiska hinder för att aktivera återköpsklausulen, vilket också har intygats från ert håll, från regeringshåll. Det finns inte heller något hinder för att inte aktivera den. Båda alternativen är giltiga ur ett juridiskt perspektiv.

Det handlar om hur vi kan få så mycket konkurrens som möjligt. Ert resonemang går ut på att det skulle vara dåligt för Axferries. De har redan bjudit på den här upphandlingen en gång och vunnit den och därför har de rätt till de här färjorna. Det är så ni resonerar. Jag förstår ert resonemang, men jag håller inte med.

Jag tycker att vi ska titta framåt och fokusera på vad som är bäst för de åländska skattebetalarna, från och med i dag och framåt, och inte bakåt i någon form av tacksamhetsskuld för vad Axferries har gjort för oss. Det finns olika sätt att se på frågan, och det är helt uppenbart hur ni ser på den. Jag tror inte att det är bra.

Tack, talman!

Jag vill börja med att tacka mina kolleger som vänligt låter mig gå före i kön, eftersom jag redan är försenad till nästa möte som jag borde vara på. Tack för det!

Efter att ha lyssnat på debatten så här långt kan jag bara konstatera att den blev precis så svartvit som den brukar bli i diskussionerna om skärgårdstrafiken. De synpunkter som har framförts i media tyder på att det åtminstone verkar råda en enighet inom oppositionen om att åtgärdsmotioner inte borde behandlas på det här sättet. Vi borde inte lägga tid på åtgärdsmotioner på det här sättet. Det gjorde vi nu i alla fall. Landskapsregeringen har i sin respons på den här motionen sagt att det är bra att frågan har utretts för kommande behov och att diskussionen förs.

Men vi står här nu. Jag är enig med ledamoten Wikström på den punkten att det här handlar om politik och vad man vill åstadkomma.

Vi står här nu, och vi hade kanske gjort det ändå på någon annan grund. De som har skrivit under den här åtgärdsmotionen vill inte att upphandlingen ska genomföras och att ett nytt system för skärgårdstrafiken ska förverkligas i enlighet med ett majoritetsbeslut i lagtinget. Man vill inte att det ska hända.

Vicetalman Måtar sa i en tidigare debatt att man hoppas att det går att förhala processen så att det går över ett val, så att man sedan kan byta riktning. Låter det bekant? Förra gången blev det dyrt. Delar av oppositionen lämnade in en åtgärdsmotion med uppmaningen att lagtinget ska uppmana landskapsregeringen att säkerställa konkurrens på lika villkor inom skärgårdstrafiken, genom att genomföra en kortare upphandling samt aktivera återköpsklausulen. Den motionen behandlades, trots en stor arbetsbelastning i finans- och näringsutskottet, i brådskande ordning. Vi ställde upp på det därför att vi uppfattade att det var viktigt för alla att få svar på de här frågorna. Kanske tänkte utskottets ordförande att det skulle ses som en gemensam önskan att låta alla frågor ställas och besvaras. Tyvärr ledde de svaren till att landskapsregeringens arbete inte ges någon merit eller tyngd överhuvudtaget. Det är bara paller.

Åtgärdsmotionen förkastades av ett enigt utskott. I betänkandet skrev utskottet enhälligt. Jag var med, så jag kan inte riktigt omfatta den uppfattningen att det inte fanns nyanser i det som utskottet kom fram till. Utskottet skrev att "man bedömer att ett dylikt förfarande förutsätter en noggrann ekonomisk och rättslig konsekvensbedömning, innefattande avtalsrättsliga och eventuella statsstödsrättsliga aspekter, och att särskild vikt bör fästas vid att undvika en situation där fartyget återgår för en längre tid i landskapets ägo." Vidare säger utskottet att "landskapsregeringen kunde utreda möjligheten att inom ramen för upphandlingsförfarandet tillämpa rätten till återköp."

Allt det här har man gjort grundligt. Man har tittat på de olika aspekterna av det hela med juridisk expertis och sakkunniga på upphandling hur man kan uppnå en konkurrensneutralitet och om det krävs ett återköp av färjorna för att uppnå det. Man har konstaterat, nej, upphandlingen är neutral utan att man köper tillbaka färjorna. Därtill konstateras att en aktivering skulle förutsätta att lagtinget ger en fullmakt på 15 miljoner. Det har vi diskuterat.

Landskapet måste återköpa färjorna för att garantera att de står till förfogande för den som vinner upphandlingen och i nästa led skulle den vinnande aktören bestämma om man vill ha fartygen eller inte. Och så kan landskapet sitta där med fartyg som man har sålt en gång och absolut inte vill ha, och inte har någon sakkunskap eller personal som ska sköta frågorna. Vi skulle ha något slags pingpongspel med de färjorna som vi har sålt, och så ska vi köpa tillbaka och sälja dem igen om någon vill ha dem.

Jag tycker att det är märkligt att man tycker att man kan förfara så självsvåldigt med andras egendom, det är de facto ett annat bolag som har köpt färjorna och äger dem. Men om man lyssnar på oppositionens bedömningar, så är det fritt fram, bara ta dem.

Rättvist tycks det bara bli om det är en nackdel för det rederi som i dag trafikerar vår skärgård. Det är bara då som det blir rättvist, om det är till nackdel för det rederiet.

Den juridiska utredningen visar att landskapsregeringen inte förutsätts tillhandahålla fartyg. Det visar att landskapet kan aktivera klausulen men inte måste. Det visar på betydande problem och komplikationer om man gör det.

Min uppfattning är att landskapsregeringen har visat en stor lyhördhet för de frågor som ställs, både i skärgården och i lagtinget, och att upphandlingen innehåller flera exempel på hur debatten här i lagtinget och bland allmänheten och i skärgården har påverkat resultatet, hur man lägger upp den här upphandlingen, både när det gäller lösningar för norra linjen och en eventuell lösning för trafiken på Sottunga. Det är inte så att det har varit en monolit där alla tankar har studsat mot och kommit tillbaka. Man har lyssnat, man har svarat och man har till och med ändrat på saker under vägen.

Vi befinner oss på första trappsteget i en rätt lång upphandlingsprocess där mycket kan ändras på vägen, utgående från den respons som förhoppningsvis många anbudsgivare kommer med i den konkurrenspräglade dialogen.

Men som det är i alla diskussioner om vår skärgårdstrafik, så präglas också denna av misstro, misstänkliggörande och en brist på tillit som gör offentlig verksamhet så förtvivlat tungrodd och dyr. Det är inte bara offentligt anställda som stretar på alla dagar och kostar pengar. Det är vi politiker som inte kan komma överens om att ta ett enda steg framåt, inte ens när beslut har fattats i demokratisk ordning.

Ytterligare en sak som har förvånat mig i den här processen är att partier som annars gärna pratar om att möjliggöra eller aktivt gynna åländska företag, till och med så att man tycker att det går bra att tänja gränserna för det tillåtna, nu tycks tycka att den enda vägen framåt är att aktivt missgynna det företag som till hälften ägs av landskapet, för att tillförsäkra icke åländska bolag fördelar som de inte nödvändigtvis har rätt till.

Jag ställer mig frågan: Är Moderat Samling verkligen på rätt lag nu när man desperat tar juridiken till hjälp när politiken inte räcker till?

En upphandling ska gå rätt till, särskilt när det handlar om så här stora pengar och så lång tid. Det kommer att bli ändringar och justeringar under den här dialogen, eftersom det är mer regel än undantag att det är någon part i en så här stor upphandling som besvärar sig. Den juridiska frågan kommer förmodligen att hanteras av Marknadsdomstolen. Det är så det brukar gå till.

Här pratar vi politik. Vi har partier som desperat vill stoppa den hittills största reformen av skärgårdstrafiken: kortrutt, elektrifiering, modernisering och effektivisering. Och så har vi partier som försöker få någonting gjort och försöker komma framåt. Jag hoppas verkligen att ålänningarna ser skillnaden. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Men jag tror att det blir tydligt för ålänningarna vem som tror på konkurrens inom det privata näringslivet. Det privata bolaget som ledamoten talar om är statens förlängda arm och landskapet självt, det vill säga i praktiken offentlig sektor, som man ger fördelar till sitt eget bolag.

Det handlar inte om att det är ett åländskt företag som har skapats här, och som vi nu fördelar till för att det ska vinna, för då skulle det vara lite annorlunda i alla fall i min värld.

Jag vet att det finns flera intressenter som har anmält intresse i den här upphandlingen, inte bara det stora norska företaget. Kanske någon av de åländska aktörerna tänker att det skulle vara bra om vi kunde ha en jämn konkurrens här så att de också har möjlighet att starta ett bolag och bjuda på den här upphandlingen. Det är kanske den största skillnaden mellan Socialdemokraterna och oppositionen just nu; om man anser att det privata näringslivet kan göra vissa saker bättre än offentlig sektor. Men ni ska grunda varv och köra färjor, alltihopa.

Där kom de ideologiska argumenten, statens förlängda arm och påståendet att allt är sämre om det sker i någon form av offentligt bolag och alltid bättre om det sker i privat regi. Socialdemokraterna har inte heller sådana bestämda uppfattningar om att det ena eller det andra alltid är bättre.

Om ett privat bolag utanför Åland vinner upphandlingen på de villkor som har satts, är det absolut en bra sak. Jag kan dock inte, som ledamoten Wikström gör, utgå från att det alltid är fel att ha bolag som sköter samhällskritiska och strategiska uppgifter, särskilt när den privata sektorn har misslyckats med detta.

Det är värt att notera att privata bolag har haft katastrofala misslyckanden när det gäller att upprätthålla trafiken.

Tack, herr talman!

Offentlig sektor ska sköta samhällets kärnverksamheter. Det kan hända att ledamoten anser att skärgårdstrafiken är en av landskapets kärnverksamheter, liksom att varven också räknas dit. Man kan undra var gränsen går; kanske ska vi grunda ett flygbolag? Jag vet inte om det finns alla möjliga näringsverksamheter som vi kan ge oss in på.

När det gäller skärgårdstrafik finns det många företag i Norden som kan bedriva denna trafik på ett kostnadseffektivt sätt. Det är det vi tittar på i jämförelse med de upphandlingar som har skett i Göteborgs skärgård och Insjöupphandlingen i Finland, och den är ungefär ett lika stort som det område vi upphandlar nu. Det är värt att överväga om vi kan få en seriös aktör som kan bedriva skärgårdstrafik här på Åland. Vad är det för fel med det? Det skulle vara jättebra om det händer.

Jag hopps att alla som lyssnar på debatten ser att det här är pudelns kärna. Det som oppositionen och Obunden Samling vill göra är att stoppa den här upphandlingen och förhindra att just den här aktören som nu bedriver trafiken, har en seriös möjlighet att bjuda på den, för att det allt annat är bättre än att detta rederi, som jobbar på i dag och upprätthåller vår trafik på ett föredömligt sätt, inte ska kunna fortsätta med det för att man av ideologiska skäl tycker att det är fel.

Tack, talman!

Jag vill inte på något sätt stoppa den här aktören. Det är mycket möjligt att de är de bästa, och i så fall är det de som får sköta trafiken.

Men låt oss säga så här: Om jag får köpa en specialtaxi av KST, en taxi som krävs för att kunna utföra dessa körningar, och jag får möjlighet att köpa dem. Det handlar om en taxi som tar flera år att utveckla om någon skulle vilja ha en ny.

Sedan går de ut med en upphandling där trafiken ska påbörjas inom så kort tid att ingen annan hinner bygga en taxi. Har jag en konkurrensfördel när jag ska bjuda på det där, eller är det konkurrensneutralt?

Och tror ni att någon skulle reagera på detta förfarande?

Ja, ledamot Egeland, du har som entreprenör investerat dina egna pengar, din tid och ditt arbete för att nå din position på marknaden. Vid en upphandling ska detta arbete tas ifrån dig och ges till någon annan istället. Är det okej?

För det första skulle väldigt många se det som riggat att KST sålde den här taxin till just till mig.

För det andra, när jag köpte den, kom affären med en återköpsklausul. Jag visste hela tiden att det kunde bli så att KST köper tillbaka den här taxibilen för att man ska kunna använda sig av en konkurrensneutral upphandling.

Det finns två tankefel där. Det första är att ledamoten köpte taxin med sina egna pengar för att driva en verksamhet, i avsikt att skapa ett gott levebröd.

Sedan sammanblandar ledamoten en allmän återköpsklausul med orsaken till att den infördes i den här upphandlingen. Det vill säga att förhindra den situation som uppstod, när det rederi som nu kör bildades, där en oseriös aktör skulle kunna bjuda på de här färjorna.

Det är orsaken till återköpsklausulen, inte att man skulle ta taxin från ledamoten Egeland när han har satt upp sin butik.

Tack, talman!

Det finns ett bra uttryck i svenska språket: "Att sila mygg och svälja kameler." När vi diskuterar den skärgårdstrafik som ska gälla 15 år framåt, så är det viktigare än nånsin att fokusera på kamelen.

Och vad är kamelen? Vi har, sedan marknadsdialogen om framtidens skärgårdstrafik stadigt haft siktet på en stor kamel - misstanken om att landskapsregeringen är ointresserad av äkta konkurrens. Vi har länge hoppats att kamelen är en hägring, men nu har farhågorna besannats.

I den konkurrenspräglade dialog som offentliggjordes den 4 juni 2026 besannades farhågorna med en ännu kortare tidtabell än vad som aviserats tidigare och ett ställningstagande om att landskapsregeringen inte avser främja konkurrens mellan aktörerna genom att aktivera den s.k. återköpsklausulen, som uttryckligen är en option i gällande avtal 9.1.

En potentiell anbudsgivare lämnade följande tydliga hälsning till regeringen i marknadsdialogen: ” I den nuvarande utformningen och tidsram fram till trafikstart finns en betydande risk att konkurrensen i praktiken begränsas, då förutsättningarna innebär att endast en aktör har möjlighet att lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Därför ställer vi frågan: På vilket sätt kan tidsramen utökas?"

Nu har vi svart på vitt att tidsramen inte utökas. Om tidsramen inte kan utökas finns ett annat medel att skapa likvärdiga konkurrensförhållanden: Att ge alla anbudsgivare möjligheten att köpa loss färjorna och anpassa dem. Inte heller det är aktuellt, enligt landskapsregeringen. Det är väldigt förvånande att regeringen redan nu beslutat sig för att inte utnyttja återköpsklausulen som enligt avtalet är i kraft ännu i 1,5 år till 31.1.2028. Regeringen har rättighet att utnyttja den. Varför avstår landskapsregeringen från denna rättighet redan nu? Berätta gärna det under debattens gång. Det är viktigt.

Vad är då poängen med konkurrens? Jo, konkurrens pressar priserna och tvingar aktörerna att skärpa sig. En enda glassförsäljare på Torggatan kan sälja en enda glass till hur dyrt som helst, för det finns inga alternativ. Två konkurrerande glassförsäljare på Torggatan pressar ner priserna, höjer kvalitén på våfflorna, bjuder på ett lite strössel och kanske ett extra leende.

Det norska rederiet Torghatten gav ett 69 miljoner förmånligare anbud än Finferries på Insjöfinlands färjetrafik år 2022. Vad tror ni, bästa kolleger, tvingade det Finferries att skärpa sig? Och vad tror vi händer om regeringen nu förbereder sig för att sätta sig ner med den enda glassförsäljaren?

Talman! Det här är en mycket viktig upphandling. Den hade förtjänat en bred parlamentarisk förankring. En sådan är givetvis inte möjlig när allt är överenskommet på förhand. Nu ska upphandlingen då fort, fort genomföras. I augusti görs jobbet för att kunna skicka den slutliga anbudsförfrågan till anbudsgivarna. Enligt tidtabellen i bilaga A7 ska Ålands största kontrakt ingås i januari 2027.

Talman! Jag har bett Ålands ombudsmyndighet att granska upphandlingens laglighet, i enlighet med upphandlingslagen. Jag har också bett dem utfärda verkställighetsförbud, tills lagligheten är klarlagd. Efter en lagändring 2023 så är det inte Konkurrens- och konsumentverket som har behörighet att tillsyna landskapsregeringens upphandlingar över EG:s tröskelvärden, det är Ålands ombudsmannamyndighet. Syftet med upphandlingstillsynen som Ålands ombudsmannamyndighet bedriver är att arbeta för efterlevnad av lagstiftningen och främja rättvis konkurrensutsättning. Är detta en rättvis konkurrensutsättning? Det förtjänar ålänningarna att veta.

Det ska också tilläggas, talman, att om upphandlingen och upphandlingens tidtabell ramlar ihop som ett korthus av lite lagenlig tillsyn så var det nog inte mycket till upphandling.

Den andra ”kamelen” handlar om upphandlingens omfattning. I tidningen Nya Åland uttalar sig en företrädare för landskapsregeringen så här: ”Det här är ett jättelångt avtal. Vi har aldrig upphandlat ett så långt avtal. Därför ingår det i avtalet att man kan – med lagtingets tillåtelse – öka värdet på upphandlingen. Kostnadsökningen får i så fall vara högst 50%.” Högst 340 miljoner har alltså blivit högst 510 miljoner i de kommande avtalsdiskussionerna. Det är en kamel som heter duga!

Låt oss spola tillbaka till debatten om skärgårdstrafiken, där oppositionen föreslog en lägre fullmakt på 322 miljoner med ett annat upplägg. Regeringsblocket gjorde då, enligt mig, en fultolkning av det förslaget och menade att det kostar 380 miljoner, totalt oacceptabelt! Nu föreslår ni utan att blinka att kommande lagting ska acceptera en avtalskostnad på max 510 miljoner euro. Tycker ni att detta är okej? Ser ni någon koppling till icke-konkurrens här?

Och alla ni som har motiverat detta för er själva med att ”nu slipper vi prata skärgårdstrafik under 15 år!” och det är ju skönt. Det finns väl ingen säkrare garanti för att vi kommer att prata skärgårdstrafik, än om fullmakten måste höjas lite till och sen lite till – upp mot det nya taket för avtalsenliga kostnader på 510 miljoner?

Skärgårdsbornas vardag hänger på att vi får till äkta konkurrens. Ansvarsfull hantering av skattemedel hänger på att vi får till äkta konkurrens.

Talman! Det finns också många kuriositeter i upphandlingsdokumenten, alltför många enligt min mening. En kuriositet är att ansvaret för elektrifiering skyfflas över på entreprenören. Det står så här: ”Tjänsteleverantören ansvarar för de elkablar och elanslutningar som den ansluter till färjelägets elcentraler samt för deras säkerhet. Tjänsteleverantören ansvarar för installationen av eventuella eltekniska anordningar och batteripaket som den anskaffar till färjeläget samt för deras säkerhet. Tjänsteleverantören ingår elavtal för färjelägena.”

Talman! En annan kuriositet är att upphandlingsdokumenten innehåller felaktigheter, vilket kunde vara ytterligare en orsak till att dra några djupa andetag, förlänga tidslinjen och samla sig parlamentariskt runt en lite bättre plan. Vet ni vad? Jag kommer att starta en kortruttskalender, det blir som en lucköppning där vi hittar ”Dagens kortruttspärla”.

Dagens lucka som öppnas är instruktionsbilagan för incheckning, där det står: ”Det ska aldrig tas betalt vid incheckning, om det kommer upp pris är något fel. Till exempel när ni är i avgiftsbelagd hamn, kunden har sagt att hen har giltigt årskort, men årskortet har blivit gammalt, då ska ni avbryta bokningen och kunden ska antingen förnya sitt årskort online eller köpa öppen biljett för att betala sin resa. När priset är det bara att trycka sig vidare.” Klart som korvspad!

I morgon publiceras en ny lucka. Det gör jag inte för att roa, utan också för att göra en viktig politisk poäng: Ålands största upphandling är värd bättre omsorg än så här! Helhetsintrycket av en upphandlande myndighet som vill pressa ner priserna får inte vara hafsigt. En del av felen förväntar jag mig att ni upptäcker själva.

Om vi fortsätter på kuriositetstlistan så hittar vi inte ett ord om passagerartrafik, inte ens en liten utredning. "Löftena kunna ej svika".

Alla som är beroende av Föglölinjen kan notera att ”Högsäsong definieras som perioden mitten av juni till mitten av augusti totalt 10 veckor.” Det är alltså då som det finns reservkapacitet enligt det här underlaget. Övrig tid på året är det en färja som trafikerar.

Talman! För att vara övertydlig så understöder jag lagtingsledamot Wikströms åtgärdsuppmaning. Det finns mycket mer att säga i ämnet men det viktigaste budskapet idag är: Gör om, gör rätt! Tack för ordet.

Talman!

Ledamot Valve för ett resonemang om en potentiell anbudsgivare. Denna anbudsgivare har haft alla möjligheter i världen att delta i anbudsförfrågan för 2025, 2026, med en option för 2027. I anbudet ingick att köpa fyra färjor meddetsamma eller inom sex månader, och en lite senare. Den anbudsgivaren hade då haft full kontroll över färjorna. Det var öppet för alla och envar att lämna bud.

Talman!

Den potentiella anbudsgivaren har lämnat mycket tydlig feedback, dessutom offentlig och väldigt specifik kring vilka omständigheter som den anser att begränsar konkurrensen. En sådan är den korta tidtabellen som skulle behöva förlängas för att främja en rättvis konkurrens.

Nu råddar ledamoten Valve ihop resonemangen lite. Det är för kort tid för den nuvarande upphandlingen, ja men den föregående upphandlingen, där man hade kunnat skaffa färjorna om man hade varit intresserad, den var relativt lätt att räkna på. Man visste vad man fick och till vilket pris.

När det gäller möjligheten att köpa till trafik, så det är ändå en bra möjlighet om någon region i skärgården skulle utvecklas väldigt bra under de kommande 15 åren. Till exempel, om Föglö skulle få fler möjligheter, som fler fiskodlingstillstånd och liknande, kan det behövas mer trafik dit. Då kan man åtgärda det på det sättet någon gång under den här perioden.

Talman!

Jag tror att jag överlåter åt lyssnarna att avgöra vem som råddar. Jag är totalt ointresserad av den tidigare upphandlingen. Det som jag är intresserad av är den upphandling som vi diskuterar i dag, där det finns en option gällande avtalet, punkt 9.1. som kan nyttjas.

Det är en option som regeringen har avsagt sig. Jag har ställt den raka frågan: Varför har ni avsagt er den optionen? Jag har fortfarande inte fått svar, men det finns möjligheter att svara ännu.

Herr talman!

Vi har svarat på detta eftersom det är förknippat med stora problem, och det finns ingen utredning som visar att en aktivering av klausulen verkligen skulle förbättra konkurrensneutraliteten.

Konkurrensneutralt betyder inte att alla står på samma startlinje. Har man erfarenhet av en trafik, har man produktionsmedel och är man etablerad, så har man en fördel. Men det betyder inte att det skulle vara icke-neutralt. Olika entreprenörer har givetvis olika förutsättningar.

Vi välkomnar ombudsmannamyndighetens granskning av den här upphandlingen. Om vi har gjort något fel så är ingen mer intresserad än vi av att få veta det.

Talman!

Det är välgörande att få ett tydligt ställningstagande från Ålands ombudsmannamyndighet, eftersom kraven på rättvis upphandling är ganska betydande enligt den upphandlingslag som gäller på Åland, för de värden som överstiger EG:s tröskelvärde.

Det finns ett annat bra talesätt på svenska: "Som man ropar får man svar." Den promemoria som handlar om utnyttjande av konkurrensförhållanden kopplat till återköpsklausuler väcker frågor. Ni har inte frågat hur vi säkerställer fri konkurrens. Istället får man intrycket av att frågorna handlar om hur vi kan stoppa fri konkurrens.

Kan ni räkna upp rättspraxis hur man har förhållit sig till situationer? Jag ser ingen vilja till fri konkurrens från landskapsregeringens sida.

Är inte detta fri konkurrens? Då kommer det att stoppas i marknadsdomstol, det är helt klart. Men vi menar att det är det och vi har de juridiska argumenten för att gå vidare.

Sedan förstår jag inte varför ledamoten Valve gör så stor sak av att det i paragraf 136 i upphandlingslagen finns en generell regel om att ett upphandlingsvärde kan ökas med 50 %. Det ger dessutom lagtinget i framtiden handlingsutrymme att utveckla skärgårdstrafiken efter demokratiska beslut och godkännande av budgetmedel i det här lagtinget.

Talman!

Anledningen till att jag gör så stor sak av detta är att det är den största händelsen Åland har varit med om. Det handlar om den största upphandlingen som Åland någonsin har genomfört.

Minister Gunell beskriver att lagtinget får möjlighet att höja kostnadstaket upp till 510 miljoner euro. Ja, detta har ni varit tydliga med i media, och det har noterats.

Talman!

Jag vill understryka att jag finner det problematiskt att partiordföranden för Moderaterna så tydligt gör en tillsynsmyndighet till ett politiskt slagträ. Politiker brukar använda de parlamentariska verktyg som finns tillgängliga. Under förra mandatperioden gavs lag- och kulturutskottet ett särskilt mandat för att granska lagligheten.

Det är faktiskt svårt att hitta nordiska exempel på när parlamentariker har agerat på det här sättet, som ledamoten Valve nu har gjort. Det finns tydliga grunder för detta. Man värnar om de demokratiska institutionerna och vill inte blanda in oberoende myndigheter i politiska konflikter. Traditionellt sett handlar det ytterst om domstolar och det som kallas för juridikalisering. Denna tendens sprider sig nu över samhället, även till oberoende tillsynsmyndigheter.

Hur ser ledamoten på detta?

Talman!

Minister Zetterman blandar ihop begreppen lite. Det handlar inte om att ingripa i någon domstol, utan om att be den myndighet som uttryckligen har som uppdrag i lag att avgöra upphandlingars rättvisa konkurrensvillkor och laglighet att utföra sitt arbete.

Jag vill påminna minister Zetterman om att vi har lämnat in en motion som heter "Säkerställ konkurrens på lika villkor inom skärgårdens upphandling". Det resulterade i ett betänkande med samma namn från ett enhälligt utskott, som antogs av ett enhälligt lagting. I betänkandet står det bland annat att utskottet anser att de synpunkter som har framkommit i åtgärdsmotionen beaktas inom ramen för landskapsregeringens fortsatta arbete. Det beaktas inte!

Talman!

Jag uppfattar att det har beaktats i mycket hög utsträckning, och att man också har tagit hänsyn till synpunkter som har kommit från bland annat skärgården i dessa frågor. Därför finns det med i olika optioner i upphandlingen.

Men jag vill ändå återgå till den andra frågan. Juridikalisering handlar traditionellt sett om domstolar, men samhällstrenden visar att även oberoende tillsynsmyndigheter dras in.

Det är inte lämpligt, statsvetaren och ledamoten Valve, att blanda ihop rollerna på det här sättet. Det gynnar inte institutionernas oberoende. Vem som helst kan lämna in ett ärende till tillsynsmyndigheten, och det har också ledamoten Valve rätt att göra. Men att göra det som partiordförande och gå ut och marknadsföra det på sina politiska sociala medier dagen före man deltar i en spörsmålsdebatt, det är inte att värna om demokratin. Det är inte att värna om institutionerna, och det är inte att värna om samhällsresurserna.

Talman!

Jag har samma rätt som andra medborgare att uttrycka mina tvivel kring landskapsregeringens upphandlingar. Jag ifrågasätter om genuin konkurrens verkligen äger rum. Jag kommer också att gå till JO och JK om det skulle framkomma att landskapsregeringen på något sätt försöker påverka den oberoende myndigheten, Ålands ombudsmannamyndighet.

Tack, talman!

Jag tycker att ledamot Valve påstår väldigt mycket och hypotiserar saker, samt sätter ord på det som vi skulle ha sagt men inte gör här, varken från majoriteten eller från landskapsregeringen.

För det första, vill vi ha fler aktörer? Det är självklart att vi vill ha det. Vi tänker inte göra som ÅHS gjorde när man uteslöt sex av sju aktörer. Istället vill vi ha fler aktörer och vi vill ha den dialog som pågår just nu.

För det andra, när det gäller upphandlingslagen så försöker man säga att landskapsregeringen kommer med en summa om 340 miljoner och sedan nämner man också att den kan bli 510 miljoner. Ledamoten vet mycket väl att det står i upphandlingslagen som man påminde om här. Det är där det står att man kan ha det under en så lång tid.

Sist men inte minst, man pratar som att man har lämnat in beslut om verkställighetsförbud till ombudsmannamyndigheten, men myndigheten själva kan inte bestämma om det. De ska ha tillsyn och överenskommelser. De kan inte på egen hand besluta om det.

Talman!

Enligt en lagpromemoria som Ålands landskapsregering har antagit om upphandling är det glasklart att det är Ålands ombudsmannamyndighet som har de nämnda befogenheterna, inklusive den befogenhet som anges i 140 § i upphandlingslagen.

Jag kan läsa högt, lag-PM:et heter "Upphandlingslag under tröskelvärdet på Åland". "Ombudsmannamyndigheten kan, i enlighet med 140 § i upphandlingslagen, förbjuda verkställandet av upphandlingsbeslut." Det är landskapsregeringens egen lagpromemoria.
Vi har bra tjänstemän.

Under tröskelvärdet, det är nyckelordet där.

Det som jag egentligen skulle vilja diskutera är oppositionens förslag, som vi får höra lite nu och då. De säger att de kommer med ett förslag och att det är mycket bättre. Jag håller med om att det var ett bättre förslag. Det var en presskonferens den 14 november där man hade ganska höga tongångar och ett mycket bättre förslag på gång.

Vi väntade i den här budgetdebatten och i remissdebatten. Vi satt och väntade i tre veckor i utskottet. Vi väntar fortfarande på de siffror och kalkyler som man skulle presentera, och på hur man kom fram till att trafiken skulle bli så mycket billigare när man ska ha en större färja och köra på samma sätt. Det ledde egentligen ingenstans. Det enda som man återigen försöker upprepa är att man säger att man har ett förslag, men man har ingenting att komma med, för det borde vi väl ha sett nu.

Talman!

Jag fortsätter läsa: "När det gäller direktupphandlingar som överstiger EU tröskelvärdena kan ombudsmannamyndigheten också lägga fram förslag från Marknadsdomstolen om fastställande av påföljder, såsom påföljdsavgifter, förkortade kontraktsperioder eller upphävande av upphandlingsbeslut.

Det här är de befogenheter som vi nyligen har gett Ålands ombudsmannamyndighet svart på vitt.

Talman!

Jag tycker att ledamoten Valve har missförstått en hel del, och faktiskt anser jag att Moderaterna har kastat sin tidigare forna tydliga skärgårdstrafikpolitik helt överbord.

För det första handlar det inte om en direktupphandling; ledamoten har missförstått lagstiftningen. För det andra är detta en konkurrenspräglad dialog. Det är ett mycket sinnrikt system för att upphandla en så komplex tjänst. En tjänsteman förklarade att man kan se detta som ett dragspel. Basen är 340 miljoner, men om vi fortsätter att se en urbanisering och utflyttning från skärgården kan man minska skärgårdstrafiken, men man kan också öka den. Ett bra exempel på detta är Föglö.

Jag anser att man har missförstått nyanserna i detta, och dessutom är det ingenting som landskapsregeringen kan bestämma ensamt. Det ska analyseras och godkännas här i lagtinget. Det är prima vara det här, ledamot Valve. Var lite positiv, modern och framåtsyftande!

Jag kan inte heller låta bli att kommentera det som kollegan Benny Pettersson tog upp. När det gäller återköpsklausulen vid den tidigare upphandlingen så var det fri konkurrens, Axferries, Torghatten och Hongkongbaserade bolag kunde bjuda på trafiken och köpa färjorna. Där var det marknadskrafter.

Talman!

Vi efterlyser samma marknadskrafter här också i den spirande upphandlingen. Lantrådet var inne på att det var sinnrikt, ja nog måste man medge att en konkurrenspräglad dialog utan konkurrens är ganska sinnrikt.

I mina ögon är det dock dyrt och ineffektivt. Det är framhafsat pga att politikerna har haft en alltför ambitiös tidtabell. Jag ser ingen konkurrens. Landskapsregeringen har mycket att bevisa.

Talman!

Hur vet ledamoten Valve det? Hur vet ledamoten vem som kommer att inleda dialogen med landskapsregeringen? Det kan ledamoten Valve aldrig förutse.

Man kan säkert avfärda den gedigna utredningen från en av landets mest framstående juridiska firmor inom upphandling och säga att den inte är värd någonting. Det står ju tydligt och klart att man riskerar att störa marknaden om man aktiverar återköpsklausulen.

Dessutom saknar jag en mening i klämmen. Där tycker jag att det tydligt och klart ska stå att man äskar om 15 miljoner och att man kräver att landskapsregeringen kommer med en tilläggsbudget. Hur ska man förklara det för ålänningarna? Vi har just sålt färjorna, och nu ska vi köpa dem tillbaka. Vi vet inte om vi får dem sålda eller om Hongkongföretag, Axferries, Torghatten eller något annat rederi är intresserade av färjorna. Då sitter vi där med färjor. Det kan inte jag förklara för ålänningarna. Men det tycker jag att Valve ska göra.

Talman!

Ja, det kan jag förklara. 15 miljoner är absolut ingenting jämfört med hur dyrt det blir om vi genomför en upphandling med enbart en part. Jag nämnde i mitt anförande exemplet Torghatten versus Finferries år 2022 i upphandlingen av Insjöupphandlingen. Det blev 69 miljoner billigare. 15 miljoner är en spottstyver jämfört med det.

Vad gäller det som lantrådet sade i inledningen av sin replik, lyssna på marknaden! Torghatten har lämnat in sin åsikt. De har varit väldigt tydliga och säger att detta inte är genuin konkurrens. Om ni gör så här och så här, då blir det genuin konkurrens. Torghatten är inga duvungar; det är garvade rävar som har varit med i många komplexa upphandlingar i västra Sverige och Insjöfinland. Ni borde lyssna på dem.

Tack, talman!

Det är bra att ledamoten Valve lyfter fram den teoretiska 50 % ökning som vi nu återfinner i upphandlingsmaterialet.

Vi kan backa bandet och gå tillbaka till den budgetdebatt vi hade. Jag tänkte läsa upp ett citat från lagtingsledamot Anders Ekström. "Avslutningsvis kan jag konstatera att oavsett hur man vrider och vänder på vårt förslag till ett nytt trafiksystem, så är det ekonomiskt och ingenjörsmässigt det bästa alternativet. Landskapsregeringens förslag ger bättre kapacitet och mer flexibilitet. Det sparar 3 miljoner liter diesel och minst 53 miljoner."

Men nu är man plötsligt beredd att utöka med 50 %, apropå logiska kullerbyttor.

Det var ett jättebra klargörande. Det skulle vara bra att höra från hela regeringsblocket om ni är med på det här tåget; 340 miljoner och det får kosta 50 procent mera de kommande 15 åren. Och att det är inga problem med att kommande lagting utökar fullmakten eller minskar fullmakten som infraministern var inne på.

Jag såg samma passage men jag avstod från att nämna det i mitt anförande, men tack ledamot Kanborg.

Tack, talman!

Avslutningsvis tänkte jag citera från presskonferensen när man presenterade den här upphandlingen. Vi hörde här tidigare att man kallade en annan upphandling för "Lex Valve" där man stod med en anbudsgivare.

En mediafråga till landskapsregeringen: Vad gör ni om det kommer bara ett anbud? Då går vi vidare med upphandlingen. Men det stämmer inte riktigt med vad man har anfört här idag.

Talman!

Också det är en väsentlig poäng.

Talman!

Under förra mandatperioden ändrades också mitt efternamn, men det var lite närmare. Det var första gången faktiskt.

Talman! Kollegor, kära lyssnare, vi pratar återigen om skärgårdstrafik. Det här har blivit en paradgren i det här lagtinget under många år. Vissa driver hela sin politiska agenda på detta, medan andra inte gör det. Men nog om det.

Det här spörsmålet handlar formellt om återköpsklausulen i det nuvarande avtalet för sjötrafiken. Jag tänker inte nämna något företagsnamn, eftersom vi har blivit ombedda att inte göra det. Jag hoppas att vi kan undvika det framöver.

Herr talman, det handlar om vilken väg vi vill att skärgårdstrafiken ska ta framöver. Jag tycker att landskapsregeringens svar på spörsmålet är tydligt. Vi befinner oss just nu i ett skede där marknaden testas och intressenterna ges möjlighet att anmäla sitt intresse inför en konkurrenspräglad dialog som ska genomföras i höst. Syftet är att få svar på vilka entreprenörer som är intresserade och vilka lösningar som kan erbjudas, utöver dem som finns idag. Man vill också ha svar på vilka investeringar marknaden är beredd att göra och hur framtidens skärgårdstrafik kan organiseras på bästa sätt.

Det är precis så här som stora och komplexa upphandlingar ska genomföras. Först samlar man fakta, sedan fattar man beslut. Inte tvärtom. Spörsmålställarna har varit tydliga i tidningar och i debatten att de vill göra tvärtom. De vill att landskapsregeringen redan nu ska ta ställning till återköpsklausulen innan marknadsdialogen ens har genomförts.

Det finns en grundläggande missuppfattning i den här debatten. Återköpsklausulen är inte någon liten reservknapp som man kan trycka på när det passar, eller ett sätt att hålla alla alternativ öppna. Det är en skyldighet. Konsekvensen är att m landskapet väljer att aktivera klausulen, så måste fartygen köpas tillbaka. Det handlar inte om teorier eller möjligheter, utan om ett konkret beslut med potentiellt stora ekonomiska konsekvenser för våra skattebetalare. Vi pratar om fartyg för uppskattningsvis omkring 15 miljoner euro. Vi talar om att landskapet återigen ska bli fartygsägare, och att skattebetalarna återigen skulle bära riskerna. Framtiden är därmed oviss.

Det är rimligtvis det som borde stå i en kläm här. Om man förstår oppositionen rätt, så ska landskapsregeringen äska om 15 miljoner från lagtinget för att köpa tillbaka alla färjor. Vad är annars den politiska kontentan? Det är den praktiska konsekvensen av det här. Jag uppmanar oppositionen att i så fall finansiera era förslag. Ni måste göra det.

Talman! Det är därför den juridiska utredningen som landskapsregeringen beställt är så viktig. Utredningen konstaterar att ett utnyttjande av återköpsklausulen skulle innebära ett väsentligt och förutsägbart ingripande i marknadsbaserad verksamhet. Den konstaterar vidare att det inte är klart att återköp skulle främja konkurrens eller konkurrensneutralitet. Tvärtom säger utredningen att ett beslut om återköp i praktiken skulle behöva fattas innan upphandlingen annonseras, och att anbudsgivarna därefter skulle förpliktas att överta de återköpta fartygen.

Skulle vi gå den vägen får vi inte reda på vad marknaden har att erbjuda, förutom dessa gamla välkända färjor. Det betyder att anbuden ska ske med dessa färjor, och en av intressenterna har dessutom på ett offentligt möte sagt att de inte är intresserade av att köpa alla färjor. Men det skulle de i så fall tvingas göra om vi ska vara ansvariga gentemot våra skattebetalare. Annars sitter vi med färjor och då har vi viken full här. Det är ett mycket långtgående steg, herr talman, det är ett steg som oppositionen vill att vi ska ta, men vägrar finansiera.

Det är viktigt att påminna sig om varför den här processen överhuvudtaget pågår. Den långsiktiga ambitionen är inte att köpa tillbaka gamla fartyg. Den långsiktiga ambitionen är att förnya eller förbättra tonnage. Dagens fartyg blir äldre och flera av dem är inte optimalt dimensionerade för det trafikbehov som finns. Transporterna förändras. Fordonen blir större och kravet på kapacitet och effektivitet ökar. Det är därför vi behöver skapa förutsättningar för framtidens trafik, inte dåtidens.

Talman! Liberalerna vill ha en långsiktig, trygg lösning för skärgårdstrafiken. Men vi vill också få bort detaljfrågorna kring skärgårdstrafiken från lagtingets bord. Jag och Liberalerna tycker att trafiken är alldeles för viktig och för kostnadstung för att användas som ett politiskt slagträ när det passar. Skärgårdsborna behöver stabilitet. Näringslivet behöver förutsägbarhet. Resenärer behöver fungerande trafik. Därför behövs långsiktiga spelregler, professionella processer och ärlighet kring hur verkligheten ser ut. Där går den verkliga skiljelinjen.

Obunden Samling och Veronica Thörnroos verkar inte vilja släppa skärgårdstrafiken som politiskt kampanjverktyg. Tvärtom vill man se till att varje fartyg, varje hamn, varje rutt och varje teknisk detalj ska fortsätta att vara politiska konfliktfrågor. Det är tydligt i den här debatten. Vi känner igen mönstret. Under årens lopp har det utlovats broar och tunnlar som ska lösa alla problem. Man har vunnit rubriker, fått folk att börja hoppas, och ibland har man vunnit val på det. Men det har varit betydligt svårare att leverera resultat. Hoppet byttes ut mot besvikelse. Samtidigt har man ofta gjort sitt yttersta för att försvåra eller stoppa andras försök att genomföra reformer. Resultatet känner vi till: år av förseningar, år av politiska låsningar, nya utredningar och miljoner av skattebetalarnas pengar som gått till processer utan att problemen har lösts.

Sedan måste jag också säga några ord om Moderaternas roll i detta. Under många år har Moderaterna varit en av de starkaste förespråkarna för reformer inom skärgårdstrafiken. Man har argumenterat för korttidslösningar, talat om behovet av långsiktighet och lyft fram vikten av att våga fatta beslut som sträcker sig längre än en mandatperiod. Därför är det svårt att förstå den moderata lagtingsgruppens agerande just nu. För de som under många år har argumenterat för långsiktiga reformer borde rimligtvis vara de första att försvara en process som faktiskt syftar till att skapa just långsiktiga lösningar. I stället väljer man att tillsammans med Obunden Samling försvåra den här processen som skulle ge svar på hur framtidens sjötrafik ska organiseras

Man ska även nu anmäla landskapsregeringen till ombudsmannamyndigheten. Devisen verkar vara där parlamentarismen tar slut så tar juridiken vid. Partiledaren Marcus Måtar sa i tidningen förra veckan att ärendet förhoppningsvis drar ut på tiden, med fördröjningar och överklaganden, så att valet kommer emot. Nu har moderata partiledaren Valve och även Stefan Toivonen hörsammat detta och gjort sina anmälningar. Vi förväntade oss faktiskt mer av Moderaterna i den här frågan.

Jag har svårt att se det som något annat än ett försök att förlänga och sabotera det arbete som man själv har drivit tidigare i regeringsställning. Och nog väcker det frågor om hur väl denna linje överensstämmer med den politik som Moderaterna tidigare gått till val på, och hur det moderata partifältet ser på det arbete som man själv varit med och byggt upp under flera mandatperioder. Varför deltar man i den politiska rundan, kan jag undra? För vad och för vilka syften?

Talman! Det finns avgörande skillnader mellan dagens regering och tidigare misslyckade processer. Den nuvarande landskapsregeringen har förvaltningen bakom sig, sakkunskapen bakom sig och de juridiska bedömningarna bakom sig. Tidigare har man valt att köra på med exempelvis avbeställning av elhybrid och sådana beslut, trots att man varnade för de negativa konsekvenserna av dessa beslut. Man anlitade jurister och man var tvungen att föra vitbok eftersom man såg vart det höll på att barka. Slutresultatet blev 12 miljoner euro i skadestånd efter förlikning, utan ny hybridfärja. Det var pengar helt i sjön och i stället fick vi Mergus och Ådan.

Det är ett dyrt kvitto, herr talman, på vad som händer när politisk prestige tillåts gå före juridiska och professionella konsekvensbedömningar. Den läxan tänker vi inte glömma. Det borgar inte för ett gott omdöme när det gäller långsiktiga samhällsinvesteringar. Vi ställer vårt förtroende till att opinionens minne är långt nog att påminna om detta under kommande val.

Talman! Avslutningsvis. Liberalerna tycker att landskapsregeringen gör rätt som testar marknaden, genomför den konkurrenspräglade dialogen, inväntar fakta innan man fattar beslut och vägrar att låta sig pressas av förhastade ställningstaganden. Man gör det ärligt och rakt. Därför ger spörsmålet inget skäl att ändra kurs. Tvärtom visar det, tillsammans med landskapsregeringens svar, varför den nuvarande kursen är den ansvarsfulla vägen att gå. Det visar att den framtida regeringsdugligheten finns i denna sal. Först testar vi marknaden, sedan fattar vi beslut.

Liberalerna stöder landskapsregeringens svar på spörsmålet. Tack, talman!

Tack, talman!

Ingen är väl förvånad över det. Ledamoten har sysslat med en mängd olika politiska sidospår för att förvirra debatten. Vad det egentligen handlar om i denna debatt är konkurrens inom den aktuella upphandlingen, och ingenting annat. Inget av det som ledamoten tar upp här är relevant. Det är en medveten taktik för att förvirra oss om vad debatten handlar om och försöka få oss att nappa på det. Men jag tänker inte göra det.

Jag tänker hålla mig till det som ledamoten, Liberalerna och regeringspartierna säger: att ni måste köpa de här färjorna. Man säger för 15 miljoner. Det handlar inte om 15 miljoner. Vi har visserligen sagt att det inte är hela världen, men vi äger hälften av det här bolaget, vilket betyder att nettokostnaden blir 7,5 miljoner. Jag vill bara klargöra det.

Jag vill också ta upp den aspekt som handlar om att vi ska testa marknaden. Nu ska vi testa marknaden. Om det är så att vi i den första fasen bara får in ett anbud, eller om de anbudsgivare som kommer in säger att det här är väldigt konkurrenshämmande, kommer Liberalerna då att ändra sig?

Tack, herr talman!

Vi utgår från att det kommer att finnas fler anbudsgivare i den här dialogen. En konkurrenspräglad dialog är vårt främsta mål. Mer än så behöver jag inte säga; det är det vi siktar på.

Tack, talman!

Jag fick inte svar nu. Om det skulle komma in bara en anbudsgivare, man säger att man ska testa marknaden, om det bara är Axferries som lämnar anbud, kommer man då att ändra sig och försöka göra om den här upphandlingen så att man kan få en riktig och reell konkurrens? Är det så man ska förstå det när man pratar om att vi ska testa marknaden?
Man ska följa alla rekommendationer, som man säger inom parentes. Men är detta man menar? Det är lite svårt att tyda vad ledamoten egentligen säger.

Sedan vill jag också påpeka att det är just de här färjorna som ska användas. Jag har suttit med i den parlamentariska tankesmedjan och varit ganska djupt involverad i hur man har tagit fram det underlaget för dessa 340 miljoner euro och allt annat är baserat på de här färjorna, alltså hela beräkningsunderlaget är baserat på dessa färjor.

Det är konstigt om man nu säger "nej, det behöver inte bli de här färjorna, det kan bli vad som helst" och det trots att alla våra uträkningar är baserade på vår flotta. Det måste väl ledamoten ändå hålla med om att är väldigt konstigt.

Tack, herr talman!

Med tanke på det jag tidigare nämnt, att vi ser fram emot att förnya och förbättra den flotta vi har just nu, tycker jag att det skulle vara synd om vi tvingades följa ett worst case-scenario där vi behåller gamla fartyg som uppenbarligen är för små för de linjer vi har.

Vi har företag som påpekar att vissa fartyg är för små för att hantera lastbilar och andra transporter. Därför hoppas vi att denna konkurrenspräglade dialog ska bidra till nya idéer, nytt tonnage och nya möjligheter som vi inte ser just nu. Det är det vi tror att marknaden kan ge.

Som svar på frågan, så kan det hända att vi måste omvärdera vår syn om det kommer bara en aktör. Jag måste vara ärlig med det. Vi värdesätter också konkurrens, framförallt. Det är därför vi litar på det som står i detta utlåtande. Jag förstår inte varför ledamoten Wikström inte gör det. Det är symptomatiskt för ledamoten Wikströms sätt att driva politik och det har kanske inte gått så bra tidigare.

Talman!

Ledamoten nämnde att det kommer att finnas många färjor som ligger parkerade i ett hav. Vad händer om Axferries inte vinner? Var ska dessa färjor placeras då? Om de inte vinner, blir färjorna helt oanvända, eller? Jag ställer bara frågan.

Ledamot Thörnroos tog upp det som kallas för Bareboat charter, vilket innebär att den som hyr står för alla kostnader. Det skulle innebära att landskapsregeringen hyr ut fartygen direkt efter att de har köpt tillbaka dem, och sedan ansvarar hyrestagaren för alla kostnader, drift och liknande, precis som om de ägde fartygen själva. Detta är något som används mycket inom sjöfarten och är väldigt vanligt inom handelssjöfarten.

Är det ingenting som (… taltiden slut).

Axferries är ett företag som ägs till hälften av landskapsregeringen och av Finland. Det är samma koncept som många andra stater har, inklusive Finland som har Finferries och äger ett eget företag. Upplägget ser ut så att det är ett eget företag. De äger de här färjorna. Det är inte våra färjor. Om Axferries inte vinner upphandlingen så är det upp till dem vad som görs med de här färjorna. Det är inte vi politiskt som bestämmer vad som ska göras med dem. Den uppdelningen måste vi vara överens om.

Jag tycker att det är lite ohederligt. Ledamoten har tidigare sagt att det handlar om landskapets färjor ändå, men de är inte landskapets, utan det är ett företags färjor. Vi ska inte ta de här färjorna från en potentiell intressent av upphandlingen.

Jag nämnde att det faktiskt kan bli så att vi köper tillbaka färjor och de blir liggande här i Möckelö, om det strular till sig. Men det är om vi äger dem själva. (… taltiden slut).

Talman!

I promemorian kan man läsa att återköp inte är olagligt, men det framgår att landskapsregeringen inte är skyldig att genomföra det. Det tycker jag är en betydande skillnad.

Det jag inte förstår är varför alla får lämna anbud, men konkurrensvillkoren inte blir lika. Om en av aktörerna har fartygen och de andra inte har dem, hur kan det då bli en rättvis konkurrens?

Jag kan inte förstå varför landskapsregeringen är så rädd för att använda sig av den här återköpsklausulen. Vad ligger bakom detta? Är det för att man redan har bestämt att det är Axferries som ska ha trafiken? Det ger en känsla av att något inte stämmer när man är så rädd för att använda en sådan möjlighet.

Tack, herr talman!

Det är ingen som är rädd. Vi gör en bedömning utifrån de juridiska rekommendationer som kommer från en promemoria, beställd av en av de mest använda aktörerna inom juridisk rådgivning för upphandling.

Jag håller med om att det inte är olagligt, men ingen säger det heller.

Men vad är bäst att göra för att främja konkurrens? Enligt promemorian skulle det bästa vara att inte genomföra ett återköp av de här färjorna. Jag står här som politiker och beslutsfattare. Jag är utbildad sociolog och har jobbat som fältare, men jag är inte expert på det här området. Det finns många andra här som inte heller är experter.

Jag väljer att lita på juridisk rådgivning från experter inom upphandling och konkurrens. Tyvärr finns det politiker som har haft ledande ställningar och som inte har litat på denna expertis, vilket har lett till negativa konsekvenser. Jag tänker inte återupprepa den fadäsen.

Jag hade från början tänkt ställa en fråga till ledamoten Påvals, som höll Liberalernas gruppanförande. Det skulle också kunna ha varit mitt anförande. Jag tyckte att det var riktigt bra, men eftersom jag börjar bli helt slut av att höra så mycket om just det här ämnet, så glömde jag bort vad jag skulle säga. Tack för ett väldigt bra anförande!

Tack, talman!

För åhörarna vill jag säga att de påhopp som riktades mot Moderat Samlings gruppledare, Påvals, kommer jag att bemöta i mitt anförande som jag kommer att hålla lite senare. När det blir min tur ska jag bemöta de påhopp som kom från Liberalerna mot Moderat samling.

Talman, bästa ledamöter och åhörare!

Jag tänkte börja med en liten historisk tillbakablick, inte så långt tillbaka, men en liten bit i alla fall.

Skärgården är en viktig del av Åland som bättre måste tillgängliggöras för såväl fast bosatta som besökare. De två viktigaste reformerna inom skärgårdstrafiken är investeringar i nytt klimatanpassat tonnage och en ny organisationsform. Landskapsregeringen inleder en långsiktig anskaffning av nya fartyg. Under de kommande åren, fram till 2035, ska fem nya frigående fartyg införskaffas samt åtta linfärjor, mindre frigående färjor. Färjfästena standardiseras och elektrifieras för elhybridfartyg. Vilket hallelujamoment! Vilket hallelujamoment när regeringen Sjögren 2 presenterade sitt regeringsprogram.

Men det är ju så här att när något verkar vara för bra för att vara sant, är det oftast det. Det är inget hallelujamoment i skärgården längre. Det är knappt något moment alls, faktiskt. Då kan man ju fundera: Har inte Sjögren 2 nu kommit med ett korrigerat meddelande i ett nytt regeringsprogram? Nej, det har man inte gjort.

Bästa ledamöter, jag ska prata lite kort om investeringar kontra drift. Jag får en känsla av när jag lyssnar på landskapsregeringen att med alla till buds stående medel ska fartygen elektrifieras, kosta vad det kosta vill. Det har ingen betydelse hur mycket driftsbesparingar man eventuellt kan göra. Det har ingen betydelse vad investeringarna kostar. Vi har inte ens fått all information om investeringarna i dag, mycket har förts fram. Vi vet till exempel att om man vill spara in två nautiska mil mellan Snäckö och Norra Kumlinge, kostar det i runda slängar 14 miljoner. Hur länge ska man inte köra för att spara in det? Det är bara en förfrågan.

Tittar man miljömässigt på det hela så är det nu okej med nya farleder. Inga bekymmer alls, trots att det finns gamla farleder som man väl skulle kunna använda.

Den sociala hållbarheten, vart tog den vägen? Varför är skärgårdsborna så förbaskade? Varför är de så ledsna? Varför är de så uppgivna? Jo, helt enkelt därför att de känner sig svikna. Ingen lyssnar på dem.

Minister Gunell tillsatte en så kallad tankesmedja. Jag väljer att kalla det en så kallad tankesmedja. Det som diskuterades i tankesmedjan var i princip redan färdigt processat när det kom dit. Sedan bjöds inte alla in att delta i tänkandet, utan det var bara vissa.

Det är lite samma sak nu när man tittar på upphandlingen. Jag vill också säga att jag inte har läst alla 280 sidor noggrant, men låt mig ta några exempel på den så kallade servicebeskrivningen. Var är den här servicebeskrivningen nu förankrad? Är den hos den så kallade tankesmedjan? Nej. Är den ute hos kommunerna? Nej. Är den hos regeringspartierna? Tveksamt, åtminstone inte de ledamöter som jag har talat med.

Men vem är det då som har gett förslag om att till exempel trafiken mellan Åva och Osnäs ska minskas med sju turer i veckan? Var kommer det förslaget ifrån? Var är det förankrat? Vem är det som har beslutat om det? Bor man i Brändö ska man tydligen inte åka någonstans på söndag före klockan nio, för då ska färjan börja gå. Var kommer det ifrån? Vem är det som har bestämt det här? Det finns hur många frågor som helst.

I förra veckan talade vi om tillväxt. Det talades om tillväxt, det talades om förtroende och det talades om att tänka positivt. Oppositionen kan ha fel i vissa frågor, så är det säkert. Det är så regeringsspelet fungerar med regering och opposition. Men hur kan det komma sig att i princip 2 000 skärgårdsbor har missförstått alltihop? Nog är det lite konstigt.

Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att det är bekymmersamt att den här upphandlingstiden är så pass kort som den faktiskt är. Min bedömning, och med de kontakter som jag har, är att det nog är svårt för någon annan än Axferries att just lägga ett bud på det här nu. Tack!

Tack, herr talman!

Jo, historieskrivningen är korrekt. När vi bildade den här regeringen, Sjögren, fanns det ett färdigt arbetsdokument som visade att landskapsregeringen skulle behöva köpa nya fartyg och nya linfärjor. Det var verkligen vår önskan att göra en satsning och söka stöd från den finska regeringen för finansiering. Tyvärr fanns det inga sådana pengar

Men vi gjorde en felbedömning. När jag tillträdde den här posten var problemen gigantiska. Det var ett arv från regeringen Thörnroos. Vi hade Mergus som inte kunde köra i lågvatten. Vi hade Ådan som hade stått nu vid kajen i två månader och kostat oss en halv miljon, utan att ha kört en enda meter. Dessutom hade vi en konkurs att reda ut, ett halvt år efter att vi tillträdde. Det var en total kollaps i skärgårdstrafiken med Nordic JetLine. Och vi hade även ett skadestånd att hantera. Det var inget litet bekymmer som vi fick städa upp.

Det är nästan så att man blir lite gråtfärdig när man förstår hur otroligt tungt arbete ministern har fått göra och hur mycket ansvar hon måste ta.

Men oaktat detta vill jag bara säga att när det gäller skadeståndet så krävs det två för att dansa tango.

Nät det gäller Mergus, så nej, det var ingen bra idé faktiskt. Jag tror till och med att den ansvariga ministern, som var på plats då, kan tycka likadant när det gäller detta.

Det var ett kompromissförslag, och det var det tonnage man fick tag i. Det är just det jag försöker säga: att få tag i ett isklassat tonnage finns inte på marknaden. Det är bara så. Därför hade det varit så viktigt att återbudsklausulen hade varit aktiverats.

Fartyg kan isförstärkas, det är faktiskt möjligt.

Om jag minns rätt var det så att i regeringen Thörnroos regeringsprogram avsåg man att bygga en tunnel. Jag tror inte att vi har sett någon tunnel än.

Saker ändrar under en mandatperiod, och det krävs säkert både två och tre att danska i den här regeringsleken.

När det gäller förankring och förhandling av en upphandling är det svårt att få den förankrad, eftersom den är sekretessbelagd ända tills den blir offentlig. Därför har jag sammankallat både tankesmedjan och trafikrådet nästa vecka, där kommunerna är företrädda, för att diskutera innehållet. Vi kommer att förklara hur processen går till, vad den innebär, vad som kan ändras och vad som inte kan ändras, och så vidare.

Talman!

Det är det som är symptomatiskt för den här regeringen, Sjögren tvåan. Först gör man en sak, och sedan går det ett antal veckor eller dagar, och sen kommer man med en förklaring.

Jag ställde en enkel fråga i mitt anförande: De här servicenivåerna som nu ligger på upphandlingen, vem är det som har fastslagit dem? Varken kommunerna känner till det, tankesmedjan känner inte till det och trafikgrupperna känner inte till det. Vem är det då som har bestämt att färjan ska börja gå klockan nio på morgonen? Vem är det som har bestämt att turerna ska dras ned? Det är någonting som ministern gärna får komma upp till talarstolen och berätta om.

Talman!

Ledamot Thörnroos svänger sig med lite siffror angående hur mycket man sparar i sjömil på kortrutten. I en tidigare debatt hörde jag att det handlade om 3 000 meter, idag var det 2 002 sjömil, men ingen av dessa siffror stämmer riktigt; det korrekta är 2,9 sjömil. Tar man det gånger 6 så handlar det om 17,4 sjömil per dag, vilket innebär att det på 15 år blir 95 000 sjömil. Det har en viss betydelse i det stora hela.

För att sätta detta i relation: För 25-26 år sedan, när man valde att satsa på färjfästet lilla Hummelholm, då var det 3,3 sjömil som förkortades, och skillnaden mellan 2,9 och 3,3 sjömil är inte jättestor. Då ansågs det vara en bra affär att göra denna satsning, och det har sparat 5 000 - 6 000 ton bunker, vilket är en försiktig uppskattning. Det var en helt okej affär för landskapet Åland.

Talman!

Tack för det klargörandet vad gäller de nautiska milen.

Det finns ändå en viss skillnad i den här upphandlingen, och det är att skärgårdsborna på norra linjen, mig veterligen, hade varit betydligt nöjdare med ett större fartyg än med två mindre. Man hade då också sluppit alla de praktiska problemen med att ordna transporter över Kumlinge land och att få detta att malla.

Som det verkar nu i upphandlingen har man uppenbarligen tänkt sätta in Skiftet mellan Kumlinge och Torsholma, och den kan inte kan ta ombord bilarna på grund av att frihöjden inte är tillräcklig.

En förkortning av pass är alltid bra, men när du förkortar lilla Hummelholm, då kapar du rejält, men nu gör du ju inte det.

Talman!

Jag vill klargöra eftersom ledamot Thörnroos sade att hon inte har läst upphandlingen så noggrant. Det finns en skrivning om när trafiken kan börja och det finns skrivningar om tider men det finns också en skrivning under, där man kan komma överens med tjänsteleverantören och det är väl just det som ska framkomma i marknadsdialogen.

Det är svårt att tänka, att om jag lade ett bud på det här, att jag skulle gå över det som är minimikravet. Det är brukligt när man lägger ett bud att man lägger sig på minimikravet, eftersom det finns ett intresse för det bolag som kommer att driva det att kunna göra en viss vinst för att kunna hålla sig kvar på marknaden.

Det borde ändå vara allmänt känt för ledamoten Pettersson, som ju är utbildad sjökapten, att det är avsevärt billigare att drifta ett fartyg än att drifta två. Skulle det verkligen vara så mycket billigare att driva två mindre fartyg, då skulle det rederi som trafikerar mellan Berghamn och Grisslehamn omedelbart sälja och skaffa två mindre fartyg istället, om det nu är billigare.

Talman!

Det spörsmål vi idag debatterar handlar om en av de största upphandlingarna i landskapets historia och om hur vi säkerställer att konkurrensen fungerar på ett rättvist och effektivt sätt. Det är utan minsta tvekan en viktig och mångfasetterad fråga.

Centern har diskuterat frågan ingående. Det har inte rått någon brist på engagemang för hur konkurrensen i upphandlingen bäst ska säkerställas. Därför har också olika uppfattningar framförts kring återköpsklausulen.

Vi har tidigare framhållit att frågan om återköpsklausulen förtjänade att analyseras närmare. Vi såg skäl att granska om ett återköp kunde bidra till bättre konkurrens i den kommande upphandlingen. Det står vi i Centern utan tvekan fortfarande bakom. Men det är också viktigt att konstatera att den analysen nu har genomförts. Det som förenar oss är att vi ville att frågan skulle analyseras grundligt innan slutsatser drogs.

Det är också viktigt att komma ihåg vad lagtinget faktiskt beslutade. Lagtinget beslutade inte att återköpsklausulen skulle aktiveras. Det lagtinget efterfrågade var att möjligheten att använda återköpsklausulen skulle utredas.

Den utredningen har genomförts och nu redovisats för lagtinget. Det är en viktig skillnad.

Nu har den analysen genomförts. Vi kan naturligtvis fortfarande ha olika uppfattningar om vilka vägval som hade varit bäst. Men vi måste också förhålla oss till det underlag som faktiskt finns.

Landskapsregeringen har låtit utreda frågan både ur ett upphandlingsrättsligt och ett marknadsmässigt perspektiv. Slutsatsen är vad jag förstår att det inte finns någon rättslig skyldighet att tillhandahålla produktionsmedel för att främja konkurrensen. Utredningen visar också att det inte är självklart att ett återköp skulle öka konkurrensen. Tvärtom lyfts risken fram att ett sådant ingripande i marknaden i vissa situationer kan få motsatt effekt.

Det betyder inte att alla måste dela samma bedömning. Men det betyder att frågan är betydligt mer komplex än vad som ibland framställts i debatten.

Det är också viktigt att komma ihåg varför återköpsklausulen en gång infördes. Enligt landskapsregeringens redogörelse var syftet att säkra skärgårdstrafiken efter de problem och den osäkerhet som uppstod år 2024. Återköpsklausulen skapades alltså inte som ett verktyg för den upphandling vi nu diskuterar.

Under de senaste dagarna har debatten också kommit att handla om servicenivåer, trafikupplägg och framtiden för olika delar av skärgården.

Jag har full förståelse för att människor reagerar när de ser uppgifter om förändrade turer eller förändrade trafikupplägg. Men vi måste också vara ärliga med att upphandlingsprocessen fortfarande pågår.

Marknadsdialogen har inte genomförts, anbuden har inte kommit in och någon slutlig trafiklösning finns ännu inte. Därför är det på tok för tidigt att slå fast och trumpeta ut att skärgården kommer att få sämre service.

Jag delar inte uppfattningen att vi redan idag vet vilka vinnare eller förlorare som kommer att finnas i den slutliga trafiklösningen. Det är just därför processen fortsätter och det är just därför dialogen med marknaden är viktig.

Ledamot Veronica Thörnroos har rätt i en sak. Tillväxt kräver goda kommunikationer. Därför är det också viktigt att vi genomför en upphandling som är långsiktigt hållbar ekonomiskt, miljömässigt och trafikmässigt.

Landskapsregeringen konstaterar också att de aktuella färjorna överlåts genom den upphandling som genomfördes år 2025, där entreprenörer kunde delta på lika villkor. Det är viktiga omständigheter när lagtinget bedömer den fråga som ställs i spörsmålet.

Talman! Den centrala frågan är hur konkurrensen säkerställs. Svaret måste ytterst vara detsamma som upphandlingslagstiftningen bygger på - genom ett öppet, transparent och icke-diskriminerande upphandlingsförfarande där aktörer ges möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det är också den modell som landskapsregeringen valt att gå in för.

Vi befinner oss fortfarande i ett tidigt skede av processen. Marknadsdialogen återstår och det slutliga utfallet känner ingen av oss ännu till. Därför bör vi också vara försiktiga med tvärsäkra slutsatser om hur konkurrensen kommer att påverkas. För Centerns del är det självklart att upphandlingen ska granskas noggrant. Det är också självklart att lagtinget ska ställa frågor när det finns olika uppfattningar.

Men det är lika viktigt att våra slutsatser bygger på fakta och på begäran genomförda utredningar. I dag finns det inget underlag som visar att landskapsregeringen varit skyldig att använda återköpsklausulen. Det finns inte heller något underlag som visar att ett återköp med säkerhet leder till bättre konkurrens. Tvärtom har den utredning som lagtinget efterfrågade kommit fram till att saken är betydligt mer komplex än så.

Det som nu återstår är att följa processen, utvärdera resultatet och säkerställa att Åland får en fungerande skärgårdstrafik, god konkurrens och en ansvarsfull användning av skattebetalarnas pengar.

Talman! Centern stöder landskapsregeringens svar på spörsmålet. Tack, talman!

Tack, talman!

När vi bjuder ut det på det här sättet, och Axferries fortsatt har tillgång till de produktionsmedel som behövs för att kunna erbjuda den här trafiken, är det ledamoten Mansén och Centerpartiets synpunkt att det är neutralt, det vill säga att Axferries inte har några fördelar i den här upphandlingen? Eller anser ledamoten Mansén att det finns fördelar och att det är helt okej om det är så? Jag undrar hur man ställer sig till den frågan.

Tack, talman!

Nu måste jag upprepa att många har nämnt företag och bolag vi namn och jag anser att det inte riktigt är lämpligt, men det verkar vara okej här.

Som svar till ledamot Wikström vill jag nämna att den promemoria om utnyttjande av konkurrensförhållanden kopplad till återköpsklausulen, som har givits från PTC Services ett sakkunnigutlåtande, så Centern lutar sig mot de slutsatser som presenteras där. Vi kan inte göra något annat. Som politiker blir det politiska beslutet, men vi har valt att följa den juridiska bedömningen i detta.

Tack, talman!

Det är viktigt att påpeka att detta är en politisk fråga, inte en juridisk fråga. Den här utredningen talar emot sig själv, vilket jag visade i mitt anförande, och flera har redan varit inne på detta.

Det är motsägelsefullt att å ena sidan hävda att det gynnar konkurrensen om Skiftet och Gudingen erbjuds marknaden på lika villkor, men å andra sidan missgynnar det konkurrensen om de här färjorna, som tillhör Axferries bjuds ut lika för alla. Den juridiska utredningen, om vi nu kallar den så, innehåller logiska felsteg. Det är ganska djupt problematiskt när man ska diskutera dessa frågor.

Man hänvisar till en utredning som uppenbarligen innehåller logiska brister, och vi måste vara tillräckligt kloka för att kunna se dem. Vi kan inte bara säga att vi hänvisar till en utredning som inte ger något klart och tydligt svar i denna fråga. Den är väldigt förvirrande.

Avslutningsvis undrar jag, ledamoten, nu när upphandlingen bjuds ut i augusti, om det bara kommer in ett anbud, är man då villig att ompröva sitt ställningstagande?

Tack, talman!

Först vill jag kommentera att historien har visat att det är viktigt att lyssna på den juridiska rådgivningen i dessa frågor.

Om det kommer in ett anbud, men som jag sade tidigare så är det viktigt att ambitionen är att få in flera anbud för konkurrensens skull. När vi ser facit så kan vi ta ställning till situationen.

Tack, herr talman!

Tack till ledamot Mansén. Jag kommer från det privata näringslivet, och konkurrens är ett välkänt fenomen för mig.

När det gäller historieskrivningen och protokollet säger jag också här i salen att den återköpsklausul som diskuteras skulle ha varit mycket bra att inkludera i upphandlingen. Jag ser endast fördelar med detta, både för att få in anbud och för den nuvarande aktören.

Den nuvarande aktören vet att om den förlorar den kommande upphandlingen, så förlorar man även båtarna. Annars kan man ha ingen verksamhet, men båtar. Så jag ser verkligen bara fördelar med detta. Det är viktigt att få med detta i protokollet.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Höglund. Ledamot Höglund har argumenterat för att frågan bör analyseras närmare. Det har vi också tagit upp i utskottet, och det är väl det jag har redogjort för i gruppanförandet. Det har utrett huruvida en återköpsklausul borde aktiveras eller ej. Det var svar på detta.

Man kan tolka återköpsklausulen som om den hade varit med så skulle det ha varit hämmande. Nu när den är borta, så kommer det att komma in fler anbud. Det kommer att bli väldigt spännande att se när vi hamnar i det läget, hur många anbud det kommer att bli.

Visst är det så, myntet har flera sidor. Det finns både för- och nackdelar med att lämna bort den.

Talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten. I upphandlingen står det att beställaren anskaffar elanslutningar och huvudcentraler till färjelägen, upp till den gräns som beskrivs ovan. Visserligen finns det ingen specifik gräns, men det handlar om sju olika hamnar.

Vågar ledamoten sig på att fundera över vad dessa elanslutningar och huvudcentraler skulle kunna kosta? Det är min första fråga.

Den här servicebeskrivningen för färjetrafiken är den som ligger till grund för beslutet. Det är den som är aktuell nu. Är ledamoten nöjd med de försämrade trafikförhållanden som uppstår?

Är man i Centerpartiet medveten om hur stora nedskärningar som görs och hur servicen i skärgården försämras när ni tog det här beslutet?

Tack, talman!

Tack, ledamoten Thörnroos! Det var många frågor på en gång. Vi kan säkert ta dem också i pausen och diskutera dem.

När det gäller kostnaden för elanslutningarna uppfattar jag att det i stor utsträckning handlar om ett miljökrav i upphandlingen. Detta kan faktiskt uppnås på olika sätt och med olika tekniker. Tidigare har det nämnts att kostnaderna för elanslutning eller ren eldrift kan ligga mellan 15 och 20 miljoner för nätförstärkningar för att få detta på plats. Det handlar om en kombination av nätförstärkningar som måste ske regelbundet och som redan är inplanerade, samt ny teknik som måste implementeras i hamnarna. Valet av teknik beror på den bedömning som görs av den som räknar på detta.

Jag tror inte att jag ska ge så många tips till anbudsgivarna från talarstolen; det är upp till dem att göra en teknisk bedömning av vad de kan erbjuda.

Talman!

Tack för ditt svar.

Jag vill dock förtydliga min fråga angående fastställandet av servicenivåer på färjelinjerna. För alla linjer, med undantag för Föglölinjen och södra linjen, ska trafiken endast gå mellan klockan 07-21. Det innebär att om man är i trafik vid den tiden, så är det ganska sent innan man når stan, och man måste också återvända tidigt. På helgdagar ska trafiken inte börja förrän klockan 9 på morgonen. Detta innebär en betydande försämring jämfört med hur det ser ut idag.

Därför vill jag ytterligare förtydliga min fråga: Var Åländsk Center medveten om hur pass kraftiga nedskärningar som nu ligger till grund för denna upphandling? Det är nedskärningar som kommer att påverka människors vardag i skärgården.

Tack, talman!

Ja, det är en omställning av skärgårdstrafiken till kortrutten, det ska vi också komma ihåg. Ledamot Thörnroos utgår från att det ska vara som det är i dag, fortsättningsvis. Men nu handlar det faktiskt om att vi ställer om skärgårdstrafiken med kortare rutter.

När det gäller servicenivån ombord, som ledamoten tydligen är ute efter, så har jag inte lusläst detta i upphandlingen, det ska jag ärligt säga. Det är väl någonting som man får följa och bevaka, och vara aktiv i tankesmedjan och liknande, om det är något som man anser är ett problem. Men jag uppfattar inte att vi försämrar för skärgårdsbor. Tvärtom, vi gör det möjligt att under 15 år framåt ha en fungerande skärgårdstrafik i skärgården.

Talman!

Spörsmålet bygger på antagandet att landskapsregeringen borde ha använt återköpsklausulen för att förändra konkurrenssituationen inför upphandlingen av skärgårdstrafiken. Men det är just där den grundläggande skiljelinjen går.

En offentlig upphandlande myndighets uppdrag är inte att skapa konkurrens genom att köpa och sälja tillgångar mellan marknadsaktörer. Uppdraget är att säkerställa att konkurrensen sker på ett öppet, transparent och rättssäkert sätt. Det är en viktig skillnad.

Talman! Likabehandling innebär inte att alla anbudsgivare ska ha identiska förutsättningar. Likabehandling innebär att reglerna är desamma för alla. Konkurrensneutralitet innebär inte att landskapet ska undanröja varje konkurrensfördel. Konkurrensneutralitet innebär att ingen aktör gynnas eller missgynnas genom själva upphandlingsförfarandet.

Den juridiska slutsatsen i promemorian är tydlig, den visar på att det finns goda skäl för att avstå att aktivera återköpsklausulen. Inte för att klausulen saknar betydelse, utan för att det saknades tillräckliga skäl att använda den. Promemorian pekar dessutom på att ett aktiverande av återköpsklausulen faktiskt skulle kunna störa konkurrensen.

Talman! Om vi för en stund uppehåller oss vid de färjor som nu framhålls som nyckeln till denna upphandling, finns det flera utmaningar att hantera oavsett vem som är redare.

Med de krav som anges i servicebeskrivningen för den konkurrenspräglade dialogen uppfyller endast två färjor kravet på fri höjd på bildäck. En saknar isklass. En annan saknar täckt fördäck, vilket krävs. Två saknar hiss till den nedre salongen. Det är alltså dessa färjor som oppositionen menar är helt oumbärliga för att kunna delta i upphandlingen.

Nå, om en aktör väljer långrutt på norra linjen krävs en färja mindre och köper man Skiftet och Gudingen som efter lite ombyggnad fyller kraven så är det inte så många färjor till som krävs. En aktör som har visat intresse har ett omfattande nybyggnadsprogram och då blir det färjor över.

Jag är inte särskilt orolig för konkurrensen när den ena aktören har en omsättning som är tjugo gånger större än den andras och äger ett sjuttiotal färjor.

En upphandling på 15 år borde vara mycket intressant för den som vill etablera sig på nya marknader. Jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp någon aktör som ännu inte offentligt har visat sina kort.

De rederier som deltar i marknadsdialogen har dessutom alla möjligheter att framföra synpunkter som kan påverka de villkor som slutligen ställs i upphandlingen.

Talman! Om jag för en stund spekulerar litet. Alla tänkbara aktörer av en viss standard hade möjlighet att delta i upphandlingen 2025-2026 med option för 2027. En aktör som nu har visat intresse kunde rimligen har visat intresse då och räknat hem upphandlingen och följaktligen ha köpt färjorna. En aktör med 20 gånger större omsättning så har de resurserna. En aktör med spelöga hade rimligen gjort bedömningen att landskapsregeringen behöver upphandla skärgårdstrafik även efter 2027. Vad kan då orsaken vara en denna mycket stora aktör inte deltog i den upphandlingen? Kan det vara så enkelt att det berodde på just denna så idag väldigt omtalade återköpsklausulen? Aktören ville inte löpa risken att plötsligt mitt i alltihopa stå utan färjor, och färjor man under tiden har investerat i och underhållit. Därtill ska de köpas för ett lägre värde trots uppgraderingar. Tänk den tanken bästa opposition! Tack, talman.

Talman!

Tack för anförandet. Jag vill först gå tillbaka till den bilaga som finns med i landskapsregeringens svar. Här skriver man under punkt fem, "Hantering av inlösenrätten", att "landskapsregeringen bedömer". Jag tycker det är lite märkligt att man har beställt en utredning som ska vara objektiv, men i sammanfattningen skriver att landskapsregeringen bedömer.

Det logiska hade varit att det är firman som har gjort den här analysen, och att landskapsregeringen sedan fattar sitt beslut baserat på den utredning som man har beställt. Ser inte ledamoten några bekymmer i att landskapsregeringen själv är involverad och ger sin åsikt i den här så kallade objektiva utredningen?

Ledamoten läste att landskapsregeringen bedömer. Det står ingenstans att ledamot Pettersson bedömer. Jag tänker inte göra mig till uttolkare för vad landskapsregeringen har bedömt. Den frågan kan rimligen ställas till landskapsregeringen.

Talman!

Vad jag försöker säga är att jag lyfter upp detta på ett mer formellt plan. Tycker inte ledamoten, som medlem av Ålands lagting, att det är lite märkligt att landskapsregeringen, som har beställt en så kallad objektiv rapport, själv inne i rapporten uttrycker sina åsikter?

Jag kan annars meddela ledamoten att det inte är brukligt. Jag har inte sett detta tidigare under de år som jag har varit här.

Som jag tidigare sa så kan landskapsregeringen svara på den frågan helt på egen hand.

Tack, talman!

Ledamot Pettersson månar kanske lite om en viss aktör, eftersom ledamoten på något sätt framställer det som om det skulle vara synd om den aktör som frivilligt har skrivit på ett papper om att sälja tillbaka färjorna på vissa villkor, ifall den man har köpt färjorna av önskar det.

Ett sådant avtal finns, och frågan är nu: Ska vi dra nytta av avtalet eller ska vi inte göra det? Ska vi tycka synd om den här aktören eller ska vi inte tycka synd om dem? Oppositionen tycker inte synd om dem. Det är ett avtal som bör användas för att alla ska få tillgång till de produktionsmedel som behövs för att producera den trafik som efterfrågas.

Vi svänger på steken, om ledamot Måtar följde med i min spekulation här angående återköpsklausulen så då hade ju rollerna varit ombytta. Då kanske ledamot Måtar hade fått förmån från någon speciell operatör som tydligen är en öm sko.

Tack, talman!

På den här sidan vurmas det inte för någon särskild aktör. Vi skulle vilja att alla aktörer har samma möjlighet att använda de produktionsmedel som behövs för att producera den här trafiken.

Det skulle vara intressant om ledamoten Pettersson kunde spekulera lite, särskilt kring situationen där det bara finns ett anbud, det vill säga en anbudsgivare. I augusti, när den preliminära konkurrenspräglade dialogen ska avslutas, vad händer om vi bara har en anbudsgivare? Vad tycker ledamoten Pettersson om detta?

Det är en bra fråga och det är möjligt att jag inte hinner svara på frågan fullt ut, men om vi hamnar i en situation där vi endast har ett anbud, måste landskapsregeringen göra en bedömning. Trafiken måste lösas även framöver, och på något sätt måste vi gå vidare, trots att vi bara har ett anbud. Alternativt kan vi behöva börja om från början med en helt annan lösning.

Det är svårt att säga i nuläget, men jag skulle bli mycket förvånad om vi endast har ett anbud. Men jag kan ha fel.

Tack, talman!

Som sagt, vi vill ha lika villkor för alla som bjuder. Ledamoten är inne på alla hade möjlighet att köpa de här färjorna från landskapet när det begav sig för något år sedan. Men varför är det fel att vi tar tillbaka färjorna från Axferries? Jag tycker att vi kan diskutera det, för det handlar om vår förlängda arm. Vi ska komma ihåg att vi äger hälften av Axferries. Vi har köpt färjorna till hälften av oss själva, och resten ägs av finska staten. Det är en viktig aspekt i sammanhanget. Det handlar inte om en marknadsaktör som vilken som helst, utan om en helt och hållet offentligt ägd marknadsaktör.

Att ha någon annan att bjuda på en så kort upphandling som den här och att köpa färjorna, det tror jag inte skulle vara möjligt. Det beror nog på att man inte vet hur framtiden kommer att se ut. Men om vi köper dem till hälften, så köper vi dem av oss själva. Det är klart att det inte är lika stor risk att vi köper färjan till hälften av oss själva och den andra partnern är finska staten.

Jag uppehöll mig en stund till vissa problem som dessa färjor har. Om vi låser fast oss vid att det här är de enda färjorna som kan användas för trafik, så kommer vi aldrig att få reda på vad vi skulle kunna ha fått.

Jag upplever att det inom skärgården finns en ganska stor tilltro till att vi kan få något som är bättre. Vi kan få större färjor och nyare färjor från en annan aktör. Men om vi låser oss vid dessa färjor, då vet vi aldrig hur det kunde ha gått.

Tack, talman!

Vi ska inte låsa oss vid färjorna. Det är inte det vi säger. Vi säger att alla ska ha möjlighet att använda dessa färjor för att bjuda på trafiken. Jag tycker att det är en väsentlig skillnad i hur man tänker kring dessa frågor. Att involvera alla aktörer och kunna använda färjorna för att bjuda på trafiken, eller att ha en enda aktör som är tillgänglig – det är kärnfrågan här.

När vi pratar om det är dessa färjor som ska användas, ja det verkar som att det är så, ledamoten. Vi har suttit och räknat på detta och tittat på hur det ska fungera i skärgårdstrafiken. Vi har utgått från det befintliga tonnaget som trafikerar i den åländska skärgårdstrafiken. Alla våra beräkningar baseras på dessa färjor.

Det känns lite konstigt när man pratar om att det skulle vara en konkurrensnackdel att använda dem. Våra egna beräkningar baserar sig på just dessa färjor. Håller ni inte med om det? Det är lite märkligt nog.

Ledamoten menar att det är meningslöst att ställa krav som man redan från början vet att marknaden inte kan möta. I sådana fall kan det hända att vi inte har något bud överhuvudtaget. Därför kan det vara rimligt att utgå från de kapaciteter vi har i dag. Det är dock inte förbjudet att komma med något som är bättre.

Sedan hade jag en annan fundering, men den har jag nu glömt bort. Men det var väldigt klokt.

Talman!

Jag vill börja med att bemöta Liberalernas ledamot Påvals påhopp på Moderat Samling i sitt anförande. Han nämnde att Moderat Samling oftast har tittat framåt när det gäller skärgårdstrafiken, men nu plötsligt har vi ändrat uppfattning och tittar bakåt. Jag håller inte alls med om den åsikten.

Det är nämligen så att vi redan i ett tidigt skede lyfte fram från Moderaterna att vi vill möjliggöra nya fartyg i samband med den nya upphandlingen på 15 år. Det är de fartyg som nu förespråkas börjar snart bli 50 år gamla, med en medelålder på 50 år. Jag tror att vi behöver möjliggöra för nya fartyg.

Under dagens lopp har vi kunnat urskilja att landskapsregeringens målsättning är att den upphandlingen ska gå till Axferries. Det har kommit fram med all tydlighet. Vi i oppositionen anser att övriga aktörer bör ges möjlighet att bjuda på den här trafiken och möjliggöra nya fartyg. Varför är det inte möjligt? Jo, precis som det har kommit fram tidigare i upphandlingsprocessen har privata aktörer sagt att tidpunkten mellan den upphandlande trafikstarten och när upphandlingen görs är för kort. Man kan inte beställa nya fartyg på den tiden.

Det är då möjligt att hjälpa till att möjliggöra nya fartyg genom att den som är intresserad av att räkna på den 15-åriga största upphandlingen i Ålands historia också ges möjlighet att använda de fartyg som idag trafikerar under en övergångsperiod. Det är där som återköpsklausulen ska kunna användas. Denna option är enligt avtal i bruk fram till den 31 januari 2028. Så dagen innan trafiken ska påbörjas av den nya aktören så har landskapsregeringen möjligheten att utnyttja den här optionen och återkalla fartygen för att möjliggöra att ha dem med för en ny aktör som ska börja trafikera dagen efter.

Varför är det då bra? Jo, det möjliggör nya fartyg. Vi från Moderaterna tror att man får billigare och bättre trafik för skattebetalarna om man möjliggör en riktig konkurrenssituation.

Tidigare diskuterade vi den nuvarande upphandlingen några år tillbaka. I samband med den, som man egentligen kallar för steg ett i den tvåstegsraketen, alltså den korta upphandlingen, valde landskapsregeringen att bjuda ut samtliga fartyg.

Det kom bud på den trafiken för att trafikera den åländska skärgården. Man fick trafikera i två år, men man skulle köpa fem fartyg på köpet. Det var en stor risk för den som skulle räkna på ett sådant projekt. Jag tror att ingen annan än det halvägda landskapsägda bolaget vågade ta den risken att dels trafikera i två år, dels lösa in alla fartyg och med tanke på att det också i det avtalet fanns en återköpsklausul, så att man kanske missar alla fartyg efter att man har fullgjort sin tvååriga tid.

Det hjälper inte så mycket att försöka övertyga landskapsregeringen i den här frågan, har jag märkt. Det hjälper inte heller att försöka övertyga landskapsregeringens stödpartier. Det är också ganska tydligt. Men jag tror att det ändå är viktigt att åhörarna och Ålands folk vet att man gör det här med vett och vilja från landskapsregeringens sida. Man vill inte att det ska komma andra anbud än ett anbudsgivare, det är helt uppenbart för oss i Moderat Samling. Tack, talman!

Talman!

Ledamoten Nordberg kritiserar upphandlingen på ett ganska allvarligt sätt, skulle jag vilja påstå. Moderaternas partiordförande, som tidigare talade från talarstolen, kallar här hela upphandlingen för ett hafsverk. Ledamoten själv har tidigare varit infrastrukturminister.

Min uppfattning om infrastrukturavdelningen är att man är väldigt noggrann och skicklig på upphandlingar. I sina juridiska bedömningar i svåra upphandlingsprocesser har man varit mycket väl förberedda, vilket bland annat har visat sig i domstolsprocesser. Har ledamoten Nordberg också bytt uppfattning i den delen?

Talman!

Infrastrukturavdelningen leds av den politiska landskapsregeringen. Det är den politiska landskapsregeringen som har fattat olika beslut, såsom att överväga att inte tillämpa återköpsklausulen.

Om den politiska landskapsregeringen hade beslutat att följa finansutskottets och åtgärdsmotionens förslag, skulle avdelningen ha leverera ett sådant dokument. Det är så det fungerar, så att alla ålänningar vet, oavsett vad minister Zetterman försöker säga.

Talman!

Landskapsregeringen, inklusive mig själv, tar fullt ansvar för de politiska avväganden som har gjorts. Min uppfattning är att finans- och näringsutskottet i sitt betänkande skrev att man skulle utreda frågan om återköpsklausul, vilket har gjorts av en mycket väletablerad juridisk firma.

Jag ville också höra hur ledamoten Nordberg ser på det här arbetet, eftersom man från moderat håll har kallat hela arbetet för ett hafsverk. Delar av ledamoten Nordbergs anförande kunde också antyda att så skulle upphandlingen vara gjord. Det är inte så jag uppfattar infrastrukturavdelningen, och jag tror inte heller att ledamoten Nordberg ser det på det sättet.

Talman!

Hela ansvaret för den här upphandlingen ligger på den politiska nivån, det vill säga hos landskapsregeringen och de politiska partier som stöder den i den kommande omröstningen om spörsmålet. Det är de som har ansvaret för upphandlingen, inte tjänstemännen på infrastrukturavdelningen. Det vill jag vara tydlig med att säga.

Själva utredningen från PTC säger dock ingenting om att det skulle vara fel juridiskt att utnyttja optionen med återköp.

Tack, talman!

Det pratas om återköpsklausulen som en option. Det är klart att man förstår den, eftersom det är så den står i avtalet. I det nuvarande avtalet är det en option. Men man behöver ändå få klart för sig att om man väljer att utnyttja den, så blir det en skyldighet.

Det är alltså inte en option i den meningen att man kan välja att ha den där och sedan kanske utnyttja den. Om man väljer att aktivera den, så blir det en skyldighet. Då krävs det också en ändringsbudget som godkänns av lagtinget på 15 miljoner euro för att köpa tillbaka de här båtarna och genomföra det.

Kan vi enas om att det här är så det ser ut?

Talman!

Jag ska läsa innantill, precis vad det står i avtalet som gäller för den trafik som är aktuell idag. I punkt 9.1: "Option - Återköp vid utgången av avtalsperioden: Vid utgången av avtalsperioden förbehåller sig beställaren, alltså landskapsregeringen, rätten att återköpa en eller flera av fartygen Ådan, Skarven, Viggen, Knipan och Alfågeln enligt samma villkor som försäljningen skett. Återköpet är beroende av att Ålands lagting beviljar medel i budgeten för ändamålet."

Det är helt tydligt och klart att detta är något som landskapsregeringen kan välja att göra som en option, och självklart behöver man få pengar av lagtinget för att genomföra det. Det stämmer helt rätt.

Men 15 miljoner i det här sammanhanget, har vi diskuterat under dagens lopp tidigare, det är inget problem vare sig för lagtinget eller för helheten i den här frågan.

Ja, lite problem är det, för dessa 340 miljoner är delade på 15 år. Tar man det i beaktande blir det ju över 20 miljoner per år. Så det är klart att ska det ett år bli 20 plus 15, så blir det ganska mycket.

Jag tänker på det här med fler anbud. Det antyds här från ledamoten Nordberg att vi inte vill se fler anbud. Det tycker jag att har sagts ungefär i varenda replikskifte här idag, att det är det vi är ute efter.

Jag tänkte bara fråga av ren nyfikenhet, för vi vill ju inte skapa en situation som vi hade vid ÅHS, där man uteslöt sex av sju anbud. Det är inte det vi är ute efter. Vi märker att det inte blev så bra helt enkelt att bara göra så.

Då tänkte jag att när Moderaterna var med och styrde vid grytorna på den tiden när det beslutet kom, hur resonerade man då kring det här med många anbud?

Talman!

Jag ska fortsätta med punkt 9.1 När det gäller återköp står det så här: "Återköp ska ske till 90 % av det ursprungliga försäljningspriset för respektive färja. Återköpsbeloppet ska erläggas av beställaren senast 60 dagar efter att beställaren skriftligen har meddelat entreprenören om återköpsrätten och intentionen att utnyttja denna."

Det betyder alltså att om du i slutet av januari 2028 meddelar att ni nu köper fartygen, så har du 60 dagar på dig. Tanken är att trafiken för den nya operatören ska börja den 1 februari, så man kan till och med ge upp till 30 dagars betalningstid för den nya operatören att betala fartygen. Under tiden har du ändå en god likviditet.

Tack, herr talman!

Det finns två olika händelsescenarier som kan sättas igång. Om vi aktiverar klausulen, då uppstår vissa konsekvenser. Det följer en rad saker som behöver utredas och klarläggas. Bland annat måste vi i så fall klargöra om Axferries överhuvudtaget kan lämna anbud. Vad innebär det? Blir det bättre konkurrensneutralitet om en tredje eller fjärde aktör skulle vilja delta i affären, men inte vill köpa fartygen?

Det finns en del faktorer att beakta. Att välja att inte aktivera klausulen, vilket landskapsregeringen har beslutat, skulle kräva vissa åtgärder. Anledningen till detta beslut är att det inte finns några tecken på att aktiveringen av klausulen skulle bidra till en ökad konkurrensneutralitet. Det är den slutsats vi har kommit fram till.

Ledamoten Nordberg talar om privata aktörer i plural. (… taltiden slut).

Talman!

Den nya upphandlingsperioden på 15 år ska börja den 1 februari 2028. I normala fall har vi haft väldigt milda vintrar, men det är fullt möjligt att om några år, när det står 2028 i kalendern, så kan vi ha en riktig vinter.

Det innebär att under de första månaderna behövs isgående fartyg för att trafiken ska fungera. Om dessa fartyg, som idag trafikerar i den åländska skärgården, skulle göras tillgängliga för den aktör som vill bjuda på 15 års trafik, så skulle det innebära att trafiken kan fortsätta utan avbrott den 1 februari 2028, även om vi har en isvinter.

Det finns inte på marknaden fartyg som man hinner få fram under ett år och ställa i ordning för den här trafiken.

Tack, herr talman!

Plågsamt blev vi medvetna om situationen i vinter när M/S Ådan har legat vid kajen och inte kunnat gå en meter i isen. Det är tydligt att det är viktigt med isförstärkta båtar i våra vatten.

Men om ledamoten Nordberg önskar att det ska finnas nya fartyg i den åländska flottan, hur mycket är man beredd att höja ramen på 340 miljoner? Var ska vi lägga oss för att möjliggöra den trafik som Moderaterna önskar?

Talman!

Vi är inte beredda att höja ramen. Vi har förstått att den nuvarande ramen på 340 miljoner möjliggör nybyggande av fartyg. Detta har kritiserats mycket hårt tidigare av regeringsblocket när vi ville lyfta detta från oppositionen, att namnge fartyg. Varför sade man det från regeringsblocket? Jo, därför att ni hade färdigt namnen på alla fartyg. Det hade inte vi, eftersom vi inte vet vilka fartyg som ska trafikera.

Men helt klart är att det finns ett andrahandsvärde i ett nybyggt fartyg efter en 15-årsperiod, vilket också framfördes från regeringsbänken, att det kan man inte räkna med. Jag är helt säker, och vi har fått bevis på, att det finns privata aktörer som är beredda att bygga nya fartyg och bjuda på trafiken under 15 år, bara de skulle få förutsättningar att göra det. Men det har landskapsregeringen valt att inte ge dem.

Tack, herr talman!

Här är ett klargörande för de som lyssnar. I finans- och näringsutskottets betänkande står: "Utskottet anser att landskapsregeringen kunde utreda möjligheten att göra om upphandlingsförfarande och tillämpa rätten till återköp i en sådan situation där annan aktör en Åland Skärgårdstrafik Ab vinner upphandlingen."

Det står även i finans- och näringsutskottets betänkande: "En väl fungerande konkurrens är av grundläggande betydelse för den åländska samhällsekonomin."

Landskapsregeringen genomförde en utredning med hjälp av PTCS, som visar hur vi kan gynna konkurrensen i denna upphandling. Vi ska inte aktivera återköpsklausulen. Det står klart i finans- och näringsutskottets betänkandet. Utskottet uttrycker dock inte att vi ska aktivera åtgärdsklausulen. Men detta har upprepats från oppositionsbänken, gång på gång och även ledamot Nordberg.

Ja, den politiska landskapsregeringen har ansvar, men det låter på Nordberg som om tjänstemännen har uttryckt avvikande åsikter och på något sätt anser att detta är en dålig idé.

Talman!

Nu har jag den fördelen att jag har fyra år att arbeta med många av de tjänstemän som har med den här frågan att göra. Jag känner till deras lojalitet, och den är hedersam. Jag kommer inte att kommentera detta från talarstolen.

När det gäller den situation som landskapsregeringen och dess stödparti försöker framhäva, kan jag inte låta bli att tänka på "Kejsarens nya kläder". Nämligen att landskapsregeringen visst har följt uppmaningen från oppositionen och deras åtgärdsmotion, liksom finans- och näringsutskottets rekommendation. Visst har vi gjort det, och vi har en utredning från PTC Services som bekräftar detta.

Men ni har inte följt uppmaningen i åtgärdsmotionen. Jag anser att ni inte har följt utskottets uppmaning, och det delar även ordföranden i utskottet. När det gäller utredningen från PTC Services tar den egentligen inte ställning överhuvudtaget; det handlar snarare om en fri tolkning från ledamoten (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Jag sade ingenting om att vi har följt åtgärdsmotionen. Det gjorde vi inte. Däremot har landskapsregeringen följt utskottsbetänkandet. Det har landskapsregeringen gjort genom att den har följt det som står i betänkandet.

Man kunde utreda möjligheten att, inom ramen för upphandlingsförfarande, undersöka möjligheten att tillämpa rätten till återköp i en sådan situation där en annan aktör vinner upphandlingen. Det är det man har gjort. Vad ska vi göra ytterligare?

Det är tydligt att oppositionen och ledamoten Nordberg och obundna ifrågasätter legitimiteten av PTCS utredning. Vad baserar de det på? Baserar de det på sina egna åsikter? Vi har tre gamla infraministrar som sitter i opposition och har sina egna åsikter, men som kanske inte har ett särskilt bra track record när det handlar om upphandlingar på Åland. Det har vi fått betala för, alla vi som betalar skatt i det här landskapet.

Jag anser att det är dags att börja lyssna på juridisk expertis och tolka det enligt deras rekommendationer.

Talman!

Men sanningen är ju den att detta utlåtande från PTC begärde min kollega Wikström från landskapsregeringen. Och skulle han inte ha begärt det så skulle vi förmodligen aldrig ha fått det med som en bilaga här. Läser man den så ska ingen skugga falla över PTC, för de har gjort precis det som landskapsregeringen har beställt.

De har satt i en promemoria det som landskapsregeringen vill ha. Man kan börja med första punkten. Landskapsregeringen överväger att inte tillämpa, och det är detta som de har utrett.

Och på sista sidan står det i den här utredningen: "Anser landskapsregeringen att det inte finns rättsligt godtagbara eller samlad bedömning tillräckliga grunder för att utnyttja återköpsklausulen." Det står inte att det är den utredningsbyrån, den juridiska expertisen, som har kommit till den slutsatsen, utan det är landskapsregeringen som har kommit till slutsatsen. Man får det man beställer. Det är så det fungerar.

Tack, talman!

Det är intressant att lyssna på ledamoten Nordberg, som har lång erfarenhet av dessa frågor. Jag delar hans uppfattning.

När det gäller den här promemorian så har man har inte följt den uppmaning som kom från finans- och näringsutskottet, där beställningen var att utreda möjligheten att använda den. I bakgrunden av promemorian är utgångspunkten dock att man inte ska använda den. Man har alltså gjort något helt annat än vad utskottet sa att man skulle göra.

Vidare har ledamoten Nordberg helt rätt i att majoriteten nog inte vill se någon större konkurrens i den här upphandlingen. Tittar man vidare, till exempel på det PM som har legat till grund för farled östra Föglö, har man i alternativen utrett förutsättningarna för två namngivna fartyg som inte ägs av landskapsregeringen, utan av en privat entreprenör. Det säger mig ganska mycket.

Talman!

Det är sådant som gör att man blir lite fundersam över de överenskommelser som görs i utskotten. Jag tror att detta kommer att bli ett exempel i historien på hur viktigt det är att vara tydlig i sina beställningar från utskotten. Man måste skriva så klart och tydligt i ett utskottsbetänkande eller en uppmaning att det inte finns något tolkningsutrymme för landskapsregeringen.

Vad som händer är att om man lämnar en liten lucka i formuleringen från ett utskott, är det den formuleringen som sedan kommer att användas och den vajar så mycket så att gångjärnen nästan går sönder.

Tack, talman!

I vår egen lagtingsgrupp så brukar ledamoten Egeland kallas för "facit" eftersom han skrämmande ofta har rätt.

Går vi tillbaka till när utskottet behandlade frågan så kommer jag ihåg när betänkandet debatterades att ledamoten Nordberg lyfte just detta i en replikväxling med utskottets ordförande. Utskottets ordförande önskade också skarpare formuleringar, men ansåg att det ändå framgick med all önskvärd tydlighet hur utskottet resonerade. Tyvärr ser vi nu facit: landskapsregeringen valde att tolka det helt annorlunda än vad som framfördes från utskottet i den debatten.

Talman!

Det är ju så, tyvärr. Jag kan avslutningsvis säga att det handslag som landskapsregeringen gjorde när man bildade Axferries var ett ordentligt handslag. Det tycks hålla i både ur och skur. Oberoende av vilket fakta som sätts på bordet, så är det ingenting som kan rubba det. Det var en väg som landskapsregeringen valde att gå för ett antal år sedan, och man har fått stöd från sina lagtingsgrupper som stöder landskapsregeringen. Det är den vägen som ska vandras till slut, oavsett vilka alternativ som finns.

Talman!

Det finns skäl att tala klarspråk om saker som har sagts i den här salen idag. Jag kommer att hålla ett anförande i min roll som demokratiminister med anledning av de insinuationer som riktades mot landskapsregeringen av ledamoten Valve under Moderaternas gruppanförande.

Moderaternas partiordförande Wille Valve har som bekant valt att anmäla landskapsregeringen till en tillsynsmyndighet, det har tydliggjorts med politiska inspel. Detta har marknadsförts på politiska kanaler på sociala medier inför den här debatten och även under debatten idag.

Samtidigt har samma ledamot offentligt uttryckt beredskap att gå vidare med anmälningar till JK och JO, med hänvisning till att landskapsregeringen skulle kunna försöka påverka en oberoende myndighet. Det här är inte politiska synpunkter; det är insinuationer om att en regering skulle utöva otillbörlig påverkan på en oberoende institution.

I en rättsstat är det lagtingets uppgift att granska landskapsregeringen. Det är där den politiska ansvarsutkrävningen ska ske – öppet, transparent och med tydligt ansvar. Tillsynsmyndigheter och rättsliga instanser har en annan roll. De ska pröva laglighet, inte fungera som arenor för politiska konflikter. När dessa roller blandas samman, eller när hot om ytterligare anmälningar används parallellt med politisk kritik, uppstår förskjutningar som behöver tas på allvar.

Talman! Att antyda att landskapsregeringen skulle kunna påverka en oberoende myndighet är ett mycket långtgående påstående som kräver starka belägg. Om det framförs utan belägg så riskerar det att underminera tilliten till myndighetens oberoende. Det skapar osäkerhet kring tjänstemannasystemets integritet och bidrar till en bild av ett system där regler och roller inte respekteras – helt enkelt ett system där korruption frodas. Detta sker förstås i ett läge där förtroendet för både lagting och landskapsregeringen redan är lågt, vilket bekräftades i tillitsstudien genomförd 2022. Ansvaret är därmed större, inte mindre. Varje signal från den här salen som anger att institutioner kan vara föremål för påverkan eller att de används i politiska syften förstärker den misstron. Det riskerar att skapa en självförstärkande spiral där politiken misstänkliggörs , där myndigheter ifrågasätts och medborgarnas tillit ytterligare minskas.

Talman! En oberoende myndighet är beroende av mer än bara lagstiftning. Den sätter ramar och regler, men den är också helt beroende av att uppfattas som just oberoende. Om den görs indirekt till en arena för politisk konflikt eller om misstankar om påverkan sprids utan grund, försvagas den uppfattningen. Det är att utsätta demokratin för helt onödiga påfrestningar.

Lagtingets roll är att föra politisk debatt öppet och fritt, och förstås också ta ansvar för den. Att flytta konfliktytorna till tillsynsprocesser eller förstärka dem med hot om ytterligare rättsliga åtgärder förändrar inte sakfrågan, men det förändrar hur våra institutioner uppfattas.

Talman! Avslutningsvis är det viktigt att inte så det som i längden blir en draksådd av misstro, den draksådden drabbar inte den här regeringen. Den drabbar kommande regeringar och de institutioner som vi gemensamt har ansvar för. I en situation där förtroendet är svagt och där demokratin kraftigt backar globalt, har vi alla ett gemensamt ansvar att vara tydliga och agera med respekt för rollfördelningen. Det är så vi värnar demokratin i praktiken. Tack, talman!

Talman!

Jag undrar vilken roll kollegan Valve har och om den på något sätt diskriminerar honom i hans möjlighet att vända sig till Ålands ombudsmannamyndighet. Jag är osäker på om jag riktigt uppfattade det som sades, eftersom det nämndes många olika punkter. Kan du förtydliga?

Talman!

Var och en har förstås helt frihet, en okränkbar frihet. Det gäller inte bara mig, utan för alla. Jag tror att ingen kommer att vilja lägga fram ett lagförslag som hindrar en enda lagtingsledamot från att agera på det sättet. I synnerhet om det skulle gälla ledamotens egen person, har man självklart en sådan rättighet.

Men när man använder det som ett politiskt slagträ i debatten, handlar det också om en helhet och hur demokratin uppfattas. Givetvis har ledamoten Valve den rätten, men hur det ser ut och hur det uppfattas är en annan sak.

Talman!

Det alltid är bra att ha en spegel med sig när man går hårt ut. Jag undrar hur det står till med minister Zetterman och hennes roll som ansvarig minister för Ålands ombudsmannamyndighet. Är det helt rätt och klädsamt att agera på det sätt som ministern gör, med tanke på den position hon har?

Talman!

Jag är ansvarig för demokratifrågor och har även ansvar för Ålands ombudsmannamyndighet. I mitt uppdrag ingår det helt klart och tydligt att värna om myndighetens oberoende.

Tack, talman!

Minister Zetterman kommer helt från ämnet. Jag hade tänkt fråga: Vad skulle Zetterman göra och vad är hennes åsikter, ifall vi bara har ett anbud sedan i augusti? Men det går inte att ställa den frågan, eftersom man borde hålla sig till det som har sagts i huvudanförandet.

Jag konstaterar att det är helt uppenbart att minister Zetterman inte har någon aning om juridik och politik. Dessa är två sidor av samma mynt som emellanåt möts. Man måste verkligen säga, som kollegan Nordberg nyss framförde i sin replik, att det stora problemet här är när ministern ställer sig upp och säger att vi inte ska börja använda någon juridik, för det är fel.

Då undrar man: Var ska man dra gränsen? Är gränsen att man begär att en övervakande myndighet vidtar åtgärder, eller får man använda juridiska argument överhuvudtaget, enligt ministerns åsikt?

Vicetalman Måtar har visat i många olika hänseenden att juridikalisering, det vill säga att använda domstolar för att genomföra politik, är ett av de huvudspår som används inom politiken. Detta är ingen fråga för Åland; det är en fråga som diskuteras särskilt i USA just nu. Den svenska riksdagen håller seminarier om detta ämne.

Juridikaliseringen av politiken är en väldigt omdebatterad fråga som intresserar många. Det handlar inte om en isolerad händelse på något sätt. Självklart får juridiska argument användas i denna sal; något annat vore befängt.

Tack, talman!

Den så kallade demokratiministern går upp här och säger att vi inte får använda juridik i politiken, trots att det verkar uppenbart att ministern är medveten om att juridik och politik är en integrerad del av varandra. Jag skulle säga att den ena är ett barn av den andra, och att dessa två inte går att separera.

Hela vårt kommunala system uppbyggt på juridik och politik. Det förekommer juridiska processer som påverkar de politiska processerna, och vice versa. Det händer ständigt. Om vi ser på världen, om juridiken inte hade använts, var hade vi då varit?

Jag måste säga att det är ett riktigt lågvattenmärke som ministern kommer med här.

Talman!

Att ledamoten Måtar och jag har olika uppfattningar om det här, och att jag har tagit avstånd från juridikaliseringen av politiken är ingenting nytt. Jag tror till och med att vi har diskuterat den saken tidigare.

Självklart finns det juridiska element i politiken. Politiken är dock väldigt fri, dock så att den bör begränsa sig inom juridikens ramar. Men det vi talar om nu är att använda en oberoende tillsynsmyndighet, eller i andra fall domstolar, för att uppnå politiska intressen.

Jag tror att det var ledamoten Måtar eller någon från oppositionen som sa att man nu vill processa det här så mycket genom rättsväsendet så att det förfaller. Det är ett sätt att använda juridiken i politiska frågor, vilket inte är avsett.

Tack, talman!

När ministern säger att hon är demokratiminister, är det viktigt att notera att i det ärende som vi nu diskuterar har man inte brytt sig om utskottets betänkande. Man hävdar att man har lyssnat på utskottet, och visst har man lyssnat på lagtinget. Men är det inte lite konstigt ur ett demokratiskt perspektiv att samtliga medlemmar i finans- och näringsutskottet, förutom en, inte håller med om landskapsregeringens bedömning? De anser inte att detta är rätt väg att gå.

Alla medlemmar som har fördjupat sig i den här frågan om återköpsklausulen de säger att vi borde ha använt den. Det skulle vara bra för konkurrensen. Ändå står man här och pratar om demokrati och hur viktigt det är, fast det är helt uppenbart att man inte bryr sig överhuvudtaget om vad lagtinget vill. Jag tycker att detta är högst anmärkningsvärt.

Talman!

Jag uppskattar att ledamoten Wikström diskuterar det som faktiskt är lagtingets och parlamentets primära uppgift, nämligen att ta upp frågor och testa förtroende. Detta har man gjort genom spörsmålsdebatten.

Jag vill också påpeka att lagtingsordningen har ändrats, vilket innebär att lag- och kulturutskottet nu har ett betydligt tydligare mandat att granska lagligheten.

Min uppfattning skiljer sig från ledamoten Wikströms. Jag har hört ledamoten Anders Ekström, ledamoten Höglund och andra ledamöter från finans- och näringsutskottet uttrycka att de är nöjda med de ageranden som landskapsregeringen har gjort.

Ytterst handlar det om politiskt förtroende. Om lagtinget inte har förtroende och man inte får majoritet här i salen för de förslag till beslut som framläggs, då måste man antingen ändra sig eller så får man gå hem.

Tack, talman!

Jag måste rätta mig. Det är två medlemmar i finans- och näringsutskottet som inte stöder landskapsregeringens tolkning av det agerande vi ser här idag, nämligen att inte använda återköpsklausulen.

Jag tror personligen att det råder brist på demokrati på Åland, särskilt när det kommer till känsliga frågor som omröstningar om regeringens förtroende.

Vårt nuvarande ersättningssystem utgör ett stort problem för att uppnå den demokratiska process som man kanske önskar. Det finns en oro för att man kan förlora sitt jobb om man röstar emot regeringen och den faller. Detta skapar ett demokratiskt problem av stora mått.

Talman!

Jag tror att ledamot Wikström känner till att jag delar den uppfattningen i mycket hög utsträckning.

Jag tycker att det största bekymret är att folkvalda, som har blivit invalda i antingen det här parlamentet eller i kommunfullmäktige, ofta är personer med höga röstetal. Dessa personer går in i styrelser eller i regeringen och de har fått ett stort förtroende från befolkningen, men de blir av med sin rösträtt i det högsta beslutande organet. Det anser jag vara den största demokratibristen i det sammanhanget.

Oavsett detta lever alltid en regering enbart om man har förtroende från parlamentet.

Tack, talman!

Nu kvicknade jag till lite igen när det blev en demokratidebatt istället för skärgårdstrafik, då blev jag intresserad.

Minister Zetterman frågar vad det här gör för demokratin när Wille Valve uttalar sig som han gör. Eftersom vi pratar om demokrati helt fritt, undrar jag vad det gör för demokratin och tilliten när Ålands demokratiminister anklagar en ledamot här i lagtinget för att framföra nazistiskt tankegods, när denne precis har påtalat en ren självklarhet.

Talman!

Två saker, jag måste ge beröm till ledamoten Egeland för två delar. För det första att han uppskattar demokratidiskussionen. Och för det andra, för att det var en åsnebrygga som heter duga.

Jag vill säga det, jag sa det under debatten och jag var mycket tydlig. Jag sa det inledningsvis och jag underströk att jag anklagade ingen för att vara någon nazist. Samma sak hör jag ofta, det kommer anklagelser om marxistiskt tankegods åt andra håll och det är inte heller direkt en komplimang.

Tack, talman!

Det är intressant eftersom, som ministern sade, att hon mycket riktigt anklagar inte ledamoten Wikström för att vara nazist. Men det han framförde var ett nazistiskt tankegods. Det han sade var en helt naturlig åsikt som delas av i stort sett alla människor som har funderat lite på demokrati. Det hade absolut ingenting med nazism att göra. Det är fullkomligt självklart för alla som är hyfsat bildade inom området att polariserade samhällen fungerar sämre ur en demokratisk synpunkt än värderingsmässigt homogena samhällen. Det var det som ledamoten Wikström sade. Jag har absolut ingenting med nazism att göra.

Däremot undrar jag fortfarande: Vad gör det för demokratin och tilliten när demokratiministern säger som säger till ledamoten Wikström i parlamentet?

Talman!

Jag tycker att ledamoten Egeland förenklar det som jag uppfattade att ledamoten Wikström sade vid det tillfället, och det kanske inte är vad den här diskussionen handlar om.

Jag tänker att ju mer debatten blir polariserad, desto mer kommer det att väcka anstöt hos vissa. Samtidigt finns det uttalanden som kan uppfattas som misogyna eller nedvärderande mot minoriteter i samhället, vilket skapar stor frustration. Vi som politiker har en skyldighet att uppmärksamma när generaliserande eller på annat sätt nedvärderande åsikter om olika samhällsgrupper yttras. Det är vår plikt för att stärka demokratin.

Det är väl det som är bekymret. Det handlar om att balansera på en slak lina. Och det ska sägas, bästa ledamoten Egeland, att jag sannerligen inte är felfri.

Tack, herr talman!

Det var mycket bra att minister Zetterman gick upp och tog den här vinkeln på diskussionen. Man konstatera att den trumpistiska vågen har nått Åland för länge sedan, liksom i övriga Europa. Man försöker skapa en känsla av otrygghet och odla misstro. Ändamålen helgar medlen, och man använder juridiska verktyg mot demokratiska beslut, trots att man själv är beslutsfattare och har möjlighet att påverka dem.

Det drivs "whataboutism". Men du då? Du sade också det här? Det ska vara omöjligt att väcka en diskussion om någonting. Man misstar och blandar ihop vad som är olagligt och vad som är olämpligt, och man verkar vara ute efter att trycka ned tilliten i samhället. De repliker som har kommit tidigare bekräftar just detta.

Talman!

Jag vill understryka att jag inte hade tänkt diskutera det här mera än i mitt repliksvar till ledamoten Valve under debatten.

Det som fick mig att reagera var påståendet eller insinuationen om att landskapsregeringen skulle agera för att påverka en oberoende myndighet. Det är oerhört allvarliga anklagelser. Ett sådant beteende hör inte hemma i en rättsstat.

Att en ledamot i den här salen, som tidigare minister och långvarig medlem av Ålands lagting, överhuvudtaget kan påstå något sådant är allvarligt.

Jag håller helt med, när man är invald i Ålands lagting har ett ansvar för hur man uttrycker sig. Det är här som standarden sätts för hur samhällsdebatten även ser ut hemma, runt köksbordet, på caféer och i skolor.

Tyvärr är det så att människans vilda natur ibland även syns här, där vissa tar ut svängarna för att få uppmärksamhet både på sociala medier och i andra medier. Detta kan leda till att andra känner sig tvingade att följa den vägen för att synas, höras och bli relevanta. Det är en tråkig utveckling i vår samhällsdebatt.

Jag hoppas verkligen att framtida beslutsfattare har detta i åtanke och gör bättre beslut samt beter sig på ett mer ansvarsfullt sätt.

Talman!

Jag är också lite förvånad. Jag uppfattade inte alls det som ledamot Wille Valve sade i sitt anförande som lika kraftfullt, att han tycktes insinuera att landskapsregeringen skulle försöka påverka en oberoende myndighet. Jag skulle snarare säga att om du som ledamot här i Ålands lagting känner att detta borde granskas av någon, så är det inte bara en rättighet; det är snarare en skyldighet att göra det.

Jag har själv anmält landskapsregeringen till samma myndighet, och jag har fått rätt. Dessutom har det visat sig att landskapsregeringen har agerat felaktigt. Var det fel av mig som ledamot att göra den anmälan, eller var det rätt? Det kan man föra ett resonemang kring.

Talman!

Jag vill vara tydlig kring två saker. För det första, jag var mycket tydlig med att alla lagtingsledamöter har rätt att anmäla saker till myndigheter. Det finns inget tvivel om detta.

För det andra, att aktivt använda anmälningar som ett politiskt slagträ i debatten är en annan sak. Det handlar om att göra en anmälan och använda den för marknadsföring via sociala medier, samt att lyfta upp det som en särskild fråga.

Om jag uppfattade det fel då får jag be om ursäkt. Men jag uppfattade det väldigt tydligt att ledamoten Valve sa att han har beredskap att anmäla landskapsregeringen till JK eller JO, om han misstänker att landskapsregeringen skulle försöka påverka deras beslut i frågan.

Så uppfattade jag ledamoten Valve, nu är han inte här och han kan svara för sin egen talan. Men debatten tar slut idag. Jag hade inget annat val än att ta diskussionen.

Talman!

Jag vidhåller att det har sagts betydligt allvarligare och mer kränkande saker i den här salen än det som ledamoten Wille Valve framförde. Jag anser att demokratiministern övertolkar situationen.

Jag tror inte att tilliten till Ålands lagting och landskapsregeringen varken blir bättre eller sämre av det uttalande som ledamoten Wille Valve gjorde.

Jag vill också påpeka att om det är någon ledamot här i salen som verkligen brukar sträva efter att visa respekt och föra en korrekt ton, så är det faktiskt ledamot Wille Valve.

Talman!

Jag håller fullt och fast med om att det har förekommit betydligt värre uttalanden i den här salen. Det är dock sällan man hör att oberoende myndigheters oberoende skulle ligga i farans riktning.

Diskussion är avslutad.

Under diskussionen har lagtingsledamoten Christian Wikström, understödd av lagtingsledamoten Wille Valve, lagt följande förslag till åtgärdsuppmaning: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att säkerställa fri och rättvis konkurrens för den största upphandlingen i Ålands historia genom följande åtgärder: Avbryta den pågående konkurrenspräglade dialogen som nyligen påbörjats i ärendet färjetrafik 2028-2042 ÅLR 2026/327 och vidta de åtgärder som krävs för att aktivera återköpsklausulen för de fartyg som har övergått till Axferries ägo innan den konkurrenspräglade dialogen återupptas."

Enligt 42 § 4 mom. i arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till åtgärdsuppmaning bordläggs till plenum den 12 juni 2026. Godkänt.

Förslaget är bordlagt till plenum den 12 juni 2026.