Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman! Tack för möjligheten att få presentera den här lagen. Äntligen är det dags för en uppdaterad lagstiftning gällande jakten på Åland. Förslaget som legat på lagtingets bord sedan före sommaren är inte en totalrevision av lagen utan ett antal ändringar för att modernisera lagen samt att uppnå en bättre överensstämmelse med rådande förhållanden.

Jag vill passa på och skicka iväg ett stort tack och en eloge till jaktenheten i förvaltningen och framförallt vår eminenta jaktförvaltare för det arbete som lagts ner på den här ändringen. Jag är oerhört glad och tacksam över att ha tjänstemän på byrån som är kompetenta, engagerade, kunniga och intresserade av dessa frågor, särskilt när jag själv inte innehar jaktkort ännu. Det är en förmån att få jobba med sådana tjänstemän.

Jag tänkte i korthet beskriva några av de föreslagna ändringarna och sedan lämna över detta lagförslag i sin helhet till lagtinget och utskottet att behandla. I den åländska jaktlagen finns bestämmelser som i detalj reglerar hur och på vilka villkor jakt får utövas på Åland. I den här ändringen har inte alla paragrafer öppnats utan de som berörs är bland annat följande:

Paragraf 5. Här föreskrivs att den som har hemort i Finland har rätt att bedriva bland annat säl- och sjöfågeljakt på allmänna vattenområden, på de så kallade allmänningarna. Dagens ordalydelse samt avsaknaden av reglering om jaktgäster ger sken av att det inte är tillåtet för jägare med hemort i exempelvis Sverige att följa med ut på jakt på dessa områden. Med denna ändring klargör vi nu att det är möjligt.

Sedan en paragraf som under många decennier har diskuterats både i den här salen och kanske utanför och det är paragraf 19. Det handlar om de jaktfria helgdagar som idag gäller. Förslaget i lagen är att paragrafen upphävs i sin helhet på grund av att den bedöms vara otidsenlig. Det är nu dags att förändra så att lagen står i klang med tiden vi lever i.

Enligt paragraf 26 handlar om att landskapsregeringen på anhållan av markägare kan besluta att inrätta fågelskyddsområde för skydd av sjöfåglar. Enligt bestämmelsens nuvarande ordalydelse åtföljs ett sådant beslut automatiskt av ett vitesbelagt landstigningsförbud under tiden 15 mars - 31 juli. Det här var även ett önskemål ifrån det medborgarinitiativ kallat ”skydda sjöfågelstammen” som inlämnades in till lagtinget den 24 juni 2020 och som behandlades och godkändes i lagtinget året efter.

Därtill införs några förändringar om fångstredskap och fångstsätt samt bestämmelser som berör användandet av enhandsskjutvapen, mörkersikte och motordrivna fordon.

Därtill görs en liten teknisk ändring om jaktvårdsavgifterna och utskick av inbetalningskort med beaktande av att vi har och håller på att digitalisera mera på jaktförvaltningssidan. På sikt kommer även administrationen i förvaltningen att minska.

Den föreslagna lagen anse vi att ska träda i kraft så snart som möjligt och landskapsregeringen finner det sannolikt att de föreslagna ändringarna kommer att bidra till att både minska predationstrycket på sjöfågelstammen och förkorta lidandet för skadat vilt.

Med det, herr talman, så lämnar jag över lagen till lagtinget.

Talman! Äntligen har vi fått en uppdatering av jaktlagen på våra bord. Det är en välbehövlig uppdatering då mycket av det som föreslås förändrat är föråldrat och i stort behov av modernisering. Redan i mitt första anförande i lagtinget i budgetdebatten för snart 7 år sedan lyfte jag det märkliga i att det finns kyrkliga helgdagar då det råder jaktförbud samtidigt som det är tillåtet att gå på krog eller handla.

Att enhandsvapen tillåts vid jakt med ställande hund är också en bra förändring då vi tillsammans behöver göra vad vi kan för att minska på mårdhundspopulationen. Av samma anledning är det bra att det blir lovligt att använda mörkersikten vid jakt.

Talman! Det är också bra att det förtydligas att man kan ta med utländska medborgare som inte är skrivna i Finland på jakt på kronoallmänningar. I detta fall tycker jag att det är bra att det ska finnas en lokal jägare med som värd för att det ska vara tillåtet. För min del hade det gärna fått vara så att det gällt även för finska medborgare som inte har sin hemort på Åland, men tydligen har man kommit fram till att det inte är möjligt med likabehandlingsprincipen. Främst rör detta förtydligande säljakten och där är nog lokalkännedomen väldigt viktig speciellt ur säkerhetshänsyn.

Talman! Egentligen är jag positiv till alla föreslagna förändringar i jaktlagen men jag tycker att när vi nu moderniserar denna lagstiftning så borde vi ha haft några ytterligare förändringar med för att den ska kunna anses vara tidsenlig. En sådan förändring som jag hade hoppats skulle vara med är jakten på vitsvanshjort. I dagsläget och föreliggande ändringsförslag finns inte något arealkrav för att få jaga vitsvanshjort. Eftersom vi bestämde oss för ganska många år sedan att vitsvanshjorten skulle få jakttid och inte vara fredlös borde nästa steg vara att införa åtminstone samma arealkrav för jakt på vitsvans som vi har för rådjur alltså 150 hektar sammanhängande jaktmark. På så sätt skulle man uppgradera vitsvanshjorten till det högvilt det de facto är.

En annan sak som borde ha lyfts, och som jag vet har ifrågasatts från jägarhåll, är varför man får skjuta rådjur av alla slag från den 1 september och man får träna sina jakthundar från den 1 september, även rådjurshundar, men man får inte skjuta rådjur för sin hund före den 1 oktober. Resonemanget haltar och det vore bra om man kunde komma till en lösning även där.

Slutligen, talman, vill jag påminna om att orsaken till att jaktlagen öppnades för revidering var det medborgarinitiativ om att rädda sjöfågelstammarna som hade över 3 000 underskrifter. Tyvärr kan vi konstatera att i detta lagförslag finns det inte mycket som kommer att rädda sjöfåglarna eller mer specifikt ejdern. Vi som vistas i ytterskärgården vet att ejdern är på väg att gå under, på många håll har ingen föryngring lyckats det senaste decenniet. Samtidigt har havsörnen, som har god bevarandestatus fortsättningsvis, klassats som särskilt skyddsvärd. Vill vi att ejdern ska finnas kvar behöver vi ta till metoder för att reglera örnstammen. En viss strikt övervakad skyddsjakt vid de ejderkolonier som finns kvar plus en reglering av hur många örnungar som får kläckas skulle kunna göra stor skillnad. Den dag Ådans vänner eller Archipelago Pares slutar med att ha ådvakter ute under häckningssäsong kommer tyvärr att komma, då det är ett väldigt tidskrävande arbete som inte belönas på det sätt som det borde. Tack, talman!

Tack, herr talman! Centerns gruppanförande var tydligt nu, och även under debatten kring medborgarinitiativet, att vi måste börja överväga aktiva åtgärder mot örn under häckningssäsongen. Ändå så ser vi inte någonting av det i det här förslaget. Centern är en stor del av majoriteten, lantrådspartiet. Vad har lagtingsgruppen gjort för att trycka på för att de här åtgärderna ska genomföras?

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Visst har det tagits upp, men av naturliga orsaker så är tjänstemännen väldigt tveksamma eftersom de vill se det med stöd av lag. Det här är någonting som vi politiskt måste sätta ner foten. Enligt mitt sätt att se det så finns det i fågeldirektivet möjlighet att införa en strikt reglerad skyddsjakt på örn. Men i det här förslaget som nu ligger så finns det tyvärr inte med. Jag kan bara beklaga.

Tack, herr talman! Tack för det svaret. Det är precis just så som ledamoten Lindholm sade, det är ett politiskt mod som krävs och det behöver vi se i den här frågan. Det är från politikerna som vi behöver se det modet och att de också ger stöd åt tjänstemännen i deras beslut.

Det andra som jag också vill trycka på är generellt kring bevarandet eller värnandet av vårfågeljakt som ju finns med i regeringsprogrammet och som fortfarande bibehålls trots de svåra år som vi har haft bakom oss. Hur avser Centern att lägga fram en strategi, under det här sista året under mandatperioden, för att faktiskt se till att vi delvis kan få tillbaka vårfågeljakten och få tillbaka den ökade mänskliga närvaron som vi vet att är nödvändig i skärgården för att just skydda vårfågelhäckningen mot exempelvis örn och invasiva arter?

Tack, talman! Det skulle vara bra att vi lagtingsledamöter kunde komma till en så stor majoritet som möjligt. Vi skulle tillsammans jobba för det. Jag vet att det tittas på möjligheter och vi har resonerat kring det. Det är samma sak där, man måste hitta det där nålsögat som man kan komma igenom. Om vi bara återinför det som det är nu och om vi inte har nya motiv, så då börjar böterna ticka in och de är inte måttliga. Det är ett dilemma. Men jag delar ledamot Påvals uppfattning att det är nu vi måste agera, för går det tillräckligt länge så sedan kommer det inte att finnas ett stöd ute ens bland befolkningen.

Tack, talman! Tack ledamot Lindholm. Det är oerhört glädjande att höra att ledamoten också är inne för att man skulle tillåta en mindre skyddsjakt i närheten av känsliga häckningsområden. Tyvärr så har vi inte lyckats driva den frågan hela vägen, men det är bra att ledamoten är med på banan.

Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Så är det. Vi måste bestämma oss helt enkelt. Vill vi ha ejdern kvar så då måste det tas skarpa beslut som är obekväma att ta, men vi måste ta dem.

Tack, talman! Ja, så är det absolut. Alla vi som vistas ute i skärgården på våren ser ju att det här är synnerligen allvarligt. Det kan inte ses som att det finns någon annan lösning om vi nu vill ha kvar ejdern. Så är det, tyvärr.

Tack, talman! Precis så är det. Man ska tänka på att det är inte jakt vi pratar om, utan det är skyddsjakt för att värna om en utrotningshotad fågelart. Man ska ju betänka att både i Sverige och i Finland så har det varit skyddsjakt på varg i många år, trots att vargpopulationerna där tidigare har varit betydligt mycket mindre än vad vår havsörnspopulation är. Det borde inte var så kontroversiellt som det tydligen är.

Tack, herr talman! Framför oss har vi alltså en ändring i jaktlagen, ett flertal förslag. Majoriteten av förslagen syftar till att underlätta begränsningen av invasiva arter. Det är mycket välkommet. Det är många förslag som man känner igen och som har funnits i diskussionerna mellan jägare och viltvårdare i många år.

För det första så är det ett förslag där man slopar jaktförbudet på helgdagarna. Det har varit olika delade meningar även i jägarkåren kring den saken. Jag och den liberala lagtingsgruppen anser, åtminstone jag anser, att detta kanske inte behöver regleras i lag. Det är något som man kan hantera lokalt. Våra jaktlag är och har varit sedan länge tillbaka bya grundade, bya baserade och de små samhällena vi har ska kunna hantera jaktlagarna internt.

Jag vill framhålla några punkter som jag tycker att är exceptionella.

Landstigningsförbud på fågelskyddsområde slopas som standard. Det är mycket bra. Det är något som vi har efterlyst länge från viltvårdarhåll och även från Liberalerna. Vi behöver öka den mänskliga närvaron i skärgården, speciellt på häckningsskär under våren för att dämpa predatortrycket. Det är A och O här, det har man sett tydligt de senaste åren. Allt som vi i den här salen kan göra för att underlätta den saken är välkommet.

Vidare så har vi några tekniska förändringar, exempelvis att det tillåts handeldvapen för avlivning av främmande invasiva arter vid jakt med ställande hund. Det är bra även ur säkerhetssynpunkt. Den som har gjort det så vet hur krångligt det kan vara att få tag i en hund samtidigt som man ska avliva ett djur med tvåhandsvapen. Det är väldigt osäkert, det är väldigt krångligt och det gör att saker och ting kan gå väldigt fel, så detta är väldigt välkommet.

Det sista av de här punkterna som jag vill framhålla är att man nu med den här lagförändringen kommer att få avliva skadat vilt från båt vid all sorts jakt, alltså inte bara vid fågeljakt med bulvan. Det här är någonting som jag vet att redan görs i praktiken. En jägarnas främsta uppgift är att minimera lidandet hos ett djur, och om ett djur går i sjön och är skadat så finns det inget snack om saken då går man i båten och ser till att lidandet avslutas. Det här finns det också stöd för i en lag och det är välkomnat.

När man läser remissvaren, herr talman, från de olika aktörerna så finns också mycket bra förslag som jag tycker att både utskottet och landskapsregeringen behöver ta i beaktande. Det finns en punkt här som handlar om termiska sikten och att vi inte tillåter termiska sikten vid någon slags jakt. I dagens läge så stöder jag det resonemanget som landskapsregeringen har kring att tekniken idag inte är riktigt där som den behöver vara för att säkerheten ska uppnås.

Däremot så finns det ett förslag bland remissvaren om att få testa drönare med termisk kamera för att leta upp mårdhund i vassar. Det är intressant. Det kanske inte ens finns något hinder för det idag, men det behöver klargöras. Jag tror att det kan vara ett väldigt effektivt sätt att faktiskt utrota mårdhunden på Åland.

Det som också har kommit och som nämndes i tidigare anförande är statusen för vitsvanshjortens stam på Åland. Det finns skäl för landskapsregeringen att ta detta i beaktande och också få utskottet att fundera hur vi ska klassa vitsvanshjorten de kommande åren. Det som är komplicerat med vitsvanshjorten på Åland är att det finns jättestora variationer lokalt bland de olika regionerna. Det finns de som anser att vi ska klassa den som rådjur och att man behöver ha en viss areal för att få skjuta. Det finns också de som i skärgården har enskilda holmar som är totalt infesterade av vitsvanshjort och där det uppenbarligen finns rätt typ av gröda som vitsvanshjorten tycker om, men som i så fall inte skulle få avverka den för att man inte har tillräckligt med areal. Den här diskussionen är inte riktigt solklar så den behöver tas upp i flera nivåer.

Sen så vill jag ta upp en sak som jag tycker är viktig när vi diskuterar medborgarinitiativet och jaktlagen och det är mellanskarven och mellanskarvens status på Åland. Vi har just nu en ganska intensiv jakt på skarv som försöker bedrivas. Vi har haft mycket problem efter att skarven har ökat de senaste tio åren här på Åland. I debatten fanns också ett förslag på att man skulle klassa mellanskarven som invasiv art. Det här är någonting som jag tycker att vore värt att titta på. Och även att det kunde finnas undantag för skyddsjakt på skarv under sensommar och höst, även på landskapets holmar som en del av fågelskyddsområdet. Det är ingen häckning som pågår under den tiden på de holmarna. Skarven behöver absolut inte skyddas. Vi behöver däremot bibehålla ett stadigt jakttryck för att undvika att skarven etablerar kolonier i vår skärgård. Vi har sett skräckexempel på hur det kan gå till på den finska sidan.

Vidare så finns det en sak som jag saknar i den här ändringen och det är en förvaltningsplan för havsörn som är värd namnet. Detta har det pratats om ända sedan medborgarinitiativet. Utskottsbetänkandet från medborgarinitiativet "Rädda sjöfågelstammen" var tydligt. Jag citerar: "Parallellt kan enligt utskottet även en dialog inledas med EU-kommissionen om eventuella aktiva örnbegränsande åtgärder såvida säsongens passiva åtgärder inte når önskat resultat". Alltså en utvärdering begärdes då efter det första året med passiva åtgärder mot havsörnens predation på ejderstammen. Det här har vi inte sett så mycket av, förutom på ett seminarium som initiativtagarna till medborgarinitiativet hade ett år efter. Då kom det fram från tjänstemannahåll att de passiva åtgärderna som testades inte hade någon nämnbar verkan. Frågan väcktes på seminariet kring att inleda aktiva åtgärder eller åtminstone att inleda diskussion med EU-kommissionen kring den här saken. Vi har inte sett det här ännu. Centergruppen har tryckt på detta, sägs det. Jag tycker att det politiska modet som krävs för detta behöver tydliggöras ytterligare. Jag ställer mig frågande till vad landskapsregeringen tänker göra i den här saken härnäst och vad minister Karlström avser att ska göras i den här saken. Det är en ganska akut situation vi har i vår skärgård och vi behöver få någonting gjort nu.

Något som också framkom i replikskiftet med ledamoten Lindholm var att jag saknar uttalade delmål för att återinföra vårfågeljakten, åtminstone delvis. Åtminstone måste man på något sätt visa att man har en avsikt att göra så som man skriver i regeringsprogrammet; att värna om vårfågeljakten.

Jag pratar främst som viltvårdare här nu, vårfågeljaktens inverkan på predatortrycket har visat sig vara enormt. Man saknar ofta inte kon före båset är tomt. Vi märkte tydligt efter att vårfågeljakt togs bort att predatortrycket ökade enormt i skärgården, speciellt av örn. Det här visar också att jakt är mer än en hobby. Jakt är en livsstil och det är ett sätt att förvalta någonting som man värnar. Men om man som jägare eller som naturbonde inte får skörda det man värnar om, varför ska man då värna det? Det är det som är grundtanken här.

Det finns ideella krafter idag som jobbar med att öka närvaron i skärgården och att minska på predatortrycket, men det är fortfarande klassat som en hobby. Det är frivilliga krafter som inte kommer att orka mycket länge till när man inte i slutändan kommer att få någonting praktiskt ur det.

I höstas lämnade jag in en motion också om anmälningsplikt för hjortdjursolyckor. Motionen lämnades in av den liberala lagtingsgruppen. Jag ju påmint minister Karlström om saken sedan dess, att vi behöver ha med en anmälningsplikt för hjortdjursolyckor i jaktlagen. I våras kom beskedet att det kommer att komma i vägtrafiklagstiftningen. Det skulle vara intressant att höra av minister Karlström vilka avvägningar landskapsregeringen har gjort när man har kommit fram till att detta ska hanteras i vägtrafiklagen i stället för i jaktlagen. Det hanteras i jaktlagen i Sverige exempelvis nu och det finns olika aspekter som visar att det skulle kunna vara effektivare. Vilka övervägande har landskapsregeringen kring den saken?

I det stora hela tycker Liberalerna att de ändringar som föreslås i jaktlagen är bra, så här långt. De förslag som räknas upp gör jaktlagen mer förenlig med de verkliga förutsättningarna, och de förslagen känner man också igen från diskussionerna med viltvårdare och med jaktlag. Förslagen har ett tydligt fokus på åtgärder som underlättar bekämpningen och utrotningen av invasiva rovdjur på ett säkert och effektivt sätt, och det är en av de viktigaste sakerna vi faktiskt kan göra för att rädda vår biologiska mångfald på Åland. Det är en av de saker vi faktiskt kan göra själva inom en överskådlig framtid så det är någonting vi verkligen ska satsa på. Man ska lägga krutet där det smäller högt. Förslagen underlättar även en riktig jägares främsta mål att i alla lägen minimera djurens lidande. Man har generellt lyssnat på viltvårdarna och tagit till sig kloka förslag. Det ska bli mycket intressant att få behandla lagförslaget i social- och miljöutskottet. Tack, herr talman!

Herr talman! Jag tänker beröra två frågor. Det är en viktig fråga, medborgarinitiativet om örnproblematiken på Åland. Jag vill bara säga att jag vet att minister Karlström som första minister, tillsammans med sin förvaltning, tänker åka till kommissionen för att diskutera den här problematiken utgående från det faktaunderlag som har tagits fram senaste år. Det ser jag fram emot. Jag tror att det är en bra början för att komma någonstans med den här frågan. Även om vi kan säga att vi beslutar att kanske ha någon skyddsjakt eller liknande så kommer det att bli en enorm opinion emot oss. Men att gå den rätta vägen, som ledamot Karlström nu tillsammans med förvaltningen tänker göra, tror jag att är en bra början. Då visar man att man är seriös i den här frågan.

Tack, herr talman! Jag tackar ledamot Strand för det klargörandet. Det gläder mig och det var undertecknads förslag på första början. Man behöver köra med öppna kort när det gäller de här sakerna. Man behöver se till att man är den som står på rätt sida om historien. Jag tycker att det är ett väldigt bra första steg. Jag hoppas att det hinner göras det här sista året under mandatperioden.

Den andra frågan jag tänker bemöta i Påvals anförande är frågan om vitsvanshjort. Den frågan är inte lätt. Vi ska veta att det finns många lantbrukare, jordbrukare och markägare som överhuvudtaget inte vill ha den här arten i våra skogar. Medan det sedan finns jägare, köttjägare som gärna skulle vilja ha den. Så den här frågan är delikat på det viset. Den är också delikat på så vis att om den här arten sprider sig och det blir hundjakt på den, så vad ska man göra? Man får inte skjuta den med hagel. Ska vi börja blanda hagel- och kuljägare? Det tror jag att är mycket illa för rådjursjakten. Det klokaste kanske skulle vara att göra en plan på också här, en förvaltningsplan, och bestämma (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det var en mycket bra replik av ledamot Strand. Jag håller helt med. En förvaltningsplan som är geografiskt baserad är väldigt viktig. Det är enorma skillnader lokalt på hur vitsvanshjorten inverkar på våra skogar och marker, speciellt i skärgården finns det stora skillnader.

Som jag nämnde i anförandet, men som kanske inte hördes, så är det stor skillnad på jaktlag som har stora ytor och som kan förvalta vitsvanshjortar på ett bra sätt och där man utan bekymmer kan ha samma förutsättningar som för rådjursjakten. Men sen har vi de ställen på Åland, speciellt i södra skärgården, där det finns mindre holmar som av någon anledning är väldigt ansatta av vitsvanshjortar. Holmarna äts ner totalt och vitsvanshjortarna börjar gå på barken på alarna och där behöver man ju man se till att markägarna faktiskt har möjlighet att kunna beskatta stammen.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jag måste reflektera lite över den här dialogen med EU-kommissionen som man ska inleda. Jag tror ju tyvärr att man måste vara så pass handlingskraftig så att man tolkar fågeldirektivet och det som står där Det står ju att man ska skydda arter och livsmiljöer och en skyddsjakt borde ju rimligtvis rymmas inom det direktivet. Om vi ska vänta på en dialog med EU-kommissionen så tror jag nog tyvärr att det kanske är kört för ejderstammen redan innan vi får något besked därifrån.

Tack, herr talman! Jag kan nog se att det är värt att inleda dialogen, åtminstone parallellt för att köra med öppna kort och faktiskt visa att man har resonliga avsikter med det här. Jag tror att det är viktigt. Jag tror att det viktigt att hitta en balans däremellan.

Jag håller helt med ledamoten Egeland om att vi har klockan emot oss, men jag stöder minister Karlströms avsikt att han tar kontakt med kommissionen i saken. Jag tror att det är viktigt för att dämpa den åsiktsstorm som vi kommer att möta. Man behöver fler delar i det här på lång sikt också.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jo, man kan absolut föra en diskussion parallellt, men egentligen så hade vi behövt börja med den här skyddsjakten redan inför den här häckningssäsongen som nu har varit. Men jag hoppas ju absolut att den är i gång till kommande säsong, oavsett hur diskussionerna har gått med kommissionen.

Tack, herr talman! I det avseendet håller jag helt med. Vi borde ha inlett diskussionerna och de här åtgärderna bra mycket tidigare. Det var ju det jag sade i mitt anförande, jag efterlyste att de här åtgärderna enligt utskottsbetänkandet skulle ha inletts efter att det hade konstaterats att de passiva åtgärderna inte funkade. Nu har vi ett år på snett och vi är ett år för långt.

Men det som ledamoten Egeland kan göra, tillsammans med andra i majoritetsblocket, är att utöva påtryckningar så mycket det går. Varsågoda, det är ni som är innanför borgen!

Tack, talman! Tack ledamot Påvals för ett bra anförande fullt med kunskap. Det var ju medborgarinitiativet "Skydda sjöfågelstammen" som var anledningen till att de här de här förändringarna skulle göras i jaktlagen som vi nu har på bordet. Vi hörde i ett tidigare replikskifte att de här ändringarna kanske inte fyller syftet. Då blev jag lite förvånad egentligen, vad behövs till för att syftena ska uppnås? Vi fick höra här att det ska tas kontakt. Men jag kan inte bedöma hur de här ändringarna påverkar just sjöfågelstammen som syftet egentligen var.

Tack, herr talman! Tack ledamot Söderlund. De uppfyller syftet till den delen att vi på ett effektivare sätt kan minska predatortrycket just på land, att häckande sjöfåglar kan finna platser närmare land för just nu är de utsatta för mårdhund och mink. Kan vi utrota mårdhund och mink i landskapet så finns det bra mycket större chans för sjöfågelstammen att kunna häcka närmare land.

I ytterskären, där vi kanske inte hittar jättemycket mårdhund och mink utan det är snarare havsörnen som den största predatorn, i de områdena behöver vi ha mera aktiva åtgärder mot havsörn för att kunna hantera problematiken där. Men jag tror att vi kommer långt på Åland om vi lyckas utrota mårdhund och mink hålla de stammarna korta.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. För Obunden Samlings del är vi mycket nöjda med att jaktlagen äntligen ändras såtillvida att dels fångstmetoderna och fångstsätten, fångstredskapen utökas och moderniseras och förbättras. Man kan till exempel använda mörkersikte, vilket är jättebra vid jakt på invasiva främmande arter såsom mårdhund.

Vi tycker också att det har tagit alltför länge att få bort de här helgdagarna från jaktlagen, de borde aldrig ha varit där överhuvudtaget. Men nu är de borta så det är mycket bra.

Som de andra föregående talarna har varit inne på så går jag nu kort in på några saker som skulle ha varit fint och som jag hoppas vi kan jobba vidare med.

I jaktlagen borde man också titta på arealkraven beträffande rådjursjakt. Man kräver nu ett sammanhängande markområde, enligt huvudregeln, på 150 hektar, vilket många nu upplever som lite för stort och som ett hinder. Om någon markägare i byn motsätter sig så blir det svårt att få ihop rätt arealer och så vidare. Kunde man minska på arealkravet eller i varje fall göra paragrafen ännu mer flexibel? Det finns ju vissa dispensmöjligheter redan.

Sedan när det gäller jakt på rådjur så ska vi komma ihåg att vi har jaktförordningen att jobba med och den har det jobbats bra med. Man har infört jakt i januari, det är bra. Men jag tycker också att vi nu även inför vårjakt på bock som vi både Finland och Sverige har. Det kunde vara en fin jakt som jägarna skulle kunna uppskatta här på Åland i avsaknad av annan vårjakt som vi inte kommer att få se inom överskådlig tid i varje fall. Vårjakt på bock tycker jag att vi drar i gång, det är ju bara jaktförordningen som behöver ändras och det fixar vår näringsminister i en handvändning.

Slutligen när det gäller vitsvanshjort så är vi inom Obunden Samling nog lite skeptiska till att på något sätt ändra dess status. Vi ska komma ihåg att vitsvanshjort är en främmande art, det är en amerikansk hjort. Man brukar säga att det var världens mest framgångsrika inplantering av främmande art. Jag kollade snabbt och det borde ha varit 13 exemplar som man tog in, dels på 30-talet och så utökade man med några på 80-talet och det har blivit den stam av vitsvanshjort som vi har i Finland idag. Det är Finland, Tjeckien, Nya Zeeland och något land till som har valt att introducera denna främmande art.

Som huvudregel, att introducera främmande arter är sällan lyckat. Den som har följt med debatten i Hufvudstadsbladet här i sommar har säkert sett att det är mycket stora problem med vitsvanshjorten. Vi kan ju konstatera att vi har väldigt många vitsvanshjortar i vissa delar av vår östra skärgård. Där bedrivs ganska omfattande jakt, den sköts och den behöver inte regleras mera. Ska det regleras så ska det i så fall regleras så att vi skjuter ännu flera vitsvanshjortar. Vi vill inte ha vitsvanshjort på fasta Åland tror jag, även om vi kommer att få det tror jag sedan, tyvärr. Men vi ska inte uppmuntra det lagstiftningsmässigt. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Det är ett intressant förslag att införa vårjakt på råbock. Men i min värld så skulle det i sådant fall vara att man bytte, att man skulle ta bort augustijakten på råbock. Det är egentligen ganska omoraliskt att skjuta bockar den 15 augusti när de fortfarande har fullt sjå med sina bestyr. Om man kan tänka sig en sådan förändring att man går in för att man att man inte börjar jaga rådjur före den 1 september så då skulle jag inte ha något emot att man kunde jaga lite på våren. Men att ytterligare lägga jakttryck på råbocken så då minskar vi inte beståndet men vi försämrar kvalitén om vi börjar skjuta ännu flera bockar.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Lindholm, om skulle vara Centerns förslag för att gå med på att vi inför vårjakt på bock så tror jag inte att Obunden Samling skulle ha något emot att man tar bort den här sommarjakten på bock eller augustijakten på bock, inga problem. Jag tror dock att införa någon form av jakt på rådjur även på våren vore uppskattat bland jägarna och det skulle inte påverka stammen. Även den åländska rådjursstammen är ju baserad på väldigt få individer från början och de har sedan förökat sig som kaniner, om ni tillåter uttrycket, och verkar fortsätta vad vi än gör som jägare. Intresset för jakten verkar ju ärligt talat minska också. Om vi kan göra den intressant på andra sätt så tycker jag vi ska göra det på olika sätt om vi kompromissar.

Sedan när det gäller vitsvansen så kan jag bara konstatera att ledamot Måtar och undertecknad har olika uppfattningar. Jag kan tycka att som följd i färg så borde ju ledamot Måtar också rekommendera att arealkravet på rådjursjakt ska tas bort, vilket jag inte heller understöder. Men varför då ett högvilt som vitsvansen, som vi för många år sen redan bestämde om? Den var ju fredlös, men lagtinget här bestämde att den skulle få jakttid. Så då måste vi aktivt gå in och ändra det beslutet innan man kan börja ha sådana åsikter. Därför anser jag att det är ett högvilt och då borde det finna arealkrav även på vitsvans.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Lindholm sade ju att jag tycker att man ska minska ned arealkravet på rådjur också. Jag sade inte att man ska ta bort det, men ärligt talat så tror jag inte att det skulle spela så hemskt stor roll. Att skjuta bort flera rådjur för att minska de skador de gör dels i trafiken och dels på skogsbruket så är ju ett högre syfte så att säga.

Jag vidhåller den åsikten att vi behöver inte ha flera främmande arter på Åland. Således ska vi fortsätta ha ett jättehögt jakttryck på vitsvanshjorten och försöka hålla den borta från fasta Åland.

Tack, herr talman! Från socialdemokratiska gruppen har vi inte direkt något att invända mot själva förslaget om förändringar i jaktlagen. Vi sympatiserar med ejderns och ådornas kamp mot predatorer och om det här kan vara till nytta och hjälp i den kampen så stöder vi det.

Däremot så vill jag göra en liten reflektion och jag känner mig lite otidsenlig att ens ta upp frågan. Men nu är det den andra lagen som den här landskapsregeringen ger hit till lagtinget där man vill egentligen nedgradera de kyrkliga helgdagarna. Det här tycker jag är lite intressant att det kommer ändå från en partikonstellation med rätt värdekonservativa partier, och att det är jag, som i vanliga fall inte är det, som tar upp frågan.

Först kom affärstidslagen som ger möjligheter att handla, köpa och konsumera alla dagar under året, också juldagar och långfredagar. Nu kommer den här jaktlagen som ger möjlighet att också jaga under alla dessa kyrkliga högtider. Så man kan väl fråga sig, kommer det ytterligare lagar från landskapsregeringen där de kyrkliga högtiderna på något sätt ska åsidosättas?

Jag tycker ju att dagens värld och dagens samhälle behöver ha tider under året då familjerna kan vara samlade, när man kan få ha lite lugn och ro och fred. Och att det heller inte är fel att under vissa dagar så behöver man helt enkelt inte jaga och skjuta. Man behöver heller inte shoppa och handla alla årets dagar.

Jag skulle vilja höra lite grann om det har funnits någon principiell diskussion om det här i regeringsblocket, och om man inte tycker att det här alls inkräktar på de viktiga familjehögtider som åtminstone jag tycker att har ett värde fortsättningsvis också i dag och framöver. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag hör väl till det blocket som kanske kallades för värdekonservativt här. Jag förstår inte riktigt vad kopplingen skulle vara till de här kristna högtiderna? Men jag tycker precis som Gunell att det är märkligt att det är hon som tar upp frågan. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför man tar upp frågan överhuvudtaget. Människor borde väl själva få välja när de vill gå ut och jaga och när de vill vara hemma med familjen som Gunell sade. Sedan är det också så att det är väldigt många människor som inte har någon familj. På Åland är det också väldigt många människor som jobbar inom sjöfarten och då är det ganska trist att komma hem en sådan helg. Det är inte så många jakthelger och så är det en sådan helgdag som gör att man inte får jaga. Jag kan inte se nyttan med det.

Nej, så är det ju förstås i dagens samhälle. Vi har alla rätt att välja. Argumentet med affärstidslagen var ju att man ändå kan handla under dygnets alla timmar på nätet nuförtiden. Så vad är vitsen att bevara en sådan gammal otidsenlig regel?

Samma är det väl med det här. Tanken har väl från början kanske varit att här hänvisas till allmän ordning och säkerhet, att det inte skulle gå att upprätthålla under kyrkliga högtider. Men man kanske i dagsläget kan ha en annan argumentation, att det finns ett värde i att det finns vissa dagar under årets 365 som faktiskt är fredade för lite återhämtning, lugn och ro och gemenskap.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag har fortfarande svårt att se varför politiker ska avgöra när fria människor ska vara hemma och vila upp sig och när fria människor faktiskt ska få vara fria och göra det som de vill göra på sin fritid.

Jo, som sagt, jag sade själv att jag känner mig otidsenlig att ta upp den här frågan. Men jag tycker fortfarande att det är en reflektion som jag väljer att göra och vill göra. Jag tycker att den här frågan har flera aspekter. Jag tycker att plötsligt är så lättvindigt och så enkelt att i lagstiftning efter lagstiftning tycka att det här är oviktigt. Det förvånar mig lite att den här regeringskonstellationer med de partier som utgör den är de som levererar de här lagarna, den ena efter den andra.

Tack, talman! Tack för anförandet ledamot Gunell. Jag förstod nästan att den här frågan skulle komma upp. Jag räknar mig verkligen inte som värdekonservativ, men är väldigt van att jobba söndagar och på julafton och andra dagar, så på det viset reagerar jag inte. Men vi ska titta på den här frågan förstås i utskottet. Det var ju ganska länge sedan den här lagen kom på våra bord. Jag har hört haft lite åsikter och jag har förstått att jaktlagen har väldigt stor respekt, många jagar inte ens under de här dagarna. Men sedan är det väldigt stor respekt om det är någon begravning eller någon annan händelse i byn eller nära kyrkan och då jagar man inte där. Jag tror att det här går att balansera.

Ja, jag tackar ledamoten Söderlund som står för en väldigt nyanserad syn på den här frågan. Ledamoten Söderlund verkar inte resonera så entydigt och enkelt som det verkar vara för regeringsblocket här. Jag uppskattar om man kan ta upp den här aspekten, även om den uppenbart tycks vara fånig ur många människors synvinklar. Men jag tror att det kan upplevas stötande om man har begravning till exempel och det börjar skjutas i närheten också. Jag hoppas att den aspekten kan tas upp i utskottets behandling.

Tack, talman! Jag vet ju att Socialdemokraterna inte har någon representation i social- och miljöutskottet dit den här frågan landar. Så finns det något önskemål om hörande så är det bara att komma med det. Ja, jag slutar där.

Ja, varför inte höra till exempel församlingar, stiftet eller någon från domprosteriet till exempel? Om de har en åsikt i frågan, det vet jag inte, men kanske de har det.

Talman! Tack så mycket ledamoten Gunell för lyftande av en intressant fråga om det åländska folkets förhållningssätt till våra helgdagar i kalendern. Jag tror de facto att jakt kanske har varit en form av arbete historiskt sett. Man behövde gå ut och jaga för att fylla matförråd och allt annat. Men jag tror att jakt idag är en fritidssysselsättning och fritidssysselsättning så är det ju många som idkar även på helgdagar. Om man kan
spela en golfrunda på en helgdag, så varför ska man inte kunna gå på jakt? Sedan tror jag förvisso att det säkert är någonting som man kan ta hänsyn till i olika sammanhang. Det kanske finns sådana dagar som långfredagen och annat, men jag ser ändå inte det som så avgörande i den här frågan.

Så kan det mycket väl vara att man i dag kännetecknar jakt helt och hållet som en fritidssyssla och en naturupplevelse snarare än arbete. Men jag ville nu ändå lyfta upp den här aspekten. Jag tycker att det är bra om lagtinget och utskottet kanske i viss mån ändå reflekterar över saken.

Talman! Jakten, denna urgamla verksamhet, detta förvaltande av naturkapital med långa anor. Inflyttarna kom hit för den, och fisket. Och runt den näringsverksamheten bildades en samhällsstruktur - skärgårdskulturen. Ålänningen tvingades då att leva med naturen vilket ledde till ibland stora fluktuationer i levnadsstandard. Man visste av erfarenhet att en överutnyttjad miljö skulle leda till svält. Därför infördes allmänna begränsningar så som jakttider och avancerade regler för nyttjande av gemensamt ägda områden. De sociala system som byggts upp kring reglerna strängerades ofta under svåra tider. Straffen kunde vara riktigt hårda dessutom! Exempelvis i den kungliga jaktstadgan från 1762 stadgades: “Finnes någon så ondskefull, att han sjöfågel eller dess ungar på boet dödar eller dess ungar eller ägg förstör, då äge domaren skärpa straffet för sådan vanartig person med spö eller ris.”

Mycket har hänt sen dess. Att ålänningarna ville reglera jaktbestämmelserna själva var solklart. Den behörigheten fanns med i den första självstyrelselagen. Och jaktlagen har uppdaterats många gånger. Enligt lokala utmaningar och förutsättningar.

Talman! Också vad gäller denna uppdatering av jaktlagen visar sig självstyrelsen från sin bästa sida. Bakgrunden till denna uppdatering är framförallt att skydda sjöfågelstammen, förkorta lidandet för skadat vilt genom nya metoder och göra lagen mer tidsenlig. Samtidigt passar man på att göra justeringar och förtydliganden.

Sjöfågelsituationen är som vi alla vet alarmerande. Mycket görs och kan ytterligare göras för att skydda våra sjöfåglar. Eftersom all känd forskning gör gällande att den främsta orsaken till sjöfågelstammens nedgång här på Åland anses vara ökad predation, är det följd i färg att minska predationstrycket.

Ett sätt är att justera bestämmelser om fågelskyddsområdena. Erfarenheter från bland annat Bengtskär har visat på mycket goda resultat av att örnen låter ejdern vara ifred då människor samtidigt är på plats. Vi i social- och miljöutskottet föreslog redan förra året i betänkandet för medborgarinitiativet om att skydda sjöfågelstammen, att landstigningsförbudet skulle kunna situationsanpassas. Lagförslaget går i samma linje och vill att landskapsregeringen kan bevilja undantag till landstigningsförbudet.

Det är mycket fint att denna flexibilitet ges, men också att huvudprincipen kvarstår, att freda fåglarna från mänsklig aktivitet under häckningsperioden. Det var via 1965 års jaktlag då fredningsområdena tillkom och i runda tal hälften av den åländska skärgården kom att åtnjuta detta fågelskydd under jakttiden inom bara ett decennium. Idag har vi cirka tio fågelskyddsområden, men principen om att freda dessa fåglar under häckningstiden är stark och finns oavsett formellt skydd eller inte.

I samma anda är det fint att lagförslaget nu möjliggör nya jaktmetoder för att minska förekomsten av invasiva främmande arter såsom mårdhund och mink. Detta skulle också gynna groddjur och små däggdjur på köpet.

Vidare välkomnar Hållbart Initiativ de nya bestämmelserna om att stärka djurvälfärden. Att förkorta lidande är självklart redan något som ingår i jaktetiken, såsom att följa upp skadskjutet vilt i båt. Nu ges ytterligare verktyg för att underlätta saken. Ett exempel ytterligare är att godkänna jaktmetoder som underlättar eftersök och att föreslå ändringar i syfte att undvika misstag i samband med grytjakt som ter sig explosiv, snabb och oberäknelig är också klokt.

Talman! Ett område där det ännu skulle finns förbättringsbehov, när vi nu går in för att stryka jaktfria helgdagar, är frågan om en eventuell informationsplikt. Vissa jaktlag informerar föredömligt när jakten ska äga rum. Av den erfarenheten vet vi att det är möjligt och också väldigt uppskattat av folk, med och utan barn och djur, som vistas i skog och mark. Andra jaktlag ids inte alls informera trots propåer om att man kan anpassa sig om man vet när och var det jagas. Detta oskick verkar härstamma från den gamla seden att "under jakttider ska man hålla sig ifrån skogen". Ju fler inflyttade vi får till Åland och om jakttider dessutom förlängs, såsom i lagförslaget, desto orimligare verkar den här hållningen vara. Hållbart Initiativ ser därför att en informationsplikt kunde vara en väg att gå för att förebygga risken för olägenheter för allmänheten under jakt.

Informationsplikten går att lösa praktiskt väldigt enkelt praktiskt genom att jaktlagen annonserar i kommunblad och den som vill ha information från jaktlagen kan sätta upp sig på en e-postlista eller gå med i en Facebook-chat eller liknande. När det är tid skickar man iväg en enkel mening om var och när det jagas. Det behöver inte göras långt på förhand utan kan göras t.ex. dagen innan.

Utskottet får gärna kolla på hur stort detta problem egentligen är och om det finns orsak att förstärka lagstiftningen i så fall i den riktningen.

Ännu en randkommentar när vi ändå pratar om jakt. Ibland händer det att frysarna fylls till bredden. Då kan det vara bussigt att dela med sig av viltköttet till markägaren eller grannen, eller varför inte butiken. Dock verkar det finnas byråkratiska hinder av livsmedelssäkerhetsskäl. Vad jag vet har dock ingen ännu dött av rådjurskött på Åland. Här skulle något behöva göras. De kunniga jägarna vet så klart när köttet är bra eller dåligt. Men kanske kan kunde hitta ett sätt att öka incitamenten för att mer åländskt viltkött skulle hamna på våra tallrikar. Utbildning, lättnad för besiktningskostnader eller administrativt stöd eller liknande kunde vara alternativ. För övrigt är viltköttbullar något även en i övrigt vegetarian som jag gladeligen inmundigar.

Talman! I Hållbart Initiativs mening ska en jaktlag signalera om människors respekt, ansvar och tacksamhet för den mat naturen erbjuder, en förnybar källa om vi sköter det rätt och för det behöver vi tydlig och förutsägbar lagstiftning. Jag tror att de flesta ålänningar skulle skriva under på det. Jakten ligger rätta nära oss och våra hjärtan - även för de som inte har jaktkort. Nästan alla har en relation till den. Allt från att medverka i en skallgång eller tillreda viltkött.

Vi kan lära mycket av våra förfäder som inte lade ner bytet utan att ta vara på det med stor respekt och tacksamhet. Tack!

Tack, herr talman! Tack ledamot Holmström för att ledamoten lyfte upp frågan om informationsplikten. Det är en fråga som jag har suttit ganska mycket och funderat på eftersom jag själv är en sådan som gärna vandrar i skog och mark och plockar bär och svamp. Jag försöker förse mitt vegetariska lilla skafferi med vad naturen erbjuder.

För det andra så skulle jag vilja förtydliga att vegetarianer äter inte någon form av kött, så det blev en lite miss i information från talarstolen att påstå att vegetarianer äter viltkött.

Talman! Då kanske jag ska vara korrekt och säga att jag är semivegetarian.

Vad gäller informationsplikten så tror jag faktiskt att det skulle kunna vara en väg att gå. Det behöver absolut inte göras på ett krångligt sätt. Det skulle kunna vara en plikt att man tar emot anmälningar från dem som har ett intresse av att veta när och hur jakten ska bedrivas och på vilken plats. Jag tror inte att det är något som jaktlagen skulle ha ett ont öga gentemot. Samtidigt skulle det kunna skänka en hel del frid och lugn och minska antalet olägenheter kanske för de som har små barn eller husdjur och som upplever att det är obekvämt och obehagligt när jakt pågår i närområdet under dessa helgdagar eller i övrigt.

Tack, herr talman! Det är intressant det som Holmström tog upp kring viltköttet som resurs. Just den saken har jag personligen tagit upp med miljöministern, att vi behöver informera ålänningarna mera kring hur man tar vara på viltkött. Vi behöver få ut mera viltkött på restaurangborden, vi pratar om lokalt viltkött. Det är många, lika som ledamoten Holmström, som faktiskt väljer att äta viltkött för det är en hållbar resurs. Många semivegetarianer äter även fisk om det fiskas på Åland. Vi har en väldigt ren och bra naturresurs i våra skogar och i våra vatten och vi ska ta vara på den. Jag stöder att man behöver se till att så många som möjligt får ta hand om den, för det är ju långt ifrån så att jägarna inte vill dela med sig. Markägarna får ju sin beskärda del, så klart, först av alla i de flesta jaktlag som funkar bra. Men man delar nog gladeligen med sig om det blir ett överskott, tror jag.

Det är precis så som ledamoten Påvals sade. Det finns system, men sedan kan man ju ha tur ibland och få lite extra. Då vore det ju väldigt tråkigt om man inte kan dela med sig av den och också kanske göra lite ekonomi av det hela. Det är bra för cirkulär ekonomin, det är bra för den lokala ekonomin och det känns också såklart bra - för en som annars är vegetarian - att kunna köpa fisk, kunna köpa lokalt odlad fisk alltså och i så fall hållbar sådan. Men också viltkött som man vet att har skjutits här på Åland och som man vet att också har skjutits på ett bra sätt med god jaktetik. Man kan spåra och man litar på dem som man får köttet ifrån och så vidare. Så det är faktiskt i hög grad att föredra framför andra typer av kött, till exempel fulkött, som man kan köpa på andra ställen till väldigt låga priser. Så visst, det en hållbarhetsfråga.

Tack, herr talman! Det hörs lite nu och då att det är svårt att få tag i viltkött på Åland. Men du behöver inte känna så många människor i så många steg förrän du hittar någon har möjligt att få tag i viltkött.

Angående landsbygden och det som ledamot Holmberg nämnde kring jaktlagen som en urgammal enhet, det är en urgammal enhet och det är en ganska liten enhet i många fall. Många jaktlag på Åland är ju inte föreningar, utan det är ju baserat på en by och baserat i ett mindre samhälle där de flesta känner varandra och vet vad som gäller. De flesta jaktlag, i alla fall idag, så informerar ju med hjälp av skyltar att man har hundvakt på gång. Men det är bra, som Holmström nämnde, att lyfta upp den här informationsgången och hur man kan kommunicera sinsemellan i samhället. Vi behöver ju få det att funka och också använda modern teknik för att diskutera sinsemellan. Men många jaktlag så inkluderar ju verkligen också folk i det sociala samhället.

Tack så mycket talman! Tack så mycket också till ledamoten Påvals som underströk det som jag också sade i anförandet, att de flesta jaktlag vet hur man sköter informationsgången och det är absolut inte så att vi ska anklagar dem för det. Men sen finns det också vissa gånger som allmänheten i områden där jakten bedrivs upplever olägenheter. Det vore ju tråkigt i sådana fall att det blir konflikter där det inte behöver bli konflikter överhuvudtaget.

Huruvida det ska bli en informationsplikt eller huruvida vi kan arbeta för det på andra sätt, det låter jag utskottet bedöma. Men vi vill i alla fall ta upp det som en fråga från Hållbart Initiativ att detta med att stryka jaktfria helgdagar så borde också leda till andra åtgärder på andra ändan.

Tack, talman! Tack för Hållbart Initiativs gruppanförande. Jakt med blyhagel har tidigare diskuterats här i lagtinget, om det ska vara tillåtet eller inte. Jag hade kanske förväntat mig att det skulle komma i den här uppdateringen eller i ledamot Holmströms förbättringsförslag av den här jaktlagen. Men det är ingenting som ni har diskuterat eller diskuteras?

Talman! Den frågan diskuterades på EU-nivå och där är ju bestämmelser nära förestående. Utifrån de bestämmelserna så kan man ju upprätta nationell lagstiftning. Jag tänker att den kommer sedan när den paragrafen öppnas. Nu har ju vissa paragrafer öppnats i det här ändringsförslaget av lagen. Så jag tror att vi kommer till den frågan senare när det kommer upp på EU-nivå helt enkelt.

Tack, talman! Jag tänker svara på några frågor som kom upp och sammanfatta lite. Jag tycker att det känns som att lagtinget är hyfsat överens om att förslagen är bra. Det ser ut som att det kommer att gå ganska "geschwint" genom utskottet.

Men några saker. Vitsvanshjorten kom upp. Det är precis som ledamot Strand sade, det finns väldigt många olika åsikter om hur man vill att förvaltningen ska vara, om man ska skjuta och på vilket sätt. Det är en fråga som lever vidare och som kommer att jobbas systematiskt med från jaktenhetens sida. Man håller möten med alla jaktvårdsföreningar och kanske man på sikt kan få en lösning som majoriteten och de flesta kan vara överens om. Men det är en fråga som lever och som kommer att jobbas vidare med.

Sen viltolyckor där ledamot Påvals undrade hur man från landskapsregeringens sida resonerar om det är jaktlagen eller trafiklagen. Svaret på den frågan, och som jag personligen resonerar, är att det är betydligt klokare att ha det i trafiklagen. Jaktlagen är en speciallag kan man säga. Personer som är intresserade av jakt läser in sig på den och kan den. De flesta människor som kör bil i trafiken är kanske inte jägare. Däremot är de skyldiga att kunna veta vad som gäller i trafiklagen. Sålunda kan man få in rapporteringsskyldighet i trafiklagen, snarare än att man ska förvänta sig att en person som inte är det minsta jaktintresserad ska läsa igenom den åländska jaktlagen. Det är mitt enkla resonemang kring varför den är där och inte här.

Sedan till kyrkliga helgdagar och jakt eller inte. Där tycker jag personligen att frihet är det bästa ting. Jag står precis bakom det som ledamot Nordberg sade. Tiderna har förändrats. Jakten är någonting annat idag än vad den kanske var när den här lagen skrevs. Markägares intressen anser jag kanske kan vara viktigare än vad någon kan tycka eller tänka vad man får göra på en söndag runt någon helgdag. Man får ju de facto köra fyrhjuling, spela golf eller göra andra saker. Varför ska man inte få bedriva jakt, om det är det man så önskar?

Sedan vill jag också poängtera att kyrkan de facto har fått det här jaktförslaget. Vi har begärt att få åsikterna från kyrkan, vad de tycker om att vi möjliggör att man kan bedriva jakt på de här dagarna. Kyrkan har inte haft en åsikt om det. Så kyrkan kanske är mer progressiv än vad det socialdemokratiska partiet är.

Sen då till örnen. Jag förstår att man blandar in den frågan i jaktlaget, men någonstans kan jag tycka att det här inte är en fråga för jaktlagen, bekymren och det som vi alla delar; örnens framfart över Åland. Det finns inga enkla lösningar. Det går inte att öppna upp en paragraf och säga att vi ska införa skyddsjakt på örn i den åländska jaktlagen. Det vet ledamot Påvals och det vet alla ledamöter i den här salen. Det här är en fråga som är komplex. Örnen hör ju till den fågeln som har det högsta skyddet i fågeldirektivet. Vi kan givetvis precis göra vad vi vill inom vår behörighet. Men det förståndiga att hantera de här frågorna är att man jobbar systematiskt. Man jobbar långsiktigt. Man dokumenterar allt man gör, t.ex. alla andra tänkbara åtgärder som man kan göra före man eventuellt inför skyddsjakt. Det har man gjort från avdelningen och man har också gjort det den här säsongen.

Nu ser vi väl att egentligen allt som man någonsin har kunnat tänka att prova på inte räcker till. Nu har vi det dokumenterat. Vi har argumentationen bakom oss. Vi har de handlingar vi har gjort bakom oss och kan gå vidare med den här frågan.

Därför så vet vi också - precis som ledamot Strand sade - att en diskussion kommer att inledas med kommissionen. Vi har att vinna på, att föra en sådan diskussion.

Vi vet också att om vi gör någonting utan att ha en diskussion med kommissionen så är det väldigt lätt att ett nytt överträdelseärende kommer till. Hittills har kommissionen aldrig förlorat ett jaktmål i domstolen.

Så när vi ska gå vidare med den här frågan så ska vi göra det på ett genomtänkt, konsekvent och analyserat sätt. Vi ska jobba strukturerat med frågan, vilket vi kommer att göra i höst. Vi kommer också att presentera alla åtgärder och alla andra åtgärder som har gjorts så här långt just för att komma åt utmaningarna som ejdern just nu står inför eller har stått inför de senaste åren. Den presentationen kommer att komma i höst.

Jag vill också säga att skyddsjakt på örn är den absolut sista åtgärden som man kan göra eller ska göra. Före ett område eventuellt blir aktuellt för att tillåta skyddsjakt på så är det oerhört viktigt att man har gjort allting annat före och att man ser till att det inte finns marklevande predatorer på plats på dessa ställen. För annars är själva skyddsjakten onödig också.

Det här är som sagt en komplex helhet. Jag tror att vi kommer att se en rörelse framåt i den här frågan under hösten och vintern. Tanken från jaktenheten och från mig personligen är att vi ska tillsätta ett viltvårdsråd som kan diskutera de här frågorna på ett konstruktivt sätt där alla inblandade får vara en del. Det är någonting som vi också jobbar vidare med nu.

Där, talman, tror jag att jag tackar för mig.

Tack för det. Tack för ministerns reflektion kring det här som jag lyfte upp. Det var för mig viktigt att lyfta just det som en reflektion att tänka över. Det är ju så med frihet att den enas frihet kan vara den andras begränsning. Den dagen som jaktlaget är ute och jagar på långfredagen så kanske det innebär för bärplockare -eller kanske det inte finns så mycket bär på långfredagen - men för andra som vill vistas i ett skogsområde så kanske inte kan göra det. Så den enes frihet är den andres begränsning, så det är kanske inte så enkelt.

Men jag undrar, kommer det fler lagar från minister Karlströms sida där man upphör att freda vissa flera kyrkliga högtidsdagar?

Talman! Till det första så är det nog ändå en skillnad på att vara markägare eller bärplockare, oavsett om det är långfredag eller inte. Är man markägare så anser jag att man har en lite större rätt till den marken än vad bärplockaren har som använder den möjligheten att få plocka bär på annans mark. Sålunda är för mig äganderätten och markägarens rätt lite viktigare och därav är frihet det bästa ting.

Sedan till den andra frågan om näringsministern kommer att komma med fler liberaliserande förslag som gör det möjligt för folket att få utnyttja sin frihet mer. Skulle jag ha möjlighet så kanske jag skulle titta på söndagsersättningen. Jag kan tycka att den också kanske har fått en förlegad attityd. Man skulle öka lönen generellt i stället för att ha dubbel ersättning på söndagar. Men det är någonting som jag inte har möjlighet att påverka och det kanske ledamot Gunell är glad över att jag inte kan.

Jag hoppas att också minister Karlström och näringsavdelningen har ett förhållningssätt till hållbarhetsagendan. Man vill förstås föra det här åt sidan och säga att det är otidsenligt och gammalmodigt att ens prata om det, men det kanske ändå finns en viss modern aspekt i att människor i dag behöver återhämtning. Det behöver finnas dagar som är fredade för vila och gemenskap och att det ändå är någonting som finns i hållbarhetsagendan i dagens stressade samhälle.

Jag lämnar fortfarande detta som en reflektion till ministern och till landskapsregeringen att ta med sig, och ett tankesätt, vare sig det är gammalmodigt eller modernt, som kanske är värt någonting i alla fall på den fortsatta färden.

Talman! Jag ska inte behöva avbryta med att säga att det här inte hör till ärendet, för det hör inte till ärendet. Men man kan vila andra dagar än söndagar också. Arbetstiden är vad arbetstiden är. Man kan ha en annan vilodag än en söndag, det är också möjligt i det stressade samhället som vi har idag. Vi avslutar väl debatten med det.

Tack, talman! Jag vill däremot fortsätta lite faktiskt och kommentera jakt på alla helger. Det kan faktiskt också ses som en hälsofrämjande insats. Det är just via jakt som många faktiskt kopplar av, tar det lugnt och umgås med andra. Det är ens största hobby. Att tillåta jakt under flera dagar kan också ses som hälsofrämjande insats och det kopplar då också till hållbarhetsagendans mål 1: Välmående människor

Angående helgdagarna så vill jag påminna om att det finns varken bär eller svamp i skogen de dagarna det gäller. Men till den delen så lämnar jag det åt sidan.

Det jag undrar är kring den konkreta tidsplanen för kontakten med EU-kommissionen om havsörnen. Kommer minister Karlström att göra det under sin mandatperiod eller kommer det att skjutas över till nästa?

Talman! Jag kommer att ta det under min mandatperiod. Absolut, det kommer att ske. Jag gissar till och med att det kanske blir på den här sidan av året, annars i början av nästa. Vi har lite hemläxa kvar att göra här, vässa argumentationen och göra dokumentationen. Vi ska också informera lagtinget och ålänningarna om vad som har gjorts hittills och vilken väg vi går framåt. Som sagt, jag tror också att det är klokt tillsätta viltvårdsrådet för att ta de här frågorna på ett seriöst sätt vidare.

Tack! Det tackar vi för. Vi ser fram emot vad som komma skall.

Det andra jag undrar är; hur kommer landskapsregeringen att uttrycka konkreta mål för hur vi ska få tillbaka vårfågeljakten, delvis eller helt eller hur man tycker? Vad finns det för sätt som man tänker göra det på? Det står ju ändå i regeringsprogrammet och vi hoppas det uppfylls på något sätt under den här mandatperioden.

Talman! Gällande vårfågeljakten så det står i regeringsprogrammet om den och då var det ju fortfarande öppet. Vi hade ju en förhoppning om att kommissionen eller domstolen inte skulle förbjuda oss att fortsätta. Nu blev domslutet så, vi kan inte ha vårfågeljakt. Jag håller med ledamoten Måtar här som sade att inom en överskådlig framtid så kommer vårfågeljakten troligtvis inte tillbaka. Svaret på den frågan är att under den här mandatperioden kommer inte vårfågeljakt att införas. Det är väl för nästa regering att fortsätta det jobbet, som man har gjort under nästan två decennier snart, och jobba för att den ska återinföras. Men tyvärr så ser det inte lysande och ljust ut.

Tack, talman! Tack minister Karlström. När man kommer lite sent in i repliken så har det mesta redan behandlats.

Jag vill ändå passa på att framföra en replik kring de kyrkliga högtiderna. Som sagt, jag tycker att det är ett bra resonemang kring det hela. Jag tror mycket på individens frihet och jag tycker att jag har hört det från många här idag. Jag hoppas att det verkligen är dags att vi på något vis kan lämna bort det här med kyrkliga högtider, att de inte längre är begränsande. Det gäller individens frihet och jakt.

Du har redan förtydligat men gör det gärna ytterligare. Jag tänker fråga kring just diskussionen med kommissionen. Du nämnde själv tidigare att i höst ska det ske mycket och så vidare. Men du får gärna vara väldigt tydlig med det, för jag tror att det är det som vi alla väntar på. När börjar så att säga den diskussionen?

Talman! Jag kan inte säga exakt vecka, datum eller månad. Strategin är att den ska igång. Kommissionen vet vad vi gör här och de följer varenda litet drag som vi tar. Vi från avdelningens och enhetens sida känner att det bästa vi kan göra är att förankra det beslutet, informera om hur vi har arbetat hittills, vad man kan göra framöver och på vilket sätt vi seriöst tar oss an den här frågan. Som jag sade tidigare, vi vinner ingenting på att vi kommer i en direkt konflikt så att det här skulle bli ett överträdelseärende för kommissionen. Jag säger det igen; kommissionen har aldrig förlorat ett jaktmål hittills i domstolen. Så dit vill vi inte.

Tack för det. Tack minister Karlström. Jag är helt införstådd med problematiken. Det här är en jätteutmaning. Jag uppfattar det som så att Karlström verkligen tar det här till sig och gör vad han kan. Lyckat till!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.