Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Talman! Lag- och kulturutskottets betänkande nummer 3 om landskapsregeringens lagförslag nummer 29 landskapslag om bostadsproduktion.

Utskottets synpunkter. Utskottet konstaterar att förslaget innebär en ökad flexibilitet och därmed större utvecklingsförutsättningar för såväl kommunala som privata hyresbostadsägare som får en möjlighet att återbetala sina hyresbostadslån i förtid utan ersättning. Förslaget kan också komma att i någon mån förstärka landskapets likviditet. Lagförslaget reglerar endast hyresbostadslån och inte hyresnivåer och räntestödet, som är det viktiga för hyresbostadsägarna, berörs inte av förslaget.

Utskottet konstaterar att de större hyresbostadslåntagarna i dagsläget är kommunala och att deras grundidé är att trygga hyresbostadsbeståndet i kommunen. Förslaget medför en ökad möjlighet till utförsäljning men enligt vad utskottet fått erfara föreligger det inte någon risk för en omfattande utförsäljning av hyresbostäder eftersom det skulle kunna innebära överutbud med sjunkande priser som följd. Därtill ger det äldre bostadsbeståndet i regel större avkastning jämfört med beståndet av nybyggnader. Utskottet föreslår därför att lagförslaget ska antas utan ändringar.

Jag kan också konstatera att uppdatering av lagen skapar mer möjligheter och flexibilitet inom bostads- och fastighetsmarknaden. Lagen om bostadspolitiken behöver förnyas och anpassas till kreditmarknaden och ränteläget som nu gäller. Det var andra förutsättningar när den nu gällande lagen stiftades. Landskapsregeringen måste alltid följa med läget i bostadsproduktionsmarknaden och göra förändringar när det behövs. Tack talman!

Tack, herr talman! Socialdemokraternas representant i lag- och kulturutskottet Jessy Eckerman, som inte är närvarande idag, har tillfrågat en reservation till betänkandet. Jag kommer att presentera den och också ge förslag till en kläm som vi föreslår att skulle tas tillsammans med lagförslaget.

Som jag uppfattade behandlingen i utskottet så är åtminstone reservanten väldigt missnöjd med själva behandlingen, eftersom det skulle vara viktigt, när man ändå lägger fram ett sådant förslag, att man får en samhällsekonomisk och social konsekvensanalys av förslaget. Någon sådan finns inte. Betänkandet är väldigt summariskt och på det sättet otillräckligt.

Det kan betyda att användningen för hyresbostäder kommer att övergå till ägobostäder och avyttras. Vad som kommer att ske exakt är nog lite oklart.

Jag tror att den nyttan av lagförslaget kring en ökad likviditet som man har presenterat från landskapsregeringens och majoritetens sida är en något överdriven konsekvens av det hela. Likaså så behöver det kanske inte heller bli, i alla fall inte i brådrasket, någon större dramatisk förändring på bostadsmarknaden.

Däremot så tycker vi att landskapsregeringen i och med den här lagen ändå avskaffar ett av instrumenten som har funnits i verkstadsboxen när det gäller att bedriva bostadspolitik. De frågor som uppstår i samband med det här är ju hur landskapsregeringen riktigt ser på bostadsproduktionen på Åland. Hur ser man på det offentligas roll i relation till hyresbostäder, att de finns och att de finns i hela landskapet? Vi vet alla att en fortsatt inflyttning är helt avgörande för Ålands ekonomiska framgångar och likaså en fungerande arbetsmarknad.

Vi har en åldrande befolkning, vilket vi har konstaterat i samband med budgetbehandlingen. Vi vet också att vi själva inte föder tillräckligt med barn. Så om samhället och ekonomin ska kunna växa så är det A och O att vi har en fortsatt god inflyttning och då måste det finnas tillgång till hyresbostäder.

Landskapsregeringens syn på bostadsbyggande är alltså något oklar. Vad vill man riktigt med bostadspolitiken? Och hur ser man på beståndet av hyresbostäder i dag? Ska det offentliga på något sätt interferera överhuvudtaget på bostadsmarknaden? Eller är det här någonting som ska skötas helt och hållet av de privata? Är bostadsbyggande viktigt på hela Åland? Eller är det här någonting som Mariehamn och Marstad ska sköta? Man kan ju konstatera att de åländska kommunerna inte längre idkar någon särskilt aktiv bostadspolitik, speciellt inte på centrala fasta Åland. Det verkar också råda kanske en viss okunskap om hur samhället kan agera och kanske ska agera proaktivt när det gäller tillgång på hyresbostäder. För många landskommuner är hyresbostäder i många fall ett fastighetsskötselproblem och någonting som man gärna vill sälja.

Det är ändå viktigt att det finns ett minimum av kommunalt ägda hyresbostäder så att man har det som en förlängning och en tillgång för sin socialförvaltning. Även KST behöver fortsatt tillgång till hyresbostäder och så kallade "social housing". Det är svårt att veta hur landskapsregeringen i dag ser på det här och även landskapets roll i en kommande bostadspolitik också när tiderna blir sämre, för sådana tider har vi också genomlevt.

Att göra som nu, att bryta de här låneavtalet, är en punktinsats. Som jag bedömer det så är det utan någon större politisk eftertanke med hopp om återbetalning av lån som ska bidra till ökad likviditet. Vad jag har förstått på utskottet så har man inte fått några siffror på vad det skulle innebära och ens om det finns en, två eller många som är villiga och intresserade av en återbetalning.

Det är också viktigt att fundera över, om man anser att landskapsregeringen ska ha en bostadspolitik i framtiden, att det i så fall finns lagstiftning, redskap och att det finns en kompetens i förvaltningen. I dagsläget är bostadspolitiken så anonym så man vet inte ens om det finns en tjänsteman och vem som ens är minister för bostadsfrågan. Är det månne infrastrukturminister Wikström som är bostadspolitiskt ansvarig idag eller är det någon annan? För mig är det väldigt diffust.

En lösning kunde ju vara - eftersom landskapsregeringen nu är intresserad av att tillsätta parlamentariska kommittéer - att det här också kunde vara ett område där man kunde jobba parlamentariskt för att identifiera landskapets roll när det gäller bostadsproduktionen.

Vårt förslag är alltså att vi i samband med omröstning om den här lagen tillfogar följande kläm: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att skapa en bostadspolitik där man formulerar mål och redskap för att långsiktigt trygga produktionen av hyresbostäder i båda goda och sämre tider så att inflyttningen till Åland inte förhindras av bristande tillgång på hyresbostäder" Herr talman! Jag aviserar alltså en kläm för omröstning och tackar för ordet.

Tack, talman! Ledamoten Gunell nämnde i sitt anförande att behandlingen i lag- och kulturutskottet kanske inte har varit den bästa. Jag har suttit med där en stund nu och jag måste ändå säga att jag tycker att det var inte några större fel på behandlingen i lag- och kulturutskottet. Vi hade ett flertal höranden och det fanns heller ingen som nekades några höranden för att på det viset kunna undanskymma några fakta eller någonting sådant. Verkligheten är den att den här lagstiftningen möjliggör att ta hand om flera projekt som lite har havererat och hamnat i moment 22. Bland annat ute i skärgården finns det ett flertal sådana hyreshus där värdet på dem är mycket lägre än de lån som idag sitter fast etc. Jag ser att den här lagstiftningen möjliggör att kunna ta tag i projekt som lite har havererat.

Ja, det kanske är bra om utskottet skulle ha gett lite exempel på nyttan med den här lagförändringen. Som jag ser det så kommer den varken att bidra särskilt positivt, men jag kommer heller inte att överdriva konsekvenserna negativt vad som kommer att ske. Jag tycker bara det är synd att man koncentrerar sig på bara en punkt av de redskap vi har inom bostadspolitiken. De är väldigt få redan i dag. Man kan ifrågasätta om landskapet alls har en sådan. Framförallt skulle man gärna vilja veta om majoriteten i lagtinget tycker att vi ska fortsätta att ha en aktiv bostadspolitik.

Tack, talman! Jag skulle säga att det är en liten tvådelad fråga, därför att det finns ju fortfarande en lagstiftning som styr bostadspolitik. Det finns också lagstiftning som möjliggör räntestöd etc. Den här lagändringen möjliggör för sådana som sitter fast i kanske lite väl fyrkantiga byråkratiska lån, de skulle kunna omvandla sina lån och på det viset kunna få en större flexibilitet när det gäller själva bostäderna.

Ledamoten Gunell var också inne på att vi behöver inflyttning. Min hemkommun Jomala har den högsta inflyttningen i hela Finland. Vad har vi gjort då? Ja, vi har möjliggjort för privata att investera. Vi har kanske inte direkt kommit med konkreta lagstiftningsåtgärder som har möjliggjort inflyttning.

Det kan säkert finnas något gott exempel på hur detta kan användas i den mening som majoriteten avser, där det blir bra och där man kan sälja, rusta upp och så vidare. Men jag tycker ändå att det är viktigt att ha en helhetsbild av bostadspolitiken. Om man avskaffar något så kanske man måste komma med någonting annat i stället, som ändå visar på att man tycker att det är viktigt att det finns tillgång på hyresbostäder på Åland. Det ska finnas bostäder till rimliga hyror och att bostäder inte på något sätt blir ett hinder för inflyttning, för det tror jag att vi är helt eniga om att måste fortgå.

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell skulle kunna berätta om det är en bra situation som vi har i dag. Vi kan konstatera att det har inte byggts ett hyreshus av en privat aktör. När skedde det senast? De hyreshus som har byggts av någon i Mariehamn har byggts av stadens eget bolag. Men jag antar att det är väl socialdemokratisk partipolitik i sitt esse, att sådana resurser ska ägas av samhället. Privata ska inte bekymra sig med att tillhandahålla hyresbostäder. Eller vad anser ni egentligen?

Jag tycker att det är väldigt bra att att Marstad finns som Mariehamns fastighetsbolag och som fortsätter att bygga hyresbostäder och ser till att det finns fina hyresbostäder för människor att flytta in till. Utan byggnationerna på Lotsgatan i dag så skulle det vara väldigt svårt att flytta till Mariehamn. Jag tycker att både de privata och det offentliga har en roll när det gäller bostadspolitiken. Vi kan mycket väl samexistera på den här marknaden, men det är viktigt att det finns hyresbostäder också, inte bara ägobostäder.

Tack, talman! Jag kan ju konstatera att såsom det förhåller sig idag så är stadens bolag helt dominerande på hyresmarknaden och de är en viktig aktör när det gäller den här lagändringen. Från branschens sida, alla som är involverade i den här branschen, var positiva till den här lagändringen för den innebär bara en möjlighet, precis som kollegan lagtingsledamot Nordberg nyss sade.

Att ge möjligheter och att ge folk möjligheter och att förbättra, är det också emot socialdemokratisk partipolitik och det som ni tycker att är bra?

Vad tror ledamoten Måtar att jag ska säga om det? Javisst? Så klart inte. Det är väl väldigt viktigt om saker kan förbättras och om man möjliggör för olika utvecklingar inom bostadspolitiken.

Det vi är kritiska till är att man nu gör en punktinsats med hopp om en förbättrad likviditet för landskapet, vilket jag tror att är en liten överdriven förhoppning. Vi får väl hoppas att det trillar in någon slant.

Men nog är ju det helt avgörande att det i Mariehamn också finns ett bostadsbolag. Jag skulle säga att det är jätteviktigt för hela Åland att Marstad bygger hyresbostäder i Mariehamn, för då kan människor landa någonstans när de kommer till Åland, sen kan de kanske flytta vidare. Kanske man borde kommunalt också överväga att på landsbygden ha ett gemensamt bostadsbolag som bygger hyresbostäder runt om på Åland.

Tack, talman! Jag håller naturligtvis med om att det är viktigt att det finns en god tillgång till hyresbostäder på Åland, just kopplat till attraktionskraft och möjlighet till inflyttning och så vidare. Någonting som sitter väldigt högt på den här regeringens agenda är ju att det ska vara trevligt, lätt och bra att flytta hit om man vill.

Jag vill nu bara understryka att majoriteten av låntagarna som berörs av den här lagändringen är offentliga aktörer. Så risken för den här turbulensen som Socialdemokraterna insinuerade har vi liksom inte sett att följer av den här åtgärden. Tvärtom så vet vi att ett låst ägande kan innebära ett statiskt ägande och då kan det förhindra nödvändiga renoveringar, energieffektiviseringar och förnyelse av tillgången till bostäder. Så vi hoppas ju att det ska få de positiva effekterna.

För det första så kanske inte minister Röblom hörde att jag sade att jag varnar inte för någon turbulens, utan jag tror snarare att både konsekvenserna av att det här försvinner är något överdrivna, lika som att landskapsregeringens förhoppningar om klirr i kassan, på grund av återbetalning av lån i förtid, också är något överdriven.

Däremot så tycker jag att det är fel att avskaffa ett av redskapen om man inte samtidigt formulerar en politik framåt. Vad vill landskapsregeringen åstadkomma på bostadsmarknaden? Hur vill man se att det sker en positiv utveckling? Och hur kan vi trygga beståndet av hyresbostäder framåt och också i både goda och dåliga tider? Det finns också tider när de privata inte vill bygga ett dugg, därför att det finns inte lönsamhet. Ska vi sluta bygga då eller vad är det offentligas roll när det gäller bostäder?

Tack, talman! Vi har ju fortfarande, som redan nämnts, ett antal verktyg i vår verktygslåda. Vi måste ju ha örat mot marken här, mot marknaden och mot vad som händer inom byggandet för att kunna adaptera och använda oss av de smartaste och bästa verktygen. Just nu så ser vi ju inte den problematiken som ledamoten Gunell nämnde, utan vi tror att det här kan ge en skjuts till förnyelse och förändring, åtminstone till delar av det. För precis som ledamoten nämnde så är det ju inget tvång att man ska lösa in sina lån, utan de som vill så har en möjlighet.

Det är just det som är min poäng, vi måste tänka längre än vad vi ser här och nu. Jag menar att om man rustar ner landskapets instrument vad gäller bostadspolitiken, och då hävdar jag inte att det på något sätt är avgörande, så det är ju en sak som vi har i verktygsboxen. Så länge som lånen är kvar för de hyresbostäder som finns i dag så är de ändå hyresbostäder. Nu kan de bli någonting annat, på gott och ont får vi väl säga.

Det viktiga är, och det som vi har sett genom tiderna, att om man kör ner ett politikområde till botten så kommer det en dag när det ska rustas upp igen och det brukar bli väldigt tungt, dyrt och svårt att få tag i kompetens. Så rusta nu inte ner bostadspolitiken ännu mera, för det kan behövas också!

Tack, talman! Det valet har gjorts redan. Man har bestämt sig för att inte låna ut pengar till bostäder. Man har i stället gått in för att bevilja räntestöd för lån som man tar i bank. Valet har gjorts. Det hänger kvar ett antal miljoner som ännu inte har återbetalats och nu ger man en möjlighet att återbetala dessa om låntagarna så önskar. Men för egen del så räknar jag inte överhuvudtaget med att de här pengarna kommer att betalas tillbaka, trots att man får möjlighet till det. Jag vet inte om det är så. Gör man det så är det ju en bonus för landskapets kassa och likviditet och då får man tacka och ta emot.

Sen en annan sak som jag återkommer till i nästa replik.

Ja, det är ju kanske den slutsatsen som vi också drar, att det inte blir något stort ekonomiskt tillskott i likviditeten, vilket man ju ville hävda när man kom med den här lagen, och det tror jag faktiskt också är ett litet slag i luften. Den här lagen har legat och puttrat i många år som någonting som man kan göra och något som man inte behöver göra. Socialdemokraterna har aldrig lyft upp den här till den nivån att det är det vi prioriterar när det gäller lagberedningens resurser som det mest viktiga. Vi har alltid föredragit att ta andra frågor till lagstiftning. Men den här majoriteten vill föra det här till en lagändring. Fine, gör det! Men formulera gärna en bostadspolitik framåt så att vi andra vet vad som gäller.

Tack, talman! När det gäller största delen av de här lånen så är de ju tagna av av kommuner egentligen, Mariehamns stad i första hand eller Mariestad. Då är det väl bara så att man låter bli att betala det eller om man vill betala bort hela lånet så gör man det, tar ett annat lån i stället i bank och behåller hyresbostäder precis så som de alltid har varit. Det kommer nog inte att hända så mycket för att man går in för den här lagförändringen tror jag.

Men sedan en annan sak och det behöver vi fundera på. Vilken bostadspolitik ska man ha? Hur ska vi se till att det byggs hyresbostäder? Jag vill att de privata bygger och då måste man fundera på de bevekelsegrunderna. Varför bygger man inte? Man får koncentrera sig på att hjälpa till där.

För mig och för Socialdemokraterna är det också viktigt att det finns bostäder med olika hyresnivåer. Det finns alltid köpstarka grupper som kan köpa sig dyra bostäder eller betala dyra hyror. Men det finns också människor i samhället som inte har råd att betala dyra hyror och de måste också få bo någonstans. Det finns också ett socialt behov av bostäder både här och där. Det är, som jag ser det, ett viktigt samhällsansvar och någonting som man inte bara kan släppa, utan man måste hålla i.

Tack, talman! Nu har den här frågan egentligen belysts och den kommentar som jag skulle ge har redan kommenterats.

Jag vill ändå rikta uppmärksamhet till den retorik som ledamoten Gunell hade i sitt huvudanförande. Hon ställde frågan vem som egentligen är bostadsansvarig i landskapsregering. Är det månne Christian Wikström eller någon annan? Det här sättet att ha tala, att använda den här typen av retorik så brukar faktiskt kallas härskarteknik, osynliggörande. Nog vet väl ledamoten Gunell vem som är bostadspolitiskt ansvarig. Det står ju till och med på dörren och det står på landskapets hemsida. Nog tycker jag att när man ställer sig upp, håller ett anförande om den här frågan och kommer med ett klämförslag, så borde man veta det åtminstone.

Man får väl tolka det så att bostadsminister Wikström inte har gjort något kraftfullt, liksom statement här i salen gällande bostadspolitiken, så att vi alla riktigt känner vår medvetenhet om att det är just han som ansvarar för de här frågorna. Jag har i alla fall inte upplevt att bostadspolitiken har varit något särskilt viktigt politikområde för den här landskapsregeringen.

Talman! Vem är det som har pratat om strategi för hållbart byggande, för fysisk strukturutveckling? Vem är det som har pratat om PAF-medel för innovativa byggnadsprojekt och så vidare? Jag kan upplysa ledamoten Gunell att bostadspolitiskt ansvarig är Alfons Röblom.

Då har inte han heller gjort någon särskild kraftfull påverkan på mig i alla fall vad gäller bostadspolitiken. Då kunde man kanske ha förväntat sig lite mera klargöranden också gällande den här lagen, om ministern de facto är på plats i salen. Men han kanske begär ordet och tar till orda.

Tack, talman! Bästa lagting och övriga åhörare. När det gäller den här mindre lagförändringen så vill jag säga några väl valda ord. För det första så är det en mycket enkel lagförändring. Den baserar sig i grunden på en motion som mina partikollegor, lagtingsledamoten Lars Häggblom och talman Bert Häggblom, drev under den förra mandatperioden. Den här motionen behandlades inte ens då, vilket är helt förståeligt när man nyss hörde lagtingsledamot Gunell lägga ut texten.

Här gör vi på ett enkelt sätt en förenkling. Alla som har hörts i lag- och kulturutskottet om den här förenklingen och förbättringen har varit positivt inställda till det här. De tackar och tycker att det är bra. Här kommer vi med regelförändringar. Det vi skapar, och som lagtingsledamot Strand påminde mig om innan jag gick upp här idag, så är bättre förutsättningar för att privata faktiskt ska vilja bygga och eventuellt ta över fastigheter som befintliga ägare inte vill fortsätta att utveckla. Vi liksom släpper på bältet, vi tar bort hängslen och vi gör det lite enklare. Där ser man den stora skillnaden mellan oss som tänker lite mera marknadsekonomiskt och de som tänker lite mera planekonomiskt. Det är ju den vanliga motsättningen.

Vi måste ju också lite tänka så här, jag brukar skoja ibland och säga att Ronald Reagan som ni säkert alla kommer ihåg, han sade att de nio mest skrämmande orden i engelska språket är - jag säger det på svenska - "Vi kommer från regeringen. Vi är här för att hjälpa". Det behöver inte alltid vara bra.

När jag nyss hörde på lagtingsledamot Gunell som sade att om det inte är lönsamt, vad ska vi göra då? Som att det är någonting självklart att om en verksamhet inte är lönsam så ska vi från samhället hoppa in och sköta den. Det är inte alls självklart att man gör det. Om det inte är lönsamt så då byggs det inte hyresbostäder. Finns det ett behov av hyresbostäder, en efterfrågan, så byggs det. Så är det om man tror på marknadsekonomi som ändå är hela grunden för vårt samhälle.

Vi ska komma ihåg, som jag sade här tidigare i ett replikskifte, det har inte byggts i privat regi i stan på många, många år. Det som byggs så byggs i det kommunala bostadsbolagets regi.

Vi ska också komma ihåg att det här handlar om ungefär 40 miljoner euro som man släpper och som man ger möjligheten att betala bort. Man tvingar inte, man tar inte bort någon fördel eller någonting utan man ger bara en möjlighet. Om vi säger att 30 miljoner av det här skulle betalas bort så om man räknar baklänges - och då tror jag att jag räknar lågt - att det kostar 3 500 euro per kvadratmeter och lägenheterna är i allmänhet ungefär 98 kvadratmeter stora, enligt ÅSUB:s utredningar, då gäller det ungefär 90-100 lägenheter som på sätt och vis liksom frisläpps enligt de här summorna.

Vi ska komma ihåg att på Åland har vi 4 000 hyresbostäder, enligt ett färskt mejl som vi alla som sitter i den här församlingen fick från ÅSUB. Marstad har ungefär 700 bostäder och den som är näst störst i stan så tror jag, jag satt och försökte räkna utgående från deras hemsidor, att de kanske kommer upp i 300 lägenheter. Så marknaden är helt dominerad här i stan av offentliga medel. Det har fått till resultat att privata bygger inte. Och det är klart, är man socialdemokrat och inte gillar marknadsekonomi då är det bra, då har man lyckats. Om man stöder marknadsekonomi så tycker man inte det är lyckat när privata slutar bygga, för det är de som är drivande. Det är den privata sektorn som skapar mervärden och som ser till att vi överhuvudtaget har ett samhälle som fungerar med skatteintäkter och så vidare. Det här är en liten del i det. Tack, talman!

Det är säkert underbart att leva som ledamoten Måtar i en svartvit värld och där Socialdemokraterna alltid hamnar på skambänken av olika slag.

Jag tycker att det är bra att det finns både en privat bostadsmarknad och att det finns ett offentligt åtagande när det gäller byggnation av hyresbostäder. Jag säger också att man måste tänka längre än bara här och nu. Åland har också upplevt svåra tider när det inte byggs någonstans. Har inte det offentliga alls ett ansvar gentemot människor? Ska de ligga på gatorna eller vilket samhälle i den här härliga marknadsekonomin är det som ledamoten Måtar eftersträvar?

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell sysslar med ren historieförfalskning. Det är bara att se att de bostäder vi har så inte är det samhället som har producerat dem. Det är ju de privata. Överlägset mest är det ju de privata som har sett till att det finns bostäder. Sen att vi nu på senare år, ska vi säga de senaste 20 åren, har sysslat med en form av socialisering, i synnerhet i Mariehamns stad, det är en annan sak. Men totalt sett på Åland har vi 14 243 bebodda bostäder, vi har ytterligare 2 800 som är obebodda. En liten bråkdel av dem har skapats av samhället. Det är privata initiativ som ser till att det finns bostäder. Det är inte samhället.

Det är lite svårt att hänga med i ledamoten Måtars logik. Å ena sidan så är det Mariestad som gör att de privata inte mera bygger, samtidigt så är det Mariestad som dominerar totalt. Så det är liksom lite konstigt.

Men om det är tider när ingen privat vill bygga, ska inte det offentliga då ha en roll? Är det inte viktigt att det finns hyresbostäder i kommunerna också ute på landsbygden så att man också kan där hittar en bostad när många fastigheter och gamla hus varken säljs eller hyrs ut? Jag menar, hur ska man få inflyttning? Jag tycker att det är väldigt enkelt förklarat.

Enligt oss så har samhället en viktig roll när det gäller bostadspolitiken och det är helt mainstream nordisk hållning till bostadsmarknaden. Det finns också ett samhällsåtagande i Finland, i Sverige och i de andra nordiska länderna. Vad är det som skiljer Åland så hemskt från den nordiska välfärdsstaten?

Tack, talman! Som sagt, vi har helt olika infallsvinklar och helt olika åsikter om vad som är fakta och vad som är åsikter.

I Mariehamns stad de senaste åren så har en offentlig aktör dominerat och det har lett till att vi har situationer där en vanlig privat aktör inte kan räkna hem ett hyreshusprojekt. Det kan man inte, det är omöjligt. Faktum är att om man skulle fråga den offentliga aktören så skulle de säga samma sak. Det är jättesvårt att räkna hem ett hyreshusprojekt. Det man kan räkna är att man bygger och säljer ut till folk som köper sina bostäder, då kan man tjäna lite pengar och detta är fakta. Det här är fakta överallt i världen, i resten av Norden också. För den delen anser jag att man inte heller kan jämföra så rakt av, Åland är en egen marknad.

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Jag håller inledningsvis med om det som ledamot Måtar sade helt och hållet, att det måste bli enklare att bygga.

Jag är fundersam, jag håller också med om det här marknadsekonomiska, alltså samhället ska inte stå för allting, men varför har då landskapet traktorer, lastbilar, väghyvlar och släntklippare? Var finns den logiken? Det är ju precis samma sak. Det finns hundratals lastbilar och grävmaskiner på Åland och ändå köper landskap in och driver verksamhet. Var är logiken?

Tack, talman! Ja, det blir spretigt det här. Faktum är att när jag gav svar här åt lagtingsledamot Gunell nyss så for det en tanke genom mitt huvud att jag skulle fråga; finns det någon bransch när det inte är lönsamt för privata aktörer att vara i den branschen? Finns det någon bransch som då ändå är förbjuden där inte samhället ska gå in? När bankverksamhet går dåligt, ska vi gå in där? Nu går rederiverksamheten dåligt, eller åtminstone passagerarrederierna, ska vi börja med det? Jag kan ju bara konstatera att Holmberg och jag har liknande uppfattningar att samhället ska försöka syssla med utpräglade samhällsuppgifter. Det finns säkert mycket man kan titta på där idag som inte är utpräglade samhällsuppgifter och som kunde skötas av privata bättre.

Tack, talman! Det är alldeles klart att det här samhället behöver ha hyresbostäder och det är de bevekelsegrunderna vi behöver fundera på. Hur ska vi göra för att det ska byggas flera hyresbostäder? Sedan kostar de vad de kostar och man måste ta ut en viss hyra för att få det betalt, det är alldeles klart. De som inte har råd så måste få stöd för att kunna bo där, men det är en helt annan sak.

När det gäller de här lånen nu, som råkar finnas för närvarande, så är svaret ja, de kommer att betalas bort i sinom tid. Antingen följer man amorteringsplanen och då står vi där i alla fall på den ruta vi nu tänker oss att möjliggöra att ska kunna ske redan i dag. Det är fortfarande låntagarna som avgör.

Tack, talman! Jag tänkte tidigare också hänvisa till Silander i mitt tal, men jag kom av mig. Lagtingsledamot Silander har helt rätt. Det här är bara en möjlighet som vi tillhandahåller, den har tagits emot med öppna armar av branschen. Alla aktörer som har hörts har varit positivt inställda till det här. Det här är en förbättring, det är en förenkling och vi borde hitta flera exempel på detta och genomföra.

Herr talman! Jag tycker att det var ett intressant anförande som ledamoten Gunell hade. Intressant anförande hade också ledamoten Måtar onekligen. Jag ska försöka tillföra ett par andra aspekter.

Det sades i Gunells anförande att det saknas en aktiv bostadspolitik. I denna kläm så står; "så att inflyttningen till Åland inte förhindras av bristande tillgång till hyresbostäder". Redan nu är det nog så att det ganska långt är hyresgästernas marknad. Det finns ett gott utbud av hyresbostäder. Det produceras och framförallt planeras att produceras massor av nya bostäder. Många i branschen ställer sig frågan vem som ska köpa alla dessa bostäder. Vem ska riktigt bo i dem? Jag upplever inte riktigt att det är något problem på den sidan.

Däremot så borde man möjliggöra ännu mer för att också direkt bygga hyresbostäder. Nu satsar man ju precis, som Måtar och flera andra sade, på att sälja bostäderna. I och med att man säljer dem som aktielägenheter så innebär det ju inte att de blir tomma, utan de hyrs ju ut i de flesta fall.

Men det största problemet är ju att det här är en rätt knepig bransch. Lagen om bostadsproduktion, som vi pratar om nu, är ju en sak, men framförallt hyreslagstiftningen är ju en väldigt bidragande orsak till att det byggs så lite direkta hyresbostäder som det görs, för hyreslagstiftningen är stark på hyresgästernas sida. Det kan ta år att få ut en hyresgäst som inte betalar hyra eller gör en allvarlig skadegörelse. Hyreslagstiftningen är också sådan att en hyresvärd inte ens har tillträde att skydda sin egen egendom. Så vill man att det ska produceras flera hyresbostäder så borde man titta på problematiken.

Som ledamoten Gunell sade så är det är givetvis ett samhällsansvar. Vi ska inte berika Åland med att ha folk boende ute på gatorna. Det är väl ingen som har sagt det. Men problemet igen, om man ser det ur hyreshyresvärdens sida, så är att de sociala myndigheterna lämnar ofta hyresvärden helt ensam med alla problem. Det gör att många säger "aldrig mer" om de sociala myndigheterna är inblandade. Tyvärr har det inte blivit bättre efter KST, utan det tar mycket, mycket längre tid att överhuvudtaget få någon hjälp eller något svar.

Det var de här aspekterna som jag vill tillföra. Jag noterade att kollegan Tage Silander var inne på lite samma spår i en replik. Vill man möjliggöra mera produktion av hyresbostäder så borde man också titta på hyreslagstiftningen. Sedan är det upp till sociallagstiftningen och handhavande av den som gör att alla människor kan få en vettig bostad att bo i.

Till sist, det sades av Gunell att den här lagen blir ett slag i luften. Det är inte min uppfattning. Jag är helt övertygad om att en hel del lån kommer att betalas tillbaka. Tack!

Det är kanske ingen idé att diskutera det här längre. Jag tycker att diskussionen i ledamoten Anders Erikssons anförande ändå nyanserade bilden på ett bra sätt.

Däremot så måste jag säga att ledamoten Måtar har en väldigt extrem syn på samhället och på samhällets roll när det gäller att interferera. Jag menar i den logik som ledamoten Mårten står för, som är väl att beteckna som någon slags "Thatcherism" eller Ronald Reagan som citerades här, är att samhället inte ska ha något inflytande eller överhuvudtaget göra någonting på en marknad som styrs av marknaden. Jag tycker att det börjar gå upp för världen alltmer att den här nyliberala agendan faktiskt nu gång på gång sätts åt sidan. Den funkar inte mera med ett jordklotet som håller på att utarmas.

I den logik som ledamoten Måtar står för så då borde man ju avskaffa också räntestöden till bostadsmarknaden. Man borde ju ta bort all bostadspolitik som landskapet upprätthåller, enligt den logik som som Obunden Samling och ledamoten Måtar proklamerar. Är det detta som man ska tolka att är landskapsregeringens hållning i det här?

Jag vill bara påminna om att landskapet, staten har gått in i alla möjliga situationer. Samhällena har räddat bankerna när det var bankkris. Skulle rederierna upphöra med trafik? Ja, vad skulle samhället göra då? Förmodligen skulle vi försöka upprätthålla kommunikationer för ålänningarna så att vi får varor, tjänster, lastbilar och annat hit. Eller skulle vi i ledamoten Måtars marknadsliberala paradis bara sluta? Det skulle bara upphöra, det är inte lönsamt mera, ja men då sitter vi här då. Kanske man ska tacka nej till de sjöfartsstöd som staten nu tilldelar Åland? Det är väl minsann en socialistisk inverkan på marknaden. Eller är det inte så som man ska tolka den här nyliberala politiken? Och vad är det som landskapsregeringen har sysslat med under hela coronatiden? Man har gått in och stött företag ekonomiskt för att de inte har haft gäster i restaurangerna eller människor som har bott på hotellen. Det är ju fruktansvärt vilken socialistisk politik som som ledamoten Måtar har suttit här och accepterat.

Nej jag vill bara säga att det som ledamoten Måtar står för är extremt och jag tror att det är få i den här salen som delar din syn. Tack!

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell för nu debatten kanske lite för långt. Jag kan ju bara konstatera att det finns gott om exempel där marknadsekonomi har skapat otroligt framgångsrika länder, samhällen och individer. Jag kan inte tänka på ett enda exempel där socialismen har åstadkommit samma sak. Men kanske ledamoten Gunell kan berätta och upplysa oss som sitter här?

Jag är ingen socialist, jag är heller ingen kommunist som ledamot Måtar försöker påskina. Jag är en nordisk socialdemokrat där marknadsekonomi råder i våra nordiska länder och där samhället har en viktig roll när det gäller att också bistå att välfärden fungerar. Det är en balanserad blandning av samhällets aktioner, lagstiftning och stöd till människor i samhället i olika perioder av livet när de behöver samhällets hjälp i en marknadsekonomi som fungerar hyggligt bra i den här balansen. De bästa i världen, skulle jag säga.

Som sagt så handlar det här om en lagändring där vi ger en möjlighet och där alla inblandade som berörs av den här möjligheten är positivt inställda. Sannolikheten är att det kommer att inverka positivt för landskapets kassa och därför talar vi oss varma för den här mycket enkla och lite resurskrävande ändringen.

Därför så har vi lagt en kläm om att det är i sin ordning att också landskapsregeringen säger och formulerar vad man vill med bostadspolitiken framöver i all saklighet.

Tack, talman! Jag vill bara understryka att givetvis ska ett samhälle bestå också av hyresbostäder, men det är inte samhällets fulla ansvar att sådana finns, utan vi måste se till att det finns möjligheter att sådana byggs. Det behöver inte betyda att det är samhället som ska bygga dem, men hyresbostäder behövs, absolut.

När det gäller spretigheten och att komma in på coronastöd till företag, jag ser det som att skatter många gånger är någon form av försäkran också, en försäkring. Alltså de här företagen, speciellt rederierna, har ju betalat ganska stora försäkringar i form av skatter under många, många år och bidragit till nödvändiga transporter även under goda tider. Jag kan tycka att det finns liksom någonting att få tillbaka också, det gäller de flesta andra företag.

Sen tycker jag att det var intressant att lyfta landskapsregeringens bostadspolitik. Jag kan tänka mig att det nu, när vi förhoppningsvis ska börja ställa om i den offentliga ekonomin, börjar ifrågasättas vissa funktioner som den offentliga landskapsregeringen håller på med. Jag tycker att det var en bra inflikning där av ledamot Gunell.

Den här frågan har ju inte handlat om vem som bygger, är de privata eller är det offentliga? Det är ju någon annan som har gjort den här frågan till att handla om det.

Den här borgensförbindelsen har ju getts både till privata aktörer och till kommunala. Den har varit lika för båda, också landskapets räntestöd ges till både kommunala aktörer och till privata. Det är lika för alla. Det är inte ett problem. Här går det mycket väl att ha en god samexistens mellan de här intressena.

Men jag backar inte från det att landskapet har ett ansvar när det gäller att tillse att människor som vill bo här har någonstans att bo och att det också finns bostäder till rimliga hyror. Går vi in för en sådan här ultra nyliberal agenda, som här förespråkas, så tror jag att vi gör bort oss kapitalt i landskapet Åland.

Tack, talman! Ledamoten Gunell, jag tror att vi har en samsyn när det gäller att det måste bli enklare även för de privata att bygga. För det är inte enkelt att bygga idag, det kan vi väl slå fast, oberoende om man ska bygga ett egnahemshus eller hyresbostäder. Där kan samhället göra den stora insatsen att förenkla.

Det är inte enkelt för de offentliga att bygga heller. Det är inte enkelt heller att det offentliga ändå har en roll för den grupp som här nämndes, de som behöver ett socialt boende och där våra myndigheter söker en hyresbostad för någon som annars skulle ligga på gatan eller belasta en institution. Det är inte ett enkelt samhällsansvar att förse alla människor med bostäder, särskilt om det finns en sjukdomsproblematik, missbruksproblematik eller något annat. Men det är det som är vår roll, det är det som samhället finns till för och det ansvaret måste vi ta.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Föreläggs först förslaget till landskapslag om landskapslag om ändring av landskapslagen om bostadsproduktion för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Begäres ytterligare ordet?

Herr talman! Jag föreslår att följande kläm läggs till lagförslaget: "Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att skapa en bostadspolitik där man formulerar mål och redskap för att långsiktigt trygga produktionen av hyresbostäder i både goda och sämre tider så att inflyttningen till Åland inte förhindras av bristande tillgång till hyresbostäder".

Jag ber att få understöda ledamot Gunells förslag.

Lagtingsledamoten Camilla Gunell, understöd av lagtingsledamoten Nina Fellman, har föreslagit att lagtinget ska godkänna en åtgärdsuppmaning av följande lydelse: "Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att skapa en bostadspolitik där man formulerar mål och redskap för att långsiktigt trygga produktionen av hyresbostäder i både goda och sämre tider så att inflyttningen till Åland inte förhindras av bristande tillgång till hyresbostäder". Är redogörelsen riktig?

Om ett förslag till en kläm, med en uppmaning till landskapsregeringen att vidta åtgärder, har väckts i plenum i samband med ett lagstiftningsärende och förslaget inte har behandlats i ett utskott eller inte ingår i någon reservation till ett betänkande ska förslaget enligt 73 § i arbetsordningen bordläggas till följande plenum för att då antingen antas oförändrat eller förkastas.

Lagtingsledamoten Gunells klämförslag bordläggs därför till plenum den 17 december 2021 då den tas upp till behandling i samband med ärendets andra behandling.