Remissdebatt

Ett finanspolitiskt ramverk LF 31/2022-2023

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.


  • Minister Roger Höglund (C) Anförande | 14:14

    Tack, fru talman! Ärade lagting och åhörare. Efter valet 2015 var jag in en kort sväng som ersättare i lagtinget. Jag höll då ett anförande som handlade om ekonomi med betoning på långsiktighet och att det i slutet av dagen är vad man har i plånboken som styr.

    Det finanspolitiska ramverket innehåller en hel del mera än kostnadstak och överskottsmål. Nu får investeringarna och avskrivningarna en verklig betydelse, fullmakter får en tydlighet och onödiga paragrafer städas bort.

    Redan i budgetförslaget för år 2022 aviserade landskapsregeringen sin intention att tillsätta en parlamentarisk kommitté med målet om gemensamma och långsiktiga planer för att reformera den åländska ekonomin. I mars 2022 tillsattes kommittén som hade i uppdrag att föreslå ett finanspolitiskt ramverk. Kommittén lämnade sin slutrapport i augusti 2022.

    Kommittén avgränsade uppdraget till att endast omfatta landskapets budget. Kommittén enades om att ramverket skulle vara lagbundet och omfatta mål och principer för att styra finanspolitikens utformning med syfte att den ska vara långsiktig och transparent. Det efterföljande lagstiftningsarbetet har i stort följt den rapport som kommittén lämnade.

    Här finns rullande treåriga kostnadstak. Kostnadstak innebär att lagtinget på förslag av landskapsregeringen fastställer en maximal nivå på landskapets kostnader.

    Budgeteringsmarginal; en marginal behöver finnas för oförutsedda kostnader under kostnadstaket. Budgeteringsmarginalen är alltså skillnaden mellan kostnadstaket och de takbegränsade kostnaderna. Det utgör således en buffert mot risker, exempelvis tillfällig högre arbetslöshet, vård utanför Åland och sådana kostnader som vi vet att kan förändras snabbt.

    Ändringsbudget i stället för tilläggsbudget. Nya projekt och ökade kostnader eller nya prioriteringar ska finansieras via omfördelning inom befintlig budget och inte genom att tillföra mera medel.

    Överskottsmål. Syftet är att vända trenden med tilltagande underskott i landskapets finanser och minska risken för att en skuldtyngd ekonomi lämnas över till kommande generationer. Överskottsmålet är tänkt att gälla över en konjunkturcykel, men eftersom det inte är möjligt att veta längden på en sådan föreslås att överskottsmålet ses över vart sjätte år. Landskapsregeringen ska varje år redovisa för lagtinget hur målet uppnås. Landskapsregeringen ska också två gånger per år redovisa prognoser för landskapets intäkter och kostnader.

    Top-down metoden, först fastställer lagtinget det samlade budgetutrymmet, det görs senast den 15 maj årligen. Det gäller då det tredje finansåret, då har man långsiktigheten där. Därefter fördelas utrymmet på de olika momenten. Hur mycket pengar vi har i plånboken, det är det som avgör hur vi fördelar.

    Finanspolitiskt råd föreslås att tillsättas efter några år när systemet varit i bruk, lämpligen år 2028.

    Anslagstyper förändras och förnyas.

    Den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft vid ingången av år 2024, så den kan användas fullt ut i samband med budgeten för 2025. Det finanspolitiska rådet inrättas så att det inleder sin verksamhet vid ingången av år 2028.

    Avskrivningarna finns idag på ett centralt moment. Avskrivningarna föreslås nu att föras ut på verksamheterna vilket kommer att ge en mer rättvis bild över vad verksamheterna kostar, t.ex. infra. Redan i budgetförslaget för nästa år räknar vi med att detta är på plats.

    Vad har då detta för betydelse kanske någon undrar. Låt mig ge några exempel på vad avskrivningarna har för betydelse. Det byggs ett nytt polishus och polisen får en högre driftskostnad, det blir högre internhyra – detta syns direkt i verksamhetens kostnader. Om infra köper en färja då är det en investering och avskrivningen hamnar i klump med övriga investeringar. Det syns inte egentligen för infra idag hur avskrivningen påverkar. I framtiden syns avskrivningen på färjan som en kostnad hos infra.

    Ett annat exempel är leasing. I vissa fall kan leasing vara det bästa alternativet, eftersom det blir en driftskostnad. Om man istället för leasing väljer investeringskostnad så blir det en avskrivning och den syns inte idag, den hamnar i klumpavskrivningen. I framtiden spelar det mindre roll, leasingavgiften syns som en kostnad men det gör även avskrivningen. Det blir en hel modernisering.

    I dag upplevs fullmakter som oklara. Därför finns en ny paragraf (10a) i finansförvaltningslagen som berör ekonomiska åtaganden. Tillsammans med detaljmotiveringen tydliggörs ekonomiska åtaganden och exemplifieras.

    Anslagstyperna föreslås moderniseras. Förslagsanslag ersätts av ramanslag som kan överskridas eller underskridas, då har man ett sparande inför kommande år. Det finns ett regelverk där också, man får inte överskriva hur mycket som helst och man får inte spara hur mycket som helst.

    Detta gör att till exempel verksamheter som har mycket projekt som löper över årsskiftet så där kan ett ramanslag med ett överskridande eller sparande verkligen gynna verksamheten. Det finns lysande fall, men jag nämner dem inte nu.

    Slutligen reservationsanslaget som idag är fyra år och det föreslås att kortas ned till tre år. Här tror jag att man kanske i framtiden tittar på om man kan korta ner det ytterligare. Fyra år är en väldigt lång tid, tre år är också en lång tid, men man behöver ta det stegvis.

    Vad finns det då för utmaningar med ett finanspolitiskt ramverk? Framförallt så kommer det att krävas politiska prioriteringar. Olika kostnader kan komma att ställas mot varandra och prövas mot varandra. Budgetansvariga i verksamheterna, ansvariga ministrar, lagting med flera kommer att behöva sätta mera tid på det finansiella ramverket, speciellt de första åren. Sedan kommer det förstås också att med tiden bli en inarbetad process eller rutin om man så vill. Ramverket har föregåtts av en förankringsprocess där regeringspartier, opposition och budgetansvar har varit med på presentationer och diskussioner.

    Fördelarna är förstås många. De flesta är nämnda här. Uppstarten kommer att ske lite stegvis. Kostnadsdrivande nya projekt införs inte helt lätt. Finansiering krävs. Vi får en långsiktighet och vi får en transparens. Uppföljningar och prognos kommer att bli en naturlig del av det framtida arbetet. Det kan också uppmuntra till att söka finansiering på ett helt annat sätt än idag. Det kan vara extern finansiering, EU eller genom avgifter.

    Slutligen vill jag tacka alla dem som varit delaktiga i den här processen. Jag vill tacka kommittén som gjorde ett fantastiskt fint grundarbete. Jag vill tacka alla tjänstemän, speciellt på finansavdelningen med avdelningschef Björn Snis i spetsen, tillsammans med finanschef Conny Nyholm och budgetplanerare Robert Lindblom. De har varit högst delaktiga. Sedan har detta omvandlas till lagstiftning. Här har vi Diana Lönngren som har gjort ett föredömligt arbete. Det är också glädjande att konstatera att samarbetet mellan finansavdelningen och lagberedningen har varit ypperlig och berömts från båda sidor. Tack ska ni ha!


  • Tack, fru talman! Tack till finansministern. Det är som sagt ett regelverk som är förankrat i en parlamentarisk kommitté och ministern hänförde mycket till de slutsatserna. Men där finns också en slutsats om att regleringen av PAF-medel ska komma samtidigt. Varför kommer de inte samtidigt? Det är en otroligt besvikelse att man gör den lätta delen, men inte tar itu med den svåra biten.

    Den andra reflektionen är att det står här i allmänna motiveringen att om man som ledamot av lagtinget föreslår en åtgärd så måste man hitta en annan post i budgeten där man finansierar sitt förslag. Kan man begränsa de folkvaldas demokratiska rätt på det sättet?


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:26

    Tack, fru talman! Tack för två bra frågor. Den ena handlar om PAF-frågan och jag kommer inte att hinna berätta så mycket som jag vill på den här tiden. Men det är helt sant att det finns en skrivning om det i kommitténs slutrapport. Man kommer inte helt överens där. Det var ju den enda frågan där vi inte kom överens i kommittén. Man sade där att landskapsregeringen behöver ta ställning till frågan i samband med att ramverket träder i kraft, vilket då sker i början på nästa år.

    Men sen måste man också fundera på, vad innebär PAF-medel idag? Vi får ungefär 15 miljoner i utdelning från PAF, sen fördelas det vidare och det som inte går åt så sätts i reservering. Det är på sätt och vis ett nollsummespel i teorin. I praktiken så har det ju medfört att (… taltiden slut).


  • Jag vet inte vad det är för nollsummespel, vi har till att börja med en post i vårt bokslut som är över 60 miljoner där man inte har bestämt hur man ska hantera det. Plus att vi har det här överskottet av PAF-medel där vi heller inte riktigt har klara regler för hur det ska nyttjas. Kommittén var nog väldigt tydlig med att landskapsregeringen måste bestämma sig. Det finns trots allt en majoritet och en opposition och regeringen måste komma fram till någonting.

    Men hur ser då ministern på det här? Kan man i en lag förminska lagtingets budgetmakt och de folkvaldas rätt att ha i princip vilken åsikt man vill?


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:27

    Det här var också en fråga som kommittén diskuterade, det som då blir en omfördelning istället för en ny kostnad i en budget. Om man kan eller inte, men så här står det skrivet nu i lagstiftningen. Sedan ska vi veta att ett kostnadstak inte på det viset är absolut. Ett kostnadstak kan ju ändras av olika orsaker och kommer säkert att göra det och det har man gjort i vår omvärld. Om det i sin tur betyder att man kan höja kostnadstaket för att man inte hittar finansieringen så låter jag vara osagt. Men ska man hedra systemet så ska man inte komma med nya kostnadsdrivande kostnader i budgetarbetet.


  • Jag tycker att regeringen har skött det här arbetet bra, det vill vi från Ålands Framtid säga. Det var ett bra kommittéarbete. Det var precis den vägen man ska gå när man försöker slå fast ett ganska långtgående regelverk, att man ser till att man har alla med sig. Det vill jag ge en eloge för.

    Jag kommer i mitt anförande att ta upp lite plus och minus och hoppas att vi kan fortsätta diskussionen.

    Jag noterade att ministern sade att den här budgetmarginalen så har man med för att det kan finnas risker, till exempel arbetslöshet och så vidare. Men ser inte ministern några risker med att den kan komma att missbrukas? Att man inte håller fast vid de överskottsmål man har, utan man säger att här finns det en öppning.


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:29

    Tack för frågan ledamot Eriksson. Visst kan det finnas en risk eller visst kan det finnas en öppning. Använder man sig av den budgeteringsmarginalen som ligger utanför själva budgeten så det första som händer då är att om man tar av den så kommer man att öka underskottet eller minska överskottet, vilken väg det nu är. Man är tvungen att gå via lagtinget, med ett lagtingsbeslut när man tar beslut om att använda sig av marginalen. Det kan göras, men om man gör det helt enkelt för att där finns det pengar som vi kan använda, men det viktiga är att man kan gå in och ändra på kostnadstak etc. men om vi ska få ordning på ekonomin så måste man hedra systemet. Det är ju det jag hoppas att man kommer att göra nu.


  • Jag hoppas också att man ska hedra systemet. Jag ska återkomma till skatteutjämningsfonden som fanns en gång i tiden, den skulle ju också hedras men den blev ganska snabbt dränerad. Det är därför som jag ställer den här frågan. Det står att en del av kostnadstaket ska reserveras för oförutsedda kostnader, dvs. budgeteringsmarginalen som tas upp i 4a §. Det är ju också lite samma med anslagskrediten, den kan man också använda att spela med. Visst, det kan vara bra att ha en flexibilitet, men finns flexibiliteten så det är ju lätt att man använder den för alla behjärtansvärda ändamål. Allt det här som man i den här framställningen vill göra så har ju regeringarna kunnat göra också tidigare. Jag noterade att ministern sade att det finns utmaningar, att man måste sätta olika anslag emot varandra, men det måste man ju alltid göra. Vad är rätt och vad är fel? Vad har vi råd med?


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:31

    Tack, herr talman! Absolut. Vi sätter anslag mot varandra i dag. Men i och med att vi inte har någon typ av målbegränsning eller kostnadstak så är det ju enkelt på det viset att fylla på.

    Vad gäller anslagskrediten så ska vi komma ihåg att enligt förslaget så har man under ett år den här möjligheten att man har ett sådant moment som tillåter det och man av någon anledning överskrider det så är tanken att man därpå följande år ska minska ner motsvarande. Så det är lite som med en checkräkning med kredit, man får använda den tillfälligt och sedan ska den regleras.


  • Tack, talman! Tack minister Höglund! Det har varit några intressanta replikskiften och de tangerar precis den stora fara som jag och Liberalerna ser med det här. Alltså enkelheten att höja kostnadstak. Precis som ministern sade så händer det runt om i världen. I Sverige speciellt ser vi ofta hur man höjer kostnadstaket när det blir för obekvämt att ta de här obekväma besluten. Så min fråga är, har landskapsregeringen och finansministern funderat på att det skulle krävas kvalificerad majoritet för att höja ett kostnadstak för att göra det aningen svårare? Träningslägret inför det här finanspolitiska ramverket har ju inte varit speciellt positivt. Vi har sett kostnadsdrivande lagförslag och lagstiftningar etc. Man har inte hedrat det som komma ska. Hur beredd är man egentligen att ta de här besluten när de sedan kommer?


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:33

    Ja, hur beredd man är att ta dem, det beror på det framtida regeringar och lagting förstås. Tanken att man ska ha en kvalificerad majoritet för att höja kostnadstaket, som det kommer att handla om, är ingen dum tanke. Det kan jag mycket väl tänka mig för min egen skull. Sen ska jag inte prata för hela regeringen. Det är någonting som vi inte har diskuterat i det här fallet. Men om man väljer att inte hedra system utan använda det väldigt fritt så då tappar man ju mycket av drivet med det här lagförslaget.


  • Tack, talman! En liten historisk tillbakablick, det behöver inte vara så många år. Tittar vi på vår olika utjämningsfonder så hade vi av olika orsaker lyckats spara en ansenlig summa, kring 130 miljoner, som försvann ganska snabbt. Vi får väl säga att det var en form av överskottsfondering som vi hade där och då. Men det visar också hur fort det svänger. Jag tycker nog att det är positivt att finansministern är med på att en kvalificerad majoritet nästan skulle vara ett skakrav när det gäller att höja ett kostnadstak. Det är ju just där kring kostnadstaket som vi kör i diket med ramverket och det är för enkelt just nu att köra i diket.


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:34

    Man kan väl också se det som så att när ramverket i kraft så kommer det att vara ack så mycket svårare att köra i diket än det är med dagens regelverk eller avsaknaden av regelverk. Jag håller helt med om att vi ska se till att regelverket följs för att Åland behöver det. Det är därför som vi har jobbat med det här. Åland behöver det här och då ska vi se till att det görs så bra som möjligt. Eftersom det här är ganska mycket nytt tänk och ny lagstiftning så kommer det säkert här under resans gång att finnas saker som behöver förbättras, förtydligas och ändras på. Det måste man vara beredd på. Jag tycker att det är en styrka att man kan göra det. I det här parlamentet som är hanterbart så är det ju inte rock science att ändra på regelverk och lagstiftning.


  • Talman! Hållbart Initiativ har från första början stött sjösättandet av ett finanspolitiskt ramverk på samma sätt som vi har arbetat för att få till stånd ett klimatpolitiskt ramverk. Även om landskapsregeringen kastade det i soptunnan så har man fortsatt med det finanspolitiska och det är vi väldigt glada för, men det är ju väldigt försenat, det kan vi också konstatera. Redan i budgetprocessen i höstas så sades att indikativa kostnadsramar skulle sättas eller i alla fall kommuniceras under våren. Det har inte kommit något sådant. Sedan i en tilläggsbudget så står det att det kommer att komma något till hösten i samband med höstens budgetprocess inför nästa år. Men nu i det här lagförslaget så står det att kostnadstaken ska komma först 2025. Är det indikativa kostnadstak eller är det definitiva kostnadstak med anledning av den här lagstiftningen? Eller hur ser man på det? Och varför tar det så lång tid?


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:36

    Man kan väl säga att det här har tagit lång tid om man tänker på att första gången som jag nämnde någonting i de här banorna var 2015. Men det oaktat, det var i budgeten 2022 som vi indikerade att det här arbetet kommer att sättas igång. Det sattes igång. Hösten 2022 så var den parlamentariska kommittén klar, sen skulle det processas vidare och sedermera blev det den lagstiftning som nu ligger på bordet. Inte vet jag om det är så försenat. I den bästa av världar så vill man ha allt gjort tidigt i morse eller igår. Men så funkar det ju inte utan saker tar ju sin tid. Driver man på det för snabbt så kan det sluta med ett halvdant arbete som man överlämnar. Tidsmässigt så tycker jag att vi har klarat oss bra.


  • Talman! Att döma av den tidigare angivna tidtabellen så har man tidsmässigt inte klarat sig så bra eftersom man har missat dessa deadlines. Då är frågan, kommer vi också att missa 2025 för att någonting inte har gjorts? Jag vet riktigt vad det är som stoppar i den här processen. Är det så att landskapsregeringen inte har resurser nog att ta fram utvärdering och analysmaterial från förverkligande av tidigare budgetar? Har man inte lagstiftning på plats, att man bara väntar på det och stoppar allting annat? Eller finns det politiska diskussioner om hur kostnadsramar ska fördelas nu den första gången? Var ligger problemet?


  • Minister Roger Höglund (C) Repliksvar | 14:38

    Det är precis som ledamot Holmström var inne på, lagstiftningen. Det är ju först nu då som lagstiftningen förhoppningsvis klubbas av lagtinget och sedan ska det gå på sin sedvanliga runda, lagstiftningskontroll. Det tar ett antal månader. Det är väl lämpligt att den träder i kraft, som är beskrivet här, i början på 2024. Och då först så finns det någonting som berättar om någonting som är mer än ett år framåt i tiden. På det viset så är det helt logiskt. Först måste man ha lagstiftning, sedan kan man börja med det som lagstiftningen ger möjlighet och rätt till.


  • Ledamot Jörgen Pettersson (C) Gruppanförande | 14:39

    Talman! Centergruppen står bakom detta lagförslag av ett enkelt skäl – det handlar om utveckling på många plan och behovet av det är något som finans- och näringsutskottet lyft i repriser. Inför budgeten 2021 underströk utskottet och fick stöd av lagtinget att det krävs långsiktiga analyser, ett utvecklat budgetpolitiskt ramverk och en moderniserad styrmodell för att bringa stabilitet i systemet. Det här ska läsas mot bakgrund av pandemin som härjade just då och som gjorde ett redan ibland svajigt system ännu mera löst.

    Åland behöver jobba för en kultur av fleråriga utgiftstak för att i möjligaste mån undvika de lappkast som ibland uppstår. Man behöver överskottsmål och finansiella mål som i olika tappningar redan länge präglat finanspolitiken i våra närområden. Det här är något man har gjort i Sverige särskilt och till vissa delar i Finland, ibland med varierande resultat, men alltid med avsikten att man ska skapa förutsägbarhet.

    Detta lagförslag är ett viktigt steg i den riktningen. Målet är att skapa en brett accepterad och gärna tydlig uppfattning om landskapets intäkter på längre sikt, liksom utgifter.

    Inför budgeten 2022 återkom finans- och näringsutskottet till detta och landade i följande skrivelse, som även den godkändes av lagtinget: ”Utskottet ser därför mycket positivt på landskapsregeringens avsikt att tillsätta en parlamentarisk grupp i syfte att hitta överenskommelser och samsyn gällande reformer av den offentliga ekonomin som sträcker sig över flera mandatperioder. Utskottet betonar vikten av att arbetsgruppen tillsätts i skyndsam ordning med ett mandat som sträcker sig fram till sommaren 2022 med fokus på konkreta åtgärdsförslag beträffande kostnadstak och ett överskottsmål i den offentliga ekonomin som inkluderar både landskapet och kommunerna.”

    Det här var en väldigt tydlig beställning från finans- och näringsutskottet och den fick stöd i lagtinget och även om dessa beställningar inte alltid har uppmärksammats av landskapsregeringen är det här ett tydligt exempel på när så har skett.

    Där är vi nu och därför stöder Centergruppen förslaget inför utskottsbehandlingen. Det finns förvisso frågor att hantera där. PAF är mycket riktigt en öppen fråga som mycket väl kan beröras i utskottshanteringen, liksom begränsningen i demokratisk ordning av finansmotioner. Det är sådant som kan diskuteras, för ingen har nog egentligen trott att det här förslaget skulle vara perfekt från början. Så mycket ödmjukhet måste man visa att när något nytt införs så kommer det att finnas saker som behöver justeras längs med vägen. Det kanske sker av den här landskapsregeringen, det kanske sker av nästa, men det kommer att ske och det tror jag att alla vinner på att vi behöver hålla i minnet.

    Den åländska självstyrelsen kräver hur som helst en stabil ekonomi, för utan en sådan så blir självstyrelseutvecklingen svårare och den tydliggör behovet av ett finanspolitiskt ramverk som sträcker sig längre än till följande år. Det här förslaget till sådana regler är resultatet av en parlamentarisk kommitté, vilket efterlysts av detta lagting och ett omfattande, får man säga, beredningsarbete inom förvaltningen på landskapsregeringen och avdelningarna.

    Att skapa grund för finanspolitiska mål och riktlinjer är grannlaga men likväl nödvändigt för att nå någon slags samsyn kring kostnadstak och överskottsmål. Det har vi hittills inte gjort och därför är varje försök lovvärt.

    Med hjälp av kostnadstaket är avsikten att fastställa ett maximalt tak för självstyrelsens utgifter i perioder om tre år. Under detta tak måste också finnas utrymme, som finansministern lyfte, för oförutsedda utgifter. Med detta som stöd ska lagtinget i nästa steg kunna fatta beslut om nivån på det allmänna sparandet, för sämre tider.

    Åtgärderna som ryms är lovvärda och ägnade att skapa större stabilitet. Allt kommer såklart inte att kunna förutses och politiska prioriteringar kommer alltid att förändras, inte minst som en följd av händelser i omvärlden, som vi inte alltid kan påverka eller ens förutse. Ändå är detta ett steg framåt. Genom att först fastställa det samlade budgetutrymmet och sedan granska detaljerna med hjälp av tät uppföljning och prognoser så skapar vi förutsättningar för större förutsägbarhet framöver än idag.

    Att i samma anda överge systemet med tilläggsbudgetar och istället finansiera ökade omkostnader inom ett område med hjälp av omfördelningar är ett annat viktigt steg framåt och något som applåderas av utskottet, vågar jag nästan lova.

    Detta förslag är att ta ansvar för den åländska ekonomin och detta ramverk har goda förutsättningar att vara en av vägarna framåt och framförallt säger det ja till både utveckling och stabilitet.

    Vi ser fram mot en fortsatt behandling i finans- och näringsutskottet. Sist och slutligen motsvarar detta lagförslag precis det som utskottet vid flera tillfällen tidigare har efterfrågat. Därför ska det bli en intressant fortsatt behandling. Tack!


  • Tack, talman! Tack ledamot Pettersson. Man blir förundrad över vilka kloka tankar som snurrar i utskottet. Det är bra synpunkter och skrivningar som utskottet har.

    En sak kan jag inte riktigt hålla med om och det är det budskap som utskottet gav till landskapsregeringen gällande den offentliga ekonomin. Utskottet sökte ju också efter den kommunala ekonomin samtidigt, det var landskapets och den kommunala. Landskapet ska den här gången när det gäller ramverket fokusera på sin egen ekonomi i landskapet, det har jag full förståelse för. Men vi diskuterade mycket i utskottet att vi ska ha en samlad bild över den offentliga ekonomin och där är ju den kommunala en viktig del.


  • Tack, talman! Det där är helt riktigt. De sitter ihop. De är verkligen det som populärt brukar kallas kommunicerande kärl. Likväl lyder de under en lagstiftning och landskapsregeringen lyder under en annan och den som landskapsregeringen lyder under kan vi påverka här och nu. Den andra kan vi ta ställning till, men vi kan inte påverka den, i alla fall inte direkt. Det är väl ändå så att en stor del av den kommunala ekonomin ryms innanför taket på landskapets ekonomi, så därför är de med fast inte på det sättet som ledamoten Holmberg mycket förtjänstfullt lyfte. Man kunde ha fört ett resonemang kring det också.


  • Tack, talman! Det är inte riktigt kommunicerande kärl just nu, men vi strävar ditåt. Jag är också av den åsikten att det är bättre att ta det här steget nu med det här ramverket, det finns ju utmaningar där så det är bra. Men jag tycker att det var en bra beskrivning från utskottets sida. Jag tror också att finansminister Höglund håller med om att se på helheten när det gäller den totala offentliga ekonomin på Åland. De blir starkare och starkare sammanbundna med varandra.


  • Talman! Det är mycket riktigt på det viset. Utskottet har fört ett resonemang tack vare all input från ledamöterna runt bordet och där finns rätt omsorg om hela den åländska ekonomin, inte bara landskapets utan också kommunernas. I den mån som detta kan lyftas i den fortsatta behandlingen så tror jag att allt egentligen gynnar utvecklingen.


  • Tack, herr talman! Eftersom ledamoten Pettersson också är finansutskottets ordförande så vågar ge honom en lite mera utmanande fråga. Hur tror ledamoten Pettersson att den här mandatperioden skulle ha fungerat under ramen av ett kostnadstak och ett överskottsmål? Om det här hade funnits redan, att man lite stress testar systemet genom att applicera det på pågående mandatperiod, har ledamoten Pettersson några tankar kring det?


  • Tack, talman! Hade det gällt vilken annan mandatperiod som helst så hade svaret varit rätt lätt, för det hade kunnat hanteras. Men när det kommer till den pandemi som tog en hel värld med överraskning så tror jag inte att det finns ett system någonstans som förutsåg det och hade försvarsmekanismer inbyggda. Lagtinget har ju alltid sista ordet även i framtiden när det handlar om budgeten. Jag är rätt säker på att ramverket inte hade satt stopp för de nödvändiga åtgärder som krävs under särskilt och synnerligen exceptionella förhållanden. Ett sådant finanspolitiskt ramverk kan inte finnas någonstans i hela världen, tror jag.


  • Nej, jag tycker att frågan är lite hypotetisk förstås, men intressant eftersom det har varit en speciell mandatperiod med särskilda utmaningar. Staterna har behövt låna mycket för att kunna upprätthålla samhällena. Samtidigt har ju landskapet också under den här perioden haft en ganska expansiv ekonomi. Det har ju kommit mycket mer pengar till systemet än vad vi har haft tidigare. Hur skulle allt det här, alla dessa faktorer, ha fungerat i relation till ett system med ett kostnadstak? När tror ledamoten Pettersson att det är realistiskt att tro att vi skulle kunna sätta ett överskottsmål och faktiskt nå det?


  • Talman! Jag tror att vi själva äger svaret på den frågan. När man bestämmer sig för att sätta ett överskottsmål så gör man det. Där tror jag inte att vi behöver vara i beroendeställning till omvärlden. Sedan kan själva arbetet med att uppfylla överskottsmålet ställa till med saker som man faktiskt inte vet på förhand. Vi kan inte förutse en pandemi, vi kan inte förutse ett krig och det blir naturligtvis utmaningen i det hela. Men vi kan sätta ett överskottsmål som vi i varje fall har avsikten att försöka nå. Det är ju faktiskt lite som med fotboll, man kan inte alltid fundera på vad alla andra gör, utan man måste själv bestämma sig för den strategi som man ska ha. Och det får vi förutsättningar att göra med detta finanspolitiska ramverket.

    Det var ett svårt svar på en ännu svårare fråga.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Gruppanförande | 14:51

    Tack, talman! Bästa lagtinget och åhörare. Jag vill börja med att säga tack och ge ett beröm till tjänstemän, lagberedare för ett pedagogiskt och tydligt lagförslag kring det mycket omtalade finanspolitiska ramverket. Det är enligt Liberalerna ett välgjort hantverk. Gott så.

    Egentligen borde det inte vara någon hokus pokus för oss politiker då de allra flesta beståndsdelarna till detta ramverk är detsamma som alltid har krävts för att hålla en god balans i ekonomin. Det är något som det dock kanske slarvats med de senaste åren. Prognoser, prioriteringar, stram budgetering, överskottsmål, kostnadstak, försiktighet med tilläggsbudgetar, uppföljningar, kostnadsfinansieringar etc. etc. Det politiska ansvaret på kostnadsfinansiering vilar ändå alltid tyngst och det är kedjans svagaste länk för att ett ramverk som detta ska fungera.

    Beslut om budgeten föreslås ske i två steg, där det samlade budgetutrymmet fastställs först, därefter detaljerna. Tät och regelbunden budgetuppföljning ska göras och prognoser på momentnivå lämnas. Tilläggsbudgetar föreslås i stället benämnas ändringsbudgetar och användas restriktivt. Ökade kostnader inom ett område ska finansieras genom minskade kostnader inom ett annat. Låter fullständigt logiskt och självklart. Det är bra.

    I lagförslaget går att läsa; implementeringen av det nya finanspolitiska ramverket innebär en omställning för hela förvaltningen, ett framgångsrikt genomförande förutsätter förstärkt kapacitet på finansavdelningen som också möjliggör fördjupade ekonomiska analyser och beslutsunderlag. Här, kära finansminister Höglund, blir det upp till bevis för landskapsregeringen att visa hur man prioriterar förstärkningen av finansavdelningen eller om man direkt ökar kostnadstaket.

    Landskapsregeringen framhåller i förslaget till Ålands budget för år 2023 att man avser att införa ramverket i samband med beredningen av 2024 års budget. Bra! Här har jag och Liberalerna i flera omgångar poängterat vikten av att landskapsregeringen kommer till lagtinget senast september med förslag på kostnadstak och ramar. Detta är ett ska krav för en lyckad start på ramreformen. Detta kräver ingen ny lagstiftning, utan det är egentligen "business as usual" som det borde vara.

    Ett väl fungerande finanspolitiskt ramverk som syftar till att undvika underskott i landskapets finanser förutsätter en restriktion på kostnadssidan.

    Med kostnadstaket understryks också behovet av prioriteringar mellan olika kostnader. Det medelfristiga treåriga perspektivet minskar samtidigt risken för att tillfälligt höga intäkter, till exempel på grund av en god konjunktur, att det används för att finansiera permanent högre utgifter. Budgetdisciplinen som följer med nödvändighet av ett kostnadstak innebär vidare att behovet av konsekvensanalyser vid exempelvis ny lagstiftning och större infrastrukturella investeringar accentueras. Bra! Här finns det fog till reflektion. Sedan arbetet med det finanspolitiska ramverket inleddes har en hel del lagstiftning sjösatts med stora kostnadsdrivande effekter som följd t.ex. barnomsorgslagstiftningen, studiestödet etc.

    Ett överskottsmål bidrar till att vända trenden med tilltagande underskott i landskapets finanser och minskar risken för att en skuldtyngd ekonomi lämnas över till kommande generationer. Ett överskott i landskapets budget bygger på sikt upp en reserv som utgör en buffert mot större oförutsedda och svårpåverkbara kostnadsökningar, t.ex. en pandemi. En reserv möjliggör också stabiliseringspolitik, det vill säga möjlighet att utjämna konjunkturella svängningar i ekonomin, i synnerhet för att motverka lågkonjunkturer. Ytterligare ett syfte med överskottsmålet är att kunna möta den demografiska utvecklingen med ett växande antal äldre. Bra igen! Vi måste hädanefter konstant se till att den demografiska statistiken, trenden och faktan finns med i bokslut och budgetar.

    Ett konsekvent tillämpat uppifrån och ned-perspektiv föreslås bli infört i budgeteringen. Det är en självklar förändring. Just nu har vi arbetat precis tvärtom med givet resultat.

    Beslut om budgeten föreslås ske i två steg. I det första steget som sker på våren tar lagtinget ställning till budgetens totala omslutning, det vill säga till en beräkning av landskapets intäkter och landskapets totala kostnader för nästkommande år. Den för varje politikområde fastställda nivån fungerar som en ram som inte får överskridas när landskapsregeringen fortsätter sin budgetberedning i det andra steget. När beslutet i det första steget fattats tar lagtinget i ett andra steg under hösten ställning till förslagen om fördelningen av anslagsbelopp för respektive moment. Lagtinget kan då besluta om en omfördelning mellan momenten i förhållande till landskapsregeringens förslag, men ska inte gå utöver den totala omslutning som fastställdes i det första steget. En stram budgetprocess tillsammans med kostnadstaket kommer att innebära goda förutsättningar för ansvarsfulla finanspolitiska beslut. Den minister, parti eller lagtingsledamot som önskar öka kostnaderna för ett visst ändamål behöver, förutom att argumentera för detta ändamål, också ange en finansieringskälla så att allt ryms inom kostnadstaket. Självklart och mycket bra! Det har vi saknat.

    Det här är förhoppningsvis den nya verkligheten. Därför så viktigt att påbörja detta tänk nu och inte efter valet. Det är i grunden en självklarhet att kostnaderna ska täckas framom politiska önskelistor under speciellt ett valår.

    Landskapsregeringens intention är att tilläggsbudgetar bör användas mer restriktivt än vad som hittills varit fallet. Absolut! Det har vi haft många diskussioner om under den här mandatperioden.

    Förslag till kostnadsökningar bör i första hand finansieras med kostnadsminskningar. Bra! Det här kan bli en nystart, ett ansvarsfullt sätt att tänka, bara politiker och partier lever upp till innehållet i denna lagstiftning. För det kommer vara rätt enkelt att smita undan ansvaret. En majoritet i lagtinget kan ändra såväl överskottsmål som kostnadstak. Därför bör detta vara görbart endast med kvalificerad majoritet.

    Ramanslagen får tillfälligt överskridas med ett belopp som landskapsregeringen bestämmer, dock motsvarande högst tio procent av det budgeterade anslaget. Outnyttjade medel på ett ramanslag ska också få användas följande år inom de gränser som landskapsregeringen beslutar. Detta är vi dock tveksam till. Jag förstår problematiken med ramanslagen och svårigheten att prognostisera dessa, men att landskapsregeringen själva ska få avgöra nivån på överskridning känns skakigt. Detta är en lös mutter i ett annars rätt rigoröst system.

    Gällande finanspolitiskt råd är tanken god. Samtidigt är det ett underkännande av politiken. Att någon utomstående behöver berätta hur läget är och vad som behöver förändras. Samtidigt visar historien till idag det svåra i att fastslå ett läge i den ekonomiska verkligheten, en situation alla partier kan enas kring. Det finns alltid politiska vinster med att måla allt rosa istället för en aning grått. Det är en enklare politik att komma med ofinansierade löften än tala om prioriteringar och strama budgetar. Det finns partier ännu idag som inte anser att den offentliga ekonomin över tid har problem. Att införa detta finanspolitiska råd först 2028 känns sent och skulle behöva vara igång nu, eller rättare sagt en objektiv bedömning av den offentliga ekonomin skulle behöva finnas redan nu. Det här kunde tillhandahållas av ÅSUB. Tillåts finansavdelningen att ha en tillräcklig integritet för att måla upp den verkliga ekonomiska bilden?

    Finansavdelningen bör vid minst två tillfällen per år ta fram prognoser för landskapets budget, grundade på underlag från budgetansvariga inom förvaltningen, det skriver landskapsregeringen. Arbetet med att förbättra prognoser och uppföljning bidrar samtidigt till att förbättra det ekonomiska beslutsunderlaget för landskapsregeringen och lagtinget. Kommer landskapsregeringen att nyttja ÅSUB än mer gällande just prognostiseringen? Det skulle vara en god idé av flera skäl. ÅSUB som organisation och myndighet sitter ju på mycket kunskap.

    Stram budget är en bra budget. Stram budget nämns i lagförslaget vilket är lovande. Det är länge sedan ordet stram användes av landskapsregeringen i budgetsammanhang. Likaså borde det i lagstiftningen framgå att en finansminister aldrig får se glad eller nöjd ut.

    Jag vill avsluta med att betona det allra viktigaste för en lyckad balansering av ekonomin via detta ramverk. De är samtliga ett antal lösa muttrar som skulle behöva dras åt.

    1. Ramar och kostnadstak för budget 2024 redan i september till lagtinget.

    2. Kvalificerad majoritet när lagtinget ska fatta beslut om kostnadstak.

    3. Objektiv bild av det ekonomiska läget egentligen så fort som möjligt.

    4. Demografin ska alltid med i prognostiseringen.

    5. PAF-medlens hantering som nämns och lyfts ofta.

    6. Den så kallade budgeteringsmarginalen som känns aningen flytande och kan överutnyttjas.

    Slutligen kan konstatera att detta lagförslag och det kommande finanspolitiska ramverket inte suddar ut lagtingets roll och makt, tvärtom, det stärks på många håll och kanter. Tack, talman!


  • Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg. Jag hörde ordet bra flera gånger. Jag hörde till och med orden mycket bra och det glädjer mig, för det betyder att det är flera som ser behov av det här ramverket.

    Vad det gäller att finansavdelningen behöver förstärkas så det inledde vi ju redan i fjol genom den här omorganiseringen på finansavdelningen med en ny byrå, mycket med tanke på det här.

    Sedan tog ledamoten upp ramanslag och överskridning och sparande. Det finns ju en procent där, att man har rätt att överstiga, om regeringen sagt så, med 10 % på bekostnad av kommande år. Motsvarande minskning ska ske så kommande år. Det finns ett regelverk där som jag tror att är det bästa som vi kan komma fram till nu.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:03

    Tack, talman! Tack minister Höglund. Det är ingen överdrift. Jag kan säga det igen. Det är ett mycket bra arbete gjort kring det här ramverket. Men precis som finansministern själv har sagt flera gånger så är det här är ett verktyg. Det är liksom ingen universal låda där man trycker på gröna knappen och så kommer det att vara ett självspelande piano i framtiden. Det här bygger ju också på att de här eventuellt lösa muttrarna - vi har i alla fall identifierat några sådana i det här systemet - skulle behöva dras åt av spärrnyckeln lite till. En punkt är att kostnadstaket borde förändras via en kvalificerad majoritet. Det tycker jag att skulle vara en av de här viktiga punkterna. Där vet jag att finansminister Höglund höll med mig i ett replikskifte så det är säkert någonting som vi kan ta vidare när vi utskottsbehandlar det här.

    Sedan när det gäller ramanslagen så står det också i lagförslaget att överblivna medel från ett år kan nyttjas följande år. Så hela den (… taltiden slut).


  • Om vi återgår till ramanslagen så kan du få de fördelar idag att det sker så kallade bokslutsköp. Det vet vi och det ser vi lite ibland. Det kanske görs lite oplanerat för att man råkar ha medel kvar det som man gärna behöver göra av med för man vet inte vad man får för medel i framtiden.

    Sedan tycker jag att både jag och Centerns gruppanförande var tydliga med att det här är ett system som kommer att kräva lite arbete under resans gång. Det får vi vara beredda på. Det finns saker som kan göras bättre och som behöver skruvas på, kanske skruvas till eller det kanske är perfekt. Men i och med att det här är ett ganska nytt och stort tänk så kommer det att finnas detaljer som man behöver titta på. Sedan om det är kvalificerad majoritet eller inte, jag tycker att man ska kika på vad det innebär.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:05

    Tack, talman! En sak som egentligen inte hör till ramverket i sig, utan det bygger väl på det som landskapsregeringen skrev i budgetförslag 2023. Det är att 2024 års ramar och tak ska komma i budgetförslag 2024. Här kan man ju tycka att det skulle vara så mycket värt om landskapsregeringen skulle ge det till lagtinget i september. Jag tror att det skulle minska, lite grann i alla fall, de här förväntningarna på hur mycket man kan lova i en valrörelse. Det skulle också bädda för att när nästa lagting och landskapsregering är på plats, om drygt ett halvår, så har man en helt annan bild av läget. Jag ser inte problematiken med att lagtinget ska få ta del av det, för det borde ingå i en normal budgetprocess oberoende av ramverk eller inte.


  • Tack, herr talman! Det var ett bra anförande. Jag ska inte späda på det mera här nu, men bra i alla fall och ett mycket intressant ämne. Spännande!

    Ni analyserade många olika punkter, två fastnade jag för och tänker stöda. Det första är det finanspolitiska rådet som är det nya, jag förstår att ni ville att det skulle tillträda tidigare. Det ska alltså inte komma nästa mandatperiod och utan mandatperioden efter. Borde det inte kunna vara ett alternativ med en kompromiss år 2026 för att tidigare få den här feedbacken på systemet?


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:07

    Tack, talman! Vänder man blicken västerut till Sverige så har man ju faktiskt nu, kanske mer ofta än på länge, sett att det finanspolitiska rådet i Sverige har haft en ganska god exponering. Det har ju funnits mycket för dem att tycka till kring. Jag vet inte om det behöver vara ett finanspolitiskt råd just nu på det sättet, men det som jag och Liberalerna skulle vilja ha, det är en objektiv bild av det ekonomiska läget. För det är det som är det omöjliga. Skulle vi ha en enkät här i salen med alla 30 ledamöter så tror jag att det skulle skilja ganska mycket åt när det gäller bilden av det ekonomiska läget. Skulle man få en objektiv bild av det så tror jag att det skulle vara lite enklare för alla att se problembilden.


  • Jag tror inte att det rätta sättet är att ha en enkät i den här salen, men just det här rådet, ni talade ju om ÅSUB i och för sig. Men jag tror att det kunde vara ett sätt att få det tidigare.

    Sedan kostnadstaket som ni talade om, att det skulle vara en kvalificerad majoritet och det tycker jag också att är ett bra förslag. För det är ju inte bara det här systemet utan det är hur väl skruvat det är som ni sade, kanske någon mutter. Det stöder jag absolut att man kunde ha för att få det att fungera så bra som det bara kan fungera.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:09

    Tack, talman! Ledamot Toivonen, jag menade inte att vi ska ha en enkät här i lagtinget. Det jag menade var att skulle man samla in allas bild av det ekonomiska läget från oss ledamöter så tror att det skulle skilja sig åt ganska mycket. Då kan det också bli aningen jobbigt och problematiskt om man sedan ska enas kring ett kostnadstak och enas kring de prioriteringar som man är tvungna att göra. För den ena kan tycka att det inte är något problem, medan andra kan tycka att det är stora problem. Man borde få en objektiv bild, om det sedan är av ett finanspolitiskt råd, som tillsätts mycket tidigare år 2028, eller om det är av ÅSUB eller någon annan men den objektiva bilden är väldigt viktig. Det skulle vara borgen för en god start för det här finanspolitiska ramverket.


  • Det var ju ett bra och väl genomarbetat anförande i sedvanlig ordning. Jag håller med om att det blir väldigt mycket önskelistor inför ett val. Det skulle vara otroligt viktigt att man kunde slå fast kostnadstaket. Egentligen är vi lite sent ute nu redan om man ska börja ta i det i augusti, men bättre sent än aldrig.

    Detta att man inte skulle kunna ändra kostnadstaket annat än med kvalificerad majoritet. Ser man på det från två olika håll så kan det ju faktiskt vara så att en majoritet lägger det enormt högt. Sedan kommer det in en regering som säger att här finns det hur mycket luft som helst, men man kan ändå inte ändra kostnadstaket. Jag är rädd för att det kan ta bort dynamiken i politiken. Det beror ju på. Nu utgår Holmberg från att det kommer att vara ett lågt ingångsvärde, men jag är inte alldeles säker på det. Jag tror att det tåls att fundera på både en och två gånger. Ska man ha kvalificerad majoritet eller ej?


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:10

    Tack, talman! Kloka tankar ledamot Eriksson. Jag tror att en av de stora riskerna med det här är som sagt när vi ska ta ett obekvämt beslut. Det kommer att behöva tas flera obekväma beslut som inte missgynnar ålänningen i gemen, utan som kanske missgynnar för stunden ens egen politiska självbild. Jag tror att det ligger där. Jag tror att vi kommer att kunna ta många beslut här som förändrar vardagen på ett bättre sätt, men som ändå gör den offentliga ekonomin mer välmående och balanserad.

    Det är precis som ledamot Eriksson sade, absolut kan det vara tvärtom när det gäller kvalificerad majoritet eller enkel majoritet. Men jag hoppas att landskapsregeringen, när de sätter det första kostnadstaket, ändå inte tar för mycket höjd. Jag tror att skulle man ha använt det här ramverket med kostnadstak och ramar den här perioden (… taltiden slut).


  • Man kan ju hoppas att regeringen inte tar för mycket höjd om jag använder Toivonens uttryck. Men risken finns alltid där.

    Kvalificerad majoritet, jag håller med hela anförandet så det ska inte tas som kritik, jag tyckte att det var bra och genomarbetat som jag sade inledningsvis. Men risken är att man kommer in alltför högt och att det inte går att ändra på om allt ska ändras med en kvalificerad majoritet. Vi vet ju bland annat med lagtingsordningen hur lätt det är att ändra vissa saker där om man vill göra det. Så jag tror att ni i utskottet behöver fundera ganska noga på vad som är bäst sist och slutligen. Det får inte bli allt för tekniskt heller. Det måste finnas utrymme för dynamik inom politiken också.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:12

    Tack, talman! När det gäller förändringar, tidtabellen och det stundande valet så är det lite detta som man har förutspått, alltså problematiken att ta höjd redan nu för 2024. Det är givetvis svårt att ta en exakt höjd, men något ditåt. Det gör mig lite betänksam och lite skeptisk att detta ramverk kommer att få den start det förtjänar. Jag tror inte att den budget som landskapsregeringen kommer att lämna för 2024 kommer att vara tillräckligt stram, om jag uttrycker det milt. Då blir det en väldig uppförsbacke för kommande lagting och landskapsregering. Därför skulle det vara en bra startmotor att få början på det redan nu, trots att lagstiftningen träder i kraft först 2024. Kostnadstaket och ramar har ingenting med lagstiftning att göra.


  • Tack, talman! När ledamoten Holmberg pratar om den offentliga ekonomin så då hör jag den offentliga välfärden, det som man får för den offentliga ekonomin; det är lärarna, sjukskötarna, städarna och tjänstemännen inom vår förvaltning som levererar den verksamhet som vi betalar för. Ledamoten Holmberg sade att det ska finnas en objektiv bild av den offentliga ekonomin. Som journalist lärde jag mig att uppnå någon slags objektiv bild av någonting så är väldigt svårt för man måste bestämma vilka faktorer som ingår i den objektiva bilden. Vad betyder skuldsättningen för framtiden? Vad kostar inbesparingarna i utebliven verksamhet? Vad kostar det om man sparar bort förebyggande insatser som om tio år ger utdelning i lägre kostnader? Vad kostar det att spara så att det blir dyrare på (… taltiden slut).


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:14

    För mig är en objektiv bild någonting som personer ger som inte är beroende av ett politiskt beslut, som inte är beroende av att den personen får behålla sitt jobb eller inte efter följande val som är stundande. Det är en objektiv bild, där man är oberoende av ett valresultat.

    Sedan när det gäller den offentliga sektorn, absolut, offentlig sektorn är välfärd. Men den är mycket mer också idag. Jag har svårt att se att den nyligen tagna studiestödsreformen, lagstiftningen, kunde ha hanterats inom ett finanspolitiskt ramverk. Jag har väldigt svårt att se hur den hade klarat det kostnadstaket och de ramarna. Det är ett av många exempel som finns hur vi lagstiftar och hur vi hanterar pengar som egentligen inte har någonting med välfärden att göra. Tvärtom, vi skapar bara slöseri med pengar.


  • Det där är precis frågor som man kan ha olika åsikter om, vilka effekterna blir av politiska beslut. Men jag vill ändå backa tillbaka till den objektiva sanningen som ledamoten Holmberg söker. Han säger att de ska ta fram det som inte är beroende av ett politiskt beslut. När man läser i media eller när man läser forskning kring offentlig ekonomi och ekonomiska teorier så finns det lika många objektiva sanningar som det finns inriktningar. De olika åsiktsskolorna finns också inom forskningen. De finns inom ministerierna och de finns överallt. Folk som tar fram beräkningar och sanningar om den offentliga ekonomin har olika ingångar i det. Jag undrar var ska vi hitta den här objektiva, politiskt oberoende instansen som ska leverera en objektiv sanning som inte är färgad av politiken? Jag vet inte var man ska hitta en sådan.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:17

    Tack, talman! Jag säger inte att det behöver vara finanspolitisk råd. Jag tycker att det i sig i grunden ett underkännande av politiken, men fram tills ett finanspolitiska rådet börjar arbeta. Vi ser väl också i Sverige hur det ändå har arbetat rätt livligt den senaste tiden och kommer med ganska skarp kritik mot politiken. Men låt mig exemplifiera. Finska finansministeriet tog inför riksdagsvalet fram ett smörgåsbord som mest innehöll stekt havregrynsgröt och vattnigt kaffe men det var ju ändå en ärlighet i det. Man såg faktiskt hur läget var, vad som krävs för att egentligen få bukt med den skuldspiral som Finland har. Det är en tråkig verklighet för politiker att plocka från det smörgåsbordet, men det var en verklig bild av det. Det var liksom inte ett födelsedagskalas med rosa fluff.


  • Ledamot Tage Silander Gruppanförande | 15:18

    Tack, talman! Det här finansförslaget till finanspolitisk ramverk är någonting som vi inom Moderaterna omfattar som idé. Det är jättebra att vi börjar fundera i de här banorna och nu lagfäster vissa bitar också. Det mesta av det här har man kunnat hantera utan lagstiftning förvisso, men det ger en nödvändig tankeställare om hur mycket medel vi har att spendera på kostnader.

    Här pratas om opartiskhet och det ena och det andra. Ser man hur det har varit hittills under de här senaste två mandatperioderna så kan man i alla fall notera exakt hur boksluten har sett ut, inte när det gäller 2023 för då får man gå på budgetsiffrorna. Men i medeltal varje år under föregående mandatperiod så hade man ett plus på 5,8 miljoner. I medeltal under den här lagtingsperioden så synes det bli ett minus på en halv miljon, ungefär 0,6 miljoner per år i genomsnitt. Det är fakta. Det är ingenting att snacka om.

    Sen finns förvisso det problemet att vi budgeterar en massa saker som vi reserverar i resultaträkningen och sätter upp som möjliga kommande kostnader, men det är fortfarande inga kostnader eller intäkter. Man ska veta också att de reserveringar som görs kan ju användas till kostnader och då kommer de direkt in i resultaträkningen kommande år, eller det kan vara investeringar och då kommer de bara delvis varje år. Så det finns så mycket i det där som man måste beakta för att kunna ha en korrekt bild. De siffror som jag nämnde nu är fakta. Så har det gått under de här senaste två mandatperioderna, med viss reservation för just den här.

    De här tankegångarna som finns här är absolut intressanta och absolut nödvändiga att fundera på. Men allt det här kommer att ställas i en helt ny dager när vi sedan klär det i siffror. För det är då som sanningens minut kommer. Vi ska fastställa ett överskottsmål. Vi ska börja med att fastställa budgetutrymmet som det sägs. Man ska ha något sorts medeltal över en konjunkturcykel. Vad det sedan innebär när den börjar och slutar, det vet jag inte, men man kanske ska använda några år bakåt och några år framåt när man sätter ett genomsnitt. Vad vet jag? Det framgår inte tydligt eller så har jag missat hur man går till väga för att se hur det här utrymmet ser ut.

    Sedan ska vi fastställa överskottsmålet som är ett visst antal procent av budgeten. Jag antar att det är ett visst antal procent av budgetutrymmet som avses och inte bara kostnaderna. Med det överskottsmålet måste man också fundera på hur det ser ut. Är det ens möjligt, till exempel nästa år eller följande år, att få det till ett överskott?

    Men låt säga att man ändå har en ambition att vi ska ha ett överskott respektive år. Då är ju följande fråga, om vi lyckas med det enligt fastställd överenskommen procentsats, ska vi fortsätta med det hur länge som helst? Eller är det när vi har uppfyllt en viss nivå på eget kapital eller vad vi ska kalla det, när överskottet under en mängd år har uppnått en viss nivå, ska vi då sänka överskottsmålet eller inte? Det framgår inte riktigt heller här vilka tankarna är.

    När man har dragit ifrån överskottsmålet på säg 10 miljoner av 340 miljoner så har man 330 kvar att röra sig med. Men därtill så lägger vi en budgeteringsmarginal som någon sorts reserv som ska användas för oförutsedda utgifter och kostnader. Bra så. Men det innebär att vi kanske plockar bort ytterligare ett antal miljoner, 10-20 miljoner, av det här beloppet som sedan då ska bilda det här kostnadstaket. Då kommer vi till den spännande frågan, dvs. det som jag började med. Vad gör vi när vi ska klara det här i verkliga siffror och märker att det här kostnadstaket inte håller? Vi klarar inte av det. Vi kan inte fördela de här kostnaderna på de olika verksamhetsområdena. Det räcker helt enkelt inte till. Vad gör vi då? Överskottsmålet kan man ju sänka förstås. Budgeteringsmarginalen kan man också minska på vid behov och så vidare. Det är den processen som jag väntar med jättestor spänning på.

    Nu är det här väldigt framtidsinriktat. Jag tycker ju förstås att oavsett att lagen träder i kraft och det börjar 2024 så skulle man redan nu komma med någon sorts tankar om vilka siffror vi pratar om. Det skulle nog hjälpa till väldigt mycket i tankesättet nu och framöver när det gäller hur mycket vi har möjlighet att använda. Det kommer att ha en enorm inverkan på kommande budget till exempel.

    Det som inte anges här heller är om det ska vara någon sorts stegvis förbättring eller ska den komma från dag 1? Förmodligen så måste man väl kunna acceptera att har man en riktning åt rätt håll som må den vara tillfyllest, det vill säga man stramar åt mer och mer och år för år och kanske inte allt kommer år 1.

    Här nämns också ett finanspolitiskt råd. Mm, det kan ha sin funktion, jag vet inte riktigt vilken funktion, men det skulle då inrättas så att det inleder sin verksamhet från 2028. Med tanke på allt som vi försöker få till stånd här och om det finanspolitiska rådet tilldelas sådana uppgifter som det är tänkt, inte bara att stämma av utan också att komma med input hur det borde vara, opartiskt eller inte, så känns det ju lite avlägset att de börjar sin verksamhet 2028. Andan i det här finanspolitiska ramverket finns ju redan. Då är frågan, borde man inte från dag 1 egentligen, eller när det praktiskt möjligt, tillsätta ett dylikt råd som då kan börja med måttliga uppgifter men arbeta sig in i det här projektet mer och mer, år för år i stället för att vänta till 2028?

    En fråga som jag ställde mig när jag läste igenom det här var att man avser att åstadkomma någon sorts ytterligare förstärkning på ekonomisidan, på finansavdelning eller dylikt. Eller är det detta som redan har gjort? Det fick jag inte riktigt klart för mig. Eller kommer man att ytterligare behöva resurser för den verksamheten? Kanske det finns ett svar på det, jag kanske har missat det också i min genomläsning.

    Ja, det finns en del till här. Jag går inte in på det mera. I grunden så tycker vi att ambitionerna är väldigt, väldigt positiva med det här förslaget. Vi måste jobba i den här andan. Det är alldeles klart. Jag ids inte gå igenom alla mina anteckningar här utan konstaterar att det finns frågor som måste preciseras under resans gång. Men riktningen är den rätta. Tack, talman!


  • Tack, talman! Tack ledamot Silander. Tack för stödet i flera synpunkter som Liberalerna också hade.

    Visst kan man blunda för de extraordinära intäkter som har kommit under den här mandatperioden i form av puckelpengar och extra PAF-medel som man har lyft in och ökade intäkter via ett nytt avräkningssystem. Det är ju ändå en avsevärd mängd som har förbättrat likviditeten med uppemot 70 miljoner. Visst kan man också blunda för ett mer eller mindre akut investeringsunderskott i skärgårdstrafiken och ett väldigt stort investeringsunderskott när det gäller digitalisering. Vi har ju också en kommunkarta som bubblar ganska friskt. Så nog finns det utmaningar som inte syns på sista raden. Det är lite det här jag menar, att hitta den här bilden av de utmaningar som finns. I stället för att måla med en färg så kanske man ändå ska ha en nyanserad ton i den färg man använder för att också verkligen visa (… taltiden slut).


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:28

    Till det har jag absolut inga invändningar. Vad jag menar är att man kan använda fakta i grunden och så späder man på med de öppna frågor som finns och försöker prissätta dem både i pengar och i tid.


  • Två av de saker som fördes fram när jag höll det liberala gruppanförande var ju att få siffror och prognoser så fort som möjligt och gärna i september när det gäller ramar och kostnadstak.

    När det gäller ett finanspolitiskt råd, jag vet inte om det namnet är det rätta, men den funktionen skulle också behöva komma till för att ge den här sakliga objektiva bilden så gott det nu går och så fort som möjligt.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:29

    Tack, talman! Det var ungefär det jag sade, men bra att ledamot Holmberg upprepade det.


  • Tack, herr talman! Tack till ledamot Silander. Det var ett positivt bemötande av lagen. Man ser nödvändigheten också från moderat håll och det är jag tacksam över.

    Överskottsmålet är en av de intressanta bitarna som finns i de här lagförslagen. Här gäller det helt enkelt att se riktningen, se målet under ett antal år framöver. Det här överskottsmålet ska ses över vart sjätte år, som det står här. Det kan säkert göras snabbare eller längre beroende på omständigheterna. Jag tror inte heller att det finanspolitiska ramverket kommer att göra att vi plötsligt har ett ganska stort underskott eller överskott, så kommer det inte att bli. Det här kommer att ske stegvis. Charmen och nyttan med ett mål, men vad är att alternativet om vi inte når dit? Det är antagligen banken.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:30

    Tack för det, talman! För det första det här med överskottsmålet och att man ska se över det vart sjätte år. Det kändes för mig som märklig skrivning på det sättet att det är väl någonting som man tittar på varje år. Man kanske inte ändrar det varje år, men åtminstone måste man ju bedöma det varje år. Är det fortfarande väsentligt att ha det på den nivå man har bestämt eller är det någonting man behöver ändra nu eller kanske så småningom? Men att vänta sex år, det kändes avlägset det också.


  • Så är det absolut. Avsikten är ju att landskapsregeringen årligen ser över och presenterar det för lagtinget. I fall det är något i det mål som man har stakat ut inte förefaller hållas så då behöver man ju helt enkelt meddela det och se hur man kan återgå till det tänkta målet. Det finns redan en funktion för det inbyggt i lagstiftningen.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:31

    Tack, talman! Det visar på nödvändigheten av att sätta igång med den här processen omedelbart egentligen, och inte vänta på vänta på någonting. In med siffrorna, jobba på i den anda som det här lagförslaget avser, just för att kunna debattera eller fundera en gång till på vissa av de här värdena och det man avser att bestämma hur man sätter målen framöver.


  • Tack, talman! Ledamoten Silander väckte en hel del intressanta, relevanta och detaljerade frågor och har också hittat en hel del märkligheter i lagförslaget. Ramverket har varit under beredning i snart ett år i landskapsregeringen. Moderat Samling för Åland är ett regeringsparti, ledamot Silander är gruppledare och deltar i gruppledarmöten som jag förutsätter att landskapsregeringen fortfarande har. Har han inte fått svar på de här frågorna hittills? Eller är det så att landskapsregeringen inte involverar regeringsbasen på det sättet som man skulle kunna förvänta sig?


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:33

    Tack, talman! Jag ska svara för egen del hur jag uppfattar det. Jag uppfattar det för min egen del som så att ibland när man ser sådana här dokument och går igenom dem för femte gången, då ser man saker som man inte såg första gången.


  • Talman! Jag då konstaterar jag att det här är en fråga för Moderat Samling i sådana fall, man kanske inte har ställt de relevanta frågorna i ett tidigt skede. Man har ändå haft möjligheten i den parlamentariska kommittén, man haft möjligheten i hur det här lagförslaget har beretts och man haft möjligheten på många andra sätt. Det här är en sådan fundamental lag så det är ju välkommet att man tar upp det i plenisalen så klart. Men om man anser att den är av stor dignitet och att vi behöver ha en bred parlamentarisk samsyn, då behöver man väl egentligen börja med att landskapsregeringen, som sänder lagförslaget, faktiskt vet vad det handlar om. Och att de partier som ställer sig bakom också kan svara på frågor och inte börja ställa frågor till finansministern.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:34

    Tack, talman! Jag vet inte vilka frågor som har ställts i kommittén naturligtvis. Man har presenterat ett förslag som vi nu har framför oss och det är det som vi sedan har debatterat i vår lagtingsgrupp och det har man ju naturligtvis gått igenom väldigt noggrant i landskapsregeringen. För den skull behöver det ju inte betyda att man inte skulle kunna ha åsikter om det ena och det andra. Vad menar vi riktigt här? Borde vi precisera oss när det gäller någon punkt? Skulle det här väldigt idoga, genuina och gedigna arbetet ha försetts med siffror, då hade det faktiskt haft jättestor betydelse. Än så länge kan vi prata om metoden, hur vi går till väga.


  • Ledamot Camilla Gunell Gruppanförande | 15:35

    Tack för ordet, herr talman! Bästa lagting! Det här finanspolitiska ramverket innehåller nya redskap som landskapet nu tar i bruk. Socialdemokraterna har medverkat i den här parlamentariska kommittén. Vi tycker att det här är ändå någonting som regeringen nu för i hamn. Det blir till någonting, det kanske är något av det mest konstruktiva vi har åstadkommit under den här mandatperioden tillsammans.

    Det här regelverket är inspirerat och, man kan till och med säga, i vissa delar kopierat av Sverige och det uppfanns av statsminister Göran Persson i början av 90-talet. Men en stat är ju en stat med skatteinstrument och statsskuld. Åland är en särskild ekonomi med klumpsumma och tillsvidare inga skulder. Därför finns ju inte alla instrument i den åländska boxen som finns i den svenska. Till exempel så har vi inte det här skuldankaret och vi har heller inget krav på den kommunala ekonomin, vilket det svenska systemet innehåller. Det här är kanske instrument som man successivt kan ta i bruk. Jag tror att de talare som här har sagt att det här är någonting som man kanske måste utveckla, att det är ett startskott men det måste utvecklas över tid, så har helt rätt i det.

    Tanken med det här systemet är ju att den ekonomiska politiken ska bli mera medveten, mera uttalad och mera långsiktig. Jag hoppas att det leder till att både hantering av inkomster och kostnader ger transparens och ökad förståelse för hur den åländska ekonomin fungerar.

    För att kunna få den riktiga helhetsbilden så tycker jag ju att det är synd att man inte har tagit tag i frågan om PAF-medlen, vilket jag tidigare här också har sagt. Det var egentligen det arbetet som inleddes först i och med Torbjörn Eliassons kommitté under det första året på den här mandatperioden. Så på sätt och vis tycker jag nog att regeringen väljer att göra den enklare delen, men lämnar den svåra biten.

    Men det är nu viktigt att försöka formulera en gemensam syn på ekonomin och få en medveten bild av läget. För det vilar ju ändå trots allt ganska starka ideologiska synsätt på om en ekonomi är bra eller dålig. Också här i salen har vi väl under mandatperioden hört partier som tycker att Åland har en stark och god ekonomi och partier som får det att låta som om vi står på ruinens brant. Hur är ett underskott i ekonomin om det nu är en medelnivå på 10 miljoner? Är det ett hyggligt underskott, hanterbart eller är det ett våldsamt problem? Underskott brukar i andra ekonomier betyda att man har motsvarande belopp i en statsskuld och det har vi ju inte i landskapet. Man kan ju också säga att landskapet Ålands offentliga ekonomi är stark. Särskilt med tanke på att vi inom våra ramar, som på andra håll har varit i alla fall på kommunal nivå, sköter hela hälso- och sjukvården och gymnasieskolan som är de två absolut största posterna i landskapets budget.

    Jag tycker också att det handlar om värderingar när man talar om ekonomi, vad som är en bra satsning och vad som är en driftskostnad som i många termer låter som ett rent slöseri med skattemedel. För Socialdemokraternas del så ser vi satsningar på välfärden i form av sjukhus, skola och utbildning som strategiska satsningar på människor och där humankapitalet är grunden i ekonomin vid sidan av naturresurserna. Välutbildade, friska, oberoende människor som jobbar och skapar företag tar också ansvar på arbetsmarknaden och i familjerna. Det är så man bygger ett samhälle starkare.

    Arbetskraften och deras förmåga är ju grundbulten för vår ekonomiska framtid och därför är invandringen också så central. Både nu i regeringsförhandlingarna i Helsingfors men också för Åland är det en helt avgörande ekonomisk faktor att vi har en fortsatt god inflyttning och därmed integration.

    Ibland så kan det vara klokt att låna pengar om det behövs för investeringar. En investering kan också vara t.ex. utbildning, det vill säga investering i människor. Här tror jag att det kanske finns lite olika nyanser på vad det här är.

    Offentlig sektor är också en viktig stabil del i ett välfungerande marknadsekonomiskt samhälle. Det som vi talar om som drift, det är ju en kontinuerlig finansiering av våra gemensamma funktioner. Den samhälleliga ekonomin, i motsats till företag eller privatekonomi, är ju att den är evig. Den ska pågå hur länge som helst, längre än vi själva lever och den ska gå i arv till många generationer.

    Så om vi säger att Åland inte har någon skuld så tycker jag att vi ska vara glada över det, samtidigt som vi också kan hävda att vi på Åland har en enorm skuld, det vill säga skuld i åtgärder som har blivit uteblivet. Vi har en skuld när det gäller digitalisering, vilket vi har talat om många, många gånger här. Ett samhälle kan ha skulder i en lågutbildad arbetskraft, i vårdköer, i arbetslöshet och så vidare. Så därför är det jätteviktigt att ha en ganska bred och heltäckande ekonomisk diskussion.

    Det finansiella ramverket är ju till för att skapa en hållbar finanspolitik över tid. Det är viktigt att påtala att det fortsättningsvis är politikerna, lagtinget, som bestämmer ramarna. Och det som lagtinget beslutar om kan ju lagtinget också ändra vid behov. Jag tror att det är viktigt att understryka här att det man vill skapa med det finanspolitiska ramverket är ju ingen ekonomisk tvångströja utan snarare att försöka hitta en bekväm medium size kostym att röra oss i.

    Jag tycker att det är viktigt i det finanspolitiska ramverket, när man börjar sätta siffror på innehåll, att man funderar på kostnadssidan, men förstås också att man hela tiden systematiskt arbetar med intäkterna. Hur kan åländsk ekonomi växa? Hur kan man få skatteinkomsterna till Åland att öka? Det här är ju också en otroligt viktig del av den ekonomiska diskussionen.

    I och med att Åland inte har någon skattebehörighet så kan man ju heller inte använda det här systemet för att spara så pass mycket att man har pengar för att sänka skatter. Den goda moroten finns inte i vårt system, vilket kanske en del tycker att är synd, men jag tycker att det är bra.

    Sen kanske man ska också vara lite visionär och fundera över vilka redskap som vi skulle behöva i det åländska samhället om vi plötsligt fick ett stort inflöde av nya inkomster. Låt säga nu då att den havsbaserade vindkraften faktiskt innebär sådana intäkter som det har getts utfästelser om, att det både kommer in skatteinkomster kommunalt som är väldigt höga och att också landskapet tjänar en hel del på det här arrendet. Hur ska det regleras i vår åländska ekonomi?

    I Norge när det gäller oljefonden så fick man ju sätta de stora inkomsterna som kom från oljan i en fond därför att det gick inte att skjutsa ut så mycket pengar i det offentliga systemet. Det här måste ju också hanteras över tid så att samhället växer på ett medvetet och kontrollerat sätt. Det tycker jag att är en lite spännande tanke att också fundera över.

    Jag tror att vi kan få se en sidoeffekt av det här systemet, vilket kunde vara att vi får fler offentliga bolag. Det vill säga att istället för att ha landskapet att investera direkt över budget så kommer man att söka lösningar där man bolagiserar verksamheter och låter bolagen investera i stället. Ett sådant fenomen och ett sådant förslag har vi socialdemokrater lyft fram i samband med skärgårdstrafiken.

    Jag tror att vi ska ha realistiska förhoppningar när det gäller överskottsmål. Man kan ha en strävan att uppnå dem, men som det har sett ut de sista åren så tror jag att det är ganska utopiskt att tro att vi ska kunna lyckas skapa stora överskottsmål. Självstyrelsen har trots allt många hål att fylla för att kunna fungera väl i en alltmer komplex värld.

    Sen har jag ett par meningar i de allmänna motiveringarnas text under kapitel 2.2.3 som jag tycker att utskottet måste reflektera kring. Det står att den minister eller lagtingsledamot som önskar argumentera för ökade kostnader behöver ange en finansieringskälla. Det är klart, det är säkert inte så svårt. Om man inte vill hedra regelverket så kan man ju säga att vi lägger ner det där och finansiera det så. Jag tycker att det är viktigt att betona att man kan inte med lagstiftning reglera lagtingets budgetmakt och inte heller de folkvaldas rätt att komma med vilka förslag de än vill för att förbättra samhället.

    Jag tror också att det här finanspolitiska rådet kan bli en riktigt bra resurs för det åländska samhället. Framförallt genom att föra in kunskap och höja kunskapsnivån om samhällsekonomi och stimulera till en bra diskussion kring vad en hållbar samhällsekonomi innebär och hur den ska styras och ledas. Här tycker jag att man kanske borde överväga att inte vänta ända till 2028 innan man tillsätter det här rådet. Jag tror att vi skulle kunna ha nytta av det redan, så fort som möjligt, med kunniga personer i den rollen.

    Talmannen: Talmannen önskar uppmärksamma talartiden.

    Då ska jag sluta, herr talman, eftersom jag är så följsam. Tack för ordet!


  • Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag tycker att ledamot Gunell sätter kanske ord på den oro som i alla fall jag känner för det här finanspolitiska ramverket och dess funktionalitet de kommande åren.

    Ledamot Gunell pratade om ett underskott på 10 miljoner. Är det så farligt? Ja, det är klart att det är farligt, speciellt om det sker år efter år efter år. Då är det någonting som är fel i systemet, så kan vi inte fortsätta. Kan ledamot Gunell ge exempel på vad Socialdemokraterna till exempel skulle vara beredda på att prioritera ner för att få en budget i balans och få ekonomin i balans? Visst kan man alltid säga att just det är värt att satsa på och just det kommer att ge resultat om tio år. Men verkligheten är ju inte riktigt så, det är ju inte riktigt det som vi har framför oss med det finanspolitiska ramverket, utan att det bygger på någonting annat.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:49

    Jag tror att det är otroligt viktigt att ha en ganska bred syn på vad samhällsekonomi är och att det inte bara handlar om euro och cent på sista raden i landskapets budget. Den här budgeten är ju till för att syresätta ett helt samhälle. Det som blir ogjort är också samhällets ansvar, dvs. arbetslöshet, vårdköer, psykisk ohälsa och outbildad befolkning. Nu säger jag inte att vi har det på Åland, men allt det är också på minuskontot. Man kanske behöver ha ett breddat saldo när man ser på samhällsekonomi.


  • Tack, talman! Till syvende och sist, hur tråkigt det än må låta, så handlar det om ekonomi, att man har finansiering för olika saker. Vi ser på kommunal nivå att man drar in på allt som inte är lagstadgat. Man tar bort guldkant, man tar bort till exempel fritidsverksamheter, vilket vi läst om nyligen, för att man helt enkelt inte har finansiering till det. Det är det som sker. Det är därför vi har ett investeringsunderskott med digitaliseringen och i skärgårdstrafiken, för vi har valt att satsa de pengar vi har haft på någonting annat och så har vi byggt upp det här underskottet. Man kan alltid säga att det finns behov och det är det som vi har gjort och därför har vi inte de ekonomiska hängslena på oss. Jag blir lite orolig. Jag ser det som omöjligt för det här ramverket att fungera, speciellt efter det som ledamot Gunell i Socialdemokraternas gruppanförande har fört fram. Det är totalt omöjligt. Det sprack det för att få med hela lagtinget, tyvärr.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:50

    Jag tror inte att ramverket sprack, men däremot kanske Holmbergs önskade tvångströja sprack. Jag tror inte att någon här vill ha en tvångströja. Vi vill ha förnuftiga redskap för att styra ekonomin och finanspolitiken långsiktigt. Jag vet att ledamoten Holmberg hoppas att det här ska bli ett rigitt regelverk som bakbinder oss alla för att ens kunna komma med nya idéer om hur vi vill utveckla samhället. Någon sådan tvångströja sätter han inte på mig i alla fall och inte på många andra politiker heller, tror jag.


  • Herr talman! Ramverket skulle vi kunna klara oss utan. Vi har provat det. Ledamot Gunell och jag själv var med när vi provade ramar, långsiktighet och överskottsmål. Det fungerade inte. Man gökar slut på pengarna, som Lasse Wiklöf sade, när det finns pengar. Så är ju fakta.

    Jag tycker att man borde ta en bredare diskussion om det här. När är man skuldfri? Kommunerna är inte skuldfria. Pensionärerna måste vi betala via budgeten. Vi har ett BNP som har gått från bäst i Norden till sämst i Norden. Vi har en demografisk utveckling som är otroligt dålig. Vi har en offentlig sektor som snart springer förbi privat sektor. Vi har ett investeringsunderskott på snart alla områden. Då är inte lösningen mera offentliga bolag, utan vi måste vidta åtgärder. (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:52

    Jag tror att ledamoten Strand och jag ser ganska lika på det här. Vi har ett enormt investeringsunderskott. När vi ska investera så måste vi ju göra det ytterst medvetet och långsiktigt. Det är därför som jag är så irriterad över att vi har kastat en massa miljoner på utredningar som sedan inte leder till något resultat. Det tycker jag är fullkomligt slöseri med skattemedel och sådant tycker jag att vi ska sluta med.


  • Herr talman! Vi har inte gemensam syn när det gäller belåning och underskott och utveckling av offentliga bolag och privat sektor kontra offentlig sektor. Så till den delen så har vi olika syner. Vi har olika ideologier i grunden. Ledamot Gunell har en större tro på samhälle, medan jag tror att vi måste omstrukturera till privat sektor för att få upp BNP, eftersom BNP i privat sektor är mycket högre än i offentlig sektor. Kan vi inte göra det så kommer vi inte att klara av demografin och de investeringsbehov som vi har i vårt samhälle. Privat sektor, ja, inte mer offentlig sektor, där skiljer vi oss åt sig i den stora saken.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:54

    Jag tycker också att det är viktigt att privat sektor växer, men kanske inte på offentlig sektors bekostnad genom att till exempel konkurrera om arbetskraft. Det är fritt att göra, naturligtvis. Men jag tror att den åländska ekonomin växer totalt sett genom att vi blir fler invånare här som arbetar och skapar företag. Det är ju så hela kakan växer. Det är det synsättet som jag tycker att vi måste lyfta upp i diskussionen.

    Sen finns det mängder av samhällsstrukturer som vi måste ändra på och som utgör direkta hinder för att den åländska ekonomiska utvecklingen kan fortskrida, till exempel när det gäller kommunstrukturen. Vi har mycket att jobba med, definitivt.


  • Tack, herr talman! Tack ledamot Gunell. Ett par reflektioner här. Det ena handlar om skuldsättning. Jag har aldrig hört att det offentliga landskapet eller kommunerna har sagt att nu är vi klara, nu har vi allt, vi har utbildningen på topp, vi har alla vägar byggda och alla fartyg, köpta etc. Det kommer alltid att ha funnits en skuld och det kommer alltid att finnas för vi kan aldrig jobba ikapp den. Jag tror nog att det också är ett sundhetstecken. För den dagen som vi inte har någonting att jobba med så kanske vi inte har ett samhälle. Så vi har kanske lite olika syner på skulder och speciellt när det gäller att ta upp lån. Kan man ta upp lån för något som betalar sig och som leder till lägre drift? Ja, absolut. Tar vi det för att vi inte kan finansiera utbildning på annat sätt? Nja, då är vi inne på att prata drift och den ska vi inte lånefinansiera. Så där har vi lite olika synsätt.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:56

    Jag menade ju att också minister Höglund och hans regering har hållit på att låna under hela mandatperioden och framförallt då från PAF-medlen. De utgör idag en helt vanlig del av hela samhällskassan. Så i stället för att låna från banken så har man ju lånat av outnyttjade PAF-medel som egentligen kanske inte skulle gå till driftskostnader.


  • Jo, med det lilla tillägget att det är klart att det finns en större summa i balansräkningen sedan många år och den har ju byggts på under årens lopp. Den finns där som en reservering. Men på andra sidan i balansräkningen bland kassamedel så finns det de facto mera pengar än PAF-reserveringen, så det är en sanning med modifikation.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:57

    För att uppnå det som det här finanspolitiska ramverket idé handlar om, nämligen långsiktighet och transparens, så tror jag att det är viktigt att också ta in alla delar av ekonomin här. Här tycker jag att det fortfarande finns ett jobb att göra. För visst finns ju PAF-medlen där nu som en buffert i landskapsekonomin att ta av när det behövs, både i likviditet och andra penningströmmar. Det här tror jag inte att till alla delar är helt transparent för ålänningarna och kanske inte ens för lagtinget.


  • Talman! Man kan väl kalla det för tvångströja eller inte. Men det är ett obestridligt faktum att vad vi har för resurser och vad vi har för ekonomi så styr ju vår verksamhet och vad vi har utrymme att göra. Jag tycker att det är en viktig princip att har vi den ekonomi vi har och har vi underskott så då behöver man finansiera sina reformer och förslag. Jag tycker att det är vanligt sunt bondförnuft. Jag tycker att man kan prata om reformutrymme. I kommunerna kan man prata om att göra vissa investeringar eller göra vissa saker och då kan man höja skatten. Lika lätt har inte vi att göra det på landskapsnivå utan vi har ett underskott. Vi har ett strukturellt underskott som vi hamnar att hantera under flera mandatperioder framöver. Jag tycker att media borde ha varit mycket noggrannare med att följa upp olika förslag och hur man tänker finansiera dem. Jag tycker att det är helt rätt tänkt.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 15:58

    Jag tycker att det blir en lite förenklad diskussion. Om man säger att Åland har ett ackumulerat underskott på säg 100 miljoner euro - det beror på hur långt du går tillbaka i tiden - men då tror ju alla andra som är vana med en statsekonomi att det betyder att man har motsvarande belopp i en skuld. Det har ju inte vi. Man måste ju nämna det också, den delen av frågan. Visst det skulle vara bättre med lite mera inkomster i den offentliga kassan för att klara alla åtaganden. Hur problematiskt är det när dessa underskott inte har omvandlats till en landskapsskuld? Det måste man också fråga sig.


  • Talman! Min uppfattning och Liberalernas uppfattning är att vi står på randen till att börja låna till drift. Vi behöver låna till investeringar. Det kommer inte att vara på det viset heller att vi bara kan låna till investeringar som minskar budgetslitaget, utan vi kommer att behöva låna till investeringar.

    Man kan inte jämföra självstyrelsen med ett land. Där kan man föra penningpolitik och finanspolitik. Vi kan föra en liten finanspolitik och det försöker vi göra. Jag tycker också, om man pratar om tvångströja, att det blir lite vulgärpropaganda åt andra hållet, att man vill slakta sjukvård och lärare och allt sådant. Det är ingen och aldrig någon i Liberalerna som har sagt det. Men vi är mycket bekymrade över landskapets och de offentligas ekonomi. Vi är fullständigt överadministrerade och överbyråkratiserade och där sätter vi en massa onödiga skattepengar. Men där är vi överens att vi tycker att vi är överbyråkratiserade och överadministrerade. Det blir också en fråga för nästa landskapsregering. (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 16:00

    Ja, oavsett så är det i alla fall bra att vi kommer att ha det här finansiella ramverket. Det kommer att tvinga fram dessa typer av diskussioner inför varje ram som ska antas. Det krävs att man väger både inkomster och utgifter när man funderar över hur man ska få hela samhällsekonomin att växa. Det är också vettigt att fundera över om det är förnuftigt att ta ett lån här i syfte att åstadkomma någonting som bär in i framtiden? Vi kan inte ha den här lånerädslan eller skräcken som finns på Åland, för vi har lånat mycket, det är absolut min uppfattning. Vi har tagit det från PAF i stället.


  • Ledamot Simon Holmström Gruppanförande | 16:01

    Talman! Över hela världen kämpar länder och regioner med att hantera budgetunderskott och skuldsättning efter en pandemi och under en inflationskris.

    Att få budgeten i balans, det är inte sifferlekar på ett papper. Det handlar om tuffa beslut som utgår från allmänhetens bästa över politiska spel och populism. Det kräver politisk förhandlingsförmåga.

    Landskapsregeringen föreslår nu en lagstiftning som ska sjösätta ett finanspolitiskt ramverk för att hjälpa oss politiker att göra just dessa prioriteringar över tid och detta välkomnar vi i Hållbart Initiativ.

    Egentligen ska det inte behövas. Men det gör det. För det verkar inte som om alla partier och politiker har samma problembeskrivning. Då är det svårt att ens börja diskutera lösningar. Ramverket kommer att leda till att politiker från alla fält måste göra bedömningar om den ekonomiska situationen, lära sig verktygen och tvingas göra prioriteringar själva.

    Talman! Så hur går landskapsregeringens arbete? I höstas sade regeringen att lagtinget skulle fastställa kostnadstak inför budgetprocessen under våren 2023. Så blev det inte. I förslaget till första tilläggsbudget i år skrev landskapsregeringen att det finanspolitiska ramverket ska tillämpas för 2024 års budget. Så blir det inte heller om man läser lagförslaget, utan först 2025.

    Det är som att man väntar på en sak först, alltså den här lagen, innan man kan börja med någonting annat och där har vi orsaken till förseningen. Det är beklagligt.

    Nödvändiga förarbeten är regeringen också försenad med. Finansminister Höglund sade förra veckan att man inte har analyserat förverkligandegraden avdelning för avdelning för att bedöma hur mycket luft det finns i systemet. Det är ju rätt onödigt att planera för en stram budgetprocess om man inte kan vara precis från början.

    Dessutom finns det ännu frågetecken hur PAF-medel ska få användas. Kan man fördela dem fritt eller ska de gå till specifika ändamål? Finns de under kostnadstaket eller inte? Regeringen har varit förtegen om detta trots att en kommitté under ledning av tidigare finansminister Tobben Eliasson kom överens om att efter fördelningen till föreningslivet ska man åsidosätta pengar till utvecklings- och hållbarhetsprojekt genom ett forsknings- och utvecklingsråd. Det är nästa regering som ordna upp det.

    Talman! För Hållbart Initiativ är hushållandet av begränsade resurser högt prioriterat oavsett vilka resurser det handlar om. I opposition har vi tagit som heder att våra budgetmotioner inte är kostnadsdrivande utan att alla förslag vi kommer med finansieras. Och det kommer vi att fortsätta med. Och bli bättre på förstås.

    Vår vision om hur skattemedel ska fördelas utgår från principen att styra pengarna mot enbart ekologiskt och socialt hållbara verksamheter. Det innebär rent konkret att till exempel fasa ut ohållbara subventioner, öka hållbarhetskrav på utbetalningar och säkerställa en låg resursförbrukning, vare sig det handlar om bunker, elförbrukning eller kontorsmöbler. Vi tar samtidigt avstånd från den hätska, spartanska åtstramningspolitiken, den som använder ett bingohjul för att utröna vilken verksamhet som man ska hugga på härnäst. Tyvärr finns de tendenserna att dumsnåla mitt bland oss.

    Det kan rentav vara farligt. Att dumsnåla med det offentligas kostnader kan ha allvarliga konsekvenser för den sociala hållbarheten och skapar orättvisor. Drastiska nedskärningar inom viktiga samhällsområden som utbildning, hälsovård och socialvård påverkar framförallt de mest sårbara i samhället, såsom barn, äldre och personer med funktionsnedsättningar. Oftast behöver dessa hämta stöd från en annan del av samhället för att service tas bort från ett ställe. Och totalekonomiskt blir det därför inte alltid en framgångssaga.

    När vi dumsnålar äventyrar vi också investeringar i infrastruktur. De tuffa kostnadstaken får inte bli ett svepskäl för att ignorera behovet av att modernisera och underhålla vår infrastruktur, även om avskrivningarna nu ska omfattas i kostnadstaket. Då riskerar vi att hamna på efterkälken och försämra vår förmåga att möta framtida utmaningar.

    Talman! Vi får inte fastna på kostnadssidan alltför länge. Minst lika mycket politisk energi behöver vi lägga på intäktssidan och den stimulerande näringspolitik som måste till. Med dagens ekonomiska system får Åland som bekant mer tillbaka om näringslivet går bra.

    Vad vi lägger in för förväntningar på näringslivet de kommande åren? Ja, det påverkar det överskottsmål vi kan lägga på lång sikt. Tror vi på att nya branscher kan utvecklas? Hållbart Initiativ är övertygade om att en aktiv omställningspolitik är den bästa näringspolitiken. Att främja investeringar i förnybar energi, energieffektivitet och miljöteknik kommer att skapa gröna jobb vilket ger möjligheter till arbete och utbildning för människor inom olika branscher och yrkesområden. Det är därför viktigt att landskapsregeringen faktiskt går vidare med projektet om storskalig havsbaserad vindkraft och satsar de resurser som faktiskt behövs för att förbereda en auktionering av havsområdena med höga miljökrav. Kostnadstaken behöver beakta strategiskt valda satsningsområden.

    Att minska resursslöseriet och främja cirkulär ekonomi ger också arbetstillfällen och skatteintäkter. Åland behöver öka incitamenten för företag att anpassa sig till cirkulära affärsmodeller. En cirkulär ekonomi kräver samarbete och partnerskap mellan olika aktörer i näringslivet, inom det offentliga och samhället i övrigt. Tyvärr är dessa partnerskap få på Åland, så också här behöver satsningar för att hitta synergilösningar mellan olika branscher.

    En viktig del i näringspolitiken är också att se till att så mycket pengar som möjligt cirkulerar lokalt på Åland. Just nu läcker Åland som ett såll. En mer lokalt betonad ekonomi är viktig för att generera skatteintäkterna här istället för någon annanstans, där produktionens hållbarhet inte kan uppskattas på samma sätt. Inom området lokal ekonomi finns också mycket att göra, inte minst uppdaterade upphandlingskriterier och ökad konsumentupplysning.

    För Hållbart Initiativ behöver näringspolitiken reformeras inte bara på grund av att öka intäkterna, utan också för att lämna efter oss bättre förutsättningar för våra barn att leva goda liv. När det ekonomiska systemet krockar med det ekologiska systemet är det ekonomin som måste anpassas - inte tvärtom. Tack, talman!


  • Tack, fru talman! Tack för ett bra och intressant anförande. Jag omfattar de flesta delarna.

    Det här med dumsnåla kostnader så vill jag säga att den här regeringen har inte gjort det, utan tvärtom. Om vi tar pandemin som exempel så valde ju regeringen att fortsätta och behålla arbetsplatser. Den valde att stöda de företag som var mest drabbade och den valde att stöda kommunerna. Jag tror kanske att ledamot Holmström kan hålla med om att vi har inte dumsnålat.


  • Talman! Det kan jag faktiskt hålla med om, det är viktigt just under krissituationer att man tar höjd för de värsta effekterna som man kan tänka sig av yttre omständigheter som pandemin. Vi ser också just i dag en levnadskostnadskris som många upplever till följd av det brutala anfallskriget i Ukraina. Troligtvis kommer en lågkonjunktur också snart, vilket gör att vi fortsättningsvis behöver hålla en ganska expansiv finanspolitik, om vår ambition fortfarande är att skydda just de svaga grupperna i samhället och att minska på arbetslösheten. Jag hoppas att det är en princip som också nästa landskapsregering följer. Att att man har ett system som faktiskt kan anpassa sig utifrån de yttre omständigheterna och att man också ger den bästa politiken och ger de bästa förutsättningarna för samhället att också överbrygga till tiden efter krisen.


  • Tack, fru talman! Det är ju det som blir det svåra, samtidigt som man inte ska dumsnåla så ska man sätta tak. Det blir svåra prioriteringar där. Det är helt klart.

    Sedan nämnde ledamot Holmström också någonting om att man måste se på intäktssidan. Det är någonting som jag alltid har sagt: överfokusera inte på kostnadssidan, tänk också på intäkterna! För det är liksom skillnaden mellan dessa som ger resultatet. Det är viktigt för Åland med tanke på den nya lagen som vi har, den här överföringen, att man jobbar på intäktssidan. Aktiv omställningsstrategi är jätteviktigt. Jag tror att vi är överens på de flesta punkterna.


  • Tack, talman! Det är fint att se att vi är överens, i alla fall på det principiella. Sedan när kostnadstaken ska sättas och prioriteringar göras, det är kanske där sedan som vi ser lite nyanser. Jag kan tänka mig att att anpassningsbarheten till viss del kan dämpas av den här budgeteringsmarginalen som sätts in. Det som vi har sagt från Hållbart Initiativs sida är att det behöver finnas klara principer för hur de här medlen ska användas, att man inte gör det hur som helst. De yttre omständigheter som gör att man kan aktivera de här pengarna behöver liksom klargöras på något sätt. Det hoppas jag att man kan göra också i den fortsatta processen, kanske i utskottsbehandling eller vidare.

    Just vad gäller näringspolitik så finns det egentligen inte med här i det här lagförslaget. Däremot så konstaterar vi att den förhoppning vi har om näringslivet, den kommer ju att omsättas i ett överskottsmål på ett eller annat sätt och finnas som underlag till prognoser. Det måste vi (… taltiden slut).


  • Ledamot Anders Eriksson Gruppanförande | 16:13

    Tack för ordet, fru talman! Som jag sade i ett replikskifte med finansministern redan så är vi från Ålands Framtids sida positiva till det här regelverket, men har förstås frågor och kommentarer.

    Det som ändå är det viktigaste, och kanske allra mest positiva, är att man börjar diskutera finanspolitik lite mer på allvar. Det har jag personligen saknat väldigt mycket den här mandatperioden. Det blir mera långsiktigt. Det blir mer förutsägbart. Om man ska använda inneordet "hållbart" så blir det en mer hållbar ekonomi.

    Men det jag har lyssnat på hittills i debatten så visar att folk har ganska olika förväntningar på vad det här ska ge sist och slutligen, och det tror jag att regeringen får bära med sig.

    Jag har tre kommentarer helt kort, innan jag går in på lagtexten, som jag tänkte säga med anledning av ledamoten Camilla Gunells anförande. Hon sade att man kan inte sänka skatten och det är ju bra, som hon uttryckte sig. Jag tycker ju inte att det är så bra. Jag tycker att ju lägre skatter man har, desto mera främjar det tillväxten och näringsverksamheten i ett område. Vi får inte glömma att via landskapsandelar så kan vi faktiskt sänka det åländska skattetrycket och den möjligheten ska vi absolut ta vara på.

    Ledamoten Gunell sade också att det är bra att man bolagiserar verksamheter. Det var i ett replikskifte om att man inte skulle överbyråkratisera saker och ting. Det där hänger ju inte riktigt ihop. För när man bolagiserar verksamheter, vi har så många exempel på det redan i dag, så blir verksamheten att växa av sig själv utan någon politisk styrning överhuvudtaget.

    Det här med att överbyråkratisera så hamnade vi in på kommunerna och färre antal kommuner. Men verkligheten är ju den att den service kommunerna ger åt medborgare; dagvård, skola och åldringsvård, är så oerhört viktig för medborgarna och kostar egentligen ganska lite i förhållande till landskapets många gånger överbyråkratiserade verksamheter. Det tror jag att är viktigt att vi har med oss.

    När vi tittar på den här lagframställningen så fastställer man ju först en maximalnivå för landskapets kostnader som är rullande treåriga och en budgetmarginal för oförutsedda utgifter ska finnas under taket. Det gäller ju att man har klart för sig hur stor den ska vara. I ett replikskifte sade jag åt ministern att här finns det ju en öppning som man kan använda sig av. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet speciellt ser vad det finns för risker med det här.

    Det är också bra att det samlade budgetutrymmet fastställs först och därefter detaljer. Min uppfattning är att man nog alltid nästan inom offentlig sektor har gjort tvärtom. Man har bestämt att det här, det här och det här ska vi göra och så får vi se vad det blir på sista raden. Så det där är en väldigt viktig sak.

    Det sägs också "tilläggsbudgetar föreslås i stället benämnas ändringsbudgetar och användas restriktivt. Ökade kostnader inom ett område ska finansieras genom minskade kostnader inom ett annat." Också det här är riktigt, riktigt bra.

    Däremot sägs "förslagsanslagen i budgeten avskaffas och ersätts med ramanslag". Här kommer min första fråga till finansministern. Informationen om vad de olika anslagen innehåller har ju varit väldigt bristfällig hittills. Finns det inte en risk att det med det här arbetssättet kan bli ännu mer av bristfällig information? Det är mycket möjligt att jag har missuppfattat någonting, men det skulle vara intressant att veta.

    Sen sägs att det ska vara en extern, oberoende och opartisk granskning och man ska inrätta ett finanspolitiskt råd. Man vill ha mera kunskap, det är förstås bra. Jag ska återkomma till lagtexten om tiden medger, men jag hoppas att man också kan räkna politiskt arbete som en tillgång här. Jag tänker till exempel på tidigare finansminister Mats Perämaa, tidigare lantrådet Roger Jansson och det finns många som har haft oerhört mycket att göra. Det har ju blivit så att man ska ha expertgrupper och då ska ju politiker vara bannlysta. Men nog är det ju faktiskt så att många politiker är ganska väl insatta och kanske mest insatta i hur samhällsekonomin är uppbyggd och hur den ska skötas.

    Innan jag går in på lagtexten så måste jag vända mig till vicetalman Roger Nordlund som är den enda jämte mig som varit här så länge. Man hade en skatteutjämningsfond som man byggde upp efter den här stora lågkonjunkturen som var i början på 90-talet. Om jag inte missminner mig så i den valutan så hade man ändå 30 miljoner som bäst i skatteutjämningsfonden. Sen helt plötsligt så skulle man använda den, men det var helt omöjligt att bygga upp någonting igen.

    Så mycket av det här som sägs så har man ju försökt göra tidigare, men man har ju inte riktigt följt det. Nu hann jag inte forska i om det verkligen fanns ett detaljerat lagverk runt skatteutjämningsfonden eller om det mera var ett principbeslut att så här ska vi göra. Men man har försökt tidigare, men man har misslyckats. Då är det viktigt att man tittar på vad det kan finnas för gropar här.

    Det sägs så här under punkten 2.2.2 Överskottsmål: "Överskottsmålet beror dels på möjligheten att faktiskt generera överskott, dels på hur stor reserv som är önskvärd." Det är sant som det är sagt, annars blir det ingenting. Och så sägs det "hur stor reserv som är eftersträvansvärd beror på landskapsfinansernas konjunkturkänslig och dess stabiliseringspolitiska ambitionerna." I början av den här mandatperioden pratades det om att man kunde spara, vilket man absolut hade kunna göra, och då handlade det om stabiliseringspolitik. Det här är rätt väl formulerat och någonting som finans- och näringsutskottet kan gå riktigt noga igenom.

    Nu ser jag att jag bara har tre och en halv minut på mig att ta upp lagtexten så då ska jag gå in på den.

    Överskottsmålet är det första som nämns. Det är bra. Kostnadstaket är det andra, där sägs att "en del av kostnadstaket ska reserveras för oförutsedda kostnader, den så kallade budgeteringsmarginalen och den får inte användas för att öka ett anslag utan lagtingets godkännande". Det är också bra. Men vi vet alla att lagtinget består av en majoritet som ganska långt vattenstämplar de beslut som regeringen tar, så det är ingen garanti för att man inte ska reservera per automatik för oförutsedda kostnader utan att det behövs.

    Det sägs att det ska vara ett finanspolitiskt råd som jag nämnde tidigare. Där sägs att "valberedningen ska bestå av ordförande, viceordförande för finans- och näringsutskottet samt två andra ledamöter som utses av landskapsregeringen för en bestämd tid. Med tanke på att vi pratar om långsiktighet, så hoppas jag att man kan se till att också oppositionen är företrädd i valberedningen, så att man inte gör som det har gjorts ganska mycket under den här mandatperioden. Det är regeringspartierna punkt slut som ska rymmas in, oavsett vad det kan vara.

    10 § Överskridning och överföring av anslaget: "Ramanslag får tillfälligt överskridas, det kallas då för anslagskredit. Om det är nödvändigt för att täcka kostnader som inte var kända när anslaget intogs i budgeten eller för att uppfylla anslagets ändamål kan landskapsregeringen medge att ett ramanslag överskrids utöver anslagskrediten." Det sägs också i följande moment i den här paragrafen: "Outnyttjade medel kan användas upp till två finansår efter man har budgeterat dem." Det här är också ett hål, som jag ser det, som man kan använda sig av om man inte vill ta fullt ekonomiskt ansvar.

    Jag ska avrunda med det som är bra, för det mesta är bra. Det här är ingen kritik finansminister Höglund, utan det är bara frågor som jag hoppas att vi kan få svar på i den här debatten eller att finans- och näringsutskottet tar dem på största allvar.

    I 14 § kommer ändringsbudgeten upp. " I ett förslag till ändringsbudget som behöver överlämnas till lagtinget bör föreslagna utgiftsökningar finansieras med motsvarande utgiftsminskningar eller inkomstökningar." Själv hade jag gärna sett att man hade strukit ordet "bör", men det är i varje fall bra att texten finns där.

    Jag vill ha avrunda, som jag sade i en replik, med att tacka för ett välutfört jobb. Tack!


  • Tack, fru talman! Ledamoten Eriksson skulle kanske ha lyssnat lite mera noggrant kring det jag sade skatter. Eftersom Åland inte har skatteinstrument så kan ju politikerna här inte heller sänka skatterna. Jag tror till exempel att vi för 2008 inte skulle ha haft en utjämningsfond om det hade funnits den möjligheten, eftersom det då fanns ackumulerat så mycket pengar så skulle man antagligen ha sänkt skatten. De här ideologiska inbesparingarna på offentlig sektor i syfte att kunna sänka skatter så tycker jag ibland att inte är helt okej.


  • Det kan jag respektera, det får man se olika på. Jag försökte lyssna så noga jag kunde. Jag noterade att ledamot Gunell sade i en bisats att vi har inte skattebehörigheten och det är bra. Jag ser helt annorlunda på det. Jag tycker att det är illa att vi inte har skattebehörigheten för vi skulle få ett helt annat ansvarstagande inom finanspolitiken. Det blir tyvärr att man för en ganska enbent finanspolitik när man inte heller har skatteinstrument för att driva en traditionell finanspolitik där man både kan bromsa och gasa.

    Men igen, ju mer landskapsandelar vi kan ge, ju mera kan vi sänka skattetrycket till de åländska medborgarna. Det finns absolut ett samband där.


  • Det är en annan fråga huruvida Åland ska ha skattebehörighet eller inte. Om vi hade haft skattebehörigheten och de redskapen så skulle vi förmodligen också ha haft en landskapsskuld eftersom man balanserar de här två mot varandra. Så då hade vi väl ha haft en helt annan typ av ekonomi.

    Men det goda med att inte ha ett sådant skatteredskap är ju att vi kan t.ex. inte använda landskapets pengar på det sättet. Det finns också regeringar, inte på Åland men t.ex. i Sverige, som lånat pengar i syfte att sänka skatten. Det blir ju lite omvänd Robin Hood princip att ta från de som har minst och ge åt de rikaste. Det är kanske inte en politik som jag riktigt står för.


  • Det kommer säkert som en överraskning men det är ingen politik som jag heller står för, att låna för att sänka skatterna. Men det jag fäste mig var när ledamoten Gunell sade att vi inte har skattebehörigheten och det är bra. Jag tycker att det är beklagligt. I alla sammanhang, om man driver ett företag eller tänk i kommunerna om man inte skulle ha möjligheter att balansera verksamheten med skatteintäkterna till exempel i Mariehamns stad och Jomala kommun, nog skulle det ju bli väldigt enbent. Det är klart att vi fick ett helt annat ansvarstagande och en helt annan ideologisk debatt om vi också hade skatteinstrumentet. Tyvärr är ju synen i det åländska näringslivet och kanske långt ut i det åländska samhället så pass nedslående när det gäller åländsk politik att många tycker att det är bra att vi inte har skattinstrument. Men vi måste ta så mycket ansvar att vi kan visa att det är bra om vi skulle ha skatteinstrument och vi är absolut kapabla. (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Tack ledamot Eriksson, kloka ord. Jag vill hålla mig kvar lite i den här skattediskussion. Jag hörde i ett tidigare replikskifte att vi måste bli bättre på att jobba med intäktssidan. Jag får lite gåshud av det på ett negativt sätt. I min värld handlar det om att vi ska se på vilket sätt vi kan höja skatten ytterligare eller till exempel införa nya avgifter eller höja avgifter. Jag tycker att det är totalt fel väg.

    När det gäller skattebehörigheten så har vi från Liberalerna i flera omgångar under mandatperioden varit ivriga på att landskapsregeringen borde ha någon form av utredning kring hur vi kan nyttja vår skattebehörighet. Nog kan vi ju göra en hel del, speciellt när det gäller att stimulera. Vi kan ju göra ett skatteavdrag till exempel för nyinflyttade, vi kan göra skatteavdrag för våra företag, vi kan göra skatteavdrag för den som vill jobba längre i den grå ekonomin och få den att lyfta riktigt ordentligt etc. På det sättet så skapar vi flera i arbete och på det sättet skapar vi den eftersträvade ökade skattebasen. Men att inte kunna sänka (… taltiden slut).


  • När det gäller den sista meningen så är jag inte helt säker på om den var riktad mot mig. Självklart skulle det för ett borgerligt parti vara ganska självklart att man jobbar för att få ett så lågt skattetryck som bara är möjligt.

    Vill vi vara ansvarstagande politiker, vill vi driva en verkningsfull finanspolitik så är ju skatteinstrument faktiskt ett viktigare medel än vad utgiftssidan är. På utgiftssidan kan vi bara betala ut bidrag och olika understöd för att stimulera samhället i stort. Medan ju lägre skatter som man kan få till stånd, desto mera tillväxt och desto mera utveckling får man i ett samhälle.


  • Tack, talman! Problemet idag hittills har varit att vi har blivit allt hungrigare i takt med att matsäcken har blivit större och intäkterna ökat, så har vi ätit desto mera. Sätter vi det där i en graf, hur vår offentliga sektor har utvecklats i förhållande till den privata och hur vår intäktssida ser ut i förhållande till vårt underskott, så är det ingen trevlig läsning. Jag och Liberalerna skulle vilja att parallellt med att vi skapar ett överskott så borde nog också ålänningarna och våra företag få tillbaka en del av de pengar de faktiskt gnor ihop. För tittar vi på dem rent krasst så är vi nog rätt överbeskattade på Åland oberoende av ålder och kön och företagen eller inte.


  • Det är riktigt. Jag drar mig till minnes det som en fullmäktigeordförande skrev för två veckor sedan i en insändare. Under de sista tio åren har landskapets egen verksamhet ökar med 52 miljoner, medan kommunerna stått mer eller mindre på noll, de har inte alls ökat i motsvarande grad. Så då är det ju också ganska intressant att se vad man har för möjligheter med den väldigt haltande ekonomi som vi har i dag, det vill säga utan att vi har full skattebehörighet. Vi har ju skattebehörighet ute i kommunerna, men samtidigt är ju kommunerna i en sådan sits att de har så pass mycket pålagor och skulle de höja skatterna i motsvarande grad så skulle det ju bli en ohållbar sits för ålänningarna.


  • Tack, fru talman! Tack till ledamot Eriksson för ett, som jag upplevde, positivt bemötande runt ramverket.

    Ledamoten hade lite frågor här runt ramanslag. Det är nuvarande förslagsanslag som försvinner och byts ut mot ramanslag. Bästa exemplet på de förslagsanlag som används idag är väl arbetslöshetsmedel där vet man inte riktigt var de landar, kanske budgeterade medel inte räcker till. Då har man möjlighet idag att i princip fritt överstiga det budgeterade beloppet. Så det här är någonting som ersätter det, men med ett lite mera strikt regelverk där som säger max 10 % eller mindre, beroende på vad man beslutar. Jag ser det nog som en förbättring och en typ av styrning där jämfört med dagens.


  • Tack för det positiva omdömet. Jag försöker alltid vara positiv, men det är inte så lätt alla gånger förstås.

    Jag läste synbarligen in fel då, utan det blir mera en rubrikändring och en mera flexibilitet på anslagen än vad det har varit tidigare. Men motiveringarna till vad de ska gå till så kan rent av bli bättre än vad de har varit tidigare. Förstod jag det rätt? I så fall kommer jag att vara ännu positivare.


  • Så är det. Slutligen är det ju lagtinget, i samband med att man antar budgetförslaget, som också antar vad man har för olika typer av anslag. Det står alltid efter varje moment.

    Antal moment som kommer att ha ramanslag är för tidigt att säga, men det kommer inte att bli alla utan det kommer bli typ arbetslöshetsersättningen. Jag kan tänka mig att också någon myndighet, som har mycket projekt som kan gå över årsskiftet och stöka till siffrorna, kan ha en fördel av det här.


  • Jag har förståelse för att det ändå ett system, oavsett den parallellen jag gjorde till skatteutjämningsfonden, som är nytt och att man får pröva sig fram.

    Jag glömde en ganska viktig sak. Jag hoppas att finansministern kommer upp senare, jag ska inte vara oschysst och ställa frågor som han inte kan svara på nu. Men om han kommer upp senare så från Ålands Framtids sida och flera andra så ser vi det nog som enormt viktigt att man skulle lyckas slå fast saker kostnadstaket nu, innan vi brakar iväg in i valrörelsen med alla löften till höger och vänster. Jag har inte sett om finansministern har kommenterat det, men förhoppningsvis senare i debatten. Det skulle vara viktigt att veta.


  • Fru talman! Vi har ett intressant förslag och det var ett intressant anförande. Ni kom in på det finanspolitiska rådet som jag själv har stora förhoppningar om, även om vi inte vet exakt hur det ska se ut och vem som ska vara med i det. Ni nämnde att det fanns förslag på att det skulle eller inte skulle vara politiskt tillsatta personer. Ni nämnde, men jag ska inte nämna namn, men spontant låter det kanske bra att ha tidigare talmän eller finansministrar med. Men jag är nog själv av den uppfattningen att det inte är bra, för då är det ju personer som själva har varit med i politiken - kanske inte precis just nu - och kanske har svårare att se det här lite från sidan. Att det är ålänningar, det har jag är ingenting emot, från ÅSUB och så vidare. Men jag tror inte att det är lyckat att ha tidigare politiker med för att försöka se det här objektivt, enligt min uppfattning.


  • Tack kollegan Toivonen för en bra fråga. Det står står så här i 4c §, Finanspolitiskt råd: "Rådet består av högst sex ledamöter". Sedan sägs det: "Valberedningens förslag ska möjliggöra att det inom rådet finns ledamöter med vetenskaplig kompetens inom ämnesområdet ekonomi, erfarenhet av ekonomiskt politiskt arbete samt god kännedom om åländska förhållanden. När det gäller de två sista kriterierna så har jag svårt att se att personer som överhuvudtaget inte har bekantat sig med det politiska systemet skulle ha så mycket mer att tillföra än en duktiga före detta politiker. Men jag hoppas när det står så här, "att de ska utses av landskapsregeringen för en bestämd tid", då kan det lätt bli att man utser ett finanspolitiskt råd som man vet att lite går i takt med en själv.


  • Fru talman! Ledamot Eriksson frågade om utjämningsfonden. Jag minns den mycket väl eftersom jag både var finansminister och lantråd under den tiden. Den kunde byggas upp tack vare att det gjordes stora försäljningar av statlig egendom som vi automatiskt fick vår andel av. Plus att vi lyckligtvis under 90-talet hade bättre sysselsättningsläge här på Åland än i övriga Finland, vilket gjorde att vår klump blev relativt stor. Det var nog till och med betydligt större än 30 miljoner när den var som störst.

    Pengarna används huvudsakligen till tre saker som jag vill minnas över åren. Dels så laddade vi landskapsandelssystemet med sju extra miljoner och den nivåhöjningen lever fortfarande kvar i våra system. Det var minister Wiklöf som ansvarade för den stora höjningen till alla kommuners stora glädje. Vi överförde också flera gånger (… taltiden slut).


  • Vi har lite samma minnesbild. Det var ju liksom extraordinära intäkter som dök upp som man då hade förståndet, om jag får säga så, att sätta i skatteutjämningsfonden.

    Men det som jag inte hunnit forska i, som kanske vicetalman Nordlund kommer ihåg, så det torde ju ha funnits ett regelverk också. Det är ju inte bara att sätta in i en fond och så är det bra med det. Om man tog ut medel för olika åtgärder så föreföll det som att man glömde att fylla på i den här fonden igen. För nog har det de facto funnits extraordinära intäkter. Vi har haft en stor ökning av kostnaderna också under en lång tid av år och nog har det funnits möjligheter till fondera också tidigare. Det är det där som jag är lite lurig på med de öppningar som finns i det här regelverket, så att vi inte igen gör på samma sätt som (… taltiden slut).


  • Fru talman! Regelverket på den tiden var nog ganska övergripande, måste jag väl medge. Det gav ganska stor frihet till de politiker som då satt i landskapsregeringen och i lagtinget.

    Men det som laddades förutom landskapsandelssystemet så var pensionsfonden och vi införde också ett allmänt avdrag som sänkte skatten till ålänningarna under ett antal år.

    Sedan måste man komma ihåg att vi har haft goda tider och vi har också haft dåliga tider. När en landskapsregering tillträdde, jag tror att det var lantrådet Viveca Eriksson, så sjönk de statliga inkomsterna så att vår klumpsumma minskade med 30 miljoner över en natt. Naturligtvis försvann då pengarna, allt annat skulle ha varit orimligt.

    När jag har ordet så vill jag säga att när vi går in för det här systemet nu så är det jätteviktigt att vi för en klok näringspolitik och upprätthåller sysselsättningsgraden. Folk ska kunna försörja sig själva, betala skatt och inte behöva så mycket stöd från samhället. För får vi den motsatta effekten, då kommer vi (… taltiden slut).


  • Det var mycket klokt det som vicetalman Nordlund sade. Utöver att intäkterna från staten sjönk så dramatiskt som Nordlund sade att de gjorde, så vill jag tillägga att vi hade också stora företag som gick i konkurs. Vi låg uppe på 16-17 procents arbetslöshet. Vi var tvungna att slimma förvaltningen rätt hårt för det fanns helt enkelt inte medel att betala ut lönerna annars. Orsaken till att vi fick de överskott vi fick i slutet på 90-talet så var ju förstås att intäkterna ökade men att vi hade en väldigt slimmad förvaltning som inte åt upp allt. Det är den delen som jag är lite rädd för att vi har glömt under de här sista mandatperioderna.


  • Ledamot Stephan Toivonen Gruppanförande | 16:39

    Tack, fru talman! Bästa lagting! Ja, då har vi äntligen det här mångomtalade finanspolitiska ramverket på vårt bord. Ministern höll ju en bra redogörelse över de flesta ingredienserna, så jag kommer inte att gå igenom det och även flera andra har gått igenom den biten. Jag kommer att vara ganska kortfattad här.

    Principerna slogs fast i den här kommittén där jag hade möjligheten att delta. Det var också en mycket spännande kommitté att sitta i. Där tittade vi på influenser dels från Finland, dels från Sverige och merparten av idéerna togs från Sverige. I Finland har vi som bekant haft ett underskott i finanserna under så lång tid så att det är väl rätt få riksdagsmän som har upplevt ett överskott i budgeten. Det är så illa. Det har varit lån på lån på lån. Jag hittade en snabb uppgift om att statsskulden i Finland är 33 000 euro per finländare, medan den i Sverige är 18 000 euro. Sen fanns det lite olika uppgifter, men det är principen i alla fall.

    Ett ramverk, som vi har varit inne på här, är ingen garanti för att ekonomin ska utvecklas så som vi vill. Men det kan i alla fall ha en viss inverkan om det görs på rätt sätt och sedan uppföljs på rätt sätt och ha andemening eller vad ministern talade om här.

    Men det är klart, ett kostnadstak är ett skuldtak som vi har sett här i nyheterna. Skuldtaket är ju inte fast. Skuldtaket i USA var 31 400 miljarder dollar. Hur mycket det nu kommer att bli, det vet vi inte ännu. Tak kan höjas, men det hänger på vårt regelverk.

    Vi går tillbaka till det som hör till dagens ämne. Åländsk Demokrati stödde kommittérapporten och införandet av det här ramverket.

    Det finns två saker när jag tittade igenom förslaget. När förslaget nu låg framför oss, som också ledamot Silander sade, så kanske man tittar på det på ett annat sätt sen när det är klart. Och då såg jag att det fanns två saker som jag skulle vilja diskutera och ta upp här som förslag.

    Det ena är att kostnadstaken föreslås vara nominella. Det minns jag mycket väl att vi gick igenom i kommittén och vi tyckte att det verkade rimligt och bra. När jag tittar tillbaka nu i statistiken så minns jag att då när vi tog det beslutet så hade vi haft en inflation på ett par procent sedan början av 90-talet, så det kändes helt naturligt. Det ska vara nominella värden. Sedan dess har vi plötsligt haft en inflation mot 10 %. Vi som har varit med längre så minns att vi låg ju på nästan 20 % före den for ner.
    Men då funderar jag, det kanske inte är det rätta sättet att ha nominella värden, när det ändå ska vara tre år framåt. Plötsligt har vi igen en inflation som kommer till eller så försvinner inflationen. Det vet vi inte.

    Jag funderade på att man kanske ändå borde tillåta inflationsjustering av det här taket. Ska man då justera prognoser, som är svåra, eller ska man ha det enligt utfall? Då kanske utfall är bättre. Det blir visserligen ett års eftersläpning, men då har man ett verkligt värde, kanske inte sedan generellt index, för det mesta är ju lönebaserat och där finns ju avtal. Man kan ju låta någon utomstående, kanske till exempel ÅSUB, försöka räkna ut de index som man skulle ha. Det skulle till en del baseras på de löneavtal som finns och resten på basen av ett index. Så då skulle man inte behöva ha ett beslut, eventuellt kvalificerad majoritet, för att tillåta en höjning som kanske är beroende av en inflation. Så det är en sak som jag funderar på. Det var spontant. Men, som sagt var, vi slog fast nominellt, det vet jag. Vi var eniga och jag tyckte att det var bra då, men verkligheten har ändrats så jag har ändrat åsikt helt enkelt.

    Herr talman! En annan fråga som jag vill lyfta är det finanspolitiska rådet. Jag var väl den som kanske var mest positiv till det i kommittén. Jag minns att vi där också diskuterade när rådet skulle tillträda. När jag nu ser år 2028, det är ju efter nästa mandatperiod. Det är klart att inte ska det tillträda med detsamma. Men som jag sade här i en replik, varför inte ta det i mitten av perioden från 2026? Kanske inte alla uppgifterna finns från början på alla arbetsuppgifter, men ta det något tidigare. Som jag sade här i en replik, jag tror inte att det är lyckat att ha tidigare politiskt ansvariga personer som kanske fortfarande lite ser det ur sin synvinkel och vill se sina beslut som mer positiva än vad andra gör. Det är inte lätt att hitta, men vi diskuterade i kommittén att det kanske finns ett större intresse, än vad vi tror, från utomstående också. Det finns personer som är från Åland men som nu gör sitt verk på annat håll och som då känner till det politiska systemet. Jag tror att vi inte ska ta tidigare politiker med, det är min åsikt som jag nog hade redan före ledamot Anders Eriksson tog upp det där. Men när ni nu explicit nämnde det, så tänkte jag att nej, det är en sak som jag inte riktigt tror på.

    Herr talman! Det här var det som jag faktiskt hade skrivit till måndagen, för det här ärendet fanns ju faktiskt på listan då. Men det har ju hänt lite saker sedan dess noterade jag när jag tittade på det här igår. Jag tänker speciellt på USA, inte bara att presidenten föll en gång utan han har nu godkänt att taket på 31 400 miljarder ska höjas. Då började jag titta lite, hur har det sett ut i USA? Skuldhistorien kände jag till. Man började efter inbördeskriget, det var då man började ta lite skuld. Jag noterade att Finland faktiskt inledde sin statsskuld redan under samma tid, i mitten av 1850-talet. Vi var inte ens en stat före vi hade statsskuld. Skuldtaket har alltså höjts under Biden regimen med 8 000 miljarder dollar, vilket gör 26 000 dollar per amerikan. Jämfört med den finska statsskulden på 33 000, som vi började med från 1850, så har man höjt nästan lika mycket på en enda mandatperiod. Skuldtaket är lätt att krossa. Där har man ett komplicerat system med senat och kongress men de har lyckats höja. Jag försökte titta lite i går, men det finns inte uppgifter om hur mycket det ska höjas nu, utan han har en fullmakt att höja taket. Det står att det är tillfälligt och det får man ju tro så mycket man vill. Det är inte bara systemet utan det är hur man följer det.

    Så en liten kommentar till förra veckans diskussion kring bokslutet. När vi då har förbättrat likviditeten under senaste mandatperiod och i USA har man höjt lånen med 26 000 dollar, så jag tror att vitsordet för boksluten under den här mandatperioden fick kanske ett snäpp bättre när jag läste siffrorna. Ja, så ser det ut. Vi har olika uppfattningar om det är bra eller dåligt. Men om man tittar lite i relation till andra så blir det kanske lite bättre. Men det hade inte med ramverket att göra.

    Men som sagt, eventuellt justera detta med inflationen och införa det här politiska rådet något tidigare enligt vår uppfattning. Tack för ordet, herr talman!


  • Tack, herr talman! Tack till ledamot Toivonen för ännu ett positivt omdöme som jag tolkade det. Jo, det är sant att när vi tittar på våra räkenskaper och jämför oss med omvärlden så är de synnerligen goda. Vi har ett resultat som är gott jämfört med omvärlden och vi har en balansräkning som är stark jämfört med omvärlden.

    Den intressanta frågan är ju inflationen och hur inflationen kommer se ut framöver. När man läser olika rapporter dels från riket och dels från omvärlden så tror man att inflationen kommer minska det här året och nästa år, kanske plana ut och närma sig lite åt det hållet som vi har varit vana med de senaste åren. Vi får se hur det slutar. Men tanken med systemet är ju att om det är en hög inflation så är det oftast ett högt tryck i en högkonjunktur och då ska ju samhället och det offentliga vara lite (… taltiden slut).


  • Tack, herr talman! Jo, men det är fortfarande problem. Om man har det i nominella termer och ska försöka uppskatta inflationen, så då blir det en överskattning av inflationen. Men accepterar vi att det justeras automatiskt per inflation så behöver vi inte lägga in det i våra kalkyler. Jag inser att båda vägarna är svåra, men principiellt kanske vi inte borde ha det nominellt utan acceptera justeringar med tanker på av inflation.


  • Så är det. Jag tror sist och slutligen att det nominella värdet med en uppskattning kanske är det vettigaste av de här alternativen. Sedan blir inflationen vad den blir och så får vi försöka vara dämpande eller pådrivande beroende på hur vi ligger jämfört med den verkliga inflationen.


  • Det var ett sakligt och bra anförande igen. Det är väl det här med det finanspolitiska rådet, hur det ska tillsättas. Det är ju lätt att tycka att det ska vara ekonomiprofessorer och alla möjliga experter. Men nog har jag hört många sådana uttalanden och sådana experter som inte riktigt har pejl på hur samhället är uppbyggt och hur det finansieras alla gånger. Man förstår helt enkelt inte riktigt det politiska hantverket. Jag tycker inte att man ska diskvalificera politisk kompetens och kunskap för många politiker bygger under många år upp en stor kunskap och har mycket att tillföra. Jag tror att det kan vara värt att finans- och näringsutskottet funderar ett varv till på sammansättningen av rådet.


  • Tack, herr talman! Jo, det är en komplicerad uppgift. Det är ju ändå flera personer. Personerna ska ju olika bakgrunder och det är också det viktigaste så att alla har olika. Men att betona färskare politisk erfarenhet lokalt så jag är lite tveksam.


  • Det har inte jag gjort heller. Men läser man på de tre kriterier som nämns som kompetenskrav för att kvala in så är två av dem ganska tydliga. Det krävs en viss politisk kompetens för att man ska uppfylla dem. Så är de formulerade. Men inte menar jag att det ska vara någon sorts majoritet av före detta politiker. Men jag tror att man ska vara försiktig med att helt utesluta politiker så som man ju snart börjar göra i alla alla styrelser som vi förfogar över. Jag tror inte att det är rätt väg att gå.


  • Tack, herr talman! Tack ledamot Toivonen för ett intressant anförande.

    Jag tänker stanna lite vid just det här inflationsjusteringarna och hur man ska sätta de här taken. Allt budgeteringsarbete så handlar ju alltid om prognoser. Man vet när man gör en budget att man måste uppskatta kostnader och man måste uppskatta intäkter. Det gäller ju när man sätter kostnadstaket att det måste vara rimligt. Man måste få det på möjligast bästa nivå. Och då kanske det inte är helt fel, som ledamot Toivonen sade, att man funderar lite på att även prognostisera inflationen. För ett kostnadstak måste ju hänga med där, annars betyder det ju att man krymper ännu mer. Eller hur?


  • Jo, det blir ju komplicerat. Som läget är nu, när vi plötsligt har en hög inflation, ska man då ta höjd för att den fortsätter? Då får vi ju luft sen om inflationen går ner igen. Det är en komplicerad sak. Det är risk för att man har kvar extra luft bara för att man ska ta höjd för en eventuell inflation.


  • Det kan gå åt båda hållen och ha olika effekter. Nu menade jag ju inte att vår finansminister har fel, utan ni har lite olika åsikter. Men det lönar sig att tänka på det här och se vad som är det bästa. Jag tycker att det är lite intressant att man även ska beräkna inflationen när man gör ett kostnadstak. Det tycker jag. Det gör man ju när det gäller andra saker också. Vi har studiebidrag, vi har landskapsandelar och så vidare, men då gör man det liksom i efterskott och då är det ju lättare för då ser man hur det har gått. Men man måste försöka uppskatta kostnader och intäkter och även inflation och ha en gissning om det.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Gruppanförande | 16:55

    Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. När det gäller förslaget om ett nytt finanspolitiskt ramverk så är Obunden Samling positivt inställd. Förhoppningsvis ska detta leda till en bättre kostnadskontroll. Det ska leda till bättre fokus på prioriteringar och det skulle kunna bli mer förutsägbart och det är fördelar som man ganska snabbt kan tänka sig att kan komma. Kostnadskontroll, förenklade prioriteringar och förutsägbarhet. Det finns risk för att det blir oflexibelt. Det finns risk för att det blir ökad byråkrati och det finns risk för att vi underfinansierar. Det gäller att tänka på de sakerna.

    Det är ändå inte så mycket regler som kommer, men när man tittar på hur det diskuteras i det här lagförslaget så att skapa tydliga mål, fastställa mål och resultat så är nog ett bra sätt att arbeta. Vi stöder det.

    Det står också i det här förslaget att man ska budgetera uppifrån och ner.

    När jag tittar lite närmare på de här frågorna så kommer det upp ett begrepp som heter nollbaserad budgetering. Det är väl också någonting som man kan koppla in på prioriteringar. Behöver vi verkligen det här? Alltså, i stället för att ha en budgeteringsprocess som utgår ifrån vad vi hade förra året, och så justerar vi det, så skulle man ha ett system med så kallad nollbaserad budgetering. Där tittar man verkligen i grunden på varje utgiftspost och funderar, utvärderar och motiverar grunden för att den här utgiftsposten finns. Är det här nödvändigt det som vi håller på med?

    Sedan att skapa någon form av budgetreserver, det är ju bra att de ska kunna användas men det får inte sedan bli för byråkratiskt. Som jag förstod här så om det skapas budgetreserver så behöver ändå lagtinget sedan kopplas in. Det må ju vara att det är vettigt, men frågan är om det är det i alla fall. Borde man fundera på nivåer där? Jag vet inte faktiskt.

    Kontinuerlig utvärdering och uppföljning är nog en viktig sak, det talas också om det här i lagförslaget. Jag hoppas att det inte leder till att det behövs alltför mycket mera personalresurser.

    En liten framåtsyftande utblick. Jag har antecknat, borde man fundera på ramar för max investering? Borde man fundera på ramar för max sparande? Vad menar jag? Jo, precis som jag någon gång här tidigare i den här talarstolen har sagt, så till exempel har ju banker ju regler för hur mycket man får låna ut. Sett till sin egen balansräkning så får banken max låna ut en viss procent om det nu är 20 % av det egna kapitalet till en kundhelhet. Frågan är om vi borde ha några liknande bestämmelser som utgår ifrån vår balansräkning? Hur stor investering kan vi göra utgående från den balansräkningen som vi har?

    Samma när det gäller sparandet, om vi nu sitter med 60 miljoner i kassan och vi har 30 000 ålänningar så då är det väl 2 000 euro per ålänning som vi sitter och pantar på och som egentligen är skattebetalarnas pengar. Ska vi ha regler för det också? Hur mycket sparande ska vi sköta åt ålänningarna? Vad är en vettig kassanivå? Det kanske skulle vara intressant att ha regler om det för att hålla någon form av av linje.

    Förhoppningsvis ska detta sedan leda till det nya finanspolitiska ramverket och förhoppningsvis ska det leda till att vi lyckas fortsätta att upprätthålla en bra ekonomi.

    Landskapet har en bra ekonomi. Tittar man på balansräkningen så är vi skuldfria och det finns pengar i kassan. Det är många både kommuner och andra regionala regeringar och även riksregeringar som har betydligt sämre ställt.

    Vi har, som flera har påpekat här, dock inte kontrollen över skattemedlen fullt ut. Vi kan på sätt och vis styra över kommunalbeskattningen men det är ju åt kommunerna. Men vi kan också indirekt styra kommunerna genom hur mycket pengar vi tilldelar till kommunerna. I förlängningen, om landskapet sköter sin ekonomi, så kan vi stöda kommunerna och kommunerna kan sänka skatten. Det skulle Obunden Samling gärna vilja se, i likhet med det som vicetalman Nordlund sade här i sin replik, att till exempel införa det allmänna avdraget eller en liknande åtgärd som direkt ger effekt åt enskilda medborgare och deras skattebetalningar.

    Det var det från Obunden Samling. Tack finansminister Höglund!


  • Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Det var flera kloka saker. Jag fastnade också på det sistnämnda som ledamot Måtar tog upp, just att få ut mer pengar till ålänningarna. Det är någonting som borde ske parallellt med att man också skapar någon form av överskottsmål och överskott för ålänningarna är värda mer pengar i plånboken.

    Det jag tänkte på, som vi har fört fram också och som jag tror att kanske skulle vara en lösning för landskapsregeringen, det är att ha en nollbudgetering inför år 2024. Det kanske skulle vara avstampet till det finanspolitiska ramverket. Det blir definitivt inte mer pengar någonstans jämfört med 2023. Det kanske skulle vara det här som i alla fall vi har efterfrågat, att det inte ska bli någon sorts kapplöpning i samband med valet här. Att man håller sig inom rimliga gränser och ändå får någon form av start på det här ramverket. Nollbudgetering är bra och används av många offentliga organisationer och kommuner i Sverige bland annat, så det finns goda exempel att se på hur det fungerar.


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 17:01

    Tack, talman! Ja, ledamot Holmberg, det är en intressant tanke. Det kanske är ett bra sätt att jobba på. Jag kan inte direkt så här på rak arm säga att det där inte är en god idé.


  • Tack, herr talman! Tack till ledamot Måtar för ett bra och positivt anförande. Det som jag lite tog fasta på och som är intressant är ju synen på investeringar. För de är ju utanför det här systemet på sitt sätt, men de är ändå med och de är med i form av att avskrivningar lyfts upp till en helt annan nivå än de har varit nu. Tack och lov! Det här borde ha gjorts för många, många år sedan, tycker jag. Men nu låter det sig göras och då får de en synlighet och betydelse. Sen behöver man förstås alltid i planeringen också titta på vad man har för kassa, hur resultatet ser ut och vad man har för investeringar framöver för att kunna planera sin likviditet på på sikt, inte bara för nästa budgetår. Man måste ha ett likadant tänk här, att man tänker minst tre år framåt och kanske längre vad gäller investeringar. Men det tror jag att man får ta i ett senare skede här. Man får ta en bit i taget, men oavsett så bör man ha en investeringsplan som vi inte har haft (… taltiden slut).


  • Ledamot Marcus Måtar (Obs) Repliksvar | 17:03

    Tack, talman! Ja, finansministern Höglund, att ha en längre planering för investeringarna, och därmed i förlängningen också en ordentlig planering för var kassanivån ska vara, är ju klok politik. Sedan har vi förstås det system vi har. Det kommer nytt gäng vart fjärde år oftast. Det kan vara svårt att alltför mycket binda upp, så att säga för systemet i sig är så att det är svårt.


  • Talman! En orsak till att vi står här idag är ju att vi har betydande ekonomiska utmaningar i samhället, inte bara på Åland utan i Norden och Europa som helhet. Det nordiska välfärdssamhället står inför utmaningar och det krävs en långsiktig och sammanhållen politik för välfärdens finansiering. Efterfrågan på välfärdstjänster ökar mer än vad enbart skattefinansieringen beräknas klara. På sikt uppstår det ett betydande finansieringsgap. Studier visar att det blir särskilt påtagligt inom sjukvården och äldreomsorgen en bit in på 2020-talet. Långsiktighet i ekonomin är bästa sättet att säkra grundtryggheten, men vi behöver också kreativt nytänkande.

    Det här skrev jag faktiskt 2013, för tio år sedan.

    Nu skriver vi 2023 och ser att vi har ökade behov när det gäller hälso- och sjukvården och inte minst inom äldreomsorgen.

    Det handlar ju inte heller om att man är något slags hårdnackat högerspöke. Om man läser de analyser som är gjorda kring välfärdsstaten och det nordiska välfärdssamhälle så ser man att de stora årskullarna går i pension. De blir gamla och att vi har haft en utökning av välfärden och också en utökning av befolkningen. Men nu minskar skattebasen och vi får ett stort finansieringsgap. Och det är precis det som händer just nu för Åland som helhet. Vi får ett jätte finansieringsgap.

    Det är ju inte så heller att vi helt kan strypa till allt, för vi behöver ju satsa inom vissa områden, till exempel inom äldreomsorgen. Där finns ju den här utredningen som landskapsregeringen har gjort. Den visar att vi behöver ha 300-400 personer till inom äldreomsorgen. Var ska vi ta dem ifrån och vad kostar det? Vi har utmaningar.

    Sen kan jag inte låta bli att kommentera lite den här replikväxlingen som var mellan vicetalman Nordlund och ledamot Anders Eriksson. Det var precis på det viset att den här utjämningsfonden innehöll ungefär 100 miljoner euro. Det var sådana pengar som hade allokerats genom att staten hade sålt vissa bolag och vi fick ett överskott helt enkelt.

    Sen kom Lehman Brothers konkurs. Det blev en dubbel dipp och mattan drogs undan för hela finansieringssystemet. Som vicetalman Nordlund sade så förlorade vi 30-40 miljoner på ett bräde. Jag kommer aldrig att glömma det. Bläcket hade inte hunnit torka i budgeten så gick man ut med regleringsbrev, eller vad man ska kalla det, till alla underlydande myndigheter och till alla avdelningar. Skär av 2 % rakt av! Vi var inne i januari-februari månad.

    Så ett önskescenario för Åland - och det pratade vi också redan om när vi fick det nya finansiella systemet, den delen i självstyrelselagen under förra mandatperioden - att skulle vara en utjämningsfond på 100 miljoner ungefär. Då kunde man buffra lågkonjunkturer. När det är på det viset att vi är lite enbenta, vi kan föra viss finanspolitik men vi kan ju inte föra någon penningpolitik. Där är vi bundna av staten med vad man vidtar för åtgärder när det gäller inflationen, räntan och sådana saker.

    En annan kommentar. Mycket kring kommunernas finansiering handlar om landskapsandelar. Men en marginell del av kommunernas finansiering är ju landskapsandelarna, 38 miljoner kanske. Avgifter och skatter är 120 miljoner för kommunerna.

    Man kan ha åsikter, och det har jag definitivt, om hur man har skött ekonomin under den här mandatperioden och hur man har låtit verksamhetskostnaderna stiga väldigt, väldigt mycket. Men det är ju inte så att kommunernas verksamhetskostnader har stått stilla och inte heller intäkterna. Flera kommuner har ju rejält ökade skatteintäkter. Man har också rejält ökade kostnader i KST, i södra Ålands högstadiedistrikt, i norra Ålands högstadiedistrikt och på Oasen. Kommunernas verksamhetskostnader har också ökat rejält och också mycket när det gäller välfärdens kärna; utbildning, skola och äldreomsorg. Så det stämmer inte riktigt att kommunernas kostnader inte har ökat.

    Sen tror jag att det skulle vara jättebra det här som var i slutet av replikväxling mellan finansministern och ledamot Måtar, att man skulle ha en långsiktig investeringsplan. Nu vet vi inte riktigt vad som är i röret. Vi har det strukturella underskottet som vi har. Vi vet att vi har ett stort investeringsbehov och nu går vi in i en lågkonjunktur. Det finns ju en jättestark oro för vad det här innebär för hela byggnadssektorn. Man tror att den kommer att strypas. Vi är landskapspolitiker, inte har vi ett helhetsgrepp kring vilka investeringar det finns i röret. En längre investeringsplan skulle vi kunna ha nytta av när det gäller att reglera vissa lågkonjunkturer och kanske inte överhetta marknaden och sådana saker. Tack!


  • Talman! Vicetalman lyfte upp de här utmaningarna som finns inom välfärdsstaten som vi nu är i. Jag håller med om allt som vicetalman sade. Man har sett tidigt och varnat från landskapsregeringen att det här kommer att hända. När vicetalman var minister och den minister som kom efter så sade man ju hela tiden att vi måste ställa om, vi måste tänka nytt och vi måste börja göra på ett annorlunda sätt. Den här boomen kommer snart, nu är den här och vi har stora utmaningar. Vi måste våga tänka nytt och vi måste våga satsa på vissa områden även om det kostar.


  • Talman! Det kommer vi att behöva göra. Det är säkert flera som har tagit del av min frustration när det gäller den här reformen kring studiestödet. Jag tycker att där fanns en lysande chans att vara lite kreativ, att balansera upp kostnaderna med det som man ville göra. Det schabblade landskapsregeringen och majoriteten bort och det beklagar jag.

    Men det finns ju också saker som man kan satsa på som effektiverar och det låter ju hemskt när man pratar om äldreomsorgen. En sådan sak som jag vet att ministern också har lyft upp är välfärdsteknik. Där borde vi göra en all åländsk satsning. Det är också lite bekymmer med 16 kommuner, vad man har för resurser, kapacitet och utvecklingsmöjligheter. Men när det gäller äldreomsorgen så ett ben som vi behöver stå på så är välfärdsteknik.


  • Tack, talman! Då kan jag glädja vicetalman Sjögren att man jobbar strukturerat kring det här nu. Vi håller på att ta fram en plan för hur vi ska kunna titta på det här tillsammans. Alla är överens, KST, ÅHS och alla kommuner på Åland tillsammans med landskapsregeringen, att vi måste jobba med välfärdsteknik tillsammans. Det känns väldigt positivt och det är inte så ofta som man är på möten där alla är helt överens.

    Vi har också i röret en parlamentarisk grupp som tittar på folkhälsostrategin. Hur kan vi få våra ålänningar att hålla sig friska så länge som möjligt så att man behöver så lite hjälp som möjligt när man blir gammal så att man kan bo hemma och sköta sig själv?


  • Talman! Det låter som att arbetet flyter på. Jag hoppas att man kommer vidare kring olika samarbeten.

    Jag tycker mig se också nu, som jag tycker att jag inte riktigt har sett förut, att det börjar vara en ganska stor skillnad i servicegraden i olika kommuner. På 30 000 människor så känns detta inte riktigt sympatiskt heller och också inom äldreomsorgen så börjar skillnaden bli ganska stor.


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.