Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Tack för det, herr talman! Precis som talmannen sade så gäller saken att landskapsregeringen begär att lagtinget ska fastställa ett överskottsmål och fastställa kostnadstaket för de kommande tre åren år 2025-2027. Detta är helt i enlighet med den lagstiftning om det finanspolitiska ramverket som lagtinget har antagit och som landskapsregeringen givetvis följer.

Det här är en historisk dag. Målsättningen med det historiska som vi genomför här i dag är att vi på detta sätt med detta verktyg ska få en bättre kontroll över det som landskapsregeringen bedriver och finansierar och ger pengar till det som andra bedriver. Vi har helt enkelt en målsättning att vi ska få en bättre ordning på den offentliga ekonomin och i förlängningen blir det också en bättre situation för hela Ålands ekonomi. Det offentliga påverkar det privata givetvis, precis som det privata påverkar det offentliga.

Tidigare har vi ägnat oss åt någonting som man kan kalla för ändamålsenlig budgetering där landskapsregeringar, bestående av olika majoriteter, olika politiska inriktningar, har begärt att respektive verksamhet årligen ska lämna budgetförslag. Det har man gjort utifrån de behov man har sett att finns och de medel man anser att behöver finnas för att finansiera det som man vill genomföra. I praktiken har det här ofta lett till att en landskapsregering i september-oktober, då förslagen har varit inlämnade, står inför en sådan situationen att man får konstatera att verksamheten nog kostar lite mera än vad man har pengar till. I det skedet är det sedan väldigt svårt att på allvar påverka kostnadsbilden i ett så sent skede.

Nu är tanken med detta det motsatta. Via något som kallas för top down budgetering så diskuterar man istället först, precis som vi ska göra här i dag, vilka pengar man anser att ska finnas till förfogande för alla de äskanden, ändamål och vällovliga syften som finns där ute. Sedan bestämmer man pengarna och sedan fördelas de i ett normalt budgetarbete därefter.

Det här är förstås historiskt, att vi går in för att budgetera på det här sättet. Det som gör det extra speciellt den första gången är att vi nu med start från ett nolläge ska fastställa ett kostnadstak för de tre kommande åren framöver. Sedan redan nästa år så har vi inte mera samma fokus på de två närmaste åren. Om allt går som det är tänkt så kommer vi sen, om ett år på våren, att fastställa kostnadstaket för år 2028, alltså det tredje året. Då blir diskussionen ännu mer inriktad på det långsiktiga. Nu är det också en långsiktighet i det som föreslås, men det blir ju per automatik ändå så att man blickar lite i den närmaste framtiden också, eftersom vi sätter kostnadstak för det år som följer, dvs. år 2025.

Vi sätter och föreslår det här kostnadstaket och överskottsmålet. Vi har en situation med en hel del turbulens internationellt också vad gäller ekonomin. Alla känner till att det pågår ett krig i Europa och det påverkar ekonomin. Det har påverkat tidigare, speciellt energimarknaden väldigt mycket, vilket i sin tur påverkar allt som det offentliga ska genomföra.

Vi har en situation där landet Finland har en stor osäkerhet i sin egen ekonomi och en hög skuldsättning. Skuldsättningstakten försöker bekämpas av den nuvarande regeringen så att man åtminstone bryter skuldsättningens ökningstakt. Alla har vi ju kunnat ta del av, via media, vilka bekymmer Finlands regering, regeringen Orpo har för att åstadkomma detta trendbrott. Som en liten bisats i det här sammanhanget så kan man väl säkert konstatera att det inte är bra att försätta ett land eller en ort som Åland i den situationen att man har hög skuldsättning. Med hög skuldsättning följer höga räntor och ännu större problem att balansera ekonomin.

Som politisk utgångspunkt har den här regeringen, med stöd av de partier som stöder regeringen, att vi ska bryta underskottstakten. Vi behöver inte bryta skuldsättningstakten ännu, men vi behöver säkerställa att vi inte hamnar i den situationen att vi måste låna pengar för den årliga driften. Det är högst troligt att vi kommer att hamna i den situationen att om alla investeringar förverkligas så måste vi låna något för att genomföra dem.

Den politiska utgångspunkten är att den här landskapsregeringen inte får vår del ska försätta Åland i den situationen att kommande generationer får brottas med de underskott som åtminstone den här landskapsregeringen och den här majoriteten har att ta ansvar för.

Då regeringsprogrammet skrevs så bedömde landskapsregeringen att resultatförbättringsbehovet i landskapsekonomin var ungefär 25 miljoner euro. Det gjordes en bedömning då vid finansavdelningen om de kommande trycket på kostnadsökningarna. Man försökte bedöma inflationen och man försökte bedöma löneavtalsrörelser och andra kostnader som var på gång. Man försökte bedöma investeringarnas påverkan på avskrivningar och räntor. Dessa 25 miljoner skulle då ha satt oss i en situation, såsom landskapsregeringen i sitt regeringsprogram och majoriteten beskrev det, att det skulle behövas en resultatförbättringstakt om 4 miljoner per år i sex års tid för att råda bot på det underskott som 25 miljoner förstås är.

I samband med framtagandet av vårbudgeten kunde vi konstatera att situationen är något mera besvärlig än så. Därför föreslår regeringen en hel del ytterligare åtgärder kopplat till det.

Som grund för budgetarbetet i framtagandet av vårbudgeten så gav vi ett resultatförbättringskrav åt respektive politikområde om just 4 miljoner euro per år i resultatförbättring, vilket utgör 1,5 % av kostnaderna. Som jag sade förut så har vi konstaterat att det krävs saker därutöver också, en hel del åtgärder därutöver.

Landskapsregeringen begär inte att lagtinget ska fatta beslut om de enskilda åtgärderna som nämns i detta dokument. Vi såg det som nödvändigt för att det ens för oss skulle vara seriöst att lägga en summa på det kostnadstak som föreslås. Vi har ett underlag så att vi vet vilka åtgärder som krävs för att det ska leda till de resultatförbättringar som det föreslagna kostnadstaken förutsätter. Därför finns det ett antal åtgärder nämnda som vi har i paletten för att nå målet.

Om inte detta skulle genomföras eller motsvarande saker för att nå resultatförbättringar så bedömer landskapsregeringen att vi skulle tvingas efter några år också låna till driften. Det är vår bestämda uppfattning. Nu är vi i den situationen att vi kanske behöver låna för investeringar om några år. Vi vill inte sätta oss i den situationen, vi vill vara tydlig med att det är ingen bra väg att vandra att låna till driften. Det leder bara till större problem i sista änden.

Jag tror att flera, också jag själv, blev något överraskad när man kalkylerade med siffror. Tittar man på vilken effekt det har på resultaträkningen så tvingas man konstatera att en likviditet som ger ränteintäkter och om man går in för lånefinansiering så vänds intäkterna till räntekostnader istället. Det ger lätt miljoneffekter på resultaträkningen, vilket i sin tur förstås skapar ännu större problem med att få ordning på ekonomin.

Om inget görs utan vi skulle fortsätta med kostnadsutvecklingen, såsom den har legat fram till nu, så betyder det också att vi, med allting annat oförändrat, skulle ha en situation där vi år 2027 skulle ha ett budgeterat underskott i resultaträkningen på nästan 35 miljoner euro. Så ser prognoserna ut. Så ser analyserna ut med det som föreslås. Med underlag och de åtgärder som jag har nämnt här som möjliga åtgärder, så skulle det resultatet det året vara 20 miljoner euro bättre.

Skatteintäkterna, de stora intäktsposterna, de ligger utanför kostnadstaket. De kommer säkerligen att variera och de kommer säkerligen att påverka det underskottet som vi utsätts för under de kommande tre åren och förstås därefter också. Ingen kan med säkerhet säga hur intäkterna ser ut vad gäller avräkning och skatteavräkning de kommande åren.

Prognosen är dessvärre inte särdeles lysande gällande avräkning och skatteavräkning. Alla känner säkert till att avräkningen är i huvudsak en intäktspost som grundar sig speciellt på mervärdesbeskattningen och andra statliga intäkter som är gemensamma för Åland och Finland. Den summan multipliceras med avräkningsgrunden, 0,47 % och ger en summa. Den prognostiseras växa bara väldigt svagt. Tyvärr så tycks inte den aviserade momshöjningen på rikssidan, vilket påverkar oss också förstås, ge så särdeles mycket tillskott till den prognosen.

Något bättre, inte mycket, ser det ut i prognosen i varje fall gällande skatteavräkningen som ju är ett resultat av exakt de förvärvsinkomstskatter, kapitalskatter samt samfundsskatter och några skatter till som genereras här på Åland. Det är en liten positiv sak i den något moll betonade prognosen på dessa intäkter, det ger ändå en bild av att verksamheten rullar på något bättre här på Åland. Men det är vanskligt att sätta prognoser, kanske speciellt för skatteavräkningen som också i hög grad grundar sig för vår del på några större företags resultatutveckling, vilket påverkar den intäktsposten väldigt mycket.

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget fastställer kostnadstaket och överskottsmålen.

Jag vill vara väldigt ödmjuk i det hela. Det har varit väldigt mycket nytt för oss i landskapsregeringen. Det har varit nytt för mig också att tänka på ett annat sätt, tänka på pengarna först och på verksamheten sedan. Jag har full förståelse för om ni alla har haft samma problem när ni har skrivit budgetmotioner och kommer att ha det också. Jag ska med intresse ta del av alla synpunkter och diskussioner här i salen, i utskottet och sedan när betänkandet ska fastställas.

Med detta så bedömer jag att propositionen är presenterad.

Tack, talman! Jag vill ställa en liten följdfråga. När man tittar på själva budgeten som sådan och läst den så har jag fortfarande ett litet frågetecken. De gäller de oförutsedda utgifter som vi vet att kan ändra under åren, till exempel bränslet för skärgårdstrafiken och sjukvården utanför Åland. Är tanken nu att de här två eventuella ändringarna ska rymmas innanför taket? Den var fråga nummer ett.

Den andra frågan är, betyder det nu att alla investeringar och avskrivningar som kommer de kommande åren också ska rymmas innanför de här kostnadstaken?

Vad gäller avskrivningarna så är det helt klart så att avskrivningsposten är en del som finns under begreppet kostnadstak och där finns ju en beräkning förstås. Det finns en lista på tänkta investeringar i propositionen. Avskrivningseffekten plus ränteeffekten vid fall av eventuella lån finns medräknat i kostnadstaket.

Vad gäller oförutsedda utgifter så budgeteringsmarginalen finns ju egentligen till för oförutsedda utgifter och det är väl oförutsett om det kostar mera med vård utanför Åland ifall bränslepriset går upp. Jag har nog utgångspunkt att budgeteringsmarginalen är något som ska användas så sparsamt som bara möjligt.

Tack, talman! Precis som ministern nämnde så är detta ett speciellt år. Det är det första året som vi tar ramen för nästa år och sedan för de två kommande. Om ett år så är det ju bara år 2028 som vi tar. Jag tror ju på något sätt och vis att när vi tog själva ramverket och lagstiftningen för det här så kunde man säkert föreställa sig hur detta skulle gå till i praktiken. Men vi har också sett under alla genomgångar som vi har alla ledamöter här i salen och regeringsförespråkare haft gemensamt att det är inte så enkelt att alltid kunna se hur vi kommer att praktisera detta. Jag tror att det skulle vara bra att vi nästa år inte bara tar år 2028 år, utan att man skulle ta ettåriga budgettak för kommande år och sedan tvååriga ramar. På något sätt och vis så tror jag att det kommer att bli abstrakt om ett år att prata om år 2028. Men jag tror även att det hade varit bra att fastställa (… taltiden slut).

Herr talman! Det är intressanta diskussioner. Jag förutsätter att det kommer att bli en hel del diskussioner här i salen nu och i utskottet under behandlingen om hur man praktiskt ska utforma detta på bästa tänkbara sätt.

Vad är skillnaden mellan kostnadstak och ramar? Det är egentligen samma sak. Kostnadstak fastställs av lagtinget och ramar som skickas ut till verksamheterna fastställs av landskapsregeringen. Det är viktigt att de blir så att säga ganska heliga, så att verksamheterna inte förväntar sig att man kan bryta mot dem.

Men som jag sade här under anförandet så gäller det att vara lite ödmjuk i den här frågan. Det ligger i allas vårt intresse att vi hittar en bra praktisk hantering av detta.

Tack, herr talman! Finansministern nämnde ordet skuld. Det finns ju olika former av skuld. En skuld som finansministern själv har nämnt på presskonferensen är den stora investeringsskulden som Åland har. Ministern talade om att man vill inte låna upp, man vill inte låna pengar för att skapa en skuldbörda för kommande generationer. I det tänket finns också en risk att man väljer att inte investera, då ökar investeringsskulden för kommande generationer och därmed också kostnaderna. Jag hör gärna ministerns tankar kring hur den här rambudgeten förhåller sig till de investeringar som vi vet att behöver göras.

Jag vill också samtidigt passa på att ställa en fråga. I de kommande investeringarna i skärgårdstrafiken hänvisar man till det tilltänkta extra anslaget och därför så finns det inte med några siffror kring det. Men man räknar samtidigt med intäkter från vindkraften och från utsläppshandeln som ju inte heller är färdiga ännu. Varför saknas den här biten kring (… taltiden slut).

Herr talman! Det var många frågor. Jag svarar på den sista. Varför finns inte investeringsanslag angivna för skärgårdsfärjorna och därmed varför finns inte avskrivningskostnaden och varför finns inte räntekostnaden? Skulle vi låna 110 miljoner för att köpa en färja så då skulle det vara frågan om lån.
Självstyrelselagens paragraf om extra anslag säger att för kostnader som inte skäligen kan belasta Ålands budget, ungefär så formulerat, så kan Ålandsdelegationen besluta om att man överför statsmedel för det. Skulle vi då fatta beslut om ett kostnadstak som innehåller kostnader för de investeringarna så är det kanske inte lika lätt längre att säga att det inte är skäligt att vi tar kostnaden. Systemet är lite sådant att antingen tar vi kostnaden eller så tar vi inte kostnaden.

Tack, talman! Jag kan förstå det som ministern sade och att det finns en orsak till varför man inte tar med de här siffrorna. Samtidigt så handlar det ju om att påvisa ett investeringsbehov som Åland har. Det är ju inte så att investeringsbehovet försvinner, även fast det här med extra anslag skulle köra i diket.

Det är lite det jag saknar överhuvudtaget i det här budgetförslaget, på något vis blir det att kännas lite för kameralt. Vi bara utgår ifrån vad vi tror att prognoserna är, vilka är svajiga som ministern sade. Vi utgår ifrån vad vi kommer att få för intäkter och vad vi tror att vi kommer ha för utgifter. Men det finns liksom inget större resonemang i det här underlaget. Vad innebär dessa kostnadstak och överskottsmål för den nödvändiga omställning som vi måste göra på Åland, till exempel de investeringar vi behöver göra? Sjukhuset är på kommande och skärgårdstrafiken är redan nämnd. Det blir lätt att uppfatta att det här blir någon liten produkt som är vid sidan av den övriga samhällsutvecklingen.

Herr talman! Det är ju verkligen tråkigt om det uppfattas på det viset.

Men om vi nu ändå bedömer det utifrån repliken som så att det här kostnadstaket täcker allt annat utom möjligen skärgårdsfärjor och sjukhuset och då har vi ändå täckt in ganska mycket.

Men ingen bedömer att vi inom tre år kommer att ha en kostnad för skärgårdsfärjorna. Det kommer att ta ett tag. Målsättningen och planen är att Ålandsdelegationen ska bedöma att det inte är skäligt att vi tar den kostnaden. Vi får komma ihåg att extra anslag är inget verktyg för att gå med mössan i handen och tigga. Det är en del av vårt ekonomiska system. Vi har inte skattebehörighet, vi har möjlighet att höja intäkterna på det sättet och då finns det här redskapet till för det.

Kostnaderna för sjukhuset kommer att komma längre fram och synas i de kostnadstaken senare.

Tack, talman! En av fördelarna med den här rambudgeteringen skulle ju vara att man skulle ha tydliga ramar och få bort luft ur budgeten. Men när jag tänker på den här budgeteringsmarginalen. Det är ju ändå ganska stora summor som det handlar om. De två första åren så är det ju 7,5 miljoner luft som man har byggt in i budgeten. Och sen som av en händelse, när det är valår, så är det helt plötsligt 11,2 miljoner. Hur kommer det sig att man har en så stor budgeteringsmarginal? Och hur kommer det sig att den plötsligt blir så mycket större när det är valår?

Den är så pass stor som den är därför att utgångspunkten för hela det här ramverket i hög grad är det motsvarande ramverket på svenska sidan. Nu börjar det vara ett antal veckor sedan vi jämförde budgeteringsmarginalens procentsats för riksdagens budgetering. Men de ligger på samma nivå. Svenska riksdagen har också en högre budgeteringsmarginal för det tredje året med hänvisning till att osäkerheten stiger. Dessvärre den här gången så det fanns inget politiskt syfte med att vi ska ha valframgångar via budgeteringsmarginalen, utan det här är en del av det system som har varit väldigt framgångsrikt på svenskt håll.

Tack, talman! Tack ministern för svaret. Då tycker man ju rimligen att osäkerheten borde stiga även år nummer två, och inte enbart år nummer tre.

Jag har en annan grej. Hur resonerade man inom regeringspartierna när man beslutade att spara på landsbygden till exempel? Jag tänker på resekostnadsavdraget och sjuka människor, jag tänker på sjukdomskostnadsavdraget. Och detta bara några månader efter man faktiskt har varit med och höjt sina egna löner. Tycker man inte att det ser lite illa ut när man ger sig på landsbygden och sjuka samtidigt som man har gett sig själv mer?

Herr talman! Frågan om lönerna, det är klart jag förstår de obundna. Man sparkar på det där sättet. Faktum är att jag har inte bestämt någonting om ministerlönerna. Men däremot så har lagtinget den frågan, lagtinget äger lagen och lagtinget kommer säkerligen att komma till något sorts beslut utifrån de motioner och annat som finns i lagtinget. Det är säkert roligt att anklaga mig för att det är jag som har höjt ministerlönerna. Men det vet också ledamoten Egeland, lika väl som jag och alla andra, att det påståendet stämmer inte.

Tack, herr talman! Vi pratar om budgeteringsmarginal. Om budgeteringsmarginalen inte används så påverkar det inte resultatet. Kostnadstaket är ju baserat på att ingen euro används, om jag förstår det rätt. Hela planen fram till 2030 bygger på att vi inte använder en enda euro från budgeteringsmarginalen. Så är det. Någonstans kan jag personligen tycka att det är väldigt optimistisk syn på det här. Varför behöver vi ha 7,5 miljoner euro om vi har en plan som säger att vi inte ska använda någonting? Vi ska använda noll euro för att hålla den här målsättningen. Men samtidigt ska vi budgetera 7,5 miljoner utifall att.

För att sätta detta lite i perspektiv, så under coronaåret så beviljade lagtinget en lite liknande pott med pengar för att hantera oförutsedda utgifter som landskapsregeringen hade under coronaåret, 4 miljoner euro. Vi behövde inte använda i närheten så mycket pengar. Men nu normala år så ska man det, varför?

Herr talman! Man får komma ihåg att budgeteringsmarginalen är någonting som ligger ganska hårt bakom stängda dörrar. Det fordras en begäran av landskapsregeringen till lagtinget för att öppna upp det redskapet. Det är ingenting som lättvindigt kommer till användning. Det är precis tänkt för ändamål typ coronapandemin eller någonting annat, kanske som resultat av att någon stormakt, någon illvillig anfaller något annat land. Eller om möjligen någonting skulle hända så att vården utanför Åland skulle kosta många miljoner euro till. Budgeteringsmarginalen i min värld är ingenting som är ett lätt öppnat instrument. Det är ingenting som man normalt ska ta i bruk och därmed så är den inte på det viset en planerad del av de förbrukade medlen.

Tack för det svaret. Det är roligt att höra att finansministern har en så positiv syn på budgeteringsmarginalen, att vi helst inte ska använda den och förhoppningsvis inte. Vi får väl se.

Jag funderar, vi pratade tidigare om skärgårdstrafiken och dessa 110 miljoner och avskrivningarna kopplade till kostnadstaket. Vi investerar varje år i nya färjfästen, broar osv. som belastar avskrivningskostnaderna för infrastrukturavdelningen. Ministern sade att det här ska ingå i kostnadstaket. Det har inte kommit några skärgårdsfärjor ännu. Men vi vet att vi pratar om 110 miljoner. Avskrivningstiden på en skärgårdsfärja idag i landskapet är 20 år. Det betyder att det är 5,5 miljoner euro om man skulle investera 110 miljoner idag. Så det är 5,5 miljoner euro som ska belasta infrastrukturavdelningen varje år. Vad har man tänkt med det? Är det verkligen så som det ska fungera?

Jag tycker ju att svaret finns väldigt tydligt i det här dokumentet. Landskapsregeringen anser att det inte är skäligt att ta den kostnaden över Ålands budget. Därför står vi i beredskap att be lagtinget begära av Ålandsdelegationen att konstatera detsamma som en del i det ekonomiska redskapet jämte skatteavräkningen, jämte särskilda bidrag undre exceptionella förhållanden. Det är en del av vårt finansieringssystem. Svaret finns här. Vi anser att vi inte kan bära avskrivningskostnaden och räntekostnaden samt att skuldsätta oss på det sättet som krävs. Jag tycker att det är tydligt här.

Talman! Det är en spännande rambudgetprocess vi har framför oss. Jag hade inte förväntat mig så här mycket skrivningar, det är 35 sidor. Det öppnar upp för en del politiska diskussioner, debatt och frågor.

I vår gemensamma motion från Moderaterna har vi fokuserat på kostnadstaket och siffrorna.

Jag har en fråga. Under politikområde 6 så står det längst ner på sid 27: "Landskapsregeringen går in för ytterligare åtgärder inom politikområdet. Landskapsregeringen ämnar göra en översyn av de olika stödmodellerna och stödnivåerna vid näringsavdelningen." Man nämner även finansieringen av fiskevården, att man ska se över den.

Kan finansministern berätta lite mer om vad detta innebär konkret?

Herr talman! Jag har inte för avsikt att gå in på detaljdiskussioner. Det som beskrivs här är för det första inte en begäran om att lagtinget ska fatta beslut om de här sakerna. Men jag ansåg det skäligt att vi hade en någorlunda bra bild och en någorlunda bra resultatförbättringsbild på olika verksamheter - det nämns ju ett större antal sådana - för att kunna lägga ett kostnadstak som känns realistiskt. Jag tror inte att meningen är att vi ska diskutera detaljerna i det hela. Jag ber om ursäkt att de nämns lite grann här. Men jag är helt säker på att om vi skulle lämna en A4 sida där det hade stått tre kostnadstak och ett överskottsmål utan någonting i bakgrunden så skulle diskussionen nu handla om huruvida det är seriöst av landskapsregeringen. Det måste dessvärre bli mitt svar här.

Talman! Tack för det svaret. Detta ändrar ju förutsättningarna lite i debatten idag. Det är ju intressant för vi har ju haft skolning i hur vi ska hantera den här nya ramverket. Vissa ledamöter har lämnat in egna budgetmotioner också för att vi har fått den informationen. Men vi tar det till oss och så ska vi se var den här debatten slutar. Då tar jag inte min fråga i det här skedet.

Talman! Jag tänker gå in på detaljer ändå för de står i budgeten och då kan man säga någonting om dem.

I budgeten för 2024, som antogs i lagtinget i december, så fanns en skrivning om att verkställa ett införande av ett tvåårigt projekt kring fritidssedel för våra barn och unga. Avsikten var att de skulle omfatta barn och unga i åldern 7 till 18 år. Det fördes diskussioner med PAF att under denna tvåårsperiod göra en extra utbetalning till den gruppen om 1 miljon euro. Nu kan vi läsa att summan har halverats och projektet ska omarbetas för bättre utnyttjande. Hur kan man omarbeta en sedels bättre utnyttjande när den var planerad att införas till hösten i år? Hur vet man att den inte är bra utnyttjad då undrar jag?

Utan att gå in på detaljer, för jag kan inte alla detaljer, så kan jag säga så mycket att det torde vara frågan om en viss fördröjning. Det torde vara frågan om att på ett annat sätt kanalisera resurserna till förmodligen det ändamål som man har tänkt sig. Den totala summan pengar som då var överenskommen har inte minskat men den är lite framskjuten. Den totala finansieringen kommer under de här åren, men i en viss annan ordning. Och är det så att kollegan, vicelantrådet i något skede kan förtydliga detta lite grann så tror jag att det är bättre för oss alla om hon gör det.

Talman! Jag är orolig att den här gruppen barn och unga nu nedprioriteras trots att vi hade en enig parlamentarisk grupp. Både i folkhälsostrategin och i åtgärdsprogrammet föreslogs det att den här satsningen skulle ske. Jag hoppas att det inte är så att pengarna i stället behövs för att fylla andra hål, trots löften om att barn och unga inte skulle drabbas.

Jag funderar också på hur det blir med den här fritidssedeln, för det är budgeterat 1 miljon för i år. Om det nu är en intention att det ska verkställas till hösten som var tanken så blir det konstigt om man inför en nivå på 1 miljon och sedan drar men ner den till en halv miljon. Jag förstår inte riktigt hur man ska göra det. I så fall är det väl 1 miljon PAF-medel som inte kommer att användas i år. Det är inte okej när tanken är att det här ska gå till våra barn och unga.

Herr talman! Jag tror att det är väldigt bra om vi i samband med den här diskussionen - jag har sett detta komma förstås att det gärna pratas detaljer. Jag kan inte säga någonting om det för vi har ju nämnt en del detaljer i dokumentet. Men jag säger det igen, skulle vi inte har nämnt någonting överhuvudtaget och lagt ett kostnadstak så då hade den här debatten varit fullständigt meningslös för allihop. Det är bättre så här i varje fall.

Men jag säger det igen, det finns ingen målsättning, det finns ingen diskussion överhuvudtaget att nedprioritera barn och unga. Det finns inte det.

Det totala beloppet är intakt, det som har kommits överens om. Det kanske ska fördelas på något annat sätt. Jag kan inte ge mig in på den detaljen. Man lär sig ganska mycket som finansminister, men man lär sig inte precis alla detaljer i varje fall. Men den totala summan för ändamålet ligger intakt och överenskommelsen med PAF är att det ska föras över till landskapet (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack till finansministern för presentationen. Det är säkert så att det är för oss alla en lärdomsprocess som pågår nu när vi får tövla på lite.

Jag undrar om finansministern skulle kunna säga någonting om det som har varit ett litet mysterium under många år, att det är så väldigt stor skillnad mellan hur vi budgeterar och hur våra bokslut ser ut. Hur kan man i det nya systemet komma till rätta med det här? Det är ju inte luft utan någonting som vi lämnar ogjort. Men är det så att vi budgeterar helt uppåt väggarna och att detta kan vara till hjälp i det kommande arbetet? Eller hur ska man se på den här frågan?

Herr talman! Det är en mycket bra fråga. Det är det något som landskapsregeringen kommer att fokusera på en hel del. Det är otvivelaktigt så att vissa år i varje fall så finns det en hel del luft i budgeten. Det gäller närmast överföringarna, vilket då kopplar ihop med reservationsanslagen. Det betyder att man budgeterar, man tar en kostnad i samband med budget och man ska för över pengar, ett stöd, ett PAF-bidrag eller vad som helst. Sen är det först i verkställigheten som man kostnadsför det. Vi funderar som alternativ på att gå enligt prestationsprincipen så att man kostnadsför det direkt och så är det kostnadsfört. Det här blir budgetteknik, men vi överväger om det fungerar bättre.

Sedan har vi för avsikt att minska på reservationsanslaget så mycket som möjligt, för det passar inte riktigt väl ihop med det här kostnadstakssystemet.

Tack, talman! Vi har ju sett det här systemet som vi går in för nu som ett verktyg för att vi ska bli bättre på att vara långsiktiga och bättre på att våga utveckla också. Flera har varit inne på här redan att vi inte har vågat investera. Tror finansministern att vi kan bedriva en modigare politik i det här systemet, alltså att vi ska våga ta investeringar som vi vet att på lång sikt gör det bättre? Ibland så har man ju haft känslan att vi har budgeterat som om vi var en kommun och inte vågat de år som det har varit lite knapert och sen kanske tagit i lite onödigt de år som vi har trott att det går bra, men vi har aldrig riktigt tittat tillräckligt långt framåt.

Herr talman! Det är svårt att svara på frågan om vi blir modigare. Jag tror ändå att nu blir väldigt tydligt att det är avskrivningskostnader plus eventuella räntekostnader som belastar vår resultaträkning. Den här diskussionen kommer tydligare upp. Investeringsskulden har blivit tydligare och vi ser vilka behov som finns. Nu byggs det en massa färjfästen, de byggena är ganska avancerade och vi har fortfarande färjor som mer eller mindre är skrot, om vi ser dem på det viset. Snart har vi väldigt fina färjfästen men fartygen som anger de fina färjfästena är av annan kvalitet. De här frågorna rullar nog över oss, så vi kommer att behöva ta ställning till de frågorna.

Jag hoppas att det här systemet ska leda till att vi har en bättre diskussion om investeringar och kanske framförallt också om tillväxtfrågor, för det är det som ska generera oss skattepengar i framtiden.

Talman! Tack för redogörelsen. Det är ju en jättespännande resa som vi får vara med om. Det kommer säkert att återfinnas i historieböckerna längre fram.

Jag har ett påstående och tre frågor som jag försöker hinna med här.

Jag vill säga först att jag förstår dramaturgin i upplägget av det här dokumentet. Man skriver "återkommande underskott i landskapens finanser har begränsat möjligheten att göra nödvändiga investeringar." Jag tycker inte att det är sant, av två anledningar. För det första för att vi inte har något lån. Det andra som är orsaken till det är att vi inte har kunnat enats politiskt. När den ena har tyckt si så har nästa tyckt så, inte alltid, men många gånger har det varit så. Det var det som var mitt påstående.

Min första fråga är; varför lämnar landskapsregeringen den här rambudgeteringen, vårbudgeten före den 15:e? Varför valde man inte att arbeta lite till?

Herr talman! Den sista frågan. Vi behöver få ut ramarna till politikområdena så fort som möjligt. Vi vill genom den här tidpunkten för leverans av vårbudgeten säkerställa att vi hinner få en bra hantering i lagtinget och att vi får ut ramarna till verksamheterna i god tid. Utifrån det beslut som landskapsregeringen har tagit och som står i framställningen så skickar vi ut ramarna till verksamheterna. Skulle det vara så att lagtinget ändra och fattar ett annat beslut så kommer vi att korrigera ramarna i så fall. Ledamoten Thörnroos har suttit i landskapsregeringen så pass mycket att hon vet precis som jag att dagarna är viktiga för att hinna få slutprodukten klar till hösten.

Talman! Problemet för oss i lagtinget, speciellt för oss i oppositionen, är att ändringsbudgeten ligger ju också på bordet nu, men den kommer inte att processas parallellt med vårbudgeten. Det gör att det är på gränsen till svårt. Jag ändrar mig, det är omöjligt för oss som sitter i lagtinget, åtminstone i opposition, att skapa oss ett helhetsgrepp om hur landskapets faktiska ekonomi ser ut.

Sen har jag ytterligare en fråga. När det gäller de här inbesparingarna, har landskapsregeringen fört någon form av resonemang med tanke på hur olika våra verksamheter är? Vissa är väldigt hyrestunga om man säger så och för andra är personalkostnaderna avgörande. Har man fört något resonemang? Återfinns det då i så fall i direktiven som har gått ut till de olika myndigheterna och verksamhetspunkterna?

Herr talman! Ändringsbudgeten torde antecknas till kännedom idag. Om det går väl, såsom jag ser det, så blir det remiss om den inkommande vecka. Jag utgår ifrån att ärendena kommer att finnas samtidigt i finans- och näringsutskottet innan betänkandet i något av ärendena levereras tillbaka till lagtinget. Så det torde vara möjligt. Jag hoppas det i varje fall.

Inbesparingskravet om 1,1 % för respektive politikområde är satt exklusive inflationen, indexen och de olika politikområdena. Beroende på verksamhet så har man sedan lagt på inflationen olika för de verksamheterna. ÅHS till exempel har dyra avtal med vissa helikoptertjänster och personal så där är indexet högre. Är det frågan om någonting annat så (… taltiden slut).

Tack, talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Obunden Samling har några ord om den här första historiska rambudgeten.

Det som vi inledningsvis kan konstatera är att den här kostnadsramen på ungefär 380 miljoner euro så har vi sagt att den köper vi. Vi kan också acceptera överskottsmålet som i princip säger att det ska vara plus minus noll år 2030, enligt budget. Det är ju budget vi talar om nu. De facto har historien visat sig gång på gång vara sådan att bokslutet sedan alltid är bättre än budget, men det är kanske en annan sak.

När det sedan gäller budgeteringsmarginalen så har vi åsikter. Vi tycker att 7,5 miljoner de första åren och sedan 11 miljoner på valåret, som kollegan Egeland nämnde nyligen, är för mycket. Vi tycker att det ska vara 0,5 miljoner.

Åtminstone några av oss kommer ihåg - och personligen var jag ordförande på ÅMHM på den tiden - när det kom en ÅMHM diskmaskin till lagtinget och det var stort ramaskri. Några ledamöter var åtminstone synbarligen uppbragta över att vi behövde behandla en tilläggsbudget som avsåg inköp av en diskmaskin för ca 20 000 euro. Nu är det meningen att det istället ska vara top-down, som finansministern alldeles nyss sade. Då blir man ju förstås lite fundersam. Ska det vara top-down och de stora sakerna och ramarna ska synas i den här rambudgeten och bland det första som ögonen fastnar på i texten är att Kumlinge apotek ska ha 50 000. Där gick det kanske lite fel första gången. Det kunde man kanske ha utelämnat. Det är väl inte de stora ramarna, men synbarligen viktigt för någon.

Tidigare hade vi diskmaskiner från ÅMHM och nu har vi stöd till Kumlinge apotek.

Nåja, vi fortsätter. När man tittar på hur det här är upplagt så finns det ju delvis inkomstdrömmar. De sätter man inte så mycket siffror på. Men man talar ju om att det ska komma inkomster någon gång från det storskaliga havsbaserade vindkraftsprojektet. Obunden Samling föreslår att man stryker det helt och hållet och lämnar de drömmarna att vara just det, drömmar.

Den här rambudgeten indikerar även att man tänker börja beskatta kommuninvånarna hårdare, för nu ska det bli ökad skattebelastning på vanligt folk, främst sjuka och de som bor på landsbygden, nämligen sjukkostnadsavdraget. De som ligger på äldrevården betalar kostnaden för det och de som har sjukkostnader drar nytta av sjukkostnadsavdraget och det är där som ni föreslår försämringar.

Vi föreslår också försämringar i avdragsrätten, kompensationen till kommunerna för avdragsrätten för användande av egen bil, vilket drabbar landsbygdsbor. Man blir ju förstås lite förvånad. När Obunden Samling tillsammans med Centern drev butik under den mandatperioden så då lyckades vi förbättra och öka kompensationen till kommunerna. Jag tittar på Roger Höglund som var lite spindeln i nätet här och såg till att kommunerna fick kompensation på ett vettigt sätt. Kommunernas ekonomi har förstärkts den här vägen. Hur Höglund, som en del av nuvarande regering, kan acceptera en försämring av de här reglerna är obegripligt. Jag kan i varje fall tänka mig att det harklas i leden ute i kommunerna bland dem som ser sig som centerpolitiker och som normalt inte står bakom den här typen av politik.

Det här görs förstås i samma veva där man har höjt lönerna åt sig själv, vilket redan har lyfts här i debatten idag. Politikerna i landskapsregeringen har fått en ohemul löneökning trots att lönerna tidigare nog också justerades, men man lyckades driva någon form av berättelse att så var inte fallet och så fick man de här höga löneökningarna.

Vi föreslår i vår budgetmotion att man ska slopa ersättarsystem och man ska generellt sänka politikerlönerna, det vill säga läs landskapsregeringens ledamöter. Ersättningssystemets slopande skulle betyda ungefär 500 000 i inbesparing. Att sänka lönerna åt landskapsregeringen skulle också handla om hundratusentals euro.

Det sägs inte så mycket om skärgårdstrafiken i den här rambudgeten. Det indikeras ändå att man avser köpa tre frigående och två linfärjor och att staten ska betala. På tal om drömmar om storskalig havsbaserad vindkraft så kan vi väl fortsätta på drömtemat. Det här kommer ju inte att ske. Den som läser självstyrelselagens bestämmelser om extra anslag så gäller det stora engångskostnader. Vi har genom åren kunnat köpa nya färjor också, även om det nu tar lite tid mellan beställningarna, men det har ju de facto gått tidigare.

Om vi fortsätter att titta på vad vi tycker att man kunde säga någonting mera om så är det pensionsfonden, miljövården och skattegränsen. Dessa skulle man kanske kunna lyfta upp före man funderar på 50 000 euro till Kumlinge apotek. Vi lyfter fram de sakerna i vår budgetmotion med anledning av den här budgeten.

Vi tycker sammanfattningsvis att det finns en hel del att fundera på. Som sagt, tanken var att vi skulle syssla med rambudgetering och de stora linjerna och kanske inte så hemskt mycket detaljer som nu ändå har blivit fallet. Tack, talman!

Tack, talman! Vicetalman Måtar sade här i sitt anförande att Obunden Samling omfattar kostnadstaket på 82 miljoner. Men i det fortsatta anförandet så sade han sedan att trots allt så vill man inte att budgeteringsmarginalen ska vara 7,5 miljoner utan bara en halv miljon. Om man tittar på sidan 12 i tabellen, vill då Obunden Samling höja de takbegränsade kostnaderna med cirka 20 miljoner för att då hamna på 382? Eller är det korrekt att uppfatta att egentligen är Obunden Samlings tak 375 miljoner? Jag förstår inte riktigt resonemanget i anförandet när jag tittar på tabellen på sid 12.

Tack, talman! Nu råkar jag inte just ha den tabellen framför mig, så jag är lite osäker på vad lagtingsledamot Nordberg menade.

Vår tanke är hur som helst att kostnadstaket inte omfattar den här budgeteringsmarginalen. Vi vill bara minska marginalen från 7,5 till 500 000 euro.

Tack, talman! Läser man på sidan 11 här i förslaget för kostnadstaket 2025 så nämner man en summa på 382,2 miljoner. Tittar man på sidan 12 så har du ett kostnadstak på 382 miljoner och det består av kostnader på 374 miljoner som man hittar på sidan 17. När man plussar ihop alla åtta politikerområden och lägger till budgeteringsmarginalen på 7,5 så då uppnår man 382 miljoner.

Jag tror att ni Obundna får titta på det här en gång till, för i så fall kan ni stöda Moderaternas motion, för den ligger rätt nära ert resonemang.

Tack, talman! Jag ska göra precis som Nordberg säger.

Talman! Jag vill ge mitt stöd för det resonemang som Obunden Samlings ordförande förde fram kring belastningen på kommunerna och på kommunnivå som man nu sätter. Den enda faktiska siffran som finns här är ju sjukkostnadsavdraget som man vill ta bort och sedan vill man slopa kompensationen till kommunerna.

I punktlistan på 15 punkter som landskapsregeringen presenterar redan på sid 5 så talar man om vad man vill göra, men man talar inte om hur man ska spara utan i väldigt generella ordalag. Men som sagt, mitt huvudsyftet med min replik är att ge det stödet. Jag tycker inte att det är fel att vi ska spara, jag tycker inte att det är fel att vi försöker föra en gemensam, stramare ekonomisk politik. Men jag tycker att det är fel när vi tar det direkt av ålänningarna och kommunerna i stället för att titta i spegeln här inne i salen och i borgen.

Tack, talman! Ja, ledamot Thörnroos, äras den som äras bör. Det var under er ledning som landskapsregeringen fattade beslut om att öka kompensationen. Med finansminister Höglund i spetsen ökade man kompensationen till kommunerna.

Sjukkostnadsavdraget är en inarbetad modell som vi inte bör förstöra nu.

Talman! Jag tycker att det är bra att vicetalman Måtar nämnde just det som handlar om långtidsvården, som också är ett avdrag som man får göra under sjukkostnadsavdraget. Det behöver klargöras om det också är där som man kommer att ta bort i så fall. Det handlar om tusentals euro för våra äldre som de får göra avdrag för. Jag vet att det är många som är upprörda över det, man vet inte nu för man pratar bara om mediciner och det finns två punkter under Ålandsavdraget. Det finns för sjukkostnader men sen finns det också specifikt där du måste uppge din plats som är vårdanstaltens namn. Det behöver nog klargöras under det här gången om det är båda två eller bara den ena.

Tack, talman! Lagtingsledamoten Holmberg-Jansson har helt rätt. Detta är en viktig sak som jag dock ibland tror att många som är på långvården kanske inte heller har full kontroll på, att man kan göra det här avdraget inom ramen för sjukkostnadsavdraget. Den som har fyllt i den där blanketten eller varit in på "Min skatt" och tittat på den här möjligheten till avdrag så vet att så där förhåller det sig. Om jag inte missminner mig så är det enligt rättspraxis 40 % eller 50 % av kostnaden som man får dra av. Så det är ett betydande avdrag, i synnerhet nu när folk har lite den uppfattningen att vårdavgifterna har höjts, även om man kan ha olika åsikter om det. Vi behöver inte strama åt mera åt folk som ligger på institutionsboendena.

Talman! Jag tar jag tillfället i akt att berömma Mariehamns stad som faktiskt skickar ut till dem som bor på de olika boendena att det här är din totala summa som du har betalat och att du har rätt att göra det här avdraget i deklarationen. Jag uppmanar alla anhöriga runtomkring att kontrollera upp att man verkligen har gjort de här avdragen för sina anhöriga. Det är oftast de anhöriga som får göra det för sin mamma och pappa. Det är ett viktigt avdrag som jag, likt vicetalmannen, också tror att många kanske förbiser och glömmer bort.

Tack, talman! Ja, vi har samma uppfattning, lagtingsledamot Holmberg-Jansson.

Tack, herr talman! Tack vicetalman Måtar. Förra regeringen införde den här kompensationen, den var lyckad och framförallt rättvis.

Vad gäller kompensationen för resekostnadsavdraget i sig så där står inte Centern bakom någon förändring. Absolut inte. Jag vill klargöra det.

Däremot är sjukkostnadsavdraget en helt annan sak. Det visar sig att det inte alltid riktigt träffar rätt eftersom det är de med lägst inkomster som skulle ha den största nyttan av avdraget. Men de betalar ingen skatt och kvitta det här avdrag mot, det är väl det som är poängen. Man tog bort det här avdraget för tiotals år sedan på den finska sidan och idag är väl Åland lite unikt att ha det kvar har jag förstått.

Tack, talman! Det är intressant att höra hur tongångarna går. Som sagt, jag skulle ju vara förvånad om någon centerpolitiker står bakom ett avskaffande eller försämrade av resekostnadsavdraget. Så på det sättet var det ett förväntat svar.

Tack, talman! Jag kan inte låta bli, när jag lyssnade på vicetalman Måtar, att göra en reflektion om det politiska ledarskapet och vad man vill stå för. Från obunden sida så säger man nej till vindkraften, det vet vi. Det är nej till filminspelningarna, det har vi hört förut. Det liksom nej till näringslivssatsningar där man gör en bedömning att det kommer att ge pengar till Åland. På ett sätt är det ju lite positivt, för då är ju det underliggande budskapet från Obundna att vi egentligen kan lägga oss ner och krafsa oss på magen och vara ganska nöjda. Men jag kunde inte låta bli vicetalman Måtar att fråga, vad tycker Obunden Samling att vi ska säga ja till?

Tack, talman! Röblom lägger upp bollen åt mig här, så jag tror att jag smashar.

Vård, skola och omsorg gillar Obunden Samling och traditionella samhällsuppgifter, dit filminspelningar inte hör. Stora riskprojekt på industriell förstörelse av miljö här inte heller hemma där. Det är våra prioriteringar.

Tack, talman! Ja till vård, skola och omsorg. Det är ju bra. Men nej till näringslivets satsningar.

Men det politiska ledarskapet, vad ser ni att ni har för uppgift? Vad ska politiken göra för att möjliggöra utvecklingen av det åländska samhället?

Tack, talman! Samhället ska upprätthålla tydliga, klara och förutsägbara regler. Samhället ska upprätthålla infrastruktur inom rimliga ramar, se till att befolkningen är trygg, se till att det finns utbildning och ta hand om barn, äldre och sjuka. Det är samhällets uppgifter. Och där ryms tyvärr inte de här verksamheterna som lagtingsledamot Röblom nu tydligen vurmar för. I vår värld ryms det inte in.

Talman! Tack vicetalman Måtar. Jag är lite inne på samma linje som det förra replikskiftet, det vill säga att det är mycket nej. Det är mycket kring nej och att slopa och avskaffa och så vidare. Det är tråkigt att höra. Det skulle vara intressant att höra hur man tänker kring skärgårdstrafiken. Ledamot nämnde att det har gått tidigare att köpa nytt, köpa begagnat och så vidare. Men hur klarar man då omställningen till en klimatanpassad skärgårdstrafik? Ni skriver i en motion om att man ska stryka ordet klimatanpassa och istället använda ord som "en mer effektiv". Men de facto, hur hanterar vi klimatanpassningen? För det är också en kostnad som följer om man inte följer klimatanpassningen som är ett krav numera.

Tack, talman! Ledamot Mansén brukar ofta använda uttrycket att man ska ta de lågt hängande frukterna.

När det gäller klimatanpassning av skärgårdstrafiken så är vår grundsyn att det inte står och faller med oss, men givetvis ska vi försöka göra det som är möjligt och som ofta faktiskt sammanfaller med det som är ekonomiskt smart att göra. Då ska man till exempel köra saktare, tillämpa så kallade Eco Driving, till den delen som man kanske inte redan gör det. Det har gått att förbättra de här avtalen med operatörerna så att det lönar sig för dem att köra bättre, mer ekonomiskt. Vi ska titta på tidtabellerna och turtätheten. Det ska inte behöva komma bilder till min mejl på tomma färjor med en enda bil eller något liknande. Det ska köras mindre. Vi ska inte upprätthålla linjer åt fiskeindustrin och så vidare. Vi ska göra de här sakerna först innan vi köper bort oss.

Tack, talman! Med andra ord ger Obundna uttryck för att de är beredda att sänka servicenivån, äventyra möjligheterna att hela Åland ska leva och att utveckla skärgården. Obunden Samling löser det genom att dra in, slopa och avsluta helt enkelt. Man är alltså inte är beredd att hitta nya tekniska lösningar som skulle göra att man kunde upprätthålla servicenivån som de facto är framväxt av en orsak, att kunna klara av att leva och bo i en levande åländsk skärgård.

Tack, talman! Ja, det är så här att vi håller hårdare i pengarna än vad till exempel Centern gör på den här fronten. Centern är nu med en koalition. Tidigare när vi hade en debatt om regeringsprogrammet så stod både infrastrukturministern och lantrådet här och sade, "får vi inga pengar från staten så ska vi låna". Alltså, vi ska låna för att bygga nya färjor till skärgårdstrafiken. Vi har en trend där redan som är väldigt tydlig. Det hjälps inte, oberoende av vilka fina färjor vi än sätter dit så är trenden att befolkningen minskar, för folk bor inte där på heltid och det finns inte samma intresse. Det kallas urbanisering. Det här kan vi inte bygga bort. Det är inte smart helt enkelt att satsa den här typen av enorma pengar på den här delen av Åland när vi fortfarande har stora behov på andra delar av Åland som växer och där behoven är verkliga.

Talman! Självstyrelsen skriver historia åter igen. Idag har vi ett finanspolitiskt ramverk på bordet som bryter en lång tradition av - som finansministern kallade det - ändmålsbudgetering med tilläggsbudgetar över året. Vi befinner oss i en situation med både ett stort underskott och en stor investeringsskuld inom flera sektorer.

Liberalerna är av åsikten att den åländska ekonomin är i behov av åtgärder och denna reform är ett väl bearbetat och välkommet steg åt rätt riktning.

Vi tror att det är nödvändigt för att lyckas få kontroll över landskapets ekonomi.
- Top Down budgetering, där vi vet vilka pengar vi har innan vi funderar vad vi ska hitta på.
- Verktyg för att kunna effektivisera organisationen. Det är något som vi ser i våra grannländer och har använts redan.
- Ingen tilläggsbudget, utan tydliga krav på att utveckla verksamheten inom ram.
- Treåriga kostnadstak skapar förutsättningar för långsiktiga överenskommelser över mandatperioder, vilket är nödvändigt efter åren bakom oss.

Utvecklingen av BNP per capita har varit lägre på Åland än både i Finland och Sverige, ända sedan 2008. Det är inget nytt fenomen. Vår offentliga ekonomi är hårt pressad sen pandemin. Vi hade gränsstängning mot Sverige, vi har kriget i Ukraina och en skattegräns som stryper det åländska näringslivet. Konjunkturläget i världen väntas förbättras 2026 och 2027 och även på Åland. Det är avhängigt av att vi på Åland rustar för att vara konkurrenskraftiga i framtiden så att inte omvärlden och våra närmaste grannar springer ifrån oss när konjunkturläget svänger.

Efter många års arbete har vi nu ett förslag om överskottsmål för en budget i balans till 2030 och kostnadstak för de tre kommande åren. Och kopplat till dem finns en text där majoriteten och landskapsregeringen beskriver politiken och avsikterna bakom siffrorna.

Det här som skrivs så speglar mycket regeringsprogrammet, det speglar också den verklighet vi befinner oss i och den syn som majoriteten har på vad som kommer att behöva göras de kommande åren.

En reflektion som man kan göra är att regeringsprogrammen kommer att ha större vikt i framtiden i och med rambudgeteringen. Det kommer att kräva längre överenskommelser som passar in i de treåriga kostnadstaken som går över mandatperioderna. De medför att alla tvingas tänka långsiktigt och det kan till viss del motverka dramatiska svängningar i regeringsskiftena. Det är bra för samhällsutvecklingen och även något som Liberalerna uppfattar som en tydlig beställning av väljarkåren.

Under budgetramen kommer vi lagtingspolitiker tydligare att behöva prioritera mellan alla politiska områden inom den totala budgeten. Det kan innebära tuffa beslut och svåra övervägningar. Men det är vårt jobb och det är vi valda att göra.

Det tål att sägas, herr talman, att detta är den första debatten där Ålands lagting diskuterar och är i beråd att klubba ett nytt finanspolitiskt ramverk. Därför är det svårt för någon av oss att sätta ramar och riktlinjer för hur den här debatten ska föras och vad den ska handla om. Vi sitter lite i samma båt här både majoritet och opposition. Det här är i nuläget ett lagarbete. Det som ska beslutas om är överskottsmålet och de treåriga kostnadstaken, alltså rena siffror.

Men det som vi vill prata om, som de flesta motioner också berör och som mycket av förarbetet har handlat om är egentligen det som ligger bakom dessa siffror, men det är inte det som ska klubbas imorgon. Dessa texter före kapitel 9 i dokumentet är alltså inte mer bindande än de var när vi klubbade regeringsprogrammet. Men de är viktiga för att regeringsmajoriteten ska kunna förmedla de politiska avsikterna man har med rambudgeten. Det finns även en pedagogisk aspekt i detta. Men det är samtidigt viktigt att lagtingets ledamöter och grupper får förmedla sin syn på ekonomin och vad man anser att vi ska satsa på.
Men det är egentligen inget annat än det som står under paragraf 9 som vi ska besluta om.

På informationstillfället som anordnades av lagtinget tidigare så tolkade jag det som att vi kollegialt kom överens om att ge den här debatten ganska fria tyglar. Samma gäller motionerna som har getts ganska fria ramar. Här förväntas vi alltså att använda makten och ansvaret som getts åt oss av Ålands folk som verktyg och med det tillsammans forma hur vi ska hantera den här debatten i framtiden. Vad är det egentligen vi ska prata om här idag? Det reder vi ut just nu.

När vi inte har några andra ramar eller riktlinjer så har vi ändå den fria debatten. Debatten är viktig! Det ska inte glömmas bort. Debatten framförallt. Leve debatten!

Avslutningsvis vill jag säga att Liberalerna står bakom de föreslagna kostnadstaken och överskottsmålet. Vi tror att denna nya budgeteringsform för landskapet kommer att bidra till en stabilare samhällsekonomi, inte allena i sig men i kombination med kloka politiska beslut. Tack, herr talman!

Jag håller med om att det är en läroprocess vi inne i nu och att vi lär medan vi gör. Därför hade jag ju någonstans sett fram emot att vårbudgeten skulle vara en analys av vilka intäkter landskapet står att få de kommande åren, vilka kostnader och sedan en politisk bedömning av vilket kostnadstak som man är beredd att sätta. Och att det borde vara en politisk förklaring till det på ett väldigt generellt plan.

Förslaget som har kommit i lagtinget handlar ju å ena sidan om prioritering av processkartläggning, strukturering och sådant kopplat till digitaliseringen. Sen på ett annat ställe så står att avtalet med Mariehamns stad gällande skötsel och underhåll av Pommern ska ses över. Hur upplever ledamoten att processen att ta fram det här dokumentet har sett ut så? Har det varit tillfredsställande?

Tack, herr talman! Tack för frågan. Ja, den har varit tillfredsställande på så sätt att den har varit ganska öppen, vi har fått delta i den och ha åsikter om den saken på ett bra sätt. Jag håller med om att det kanske flaxar lite, men det har funnits mycket åsikter åt båda hållen under den här processen, även från oppositionen har man hört efter att den har släppts. Den ena säger att det är för detaljerat och den andra säger att det är för odetaljerat. Det är väl någonstans där i mitten som jag tror att finansministern landar i, att ingen är riktigt nöjd, så då kör vi på det här. Men det är en process fortfarande, vi kanske behöver koka ner detta ytterligare till vad det essentiella är. Det kan ju också skilja sig lite mellan olika politikområden, vad som behöver beskrivas och vad som är i behov av att beskrivas för att kunna bygga en helhet. Jag är ganska nöjd med dokumentet i sig med de förutsättningar vi har haft.

Talman! Jag håller också med ledamoten om att regeringsprogrammen kommer att bli viktigare i framtiden eftersom man vet att man har detta att förhålla sig till. Det man skriver i regeringsprogrammet ska sedan också rymmas in i ett treårigt tänk. Långsiktighet är bra.

Jag återkommer lite till den här känslan som jag hade med finansministern. Det här känns delvis som en kameral biprodukt på något vis, där man bara fokuserar på kostnader och intäkter. Och det är som ledamoten beskriver, att man har bollat lite från regeringsblocket. Allt från Pommern och digitalisering borde vara med, och nja och så hamnar man i mitten någonstans. Den ekonomiska analysen kan ju inte stå vid sidan om den övriga analysen. Hur ser ledamoten på det?

Tack, talman! Rent tekniskt så är det ju oerhört kameral produkt, det ska vi komma ihåg. Men det duger ju inte när man bara pratar politik kopplade till visioner och kopplade till de politiska avsikter som vi här i salen ska förmedla, som Ålands folk ska få någon sorts bild av och som oppositionen ska få en bild av. Man kan inte bara släppa fyra olika siffror och säga att det är det här vi har - take it och leave it. Det är lite så att man måste göra en avvägningen där. Hur mycket ska man skriva? För ingenting av det som skrivs är ju egentligen i sig bindande i det här dokumentet, det ska vi komma ihåg. Det är bindande för att det står med, men det är efter punkt nio som vi ska besluta. På det sättet tycker jag ändå att man har hittat någon typ av medelväg. Man behöver ändå kunna kommunicera på ett adekvat sätt. Det kanske finns bättre sätt att göra det på. Det får vi se under processens gång.

Tack, herr talman! Ledamoten talade mycket om långsiktighet och långsiktighet. På ett par punkter finns det en mätbar avsaknad av långsiktighet i just den här beskrivningen hur man ska förverkliga de olika frågorna.

Det ena är pensionsfonden, man föreslår ett ökat uttag av pensionssparandet på sikt för att minska budgetbelastningen för landskapet. Det kan knappast sägas vara långsiktigt på något sätt, för då slutar ju pengarna att öka i fonden och istället så går de ut i form av utbetalningar. Men fondens värde minskar ju successivt och långsiktigt så är det ju ett ganska dumt ekonomiskt val att göra. Kortsiktigt under en mandatperiod så minskar det budgetbelastningen.

Det andra som jag inte alls tycker att andas långsiktighet överhuvudtaget är att man föreslår att nu ska vi köpa färjor. Få se hur det går med det. Finansministern säger att de här färjorna ska vi bara köpa om vi får pengar från staten, medan andra representanter från regeringen säger att vi ska låna till det här. Men det finns ingen plan för hur vi ska hantera den här frågan. Det är inte ett tecken på långsiktighet.

Tack, talman! Långsiktigheten ligger i att se till att investera för att vi ska kunna ha ett levande Åland även i skärgården. Det är ju det som det handlar om. Egentligen handlar det om den politiska långsiktigheten, att kunna vara överens om beslut över mandatperioder. Vi ska se till att knyta långsiktiga beslut som håller i regeringsövergångar. Vi tror på att vi behöver se till att trafiklösningarna fungerar i skärgården, det gör de inte just nu och det kommer det inte göra inom några år, när vi redan ser färjor som klappar ihop. Vi behöver se till att vi bygger hållbara trafiklösningar.

Det är svåra frågor som ledamoten Wikström lyfte fram. Det är främst en politisk långsiktighet vi pratar om. Problemet på Åland är att man har skrotat föregående regerings budgetavsikter och program totalt och gått in till val med att man ska säga nej till allt, skrota allt och då har det blivit som det blivit. Det kostar pengar.

Tack, herr talman! Ja, nu är det ju faktiskt pengar vi pratar om. Hela ramverket, som ledamoten själv sade, handlar om pengar. Därför pratar jag också om pengar och hur det här ska finansieras.

Man pratar om prioriteringar, att vi måste göra hårda prioriteringar och det är ganska tydligt var de prioriteringarna ligger. De ligger inte på de sjuka, de ligger inte på landsbygden, de ligger kanske mot skärgården. Vi vet inte, för hälften av regeringen säger en sak och andra säger någon annan sak. Så det är svårt när man sitter i opposition att förstå det. Hur ska det här gå till? Vad ska man finansiera med vilka pengar? Det kommer olika besked och dubbla besked. Jag får inte svar här heller.

Avslutningsvis vill jag säga att under förra mandatperioden så var ledamoten väldigt, väldigt mycket inne på den linjen att om vi ska investera så måste det komma en plan. Det måste komma en plan för skärgårdstrafiken hur vi ska hantera det här. Inte ett ord har jag hört talas om det här i ledamotens gruppanförande. Långsiktighet i minnet kanske inte är så bra.

Tack, herr talman! Jag vet inte om jag ska idas svara, eftersom ledamoten har bestämt sig för att jag inte har svarat, men jag har ett replikskiftet kvar här.

Det är många i majoritetsblocket som värnar om de sociala frågorna. Som jag har förstått på landskapsregeringen så finns det en plan kring hur man ska hantera de sociala frågorna, exempelvis sjukkostnadsavdraget, och göra det på ett bättre sätt. Sanningen är att det avdraget inte träffar rätt just nu, det träffar inte de som har det sämst, eftersom de inte har något att dra av, i enkla ordalag.

För det andra, när det när det handlar om vi ska satsa på skärgården, så planen är ju just nu att se till och kolla var pengarna kommer ifrån. Vi ska försöka förhandla med Finland för att se vad man har att jobba med. Det är planen. När vi sedan vet det, då kan man lägga upp en plan på riktigt. Men som sagt, det är ingen lätt fråga överhuvudtaget. Inte är det heller helt och hållet kumbaya stämning i regeringen kring hur vi ska hantera de frågorna, men vi jobbar på det.

Talman! Det känns kanske lite, jag säger det här lite försiktigt nu, som att det här är något revolutionerande som händer i Ålands lagting och att vi bryter ny mark och så. Jag tycker faktiskt inte att vi gör det.

Jag kommer ihåg när nuvarande finansminister Perämaa var finansminister förra gången. Då lämnade han ett ramverk som sträckte sig över tre år. Av olika anledningar blev det inte för fyra, men det blev för tre år i alla fall och det var ramen som man förväntades förhålla sig till. Visserligen var den inte lagstadgad, men det oaktat så det grundfundament tycker jag nog att ha funnits tidigare. Men jag erinrar mig från den förra perioden att ledamoten väldigt många gånger frågade efter strukturella förändringar. Jag undrar vilka strukturella förändringar har Liberalerna nu har föreslagit i den här budgeten?

Tack, herr talman! I mina ögon är det en ganska stor skillnad på tänket och hur vi ska hantera en top down budgetering. Jag var inte med under den perioden som ledamoten Thörnroos hänvisade till. Jag kan se en vikt av att det är lagstadgat och att vi ändå har en så pass stor enighet i lagtinget kring att vi ska utföra det här. Jag tror att det i sig kan bidra stort till att vi kommer att kunna inleda den här nya typen av budgetering som det ändå är. Det i sig tycker jag att är en strukturell reform. Vi ser till att vi hanterar pengarna på det sättet att vi vet vad vi har att jobba med, sen är det inga tilläggsäskanden som gäller utan det gäller att jobba inom ramen. Man kan vara positiv eller negativ, man kan vara optimist eller pessimist och jag väljer att vara optimist i det här läget.

Talman! Vi har ju "kopierat" det här systemet från den svenska sidan. Det vi saknar är ju full kontroll över våra inkomster eftersom de kommer så att säga via avräkningen.

Det andra som vi också saknar är kontroll över lagstiftningen i och med att det tar 4-6 månader från det att vi börjar förbereda en lag tills vi har den klar.

Det som förundrar mig lite, alltså systemet kom i kraft i Sverige 1996 och redan 2002 så tog man bort den delen som gör att vårbudgetens tak, som vi diskuterar här nu, är lagstadgat, därför att det var kopplat till en viss problematik. Jag funderar bara, hur har ni analyserat den informationen i Liberalerna? Det skulle vara intressant att ta del av.

Vi har gjort ungefär samma analys som ledamoten Thörnroos. Vi har inte samma förutsättningar i självstyrelsen som man har i vårt grannland, därför behöver vi arbeta fram det här systemet så att det passar oss och se till att vi formar det tillsammans. Det är vi som behöver göra det, det finns ingen som gör det. Det är vi i den här salen som ska göra det tillsammans med landskapsregeringen, majoriteten i främsta hand. Eftersom vi inte har kontroll över hela intäktssidan så måste vi se till att vi har ett system som funkar för oss. Inte är det säkert att det här som vi har lagt på bordet nu är ultimat. Det vet ingen av oss, inte ens ledamoten Thörnroos. Vi måste arbeta fram det.

Jag vet också att man i Sverige inte debatterar vårbudgeten överhuvudtaget längre. Det är lämnas internt inom förvaltningen. Man ser till att man att ger ett sådant besked och först i höstbudgeten sedan är den stora debatten och så kanske det blir här också. Nu har vi valt att öppna det så här och se till att alla fåglar får sjunga.

Talman! Landskapsregeringen föreslår inför lagtinget att vi ska ta ett underskott på totalt 70,7 miljoner under åren 2024-2027. Det är för mycket skattemedel. Vi önskar en mera återhållsam och genomarbetad ekonomisk politik än den landskapsregeringen lagt fram, ramarna måste sänkas. Om det i slutändan blir detta förslag som vi har att ta ställning till, så kommer vi att rösta emot rambudgeten, givet den information vi hittills har fått om grunderna för budgeteringen.

Vi föreslår därför andra stramare kostnadstak och överskottsmål i våra budgetmotioner.

I torsdags landade ändringsbudgeten på våra bord som ökade underskottet med ytterligare 3,3 miljoner – från 70,7 miljoner euro till 74 miljoner euro!

Ett underskott på 70,7 miljoner, vilket vi idag diskuterar här, är inte acceptabelt - kraftåtgärder behövs för att undvika att lånenotan skickas till nästa generation ålänningar. Förslaget till rambudget saknar tyvärr sådana trovärdiga åtgärder och innehåller för mycket luft.

Vi har lämnat in fem gemensamma budgetmotioner till rambudgeten som går ut på att göra ramarna tydligare, pressa ut luften, pressa ner det samlade underskottet till 50 miljoner och spara på ett mera balanserat sätt än landskapsregeringen.

Utöver den mångt diskuterade budgeteringsmarginalen på 7,5 + 7,5 + 11,2 = dvs. totalt 26,2 miljoner för ”oförutsedda utgifter” åren 2025-2027 föreslår landskapsregeringen ett s.k. ”ofördelat utrymme” för nämnda år om 10,1 miljoner (se s. 17). Vi anser att det ofördelade utrymmet om 10,1 miljoner euro bör strykas, om regeringen idag inte har någon klar uppfattning eller kommit överens om vad dessa pengar ska användas till.

Det luftiga ramarna, den icke-förpliktande motiveringen och de föreslagna möjliga åtgärderna gör att denna budget får en slagsida åt vänster. Budgeten innehåller en rad typiska vänsteråtgärder i kristid. Skatten ska höjas genom att sjukkostnadsavdraget slopas, familjernas valfrihet ska minskas genom att hemvårdsstödet delvis skrotas, sen ska dessutom avgifterna i skärgårdstrafiken höjas och bönderna ska få mindre pengar. Det är svårt att tolka meningen ”översyn av stödmodeller och stödnivåer” på ett annat sätt.

Såsom brukligt i vänsterbudgetar står inget om långsiktigt behov av avbyråkratisering, enklare regler. Det borde för övrigt styra den översyn av ÅMHM-lagstiftningen som aviseras i det här förslaget.

Ordet ”företag” nämns inte ens från kapitel 4 och framåt i budgeten, men förekommer nog som dekorationsord i konjunkturprognosen.

Vi efterlyser en spegel till landskapsregeringen. Om ni politiskt menar allvar med dessa möjlig, möjliga förslag, då måste liggande förslag kompletteras så att landskapsregeringen och också lagtinget själva effektiverar.

Rambudgeten innehåller också gott om ”fredade zoner”, kommunerna ska vi t.ex. inte spara en cent på, de är politiska skyddsområden. Ett trovärdigt sparbeting, talman, det förutsätter också att kommunerna drar sitt lilla strå till stacken.

De sparåtgärder som hittills har föreslagits går för mycket ut på att det är någon annan som ska spara. De sparåtgärder som hittills har verkställts har dessutom en kraftig slagsida på att spara på vård. Det finns ingen realism i att spara mer på vården och därför föreslår vi inbesparingar på annat än vården, dvs. regeringskansliet, näringsavdelningen och infrastrukturavdelningen på sammanlagt 1,9 miljoner per år. Om vi vidtar dessa åtgärder och klämmer ur luften så når vi ett nollresultat redan 2028 och det totala underskottet minskar till 50 miljoner. Mycket bättre.

Vi föreslår alltså konkreta inbesparingar, verksamhetsförändringar på 100 000 på regeringskansliet, 200 000 på näringsavdelningen och 1,6 miljoner på infrastrukturavdelningen, under upphandling av sjötrafiken.

På näringsavdelningen är det särskilt viktigt att upprätthålla principen om att det ska löna sig att arbeta, där finns också möjlighet att justera arbetsmarknadsstöd i en riktning som sporrar till en lägre arbetslöshet. Vi fördömer förslaget att spara på antal undervisningsgrupper inom SFI. Varsågod och spara på Medis om ni vill, men att ge nyålänningar grundläggande färdigheter i det svenska språket för att kunna få ett jobb är ett kärnuppdrag. Det är viktigare än att kultivera fritidsintressen med skattemedel.

På infrastruktursidan föreslår vi en sänkning på 1,6 miljoner. För att ge en aning om vad vi menar så kan ni titta i budget 2013 där kostnaderna för skärgårdstrafiken sänktes med ca 3 miljoner euro bl.a. genom en minskning av antalet körtimmar med 2 200 jämfört med vad 2012 års turlista hade medfört. Ni kan sen titta på vad det kostar att upprätthålla den lokala färjtrafiken på Enklinge och Lappo och analysera hur dessa lokala system passar ihop med det kommande större tonnaget. Och inte minst: Vad betyder detta för färjfästena, om båtarna blir färre men större?

Hela investeringssidan, talman, kvarstår som ett gigantiskt frågetecken för de kommande tre åren. Inga besked ges om nytt vattenreningsverk för 50 miljoner eller nytt sjukhus för kanske 200 miljoner och begränsat med besked också om nyinvesteringarna i skärgårdstrafiken. Jag säger ”begränsat” för baserat på investeringstabellen verkar det som att de enda betydande investeringar vi ska göra under mandatperioden är nya färjor, med de avskrivningar och driftskostnader de tillför.

Jag ska till sist säga att vi är kritiska till detta ramverk som styrredskap för de kommande tre åren. Rambudgeten är ett viktigt redskap för planeringen av Ålands ekonomi 2025-2027. Om detta råder inget tvivel. Vikten understryks av att när nästa vårbudget behandlas, våren 2025, då är ramarna fram till 2027 redan fastställda och vi ska då enbart föra en teoretisk diskussion om ramarna för 2028, vilket lär bli alla tiders skuggboxning.

Jag vill poängtera att själva demokratin undergrävs genom att lagtingsledamöter inte förstår vad de fattar beslut om. Förankringen till verksamheterna, myndigheterna, rentav avdelningarna och det egna regeringsunderlaget, talman, förefaller bristfällig. En alltför liten del av vårt offentliga Åland förstår vad lagtinget nu står i beråd att fatta beslut om, vilket gör att man måste ifrågasätta om vårbudgeten i denna form vi ser idag kvalificerar som meningsfullt styrredskap för förvaltningen. För vi vill ju styra verksamheterna i riktning mot mer ekonomisk hållbarhet eller hur?

På detaljnivå kan vi notera att spara genom ”färre köpta utredningar” skorrar också lite falskt då 22 utredningar nämns bara i rambudgettexten. Det är inte riktigt seriös budgetering att redan nu ”casha in” olika intäkter vars förverkligande är osäkert, försiktighetsprincipen anbefalles.

Trovärdigheten förstärks inte heller av att vissa förslag luftats enbart i media, t.ex. 100 000 euro för att bygga ut välfärden kring tandvården, utan att något spår syns i rambudgeten. Ni får gärna svara på om tandvården ska utvidgas under åren 2025-2027 och om detta finns i ramarna för dessa år.

Som färdkost inför den fortsatta utskottsbehandlingen vill vi uppmana finans- och näringsutskottet att höra finansdepartementet eller Sveriges riksdag för att fördjupa oss lite i de svenska erfarenheterna före metoden avskaffades i Sverige.

Som färdkost till regeringsblocket vill jag säga: Det som ni i första hand borde göra nu är att ta tillbaka förslaget, återkomma med ett mera genomarbetat och förankrat förslag i samband med höstbudgeten. Då kunde det bli något bra för Åland.

Det ni i andra hand borde göra är att balansera sparbetinget med fler åtgärder, så att det inte bara är Ålands folk som ska spara. Och om det verkligen är som en tidigare talare sade – att vi sitter ju alla i samma båt, då ska vi väl ro tillsammans? Tack för ordet.

Herr talman! Det tog visst tre mandatperioder i regeringsställning för att Moderaterna skulle komma till insikt, vid ingången till opposition, att man behöver stramhet i den ekonomiska politiken. Det måste svida lite grann att det nu är en majoritet, med Moderaterna i opposition, som verkligen tar tag i den ekonomiska situationen och visar via siffror att vi strävar mot en ekonomi i balans.

Och ja, 100 000 euro för den planerade tandvårdsreformen som en liten kompensation för sjukkostnadsavdraget. De pengarna finns i ramen.

För övrigt, visst ska vi pressa ut så mycket luft ur budgeten som möjligt, men det är ingen verklig inbesparing. Man kan inte hävda, som i en motion, att det minskar på lånebehovet. Inte har någon människa tänkt att man ska låna pengar för luften. Det är ingen riktig inbesparing att prata om luft i budgeten, utan vi har konkreta åtgärder istället.

Då kan ju Ålands folk lugna sig med besked att vi inte ska låna för luften. Det låter onekligen som sund politik som finansministern föreslår.

Vi föreslår alltså riktiga inbesparingar i våra motioner, ifall det har gått finansministern förbi, på 1,9 miljoner euro och verksamhetsförändringar. Vi efterfrågar högre ambitioner, vilket jag också beskrev i mitt anförande. Finansministern nämnde 100 000 euro för tandvård - gott så. Finns de för alla tre år 2025, 2026 och 2027?

Herr talman! Ursäkta, jag måste säga ja här innan jag fick repliken, men så ligger det till för alla tre år.

De planerade resultatförbättringar som landskapsregeringen nu i och med det här kostnadstaket föreslår med en mängd åtgärder som är nämnda, de kommer att förbättra resultatet år 2027 med 13,6 miljoner euro. Det ska sättas i relation till i och för sig vällovliga 1,9 miljoner euro som Moderaterna också har kommit fram till. Kan vi plussa på dem och de upplevs som bra så har jag absolut ingenting emot det. Alla goda förslag kan läggas till.

Det som hävdades här av någon tidigare och kanske i flera repliker, att vi lägger bördorna på utomstående medborgare, så det stämmer inte alls. Jag ska presentera den här listan för utskottet bara vi börjar arbetet där. Huvuddelen av bördorna läggs på den egna verksamheten.

Det sistnämnda är mycket lovvärt. Om det är så, då skulle jag egentligen bara skriva en budget där det står så, att landskapsregeringen avser att effektivera sina egna verksamheter. För om ni i regeringsblocket vill vara moraliska föredömen då är det nog så som ni måste jobba. Ni kan inte börja med att avskaffa sjukkostnadsavdraget, frysa indexjusteringen för studiebidraget, höja avgifterna till skärgårdstrafiken, ge mindre pengar till bönder och inte säga ett ord om att effektivera er själva. Det håller inte!

Tack, herr talman! Obunden Samling och Moderat Samling delar nog ganska långt de ekonomiska utgångspunkterna och kritiken mot den här budgeten som det ser ut just nu.

Ledamoten var inne på att kommunerna belastas inte alls av någon slags besparing. Jag funderar, det kanske inte står något direkt här. Man säger till exempel att vi ska spara pengar genom att utvärdera och i förlängningen kanske ta bort den subjektiva rätten till barnomsorg. Det enda sättet för landskapet att spara pengar, om man tar bort den, är ju att minska bidragen till kommunerna. För hur ska landskapet annars spara pengar? Det är väl det som kommer i nästa steg. Jag tänker att man ser ändå ett embryo till hur landskapet tänker gå åt kommunerna. Det gör man ju redan nu, fast det är väldigt riktat mot landsbygdskommunerna. Man fokuserar på resekostnadsavdraget och säger att vi kompenserar det med sjukkostnadsavdraget. Det stämmer ju inte alls. Det fördelas jämnt. Resekostnadsavdraget fördelas på landsbygdskommunerna medan sjukkostnadsavdraget fördelas jämnt på hela Åland.

Gällande resekostnadsavdraget så kanske finansministern behöver hålla ett extra anförande om detta. Jag läser den delen som är annorlunda jämfört med hur ledamoten Wikström läser. Jag läser det som att sjukkostnadsavdraget ska skrotas och sedan ska det kompenseras i förhållande till kommunerna.

Vad gäller utvärderingen av den subjektiva rätten till barnomsorgen - jo, jättebra att det står i rambudgeten, även om det nu är copy-paste från regeringsprogrammet och som man har lagt in i rambudgeten. Men det är fint att den finns.

Jag hann väl inte riktigt klart.

Genom att man minskar kompensationen för resekostnadsavdraget så hamnar en högre belastning på de kommuner som nyttjar resekostnadsavdraget, vilket är landsbygdskommuner. Om man förhåller sig så och tänker att människor är ungefär lika sjuka över hela Åland så blir netto för landskapet säkert samma. Men för kommunerna blir kostnadsbelastningen väldigt ojämn och väldigt riktad mot tätorten. Det är fokus på att spara på landsbygden och rikta pengarna mot tätorten, så läser jag det här i alla fall.

Jag tänker komma in lite på färjor och skärgårdstrafiken. Ledamoten var inne på år 2013, hur det såg ut då och turtätheten då. Situationen är en annan idag. Jag tror att det som vi behöver tänka på är hur många färjor vi ska ha och inte hur ofta de ska gå. Hur många färjor ska vi ha?

Det var en intressant synpunkt som framfördes från ledamoten Wikström. Meningen på sidan 21: "En minskad kompensationsgrad till kommunerna för grund- och resekostnadsavdrag motsvarande de ökade skatteintäkter kommunerna erhåller till följd av avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget." Det kan nog finnas skäl för utskottet att titta närmare på vad den första delen av den här punkten exakt betyder.

I övrigt instämmer jag. Hur många färjor ska vi ha? Det är en väldigt relevant fråga, med tanke på den presskonferensen som finansministern höll och det budskapet som kom därifrån.

Sen kan vi ju notera att regeringen slog dövörat till ganska direkt till nya besparingsåtgärder. Det säger ganska mycket om uppgörandet av den här budgeten.

Tack, talman! Det är fantastiskt intressant att se en partiordförande för Moderaterna som än är jättevänster och än är jättehöger. Jag blev riktigt glad när ledamoten Valve sade att det här var en vänsterbudget. Tyvärr så är det ju inte sant till alla delar.

Jag har ett tydligt minne av att ledamoten Valve i en tidigare skepnad har varit mer än beredd att till exempel skippa sjukdomskostnadsavdraget. Vi blir tvungna att konstatera i den här budgeten att det är en avdragsform som dels inte träffar rätt och dels är väldigt besvärlig och byråkratisk att administrera. Jag ska återkomma till det.

Det är också fascinerande att när kritiken kommer från vänsterhåll från ledamoten Valve så är det oerhört lätt att spara miljoners miljoner och särskilt på kommunerna. Hur ska det gå till?

Ledamot Fellman minns helt rätt. Undertecknad har talat sig varm för en justering av sjukkostnadsavdraget, men då var en förutsättning att det skulle ingå i en förtroendeingivande helhet. Det jag efterfrågar här är att ni i landskapsregeringen ska effektivera era egna verksamheter. Då är det en annan sak, för då har man ett trovärdigt sparpaket där alla bidrar lite och inte såsom nu, en skattehöjning rakt av. Det är en väldigt, väldigt viktig poäng.

Sen tror jag att ledamoten Fellman noterade vad jag sade om kommunerna. Ska vi ha ett bra sparbeting så ska det finnas så få fredade zoner som möjligt. Det vore klädsamt om också kommunsektorn bidrog, om så med en symbolisk summa till detta sparbeting för att visa att alla är med.

Tack, talman! Jag är säker på att vi får återkomma till frågan om kommunerna.

De facto så är det ju så att alla politikområden sparar. Det är ett generellt sparbeting på alla områden i vår verksamhet. Det är inte bara så att vissa särskilda områden som nämns i den här budgeten sparar, utan alla gör det.

Jag vill ytterligare ställa en fråga. Vi var ju alla tillsammans eniga om att gå in för det här det finanspolitiska ramverket. Det ska prognostisera framåt, både hur våra kostnader utvecklas och kan utvecklas, vad vi har råd med och också prognostisera våra möjliga intäkter. Men nu vill ledamoten Valve till exempel att vi ska glömma havsbaserad vindkraft för att kunna spara mera. Eller vad är det som är avsikten?

Det sistnämnda får nog karaktäriseras som en retorisk halmgubbe. Vad jag sade i mitt anförande var att när man budgeterar för intäkter för verksamheten så då bör man följa försiktighetsprincipen.

När det gäller sparbeting överlag så håller jag inte med. De olika politikområdena är väldigt olika behandlade i det här förslaget. Vården till exempel, som jag tidigare nämnde, har redan sparat över de välkända 1,1 procenten. Det finns också ett så kallat VIS-sparbeting på 700 000 per år i fyra år, 2,8 miljoner och så ska det sparas ännu mer. Vad vi menar nu är att det räcker med att spara på vården. Det är dags att spara på andra områden och göra verksamhetsförändringar på andra områden.

Tack, talman! Jag vill poängtera att svenskan fortsättningsvis är den allra viktigaste nyckeln till en god integration. Med det sagt så vill jag komma med ett förtydligande gällande SFI skrivningen i det här förslaget. Den avser inte en minskning av antalet undervisningstimmar för nyanlända. Den avser däremot en översyn av antalet undervisningsgrupper.

Tack för det förtydligandet. Vi har in en separat budgetmotion i det ärendet. Vi hoppas att det klarnar i utskottsbehandlingen.

Ledamot Valve riktade ganska stark kritik mot systemet och gav på förslag att landskapet skulle dra tillbaka förslaget, att det var så illa. Men jag bara funderar, det var ju ungefär sju månader sedan ni satt i regeringen och var med och tog fram det här förslaget till det finanspolitiska ramverket. Det är ju ni som har beslutat om det här. Hur resonerar ni då att man skulle gå till väga vid den här tiden på året och sätta de ramarna som behövs för den fortsatta behandlingen?

Förslaget är dåligt. Systemet är vi beredda att pröva fortsättningsvis. Det var därför jag i mitt anförande sade att man borde återkomma med ett nytt förslag i samband med höstbudgeten med tanke på de många frågetecken som finns kring rambudgeten.

Det var fokus på väldigt många detaljer också under anförandet. Det som vi har att besluta om i dag är egentligen inte de detaljerna. Det som vi ska besluta om i dag så är överskottsmål och kostnadstak. Moderat Samling har meddelat att de vill gå ännu hårdare fram. Samtidigt så antyder man ju att de här besparingarna är för hårda. Det blir lite svårt att förstå det här resonemanget. Å ena sidan vill man dra ner på kostnadstaket, där man tycker att vi har gått för mjukt fram, och sen å andra sidan så behöver man stärka de här besparingarna. Vad vill man göra riktigt?

Ledamoten Ekström, det var en något märklig replik. Våra fem budgetmotioner som vi gemensamt har lämnat in från Moderaterna, de handlar inte om detaljer. De handlar om överskottsmål, de handlar om kostnadstak för de tre åren. De föreslår att vi ska stryka de ofördelade medlen, det har vi hört väldigt mycket bifall från andra i salen i dag också. Bort med luften ur budgeten! Vi föreslår också verksamhetsförändringar av bestående karaktär som motsvarar 1,9 miljoner. Förutom att det finns för mycket luft så anser vi att de möjliga, möjliga förslag som regeringen har lagt fram i det här förslaget, de är obalanserade. Man måste komplettera det med andra åtgärder och framför allt, effektivera er själva!

Tack, herr talman! Ärade lagting och åhörare. Från Centerns sida vi är stolta idag. Det finanspolitiska ramverket tar nu nästa steg. Centern var väldigt drivande i den föregående regeringen till att skapa ett system för långsiktighet i landskapets finanser. En parlamentarisk arbetsgrupp tillsattes och lagtinget stod sedan bakom ett enigt beslut om att införa ramverket.

Logiken bakom ramverket är i teorin enkel. Man bestämmer ett överskottsmål för 6 år, slutsumman i resultaträkningen. Man beräknar intäktssidan, skatter och annat och därigenom vet man utrymmet för kostnadstaket. Enkelt uttryckt, man anpassar utgifterna efter vad man har i plånboken.

Landskapsregeringen skriver att den beräknade utvecklingen av skattefinansieringen visar på en relativ blygsam ökning under de kommande åren, medan man ser en snabbare utveckling av kostnadsnivån. Detta visar tydligt att det behövs en enighet för att råda bot på obalansen i våra finanser.

Vi såg denna enighet i Sverige en bit in på 90-talet när det var kris. På närmare håll såg vi denna enighet i Finström, en bit in på 2000-talet, när kommunen var rejält under isen.

Ska vi låta kommande generationer reda upp den ekonomi som inte vi klarar av att hantera? Ingalunda. Därför enades man om att införa kostnadstak och överskottsmål.

Det är lätt att förstå utmaningen med hur denna första rambudget ska presenteras. Vilken information ska finnas med? Här finns inget facit. För lite information är inte bra, för mycket information är inte heller bra. Denna vårbudget är dessutom speciell eftersom den omfattar 3 års kostnadstak och ett överskottsmål om 6 år. Nästa vårbudget blir smidigare.

Lagtingets uppgift nu är att fastslå överskottsmål och kostnadstak för 3 år, alltså ett fåtal summor. Men vägen dit är inte så enkel.

Så vad anser då Centern om den vårbudget som nu ligger på lagtingets bord? På kostnadssidan finns ett antal förslag, vi väljer i detta läge att se dem som tänkbara förslag. Sedan i höstbudgeten kommer förslagen i skarpt läge. Säkert finns det med en del med som står i dokumentet nu, en del har säkert tillkommit och en del har förändrats. Det ser vi höst.

Budgetdokumentet kan upplevas spretigt och innehåller sådant som är bra och sådant som ytterligare behöver analyseras och besvaras. Debatten här idag kommer förhoppningsvis att ge en del svar.

Låt mig börja med några saker som är bra:
• Regelverket för hur avkastningen från PAF ska användas ska revideras, dock så att den ursprungliga avsikten med stödjandet av tredje sektorn kvarstår. Detta är mycket bra. Kommittén som jobbade med det finanspolitiska ramverket diskuterade inkomsthanteringen av PAF-medel. Det var den enda punkt som man inte lyckades nå enighet om. Man var överens om allt annat. Det verkar finnas en större samsyn och enighet att komma vidare med den här frågan.
• Det är också bra att man avser begränsa användningen av fleråriga anslag. Dessa kända reservationsanslag stökar till det så otroligt, inte bara i det här ramverket, utan de har stökat till det under många år.
Som ett första steg så minskades användningstiden från 4 till 3 år i samband med införandet av ramverket.
• Det är bra att man igen lyfter arbetet med att förenkla skattegränsen.
• Det är bra att man är försiktig med budgeteringen av skatteinkomster.
• Det är också väldigt bra att man tar upp höjd självfinansieringsgrad. Det har diskuterats i olika sammanhang, självfinansieringsgraden kan vara lite onödigt låg inom vissa områden.
• Det är bra att man lyfter personalförsörjningsplanen i syfte att stävja ökningen av årsverken. Antalet tjänster har årligen ökat så det är bra att det nu stramas åt, och kanske det till och med blir en minskning i samband med pensionsavgångar.

En reflektion som många säkert gör är att landskapets ekonomi förväntas försämras i snabb takt. Vi ska minnas att vi har haft ett antal, kanske inte goda men i alla fall tillfredsställande bokslut de senaste åren samt en god likviditet. Bokslutet för år 2023 visade ett överskott om ca 10 miljoner om man exkluderar skadeståndet. Budgeten för 2024 slutar efter senaste förslag till ändringsbudgeten på 19 miljoner underskott. Vi har här en skillnad på 30 miljoner. Det är vansinnigt mycket pengar! Vi vet förstås att skatteintäkterna sviker, att löneavtalen påverkar och det finns andra faktorer som inverkar. Men det är en otroligt stor skillnad mellan två år.

Budgetförslaget baserar sig på att kostnadsmassan planar ut under åren 2025-2027 och resultatförbättringen uppstår genom ökade intäkter, lite grovt.

Med tanke på de kommande årens förväntade underskott samt den sviktande likviditeten så anser Centern att regeringen nu bör prioritera arbetet med den framtida inkomsthanteringen från PAF och revidering av fördelningsprinciperna. Det är inte optimalt idag, det har konstaterats under många år och här finns det orsak att prioritera den frågan.

Vidare anser Centern att regeringen bör överväga att nedsätta grundkapitalet i Fastighetsverket och därigenom föra över medel till landskapsförvaltningen. Denna möjlighet har lyfts i en effektivitetsrevisionen. Vi vet även att landskapet nu och då köper in områden för naturskydd. Områden betalas från landskapets kassa men överförs vederlagsfritt till fastighetsverket. Det är en dränering av landskapets likvida medel. Det kanske inte är så stora summor så väldigt ofta, men årens lopp så blir det en hel del pengar. Det är något som minskar landskapets kassa och ökar Fastighetsverkets balansräkning. Det är skäl att titta på det.

Från Centerns sida vill vi betona att budgeteringsmarginalen är tänkt att användas för oförutsedda kostnader, typ en pandemi och liknande. Börjar vi alltför lättvindigt att använda budgeteringsmarginalen då håller inte överskottsmålet. Det kommer alltid att finnas det ena och det andra som önskar nya pengar, projekt som ofta är väldigt lovvärda. Med tanke på de stora underskott som förväntas så finns inte det utrymmet. Vi behöver ha både en politisk och ekonomisk ryggrad som är stark.

Även om vi från Centern står bakom denna vårbudget så har vi ett antal frågor som vi ber finans- och näringsutskottet att särskilt utreda:
• Den ena frågan är den framtida intäkten från utsläppsrätter från sjöfart. Vi vet att det finns vissa oklarheter vad den här summan kommer att landa på. Blir det några hundra tusen, blir det 2 miljoner eller blir det över 20 miljoner? Det här ska ju förhandlas och så hoppas vi på ett riktigt bra slutresultat. Men hur dessa medel, oberoende av summan, är tänkt att användas och vad som är beaktat i kostnadsramarna redan, det behöver vi få ett svar på.
• En fråga till av vikt är det extra uttaget på 5 miljoner från PAF som behöver utredas. Enligt regeringsprogrammet kommer 5 miljoner extra medel från PAF att användas för investeringar. Bra så. Men mekanismen bakom detta behöver redas ut.
• Vad är upphovet till den stora skillnaden mellan det senaste bokslutet 2023 och budget 2024? Det behöver utskottet lite klarera. Jag säger inte att det är fel, men vi behöver veta.

Slutligen, herr talman och lagting, det finanspolitiska rådet som var med i ursprungsförslaget till det finanspolitiska ramverket så plockades bort av lagtinget. Ingen fara med det. Ser man behov av det så lär det tillsättas senare. Tanken var ändå att man skulle ha tillsatt det efter att det finanspolitiska ramverket hade varit igång några år. Det här gör att utskottet kanske lite mera får rollen som ett finanspolitiskt råd. Men den rollen tar vi på oss. Tack ska ni!

Tack, herr talman! Ledamoten Höglund representerar Centern och sade att vi är stolta över den här rambudgeten, trots att den egentligen är direkt landsbygdsfientlig. Alltså, vi pratar om att minska ner kompensationen för resekostnadsavdraget. Ledamoten var inte inne på det här och jag förstår det är en känslig punkt att prata just om resekostnadsavdraget och kompensationen för resekostnadsavdraget. Det är de kommuner som ligger längst ifrån centralorten som kommer att drabbas värst. Vi pratar om Eckerö, Geta, Saltvik, Sund och Vårdö. osv. Alla som pendlar till Mariehamn kommer att ha kvar sitt avdrag förstås, men kommunernas ekonomi kommer att försämras som konsekvens av det här. Det vet ledamoten om att så är fallet. En fjärdedel som är 65 år eller äldre bor i Mariehamn, medan en femtedel bor på landsbygden, vilket betyder att sjukkostnadsavdraget kommer att gynna - jag fortsätter i nästa replik.

Vad gäller resekostnadsavdraget så säger jag som jag sade åt vicetalman Måtar, att det är ingenting som Centern är beredda att röra.

Sjukkostnadsavdraget är ju väldigt speciellt. Påverkar det kommunen om avdraget försvinner? Nej, i första hand påverkar det kommunerna positivt eftersom det är ett avdrag som man inte kan göra och då ökar skatteintäkterna. Och får man ingen kompensation för det så blir det ett nollsummespel där.

Sen är den större frågan; ska sjukkostnadsavdraget vara kvar som det är idag eller ska det bort eller ska det förändras? Där är vår övertygelse att sjukkostnadsavdraget som det fungerar idag inte når de mest behövande. Däremot så är det aviserat att man ska titta på ett ersättande avdrag som gör att de mest behövande får en ekonomisk kompensation på något sätt, men det har ingenting med kommunerna att göra.

Tack, herr talman! Ledamoten pratade om att resekostnadsavdraget inte ska röras. Så står det i budgeten också. Vi pratar om kompensationen för resekostnadsavdraget, vilket också drabbar de individer som nyttjar resekostnadsavdraget. Hur ska jag förstå det som ledamoten sade? Är texten om resekostnadsavdraget och kompensationen för resekostnadsavdraget okej för Centern? Är det okej att skära ner och slå på de kommuner som ligger längst bort från centralorten eller inte? Jag förstår inte. Det här budgetförslag har just godkänts av regeringen där Centern har två ministerposter. Är den här texten godkänd att det är okej att vi ska skära ner på kompensationen för resekostnadsavdraget eller inte? Vad är Centerns linje här? Det blir svårt att förstå här när jag pratar med ledamoten.

Kompensationen för ett resekostnadsavdraget den ska bestå. Kompensationen för ett avdrag som försvinner så försvinner ju i princip per automatik. Det är ett ganska klart och tydligt svar.

Talman! Tack! Två frågor av kompletterande natur. Jag funderar, de här fleråriga anslagen ska ju minskas och försvinna i princip men vi har ju några verksamheter där det är lite problematiskt. Vi har verksamheter som inte följer kalender årsvis, till exempel ÅSUB. Det gör att det är svårt att få en budget i balans och få resultaträkningen och bokslutet att se ser bra ut trots att det de facto är sant. Har ni resonerat vidare kring det?

Sen när det gäller avkastningen från Penningautomatföreningen, där landskapsregeringen nu per automatik tar ut 20 miljoner i stället för 15 - om man flyttar 15 till tredje sektorn och 5 miljoner ta man själv - så står det ingenstans att det ska gå till investeringar. Som jag uppfattar det kommer det att gå direkt in i driften.

Tack för två bra frågor. Vad gäller den första frågan så där är ju lösningen ny, det kallas för ramanslag och det gör att man kan ha en kredit. För vissa verksamheter - ÅSUB är väl det bästa exemplet - så behöver man ha en flexibilitet och det får man nu genom ramanslag. Man har inte ens haft reservationsanslag på ÅSUB idag, så där blir det en klar förbättring.

Vad gäller PAF och dessa 5 miljoner så det var egentligen den frågan som jag lyfte här att den behöver utskott reda ut. Hur spelar den med de 5 miljonerna för investeringar som det står i regeringsprogrammet? Jag vet inte och det behöver utskottet få svar på.

Talman! Jag har inte detaljstuderat regeringsprogrammet den sista tiden. Men tittar jag i det förslag som nu har kommit från landskapsregeringen så står det "15 miljoner årligen till årlig fördelning samt 5 miljoner därutöver." Den tolkningen gör jag att detta går direkt in i driften.

Ja, om det går direkt in i driften så görs det något som aldrig gjorts förut och det skulle åtminstone inte jag vara bekväm med. Därför behöver det utredas av utskottet.

Talman! Jag blev intresserad av servicecentret för ekonomi och upphandling som nämns på några ställen i budgeten. Jag undrar om ledamoten skulle kunna skissa lite på hur det ska se ut år 2027? Jag läser i budgeten att det verkar vara finansavdelningen och ÅHS som ska slå ihop sina resurser och på något sätt ska också kommunerna och Kommunförbundet vara med i detta nya servicecenter. Det vore vara intressant att höra lite hur diskussionerna har gått.

Tack, herr talman! Jag kanske inte är rätt person att svara på det. Som jag har förstått det så är inte kommunerna inblandade i det här första skedet. Jag vet ju att det någon gång, kanske 2012-2013, fanns en diskussion och tankar på att ha ett servicecenter för hela det offentliga Åland. Men i det här läget har jag förstått att det är förvaltningen och myndigheterna som ska se på det. Vad kan man göra effektivare genom att minska på ekonomifunktioner på olika ställen? Det är väl ungefär så mycket som jag tror mig veta.

Kärt barn har många namn och servicecenter kallade man det för år 2012. Jag minns att de äldre ledamöterna då talade om drätselkontor och det var ungefär samma tanke som låg till grund. Jag för egen del har mina dubier kring att dra in ÅHS i detta eftersom ÅHS nu under flera år har kunnat jobba fokuserat med att öka sina intäkter kraftigt. Jag befarar lite att en sådan här åtgärd gör att det fokuset går förlorat och att man tappar en massa intäkter. Men regeringsblocket har säkert resonerat kring den här frågan. Vi lär väl få höra mera om detta i debatten.

Jo, detta är en fråga som behöver diskuteras och utvärderas väldigt mycket innan den går till nästa steg. Det finns inte heller någon automatik i att om man slår ihop två och två enheter att det blir en vinst personellt eller ekonomiskt. Detta måste man ju utreda. Kan ett plus ett bli mer än två om man tar det här steget? Det är ett stort jobb. Man måste också se, om vi slår ihop någonting, vad är det för risker och vad kan man förlora? Kan man till och med förlora intäkter etcetera ? Det här går inte att svara på nu, utan det måste vara en rejäl utredning först.

Tack, herr talman! Bästa lagting, diskussionen blandar mellan högt och lågt och det är väl lite i sakens natur när vi gör någonting för första gången.

Det här handlar ju om att skapa långsiktighet, det är ju någonting som är väldigt bra och det stöder Hållbart Initiativ fullt ut. Mera långsiktighet tror vi att leder till bättre beslut och mer avvägda sådana som tar flera saker i beaktande.

Det är ju, som det konstateras i det här budgetförslaget, svårt att göra prognoser på både kostnader men också intäkter. Där tar jag lite fasta på det som jag nämnde i en replik tidigare, att intäkterna från handel med utsläppsrätter är i detta skede väldigt oklart. Vi vet inte hur den fördelningen kommer att se ut. Vi vet heller inte hur det blir med intäkterna från vindkraften. Landskapsregeringen räknar ju med inkomster om 1 miljon för 2026 och 2 miljoner euro för 2027. Det bedömer vi som ganska billigt. Det är väl en försiktighetsprincip när det gäller intäktssidan också. Hur smart är det egentligen att sätta ut det här i en rambudget om hur mycket vi förväntar oss att få betalt för de här områdena? Det är lite motsvarande som när man ska upphandla någonting, att man inte ska gå ut och säga vad man är beredd att betala för någonting. Men det får vi väl göra klart, för jag gör klart från min sida i alla fall att det här är för billigt. Så ifall det är några intressenter som lyssnar så var beredda på att punga ut mera för de här områdena. Det var några kommentarer gällande det.

Annars är det ju svårt, som sagt, att veta vad man ska ta fasta på i en sådan här budgetproposition. Det blandar högt och lågt och det är stora framtidsfrågor som blandas med små bagatellfrågor på detaljnivå. Det är någonting som vi får ta med oss, hoppas jag, till nästa rambudget och budgetprocess. Antingen ska detta vara ett dokument som beskriver landskapsregeringens alla till buds stående medel där de gör en analys över de ekonomiska intäkterna och kostnaderna, och sedan kommer med något slags politiskt beslut hur de tänker. Då får det inte vara ett dokument där man kastar in högt och lågt och blandar äpplen och päron. För det gör att vi i oppositionen och det här lagtinget blir att diskutera allt vad vi nu känner för att diskutera. Jag vet att det finns ett mervärde i det, men det känns som att vi lite trampar runt någonting här.

Därför tänker jag nu ta mig friheten att vifta runt lite med den här gamla slagdängan, utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland med sju strategiska utvecklingsmål som tar sikte på 2030. Den här rambudgetperioden slutar 2027. Det är tre år då till 2030. Från Hållbart Initiativs sida bedömer vi att om man seriöst ska lägga en rambudget för de kommande åren så måste det finnas en analys med hur denna ram och hur de tänkta intäkterna och de tänkta kostnaderna driver i den här riktningen. För om inte de här dokumenten kopplas samman, rambudgeten och utvecklings- och hållbarhetsagendan, så blir det bara en kameral tjänstemannadiskussion här om euro och cent. Hur styr den här rambudgeten Åland under de kommande viktiga åren med tanke på att uppfylla målen? Har det gjorts någon analys från landskapsregeringens sida kring det? Var kommer vi att hamna när den här rambudgeten är över? Hur mycket närmare måluppfyllelse är vi då? Jag tror inte att det har gjorts en sådan analys, åtminstone så står det inte i det här budgetförslaget. Det nämns ingenting om klimatet och ingenting om omställningen av jordbruket. Det nämns ingenting om våra skattemedel här på Åland används för att styra Åland i rätt riktning eller om vi fortfarande gör saker som vi kanske borde sluta med.

Det är just med tanke på det som vi från Hållbart Initiativ menar att det här dokumentet, utvecklings- och hållbarhetsagendan, ska vara så tätt kopplad till det här budgetdokumentet, för vi menar att det är ekonomiskt smart att styra Åland i rätt riktning mot en omställning.

Det är också med den tanken som Hållbart Initiativ har lämnat in sex stycken budgetmotioner. Vi går inte in och pratar enskilda detaljer, för vet vi att vi kommer att göra det i höst. Vi har lämnat in sex stycken budgetmotioner som vi bedömer att tar fasta på de här strukturella frågorna som ska gälla över tid.

Herr talman! Det handlar om att vi ska fasa ut de fossila subventionerna. De här kommande åren så måste landskapsregeringen gå igenom hur mycket av de pengar som går ut från näringsavdelningen som går direkt till subventioner av fossila verksamheter. Dit hör ju t.ex. gödselmedel, konstgödsel och sådant som till stora delar är fossilt. Det är också kopplat till att vi ska höja beredskapen, att vi ska göra oss mera självförsörjande på sådana här grejer, inte vara beroende av import utifrån och inte vara beroende av import av fossila medel.

Kopplat till det är också kriterier för den offentliga upphandlingen. Landskapsregeringen säger i det här rambudgetförslaget att man ska se över upphandlingen. Men det verkar vara mera inriktat på att man ska privatisera fordonsmyndigheten, en av de få verksamheter inom landskapsregeringen som går med vinst och den ska vi då göra oss av med. För att gå in på detaljer, talman, så kan man ju ställa sig frågan: Vet landskapsregeringen att det finns en sådan konkurrenssituation ute i samhället, om vi privatiserar, så att det kommer att bli billigare och bättre? Eller är det här bara mera ideologiskt drivet, att nu vill landskapsregeringen visa sig lite ball och privatisera?

Den offentliga upphandlingen, vart går pengarna? Vi är stora konsumenter och med skattemedel så är landskapsregeringen en stor konsument och kan därigenom styra åt olika håll. Då menar vi från Hållbart Initiativ att man borde göra en översyn över upphandlingarna med hänsyn till gällande direktiv och det som vi måste förhålla oss till. Hållbart Initiativ vill att landskapsregeringen ska se om det går att styra upphandlingen ännu mera till Åland och till vårt lokala näringsliv. Det är ju en direkt ekonomisk politisk fråga. Kopplat till det är förstås också att man i kriterier för upphandlingen kan ställa hårdare krav på att vi vill inte köpa in grejer som inte är hållbara helt enkelt. Som storkonsument med skattemedel i portmonnän så vill vi handla sådant som är socialt vettigt. Vi vill handla sådant som är miljömässigt vettigt. Vi vill bygga våra byggnader med hållbara material och skapa något som är mer hållbart på sikt.

Gällande dessa primärnäringar så står de inför utmaningar. Hur tänker sig landskapsregeringen att man ska styra för att se flera regenerativa jordbruk och att vi får alla de bitarna på plats? Det är också en fråga om intäkter för Åland, främst när vi pratar oss varma för vår åländska matkultur och våra åländska produkter.

CAP-strategin kommer att förnyas under de kommande åren. Det är viktigt också att landskapsregeringen redan i detta skede kan vara bestämd i att den kommande CAP-strategin, som verkligen går över år 2030, ska vara helt i rätt riktning.

Samma sak är det med förnyelse av VA-systemet. Vi har pratat oss varma under ett år här minst eller två år snart hur utsatta vi är med vattentäkterna. De är och kommer att bli ett stort problem. De kommer att kräva investeringar. Vi vet kanske ännu inte exakt varifrån de investeringarna ska betalas. För samtidigt så har ju landskapsregeringen och Gunell aviserat att man ska se över strukturen för VA-sektorn. Vem ska göra vad? Det betyder ju att en del av de här investeringarna kan hamna på landskapet som ägare till Ålands Vatten och så vidare. Det finns ingenting om det och hur man har tänkt sig kring de bitarna.

På tal om att få avdrag för hur man kör sin egen bil så föreslår Hållbart Initiativ att det borde finnas med i den här budgeten ett resonemang om kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är ju eftersatt men den kan verkligen användas som någonting som gör skillnad för ålänningarna i vardagen. Det höjer attraktionskraften för turister när de kommer hit. Det är inte alla turister som vill komma till Åland med bil, tro det eller ej, utan man söker efter orter och platser dit man kan ta sig utan sin egen bil. Vi vill se större fokus på kollektivtrafiken och är förvånade över att det inte finns något sådant resonemang från den socialdemokratiska klimatministern.

På tal om det så finns det heller inget resonemang om klimatet i den här rambudgeten som ska vara grunden för vår verksamhet här under de kommande åren. Det nämns tre ord, tror jag, i texten, men det är mera av förklarande natur, att klimatfrågorna ligger på miljöbyrån ungefär.

Hållbart Initiativ vill att landskapsregeringen kommer från ord till handling när det gäller att få klimatlagstiftningen på plats, det vill säga en lagstiftning som styr strategiskt för att vi ska minska våra utsläpp.

Herr talman! Avslutningsvis, det är viktigt att styra strategiskt för det, för då blir det också kostnadseffektivt. Det är därför vi menar att det ska finnas i rambudgeten. Tack!

Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten har samma problem som många av oss andra, och som jag också har, att behandla det här som ett fastställande av kostnadstak och överskottsmål. Det ska egentligen inte ska vara fråga om själva detaljerna där under. Det blev väldigt mycket diskussioner om politiska inriktningar i politiken. Men det kommer att komma i de kommande budgetarna, som ska förverkliga allting, inom de ramar som lagtinget så småningom tillsätter. Men vi har samma problem. Vi har haft många dagar av övervägande. Hur mycket ska vi nämna? Hur lite ska vi nämna? Vi hade ett dokument där det fanns mycket mer, sedan strök vi ner det och sen tyckte vi att det kan inte bara var en sida med några siffror och så är saken klar. Det var svårt.

Vi ska komma ihåg att nästa år så fastställer vi bara kostnadstaket för det tredje året och då kommer vi att komma till en normal situation.

Jag ska återkomma till vindkraftsintäkter.

Tack, talman! Jag förstår ju som sagt att vi inte ska diskutera detaljer och konkreta enskilda förslag i rambudgetdiskussionen. Det blir märkligt. Hur ska man förhålla sig till de här förslagen med kostnadstak och den analys som landskapsregeringen gör, om man upplever att det inte ger hela bilden? Vi var inne på det i ett replikskifte tidigare, om vi vet redan nu att vi behöver göra stora investeringar och stora satsningar så då borde det ju vara en bedömning. Räcker det som landskapsregeringen föreslår och den analys som regeringen gör? Eller räcker det inte? Det stannar någonstans på tre fjärdedelar.

Så kan det förstås vara. Det är igen det här dilemmat med att vi ska fatta ett beslut om pengarna utan att veta exakt innehållet. Skulle vi lyfta upp investeringar med flera skärgårdsfärjor eller sjukvård så då kanske vi skulle ha omröstningar om detta i ett sammanhang i en situation när vi inte ska rösta om de frågorna. Det är ett dilemma som vi känner igen.

Lite om intäkterna som är förda för 2026 och 2027 som möjliga intäkter. Jag håller helt med ledamoten där, vi har inte satt de förväntade intäkter vad gäller marknaden och de anbud som ska ges. Det här ska på något sätt motsvara de kostnader som vi föreslår i ändringsbudgeten, för att komma till det att vi arrenderar ut vattnen. För sätter vi 3 miljoner i kostnader för att komma vidare med det så känns det ju rimligt att man förväntar sig att man åtminstone täcker upp dem. Men det är absolut inte (… taltiden slut).

Tack, talman! Vindkraften, det var bra att höra det och att vi kunde förtydliga det. Det är säkert en och annan som hoppade till och tänkte att det var billigt, det var ett kap. Så det var bra att finansministern förtydligade det.

Tillbaka till den här inledande frågeställningen. Nej, vi ska inte ha två års budgetdebatter varje år. Men vi upplever att det saknas någonting i analysen och hur landskapsregeringen tar sig an de här siffrorna. Här är de prognostiserade kostnaderna och här är de prognostiserade intäkterna och här är analysen. Men då borde det vara där någonstans att vi når inte våra målsättningar med det här och därför måste vi göra det här. Någonting i analysen saknas, men det är som sagt första gången som det görs.

Tack, talman! Ledamot Röblom nämnde här att han skulle vilja slopa subventionerna för bland annat fossil konstgödsel. Det är ju inte så att lantbrukarna kanske täljer guld med täljkniv idag. Vad är det som ledamot Röblom önskar ersätta den fossila konstgödsel med? Ska den inte ersättas alls? Ska man odla utan konstgödsel eller hur ska konstgödseln framställas som ledamoten tycker att de ska använda?

Tack, talman! Från Hållbart Initiativ har vi ju många gånger fört fram att det är viktigt att vi från politiskt håll och från samhällets sida hjälper till att ställa om vårt jordbruk och satsa på recirkulering av näringsämnen. Det intressanta är att samtidigt som vi pratar om konstgödsel nu så vet vi att vi har för mycket näring här på Åland, det ser vi i Östersjön som är övergödd. Vi har ju näring här. Det som vi borde ta sikte på är hur vi får den här näringen upp på land för att göra nytta? Det handlar lite om det politiska ledarskapet, som jag var inne på i en tidigare replik med vicetalman Måtar. Jag hoppas att vi kan vara överens om att vi ska öka den åländska självförsörjningen och samtidigt minska näringsbelastningen genom att använda den näring vi har här.

Tack, talman! Svaret kom till sist, vi ska använda den näring som vi har. Det var det som var svaret på min fråga vad man skulle ersätta konstgödsel med. Hur går det till? Kan ledamoten förklara för mig hur det går till och varför lantbrukarna inte gör det idag, om det nu är så enkelt?

Tack, talman! Jag sade att vi ska använda den näring vi har här, inte vi ska bara använda den näring vi har här eller jag vet precis hur allt ska göras. Det är bara fånigt att ställa frågor till mig på det viset i något detaljformulär och sedan sitta och skratta och säga; där visste du inte hur det ska göras.

Det är ju det vi efterlyser att regeringen borde ha i sin analys. Vilka åtgärder krävs av våra skattemedel och satsningar för att ställa om det åländska jordbruket? Det är ju ingenting som vi kan komma på här i rummet. För övrigt vill man ju gärna göra det i diskussion med dem det berör.

Tack, talman! Nu blir det lite detaljnivå igen. Det gäller budgetmotion nummer 5 som handlar om offentlig upphandling. Konkurrensen inom det offentliga, det är EU som sätter upp vilka regler som gäller. Upphandlingen grundar sig på fem stycken principer. Det här handlar ju om att skydda den fria marknaden inom EU.

Jag problematiserar lite. Åland skulle aktivt gå in för att särskilja sig från den här fria marknaden. Jag förstår tanken att pengarna ska stanna på Åland och så vidare. Men om vi tar tanken lite längre och tänker oss den omvända situationen, att de åländska företagarna i sin tur skulle bli diskriminerade från att delta i upphandlingar utanför Åland. Skulle du vilja reflektera lite över den biten?

Tack, talman! Tack för resonemanget ledamot Listherby. Jag är medveten om att det finns direktiv och regler som styr det här. Jag förstår också den bakomliggande tanken och den är viktig att ha med sig.

Från Hållbart Initiativs sida är vi ändå övertygade om att man med hänsyn - och det står i motionen - till de rådande regelverken så är vi är inte helt övertygade om att man ändå som stor konsument, som landskapsregeringen och det offentliga är, har undersökt alla möjligheter att bli bättre lokala konsumenter. Vi är definitivt inte övertygade om kriterierna i upphandlingen och allt som jag läst nu t.ex. beslut som t.ex. har fattats av infrastrukturministern om färg som tas in för att måla våra linjer på vägarna. Hur är kriterierna för sådant?

Det är helt enkelt så att du inte får ställa krav på ursprung, varken på en vara, ett utövande eller en registreringsort. Det bryter mot den här principen om icke diskriminering, som jag diskuterade om.

Jag är ganska väl insatt själv i till exempel främjandet av att använda lokalproducerade livsmedel i det offentliga. Där finns det saker att göra utan att man inkräktar på den här diskrimineringsprincipen. Målsättningen behöver ju vara mätbar och syftet behöver i så fall vara exempelvis att stärka den egna försörjningsberedskapen. Det finns absolut saker att göra, men man behöver också vara medveten om att man inte kan gå in och bestämma att det här ska komma från Sund eller Geta eller ens inom våra egna landområden. Det är EU:s inre marknad som gäller.

Tack, talman! Tack för inlägget ledamoten Listherby. Ledamoten ringade in att det finns saker vi kan jobba med och som Hållbart Initiativ menar att det offentliga som storkonsument borde jobba mera med.

Det är bra att ledamoten Röblom trycker på hållbarhetsagendan, de strategiska hållbarhetsmålen som finns där och att det nämns att de ska finnas med och att det ska genomsyra processerna. Jag uppfattar ändå på landskapsregeringen och på de tjänstemän som vi pratade med att i det läge som man är i just nu så är de strategiska hållbarhetsmålen ganska tätt integrerade i landskapsregeringens arbete och i förvaltningen och det genomsyrar arbetet på så sätt. Men det är absolut bra medskick till utskottet, att se hur man kan påminna om den saken ytterligare i de här skrivningarna och hur man hanterar det här framtiden. I höstens budget får vi nog se mera direkt hur man kopplar årsbudgeteringen till hållbarhetsmålen.

Tack, talman! Det finns mål och så finns det ett nuläge och då finns det troligtvis ett glapp mellan målen och nuläget. Det är det resonemanget som jag skulle vilja att tas med mera när man lägger en ram för de tre kommande åren. För annars blir det ju lätt så att man börjar titta på vad har vi, och vad kan vi göra med det vi har? Istället för att ställa sig frågan, vart ska vi, vad har vi och vad krävs däremellan? Var glappar det? Det blir för mycket fokus på den kamerala inriktningen här, att bara stirra på euro cent och inte se det som en del av en större helhet.

Tack, herr talman! En annan sak som jag reagerade på att ledamoten Röblom nämnde var fordonsmyndigheterna. Det var kanske lite i stridens hetta som man pratade om att vi ska privatisera den i det här dokumentet. Det är inte riktigt så som det står. Det står; "göra en översyn av verksamheterna, utreda effekterna av möjliga resultatförbättringar inom bland annat följande områden" och så är det "finansieringen och eventuellt införande av utmanarrätt för fordonsmyndigheten". Det är ju en helt annan sak. Med tanke på den situation som vårt grannland har och Finland har så har faktiskt privatiserat det här till viss del, så är det nog värt att se på hur man kan utmana. Det bör tålas att utmanas, kan jag tycka. Man behöver kunna se över alternativa lösningar för hur man ska hantera det. Det ska tåla utmanarrätterna och det ska inte vara gamla heliga kor som bara står.

Tack, talman! Jag ska inte vara någon nejsägare, utan det är klart att man kan titta på det. Det som jag ville lyfta var mest en parentes, det var ju att då ska det ju vara för att man kommer fram till att det blir bäst att och så vidare. Men det var inte meningen att slå och väva runt för mycket i den frågan.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Röblom. Gällande motionen om utökad kollektivtrafik, det står: "Alla ålänningar, såväl unga som gamla, ska kunna välja en vardag där en attraktiv och tillgänglig kollektivtrafik möjliggör ett aktivt liv och ger tillgång till fritidssysselsättningar. Omställningen behöver vara rättvis oberoende av exempelvis inkomst och bostadsort." Det här är jättefint där. Men, Röblom, hur skulle det här se ut och hur skulle man finansiera detta? Det här är ett jätteprojekt.

Tack, talman! Jo, det är ett stort projekt. Det är därför vi har nött på det under de senaste fem åren från Hållbart Initiativ att det går för långsamt att få till en fungerande och attraktiv åländsk kollektivtrafik. Det är många delar i det här, alltifrån hur busshållplatserna ser ut, hur användarvänliga de är, turtätheten, hur digitalt det är, att det går att boka på nätet till att det blir en del i folks vardag. Jo, det är ett stort projekt, men att det är ett stort projekt så kan ju inte innebära att vi säger att det är stort så vi gör det inte.

En kommentar, eller kanske mer en fråga. Det står infogas en ny punkt. "Landskapsregeringen avser återkomma till lagtinget med en investeringsplan för kollektivtrafiken." Det är ofta så att jag inte är orolig för investeringar, utan jag är mera orolig för driftskostnaderna som alltid uppstår i samband med en investering och det slår sällan fel, plus den avskrivning som följer efteråt och som förblir resultat påverkande. Där kanske det saknas något lite i den punkten som borde infogas.

Tack, talman! Ja, jag tänker mig nog att planen inbegriper det som ledamoten Höglund nämnde och att det måste finnas med här.

Sen vill jag passa på att nämna att vi i Hållbart Initiativ är övertygade om att det är lite höna-ägget i det här. Vi kommer inte få folk att använda kollektivtrafiken, dvs. att också skapa intäkter för kollektivtrafiken, om vi inte skapar en attraktiv kollektivtrafik. Vi måste våga ta steget och satsa på en attraktiv kollektivtrafik, då bedömer vi att det inte bara kommer att vara förknippat med kostnader utan också intäkter.

Talman! Det var ett intressant anförande som ledamoten höll och ideologiskt klockrent. Det är skönt också när partier, oberoende om man är i regeringsställning eller opposition, kan hålla samma linje. Respekt för det.

Jag funderar på budgetmotionen som rör kollektivtrafik. Jag har ett minne av att den förra regeringen, där även ert parti ingick i flera år, gjorde upp en strategi för kollektivtrafiken. Den innebar att landskapet först skulle ta över kostnaderna för Mariehamns stad för att utveckla trafiken och att man i nästa skede sedan skulle fortsätta med landsortstrafiken. Det fanns också ett EU-direktiv i botten som krävde ett visst mått av elektrifiering av kollektivtrafiken. Har ledamoten samma minnesbild?

Tack, talman! Jo, jag har samma minnesbild. Jag vet också att vi byngslade på ganska ordentligt när det gällde hur mycket krav vi skulle införa på den här elektrifieringen. Skulle vi lägga oss på minimum eller skulle vi inte det? Tätortsjobbet som gjordes under den förra landskapsregeringen var jättebra och ett första viktigt steg. Jag undrar och är nyfiken på förstås var landsortstrafikdelen ligger i det här? Och oberoende av det så tror vi från Hållbart Initiativ att vi behöver satsa mer kraft för att få lite drag under galoscherna i den åländska kollektivtrafiken.

Talman! Kunde ledamoten tänka sig att lagtinget skulle efterfråga ett meddelande från landskapsregeringen där vi dels kunde få reda på hur sänkningen av avgifterna har slagit, om det har ökat ut kollektivtrafiken och vad man har för visioner för framtiden innan man kanske går in för en kostnadsplan? Det kanske skulle kunna vara en gyllene medelväg som man kunde få ta del av här i höst.

Tack, talman! Det var en mycket god idé som ledamoten Thörnroos kom med. Det kan absolut vara en framkomlig väg.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. I budgetmotion nummer 10 skriver Hållbart Initiativ: "Dagens turister väljer resmål beaktande tillgänglighet med kollektivtrafik. De turister som väljer Norden och skärgården är ofta miljömedvetna och vill ha möjlighet att ta sig fram utan att vara beroende av bil." Jag frågar mig ändå, har vi inte redan en utvecklad kollektivtrafik kopplad till skärgårdsfärjornas turer i dagsläget? Vi med vår småskalighet, hur hållbart är det att inte se över det här? Ni har ju rubriken En utökad kollektivtrafik, men det borde vara en Utökad användning av kollektivtrafiken. Förutsättningarna finns ju med kollektivtrafik idag, men väldigt få använder den de facto. Så frågan är ju, hur får vi fler att använda det som redan finns uppbyggt idag?

Tack, talman! Det är en relevant fråga. Det är lite kopplat till det där hönan och ägget resonemanget som jag förde tidigare. Vi måste försöka få en analys över varför kollektivtrafiken inte används mer än vad det gör och börja beta av där för att få upp användargraden som sedan kan leda till ytterligare utveckling och så vidare.

Men vi är ju lite inne för att vi måste ta utvecklingssteg före folk ska få upp ögonen och få in kollektivtrafiken i sin vardag. Vi måste ta ett skutt där.

Kopplat till turismen så gäller det inte bara skärgårdsfärjorna. När du kommer utifrån till Åland så är vi övertygade om att det är många turister som vill komma utan bil. När man kommer ut från terminalen ska man kunna ta sig vidare.

Tack, talman! Där frågar jag mig också lite kring den här utopin, buss- jämfört med bilanvändandet. Vi har de facto ett landskap som är väldigt splittrat med broar. Det är nästan ett stjärnsystem snarare än ringvägar som det borde vara för att få effektivare kollektivtrafik. Ska vi ha det att funka ännu bättre så borde vi bygga ut ännu mera vägar och vägtrafiknätet, flera broar och så vidare. Allt det här är inte riktigt hållbart. Jag kommer tillbaka till buss jämfört med bil och en dieseldriven buss jämfört att du kommer hit med en elbil, så det säger sig självt vad som är bättre för miljön. Det är inte alltid självklart. När vi säger det här, sjunger med och säger att kollektivtrafiken är så bra - jo, om den är rätt uppbyggd kan den vara bra och om den används. Annars så tror jag faktiskt att vi ska fundera rätt långt hur vi kan använda elbil på Åland.

Tack, talman! För det första så öppnade ledamoten Mansén dörren till en mycket stor diskussion med hur hållbart det är med elbil. Det står klart att vi kan inte byta ut alla fossildrivna bilar i världen till elbilar. Det går inte. Det finns inte de resurserna och det är inte hållbart. Vi måste ändra våra sätt att transportera oss. Om det då är bussar eller om det är andra former av fordon här på Åland som är de bästa alternativen, det är svårt att säga idag. Det har ju funnits initiativ också att komma och testa självkörande bilar och sådana grejer på Åland. Så det sker ju en utveckling. Sen ska vi komma ihåg att där tycker jag att vi från åländsk sida ska kunna ta vara på att vi är Åland, vi har våra specifika förutsättningar och vi kan försöka bjuda in folk som kommer med bra lösningar och som utvecklar goda lösningar.

Talman! Bästa kollegor. Minnet är ju ganska kort måste man säga. Det är inte så hemskt länge sedan det här finanspolitiska ramverket antogs med enighet och acklamation och nu är det många som inte ens riktigt kommer ihåg att vi har tyckt att det här är en bra sak.

Jag tror att ur det här lågintensiva kaoset som vi kanske befinner oss i nu så kan det komma nya saker. Jag tror att om ett par tre år så kommer lagtinget och landskapsregeringen att ha hittat formerna för det här nya sättet att hantera vår budget, och att vi då kanske börjar se framför oss den långsiktiga och realistiska ekonomiska planering som vi vill åstadkomma med det här ramverket. Det är kameralt. Det är matematiskt uträknat utgående från att vi ska uppnå ett visst mål vid en viss tid och det kan hända att det inte alls håller de här ramverket. Men det är ju ett försök att anpassa matsäcken efter munnen eller hur det är.

Om vi ska vara ärliga så har vi i landskapet under många år drivit vårt budgetarbete som om vi vore en liten kommun som saknar förmågan och kanske också viljan att jobba långsiktigt. Vi har varit glada när vi haft pengar, vi har spenderat dem, men kanske inte alltid på rätt långsiktiga saker. När vi har varit utan pengar så har vi toksparat, för att sen släppa greppet när det ser lite bättre ut.

Det liggande förslaget är nu en hybrid mellan den kommande höstbudgeten och ett ramverk som kanske ska vara ännu stramare än det som vi har framför oss. Det är lite för stor nivåskillnad mellan små potentiella inbesparingar och reformer som kan leda till inbesparingar. Det som är själva essensen är hur vi bedömer att vårt ekonomiska handlingsutrymme ser ut under de kommande tre åren, hur vi tror att intäkterna utvecklas och vad vi behöver göra för att på sikt nå en balanserad ekonomi.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg, som finansministern också påpekade, att ju längre framåt i tiden vi kommer så desto osäkrare är prognoserna både när det gäller kostnaderna och intäkterna.

Jag är säker på att erfarenheterna av den här debatten och behandlingen kommer att avspeglas i nästa vårbudget.

Vi socialdemokrater ser att vi behöver göra om vårt sätt att tänka på ekonomin, om vi ska vara fruar över egen ekonomi, av två orsaker.

För det första; en stark välfärd där alla är trygga kräver en stark ekonomi för att vi ska kunna göra det som är viktigt.

För det andra; när man hanterar andras, det vill säga våra gemensamma skattepengar, så ska man vara snål, man ska vara sparsam och man ska vara smart så att pengarna används till det som vi tycker att är det allra viktigaste.

Vi har i våra olika partier förstås olika åsikter om vad som är viktigt. Jag vill tro att vi ändå, också utgående från den här debatten, har en ganska bred samsyn om att det som är viktigt är bra skolor, goda utbildningsmöjligheter, att vi tar hand om de gamla och sjuka och att ingen lämnas åt sitt öde.

Det som vi kanske har tänkt för lite på är intäktssidan. Hur ska vi politiskt arbeta för att åstadkomma bättre intäkter i landskapet? Vi har varit mera besatta av eller upptagna av att spendera pengarna.

Jag tror därför att den här vårbudgeten, när den har satt sig, behöver leverera just de här ramarna snarare än detaljer och därtill information om reformer och investeringar som regeringen tänker vidta som har betydelse för det ekonomiska handlingsutrymmet. Antingen för att det kan öka våra intäkter eller för att det ändrar på någonting som inte nödvändigtvis drabbar individer, utan som ändrar på strukturer så att vi gör någonting smartare.

Jag tycker också att den här debatten i högre grad behöver handla om framtiden, om ambitioner som vi har och om nya saker som vi vill visionera om. För det gör vi väldigt sällan. Vi fastnar i de små frågorna och det ska vi göra när detaljbudgeten på hösten diskuteras. Det här är ett tillfälle att hitta på nya saker och det tycker jag också att vi behöver göra.

En förändring som jag ändå måste ta upp för Socialdemokraternas del är avskaffande av sjukkostnadsavdraget. Det är en stödform som för flera år sedan försvann i riket av förståeliga skäl. Den är kostsam, den är klumpig att administrera och den är ett avdrag som kommer sist i raden av avdrag och har således effekt bara för dem som faktiskt har någonting att dra av när man kommer så långt. Det underlag som vi har presenterat visar att det nyttjas främst, inte enbart men främst, av människor med relativt goda inkomster. Det är ändå ingen lätt sak för oss att svälja. Vi vet att det finns många individer för vilka det här avdraget är viktigt, särskilt i gruppen multisjuka och sjukpensionärer med höga sjukvårdskostnader.

Det är också problematiskt är att många av de försämringar som nu görs i våra trygghetssystem, främst genom inbesparingarna i riket som vi inte kan styra över, drabbar samma grupper av människor med låga eller medelinkomster. Vi har därför dels diskuterat den här satsningen på tandvården som finansminister redan lyfte, men vi har också sagt att vi gärna vill se en utvärdering av hur de här förändringarna slår på individnivå. Om det är så att människor med en hyfsad ekonomi inte mera kan göra avdrag på sina glasögonprenumerationer, då får vi leva med det. Men om det betyder att julbordet blir tomt för andra så är det något som vi måste reagera på och motverka på andra sätt. Och det är vi faktiskt i regeringen helt överens om.

Landskapsregeringen har under sina första turbulenta månader också hunnit sjösätta en rad reformer som vi tror att är minst lika viktiga som rambudgeten. Det har blivit klart att den här investeringsskulden som vi har är gigantisk, den är kostsamt och den blir dyrare för varje år. Vi borde ha gjort mera medan räntorna var låga.

Det visar också tydligt att vi måste bli bättre på att hitta samarbeten med andra aktörer, hitta partners snarare än att ligga i rättstvister med dem och att hitta europeiska och andra stödformer som kan hjälpa till i vår utveckling. Vi tror, i motsats till Obunden Samling, att det går att hitta positiva saker också utanför Åland och i framtiden.

Det här är nu verkligen att ta en risk för jag kanske inte bara får applåder för det här. Men jag vill göra några framtidsspaningar som det inte finns direkt planer för i budgeten.

Det splittrade kommunfältet som vi har nu och de stora skillnaderna i ekonomisk livskraft mellan kommunerna är fortsatt en stor utmaning. Eftersom det inte har varit möjligt att slå ihop kommuner och det inte kommer att hända några sådana drastiska åtgärder under den här mandatperioden så har man löst och kommer att fortsätta att lösa problemen som uppstår genom kommunalförbund eller samarbeten eller att man för över saker till myndigheter. Därför tror jag att det är viktigt att vi skulle se över, utvärdera och erkänna vad som funkar och inte funkar. Om kommunerna vill stå på egna ben så är det ett stort ansvar. Men vi ser att själva verksamheten i ett kommunalförbund eller ett kommunalt bolag kan utvecklas väldigt positivt. Det kan vi se till exempel med Mise eller KST, att själva styrelseformen är klumpig och problematisk. I den kommande revisionen av kommunallagen så är det någonting som vi behöver fundera på. Det finns så många stora och viktiga åtaganden som är offentlig kärnverksamhet och som ligger i kommunalförbund eller gemensamma bolag. Vi kan fundera, är det organiserat på ett optimalt sätt eller behöver vi se över det? Kan vi göra det bättre och mer effektivt?

Ett annat exempel på lyckade forum är Fastighetsverket. Kanske en del har glömt det redan, men det var en reform för att samordna, effektivera och som har utvecklats till en väldigt bred expertorganisation som kanske är bäst på Åland att långsiktigt förvalta fastigheter.

Det skulle vara jätteintressant att utreda - då menar jag frivilligt, vi pratar inte om något tvång här - om Fastighetsverket kunde inlemma också kommunalförbundsfastigheter för att skapa en effektivare förvaltning. Det är ett exempel på där kanske olika offentliga aktörer skulle kunna spara både pengar och förbättra sin kvalitet utan att det skulle drabba någon enskild.

Det är också viktigt att vi granskar våra gamla kärlekar. Det står budgetförslag att det ska göras en samlad översyn av skolornas verksamhet. Det är mycket känsliga saker, men till exempel skulle man kunna titta på folkhögskolan. Är den bäst placerad där den är? Eller kunde man utnyttja en del av de väldigt fina fastigheter som finns där till någonting annat och placera skolverksamheten till exempel i Böndernas hus och inrymma Medis, folkhögskoleutbildningen och SFI i en gemensam skola och skapa någonting nytt där alla delar stöder varandra? Kanske en tanke för framtiden.

Vi kanske borde titta på sjöfartsutbildningen och vilken framtid den kan ha när konkurrensen hårdnar och intresset minskar. Jag ser försiktiga leenden här, detta är svåra saker. Men det är dem som vi måste prata om.

Borde vi bli bättre på att använda privata investerare i vår gröna omställning, den som ledamoten Röblom pratade om? Vi har redan sett att det offentliga inte klarar av att göra hela den gröna omställningen. Hur ska vi skapa tilliten mellan privata aktörer och det offentliga så att vi kommer vidare? Vi menar att man måste bli bättre på sådant partnerskap av olika slag där man kan dela både på vinsterna och riskerna. Det är medborgarna som ska vara vinnarna och välfärden som ska finansieras, en jämlik möjlighet och trygghet för alla. Men då måste också pengarna komma in. Vi i parlamentet och landskapsregeringen är inte en fördelningsinstans utan en aktör som måste se till att alla delar fungerar.

Om man genom den havsbaserade vindkraften kan komma ett steg bort från beroendet av fossila bränslen som förstör planeten och främst kan köpas av världens diktaturer till priset av en våldsam miljöförstöring, då vill vi vara med och titta om det blir möjligt att göra flera goda saker på en gång. Det handlar inte bara om att Åland ska få pengar för olika saker, utan hur vi kan vara med i ett större spel.

Jag tror inte att vi bara kan värna om våra egna fåglar och fiskar och säga att någon annanstans kan man öppna nya frackingfält, nya kolgruvor eller bryta uran.

Jag avrundar, talman. Socialdemokraterna vill gärna vara med på den här resan. Den kommer inte att bli lätt. Det är många gamla kärlekar och många problem som måste lösas. Men vi vill konstruktivt medverka till den utvecklingen och till balans i ekonomin, samtidigt som vi står upp för det som för oss är viktigast i vårt regeringsprogram. De svaga grupperna i samhället och barnen ska värnas och det måste vi göra genom att trygga välfärden. Tack!

Herr talman! Tanken att se om man kunde hitta ett samarbete mellan Fastighetsverket och den kommunala sektorn är god, anser jag. Det är inte så konstigt att ledamoten Fellman och jag tycker likadant i den frågan eftersom vi kan se att vi på varsitt håll lite har initierat den, åtminstone inledande diskussioner. Jag vet att KST har fört inledande diskussioner likväl som i landskapsregeringen. Det är helt medvetet att vi inte nämner någonting om det i vårbudget. Jag har precis samma tankar som ledamoten Fellman, utvecklingen av ett möjligt samarbete ska ske helt på frivillig basis utifrån att man hittar fördelar för respektive part. Om det blir ett gott exempel så kanske det kan utvecklas vidare och breddas ännu mera. Det är en intressant tanke.

Tack, talman! Det är väl en lärdom som vi får säga att vi har dragit av tidigare katastrofer. Ska vi lyckas med en sådan här möjlighet, vilket bara är en möjlighet och en tanke, så behöver det finnas fördelar för alla parter. Det behöver också ske så att alla kan se nyttan av det och inte känna sig hotade. Så vi får se. Men vi måste fundera på saker som vi inte har tänkt på förut.

Herr talman! Det är ju som sagt bara inledande diskussioner och vi får se vart det leder. Men sett från sidan gällande KST:s verksamhet så ser jag att de ska vara experter på det som rör människan väldigt nära i den sociala omsorgen. Det finns ingen egentlig mening med att KST ska vara experter på att sköta fastigheter, medan Fastighetsverket uttryckligen ska vara det. Så inledningsvis i varje fall så ser man ju faktiskt goda möjligheter här.

Jag vill lyfta det faktumet och det var därför jag sade att Fastighetsverket är ett exempel på en lyckad reform. För det tyckte ju inte alla från början. Man måste ge alla sådana här förändringar lite tid att sätta sig och det tror jag är fallet också när det gäller det här finanspolitiska ramverket. Det känns lite buckligt och lite osäkert och man vet inte riktigt vad det betyder, men man får beta sig igenom förändringar tills det känns vettigt. Och det har skett med Fastighetsverket som är väldigt stabilt och välskött idag.

Tack, talman! Tack Fellman. Jag tänkte ta en replik på precis samma punkt, samarbetsmöjligheter mellan Fastighetsverket och den kommunala sektorn. Det är intressant att höra ordförande uttrycka sig positivt kring att försöka hitta samordningsvinster. Det är precis det som det handlar om. Precis som i det tidigare replikskiftet så håller jag med om att det gäller först att hitta fördelar för alla parter. Jag är ganska övertygad om att allt eftersom Fastighetsverket utvecklas och utvecklas helt klart i rätt riktning hela tiden så finns det säkert stora möjligheter att hitta samordningsvinster. Tack för att du tog upp det i ditt anförande. Jag håller helt med.

Jag ville lyfta de här verksamheterna som är utanför landskapets direkta kontroll just för att det är ju så som vi har hanterar reformbehovet. När någonting behöver samordnas i landskapet så flyttar vi ut dem och samordnar kommunala verksamheter. Därför tycker jag att reformen av kommunallagen och annan lagstiftning som hänger ihop med det också är jätteviktig. Vi har lite klumpar i trådarna också på det området för att göra saker lite effektivare. Om vi inte ska göra dessa jättereformer, så då behöver vi se till att de små förändringarna som vi kan göra utan att stöta på politisk patrull går smidigare än vad de gör i dag.

Talman! Debatten kring ett finanspolitiskt ramverk och de följdeffekter som det nu får på det här budgetförslaget så känns lite som om vi försöker klämma in en fyrkantig figur i ett runt hål. Men om vi bara är tillräckligt många som skuffar, buffar och orkar hålla på ett tag så ska väl kanterna slipas av så att det börjar löpa lite bättre.

Jag förstod, när finansministern hade sitt inledningsanförande, att landskapsregeringen hade funderingar på att kanske bara nämna kostnadstaken i diskussionen. Det hade nog blivit jättesvårt. Jag tycker att det är väldigt svårt redan nu, men då hade det nog blivit ännu svårare om vi hade fått ett förslag där det står. "Kostnadstaket för Ålands budget år 2025 är 382,2 miljoner." Och sen ska man förhålla sig till det då, om man tror att det är ett bra kostnadstak eller om det är ett lagom kostnadstak och så får man sätta fingret i luften ungefär.

Därför har jag förstått att landskapsregeringen valde att lägga in lite mera detaljer. Sen blev det kanske lite för detaljerat på vissa områden och kanske för lite på andra. Vi är i början, så vi jobbar vidare.

Inledningsvis vill jag säga att jag tycker det är en ganska bra struktur ändå på det här förslaget. Jag tycker att det är intressant att man har valt att dela upp budgeten i åtta olika politikområden. Jag tror att det är förnuftigt att göra så och försöka se det i lite större helheter än vad man har gjort tidigare.

Vad gäller listan på 15 punkter som finns så är det väl mer intentioner vad man vill göra inom delvis nära framtid och även lite senare. Jag har själv lagt fyra budgetmotioner, varav tre är kopplade direkt. Jag har satt fokus på politiken, vad jag tycker att jag vill försöka föra in till landskapsregeringen i de fortsatta diskussionerna. Jag återkommer till dem lite senare.

Det finns saker som gör mig lite förundrad. De har nämnts här tidigare, till exempel PAF-medel. Sen tidigare vet vi att 15 miljoner har avsatts. Nu är det 20 miljoner och det finns ingenting som säger att det går till investeringar utan man kan tolka det, som jag sade tidigare, att det går direkt in i driften. Det skulle vara bra om man kunde få ett klargörande där.

Sedan har jag faktiskt avhållit mig från att skriva någonting om skärgården och skärgårdstrafiken. Den linjedragning som landskapsregeringen har gjort stöder jag fullt ut. Landskapsregeringen, som jag uppfattar det, anser att skärgården är en viktig del av den åländska identiteten och av det åländska samhället och man är beredd att satsa på den delen för att det fortsättningsvis ska kunna vara en levande bygd. Det stöder jag.

Men däremot är jag lite bekymrad. Nu blir det här lite blandat för vissa saker kommer från media och vissa saker kommer från dokumentet. Man ska alltså försöka få extra finansiering från rikssidan på 110 miljoner för skärgårdstrafiken. Ja, det är ju möjligt att göra så. Det är ju lagtinget som lämnar in den frågan. Men om man nu inte får de här 110 miljonerna, hur ser planen då framledes ut? Finns det något underliggande dokument som man skulle kunna få ta del av? För min del så blir ju svaret nej. Det är möjligt att det finns underliggande dokument. Men eftersom jag och det parti jag nu representerar inte är representerade i finans- och näringsutskottet, där finansministern har sagt att han kommer att ge mera detaljer kring vad landskapsregeringen vill spara på, så blir det ju väldigt svårt för mig, på gränsen till omöjligt, att överhuvudtaget kunna tycka någonting om det.

Därför kan jag i dagsläget bara säga att när jag ser på listan med 15 punkter så är min bedömning, med den kunskap jag har nu och den information jag har kunnat ta till mig, att det är väldigt få inbesparingar som landskapsregeringen pekar på i sina egna verksamheter.

Det finns en standard formulering som återkommer i flera olika politikområden. Nu citerar jag från sid 21, finansavdelningen, men det finns samma sak på flera andra ställen. Man skriver: "Utöver detta har landskapsregeringen gått in för ytterligare åtgärder för politikområdet." Jaha, tänker jag, vilka är de då? Och då skriver de: "Detta innebär att man avser att göra en översyn av verksamheterna, utreda effekterna av möjliga resultatförbättringar inom bland annat följande områden". Och sen är det servicecenter för ekonomi och upphandling och that´s it. Jag vet att vi ska vara på det övergripande planet, men nog blir det ändå väldigt svårt att kunna förhålla sig till detta.

Det finns andra saker som inte finns med på investeringslistan. Sjukhuset, det har talats om 200 miljoner investeringar dit. Hur ligger det till? Det är åtminstone ganska väsentligt tycker jag, att det hade funnits någonting mer om det. Hur blir det med ett vattenverk som har efterfrågats? Vi vet att färskvattensituationen inte är kritisk, men den är svår och vi behöver agera från landskapsregeringens sida. Sedan dyker däremot två gamla liberala godingar upp igen. Det ena är Guttorp och det andra är fordonsmyndigheten och utmanarrätter. Ja, jag stoppar där, jag har varit med så pass länge nu så jag har hört Guttorp och fordonsmyndigheten så många gånger så att det får vara.

Jag saknar de här större strukturella reformerna. Det finns inte en enda.

Om jag får anlägga en liten lättsam ton så tror jag mig veta att Moderaterna vid en tidpunkt hade en bötesskål på sitt bord i partikansliet. Den som uttalade ett ord som ansågs som en svordom fick plikta, jag minns inte summan. Men i alla fall fick man plikta. Jag har tänkt så här när jag har läst detta, att om jag under den föregående mandatperioden hade lagt 100 euro varje gång som Liberalerna eller Socialdemokraterna efterfrågade strukturella reformer så skulle vi ha haft en betydligt bättre kassa situation än vad vi har i dagsläget. Så är det bara.

Det som också gör att jag tycker att det här blir svårt, och som gör att jag mer och mer förstår varför Sverige slopar det absoluta kravet på utgiftstak efter sex år, är att vi inte har information om intäkterna. Hur blir det med handeln med utsläppsrätter? Ingen vet. Hur blir det med de 47 miljoner som egentligen var 45,5 miljoner, som jag såg senare? Hur blir det med dem? Eventuella inkomster från vindkraften, ska vi inte alls räkna med dem? Eller finns det något underliggande scenario där man gör vissa uppskattningar men som man kanske inte vill gå ut med offentligheten? Det känner jag inte till.

Jag vill bara avslutningsvis säga att jag stöder förslaget med de kostnadsramar som har lagts fram här. Det är möjligt att de är korrekta. Det är möjligt att de är felaktiga, men jag har definitivt inte tillgång till sådan information att jag kan säga att det här är rätt eller fel. Däremot förbehåller jag mig rätten att ge mig själv en kattlucka, som det brukar vara i lagstiftningen, som egentligen är så stor så att man kunde knuffa en tiger igenom den om det skulle behövas.

Jag kommer i mitt fortsatta värv, som jag tidigare har sagt, att prioritera självstyrelsen, sjukvården, skärgården, ekonomin och näringslivet.

Nu har jag 30 sekunder kvar. Jag har fyra budgetmotioner som jag hoppas att ska leda till en diskussion. Det har att göra med en kvinnofälla och samhällsbärare av största mått. Den som väljer att vårda en nära anhörig hemma eller som inte väljer att vårda men som känner plikten att man måste göra det.

Det har att göra med snabbare fossilfria kommunikationer till och från Åland. Jag tänker på flyget. Jo, jag vet att det förra projektet har gått i putten, men det betyder inte att vi ska slopa det.

Jag kommer att prata vidare om självstyrelsen och hur vi får gemene man kanske lite mera med på tåget och se möjligheter i den.

Och jag avslutar med Ålands hälso- och sjukvård som jag tror att har blivit över administrerad under åren. Men jag återkommer i ett skilt anförande till det, för jag vill utveckla tankegångarna lite mera. Tack för att ni har lyssnat.

Talman! Jag tycker personligen att det är ganska gott om strukturella reformer, allt från ändring av en koldioxidtung skärgårdsflotta till en modern. Vi vet att det ska göras ett stort arbete kring hur framtidens vård ska utformas. Utmanarrätter är en upphandlingsmetod som länge har varit efterfrågad men aldrig införts och nu har vi skrivningar om det. Så här kan man fortsätta politikområde efter politikområde.

Jag vill gå in på den delen som jag egentligen begärde min replik för. Det är den generella skrivningen som också ledamoten Thörnroos lyfte upp, där sägs att man åtar sig en större inbesparing, det ligger under mitt ministerområde. Det handlar nämligen om att vi nu har informationshanteringslagen i botten som kommer till lagtinget i höst. Där finns det tydliga krav på alla myndigheter att använda och nyttja data. Vi ser också, precis som alla andra, en mycket stort potential i AI som vi ser att medger inbesparingar.

Herr talman! Jag ska jag passa på att säga att jag tycker också att det finns många reformer av betydelse; privatisering, utmanarrätter, ecodriving och om man kan kalla det reformer eller inte, men en översyn av flera sociala förmåner och arbetskraftsförmåner till privatpersoner. Det finns en hel del. I jämförelser med vad som har gjorts tidigare och lagts fram som ett förslag på en gång så tror jag nog att detta står sig väl i jämförelse med tidigare regeringars förslag, utom möjligen någon gång när man har lagt förslag om någonting som driver nya kostnader. Det är ju en helt annan sak om man ska spara pengar än om man ska sprida ut pengar ytterligare. Hela diskussionen och anförandet visar igen på den svårighet som finns om man lägger ett kostnadstak med detaljer eller inte.

Talman! Jag tror väl att vi kanske läser in lite olika i ordet reformer. Mycket av det som beskrivs här har ju funnits i flera regeringsprogram tidigare, inte bara i mitt utan i Sjögren ettan och kanske ännu tidigare, det har varit försök med att privatisera och att göra si och göra så. Vi kan lämna det. Vi ser vad det landar.

Sedan ska vi också komma ihåg att det här ska ju vara riktgivande också för tre år framåt. Därför är det viktigt att det är tydligt och finns där. Vi prövar ju ny mark nu. Jag förstår också landskapsregeringen. Hur mycket information ska man ge, hur mycket ska man inte ge och hur mycket har man kunnat gå ut med till avdelningarna och myndigheterna? Man kan ju inte heller ställa sig och diskutera i Ålands lagting och i offentligheten innan myndigheterna fått informationen. Det är alltid en balansgång.

Vad gäller sådant som kan påverka enskilda individers arbete så där har vi informerat samarbetskommittén på sedvanligt sätt. Ledamoten Thörnroos sade att det kanske är lite för mycket detaljer någonstans och kanske lite för lite någonstans. Men om vi skulle ha gjort som lagen förespråkar, att vi bara hade lämnat ett kostnadstak i siffror, då skulle det inte ha varit bättre än det här som vi levererar nu. Jag håller helt med om att den situationen skulle ha varit helt ohanterbar för lagtinget. Nu finns det någonting att diskutera kring. Vi visar vilka åtgärder som möjliggör de siffror som vi har lagt i förslaget till kostnadstak.

Talman! Vi har en samsyn att det kan vara svårt att hitta den här gyllene medelvägen när det är första gången man gör någonting. Men som jag har har sagt tidigare, jag tror att den här processen hade vunnit på om landskapsregeringen kanske hade hunnit processa den lite till, och att den hade lämnats samtidigt som den andra ändringsbudgeten som nu kommer. Det hade åtminstone gjort det för oss, som inte sitter i regeringsbänkarna, lättare att ta in den här helheten.

Men som jag har sagt så kommer jag att stöda det här tillsvidare, med den information och kunskap jag har idag.

Tack, herr talman! Jag måste väl instämma i det här med mynten och strukturella reformer. Det är ju de facto inte så mycket strukturella reformer i den här budgeten, precis som ledamoten var inne på. Om ecodriving räknas som en strukturell reform vet jag inte, för det är någonting vi har hållit på med ganska länge med linfärjorna. Vi har installerat flera blueflow system i de frigående fartygen redan under den föregående mandatperiod. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det?

Jag tänker lite så här att den här budgeten visar det som man har enats om i regeringsbänken. Vad har man kunnat enas om? Vad är minsta gemensamma nämnare? Vad är de viktigaste frågorna? De får plats i det här stora ramverket som egentligen ska beskriva lite hur detta ska gå till de följande åren. Jag vet inte om jag är särskilt imponerad, det är inte de här stora förändringarna. Det är skattehöjningar, avgiftshöjningar osv. Men några stora saker är det väl inte.

Tack, talman! Nej, det var lite det jag försökte säga. Ecodriving infördes för många år sedan. Turen som tog på 35 minuter för x antal år sedan så tar 45 minuter nu. Det är redan ecodriving.

När det gäller vårdstrategin så startade vi upp den redan under förra perioden och det är bra att den går vidare.

Att ombilda PAF har diskuterats tidigare och stött på svårigheter. Jag ser inte något nytt i det heller.

Sen måste jag faktiskt säga att jag tycker att det är bra att man tittar över lagstiftningen om den subjektiva rätten till barndagvård. Den utföll nog inte såsom min ambitioner var tidigare. Man får man titta på om man kan göra någonting vidare.

Tack, herr talman! Det är absolut någonting som Obunden Samling också stöder, den här reformen av den subjektiva rätten.

Jag vill lyfta upp specifikt närståendevårdarna, som ledamoten var inne på. Det är ett exempel på någonting som måste göras. I någon mån så måste vi förbättra villkoren för närståendevårdarna. Ledamoten har helt rätt att det är någonting som borde ha kommit med i denna mangling mellan regeringskollegorna. Men tydligen så är det någonting som får stryka på foten när man har kompromissat med varandra om vad som ska finnas med i den här tre års planen och de viktigaste linjerna. Det är tråkigt att se att det inte finns plats där. Jag hoppas att ledamoten vinner understöd i denna motion.

Talman! Närståendevård står mig själv ganska nära, inte för att jag själv har varit i den situationen men därför att jag tycker att det är så fruktansvärt orättvist. Det är så fruktansvärt orättvist att främst kvinnor som har jobbat och slitit hela sitt liv och sen av plikt, kärlek eller en kombo så är du kanske fastlåst 24/7. Vi från landskapets sida, från kommunerna klarar inte av att leverera det som lagen säger. Det är svagt och det sparar in enorma samhällsmedel. Enorma! Jag tror inte att alla förstår hur svårt det kan vara att vara närståendevårdare och vilka krav det ställs. Man måste be grannen komma in för att du själv ska kunna gå ut och vattna blommorna om du har en svårt dement man eller make. Det finns massor att göra där som både gör det bättre för den enskilde och som kan spara ytterligare samhällsmedel, om det offentliga Åland gör det tillsammans.

Tack ledamoten Thörnroos. Det är såsom ledamot Thörnroos sade inledningsvis, det är en hög detaljeringsgrad i den här budgeten. Landskapsregeringen nämner Guttorp, SFI-gruppers storlek och Pommern men inte närståendevårdare. Alltså ordet närståendevårdare finns inte i den här budgeten. Det är ganska chockerande när man börjar tänka på det och rätt obegripligt också. Det är precis som ledamoten Thörnroos sade, det handlar om att vårdas av någon som man känner och som känner en mycket väl och ens behov. Vad är alternativkostnaden? Det handlar ju om att vara på institution i sådana fall eller på ESB och det är betydligt dyrare.

Jag vill verkligen uppmana utskottet att sätta sig in i den här frågan och på vilka sätt vi kunde stärka närståendevårdarna. Jag ser fram emot skarpa förslag från landskapsregeringen om hur närståendevårdarnas situation kunde förbättras. Det är en väldigt viktig fråga.

Tack, talman! Jag tar fasta på det som ledamoten nämnde riktigt på slutet av sitt anförande, nämligen sin motion om att se över administrationen på ÅHS. Förstod jag det rätt att ledamoten skulle återkomma i ett annat anförande? Det hoppas jag. Det har ju varit en pågående diskussion under alla år som har funnits, över 30, om hur den organisationen är uppbyggd och vilka förändringar som eventuellt skulle behöva göras. En revision av det, antingen av extern eller att finans- och näringsutskottet tittar närmare på det, ser lite vad som har hänt och hur organisationen mår ur organisations synvinkel så tycker jag att är intressant.

Talman! Med beaktande av att jag försökt respektera tiden lite så kanske jag kan gå upp i ett senare skede och resonera lite ytterligare kring mina budgetmotioner och också ge möjlighet för en andra här i lagtinget att komma med ytterligare inspel.

Tack, talman! Vi har ny situation för alla ledamöter i lagtinget. Det här är ett budgetärende men det är ingen budget. Åtminstone inte i den meningen som lagtingspolitiker traditionellt förstår att en budget ska vara. Åland har nu tagit modell av Sverige som införde ett finanspolitiskt ramverk redan 1996.

Sverige hade året innan ett budgetunderskott på motsvarande 15 miljarder euro och en statsskuld på närmare 70 % av BNP. Tio år senare meddelande det här systemet visade budgeten ett överskott och man hade börjat minska statsskulden. År 2023 var budgeten fortfarande i balans och den svenska statsskulden var nere på 15 % av BNP.

Finland har inte infört det här systemet utan där bestämmer regeringen ramen själva. År 1995 hade Finland aningen bättre situation än Sverige. Vi hade ett motsvarande budgetunderskott som på 6 miljarder euro och en statsskuld som var 55 % av BNP, alltså något lägre än Sverige vid den här tiden. Tio senare visade den finska statsbudgeten, till skillnad från den svenska, fortfarande ett underskott. År 2023, när Sverige visade en budget i balans, hade Finlands budgetunderskott ökat till 8 miljarder euro och statsskuld som var 43 % av BNP – alltså nästan 3 gånger högre än svenska skuldnivån. Man kan alltså inte bestrida att det finanspolitiska ramverket har varit en stor framgång för Sveriges offentliga ekonomi.

Talman! Det som lagtinget egentligen har att besluta om idag är sex siffror som regeringsblocket för fram. De första tre siffrorna är överskottsmålen för 2025-2027, eller underskottsmålen om vi ska vara ärliga. Regeringsprogrammet tar sikte på att budgeten ska vara i balans 2030. Det betyder att vi presenterar en tabell med förbättrade överskottsmål för de tre kommande åren. Överskottsmålet 2025 ska vara -20 M€, år 2026 -16 M€ och år 2027 -12 M€. Alltså minus 20, minus 16 och minus 12. Det är de tre första siffrorna vi ska besluta om idag.

De sista tre siffrorna som vi ska besluta om kostnadstaket. Med de föreslagna överskottsmålen behöver kostnaderna ha ett tak, utifrån de intäkter vi beräknar att landskapet erhåller. Kostnaderna anges i nominella termer, vilket betyder att man inte tar hänsyn till inflationsprognoser. De kostnader man räknar in i kostnadstaket är alla kostnader utom de finansiella. Det innebär att exempelvis räntekostnader hamnar utanför, medan planerade avskrivningar ska tas med i beräkningen.

Enligt förslaget som nu ligger på bordet föreslås kostnadstaket för 2025 att fastställas till 382,2 M€. Kostnadstaket för 2026 föreslås till 381 M€ och kostnadstaket för 2027 förestås fastställas till 385,9 M€. Således är 382,2, 381 och 385,9 de sista tre sista siffrorna som vi ska besluta om idag.

Talman! Här kunde debatten sluta. Men nu är det första gången och jag vill nämna två saker till.

Landskapsregeringen har i mitt tycke gett oppositionen en present, eftersom vi har bifogat förslaget med flera punkter som beskriver våra tankegångar. När vi nu ska fastställa ett kostnadstak redan för nästa år så har landskapsregeringen presenterat besparingar och prioriteringar och hur vi ska göra för att hamna inom budgettaket 2025. För den skull innehåller inte den här budgeten några skarpa budgetförslag. De förslagen kommer i slutet av hösten när budgeten för 2025 presenteras. Vår present till oppositionen är att ni nu har hela sommaren och en stor del av hösten på er att begrunda och kritisera våra tankegångar samtidigt som ni kommer med egna förslag. Varsågod för det och ni kan förstås möjligheten tacka landskapsregeringen i era anföranden.

Avslutningsvis vill jag tacka den tidigare regeringen som införde det här. Jag blir nästan lite varm i hjärtat när man nu inför ett system inom självstyrelsen där man utgår från beräknade intäkter. För en som kommer från näringslivet är det helt ofattbart att det inte har fungerat så här tidigare. Jag inte annat göra än att citera en känd svensk radioprofil: Äntligen! Tack!

Tack, talman! Jag vet inte om jag var tillräckligt uppmärksam när jag försökte lyssna på anförandet från Ekström. Jag undrar, det här nya systemet nu med kostnadstak som vi har på bordet idag, vem har största nytta av det?

Man kan filosofera om vem som har den största nyttan. Men jag tror att den största nyttan har kommande generationer. Det var precis det som finansministern inledde den här debatten med, tidigare har det snarare handlat om att man har behovsprövat. Det har kommit nya behov och så har man gjort det, och då har kanske inte alltid budgeten hamnat i balans över tid. Ny äskanden har egentligen förstört resultatet. Med detta så har man ett tak, det kommer att bli en tuffare kontroll på kostnader och man behöver prioritera. Största nyttan av det har kommande generationer, tror jag.

Talman! Det var en intressant definition. Jag tror att den största nyttan med det här nya systemet har de facto landskapsregeringen själva. När detta kostnadstak nu har slagits fast av lagtinget så inleder landskapsregeringen och de understödjande partierna till landskapsregeringen en mangling av hurdant förslag man ska komma med till lagtinget i höst. Då utgår man ifrån de här ramarna som man har satt fast. Den största nyttan har ju de facto landskapsregeringen. Därför är det ju väldigt viktigt på något sätt att det här faller rätt även nästa år. Jag kommer att återkomma till det i mitt anförande. Jag tror att vi blir lite bort rådddade korten när vi har det här året och två år till, men nästa år bara ett år. Jag återkommer i ett anförande.

Absolut, jag håller med ledamot Norberg om att det blir väldigt speciellt det här året när vi ska fastställa tre kostnadstak i rad. Nästa år och år 2025 så ska vi bara prata om kostnadstaket 2028 och då blir det kanske mer naturligt hur den här debatten ska föras. Men nu ska vi de facto sätta ett kostnadstak redan nästa år. Då är det klart att vi är så nära i tid så att man lätt kommer in på detaljer, vilket man förstås också får göra, inte är det fel. Jag tror att det blir ett bra verktyg. Jag håller med ledamot Nordberg om att det blir ett bra verktyg för landskapsregeringen i sitt arbete. Det är utifrån det här som man kommer att skapa budgetar i balans.

Tack, talman! Ledamoten sade att vi får ett smörgåsbord. Men detta smörgåsbord är inte alldeles lätt att förstå. Det finns väldigt mycket skrivet, men inte så hemskt mycket hur. Alla underlag finns inte heller som förstås regeringspartierna har och vet vad som finns bakom alla texter. Men vi har ingen aning. Så det är inte så lätt att förstå vad som finns på det här smörgåsbordet faktiskt. Det känns som att man går lite blind och så känner man vad det finns för konsistens på bordet. Men man hittar inte riktigt kanske det som man gillar mest, för man vet inte riktigt vad det innehåller. Man vet inte ingredienserna.

Jag pratade om att oppositionen hade fått en present. Det är klart, jag kan hålla med till viss del om att allt inte är klart ännu, det kommer att bli klart när den riktiga budgeten presenteras i höst. Det som man ändå har gjort, det är en balansgång. Hur detaljerad ska man vara redan nu? Det är ju som flera ledamöter här har framfört i sina anföranden att om det bara skulle komma en siffra, t.ex. en siffra på 381 miljoner för ett visst år, så det säger egentligen ingenting. Det är jättesvårt att på något sätt få en uppfattning om vad den betyder. Därför har man kopplat på en hel del tankegångar i det. Det kanske man inte hade behövt göra, men samtidigt så skulle det också vara väldigt konstigt. Så det är lite både och. Men jag tycker ändå att i det här så finns det en hel del tankegångar och signaler på vad man vill göra och det har man tagit fasta på redan. Det kommer att bli ännu mera efter höstens funderingar.

Det spelar ju inte så hemskt stor roll egentligen vad vi diskuterar och för fram. För man kan plocka om i ramarna precis som man vill och man har egentligen inte fastslagit någonting. För mig känns det lite grann som att det är landskapsregeringen som ber oppositionen om hjälp med att komma med smarta idéer för att man själv saknar dem.

Både och, jag är säker på att bra idéer kommer att tas till vara och diskuteras. Men det man faktiskt fastslår idag är kostnadstaken och det är väldigt nytt. Det kommer att bli ett hårt beslut som man behöver följa, och det tror jag att kommer att skapa en stor förändring i hur den här processen fungerar i fortsättningen.

Talman! Jag undrar om det inte är tvärtom, att det är regeringen som borde säga tack till oppositionen för att vi levererar ett skarpt förslag som gör att vi uppnår ett nollresultat redan 2028. Man kan ju se det så också.

För egen del så kommer jag att tacka landskapsregeringen när det kommer ett nytt förslag som levererar balanserade sparförslag som drabbar andra än den åländska skattebetalaren och där luften har pressats ut. Då kommer jag att säga tack till landskapsregeringen för att ni lyssnade.

Tack för det. Jag hade inte förväntat mig något större tack här.

Jag hoppas att vi med det här ska kunna se en långsiktig budgetdisciplin och flera budgetar i balans. Vi har nu de här tre första åren på bordet och det är de som vi ska besluta om. Jag ser också fram emot budgetar som kommer efter 2030, att de fortsätter med den här traditionen. Det här är spännande tycker jag.

Ja, till den delen delar vi ju förhoppningen.

Jag vill ju egentligen rikta ledamotens uppmärksamhet till sammanställningen av ramarna per politikområde 2025 till 2027. Flera talare har idag konstaterat att om man ser till bokslutet och jämför med budget så finns det en del luft i de här områdena, 1 till 8. Utöver det så har vi i 4,6 miljoner ofördelat för år 2025. Utöver det så har vi den beramade budgeteringsmarginalen på 7,5 miljoner euro som vi inte motsätter oss, men den bör användas med klokskap. Den ska uttryckligen användas för det som den är tänkt för, det vill säga oförutsedda ränteutgifter och liknande. Så nog finns det ju en del luft i de här pappren.

Det finns absolut en del luft. Samtidigt blir det heller inte några besparingar om man bara pressar ut luften. Till slut måste vi andas in igen och då är vi tillbaka i samma kostym igen på något sätt.

Det som jag ser att man däremot behöver göra är att titta på prioriteringar och långsiktighet i det här. Jag tror att det är det som kommer genom att titta på de här kraven och ha dem varje år. Den här luften kommer nog att bli bättre, det kommer att gå att andas i de framtida budgetförslagen också. Men det kommer inte bara att bli tillfälliga kostnadsminskningar och det är viktigt i det här. Det ska vara långsiktigt.

Tack, talman! Ledamöter, jag ger mig lite ut på ett område som inte riktigt är mitt, men jag ska i alla fall göra ett försök och koppla till det som jag kan lite bättre.

Det här med kostnadstak, den stora framgångssagan i Sverige beskrivs. Vi ser hur den offentliga skulden av BNP dramatiskt har minskat. Jag tittade lite snabbt, i Sverige är den kanske lägre idag, men den var 32 % år 2023 och i Finland var den 77 %. Men den privata skulden i procent av BNP är 240 % i Sverige och 175 % i Finland. Det ju en väldigt stor skillnad. I den mån ni har vänner och om ni själva har bott i Sverige så vet ni att det är väldigt få som äger sina bostäder, utan de ägs av bankerna. Det är ytterst få som amorterar överhuvudtaget. Man beskriver det här som någon slags nyckel till en ansvarsfull politik.

Då blir det ju liksom att ekonomin styr politiken. I vår väldigt, väldigt osäkra framtid som vi har fått väl illustrerat tyvärr de senaste åren där pandemin dramatiskt har påverkat BNP. Vi har krig i Ukraina som också har ökat de offentliga utgifterna. Vi kommer att få den här typen av chocker framöver. Självklart måste vi ha en ansvarsfull ekonomisk politik.

Man läser olika experter, jag brukar följa med Sixten Korkman som är en mycket aktad ekonomiprofessor som uttrycker en viss skepsis till det här med kostnadstak. När man talar om statsskulden, ja, detta har jag sagt tidigare men Japan har 261 %, Italien 144 %, USA 121 %, Frankrike 111 %, Spanien 112 % och Kanada 106 %. Är dessa ekonomier nu är på fallrepet? Det är lite enkelt, om vi ser på i Finland och regeringen Purra så använder de just statsskulden som ett argument till väldigt, väldigt tuffa nedskärningar.

Då kommer jag in på det som är lite mera är mitt område, dvs. sjukvården. I Finland har de en fruktansvärd nedrustning av sjukvården. Man lägger ned ett antal hälsocentraler, BB och små sjukhus. Hela den här välfärdsreformen verkar inte alls vara finansierad. Det kommer att bli oerhörda försämringar om alla rapporter som man läser är korrekta.

Vi har ett stort privilegium här på Åland eftersom vi har egen behörighet när det gäller sjukvården. Vi har haft en kostnadsutveckling inom sjukvården, som till exempel Edward Johansson har lyft fram, som är ohållbar på sikt. Det viktiga är att på något sätt stoppa den här alarmerande kostnadsutvecklingen.

Nu kommer vi att ha tuffa sparkrav, 3,3 miljoner under åren 2025-2027 dvs. 1,1 miljoner per år och därtill ett sparkrav på 0,7 miljoner per år under fyra års tid. Det här kommer att påverka vår sjukvård.

Som många har nämnt och som är välkänt så lever vissa element sitt eget liv i ÅHS-budget, som är ungefär en tredjedel av landskapets budget. Det mest typiska där är vård utanför Åland. Plötsligt ett år kanske vi har 10 prematurer som vårdas på neonatalavdelningar och transplantationer och nästa år har vi inga. Det går helt enkelt inte att budgetera. Det måste ju finnas någon form av dynamik där man inte är helt bunden. Därför att i så fall så kommer den stora makthavaren i landskapsregeringen inte att vara lantrådet och övriga ministrar utan det kommer att vara finansminister Perämaa och hans tjänstemän. Politiken måste få finnas närvarande. Därmed inte sagt att man kan slösa.

Jag vill också passa på att uttrycka mitt stöd för Veronica Thörnroos motion gällande behovet av en översyn av ÅHS organisation, politikområde 8. Man talar om digitalisering och att det ska ge stora besparingar och minska antalet förmän och fastställande av platsantal och grundbemanning. I klartext måste det betyda att man vill minska grundbemanningen och det bekymrar mig mest. Det här är väldigt kopplat till flera studier. Vi har Kalmarmodellen, vi har modeller med kvartersakuter i Stockholm och vi har fastlege systemet i Norge. Det bästa sättet att spara pengar inom sjukvården är att ha en primärvård som präglas av god kontinuitet. I princip kan du komma till din egen distriktssköterska, din egen distriktsläkare inom några dagar. Det är fullt möjligt. Det fungerar i Kalmar och det fungerar i kvartersakuten. Tyvärr så kollapsade de under pandemin, därför att man kunde inte sitta så många i ett väntrum.

När det gäller sjukvården så är ju den stora och viktiga utmaningen den här genomgången av sjukvården på Åland till år 2040. Jag tror att vi måste på ett väldigt grundläggande sätt se över och framförallt med betoningen på primärvården.

Tack, talman! Tack ledamot Lindén. Jag vill poängtera att den här regeringen avser fortsättningsvis att hålla en god servicenivå i sjukvården. Samtidigt är det också viktigt att notera att ÅHS redan just nu arbetar aktivt med en nödvändig omställning för kommande år. Detta sker bland annat genom en extern analys av Nordic Healthcare Group som granskar de tjänster som produceras av ÅHS. Den här analysen är en del av ett större arbete för att förbättra vården och effektivisera organisationen. Analysen kommer att bli klar den 14 juni.

Jag konstaterar också i det regeringsprogram som vi gemensamt har skissat fram, både med ledamot Lindén och ledamot Thörnroos, att när det gäller organisationsmodellen (… taltiden slut).

Tack minister Zekaj. Det viktiga är, var finns kunskapen om hur man gör en effektivisering av sjukvården? Jo, det finns hos dem som möter patienterna. Vi har genom åren haft ett antal konsulter. Vi hade till exempel Balanserat styrkort i många, många år som kostade väldigt mycket. Vi har aldrig fått någon slutnota. Ska man på något sätt effektivisera sjukvården så måste personalen inbjudas. Det finns för övrigt också i regeringsprogrammet att vägarna för personalinflytande ska ses över och det är en väldigt viktig fråga.

Tack ledamot Lindén. Personalinflytande är en väldigt viktig fråga för den här regeringen också. Som vi konstaterar i regeringsprogrammet så avser vi att genomlysa organisationsmodellen. Målet med det är ju att uppnå system- och kostnadseffektivitet. Jag är redo att hålla med om att den viktigaste kunskapen inför vilka förändringar som vi än må göra, den kunskapskällan kommer fortsättningsvis vara personalen på ÅHS.

Tack minister Zekaj. Egentligen så har jag inte så mycket annat att säga än att det är en stor utmaning. Formerna för personalinflytandet är idag oklart. Jag hoppas och önskar stor framgång både till ÅHS-styrelse och till den arbetsgrupp som nu har tillsatts under ledning av landskapsläkare Knut Lönnroth och två tjänstemän till, det är Ylva Lindroos som är chef för hälso- och sjukvårdsavdelningen och någon jurist. Just formerna för den här genomgången är väldigt viktig, också med tanke på sjukhuset och vad vi ska bygga om och hur mycket och så vidare. Det är väldigt stora frågor.

Tack, herr talman! Tack ledamot Mogens Lindén. Jag tycker också att den här motionen om extern organisationsanalys för ÅHS är intressant. Nu vet jag inte vad den nya ÅHS-styrelsen med deras kompetenser kan bidra med. Men det är ju ingen extern, så detta bör man absolut kika på.

Vård utanför Åland är ju omöjligt att budgetera. Det kan bli noll eller hur mycket som helst. Jag funderar inför framtiden, ska man göra något typ av ramanslag med möjlighet att överskrida eller underskrida? Men det blir ju ett ramanslag inom en viss sektor. Jag vet inte om det är möjligt med nuvarande system. Jag har sagt här att det här finanspolitiska ramverket ska också utvecklas när vi ser att det finns brister.

Tack ledamot Lindén och också för den maktpolitiska analysen om vem som egentligen styr landskapsregeringen. Den var intressant.

Min fråga berör egentligen kostnadstaket för åren. Stöder lagtingsgruppen Grön vänster de ramar som landskapsregeringen har lagt fram?

Jag tänkte begära ett gruppanförande, men jag fick just reda på att den här gruppen ännu inte är etablerad. Den har förekommit i media. Jag har inte satt mig in i alla detaljer.

Jag inser ju att det är någonting som jag nog kommer att behöva diskutera med många kolleger, både i regeringskretsar och i opposition. Jag ser pragmatiskt på det här. Jag har ingen absolut åsikt i detta skede.

Tack för beskedet. Det återstår att se således huruvida ledamoten Lindén stöder eller inte.

Tack ledamot Valve. Valve talade att det här är en vänsterbudget. Man bollar med ganska värderingsladdade uttryck. Jag tror egentligen att väldigt många av de frågor som vi diskuterar här så upplever jag faktiskt inte som väldigt, väldigt ideologiska. Det finns enskilda frågor som har en ideologisk valör, men alla i denna sal vill att de som är mest utsatta ska ha det så bra som möjligt. Vi har där ett gemensamt mål. Sedan hur vi når det så det finns lite olika vägar.

Tack, talman! Det gläder mig att Grön Vänster och ledamot Lindén är oroad över neddragningarna i sjukvården. Det är en oro som jag delar tillsammans med ledamoten. Det är faktiskt bra att han lyfte det här.

Jag vill ta tillfället i akt och fråga ledamoten Lindén hur han ser på slopandet av sjukkostnadsavdraget. Stöder ledamot Lindén regeringen i den visionen?

Tack ledamot Kanborg. Jo, det här sjukkostnadsavdraget diskuterade vi i social- och miljöutskottet. Om jag uppfattade det riktigt så är det väldigt många högavlönade som har privata sjukförsäkringar och de gagnas ju väldigt mycket av det här. Om jag även har uppfattat det rätt så finns det inte längre i Finland. Det här är någonting specifikt åländskt. De mer ekonomiskt utsatta som har en stor nytta av det här så gäller ju tandvård och glasögon, speciellt tandvården. Vi ska inte leva i ett sådant (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag talade i helgen med en pensionerad lantbrukare som var mycket oroad inför det här. Den här lantbrukaren har en låg inkomst från sin pension, man har levt på ett småskaligt lantbruk såsom många har gjort på Åland. Sjukvårdskostnaden för den ena parten i det här lantbruket uppgår till 5 000 euro i året. Det är fruktansvärt stora summor pengar och det oroar mig.

För min egen del anser jag att när vi kan nyttja självstyrelsen till att skapa bättre förutsättningar för ålänningarna så ska vi göra det. Det är det som vi ska ha självstyrelsen till, inte till att driva igenom försämringar för ålänningarna.

Tack ledamot Kanborg. Jag har inte riktigt överblick över konsekvenserna. När jag hör sådana exempel som ledamot Kanborg tog upp, så då undrar jag riktigt om man inte borde ha diskuterat det lite livligare i utskottet. Det har ju också en koppling till det aktuella politikerföraktet och att vi alla här är relativt högavlönade. Det finns i alla fall rätt många som är väldigt utsatta och som på något sätt drabbas av detta. Jag tycker att det är bekymmersamt.

Men kan vi kombinera det framförallt med en bra tillgång till tandvård till ett rimligt pris och sen olika högkostnadsskydd så kan jag (… taltiden slut).

Diskussionen avbryts här och återupptas i morgon klockan 09.30.