Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Herr talman!

Vårbudget. Ett vackert namn på ett möjligen tråkigt dokument i vissa delar. Denna vårbudget är den andra i raden, som ett resultat av det finanspolitiska ramverket som antogs av lagtinget under förra mandatperioden. I mina ögon, och i mångas ögon, är det ett bra redskap för att långsiktigt hantera den offentliga ekonomin på Åland.

När landskapsregeringen tillträdde för ett och ett halvt år sedan, gjorde den blivande regeringen och majoriteten en ekonomisk bedömning av det som kan kallas det strukturella underskottet, eller behovet av att förbättra resultatet. Oavsett vad man vill kalla det, gjordes bedömningen att ungefär 25 miljoner skulle åtgärdas via detta verktyg under denna mandatperiod, med en viss överföring till följande mandatperiod. 25 miljoner skulle hanteras resultatmässigt och resultatet skulle förbättras dividerat med 6 år, vilket ger en resultatförbättring på cirka 4 miljoner per år.

Allt detta känner vi till, men det tål att upprepas eftersom denna plan är den grundstruktur som ger det finanspolitiska utrymmet att reformera verksamheter och bistå den åländska befolkningen med service, allt det som beslutas via budgetar i denna sal.

Den plan som lades fram skulle förbättra resultatet med 4 miljoner per år, och nu kan landskapsregeringen i den andra vårbudgeten presentera ett sifferunderlag för lagtinget.

Målet, enligt de prognoser vi har, ser ut att kunna förverkligas. I vårbudgetsammanhang kallas den planen för överskottsmål, vilket i tabellen för det prognostiserade överskottsmålet är omskrivet till det prognostiserade resultatet för landskapets budgetekonomi för åren 2026, 2027 och 2028. Jag vill hävda att vi kan följa planen relativt väl, dock med den avvikelsen att vi ser temporärt höjda intäkter framför oss inför kommande år på grund av statens vissa åtgärder, vilket gör att resultatet för det året enligt prognosen skulle vara betydligt bättre. Vi återgår sen till planen och ser framför oss att förverkliga den som det var tänkt från början.

Överskottsmålet är enligt min uppfattning det viktigaste att fatta beslut om, och det är ju det som lagtinget ska besluta om. Lagtinget ska också ta ställning till överskottsmålet via beslut om årliga kostnadstak, det vill säga de medel som lagtinget anser finns till förfogande för den serviceproduktion som utförs via lagtingets beslut. Så till den delen är detta bra.

Världen har dock förändrats mycket sedan ett och ett halvt år sedan, när landskapsregeringen skrev regeringsprogrammet. Vi har haft ett presidentval i väster som kanske ännu inte fullt ut har gett effekter på den globala handeln. Om saker och ting faller illa ut kan det få negativa konsekvenser för Finland, och därmed även för våra intäkter i form av avräkning och skatter. Det är något som framtiden får utvisa hur det blir.

Vi har också kunnat se att den förväntade tillväxtökningen i Finland som helhet inte har realiserats så här långt. Av olika skäl är tillväxttakten fortfarande rätt långsam på nationell nivå. Men det ges prognoser om att Finland så småningom ska klättra ur denna noll tillväxttakt och nå något bättre. Detta påverkar förstås överskottsmålet genom att det påverkar våra intäkter.

Jag ska återkomma senare till prognoserna och svårigheten att prognostisera intäkterna, speciellt nu när vi ska göra det för tre år framåt.

Denna vårbudget är enligt landskapsregeringens uppfattning ett svar på den ekonomiska planeringen och följer den tidigare planeringen. Samtidigt är vårbudgeten ganska detaljfri, men anger ändå inriktningen för ett stort antal förändringar och reformer.

Som exempel kan vi konstatera att landskapsregeringen avser att digitalisera och effektivisera förvaltningen. Vi ska effektivisera tjänster, IT-samordna och införa ett nytt ärendehanteringssystem samt bilda ett gemensamt servicecenter för myndigheter och den allmänna förvaltningen, det vill säga landskapsregeringens egen verksamhet. Detta rörande ekonomiförvaltning och upphandling åtminstone.

Vi arbetar parlamentariskt i detta sammanhang. En ny vårdstrategi ska trygga en god och modern hälso- och sjukvård för Ålands invånare. Detta arbete kommer att ligga till grund för det slutliga förslaget från landskapsregeringen till lagtinget om hur de fysiska faciliteterna ska formas utifrån behovet av en god och modern vård. Frågan om det ska bli ett helt nytt sjukhus eller ett delvis nytt sjukhus med vissa renoveringar är en del av det reformarbete som landskapsregeringen bedriver.

Skärgårdstrafiken är föremål för omställning, och där pågår det också ett parlamentariskt arbete. Besluten är ännu inte fattade, men de ska så småningom göras. Man måste fatta beslut för att komma framåt. Landskapsregeringen bedömer att omställningar ska göras, annars kommer vi att stå kvar i den tidigare kostnadsbilden, vilket av många bedömare anses vara för hög, även enligt min bedömning. Jag anser att det finns potential att reducera kostnader och bibehålla en effektiv och kanske till och med en bättre kapacitetsmässig trafik för invånarna.

Kollegan infrastrukturminister Gunell kommer säkert att utveckla dessa frågor mer. Men vi ska komma ihåg att dagens diskussion inte handlar om enskilda detaljer, utan om att fastställa de totala ekonomiska ramarna för verksamheten.

Vi avser att konkurrensutsätta verksamheter och bolagisera sådana. Vi arbetar med en ny kommunallag och lagförändringar som ska minska kostnaderna för kommunerna.

Vi har hört och eftersökt synpunkter från både kommunala representanter och ledamöter i denna sal. Från och med nu, denna vår, arbetar vi med regelverket som styr PAF-medel, där frågan om bolagisering finns med. Detta är ett resultat av landskapsregeringens vilja och det enhälliga beslut som lagtinget fattade i samband med ett spörsmål under den senaste vintern.

Tillväxtfrågor är oerhört viktiga och relevanta. Kollegan Josefsson leder det arbetet med fast hand. I samband med den ändringsbudget som landskapsregeringen nyss har fattat beslut om finns det vissa åtgärder som till en del kan stärka byggsektorn. Tillväxt- och byggsektorn är något som landskapsregeringen har fokus på.

När det gäller intäktsprognoserna, i och med det nya ekonomiska systemet reglerat i självstyrelselagen, är våra huvudsakliga intäktskällor avräkning och skatteavräkning. Skatteavräkning är det nya och intressanta i sammanhanget. Vissa skatteformer, som statliga förvärvsinkomstskatter, företagsskatter och kapitalskatter, återförs euro för euro. Det handlar om skatteintäkter som har genererats här på Åland, tillbaka till Ålandsbudget i sin helhet. Detta ger en stark koppling till begreppet tillväxt och behovet av att vi är aktiva till den delen för att kunna öka våra intäkter.

Prognoserna från finansministeriet ger en god inblick i hur skatteflödena till statsbudgeten ser ut och hur de kan prognostiseras. Man har en god bild av momsen, som är den stora intäktskällan som ger grund för avräkning.

Men vad gäller skatteavräkning, som är ett utfall av skattekraften här på Åland, särskilt gällande bolagsskatten och kapitalskatten, märker vi att finansministeriets prognoser blir rätt schematiska. Det finns ingen egentlig Ålandsanpassning i de prognoser som finansministeriet ger. Vi tycker att dessa prognoser kan vara något optimistiska.

Därför har vi tagit hjälp av ÅSUB, som gör sina bedömningar där skatteavräkningen Ålandsanpassas utifrån bedömningar av hur skatterna, mervärdesbeskattningen inflyter från de åländska företagen. Vi får en bättre bedömning av den verkliga aktiviteten i åländska företag via ÅSUB, och därför har landskapsregeringen lagt sig på en något lägre nivå i sina bedömningar av intäkterna än vad finansministeriet prognosticerar. Detta följer en viss försiktighetsprincip.

Klockan går, så jag ska avsluta. Jag vill bara nämna systemet med vårbudgeten och det finanspolitiska ramverket. Efter vårbudget nummer ett för ett år sedan hade landskapsregeringen tillsammans med lagtinget en genomgång av systemet, en värdefull överläggning. Vi uppfattar nu att den något mindre detaljrika vårbudget som nu presenteras hade stöd i de överläggningar som vi hade tillsammans med lagtinget. Jag har uppfattat signaler från finans- och näringsutskottet att denna form av vårbudget motsvarar de diskussioner vi hade, och jag uppfattar det som att vi närmar oss en lämplig detaljnivå för en vårbudget. Det kan finnas skäl att vi efter detta år har ytterligare en avstämning gemensamt för att se om det finns några detaljer som behöver finslipas i formen på vårbudgeten.

Jag tycker att om man överväger förändringar av systemet, skulle man kunna tänka sig att renodla de två begreppen till ett begrepp, vi har i lagstiftningen något som heter kostnadstak, som lagtinget ska fatta beslut om. Sedan har vi en budgeteringsmarginal emellan som ger takbegränsade kostnader. Det är detta tak som är det egentliga utrymmet för landskapsregeringen att bedriva verksamhet. Utöver detta tak måste lagtinget fatta beslut om ifall behovet finns. Man skulle kunna fundera på att renodla det så att vi inte har dessa två nivåer utan bara en nivå som skulle kunna heta kostnadstak, eftersom lagtinget ändå ska fatta beslut om det ska finnas medel till förfogande utöver detta tak.

En annan sak att fundera på är utgifter för den egna verksamheten, utgifter i form av överföringar till företag och kommuner, minus de verksamhetsintäkter som verksamheten har i form av avgifter. Skatterna ligger som bekant på utsidan. Om det uppstår kostnader som inte är verksamhetskostnader i landskapets förvaltningar eller myndigheter, utan något som riktar sig till en yttre part, är det då skäligt att landskapsregeringen eller lagtinget ska minska sina egna verksamhetskostnader för att täcka upp för en kostnad som oberoende av oss riktar sig ut från detta hus?

Detta är något som jag gärna diskuterar närmare med finans- och näringsutskottet. Men nu känns det som att jag har använt min tid, så jag avslutar här. Tack!

Tack, talman!

En gång är ingen gång, två gånger är en serie. Det här är andra gången som landskapsregeringen lägger en rambudget för de kommande tre åren, utan att överhuvudtaget föra ett resonemang kring målen i utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Varför finns det inget resonemang kring klimatpolitiken och ramarna för energiomställningen? Detta innebär ju i praktiken att Liberalerna, Socialdemokraterna och Centern nu lägger ner utvecklings- och hållbarhetsagendan. Jag tycker att man bör vara öppen med det i så fall.

Det som vi nu ska sitta här och föra är någon slags kameral diskussion om handlar om BNP och siffror. Men vi ska inte kunna sätta det i relation till de utmaningar vi har eller de stora frågor som Åland står inför.

Har landskapsregeringen gjort någon samlad analys av rambudgeten i förhållande till utvecklingsmålen?

Herr talman!

Jag uppfattar det nästan som att landskapsregeringen har kommit steget förbi det när det gäller att prata om dessa frågor endast i symboliska termer. Om jag tolkar signalerna rätt från de personer som aktivt har bedrivit hållbarhetsarbete vid sidan av landskapsregeringar, så är målsättningen att detta arbete ska implementeras i den dagliga verksamheten, snarare än att bara fungera som en symbolisk flagga vid sidan av, för det kommer inte att leda till några resultat.

Som exempel, det arbete som kollegan Gunell bedriver för omställningen av skärgårdstrafiken, om vi når målet kommer det att fattas beslut om att införa en trafik som leder till en elektrifiering av hela verksamheten. Detta skulle innebära en betydande reduktion av koldioxidutsläppen.

Tack, talman!

Så långt förbi har inte landskapsregeringen kommit, att man i ett sådant här dokument kan strunta i att redovisa eller föra ett resonemang kring dessa frågor. Jag tycker också att det är intressant att finansministern nämner klimatpolitiken. Man ska inte förväxla klimatpolitik med att elektrifiera några skärgårdsfärjor. Klimatpolitik är något som ska genomsyra hela verksamheten.

Finansministern har också möjligheter att bedriva klimatpolitik inom sitt område, och det kommer jag att återkomma till i mitt anförande.

Eftersom ministern lyfter fram hur detta instrument med rambudget kan utvecklas, anser jag att nästa steg är att landskapsregeringen för ett bindande resonemang i en allmän motivering. Hur förhåller sig dessa ramar till de utmaningar som Åland står inför? Annars blir det en kameral diskussion där vi bara sitter här och förhåller oss till dessa siffror som någon slags naturlag, som ingen kan göra något åt.

Herr talman!

Jag måste ärligen säga att jag tycker att tiden för symboler är passerad. Det arbete som landskapsregeringen gör för att åstadkomma en offentlig ekonomi i balans är kanske det viktigaste steget för att skapa en miljömässig och klimatmässig bra verksamhet. De konkreta förslagen som presenteras följer med de resultatförbättringar som föreslås.

I förlängningen får vi se om det är de faktiska åtgärderna som är mer värdefulla, eller om symboliken är det mest värdefulla.

Talman!

Jag vill börja med att tacka för den ordrika presentationen. Det är ju så att världen förändras sade finansministern, och det tror jag att vi alla kan understöda här också.

Men det blir väldigt svårt att följa regeringens arbete, åtminstone från oppositionsbänken, med tanke på att regeringsprogrammet överhuvudtaget inte motsvarar verkligheten längre. Man skulle köpa åtta färjor, eller om det var tretton, jag minns inte längre och nu vill man istället bygga ett sjukhus.

I den här vårbudgeten som nu presenteras är till exempel kostnadsutvecklingen per politikområde borttagen. Man aviserar stora reformer inom trafikområdet och inom hälso- och sjukvården, men man kommer inte till det samlade lagtinget med olika meddelanden och talar om i vilken riktning man vill gå. Det känns lite som om förvaltningen och den politiska ledningen ligger kvar i det gamla tänket.

Vill man jobba med rambudgetering så måste man också ha längre och bättre framförhållning och diskutera med lagtinget i större utsträckning.

Herr talman!

Jag vill ändå lyfta fram en varning: det kan vara så att före detta lantrådet och före detta talmannen fortfarande är kvar i det gamla tänket.

Nu följer vi det nya finanspolitiska ramverket, där avsikten är att lagtinget under våren ska ta ställning till vilka pengar som finns till förfogande. I samband med budgetar ska vi sedan fatta beslut inom dessa ramar.

Det gamla tänket kunde innebära att man budgeterade utifrån ändamålsenlighet, där man bedömde varje sak för sig. Man frågade sig hur stort behovet var för det ena eller det andra, vilket ledde till en total utgift som blev för hög. På så sätt fastnar man kvar i det gamla.

Talman!

När man inte involverar det samlade lagtinget i det långsiktiga arbetet tappar man legitimiteten i förändringsarbetet. Det är ofrånkomligt och det påverkar också det demokratiska inflytandet. Jag instämmer helt med det som ledamoten Röblom tidigare lyfte fram: Varför har vi en diskussion här? Vi har ju egentligen inget material att ta ställning till. Ska det vara 830 miljoner eller 890 miljoner? Jag kan inte svara på det, och jag borde egentligen inte behöva svara på det.

Jag saknar tydliga riktlinjer framåt från landskapsregeringens sida. Idag läste jag i tidningen att ÅHS styrelse sitter och diskuterar ombyggnation av sjukhuset. Man har tydligen haft sex förslag, och nu har man bara två kvar. Samtidigt går det inte att få ett meddelande till lagtinget om vilken hälso- och sjukvård landskapsregeringen vill bedriva i framtiden.

Herr talman!

Den lagstiftning och det ramverk som ligger till grund för denna vårbudget och den behandling vi har idag, presenterades för lagtinget när ledamoten själv var lantråd, tillsammans med partikollegan som finansminister. Jag tror att ledamoten, som dåvarande lantråd, tyckte att det var ett bra system. Jag är säker på att den dåvarande finansministern här idag kommer att säga att det här är ett bra system, eftersom det leder till det mål som man har angivit.

Tyvärr är det så och det är själva tanken med hela systemet, att man först ska diskutera hur mycket pengar man har till förfogande, för att sedan vid ett senare tillfälle diskutera vilken politik som ryms inom dessa ramar. Jag hör att före detta lantrådet ifrågasätter systemet här nu, och det är förstås fritt fram.

Tack, herr talman!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att finansministern har rätt i när det gäller ramverket. I stora drag är det ganska korrekt vad han säger: vi försöker fastställa ramarna och inte blanda in alltför mycket politik, även om det finns en del politik i det här också. Det är ändå intressant att se hur det finanspolitiska ramverket utvecklas nu när vi arbetar med det, som finansministern nämner. Jag är glad över den delen.

Jag vill belysa en aspekt av skillnaden mellan vårbudgeten, höstbudgeten, och det här är nytt så det tål att upprepas. Höstbudgeten betraktas vanligtvis som en uppdragsbeskrivning, och det är det vi förväntas göra under det nästkommande året. Jag tror inte att vi ska betrakta vårbudgeten på samma sätt. Ramarna, som finansministern var inne på, och den politik som beskrivs här, handlar om den långsiktiga inriktningen, men kanske inte om en detaljerad uppdragsbeskrivning till förvaltningen.

Herr talman!

Jag har egentligen inte så mycket att säga om det. Jag håller med. Eftersom landskapsregeringen inte via ramverket begär beslut i den politik som finns under siffrorna, så har landskapsregeringen inte fört fram det för beslut heller.

Däremot för att siffrorna för mig som finansminister ska vara relevanta, så finns det en intern beredning inför de kommande besluten. Den pekar på att de här siffrorna är möjliga att uppnå. Allt annat vore oseriöst.

Jag uppskattar den replik som ledamoten Wikström framförde. Jag noterade i tidningen idag att de obundna ändå tycker att den förda ekonomiska politiken är relativt bra, om jag uppfattade tidningen rätt. Det är också värt att notera att partiet inte har lämnat in några motioner och det stöder min uppfattning att ni är ganska positiva.

Tack, herr talman!

Ja, det tål att diskuteras det här ramverket så att fler förstår och att vi alla har en gemensam bild av vad det innebär.

Just den här frågan om gemensamma ekonomiska målsättningar är central. Vi kan enas om att vi befinner oss här idag och att vi måste sträva mot en viss riktning för att ta oss ur den ekonomiska krisen. Det kan finnas olika åsikter om huruvida vi ska ta oss ur krisen snabbare eller långsammare, men det verkar som att vi har en gemensam bild här i lagtinget, vilket är mycket positivt.

Det finns dock en fråga som jag ställer mig lite tveksam till, nämligen intäkterna från den havsbaserade vindkraften. Man uppskattar att vi kan få 2,5 miljoner euro i intäkter redan nästa år. Auktionsprocessen har skjutits upp tidigare, och nu säger man att den ska genomföras till hösten. Är det inte lite väl optimistiskt att förvänta sig den här mängden pengar redan från nästa år?

Herr talman!

Först vill jag säga att det är väldigt bra om vi här i lagtinget, tillsammans med landskapsregeringen, har en gemensam målbild över hur den ekonomiska situationen ser ut. Det som ledamoten Wikström också nämnde som viktigt. Så till den delen är det bra.

Vindkraftsintäkterna, det finns förstås mycket osäkerhet kring detta, och det vet vi alla. Det är inget att orda om. Så är det. I bedömningen från Sunnanvind ligger det inom rimlighetens gräns att det kan bli fråga om en signeringsavgift som är något högre än de intäktsprognoser som landskapsregeringen har presenterat i vårbudgeten. Jag försöker hela tiden ha en viss försiktighetsprincip och anser att jag har gjort det även i det här sammanhanget, i det förslag som jag har lagt fram till landskapsregeringen.

Tack, talman!

Här kommer lite mer beröm. Jag tycker att det är glädjande att finansministern fokuserar på finanserna snarare än på hållbarhetsagendan, vilket framkom i ett tidigare replikskifte.

Jag är också intresserad av intäkterna från den havsbaserade vindkraften, och jag skulle vilja veta vad dessa siffror baseras på. Det framgår visserligen att det är mycket svårt att grunda dessa siffror på något konkret, men finansministern nämner att de kommer från Sunnanvind och att man har varit försiktig. Jag skulle vilja veta mer om detta.

Det kan inte bara vara så att Sunnanvind har sagt till finansministern att "det här tror vi", utan finansministern måste själv ha försökt sätta sig in i vad man skulle kunna basera det på. Det handlar om 2,5 miljoner 2026 , 2,5 miljoner 2027 och 1 miljon 2028. Dessa siffror kan inte vara tagna ur luften bara för att någon har sagt det till finansministern.

Herr talman!

Frågan är snarare, och jag tycker inte heller att det är något att tveka på när det gäller det osäkra energimarknadsläget, om vi har anbudsgivare eller inte till det som landskapsregeringen avser att bjuda ut.

Än så länge är bedömningen att det finns reella chanser till att vi har anbudsgivare. Projekt Sunnanvind har i uppdrag att bedöma vad intäkterna skulle kunna bli så småningom. Efter sommaren, om projektet går vidare – vilket är avsikten – ska landskapsregeringen begära samtycke av lagtinget för att bjuda ut dessa områden.

Det saknas ännu ett beslut från lagtinget, och vi måste kunna informera lagtinget om vad vi tror att intäktsnivån ungefärligen kan bli. Det är det förberedande arbete som har gjorts med noggrannhet. Jag återkommer.

Tack, talman!

Jag hade tänkt att avstå från mina andra replik, men eftersom finansministern nämnde att han skulle återkomma, fick jag ta repliken ändå. När finansministern återkommer med det han inte hann med, så skulle han gärna kunna nämna något om elhandeln via ÅL-Link också.

Ja, jag borde kanske hålla ett anförande om ÅL-Link, det kanske jag har senare.

Jag vill fullfölja det jag sade om vindkraftsintäkterna, de potentiella sådana. Det handlar om den prognos på intäkter som landskapsregeringen har lagt fram i det här dokumentet. 2,5 miljoner i signeringsavgift för åren 2026 och 2027 grundar sig på det arbete som Sunnanvind tillsammans med finansavdelningen har gjort.

När man snart ska presentera olika intäktsmodeller för kommunerna, måste man också diskutera vad det kan tänkas bli för pengar från projekten. Projekt Sunnanvinds bedömning är att det finns potential för en signeringsavgift, vilket är dessa 2,5 miljoner plus 2,5 miljoner, vilket ligger något högre än den satta summan som intäkt i den här vårbudgeten. Så en viss försiktighet finns där också.

Tack, talman!

Som finansministern nämner, är detta kanske inte det första steget, men snarare steg två i att börja implementera det finanspolitiska ramverket och att hitta en form för det. Jag skulle vilja höra om finansministern har något att säga om detta.

Det här ramverket ställer ganska tuffa krav på vår egen förvaltning och på självstyrelsesystemet. Vi måste få ner kostnaderna och minska antalet tjänster inom förvaltningen. Man kan säga att vi har infört sparkrav på ÅHS, vi ställer tuffa sparkrav på våra egna myndigheter och på förvaltningen. Ser finansministern att det finns en risk att vi inte orkar med vår egen självstyrelse och att vi helt enkelt inte har råd med den?

Herr talman!

Jag vill svara ett absolut nej på den frågan, för självstyrelsen är viktig för den här landskapsregeringen och för hela lagtinget. Den är också avgörande för att självstyrelsen ska kunna utvecklas och effektiviseras. Vi säger hela tiden att vår småskalighet gör att vi kan vara smarta och bedriva verksamheter på ett bra och kostnadseffektivt sätt, och det måste få fortsätta.

Inte ens självstyrelsen kan vara kvar i en föränderlig värld och göra allt som vi har gjort tidigare på samma sätt. Så mitt svar är nej. Vi ska arbeta för att göra självstyrelsen och förvaltningen motståndskraftiga, så att de kan hantera förändringar och ge service på ett effektivt sätt.

Tack, talman!

et är inte så att jag protesterar, utan jag anser att det här är en viktig fråga att diskutera.

Vi befinner oss i en balansakt där våra största kostnadsposter är kommunerna, självstyrelsen och hälso- och sjukvården som tar upp mycket utrymme. Vi har pratat och arbetat med hälso- och sjukvården, och vi jobbar med landskapets förvaltning och myndigheter.

Hur ser finansministern på kommunsektorn och dess framtid?

Herr talman!

Vi pratar om landskapets ekonomi, men i varannat festtal pratar vi om den offentliga ekonomin som helhet. Jag tycker att landskapsregeringen, med den krassa verklighet som råder ekonomiskt, måste göra de effektiviseringar med digitala verktyg som också kan hjälpa på andra sätt. Jag är helt övertygad om att kommunerna har den resan framför sig också.

Talman!

Först ett tack för att landskapsregeringen avser att dra ner på antalet årsverken. Det gör att det finns positiva ingredienser i vårbudgeten.

Vi har en osäker konjunktur framöver oss, BNP-tillväxten är svag och förväntas öka endast marginellt 2026 och 2027. Arbetslösheten ökar på Åland. Vi har en trög tillväxtmiljö och det är ju inte bra.

Jag reagerade på en skrivning på sid 22: "Landskapsregeringen avser under mandatperioden att lämna ett särskilt tillväxtmeddelande för att stärka det parlamentariska fokuset på tillväxtpolitiken." Det är positivt. Tillväxt behöver vi om vi ska få fart på det här skeppet.

När avser landskapsregeringen att komma med det? Kan ministern berätta lite mer om detta och vad som är på gång?

Herr talman!

Jag avstår från att ge något datum. Det får kollegan Josefsson göra i så fall. Tillväxtarbetet, även om det är heltäckande, berör alltihopa, men huvudansvaret för den frågan ligger hos kollegan. Det kan hända att Josefsson deltar i debatten här senare och kan ge ett tydligare besked på den punkten.

Detta är något som landskapsregeringen har gemensamt, och som jag och kollegan Josefsson också delar. Vi sitter på varsin sida av korridoren och besöker varandra ofta. Det här är ett gemensamt projekt som vi brinner för, men han har huvudansvaret för det.

Talman!

Det är positivt. Det är faktiskt så att vi behöver få in mer tillväxtpolitik. Landskapsregeringen har nu suttit vid makten i ett och ett halvt år, och det är viktigt att vi fokuserar på att få igång mer tillväxt och intäkter. Hjulen måste snurra i det åländska näringslivet, om vi ska få det här att rulla.

Jag saknar dock vissa viktiga inslag i den här budgeten, som är grundläggande för tillväxten. Det handlar om flygtrafiken till och från Åland, men även om kortrutten till Sverige. Det är något som jag hoppas att man fortsätter att titta på. Den nuvarande beskrivningen av flygtrafiken är att "avtalet om Åbo-flyget ökar kostnaderna för flygtrafiken", och det är den enda skrivningen som finns.

Jag hoppas att detta är något man lägger fokus på i tillväxtarbetet, om vi ska få fart på den här holmen.

Herr talman!

Det är också viktiga frågor som ledamoten lyfter här.

I denna vårbudget nämner vi dock endast de åtgärder som vi redan ser har kostnader eller intäkter av betydelse. Det betyder inte att vi inte arbetar med andra frågor, men vi är inte ens nära något beslut gällande kortrutten och övrig flygtrafik, även om det pågår arbete med dessa frågor. Men vi kan ännu inte sätta en siffra i landskapets ekonomi i det avseendet. Trots allt detta, så är de oerhört viktiga.

Tack för ordet, herr talman!

Bästa lagting. Vårbudgeten är på en övergripande nivå, samtidigt som det är svårt att undvika att komma in på konkreta frågeställningar.

De tre reformområden som landskapsregeringen har aviserat är modernisering och förändring av förvaltningen, framtida hälso- och sjukvård samt skärgårdstrafiken som återigen är aktuellt. Vårbudgeten sträcker sig över tre år, och under en sådan planperiod måste saker och ting ske.

När det gäller skärgårdstrafiken pågår det för närvarande diskussioner i den parlamentariska tankesmedjan. Vid sitt första möte har de identifierat de principer vi ska arbeta utifrån. Det handlar om att uppnå en god och stabil servicenivå för skärgården till en rimlig kostnad, som vi kan hålla inom vårt kostnadstak. Detta möjliggör elektrifiering med kortare färjpass och ger oss flexibilitet och skalbarhet. Det innebär att vi kan köra oftare och få ut mer av både människor och bilar i skärgården under sommartid och högtider, samt ha en stabil och grundläggande bastrafik under vinterhalvåret.

Utifrån dessa principer – servicenivå, kostnad, elektrifiering och skalbarhet – arbetar förvaltningen med att ta fram förslag på modeller som kan uppnå dessa syften.

Tankesmedjan, som har sitt fjärde möte här i juni, fortsätter att bearbeta förslagen och tar emot nya inspel om vad som behöver utredas och kalkyler som måste tas fram för att kunna benchmarka olika alternativ. Regeringens mål är att vi ska komma fram till ett genomarbetat förslag inför budgeten 2026, förhoppningsvis med en så bred och stark parlamentarisk grund som möjligt.

Det händer också mycket annat inom detta område. Axferries har nu påbörjat ägandet av fyra av våra fartyg, snart fem, och landskapsregeringen arbetar med att förbereda den långa upphandlingen.

Vi fortsätter att förverkliga bro- och hamnprogrammet genom att standardisera färjfästen och utveckla trafiken på det sättet. Vi har kommit så långt i bro- och hamnprogrammet att vi snart lämnar bakom oss den akuta fasen, det vill säga broar och hamnar i sådant skick att de måste rustas. När vi lämnar den akuta fasen kan vi gå ner i en lugnare investeringstakt på det området.

Vi ser också goda möjligheter för utveckling. Möckelöområdet förstärks nu med kajer och vi ser att det finns brist på varv och slipmöjligheter i vår närhet. Vi ser god möjlighet för Möckelöområdet att utvecklas och vi överväger en bolagsform för att bättre kunna verka inom den sektorn.

När det gäller investeringar prioriterar vi sådana som kan bidra till besparingar på driftsidan. Här finns några synpunkter kring trafiken, men det kommer säkert frågor så att vi får möjlighet att diskutera dem närmare. Det som har varit mycket aktuellt under åren är det så kallade cancerflyget till Åbo. Det finns nu pengar i de kommande budgetarna för att säkra den flygtrafiken.

När det gäller vindkraften går vi nu in i nästa fas under 2025 förhoppningsvis och 2026. Det finns naturligtvis många osäkerheter här också kring bedömningarna. Som ni har sett börjar planförslaget nu närma sig slutförandet och ska efter sista samrådet och genomgången under hösten överföras till kommunerna.

Vi har också som avsikt från landskapsregeringens sida att innan vårsessionen är slut, komma med ett meddelande där vi samlar ihop alla utredningar kring planläggning, miljörapporter, ekonomirapporter och så vidare, och överlämnar det till lagtinget så att den som är intresserad kan börja sin fördjupningsresa i detta underlag.

Vi går också så småningom in i samarbetet med en affärsutvecklare, vilket innebär att vi gör marknadsbedömningar kring hur vi ska utforma själva auktionsupplägget.

En budget är alltid en prognos, och i och med att det är en prognos finns det också osäkerhet. Jag tror att ingen av oss, varken finansministern eller någon annan, kan säga med exakthet hur saker och ting kommer att bli, men vi arbetar för att det ska ske.

Det som också nämndes här, och som har kopplingar till energisektorn, är förslaget att bilda ett aktiebolag som kan arbeta med att kanske förtjäna lite på Finlandskabeln. Här krävs ännu lite utredningar, men från min sida ser jag positivt på denna utveckling, eftersom den kan stärka ö-driften och utveckla batterikapaciteten, och kanske fungera som ett gränssnitt när det gäller elektrifieringen av skärgårdstrafiken.

Ja, jag slutar där. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Snus är snus och strunt är strunt, även i den socialdemokratiska klimatpolitiken.

Finansministern var noga med att betona i sitt anförande att klimatpolitik handlar om att elektrifiera skärgårdsfärjor. Klimatministern nämner inte klimatet med ett enda ord i sitt anförande.

Med det underlag som finns i den här rambudgeten för de kommande tre åren, känner sig infrastrukturminister Gunell trygg i att dessa ramar räcker för den energiomställning som Åland måste genomföra? Är ramarna tillräckliga? Är de på väg åt rätt håll?

Ja, absolut. Det som sker nu är att klimatpolitiken blir integrerad i övrig politik. På samma sätt har EU också arbetat. Man sätter mål, och sedan inför man den konkreta politiken i direktiven. Det är då de går från idé till handling; det är då tanken blir kött och blod.

Regeringens absoluta syfte är att miljöpolitiken och hållbarhetsmålen ska integreras och bli en del av den vardag som vi bedriver. Vad kan vara bättre än det, för en politiker från Hållbart Initiativ som vill att detta ska integreras i verkligheten?
Vad är problemet?

Herr talman!

Problemet är att det finns inget resonemang i den här rambudgeten; det är snarare en kameral övning i siffror, BNP och tillväxtdiskussioner.

Från Hållbart Initiativs sida har vi lyft fram flera gånger att klimatpolitiken inte bara handlar om vad som kan göras på infrastrukturavdelningen. Det handlar också om att det finns en aktiv klimatpolitik på finansavdelningen som kan drivas vidare där och på näringsavdelningen naturligtvis och även på social- och miljöavdelningen.

Men nu reduceras klimatpolitiken till att elektrifiera några färjor. Eftersom det inte finns något omnämnande i rambudgeten om hur vi ska nå vårt mål att bli klimatneutrala till 2035, och ministern nämnde inte ens detta i sitt anförande, är det en ganska viktig fråga att ställa.

Det är precis som jag inledde med, det här är ett övergripande dokument. Det finns en mängd viktiga politikområden som inte nämns specifikt, men som ändå ingen har glömt. Barn, unga och äldre – allt är med där.

I en rambudget lägger man de övergripande siffrorna för en målperiod och beskriver de förändringsprocesser som är i gång. Dessutom har regeringen redan aviserat att vi i höst kommer att presentera ett särskilt klimatmeddelande till lagtinget. Jag hoppas att vi då kan möta ledamoten Röbloms önskemål.

Tack, herr talman!

Ledamoten talar om bro-och hamnprojekt som börjar nå sina mål. Varje gång vi investerar i något, uppstår en avskrivningskostnad som är gömd i dessa siffror. Jag vet att detta är en fråga som har diskuterats tidigare och som måste bli aktuell senast till hösten. Hur ska vi hantera avskrivningskostnaden inom rambudgeten?

Att lägga alla avskrivningskostnader just på infrastruktur när man investerar i olika projekt förefaller mig helt orimligt. Det betyder helt enkelt att verksamheten äter upp sig själv. Jag skulle gärna vilja höra något slags resonemang om hur man tänker kring dessa frågor framåt, eftersom det också berör vad vi ska göra på lång sikt. Jag hoppas att ministern kan utveckla detta.

Det är en mycket bra fråga som ledamoten Wikström tar upp, och den har vållat oss en hel del tankemöda, särskilt inom infrastruktur men även för regeringen som helhet. Det är en ny situation att avdelningarna själva bär sina avskrivningar. Tidigare hanterades dessa centralt av finansavdelningen.

Det finns en poäng med att avdelningarna bär sina egna avskrivningar, eftersom det tydligt visar vad verksamheterna faktiskt kostar. Samtidigt kan man inte ha för många avskrivningar som tynger verksamheten, så att man inte har råd med drift och utveckling av samhället.

Jag tror att detta är något som finansutskottet också ägnar tid och tankemöda åt, och vi får fortsätta att diskutera det.

Tack, herr talman!

Vi behöver fortsätta att diskutera den här frågan. För mig är det inte en direkt politisk fråga, utan det skapar praktiska problem i förvaltningen, om man fortsätter att bara lägga allt på infra.

Dessutom skapar det en diskrepans mellan likviditet och resultat som blir ganska skev, särskilt när vi har projekt som ska skrivas av över 40–60 år. Den totala kostnaden i budgeten blir väldigt låg, men vi har ändå väldigt mycket pengar som måste flyta ut för att projekten ska förverkligas.

Det system som används nu tycker jag inte är helt optimalt. På något sätt måste man bokföra avskrivningskostnaderna, men att bokföra ett resultat på till exempel 100 000 för ett projekt som kostar 10 miljoner och som ska skrivas av under många år, ger en snedvriden bild av verkligheten. Detta gäller särskilt om man inte är väldigt insatt i hur dessa saker fungerar.

Jag tror att det finns en vilja att utveckla det här också från finansavdelningens sida. När vi tog fram det här finansiella ramverket, var det mycket inspirerat av Sverige. Jag vet att man i Sverige också hanterar detta med olika mekanismer, så jag hoppas att vi kan fortsätta utveckla dessa koncept och även budgeten på ett sätt som gör att lagtinget faktiskt kan utläsa hur mycket pengar regeringen satsar det här året, till exempel på asfaltering.

Nu när avskrivningarna är beloppet, ligger det på 8 miljoner. Men de faktiska asfalteringskostnaderna är 2,8 eller 2,7 miljoner. Det skapar en skevhet i folks uppfattningar om vad pengarna går till. Vi måste klargöra vad som är avskrivning också i budgeten.

Tack, talman!

Tack till ministern för anförandet. Jag vill säga att jag står bakom mycket av de visioner som ministern har om en säker trafik, klimatanpassad och nya fartyg. Nu har det skett vissa förändringar i regeringens hantering av speciellt skärgårdstrafiken. I regeringsprogrammet skulle det införskaffas fem nya fartyg och åtta mindre fartyg/linfärjor, men det verkar ha blivit nästan ingenting av detta. Det påminner nästan om sagan om skräddaren som skulle köpa en kostym, men som istället fick en tummetott innan det var klart.

Jag stöder ambitionen, och det vill jag vara tydlig med. Men jag är orolig för hur detta kommer att påverka vardagslivet i skärgården. Kommer det fortsatt att vara möjligt att bo och verka i skärgården efter denna omläggning?

Regeringens mål är att det ska bli bättre att bo i skärgården och att skapa en mer flexibel och stabil trafiklösning för framtiden. Det är vårt mål. Om det sedan finns olika åsikter om huruvida vi lyckas med detta, får vi återkomma till. Kanske vi ska avvakta till september för att få en helhetsbild av hur utvecklingen kan se ut.

Det är helt riktigt som ledamoten Thörnroos säger: ambitionerna har förändrats sedan regeringsprogrammet skrevs. Man kan säga att vi har bytt strategi, och denna strategi ändrades under fjolåret. Kostnaderna för nya fartyg överstiger vad Ålands egen budget kan finansiera, och därför måste vi hitta andra vägar.

Talman!

Jag tycker det är klokt av regeringen att byta strategi när verkligheten förändras. Det måste man göra. Men det är också viktigt att regeringen kommer till lagtinget och presenterar den förändrade strategin, så att vi som sitter här kan ta ställning till om vi stöder regeringen eller inte. Det är grunderna i parlamentarismen, att man hanterar processerna korrekt när det gäller.

När det sedan gäller skärgårdstrafiken så har det, med tanke på det hemlighetsmakeri som förekommit i samband med den så kallade politiska tankesmedjan, blivit så att jag blir lite ställd när kommuninvånarna i till exempel Kumlinge, Sottunga och Brändö ringer mig och frågar: "Vad tror du om det här? Hur är det tänkt?" Eftersom planerna är förankrade i trafikråden som finns i respektive kommun, och de har ju naturligtvis diskuterat med alla andra, så blir det en svår situation att sitta här som parlamentariker.

Jag kan förstå ledamoten Thörnroos situation, som inte är med i tankesmedjan. Kanske upplever man det så, men från regeringens sida är förvaltningens förslag ingen hemlighet. Det finns ett underlag som vi diskuterar, men ingenting är klart innan vi har nått en överenskommelse och stött och blött olika alternativ som också måste beaktas.

Det är också sant att tankarna har presenterats i trafikrådet. Jag misstänker att, efter att jag ska tillbringa en dag i Kumlinge och en dag i Brändö de kommande dagarna, kommer dessa frågor att dryftas både trafikfrågor och andra frågor. Så något hemlighållande vill jag inte påstå att det är, däremot är det ett pågående arbete. Vi är inte i mål än.

Talman!

Den som följer rikspolitiken kan notera att Finlands regering nyligen har gjort en tvärvändning gällande finansieringsmodellen för statsfinansierade regionalflyg. Som en konsekvens av detta har vi kunnat se finländska riksdagsledamöter offentligt glädja sig över de färska statliga besluten att till 100 % finansiera regionalflyg till hembygden, till exempel till en finländsk stad som det tar tre timmar att köra till från Helsingfors.

Vi kan också notera att det nu lobbas hårdare än någonsin för fler flyg till olika hembygder. I detta förändrade läge skulle vi önska att Ålands regering tar på sig ledartröjan och lobbar ännu tydligare och hårdare för flyg till och från Helsingfors. Vi ser att det finns en mycket tydlig koppling till flera mål i vårbudgeten, nämligen att få hjulen i rullning och stärka Ålands konkurrenskraft och tillväxten, som vi var inne på. Vi kommer att dra åt samma håll Moderat Samling.

Tack för det. Jag tror absolut att vi har samsyn kring behovet av fler och bättre anpassade avgångar från Mariehamn till Helsingfors med vårt flyg.

Jag skulle ändå säga att regeringens ministrar är mycket medvetna om Ålands önskemål och behov. Vi har diskuterat den här frågan vid flera tillfällen, med nästan alla vi har träffat. Detta har skett uttryckligen på ett möte med kommunikationsminister Lulu Ranne och även med ägarstyrningsminister Joakim Strand. Vi har träffat Finnairs ledning och andra representanter inom logistiksektorn, vilket gör att det åländska önskemålet är mycket tydligt för den finska regeringen.

Talman!

Därom råder ingen tvekan. Avsikten var att fästa uppmärksamheten vid de senaste dagarnas utveckling. Vi har också viss förståelse för att denna utveckling ägde rum efter att regeringen antog vårbudgeten. Det fanns liksom ingen rimlig möjlighet att ta upp den punkten under politikområde sju med flyg till Helsingfors.

Men vi anser att läget har förändrats så pass radikalt i förhållande till tidigare utfästelser att det är nog är värt att lyfta fram den här frågan.

Det vi från åländsk sida har framhållit är att vi önskar att Finnair skulle börja flyga till Mariehamn på kommersiell grund. Vi tror att det är det bästa och mest långsiktiga sättet att få en trafik som är anpassad.

Nu går ju regeringen in med direkta stöd till trafiken, och det har också tidigare talats om att staten skulle bidra med 50 procent och regionen med 50 procent. Det skulle bli ganska dyrt för oss, som redan har flygplikt till Stockholm och Åbo. Därför är vi inte så intresserade av att ta på oss den kostnaden också. Vi skulle istället önska att detta fungerar på kommersiell basis.

Talman!

Minister Gunell nämner den parlamentariska tankesmedjan för skärgårdstrafiken. Om landskapsregeringen avser att upphandla skärgårdstrafik för 2028-2042, i hela 15 år, är det nog oerhört viktigt att vi har en bred parlamentarisk överenskommelse i Ålands lagting, så att vi slipper förändringar efter varje mandatperiod.

Men på sid 23 under ministerns ansvarsområde står det att läsa att färjorna och linfärjorna övergår successivt i annan regi.
Är det Axferries som är annan regi? Vad är tanken? Kan ministern berätta mera?

I och med den senaste upphandlingen byggdes det in en affär där färjorna övergår till entreprenören, vilket har skett i enlighet med avtalet. Idag ägs fyra av färjorna av Axferries, Alfågeln kommer att övergå under nästa år och sedan måste vi göra en ny upphandling.

Nu när vi befinner oss i denna process måste vi bedöma om landskapet ska fortsätta att äga några färjor, eller om det är klokare att fortsätta i samma riktning.

För linfärjorna krävs en ändring i vägtrafiklagen, vilket innebär att detta inte är något som kan ske hastigt. Det är viktigt att ha en plan för de kommande tre åren, och det är den plan vi presenterar här, som visar vilken riktning vi kan gå.

Minister Gunell nämner också i sitt anförande Möckelöområdet och pratar om möjligheterna till ett eventuellt varv på området. Det står ju även på sida 23 om detta. Är tanken att landskapsregeringen ska starta ett nytt bolag på Möckelöområdet? Eller tänker man sälja verkstaden och hoppas på att det privata näringslivet ska bilda ett bolag och utveckla det här området tillsammans med landskapsregeringen?

Kan ministern redogöra för de här planerna lite mera för oss?

Vårbudgeten är på en mycket övergripande nivå, så ingenting är beslutat om vilken väg vi ska gå. Men vi kommer att ha diskussioner och påbörja en process.

Eftersom vi ändå tänker oss en service som inte kan ske av mer praktisk natur, som är förknippad med att serva landskapets färjor som vi äger, så kan man fundera över att detta varv eller denna verksamhet också kan ta emot andra som behöver komma upp på ett varv, småbåtar eller små fartyg på Åland. Med tanke på att det inte finns något liknande i vår region, är det ingen dålig affärsidé.

Tack, talman!

Jag är lite nyfiken på hur minister Gunell ser på projekt Sunnanvind, med tanke på vad som har skett och sker i våra omgivningar där man bromsar. Man får inte in anbud och så vidare.

Det leder oss också in på frågan om vilka beräkningar som ligger till grund för de här 2,5 plus 2,5 miljoner, som sedan droppar till 1 miljon år 2028, som man beräknar i intäkter. Hur har man fått fram de här siffrorna? Hur ser man på hela projektets framtid?

Det är riktigt att den gröna omställningen just nu kämpar med motgångar. Analogt precis som med IT-utvecklingen drabbades den också av bubblor och motgångar, och det tog tid innan man nådde en stabil nivå. Vi kan säga att den gröna omställningen befinner sig i ett liknande läge nu, där vi ser en hel del bakslag.

Trots detta tror jag att den tiden att fortsätta bedriva vår verksamhet med fossila bränslen är förbi. Vi måste tänka långsiktigt och se det enorma behovet av grön energi i våra regioner, till exempel i södra Finland. Den visionen har flera än landskapsregeringen.

Tack, talman!

Eftersom jag inte fick något svar på frågan om vilka beräkningar som ligger till grund för de här intäkterna, ger jag ministern en chans till att svara på den.

Jag vill också utveckla en annan fråga: Är ministern villig att driva projekt Sunnanvind oavsett intäkterna? Är det så att intäkterna inte längre är intressanta, utan att landskapsregeringen ska genomföra det här till varje pris? Är det detta som ministern säger, när hon säger att det är en bubbla, men vi ska nog hitta rätt nivå och driva projektet framåt? Ligger det kanske lite prestige i det här projektet?

Det ligger absolut ingen prestige i detta, och det var många ord som ledamoten Kanborg ville påföra regeringen. Men vi kanske ska avvakta tills ekonomirapporten presenteras den här veckan. Den kanske visar på komplexiteten i den här frågan och också belysa hur många beslut vi fortfarande måste fatta, samt hur mycket i vår omvärld som påverkar intäktskalkylerna. Det är därför det råder osäkerhet.

Jag kan intyga att regeringen kommer att ställa krav på intäkter som är tillräckliga för att både finansiera våra utgifter hittills och ge en bra inkomst för framtiden. Det är vår ambition. Sedan får vi se hur marknaden reagerar i olika sammanhang och vid olika tidpunkter.

Talman!

Vi har i den här vårbudgeten bekräftat en tydlig kurs mot en modern vård, men också mot ett modernt sjukhus. Denna väg har inletts och påbörjats. Idag vill jag beskriva hur vi tar oss vidare, både stabilt och tryggt, med patienten i centrum.

Under den här mandatperioden kommer vi att besluta om vi bygger ett helt nytt sjukhus eller renoverar det etappvis. Var säkra på att oavsett vilket alternativ vi väljer, så kommer vi att skapa lokaler som kan följa med när medicinen tar nästa steg. Jag är helt säker på att vi kommer att bygga lokaler som känns trygga för både dem som behöver vård och dem som ger vård.

Samtidigt växer vår strategi för 2040 fram. Detta blir vår kompass för många år framåt. Strategin kommer att vara klar under 2026 och handlar om tre saker: att förebygga, agera tidigare och få alla delar av vården att spela i samma lag. I denna strategi kommer hela vårdkatalogen, från hembesök till tandvård, att inrymmas.

Talman! Digitaliseringen ska avlasta, den ska inte belasta. Vårt gemensamma vårdinformationssystem VIS, det tickar enligt plan, och när det är klart är jag helt säker på att personalen kommer att slippa dubbeljobb och att patienter slipper springa runt med papper. Vårt mål är tydligt: att skapa en obruten vårdresa, från första kontakt till rehabilitering.

KST och Kommunernas socialtjänst har funnits i några år. Nu inleder vi ett mer intensivt arbete med den ordinarie utvärderingen, som vi också har skrivit i vårt regeringsprogram. Vi går igenom hela kedjan från barnskydd, funktionsservice och äldreomsorg. Den enkla frågan i detta arbete är om det fungerar sömlöst som det är tänkt. Jag kan med säkerhet säga att där vi upptäcker glapp, kommer vi att täppa till, samtidigt som vi utvecklar hela vår socialpolitik. Vi drar igång ett större arbete där lagtinget, professionen och andra berörda bjuds in från start. Här handlar det om att vi gemensamt med lagtinget och berörda, ska hitta en trygg och sammanhållen välfärd som håller i längden och som uppfyller de krav som ålänningarna har.

Lagstiftningen måste också hänga med. Hälso- och sjukvårdslagen ska moderniseras och anpassas till modern praxis. Vi kommer också att korrigera klientavgiftslagen för att göra den ännu mer rättvis. Ingen ska tveka att söka vård på grund av oro eller en räkning som man inte alltid förstår.

Talman! Varje euro måste få landa nära invånare. En gemensam IT-drift, smartare arbetsflöden och ett servicecenter är vi övertygade om att kommer att frigöra resurser som annars tenderar att fastna i administration. Under resans gång, med både vårdstrategi och andra viktiga åtaganden, kommer vi att möjliggöra tillfällen för information och dialog. Vi kommer inte att dra igång några stora konferenskaruseller, men vi kommer att ha välordnade möten där lagtinget, professionen och organisationer kan få inblick och ställa frågor samt lämna synpunkter. Det första breda tillfället sker redan i augusti.

Jag kommer att fortsätta vara tillgänglig för er alla här, för varje lagtingsgrupp som vill fördjupa sig i detaljer eller lyfta en särskild fråga.

Slutligen vill jag säga att modernisering inte är en reklamslogan för oss. Det är ett ganska hårt men också systematiskt arbete, och för varje delprojekt i denna stig så kan vi redan nu peka på vissa framsteg. Sjukhusprojektet tickar på, strategiarbetet är i full gång och VIS milstolpar hålls. Jag vill också starkt påpeka att vi inte går i blindo. Vi följer en färdplan där vi är övertygade om att vi bygger en vård som blir trygg för patienten, hållbar för personalen och rimlig för ekonomin. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Tack till minister Zekaj. Det är ju så att vård kostar, och vård måste få kosta; det är vi alla överens om.

När jag tittar på budgeten för 2025 ser jag att vi har ungefär 106 miljoner. Om vi sedan ser på den preliminära prognosen och ramarna framåt, så landar årets ÅHS budget på 114 miljoner nästan 115 miljoner. Det är en avsevärd ökning.

Det är klart att en löneharmoniseringar och viss vård utanför Åland medför kostnader. Samtidigt har man inbesparingar på gång genom att göra vården mer effektiv. Jag får inte riktigt kalkylen att gå ihop. Har ministern någon kommentar? Jag skulle uppskatta lite hjälp på vägen.

Tack för frågan ledamot Höglund. Det är klart att det finns kostnader som ökar. Vi tar höjd för dem här. Vi kommer också i fortsättningen, när vi arbetar med strategin, att se till att vi hittar ännu fler områden där vi kan minska kostnaderna.

Du påpekade några viktiga kostnadsminskande projekt, och vi har ännu fler. Men vi måste genomföra dessa projekt. Gör i inte det så är jag helt säker på att vårdkostnaderna hade skenat iväg rejält.

Jag tror att det är mycket viktigt att ledamoten är medveten om att vi har vårdkostnader på grund av den demografi vi har, och att kostnadsutvecklingen inom vården är betydligt högre än inom andra branscher.

Tack för svaret. Utskottet kommer säkert att kika lite närmare på det här.

Talman!

Tack till ministern. Jag vill ta upp några av de frågeställningar som tidigare ledamot Roger Höglund berörde. En kostnadsökning på uppskattningsvis 9 miljoner under tre år känns inte helt okej. Dessutom finns det ingen redovisning av detta på något sätt. VIS-projektet betraktas som en investering, så det kan man inte räkna dit. Det gör mig faktiskt bekymrad. Finns det någon som har insikt i hälso- och sjukvården på Åland?

Det som ytterligare oroar mig är diskussionerna om en obruten vårdkedja. En obruten vårdkedja med informationsutbyte mellan alla patientkategorier är omöjlig, eftersom vi vet att KST inte kommer att ingå i VIS-systemet. Så det stämmer inte riktigt. Kan ministern informera ytterligare?

Tack, talman!

Jag får se hur mycket jag hinner på den här minuten. Vi kan väl börja där vid slutet när det gäller KST. Jag vet att det kommer att göras en upphandling, och den upphandlingen är avsedd att inledas i och med att vi behandlar kunduppgiftslagen som möjliggör vissa kopplingar till Kanta och andra nationella plattformar. Den lagen skickades ut på remiss förra veckan. Jag gissar att KST kommer att inleda någon form av upphandling för att koppla in sig.

VIS-systemet kommer att finnas i kommunerna. Sedan handlar det om att integrera ett eventuellt system för socialvården som KST ska arbeta med.

Talman!

Kungstanken när diskussionerna om VIS-projektet inleddes var ju att samtliga aktörer skulle vara med, inklusive KST. Det fanns ett ska-krav på att åtminstone 80 % skulle delta, och det var inga bekymmer. Men själva kungstanken var ju att alla skulle vara med, att vi äntligen skulle få ett vårdhanteringssystem som alla hade möjlighet att använda. Det gör mig bekymrad.

Jag känner mig också lite besviken på ministern, som i december lovade att vi skulle få ett meddelande till Ålands lagting som rör Ålands hälso- och sjukvård samt den framtida sjukvården, så att vi som är parlamentariskt tillsatta kunde diskutera detta.

I april kom det ett meddelande från ministern via mejl om att vi skulle ha en diskussion här i maj. Nu, i maj, har vi fått ett meddelande om att diskussionen ska äga rum i augusti, och att det ska vara ett välordnat möte. Men tydligen har inget vanligt meddelande skickats till lagtinget, vilket är brukligt.

Jag kan inte minnas vad som sades i december, men jag är angelägen om att lagtinget, dess ledamöter och alla grupper får den nödvändiga information som behövs.

Jag har också skickat ett antal påminnelser till lagtingsgruppen och ledamöterna. Finns det frågor eller funderingar? Välkomna! Min dörr står alltid öppen, och det erbjudandet gäller även ledamot Thörnroos. Du är varmt välkommen, och jag kommer att besvara alla de frågor du har, inte bara om VIS, KST och eventuell upphandling, utan även andra frågor.

Talman!

Tack, minister Zekaj. Jag kommer att fokusera på ÅHS och sjukvården i mitt gruppanförande som kommer lite senare.

Jag vill dock först påpeka att under de två punkter på sidan 5 och sidan 23, där man diskuterar sjukvården, så berör man inte alls den stora frågan i Finland, hur man skapar ett egenläkarsystem som är lättillgängligt och snabbt.

Vad vi ser, i namn av framsteg och digitalisering, är att man till exempel har lagt ner hälsocentralens reception sedan ca ett och ett halvt, två år sedan vilket har varit oerhört negativt för patienter, som nu hänvisas till den stora receptionen. (… taltiden slut).

Skulle jag ta med allt som pågår, allt som sker och all utvecklings- och moderniseringsarbete som pågår i ÅHS, då skulle jag säkert behöva komma hit med en tjock bok.

Men nu handlar det om vårbudgeten, och i den har vi valt ut några mer övergripande punkter. Vi kommer att gå in på fler detaljer i höstbudgeten. Jag tror dock inte att vi ens i den budgeten specifikt kommer att beröra receptionen eller rent operativa frågor.

Jag ser att primärvården också är en del av utvecklingen av vårdstrategin. Jag hoppas att ledamoten kommer i augusti. Vi har avsatt flera timmar för att gå igenom samtliga delanalyser som har gjorts, samt andra analyser som ÅHS har utfört i egen regi. Där har ledamoten möjlighet att ställa fler frågor.

Tack, talman!

Minister Zekaj, den viktigaste gruppen i detta arbete är personalen som möter patienterna. Tyvärr är de inte representerade i ledningsgruppen eller i styrelsen. Den stora frågan är hur vi ska involvera personalen. Detta angavs i regeringsprogrammet som en central fråga, och det nämndes även i budgeten för 2025. Här finns en klyfta som vi inte får blunda för.

Det är fullkomligt avgörande när vi ska utveckla en vårdstrategi. Det är prematurt att i dag börja tala om att bygga ett nytt sjukhus, när vi fortfarande inte vet vilken vård vi ska ha.

Självklart har vi i vårt strategiarbete flera olika faser. Den fas vi befinner oss i nu är tillräcklig för att vi ska kunna påbörja något som kallas fastighetsutvecklingsplan. Det arbetet kommer att pågå parallellt. Om vi skulle avstanna varje gång vi arbetar med något för att vänta på en process, då skulle det inte bli särskilt effektivt. Vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt och driva dem i takt med varandra och parallellt. Det är precis det arbete som pågår nu, och det sker systematiskt och strukturerat. Min uppfattning är att personalen också är involverad i detta arbete.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Som seden och reglerna påbjuder står det största oppositionspartiet först i tur att kommentera den här ramvårbudgeten. Det hamnar på min lott att göra det.

Jag kan väl inledningsvis konstatera att vi nog är ganska överens om siffrorna. För ovanlighetens skull hade vi till och med möjlighet att sitta och äta lunch med finansministern för någon vecka sedan. Jag kan inte säga att vi i gruppen utlovade beröm åt honom, men vi sade i varje fall att det var helt okej.

När det sedan gäller vårbudgeten har vi samma uppfattning som finansministern, nämligen att nu handlar det om siffrorna och att politiken kommer i höst. Vårbudgeten ska inte innehålla så mycket politiska uttalanden och därmed inte så mycket text heller.

Om vi börjar med det som hände förra året vid den här tiden, så hade vi en debatt om en ändringsbudget. En del av debatten hade en karaktär av en svekdebatt, eftersom det under valrörelsen 2023 påstods från de blivande regeringspartiernas sida att det inte var något bråttom med utarrenderingen, att den inte ens skulle hända under den kommande mandatperioden. Men nu har vi till och med siffror på den tänkta utarrenderingen av Norrhavet för havsbaserad vindkraft. Det är något som vi har här under det här året, 2025, och kanske sannolikt senare, men det finns siffror på detta.

Det är intressant att tänka på vad som hände förra året, ungefär vid den här tiden. I morgon, för ett år sedan, hade vi två föreläsare, Jan Blomgren och Magnus Henriksson, som Obunden Samling hade bjudit hit för att berätta om ekonomin kring vindkraft generellt och de problem som finns. I efterhand kan vi konstatera att de har blivit totalt sannspådda. De identifierade stora problem och de problemen har materialiserats. Det är stora problem för dem som försöker få ekonomi i markbaserad vindkraft, och ännu värre för dem som försöker med havsbaserad vindkraft där allt är dyrare och svårare.

I vårbudgeten finns en liten allmän utblick i världen, där man talar om maktutvecklingen. Det är värt att notera när Norges finansminister Stoltenberg uttalar sig, den 16 maj i en artikel i Affärsvärlden, om havsbaserad vindkraft och säger att det liknar dotcom-bubblan. Jag hörde tidigare att vår infrastrukturminister Gunell var inne på att det börjar vara bubbelvarning, och det vill jag också lyfta fram, om inte annat så för protokollets skull.

Stoltenberg hänvisade till Kjell Inge Røkke, en av Norges mest framgångsrika affärsmän och huvudägare i det stora bolaget Aker, och även Finlandsbekant via varvsbusiness som man har bedrivit också i Finland. I ett brev till sina aktieägare, daterat den 9 maj, konstaterar han att norsk havsvind som viktig energikälla ligger i bästa fall minst tio år fram i tiden, och samma gäller för vätgas som energibärare. Han säger också att affärsmodellen i praktiken är omöjlig och ber sina aktieägare om ursäkt för de förluster de har gjort.

Det är farligt när vi som samhälle strävar efter att tjäna pengar som vi inte har och som vi faktiskt inte behöver, samtidigt som vi riskerar pengar som vi har och som vi behöver. Fundera på detta! Det är faktiskt det som vi håller på med.

Det finns två punkter i vårbudgeten som jag vill lyfta fram. För det första, att pengar från havsbaserad vindkraft skulle vara inkomster är nog att ta i. Det är att inte vara helt försiktig i sin budgetering.

För det andra, det nämns ingenting direkt om pengar eller siffror i budgeten när det gäller elhandel eller ÅL-Link. Det är klart att man inte tar in pengar i budgeten, men man talar om att det kan ge pengar. Vi vill lyfta ett varningens finger. Så fort landskapet ska syssla med affärsverksamhet borde minst tre eller fyra röda lampor blinka och varningssignaler ljuda. Det är en farlig väg. Om det är en fin affärsidé bör vi göra allt för att få de privata att sköta det, och då får vi skatteintäkter via skatteavräkningen och vi skapar arbetstillfällen osv. Men landskapet Åland ska inte syssla med affärsverksamhet, det hoppas jag att vi kan enas om någon gång, och särskilt inte med ny affärsverksamhet. Det må vara att landskapet äger Långnäs hamn och PAF bolaget som sedan länge är etablerat, man att börja med ny affärsverksamhet, nej!

När det gäller makroutvecklingen i omvärlden kan man konstatera att det hänvisas till statens budgetramar för 2026-2029. Vi har räknat på samma sätt som landskapsregeringen har gjort, man kan se avräkningens utveckling och skatteavräkningens utveckling. När det gäller skatteavräkningen så räknar man med en ökning på ungefär 3,2 % per år av skatteintäkterna, och det har inte gjorts i vårbudgeten. Finansministern var inne på att man kanske var lite försiktigare än finansministeriet. Men jag skulle påstå att finansministeriet också har iakttagit försiktighetsprincipen när de budgeterar. Det handlar om försiktighet när det gäller intäkterna, och det är kanske inte helt fel.

Det talas lite om PAF och lite om pensionsfonden. Jag tror att man är försiktig när man räknar med pensionsfondens avkastning. Man brukar tala om benchmark, man jämför med liknande summor, 550 miljoner som ska förräntas. Vad gör andra med liknande summor? Vad lyckas man med med motsvarande risk? Man benchmarkar. Vi är nog försiktiga när vi uppskattar pensionsfondens avkastning, och vi borde verkligen arbeta för att den ska vara högre.

PAF säger själva i sin årsredovisning för 2024 att det blir en dipp, kanske inledningsvis, till följd av förändrade regler i Finland kring spellicenser. Men de tror att det kommer att bli bättre på sikt. Tittar man på utvecklingen i Sverige kan man tänka sig att PAF kommer att klara sig bra, sannolikt även i Finland. Mycket talar för att den finska spelmarknaden kommer att växa, vilket också gynnar PAF, både när det gäller omsättning och resultat. Det är förstås bra för Åland.

När det gäller kostnaderna talas det om att 30 tjänster ska försvinna årligen under flera år. Vi tror det när vi ser det. Samma dag som detta meddelande kom var tidningen fylld till bredden med anställningsannonser. Vi får väl se om det här lyckas. Det handlar om att göra det via naturliga avgångar, och det är inte omöjligt att många tjänster försvinner vid pensionsavgångar. Men frågan är om det kommer att fungera i praktiken.

Man talar om AI och digitalisering som något som ska minska kostnaderna. Jag skulle säga att under de inledande åren får vi nog räkna med att AI och digitalisering ökar kostnaderna. Det ska bli intressant att se vilka konkreta summor vi har på AI och digitalisering. Jag tror att det blir jättedyrt, och det blir ingen besparing inledningsvis. I varje fall.

När det gäller skärgårdstrafiken noterar vi att kostnaderna är problematiska. Det kommer besked om indragning av tvärgående linjen, samtidigt som vi hör att man tänker renovera Snäcköfärjfäste. Det är klart att dessa saker kanske inte riktigt går ihop, vilket väcker frågor om vad som egentligen ska hända.

Sammanfattningsvis vill jag nämna att ordet "investeringsskuld" ofta dyker upp här i lagtinget och det är ett lite av ett hemsnickrat ord. Man vill ibland motivera med att vi behöver dessa pengar för att vi har en investeringsskuld. Men man kan fråga sig: är det verkligen en skuld eller inte? Det ligger lite i betraktarens öga. Det ligger normalt inte i betraktarens öga huruvida det finns en skuld eller inte. Det är klart, det finns ett skuldebrev som bevisar att någon är skyldig någon pengar. Men när det gäller ordet "investeringsskuld" används det ofta, särskilt för skärgårdstrafiken. Vi borde ha köpt nya färjor för länge sedan, och då är det en investeringsskuld i form av beloppet att köpa en ny färja. Vi borde ha byggt ett nytt sjukhus för länge sedan, och då är det en skuld i form av beloppet att bygga ett nytt sjukhus. Men det ligger lite i betraktarens öga. Som en talare här tidigare var inne på, om vi inte är helt säkra på hur vården kommer att se ut om ett antal år, så hur kan vi veta hur sjukhuset ska se ut? Det var en parentes.

Avslutningsvis kan jag konstatera att dessa budgetar brukar bomma ganska rejält från vad bokslutet blir. Jag förutspår att så kommer det nog också att bli.

Men trots det, när det gäller siffrorna, kostnadstak och uppskattning av intäkter och kostnader, är vi eniga om det förslag som har lagts. Innehållet mer i detalj får vi se i höst. Tack, talman!

Tack, talman!

Man får ju ge Obundna det att de är väldigt konsekventa i den näringslivsfientliga politik de öppet bedriver. De säger aktivt nej till nya etableringar, nya bolag och nya områden för Åland att eventuellt tjäna lite pengar på.

I den kampanjen ingår också att bli ett stort stöd för kärnkraften. Det är det man vill se istället. Vi har ju ingen kärnkraft på Åland och inga uranfyndigheter, så Åland kommer inte att tjäna pengar på det. Men Obunden Samling vill ha kärnkraft.

Men då undrar jag, har Obundna gjort någon kalkylering på etableringen av kärnkraft i Sverige? Det ska ju ske genom ungefär 300 miljarder kronor i statliga lån, och det ska vara prisgarantier. Skattebetalarna kommer ju på ett eller annat sätt att stå för notan för den satsningen. Har Obunden Samling gjort beräkningar på vad det kommer att kosta Åland?

Tack, talman!

Jag vet att jag inte har nämnt ett ord om kärnkraft i mitt anförande. Jag förstår inte hur lagtingsledamot Röblom kommer in på det, särskilt när det handlar om att diskutera kostnaderna. Jag har överhuvudtaget inte förberett mig för en sådan diskussion, så jag tror att jag skippar den utvikningen.

När det gäller påståendet att vi skulle vara emot företagande, så är det precis tvärtom. Vi säger att landskapet ska "bliv vid din läst", "skomakare bli vid din läst". Håll på med det som folk har bett dig syssla med. Sköt samhället! Låt affärsmännen på Åland sköta affärsutvecklingen! Det har jag sagt tydligt: landskapet ska inte börja utveckla nya affärsverksamheter.

Jag tog upp kärnkraften, fru talman, eftersom vicetalman Måtar går så hårt åt vindkraften om man kan man inte föra dessa diskussioner utan att se till helheten. När Obunden Samling och vicetalman Måtar säger nej vindkraft, så blir följdfrågan: vad kommer i stället? Det handlar då om kärnkraft, via skattesubventionerade satsningar i Sverige. Jag undrar förstås om ni har tänkt på vad det kommer att kosta ålänningarna.

Om man säger att affärsmännen ska sköta affärsutvecklingen, så det har Obunden Samling sagt nej till det. Affärsmännen ska inte få göra det, utan de ska komma hit och redovisa sina vinstkalkyler för obundna och Ålands lagting och berätta om sina vinstkalkyler och vad de tror om lönsamheten.

Om obundna inte blir övertygade av dessa kalkyler, så kommer obundna att säga nej till nya affärsmöjligheter.

Tack, talman!

Röblom använder en form av omvänd bevisföring, där det antyds att om man är emot vindkraft så är man automatiskt för kärnkraft. Det var tur att han inte tog något värre exempel, för jag var också lite skeptisk till att utveckla sjukhuset i nuläget, vi vet ingenting om det. Är jag således emot sjuka människor? Jag var också lite skeptisk till hur vi hanterar skärgårdstrafiken. Betyder det att jag är emot alla som bor i skärgården? Självklart inte!

Det är en otroligt förenklad världsbild att påstå att någon, bara för att man inte uttryckligen är för något, automatiskt är för något annat. Så förhåller det sig inte.

Jag vill tydligt framhålla att landskapet inte ska inleda ny affärsverksamhet; det är det privata näringslivet som ska ta ansvar för det.

Tack, talman!

Jag skulle vilja kommentera några saker. Det som sades under valrörelsen, att vi inte skulle bjuda ut det, så inte har jag de exakta orden vad alla i den här salen har sagt under valrörelsen.

Det jag tyckte vi förde fram tydligt var att vi behöver bli tydliga med villkoren för detta. Det behöver förtydligas under mandatperioden. Det handlar inte bara om villkor i allmänhet, utan även om de ekonomiska villkoren. Det är viktigt att ålänningarna får en tydlig bild av vad som finns i korten, så att säga, när det gäller de projekt som diskuteras. Denna aktionsprocess behöver komma igång. Det är inte säkert att den hinner avslutas förrän något år innan valet, eller ens då. Vi får se vad som händer, men vi måste starta den.

Det är väldigt många år kvar och många tillstånd som måste beviljas innan dessa byggen kan starta. Bara för att aktionsprocessen inleds betyder det inte att vindkraftverken står klara dagen efter.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Ekström måste väl, liksom jag, ändå notera att i den här rambudgeten har man tagit upp inkomster för tre år framåt. Jag tror det handlar om 2,5 plus 2,5 plus 1 miljon euro per år för 2026, 2027 och 2028. Jag förstår inte riktigt. Räknar man med att det ska betalas innan man har kommit igång med någonting, eller hur resonerar man?

När det gäller frågan om vad som sades i valrörelsen så var det helt klart, ni gjorde till och med ett skriftligt avtal om hur det skulle gå till, och att man skulle vara för vindkraft, totalt kongruent och allt vad det hette. Så det var ganska tydligt vad som sades. Men det skulle inte vara bråttom.

Nu har vi utauktioneringen på gång det här året, sägs det.

Du kom in på affärsverksamhet och att landskapet inte ska hålla på med det. Jag måste slå tillbaka mot den obundna retoriken om att landskapet på något sätt skulle vara involverade i investeringarna i dessa projekt. Det kommer vi inte att vara, och det har aldrig ens varit tanken. Dessa projekt som nu planeras kommer landskapet inte att investera en enda cent i.

Däremot behöver vi reda ut tillståndsprocesserna. Vi måste titta på dessa frågor och säkerställa att tillsynen av miljötillstånden upprätthålls över tid. Här behöver vi lägga ner resurser.

Dessa medel som vi får in till landskapet kommer från arrenden och liknande. Det handlar också om uppskattningar; vi vet inte exakt var de kommer att landa eller vad det kommer att bli. Men det har gjorts en kvalificerad bedömning att detta kan man ha med. Vi vet år 2030 vad det blev.

Lagtingsledamot Ekström kan ju notera att vi arbetar med en rambudget för 2026, 2027 och 2028. Vi kommer redan 2026 att veta om det kom 2,5 miljoner för det året eller inte. Så vi kommer att få svar på det här.

Huruvida landskapet satsar eller inte, vi kan konstatera att vi snart är uppe i 10 miljoner som bränns på Sunnanvindprojektet.

Dessutom kan vi notera att landskapets pensionsfond sedan tidigare har satsat pengar i Långnabba, till exempel. Så nog satsas det pengar på vindkraften. När vi har en stor summa pengar som kan användas till olika ändamål så kommer frestelsen att bli för stor för den nuvarande regeringskoalitionen. Man kommer att satsa pengar även på vindkraft i Norrhavet om möjligheten ges. Det är min förutsägelse, och den håller jag fast vid.

Tack, talman!

Vicetalman Måtar inledde med att säga att budgeten nog är bra, men nej och sedan fortsatte han och kom in på vindkraften och elkraftproduktionen.

Jag vill bara resonera kring att elkraftproduktionen kämpar med svag lönsamhet vad än det rör sig om i dagsläget. Det är en realitet som även berör vindkraften.

I replikskiftet nämndes också kärnkraften, som är en viktig del av ekvationen framöver. Vi har nyligen fått veta att det i Sverige diskuteras behovet av prisgarantier. Staten går in ganska hårt för att säkra upp elkraftproduktionen. Men det är samma sak där; både vindkraft, kärnkraft och annan produktion kämpar med samma problem just nu.

Tack, talman!

När det gäller beskrivningen av verkligheten, att energiproducerande bolag skulle kämpa med lönsamhet generellt, så håller jag inte med om den världsbilden. Bland de mest säkra investeringar man kan göra är att köpa aktier i olika energiproducerande bolag.

Om vi ser på de statligt ägda bolagen här i Finland, så har det gått dåligt på grund av affärer i Ryssland och på grund av galna affärer i Tyskland har det gått dåligt. Men grundverksamheten, där man vet att man har 10 miljoner eller 5 miljoner människor som man ska förse med energi och man har en konstant produktion som man kan själv reglera, så det brukar vara ett självspelande piano.

Energibranschen, traditionellt sett, om vi ser tillbaka på en period under 20-30 år så har varit en väldigt t säker inkomstkälla, med ingen särskild hög risk. Det är först under de senaste åren som situationen har förändrats.

Tack, talman!

Jag nämnde inte bolagen som sådana, utan elkraftproduktionen generellt som just nu har dålig lönsamhet. Detta har så klart att göra med det världsläge vi befinner oss i, vilket leder till mycket volatila priser. Jag ville bara påpeka att det inte bara handlar om vindkraften i detta sammanhang.

Sedan vill jag snabbt ta upp ÅL-Link och möjligheterna att utnyttja vår link till Finland, vår reservkraftsförbindelse, som det har satsats över 100 miljoner på att få på plats. Jag tycker att incitamentet och möjligheten att se över hur vi kan nyttja det för att sänka nätkostnaderna indirekt för ålänningarna, är en mycket intressant tanke. Den enda aktör som verkligen kan utreda möjligheten att förverkliga detta är Kraftnät Åland. Vad har Obunden Samling för åsikt om detta?

Så som det framställs i det här rambudgetförslaget så har det varit väldigt svårt att få en uppfattning om det är Kraftnät Åland som ska syssla med detta, eller om det handlar om något annat bolag som ska bildas för att ta hand om det. Vad är det egentligen man ska göra? Hur ska man tjäna pengar? Det är höljt i dunkel.

Vi är generellt sett mycket skeptiska generellt till att samhället ska börja med ny affärsverksamhet. Jag har sagt det flera gånger här idag, både i mitt anförande och i repliker, och jag upprepar samma sak till lagtingsledamot Mansén. Vi är mycket skeptiska till att Kraftnät Åland ska börja med någon form av ny affärsverksamhet.

Juridiskt sett funderar man också på om det verkligen är Kraftnät Ålands uppgift att upprätthålla ett stamnät på Åland. Ska de syssla med energihandel? Vi ser exempel på energihandel som har gått fel här lokalt, särskilt ett i den här staden. Vi ser även exempel på detta i statens bolag i Tyskland.

Talman!

Jag tyckte att ledamoten Måtar satte fingret på en intressant aspekt i sitt anförande, nämligen relationen mellan det privata och det offentliga. Regeringsprogrammet är tydligt på den punkten att den här regeringen ska göra konkurrensutsättning och man eftersträvar fler privata inslag. Hittills har vi dock inte sett mycket av den varan. Det enda som egentligen har hänt är ÅHS styrelsens beslut om att upphandla transkribering, i övrigt har det ekat tomt.

Jag blev glad när jag såg den här vårbudgeten och tänkte att nu börjar det hända grejer, konkurrensutsättningar och så vidare. Men debatten så här långt har klargjort att det finns flera processer kring bolagisering inom infrastruktursektorn. Det betyder att det är Axferries som ska ta över, det hundraprocentigt offentligt ägda bolaget Axferries. Tydligen kan man läsa in i samma formulering om att verkstaden i Möckelö bolagiseras.

Hur ser ledamoten Måtar på detta?

Tack, talman!

Jag blev så ivrig över lagtingsledamot Valves fråga att jag helt glömde ordningen i salen.

När det gäller konkurrensutsättning överlag är det bra att vi diskuterar det. Ju mer vi pratar om det, så till slut kommer det att hända. Tanken är rätt. Jag delar lagtingsledamotens uppfattning om att det har väl varit lite tunt med konkurrensutsättningarna.

När det till exempel gäller ÅL-Link, som både ledamot Mansén och ledamot Ekström nämnde, så nog vore det väl det första man skulle göra, om vi har en jättebra affärsidé som ingen arbetar med idag, att kanske bjuda ut den idén. Man kan använda Finlandskabeln på det här sättet. Är det någon som vill testa? Det är absolut den väg vi ska gå.

När det gäller konkurrensutsättningen i skärgårdstrafiken (… taltiden slut).

Även om beskeden på infrastrukturområdet kanske har varit lite nedslående idag, finns det också en mening om att regeringen ser potential inom andra sektorer för framtida konkurrensutsättning.

Man kan väl torrt konstatera att det blir upp till bevis i budget 2026 för den formuleringen.

Tack, talman!

Jag brukar kunna hålla reda på tiden. När det gäller konkurrensutsättning i skärgårdstrafiken är det viktigt att det inte bara blir ett spel för gallerierna. Kan saker och ting skötas av andra aktörer än Axferries så ska så ske. Förutsättningarna ska vara lika för alla som bjuder. Det är nog en utmaning, med tanke på de starka kopplingar som finns till Axferries. Men vi får hoppas att det lyckas.

Det är bra med konkurrensutsättning om de sker.

Fru talman!

Jag vill säga några ord om PAF och pensionsfonden. Redan för två mandatperioder sedan tog den dåvarande landskapsregeringen en strategisk position i förhållande till de finländska regeringarna. Man drev på för att införa ett licenssystem istället för det monopolsystem som nu håller på att brytas. Sverige genomförde en motsvarande reform i det sammanhanget, och sedan dess har PAF förberett sig på att marknaden i Finland ska bli konkurrensutsatt på det sättet.

Jag menar att PAF är väldigt väl förberedd på att hantera situationen och har alltid alla pusselbitar på plats för att bli en seriös aktör på den finländska marknaden. Det är mycket positivt. Jag har också stort förtroende och tilltro till att PAF kommer att lyckas.

Tack, talman!

Jo, finansminister Perämaa, då har vi samma uppfattning. Jag har också stort förtroende för den ledning som sedan ett antal år tillbaka driver PAF och den inriktning man har lyckats med.

Man kan redan idag, om man forskar lite på spelmarknaden i Sverige, få en uppfattning om PAF:s marknadsandel i Sverige, och det ser ut som att det fungerar bra för dem där. Den svenska spelmarknaden växer. Det är inte lika lätt att göra en liknande bedömning av Finland, eftersom den finska spelmarknaden inte är riktigt lika klar. Men man kan bra tänka sig att den finska och svenska spelmarknaden liknar varandra, och att PAF ska ha en liknande ställning på båda marknaderna.

Om marknaden växer, tror jag också att PAF kommer att växa. Men det är klart att det kommer att innebära nya kostnader för dem, och inledningsvis säger de själva att det blir tufft. Men på lång sikt blir det bra.

Fru talman!

Jag säger några ord om pensionsfonden i min andra replik. Marknadsvärdet enligt bokslutet för år 2024 låg på nästan 600 miljoner euro för pensionsfonden. Jag håller med om att avkastningen från pensionsfonden är en central del i förlängningen av Ålands budget. Varje procentenhet enligt enkel matematik ger 6 miljoner euro till i avkastning.

När man läser Finlands regerings resultat från budgeten och arbetet framåt, ser man att man avser att höja risknivån i placeringarna något, med en större betoning på aktier för att kunna öka uttaget ur pensionsfonderna. Jag anser att vi bör göra motsvarande analyser här, och det kan så småningom eventuellt leda till förordningsförändringar. Jag avser att ta den diskussionen med hela lagtinget innan vi kommer till beslut.

Tack, talman!

Personligen, om jag skulle få bestämma mera, skulle jag vara väldigt aktiv när det gäller pensionsfonden. Jag skulle se på de möjligheter som finns att effektivisera och också titta på förändringar i placeringsinriktningen.

Faktum är att när finansministern nämnde att han hade tagit del av bokslutet för 2024, så tror jag att det blev godkänt häromdagen. Jag frågade själv efter det häromdagen, jag tog mod till mig och skickade e-post. Jag brukar ju få skäll här i talarstolen av minister Gunell när jag e-postar till förvaltningen, men jag gjorde det ändå. Jag fick då svaret att bokslutet fördröjs av någon anledning. Trots att vi har fått bokslut för landskapet Åland så har egentligen inte fondens bokslut varit klart, vilket jag också ser som lite anmärkningsvärt. Jag tror att vi behöver sätta mer resurser på pensionsfonden.

Tack, talman!

Jag vill inleda med att hälsa våra besökare välkomna från Vikingaåsen i Jomala, klass 6 C som är här. Jag har själv gått i den skolan och det är kul att ha er här.

Herr talman! Vi har nu vårbudgeten på bordet där lagtinget ska fastställa kostnadstak och ett resultatmål för de kommande tre åren.

Kostnadstaken och resultatmålen för 2026 och 2027 beslutades om redan ifjol. Lagtinget har möjlighet att ändra på dessa, men landskapsregeringen står fast vid besluten som togs då. Den här majoriteten menar allvar när vi säger att vi vill se en ekonomi i balans.

För år 2028 föreslår landskapsregeringen att de takbegränsade kostnaderna höjs med ca 1 % från 2027 till 381,7 M€. Med de prognostiserade intäkterna för år 2028 innebär detta att resultatmålet för 2028 landar på ett underskott om 9,7 M€. Det är fortfarande ett underskott men det är väsentligt lägre än vad vi budgeterade med i år som är närmare 29 M€. Majoriteten tar således ansvar och jag upprepar – vi menar allvar när vi säger att vi vill se en ekonomi i balans.

De takbegränsade kostnaderna ökar med ca 1 % per år de kommande tre åren. För att sätta det i relation, så var den genomsnittliga kostnadsutvecklingen strax över 4 % per år under förra mandatperioden. De här taket begränsar alltså kostnadsutvecklingen med nästan 10 M€ jämfört med om vi skulle följa statistiken för de senaste 6 åren. Den här landskapsregeringen gör alltså skillnad och genomför besparingar på riktigt.

En lekman undrar varför vi kommer med de här begränsningarna i kostnadsutvecklingen. Det är naturligtvis inte för att majoritetens politiker tycker om att spara. Tvärtom vill vi alla utveckla förvaltningen på olika sätt.

Utmaningen är att vi nu står inför ett faktum där landskapet behöver leva med lägre intäkter de kommande åren. Det är ett trendbrott. Vi har vant oss med en situation där skatteinkomsterna alltid ökat. Ser jag bara till de fem senaste åren har Ålands landskapsregerings skatteinkomster ökat med över 5 % per år. Totalt har vi ökat skatteintäkterna 29 % på fem år.

Nu har vi en ny situation. Avräkningen och skatteavräkningen prognostiseras nu öka med ca 1 % per år. De kommande tre åren har vi alltså en ökning om totalt ca 3 %. Det är en oerhörd skillnad på 3 % ökning vart tredje år, jämfört med 5 % ökning varje år.

Redan de senaste två åren har den här trenden varit uppenbar, men eftersom besparingar tar tid att genomföra så har kostnaderna fortsatt att öka. Konsekvensen blir förstås att likviditeten minskar. Redan ifjol var landskapets kassaflöde minus 48 M€ och det här året räknat vi med att ytterligare 49 M€ rinner ut från landskapets konton.

Oppositionen tycker förstås inte alltid att det här är ett problem, men vi inom majoriteten har ända sedan valet insett att landskapets situation tarvar åtgärder, jobbiga men nödvändiga åtgärder. Minskade skatteinkomster och negativt kassaflöde är grundorsaken till att vi behöver strama åt landskapsbudgeten och det är den stora förklaringen till att vi nu genomför besparingar och håller igen kostnader de kommande åren.

Slutligen kan jag konstatera landskapsregeringen nu kommunicerat att man ämnar minska antalet årsverken med drygt 30 st per år de kommande tre åren. Återigen, det här är inga förslag någon politiker önskar göra men helt nödvändiga med tanke på underskottet. Till stora delar finns det en möjlighet att flera av dessa kan ske via naturliga avgångar, men jag vill inte sticka under stol med att det kommer att dras in tjänster.

Det här är ett trendbrott. Antalet årsverken har antagligen ökat i minst 30 år. Det är lite svårt med historiska jämförelser på årsverken. Dels har vi inte haft de siffrorna så länge, dels är de inte riktigt tillförlitliga förrän vi kommer till 2023 års siffror. Alltså ska man titta historiskt så behöver man gå till antal anställda för att få en bild över hur det sett ut tidigare år.

Under förra mandatperioden ökade antal anställda i landskapet med nästan 200 personer. Det är en ökning med nästan 12 % under samma mandatperiod. Nu har vi en ny regering på plats, en regering som vågar ta tag i den här obekväma frågan. Landskapsregeringen behöver tyvärr spara pengar och då är det oundvikligt att det går ut över antalet anställda. Majoriteten gör inte detta för att vi skulle ha ett ont öga till tjänsteinnehavarna i förvaltningen. Nej, vi har oerhört många tjänstemän som arbetar hårt med beredningar och andra viktiga uppgifter för det offentliga Åland. Vi gör detta för att intäkterna viker och vi behöver prioritera.

Vi gör också detta för att vi behöver göra en omställning i förvaltningen. Om vi ska kunna ta oss an nya uppgifter i förvaltningen, behöver vi göra nuvarande uppgifter på ett annat sätt. Det handlar om effektiviseringar, det handlar om bolagiseringar och det handlar om konkurrensutsättningar. Vissa uppgifter kanske också behöver upphöra.

Jag är övertygad om att alla tjänstemän som berörs av de här åtgärderna, kommer att ha goda möjlighet att arbeta även i framtiden. Det kanske inte är på samma sätt som man arbetar idag, det kanske inte är hos samma arbetsgivare – men det kommer att finnas uppgifter som behöver utföras även i framtiden.

Talman! Avslutningsvis vill jag understryka att Liberalerna stöder den här vårbudgeten. Det är ytterst modesta kostnadsökningar och vi ställer krav på oss själva som i sin tur kräver obekväma politiska beslut de kommande åren. Vi gör det inte enkelt för oss, men jag vill åter upprepa att den här majoriteten menar allvar när vi säger att vi se en ekonomi i balans. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten nämner år 2028 och att det sker en viss ökning av kostnadskostymen då. Jag försökte hitta motiveringen till detta i skriften. Varför ska just 2028 tillåta en ökning? Om man lite politiskt sinnad kan man ju få för sig att det har att göra med att 2027 är ett valår. Kan ledamoten kasta lite ljus på den ökningen?

Ja det handlar om 2028, det är det vi ska besluta om. Jag tänker att det rör sig om en kostnadsökning på 1 %. Det är fortfarande en väldigt låg kostnadsökning jämfört med tidigare år.

Vi måste komma ihåg att vi har årliga löneökningar och en inflation som vi inte vet hur den kommer att se ut 2028. Men jag skulle säga att den här 1 % ökningen ställer ganska höga krav på att vi håller nere kostnaderna fram till dess.

Tack, talman!

Ledamoten Ekström nämner också de aviserade minskningarna av personalstyrkan inom landskapsförvaltningen. Hur har diskussionerna gått i regeringsbasen kring detta?

Ur min synvinkel är det viktigt att dessa minskningar sker långsiktigt och på ett smart sätt. Det innebär att man inte bör använda en "osthyvel" alltför brutalt, eftersom det kan påverka verksamheten och även arbetsmiljön på arbetsplatsen. Det måste föregås av något slags strategiskt tänkande.

Hur har ledamoten uppfattat diskussionerna kring detta?

I det här läget, med den här vårbudgeten, ska vi prata mest översiktligt. Det är självklart att det pågår diskussioner och att det finns direkta funderingar och strategier kring hur det ska se ut. Men jag anser att sådana frågor, särskilt när det gäller årsverken och anställda, inte bör debatteras eller utförligt diskuteras innan det är helt klart, det behöver ske då, och vi kommer att ha mer detaljer till höstens budget.

Diskussionerna pågår förstås internt. Vi vill främst med dessa skrivningar flagga för att sådana här saker är på gång. Det är viktigt att vara tydlig med att förändringar kommer att ske, och det är huvudbudskapet i den här vårbudgeten.

Exakt vilka som berörs är något som vi arbetar med, och det arbetet ska få ta sin tid.

Talman!

Jag vill ställa en fråga till ledamoten. Att det ska vara ett ökat behov av 200 årsverken på fyra år låter osannolikt, med tanke på att finansministrarna verkade vara väldigt bestämda i sin uppfattning om hur budgeten ska se ut. Jag skulle gärna ta del av det materialet, eller om ledamoten kan redovisa detta.

Jag vill också fråga om ledamoten och den liberala lagtingsgruppen har några resonemang kring antalet årsverken. Jag håller med om att siffran är något fluktuerande, men antalet årsverken i relation till köpta tjänster. Nu kommer ni kommer att minska antalet årsverken. Man har kickat 20 sekreterare på ÅHS, och istället köper man in för en halv miljon köptjänster från Finland.

För det första, när vi ser på årsverken historiskt, så fanns det inte några siffror för 2019 och 2020. Då var det antalet anställda som gällde, och den siffran skiljer sig från årsverken. Det är alltså inte samma siffra.

Dessutom kan man inte alltid lita på årsverken-siffran, eftersom den började rapporteras först 2021-2022. Under den perioden var det också lite oklart hur man räknade fram den. Därför bör vi inte dra några slutsatser baserat på dessa siffror.

Uppgifterna om antal årsverken kommer helt enkelt från boksluten, och det är det landskapet tillsammans med ÅHS som jag har räknat på. År 2019 var det 1711 anställda, och 2023 var det 1914.

Gällande den andra delen av diskussionen kring årsverken, vill jag inte föregå det som kommer att presenteras i höstens budget. Jag vill nämna att det förs diskussioner och vi ska vara tydliga och transparenta i vår kommunikation.

Talman!

Jag kan delvis ha missförstått ledamotens tidigare inlägg. Jag tyckte nämligen att han talade om årsverken, men det var alltså 200 anställda som avsågs. Det kan ju vara en 10-procentig tjänst, en 50-procentig tjänst eller heltid. Nog om detta.

Jag tycker också att det borde föras ett resonemang när man minskar ner den egna personalen i relation till de tjänster man köper in istället. Det handlar inte bara om den ekonomiska summan, utan också om vad det innebär. Minskade arbetsplatser på Åland i relation till köp av tjänster från riket eller någon annanstans i världen. Det har ett visst värde, det är viktigt att ålänningarna har ett arbete att gå till och att vi har en låg arbetslöshet. Jag tänker på den sociala hållbarheten. Ekonomi i all ära, men jag anser att det borde föras ett djupare resonemang kring egen personal i relation till köptjänster.

Ja, det är precis det vi säger egentligen; att vi för resonemang när vi tycker att man ska konkurrensutsätta. Det har ju visat sig många gånger att man kan hitta billigare tjänster och att man kan få ner kostnaderna genom att konkurrensutsätta på olika sätt. Så det där resonemanget förs absolut inom regeringen.

När man sedan tittar på köptjänster generellt sett, kan man konstatera att under de senaste fem åren har både årsverken och köpta tjänster ökat. Det går kanske inte riktigt ihop heller.

Tack, herr talman!

I den här budgeten verkar det som att det finns en enighet, åtminstone här i lagtinget, om att inga föreslagna förändringar av kostnadstaket, till exempel ramverket som sådant, ska göras. Det verkar finnas en enighet om den här situationen i landskapets ekonomi. Oppositionen och regeringspartierna verkar vara eniga om detta, vad jag förstår.

När det gäller resonemanget om personalminskningar och varför det ser ut som det gör, så var en stor förändring som skedde under föregående mandatperiod att visstidsanställningarna avslutades vid ÅHS. Jag har förstått att detta har föranlett en stor ökning av kostnaderna. En del av ökningen beror just på detta grepp.

När man pratar om antalet anställda blir det också så att en del av dessa personer genererar intäkter, framför allt de som är anställda med EU-medel. Jag tycker därför att det är mer rättvisande att tala om faktiska kostnader snarare än enbart antalet anställda. Håller ledamoten med om det?

Jo, det stämmer absolut att man ska titta på kostnaderna snarare än huvuden. Det spelar roll. Kostnaderna är det viktiga, så att säga. Det är det som det resulterar i.

Men man kan heller inte undvika diskussionen om att om man ska göra besparingar, så är det oärligt att gå ut och säga att vi inte ska röra årsverken när vi de facto kommer måste vi göra det, så det är mer den diskussionen.

Därför har det kommit fram nu i vårbudgeten, som presenteras här på det sättet.

Till det övriga låter det väldigt positivt. Om även oppositionen gör bedömningen att det är viktigt att vi genomför dessa besparingar. Jag kanske inte uppfattade det i tidigare debatter, men är vi här så lyfter jag på hatten och säger: Tack, äntligen!

Tack, herr talman!

Förra gången vi hade den här debatten handlade det om det andra kostnadstaket. Men vi enades om det här ramverket som vi diskuterar nu. Vi är oeniga om var de här pengarna ska sparas. Men enligt min uppfattning handlar inte den här debatten om det, utan det handlar det om i höstens budgetdebatt. Var ska pengarna tas? Var ska det prioriteras? Var ska vi dra ner? Det får vi återkomma till.

När vi pratar om ökningar av personalstyrkan i allmänhet, om jag sammanfattar det hela så har det skett en ökning i fjolårets budget med ungefär 13-15 årsverken från den nuvarande regeringen. Polisen har fått ökade resurser som är rena politiska satsningar. Jag hoppas att det leder till en förändring nu. Som ledamoten nämner verkar det vara på gång, men vi får väl se vad slutresultatet blir.

Tittar man på årsverken de senaste åren så har jag för mig att det fram till 2024 ökade med 30 och nu var det 14,5 i fjol, varav 10 var projektanställda. Nu ska det väl bli en minskning, så trenden är nog ganska tydlig.

Jag tänker också på hur de här besparingarna ska ske. Det här är ju som sagt en övergripande budget, och vi kommer under hösten att debattera i många dagar om hur vi ska spara på bästa sätt. Jag önskar tydlighet. Vi har satt ramen nu väldigt snävt och vi gör det verkligen inte enkelt för oss inför höstens budget. Vi behöver komma med besparingar och konkreta förslag, och det måste synas sen i boksluten.

Tack, talman!

Jag kommer i huvudsak att fokusera på Moderaternas gruppanförande och vår ena motion angående införandet av kostnadstak i skärgårdstrafiken. De övriga frågorna kommer min kollega Wille Valve att återkomma till, där det finns något att påtala.

Talman! Varför har Moderaterna lämnat in en motion om kostnadstak, motion nummer 71? Jo, det baserar sig på att vi har läst den rambudget som har kommit oss till handa. På sidan 5 i den kan vi läsa i det tredje sista stycket: "I samband med upphandlingen av trafiken för perioden 2028 -2042, övervägs att inkludera biljettförsäljning." Det handlar inte om biljettförsäljningen, utan om upphandlingen, som är en 15-årsupphandling för skärgårdstrafiken.

Vad är det som är så märkvärdigt med detta? Det som är märkvärdigt är att vi pratar om den största upphandlingen någonsin i Ålands historia. Vi pratar om belopp på cirka 300-400 miljoner euro. Det är vad skärgårdstrafiken ungefär kommer att kosta de kommande 15 åren.

Är det här så klokt, kan man fråga sig? Vi har prövat detta förut, under den tid jag själv var ansvarig minister. Då hade vi ett nytt fartyg i den upphandlingen. Det handlade om en specifik linje och var den då största upphandlingen hittills, på cirka 67 miljoner euro. Hur det slutade vet vi alla; det slutade rätt dåligt.

Den här upphandlingen på 15 år innehåller inget nytt fartyg och omfattar samtliga linjer, vilket resulterar i gigantiska belopp på cirka 300-400 miljoner euro. Hur ska det sluta denna gång?

Man kan fråga sig, det är inte så stora belopp som du säger. Hur har du kommit fram till det? Jag har räknat enkelt. Om man tar 15 år gånger cirka 20 miljoner så hamnar man på 300 miljoner. Tar man 15 år och kanske hamnar på ett mer realistiskt belopp på 25 miljoner, så pratar vi om 375 miljoner.

Då kan man fråga sig: varför ska det vara en 15-årsupphandling? Det kommer nämligen att låsa de kommande tre lagtingsperioderna. De som ställer upp i valet 2027 kan inte göra så mycket åt den här trafiken eftersom den är upphandlad. Om den ska ändras blir det ett avtalsbrott. Likaledes gäller det för de som ställer upp i valet 2031 och 2035. Det är de som ställer upp i valet 2039 som kan påverka upphandlingen av skärgårdstrafiken för följande period, som då ska börja 2042.

Är det här det bästa sättet vi kan göra det på? Är det här demokratiskt?

Talman! Det har funnits en tankesmedja som har arbetat med olika frågor som berör själva trafiken. I samband med detta står det också på samma sida att det finns en årlig driftbesparing på cirka 3 miljoner euro. Ja, jag ställer bara ett frågetecken. Jag är inte helt 100 % säker på att när allt arbete är klart och alla kostnader de facto är medtagna, att det fortfarande är 3 miljoner euro. Men jag hoppas det.

Den tankesmedja som nu finns är behövlig. Det behöver diskuteras, men det behövs något mer. Det behövs en form av parlamentarisk överenskommelse som helst ska hålla en lite längre period än en mandatperiod. Man borde alltså hitta en gemensam nämnare. Hur mycket får skärgårdstrafiken kosta de kommande fem åren? De kommande tio åren?

Det är därför vi från Moderaterna föreslår ett kostnadstak, för att också kunna ha en fruktbar diskussion om vad vi ska försöka paketera de kommande tio åren. Det finns massor med idéer, men frågan är: vad får det kosta? Tack, talman!

Tack, talman!

Tidigare infrastrukturminister Nordberg vet att när det gäller ny period och nya ledamöter så finns det inte någon kontinuitet och stabilitet i systemet. Det är väl också idén med att upphandla över en längre tid, så att vi slipper hålla på att rådda med det här i salen. Jag tror att vi har annat att fundera på än just detta, förutom att vi behöver en fungerande trafik.

När det gäller motionen, där Nordberg är första undertecknare, så står det exakt samma i rambudgeten, med ändringen att ordet trafikomläggning är bytt till kostnadstak, annars är meningen detsamma. Det finns ju redan kostnadstak, här är rambudgeten för infrastruktur och skärgårdstrafiken har också sin egen budget, så de taket finns ju redan.

Så min fråga är: Vad anser Moderaterna och ledamot Nordberg att skärgårdstrafiken får kosta? Vill han ha ett sekundärt tak just här under politikområde 7?

Talman!

Den här rambudgeten som vi diskuterar idag är en uppskattning av var vi ska sätta ramarna för 2028. Men i och med att själva upphandlingen för perioden 2028 till 2042 lämnas in, så är det först då vi vet vad prislappen för skärgårdstrafiken kommer att bli. När vi har fått in den prislappen på upphandlingen då blir vi ganska bundna att lägga in den under kostnadstaket för 2029, 2030 och så vidare, ända fram till 2042.

Det är därför väsentligt att vi innan upphandlingen vet vad vi ska upphandla och att vi har klart för oss vilket kostnadstak vi arbetar med. Det handlar om att vi ska veta vad vi har råd att upphandla, inte att vi ska säga "vill vi ha det, så kostar det vad det kostar".

Talman!

Ja, det förstår vi alla att när man upphandlar något så ska man ingå i ett avtal, och då vet man vad det kostar.

Men jag upprepar min fråga: Hur mycket får skärgårdstrafiken kosta? Enligt Moderaterna och ledamot Nordberg vill man ha ett kostnadstak för den här perioden fram till 2042. Då lär nog inte någon av oss vara mera delaktig här, men det är bra att veta nu.

Talman!

Från Moderaternas sida är vi inte låsta vid ett specifikt belopp; det behöver inte vara exakt det här beloppet. Vad vi vet är att vi har pratat om att skärgårdstrafiken kostar ungefär 20 miljoner. Vi har också diskuterat olika konsekvenser, där kostnaden kan stiga till 22 miljoner. Dessutom har vi sett summor på 25 miljoner.

Om vi ska sätta ett kostnadstak för skärgårdstrafiken på 20, 22 eller 25 miljoner, det beror på den ambitionsnivå vi sätter i den upphandling som kommer att ske i höst, för perioden 2028-2042. Ska det till exempel inkludera nya fartyg eller inte? Det finns så många parametrar som kommer att avgöra prislappen för vår upphandling, så vi är öppna för att diskutera var taket ska ligga.

Vi tror att det behövs ett gemensamt tak.

Tack, herr talman!

De här skrivningarna om skärgårdstrafiken i rambudgeten, innehåller många tankar som regeringen gärna skulle vilja se förverkligade. Men de är kanske inte helt spikade när vi sitter i den här gruppen och diskuterar vad som ska ske. Förhoppningsvis finns det fortfarande utrymme för förändringar.

Jag har personligen valt att inte lägga så stort fokus på de linjedragningar som presenteras här, eftersom det inte finns några pengar kopplade till dem.

Jag tänker, liksom ledamoten, på de långa upphandlingarna och att sätta hela skärgårdstrafiken under sådana processer, så är min magkänsla är att det kan bli en för stor munsbit att svälja på en gång.

Ledamoten fortsätter resonera om kostnadstak, och det är nog en aspekt som skulle kunna tillämpas. Det blir dock problematiskt med olika investeringar som ska göras i skärgårdstrafiken. Med långa avskrivningstider blir kostnaderna ganska låga, trots att utgifterna är höga år efter år.

Talman!

När det gäller kostnadstak tror jag att vi behöver dela in dessa i ett kostnadstak som är specifikt för driften. Om vi investerar väldigt mycket kan vi påverka driftskostnaderna. Men det är viktigt att förstå att det inte är någon annan som tar på sig investeringskostnaderna; dessa kommer att belasta de åländska skattebetalarna på ett eller annat sätt. Det finns bara en typ av offentliga medel, nämligen skattemedel.

Därför kan man tänka sig att vi delar upp detta. Det här är vi beredda att investera de kommande fem eller tio åren, och det här är vi beredda att avsätta för driften de kommande 5-10 åren. Det går dock inte att helt särskilja dessa två aspekter, eftersom de hör ihop.

Tack, herr talman!

Jag håller fullständigt med om det, särskilt när det gäller det här nya upplägget. Om man föreställer sig en framtid där det nya bolaget Axferries kontrollerar allt, så handlar det ju om totalentreprenader, vilket gör att allt blir ännu mer sammanflätat. Jag instämmer helt och hållet i det som ledamoten säger, och jag har inte så mycket mer att tillägga.
Jag kommer själv att prata lite om skärgårdstrafiken i mitt anförande.

När det gäller budgeten och skärgårdstrafiken, så nämns det en del om effektiviseringar och elektrifiering. Det är många ord, men det står väldigt lite om prioriteringar. I alla fall behöver antalet färjor i vår flotta minska för att vi ska ha råd med de investeringar vi talar om, men det nämns inget om det.

Talman!

Jag sade i mitt anförande att det finns en hel del idéer, och det behöver finnas idéer. Utan idéer har man ingenting att utgå ifrån i diskussionerna, överläggningarna och förhandlingarna.

Det är dock väldigt väsentligt att vi, ur skattebetalarnas perspektiv, över tid har råd att lägga pengar på just skärgårdstrafiken. Vi har utmaningar inom sjukvården, inom utbildningsväsendet och vi kan även ha utmaningar inom sysselsättningen. Det finns många andra områden som också vill ha del av dessa skattemedel.

Därför är det viktigt att vi inte ser detta som en solokörning som vi kan slå fast i 15 år, oavsett kostnad.

Tack, herr talman, för ordet!

Jag måste säga att jag blir lite fundersam över vad som egentligen skiljer sig från det som Moderaterna vill från det som regeringen arbetar med. Vi har ju jobbat med dessa frågor i tankesmedjan kring trafikmodeller och hur vi kan sänka kostnaderna, men ändå åstadkomma en bra trafik, kanske till och med bättre än vad vi har idag. Det är ju vår målsättning.

Vid nästa möte som ska hållas i juni har vi sagt att temat kommer att vara upphandling. I motsats till vad ledamoten Nordberg säger handlar det inte om alla linjer. Vi har många matarlinjer som inte ingår i denna upphandling; det handlar i princip om huvudlinjerna.

Det finns fördelar med en lång upphandling, vilket jag vet att ledamoten Nordberg är medveten om, eftersom det möjliggör investeringar.

Talman!

Jag tror att minister Gunell får fortsätta i sin andra replik.

Jag vill påpeka att konsekvenserna av vad vi upphandlar beror på hur mycket vi matar systemet med när det gäller investeringar. Ska vi lyckas med att få ner driftskostnaderna så kommer det att kräva investeringar. Antingen kommer landskapet att ta investeringarna över budgeten, eller så kommer vi att baka in investeringarna i nästa kommande upphandling.

I båda fallen handlar det om x antal miljoner som kommer att behöva användas för den kommande trafiken. Det är därför vi ifrågasätter varför vi har en 15-årig upphandlingsperiod när vi inte riktigt vet.

Då betyder det att varje lagting kanske inte har möjlighet att ändra på upplägget för skärgårdstrafiken, och det kanske till och med är bra. Jag menar, vi har försökt hitta en modell där det finns lite mer armlängds avstånd mellan politiskt direkt inflytande och hur trafiken produceras.

Det vi ser nu med Axferries bildande är att vi får in professionellt kunnande i hur vi ska utveckla hela konceptet, i bränsleekonomi och driftstänkande. Det kommer in perspektiv och expertis som vi inte har haft i huset och som vi inte ens har kunnat konsultköpa oss till.

Så det här är en resurs som vi har nu för att komma vidare i både förnyandet av färjorna, förbättra kapaciteten och miljöanpassa dem. Skulle vi politiskt komma överens om ett nytt koncept (… taltiden slut).

Talman!

Man säger att det kanske är bra att kommande lagting inte kan göra så mycket åt den här upphandlingen. De facto sade ministern i förra replikskiftet att det inte handlar om alla linjer. Det handlar om huvudlinjerna, som ministern sa, och det är minst ungefär 80 procent av kostnaderna.

Nu aviserar man här på sidan 5 i budgeten att vi i landskapsregeringen tänker upphandla skärgårdstrafiken för en period av 15 år. Vi pratar om en upphandling på cirka 300 miljoner euro. Det är bra att det kommande lagtinget inte kan påverka detta, utan att lagt kort ligger.

Men då är det väl jättebra att vi har en så bred parlamentarisk enighet om vad vi ska upphandla för de kommande 15 åren, och det tror jag att de flesta är överens om. Det nickas i alla fall lite i bänkarna.

Talman!

Jag vill börja med det sistnämnda och säga att jag delar den åsikten. Jag tycker att det är bra med en bred parlamentarisk erfarenhet och en bred parlamentarisk arbetsgrupp, särskilt när det gäller skärgårdstrafiken. Men det förutsätter att alla grupper i lagtinget också inbjuds att delta i arbetet.

Vi ska komma ihåg att vi har ett val 2027, och sammansättningen som är här och nu kommer att se helt annorlunda ut, särskilt när det gäller inbördes förhållanden mellan partierna.

Jag vill säga att jag förstår idén med ett kostnadstak, men jag förstår inte hur man ska kunna skapa trygghet och förutsägbarhet i skärgården, eftersom man i så fall inte kan säga hur många färjturer eller icke färjturer som kommer att gå. . Det handlar ju om att hela färjetrafiken och skärgårdstrafiken är avgörande för resten av livet.

Jag undrar också vidare kring det här med 15 års upphandling. Jag menar, det är ju det som ministern sade alldeles nyss: att det är den enda förutsättningen för att kunna göra en investering i nytt tonnage, att det är en lång upphandling.

Tack, talman!

Idén med ett kostnadstak är att försöka hitta en gemensam nämnare för vad vi anser vara en rimlig summa. Vi från lagtingets sida har ansvar för den totala åländska ekonomin och möjligheten att upprätthålla den viktiga infrastruktur som skärgårdstrafiken utgör för de skärgårdskommuner som bor där.

Men att kunna säga på förhand från lagtinget att exakt de här turerna kommer ni att ha, och att exakt de här färjorna kommer ni att ha, och att ingenting kommer att ändras på 15 år, det tror jag tyvärr inte att vi har råd att lova här och nu, varken 2025 eller 2026. Det handlar om hur världen ser ut 2035, till exempel, och det är väldigt långt fram i tiden.

Talman!

Som jag tidigare sade, tror jag att en lång upphandling är en förutsättning för att vi ska kunna få in nytt tonnage till skärgården. Det ska gudarna veta att det verkligen behövs. De skorvar som finns där nu hoppas jag verkligen inte att man ska försöka renovera på något vis, utan sälj bort och köp nytt.

Det är också så att upphandling måste göras så att man kan göra förändringar i turlistan under resans gång. Precis som ledamoten säger, det kan det hända något oväntat. Vi ser att fiskeindustrin försvinner helt från Föglö eller från Brändö, och det kan hända något annat som vi inte kan förutse. Ingen människa kunde förutse en pandemi, men den kom ändå.

Jag menar, vad som helst kan hända i dagsläget. Därför är det viktigt att det finns en trygghet i trafiken, men också att landskapsregeringen och lagtinget har möjlighet att justera under resans gång. Där har jag en stark samsyn med ledamoten.

Talman!

Om man ska försöka sammanfatta vad jag försökte säga i mitt anförande, så är det viktigt med en bred samsyn när det gäller de kostnader som är knutna till skärgårdstrafiken.

I dagens budget står det att man ska göra en upphandling som sträcker sig över 15 år. Den kommer att vara väldigt omfattande, och vi pratar om kanske 300 miljoner euro.

Då är det av största betydelse att vi har en så bred majoritet så att vi inte efter nästa val står där och ska börja bryta avtal eller ingångna upphandlingar. Istället kan vi fortsätta med de avtal som landskapsregeringen har ingått.

Tack, herr talman!

Innan jag går in på gruppanförandet var det en liten diskussion om årsverken och tjänster. Jag minnas att det var 2020 som dåvarande finansminister Torbjörn Eliasson införde årsverken. Det var en bra åtgärd, men de första åren med årsverken och tjänster hade sina problem, då systemet inte riktigt fungerade. Jag minns särskilt en avdelning som hade sommarvikarier, men jag är osäker på om det var under årsverken eller under tjänst eller kanske både, och detta gjorde att siffrorna några år tillbaka inte är helt tillförlitliga. Men det är tydligt att årsverken har ökat, ett antal varje år, under lång tid och nu behöver vi se över detta. Det är bra.

Nu över till gruppanförandet. The Long and Winding Road, så kan man beskriva landskapets väg mot en ekonomi i balans år 2030, en väg med ett tydligt mål som vi är överens om. Men längs denna väg kommer vi att möta många kurvor, krökar och faror som vi behöver hantera. Som framgår av vårbudgeten finns det en stor osäkerhet kring skatteintäkter, sysselsättningsläget, kommande avtalsförhandlingar och så vidare.

Under vissa år i denna planperiod kan vi förvänta oss goda resultat, ett minimalt negativt resultat eller kanske till och med ett plusresultat. Men det handlar inte bara om dessa enskilda år, utan om långsiktigheten. Förhoppningsvis når vi överskottsmålet 2030, och det är viktigt att vi fortsätter att hålla ekonomin i balans för att kunna visa ett överskott för framtida investeringar.

Det är glädjande att målen om en ekonomi i balans 2030 står fast. Det är bra.

Det är också positivt att det finanspolitiska ramverket börjar bli en naturlig del av vår vardag, där kostnadsmedvetenhet och långsiktighet är ingredienser. Vi har ett långsiktigt mål, och vi vet att det krävs både vilja och mod för att nå dit. Det finanspolitiska ramverket ska utvecklas, och det är glädjande att vi gör förändringar och förbättringar. Man tar i bruk förbindelseprincipen, man överväger att budgetera investeringar årligen, vilket är en bra idé.

Det finns fortfarande fleråriga reservationsanslag som komplicerar siffrorna, och det är något som vi bör se över och modifiera i sinom tid. Vi kan inte göra allt på en gång. Målet bör vara att kunna göra jämförelser mellan budget och bokslut och eliminera det som idag skapar otydlighet.

Vårt system idag är inte helt transparent eller logiskt, men det rör sig stadigt i rätt riktning, vilket är bra. Med tanke på de bolagiseringar som har gjorts och planeras börjar vi nu närma oss en punkt där vi behöver börja göra riktgivande koncernbokslut, annars riskerar vi att tappa kontrollen. Vi har pratat om detta i många år, och jag vet att det är lite knackigt. Men pratar vi riktgivande koncernbokslut så börjar vi hamna dit.

När det gäller kostnadsmassan ser vi att en rejäl inbesparing är planerad genom digitalisering, gemensamt ekonomikontor, extern finansiering, minska årsverken, omläggning av skärgårdstrafik och så vidare. Allt detta är bra. Bara omläggningen av skärgårdstrafiken beräknas spara 3 miljoner.

Den tankesmedja som arbetar med skärgårdstrafiken behöver få möjlighet att ge sin input på skärgårdstrafiken.

En framtida elektrifiering, där behövs noggranna beräkningar så att vi vet att nettot blir positivt och med tanke på avskrivningar etc.

Min kollega Jörgen Gustafsson kommer att hålla ett anförande om skärgårdstrafiken, vilket är hans baby.

En av de större inbesparingarna gäller personalminskningen, där vi förhoppningsvis kan minska personalstyrkan med minst 30 personer per år under tre år, vilket innebär ca 100 personer. För några år sedan införde vi årsverken i budget och årsredovisning för att kunna följa upp detta. I bokslutet för 2023 fanns det 1761 årsverken, år 2024 ökade årsverken med 21 och i budgeten för 2025 ökade de med ytterligare 13. Det innebär att det har ökat med 34 årsverken på ett fåtal år. Vi ska se ett trendbrott och en rejäl minskning i kommande budget.

Vi ska komma ihåg att anpassning av personalresurser sker dagligen i den privata sektorn och också i landskapets närstående bolag. Vi har sett hur Posten har anpassat sin verksamhet, och det är ingen hemlighet. En närstående förening, utan att nämna namn, har även gjort anpassningar beroende på lyckad digitalisering.

Centern betonar att en minskning av årsverken inte får hota självstyrelsens kärnverksamhet. Det är viktigt.

Jag tror också att vi kan utveckla tabellen med årsverken ytterligare. Det skulle vara bra att ha en egen kolumn för projektanställningar, så att vi tydligt kan se hur dessa förändringar sker i samband med att vi anpassar personalkostymen. Dessutom skulle det vara bra att inkludera årsverken som rör våra bolagiseringar. Exempelvis så har Axferries i dagsläget sju anställda på kontoret. När verksamheten bolagiseras så ska våra årsverken minska.

Vi vet att landskapsregeringen för närvarande arbetar med att se över kostnaderna för den kommunala sektorn, och det är bra. Centern upprepar att ingen minskning av kompensationen får göras om den inte motsvaras av jämförbara minskningar av kommunernas kostnader.

Intäktssidan ser spännande ut och visar en positiv trend. Åland har aldrig haft så mycket intäkter, vilket är jättebra. Skatteinkomsterna går åt rätt håll, inte bara på grund av den puckeleffekt som uppstår här och 2026, utan också på grund av att staten höjer spelskatten till exempel, vilket beräknas ge åtskilliga miljoner i högre intäkter för Åland.

Det som är oroande är de skatteförändringar som planeras i riket och hur de kan påverka vår ekonomi, vårt landskap och kanske kommunerna.

Punkt 5.1 handlar om att omfördela resultatförbättringar och det är något diffust och kan ses som ett sätt att balansera räkenskaperna för att uppnå överskottsmålet. Men punkten visar på ett bra sätt vad landskapet kan göra för att spara pengar. Det är inget tvivel om att effektiviseringar och inbesparingar behöver göras, om det är dessa punkter eller andra punkter så det får vi se. Det är bra att man har det här målet.

Likviditeten har haft en nedåtgående trend under en längre tid. För några år sedan låg den på över 100 miljoner, men nu räknar landskapsregeringen med att externa lån kan börja uttas i slutet av 2026. Trots extra skatteintäkter och försäljningar beräknas kassan vara så tom att vi måste gå till banken för att ta lån, vilket skulle leda till nya poster i resultat räkningen, räntekostnader. Detta likviditetsproblem är ett tydligt bevis på hur allvarligt det är med ekonomin och hur väl det finanspolitiska ramverket behövs.

Vi förstår alla att vi inte kan fortsätta på detta sätt. Någonting måste göras, och det är bra att vi nu tar steget att långsiktigt budgetera. Tack för det.

Slutligen kan vi konstatera att lagtinget ska ta beslut om kostnadstak för det tredje året, alltså för 2028. Lagtinget har redan tagit beslut om åren 2026 och 2027. Kostnadstaket består av två delar: de begränsade kostnaderna, som är de viktigaste, samt budgetmarginalen. Enligt lagstiftningen får budgetmarginalen inte användas för att öka ett anslag utan lagtingets godkännande. För 2027 är kostnadstaket 385,9 miljoner, och det föreslås oförändrat. Däremot har budgetmarginalen sänkts från 11,2 till 9,2 miljoner, vilket innebär en sänkning med 2 miljoner för att öka anslaget.

Det finanspolitiska ramverket behöver modifieras och anpassas. Vi behöver skapa rutiner och lära oss detta, vilket tar några år. Jag är osäker på hur ändringen av budgeteringsmarginalen ska hanteras, och utskottet behöver se på detta. Det är ingen stor grej, men det är viktigt att vi får rutiner och regelverk på plats.

Centerns stöder förslaget till vårbudgeten. Tack för er tid!

Talman!

Ibland dyker det upp anföranden som verkligen gör skillnad. Jag tror att det här var ett sådant som ledamoten Höglund just höll, och jag vill framhålla några positiva aspekter av hans anförande.

Det första är inställningen till omorganisering som sådan. Det är inget konstigt; det är något som andra verksamheter också måste göra. Det är helt enkelt vad som förväntas.

Jag välkomnar också teknikoptimismen i ledamoten Höglunds gruppanförande, tekniken som en möjliggörare av effektivisering.

Det är ytterst klokt att resonera kring en god och effektiv uppföljning av antalet årsverken, och att även nämna offentligt ägda bolag. För det är ju ingen konst att dra ner på antalet årsverken i den offentliga förvaltningen om vi samtidigt låser upp dem i ett offentligt bolag. Så det är en ytterst relevant poäng från ledamoten Höglund.

Tack till ledamot Valve. På något sätt är den viktigaste saken här att vi har koll på konkurrensutsättningarna, privatiseringar, att vi har uppföljningen. Vad händer? Blir det här kostnadsneutralt? Kommer det att leda till besparingar, eller blir det rentav dyrare? Detta måste vi ha stenkoll på. Därför är också koncernredovisningen av vikt. Allt hänger ihop.

Jag välkomnar också resonemanget kring budgeteringsmarginal. Jag håller med om att det är något som utskottet behöver fördjupa sig i när det gäller det fortsatta arbetet.

När jag tittar på ramarna för de kommande åren noterar jag förändringen i budgeteringsmarginalen för år 2027, den har gått från 11,2 till 9,2. Samtidigt ser man i tabellen att infrastrukturområdet för nämnda år ökar med 2 miljoner, sedan finns det lite plus och minus på de olika områdena. Men man kan inte undgå att se ett visst samband på den punkten.

Därför är det välkommet att ledamoten Höglund också lyfter frågan om hur budgeteringsmarginalen kan användas.

Tack, herr talman!

Ledamoten resonerar om årsverken här. Om man ska börja jämföra dem, vad handlar det egentligen om när det gäller projektanställningar? Hur mycket intäkter har vi fått från årsverken? Och hur kan vi jämföra det med årsverken som inte har genererat några intäkter? Dessutom, hur blir det om vi sätter något i bolag? Hur ska vi kunna jämföra dessa årsverken för att få dem i paritet med varandra, så att vi kan få en överblick?

Jag tycker att man gör det lite för komplicerat när man fokuserar så snävt på antalet anställda. Det är kostnaden för en tjänst som produceras som vi borde fokusera på.

Till exempel, om vi sätter ut en ny färja på entreprenad, så tidigare var kostnaden här, och nu har vi nya kostnader där. Årsverken i ett sådant sammanhang är inte så intressant, i min mening. Det som verkligen är intressant är kostnaden för den tjänst som produceras. Så jag skulle vilja dra resonemanget mer åt det hållet. Kanske är det också det som ledamoten är inne på.

Ja, på sätt och vis. Om vi säger upp en tjänst och sparar 50 000 euro, men vi behöver få det här jobbet gjort, och en köptjänst kostar 75 000 så då har vi gjort en väldigt dålig affär. Man måste titta på helheten. Det handlar inte om antal huvuden utan det är antal euron som egentligen är det viktiga.

Tack, herr talman!

Det är förstås bra att landskapet och majoriteten redovisar hur man har tänkt komma i balans med ekonomin. En stor del av detta handlar om att minska personalstyrkan, vilket är ett viktigt påstående. Men det får man ju se sen på sista raden.

Jag tänkte ta upp en fråga. Ledamoten talade om intäkter, och nu flaggar man för att det ska bli ett tillskott i höstbudgeten. Om jag inte har fel, handlar det om att man planerar att ta pengar från PAF rakt in i kassan, alltså 5 miljoner som man nämner i vårbudgeten. Håller vi på att bli mer beroende av PAF och de intäkter som kommer därifrån? Vad är det som hindrar en landskapsregering från att balansera resultatet med mera pengar från PAF, om inte de här prognoserna faller ut?

Tack för frågan. Det är väl ingen hemlighet vad jag personligen anser om att lyfta lite extra pengar från PAF för att täcka ett budgetunderskott. Jag gillar det inte.

Det som tröstar mig här är den åtgärdsuppmaning som kom från den här salen, där man säger att man ska se över regelverket. En rejäl översyn av hur den framtida utdelningen, eller tilldelningen, ska se ut.

Det jobbet har påbörjats, har jag förstått. För Centerns del är det är viktigt att detta görs så fort som möjligt, så att vi får klara spelregler.

Talman!

Ledamoten Höglund har mycket rätt när han säger att frågan kring kommunernas kostnader tas på allvar hos landskapsregeringen. Jag skulle också vilja understryka det som jag uppfattar som ett mycket positivt interkommunalt arbete som pågår just nu, nämligen samordning när det gäller digitalisering och kunskapsdelning.

Ser vi på vad forskningen säger, visar det sig att de som skulle ha allra störst nytta av digitalisering har genomfört det i lägst utsträckning. Detta gäller delvis Åland som helhet, men vi ser också regionala skillnader på Åland. Här finns det, förutom mer tillgänglig vård, omsorg och skola, också pengar att hämta.

Jag tänker särskilt på äldreomsorgen, där digitala hjälpmedel både kan stärka integriteten, möjliggöra tätare vårdkontakter och samtidigt skapa ekonomiska utrymmen för andra satsningar.

Tack för information. Mycket bra.

Talman!

Jag tror det är viktigt, även från den här salen, att understryka att landskapsregeringen gör sitt inom de områden där vi kan agera. Men det finns också mycket som kommunerna kan göra, och där de har direkt intjäningsmöjligheter. Dessa aspekter tycker jag att vi också behöver lyfta fram.

Nu har vi infört informationshanteringslagen, vilket möjliggör en mycket tydligare samordning än vad vi har haft tidigare. Det kan hända att det också kommer speciallagstiftning som berör kommunerna i detta avseende. Här finns ett embryo som behöver tas om hand om mer än vad som görs idag.

Eller på ett allmänt plan kan man konstatera att det finns sådant som kommunen absolut kan göra. Det handlar inte bara om digitalisering, utan även om andra åtgärder.

Om vi tar den här något ökända Höglund rapporten som kom för ett antal år sedan, så lyfte jag flera punkter där kommunerna själva kan vidta åtgärder för att spara pengar.

Talman!

Ledamot Höglund är ju en siffernisse av rang, vilket är beröm, så att det inte missförstås av någon i salen.

Jag tycker personligen att det är ganska intressant, i det arbete som landskapsregeringen behöver utföra i form av myndigheter och allmän förvaltning, att veta hur många anställda vi har, hur många projektanställda vi har och hur mycket som är köptjänster samt hur detta fluktuerar över tid.

Det finns styrkor med att ha egen anställd personal, men det finns också svagheter med det. Jag tycker personligen att det skulle vara intressant om man skulle kunna följa detta över tid och fundera. Är det något som ledamoten skulle kunna tänka sig att driva inom regeringssamarbetet?

Jo, jag var lite inne på att diskutera hur man kan utveckla årsverken. Det handlar om att skapa tabeller där man särskiljer projektanställningar, så att det tydligt framgår vad som gäller. Man kan också särskilja de underliggande faktorerna. När man gör bolagiseringar är det viktigt att förstå vad det innebär. Det är ett steg i rätt riktning.

Dessutom bör man alltid ha i åtanke att när man kanske säger upp någon motsvarande köptjänst, så ska det resultera i ett plus för landskapet på slutraden.

Det är också något som har nämnts här tidigare att det är bra om pengarna kan behållas på Åland.

Talman!

Det är möjligt att det inte är helt lagligt, men det är ändå väldigt lägligt att vi i första hand försöker säkra och möjliggöra för det åländska näringslivet att överleva. Det är ju tack vare dessa pengar som vi har vår välfärd. Det genererar inte någon extra välfärd, det som diskuteras här inom offentlig sektor; vi måste förlita oss på det privata näringslivet.

Jag hade också tänkt ställa samma fråga som ledamoten Wikström angående de 5 miljoner som nu ska gå rakt in i driften. Det är andra gången som denna regering gör detta, och såvitt jag vet har det aldrig tidigare gjorts. Tidigare har det tagits PAF-medel använts för olika investeringar, som till exempel Pommerndockan och annat, men inte för att direkt pytsa in pengar i det stora svarta hålet.

Jag skulle uppskatta om ledamoten försöker driva sin tes vidare i regeringen.

Tack, herr talman!

Jag känner inte heller till att man skulle ha satt in pengar direkt till driften. För investeringar, absolut, som vi alla vet, men inte för driften. Det är ingenting som jag är jätte förtjust i.

Tack, herr talman!

Vårbudgeten är tänkt att ge långsiktighet, och det stöder vi i Hållbart Initiativ. Långsiktighet är en förutsättning för bättre beslut. Men långsiktighet kräver mer än finansiella ramar; det kräver också en strategisk kompassriktning, och det saknar vi i det här förslaget.

En rambudget är inte bara ett tekniskt dokument om ekonomi. Den är inte något slags naturlag som allt annat samhällsbygge ska klämmas in i med skohorn. En rambudget från regeringen måste också besvara frågorna: Räcker ramarna? Leder de i rätt riktning? Om vi inte kan analysera vad våra ekonomiska ramar faktiskt innebär för samhällets utveckling, så reduceras hela processen till en övning i bokföring.

Det är förstås svårt för oss i oppositionen, som inte har tjänstemannaresurser till vårt förfogande, att göra en fullödig analys av om ramarna faktiskt räcker till den omställning som måste till. Därför tar vi Hållbart Initiativ återigen upp en punkt där landskapsregeringen måste ta det strategiska ansvaret när man gör upp rambudget för de kommande tre åren. Det är landskapsregeringens uppgift att visa hur ramarna inte bara håller budgeten i balans, utan hur de samtidigt bär Åland genom klimatomställning, demografiska förändringar och ökade välfärdsbehov.

Budgetramar är inte neutrala naturlagar, men de styr vårt gemensamma samhällsbygge, och därför måste också dokumentet som kommer från regeringen innehålla sådana analyser.

Talman! Landskapsregeringen pratar om överskottsmål och ekonomisk balans. Den stora fråga vi ställer är: Hur styr den här rambudgeten Åland rätt i den omställning som krävs?

Hållbart Initiativ har valt att lämna in ett antal budgetmotioner där vi fokuserar på långsiktig strukturell omställning. Vi börjar med klimatet, eller snarare med dess frånvaro. Det finns inga konkreta resonemang om hur den här rambudgeten tar oss närmare målet om ett klimatneutralt Åland 2035.

Därför föreslår vi igen, med risk att låta som en repad skiva, att landskapsregeringen uppfyller sitt eget regeringsprogram och tar fram klimatlagstiftning som innefattar mål, etappmål, åtgärdsplaner och uppföljning. Vi har noterat den här cowboyretoriken att vi ska sluta planera och börja göra. Men vi vet att det är kostnadseffektivt att planera. Vi vet att det är dyrt att låta bli. Vi vet att goda ambitioner utan struktur i arbetet så lätt rinner ut i sanden. Vi behöver verktygen på plats.

Talman! Vi har också noterat att landskapsregeringen blir nästan barnsligt ivrig och inspirerad av retoriken från Bryssel, att regler och lagar ska förenklas för att öka konkurrenskraften. Jag köper inte rakt av ett narrativ om regelförenklingar, ett positivt narrativ om det. Det låter oskyldigt, till och med klokt, att minska byråkrati, undvika dubbelreglering och underlätta för företag är bra förenklingar. Även Hållbart Initiativ stöder i grunden bra förenklingar. Men vi ska vara medvetna om att det vi nu ser inom EU-politiken inte enbart handlar om förenklingar; det är urvattning av centralt hållbarhetsarbete.

Det handlar om lagstiftning som EU tidigare har tagit fram och som har gjort stora framsteg för att öka företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö. Dessa lagar syftar till att främja rättvisa villkor, minska risker i globala värdekedjor och bidra till den gröna omställningen. Nu hotas de av försvagningar, som kallas förenklingar. Innan vi upprepar det ordet här i salen och från landskapsregeringens sida så måste man vara medveten om detta.

Det är alltså inte en förenkling som gör det lättare att följa lagen; det är en urholkning som gör det svårare att skydda rättigheter, miljö och klimat.

Vad betyder det här för Åland? Jo, att vi måste vara vaksamma i vår roll som implementerare av EU-lagstiftning. Vi får inte bli en blind förlängning av en konkurrenskraftagenda som urvattnar innehållet. När landskapsregeringen skriver i vårbudgeten att man prioriterar regelförenklingar vid implementeringen, då måste vi fråga: Hurdan förenkling? På vems bekostnad?

EU är i förlängningen världens största marknad. När EU ställer höga krav påverkar det globala normer. När vi backar tappar vi ledarskap, legitimitet och verktyg, och där ska inte Åland bidra.

Talman! Också tillväxten behandlas som en slags naturlag som vi människor är satta på planeten för att följa. Att tala om tillväxt utan att definiera vad man menar med det är att lämna fältet öppet för missförstånd. Är det tillväxt av utsläpp, ökad resursförbrukning eller ojämlikhet? Eller är det tillväxt i livskvalitet, trygghet och resiliens som vi eftersträvar?

Vi i Hållbart initiativ vill inte att landskapsregeringen stannar vid traditionella mått som BNP eller sysselsättningsgrad i det fortsatta arbetet med dessa frågor. Vi vill se ett bredare synsätt där utvecklingen också mäter välbefinnande, ekologisk balans och social sammanhållning.

Det finns redan etablerade alternativa mått på ett samhälles framgång som bättre fångar det som verkligen gör ett samhälle framgångsrikt och hållbart. Vi vill att landskapsregeringen tar detta på allvar en gång för alla.

Tillväxt är inte ett mål i sig; det är ett medel, och som alla medel måste det bedömas utifrån om det leder oss i rätt riktning. Därför behöver vi våga fråga: Växer vi eller utvecklas vi? Och vad händer om vi faktiskt försöker göra båda samtidigt?

Talman! Hållbart Initiativ visar också på behov inom den sociala sektorn. När det gäller vården upplever vi att Åland idag brister när det gäller tandvården. Ungefär som att munnen inte räknas som en del av resten av kroppen. Därför föreslår vi en motion om ett högkostnadsskydd eller ett inkomstbaserat tandvårdsbidrag. Munhälsa är inte en lyx; det är en grundläggande del av välfärden. Att kunna laga sina tänder utan att det påverkar hushållsekonomin i månader borde vara självklart i ett välfärdssamhälle.

Vi lyfter också barnets rätt till barnomsorg. Vi vet att landskapsregeringen är sugen på att minska den subjektiva rätten till barnomsorg. Om det har att göra med att man vill minska på kommunernas kostnader eller om det har att göra med någon slags familjesyn inom regeringspartierna har varit otydligt. Men för Hållbart Initiativs del menar vi att alla barn, oavsett föräldrarnas sysselsättning, har rätt till en trygg, lärorik och socialt stimulerande vardag. Det är grundläggande. Att trygga barnomsorgen är att investera i barnets framtid och i samhällets motståndskraft.

Talman! Som jag redan nämnde i en replikväxling när det gäller de aviserade personalminskningarna inom landskapsförvaltningen, så understryker Hållbart Initiativ att minskningarna måste ske på ett långsiktigt smart sätt. Vi varnar för osthyvelprincipen här. Skalar man för mycket och för brett blir det inte mycket kvar av delar av osten, om man säger så. Verksamheten riskerar att börja krackelera, och det blir en dålig arbetsmiljö. Därför behövs det tydliga politiska prioriteringar i det arbetet framöver. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Jag tycker genuint synd om Röblom, för jag märker att ledamot Röblom har ett litet helsicke inom Hållbart Initiativ.

Det här anförandet var en blandning av åsikter från 20-30 olika personer, inom fältet Hållbart Initiativ, som vill ha input i detta gruppanförande. Det saknades en röd tråd.

Det nämndes att det ska vara fri tandvård och att det ska satsas på det, samt andra olika förslag. Ekonomisk tillväxt lyftes också fram, vilket var en förbannelse.

Tillväxt har lyft hela västvärlden från fattigdom till rikedom. Det handlar om innovation, befolkningstillväxt, produktivitet och investeringar. Det är dessa faktorer som utgör framtidsfrågan. Det är det som gör att vi har råd att gå till tandläkaren utan att pappa staten eller landskapet ska betala. Det är de som har råd med miljösatsningar.

Tack, talman!

Öka, öka, öka och öka oändlig tillväxt på en begränsad planet. När jag nämner detta i mitt anförande, så är det för att landskapsregeringen i sin rambudget aviserar att man vill fokusera på tillväxten. Vi från Hållbart Initiativ menar att när man fokuserar på tillväxten så måste man göra det på en bredare ansats än att stirra sig blind på BNP till exempel.

Han som tog fram den moderna användningen av BNP skrev som rad nummer två i sitt resonemang "BNP ska inte vara ett mått för hur framgångsrikt ett samhälle är". Det är för enkelt. Jag förstår inte varför ledamoten Holmberg blir så upprörd över detta. Vi pratar ju om att vi ska arbeta med en mycket smartare syn på tillväxt.

Tack, talman!

Ekonomisk tillväxt är grunden till välfärd. Man kan alltid inkludera andra parametrar om man så önskar.

Europa har ett bra arbete när det kommer till miljö och klimat. Det är inte ökad administration och byråkrati som kommer att rädda klimatet och miljön i Europa. Problemet finns någon annanstans.

Det Europa behöver göra är att bli mer konkurrenskraftigt, så att vi kan behålla arbetsplatser på ett miljö- och klimatvänligt sätt. Det är där som Åland behöver hänga med.

Jag säger det igen, utan ekonomisk tillväxt kan ledamot Röblom och Hållbart Initiativ titta sig i månen efter fri tandvård och allt klimatarbete och miljöarbete .

Ekonomisk tillväxt är grunden till välfärd, och det har varit så sedan 1800-talet.

Tack, talman!

För det första vill jag klargöra att jag inte har pratat om fri tandvård för alla ålänningar. Jag talar istället om ett högkostnadstak, så att även de som har det lite skakigare ekonomiskt ska kunna göra de insatser som behövs i munnen.

Det finns en ganska rolig bild som cirkulerar på Facebook, där världen och miljön är förstörd det går knappt att andas, men man har sparat en fin påse pengar. Det är nästan lite klyschigt att säga det, men sådana tankar får jag när jag hör ledamoten Holmbergs resonemang.

Tyvärr visar detta, i sin enkelhet, på problem med det tillväxtparadigm som råder. I mitt anförande försökte jag belysa att man måste ta andra faktorer i beräkningarna när man diskuterar tillväxt, än bara att bränna, bränna, bränna och köra, köra, köra.

Tack, talman!

Nej, ledamot Röblom, vi behöver ingen egen klimatlag. Vi är bundna av åtgärder från Bryssel och från Finland. Av vilken anledning vill Hållbart Initiativ öka byråkratin? Man vill ha fler rapporter, fler dokument och en större offentlig sektor i bruk.

Finansministern måste jag faktiskt försvara sig i det här läget, för han aviserar i sitt anförande, när han presenterade budgeten, att vi nu har kommit förbi det här pappersdokumenterande. Nu jobbar vi med konkreta åtgärder, och det känns lite konstigt att göra det från oppositionsbänken. Men jag anser att det är rätt väg. Vi behöver inga fler papper, ledamot Röblom.

Tack, talman!

Tack ledamoten Kanborg för påminnelsen om hur tydligt finansministern har framhållit att den här regeringen har övergivit utvecklings- och hållbarhetsagendan samt ett strategiskt klimatarbete.

Det handlar inte om att skapa mer byråkrati eller att producera en massa papperstigrar. Det handlar om att fastställa att klimatarbetet måste genomföras enligt en plan. Jag har själv suttit i landskapsregeringens rum och killgissat på om vi ska satsa på fler elbilsladdare och att vi måste få bort oljepannan. Vad är det strategiska i det? Hur vet vi att de åtgärder vi vidtar är de mest ekonomiskt fördelaktiga? Eller att vi gör dem i rätt ordning?

Om vi ska satsa på elektrifiering, behöver vi till exempel ha tillräckligt med kapacitet i kablarna. Det handlar om konkreta frågor, inte om ökad byråkrati.

Tack, talman!

Det handlar inte om utökad byråkrati, säger ledamot Röblom. Ändå pratar han om saker som innebär en stor mängd byråkrati. Vi måste ha tilltro till marknaden.

Om Europa och Åland ska lyckas få tillväxt, precis som ledamot Holmberg sade, så måste vi skapa den tillväxten, och då kommer också detta arbete att ske automatiskt.

Men vi kan inte lägga på ännu mer byråkratiska bördor på företagen; vi stryper oss själva, och vi behöver inte fler pappersprodukter.

Ledamot Röblom säger att vi måste ha strategier. Vi har arbetat med bärkraft, och nu implementerar man bärkraft, vilket vi förvisso har varit kritiska till. Vi har sagt att detta tankesätt redan har införts. Vi behöver inte fler rapporter. Men ledamot Röblom vill ändå ha fler rapporter. Jag förstår inte detta överhuvudtaget.

Tack, talman!

Återigen, jag vill inte ha mer byråkrati, men jag vill att klimatarbetet ska göras på ett smart sätt.

När det gäller resonemanget på EU-nivå om att befria företagen från olika byråkratiska tvång handlar det i grund och botten om att Europa har valt en utveckling där man vill att företagen ska ta ansvar för sin verksamhet, även i flera led av produktionskedjan. Nu vill man rulla tillbaka detta så att företagen endast ansvarar för det första, andra eller tredje steget. Detta innebär i förlängningen att det blir en tävling om vem som är sämst när det gäller koll på mänskliga rättigheter, och att det inte förekommer barnarbete i textilfabriker och så vidare.

Jag väljer också här i lagtingets talarstol, även om det inte är EU-parlamentet, att lyfta att vi måste vara aktsamma för den utvecklingen.

Tack, talman!

Ledamot Röblom pratar här om det klimatneutrala Åland 2035 och kritiserar landskapsregeringen för att man gör alldeles för lite för att uppnå detta mål. Jag skulle gärna vilja haka på och piska på landskapsregeringen, men jag har svårt att hitta tillräckliga skäl. Nu skulle ledamoten Röblom behöva hjälpa mig i detta.

Hur långt ifrån klimatneutralitet är vi i dag? Och hur långt ifrån klimatneutralitet är vi med landskapsregeringens elektrifiering av skärgårdstrafiken, till exempel? Det är viktigt att vi vet detta för att kunna stämma in i kritiken.

Tack, talman!

Jag håller med Stellan Egeland och det hör man inte så ofta.

Det är just de frågorna vi skulle behöva svar på för att kunna göra en sådan bedömning, kopplat till rambudgeten.

Behöver vi göra stora investeringar någonstans för att uppnå klimatneutralitet och för att minska utsläppen? Ryms dessa inom de här ramarna? Det finns inget sådant resonemang, och därför ställer jag samma fråga.

Tack, talman!

Så ledamoten står alltså här och kritiserar något som han inte har en aning om? Han har ingen insikt i hur långt ifrån klimatneutralitet vi är idag på Åland, och han har ingen aning om hur långt vi är när landskapsregeringen har genomfört de föreslagna åtgärderna. Hur kan han då stå här och kritisera det förslaget? Det blir ju bara varm luft.

Sedan funderar jag på den här avbyråkratiseringen som ledamoten klagar på. Om man ger företagen fritt spelrum, kan de ju köra race om vem som är sämst.

Vi behandlade ju ett lagförslag som handlade om accelerationsområden i samband med förnybar energi, där man vill göra ganska stora byråkratiska förändringar. Man vill kunna minska miljöutredningarna för att snabba på omställningen till förnybar energi. Jag förmodar att ledamoten Röblom, stringent som han är, också är en stark motståndare till det lagförslaget.

Det vi vänder oss emot när det gäller den nuvarande klimatpolitiken är just det som ledamoten Stellan Egeland ger uttryck för, nämligen att man reducerar klimatpolitiken till att enbart handla om att elektrifiera färjor. Man verkar tro att om vi bara gör det, så har vi inga problem kvar. Men om det vore så enkelt, skulle det ju inte vara ett problem överhuvudtaget; vi skulle redan veta hur vi skulle lösa det. Men så enkelt är det ju inte.

Klimatpolitiken är mycket mer mångfacetterad än så. Vi vet att det finns klimatpolitiska åtgärder som bör vidtas på finansavdelningen, på näringsavdelningen samt på social- och miljöavdelningen. Det handlar inte bara om att fokusera på infrastrukturavdelningen och elektrifiera färjor. Det är just detta vi efterlyser: en bredare ansats för att komma åt de åländska utsläppen.

Ja, det var mycket om avbyråkratisering och förenklingar, och att detta skulle leda till kaos och elände, framförallt på miljöområdet. Jag tror inte man behöver vara så orolig för det faktiskt. Även om det blir förenklingar och avbyråkratisering så kommer man fortfarande att ha ett fokus på miljö och den typen av åtgärder. Det kanske inte blir lika högt tonläge som tidigare, men det kommer absolut att finnas.

När det gäller tillväxten så föreslår Hållbart Initiativ att vi ska titta på andra mätmetoder än BNP och strävar efter en mer rättvis bild. Jag håller med om att det kan vara bra att bredda bilden, men samtidigt används BNP av alla europeiska länder och av dem vi har våra historiska jämförelser med. Det är en viktig faktor.

Vi måste komma ihåg att tillväxt är utveckling, och tillväxt är vad som motverkar hunger och fattigdom. Det är tillväxten som ger framtidstro.

Tack, talman!

Till det sistnämnda, jag föreslår inte att vi helt ska överge BNP, men vi föreslår att vi breddar perspektivet och inkluderar andra mått i resonemanget.

När det gäller avreglering och förenkling så sade jag också i mitt anförande, och det är bra att jag upprepar det, att Hållbart Initiativ stöder bra förenklingar som gör det lättare att implementera och efterleva lagstiftning. Vi stöder också att man skrotar onödig rapportering som inte leder någon vart.

Men jag vill flagga för att förenkling i sig är ett positivt ord och det är viktigt att använda det med försiktighet. Vi får inte råka stå här och säga "förenkling" när vi egentligen menar urvattning av miljöregler till exempel.

Jag ser inte likhetstecken mellan det överhuvudtaget. Jag vet att det har förts upp, men jag tycker att det är långt ifrån.

Tillväxt skapar framtidstro. Tillväxten är det som gör att människor vill leva i en hållbar framtid, och då vill man också fundera över hållbarhet. Man anser att man har en framtid.

Idag ser man frånvaro av tillväxt. Det är egentligen därför vi pratar om besparingar, om man ska hårdra det åt andra hållet och därför ser man också hur viktig tillväxten blir även i den offentliga budgeten.

Men tillväxt är något vi kan diskutera och önska sig. Vi bör se vad vi kan göra här i den här salen och vad politiker kan göra överallt är att skapa förutsättningar för tillväxt. Det handlar om att säkerställa att investeringar pågår. Det handlar om teknologisk utveckling, om att ha en utbildad arbetskraft och om att skapa en stabil politisk miljö som företagen vågar investera i. Har man dessa faktorer på plats, kommer tillväxten att komma. Det är det vi fokuserar på. Det är framtiden.

Tack, talman!

Jag uppskattar ledamoten Ekströms resonemang. Jag tycker också att den diskussion som ledamoten Ekström förde i sitt senaste repliksvar är något vi verkligen behöver göra oftare – att helt enkelt prata om vad tillväxt innebär. Vilken typ av tillväxt vill vi ha? Ska den ske till vilket pris som helst, och vad leder det i så fall till? Varför behöver vi tillväxt överhuvudtaget? Jag anser att Ekström för ett bra resonemang, och det är något vi borde diskutera djupare.

Talman!

Det har lämnats in ganska detaljerade budgetmotioner av lagtingsledamot Röblom och Hållbart Initiativ. Nu ligger de på bordet och har presenterats, så det är dags att försöka replikera på dem.

Det råder en stor oro för den vilja som regeringen har uttryckt, att begränsa den subjektiva rätten till heltidsbarnomsorg för alla. Vem bär ansvaret för barnets utveckling? Är det vårdnadshavarna eller är det samhället?

Jag undrar också, när man genomförde den här reformen under förra mandatperioden, tillkom det ju väldigt mycket kostnader för kommunerna. Jag fortsätter i nästa replik.

Tack, talman!

Det är föräldrarna som ansvarar för sina barn. Den repliken är talande för synen på familjen, där föräldrarna har ansvar för sina barn. Ja, jag håller med.

Men jag anser att det inte är för mycket av den sortens resonemang som bör blandas in, oansvarsfullt, i diskussionen om behovet av den subjektiva rätten till barnomsorg. Istället borde vi vara överens om att barnet har rätt till denna barnomsorg för den sociala utvecklingen och för pedagogiken. Jag ser inget motsatsförhållande i att föräldrarna ansvarar för sina barn.

Tack, talman!

Jag tror att jag kan lugna ledamoten med att ingen kommer att föreslå att småbarnspedagogik ska fråntas någon i sin helhet. Diskussionerna som pågår, såvitt jag vet, handlar om att alla barn ska ha tillgång till småbarnspedagogik.

Om man har möjlighet att vara hemma och ta hand om sitt barn större delen av dagen, finns det dock en möjlighet att begränsa de timmarna.

Jag vill också nämna på politikområde nummer 5 som dras med inbesparingar på 4 miljoner över planområdet. Om man ska gå in och ersätta kommunerna för dessa utökade kostnader, blir det väldigt, väldigt tufft. Då måste man också kunna svara på vad som ska tas bort inom det politikområdet.

Tack, talman!

Jo, det handlar ju om prioriteringar och vad man har råd med och så vidare.

Jag ser fram emot att få ta del av de förslag som landskapsregeringen kommer att lägga fram, särskilt när det gäller att nagga den subjektiva rätten till barnomsorg i kanten. Det ska bli intressant att se hur resonemanget kring detta utvecklas, samt att få ta del av de ekonomiska beräkningar som ligger till grund för förslaget. Jag är också nyfiken på den kunskapsbas som används för att komma fram till ett sådant lagförslag.

Talman!

Jag skulle vilja ge en eloge till ledamoten. Jag måste ärlighetens namn säga att jag hörde inte hela anförande, men jag fastnade särskilt för den del som betonade att detta är en väldigt teknisk rambudget. Den är verkligen teknisk, och det är i stort sett bara sifferuppgifterna som är av intresse för oss.

Om man hänvisar till Sverige, där man har tagit sin modell ifrån, stämmer det ju inte alls. Den här rambudgeten som vi har här är otroligt stympad jämfört med hur man beskriver den faktiska verkligheten och vad man vill åstadkomma, till exempel i Sveriges riksdag.

Därför tycker jag att det var intressant att ledamoten lyfte fram detta. Det finns åtminstone två humanister i den här salen, även om vi också förstår oss på siffror och matematik. Så tack för det!

Tack, talman!

Det jag har ställt mig frågande till, både förra året och nu, är att man plockar ut siffrorna ur ett sammanhang. Man vill att vi ska förhålla oss till dem utan att riktigt förstå vart de leder och vad som behöver göras, samt om det räcker och så vidare. Det gör att det fortfarande är lite knöligt att förhålla sig till det här.

Jag har också fått kommentarer om att mina motioner är för detaljerade, samtidigt som jag upplever att jag har försökt hålla mig på en strategisk och bred nivå. Men det är fortfarande inte helt klart hur vi ska förhålla oss till det här dokumentet.

Talman!

Det finns också en inlärningskurva, inte bara för landskapsregeringen utan även för oss här i salen. Det är ju sant.

Jag tittar till exempel på de budgeterade medlen för civilt försvar från Sveriges regering. Där har man gjort på det viset att det finns skilda sidor där man kan gå in och ta del av inriktningen för civilt försvar 2025-2030.

Det är just detta som jag också har efterlyst i mina tidigare diskussioner. Det enda som inte tillåts är skärgårdstrafiken och ÅHS, där sitter det de facto sitter så kallade parlamentariska grupper som arbetar med detta. Samtidigt slår man fast här att så här ska det vara. ÅHS styrelse har haft sex förslag och fyra har redan försvunnit, utan att vi har fått klarhet i vilken vård som ska ges här på Åland.

Talman!

Bästa lagting. Dagens framställning är egentligen en ganska enkel historia. Det handlar om det första hela året, där vi tillämpar det nya finanspolitiska ramverket. Uppgiften är kort och gott att fastställa ramen för 2028 och konstatera att inga ändringar görs i ramarna för 2026 och 2027. Målet att uppnå en nollbudget 2030 står fast.
Är det orimligt och för tuffa inbesparingar? Ja, det får vi se. Men efter ett första år är det för tidigt att bara kasta in handduken.

Efter ett första helt år kan vi konstatera att de kostnadsramar som sattes för 2025 ledde till inbesparingar, utan alltför stora plågor. Vi kan också se att det blir tuffare för varje år som går, och att vi nu kommer till det som på riktigt kan vara avsikten, det vill säga reformer över hela linjen av arbetssätt och strukturer som är ineffektiva, omoderna och väldigt kostsamma.

Talman! För oss socialdemokrater är utgångspunkten att det som står på sidan fyra i budgetdokumentet. "Välfärden ska säkras på en fortsatt hög nivå". För att säkra välfärden måste vi ha långsiktighet, både när det går bra och när det går dåligt. Det innebär att vi jobbar målmedvetet framåt utan några tvära kast och med ett öppet sinne för förändringar inom vården, trafiken och förvaltningen.

Landskapsregeringen presenterar i dokumentet ramarna för respektive politikområde, i enlighet med det rambeslut som vi fattade i fjol. Under respektive område listas en rad insatser och frågeställningar som man arbetar med. Vissa är konkreta och tydliga, medan andra är lite mer svävande. Det speglar rimligen att man på vissa områden har kommit en aning längre, medan man på andra har kommit kortare och därmed mindre konkret. Men så ser politiken ut, det vet ni alla.

Det finns en god vilja att avbyråkratisera och att delegera, och det har det funnits i alla regeringar. Den som har författat det här papperet, Nina Fellman, minns detta. Hon har skrivit: "Konkreta förändringar har vi hittills sett dels inom ÅHS, dels inom skärgårdstrafiken. De långsiktiga budgetramarna ges för ÅHS, man måste börja se över områden där det finns en överkapacitet av bäddplatser och ineffektiva arbetsmetoder. Samtidigt det som gör oss ålänningar både äldst och friskast i Norden bevaras." Det är jätteviktigt.

Vi har gott hopp om att vi med en strategi för framtidens vård kan uppnå just detta, och att vi nu faktiskt också i vår litenhet kan se det som en fördel. Vi bygger in största möjliga flexibilitet i den åländska vården och bygger bort onödiga strukturella hinder som många patienter och vårdtagare upplever dagligen.

Det som inom skärgårdstrafiken tvingades fram var en monumental kris, som ni minns, har lett till en omstrukturering som annars hade tagit väldigt många år. Det kommer att visa sig vara ett lyckokast i arbetet att få ner kostnader och skapa ett förutsägbart och flexibelt trafiksystem i framtiden.

Vi ser att bolagisering av landskapets verkstad kan bli nästa utvecklingssprång, kopplat med tydliga steg mot kortare rutter som är möjliga att elektrifiera. Tänk vad häftigt! Det börjar äntligen hända saker på det här området.

Förvaltningsutveckling och dito effektivisering är absolut nödvändigt, inte bara som en inbesparing, utan för att vi på Åland, till följd av en stor investeringsskuld och en eftersläpning av lagstiftningen, har varit i fara att faktiskt trilla av hela det digitaliseringståget. Våra medborgare kräver idag att vi ska ha samma digitala tjänster och arbetssätt, och det måste vi leva upp till, till exempel Kanta och allt annat. Man ska kunna sköta alla sina ärenden på nätet, vilket man inte kan på Åland. Vi är inte kopplade egentligen någonstans. Jag gissar att det har varit mer en självstyrelsepolitisk fråga än något annat.

När man beskriver målsättningen att cirka 30 tjänster inom förvaltningen och myndigheter årligen ska försvinna, betyder det inte att 30 personer årligen sägs upp. Istället använder man sig av kommande pensionsavgångar, bolagiseringar och verksamhetsförändringar för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det är också viktigt att tänka på att det finns en stor rotation inom offentlig sektor, när folk avbryter sina tjänster och så vidare, så det är ingenting som är särskilt dramatiskt.

Ett gott exempel är den process som det har varit ganska mycket skriverier om, gällande läkarsekreterare inom ÅHS, där man har dragit in 21 tjänster, men idag är man nere på eventuellt tre stycken personer i höst. Så det kanske är lite stora ringklockor och mycket demonisering av vad den här regeringen egentligen sysslar med. Man har också kunnat bereda majoriteten av de anställda andra tjänster någon annanstans. I själva verket är det kanske inte så hårt som det låter från början, och det tyckte jag också att ledamoten Roger Höglund förklarade på ett klart och tydligt sätt i sitt anförande.

Med det sagt, det blir ändå tufft, och vi behöver höja ett varningens finger för att vi nu reformerar vården, trafiken, infrastrukturen och hela självstyrelsens ryggrad, alltså förvaltningen, medan kommunerna går i stort sett helt orädda ur den här processen.

Det kommer kanske en tid, bästa lagting, när vi blir tvungna att välja mellan en självstyrelse värd namnet och 16 kommuner som inte längre är kommuner, för att vi har fört över alla funktioner som kommunerna har till andra instanser, men ändå behåller en dyr och ineffektiv kommunal administration.

Ett varningens finger också för att det som är baksidan av effektiviseringar inom offentlig sektor, det vill säga en växande arbetslöshet. Vi ser att siffrorna stiger, även om vi nu ännu är på en rätt låg nivå, och vi ser oroande tecken på både långtidsarbetslöshet och att ungdomsarbetslösheten stiger. Det här är indikationer som kan bli kostsamma om vi inte lyckas stävja utvecklingen, och om vi inte gör det genom fromma förhoppningar att alla ska vilja bli närvårdare, till exempel.

Nya arbetsplatser är svåra att skapa. Därför är framtidssatsningen på havsbaserad vindkraft, hur långt i framtiden förväntningarna än ligger, en välkommen sak. Låt mig påminna om vilka enorma stöd som krävs för att få kärnkraften till ett alternativ, och vilka oerhörda pengar vi fortfarande subventionerar fossilindustrin med. Grön energi och pengar är ingen dålig sak om vi lyckas förverkliga det på ett bra sätt. Vi tror inte på att säga nej till framtiden.

Slutligen en påminnelse. I enlighet med regeringsprogrammet ska en utvärdering av KST-reformen genomföras med sikte på lagstiftning som stärker ålänningarnas sociala skyddsnät och minskar byråkratin. Denna utvärdering bör åtföljas av en diskussion kring möjligheter och utmaningar med en egen åländsk socialpolitik, där vi kunde frigöra oss från en del av de nivåskillnader som vår litenhet skapar gentemot Finland. Det är sådana här saker vi borde diskutera här i lagtinget. Hur ska vi få en vettig socialpolitik som är anpassad för Åland och våra åländska förhållanden? Jag vet att jag har med mig oppositionen i den här frågan, åtminstone ganska stora delar av den.

Socialdemokraterna stöder härmed förslaget och ser fram emot att regeringen ska förverkliga dessa ramar i årsbudgeten till hösten. Jag tycker att hade varit jobbigt att sitta i opposition just nu idag, för det är väldigt mycket saker som jag känner att jag står bakom. Jag ser fram emot att jobba framåt tillsammans med det här gänget i regeringen. Tack!

Tack, talman!

Tack ledamot Eckerman. Jag dristar mig till att ställa en fråga relaterad till ledamot Röbloms resonemang om tillväxt, även om det inte var något som ledamoten tog upp i sitt anförande. Men vitsen är väl att vi ska diskutera med varandra.

Jag har mitt ursprung i den politiska vänstern och vill citera FN:s generalsekreterare Guterres, som konstaterar att vi lever i en artdöd som vi inte har sett på 65 miljoner år. Vi har en klimatkris som är bortom all kontroll.

På Åland konsumerar vi motsvarande fyra jordklot. Ska hela världen kunna konsumera som vi gör här på Åland? Är det så enkelt att varukonsumtionsbaserad tillväxt är lika med utveckling? För mig är det självklart att vi måste ställa frågan: vilken tillväxt inom vilket område?

Vill ledamoten Mogens Lindén att hela Åland ska kunna leva? Vill vi ha en grön omställning? Vill vi ha ett rent hav? Vill vi ha en plats där folk kan leva, bo, minska fattigdomen och så vidare? Vad är Mogens Lindéns lösning på detta? Jag tycker att det mest handlar om en massa frågor och antaganden.

Vi arbetar just nu med en jättestor grön omställning inom skärgårdstrafiken. Det är det första och största steget som någonsin har tagits för att minska de fossila utsläppen, som är bland de största vi har på Åland. Så vad är alternativen? Jag anser inte att detta är en diskussionsklubb för ideologiska frågor; vi behandlar faktiskt budgeten här.

Jo, det är så att ibland har man inga svar. Det finns svåra dilemman där det inte finns några enkla svar. Faran inom den politiska världen är ofta att man är tvärsäker och man har en agenda. Jag anser att vi måste ställa komplicerade frågeställningar och lyfta fram dem. Vad kan vi göra? Det finns inga enkla svar. Vällovliga ambitioner finns.

Jag kommer att gå in på hur jag ser på detta mer konkret i mitt anförande. Jag är medveten om att det är lite vid sidan av.

För mig, som satt i opposition förra perioden, har det varit frustrerande att se att det inte har hänt någonting överhuvudtaget inom den gröna omställningen.

Jag tycker att vi nu har tagit kliv framåt. Vi har identifierat vad som är det största problemet: var utsläppen finns på Åland, och de är främst i skärgårdstrafiken. Dessutom har vi också väldigt stora utsläpp från biltrafiken.

Personligen skulle jag gärna önska att vi satsade lite mer pengar på kollektivtrafiken, men det ligger tyvärr inte i mina händer, eftersom det inte finns någon budget för det.

Tack, talman!

Jag tycker att det var ett ideologiskt klart och tydligt anförande, vilket gör det mycket lättare att föra en diskussion här i salen.

För det första vill jag säga att 30 årsverken per år är väldigt mycket. I landskapsregeringens material nämns ingenting om någon bolagisering eller att man kan överföra folk. Det står istället att det ska handla om en naturlig avgång i princip. Det är det som är kärnan i frågan, och jag tror att det blir väldigt svårt att förverkliga, med tanke på att många av våra tjänstemän har en mycket specifik roll i förvaltningen. Det finns inte tio personer som gör samma sak, så där tror jag att det kommer att krävas mycket arbete.

Sedan har också ledamoten ställt självstyrelsen gentemot kommunerna och påstår "kommunerna har en dyr och ineffektiv administration". Nej, det har inte Brändö kommun, och många andra kommuner har det inte heller. Deras administration är så slimmad att den borde vara ett föredöme för bland annat Mariehamn.

Jag har haft örat ute i förvaltningen och diskuterat med folk som jobbar i huset. De undrar om det är självstyrelsen eller kommunerna som ska ta ansvar. Jag tycker att det här är en jätteviktig framtidsdiskussion. Jag har inte sagt något om kommunernas ekonomi och jag tänker inte heller diskutera enskilda kommuners ekonomi.

Men vi ser att det finns ett behov av att göra något åt det här området. Jag tror att både Pro Åland och andra måste börja se på frågan med nya ögon. Vi behöver titta mer seriöst på vad som gäller. Är det självstyrelsen eller ska vi behålla kommunerna?

Talman!

Jag ser väldigt allvarligt på den här frågan. Jag tycker inte om när man från talarstolen ställer kommunerna gentemot självstyrelsen. Man säger att man har lyssnat in förvaltningen, men jag vill ändå erinra ledamoten om att hon faktiskt sade att kommunerna har en kostsam och ineffektiv administration. Jag vill påpeka att så inte är fallet.

De strukturella förändringar vi har gjort tidigare har kostat multum. KST håller på att ruinera vissa kommuner. Kanske vården har blivit bättre, men administrationen har ökat. När jag arbetade på Högskolan på Åland för många år sedan hade jag en chef. När jag slutade fanns det fyra administrativa led. Ta Ålands gymnasieskola, administrationen ha ökat, ta Ålands hälso- och sjukvård, administrationen har ökat. En större organisation betyder inte automatiskt att det blir billigare eller effektivare.

Själv sitter jag som ersättare i Ålands brand- och räddningsmyndighet, som omfattar 16 kommuner, så jag håller faktiskt med.

Tack, fru talman!

Jag tänkte fortsätta på det här spåret med kommunerna. När man pratar om att landskapet nu måste spara in och att kommunerna inte gör något, så är det ju inte så.

Jag tror att de åtgärder som vidtas, framförallt bland våra mindre kommuner, är viktiga. När de inleder samarbeten med andra, ofta större, kommuner, så får det sällan stora tidningsrubriker. Det är en process som sker organiskt och över tid.

Ett exempel på detta är Geta kommun, där det idag på kommunkansliet finns två personer som arbetar deltid. Resten av arbetet sker i samarbete med Finström, ett samarbete som har utvecklats över tid. Det är ett tydligt exempel på hur kommunerna arbetar för att öka samordningen och effektiviteten, helt utan att landskapet säger att nu ska kommunerna bort eller att vi ska slå ihop dem.

Jag ville bara betona och att nyansera det lite, kommunerna gör nog sitt med de medel de har.

Man kan också se det på det här sättet: Under tidigare diskussioner om vad som är den viktigaste existensen så har det funnits olika synsätt inom Ålands lagting och Ålands landskapsregering. I vissa perioder har man värnat om självstyrelsen, medan man i andra perioder har fokuserat mer på kommunala frågor. Det har varit en ganska flytande situation.

Jag tycker att den här frågan är jätteintressant. Vi vet att vi har vissa begränsningar när det kommer till intäkter, och att olika saker kostar olika mycket. Om vi ska fortsätta på ett hållbart sätt, som ledamöterna Röblom och Lindén förespråkar, måste vi fundera på vilka vägar vi ska ta. Vad är det vi ska behålla? Vad är det vi ska värna om? Vad är det som är viktigast?

Åland ska vara en plats där alla kan bo och klara sig bra.

Tack, fru talman!

Det här motsatsförhållandet mellan självstyrelsens utveckling och den kommunala strukturen, som den ser ut idag, får nog stå för ledamoten själv, för det är något som jag överhuvudtaget inte håller med om. Vi har en lång tradition av att ha våra kommuner, de har utvecklats över tid.

Det kan ligga något i det som ledamoten säger: Vad händer när vi flyttar över ansvarsområden? Vad blir kvar? Kommunernas individuella makt inom det kommunala fältet blir mindre för varje gång vi flyttar över något. Skillnaden är då att detta sker i samklang med medborgarna, på ett sätt som inte skapar stor friktion i samhället. Det är ett sätt att utveckla samhället som alltid är att föredra.

Det här resonemanget om självstyrelsens utveckling och kommunerna, jag får inte alls detta att gå ihop. Hur menar ledamoten, att det skulle finnas ett motsatsförhållande här? Vi ska vara stolta över det decentraliserade beslutsfattande som vi har här på Åland.

Det är så att idag vi har väldigt många olika kommunförbund och sammanslutningar. Vi har en landskapsregering, EU, den finska lagboken och den åländska lagboken för 30 000 personer.

Med det menar jag inte att det är något fel eller konstigt, men jag vill påpeka att när vi diskuterar tjänster inom landskapsförvaltningen, vilket är vad vi gör nu i samband med budgeten, så är de allra flesta anställda kopplade till självstyrelsen. De är anställda för att upprätthålla självstyrelsen.

Det är den här diskussionen jag skulle vilja ta upp på ett mer allmänt plan. Vi måste förstå att självstyrelsen är viktigare än den struktur vi försöker bevara just nu. Vi behöver tänka längre framåt och fråga oss: Var är vi i framtiden?

Tack, talman!

Ledamot Eckerman för ett resonemang där hon rättfärdigar den storskaliga exploateringen av Norrhavet i form av projektet Sunnanvind. Jag förmodar att det är ett sätt att mota Olle i grind, och hon nämner de otroliga subventionerna av fossilindustrin. Det är något som kommer upp då och då i debatten här.

Då undrar jag: vilka subventioner av fossilindustrin är det som ledamoten tänker på?

Ledamot Egeland vet nog svaret på sin egen fråga, skulle jag säga.

Det jag menar är att som ålänning, mittemellan vaggan och graven i ålder, har jag sedan jag var liten sett hur fossilindustrin, alla utsläpp och föroreningar samt det ohållbara levnadssätt har förstört vår närmiljö.

Jag kan inte stå här och påstå att vi inte ska ta ett steg framåt, att vi inte ska förändras, eller att vi inte ska göra någonting. Vi har ett helt förstört hav. Vi har alger och föroreningar, och det finns olika platser på Åland där man inte ens kan bygga eller göra någonting på grund av all smuts och skräp i marken.

Är det så vi ska fortsätta? Eller ska vi ta steget bort från det ohållbara som vi vet om? Vad ska vi göra? Ska vi bara stå kvar och vänta?

Tack, talman!

Jag förstår inte riktigt på vilket sätt det här kunde vara ett svar på min fråga.

Det som ledamoten sade, och som har upprepats flera gånger i debatter, är att vi subventionerar den fossila industrin. Jag frågade vilka subventioner hon syftade på, och svaret jag får är att hon hittar alger och smuts.

Jag tycker inte heller att det är speciellt trevligt med alger och smuts, men jag frågade specifikt om vilka subventioner det handlar om, eftersom hon gång på gång påstår att vi subventionerar den fossila industrin. Jag vill veta vilka subventioner ledamoten tänker på.

För övrigt är det så att både förbrukningen av fossil energi och elektrisk energi har minskat över tid här i Norden, båda de två har minskat ganska mycket. Man är ju på väg åt rätt håll och det var vi redan innan den gröna omställningen och innan vindkraftsetableringarna.

Men svara gärna på frågan!

Jag vet att ledamoten i England egentligen kan svaret på sin egen fråga.

Det enda som egentligen framkommer från partiet Obunden Samling just nu är främst retorik mot den gröna omställningen, särskilt mot havsbaserad vindkraft. Det börjar bli lite tröttsamt för oss som ledamöter i Ålands lagting att lyssna på detta.

Tack för det, talman!

Jag måste lite ändra om min inledning. Jag är nämligen väldigt intresserad av subventionerna av den fossila näringen. Jag tycker att det skulle vara bra om ledamoten Eckerman kanske i en replik kunde informera oss andra. Jag är faktiskt intresserad, alldeles på riktigt, av vad det är som ledamoten avser.

Men nu ska vi diskutera rambudgeten. Som vi alla vet är rambudgeten ett nytt verktyg för Åland, och det finns förståelse både hos förvaltningarna och hos oss som sitter här i salen att det tar tid att få tag i rutiner och tydlighet. Men det oroar mig att årets version är så mycket mer informativt begränsad än vad den har varit tidigare. Finansministern har vid två tillfällen hänvisat till att det har varit ett gemensamt möte med lagtinget. Jag vet inte riktigt när det mötet har varit, men jag vet i alla fall att jag inte har deltagit i det, och även andra ledamöter här i salen känner inte till det.

En annan sak som man brukar hänvisa till är Sveriges riksdag och regering, där vi har tagit modellen ifrån. Där vågar jag nog säga att deras rambudget är betydligt mer informativ än den som nu har presenterats här. Det som jag personligen saknar är kostnadsutvecklingen per politikområde. Jag hörde också med finansministern om att det var möjligt att få det, men det var inte möjligt. Det var för detaljerat, sade han.

Tittar vi till exempel på politikområde två, som bland annat omfattar beredskapsfrågor, nödalarmsystem och materialanskaffning, så ska vi komma ihåg att det vi tittar på här är driften. Då ser vi en ökning från 27,86 miljoner 2025 till 29,49 miljoner under planperioden. Jag tycker att det skulle vara viktigt att förstå vad som ligger bakom den här ökningen. Är det något med det civila försvaret, som jag har förstått att landskapsregeringen jobbar väldigt intensivt med? Finns det inga planer som man kan delge Ålands lagting och därmed också Ålands folk?

Ett annat tungt område är ÅHS. Där är det väl ingen regering, mig veterligen, inklusive min egen, som på något vis har lyckats spara något. Det som händer nu är att man ökar från år 2025,från 105 miljoner - jag avrundar det nu lite löst - till 115 miljoner år 2028, alltså en ökning med 9 miljoner. Då ska vi observera att vi talar om driften här. Vi talar inte om investeringar av något slag. Jag tycker att det skulle vara viktigt att förstå på ett övergripande plan vad som ligger bakom den här ökningen och att säkerställa, från min horisont som parlamentariker, att den är välgrundad. Det är stora pengar, och det behövs transparens om vilka åtgärder och behov som motiverar den här utvecklingen. Det behövs en offentlig debatt.

I samband med budgetpresentationen den 12 december klockan 09.30, i ett replikskifte med minister Zekaj, frågade jag ganska enträget, om ett meddelande hit till lagtinget med en presentation över de övergripande hälso- och sjukvårdsplanerna som landskapsregeringen har. Även med beaktande av att jag vet att det sitter en arbetsgrupp och arbetar med det. Det utlovades då. I början av april kom det också ett mejl från ministern där han sade att nu ska vi diskutera det här, men inte i det offentliga rummet, utan på något lite annat vis som jag inte riktigt förstod. Nu kom det ett mejl igår där det har flyttats till augusti. Jag kan förstå att man som ny minister är lite tidsoptimist. Men debatten ska föras i den här salen. Det är här vi folkvalda sitter. Det är den här debatten som återges i medierna. Det är här som ålänningarna ska ha möjlighet att ta del av de planer som finns.

Jag tycker att det rent ut sagt blir fel när man sitter i ett planeringsarbete och ändå kommer med skrivningar i budgeten. Jag förstår också landskapsregeringens sits att man vill leverera något, men det blir lite underligt och minskar legitimiteten för förändringsarbetet och det minskar också det demokratiska inflytandet.

Jag ska nu nämna fyra saker som jag antingen direkt saknar, som jag ogillar eller som jag känner mig lite lurad på. Den första är självstyrelsen. Inte ett enda ord om självstyrelsen! Finns den inte, eller behöver man inte säga något om den? Behöver den inte utvecklas? Finns det inga tankegångar? Med tanke på hur orolig omvärlden är, så kan det väl finnas all anledning att man har kunnat skriva något om det. Om de goda relationerna till Finland, som jag uppfattar att man har, och om det nordiska samarbetet på det övergripande planet, något sådant finns inte.

Det som jag direkt ogillar är att man återigen plockar 5 miljoner och sätter till driften rakt in i driften, utan att man kan specificera det. Det har inte gjorts tidigare, jo i fjol av nuvarande sittande finansminister, men inte före det.

Jag tycker också att det är både bra och dåligt, om man kan säga så, men jag förstår att årsverken behöver minska. Man ska minska de nästan 100 årsverken över en treårsperiod. Men samtidigt borde man ju i så fall åtminstone kunna tala om med säkerhet hur många anställda man har. Om det sedan är projektbaserat eller i vilken form det finns och hur man avser att gå vidare, kanske i form av köptjänster.

Sedan finns det också saker som är "nice to have". Det låter mycket bättre på engelska än när man säger "trevligt att ha". Det finns verksamheter som landskapsregeringen bedriver som inte är lagstadgade. Har man alls tittat på dem? De pengar som satsas på hållbarhetsarbete, det finns ingen lagstiftning kring. Jag vet inte hur många anställda som arbetar med det, hur stor tid det tar av förvaltningen. Men det är bara en fråga. Jag säger inte att man ska lägga ner det, men diskuterar man allt sådant som är "nice to have" men som lagen inte kräver?

Det som jag kanske ändå känner mig lite lurad på är det här VIS-projektet. Jag tyckte att vi slet hund för att få det här projektet på rull. Min uppfattning, men den kan vara felaktig, var faktiskt att det här var första gången som vi skulle få ett patient- och klientregistersystem som omfattade alla, och att din befattning skulle avgöra vilken access du skulle få till det här. Nu visar det sig att så inte är fallet, och det gör mig besviken. Jag ser att här kommer enorma kostnader som inte finns medtagna någonstans.

Avslutningsvis vill jag säga att Pro Åland har lämnat in tre motioner. Den första handlar om vården som ska erbjudas vid ÅHS i framtiden. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag tycker att det är direkt felaktigt att Ålands hälso- och sjukvårdsstyrelse har fått in sex förslag, man har ratat fyra och man har två kvar. Man funderar på om man ska bygga nytt eller om man ska jobba vidare med det grundmaterial man har. Jag tror att vi alla förstår att något måste göras åt hälso- och sjukvården och de byggnationer som finns där. Men jag tycker att första frågan måste väl ändå vara: Vilken vård ska erbjudas på Åland? Vilken vård ska erbjudas på Åland och av vem? Här rekommenderar jag att man tittar på Gotland, som redan för många år sedan arbetade med att köpa tjänster inom olika specialiteter. Jag tycker att det strategiska arbetet, som jag har förstått pågår, är det arbete som borde ligga till grund innan ÅHS börjar plocka bort alternativ. Jag vet inte vilka alternativen var, men jag känner att man jobbar lite bakvägen där. För övrigt stöder jag satsningar inom hälso- och sjukvården.

Jag tycker också att man kunde göra en informationsdrive när det gäller självstyrelsen till alla åländska hushåll och skolor på något vis. Om man sedan väljer att göra det digitalt eller bjuda in till samkväm eller något annat, men det är sist och slutligen där vår trygghet finns i dagsläget. Vår trygghet finns i självstyrelsen. Där finns våra möjligheter att påverka vår egen vardag och vår verklighet i stor utsträckning. Låt alla se och få den möjligheten att vara med i samhällsbygget. Det krävs inte så mycket.

Den tredje handlar om trafiklösningar i skärgården. Det blev lite märkvärdigt när ministern gick ut och presenterade ett förslag medan den så kallade parlamentariska tankesmedjan är förlagd med munkavle. Ledamöterna i trafikråden runt i kommunerna började ringa och fråga mig: "Hej, vad är det som planeras där? Vet du?" Nej, tyvärr, jag vet inte. Det är inte officiellt ännu. Det ska bli det i höst.

Avslutningsvis önskar jag landskapsregeringen lycka till. Jag hoppas att vi i budgeten som vi får på bordet här i höst ska ha betydligt tydligare skrivningar. Tack!

Tack, talman!

Jag passar på att svara på frågan som ställdes till ledamoten Eckerman, som fick ta hand om mitt gruppanförande eftersom jag inte hann tillbaka.

Om man tittar på IMF:s hemsida - jag valde en källa som inte skulle kännas som någon sorts sossefantasier - så listar man ganska omfattande hur världen subventionerar den fossila industrin. Detta sker dels genom att hålla nere konsumentpriserna på bränsle och bensin genom skattesubventioner av olika slag, dels genom investeringsstöd till fossil industri, inte bara inom energi utan även inom kemisk industri och så vidare och även genom offentliga upphandlingar.

Enligt IMF uppgår dessa stöd till betydande belopp. Jag fortsätter gärna om ledamoten ger mig möjligheten.

Talman!

Jag ger gärna ledamot Fellman möjligheten framledes också.

Men det som jag reagerar på, och jag tror kanske att andra i salen också gör det, är när ledamoten säger "vi". Vi ska inte längre subventionera. Min uppfattning är att vi, alltså Ålands lagting inte subventionerar den fossila industrin.

Det gör vi nog också genom att återanvända, upphandla bränsle och så vidare.

Men om jag får fortsätta med den globala siffran för hur världen subventionerar den fossila industrin, så är det enligt IMF 7,1 % av världens BNP som går till fossil industri. Det är så mycket att jag knappt kan förstå vad 7 triljoner innebär, särskilt eftersom det är på engelska på IMFs hemsida. Men 7 miljoner biljoner, det är mera pengar än jag kan greppa, och detta inkluderar inte ens kostnaderna för luftföroreningar, klimatförstöring, miljöproblem och andra negativa effekter av klimatförändringarna.

IMF har också föredömligt listat en mängd möjligheter att frigöra sig från beroendet av att subventionera den fossila industrin. Så det här är inget hittepå. Det handlar om att massor, massor, massor av pengar går in i detta. (… taltiden slut).

Talman!

Jag vill bara säga att jag har full respekt för det som ledamoten Fellman säger. Jag är helt övertygad om att siffrorna är alldeles korrekta.

Men i kontexten av att vi diskuterar budgeten för landskapet Åland ifrågasätter jag var det finns subventioner till den fossila industrin i här i vår Ålands budget. Ledamoten tog nämligen inte med den delen, att detta var ett globalt perspektiv som hon ville lyfta in i debatten.

Nu förstår jag sammanhanget, och jag tackar för förklaringen.

Fru talman!

Jag tänkte ta upp det som ledamoten var inne på, nämligen att vi tidigare har fått besked om att det ska komma meddelanden och information. Det har ju skett ganska många gånger nu, om vi ska vara helt ärliga.

Det började med sjukdomsavdraget, där vi skulle få besked om kompensationsåtgärder vid årsskiftet. Vi har ännu inte sett något, och nu handlar det om det sjukvårdsmeddelande som utlovades under våren, vilket vi inte heller kommer att få se. Vi har dessutom fått löften om att de klienter som är placerade i Sverige skulle få information i mars, om jag inte minns fel. Det handlar om tre tillfällen där landskapsregeringen har lovat att något ska hända, men så har det inte blivit.

Det är därför bra att ledamoten betonar dessa frågor, och det är något man verkligen funderar på: Hur mycket kan man lita på vad landskapsregeringen säger och lovar att de ska göra?

Vi diskuterade detta i budgeten, att saker och ting som planeras långsiktigt, så allting landar under samma ram. Det är mycket som sägs, men av det som sägs, vad är det som faktiskt görs?

Talman!

Det är nog ett svaghetstecken från regeringen att man inte kan arbeta med lite längre framförhållning och att man exkluderar lagtinget i de här interna processerna.

Det var ledamoten Mika Nordberg som tidigare förde ett resonemang om upphandling av färjetrafik, där vi ska låsa fast lagtinget, beslutsmakten, för 15 år framåt, om det var uppskattat i x antal hundra miljoner. Det är väl i och för sig en delvis annan fråga.

Men jag tycker inte att man ska vara rädd från landskapsregeringens sida att dryfta sina planer och sina visioner i lagtinget. Man ska ändå komma ihåg att ett meddelande är en viljeyttring, och vi ska också komma ihåg att regeringsprogrammet, som ska ligga till grund för diskussionen här och som ska vara vägledande, har väldigt lite med verkligheten att göra och inget nytt har aviserats.

Så är det och det är det jag försöker framföra här också. Om vi tar skärgårdstrafiken som exempel, så finns det visioner i den här budgeten som visar på avsikter att genomföra vissa åtgärder. Men mycket av detta är osäkert och beror på hur situationen utvecklar sig och vad kostnaderna blir. Det är väldigt lite som är fastslaget.

Kanske skulle vi vinna på att inte alltid uttrycka oss så bergsäkert om hur saker och ting ska gå till och vad som ska hända. När det händer så många gånger att det inte blir som utlovat, tappar man förtroendet för det som sägs. Det var det jag försökte förmedla i min första replik också. Ja, jag har gjort det nu.

Talman!

Det finns åtta politikområden i budgeten, och det är egentligen bara på två av dem som man åtminstone skriver något med framtidssyfte. Det ena är skärgårdstrafiken och det andra ÅHS. De övriga sex områdena, som till exempel civilförsvaret som jag nämnde tidigare, nämns inte alls. Jag tror att många ålänningar är intresserade av det.

Däremot vill jag också påpeka att det inom utbildningssektorn och faktiskt även inom finans fanns något tydligare skrivningar. Men det finns nog en del att arbeta med där ännu.

Talman!

Först vill jag säga att det var bra. Det förslag som ledamoten har kring information är mycket positivt. Jag tycker att det är helt rätt att genomföra en sådan här kampanj för att informera om självstyrelsen och att skapa konkret informationsmaterial till våra skolor.

Jag vet att de redan har mycket bra digitalt material som används i skolorna, men vi kanske behöver tänka lite mer på att inte exkludera de vuxna i familjen. Det är viktigt att barnen får bra information, men vi har också många som flyttar till Åland, och det är viktigt att de vet vad självstyrelsen verkligen innebär. Så jag vill verkligen omfamna detta förslag och tycker att det är en bra idé.

När det kommer till vårdstrategin och sjukhuset tar jag det i nästa replik.

Talman!

Jag ska göra en liten utvikning med talmannens tillstånd. I morse på nyheterna rapporterades det att många män drabbas av cancer. En undersökning visar att 40 % av männen inte har någon aning om vilka de första symptomen på cancer är, särskilt när det gäller hudcancer. Det är en oroande insikt.

Nu förbereder man på den svenska sidan en riktad kampanj via civila försvaret och jägarklubbar, där det främst finns män, för att öka medvetenheten om detta. Men borde inte alla veta vad de första tecknen på hudcancer är? Tydligen inte.

Det är samma sak med självstyrelsen. Den här åsnebryggan är inte särskilt snygg, det kan jag erkänna. Men det är viktigt att vi visar alla möjligheter för ålänningarna, inte bara för de som har bott här länge, utan även för de nyinflyttade.

Så tack för stödet!

Talman!

Jag tycker att ledamoten har bra motioner som jag kan omfatta till stor del, särskilt när det gäller vården, vårdstrategin och sjukhuset ÅHS. Man märker här att man inte är van vid att oppositionen inte är med i styrelsen, och vi sitter i en situation där vi har alldeles för lite information.

Jag sitter med i den parlamentariska referensgruppen kring vårdstrategin och blev ytterst förvånad när jag läste i tidningen om planerna kring sjukhuset. Där känner jag att det inte är med mening, utan jag tror att man i regeringspartierna diskuterar dessa frågor kring budgetramar och utgår ifrån att alla vet vad som pågår. Men vi som sitter i oppositionen har verkligen inte tillgång till all den informationen.

Det behövs en förbättring i kommunikationen med lagtinget, och vi behöver ha en dialog med varandra.

Talman!

Jag vet att detta är en fråga som särskilt Moderat Samling har drivit ganska intensivt, nämligen huruvida oppositionspartierna ska ha representation, till exempel i ÅHS styrelse och även i andra styrelser. Jag fick i alla fall den uppfattningen att landskapsregeringen istället skulle vara mer frekvent i sin information till lagtinget. Men där har vi inte sett något.

Det är lite synd, för jag tror att alla som sitter i den här salen vill väl när det gäller Ålands hälso- och sjukvård. Jag tror att vi alla delar de stora målsättningarna, men vi vill alla vara med och diskutera vilken väg vi bedömer är den mest förnuftiga.

Jag vill också säga att jag tror att många av de subspecialiteter som finns hos oss idag bör upphandlas från andra håll, kanske inte bara från Sverige och Finland, utan även längre bort i världen.

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos tar upp ÅHS och fastighetsfrågan. Jag tänkte passa på att klargöra några saker.

Det är fortfarande så att ärendet är under beredning, vilket är viktigt att komma ihåg.

Vid det senaste styrelsemötet tog man till kännedom alternativen, och diskussionen ledde till att beredningsarbetet fortsätter med två alternativ. Grovt taget kan man säga att det ena alternativet är greenfield alternativet, dvs. att bygga ett nytt sjukhus på en helt ny plats, medan det andra alternativet innebär att bygga på samma plats som den nuvarande sjukhusbyggnaden. I det senare fallet utnyttjar man det som går att utnyttja och sätter upp en ny fastighet bredvid.

Arbetet fortgår, och det är ingalunda så att vi utesluter något i det här skedet. Nu går vi vidare, och i nästa steg är det Fastighetsverket som arbetar med platsfrågan och fastighetsutvecklingsplanen, i samarbete med ÅHS.

Talman!

Tack till ledamoten för informationen. Det är exakt samma sak som har stått i media, så vi har kunnat följa det där.

Jag tycker dock att det är intressant att fundera på vilka specialiteter vi ska ha, vilken vård och vilka vårdutrymmen som behövs, när vi fortfarande inte har bestämt punkt ett: Vilken vård ska erbjudas inom offentlig sektor? Och punkt två: Vilken vård ska vi försöka köpa upp lokalt? Punkt tre: Vilken vård ska vi köpa externt? Jag anser att man borde ha ett bättre grepp om dessa frågor innan vi börjar överväga om vi ska bygga nytt eller renovera.

Sedan var det också så att fyra alternativen försvann. Varför försvann de? Hur såg beställningen ut som har gått från styrelsen för att göra den här analysen? Det är intressanta frågor som vi inte får svar på här.

Tack, talman!

Det är jätteintressanta frågor som ledamoten ställer, men det visar också att ledamoten tror att processen har kommit längre än vad den faktiskt har. Det har i åratal pågått förarbete av ÅHS behov idag. Samtidigt har processen kring en ny vårdstrategi kommit igång. Planeringen av nya fastigheter baseras på arbetet med den nya vårdstrategin.

De beslut som har tagits hittills är inte på något sätt låsta till hur sjukhuset exakt ska se ut. Istället ska de baseras på detaljplanering, platsplanering med mera. Detta arbete pågår och kommer att fortsätta. Det finns stor anledning för lagtinget och landskapsregeringen att diskutera detta gemensamt längre fram.

Att påstå att vi har tagit beslut i förväg är fel, däremot måste vi försäkra oss om att processen går framåt.

Talman!

Jag kan konstatera att vi inte riktigt har en samsyn i den här frågan, exakt var i processen vi ligger nu och jag är inte ensam om att ha dessa frågeställningar. Det betyder också att ÅHS kanske borde ha varit lite mer strategisk i sin kommunikation ut till allmänheten.

Det här vårdstrategiarbetet har ju inte pågått så länge. Det startades upp under dåvarande minister Annette Holmberg-Jansson, om det var under det sista året eller året före det, för att man skulle få klarhet. Vad är det för vård som ska erbjudas, och vem ska producera den? Vad ska vi redan nu bestämma? Den här specialutrustningen, ska vi inte ha den utan köper vi in. Ska vi ha helikoptertransporter också, eller ska vi göra ett bättre samarbete med svenskt räddningsflyg till exempel?

Det finns många frågor. Jag hoppas att det kommer ett meddelande hit till lagtinget.

Talman!

Ledamoten kom med ganska vassa ordalag och nämnde minister Gunell, som inte kunde vara närvarande för att ta en replik. Det påstods att Gunell skulle ha sagt att så här ska det bli med linjedragningarna. Det är dock inte min bild överhuvudtaget. Min uppfattning är att man förde fram förvaltningens förslag som är under arbete, as we speak.

Inom tankesmedjan upplever jag att vi utreder flera olika alternativ. Vi har inte låst oss till något enskilt just nu, utan vi ska resonera oss fram till det som framförallt de flesta kan omfatta och som också är bäst, särskilt ur ett ekonomiskt perspektiv.

Talman!

Det är så att jag har ett informationsunderskott i förhållande till ledamoten Benny Pettersson. Jag baserar mitt uttalande på hur frågan har framlades i massmedia och hur den har uppfattats av skärgårdsbor som har varit i kontakt med mig, samt av andra bosatta på Åland som har intresse av skärgårdstrafiken.

Många uppfattar att här förvaltningen lägger fram ett förslag, och tankesmedjan arbete, enligt vad jag har förstått, kommer inte att vara offentlig. Detta skapar en stor oro i skärgården. Vad är det som gäller? Blir det förvaltningens förslag eller något annat? Vem stöder vad?

Jag anser att denna oro måste tas på allvar. Det handlar om våra egna vägar och möjligheterna att ta sig fram över havet.

Vidare i den här motionen, jag citerar direkt: "Däremot är det ställt utom allt tvivel att den så kallade tvärgående linjen upphör och då finns inte längre något incitament för investeringen i ett nytt fäste på Snäckö."

Det är möjligt att jag har läst slarvigt, men jag ser inte ordet "Snäckö" överhuvudtaget i det här budgetförslaget. Du får gärna rätta mig på den punkten om jag har fel.

Men att man utreder vad ett sådant färjfäste blir att kosta är helt essentiellt om vi ska kunna bedriva ett trovärdigt arbete inom den parlamentariska tankesmedjan. Vi måste ta reda på vad saker och ting kostar, och vi måste ta reda på vad det eventuellt kan spara. Så enkelt är det med det.

Det jag lyfter i min motion är att det saknas ett helhetstänk. Det är bara bitar som presenteras, lite här och lite där. Orsaken till att jag nämner Snäckö färjfäste beror på att ministern och regeringspartierna har aviserat att den tvärgående linjen inte längre ska trafikera dit. Om det inte finns någon trafik dit, är det väl ändå ganska logiskt att man inte bygger ett nytt fäste. Det är så mitt resonemang har gått.

Vi får hoppas att tankesmedjan nu kommer med goda alternativ som regeringen sedan kan bearbeta vidare, och som vi får ta en fortsatt diskussion om här i lagtinget.

Tack så mycket, fru talman!

Det tycks råda ganska omfattande konsensus gällande vårbudgeten i lagtinget, och det är bra. Vi är nog alla överens om att landskapets finanser måste bli bättre och komma i balans, och det görs inte över en natt. Det är en bra plan här. Jag tycker också att det finns många bra förslag i den här kanske ändå lite tråkiga utskriften.

Jag vill passa på tillfället att ge några anvisningar till landskapsregeringen om vad jag ser som möjliga utvecklingsområden inför det budgetförslag vi ska få i höst. Därför lämnar jag in tre motioner, som kanske kan ses som lite gammal skåpmat.

Det första handlar om bolagisering av högskolan. Jag tycker att vi inte ska vänta längre. Vi ska ta det tuffa steget att bolagisera högskolan i enlighet med de utredningar som har gjorts under åren. Det finns också en bolagiseringsplan framtagen av en jurist som numera dessutom arbetar inom förvaltningen. Med ganska enkla medel kan man uppdatera den. På det här sättet skulle man ge ansvaret åt högskolan att ta hand om sin verksamhet.

Man ska också slippa den debatt som uppstod kring exempelvis Michael Sars, om man för över ansvaret helt och hållet till en extern part. Så är det också uppbyggt i riket. Det är aktiebolag som bedriver yrkes- och högskoleverksamhet. Jag skulle gärna se att man signalerar till högskolans styrelse att åtgärder i den riktningen ska tas under den här mandatperioden.

Den andra motionen handlar om begreppet lågfrekvent skärgårdstrafik. Jag är lite orolig för att vi läser in olika värderingar i begreppet lågfrekvent. Jag skulle vilja att det definieras tydligare och att man signalerar framtidstro, som det har nämnts i tidigare anföranden, gentemot skärgården, skärgårdens näringsliv och de som pendlar till och från skärgården. Det finns en trafik som garanterar framtiden för dessa arbetsplatser och för näringslivsutvecklingen.

Vi har tidigare talat om att fastställa en servicenivå för skärgårdstrafiken. Jag vet inte om det är helt synonymt med begreppet kostnadstak för skärgårdstrafiken, men det handlar om att formulera vad man avser med att skala ner trafiken från högsäsong till lågsäsong, men ändå garantera verksamheterna.

Jag vill inte föregripa tankesmedjans arbete som jag har uppfattat som väldigt positivt. Det finns bra framåtsyftande förslag där som jag hoppas att vi kan börja diskutera mer frekvent bland befolkningen också. Det finns bra ambitioner där.

Jag skulle inte vilja vara så dyster gällande befolkningsutvecklingen i skärgården. Jag har funderat mycket på det genom åren. Jag flyttade till Föglö 1985, då det magiska talet var 600 invånare. Idag 2025, efter 40 år, är invånarantalet 500. Det har alltså gått ner. Samtidigt har fritidsbostäderna ökat; vi har nu 750 fritidshus. Fritidsbostäder är av en helt annan kvalitet än vad det var på 80-talet. Folk bor i sina fritidsbostäder även under den lågfrekventa säsongen.

Föglö, som jag känner bäst och har haft intresse av att forska i, hade 1 800 invånare på 1800-talet. Det var på tok för många, och det fanns inte arbete åt alla. Många barn fanns i gårdarna, och många valde att flytta bort för en högre levnadsstandard, till exempel till USA eller Sverige. På 1960-talet var det en stor utflyttning till Sverige. På 1920-talet var invånarantalet 1 200 på Föglö. Men som jag sa tidigare så var det år 1985 600 personer och idag är det lite drygt 500.

Men på 1800-talet fanns det inga fritidsbostäder. Det var 1 800 invånare. Idag i juli beräknar vi att invånarantalet är 3 000. Det ställer helt andra krav på den kommunala servicen och servicen från näringslivet. På det sättet så skulle man kunna avdramatisera den kommunala tillhörigheten, mantalsskrivningen, så skulle se mycket bättre ut för just de skärgårdskommuner som i övrigt är ganska hårt drabbade.

Min tredje motion handlar om servicecenter, där jag tycker att vi ska börja tänka mer och mer i samband med den här typen av organisationsförändringar. Åland ska röra sig mot en enda kommun, och därför tycker jag att servicecentret ska kunna betjäna också kommunerna i den mån de önskar det. Vi vet att kommunerna är ganska hårt pressade, och det är svårt att hitta skalfördelar i de här små organisationerna. Det är också svårt att samarbeta om vissa tjänster, särskilt om man ligger lite perifert. Därför tycker jag att det skulle vara ett bra initiativ om också kommunerna kunde ingripa i det.

Jag minns att den salige finansministern Lasse Wiklöf en gång sade att man ska kunna skala upp den här verksamheten. Redan då talade man om servicecenter och att man skulle kunna skala upp verksamheten så att också kommunerna kan köpa tjänster därifrån.

Jag tycker att Fastighetsverket är en fantastiskt fin satsning. Jag tycker att vi också när det gäller Fastighetsverket ska börja tänka på att det är ett Fastighetsverk för hela Åland, även för vissa kommuner eller för alla kommuner för min del. Fastighetsförvaltningen skulle centraliseras, det finns en oerhörd kompetens inom Fastighetsverket som små kommuner har svårt att leva upp till, men det är samma lagstiftning som man ska tillämpa.

Till sist vill jag säga att jag skulle kunna tänka mig att man använder PAF-medel för allmännyttiga ändamål lite tuffare än vad man har gjort hittills. PAF:s inkomster härleds nästan uteslutande i dagsläget från spelverksamhet utanför Åland. Det är alltså inte ålänningarna som bidrar till kassan i någon större utsträckning, så därför tycker jag att vi också borde använda dessa medel, eftersom vi har ett behov av investeringar i allmännyttiga ändamål. Tack, fru talman!

Tack, fru talman!

Tack ledamoten, bra anförande! Jag håller med om det sista angående PAF-medel till allmännyttiga ändamål, till exempel en sjukhusbyggnad, om man inte hittar finansiering via extra medel från staten.

När det gäller organiseringen av högskolan så har den diskuterats många år och många gånger, och jag har själv varit med i dessa diskussioner utan att bli helt övertygad, om jag ska vara ärlig.

Högskolan har en egen styrelse och är en egen myndighet. Det finns resultatavtal, så man har utvecklat den här biten väldigt långt. Men jag har aldrig sett nyttan med bolagiseringen i sig. Kan ledamoten berätta lite mer om vad den stora vinsten med det är?

Talman!

Tack, ledamot Höglund. Det är helt riktigt att högskolan blev en resultatenhet; det är ett bra steg. Då ser man mycket tydligare hur ekonomin ligger.

En stor fördel med att universitet och högskolor kan åtnjuta en självständigare ställning är att de kan fatta strategiska beslut utan att behöva gå igenom utbildnings- och kulturavdelningen. Ärenden ska de upp till den politiska landskapsregeringen, det blir ibland back, vilket ofta har lett till en långsam process. Det har blivit en del fram och tillbaka, och när rektorn byts ut kan det hända att man inte kommer vidare med viktiga frågor.

Naturligtvis följer det också ett ansvar. Det är värt att påpeka att Åland är ganska litet, och att hitta extern finansiering kommer att vara en tuff uppgift.

Just externa finansiärer var ett av argumenten för bolagiseringen; det var ett sätt att få extern finansiering. Sedan sades det att det nog är möjligt att inom dagens organisation också att få extern finansiering. Vad som är sanningen där vet jag inte riktigt, eftersom det kom olika budskap.

Går man in för en bolagisering så är det förknippat med ändringar av lagstiftning, momsproblematik och så vidare, om jag minns rätt. Det finns en utredning som visar vad som måste göras. Men innan man når den bolagiseringen måste man helt enkelt begära ändringar härifrån. Jag kommer inte ihåg om det var momslagen eller hur det var. Om det här går fel och att man inte får de här ändringarna, så blir det oerhört dyrt i form av moms för högskolan.

Fru talman!

Alldeles riktigt, det där måste utredas, förstås. Definitivt.

Talman!

Vad gäller bolagiseringen av högskolan så presenterade undertecknad den 6 november 2018 en rapport med avdelningschef Rainer Juslin som bisittare på Högskolan på Åland, hur bolagiseringen skulle kunna genomföras. Det har nu gått några år sedan dess, ett lagpaket togs fram tidigare och processen har varit aktuell under åtminstone 7-8 år.

Själv har jag varit positiv till en bolagisering, framförallt för att högskolan då skulle få en annan juridisk ställning, vilket skulle ge en mer autonom position med större rörelsefrihet. Detta skulle också möjliggöra en aktivare roll i utvecklingen av det åländska samhället.

Som nämndes i föregående replik, skulle det även ge möjlighet till extern finansiering, vilket på sikt kan leda till att landskapet behöver investera mindre pengar i verksamheten.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Asumaa. Vi är väl pålästa i den här frågan och inser fördelarna med det som diskuteras. Vi har också studerat yrkeshögskolor i riket, hur de är uppbyggda. Man kan säga att vi redan är frälsta. Men vi har en bit kvar att vandra, eftersom vi behöver övertyga några till. Regeringen har ju trumfkortet i handen, vilket ger oss möjlighet att ta ett steg längre fram.

När det gäller finansieringen, extern finansiering och forskningen, så man skulle hoppas att det privata näringslivet kan engagera sig mer aktivt, kanske genom att investera i aktiebolag och finansiera forskning eller utbildning på ett offensivt sätt.

Även om vi inte har så många utbildningsprogram på Åland, så skulle sjöfarten kunna vara ett område som kunde rädda (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Högskolan har, som vi vet, haft och har fortfarande en stor betydelse för det åländska samhället. Jag anser att högskolans betydelse i framtiden skulle kunna och borde vara väsentligt större än vad den är idag, även inom det åländska samhället.

För att utveckla högskolan behöver vi vidta åtgärder. Den juridiska formen är en funktion som möjliggör utveckling och kanske även nytänkande. Annars riskerar vi att fortsätta som vi gör nu, där allt förblir som förr. Detta är en rambudget, och givetvis finns det möjlighet att få mer preciserade skrivningar angående bolagiseringen av högskolan till hösten.

Personligen hoppas jag att vi skulle kunna ha det bolagiserat klart till 2028, tio år efter att slutrapporten om hur bolagiseringen kunde göras presenterades. Det skulle vara fint.

Tack, fru talman!

Jag är benägen att hålla med om det som sades här. Jag kan inte heller tänka mig ett Åland utan en högskola. Definitivt inte. Det skulle vara ett lågvattenmärke om vi skulle bli av med den.

Jag ser också att ett aktiebolag skulle kunna ta lite mer ansvar för sin verksamhet. Som sagt, de skulle kunna ragga extern finansiering eller inleda samarbeten med andra yrkeshögskolor, vilket skulle bli intressant för deras del.

Talman!

Jag vill tacka ledamoten för anförandet. Jag tycker att den motion som ledamoten har angående turlistor och anpassning till brukarnas behov är intressant.

Jag är en av de 3 000 personer som vistas på Föglö året runt faktiskt, och jag ser hur det spelar roll vilka dagar på året man åker. Till exempel, förra veckan, på en torsdag, kom jag med morgonturen från Föglö och möttes av tolv långtradare och lastbilar som stod och väntade på att åka till Föglö, plus alla bilar. Kön var längre än vad den brukar vara på sommaren, mitt i vintern, eller ja, det är väl inte vinter längre, men det känns som vinter där ute.

Det här är förstås svårt. Det handlar om företag och vägar som byggs. Men det påverkar ju de som bor där.

Tack, fru talman!

Tack, ledamot Holmberg-Jansson. Jag tror att vi var på samma färja den morgonen. Jag noterade att de tre första turerna lämnade fordon från Svinö, den morgonen. Det är nästan uteslutande hantverkare och entreprenörer som använder dessa tidiga turer. De som ska bygga på sina altaner, de stiger inte upp så tidigt, utan de kommer lite senare.

Det är viktigt att trafiken fungerar för de fastboende, men även för näringslivet. Det är en stor utmaning. Jag ser dock med tillförsikt på tankesmedjans arbete kring detta. Jag har noterat att folk är medvetna om att det kommer att bli tryck på Föglölinjen i framtiden. Det är helt säkert. Det måste finnas en lösning på detta.

Talman!

Jag har visats när jag har passligt och möjlighet på Föglö under de senaste 13 åren, och jag har märkt en enorm skillnad i trycket på transporterna under vissa perioder. Det är tydligt att det har skett stora förändringar. Precis som flera har påpekat, har bilarna blivit större och vi ser fler släpvagnar. Men det måste ändå fungera.

Jag känner att det finns ett behov av mer flexibilitet. Turlistorna är idag uppdelade i en sommarturlista och en vinterturlista. Kanske borde vi börja med sommarturlistan lite tidigare? Det är ju under maj månad som många åker till sina stugor, så den borde inte börja den 31 maj. Därför tycker jag att motionen är bra.

Dessutom är det viktigt att upphandlingarna inte är styrda till specifika klockslag, till exempel, när Eckerölinjen börjar gå klockan 08.00 kan det bli problematiskt för man hinner inte med avgången klockan 06:30, man vill ändra med bara en kvart.

Talman!

Tack! Det är alldeles riktigt. Jag tror att förvaltningen har tagit lärdom av detta och kommer att ha mer flexibla skrivningar gällande de här starttiderna och sluttiderna för trafiken framöver.

Tack, talman!

Tack så mycket ledamot Juslin för anförandet och de inkomna budgetmotionerna.

Jag tänkte resonera lite vidare kring den här motionen, som handlar om servicecentret och möjligheterna för kommunerna att eventuellt delta i ett sådant. Jag skulle önska att ledamoten kunde utveckla hur man tänker sig att ett sådant deltagande skulle se ut.

Skulle man ingå som en kommun i en helhet och bidra till hela verksamheten och hela avdelningen? Eller är tanken att man ska kunna köpa tjänster? På vilket sätt? Jag är intresserad av att få en mer utmålad bild av hur ledamoten har sett det här framför sig.

Tack, fru talman!

Tack, ledamot Listherby. Jag har inte utvecklat den tanken så detaljerat, men jag kan tänka mig att det kanske handlar om en köptjänst. Jag kan tänka mig att inte alla kommuner är intresserade av detta. Större kommuner kanske kan sköta det själva, men för alla de mindre kommunerna är det en annan sak.

Som jag skriver i motionen handlar det kanske om bokföring och löneräkning i första hand. Jag tror på skalfördelar, och framförallt på kompetensen hos en expertorganisation att tolka avtal och liknande. Det är den väg jag kan tänka mig att vi skulle kunna lösa detta på.

Det kan hända att det också finns kommuner som köper tjänster på den privata marknaden, och om de vill fortsätta med det så måste de naturligtvis kunna göra det också.

Tack, talman!

Jag delar ledamotens åsikter om att ett sådant här servicecenter stärker små enheter och skapar större, mer robusta och resilienta enheter. På så sätt kan flera personer täcka upp för varandra, vilket minskar sårbarheten som ofta uppstår när en enda person ska vara "tusenkonstnär" på en viss ort.

Jag vill också ställa en fråga angående detta. Det är viktigt att tänka på att om man ska ha det här som en köptjänst, så vill vi ogärna att det offentliga ska konkurrera med det privata. Det ska inte bli en konflikt mellan dessa två sektorer.

Så länge det finns privata aktörer som kan hjälpa till med bokföring och löneräkning så då kanske det är bättre att låta det privata sköta dessa uppgifter. Samtidigt kan man överväga en annan modell om man vill involvera kommunerna framöver.

Tack, fru talman!

Jag är helt enig i det resonemanget. Den som vill köpa det från den privata marknaden måste naturligtvis kunna göra det till konkurrenskraftiga priser. Det innebär också att servicecentret måste kunna vara konkurrenskraftigt.

Men framförallt handlar det om att kunna konkurrera med den kompetens som krävs för att tolka avtal och liknande. Det är den aspekten som jag anser vara mycket värdefull.

Jag slutar där.

Talman!

Ledamöter, jag känner en oro över hur vi kan upprätthålla vår fina sjukvård på Åland. Vi är ju bara 30 000 invånare, men vi har en väldigt, väldigt fin sjukvård.

När jag läser igenom den här tilläggs- eller rambudgeten ser jag på sidan 5 om att ÅHS är på väg mot en ny era av möjligheter, omsett om det blir ett nybygge eller en renovering, så tar digitaliseringen fart. Smarta vårdsystem gör det enklare för personalen att möta patienter.

På sidan 23 anges ett framtidsanpassat sjukhus. VIS kopplar ihop vårdens alla nivåer, IT-samordningen minskar dubbelarbete och frigör tid för patientnära insatser. Resurserna styrs efter det faktiska vårdbehovet, och pengarna hamnar där de gör störst nytta. Det som finns gemensamt i dessa skrivningar är att man talar mer om VIS-system, digitalisering och lokaler, istället för att utgå ifrån patienters behov.

Vilken vård ska vi ha? Vilken specialsjukvård? Vilken primärvård ska vi ha? Vad ska vi kunna erbjuda i framtiden för våra 30 000 invånare? Vi vet att specialsjukvården blir alltmer subspecialiserad. Vi kommer att behöva köpa högspecialiserad sjukvård. Bemanningen inom sjukvården kommer sannolikt att vara en stor utmaning i framtiden, delvis på grund av vår upp- och nervända demografiska pyramid och en kraftigt sjunkande nativitet.

I början av 90-talet när jag kom hit 1995 så var vi 25 000 invånare och då hade vi över 300 förlossningar. De senaste åren, med 35 000 invånare, så har vi haft 200 förlossningar. Det är ganska alarmerande siffror.

Något som jag alltid lyfter fram är att sjukvårdens grund är det mänskliga mötet. Så har det faktiskt varit sedan Hippokrates dagar för 2 500 år sedan.

I Finlands läkartidning och i Helsingin Sanomat har man de senaste åren mycket drivet av Aki Lindén, som har erfarenhet av egenläkarmodellen i Björneborg, så har man ställt frågan: Hur ska vi kunna skapa ett fungerande egenläkarsystem på Åland?

Det finns många internationella studier som visar att ett välfungerande egenläkarsystem är väldigt kostnadseffektivt och avlastar specialsjukvården. En undersökning från 1995 visade att av de 25 patienter som varje dygn besöker akuten, så var 40 % primärvårdsfall, vilket innebär att de skulle kunna sköta sin primärvård om vi hade ett egenläkarsystem som fungerar.

Hur fungerar då ett egenläkarsystem? Jag hade förmånen att arbeta några år på Kvartersakuten vid Odenplan, där vi hade öppen mottagning alla förmiddagar. Patienterna kunde träffa sin egen läkare samma dag. Alla patienter i distriktet kunde träffa sin egen läkare första vardagen. I en av våra privata läkarstationer har vi en mycket välfungerande drop-in-mottagning. Man går dit och blir omhändertagen. Så här fungerar primärvården i Spanien, Frankrike och i stora delar av Sverige, där man har kvartersakuter, samt i Norge och delar av Danmark. I Sverige har vi Kalmarmodellen och kvartersakuter.

Men hur är det då på Åland? Idag är väntetiden för att få en icke akuttid till hälsocentralen fyra veckor. Det är inte bra och blir också kostsamt, plus att det är besvärligt för patienten.

Finlands läkarförbund rekommenderar 1 200 patienter per allmänläkare, vilket skulle betyda att vi behöver 25 allmänläkare på Åland. Vi har idag 18 tjänster, varav tre sysslar med annat än allmänläkare. En arbetar enbart med skola och barnrådgivning, en med geriatrik och en är huvudsakligen administratör. Det finns 15 allmänläkare, men vi borde ha 25.

Vi har på ÅHS ungefär 80 läkartjänster, lite drygt. När jag frågade den dåvarande chefläkaren hur många köptjänster vi har, så framkom det att vi hade ett 40-tal som kom på egen firma.

Den stora utmaningen utifrån mitt perspektiv - och jag erkänner att jag är partisk eftersom jag har jobbat inom primärvården i huvudsak, men även inom företagshälsovården och inom specialsjukvården - är att ha ett fungerande egenläkarsystem. Det fungerar faktiskt ganska bra i Godby, som är en liten perifer mottagning, vilket säkert folk i trakten kan intyga.

Nu har det skett stora förändringar. Vi försöker implementera ett nytt VIS-system. Men det finns ett antal problem, som receptfunktionen, kopplingen till Kanta och till receptcentraler och koppling till FPA. Sannolikt kommer man att få jobba i olika system. Enligt uppgift kan det ta upp till två år innan receptskrivningen fungerar.

Jag läste i dagens tidning att man nu har upphandlat transkriberingen, och vi får hoppas att det lyckas. Att man gjorde denna upphandling berodde inte på att man ville effektivisera, utan att åstadkomma årliga besparingar. Vi får hoppas att det går bra.

I såväl regeringsprogrammet som i budgeten för 2025 lyfts vikten av att utveckla patientgruppens och personalens inflytande fram. Ibland har det nämnts här i salen att det finns goda möjligheter till personalinflytande, till exempel genom samarbetskommittén. Jag har suttit i den i flera år, och om man vill veta hur folk upplever det så bör man kanske fråga personalen ute på verksamheten hur de upplever samarbetskommittén. Jag tror inte att personalen uppfattar det som ett bra forum för inflytande.

Vi har ett patientråd som startades för ett par år sedan, men det var inte så att man lät de tolv organisationerna inom HandiCampen komma med representanter. Istället gjordes det på basen av tidningsannonser, och en ledningsgruppsmedlem är ordförande i detta råd.

Jag ställer en retorisk fråga: Borde inte någon i vår ledningsgrupp, som består av 7-8 personer, jobba med patientarbete? Borde inte någon ha fötterna i den kliniska myllan? I styrelserummet finns inte en enda person som representerar kärnverksamheten och möter patienter. Vi har tre politiker, varav två sitter här i salen och tre så kallade sakkunniga. Jag tittar på protokollet från den 22 maj där 24 personer deltog i mötet och ingen från kärnverksamheten. Protokollet från den 25 april deltog 14 personer och ingen som sysslar med patientarbete. Protokollet från den 25 mars deltog 12 personer med och ingen som sysslar med patientarbete.

Den stora utmaningen, kopplad till hur vi ska bygga om sjukhuset och skapa den bästa möjliga kostnadseffektiva sjukvården på Åland, är att involvera personalen i mycket högre grad än vi här i lagtinget. Frågan är hur man kan göra det. Ska vi ha seminarier, arbetsgrupper med mera? Det har man i viss mån haft. När det gäller VIS-projektet så finns det personalrepresentanter.

Men vi kan fortsätta vara stolta över vår fina sjukvård. Vi kan vara glada att vi inte är ett finskt välfärdsområde där man hänvisar till sparbeting och gör drastiska neddragningar.

Sedan har man företagit, i namn av förbättringar, olyckliga förändringar. För ungefär två år sedan lades receptionsfunktionen på hälsocentralen i Mariehamn ner av outgrundlig anledning, vilket betyder att patienter vandrar fram och tillbaka till den stora receptionen. En orolig, rädd patient vill möta en människa.

Jag var där för en vecka sedan för att spola mina öron inför en framtida hörapparat. Sköterskan berättade att om jag skulle ha något som krävde en läkartid, så jag skulle få vandra en bit ner till stora polikliniken för att göra en tilläggsbetalning innan jag kunde träffa läkaren. Det är inte riktigt vettigt.

Detta har ni hört i olika varianter flera gånger så det är ingenting nytt. Men jag tycker det är prematurt att idag börja tala om ett nytt sjukhus. Det är ingen fulminant katastrof. Det finns problem, det måste moderniseras, men hur det ska se ut är kopplat till den vårdstrategi som ska slutföras under 2027. Det är olyckligt att man kör igång med planeringen redan nu, innan man vet vilken sjukvård vi ska ha på Åland.

I Stockholm vet ni kanske att Nya Karolinska sjukhuset blev en av världens dyraste byggnader, med ett stort antal brister som man har fått korrigera, som golvbrunnar utan avrinning etc.

Det viktiga är hur vi ska involvera personalen på golvet i processen. Idag leds processerna av landskapsregeringens hälso- och sjukvårdsbyrå och en parlamentarisk referensgrupp i samarbete med ledningsgruppen. Men var finns personalen? Det är dags att ordna seminarier och arbetsgrupper för att involvera personalen och patientorganisationer.

Sjukvården står för en tredjedel av landskapets budget, och för att få en så kostnadseffektiv sjukvård som möjligt måste vi involvera personalen, som också nämns i regeringsprogrammet. Vi måste skynda långsamt och börja inventera behoven. Vilken vård ska vi ha och vilken ska vi köpa? Först därefter kan vi gå in på detaljplanering av lokalfrågan. Det brinner inte. Det pågår ingen katastrof. Jo, jag vet att det finns problem, men det är ingen katastrof. Utvecklingen i de finska välfärdsområdena förskräcker.

Slutligen, jag tycker det vore intressant att veta hur många konsulter vi har anlitat. Vi vet att i VIS-projekt visade revisionsrapporten att det handlade om tio konsulter till en kostnad av 2,5 miljoner. Jag kan inte nämna företagens namn, men det har anlitats ett stort antal konsulter de senaste åren, och det borde redovisas hur det ser ut. Kanske har benägenheten att anlita konsulter delvis en koppling till den bristande kontakten med personalen på golvet.

Jag avslutar med tre ord: Personalinflytande. Personalinflytande. Hur får vi mer personalinflytande i ÅHS? Tack!

Tack, talman!

Tack för det anförandet. Ledamoten Lindén har arbetat mycket inom primärvården och med den förebyggande vården också. Min fråga är: Kan man dra några slutsatser rent hälsopolitiskt kring det att man skulle ha ett egenläkarsystem jämfört med att det är så som det är nu, att man får tid till den som råkar ha lediga tider? I skärgården är det förstås lite bättre till den delen, även fast de inte är på plats så ofta. Men skulle man kunna dra några socioekonomiska eller andra fördelar om man skulle införa ett egenläkarsystem?

Tack ledamot Thörnroos. Jag tycker att jag framhöll det. Jo, det finns många studier jag kan hänvisa till. Det är ett tiotal studier som jag kan dela med mig av i morgon om någon är intresserad.

Det handlar om personkontinuitet i ett team som består av en distriktssköterska, en allmänläkare och en undersköterska, som i mitt fall på kvartersakuten. Det är en väldigt effektiv modell. Befolkningen känner sin läkare, och man ska naturligtvis kunna byta läkare om det inte fungerar.

Men framförallt, som doktor så känner man sina patienter, vilket gör att man kan klara av mycket per telefon. Det finns dock en illusion om att man kan fånga upp många sjukdomar i ett mycket tidigare skede. Jag tror att det delvis är en illusion.

Tack, talman!

Ledamot Lindén nämner sjukhusbyggnaden och projektet. Jag håller med om mycket av det som ledamoten sade, men jag tycker att resonemanget på något sätt går i cirkel.

Ett projekt som handlar om att förnya eller bygga ett nytt sjukhus är oerhört stort. Det tar tid och är en lång process som måste få ta sin tid. Det är därför viktigt att vi tar steg framåt. Historien visar att de ambitioner som funnits tidigare oftast inte har kunnat fullföljas. Nu har vi dock nått en punkt där vi måste agera, mycket på grund av fastigheternas byggnadstekniska skick.

Det är svårt att se detta, eftersom sjukhusfastigheten är oerhört välskött när det gäller renlighet och så vidare. Ventilationen sköts så gott det går, men vi börjar nå vägs ände med ett lapptäcke av över 20 olika byggnader.

Tack ledamot Mansén. Jag vet att ledamoten har en stor kunskap om just de här förhållandena, mycket större än vad jag har. Därför har jag gått runt och frågat mina gamla kollegor om hur de upplever att arbeta i de här lokalerna och ingen beskriver ett katastrofscenario. Vi vet att det har varit bakterier i vattenledningarna och det finns ett antal problem.

Jag säger inte att vi inte ska bygga nytt och hur det ska ske, men först måste vi veta vilka behov som vi ska tillgodose. Det är det absolut viktigaste.

Tack, talman!

Exakt, det är inget katastrofläge, definitivt inte. Jag hoppas verkligen att ingen har pratat i de termerna. Det handlar om att vi nu behöver, medan tid är, planera för den kommande vården på Åland och vilken nivå av vård som ska bedrivas på Åland.

Detta arbete, precis som ledamoten nämner, måste göras innan vi kan fastställa hur det framtida sjukhuset och sjukvården kommer att se ut, samt vilka utrymmen vi har tillgängliga. Var sak har sin tid, och nu fortsätter arbetet inom Ålands hälso- och sjukvård när det gäller verksamhetsplanering. Angående fastigheten så är det Fastighetsverket som tar det vidare. De har givetvis en god dialog sinsemellan.

Detta är precis den process som pågår just nu och som ledamot Lindén försöker framföra.

Tack ledamot Mansén. Frånsett primärvården finns det två saker som jag tycker skulle vara väldigt spännande att utreda.

För det första, ska vi ha endörrsprincip? Ska vi ha en gemensam jourpunkt för både primär- och specialistvården? Det skulle nästan vara det rimliga.

Det andra handlar om geriatriken, som innefattar somatiska sjukdomar, minnesstörningar och demens. Borde inte dessa områden samordnas? När vi ändå diskuterar geriatrik i staden så tycker jag att det vore rimligt att samverka med ÅHS. Kan vi hitta gemensamma synergier?

Det finns många spännande öppningar och jag är övertygad om att intentionen är god. Men politiker tenderar att fokusera på stora, grandiosa projekt, Föglötunneln och stora satsningar som man ibland springer iväg med. Jag är en konservativ person, även om jag inte kallar mig konservativ.

Talman!

Jag vill börja med att rikta ett varmt tack till lagtingskollegan Benny Pettersson för byte av taltur och sin vidsynthet och förståelse för livet utanför denna plenisal.

Dom som har ett gott politiskt minne minns att vi moderater – för ett år sedan - var rätt missnöjda med den första vårbudgeten, som vi kallade luftslott, med väldigt få svar på frågan hur? Det vi framförallt saknade var realism. Vi lade därför fram stramare ramar, ett tidigare nollresultat, omorganisering av allmänna förvaltningen och skärgårdstrafiken.

Ett år senare kan man konstatera att ramarna nu är mera realistiska. Det beror egentligen inte på själva ramarna, utan på det politiska medskicket. Kostnadstaken för åren 2026 och 2027 är bokstavligen de samma som lades fram för 1 år sedan. Vi har det nya budgetåret 2028 som inte heller är någon ”kioskvältare” och som kan ändras igen om 1 år.

Sen noterar vi, i likhet med centergruppen, att budgeteringsmarginalen för år 2027 minskas från 11,2 till 9,2 euro, vilket är bra att utskottet kunde fördjupa sig i. Vi moderater ser med viss oro på motsvarande ökning med 2 miljoner euro för infrastruktursidan för år 2027, jag återkommer till detta.

Det nya i vårbudgeten är en viss krisinsikt. I stort har ni nu landat i den helt riktiga slutsatsen att förvaltningen behöver omorganiseras och att denna omorganisering måste vara en del av ett balanserat sparbeting. En borgerlig regering hade insett detta i början av mandatperioden utan någon längre diskussion, nu tog det nästan en halv mandatperiod. Bättre sent än aldrig!

Inte heller denna vårbudget är särskilt konkret, men i rättvisans namn behöver den inte vara det. Det finns en informell överenskommelse mellan lagtingspartierna att vi ska försöka undvika detaljer och en dubblering av den årliga budgetdebatten. Vi försöker hedra den överenskommelsen och Moderat Samling har lagt en enda budgetmotion där vi önskar ett kostnadstak sätts för skärgårdstrafiken, mer specifikt för den 15-åriga upphandling som avses äga rum åren 2028-2042.

Nu några detaljer: Jag nämnde i en replik den finländska regeringens plötsliga kursändring i fråga om regionalflyg, där det nu plötsligt är möjligt med 100 % statsfinansierad flygtrafik, vilket nog är en kioskvältare. Vi uppmanar landskapsregeringen att lobba hårdare än någonsin för fler avgångar till och från Helsingfors, nu är rätt läge för det och ni har vårt fulla stöd.

Vi noterar i budgeten att inget beslut tycks vara fattat om det ska bli ett nytt sjukhus, trots vad som skrivs på sociala medier. Krasst sagt är det två saker som har stor betydelse för budgetramarna – 15 års upphandling av framtidens skärgårdstrafik och byggandet av ett sjukhus. Här snackar vi kostnader i 300-miljoners klassen och 100-200-miljoners klassen och dessa två ämnesområden engagerar med rätta och vi önskar att finans- och näringsutskottet fördjupar sig i.

En sak som tål att resoneras kring i finans- och näringsutskottet är själva rambudgeten som arbetsverktyg. Är det vettigt att t.ex. mer än halva finansavdelningen engageras i att utreda rambudgeteringens komplexiteter och gränser? Finansavdelningen har ju också ägarstyrning, skattegränsen, fastighetsverket och personalavtal på sina bord. Idealet är en ram som vi sätter här i lagtinget, som ligger och som gäller. Idealet är inte att det fordras 2-3 årsverken per år för att hålla rambudgeteringen rullande. Jag tror att det här också är en fråga för utskottet att fördjupa sig i.

Jag vill uttrycka min skepsis till detta med servicecenter mellan landskapsregeringen och ÅHS. Det är något av en skrivbordsprodukt som bygger på en och annan tankevurpa. Min skepsis är rotad i viss kännedom om hur ekonomienheten jobbar.

Det är för det första inte så att två renodlade bokföringsenheter sammanförs, de som har jobbat med ÅHS-ekonomin måste effektivt kunna fortsätta jobba med ÅHS’ ekonomi, de behöver givetvis ha tillgång till det nya vårdinformationssystemet för att kunna göra sitt jobb, göra korrekta bedömningar och gärna kunna öka intäkterna.

För det andra finns det inget som talar för att mera tid frigörs för ”patientnära insatser” av att ÅHS’ ekonomienhet fysiskt flyttas in under finans, snarare motsatsen. Det står ingen exakt summa i vårbudgeten, men det har talats om en engångsinbesparing på 300 000 euro, sannolikt under kapitlet med ”ofördelade resultatförbättringar”. Detta ska dock vägas mot den årliga och ökningen av intäkter som är helt och hållet ekonomiavdelningens förtjänst – de jobbar stenhårt för att få hem varenda euro från FPA, staten och försäkringsbolag. Det är politiskt klokt att uppmuntra dem att fortsätta det arbetet, alldeles särskilt när ett nytt vårdinformationssystem tas i bruk.

Den kloka vägen är inte servicecentret, den är att ge direktiv till ÅHS att bli ännu bättre på prissättning och fakturering samt ansökningar av olika ersättningar. Det här, talman, görs bäst och effektivast i ett ännu närmare samarbete mellan ekonomiavdelningen och operativ verksamhet. Det är nämligen så här: Om ekonomiavdelningen ökar sin kunskap om ÅHS’ verksamhet, då kan man avlasta vården, precis som står i vårbudgeten. Om du tvärtom flyttar bort ekonomiavdelningen från ÅHS uppstår motsatsen, dvs. engagemanget och kunskapen riskerar urvattnas ju längre "avståndet" blir till verksamheten.

Jag vill tills slut påminna om att intäkterna ökade enligt ÅHS bokslut för 2024 med 1,8 miljoner euro. I bokslutet för 2024 kan vi läsa att ekonomienheten lyckades öka intäkterna från 9,0 miljoner till 10,8. Stanna upp och fundera: ÅHS senaste bokslut, det som behandlades av styrelsen Kemetter i mars 2025, gav totalt sett ett minus på ungefär -500 000 euro. Om vi hade saknat intäktsökningen på 1,8 miljoner då hade finansministern presenterat ett minus på 2,3 miljoner euro för ÅHS.

För min del, talman, är slutsatsen uppenbar: Lägg hellre ner servicecentret än att äventyra en effektiv ekonomistyrning på ÅHS och de intäktsökningar som årligen har uppnåtts under flera påföljande bokslut. Ge hellre ett uppdrag till ÅHS att fortsätta öka intäkterna, det är de bra på att göra och varje euro räknas. 1,8 miljoner myror är fler än 300 000 elefanter! Tack för ordet.

Talman!

Jag ska försöka att inte gå ner i alla detaljer utan hålla mig ganska generaliserande.

Regeringen vill framtidssäkra skärgårdstrafiken genom att omstrukturera trafiksystemet. Det är hög tid att vi tar kontroll över kostnaderna på lång sikt. Vi behöver ett system som möjliggör att köra mer när behovet är som störst – och mindre när det är som minst. Den skalbarheten saknas i dagens struktur, där det inte finns någon annan lösning än att addera fler färjor – något som medför ohanterliga kostnader.

Kortare färjpass gör elektrifieringen både enklare och mer kostnadseffektiv. Våra grannar i öst och väst har redan i flera år framgångsrikt använt el- eller hybridlösningar för färjetrafik, och erfarenheterna är goda – inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv.

Som så många gånger förr ligger lösningen i att studera kartan och identifiera de kortaste och mest effektiva rutterna. Det behöver inte vara svårare än så. Detta arbete är till stora delar redan gjort genom den omfattande kortruttsutredningen från 2011. Tyvärr gick det politik i frågan, och ett val kastade ett gediget arbete i sopkorgen – till ett högt pris. Jag hoppas innerligt att vi denna gång låter siffrorna tala.

Hur får vi mest trafik för pengarna? Vi måste lyfta blicken och se helheten, istället för att fastna i diskussioner om vem som får några minuter längre eller kortare resväg. Alternativet – att inte göra någonting alls – är jag övertygad om att ingen blir glad över. Det leder bara till ständiga nedskärningar i trafiken för att hålla sig under budgettaket.

Tankesmedjans arbete fortsätter, och jag hoppas att vi når en överenskommelse som vi kan ta i hand på. Om vi når så långt, borde regeringen kunna ta med de första investeringsanslagen redan i höstbudgeten.

Det är viktigt att vi investerar med måtta och att varje investering får en tydlig och märkbar effekt på driftsbudgeten.

Talman! Att konkurrensutsätta de sista linfärjorna och sälja de sista frigående färjorna är en naturlig följd av det strategiska beslutet att bilda Axferries. Vi bör inte ha två organisationer som driver färjor – det leder till dubbla kostnader. Likaså är det en mycket god idé att integrera biljettuppbörden i den kommande upphandlingen av trafiken. Jag lyfte detta redan i mitt anförande om ändringsbudgeten 2025, och jag är glad att regeringen nu avser att gå vidare med den idén.

Intentionen att bolagisera verkstaden i Möckelö och samtidigt utveckla området är att ta tillvara de resurserna i form av mark, vatten och personal vi har på bästa sätt. Det kan medföra omfattande positiva effekter för det åländska samhället – i form av arbetsplatser och möjligheter för underentreprenörer. Landskapsverkstaden kan ta steget fullt ut och bli ett reparationsvarv med en torrdocka eller slip för att kunna hantera fartyg i den storleken som regeringen äger eller är delägare i. Det är viktigt att landskapsregeringen är delägare i det nya bolaget, tillsammans med privata aktörer.

Jag är helt fullständigt övertygad om att det kommer att finnas ett stort intresse av att köpa in sig i detta bolag, om det blir verklighet.

Avslutningsvis vill jag berömma den kreativa och framåtblickande idén att bilda ett elhandelsbolag. Genom att utnyttja ledig kapacitet i Finlandskabeln kan vi skapa intäkter, en nyskapande satsning med potential. Vad de intäkterna kunde användas till så det får regeringen komma med förslag, de kan användas till att sänka överföringsavgifterna för alla ålänningar och företag. Det vore en trevlig tanke.

Detta är en budget som känns – med strama tyglar – men också med tydliga skrivningar i en positiv anda som inger framtidstro. Jag önskar regeringen lycka till i arbetet med att förverkliga budgeten i praktiken. Tack!

Tack, talman!

Ledamoten nämnde här i slutet av sitt anförande det här projektet med ÅL Link, så jag vill ställa en fråga till ledamoten. Hur är det tänkt när det gäller elöverföringen mellan SC3-området och Finland? Hur ska det gå till? Ska man försöka plocka russinen ur kakan från båda håll? Eller hur har man egentligen tänkt sig detta?

Här har jag ingen större kunskap än vad ledamoten Egeland har. Jag har läst vad som står i de två meningarna som finns där, så jag förstår att det här är ett arbete som är på gång.

Jag bedömer, och den som har teknisk kunskap kan rätta mig om jag har fel, jag förstår att vi kan sälja överloppskapacitet via Finlandskabeln och skapa intäkter på det sättet.

Vi vet inte hur det ska gå till, men det låter verkligen bra i alla fall. Är det så jag ska tolka det som ledamoten säger?

Det är svårt att ta ställning till om man tycker att det är bra eller inte, före man vet vad som ska ske, och jag är inte helt säker på det här. Man kan väl inte välja att handla från SC3 ena dagen och från Finland den andra dagen, så har jag förstått det i alla fall. Jag kan ha fel där.

Men innan man vet vad tanken egentligen är, har man ju svårt att ta ställning till om det är en bra idé eller inte.

Jag tror att ledamoten har rätt i det. Vi ser fram emot höstbudgeten för att få mer kött på benen då.

Jag tycker att idén är intressant, och jag är väldigt positiv till att man tittar på det här.

Tack, talman!

Tack för anförandet. Ledamoten nämnde att det i samband med en eventuell trafikomläggning kan hända att någon får en längre restid än vad man har idag. Det skulle vara intressant att veta om ledamoten har några tankar kring vad som skulle kunna räknas som "lite längre restid". Menar ledamoten en halvtimme, eller kanske 45 minuter enkel väg? Det var min första fråga.

Jag skulle också vilja veta hur ledamoten ser på elektrifiering och systematisering av laddningen. Jag har förstått att Kumlinge kommun, via offentliga brev, har förklarat att det är mycket svårt att få skoltransporterna att fungera om det alltid ska finnas synergier. Det handlar om att färjorna, i det här fallet som går till Seglinge, måste laddas samtidigt hela tiden. Hur ser ledamoten på detta?

Ja, om vi börjar med restiden, så är det klart att den inte får bli alltför lång. Jag tänker inte gå in på några resonemang om minuter, men jag anser att den stora bilden är viktigare. Det handlar om att det finns trafik och att vi kommer fram, även om vi inte riktigt vet hur det blir. Det är inte helt klart än, eftersom vi fortfarande diskuterar det.

Det som är viktigt är att vi har en trafik som håller sig inom de kostnader vi har att använda, så att vi inte behöver stå här varje år och diskutera enskilda linjer, turer och rutter. Den diskussionen ska vi kunna lägga bort. Det är min tanke i alla fall.

Talman!

Till den delen har vi en samsyn, och jag förstår också att det kan vara klokt av ledamoten att inte i dagsläget specificera hur många minuter längre restid man kan tänka sig att acceptera för en viss grupp invånare och så vidare.

Men utifrån de samtal som kommer till mig, speciellt från Kumlinge i det här fallet, så är man mycket bekymrad över hur man ska få vardagspusslet att fungera när de är en så liten enhet. Det är få barn, boende på många olika holmar och det är begränsat inom det privata näringslivet när det gäller transporter.

Jag vill påpeka att jag inte lyfter fram Kumlinge kommun bara för att "reta" ledamoten. Det har också ställts en skriftlig fråga om detta ganska nyligen, och ledamoten känner ju sin egen hemkommun mycket väl.

Den andra delen handlade om laddning. Nu är det så att vi ska ha laddningen på ett sätt som inte ställer till det för turlistor och färjor i någon större utsträckning. Den som har följt mig vet att jag alltid vurmar för lokaltrafiken, eftersom den är helt nödvändig för att folks vardag ska fungera, vad gäller skolor, arbeten, pendling och så vidare.

Om jag får bestämma så ska den vara som den är, och laddningen kommer vi att sköta under de pauser som finns. Om det inte går ihop har vi ändå ett hybridmaskineri som kan köra, så jag ser inte så stora problem.

Tack, talman!

Jag tänker i det här anförandet ta upp två aktuella ämnen i budgeten – nämligen ÅHS och havsbaserad vindkraft.

Först politikområde 8 – Ålands hälso- och sjukvård.
Budgetförslaget visar att landskapsregeringen tar ansvar för att framtidssäkra vården på Åland. Vi vet att dagens strukturer inte räcker till – varken lokaler eller arbetssätt är fullt ut anpassade till dagens behov. Bland annat pekar man på många återkommande vårdbesök och en obalans mellan primär- och specialistvården.

Därför är det rätt att satsa både på infrastrukturen inom vården och på en långsiktig strategi som sätter patienten i centrum, där digitala verktyg används för att förbättra tillgängligheten och avlasta personalen.

Sedan början av året har jag haft förtroendet att, på uppdrag av ÅHS styrelse, arbeta med fastighetsfrågan i nära samarbete med Fastighetsverket och ÅHS. Samarbetet har varit gott och konstruktivt, och det känns som att det utgör en stabil grund för den fortsatta planeringen av ett nytt sjukhus.

Vi planerar nya lokaler som ger både modernare och flexiblare förutsättningar. Det gör det möjligt att kontinuerligt anpassa och uppgradera sjukhuset i takt med medicinska framsteg och i paritet med vårdstrategi 2040 och dess färdplan. Detta är avgörande, eftersom de nuvarande byggnaderna har stora brister när det gäller både byggnadstekniska och ändamålsmässiga begränsningar. Ofta uppfyller de inte dagens krav och saknar den flexibilitet som krävs för att möta vårdens framtida behov på Åland.

När det gäller ÅHS omställningsprojekt så arbetas det med att skapa optimerade operationsflöden samt att man bättre anpassar antalet vårdplatser och effektiviserar arbetssätt. Prio ska ligga på att resurserna läggs på patientnära satsningar och att man utvecklar samordningsvinster inom bland annat så kallade back-office-funktioner. Exempel på detta är utvecklingsarbetet med anpassad IT-samordning och införandet av ett servicecenter.

Politikområde 7 – Havsbaserad vindkraft.
Det andra ämnet jag vill lyfta är utvecklingen av havsbaserad vindkraft – ett område där Åland har möjlighet att ta en viktig position i den gröna omställningen i Östersjöregionen.

Budgetförslaget tar höjd för framtida intäkter från arrendering av havsområden för vindkraftsetablering. Det är i grunden en positiv och strategiskt viktig satsning. Samtidigt finns det skäl att vara medveten om att dessa intäkter ännu är osäkra. Projekten befinner sig i tidiga skeden, och deras genomförbarhet beror till stor del på faktorer utanför landskapets direkta kontroll.

En av de mest avgörande faktorerna för projektens lönsamhet är möjligheten att ansluta den producerade elen till det nordiska stamnätet – det vill säga till Finland, Fingrid eller till Sverige, Svenska kraftnät. Det räcker inte med tillgång till goda vindförhållanden och stora havsområden. Utan starka och pålitliga elnätsförbindelser som kan ta emot och transportera elen till marknader där efterfrågan finns – utan den möjligheten så minskar intresset från investerare – och därmed också de möjliga intäkterna för landskapet.

I det här sammanhanget är den planerade elförbindelsen Fenno-skan 3 av central betydelse. Det är en ny kraftledning mellan Finland och Sverige som, om den förverkligas, skulle stärka överföringskapaciteten i hela regionen. Fenno-skan 3 skulle möjliggöra att större mängder el från åländska havsområden faktiskt kan föras ut till elmarknaden, vilket i sin tur skapar förutsättningar för lönsamma projekt – och säkra intäkter för Åland.

Åland har en reell möjlighet att bli en föregångare inom förnybar energi. Att ta höjd för framtida intäkter i budgeten är motiverat – men det är också viktigt att vi är ärliga med att dessa intäkter ännu är förknippade med risk. En realistisk bedömning är nödvändig, för att bygga långsiktigt förtroende – både gentemot investerare och vår egen befolkning. Tack talman.

Talman!

Det låter fantastiskt bra, och det känns som att alla är med på det här tåget, som ledamoten nu förklarar, när det gäller framtidens vård och vägen framåt. Jag som sitter med i den parlamentariska referensgruppen känner mig inte alls insatt. Det verkar som att det här är något som händer vid sidan av, men inte inom vår grupp. Jag får läsa i tidningen om att vi nu går vidare med två alternativ, och jag har hela tiden trott det som ledamot Thörnroos nämnde tidigare, att vi först ska ta fram en väg framåt med vårdstrategin, för att sen kunna fatta beslut om hur vi ska gå vidare med sjukhuset och vad sjukhuset verkligen behöver. Vilken vård ska vi erbjuda och vilken vård ska vi inte erbjuda framöver på Åland? Kan ledamoten berätta lite mer för mig?

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg-Jansson!

Det är klart att de frågor ni ställer är berättigade. Som jag har nämnt tidigare i replikskiften här, är vi fortfarande tidigt i processen när det gäller vårdens behov. Vi arbetar just nu med vårdstrategifrågan, och ledamoten är med i referensgruppen. Det är i mångt och mycket det underlag som ska finnas med när det handlar om detaljplanerna kring detta.

Det som har kommit fram, och som jag också nämnde tidigare i replikskiftet, är att vi nu diskuterar platsen och det stora skalet. Innehållsmässigt har vi ett stort arbete framför oss, och då gäller det verkligen att implementera detta brett politiskt. Jag håller helt med i den fråga som ledamoten tog upp, och jag hoppas att det också förankras framöver.

Talman!

Jag förstår att det är tidigt i processen, för delrapporterna är inte klar ännu. Ändå kan man läsa att rapporterna har överlämnats från referensgruppen. Vi alla kommer från oppositionen var lite förvånade över att rapporterna plötsligt var överlämnade, när vi inte ens har tagit några rapporter. Det finns stora frågetecken, åtminstone från oppositionens sida. Vi har inte samma kunskap eller informationsöverläge som regeringspartierna har i det här läget.

Det är olyckligt, för vi vet alla att detta inte kommer att vara klart innan den här mandatperioden är slut. Det kommer att vara nästa regering, eller den därpå följande, som förverkligar detta. Därför vore det av yttersta vikt att vi får bättre och mer förankrad information. Jag har fått vissa löften från ministern om att detta ska förbättras, och jag tror att det är absolut nödvändigt.

Tack, talman!

Den diskussionen hoppas jag att ledamoten kan ta med ministern. Jag har full förståelse för synpunkterna.

När det gäller diskussionen kring fastigheterna vill jag igen påpeka att detta är under beredning när det gäller fastighetsfrågan, och det har på inga sätt fattats några beslut, mer än för att få vägkost för det fortsatta arbetet med beredningsarbetet. Jag förstår att det finns en nyfikenhet kring detta, och vi ska nog stilla den nyfikenheten så småningom.

Vi behöver allas input; det kommer nya regeringar, nya lagting och så vidare. Det är självklart att detta ska förankras. Det här projektet vill vi givetvis att vi alla ska vara med om. Så tack för det!

Värderade talman, bästa lagtingsledamöter!

Budgettider är spännande tider även när vi inte har fokus på detaljerna. Vi får en liten bild av framtiden och i vilken riktning man vill att den åländska skutan ska seglas, och oppositionens roll är att hitta grynnorna som finns med den kompasskursen.

Jag vill inleda med att tacka landskapsregeringen för att de står fast vid de finansiella tak som slogs fast i under fjolåret. Det är en liten signal om stabilitet i en osäker tid.

Men det jag vill lyfta idag – är frånvaron av näringslivspolitik, framförallt med anledning av att minister Josefsson valde att inte presentera sitt område under förmiddagen.

Tillväxtprognosen i budgetförslaget är i princip noll. Arbetslösheten kryper uppåt. Företagare brottas med växande byråkratisk börda. Och medan detta sker ser vi en näringsminister som fokuserar nästan uteslutande på sin miljöportfölj.

Missförstå mig inte: miljön är viktigt. Men näringslivet är grunden som hela vårt välfärdssamhälle står på. Och det som uppenbart saknas är politiskt ledarskap, handlingskraft och vision. Åland behöver tillväxt för att framtidssäkras.

Skattegränsen fortsätter att vara ett av våra största hinder. Det är inte en symbolfråga – det är en praktisk mardröm för åländska företag. I princip alla sektorer av det landbaserade näringslivet drabbas: detaljhandeln, e-handel, logistiklösningar – allt krånglas till, kostar mer och tar längre tid. Medan företag i Finland, Sverige och Estland kör rakt fram – tvingas våra att navigera genom byråkratiska kärr med grunda vatten och en massa stenar som tynger ner framgångsskutan.

Vi har i skattegränsgruppen haft goda samtal och identifierat en rad lösningar. Men det vi saknar är i dagsläget är verkställighet. Näringslivet behöver vind i seglen och det behöver ett sjökort att navigera efter. Förvisso har nu landskapsregeringen bjudit in till ett informationstillfälle i juni, men det räcker inte med enbart information och dialog. Jag ska inte gå händelserna i förväg, men jag hoppas innerligen att vi efter detta möte kommer några små steg framåt med att förverkliga någon, eller några, av de åtgärder som det arbetats med. Förstå mig rätt, detta är ingen kritik mot gruppens arbete – för det har fungerat väl. Det är kritik mot att vi inte kommit framåt i vår kommunikation mot allmänheten angående vårt arbete.

Turismen då? Åland har ett unikt läge och alla förutsättningar. Skärgård, kultur, natur, både lugn och fart. Men vi trampar fortfarande vatten efter pandemin. Marknadsföringen är densamma år ut och år in, strategin i princip oförändrad. Redan i tidigare budgetdebatter har jag efterlyst konkurrens vad det gäller vår destinationsmarknadsföring, och det är något jag personligen vidhåller. Konkurrens är sunt och triggar alla parter att göra det lilla extra. Våra entreprenörer inom besöksnäringen ropar efter hjälp – men möts av inte ens av en livboj. Jag vet att denna kritik inte är omtyckt, men det kan inte hjälpas. Vi har potential. Men den nyttjas inte effektivt, det är fortsatt min bestämda åsikt. Jag hoppas att landskapsregeringen intensivt följer upp det ingångna resultatavtalet för att bevaka den åländska turistnäringens intressen.

Lantbruket – vår kölstock – har också hamnat i skymundan. Lantbrukarna pressas av regler, sjunkande lönsamhet och minskad framtidstro. Ändå är det just de som står för vår livsmedelsberedskap. De är inte bara matproducenter – de är strategisk infrastruktur. Varför behandlas de då allt för ofta som ett problem istället för en del av lösningen? Ofta används Bryssel som en ursäkt för att det är svårt att få till åtgärder, men då måste vi ställa oss frågan. Hur arbetar vi med att påverka den lagstiftning som kommer från EU i ett sådant skede före den är färdig, så att den passar oss?

Vidare måste vi tolka de direktiv och förordningar som kommer på det mest gynnsamma vis, så att det skapar minsta möjliga friktion för näringslivet. Och för varje byråkratisk detalj som tillkommer i en ny lagstiftning, så måste vi aktivt sträva efter att riva upp två byråkratiska detaljer i någon annan ända. Annars kommer vi aldrig att minska bördan. Lantbruket är av vikt för hela vårt samhälle, och åter betonar jag vad jag sagt förr. Inled till exempel med avbytarstödslagstiftningen som idag är allt annat än optimal, och det finns inga hinder att vi anpassar den.

Och till sist den gröna omställningen – som fått dominera alltmer. Visst är klimatet viktigt. Visst ska vi ta vår del av ansvaret, men i proportion till vår storlek. Men vi måste tala klarspråk: det finns en gräns där klimatambition blir till konkurrensnackdel. När EU-kommissionen tvingas dra i handbromsen, när jordbrukare protesterar över hela Europa och när företagare skriker sig hesa – då kanske det är dags även för Åland att tänka om. Vi kan inte ha en politik där klimatet även ska lösa problem som i grunden handlar om logistik, regleringar och förutsättningar. När vi förbättrar förutsättningarna för våra företag, kommer resten på köpet. Det är min fulla övertygelse.

Talman! Åland behöver riktning. Vi behöver en näringspolitik som inte bara förvaltar, utan vågar förändra. Vi behöver en regering som kavlar upp ärmarna och levererar. Och vi behöver en näringsminister som inte bara pratar – utan också agerar och lyser vägen.

Det jag efterlyser är:

-En lösningsinriktad näringslivspolitik och en större bevakning av näringslivsfrågor i Bryssel, vi måste påverka i tid, innan skeppet seglat.

-Avbyråkratisering inom ramen för vår behörighet. Arbetet kan börja redan idag, vi behöver inte invänta stafettpinnen från Bryssel. Det gäller bara att ta rodret.

- Ett erkännande av lantbrukets centrala roll för hela Ålands väl, såväl för vår närmiljö som för beredskap och ekonomi, och därmed åtgärder som säkerställer denna viktiga rolls funktion.

Slutligen vill jag sammanfatta mitt anförande med följande: Åland behöver en landskapsregering och en näringsminister som bär kaptensmössan och visar vägen framåt, och inte bara levererar fina ord utan verkliga resultat. Jag hoppas att landskapsregeringen tar denna feedback med sig till jobbet med höstbudgeten där detaljerna skall fastslås. Tack, talman!

Talman!

Det var ett bra anförande, med mycket fokus på näringslivspolitik, och det fanns många viktiga punkter som ledamoten nämnde.

För det åländska landbaserade näringslivet är situationen tuff just nu. Tillväxten är svag, och de nya arbetslöshetssiffrorna som kom idag är inte heller särskilt positiva.

Därför ser jag fram emot att få ta del av det här tillväxtmeddelandet, som syftar till att stärka det parlamentariska fokuset på tillväxten, vilket landskapsregeringen har angett under politikområde sex på sida 22. Jag hoppas att det ger svar på några av de frågor som ledamoten hade.

Tack, talman! Jag instämmer med ledamot Holmberg. Det ska bli intressant att ta del av detta.

Tyvärr är det så att vi skulle behöva få informationen väsentligt tidigare än budget 2026. Problemen är här och nu. Om vi inte tar tag i dessa problem kommer de bara att bli större.

Talman!

Precis så är det. Det som oroar mig som företagare och även som politiker, är den uppgivenhet som sprider sig bland företagare. Många har tappat engagemanget, intresset och kraften att utveckla sina verksamheter. Det beror på de många motgångarna och problemen med skattegränsen, bland annat.

Ledamot Kanborg är med i den här skattegränsgruppen, och vi får verkligen hoppas att det leder till förändringar. Men jag hyser inte stora förhoppningar om att något kommer att hända på kort sikt. Det finns andra insatser som landskapsregeringen kan göra.

Vi ser också hur antalet turistanläggningar på Åland står tomma. Här har vi en oerhörd potential att få tillväxten att blomstra, särskilt inom turismen, idrotten och olika arrangemang. Anläggningar i Mariehamn utnyttjas inte lika mycket längre, eftersom folk inte kommer hit. Det är ett problem som måste tas på allvar innan det går för långt.

Talman!

Vi är fortsatt överens, ledamot Holmberg och jag. Det är därför jag efterlyser en näringsminister som börjar synas i debatten, även när det gäller näringslivspolitiken.

Jag blev mycket förvånad i morse över att näringsministern inte valde att komma upp och presentera sitt politikområde, inte ens med ett ord. Det gjorde mig verkligen förvånad.

Vi måste få en förändring på det. Vi behöver ett fokus på näringslivspolitiken, för Åland behöver tillväxt.

Tack, talman!

Många ord har yttrats kring lantbruket och oroligheterna för dess framtid, samt behovet av avbyråkratisering. Nu har vi inte näringsministern på plats, men jag tror att han kommer att presentera under morgondagen.

Från min sida vill jag säga att vi precis har inlett ett arbete med den åländska livsmedelsstrategin. Uppdateringen av denna kommer att ligga till grund för det kommande jordbrukspolitiska programmet. Vi delar den oro som Kanborg har uttryckt, även från regeringens sida. Vi är helt medvetna om situationen och den överbyråkratisering som har byggts upp för jordbrukare sedan 1995.

Detta är ett problem som vi alla, som ålänningar, måste fundera på tillsammans. Men det är ingenting som kan lösas över en natt; det handlar om hela det geopolitiska läget och den omvärld vi lever i. Det är en process som tar tid, och vi är alla medvetna om detta.

Tack, talman!

Det är glädjande att ledamot Mattsson delar synen på de utmaningar som finns för lantbruksnäringen. Det är också jättebra att man kommer igång med livsmedelsstrategin. Samtidigt måste vi konstatera att det snart har gått två år av den här mandatperioden.

När det gäller byråkratin har den ökat för lantbrukarna under dessa år, trots näringsministerns uttalade löfte om avbyråkratisering. Med andra ord har det gått åt helt fel håll. Det är mycket beklagligt att vi har haft alldeles för lite fokus på denna viktiga näringsgren, och det måste vi förändra.

Jag hoppas att ledamot Mattsson tar med sig detta hem till sitt parti, som näringsministern kommer ifrån.

Tack, talman!

Jordbrukspolitiken i stort är även EU:s jordbrukspolitik. Vi ser en avregleringsagenda som är på gång, och det ska bli intressant att se vad EU presenterar i sin julibudget. Vi följer givetvis detta noggrant, så det är inget som hamnar i skymundan. Det är högst troligt att det kommer att vidtas åtgärder. Jag vet också att näringsministern kanske kommer att presentera ett helt projekt angående avbyråkratisering inom lantbruket under morgondagen, vilket är något som ledamot Kanborg efterlyser.

På det sättet vill jag försvara näringsministern, men också mitt eget parti, som hela tiden bevakar dessa frågor. Vi fokuserar även på livsmedelsproduktionen, trots att det är kämpiga tider.

Tack, talman!

Det är glädjande att Centern kommer att följa med avbyråkratiseringsarbete i Bryssel. Men det finns ingenting som hindrar att vi påbörjar arbetet här och nu. Vi har byråkrati i våra system som vi infört helt själva utan hjälp från Bryssel. Det är ett faktum.

Herr talman!

Jag blev ärligen lite överraskad över den kritik som riktades mot näringsministern, som kom helt oväntat, enligt min uppfattning. Jag anser inte att kritiken har någon grund överhuvudtaget. Detta beror på att jag känner näringsministern och vet att han arbetar med dessa frågor.

Det som nämndes här med replikväxlingen från ledamoten Holmberg var att näringsministern avser att presentera hela tillväxtpolitiken för lagtinget via ett meddelande. Vem skulle göra det om man inte kände att man hade något att berätta? Landskapsregeringen anser att vi har mycket att dela med oss av.

Nyligen offentliggjordes det nystartade nyanställningsstödet, vilket enligt mina uppgifter och vad jag har hört så har det väckt stort intresse och kan leda till positiva resultat. Dessutom finns det mycket mer att berätta så jag omfattar inte kritiken alls.

Tack, talman!

Vi kan väl nöja oss med att konstatera att det är föga förvånande att finansministern försvarar sin kollega, näringsminister Josefsson.

Men jag tycker fortfarande att det är ganska häpnadsväckande att näringsministern inte valde att under förmiddagen att presentera sitt politikområde. Det här är trots allt något viktigt. Finansministerns parti brukar prata om vikten av tillväxt och ändå valde näringsministern att inte tala om näringslivet överhuvudtaget. Det tycker jag behöver uppmärksammas.

Herr talman!

För att rätta till det missförstånd som ledamoten Kanborg uppenbarligen har tagit sig själv till del i den här processen med hur vi talar, så vill jag klargöra några punkter. Orsaken till att två fackministrar höll anföranden här på förmiddagen är att vi uppfattar vårdstrategin och sjukhusreformen som en jättestor fråga som kostar många miljoner framöver. Den andra frågan gäller skärgårdstrafiken. Dessa två kollegor kommer inte att kunna vara närvarande i morgon och vi har alla räknat med att diskussionen fortsätter i morgon. De övriga ministrarna har inte heller presenterat sina synpunkter. Det är alltså inte frånvaron av näringspolitik som har lett till att kollegan inte deltog på förmiddagen, utan det var det här arrangemanget som gjorde det möjligt för dessa två kolleger att framföra sina åsikter om de här två stora reformerna.

Tack, talman!

Absolut, vården är jätteviktig och skärgårdstrafiken är också jätteviktig. Men det hindrar inte att näringsministern skulle ha hållit ett anförande på förmiddagen där han presenterade sitt politikområde.

Tack, herr talman!

Ja, den här budgetens viktigaste budskap, som jag har sagt tidigare och också här idag, är att vi har en gemensam syn på ekonomin och vad som behövs för att vi ska ha en långsiktigt hållbar ekonomi. Även om vi faller ut i olika detaljfrågor här idag, så uppfattar jag ändå att det finns en överenskommelse om att de ramar som är uppsatta ska följas. Det är bra, jättebra.

I stort sett kan jag säga att den här texten, som förknippas med politiskt innehåll, får betraktas som planer och funderingar som man tänker att man ska sikta på. Vi får se om det blir verklighet. De är ju som sagt inte kopplade till något specifikt moment idag, och som jag uppfattar det, så är den här vårbudgeten inte heller direkt ett uppdrag till förvaltningen på samma sätt som höstbudgeten är, där olika tjänstemän har ansvar för olika moment och således förväntas förverkliga budgeten.

Jag vill bara förtydliga att saker och ting kan ändras till höstbudgeten, som jag uppfattar det, där et faktiska uppdraget i förvaltningen ges. Just nu arbetar förvaltningen fortfarande med budgeten för 2025. Nästa uppdrag till förvaltningen kommer först i höstbudgeten. Det kan hända att man vill justera, ta bort pengar från något moment och flytta till ett annat. Vi jobbar ju med det här ramverket. Men så länge som de totala ramarna hålls konstanta, så är det ju också så som det ska fungera. Man vet ju inte vad som händer framöver fram till hösten om man behöver göra justeringar.

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om just det här ramverket, hur det ska fungera, så att vi får en gemensam förståelse för vad som gäller. Annars blir det lätt förvirrande när vi pratar om det här.

Som exempel på vad jag tror att man måste justera, så handlar om intäkterna från den havsbaserade vindkraften som ska börja inflyta enligt plan från 2026 och framåt. Jag tror inte på att det kommer att hända, att vi kommer att få de här pengarna från 2026. Även om landskapsregeringen och stödpartierna tror på det, så vore det förnuftigt att ha en plan för hur man ska kompensera för bortfallet av intäkterna, ifall auktionen inte går som man har tänkt sig. Antingen blir det genom mer intäkter någonstans ifrån, vilket förstås är oklart och sannolikt handlar det om att man behöver dra ner motsvarande 2,2–2,5 miljoner euro mer än vad man har planerat inledningsvis.

Återigen, oavsett om man är positiv eller negativ, så borde man ha en sådan reservplan. Man måste ändå kunna konstatera att intäktsströmmarna, i alla fall i närtid, är högst osäkra.

Vi vet idag att Danmark går ut och subventionerar den havsbaserade vindkraften för att man inte får in anbud. Det är en energimarknad med betydligt högre elpriser än våra. Vi vet att Norge också funderar på att använda oljepengar för att subventionera den havsbaserade vindkraften. Vi vet att Svenska Vattenfalls VD har sagt att satsningar på havsbaserad vindkraft, som riktar sig mot Norden - södra Sverige exkluderat men resten norrut - inte är något man satsar på, inte utan subventioner. Man fortsätter däremot med havsbaserade vindkraftssatsningar mot kontinenten.

Mot den här omvärldsbilden förefaller det väldigt märkligt att vi här på Åland ska få så stora intäkter. Det är därför jag vill lyfta upp en varning och påpeka vikten av att ha en plan i beredskap. Var ska man dra ner de här 2,5 miljonerna 2026 om man inte får de intäkter som man har beräknat? Jag lämnar det ärendet.

Jag går vidare till PAF-medlen. Det är nu andra året som man använder PAF-medel och man drar in dem i svarta hålet eller i budgeten direkt, 5 miljoner euro även detta år. Ja, det kan man kanske tänka sig är ett sätt att göra det på också i framtiden, vi håller på att etablera en praxis här nu. Det skapar samtidigt andra frågetecken om man sätter det här i bruk varje år.

Här på Åland har vi en tendens att betrakta PAF-medlen lite om monopolpengar. Vi säger att vi satsar de här PAF-medlen, och det på något sätt ursäktar användningsområdet för dem. Generellt sett använder man PAF-medel mycket mindre försiktigt än vad man gör med riktiga pengar eller riktiga skattemedel. Men om man sätter i system att ta in PAF-medel i den ordinarie budgeten år efter år, så blir PAF-medlen att betraktas, i min mening, som riktiga budgetmedel, riktiga skattepengar. Då kan man inte längre resonera och använda motiv som att "det här är PAF-medel och därför kan vi göra si och så", för vi använder dem ju också till ordinarie drift. Vi måste upphöra totalt med att använda den typen av argumentation.

Varje PAF-euro som vi använder är bort från något annat. Det blir mycket tydligare när vi gör det här nu för andra året i rad och sätter det i system.

Jag vill också beröra avskrivningar och hur de ska hanteras inom ramarna. Idag använder vi avskrivningar utifrån hur man bokför dem i affärsverksamhet. Man behöver ha en lång avskrivningsplan på investeringar som förväntas hålla under lång tid, för att man ska undvika skatt. Offentlig sektor betalar ju inte skatt. Det finns en risk med avskrivningarna. Om vi gör stora investeringar som vi skriver av under lång tid, så dessa investeringar påverkar likviditeten direkt, medan resultatpåverkan kommer många år efteråt.

Vi kan ta ett exempel. Snäckö färjfäste, vi vet inte vad det skulle kosta, men vi säger att det kostar 10 miljoner euro. Vi vet att det ska skrivas av på 40 år. Det betyder att resultatet belastas med 250 000 euro i året, men likviditeten belastas med 10 miljoner euro direkt. Om vi tillämpar detta på alla investeringar kan vi hamna i en situation där landskapet måste ta lån, trots att vi kan ha ett positivt resultat. Det kan vara svårt att förklara för allmänheten hur vi kan ha ett sådant resultat samtidigt som vi inte har några pengar.

Jag har ingen lösning på detta problem, men något man skulle kunna fundera på är att snabba upp avskrivningstiden för att få resultatet mer i paritet med likviditeten. Vi vill undvika situationer där vi har positiva resultat som inte speglar verkligheten. Det är svårt att förklara det för allmänheten. Med tanke på att vi inte är ett offentligt bolag som betalar skatt, tycker jag att vi också borde fundera på transparensen och hur vi förklarar detta för medborgarna.

Återigen, jag vet inte vad slutresultatet blir eller hur vi ska hantera detta, men vi kan säkert komma fram till en lösning. Det är inte en politisk fråga, utan handlar mest om transparens.

Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller skärgårdstrafiken så pågår det parlamentarisk samarbetet. De skrivningar som finns i budgeten ser jag som regeringens planer. Det är inte planer som jag i nuläget kan omfatta, utan det arbetet behöver fortgå. Vi får se hur det landar i höst, som är slutdestinationen för detta arbete. Oavsett, om man behöver komma till lagtinget med någon typ av fullmakt för att upphandla trafik - hur det än blir, om det blir på 15 år eller kortare tid eller en kombination - så kan jag redan nu säga att om inte de här fullmaktsskrivningarna är mycket mer detaljerade än de senaste, så kommer jag inte att omfatta dem.
Vi måste veta vad vi köper och vad vi förväntas ta ställning till. Det är färdkost inför höstbudgeten. Vi måste veta vad vi ska ta ställning till så att vi inte hamnar i samma situation som senast. Då tog vi en fullmakt in blanco och sedan fick reda på att södra linjen skulle få en färja mindre. Den situationen får inte uppstå igen, utan den diskussionen behöver vi ha här först.

Med detta avslutar jag. Tack!

Jag gläder mig åt att Obunden Samling har kommit till samma slutsats som regeringen när det gäller tillståndet i landskapets ekonomi. När man har följt sociala medier så kan man ju tro att allt är guld och gröna skogar. Men nu verkar vi vara på samma sida i boken, och det är jag glad över.

Det här med avskrivningar, så precis som ledamoten säger så sprider man ut kostnaderna över en längre tid, vilket skapar en diskrepans mot likviditeten. Men även om man förkortar avskrivningarna så blir likviditeten bättre. Vi ska ändå ut med pengarna. Det är lånen vi funderar över här. Resultatet från år till år kanske vi kan leva med.

Jag vill också svara på en fråga: Vad gör man om vi får extra kostnader? Där har vi ju budgetmarginalen. Den är 7,5 miljoner före 2026 och 9,2 miljoner år 2027. Där finns det utrymme att justera.

Tack, herr talman!

För det första, när det gäller tillståndet i ekonomin så omfattad vi de här ramarna även den senaste gången, och vi omfattar dem nu också.

När det kommer till resultatet och diskussionen om avskrivningar, så anser jag att det vore bra om diskrepansen mellan hur mycket likviditet vi har och hur resultatet skulle minska. Jag säger inte att det behöver bli perfekt, men om man tar 40 år, vilket är en väldigt lång tid, kanske man istället borde överväga 20 år. Det skulle inte fungera i affärsbokföring, men det fungerar i offentlig bokföring, som jag ser det i alla fall.

Det är så här man gör med investeringar ofta i affärsbokföring. Skillnaden är att landskapet som offentlig institution har en affärsbokföring. Till exempel finska staten har inte det, de tar alla kostnader samma år, och där blir det inte samma effekter. Man behöver inte fundera så mycket på det.

Men vi har långa avskrivningstider. Vi måste väl egentligen ha det, har vi kommit fram till.

Vad vi gör ifall vindkraftspengarna inte kommer, och att dessa 2,5 miljoner inte blir av? Det är ju en risk förstås att vi inte får de pengarna, att det inte kommer några anbud.

Men då finns marginalen på 7,5 miljoner år 2026. Det finns också en marginal som är 9,2 miljoner år 2027. Det är ju ett sätt att hantera det.

Annars är det, som man brukar påpeka, också en skillnad mellan bokslut och budget. Det kan ju hända att överföringen blir mindre nästa år igen.

Tack, herr talman!

Budgeteringsmarginalen, om jag har förstått det rätt, ska användas för oförutsedda utgifter och så vidare.

Det här är en väldigt positiv syn på hur snabbt det ska gå att få de här pengarna. Det står i budgeten att de här pengarna ska komma. Jag tror att mycket av det som skrivs om detta görs av politiska skäl. Att man använder budgeteringsmarginalerna för att täcka upp ett sådana här hålrum, det är inte det som ramverket är avsett för. Det handlar om oförutsedda saker.

Jag skulle snarare säga att det är oförutsett om de här pengarna kommer nästa år. Jag tycker inte att man kan använda budgeteringsmarginalen på det viset.

Avskrivning kan man diskutera det hur länge som helst. Det är verkligen spännande.

Att man gjorde om systemet så att avskrivningen syns per politikområde var en del av reformen kring finanspolitiken. Det finns ingenting som är mer korrekt än att avskrivningar redovisas som en kostnad per politikområde. Det är så man får fram sanningen. Avskrivningen finns oavsett om den är under ett politikområde eller centralt under finansavdelningen.

Dessutom ska avskrivningstiden återspegla livslängden på tillgången. Om en tillgång till exempel en kaj kan vara i bruk i 40 år och sedan måste förnyas, så bör avskrivningstiden anpassas därefter.

Tack, herr talman!

Absolut, var man sätter avskrivningen är väl egentligen av mindre betydelse. Men man måste också tillföra medel. Om man sätter alla infras avskrivningar på infra så måste det tillföras medel dit. Annars bantar vi bort hela förvaltningen och alla de som ska göra investeringar. En stor del av infra arbetar ju enbart med att förverkliga investeringar. Varje investering som förverkligas så ökar sparkravet på samma moment. Det blir ohållbart i längden om man inte budgeterar mera dit. Så är det.

När det kommer till att återspegla livslängden, ja, jag förstår att det är syftet. Vi har 40 år på färjfästen för att de ska hålla 40 år och sedan ska det vara klart. Men det kan man också ifrågasätta. Hur ser samhället ut om 40 år? Kommer vi att behöva de pengarna för att köpa ett nytt färjfäste om 40 år? Någonstans är tanken att vi inte betalar skatt, och avskrivningsreglerna som finns i affärsbokföring handlar mest om skattetekniska skäl.

Tack, herr talman!

Det är så med avskrivningar att de alltid finns, oavsett situation. Problematiken uppstår när landskapet gör stora investeringar och avskrivningarna plötsligt ökar. Idag ligger de på ungefär 12 miljoner, men de kan snabbt stiga till 30 miljoner. Detta innebär att landskapet står inför större problem än vad som händer med infra, eftersom avskrivningarna kan bli 20 miljoner högre än idag. Frågan är hur man ska hantera detta. Är man beredd att acceptera ett underskott? Hur stämmer det överens med överskottsmålet, som alltid ska vara en ledstjärna i dessa frågor? Hur ska man finansiera detta?

En av poängerna med hela det finanspolitiska ramverket är att det handlar om prioriteringar. Om något blir dyrare måste man spara in på något annat eller så måste man acceptera ett stort underskott.

Tack, herr talman!

Det är bra att vi har den här diskussionen om avskrivningar, eftersom det är en ganska komplex fråga. Vad är det egentligen som ska gälla?

Man kan också se det från ett annat perspektiv. Vi har avskrivningskostnader som sträcker sig över 40 år, och om 20 år kommer vi fortfarande att ha kvar dessa kostnader i budgeten.

Talman!

Jag ser det som självklart att jag, som medlem av styrelsen för ÅHS, håller ett kort anförande om politikområde 8, Ålands hälso- och sjukvård.

Detaljerna i denna budget är färre än i den tjocka lunta vi får på hösten, även om det har kommit önskemål om att den skulle vara ännu mer uttömmande med beskrivningar, men det tar vi senare i år eller i det utlovade meddelandet om ÅHS som lagtinget väntar på och som vi har blivit lovade av ministern.

Jag ska försöka presentera de förändringar och projekt som är planerade i någon slags vettig ordning. Sjukvården, likt så mycket annat, dras med ökade kostnader. Allting blir dyrare: material, löner, teknologi, medicinsk utveckling, köpta tjänster samt den externa vården. Vi ser att vården utanför Åland ökar med tvåsiffriga procentuella ökningar. Även problemen med läkarrekrytering påverkar kostnadsutvecklingen negativt. Denna problematik ger oss ökade kostnader på kontot för köpta tjänster. Jag vill på inga sätt förminska betydelsen av dessa konsulttjänster, men de förklarar till viss del de ökade kostnaderna. Vi ska inte heller förglömma att vi i år tillförde 3,5 miljoner i löneharmonisering.

Talman! När det gäller den uppmärksammade kostnadsökningen fram till 2028, som faktiskt skuttar upp redan 2026, så är det, kära lagting, vårdinformationssystemet och driften av det som utgör den största kostnaden.

I Finland kan vi se hur hårt man är tvungna att gå åt vården. Vi vill inte hamna där, och det är därför vi behöver göra dessa förändringar nu. Det handlar om små reformer inom det enskilda politikområdet. Åland är litet. Våra myndigheter är små och dess olika verksamheter och stödfunktioner sårbara. För att göra något år detta vill regeringen skapa ett servicecenter, där det kan bli en mer robust helhet och att specifika uppgifter inte är så personbundna. Det är givetvis en brist om vi har system och processer som är personberoende. Samordning är vägen framåt. Det gäller även dessa stödtjänster.

Redan nu pågår ett projekt inom ÅHS där antalet operationer som sker med dagkirurgi ska öka. Man ska alltså inte bli kvar över natten om man har gjort ett ingrepp som absolut inte kräver övervakning eller annan medicinsk handpåläggning. Fler operationer, färre vårddygn och mer vård för pengarna.

Vi rör oss närmare och närmare det datum, 27 september, då det nya vårdinformationssystemet ska tas i bruk. Det är alltså idag, precis fyra månader bort. Personalen visar stort engagemang och vilja att detta ska bli det verktyg som vården idag saknar. Det kommer att ge färre gula lappar och färre risker med den mänskliga faktorn, mer tid med patienten och mer tillförlitlig statistik.

Det går inte att i ett anförande beskriva alla processer som kommer att bli säkrare och tydligare. Det är dock värt att nämna att införandet kommer att påverka möjligheten att producera vård under den första tiden. Det handlar helt sonika om att personalen måste få lära sig den helt nya digitala miljön. Vi får hoppas att denna kommunikation når ut på ett tydligt sätt och kan mötas med förståelse.

De lokaler som hyrs idag av Fastighetsverket är ett lapptäcke som har kviltats ihop sedan 1950-talet och är på flera sätt inte optimala för att bedriva vård, särskilt inte den moderna vård vi ser att framtiden erbjuder och kräver av oss. Men innan steget kan tas för att förnya eller bygga nya lokaler måste vi veta vad dessa lokaler ska innehålla och hur behovet ser ut framöver. Det är just detta som ska besvaras med den strategi för framtidens vård som också har en parlamentarisk tillsatt referensgrupp. Strategin ger en tydlig färdplan för framtidens vård med fokus på förebyggande insatser och tidiga åtgärder. Den knyter ihop vården till en helhet som sätter patienten i fokus.

Det nya sjukhuset, eller det renoverade sjukhuset, ska ge vården moderna och flexibla lokaler som kan anpassas i takt med medicinska framsteg och ha ett tydligt patientfokus. Därmed tryggas modern sjukvård för ålänningarna långt in i framtiden.

Talman! Oppositionens roll i detta kan inte undergrävas. Som bekant har oppositionen inte något deltagande i ÅHS styrelse, och då måste förankringen ske på ett annat sätt. Att färdigställa ett nytt sjukhus är något som kommer att löpa över flera mandatperioder. Vi kan inte ratta detta på egen kammare på solokvist. Jag menar att det är riskfyllt. Det här är ett arbete som ska vara framåtskridande, när andra tar över stafettpinnen. Vi behöver alla vara delaktiga i detta för att få en robust handlingsplan som inte riskerar att rivas upp och stoppas för nya mandatperioder.

Förändringar är inte sällan svåra att förhålla sig till, särskilt om man inte är en del av dem eller har insyn och vetskap om vad som sker. Vi behöver vara lyhörda inför vikten av kommunikation till alla: till personal, till vårdtagare, till allmänhet och till våra kollegor här inne i salen. Det är därför positivt att minister Zekaj har bjudit in hela lagtinget för information efter sommaren. Det finns nog inget annat politikområde som är mer engagerande än detta, oavsett om man är i majoritet eller opposition. Tack, talman!

Talman!

Tack, ledamot Listherby. Jag kom in lite sent, men jag hörde att ledamot talade om ÅHS. Jag har några frågor som jag skulle vilja ställa.

För det första, när kan vi förvänta oss att receptfunktionen kommer att fungera i det nya VIS-systemet?

För det andra, hur kommer migrationen av informationen i det gamla systemet Abilita, vet man hur den ska gå till?

Tack, talman!

Det där är detaljfrågor som jag faktiskt inte kan svara på med säkerhet. Eftersom jag är osäker på svaret, bör jag helst avhålla mig från att ge ett svar, då det kan tolkas på fel sätt. Men för att ledamot Lindén ska få ett svar kan jag lova att återkomma i frågan när jag har sökt information som jag kan ge.

Tack ledamot Listherby. Jag förstår det. Jag har stora kontaktytor och har fortlöpande kontakt med mina gamla kollegor. Man är bekymrad över det här.

I den mån jag har varit hos läkare när jag har rest så egentligen består vården i av mötet mellan patient, läkare och sjuksköterska. Ibland finns det en bild av att vi står inför en ny era av digitala underverk.

I grunden är det väldigt enkelt. Man möter en patient som är sjuk, har symptom och man försöker lösa det genom anamnes, status och åtgärd.

Jag har arbetat med uppdrag där vi skrivit journaler, och det fungerar också bra.

Detta är inte en revolution; det är en falsk bild.

Tack, talman!

Jag skulle vilja kalla det en form av evolution. För att möjliggöra god kvalitet på digitala läkarbesök för dem som kanske bor i skärgården och inte har möjlighet att ta sig till en läkare, anser jag att det är viktigt att vi anpassar oss. Som någon från en annan generation har jag inga problem med att inledningsvis ha ett digitalt läkarbesök.

Jag tror att vi behöver låta denna utveckling få ta plats. Vi bör inte se det som en typ av revolution, utan snarare som en helt naturlig del av den digitala utvecklingen, där vården också är en viktig komponent.

Jag vill inte förlänga debatten men jag vill tacka ledamoten Listherby för ett sakligt och framtidsorienterat anförande.

Vi har människor här i lagtinget som pratar om 70-talet, och vi har andra som diskuterar hur det ser ut 60 år framåt i tiden och om vart vi är på väg.

Jag tror att det är framåt vi ska. Jag tycker att ni är på god väg i styrelsen. Jag vill tacka för ett bra anförande och ett bra jobb där.

Tack, talman!

Jag skulle vilja lyfta fram att det arbete som görs är väldigt grundläggande och gediget. Det handlar inte bara om att skrapa på ytan, utan man gräver verkligen ner sig i fundamenten av vården och den vård vi erbjuder idag.

Vi ser på vilken befolkning vi kommer att ha i framtiden, hur utvecklingen har sett ut och hur den förmodligen kommer att se ut. Allt detta är väl dokumenterat och noggrant genomgånget. Man lämnar ingenting åt slumpen. Det är helt ointressant för någon att göra det, eftersom det inte finns några politiska intressen att uppnå i en sådan här förändring.

Jag tycker att det här är jättespännande. Jag hoppas att hela lagtinget ska känna samma känsla efter det informationstillfället som minister Zekaj har bjudit in till.

Talman!

Tack, ledamot Listerby. Jag anser, precis som ledamoten, att detta är en revolution. Det är spännande tider. Jag tycker att det är oerhört intressant att få se hur denna implementering går till.

Jag är övertygad efter att vi har varit på informationstillfälle. Detta ger alla möjligheter, både digitala lösningar och mera mobilitet för läkare som kan arbeta hemifrån och ha tillgång till alla journaler. Man kan arbeta på ett helt annat sätt, mera online än nu.

Jag ser verkligen, precis som ledamoten, att detta är framtiden och vi har inget annat val. Det ska bli spännande att se den 27 september när detta förverkligas. Det har ju ändå varit en lång resa.

Det kommer verkligen att vara helt nytt och väldigt revolutionerande, det kan man väl använda som ord.

Jag tänker på det som ledamoten talar om, att det kommer att se helt annorlunda ut när man jobbar på golvet. När jag nämner gula lappar i mitt anförande, så menar jag att när detta är infört, då kommer man inte längre att behöva de lappar där man skriver ner alla mätvärden och liknande. Du kommer att kunna göra det direkt i systemet. Du kommer att ha en liten platta med dig som du kan ha i fickan. Du kan sitta ner på sängkanten med patienten istället för att bara ta provtagningarna, springa iväg till kansliet och föra in dem i ett system. Det kommer att bli ett annat sätt att arbeta, och det kommer att vara nytt.

I början kommer det att vara utmanande, så jag tror att vi behöver förbereda oss på ett utgångsläge som inte är perfekt.

Talman!

Så är det med allt nytt som ska implementeras, det är klart att det kommer att finnas stora pucklar och djupa dalar emellanåt.

Just det här med säkerheten, om du behöver åka med helikoptern från Kumlinge, så istället för att skicka med en lapp med patienten, vilket inte alls är patientsäkert, så kan man direkt skriva in i journalen i Kumlinge olika uppgifter. Det är för mig väldigt viktigt.

Jag vill också tacka ledamoten, en representant från regeringspartierna, nu visar förståelse för att vi från oppositionen också måste ha hela bilden, den fulla bilden av vad som sker. Det här är ingenting som den här regeringen kommer att ta ställning till, och det kanske inte är nästa regering som gör det heller. Det här är ett långt arbete som jag vet att alla vill (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag vill återkomma till personalens engagemang inom ÅHS. Leverantörerna av vårdinformationssystem har aldrig tidigare stött på så många som är så djupt intresserade av att gå utbildningar för att bli så kallade "superusers". Det är många som verkligen vill bidra till framtagandet av detta system, det bådar gott och det är roligt att se engagemanget.

När det gäller oppositionens roll ser jag en tydlig risk om vi inte har en helhetssyn. Vi pratar gärna om skärgårdstrafik och hur viktigt det är med en parlamentarisk förankring, men detta handlar om något större. För många av oss är det faktiskt viktigare att systemet fungerar bra och att vi får det att rulla, snarare än att det packas upp varje gång det blir en ny mandatperiod.

Tack, talman!

Skärgårdstrafiken och dess färjor är den åländska skärgårdens landsväg. Den gör det möjligt att bo, vistas, turista och ha ett fungerande näringsliv i skärgården. Utan en fungerande skärgårdstrafik anpassad efter dagens trafikbehov och fordon, så blir det svårare att på sikt att hålla liv i skärgården och det är redan idag en stor utmaning. När det diskuteras tillväxt- och näringslivsfrågor i skärgårdskommunerna, så fastnar diskussionerna oftast i skärgårdstrafiken och dess kapacitet. Alla kommuner på Åland behöver tillväxt, men utan en långsiktigt tryggad trafik i skärgården är det svårt att lyckas få tillväxt i den regionen.

I slutet på 1900-talet byggdes så gott som hela vårt nuvarande trafiksystem upp och då kom 6-7 av våra frigående färjor som är i trafik ännu idag. Lagtingsledamot John Holmbergs far som jobbade på trafikavdelningen i detta hus var pådrivande i utvecklande av trafiken i samarbete med dåvarande landstingspolitiker. MS Skarven kom 2009 och MS Ådan som är byggd 2001 kom in i åländska skärgårdstrafiken 2023. Färjorna börjar bli till åren och i alla fall vissa av dem har svårt att kapacitets- och måttmässigt klara av dagens större personbilar och lastbilskombinationer. Personligen anser jag att förnyelse av färjflottan behöver börja göras, dels för att visa framtidstro för skärgårdskommunerna och dess invånare och även för att skärgården är en betydande del av Åland för många ålänningar och övriga fritidsboare samt turister.

För övrigt kan jag säga att ledamot Höglund har börjat rita på färjan idag så det är på gång.

Ett hamn- och bro projekt har dock pågått i skärgården ett antal år och pågår fortfarande, vilket går ut på att förnya färjfästen, hamnar och broar enligt en renoveringsplan. Det behövs och är mycket positivt.

För att diskutera skärgårdstrafikens framtida upplägg har en parlamentarisk tankesmedja blivit tillsatt. Vi i Centern anser att tankesmedjan är nödvändig för att få till en fungerande skärgårdstrafik med brett parlamentariskt stöd, eftersom upplägget vi väljer kan komma att gälla flera lagtingsperioder framåt. Hur framtida trafikupplägget ska se ut, är inget som är klarlagt ännu, utan olika kostnadsberäkningar och konsekvensbedömningar behöver presenteras för och diskuteras i tankesmedjan. Förankring behöver även ske i skärgårdskommunerna för att få deras syn på trafiken. Ny upphandling av skärgårdstrafiken sker år 2026.

Jag hoppas och tror att vi alla i den här salen vill ha en fortsatt året runt levande skärgård, i mångt och mycket bestäms den saken i detta hus och denna sal. Tack, talman!

Tack, talman!

Bästa lagting och åhörare. Jag tycker att det är ett bra betyg för lagtinget att vi har hunnit debattera remissen till en vårbudget på en dag. Vi behöver inte ens ta kvällsplenum. Så ska det se ut. Det har varit en bra debatt. Finans- och näringsutskottet börjar sin behandling på tisdag med en hel dag hörande dag och fortsätter på torsdag nästa vecka.

Jag vill också nämna att, precis som före detta finansminister Roger Höglund sade när det finanspolitiska ramverket sjösattes, det är så här det ska se ut på våren. Det tar inte ända till hösten. Jag tycker att alla partier och grupperingar har tagit till sig detta. Jag måste ge en eloge för att vårbudgeten har tagit ett steg framåt jämfört med ifjol. Det finns flera nyckeltal och tabeller, och den är mer lättläst och något mindre detaljerad än förra året, vilket är ett bra arbete.

Arbetet går vidare i finans- och näringsutskottet.

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.