Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Diskussion.

Talman!

Först vill jag tacka talmannen för möjligheten att idag göra denna presentation. Jag kommer att presentera meddelandet i sin helhet med särskilt fokus på EU-frågor, och sedan kommer samarbetsminister Hambrudd att presenterar de nordiska delarna.

Varför detta upplägg? Jo, vi lever i alldeles särskilda tider, både geopolitiskt, försvarspolitiskt och rent praktiskt. Vi har en ny EU-kommission som har tagit fram sitt första arbetsprogram, och dessutom delar nu Åland ordförandeskapet tillsammans med Finland i det nordiska samarbetet. Vi anser att det finns anledning att på djupet presentera allt som görs.

Jag vill inledningsvis understryka att detta arbete inte görs ensamt från landskapsregeringens sida. Vi har en god BSPC-delegation med ordförandeskap, och vi har Nordiska rådet där vi har en välfungerande grupp som deltar från Ålands sida. Vi har också flera andra samarbeten, som Regionkommittén, för att nämna ett ytterligare exempel. Mycket görs när det gäller externpolitiken, och det är inte bara från regeringens sida; parlamentet är förstås också i hög grad aktivt, och jag utgår från att vi kommer att få höra om vissa delar av det idag.

Talman! Vi lever i särskilda tider. Landskapsregeringens uppfattning är att dessa tider visar behovet av att skapa goda vänner, goda relationer och sluta sig samman, snarare än att isolera sig från andra. Vi ser i realtid vad protektionism och nationalism innebär för människor, och här behöver Åland spela en roll i att delta i olika samarbeten, både tillsammans med riket, men också i Norden och i Europa. Det är landskapsregeringens utgångspunkt att vi ska värna om den världsordning som råder, och att det är vänskap och diplomati som löser världens problem, inte det motsatta.

Talman! Vi har en ny EU-kommission som kraftigt har ändrat riktning på arbetet. Föga förvånande får nu försvarspolitiken ett stort utrymme. Det är intressant, och det finns mycket gott arbete inom den civila beredskapen som Åland kan delta i, där det finns goda möjligheter. Vi vet också att EU-kommissionen särskilt har lyft upp öars situation, vi har ett ö-samarbete tillsammans med andra regioner och högskolan har gått in för sitt samarbete. Det är ingen slump att EU nu också prioriterar öar och kustsamhällen, med tanke på den geografiska betydelse som de utgör.

Det betyder också att EU de facto inte har behörighet inom många av de områden som kommissionen nu prioriterar. Detta ger Åland unika möjligheter framöver. Vi förväntar oss färre lagstiftningspaket från EU som vi behöver anpassa oss till, och om något år kommer vi att kunna börja fokusera mer på våra egna lagstiftningar.

Därtill är det ett annat huvudskäl för EU-kommissionens satsningar på förenklingar. Många av oss har säkert läst den så kallade Draghi-rapporten, som visar på EU:s svaga konkurrenskraft och behovet av att stärka densamma. Där konstateras att EU kanske har varit för ivrig att detaljreglera och att man behöver skapa utrymme för ekonomisk tillväxt. Sammantaget tycker vi från landskapsregeringen att dessa två frågor erbjuder intressanta möjligheter i framtiden. Här krävs det förstås att vi noggrant tar del av det arbete som görs, att vi följer med och att vi också genomför de förenklingar som EU-kommissionen kommer att lägga fram. Men det kräver också att vi aktivt tar del av de EU-medel som kommer med den nya långtidsbudgeten.

Vi har alltså en ny kommission på plats som har tagit fram sitt första arbetsprogram. Det som nu fokuseras på är att ta fram långtidsbudgeten. Därför diskuterar vi förstås med de politiska kontakter vi har hur långtidsbudgeten byggs upp och hur vi kan påverka. När långtidsbudgeten är klar vet vi också hur de ekonomiska medlen från EU kommer att fördelas.

Talman! I samband med det nya arbetsprogrammet diskuterade landskapsregeringen tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden om landskapsregeringens prioriteringar för mandatperioden, och dessa finns längst bak som bilaga 2 i detta dokument. Där understryker vi vikten av att bygga välstånd och konkurrenskraft på rättvisa villkor. Vi lyfter fram frågorna kring vårt småskaliga samhälle, som präglas av både sjöfart och jordbruk. Vi slår vakt om att även om vi ser att den ekonomiska situationen i Europa som helhet, och i synnerhet kopplat till att vi nu lägger stora summor pengar nationellt och EU-gemensamt på försvar, så måste vi ändå skydda de enskilda medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter och de grundvärderingar som EU är skapat på, såsom fred och frihandel.

Till det sistnämnda kan man konstatera att vi, som jag inledde med, i realtid ser konsekvenserna. Att inte samarbeta, att inte ha handelsavtal och att inte våga göra saker gemensamt leder de facto till en sämre vardag för alla medborgare.

Talman! Jag inledde på detta övergripande sätt och svarar givetvis på frågor med hälsningen att landskapsregeringen kommer aktivt att påverka den EU-politik vi kan stå upp för, de värderingar som EU har byggt på, och att vi kommer att tillgodose ålänningarnas bästa i allt det arbete vi gör.

Talman!

Jag vill tacka ministern för presentationen. Den var på ett väldigt övergripande plan, och så uppfattar jag faktiskt också det här programmet – att det är på ett väldigt övergripande plan.

Jag tycker det är fräscht att EU vill göra det djärvare, enklare och snabbare inom unionen. Jag stöder det fullt ut, men jag återfinner ingenting av detta i landskapets prioriteringar. Därför skulle jag gärna vilja ha ett förtydligande.

Jag funderar också på punkten 3.2.4. När det gäller EU:s facilitet för återhämtning och resiliens finns det tre punkter där Åland har "fått pengar". Men det är bara den havsbaserade vindkraften som beskrivs. Jag undrar speciellt över de andra punkterna: höjd kompetensnivå för lärande, digitalisering och VIS-systemet. Kan vi få lite mer information kring det?

Talman!

Jag anser att landskapsregeringen återkopplar till frågan om att göra processerna inom EU enklare och snabbare. Det är dock viktigt att påpeka att vi måste vara vaksamma på skillnaden mellan regionalpolitik och centraliseringspolitik. Vi måste vara på vår vakt så att inte snabbheten och effektiviteten leder till att besluten centraliseras till ett fåtal platser.

När det gäller resiliensmedlen är min uppfattning att både VIS-projektet och det projekt som Högskolan på Åland driver har fortlöpt helt enligt plan. Det kan säkert ges mer information om detta även i den självstyrelsepolitiska nämnden.

Tack för den informationen. Jag noterar att vi i alla fall rör oss i storleksordningen 10 miljoner, och den enda ytterligare information som finns är kring den havsbaserade vindkraften. Det fanns dock inga förtydliganden kring varken högskolan eller VIS-projektet. Jag undrar om det finns någon speciell anledning till det?

Avslutningsvis skulle jag också vilja fråga: Vi vet ju att EU står inför en förändrad jordbrukspolitik, vilket har skapat stor oro hos många av våra primärproducenter. Jag undrar om ministern kan ge lite mer information om hur statusen ser ut där?

Talman!

Det är en av de frågor som kommer att fastställas i samband med EU:s långtidsbudget.

Jag har personligen nåtts av ganska dubbla signaler. Dels handlar det om diskussionen kring den civila beredskapen, där försörjningsberedskapen är helt grundläggande, och sedan handlare det om varifrån pengarna till de nya satsningarna ska hämtas. Jordbruksmedlen utgör en betydande del av budgeten. Jag har i alla fall fått dubbla signaler.

Jag tror inte att EU i det här läget kommer att smula sönder sin jordbrukspolitik och jordbruksstödet. Efter de signaler jag har fått, tror jag att det är först när långtidsbudgeten är fastställd som vi kan ge ett mer tydligt besked. Men detta är en av de viktiga centrala frågor som vi bevakar.

Tack, talman!

Som nordisk samarbetsminister kommer jag att presentera en del av det externpolitiska programmet inom det Nordiska ministerrådet. Det här året har Finland och Åland ordförandeskapet i ministerrådet, och vårt gemensamma program lyder: "Enat och starkt Norden". Vi leder detta ordförandeskap tillsammans, och det kräver en hel del extra arbete av landskapsregeringens tjänstemän.

Förutom att vi aktivt förbereder agendan inför ministerrådsmötena, kommer ett flertal ämbetsmannakommittémöten att hållas på Åland samt ett samarbetsministermöte senare i höst. Jag vill även lyfta fram att de självstyrda länderna inte blev inbjudna till de nordiska statsministrarnas sommarmöte förra året, men i år bjuder statsminister Orpo och lantrådet Sjögren gemensamt in till årets sommarmöte.

Det finns ett starkt momentum för nordiskt samarbete. Det handlar inte längre enbart om de traditionellt viktiga sektorerna för nordiskt samarbete, såsom kultur och utbildning, utan viljan att samarbeta har spridit sig till flera nya områden.

Under vårt gemensamma ordförandeskap eftersträvar vi ett starkare och mer ambitiöst samarbete som levererar nordiska lösningar, producerar ny och efterfrågad kunskap samt skapar plattformar för nordisk samverkan. Nordisk nytta och nordiskt mervärde ska gagna oss alla.

Fokus under ordförandeskapet i år är naturligtvis samhällsfrågor. Beredskapsfrågor och säkerhetsfrågor är genomgående teman inom alla områden. Vi behöver mer nordiskt samarbete för att utveckla vår beredskap, stärka de nordiska ländernas resiliens och främja en övergripande och omfattande beredskap inför olika kriser och hybridhot. Vi står inför många utmaningar, såsom klimatförändringar, försörjningsberedskap och att värna vår demokrati. Här ska Färöarna, Grönland och Åland beredas möjlighet att aktivt delta.

Det ingår även vår starka strävan att ingå i det nordiska Hagasamarbetet, där vi ännu inte är med. Man ska även komma ihåg att samarbete inte ingår i det Nordiska ministerrådets samarbete, men vi lyfter det i alla sammanhang där vi har möjlighet. Det kommer även att lyftas igen i samband med att räddningsöverdirektören ska besöka Åland i maj och träffa civilminister Zetterman.

Talman! Gränshinderfrågorna är viktiga för Åland. Under 2024 har det gjorts en reform kring gränshinderarbete, och nu är det viktigt att vi aktivt kommer igång och arbetar för att lösa dessa gränshinderfrågor, både nationellt och samnordiskt. Det ska vara lätt att bo, studera, arbeta och driva företag i ett annat nordiskt land. Vi ska främja fri rörlighet, vilket är centralt för oss på Åland som är en gränsregion. Inom gränshinderfrågorna kommer fokus bland annat att ligga på ett gränslöst digitalt Norden och att arbetet kring digitalisering med folkbokföring kommer framåt.

Talman! I arbetet för att implementera visionen 2030 om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region, är det viktigt att hitta gemensamma lösningar för att främja teknikneutral produktion av till exempel ren energi, cirkulär ekonomi och hållbar bioekonomi. Det handlar om att främja innovationer och en konkurrenskraftig klimatomställning.

Under ordförandeskapsåret vill vi även lyfta barn och unga, som är ett tvärgående tema inom alla fackministerråd. Tyvärr ser vi inom Norden en försämring av både barn och ungas välmående och deras inlärningsresultat, vilket kommer att vara ett temaområde inför utbildningsministerns möte nästa vecka i Helsingfors.

Talman! Det nordiska samarbetet utgör Ålands viktigaste politiska plattform för internationellt samarbete. Det är även en viktig plattform för landskapets tjänstemän, både när det gäller kunskapsutbyte och uppbyggandet av kontaktnät.

Talman! Helsingforsavtalet utgör den juridiska grunden för det nordiska samarbetet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Under Nordiska rådets session i Reykjavik förra året antogs rekommendationen att revidera Helsingforsavtalet, och där ingår förslaget om en uppdatering av Helsingforsavtalet så att Färöarna, Grönland och Åland ska kunna bli fullvärdiga, självständiga medlemmar av det nordiska samarbetet. De nordiska regeringarna har, utifrån Nordiska rådets rekommendation, föreslagit till ministerrådet att utse en utredningsperson kring de juridiska frågeställningar som berör revideringen av Helsingforsavtalet.

Utredningspersonen är nu utsedd, vilket samarbetsministrarna fattade beslut om vid sitt senaste möte den 2 april. Därtill ska alla regeringar utse varsin kontaktperson som ska vara till förfogande för utredningspersonen. Rapporten ska vara klar inom året, och en mellanrapport ska presenteras för oss samarbetsministrar i oktober. Från åländsk sida är det viktigt att Åland bereds möjlighet till likvärdigt medlemskap i det nordiska samarbetet, och att det efter utredningen tillsätts en kommission med ansvar för att ta fram konkreta ändringsförslag gällande Helsingforsavtalet.

Talman! Avslutningsvis vill jag nämna att under 2024 tillsattes en ny åländsk UNESCO-kommission, som nu leds av lagtingsledamot Harry Jansson och viceordförande Markus Koskinen-Hagman. En del av kommissionens arbete är att undersöka och lyfta fram att få Ålandsfrågan klassad som ett "Memory of the World". Tack, talman!

Talman!

Jag gratulerar ministern till ett jättebra arbete. Det var en fröjd att sitta i Helsingfors för en dryg månad sedan och se hur samarbetet verkligen fördelades mellan den finska samarbetsministern och den åländska samarbetsministern. Det var verkligen ett delat ordförandeskap, och vad jag har förstått gäller det alla olika möten.

Det är roligt, för när jag var samarbetsminister hade vi också ett delat ordförandeskap, men då var det mer ett delat ordförandeskapsprogram med någon liten programpunkt. Nu är det verkligen ett äkta delat ordförandeskap.

Jag vill gärna höra lite från ministern om det finns något mer vi kan göra inom det här området?

Tack, talman!

Det är precis som ledamoten säger. Som jag nämnde i mitt anförande, så är det verkligen ett gemensamt ordförandeskap som vi delar. Det medför vissa utmaningar, eftersom det kräver mycket mer arbete av våra tjänstemän.

Samtidigt är det ett ypperligt tillfälle att träffa våra medlemmar i Ämbetsmannakommittéerna. I år finns det all anledning att lyfta fram prioriterade åländska frågor så att de kommer framåt.

Ja, vad mer kan göras? Vi har ett gott samarbete med Nordiska rådets åländska delegation. I Nordiska rådets ordförandeskap - Finland och Åland - finns säkert möjlighet att lyfta fram frågor. Men sedan är det naturligtvis Helsingforsavtalet som är på kommande, så vi får se vad utredningspersonen kommer fram till.

Talman!

Jag har varit med i den arbetsgrupp som representerar Åland i arbetet med att ta fram den rapport som samarbetsministrarna och regeringarna har fört fram. Nu har man tillsatt en utredningsperson, och jag är nyfiken på hur det gick till. Det måste vara en utmaning att veta vem man ska utse för att kunna tillgodose allas olika behov.

Utan att ljuga kan man väl säga att förra året var minst sagt kaotiskt, med mycket starka känslor kring utredningen och arbetet med denna rapport. Vi kunde knappt komma överens, och vi fick lämna en arbetsrapport med två olika vägar. Därför är jag glad att höra att ministerrådet har lyckats ta detta så pass långt att man nu har utsett en person som ska ta fram en mellanrapport och en rapport.

Jag kan inte gå in i detaljer kring hur det arbetet har gått till, men jag tycker att det har varit konstruktivt. Det är också en utmaning som de ska titta på ur ett juridiskt perspektiv. Olika länder har olika juridiska avtal. Vissa länder är dessutom med i EU, och där är det viktigt att landskapsregeringen har utsett kontaktpersoner, eftersom dessa ska fungera som kontaktpersoner i varje regering när det gäller den juridiska biten.

Jag utgår från att det kommer att utses en kommission och att alla länder, inklusive de självstyrande länderna, deltar i kommissionens arbete. Jag tror också att det kan uppstå ett momentum för att utveckla det nordiska samarbetet kring känsliga frågor, särskilt när det gäller röstetal och beslut. Men frågan är: ska vi verkligen ha ett verkligt nordiskt samarbete, så måste alla vara med.

Tack, talman!

Tack till ministern. Jag tror, och det har jag faktiskt trott hela tiden under de 20 år jag har suttit här, att arbeta i Nordiska rådet är väldigt viktigt för oss. Det kanske inte alltid ger oss något exakt konkret, men det skapar ett nätverk och ger oss möjlighet att diskutera med andra politiker i likartade frågor, sådana som bland annat kommer från EU.

Helsingforsavtalet är oerhört intressant, men det går ju inte så väldigt snabbt framåt. Det kanske är kännetecknande för det nordiska arbetet emellanåt, men jag funderar bara: Diskuterar man alls någonting om Grönlands nuvarande position? Jag menar, det är ju ofrånkomligt. Det vet jag själv som tidigare samarbetsminister, att de självstyrande områdena har varit lite som kusinen från landet. Men när man nu följer media, inte bara här hos oss utan även i Sverige och Danmark, så ser man ju att Grönland har kommit i en helt annan position.

Tack, talman!

Tack för den analysen som ledamoten lyfte fram.

Grönland har fått ett helt annat fokus just nu, utifrån det säkerhetspolitiska läget. Förra året valde Grönland att inte delta aktivt i det nordiska samarbetet. Nu har de fått en ny regering, och jag har fått information om att de avser att delta aktivt. De har också utsett en ny samarbetsminister, som jag ser fram emot att få träffa.

Talman!

Ja, det är sannerligen så att ett presidentbyte i ett stort land påverkar oss alla, mer eller mindre, långt mer än vad man kanske har kunnat förutse.

Det jag vill lyfta ytterligare är att ministern i sitt huvudanförande talade om ett likvärdigt medlemskap. Vad avser då ministern? Inte ett fullvärdigt medlemskap, utan ett likvärdigt medlemskap, vad betyder det i praktiken?

Tack, talman!

Ja, jag valde det ordet på det viset, men det är också för att jag ser fram emot det kommande arbetet i kommissionen. Den här frågan har jag också lyft tillsammans med den självstyrelsepolitiska nämnden, och vi är väldigt tydliga med att om Helsingforsavtalet ändras, så ska alla självstyrande länder vara likvärdiga medlemmar.

Vi vet att Grönland eftersträvar ett fullvärdigt medlemskap. Åland har ännu inte tagit ställning i frågan, men vi anser att om Helsingforsavtalet ändras, så ska vi vara likvärdiga med alla självständiga länder. Om Grönland och Färöarna blir fullvärdiga medlemmar, så ska även Åland ha samma status. Om de blir fullvärdiga medlemmar, ska också Åland vara det.

Tack, herr talman, kollegor och åhörare!

Vi liberaler ser den externa politiken som ett viktigt verktyg för att värna självstyrelsens ställning i världen och samtidigt stärka vårt internationella ansvarstagande.

I en tid då världen förändras snabbt – med krig i Europa, klimatkris och växande spänningar, särskilt efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina, men också i Östersjön. Med en nygammal amerikansk president som vill se över hela världsordningen, är det viktigare än någonsin att Åland är med och påverkar, bygger allianser internationellt och tar ett likvärdigt ansvar för att bidra till fred och stabilitet i vår omvärld, som vi är en del av.

Landskapsregeringens externpolitiska meddelande visar att vi har ett brett och viktigt engagemang både i Norden, i EU och i olika internationella nätverk. Det är bra. Men vi ser också ett behov av tydliga prioriteringar och modiga ansvarstaganden i vissa frågor.

Vi gläds över att Åland tillsammans med Finland innehar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Det ger oss en verklig möjlighet att påverka. Att Helsingforsavtalet nu ses över är en chans vi måste ta till vara. Avtalet måste moderniseras, men också tydliggöra och respektera Ålands ställning i det nordiska samarbetet. Liberalerna vill att Åland ska ses som en jämbördig part inom det Nordiska samarbetet, vilket är oerhört viktigt för oss för att kunna påverka de stora frågorna.

Men det handlar inte bara om att stärka vår roll – det handlar också om vem som får ta plats i framtidens samtal. Vi gläds åt att barns och ungas rättigheter lyfts i ordförandeskapsprogrammet. Vi vill se ett starkt stöd för NORDBUK och andra plattformar där unga ålänningar kan delta och påverka. Ett aktivt medborgarskap är en viktig del i den samhällsuppfostran som krävs för att vår lilla autonomi ska kunna utvecklas i framtidens föränderliga värld.

Samma framtidsfokus måste prägla vårt klimatengagemang. Klimatkrisen är akut och bli heller inte bättre. Men här har Åland möjlighet att ta ledartröjan – inte minst genom nordiskt miljösamarbete och projekt som Clean Energy for EU Islands. Men det räcker inte att prata i internationella rum – vi måste också leverera hemma, främst för vår egen skull.

Historien har visat att det är klokt att ligga på vågens framkant när det gäller lagstiftning som gynnar strävan efter ett hållbart och klimatvänligt samhälle, speciellt i ljuset av de ambitioner som kommer med EU:s gröna giv. Vi liberaler vill se en offensiv klimatpolitik på hemmaplan som matchar våra ord i de internationella rummen. Havsbaserad vindkraft, klimatsmart sjöfart och grön teknik är inte något som är i framtiden – det är nu. Det ger även möjlighet till internationella samarbeten som är väldigt viktiga.

Talman! Ålands livsnerv är havet. Därför är samarbetet inom havsplanering, marin miljö och hållbart fiske avgörande. Vi vill se ett starkare fokus på att skydda Östersjön, värna den biologiska mångfalden och samtidigt skapa förutsättningar för våra lokala näringar. Det är ingen lätt kombination men måste ändå göras.

Vårt vatten behöver vara friskt, och när vi utvecklar de primärnäringar som vi behöver för att säkra vår livsmedelsförsörjning måste vattnets hälsa tas i beaktande. Både havsvikarna och dricksvattentäkterna är i fara för övergödning och måste säkras för att vi även i framtiden ska kunna leva i vårt samhälle i framtiden.

Frågan om våra strömmingsbestånd är på agendan sedan länge och ses av många som avgörande för att Östersjöns ekosystem ska kunna fungera. Åland behöver delta aktivt i framtagandet av gemensamma ställningstaganden mellan Sverige och Finland när det gäller ett hållbart strömmingsbestånd i Bottenhavet och i Ålands hav.

Samarbeten som HELCOM och EU:s havsstrategi är viktiga, men det är lika viktigt att vi står upp för åländska intressen inom dessa forum. Vi är på den mottagande sidan av konsekvenserna. Det är en balansgång, herr talman, och vi liberaler vill se att den sköts med både ansvar och integritet.

Det nya säkerhetsläget i Europa påverkar även Åland. Vi ser positivt på landskapsregeringens engagemang inom civil beredskap och ambitionen att delta i det nordiska Hagasamarbetet. Självstyrelsens beslutsfattare har ett ansvar att skydda våra invånare – inte militärt, men med fungerande samhällsstrukturer, cybersäkerhet och krisberedskap. De finns många fördelar i ett litet samhälle när det gäller beredskap och medborgarengagemang. Det ska vi ta fasta på så mycket vi kan. Samma myndigheter och system måste fungera i både normalläge som i kristid.

Vi vill också lyfta vikten av internationell samverkan kring fred och konfliktförebyggande. Åland har en internationellt känd position som demilitariserad och neutraliserad zon – den rollen ska vi värna, utveckla och lyfta fram.

Slutligen, herr talman, att Åland medverkar i samarbeten som "Everyone Can Flourish" tillsammans med UN-Habitat visar att även ett litet samhälle kan bidra till de globala målen. Vi vill se mer av detta. Öppenhet, solidaritet och samarbete över gränser är liberala kärnvärden.

Talman! Vi vill tacka landskapsregeringen för ett gediget externpolitiskt meddelande. Samtidigt vill vi också skicka med en tydlig uppmaning: Ta vara på Ålands unika position! Vi kan vara en förebild – för hållbarhet, för fred och för rättvisa. Det kräver att vi inte bara deltar – utan påverkar, höjer rösten och står upp för våra grundvärderingar. Tack, herr talman!

Tack, herr talman!

Ledamot Påvals pratar mycket om klimatet här och allt som landskapsregeringen gör. Står ledamoten fortfarande fast vid det här 2035-målet, som är det officiella målet?

Tack, herr talman!

Jag tror att det internationella samfundet faktiskt ställer krav på oss. Den ambition vi har sätter också höga krav på oss själva, vilket är viktigt för vår egen skull.

Det finns förväntningar på att vi ska agera som en del av det internationella samfundet, och EU har höga ambitioner i detta avseende. Jag tror att detta är till fördel både för oss själva och för det internationella samarbetet.

Det skapar också goda förutsättningar för samarbete i de projekt vi engagerar oss i.

Tack, herr talman!

Ja, det är så att på sidan 47 pratar landskapsregeringen om att man vill att EU:s målsättningar, som är mycket lättare än de åländska målsättningarna, ska bibehållas. Det uppstår en liten diskrepans här när ledamoten nämner att vi ska vara klimatneutrala till 2035. Samtidigt säger landskapsregeringen att man önskar att målen för 2040 bibehålls.

Jag antar att ledamoten får verka för att de åländska målen uppdateras, så att det inte längre handlar om 2035, eller hur? Jag försöker förstå detta, för det går inte riktigt ihop.

Tack, herr talman!

Jag anser att vi har goda förutsättningar på Åland att ligga i framkant när det gäller klimatsamarbetet, och vi ska vara en förebild. Vi har möjlighet att vara det, och i de forum där vi kan höja vår röst och visa att vi är i framkant så ska vi verkligen vara det.

Jag tycker att historien har visat, och jag sade det i mitt anförande, att i utskottsarbetet där jag medverkat sedan 2019, och i lagtingsarbetet i stort så framgår tydligt att vi i klimat- och hållbarhetsfrågor är i framkant. När det kommer uppdaterad lagstiftning från EU har vi en fördel av att redan ha implementerat dessa frågor. Jag anser att det är positivt att vi strävar efter att ligga längst fram i dessa frågor.

Vi har också ett anseende som vi bör värna om. Vi befinner oss mitt i Östersjön, i centrum av handelslederna, och vi ska kunna lyfta vår roll ytterligare när det handlar om havsbaserad vindkraft, vätgas och andra framtida initiativ som kan bidra till de globala målen.

Talman!

Bästa ledamöter. Idag diskuterar vi det externpolitiska meddelandet, och världen är samtidigt mer instabil än den har varit på mycket länge. Världsekonomin är skakig, säkerhetsläget är oroande, och varje enskild individ påverkas, på ett eller annat sätt, av vad som nu sker omkring oss.

Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina saknar ord. Uppemot en tredjedel av Rysslands statsbudget går nu till detta hemska krig. Vi ser en ökad aggressivitet, inte bara i Ukraina utan också i vårt eget närområde runt Östersjön, med skuggflottor och hybridhot.

Grundläggande demokratiska värderingar hotas, och att få leva i en trygg demokrati är inte längre lika självklart som det tidigare varit. Det som ändå inger hopp i detta mörker är det nordiska samarbetet, aldrig tidigare har sammanhållningen mellan de nordiska länderna känts starkare.

De nordiska länderna har länge arbetat för jämställdhet, mänskliga rättigheter, demokratiska värderingar och fredsbyggande. Genom Nordiska rådet, där Åland har en egen plats, ser vi hur sammanhållningen mellan parlamentariker och tjänstemän stärks av världssituationen. Att Åland tillsammans med Finland snart tar över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, i denna historiska och betydelsefulla tid, är både stort och viktigt.

Även på EU-nivå krävs det nu en enighet som vi inte tidigare har erfarit. En större del av EU:s budget behöver framöver prioriteras till försvar och säkerhet. Det innebär att andra delar, som till exempel jordbruksstöd, kan komma att prioriteras ner. Detta är givetvis en oroande utveckling för en bransch som ständigt råder under lönsamhetspress, där butikskedjorna ofta skördar frukten före producenterna. Samtidigt vet vi att en stark lokal livsmedelsproduktion är viktigare än någonsin, inte minst ur ett beredskapsperspektiv.

Talman! EU talar nu mycket om en förenklingsagenda där byråkrati och regelverk ska minska. Det är något vi från Centern varmt välkomnar och har efterlängtat. Redan nu ser vi exempel där man vill skjuta fram kraven på till exempel hållbarhetsrapportering, vilket innebär en mindre administrativ börda för företagen. Detta är positivt och visar att förändring i denna stora byråkratiska maskin faktiskt är möjlig.

Samma förenklingsvilja behövs nu även akut för jordbrukets räkning. Jag har talat med jordbrukare denna vår, som bekräftar att varje dag när de går ut och arbetar på sina gårdar, frågar de sig: "Har jag gjort något fel idag?" Och så borde det verkligen inte få vara.

Det instabila världsläget gör att Europa nu tvingas rusta upp militärt och civilt. Det är kostsamt men nödvändigt. Samtidigt innebär det att vi måste säkra vår egen livsmedelsproduktion, som sagt. En oroande trend är att djurhållningen i EU generellt har minskat med 7,8 % under ett års tid, och den drastiska minskningen illustrerar utmaningen med att locka unga till branschen, särskilt när lönsamheten är pressad. EU lovar färre och enklare regler, men jag vet att jordbrukssektorn har sina tvivel baserade på tidigare erfarenheter av löften om att byråkratin ska minska, vilket inte har skett. Från Centerns sida betonar vi att förenklingsarbetet denna gång måste bli verklighet, både för jordbruket och för näringslivet. Åland behöver mer än någonsin tillväxt och framtidstro.

Åland har inga egna EU-parlamentariker i Bryssel, något vi från Centern fortsätter att arbeta för att ändra på. Fram till den dagen är samarbetet med våra nordiska parlamentariker avgörande. Genom andra nära kontakter, bland annat med representanter från Svenska Folkpartiet, ser vi till att Ålands röst nu hörs i EU:s beslutsfattande. Det är vackert så, men inte tillräckligt.

Vi måste erkänna att Ålands resurser i Bryssel generellt är mycket begränsade. Vi har en person medan Färöarna har tre heltidsanställda och Norra Sveriges EU-kontor har sex personer och två praktikanter. För några år sedan gjordes en utredning om hur Åland skulle stärka sin närvaro och påverkan i Bryssel. Vår närvaro i Bryssel kan inte bli för stor och vi måste hela tiden bevaka och arbeta för hur Åland, trots vår litenhet, syns i dessa sammanhang.

År 2025 innebär stora möjligheter för Åland att ta plats på den nordiska arenan, då Åland tillsammans med Finland innehar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, där Åland har en central roll tillsammans med Finland. Vår nordiska samarbetsminister Annika Hambrudd och flera av våra tjänstemän kommer genom samarbete att vara mycket involverade i arbetet och därigenom ha stort inflytande, vilket ministern tidigare i debatten förtjänstfullt redogjorde för. Här finns verkligen en god chans att skapa kontakter och lyfta frågor som rör Åland samt att stärka vår synlighet internationellt.

Slutligen, talman, vill jag kortfattat betona vikten av fungerande transporter för vårt ö-rike och de andra självstyrande öarna i Norden. Det är därför glädjande att jag under sessionens frågestund fick bekräftat att de självstyrda öarnas transportministrar nu, liksom övriga länder, bjuds in till de nordiska transportministerns informella möten, vilket inte var fallet tidigare. Ålands transportminister får numera delta i mötena, och jag avslutar med de orden. Tack, talman!

Talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! När det gäller externpolitiken väljer Obunden Samling i detta gruppanförande att koncentrera sig huvudsakligen på EU-frågor.

Om man ser på externpolitiken kan man konstatera att den allra viktigaste delen av externpolitiken är vårt förhållande till Finland. Det är avgörande att detta förhållande fungerar smärtfritt och utan alltför många hinder på vägen. Det får väl ses som en självklarhet att samarbetet med Finland är otroligt viktigt. Men jag lämnar det där och går över till något som är nästan lika viktigt, nämligen relationerna till EU och hanteringen av EU:s rättsakter.

När jag själv läste EU-rätt en gång i tiden lärde jag mig tidigt ett uttalande från ett ärende som hette Ballmer versus Bollinger. Ni kanske har hört talas om Bollinger, ni kanske korkar ni upp en sådan flaska ikväll, champagne. Det handlade om skydd av champagne och EG-domstolen på den tiden hanterade en fråga. En av domarna var Lord Denning eller om han var generaladvokat, jag minns inte, men det här uttalandet blev väldigt känt, åtminstone i juridiska kretsar. På engelska var det så här: "The threet is like a tide." Fritt översatt säger man att EU-fördraget, mer brett, innebär att EU:s rättsakter, EU:s juridik, är som tidvattnet. Det stiger upp i vikarna, det stiger till och med upp i floderna. Det är omöjlig att stoppa. Detta var ett sätt att beskriva den utveckling som EU-domstolen har skapat, där man utan att vi ens har direkt stöd i fördrag eller direktiv tolkar rättsakter så att EU får mer att säga till om. Oavsett om vi vill det eller inte, så kommer EU-s juridik som tidvattnet och gör att vattnet stiger i viken och till och med i floden.

Vi från Obunden Samling anser att vi fortsättningsvis ser detta. En intressant bilaga till det här externpolitiska meddelandet är statistikbilagan, där man beskriver att mellan 2023 så kom det 712 kommissionens initiativ, medan det 2024 kom 601. Det är en ordentlig minskning i och för sig från 2023 till 2024, men det kommer fortfarande många kommissionens initiativ. Tre av initiativen år 2024 blev särskilt diarieförda i landskapsregeringen, vilket betyder att de var av särskilt intresse. Landskapsregeringen beskriver också att man har möjlighet att vända sig till Finland med ett motiverat yttrande, där man säger att detta är särskilt intressant för Åland. Denna åsikt från Åland ska delges åtminstone kommissionen, men också övriga medlemsländer. Detta är en form av subsidiaritetsprövning, som faktiskt har varit lite på tapeten och som lyftes här i självstyrelsepolitiska nämnden för inte så länge sedan.

Subsidiaritetsprövningen, som är möjlig enligt EU-rätten, handlar om att de nationella parlamenten har åtta veckor på sig från det att kommissionen har skickat över ett initiativ, till exempel om lagstiftning, för att reagera. Om man anser att detta står i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen, som säger att beslut ska fattas på den lägsta möjliga nivån när det gäller delade befogenheter, och att frågan borde hanteras nationellt istället för av EU. Det är subsidiaritetsprövningen.

Här är det intressant att Sveriges riksdag är mycket aktiv på detta område, åtminstone om man jämför med Finlands riksdag och med oss. Från Obunden Samlings sida framför vi nu som en kommentar till det här externpolitiska meddelandet idén att vi ska försöka bli mer effektiva och aktiva när det gäller dessa frågor.

Om man tittar på Sveriges riksdag och deras uttalanden under 2022-2024, så reagerade de på ett förslag som gällde avbetalningar och förslag till fast ränta och fast betalningstid, det var 2023. Det är inte vår behörighet, så vi behöver inte bry oss. Men som exempel kom det 2024 ett gemensamt ramverk avseende företagsbeskattning, vilket svenska riksdagen reagerade på. Det skulle beröra oss, eftersom vi delvis har möjlighet att beskatta våra företag. År 2023 handlade det om gemensamma tullsanktioner och tullagstiftning kan vi inte göra något åt. Det kom frågor om försvarsupphandling 2022, vilket vi inte heller kan påverka. Men det kom även frågor om tillbörlig aktsamhet gällande hållbarhet under 2022, som Sveriges riksdag hade synpunkter på och tyckte att EU kanske inte ska detaljreglera precis allt. Jag tror att det skulle finnas flera fördelar med att vi aktiverar oss på den här fronten, eftersom det skulle ge oss en större förståelse för vilken nivå vi ska lägga oss på när ett EU-direktiv kräver lagstiftningsåtgärder av oss.

Obunden Samling anser att så fort det kommer ett EU-direktiv som kräver lagstiftningsåtgärder av oss, redan när förslaget kommer, så ska vi vara kritiska. Ska EU reglera detta? Det är den första frågan. Om det, trots vår motstånd, slutar med att EU-direktivet säger att vi ska införa lagstiftning, då ska vi lägga oss på miniminivån, säger vi från Obunden Samling. Vi upplever att det kanske inte alltid är så som alla tänker, men vi hoppas att det är så vi ska tänka. Vi tror nämligen att det är bättre att vi fattar beslut än att Bryssel fattar beslut över våra huvuden.

När det för övrigt gäller vårt förhållande till EU och utvecklingen så kommer vi den 13 maj att hålla en föreläsning med en forskare från Helsingfors universitet som kommer att berätta om EU:s resilienspaket, men också om den nya förvaltningsmodell som detta resilienspaket representerar. Det vill säga, vi går inom EU från en förvaltningsmodell som har varit mer regelstyrd, till en modell som bygger på att EU finansierar vissa saker som man anser är bra.

Detta leder till intressanta frågor. Forskaren, som kommer att besöka oss den 13 maj, granskar hur resiliensmedlen används i de olika medlemsstaterna och man finner stora skillnader i hur de används. Jag nämner detta eftersom tidigare talare, åtminstone minister Zetterman, nämnde den nya försvarsutvecklingen inom EU. Det finns anledning att fundera på hur de enorma summor som EU planerar att använda för försvarsutgifter ska hanteras.

Vi ska komma ihåg att EU:s årliga budget normalt ligger på 170-190 miljarder euro, varav en stor del går till jordbruket, men också till annat. Resilienspaketet var på 750 miljarder euro som snabbt delades ut, och vissa länders ansökningar om godkännande av dessa resiliensmedel handlade om miljarder och godkändes på en vecka.

Vi behöver fundera på detta. Det är inte självklart att EU vet bättre än vi hur vi ska försvara oss. Nu är inte försvarspolitik något som vi egentligen behöver funderar på, men det handlar om principen om var beslut fattas. På vilken nivå där det bäst att vi fattar beslut?

Med de orden tackar jag för Obunden Samlings del. Tack, talman!

Jag tycker det är bra att ledamoten Måtar tar upp sitt gruppanförande och lyfter fram att den åländska befolkningen faktiskt lyder under tre lagstiftande parlament. Detta påverkar vår vardag i allra högsta grad, och därför behöver vi vara med och lyfta frågor i alla dessa sammanhang.

Det nordiska arbetet är också jätteviktigt, men där finns ingen lagstiftningsmakt.

Jag delar uppfattningen om att subsidiaritet är en helt avgörande faktor. Det är en av de grundläggande bestämmelserna inom EU, eftersom vissa beslut helt enkelt sköts bättre av var och en på sin egen nivå.

Jag tror att det kan finnas nyanser mellan mig och ledamoten Måtar när det gäller hur mycket man anser att EU ska sköta, och kanske till och med fler nyanser. Men det kan vi återkomma till vid senare tillfällen.

När det gäller EU:s försvarspolitik är det viktigt att betänka att begreppet försvar omfattar mer än bara militärt försvar; det inkluderar även självförsörjning och andra frågor.

Tack, talman!

Minister Zetterman, när det gäller vad EU ska fatta beslut om och inte, väcker det många olika åsikter. Det är inte alltid lätt att avgöra vem som har rätt.

Generellt så de som sätter sig in i frågan om subsidiaritetsprincipens tillämpning i EU, det vill säga beslut som fattas inom så kallade delade behörigheter, ofta är eniga om att subsidiaritetsprincipen inte riktigt har fungerat som den ska. Sveriges parlament sticker ut i sina aktiviteter när det gäller detta, har jag nyligen lärt mig. Jag tycker att det är väldigt intressant och anser att vi bör kunna ta exempel från väst i detta avseende.

Talman!

Jag vill fortsätta där jag avslutade min senaste replik, nämligen kring satsningarna på försvaret. Jag tror att det kommer att tillföras stora medel till dessa områden, men det kommer också att finnas delar av denna satsning där Åland kan vara med helt och hållet.

Då pratar vi om försörjningsberedskap på alla nivåer. Här har vi förstås jordbruket som är centralt, men också sjötrafiken. Vi har elförsörjningen och datakablar, men de stora är förstås på internationellt vatten, vilket inte ligger inom vår behörighet. Men vi har också olika infrastrukturella projekt i vår skärgårdsmiljö som kanske behöver vidtas osv.

Så även om försvaret inte är vår behörighet, så omfattar det stora begreppet försvar betydligt mer. När vi pratar om totalförsvar inbegriper det också civil beredskap.

När det gäller resiliens och att klara sig själv menar jag att vi, med hänvisning till EU:s rättsakter, den gröna given och utsläppsnivåer, har försämrat vår resiliens och beredskap. Ett tydligt exempel på detta är stängningen av vår reservkraft i Mariehamn. Det visar hur en bokstavstrogen lojalitet mot EU kan leda till dåliga beslut som inte fungerar på den nivå vi befinner oss på.

Tack, talman!

Herr talman! Ärade ledamöter! Vi står i dag i en tid av betydande politiska skiftningar. Finland och Sverige har inträtt i NATO, och Ryssland fortsätter sitt anfallskrig mot Ukraina. Vi ser också en tilltagande stormaktsrivalitet i Östersjöregionen, som även påverkar vårt åländska samhälle. Globalt sker också andra betydande förskjutningar. Handelspolitiken har gått från att vara ett medel för frihandel och utveckling till att bli ett simpelt slagträ, underordnat andra nationella intressen, ungefär som Vladimir Lenin hade velat.

Vi kan också notera att försvarsfrågorna har blivit upp prioriterade, medan klimatpolitiken har prioriterats ner inom EU. Detta ser vi konkret i antalet öppna kommissionsinitiativ och nya kommissionsinitiativ kring klimat och energi som har minskat kraftigt under år 2025. Det är i denna kontext som det är viktigt att vi noggrant granskar den externpolitiska redogörelsen som lagtinget nu behandlar.

Först och främst vill vi moderater välkomna landskapsregeringens tydliga ställningstagande att Ålands demilitariserade och neutraliserade status ska bevaras. Detta är inte bara en del av vår identitet; det är en grundpelare för stabilitet i regionen. Vi noterar att Finland, genom president Stubb, har klargjort att Ålands särställning enligt folkrätten ska respekteras och försvaras. Det är viktigt att denna linje upprätthålls även i framtiden, särskilt i ett världsläge där den internationella regelbaserade världsordningen utmanas, då är det ännu viktigare att hävda vår självstyrelse, för det är vårt bidrag till världsordningen – en ordning där inte den starkes rätt råder.

För det andra ser vi nu betydande möjligheter att stärka Ålands självbestämmanderätt inom områden som skattepolitik, näringsliv och EU-inflytande. Vi kan minnas Churchills devis: "Låt aldrig en god kris gå till spillo." Om vi skulle ge ett enda råd till landskapsregeringen så är det: Nu är tiden för mod och handlingskraft i utvecklandet av vår självstyrelse. Vi lever i ett självstyrelsepolitiskt töväder och dessutom en tid där gamla sanningar omprövas och sådana tider ger, talman, alltid möjligheter. Nu är tiden då det finns något att vinna på att lyssna på landskapsregeringens ståndpunkter, alltså att smida medan järnet är varmt.

För det tredje ser vi positivt på landskapsregeringens arbete med att öka Ålands synlighet i internationella sammanhang, såsom UNESCO och Nordiska ministerrådet.

Talman! Glöm inte heller WHO. I ett läge där flera aktörer vänder WHO ryggen behövs också nya aktörer, inklusive associerade medlemmar. Beslut kan dessutom komma snabbt. Om så sker så minns då att till exempel ett fullt medlemskap i Nordiska ministerrådet löser flera av de andra problemen som listas i redogörelsen, såsom Ålands tillgång till det så kallade höga samarbetet om civil beredskap.

Det ska också nämnas, och det har talare före mig understrukit, att det är viktigt att vi fortsätter att lyfta fram Åland som ett exempel på framgångsrik autonomi och fredlig konfliktlösning.

Herr talman! Moderat Samling för Åland står fast vid att vår självstyrelse är en överlevnadsfråga för det åländska samhället. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att stärka vår autonomi, bevara vår demilitariserade status och öka Ålands roll i internationella sammanhang. Denna redogörelse erbjuder en god grund för det arbetet, och vi uppmanar landskapsregeringen att fortsätta detta viktiga arbete med beslutsamhet, tydlighet och framförallt mod. Tack för ordet!

Talman!

Ett mycket bra anförande uppfattar jag av ledamoten Valve, som Moderaternas gruppordförande. Det är tydliga ställningstaganden bakom den liberala världsordningen och internationell rätt, precis som det bör vara. Det behöver dock förtydligas av alla partier i omgångar för att visa att man står bakom detta.

När det gäller klimatpolitiken har ledamoten Valve helt rätt. Det finns aspekter som hamnar i skymundan när det gäller förenklingar och omdirigering av medel, men jag vill ändå lyfta fram positiva delar för klimatet. En viktig strävan är att minska vårt beroende av framför allt rysk olja och gas. Det innebär att vi inom EU behöver öka vår egen inhemska och gemensamma energiproduktion. Här kommer kärnkraft att spela en roll, men även andra satsningar, såsom vår åländska havsbaserade vindkraft.

Talman!

Jag instämmer till 100 % med det som civilminister Zetterman säger.

Vi kan notera en diskrepans mellan hur klimatarbetet prioriteras i EU och i Norden. Det är väldigt tydligt att det nedprioriteras i EU, medan det i Norden fortsätter att hållas på en hyfsat hög nivå. Men vad har betydelse? Vad har skarp, konkret betydelse för Åland? Det är EU:s prioriteringar som har betydelse för oss.

Jag vill också tillägga att vi givetvis delar strävan att minimera beroendet av rysk olja.

Talman!

Precis så är det. Jag tror att det finns möjligheter att skapa allianser tillsammans med södra Europa, som redan har börjat se stora mänskliga tragedier på grund av extremväder. Detta kommer att bli vanligare i takt med att klimatet förändras. Vi vet alla vad som hände i vintras, med de stora översvämningarna i södra Europa.

En annan sak som jag vill lyfta fram från ledamotens anförande är frågan om självstyrelsen. Jag personligen uppfattar att vi i dessa tider - när folk börjar fundera på vad internationell rätt innebär, vad den liberala världsordningen är, och vad internationella avtal och folkrätt betyder - har nya argument för att lyfta fram Ålands självstyrelse. Detta gäller både som exempel och rent juridiskt.

Talman!

Och föga förvånande instämmer jag också i det sista.

Sedan kan man ju också nämna beskattningen, för efter införandet av välfärdsområdesreformen saknar vi en överblick över beskattningen på Åland och hur den fungerar. Relationen mellan kommunerna och landskapet är inte densamma längre som mellan relationerna mellan kommunen och staten. Vi har de facto ett läge där det inte längre är begripligt vad vi gör på beskattningsområdet. Det är klart att det ställer saker i en ny dager. Man måste börja ställa sig frågan: Är det bra som det är idag eller kan vi göra det bättre?

Tack, talman!

Jag uppfattade att ledamoten nämnde Hagasamarbetet. Jag vill bara göra ett förtydligande: Hagasamarbetet ingår inte i Nordiska ministerrådets samarbete. Däremot lyfter vi i alla nordiska sammanhang hur viktigt det är att Åland också får ingå i det nordiska samarbetet. Detta framhävs både under Nordiska rådets sessioner av Ålandsdelegationen och av oss samarbetsministrar samt övriga ministrar.

Talman!

Om vi nu ska vara formalister, så är det givetvis precis så. Men det är också så att ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska ministerrådet ger ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet, vilket ger en åländsk röst som inte kan förbises på samma sätt som idag.

Tack, talman! Vi är helt eniga, ledamoten.

Talman!

Det är alltid intressant när vi diskuterar meddelanden om externpolitik och självstyrelsepolitik, för då får man välja vad man vill prata om. Partier fokuserar på områden som man anser vara viktiga och diskuterar dem, vilket jag tycker är jättebra och intressant.

Den här redogörelsen innehåller mycket och visar på det breda arbete som görs inom vår lilla förvaltning av våra tjänstemän och politiker på många områden som kanske inte lyfts fram till vardags. Ett stort tack för redogörelsen och en eloge för allt det arbete som görs.

Som tidigare har sagts, så befinner vi oss i ett ganska bra läge just nu i det nordiska samarbetet, där det finns ett momentum för att flytta fram positionerna. Detta beror förstås på världsläget och andra yttre faktorer, men också på vår egen aktivitet och på att Åland i alla sammanhang inom det nordiska samarbetet ser till att göra jobbet. Jag vill särskilt tacka den åländska delegationens ordförande Annette Holmberg-Jansson och minister Hambrudd för att de enträget och aktivt utför sitt arbete. Det är på det sättet vi kommer framåt.

I Socialdemokraternas gruppanförande vill jag lyfta en fråga som är viktig för oss, men som inte nämns särskilt mycket i det här meddelandet. Det handlar om det åländska integrationsarbetet och hur vi arbetar med det även utanför Åland, dess betydelse för attraktionskraft, inflyttning och vår plats i det nordiska samarbetet och internationellt.

I redogörelsen konstateras att Åland nu är med i det nordiska integrationssamarbetet. Man nämner massflyktsdirektivet och möjligheten att söka stöd från EU:s fond för asyl, migration och integrationsfrågor. Det är vackert så.

Redogörelsen innehåller många fina ord om prioriteringar. Man ska främja flyktingars och invandrares delaktighet och potential genom utbildning, fortbildning och digitala lösningar. Man ska främja kvinnors sociala integration och deltagande på arbetsmarknaden, samt flyktingars och invandrares aktiva deltagande i samhället, social rörlighet, socioekonomisk integration och jämlikhet. Fantastiska målsättningar! Jag är dock inte säker på att vi helt och hållet uppnår dessa målsättningar, eller ens arbetar med dem i alla sammanhang.

Nordiska rådet upprätthåller Info Norden som den del av sitt nordiska integrationsarbete, och landskapsregeringen finansierar Kompassens arbete samt SFI-utbildning genom upphandlad utbildning. Men vad betyder detta integrationsarbete för oss? Varför ska vi hålla på med det? Vad ska vi göra? Vilka åtgärder behövs? Hur lyckas vi? Inte helt, men ibland också jättebra. Vi är otroligt bra på Åland på vissa saker, medan det i andra saker finns brister både i visioner och framförallt i resurstilldelning.

För den som anser att integrationsfrågan är viktig, både internationellt och för Ålands framtid, handlar det om tillgången till arbetskraft, hur vårt samhälle utvecklas, mångfald, ny kompetens och även, något som ibland känns lite omodernt idag, av rent humanitära skäl.

Att förverkliga visionerna i det nordiska samarbetet är en utmaning, eftersom det mesta som lyfts fram i visionerna är kommunala ansvarsområden. Det handlar om sådant som ska göras inom skolväsendet, barnomsorgen och kommunal service. Hittills har det varit svårt att få de åländska kommunerna att samarbeta kring dessa områden. När vi är så få och så små, skulle det vara viktigt att lyckas. Det är en av de många områden där vi skulle behöva arbeta tillsammans.

Om jag nu får skryta lite, så vill jag nämna att Mariehamn igår vann guld i kategorin "European Capital of Diversity Inclusion" för städer med färre än 50 000 invånare. Det är fantastiskt att Mariehamn lyfts fram internationellt för sitt arbete med integration och inkludering. Mariehamn har flera gånger sträckt ut handen till andra kommuner för att samarbeta kring dessa områden, men hittills med begränsad framgång.

Migrationsverket har beslutat att stänga Ålands förläggning. Massflyktsdirektivet och det åländska engagemanget för de ukrainska flyktingarna och den förskräckliga situationen har resulterat i att vi har relativt sett många ukrainare på Åland. När Migrationsverket nu stänger Ålands förläggning, där man har gjort ett fantastiskt arbete med att hjälpa och integrera de som kommit hit, så skapas det ett tomrum som varken de sociala myndigheterna eller kommunerna är beredda på. Här borde ett arbete göras för att överbrygga de svårigheter som uppstår för alla som ska flytta till Åland, inte bara flyktingar utan alla som kommer hit.

Vi anser att det behövs ett ansvarstagande, kanske mer resurser för Kompassen, och kanske en växel till för att få igång ett AMI-projekt där man kan arbeta med de målsättningar som stakats ut, både på europeisk och nordisk nivå.

Jag vill också påminna om att landskapsregeringen på ett betydande sätt bidrar till integrationsarbetet genom att finansiera det arbete som görs inom den tredje sektorn. Det är kanske det allra viktigaste vi gör när det gäller integrationen, alltifrån fotboll till bokcirklar i ABF, till symfoniorkester och kulturella evenemang och föreningar. Där händer det verkligen saker för att få Åland att hänga ihop.

Vi menar att det finns mycket att göra här på bredden genom att stärka integrationsarbetet. De verktyg som landskapsregeringen besitter är framförallt två: lagstiftning och pengar.

Men integrationspolitik handlar också om bostadspolitik. Det blir särskilt tydligt när våra ukrainska medborgare nu ska bli kommuninvånare. De kan inte bli kommuninvånare om de inte har någonstans att bo, och de har ingenstans att bo om inte någon garanterar hyran på det sätt som förläggningen hittills har gjort. Det handlar också om utbildningspolitik, barnomsorg, språkutbildning och arbetsmarknad.

Att vara ett välkomnande samhälle för inflyttning är, som många har konstaterat i tidigare debatter, livsviktigt för Åland. Utan inflyttning krymper vi, och därför är detta en överlevnadsfråga för Åland. Vi vill att Åland ska vara känt för sina fina skolor, goda barnomsorg, starka demokrati och vårt inkluderande samhälle – absolut inte som en plats dit man kan komma för att gömma sig undan samhället och isolera sig. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack ledamoten för Socialdemokraternas gruppanförande. Jag tog replik eftersom ledamoten lyfte fram att mycket av det nordiska samarbetet och de aktuella händelserna också berör områden inom kommunerna, som de behöver utvecklas kring. Jag anser att det också är landskapsregeringens ansvar, eftersom de har dessa utvecklingsområden och ett övergripande ansvar för att sprida information.

Det finns mycket gedigen forskning som vi får ta del av, och den bör inte hållas tillbaka. Dels är den till nytta för själva avdelningen, men också centrala kunskaper och information som måste delges ute i kommunerna. Under undervisningsministrarnas möte presenterades en flerårig rapport om orsakerna till de sjunkande resultaten i PISA, där även frågor som integration och språkutveckling berörs. Detta är något som vi behöver bli bättre på att sprida.

Jag är helt enig på det här området, och det är just där vi tidigare har kunnat se nyttan av det nordiska samarbetet. Framförallt handlar det om den kunskapsinförsel som sker när vi får ta del av en mängd kunskap som vi själva kanske inte besitter eller inte har tid att fördjupa oss i. Det är en smitfil till en massa kunskap som säkert skulle behöva föras vidare också i samhället.

Tack, talman!

Jag vill också passa på att nämna något som jag inte lyfte i mitt anförande och det gäller Ålands lyceum. Skolan har faktiskt blivit medlem i UNESCOS ASPnet (Associated Schools Network) som är ett globalt initiativ som kopplar samman nästan 1 000 skolor i 108 länder. Nätverket syftar till att bygga fred i barn och ungdomars sinnen, men också att främja mänskliga rättigheter, jämställdhet, social utveckling, frihet, rättvisa och demokrati.

Detta är något som vår egen UNESCO-kommission behöver sprida. Det handlar inte bara om landskapets skolor, utan även flera grundskolor kan delta. Nätverket erbjuder också internationellt utbyte och har många intressanta projekt som kan användas i utbildningssyfte i våra skolor.

Man kan väl konstatera att i dessa tider, när så mycket känns skrämmande och jobbigt, så är alla initiativ som får våra barn och unga att må bättre och fundera över sin relation till andra människor samt hur man kan främja dessa relationer, mycket bra. Till exempel kan det projekt som Mariehamn nu arbetar med, Acts of kindness, vara en sådan insats.

Tusen tack, talman, bästa ledamöter och åhörare!

Jag kommer att börja mitt anförande på en övergripande nivå och sedan ta ner det till lokal nivå, där jag kommer att fokusera på civil beredskap.

Först vill jag säga att nyttan av det nordiska samarbetet ofta ifrågasätts. Vad är detta samarbete konkret, förutom att du får resa till Grönland eller Reykjavik? Det är inte alltid lätt att mäta i siffror, särskilt när det gäller ekonomi. Den sociala hållbarheten och den kunskap som skapas genom nätverkande är viktiga, även om man inte alltid kan peka på exakt vad en viss resa har gett.

Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen poängterar den regelbaserade världsordningen. Det är viktigt att vi här står enade för Ålands demilitarisering och att vi vågar vara en liten nagel i ögat på de som kanske tycker annorlunda.

Jag hade gärna sett en analys från landskapsregeringen av det förändrade förhållningssätt som EU nu har. Tidigare var allt direktiv, men nu är det ofta förordningar. För den som inte känner till skillnaden vill jag förklara att när EU utfärdar ett direktiv har man en viss tid, oftast ganska lång, för att implementera det i den egna lagstiftningen. Det kräver viss kapacitet och sätter press på lagberedningen, men man har ändå möjlighet att anpassa det till lokala förhållanden. När det gäller en förordning träder den i kraft direkt och gäller omedelbart, vilket innebär att den har företräde framför både självstyrelselagstiftning och nationell lagstiftning. Jag hade gärna sett ett resonemang från landskapsregeringen, kanske i det inledande kapitlet, eftersom detta är en förändring som har skett stegvis under de senaste åren. Men kanske kan det komma i en replik från någon av ministrarna.

När det gäller Helsingforsavtalet, som är grundavtalet för det nordiska arbetet, är det viktigt att detta arbete fortgår. Jag känner mig dock osäker på vad vi egentligen vill här på Åland. Vi vet att Färöarna har varit tydliga under många år med att de är beredda att axla ett fullvärdigt medlemskap, med allt vad det innebär av personella och ekonomiska resurser. Grönland har också varit inne på samma linje, och av ren protest så uteblev de ifjol från de gemensamma mötena. Nu är Grönland i en helt annan position och det är fascinerande att följa vid sidan av hur otroligt stolta Danmark är över Grönland och hur nära samarbete man söker. Jag förstår båda parter fullt ut.

Nu vill jag ta er till det lokala planet som rör oss här på Åland, specifikt den civila beredskapen. Jag vet att landskapsregeringen ofta talar om detta, men jag ser inte någon konkret verkstad av de diskussionerna.

Låt mig ge ett citat från världspressen. "Den 28 april kl. 12:33 släcktes mobilnätet, flygplatser, lokaltrafik, trafikljus och köpcentrum i Spanien och Portugal ner för 50 miljoner människor". Efter ungefär 11 timmar så hade kanske hälften fått tillbaka strömmen. Många satt fast i hissar, tunnelbanor och tåg. Radiostationerna fungerade inte, och det var svårt att kommunicera med allmänheten – nästan omöjligt.

Det utlystes snabbt undantagstillstånd, och ett x antal poliser kommenderades ut på gatorna för att skapa trygghet. Jag har full respekt för de åtgärder som vidtogs. Men bästa ledamöter, har någon av oss verkligen kunnat föreställa sig att hela Spanien och delar av Portugal skulle släckas ner på 5 sekunder? Ingen här kan påstå att vi förutsett något sådant. Det är något som nästan känns utopiskt. Hur är det ens möjligt? Jag är ingen specialist på kabelnät, men jag lämnar den frågan öppen.

Nu vill jag återkoppla till oss här på Åland och vår civila beredskap. Vi diskuterar jordbruksproduktionen, vilket är bra. Det är viktigt att vi kan höja självförsörjningsgraden och även hjälpa resten av landet med vår produktion. Men hur ser vår beredskap ut när det gäller kraftnätsförsörjningen? Jag har lyft den här frågan tidigare här i salen, men den har kanske inte riktigt besvarats ännu.

När jag tittade på Kraftnät Ålands sida strax före kl. 11.00, som för övrigt är otroligt informativ, såg jag att Åland i dagsläget har behov av 37 megawatt. Vi hade en egen produktion på 24 megawatt, just vid det tillfället, vilket jag tolkar som att det handlar om vindkraft. Dessutom har vi 12 megawatt import från Sverige, vilket förstås är bra. Men med vår egen produktion på 24 megawatt kan vi inte i dagsläget mata in i vårt eget nät om det skulle uppstå ett behov, eftersom vi saknar balansmöjligheter i elnätet.

Detta är en viktig fråga som jag hoppas att landskapsregeringen och andra tar med sig i den fortsatta diskussionen. Jag vill inte på något sätt framstå som att jag tror att krig eller förstörelse står bakom dörren och att vi ska vara rädda, men jag vill mana till en utökad uppmärksamhet. Ingen hade kunnat tro att hela Spanien och Portugal skulle släckas ner på 5 sekunder vad gäller elförsörjningen. Det är ingen omöjlighet att det kan drabba oss också, och då är det vårt ansvar att förbereda oss på alla eventualiteter. Tack!

Talman!

Jag tycker att det är bra att ledamoten lyfter fram den civila beredskapen. Därför vill jag informera om att vi från den åländska delegationen, på alla sätt vi kan, vid varje möte och varje tillfälle som ges, alltid betonar vikten av att Åland bör och måste få delta i Hagasamarbetet.

Jag hade den stora förmånen att få vara med på ett Nordefco möte, som första ålänning någonsin, tror jag. Tillsammans med ledamoten från Färöarna lyfte vi fram hur mycket vi uppskattade att få delta i detta möte, och jag sade att jag hoppades att det blir en tradition och att vi får fortsätta vara med.

Vid detta tillfälle frågade jag hur de såg på saken, och de var tydliga med att alla samarbeten är bra. Allt vi kan göra för att stärka den civila beredskapen är viktigt.

Tack, talman!

Ledamot Holmberg-Jansson börjar ha ett gediget förflutet och ett omfattande kontaktnät, även inom det nordiska samarbetet, som tidigare samarbetsminister. Det är mycket bra att dessa frågor lyfts.

Men på något sätt känns det lite "bembölaktigt", för i rimlighetens namn borde det vara alla andra som ingår i Hagasamarbetet som borde be Åland att delta, med tanke på vårt geografiska och insulära läge och säkerhetsläge som råder i vår omvärld. Men så verkar tydligen inte vara fallet.

Jag uppskattar det arbete som ledamoten gör.

Talman!

Någonting är nog på gång, skulle jag säga, för det känns väldigt positivt nu. Jag skulle säga att de flesta politiker, om vi inte snart alla, har just den bilden av Åland, Färöarna och Grönland. Grönland har dock visat sig vara mindre intresserat av detta. Det är främst Färöarna och Åland som har lyft fram frågan.

När det gäller Grönland, Färöarna och Åland känns det som en helt annan stämning. Under det senaste året har vi i det nordiska samarbetet aldrig känt oss så nära och så tajta som nu, även om vi ibland kan ha olika åsikter om Helsingforsavtalet. Men det känns ändå som att alla vill hitta en lösning.

Talman!

Om jag får göra en kanske lite lättare humoristisk återkoppling till tidigare anföranden, som det ledamoten Wille Valve hade, så kan vi konstatera att det är bra att vi inte låter en kris gå oss förbi, utan att vi verkligen nyttjar den, som Winston Churchill sade.

Tack, talman!

Tack, ledamoten för anförandet. Ledamoten lyfte bland annat frågan: Vad vill egentligen Åland med revideringen av Helsingforsavtalet? Vi har varit väldigt tydliga med vad vi vill och har också haft dialog i den självstyrelsepolitiska nämnden.

Detta är ju inte enbart en fråga för landskapsregeringen, utan något som angår hela parlamentet. I ett yttrande som den självstyrelsepolitiska nämnden har fått möjlighet att ge synpunkter på, där även ledamoten själv sitter, har vi diskuterat dessa frågor.

Det är en väsentlig fråga, och nu har vi alla möjligheter att positionera oss. Därför övervakar landskapsregeringen noggrant vad denna utredning kommer fram till. Det konkreta arbetet i kommissionen är också viktigt, och vi behöver vara aktiva för att företräda Ålands ställning och självstyrelse.

Talman!

Jo, jag känner mycket väl till arbetet i den självstyrelsepolitiska nämnden eftersom jag själv sitter med där. Men det är egentligen inte det som frågan gäller, utan det som jag tror att ålänningarna vill ha svar på: Vill vi ha ett likvärdigt medlemskap, eller vill vi ha ett fullvärdigt medlemskap?

Om vi vill ha ett fullvärdigt medlemskap, då behöver vi arbeta för det också på det ekonomiska och personella planet. Det kommer i så fall att kräva lite mer resurser, både från landskapsregeringens sida och troligtvis också här på lagtingssidan.
Och det är ju det som är min fråga egentligen.

Tack, talman!

Det som lyfts fram i det politiska meddelandet är att om ålänningarna och detta parlament anser att vi ska bli likvärdiga och fullvärdiga medlemmar, så kommer det att kräva ökade personella resurser både på lagtinget och i landskapsregeringen. Detta är något vi redan ser idag. Jag nämnde också i mitt anförande att det gemensamma ordförandeskapet mellan Finland och Åland innebär en betydande arbetsinsats, både för ministrarna och särskilt för tjänstemännen, som aktivt måste arbeta med detta. Det handlar inte bara om att säga att vi är med; det kräver ett mycket konkret arbete.

Jag vill också uttrycka min stolthet över landskapsregeringens tjänstemän och det arbete de utför idag.

Tack så mycket, talman.

Jag tänkte hålla mig kvar vid Nordiska rådet eftersom jag själv är medlem av delegationen. Och som redan har nämnts, så rör man sig hela tiden framåt med Helsingforsavtalet och hur det ska revideras.

Även om det finns många stora frågor som ska revideras i Helsingforsavtalet, ligger det stora fokuset på de självstyrande ländernas medlemskap och deras möjlighet till fullvärdigt medlemskap.

Jag efterlyser en bredare och djupare politisk diskussion, inte bara inom den självstyrelsepolitiska nämnden. Det är viktigt för oss som representerar Åland att veta vad vi ska arbeta för.

Åland har haft en mer återhållsam ställning kring det fullvärdiga medlemskapet och har snarare efterlyst någon typ av optionsmöjlighet för att möjliggöra detta. Men vi vet också att vi inte kan bli en kategori C ett samarbete; vi behöver kroka arm med de andra.

Talman!

Jag delar helt den analysen att vi har haft en lite försiktigt tillbakalutad attityd. Det gäller inte bara den här regeringen, utan även andra. Vi har sagt att vi vill vara med, men vi har varit lite försiktiga och tveksamma till kostnaderna och så vidare.

Jag delar också helt den analys som ledamoten gör, att detta borde dryftas, inte bara i självstyrelsepolitiska nämnden. Det är ändå bara en begränsad del av lagtingsledamöterna som har möjlighet att vara på plats och som egentligen kan ta del av informationen. Eftersom detta är ett öppet forum där vi kan diskutera och alla har möjlighet att delta, tycker jag att det vore på sin plats med en diskussion här i lagtinget kring detta. Vi får se var det landar.

Talman!

Jag vet inte om "tillbakalutad" är det ord jag skulle vilja använda för att beskriva delegationens arbete. Jag vill ge stort erkännande till delegationens ordförande Annette Holmberg-Jansson, för det hårda arbete som har lagts ner i den arbetsgrupp som har arbetat med Helsingforsavtalet. De har på alla sätt lyft fram Ålands ställning, synlighet och relevans i detta arbete.

Vi behöver också vara medvetna om att ett fullständigt medlemskap har sina kostnader. Det kommer att kräva stora personella resurser. Men det är här vi befinner oss. Det handlar om vår självstyrelse, och vår självstyrelse kostar. Det måste också få kosta i det internationella och nordiska sammanhanget.

Talman!

Jag vill komma med ett förtydligande. När jag säger att det är lite "laid back" och att vi är försiktigt avvaktande, så syftade jag inte på delegationens arbete eller tidigare samarbetsministern Annette Holmberg-Jansson som nu är Nordiska rådets delegationsordförande. Jag var själv lantråd här i fyra år tidigare, och vi diskuterade fram och tillbaka. Vi var försiktiga i våra val när vi bestämde oss för att avvakta och vänta.

Vi har inte haft samma framåtanda och stöd som både Färöarna och Grönland har haft. Det måste vi vara ärliga med. Men det har ingenting att göra med hur man har arbetat. Det är klart att man arbetar intensivt, utifrån de direktiv man har fått.

Tack, talman!

Det händer inte så ofta att jag blir uppriktigt upprörd här i salen, men nu måste jag säga att ledamot Thörnroos lyckades alldeles utmärkt med det. Hon sade, hade någon kunnat förutse att det skulle ske en nedsläckning i Spanien och Portugal? Ingen hade kunnat tro det.

Jo, har inte ledamoten lyssnat en enda gång på vad jag, för Obunden Samling, har framfört? Det är precis det här som kan hända pga förnybar energi. Det är exakt det vi har sagt så många gånger. Antingen har hon inte lyssnat en enda gång, eller så är det här ett politiskt spel där hon låtsas som att det inte har skett.

Talman!

Jag kan inte riktigt erinra mig att ledamoten skulle ha kopplat samman detta med förnybar energi.

Däremot vill jag säga att ledamot Stellan Egeland på ett föredömligt sätt förde ett resonemang på alla upptänkliga nivåer, med marginellt stöd från övriga ska också tillstås, när det gäller kraftkällan, alltså dieselmaskiner som sedermera monterades ner. Men jag kan inte riktigt erinra mig att ledamoten på den nivå som nu har skett i Spanien och Portugal skulle ha fört fram och analyserat material

Tack, talman!

Ja, jag har lyft fram att precis detta kan uppstå om man sätter in för mycket förnyelsebar energi. Det var också ett av argumenten till varför jag ville bevara kraftverket. Det har en stor roterande svängmassa som kan användas som nödkraft och som frekvensreferens.

Jag är medveten om att det inte gick att köra kraftverket som master i det skick det var, men det hade varit möjligt att genomföra.

Förslag som vi från Obunden Samling hade var att landskapsregeringen skulle ta över ägandet, eftersom det inte är rimligt att Mariehamn ska stå för något som är till gagn för hela Åland.

Dessutom, eftersom kraftverket ägdes av ett företag, kunde man inte få några pengar från kraftreserven, vilket man hade kunnat få om landskapsregeringen hade tagit över ägandet. Det var regeringen Thörnroos som valde att inte ta över ägandet. Vi ville, men ingen annan.

Talman!

Till den delen är ledamot Egelands analys helt korrekt. Obunden Samling var verkligen tydliga med att de tyckte att det här kraftverket skulle finnas kvar och att landskapet skulle ta över det.

Om jag minns rätt hade vi en parlamentarisk grupp som tillsattes som en kommitté för att arbeta med detta, och resultatet blev att Obunden Samling blev ganska ensamma i sin analys. Själv var jag kanske lite ambivalent, men det fanns ingen politisk majoritet för att göra så.

Med facit i hand tillstår jag gärna att vi borde ha gjort det som ledamoten föreslog. Jag stoppar där. Man måste också kunna erkänna, tycker jag som politiker, när man har fel helt enkelt.

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos tar upp en väldigt viktig fråga när det gäller beredskapsfrågorna och kraftförsörjningen.

Jag vill lyfta fram att Åland har ett mycket bra läge när det kommer till beredskapsfrågor, med kraftförsörjning i form av nätförbindelser både österut och västerut mot Finland och mot Sverige. Mot Finland har vi till och med två förbindelser, vilket innebär att vid händelse av avbrott på endera sidan kan vi omkoppla till den andra sidan. Detta gör att vi får ett avbrott, men kraftförsörjningen återställs relativt snabbt.

Många frågor rör nätkvalitet och störningar kontra avbrott i kraftförsörjningen, men det är två skilda saker som vi måste skilja åt. Ett kort avbrott i nätet kan orsaka bekymmer, men man återgår ganska snabbt till normalläget.

Talman!

Tack för den repliken. Jag vet att detta är ett av ledamot Manséns stora kompetensområden, där han har mycket djup och bred kunskap. Jag är också medveten om att ledamoten är nära kopplad till förnybar energi och att det pågår ett projekt för att lagra energi från vindkraftverk, om jag är rätt informerad. Vackert så!

Men jag ville ändå lyfta den här frågan. Ärligt talat känner jag inte till hur kraftledningarna är dragna varken till Portugal eller Spanien. Jag har inte den detaljkunskapen. Men det skrämmer mig faktiskt att ett helt land och ett halvt land till kan få sin kraftförsörjning nedstängd.

Det är därför jag tidigare har lyft frågan om att vi borde utveckla en större balans i vårt eget nät, just in case.

Jag ringaktar definitivt inte för att du tar upp frågan. Den är viktig, och varje störning är också en störning i samhällets funktioner som kan få följdverkningar. Det gör att problemet blir ytterligare större.

Jag ville bara lyfta fram i det här replikskiftet att för Ålands del är vi rätt bra förberedda på det här, vi är ett ö-samhället. Vi har Kraftnät Åland som har en mycket bra kontroll över vår kraftförsörjning i dagsläget och de arbetar med dessa frågor, men de facto är det viktigt att ha dem på agendan.

Därför tycker jag att ledamotens anförande var bra, särskilt när det gäller att lyfta beredskapsfrågor och att vi hela tiden är på tårna kring detta.

Det handlar definitivt inte om att behålla någon 16 megawatt gammal diesel jämfört med 65 megawatt vindkraft. Istället handlar det om att hålla energisystemet fungerande i alla driftlägen. Det energisystem vi har idag är mycket sårbart med tanke på elkvalitet och så vidare.

Talman!

Jag tror inte att den här dieseln, som numera är nedmonterad, skulle ha varit räddningen för allt. Men jag tror att det ena inte utesluter det andra. Det visar också, tycker jag, hur tankesättet går.

För inte så länge sedan fanns det en annons i våra lokala tidningar där man kunde ansöka om leaderpengar, och olika miljösatsningar var uppräknade. Den sista punkten handlade om att mindre byar med mer geografiskt isolerat läge har möjlighet att söka pengar för att höja den civila beredskapen.

Jag har faktiskt bett vår egen lokala förening, på den lilla ö där jag bor, att kanske lämna in en ansökan för ett kraftverk eller något annat, så att det rör på sig både i stort och smått.

Talman!

Varje vecka arbetar landskapsregeringen med beredskapsfrågor, både direkt och indirekt. Jag kan förstå att det finns ett informationsunderskott här. Därför har jag talat med lagtingets direktör och talmannen om att vi skulle kunna ha en enskild överläggning med lagtinget för att ge information och möjliggöra frågor under maj månad.

Vi vet att vi arbetar med behörighetsfrågor och lagstiftning. Det är allmänt känt att beredskapslagstiftningen på rikssidan ska revideras, men vi arbetar också konkret med att stärka våra strukturer och vår egen resiliens. Vi kommer att revidera brand- och räddningslagstiftningen. Det har genomförts flera övningar, inklusive en stor övning med kommunerna kring hybridpåverkan. Här på senhösten var det en stor sjöövning där en olycka inträffade.

Vi vet att en heltäckande åländsk räddningsplan ska tas fram under 2025. Vi arbetar också med att bilda en gemensam lägescentral för första gången, som kommer att kunna koordinera och hantera olika kriser omgående. Alla väsentliga myndigheter kommer att kopplas till denna lägescentral. Vi försöker också få tillgång till det stora larmsystemet på rikssidan, vilket går lite trögt, vill jag erkänna.

Samrådsdelegationen utvecklar sitt arbete, och vi har implementerat lagstiftning kring kritisk infrastruktur, dit NIS- och CER-direktivet hör. Detta direktiv stärker alltså den fysiska motståndskraften. Vi får se hur det faller ut i lagstiftningskontrollen. Så snart vi har deklarerat detta kommer vi att vidta åtgärder i en eller annan riktning. Vi arbetar varje vecka med dessa frågor.

Tack, talman!

Tack för informationen.

Jag tycker att det skulle vara ett gott initiativ att ha en så kallad enskild överläggning för att informera lagtingsledamöterna. Men om jag ska vara helt ärlig, så anser jag att detta är information som hela Ålands folk borde få ta del av.

Varför är vi rädda för att informera om vad vi egentligen arbetar med? Det är härifrån talarstolen som jag personligen tycker att lantrådet borde redogöra för det pågående arbetet, både när det gäller lagtekniskt, samarbete och det rent praktiska.

Talman!

Steg två är informationsbiten. Vi tänkte att det först är hedervärt att lagtinget, som den lagstiftande och högsta församlingen på Åland, skulle få informationen. Vi planerar också att ta fram ett informationspaket till allmänheten.

Det är inte helt lätt med de här frågorna, och vissa saker kan vi inte säga. Det är en del av beredskapen att inte exakt avslöja vad vi har för beredskap. Vi kan inte precis ange hur det ser ut med vår elförsörjning eller vår vattenförsörjning, eller hur vi reglerar dessa frågor. Så det är en del av beredskapen att faktiskt inte kunna säga allt.

Min uppfattning är att vår grundberedskap är mycket god, men vi har en hel del arbete kvar att göra när det gäller juridiken och att strukturera upp hela verksamheten. Vi har också arbetat med klimatförändringar under flera år, och nu ska vi ta fram en VA-plan för hela Åland. Vi vill stärka jordbrukets kapacitet att kunna motstå torka, till exempel.

För en vecka sedan, eller kanske två, tecknade vi ett samarbetsavtal med gränsbevakningen och sjöbevakningen. Detta är en direkt följd av skuggflottan som opererar i Finska viken, där man säger att det inte handlar om "om" utan "när" vi får ett stort kemikalieutsläpp, oljeutsläpp eller vad som helst. Det var en stor framgång att få till det här samarbetsavtalet. Det har varit ett massivt arbete från landskapsregeringens och förvaltningens sida för att få ihop detta samarbetsavtal, och det regleras också direkt i en överenskommelseförordning.

Tack, talman!

Som tidigare lantråd är jag mycket medveten om att vi i vissa frågor varken kan eller ska diskutera offentligt. Jag vet att vi inledde arbetet under förra perioden med ett samarbetsavtal när det gäller sanering, till exempel vid oljeolyckor. Det är ett strävsamt och långsamt arbete som behöver göras, men jag tycker ändå att den information som lantrådet kunde ge här idag är bra.

Det är viktigt att man arbetar aktivt och på olika plan. Vi ska alla hoppas att största delen av de här planerna aldrig behöver verkställas i verkligheten.

Tack, talman!

Det här är ett dokument som delvis blickar tillbaka, men också framåt. Jag kommer inte att uppehålla mig särskilt länge kring det i retrospektiv, men däremot mer kring ambitionerna inför det här året och kanske nästa år.

Som ett litet inlägg i diskussionen kring det fullvärdiga medlemskapet, så har landskapsregeringen en ambition att inta en sådan position i olika organ, främst inom Nordiska ministerrådet. Det är klart att det kommer att kosta pengar. Sannolikt handlar det om en överblick på 50 personer, förmodligen kanske en forskningsinstitution, men det kostar förstås. Det här ska regleras genom klumpsumman, som ska justeras i motsvarande mån, eftersom det idag helt och hållet är Finland som erlägger dessa kostnader till Nordiska ministerrådet eller Nordiska rådet. Om vi övertar det så måste klumpsumman regleras i motsvarande mån, det vill säga att Ålands budget behöver växa. Det här ska ju vara ett slags nollsummespel i så fall.

Sen är det ju en annan fråga om det är inom alla områden vi har intresse i det här. Jag har själv jobbat inom utbildning och forskning, och där känner jag till att vi har vissa ambitioner där. Vi har haft en ambition att ingå som en fullvärdig medlem i NordForsk, till exempel, som fördelar forskningsanslag till olika universitet i Norden. Vi har ju inget universitet på Åland, men vi har en yrkeshögskola, och både från lagtingets och landskapsregeringens sida har vi önskat att den här forskningssidan skulle växa lite grann.

Jag ser fram emot en grundlig diskussion kring övertagande av mer behörighet i de här frågorna. Jag utgår ifrån att när man gör den här grundliga utvärderingen av Helsingforsavtalet, att man också ser på de ekonomiska aspekterna i det. Jag utgår från att det är Finland som ersätter Åland i den mån man tar över behörigheten. Det var det om retrospektiva och kanske också lite inför framtiden.

Det har sagts mycket bra saker. Det här är ett ypperligt tillfälle för regeringspartierna att ge lite inbördes beundran. Jag vill också berömma landskapsregeringen för ett mycket bra dokument.

Det som jag ändå saknar är en viktig prioritering som en hälsning inför det fortsatta arbetet. Det finns på sidan 59 i det här dokumentet kring UNESCO. Vi diskuterar gärna medlemskapet i UNESCO, men jag skulle vilja lyfta ett mål som borde beaktas i det arbetet, nämligen att den åländska vårjakten skulle lyftas på UNESCOS lista över immateriellt kulturarv.

Så sent som igår fick vi ett utslag från Högsta domstolen kring förslaget som Ålands landskapsregering hade om begränsad skyddsjakt av havsörn inom Lågskär, som är Finlands viktigaste koloni för häckande ejder, alltså ådor. Vi vet att havsörnen prederar, decimerar och utplånar kullarna varje år. Vissa år har det inte kommit ut en enda unge. Här har man noterat flockar på 30 havsörnar, unga omogna havsörnar som prederar på ådorna och också häckande ådor på land. Det här arbetet vill jag påminna landskapsregeringen om att det måste fortgå.

Vårjakten är död sedan fem år tillbaka. Om vi någonsin kommer att få den tillbaka är oklart, men den har bedrivits mycket respektfullt. I måndags tittade jag på ett finlandssvenskt underhållningsprogram på TV, där Finlands förhandlare gällande konventionen för den biologiska mångfalden inom FN nämner att den åländska jakten har varit ett hot för ejderstammen, vår jakten har bedrivits på fem år på Åland. Chefsförhandlaren nämner att det är minken och mårdhunden som är det största hotet för ådorna, inte ett ord om havsörnen. På Lågskär finns det ingen mink, mårdhund eller räv. Men det finns havsörn, och det är den skyddsjakt som landskapsregeringen hade önskat bedriva i mycket begränsad utsträckning. Från chefsförhandlarens sida går man igen ut med falsk information, och det är beklagligt. Därför är det viktigt att landskapsregeringen ständigt påminner om den här saken.

Jag uppmanar självstyrelsepolitiska nämnden att beakta detta i sitt arbete när man avser formulera ett betänkande och återkomma till lagtinget. Nu är det två år kvar av den här mandatperioden, så jag räknar med att det kommer ett betänkande i den här frågan. Skulle det dröja ett år till är jag inte säker på att det hinner behandlas på nytt i lagtinget.

Om det här inte tas upp i betänkandet, så skulle jag föreslå ett klämförslag. Det lyder som följer: "Ålands lagting uppdrar åt Ålands landskapsregering att arbeta aktivt för att den åländska jakten på sjöfågel införs på UNESCOS lista över immateriellt kulturarv, samt återkomma vid nästa meddelande till lagtinget kring landskapsregeringens externpolitik med en redogörelse för hur arbetet framskrider.

Det är min hälsning till självstyrelsepolitiska nämnden, och jag hoppas att ni beaktar detta i ett betänkande. Tack, talman!

Talman!

Jag tycker att det var ett väldigt inspirerande och bra anförande som ledamoten höll. När det gäller NordForsk har Färöarna varit associerade medlemmar sedan den 1 januari 2023. De driver nu strategiskt symbolpolitik genom sitt associerade medlemskap i IMO, UNESCO och WHO. Dessutom har de eget medlemskap i FIFA och UEFA.

Detta visar att Färöarna verkligen vill synas på alla möjliga ställen. Därför har de också drivit frågan om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och inom det nordiska samarbetet överhuvudtaget. Det är intressant att se hur de arbetar.

Jag känner att vi från Åland nu får ta rygg på dem, eftersom de banar vägen som en stor och stark aktör som har pengar.

Tack, talman!

Tack ledamot Annette Holmberg-Jansson. Vi är ju också medlemmar i NordForsk, men vi ingår inte i styrelsen. Det är styrelsen som ansvarar för det operativa arbetet, där man bland annat fördelar forskningsanslagen. Det skulle kunna öka takten något om man fick en ny position där.

Men, som sagt, det kostar pengar, och jag hoppas att man tittar på detta när man utvärderar Helsingforsavtalet och att man reglerar det i klumpsumman.

Talman!

Jag sade lite fel, de är alltså fullvärdiga medlemmar från och med den 1 januari 2023, och det är något de har jobbat hårt för att uppnå.

När det gäller Helsingforsavtalet och kostnaderna så har vi också haft stora diskussioner om hur man ska kunna hålla ett ordförandeskap med flera tusen delegater, sessioner, hotellrum och en plats att vara på.

Efter att jag har besökt både Färöarna och Grönland så vet jag att de inte heller har någon plats att vara på. De har inte heller möjligheter att ha flera hundratals poliser, såsom det var på Island, i arbete. Men det är inte en fråga för dem; de ser det som kommande bekymmer. Medan vi på Åland är lite mer praktiska och ser de faktiska problemen. Vad har vi verkligen för möjligheter att göra detta innan vi bara säger ja?

Tack, fru talman!

Tack, ledamot Annette Holmberg-Jansson. Så är det. Man måste nog se det väldigt pragmatiskt på det här också. Det handlar dels om en principfråga, men det finns också praktiska följder. De praktiska följderna inkluderar kostnaderna, och det kanske kan regleras genom att justera klumpsumman.

Men sedan är det också så att vi kanske saknar vissa faciliteter här på Åland, som hotellrum, för att kunna ordna riktigt stora evenemang, tillsvidare.

Tack, fru talman!

Det var ett mycket bra anförande som ledamot Juslin höll när det gäller vårjakten och särskilt diskussionen om UNESCO, medlemskap och vårjakten som immateriellt kulturarv. Jag och ledamoten har pratat om detta många gånger tidigare och även diskuterat det praktiskt under förra mandatperioden. Då fick vi svaret att själva jakten på en skyddad art inte kan ingå.

Men med det sagt hindrar det inte att allt runtom själva skottet kan ingå, och att vi kan arbeta för det. Vi måste se till att vi inte tappar det kulturarv som vi har, inklusive allt som omger hantverket och allt som behövs för att bedriva vårjakt.

Det är Valborg idag och 1 maj imorgon. Många av oss drar oss för att ta oss till skärgården överhuvudtaget, men vissa av oss gör det, inklusive mig själv, bara för att det behöver göras.

Tack, fru talman!

Tack, ledamot Påvals. Alldeles riktigt, så är det. Vi har jobbat tillsammans och har en samsyn i den här frågan. Vi har arbetat för detta under en längre tid, och vi hoppas nu kunna komma vidare.

Vårjakten har inte alltid varit så, idag skulle den kanske vara olaglig, men tidigare var den inte det. Den här traditionen, som är en del av vårt kulturarv, måste kunna dokumenteras och inkluderas på listan över det immateriella kulturarvet. Det finns mycket kunskap som verkligen behöver dokumenteras för framtida generationer.

Tack, fru talman!

Varför måste man ge sig ut i skärgården i maj i år? Tidigare var det för att ta hem stek, men nu är det för att det behövs människor i skärgården, och det är detta som vi måste förmedla. Det måste finnas människor i skärgården på våren, eftersom de har funnits där så länge. Skärgården är helt beroende människor för att örnar ska hållas på avstånd, för att hålla predatorer borta från häckningsholmar. Detta har vi förstått och vetat väldigt länge.

Tyvärr råder det okunskap på den internationella scenen, vilket är beklagligt att se, och vi ser det även i finsk TV. På den internationella scenen behöver vi framhålla den åländska integriteten. Det var bra att ledamoten tog upp detta i sitt anförande och ska föra det till självstyrelsepolitiska nämnden för en diskussion.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Påvals för att ni tar det på allvar och jobbar vidare med den saken.

Tack, fru talman!

Jag vill bara uttrycka mitt stöd för ledamot Juslins tankar kring vårjakten och dess vikt för det åländska samhället. Jag tycker att han har ett klokt resonemang, och man ser också att ledamoten har ett stort engagemang och en djup kunskap i frågan, särskilt när det gäller predatorer som örnen.

Jag tror att vi är många som med bestörtning läste om det avgörande som gjordes i HFD i det här fallet. Tyvärr, efter att vårjakten avslutats, har vi också sett andra små galenskaper, som när man ordnar ådsafari under häckningstider i vår skärgård. Alla som har varit aktiva i jakten vet att man ska röra sig med största försiktighet på dessa holmar.

Jag vill bara rikta ett tack till ledamoten för att han lyfter fram detta.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Kanborg för understödet.

Tack, fru talman!

Att diskutera Åland och den åländska externpolitiken är väldigt intressant eftersom det är ett dynamiskt politikområde. Vi har ju ingen egen utrikespolitik, men vi rör oss i forum och i kontakter som är angränsande.

Först och främst vill jag, ur min synvinkel som ordförande för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC), meddela att planeringen inför vår konferens, som hålls här på Åland i augusti, rullar på. Vi hoppas få till en väldigt givande konferens med intressanta gäster och goda diskussioner.

Jag har tydligt märkt att under det senaste året, med tanke på de förändringar som har skett inom geopolitiken, har frågorna som hanteras av BSPC blivit aktuellare än någonsin. Dit hör skydd av kritisk infrastruktur och en viss försvarsdiskussion. Det handlar också om den vida omtalade ryska skuggflottan som transporterar olja med mer eller mindre värdelöst tonnage på Östersjön. Detta utgör ett hot både mot miljön och förstås klirr i kassan för Putin.

Det är också värt att notera, och jag tycker mig ha märkt, att det nordiska samarbetet har tajtats till med tanke på vad som sker i omvärlden. Jag tror att det är bra. Jag anser att de nordiska länderna ska samarbeta och att Åland ska ha en stadig plats vid bordet. Med de erfarenheter som fanns från pandemin, när det nordiska samarbetet kanske inte var fullt så integrerat som man gärna vill påstå i festtal, så är det viktigt att ta till sig dessa erfarenheter och fortsätta bygga på ett starkt nordiskt samarbete.

Det handlar inte bara om att de nordiska länderna är små internationellt sett. Åland är förstås jättelitet, men tillsammans bildar vi en viktig ekonomisk region och en betydelsefull region när det gäller försvaret.

När jag lyssnar till civilministerns anförande här, som inledde debatten, så förde ministern ett resonemang om den nya EU-kommissionen. Vi från Hållbart Initiativ är lite oroade över att man i kommissionens kommunikation pratar om förenklingar, det vill säga att EU-lagstiftningen ska förenklas. Förenkling är i grunden något positivt, men ingen av oss vill att något ska försvåras. Man måste hålla tungan rätt i mun när man pratar om förenkling, eftersom slarvigt använd förenkling kan leda till urvattning av till exempel miljölagstiftning.

Nu har vi ingen från landskapsregeringen närvarande i salen just nu, men min hälsning skulle vara att inte automatiskt kopiera de ord som kommissionen väljer att använda. När man diskuterar måste man vara medveten om vad man pratar om. Är det en förenkling, det vill säga mindre byråkrati, eller är det en urvattning av viktig miljölagstiftning? Det är en hälsning som jag vill skicka.

Jag reagerade också på att klimat- och miljöfrågorna, som ju nämns i dokumentet, är viktiga när det gäller den åländska externpolitiken. Det är naturligtvis viktigt att Åland tar sin plats i dessa frågor, och där arbetar vi i de forum där vi har representation. Ledamoten Påvals nämnde förtjänstfullt exempelvis Östersjön, som är vårt hem och där vi ska vara i framkant.

En fråga jag skulle ha haft till ministern gäller den åländska representationen i Helsingfors, som har visat sig vara en lyckad satsning som inleddes under förra mandatperioden. I samband med att den positionen inrättades nämndes behovet av ny lagstiftning kring sådana positioner, det vill säga politiska tjänstemän. Jag tror inte att behovet av detta har minskat under den tid som gått, utan snarare ökat. Det skulle vara intressant att höra mer resonemang om detta.

Överlag var det ett matigt dokument som täcker in på ett bra sätt det som den åländska externpolitiken har handlat om. Jag tackar för mig så långt.

Talman!

Vi behandlar idag landskapsregeringens externpolitiska meddelande. Det är ett innehållsrikt dokument som visar bredden av det arbete som sker för att stärka Ålands plats i det internationella samarbetet.

Jag vill i min egenskap som ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet stanna upp vid några delar som direkt berör vårt arbete och våra möjligheter framöver.

Som ni vet är Åland tillsammans med Finland ordförande i Nordiska ministerrådet nu under 2025. Det är en unik chans för Åland att synliggöra våra frågor på nordisk nivå och att aktivt delta i att driva den nordiska agendan vidare. Vision 2030 om ett hållbart och integrerat Norden är vår gemensamma kompass, och det är glädjande att se hur starkt Åland nu kan bidra och faktiskt får bidra. Det är så roligt att se. Det är verkligen ett delat ordförandeskap denna gång. Bra jobbat alla inblandade!

Något som också visar som tidigare ledamöter varit inne på så fast vi är små så kan vi ändå visa vägen för andra. Ett strålande exempel är Rapporten Everyone Can Flourish on the Islands of Peace - Åland Voluntary Review 2024 som nu uppmärksammas internationellt sedan landskapsregeringen lämnade den till FN i slutet av maj 2024. Det är en fråga som jag också som samarbetsminister och socialminister under förra mandat perioden aktivt lyfte inom det nordiska som ett spännande verktyg att använda av de andra nordiska länderna. Vi får se om det här kan bana väg för att bli verklighet.

Talman! En av de viktigaste frågorna framöver inom de nordiska är revideringen av Helsingforsavtalet – den "grundlag" som reglerar det nordiska samarbetet. Under Nordiska rådets session i Reykjavik förra hösten så rekommenderades enhälligt att Helsingforsavtalet måste förnyas för att spegla dagens samhälle. Det handlar om att få in nya teman som klimat, försvar, civil beredskap och digitalisering – frågor som blivit centrala för vår gemensamma framtid.

Samtidigt pågår diskussioner om de självstyrande områdenas roll som även de finns med i Helsingforsavtalet. I min roll som delegationsordförande har jag varit aktiv i dessa samtal och tydligt framfört Ålands krav, men det har jag inte ensam gjort utan vi alla som är med i den åländska delegationen har tagit alla möjligheter vi haft till att göra just detta. Vi har också varit tydliga med att om Färöarna och Grönland ges fullvärdigt medlemskap, måste samma möjlighet finnas för Åland. Jag ser inte ens en möjlighet till att vi inte blir just detta, vi kan inte vara kvar ensamma. Vi ska helt enkelt inte hamna i ett tredje klassens medlemskap. Norden talar idag om "de åtta nordiska länderna" – och då ska Åland vara ett av dem.

Talman! Det nordiska samarbetet har historiskt varit en garant för fred, stabilitet och gemensam värdegrund. I dagens världsläge, med krig i Europa och en förändrad säkerhetspolitisk karta, blir detta än viktigare. Därför tror jag att vi måste vi modernisera vårt samarbete och säkra att det förblir relevant, kraftfullt och inte som nu ibland ses som mycket prat men lite verkstad, eller där det, som ledamot Thörnroos antydde tidigare, ofta tar lång tid innan de händer saker.

Ålands närvaro i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är starkare än någonsin. Vi deltar aktivt i utskott och arbetsgrupper, vi samarbetar nära med den finska delegationen och vi synliggör Åland som en aktiv och konstruktiv part. Alla fyra ledamöter i den åländska delegationen – både ordinarie och ersättare – deltar vid varje möte, vilket fördubblar våra möjligheter till påverkan. Vi deltar också regelbundet i den finländska delegationens möten för att föra fram Ålands synpunkter, något som faktiskt är unikt. Varken Färöarna eller Grönland ges samma chanser att delta vid den danska delegationens möten och de kan inte heller ersätta de danska ledamöterna på utskottsmöten eller vid sessionen om de har någon av sina ledamöter frånvarande, vilket vi kan göra.

Inför mötet i Reykjavik förde vi intensiva och konstruktiva samtal med den finska delegationen samt med Färöarna och Grönland för att säkerställa att Ålands synpunkter blev tydligt förankrade. Vår närvaro var inte ett avståndstagande från självstyrelsens utveckling, tvärtom var det en strategisk satsning för att direkt kunna påverka i frågor som Helsingforsavtalet, Hagasamarbetet, gränshinder och t.ex. gemensamma legitimationer inom Norden. Dessa frågor fördes fram i plenum, i utskottsarbeten och i partigruppsmötena.

Det aktiva och sakliga arbetet har burit frukt. För första gången fick den åländska delegationen en inbjudan till Nordefcomötet i Helsingfors, och samarbetet med den finska delegationen har fördjupats. Om några veckor, måndagen den 19 maj, kommer hela den finska delegationen att besöka Åland. Vi hoppas då ytterligare stärka förståelsen för Ålands självstyrelse och få dem förälskade i Åland på ett sådant sätt att de alltid bär med sig det i alla beslut som kan beröra Åland i sitt arbete i riksdagen.

Talman! Vi har idag en historisk möjlighet att tillsammans utveckla ett ännu starkare och ett ännu mer relevant nordiskt samarbete. Åland ska givetvis ta sin självklara plats i detta arbete. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag tänkte i det här anförandet ta upp närmast el- och energifrågorna i meddelandet.

Vi står inför en unik möjlighet att stärka Ålands konkurrenskraft genom förnybar energi. Vindkraft – både till lands och till havs – erbjuder stora potentialer, men för att kunna realisera denna potential krävs rätt förutsättningar.

Satsningen på havsbaserad vindkraft är inte bara ett tekniskt projekt. Den är också en berättelse om möjligheter – om hur ett litet självstyrt örike mitt i Östersjön kan ta avgörande steg mot energisjälvförsörjning, klimatansvar och långsiktig samhällsutveckling. Och det är, bästa lagting, en berättelse som vi själva är med och skriver.

I meddelandet redogörs för arbetet med projekt Sunnanvind – en ambitiös satsning där målet är att inom kort kunna auktionera ut lämpliga havsområden för storskalig produktion av förnybar energi. EU-finansiering via återhämtningspaketet och REPowerEU ger oss tillskott av kraft att bygga upp den kunskap, de processer och det regelverk som behövs.

Talman, som lagtingsledamot – och med förhållandevis lång erfarenhet av landbaserad och semihavsbaserad vindkraft – så vill jag dela några reflektioner kring havsbaserade vindkraftlösningar. Det är en energilösning som snabbt blivit en central komponent i den gröna omställningen.

Men att bygga till havs är kostsamt. Anslutningar till elnätet, underhåll och tekniska lösningar i marin miljö driver upp kostnaderna. Eftersom aktörerna förväntas bära hela denna börda själva – utan nationellt stöd – så är det inte förvånande att vissa storskaliga projekt tvekar och nu sannolikt riskerar att pausas i nuläget.

Danmark överväger att återinföra statligt stöd till utveckling av havsbaserad vindkraft. Ett nytt auktionssystem väntas bli presenterat av den danska regeringen inom kort. Det efter att man har konstaterat att marknaden inte klarar investeringarna på egen hand. Det är en indikator på nuläget i en komplex och volatil (svängig) energimarknad.

Talman! Jag är fortsatt övertygad om att elöverföring till det nordiska stamnätet är avgörande för att i någorlunda närtid kunna etablera storskalig havsbaserad vindkraft på Åland. Meddelandet tar upp att ”en ny Fennoskan-kabel genom åländskt territorialvatten vore en strategisk lösning”. Huruvida detta är genomförbart och realistiskt - så låter jag vara osagt. Men visst skulle det förändra spelplanen och förstärka spelkorten på intäktssidan.

Sedan tidigare passerar både Fenno–Skan 1 och Fenno–Skan 2 i havet norr om Åland – viktiga elförbindelser som visar att vi ligger mitt i ett nordeuropeiskt energistråk. Men Åland är ännu inte direktkopplat till dessa kablar.

För oss i Centern – och för mig personligen – har det alltid varit avgörande att denna omställning bygger på samhällsnytta, rättvisa och delaktighet. Intäkterna från vindkraften ska kunna användas för att utveckla vårt samhälle – för utbildning, välfärd och framtidstro. Förslaget på intäktsmodell och kriterierna för en utarrendering liksom kommunernas avgöranden blir på många sätt avgörande för fortsättningen.

Avslutningsvis, talman, så vill jag att Åland ska ligga i framkant när det gäller förnybar energi. Men det förutsätter att vi för en öppen, ärlig och faktabaserad diskussion – där vi både ser möjligheterna och tar ansvar för utmaningarna. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Ledamoten pratar alltid väldigt väl om den havsbaserade vindkraften och vad vi kan få ut av den. Han betonar att det är viktigt ur ett samhällsansvar att vi genomför detta. Men vad innebär det egentligen? Vad är det vi ska få i utbyte för att vi ska gå vidare med detta projekt?

Är ledamoten inne på att vi ska genomföra detta oavsett om vi får någon ekonomisk ersättning? Vad ska Åland få för att vi ska tillåta att våra havsområden exploateras? Jag har ställt den här frågan många gånger, men vi får aldrig något konkret svar. Vad är det vi ska få i utbyte? När blir det värt för Åland att göra denna satsning, enligt ledamoten? Om ledamoten kan ge ett tydligt svar på denna fråga skulle det verkligen uppskattas.

Tack, talman!

Jag lyfte i mitt anförande vikten av att få intäktssidan klarlagd när det gäller havsbaserad vindkraft. Där tror jag att ledamoten missade hela kärnan i mitt anförande. Jag ifrågasätter fortfarande slutresultatet av detta, det vill säga att havsbaserad vindkraft i dagsläget inte är lönsam, med de marknadsförutsättningar som råder, utan någon form av stöd. Eftersom det inte finns ett sådant stöd idag, utgör det givetvis ett problem för att havsbaserad vindkraft ska kunna förverkligas.

Jag vill understryka att jag är realistisk. Tyvärr, ledamot Wikström, jag skulle önska att du lyssnar på mitt anförande en gång till för att förstå att jag försöker lyfta fram en realitet som råder just nu. Den kan förändras framöver, och jag är ganska säker på att vi kommer att se en annan energimarknad så småningom.

Tack, fru talman!

Jag ska vara lite mer specifik. Landskapsregeringen har planer på att arrendera ut det här området det här året, och det har flyttats tidigare, men vi får se. Nu är planen att dessa områden ska arrenderas ut under det här året.

Om jag får ställa en fråga till ledamoten: Från dag ett, när vi arrenderar ut det här området, ska Åland då få betydande intäkter eller inte?

Tack, talman!

Tack för den mer tydliga frågan.

Jag anser personligen att Åland bör få någon form av betydande intäkt, som gör att vi inte binder oss för en lång tid framöver utan att vi är säkra på att intäktssidan är gynnsam för Åland och ålänningarna.

Talman!

Tack ledamoten för anförandet. Jag tror att ledamoten är den i den här salen som har mest kunskap om vindkraft och dess möjligheter.

Men jag funderar lite, ledamoten pratade om att detta är energi och att det är bra för självförsörjningen. Men om jag är rätt informerad så kommer den havsbaserade vindkraften överhuvudtaget inte att komma Åland tillgodo på det viset. Det är väl tänkt att intäkterna ska komma till oss, men att själva kablaget ska kopplas direkt österut eller västerut. Ursäkta, det kan hända att jag är felinformerad där.

Jag vill också bara säga att jag undrar om det finns en samsyn från ledamotens sida och min att landskapet inte kan gå in och subventionera mera vindkraft än vad vi gör i dagsläget.

Tack, talman!

Ledamot Törnros var inne på resiliens och att vi måste känna oss trygga i samband med olika störningar i nätet och tyvärr även olika hotbilder som har dykt upp på senare tid – sådana som jag aldrig trodde skulle bli aktuella.

Vi har en hotbild att beakta, och jag menar att Åland och vår närregion utgör en helhet. Att koppla in havsbaserad vindkraft till Åland kan verka ganska orealistiskt och kanske det inte är genomförbart. Men om vi ser på det nordiska elnätet och har en stark inkopplingspunkt, så kan vi konstatera att denna punkt är gemensam för Ålands energiförsörjning. Har vi anslutningspunkten energi så har även Åland energi med största sannolikhet.

Därför måste vi kanske vidga vår syn och inte bara fokusera på Åland, utan även ta hänsyn till vår närregion som helhet.

Talman!

Det finns en klokskap i det som ledamoten framför, vi behöver många gånger tänka i ett lite bredare perspektiv än vad vi gör. Samtidigt kan jag tycka att vi också bör arbeta mer aktivt med att säkra vår egen elförsörjning, ifall något skulle hända både österut och västerut.

Jag uppskattar det som ledamoten säger om att det ska finnas samhällsnytta, rättvisa och det ska finnas en intäktssida. Men jag vill också vara ärlig och säga att jag personligen börjar bli mer och mer tveksam till den havsbaserade vindkraften. Jag undrar om den verkligen kommer att komma, och i så fall när. Det finns indikationer som gör att man faktiskt blir mer tveksam kring den delen.

Tack, talman!

Visst är det så. Ditt anförande antyder ganska tydligt att havsbaserad vindkraft, var än den placeras just nu, åtminstone inom Norden har problem med lönsamheten.

Jag kan också svara på det som ledamoten frågade i första repliken. Är jag beredd att satsa hur mycket pengar som helst på havsbaserad vindkraft? Nej, det är jag inte så klart. Det finns gränser för hur mycket vi kan satsa i dagsläget, och vi har också prioriteringar att göra.

Jag vill se till att vi åtminstone säkrar upp det arbete som har gjorts, så att det har ett värde fortsättningsvis, men det får inte kosta hur mycket som helst.

Tack, talman!

Det är faktiskt glädjande att höra att ledamot Mansén lyfter fram problemet med lönsamheten inom den havsbaserade vindkraften. Men jag får ändå inte riktigt ihop det här anförandet. Å ena sidan konstaterar man att det är ett problem och att det krävs stöd för att kunna etablera havsbaserad vindkraft. Å andra sidan påstår man att intäkterna från den havsbaserade vindkraften ska bygga det åländska samhället. Hur går dessa två påståenden ihop?

Tack, talman!

All typ av ny elproduktion i dagsläget är svår att få lönsamhet i. Det är viktigt att komma ihåg. Självklart finns det havsbaserad vindkraft, men den har ett stort kapitalbehov för att kunna etableras. Det gör att investeringarna kan bli problematiska just nu. Men på sikt kan situationen snabbt förändras.

Det vi vet är att elförbrukningen i dagsläget ökar kraftigt i takt med elektrifieringen av industrin, transporter och nya verksamheter och dit hör bland annat vätgasproduktionen. Vi kommer fortsättningsvis att driva upp behovet av ny elproduktion. I takt med detta förändras också den bilden.

Jag pratade väldigt mycket i mitt anförande om den situation som råder just nu, och givetvis också mot bakgrund av det meddelande vi diskuterar idag och innehållet i det.

Tack, talman!

I och med att de här problemen just nu, precis som ledamoten säger, är det verkligen rimligt att fortsätta med den här satsningen? Vi vet ju inte vart elmarknaden kommer att ta vägen. För som det är nu har den förnyelsebara energin gjort att marknaden blivit väldigt volatil. Ibland får man betala för att bli av med elen, och ibland är det jättedyrt. Detta gör att andra kraftslag, som är byggda för att producera en jämn ström av elenergi, får problem med sin lönsamhet eftersom de kanske inte kan gå av och på för att balansera mot den rådande prisbilden.

Är det verkligen rätt tid att satsa på detta nu? Vi har precis fått reda på att man stöder Långnabba med 700 000 euro för sex månaders drift. Det känns som att det kanske inte är det bästa läget att satsa på mer vind i systemet.

Tack, talman!

Jag har förberett mig lite inför det här anförandet och skummat igenom läget. Hur ser situationen ut på den nordiska marknaden och inom energiproduktionen? Jag har kommit fram till att det finns planer för omfattande nyproduktion, särskilt inom vindkraft, både på land och till havs, samt solenergi.

Men som sagt, det råder osäkerhet kring elpriser, tillstånd och nätkapacitet, vilket gör att investeringarna just nu skjuts upp eller bromsas.

En satsning på havsbaserad vindkraft är en långsiktig investering och något som inte kan förverkligas i en handvändning. Det arbete som görs här och nu på Åland ser jag som en långsiktig investering för framtiden.

Som nämndes i tidigare replikskifte är det också viktigt att vi balanserar kostnaderna och inte lägger ut hur mycket pengar som helst på utredningar. Vi måste finnas med och vässa våra argument (… taltiden slut).

Talman!

Tack, ledamot Mansén. Jag tyckte att det var intressant och viktigt. Det är skönt att i en komplicerad fråga höra komplicerande argument. Det gör mig rädd när man har en väldigt fastslagen och absolut preferens, särskilt när det finns så många osäkra faktorer.

Vad visar miljökonsekvensbedömningen? Är det kommersiellt bärkraftigt? De stora företagen är ju där för att tjäna pengar, och det är helt legitimt. De drivs mer av vinstintresse än av samhälls- och ekologisk nytta. Då är frågan: vilken nytta får vi på Åland? Vi får ju inte el, utan vi får pengar. Och då är frågan hur dessa pengar ska användas. Ska de kanske användas för att bygga ett mer resilient samhälle, även när det gäller energiförsörjningen? Jag är glad över att vi kan diskutera dessa komplicerade frågor. (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det går inte att ge ett kort och enkelt svar på den replik som kom från ledamot Mogens Lindén. Det jag vill lyfta fram i mitt anförande är att nyttorna kommer hela Åland till godo på ett eller annat sätt. Jag är själv mycket intresserad av hur den här modellen ska se ut, och vi har tidigare hört från ministern att detta kommer att diskuteras under 2025, särskilt vad gäller intäktsmodellen. Jag tror att den kommer att bli avgörande för fortsättningen.

Tack, talman!

Tack ledamot Mansén. Jag är också osäker och jag tycker mig höra att många ledamöter känner likadant. Därför är det viktigt att vi får så mycket information som möjligt. Allt är lite öppet ännu, och så ska det också vara.

Det här är en väldigt komplex fråga. Jag vill bara tacka för det perspektiv som belyser denna komplexitet. Jag försöker nu sätta mig in i frågan så gott jag kan, och sådana här inlägg väcker verkligen eftertanke.

Tack!

Tack, talman!

Jag tänkte säga några ord om Regionkommittén där jag har en ordinarie plats och vicetalman Måtar är ersättare.

Regionkommittén består av 349 ledamöter som alla är folkvalda från olika delar av Europa. I de nordiska länderna är man ofta kommunalpolitiker, medan ledamöterna från södra Europa ofta representerar hela landskap eller regioner. Åland sticker ut som en av regionerna med konstitutionella rättigheter inom vissa områden. Där är vi unika.

Regionkommittén har sessioner ungefär fem-sex gånger per år i Bryssel. Agendan är ofta ganska diger och de frågor som diskuteras har ofta redan behandlats i utskotten. Trots det kan det vara oerhört många förslag på ändringar av beslutsförslagen. I början av april hade vi ett ärende där vi röstade om 51 ändringar i en resolution! Det har jag aldrig varit med om i den här salen ännu, att vi är på den nivå.

Jag har närmat mig Renew-gruppen vilket är en liberal mittengrupp och samma grupp som Anna-Maja Henriksson och SFP brukar tillhöra. Jag deltar också i den finska delegationens möten, som leds av åldermannen Markku Markkula.

Vidare har jag plats i utskottet för ekonomisk politik. Jag förväntar mig att kommissionens nya fokus på konkurrenskraft kommer att ha en effekt på arbetsbördan i utskottet. Hösten lär bli intensiv.

På hemmaplan försöker jag och vicetalmannen ha en kommunikation kring sessionerna. Jag har också diskuterat med talmannen och lagtingsdirektören om att ha regelbundna avstämningar. Inför varje session har jag beredskap att lyfta frågor som verkar ha bäring på Åland och det här behöver förberedas lite.

Jag vill understryka att jag har löpande kontakt med vårt ministerråd i Bryssel, och han hjälper till bra med olika frågor och hur man ska formulera sig och gå vidare med saker.

Under de här sessionerna så träffar man många personer och det brukar finnas ganska mycket frågor att rapportera om i efterhand. Speciellt intressant är hur diskussionerna går i de stora världspolitiska frågorna som EU arbetar med. De syns ofta inte officiellt direkt i media. Hur får lagtingspartierna information? Jag har beredskap att besöka självstyrelsepolitiska nämnden någon gång per år. Min ambition är att lagtinget ska vara informerat om vad som händer i Regionkommittén. Om någon har frågor, är man välkommen att ta kontakt med mig.

Talman! Avslutningsvis vill jag understryka att jag till fullo understöder landskapsregeringens ambition om att Åland bör ha en egen plats i Europaparlamentet. Med det sagt vill jag understryka att Åland har en plats i Regionkommittén Det är inte den tyngsta av EU:s institutioner men faktum är att vi har en plats i Bryssel. Åland behöver bygga nätverk och öka kunskapen om vårt örike. En vacker dag kan de nätverken vara avgörande för huruvida viktiga beslut går Ålands väg eller inte.

Lagtinget ska veta att jag kommer att göra mitt bästa för att Åland ska ta vara på vår plats i Regionkommittén. Tack!

Jag vill tacka ledamoten Ekström för ett mycket sympatiskt anförande, som också belyste den konkreta skillnaden mellan sätet i Regionkommittén och Ålands anspråk på en plats i Europaparlamentet.

Enkelt uttryckt innebär Europaparlamentsplatsen förstås eget säte i Europaparlamentet. Du har 3 till 4 personer som arbetar heltid för dig och driver Ålandsfrågor, medan man i Regionkommittén har ett säte. Där har man fördel och jag tyckte att ledamoten nämnde de två uppenbara fördelarna. Det ena är att man är väldigt nära tidens ström mitt i informationsflödet. Man får kännedom om alla kommissionens initiativ och ställningstaganden från rådet, och, å andra sidan, nätverket som man kan bygga upp om man är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är tydligt att ledamoten Ekström har en sådan ambition, och det är ju bara bra.

Jag tackar för det. Jag tänker att nätverk och allt som hör därtill ifrågasätts lite. Ska man verkligen lägga ner tid på det eller inte?

Utifrån mina tidigare arbeten och karriärer har jag upplevt att nätverk är något man behöver bygga. Man vet aldrig när man kommer att behöva dem, men när behovet väl uppstår kan man inte komma någonstans utan sina nätverk. Jag anser att det är något vi kan arbeta mycket med här.

Jag håller också med om analysen av skillnaderna. Det är något som alla här i salen känner till: att det är helt annat att ha en plats i Europaparlamentet än att vara en del av Regionkommittén som tillsammans har något att säja till om, men enskilda ledamöter kanske inte samma tyngd.

Talman, bästa lagtingskollegor!

I en tid när världsekonomin vacklar, arbetslösheten ökar och byråkratin växer sig starkare kring vårt näringsliv, så borde kanske landskapsregeringens arbete i de externa samarbetena inriktas på framtidstro och riktningar som passar våra lokala förutsättningar.

Men det som möter oss i dessa meddelanden är en välbekant grön kuliss som har skapats på ett större plan. Den gröna given, som EU-kommissionen själva har börjat ompröva, fortsätter att styra landskapsregeringens prioriteringar. Det vill säga, samtidigt som Bryssel har insett behovet av förenkling, avbyråkratisering och återupprättad konkurrenskraft, så fortsätter Åland i den invanda riktningen. Man väljer att fortsätta köra på en gropig väg med blicken fäst mot horisonten, men hjulen är lite inställda mot diket. Det är inte oansvarigt att varar eftertänksam, det är klokt och ansvarsfullt.

Tittar vi närmare på meddelandet och det som nämns i näringspolitiken, så blir bilden mer bekymmersam. Fokus i meddelandets texter på näringslivet ligger nästan uteslutande på miljön. Miljön är viktig, absolut, men inte på bekostnad av hela vårt näringsliv. Näringslivet är motorn i vårt samhälle, vår självförsörjning och vår välfärd. Vi måste hitta vägar som inte orsakar kollision utan som skapar förutsättningar.

Vi kan inte heller blunda för jord- och lantbrukets avgörande roll för vårt samhälle. Det handlar inte om nostalgi eller landsbygdspatriarki, utan om beredskap, närmiljö och lokal styrka. Om landskapsregeringen menar allvar med att stärka livsmedelsförsörjningen i EU, så måste vi också göra det på hemmaplan, konkret och konsekvent.

Det är glädjande att se att man vill ta in EU:s förenklingspaket i jordbrukspolitiken, men det får inte stanna vid formuleringar. Vi måste tänka själva och utgå från vad som är bäst för Åland, inte vad som låter bäst i ett EU-byråkratiskt perspektiv. Vi ska inte vara blinda medlöpare. Vi ska vara det bästa exemplet på hur vi hittar lokala lösningar som fungerar och där vi vågar lägga oss på nivåer som passar våra företagare bäst.

Och ja, näringsministerns löfte om minskad byråkrati är välkommet. Men hittills har utvecklingen gått i motsatt riktning, och det har även näringsministern själv bekräftat. Det är dags att vända, och det brådskar. Åländska företag behöver mer tid till sin verksamhet och mindre tid till blanketter. Det är avgörande, och det måste bli verklighet idag, inte i morgon eller nästa år.

Till sist vill jag lyfta en ljuspunkt: Ålands plats vid förhandlingsbordet kring EU:s nya tullkodex är ett steg i rätt riktning. Det är sent, men det är avgörande att vi tar plats och är drivande i frågan, även om behörigheten ligger på annat håll. Att bygga goda relationer till Finlands regering och ministerier är också avgörande. Där görs faktiskt ett lovvärt arbete, vilket måste lyftas och berömmas. Det är avgörande för att vi ska lösa knutarna som finns på vårt företags livsnerv.

Men detta är bara början. Nu krävs resultat och en näringspolitik som ser alla våra företag, oavsett bransch. Det är vi som måste välja att gå vår egen väg, för det är vi som bor här som känner vårt samhälle och våra förutsättningar bäst. Vi måste våga stå upp för Åland, både nationellt och på internationell nivå. Vi måste tro på tillväxt, på jordbruket som framtidsnäring, på våra småföretagare som en tillgång, på vår drivkraft och på hela vårt samhälle.

Vi måste tro på Åland som ett föredöme för hur man bygger en framtid på en stark grund, med hjälp av våra små kommuner, vår entreprenörsanda och vår förmåga att samarbeta. Låt oss lyfta dessa styrkor och visa, när andra tvekar, att Åland bygger sin framtid på de villkor som passar oss.

Kontentan, talman med detta anförande är att lyfta näringslivet på bordet och betona hur viktigt det är att näringspolitiken får ett mycket större fokus framöver. Tack, talman!

Talman!

Jag tog repliken eftersom jag anser att ledamoten Kanborg fick in en riktig fullträff i inledningen av sitt anförande. Det handlar om kontrasten mellan det avbyråkratiseringsarbetet som EU sysslar med och det arbete som Åland gör. Denna kontrast är så stark att det nästan gör ont att betrakta den.

Ledamoten har helt rätt i att EU har ambitionen att arbeta fram ett förenklingspaket. EU:s skarpaste hjärnor sitter just nu och funderar på hur man kan göra livet enklare för jordbrukarna och företagarna. Men vad gör vi på Åland? Jo, regeringen tillsatte en avbyråkratiseringsgrupp för över ett år sedan. Näringsministern gick efter ett år ut och sa att det är svårt att avbyråkratisera. Det vet vi att det är, och det är en del av problemet.

Ålands näringsliv inskärpte allvarligt i en insändare där man efterlyste konkreta åtgärder för avbyråkratisering och förenkling av företagarnas vardag. Så ja, ledamoten har definitivt en poäng till den delen.

Talman!

Ledamot Valve och jag är helt överens. Vi måste börja vara modigare när vi får lagstiftningspropåer från Bryssel och faktiskt tolka dem på ett sätt som passar våra förutsättningar. Vi har alltför länge försökt uppfylla de högsta krav som EU ställer, istället för att anpassa oss efter de krav som passar våra företagare.

Detta har skapat en ond cirkel som vi har fortsatt i alltför länge. Nu är det dags att vi faktiskt gör något åt detta och skapar förutsättningar för våra företag. De är livsnerven i hela vårt samhälle.

Tack, talman!

Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga, annat än att jag också välkomnar fokuset på jordbrukarna. Det är ju exakt samma verklighet som möter våra jordbrukare som möter våra företagare. Man kan dra lärdomar från respektive arbete.

Tack, talman!

Det är precis så det är. Jordbrukare är också företagare och entreprenörer. Det finns ingen större skillnad. Oavsett vilken bransch du verkar i så lider man under byråkratins piska, och det måste vi börja åtgärda.

Tack, talman!

Ledamot Kanborg lyfter viktiga frågor. Det handlar om näringslivets möjligheter och den byråkratiska bördan som finns. Jag vet att det finns en stark önskan om att denna börda ska lätta, och det arbetet pågår.

Jag vill också ta upp EU:s process och varför det ännu inte har gjorts några konkreta åtgärder. Mycket av detta beror på att det inte har kommit så mycket konkret ännu från EU. Det finns många strategier och en övergripande inriktning, men vi väntar fortfarande på de konkreta förslagen som dock bör komma under det här året, vill jag understryka. Vi förväntar oss väldigt mycket där.

Lagstiftningspropåerna har vi ännu inte sett här. Jag håller med ledamoten om att när de väl kommer, så bör vi vara beredda att försöka implementera dem här på Åland också.

Tack, talman!

När jag läste det här meddelandet så försökte jag erinra mig regeringsprogrammet också.

När det gäller den gröna given har vi gärna tagit ledartröjan på och försökt gå i första ledet, före det har kommit propåer överhuvudtaget. Vi kan också arbeta med byråkratiseringen, precis som det anges i regeringsprogrammet. Tyvärr har man misslyckats med detta.

När jag läser under rubriken "Näringsliv och regionalpolitik" så handlar det tyvärr mycket om den gröna omställningen fortfarande, men väldigt lite om konkurrenskraft och avbyråkratisering. Jag anser att fokus är fel, och det är det jag vill lyfta fram här.

Jag tror att ledamot Kanborg missförstår lite. Det finns också en konkurrenskraft och beredskap i den gröna given och de aspekter som ingår där. Om vi har koll på vår egen energi så har det en avgörande betydelse, både när det gäller prisnivåer och hur vi kan påverka företagen och deras förutsättningar.

Det jag också vill påpeka är att när man diskuterar näringslivets förutsättningar och den byråkratiska bördan, så är inte allt åländsk behörighet. Det finns faktorer som är mycket avgörande för företagen, men som vi egentligen inte har kontroll över. Här kan man nämna beskattningen som en viktig aspekt, liksom arbetsgivarfrågor och liknande. Så mycket av det vi kan påverka, men allt är inte inom åländsk behörighet.

Tack, talman!

Jag vill kommentera två saker som ledamoten Ekström lyfte. För det första handlar det om att jag har kontroll över vår egen energi. Här kan vi konstatera att projekt Sunnanvind, som ligger i framkant för vår egen gröna omställning, inte handlar om vår egen energi. Vi vet mycket väl att det inte kommer att läggas några kablar i land på Åland, så det är ett ganska långsökt argument.

För det andra, när det gäller våra egna behörigheter, är det precis vad de är. Vi har de nordiska samarbetsformerna och vi har också samarbetsformer inom EU. Där har vi en chans att påverka sådant som inte faller inom vår behörighet. Tyvärr ser jag inte att det i det här meddelandet har gjorts något försök till påverkansarbete överhuvudtaget. Istället har man nog följt EU-kommissionens direktiv till punkt och pricka, utan att försöka anpassa dem så att de passar våra lokala förutsättningar.

Tack, talman!

Bästa lagting och åhörare. Att idrott och politik är starkt sammanflätade visar med all tydlighet Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Ryska idrottare och förbund samt även belarusiska har varit uteslutna från internationella mästerskap och undantag har gjorts för idrottare som tävlar under neutral flagg och inte visat ett aktivt stöd för Putin-regimen. Det är en helt absurd situation att föreställa sig det obehag som speciellt ukrainska idrottare måste känna om de tvingas tävla mot ryska motståndare. Det har hänt och låt det aldrig ske i en större omfattning förrän ryska anfallskriget är över. Här har idrotten en stark ställning och roll när det gäller att ta ställning för demokrati och grundläggande rättsprinciper.

Idrotten gör skillnad. En av de mest visade och starka idrottsbilder som någonsin fotograferats är från OS i Mexiko 1968 när de två amerikanska 200 meters medaljlöparna Tommie Smith och John Carlos på prispallen lyfter varsin svart handskbeklädd näve i luften för att påminna om betydelsen av mänskliga rättigheter och rasismens utbredning.

Inom vissa idrotter som t.ex. tennis och den nordamerikanska hockeyligan NHL har ryska idrottare har sedan Rysslands anfallskrig varit varmt välkomna att fortsätta tävla och spela. Ålands Idrott var tillsammans med övriga nordiska idrottsförbund snabbt ute och tog ställning för att ryska och belarusiska idrottare skulle vara uteslutna från den internationella idrottsfamiljen. Visst märks det på tävlingar och i mästerskap att Ryssland inte deltar, konkurrensen har sjunkit, men så länge Ryssland agerar som de gör är bojkottningen från idrottens sida ett måste. Idrotten har på många sätt varit en rysk propagandamaskin och visst har uteslutningen svidit hårt för den ryska idrotten. Återstår att se om idrottsrörelsen i stort kan stå emot trycket från vissa sponsorer och tv-kanaler att inte släppa in ryska idrottare i värmen igen så länge anfallskriget pågår. Den nordiska idrotten förefaller vara lika enig i saken som för tre år sedan, och här kan vi vara stolta över Ålands Idrotts närvaro och externa samarbeten. Den åländska idrottens nätverk utanför Åland imponerar.

Talman! Idrotten har inte bara en geopolitisk sprängkraft vid konflikter, den har på alla sätt en historik och tradition att på enkla sätt föra samman länder, människor och religioner. Det är ett naturligt samtalsämne som inledning på något större. Dess roll som folkhälsobildare blir allt viktigare och idrottens roll som världens mest välkomnande aktivitet när det gäller att få nya människor att trivas och må bra i ett nytt samhälle kan aldrig överskattas.

EU uppmärksammar folkhälsan. Alla västländer uppmärksammar folkhälsan, för den har blivit en utmaning. Allt färre rör på sig tillräckligt. Den fysiska inaktiviteten växer och med denna negativa trend kommer en hel del följdverkningar som slår hårt mot samhällsekonomi, välbefinnande, utanförskap och sociala klyftor. I en undersökning genomförd av EU visar resultaten att graden av inaktivitet i Europa är så hög som 59 procent. Nästan sex personer av tio utför sällan eller aldrig någon fysisk aktivitet. Nivån på passivitet har aldrig varit så hög som idag och siffran tenderar att stiga. Här har Åland en gedigen folkhälsostrategi att luta sig mot när det gäller åtgärder och kunskap. Det är en strategi som bygger på internationell och nationell vetenskap, där fina samarbeten med t.ex. Folkhälsan, men även samarbeten utanför Åland bygger broar och gör att landskapet kan dra nytta av modern kunskap som vi av helt egen kraft och budgetmedel kan dra nytta av.

När man läser innehållsförteckningen i detta externpolitiska meddelande så finns det många rubriker som kunde inkludera idrotten. Idrotten är bred och har effekter på en mängd olika områden; hållbar utveckling, näringsliv, jämställdhet, barn och unga, integration, social- och hälsopolitik och ändå kan jag inte hitta ordet idrott någonstans. Detta har jag påpekat flera gånger tidigare under åren. Vi måste bli bättre på att ge idrotten den plats den förtjänar på alla plan. Kultur nämns 36 gånger, idrotten inte en gång.

Idrotten är Ålands största säsongsförlängare och fyller hotellrum och restauranger när det är mörkt, kallt och regnigt, den har en nationell och internationell renommé som sticker ut sett till Ålands storlek. Vi fostrar och har fostrat elitidrottare. Ålands varumärke stärks av idrotten och det är bara att se vilket medialt genomslag IFK Mariehamn och Åland United skapar för Åland vecka ut och vecka in. Idrotten kunde växa och få ännu större betydelse för Åland som varumärke och samhället Åland. Vi har ännu inte på långa vägar nyttjat föreningslivet på Åland och idrotten som produkt fullt ut.

Utbildningsmässigt kunde t.ex. Åland nischa sig som idrottsö och locka idrottsungdomar som vill studera och samtidigt elitsatsa på sin idrott, och vi kunde göra det med rätt enkla medel, men med en åländsk twist som vi är så bra på. Kort sagt kunde vi göra en hel del som både utvecklar och stärker våra band externt, men samtidigt bygger ett ännu bättre Åland som är attraktivt att bo på och flytta till. Ingenting skapar så mycket glädje men också besvikelse, höga tittarsiffror, engagemang, rubriker, sociala möten och mycket känslor och samtalsämnen. Få saker har det genomslag och väcker engagemang som idrotten och detta runt exakt hela världen. Därför hoppas jag att idrotten får en plats och nämns åtminstone en gång i kommande års externpolitiska meddelande. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Ja, ledamoten har all möjlighet att påverka just det här med idrotten som han lyfter varje gång vi har det här extra politiska meddelandet. Det verkar som att man inte har så mycket inflytande som lagtingsledamot om man inte får in en skrivning om idrotten i det externpolitiska meddelandet. Det känns ändå som en ganska liten gest som landskapsregeringen skulle kunna bistå med om man frågar.

Hur som helst, det var inte den frågan som var min huvudsakliga. Jag lyssnade på ledamoten som talade om Ryssland och att vi har bojkottat Ryssland i idrottsevenemang. Det kan vara rätt.

Jag undrar lite hur ledamoten ser på att nyligen har flera organisationer pratat om att vi också ska börja bojkotta varor från USA på grund av hur dess president agerar. Man kanske inte helt och hållet kan dra likheter till det här. Men när ska man egentligen bestämma vilka människor som inte får komma och idrotta för att nu har det gått för långt? Har ledamoten några tankar om det här?

Tack, talman!

Tack, ledamot Wikström. Nej, jag har inte mycket tankar kring det. Det verkar som att bojkotten av vissa varor från USA kanske inte var en dagslända, men den avtog ganska snabbt. Det finns säkert fortfarande en del konsumenter som stöder den, men den stora effekten kanske inte finns där.

Allt handlar ju om kommersialism idag, även inom idrotten. Det var därför jag nämnde att vi bör se hur länge idrotten kan stå emot tv-kanaler och stora sponsorer. Jag tror att den här bojkotten har varit nödvändig när det gäller ryska och belarusiska idrottare, och jag anser att vi inte ska vattna ur den.

Vi såg USA bojkotta OS i Moskva 1980 på grund av Afghanistankriget. Det har funnits olika uttalanden genom åren, men jag tror att just denna situation, med ett så allvarligt brott bakom sig som Rysslands anfallskrig, är något exceptionellt.

Tack, herr talman!

Jag tycker att det är bra att ledamoten resonerar om idrottens roll. Det är något som vi själva har inflytande över, eftersom vi har idrottare här och vi deltar internationellt, till den delen tycker jag att det är bra.

Jag hoppas att ledamoten kan vara tydligare i sin kommunikation gentemot landskapsregeringen, nu när han sitter som ordförande i finans- och näringsutskottet och har inflytande på regeringens arbete. Jag önskar honom lycka till nästa år.

Tack, talman!

Jag vill ta tillfället i akt att föra fram en liten egen kamp för idrotten. Jag anser att idrotten, överlag, inte får den erkänsla den förtjänar i olika sammanhang. Men jag ska ta ledamot Wikströms ord med mig.

Tack, herr talman!

Ja, det är många som redan har varit inne på att EU har en förändrad roll nu med den nya kommissionen, som har ändrat spår från den tidigare kommissionen. Den tidigare kommissionen har fokuserat huvudsakligen på klimat- och hållbarhetsarbete, medan den nya kommissionen fokuserar på konkurrenskraft, vilket är bra.

Men jag funderar ändå vidare på de målsättningar och målsättningsfrågor som vi har här på Åland. Vi har fortfarande målsättningen att vi ska vara klimatneutrala till 2035. Det är något som jag personligen inte tror på att vi kommer att uppnå, men det kan vara värt att revidera den så att den överensstämmer med hur EU resonerar.

Det är intressant med en sådan uttalad målsättning på Åland. När man läser det externa politiska meddelandet framgår det att landskapsregeringen tycker att EU:s klimatambitioner är bra. Man stöder EU:s klimatambitioner, som är mycket mindre än våra egna klimatambitioner, det står ganska tydligt att man understöder dem.

Men det borde rimligtvis stå i meddelandet att man uppmuntrar EU att skärpa sina målsättningar på klimatområdet. Men det gör det ju inte, utan det blir lite dubbelt när man säger två saker samtidigt som inte stämmer överens med varandra. Kanske beror det på att meddelandet är ganska omfattande och sammanställs av olika tjänstemän, och det kan mycket väl vara så att den här meningen har kommit med av misstag. Det vore ändå bra med ett klargörande från landskapsregeringens håll kring målsättningen att följa EU:s klimatambitioner eller våra egna åländska. Det är intressant.

Jag vill också passa på att prata lite om utsläppsrätter, eftersom det har varit en del skriverier om dem och hur de kan komma att tillämpas på våra skärgårdsfärjor. I min mening finns det ingenting som tyder på att de kommer att tillämpas på våra skärgårdsfärjor inom en snar framtid.

Utsläppsrätter för sjöfarten gäller med undantag för fartyg som är under 5 000 brutto dräktighet, 5 000 ton. Alla våra fartyg ligger under 5000 ton, så det finns ingenting som indikerar att vi i framtiden ska behöva betala utsläppsrätter för vår skärgårdstrafik, i alla fall inte något som jag känner till. Om någon vet något annat får man gärna upplysa mig om det. Jag har inte fått svar på den här frågan, trots att jag ställt den till berörda tjänstemän. Därför kan man gärna sluta skrämmas med den frågan.

Det är också värt att nämna att undantaget för skärgårdsfärjor har kommit till mycket på grund av att i Medelhavet har den här typen av färjor. De lobbade hårt för att dessa färjor ska vara undantagna. Jag vill ta tillfället i akt att klargöra den här frågan.

Sedan vill jag röra mig lite mer internationellt och prata om oljepriser. Personligen följer jag oljepriset noga, eftersom det påverkar världsekonomin. Vi vet ju att vi har en ny president i USA, som har infört mängder av handelstullar mot hela världen, vilket drabbar vår ekonomi och världens ekonomier på olika sätt. Det är intressant att följa dessa tullar och vad som händer med dem nu när de har införts. Hur påverkas världen?

I april sjönk oljepriset drastiskt, troligtvis på grund av att man har tappat förtroendet för världsekonomin och tror att den kommer att gå sämre.

När det gäller Rysslands anfallskrig mot Ukraina vill jag påpeka att Rysslands huvudsakliga inkomster kommer från försäljningen av fossila bränslen. Så när presidenten i USA infört tullar som skadar hela världshandeln, har det också lett till att Rysslands främsta inkomstkälla har minskat drastiskt på grund av att oljepriserna sjunkit.

Andra intressanta effekter för vår ekonomi och Europas ekonomi är att vi ser nyheter om att Kanada överväger att ställa in köpet av sina F-35-plan, alltså amerikanska stridsflyg, och Portugal överväger samma sak. Detta kan i sin tur leda till att vår försvarsindustri i Europa får ett bättre förhandlingsläge. Dessa tullar kan medföra många olika saker, och för den som är intresserad av handelspolitik är det mycket intressant att följa vad det leder till. Den europeiska marknaden blir helt enkelt mer attraktiv än tidigare, som jag ser det.

Ja, det var väl det jag ville säga om tullar och hur de kan påverka oss. Vi vet inte slutresultatet, men vi vet att den europeiska marknaden blir mer attraktiv när den amerikanska blir mindre attraktiv. Det kanske leder det till att vi får ett nytt uppvaknande inom den europeiska ekonomin i framtiden. Jag vet inte?

Tack, talman!

Det är nästan en chimär att Obunden Samling säger sig vara pro näringslivsparti, eftersom man ställer klimatambitioner som något som står i motsats till konkurrenskraft. Det är helt tydligt, om man ser till exempel hur svenska näringslivstoppar och svenska näringslivsorganisationer den senaste tiden har varit mycket tydliga i sitt budskap till den svenska regeringen: Ha ambitiösa, långsiktiga och tydliga klimatmål ökar vår konkurrenskraft. Det ökar vår konkurrenskraft.

Då kan man undra, om man är ett parti som säger sig tala för näringslivet, hur har ni missat den analysen?

Tack, herr talman!

Obunden Samling är inte emot förnybar energi. Vi har diskuterat subventioner, särskilt direkta subventioner till exempelvis vindkraften, och vi är inte positiva till detta. Förnybar energi har absolut en plats i samhällsekonomin.

Dock anser vi att vi inte ska särskilt välja ut en typ av industri och gynna den; istället bör alla aktörer tävla på lika villkor. Det är så vi brukar resonera.

När det kommer till utsläppsrätter för handelssjöfarten har ledamoten och jag en långtgående konflikt i denna fråga. När tekniken börjar utvecklas inom utsläppsrätter och klimatsmart sjöfart så har vi har sett exempel på att en stora rederier i vårt närområde beställer fartyg som skulle kunna drivas på metanol. Det som ofta glöms bort när man presenterar dessa nyheter är att dessa fartyg också kan drivas på bunker. Sjöfartsnäringen väljer helt enkelt det bränsle som är billigast och kör på det.

Tack, talman!

Jag skulle förstå den här principiella inställningen till att man inte vill subventionera det ena över det andra om Obunden Samling var lika ivriga att sätta efter de subventioner som sker dagligen till fossila verksamheter. Om man inte vill subventionera förnybart så ska man heller inte subventionera fossilt.

Det här är ju ett internationellt problem. Det går tusentals miljarder i fossila subventioner internationellt varje år, vilket bromsar den naturliga utvecklingen. Så jag tycker att det måste hålla över linjen.

Men visst är det intressant när ledamoten nämner just sjöfartens ingång i utsläppshandeln. Å ena sidan säger han att vi ska vara i linje med EU:s klimatmål, men å andra sidan är just sjöfartsundantaget ett undantag från EU:s klimatarbete. Hur hänger det ihop?

Tack, herr talman!

Det var en liten utblick över världen, lite om tullar och så vidare som indirekt påverkar oss.

När vi nu pratar här på Åland om subventioner, så mig veterligen så håller inte Ålands landskapsregering på att subventionera fossil energiproduktion. Däremot subventionerar vi vindkraftsproduktion väldigt kraftigt idag på Åland.

Som vi vet har vi betalat ut 700 000 kronor här i mars för vindkraftsparken i Eckerö, och det lär ju fortsätta så. Jag tänker att man måste ha något konkret exempel. Vad är det för typ av fossila subventioner som ledamoten syftar på? Det kan vi säkert diskutera.

Det är absolut inte så att vi per automatik är positiva till subventioner till fossil industri.

När vi pratar om att vi ska vara i linje med EU:s klimatambitioner, så är det bättre än att vi ska sträva efter att vara klimatneutrala till 2035, för det är totalt vansinne.

Talman!

Ledamot Wikström, apropå de här preferenserna, så i botten ligger synen på vindkraftsparken i Norrhavet. Jag vill bara klargöra att Obunden Samling inte ifrågasätter existensen av en klimatkris relaterad till fossila bränslen. Det är min första fråga.

Väderberoende, förnybar energi såsom vind och sol, anser Obunden Samling att det är nödvändigt att satsa på kärnkraft? Det är en intressant fråga som jag inte riktigt har klart för mig i denna mycket komplexa fråga.

Tack, herr talman!

Mänsklig påverkan påverkar förstås hur klimatet ser ut, och det är något som jag och min grupp anser. Det är klart att vi har en påverkan, men vi måste också fundera på hur stor den är. Hur mycket påverkar vi, med tanke på att vi är så få människor här?

När vi pratar om kärnkraft finns det ingen, vad jag vet, i partiet som diskuterar att vi ska bygga kärnkraft på Åland. Vi har idag nått våra målsättningar när det gäller solenergiproduktion, och vi är ganska långt gångna när det gäller vindkraftsproduktion på Åland.

Obunden Samling förespråkar generellt sett småskalighet, oavsett om det handlar om solkraft eller vindkraft. Det handlar om att satsa på småskaliga lösningar, inte stora industriella projekt som en majoritet här fortfarande driver. Dessa stora satsningar kommer bara att kosta pengar och förstöra vår miljö.

Tack ledamot Wikström. Det här med småskaligheten tycker jag också är väldigt intressant, det skapar ett mer resilient samhälle. Ingen tror ju att vi ska bygga ett kärnkraftverk på Åland; istället köper vi vår energi från Nordpool, på marknaden helt enkelt.

Många ifrågasätter klimatkrisen och anser att vi bör satsa internationellt, vilket inkluderar kärnkraftproduktionen. Det är därför lite osäkert hur Obunden Samling ser på detta och om ni har en gemensam syn.

Tack, herr talman!

Jag skulle vilja påpeka att kärnkraft är något som måste finnas på den europeiska elmarknaden för att vi ska kunna behålla vår konkurrenskraft i Europa. Vi ser vad som har hänt i Tyskland när man avvecklade kärnkraften. Det har lett till att våra elpriser har blivit mycket högre, eftersom vi exporterar vår stabila energiproduktion till kontinenten. Hela energimarknaden hänger ihop, och detta skadar vår konkurrenskraft även om Finland inte har avvecklat sin kärnkraft utan utvecklat den. Men pga att aktörer som vi är sammanlänkade med avvecklar sin kärnkraft så leder det till högre energipriser även här i våra energiområden. Det är beklagligt och tråkigt att man agerar på det sättet. Vi måste ha något att leva av också. Vi kan inte bara leva på drömmar.

Talman!

Jag undrar om ledamoten har någon trovärdig källa som stöder påståendet att det inte kommer att bli några utsläppsrätter för skärgårdstrafiken? Eller är det bara en känsla som ledamoten för stunden råkar ha?

Tack, talman!

Jag försöker följa med i nyheterna och det publiceras med jämna mellanrum, till exempel i Sjöfartstidningen eller vad den heter. Jag kan nu inte säga rakt av vilken tidning, men kanske ledamoten vet vilken tidning jag talar om. Här brukar jag följa med, och man skriver ofta om när nya regleringar som berör sjöfarten är på gång.

Jag har inte läst något om detta, och människor som arbetar med dessa frågor i landskapet känner inte heller till några konkreta bevis för att detta kommer att ske. Istället säger man att det kanske kommer i framtiden. Ja, det kanske kommer i framtiden. Det är mycket som kanske händer i framtiden, men just nu finns det inga underlag för detta.

Och mig veterligen har inte heller Grekland och Medelhavsländerna hållit på att klimatkonvertera sina små färjor, så själva grundorsaken till undantaget har inte försvunnit.

Ja, jag menar nog att vi behöver ha en lite mer seriös angreppsvinkel på det här. År 2030 ska utsläppsrätterna revideras, och oavsett hur det går är det alltid en god idé att spara energi, oavsett i vilken form den råkar vara. Det gynnar både miljön och plånboken.

Tack, herr talman!

Jag instämmer till fullo med det som ledamoten Pettersson säger. Det är alltid en bra idé att använda teknik som sparar energi, oavsett vilken energikälla som används. Vi måste se på vad saker och ting kostar och sedan använda det som är mest effektivt för Åland.

Jag vill också påpeka att vi inte vet vad som kommer att hända framöver. Jag ser inga indikationer på att utsläppsrätter kommer att tillämpas på de mindre fartygen, som står för en mycket liten del av de totala utsläppen inom sjöfarten.

Jag tänkte bara kommentera det senaste som ledamoten tog upp gällande tullar och handelspolitik. "Intressant" var ett ord som nämndes för att beskriva situationen, och jag är nog inte lika entusiastisk som Obunden Samlings ledamot i den frågan.

Även om oljepriset sjunker och vi ser en ökning av produktion som flyttas hem, så är det ett faktum att det i ett handelskrig bara finns förlorare. När tullar och avgifter ökar, innebär det att konsumenten får betala mer, vilket leder till förlorare. Så även om oljepriset sjunker och det kan verka intressant, är det bara ett tecken på att oljemarknaden gör samma analys som många andra, nämligen att detta är mycket negativt för världsekonomin.

Tack, herr talman! Jag håller med. Världsekonomin som helhet kommer att skadas av det här. När man pratar om BNP så kommer alla aktörer att drabbas negativt av detta handelskrig som pågår.

Men kanske är "intressant" fel ord. Jag brukar också säga att det som händer är både spännande och skrämmande. Man kan inte låta bli att fascineras av konsekvenserna av tullarna. De kan påverka världsekonomin på de mest besynnerliga sätt, vilket är väldigt svårt att förutspå. Detta är troligtvis också orsaken till den skakiga börsen som vi ser; ingen vet riktigt vad som händer, och börsen går upp och ner.

Precis, och jag tror inte att det troligtvis bara är orsaken till att det skakigt utan det är orsaken het klart.

Vi ska också komma ihåg att det är paus nu, det var 90 dagar för några veckor sedan och ungefär fram till mitten av sommaren ska detta få effekt, om det nu blir så, för nya besked kommer varje dag. Så egentligen har vi inte riktigt sett hur det här handelskriget kommer att se ut i slutändan.

Men tecknen i skyn är inte positiva alls, det kommer att leda till lägre tillväxt i världen och det kommer att leda till högre arbetslöshet. Det får vi ta höjd för, tyvärr.

Tack, herr talman!

Jag tror också att det kommer att leda till lägre tillväxt och en svagare BNP-utveckling i världen. Men det finns delar av detta som jag ändå försöker lyfta fram, och som kan vara positiva för Europa, Finland och Åland i förlängningen.

Till exempel att vi inte längre förlitar oss lika mycket på USA när det gäller vårt försvar. Istället bygger vi upp ett eget försvar inom Europa och i Finland, vilket gör att vi kan försvara oss mot yttre makter utan att behöva förlita oss på en ganska oberäknelig stat.

Avslutningsvis är det intressant att tänka att om alla förlorar, så är vinnaren den som förlorar minst, relativt sett. Det beror förstås på omständigheterna. Vem är det då som förlorar minst i det här handelskriget? Det får framtiden utvisa.

Tack, talman!

Som ordinarie medlem i självstyrelsepolitiska nämnden känner jag att jag behöver säga några ord angående frågan om landskapsregeringens externpolitik. Det är något som vi har behandlat i självstyrelsepolitiska nämnden.

Vi kan börja med EU-frågorna. Jag minns att vi har diskuterat här i salen att Åland på något sätt borde ha en egen parlamentsplats i EU-parlamentet, eftersom vi de facto, när vi gick med i EU, har gett ifrån oss en del av vår lagstiftande makt här på Åland. De senaste gångerna det har varit riktigt nära var i samband med att ett grundfördrag ändrades, och då tänker jag på Lissabonfördraget.

Jag minns också vårt första besök när lagtinget var i Bryssel och vi besökte den finska ständiga representationen. Det hängde då ingen Ålandsflagga utanför, vilket gjorde att Åland inte syntes i den visuella gatubilden i Bryssel. Vi gick också förbi Danmarks representation, där både Färöarnas och Grönlands flagga hängde. Efter mycket lobbyarbete lyckades vi få till stånd att även den åländska flaggan vajar utanför den finska representationen.

När det gäller representation i EU-parlamentet tror jag att nästa gång det kan bli aktuellt är i samband med ratificeringen av ett nytt grundfördrag. Det händer mycket, och jag tror att EU också kommer att utvecklas. Jag tror att vi på Åland kommer att stå på oss till den grad att vi inte signerar det nya grundfördraget utan att få en EU-parlamentsplats. Tyvärr tror jag inte att Åland kommer att ta det så långt.

När det gäller det Nordiska rådets arbetet är det jättebra att Åland är med där. Vi är en medlem på samma nivå som Färöarna och Grönland, och det har diskuterats att de kanske går upp i EU-nivå och blir fullvärdiga medlemmar.

Under diskussionerna i självstyrelsepolitiska nämnden har vi tittat på konsekvenserna av detta. Vad händer om Färöarna och Grönland blir fullvärdiga medlemmar? Det skulle vara olyckligt om Åland i så fall skulle bli en ensam, lite udda fågel i den nordiska familjen. En baksida av detta är den ekonomiska aspekten. Jag tror att det skulle bli ekonomiskt betungande för Åland att ta alla kostnader som det innebär. Det betyder inte att det är uteslutet eller att vi inte ska göra det, men som med det mesta finns det både positiva och negativa sidor.

Talman! Jag vill också uppehålla mig lite angående Helsingfors, vilket har att göra med Ålands externpolitiska arbete. Jag är glad att Helsingfors är mer än SFP. Vad menar jag med det? Jo, jag upplever att det under årens lopp har varit ganska trångt i dörren från Åland när SFP har hållit sina partidagar. Många åländska partier är måna om att få vara med där, synas och höras samt skapa kontakter. Den åländska ledamoten har ett gott samarbete med SFP, och jag tror att vi som lagtingspolitiker och politiska partier här på Åland gör mer nytta när vi kontaktar våra syster- och broderpartier på den finska sidan. Det arbete som talmannen ledde under vårt senaste besök i Helsingfors, där vi hade kontakter med samtliga partier, är otroligt viktigt. Jag tror att ett sådant arbete behöver fortsätta för att få förståelse för våra frågor i alla partigrupper. Det är viktigt att folk känner till vår situation. Många gånger utgår man ifrån att alla vet hur det ser ut på ens egen bakgård, men så är det inte. Det finns grundläggande elementära saker som man får upprepa när man är i kontakt med politiker på den finska sidan.

Avslutningsvis vill jag säga att ibland kritiseras det att det medför kostnader när vi som åländska politiker åker ut på olika uppdrag och resor för att träffa andra politiker. Men att skapa dessa kontakter är otroligt viktigt. Jag skulle vilja påstå att om vi bara hade suttit på kammaren historiskt sett, ända sedan 1920-talet, så tror jag inte att vi skulle ha den självstyrelse vi har idag om vi bara hade varit hemma på Åland och försökt föra vår talan här. All form av kontakt utåt från Åland är viktig och tröttas inte av ert arbete, alla som jobbar med det. Tack!

Herr talman!

Jag vill, så här på slutrakan av den politiska debatten, ta tillfället i akt och lyfta ett ärende som för mig och många andra hästägare är viktigt. Det handlar om ett konkret gränshinder som EU:s regelverk har skapat och som påverkar den åländska hästnäringen negativt.

Tidigare har jag i centergruppens anförande nämnt EU:s uttalade ambition att förenkla regelverk och minska byråkrati, den så kallade förenklingsagendan. I den andan vill jag lyfta ett praktiskt exempel där regelverket försvårar, fördyrar och hämmar en näring som annars passar bra på Åland, nämligen hästnäringen.

Som hästägare vet jag av egen erfarenhet hur svårt och kostsamt det kan vara att satsa på hästverksamhet på Åland, särskilt när man behöver samarbeta med Sverige för träning eller avel. Ett tydligt exempel på detta är kravet på så kallade Trace-intyg, ett smittspårningsintyg från EU. Det är ett veterinärintyg som krävs varje gång man transporterar djur över nationsgränser.

Låt mig beskriva ett vanligt scenario. Om du som ålänning har en häst uppstallad på Åland och vill åka över dagen, till exempel till en tränare i Norrtälje och rida en lektion, krävs det att du först bokar tid med en distriktsveterinär, en veterinär från ÅMHM. Du måste få ett Trace-intyg som måste utfärdas högst 48 timmar före avresa och som kostar omkring 150 euro. Samma krav gäller om du åker till Sverige för att betäcka ett sto, och ytterligare ett nytt intyg behövs av en distriktsveterinär vid återresa. Dessutom måste både transportören och transportfordonet vara registrerade i Trace-systemet.

Tävlingsresor och avelsvärderingar är idag undantagna från detta krav, vilket är bra. Men för träning och andra avelsresor av liknande karaktär borde samma undantag kunna gälla. Idag innebär regelverket betydande hinder för den åländska hästnäringens utveckling. Det skapar orättvisa konkurrensvillkor jämfört med fastlandet eller Sverige, trots att Åland i sig är en utmärkt plats för hästhållning med goda anläggningar, bra träningsmöjligheter och rikligt med betesmark.

Jag har tidigare lyft det här ärendet i Nordiska rådets gränshindergrupp, där det också visade sig finnas registrerat som ett gränshinder i den så kallade gränshinderbasen. Det råder ingen tvekan om att systemet i grunden syftar till att stärka och säkra djurhälsa samt möjliggöra smittspårning i hela EU, och det är ett viktigt syfte. Men som med mycket annan EU-byråkrati riskerar ett stelbent regelverk att slå orimligt hårt mot mindre aktörer i särskilt utsatta regioner.

Därför menar jag att vi borde verka för att samma undantag som gäller tävlingar och avelsshower även utvidgas till att omfatta träning och avelsresor inom Norden. Det borde vara tillräckligt att kräva Trace-intyg vid export utanför Norden eller vid köp och försäljning av hästar över landsgränser, inte för tillfälliga resor i utbildningssyfte.

Herr talman! Det här är inte bara ett åländskt problem. Det är ett exempel på när EU:s regelverk inte fungerar i praktiken, trots goda intentioner. Vill EU leva upp till sin förenklingsagenda så måste man lyssna till sådana här erfarenheter från gränshinderregioner. Jag ska personligen fortsätta arbeta för att utvidga det här undantaget. Tack, talman!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till självstyrelsepolitiska nämnden omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.