Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Diskussion.

Talman! Bästa lagting. Den självstyrelsepolitiska redogörelsen ger alltid vid handen hur mycket vi faktiskt jobbar med självstyrelsepolitiska frågor under ett verksamhetsår, hur mångfasetterade de är, hur de griper in i olika politikområden. Och hur många av de viktiga frågorna som är aktuella under flera år, ja flera mandatperioder innan vi når någon form av genombrott. Löser vi en fråga dyker det alltid upp en ny samtidigt som det är något av essensen i självstyrelsen, att testa var gränserna går men dessutom att det uppstår nya rättsområden och behörigheter. Den självstyrelsepolitiska redogörelsen är ett viktigt dokument tillsammans med nämndens betänkande. Man kan lära sig väldigt mycket om självstyrelsepolitik om man läser redogörelserna och nämndens betänkande.

Även självstyrelsen och de självstyrelsepolitiska frågorna präglas i stor utsträckning av det säkerhetspolitiska läget och kriget i Ukraina. Vi lever i en ny verklighet.

Självstyrelsen i Helsingfors har förstärkts rejält genom ytterligare en person på representationen. Det var ett mycket bra drag av förra landskapsregeringen. Det är välinvesterade pengar och fungerar utmärkt. Det är ett koncept som kunde utvecklas.

För närvarande bereds en ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare, vilket i sig är en viktig självstyrelsepolitisk åtgärd. Lagstiftningen som reglerar våra tjänsteinnehavare är besvärande omodern och gammal. Det är meningen att reglera denna hybrid tjänstinnehavare i kommande lagstiftning.

Statusen kring självstyrelselagsrevisionen är den att Bygglingruppen arbetar för närvarande med att utarbeta ett förslag till beredning av självstyrelselagen i skyndsam ordning. Ett delbetänkande har varit på remiss. Det som ska hanteras i skyndsam ordning är frågor som uppstått i och med ändringar i smittskyddet föranlett av pandemin och p.g.a. av välfärdsreformen som genomförts i riket.

I delbetänkandet föreslås att lagstiftningsbehörigheten när det gäller administrativa ingrepp i den personliga friheten överförs från riket till landskapet. Förvaltningsbehörigheten i fråga om bekämpning av smittsamma sjukdomar ändras så att den motsvarar verkligheten genom en överenskommelseförordning. Dessutom finns det förslag på att hur vi bättre kan få systemen att fungera när det gäller att självstyrelsen ska höras i olika lagstiftningsprojekt, men finansieringsfrågan är fortfarande olöst.

Att parera smittskydd och välfärdsreformer är en sak, utveckling av självstyrelsen något helt annat. Det handlar om självstyrelselagen kontra grundlagsfrågan, språket och nu också beredskapslagstiftning. Vi skulle ta ett mycket viktigt steg framåt om vi skulle få de bitarna, grundfundamenten, på plats.

I början av mars var Ålandsministern Anna-Kaisa Ikonen på sitt första besök och en månad senare, nämligen förra veckan, var landskapsregeringen till Helsingfors på aftonskola och ett helt batteri av ministermöten. Det var till alla delar mycket lyckat. Statsminister Orpo är mycket tydlig. Han vill ha ett bra och konstruktivt samarbete med Åland.

Jag hade tillfälle att redogöra för vår syn på självstyrelsen och att reformen av självstyrelselagen faktiskt är ett unikt demokratiprojekt i Europas nordöstligaste hörn trots att vi lever i dessa mörka och auktoritära tider. Jag redogjorde för vad det praktiskt betyder när det gäller självstyrelselagens förhållande till grundlagen och vad det innebär när vi vill diskutera behörighetsfrågor. Ofta blir det ett väldigt lagstiftnings- och teoretiskt resonemang, men det finns ju faktiskt kött och blod när det gäller självstyrelsen. Det var en sådan sak som jag vill påpeka och understryka för riksregeringen. Jag konstaterade att ibland är vi före när det gäller lagstiftning och ibland är vi efter. Självstyrelsen ville sänka rösträttsåldern i kommunalvalet, utvidga rättigheterna men det stötte på patrull när det gäller grundlagen. När det gäller behörigheter var vi redan för 15 år sedan intresserade av behörigheten kring gårdsförsäljning av alkohol och vi hade mikrobryggerier på Åland före vi visste att det hette mikrobryggerier. Det blir lätt väldigt teoretiskt när man pratar om självstyrelselagen och grundlagen.

Talman! Nu är både Finland och Sverige medlemmar av försvarsalliansen Nato som omfattar tre kärnfunktioner: tryggandet av funktioner med koppling till statsledningens förmåga att fatta beslut -att regeringar ska fungerar i vilka kriser som helst, tryggandet av samhällets vitala funktioner och stöd för det militära försvaret.

Trots att samhällsdiskussionen är så militariserad just nu så kommer det att finnas en tid för stabilitet och fred. Det talade jag också om på aftonskolan och om Ålandsmodellens slittålighet och relevans. Det kommer att komma en tid för stabilitet, fred och för Ålandsmodellen. Jag redogjorde för att vi haft äran att ha Ukrainas Finlands ambassadör på besök två gånger och att det kan finna element i Ålandsmodellen som kan intressera Ukraina när man kommer så långt som till fredsförhandlingar. Jag drar mig också till minnes att vi under förrförra mandatperioden hade två besök vid olika tillfällen av representanter från Moldavien och Transnistrien. De är också i världens blickar just nu. De ville studera Åland och vår självstyrelselösning. Unga moldovier utbildade i Europas universitet flyttade hem igen och ville bygga en västlig, liberal demokrati som en aktiv del av Europa. En lösning kunde då ha varit att ge det ryskspråkiga Transnistrien en del självstyre. Sedan kom andra krafter i rörelse som vi alla vet och Ryssland gör anspråk på just Transnistrien.

Den av president Niinistö beställda utredningen kring demilitariseringen och neutraliseringen har vi all tagit tacksamt emot. Den har på ett fördömligt sätt kylt ned diskussionen och ifrågasättandet betydligt.

När det gäller den civila beredskapen är beredskapslagstiftningen som är under revidering av avgörande betydelse och att vår beredskap och lagstiftning fungerar både lagstiftningsmässigt och rent praktiskt. Vår polis behöver erforderliga resurser och vi behöver ett funktionellt alarmsystem. Det var viktiga frågor som också togs upp vid de bilaterala ministermötena som ägde rum förra veckan.

Vi är själva på god väg med bildandet av en gemensam räddningsmyndighet. Vi har fått tydliga signaler att från och med den 1 maj så ska den fungera.

Även skattegränsen togs upp vid mötena med inrikes-, försvars-, finans- och statsministern samt även vid hörandet vid utrikesministeriet som jag hade dagen därpå med anledning av den säkerhetspolitiska redogörelsen som tillsammans med den försvarspolitiska redogörelsen avlämnas en gång per mandatperiod till riksdagen. Transporter och bra förbindelser är viktigt för Finland, viktigt för landet som helhet, inte minst i ljuset av försörjningsberedskapen och därför är skatteundantaget en angelägen fråga för landet Finland.

Före pandemin hade vi ett 25-tal avgångar från Åland mot 14 i dagsläget. Kommersiell trafik är en förutsättning för goda transporter.

Intressant i sammanhanget är också att före Rysslands anfallskrig mot Ukraina så diskuterade Sverige förbindelser, norr till söder, till kontinenten och det gjorde också staten Finland. Man ville ha förbindelser till kontinenten via Balticum. Det säkerhetspolitiska läget sätter också prägel på hur man ser på transporter. Det har visat sig Sulwalkikorridoren, den 70 kilometer breda remsan som skulle förbinda Belarus med Kalingrad, den har blivit en säkerhetspolitisk fråga.

Talman! Sakministrarna inom respektive områden kommer att redogöra. Vi ser fram emot en bra behandling i självstyrelsepolitiska nämnden.

Tack, talman! Lantrådet sade i slutat att de olika sakministrarna kommer att ha egna anförande. Min fråga kan då ställas till infrastrukturministern. Jag tänker på den här frågan 6.1 om våra nationalmärken på registreringsskyltar. Det är ju intressant. I första stycket sista meningen står; "Åland har dock inget eget nationalmärke". I det sista stycket så talas det om att man ska försöka få en ändring av nationalitetsmärke för Åland och att man ska kontakta kommunikationsministeriet. Är det här någonting som lantrådet kan säga något om eller får jag återkomma till det? Det är ju den här lilla flaggan som det står FIN på de finska bilarna och vad jag vet så är det ju AX som vi använder inom internetdomänen. Men AX är ju ingen officiell symbol vad jag vet än så länge för Åland.

Talman! Jag kan svårligen svara på hur status ligger exakt nu, så ledamot Nordberg får återkomma till infrastrukturministern eller så får man ta det i nämnden.

Tack, talman! Tack till lantrådet för presentationen. Det är ett gediget material vi har fått på bordet. Som lantrådet konstaterade så är det mycket som finns att hämta av intresse i denna redogörelse.

Orsaken till att jag begärde ordet är NATO frågan och en formulering så att hela lagtinget hör och som jag lite sätter ett frågetecken efter. Den återfinns på sid 12. "Landskapsregeringen konstaterar dock att frågan om huruvida Nato avtalets samtliga bestämmelser är tillämpliga i landskapet Åland i sig saknar konkret betydelse eftersom landskapet Åland är demilitariserat och neutraliserat". Det finns ju en problematik i det här som kanske landskapsregeringen borde ägna sig åt, dvs. det finns områden inom NATO medlemskapet där de facto lagstiftningsbehörigheten åvilar detta parlament. Det är inte så att man kan vifta bort att det inte är ett problem att lagtinget ännu inte har gett sitt bifall till NATO sammanhanget.

Talman! Det var absolut inga intentioner att vifta bort den frågan. Frågeställningen är komplicerad, den handlades av förra landskapsregeringen och vi vet hur propositionen såg ut till riksdagen. Jag delar ledamot Janssons uppfattning att vi kan inte vifta bort de där frågorna. Vi kommer att ställas inför lite knepiga frågeställningar också, det är landskapsregeringen helt på det klara med och jag tycker att det är bra om vi diskuterar dem också i självstyrelsepolitiska nämnden.

Utmärkt lantrådet, tack för det svaret. Det gläder mig, då är vi överens om att det här är en fråga som kommer att kräva en hel del diskussion.

När nu Nato-medlemskapet alltmer kommer att övergå i implementeringsfasen, dvs. allt det som samarbetet innebär, så är det oerhört centralt att lagtinget förr eller senare kommer att kopplas in och ge sitt bifall till det här. Vi försökte ju på alla sätt inte vara ett problem för Finland under Nato processen, jag tycker att vi lyckades väl. Vi vågade göra det tack vare att vi kunde lita på de samtal som fördes konfidentiellt med statsmaktens högsta företrädare.

Här i sammanhanget, som jag kommer att återkomma till i Centerns gruppanförande, har vi hela undantagsförhållandet och beredskapskomplexiteten som vi oroar oss för och som jag kommer att återkomma till. Varför väljer Helsingfors ändå att blockera oss när det gäller dessa centrala samarbetsmönster?

Talman! Diskussionerna som vi nu har haft på ett övergripande plan, det är klart att sen ska det vara verkstad också, så uppfattar jag att vi till viss del i alla fall lyckades få en djupare förståelse för vår situation och för vikten av, när man reviderar beredskapslagstiftningen, att praktikaliteter och lagstiftning måste haka i varandra. Och att vi har helt andra system i mycket mindre skala uppbyggda på Ålands sida.

Sedan är ett av Natos tre ben just den civila beredskapen och det är ju en fråga som vi behöver jobba med själva. Där delar jag också ledamot Janssons uppfattning, vi behöver fundera själva. Vi behöver vara proaktiva i stället för att liksom reagera och vara reaktiva på rikslagstiftning och vad man bestämmer där. Vi behöver fundera själva hur vi ska ha det och också det är en jätteviktig fråga för landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden. Jag delar den uppfattningen till 100 %.

Tack, herr talman! Värderade kollegor. Självstyrelsepolitiska redogörelsen är ett viktigt dokument för att veta hur det har sett ut det gångna året. Nu har vi en situation där vi har ett mandatskifte i halvlek, en mandatperiod som bytt ägare och vi har bytt regering i halvlek. Det är ett dokument som därför är ganska intressant att diskutera just utifrån de förutsättningarna. I princip alla i salen står bakom det här på ett eller annat sätt.

Herr talman! Jag vill inleda med att inledningen av det här dokumentet som jag tycker att är väldigt viktigt. Det finns en väldigt viktig skrivning där man diskuterar dialogen mellan Åland och den politiska ledningen i Helsingfors och att man vill arbeta för att föra närmare diskussioner. Det står i klara ordalag: "I detta sammanhang är det även viktigt att i ljuset av den av statsrådet antagna Ålandsstrategin klargör den finländska regeringens syn på utvecklingen av den åländska självstyrelsen och sin politik i förhållande till Åland."

Det är just politik som behöver pratas i det här sammanhanget och det är även politiker som behöver diskutera. Det är någonting som har framkommit från nämnden under hela förra mandatperioden. Det finns en hel del frågor som behöver besvaras av politiker från den finska sidan. Dels, vad är Finlands långsiktiga målsättning med sitt självstyrda område? Det har funnits en del frågetecken kring den saken i och med självstyrelselagsrevisionen. Hur ser den finska politiska ledningen på jämförelser med Danmark, Färöarna och Grönland som vi på Åland nämner flera gånger när vi jämför självstyrelser. Det vore intressant att veta från finskt håll hur man ser på det. Men då är det just politiker som behöver framföra det, det är där som diskussionerna bör tas. Jag upplever att aftonskolan som regeringen var på här sist var mycket konstruktiv. Det var politiker som pratade med politiker. Som politiker behöver du på långt sikt stå för vad du säger. Du har ett helt annat ansvar för att diskutera på lång sikt framöver vad du har för målsättningar, istället för om du pratar med en tjänsteman som är ganska knuten till de ramar som politikerna sätter.

Vi har en målsättning att tydliggöra en gemensam ståndpunkt tillsammans med Finland, kring att en moderniserad, tydlig och politiskt hållbar självstyrelselag gynnar både Åland och Finland. Den uppfattningen har vi. Jag hoppas att vi under den här mandatperioden kan formulera en gemensam uppfattning tillsammans med den finska statsledningen och att där finns ett klargörande kring självstyrelselagens relation till grundlagen.

Liberalerna vill tro att det arbetet som genomförs med att förbättra dialogen med både tjänstemän och politiker i Helsingfors ska underlätta processen med att komma överens om bland annat de förslag som framkommer i Bygglingruppens delbetänkande, som vi kan läsa om på sidan 5. Den dialogen gör faktiskt nytta.

Herr talman! Just ökad dialog, tätare kontakter både på formellt, personligt och partimässigt plan tror vi att förbättrar relationen mellan självstyrelsen och riket. Därigenom ökar förståelsen och kunskapen kring våra gemensamma utmaningar. För det är gemensamma utmaningar som vi har framför oss.

Om man har en förståelse för självstyrelsens grund, för relationen mellan självstyrelselagen och grundlagen, så ser man att de flesta utmaningar vi har framför oss är gemensamma. Åland är Finlands port mot Sverige och även också mot resten av Norden. Det har vi varit sedan mycket länge tillbaka. Ett välfungerande Åland är till gagn för Finland och motsatsen är vår gemensamma förlust, speciellt när vi pratar om kommunikation vad gäller transporter. Även om vi pratar om relationen till resten av den nordiska gemenskapen så är en god relation mellan självstyrelsen och riksregeringen avgörande.

Det är bra att landskapsregeringen fortsättningsvis arbetar för att öka kontaktytan till riket på alla tänkbara sätt. Det är för att stärka tilliten, själva fundamentet i demokratin och själva kittet som håller ihop oss. Jag och Liberalerna tycker att det är jättebra att man betonar betydelsen av fysiska möten och relationsbyggande, öga mot öga. Distansmöten i all ära, men i slutändan så är det viktigt att man träffas öga mot öga. Precis som lantrådet framhöll så kan man träffas personligen och motsvarande ministrar sinsemellan pratar på samma nivå. Politiker pratar med politiker.

Herr talman! Vidare så läser vi att språkfrågan bidrar med sin beskärda del av utmaningar, vilket har varit fallet ända sedan självstyrelsen slog upp sina blå. Svenska språkets garanti och ställning är en av självstyrelsens grundpelare som stadgas i 6:e kapitlet i självstyrelselagen, språkstadgarna. Bland dessa paragrafer klargörs att svenska är det språk som ska användas både när det gäller det offentligas kommunikation gentemot medborgare och också mellan de åländska myndigheterna och de statliga myndigheterna. Därmed så kräver språkstadgarna att arbetsspråket i alla led ska vara svenska i kommunikationen mellan Åland och Finland. Det här ställer ju till en hel del praktiska utmaningar såklart, som ju inte verkar bli mindre med tiden heller, allt eftersom vi har ökad digitalisering och sammanslutning av system som är nödvändiga för att hantera den moderna vardagen. Detta konstaterar också landskapsregeringen att man behöver räkna med i ett tidigt skede i de här processerna och i planeringen när man ska sjösätta sådana här sammanslutningar av digitala system för att undvika kostsamma omstruktureringar och färdiga lösningar som behöver göras.

Men som hoppfull millennian vill jag tro att digitaliseringens utveckling ändå samtidigt med bland annat AI-verktyg ska kunna bidra även med lösningar till de praktiska bekymren som är kopplade till språkfrågan. Det är en ständig fråga som har flera knutar som vi behöver lösa upp, speciellt när det gäller landskapets rätt att hantera språklagstiftning enligt självstyrelselagen.

Herr talman! Vi kan alltså konstatera att språket fortsättningsvis är en central del av själva självstyrelsebygget och en fråga som ständigt har hög plats på priolistan. En reflektion som är värd att göra, som jag vet att har gjorts i nämnden tidigare, är att svenska språket är på stadig tillbakagång även i de historiskt finlandssvenska delarna av vårt land. Sannfinländarna med sina 46 mandat i riksdagen är idag Finlands näststörsta parti med 0,7 procentenheters marginal. Det arbete som vi gör för svenska språkets ställning i Finland här på Åland, med vår självstyrelselag i ryggen, det arbete gör vi även för andra svenskspråkigas rätt att få leva och verka på sitt modersmål. Den rollen blir allt tydligare för Åland och den är värd att uppmärksammas tycker jag.

Några ord, herr talman, om säkerhetsläget i Östersjön som är högst aktuellt sedan ett år tillbaka. Demilitariseringens roll och Ålands civila beredskap är centralt just nu när det gäller Nato inträdet som skedde för ett år och en vecka sedan.

Jag vill börja med att säga att på sidan 11 har jag identifierat att på sista raden står det: "Dessutom har både Ryssland och västländerna ökat den militära aktiviteten i närområdet". Om ni kollar på sidan 11 så tror jag att ordet ”Dessutom” behöver bytas ut för det blir en motsägelse där. Men det är en teknikalitet.

Vi firade förra veckan, den 4 april, årsdagen för Nato inträdet. Jag vet inte hur många som dukade upp bubbel och ost den dagen, men det kunde det ha varit värt, tycker i alla fall jag. För Åland del så var Nato inträdet rent politiskt en ganska angenäm historia ändå i och med att vår särställning i processen varken ifrågasattes eller förbisågs på något sätt. Man kan säga att Ålands demilitarisering och neutralisering fick en rejäl uppgradering som en försenad hundra års present när hela det samlade Nato i princip står som en ny signatärmakt. Det låter hoppfullt, tycker jag. Alternativet att stå utanför i det rådande läget skulle med facit i hand kännas väldigt otryggt.

Nato medlemskapet innebär även nödvändig krav på samhällets resiliens mot olika typer av hot och störningar och stärkande av den civila beredskapen. Detta anser vi att är vitalt även när det kommer till andra hot mot samhällets funktioner såsom naturkatastrofer och pandemier exempelvis. Samordningen av räddningsmyndigheten var ett nödvändigt steg och vi tror att det är en förutsättning för att kunna nå våra målsättningar.

Det gäller för Åland i det här arbetet med den civila beredskapen och med vår resiliens att identifiera både våra styrkor och våra svaga punkter och för att ha en medvetenhet kring var de här luckorna finns för att kunna ha ett försvar mot olika typer av hybridhot.

För hybridhot utsätts vi för egentligen dagligen. De är inte lika tydliga som annan typ av krigsföring. Hybridhot kan vara väldigt komplexa, det har vi fått lära oss på en utbildning som vi gick här igår med i lagtinget. Det var en oerhört värdefull utbildning. Vi fick reda på detaljer kring hur hybridhot funkar. Det fanns mycket matnyttigt som man kunde ta med sig därifrån, jag tror att det är flera här i salen som håller med mig. Framförallt det faktum att instrumenten för hybridkrigsföring i många fall inte innebär en fara just i sig, utan målet är att framkalla en destruktiv reaktion i samhället, ofta i kombination med flera olika aktioner. Det kan handla om att spä på existerande motsättningar som finns i samhället, att försvaga den folkvalda maktens ställning eller rubba tilliten till samhällets institutioner och även rubba tilliten mellan medborgare. Som jag sade tidigare, det är tilliten som är själva kittet som håller ihop en demokrati. Det är ett komplext maskineri bakom som ofta har totalitära autokratier som hemort. Syftet är att försvaga demokratiers samhällsbygge genom att utnyttja färdiga svagheter. Därför bör vi arbeta med att identifiera och göra oss medvetna om dessa svagheter.

Ålands geografiska och kulturella ställning i Östersjöns mitt gör att vi är beroende av samarbeten och samordning med både Finland och med Sverige för att kunna bygga upp vår civila beredskap och vår samhällsresiliens, både gemensamma insatser, transport och annan kommunikation i både fredstid och i tider av oro. Vi kan läsa här att landskapsregeringen arbetar med dessa frågor precis på det sättet. Speciellt värt är att arbeta för att vi får delta i Haga samarbetet där mycket av det praktiska arbetet kring Nordens gemensamma beredskap hanteras.

I dessa frågor, liksom i de flesta, som avhandlas i denna redogörelse så kan man konstatera att Ålands litenhet endast är så liten som vi gör den. Vi har en stor röst, vi är kreativa, driftiga och behöver använda alla kontaktnät och kanaler som vi har för att fånga uppmärksamheten bland våra politiska motsvarigheter både öster och väster om oss.

Slutligen, herr talman, det finns många akuta och brännande frågor i detta dokument som till exempel skattegränsproblematiken, transportfrågorna och grundläggande kunskap om självstyrelsens grundbultar. Vi som har ingått i självstyrelsepolitiska nämnden de senaste åren har sett att lagtinget ändå i mångt och mycket är överens om våra slutledningar just när det gäller våra självstyrelsepolitiska ställningstaganden gentemot externa partner. Det finns alltså en god grund för att förmedla dessa ställningstaganden i våra personliga och partimässiga relationer i Finland och i Sverige.

Ledamoten Röblom brukar prata om att vi behöver ha en bra hisspitch, alltså en samling ämnen i bakfickan att välja mellan när man hamnar i rätt hiss med rätt person eller i något annat sammanhang som är passande. Jag tror att vi kan ha den tanken med oss i självstyrelsepolitiska nämndens behandling. Tack, herr talman!

Tack, herr talman! Tack för omnämnandet i hisspitch sammanhanget, ledamoten Påvals.

Ledamoten pratade om språket. Det är klart att språket är ett fundament för vår självstyrelse och någonting som är en väldigt aktiv del i våra liv, även fast man inte tänker på det varje dag. En aktuell diskussion som har uppstått kopplat till språket är ju den utveckling vi har inom t.ex. olika IT-system och den globala värld vi ändå är en del i. Jag har hört flera i salen som har funderat på om vi borde diskutera detta i lagtinget lite mera. Var går gränsen för det svenska språket? Ska vi kräva svenska rakt igenom hela IT-systemet eller är det bara i beröringen? Jag försöker komma fram till att språket är en diskussion som tar sig nya kläder lite beroende på tid.

Tack, herr talman! Det visar ändå att självstyrelselagen och dess paragrafer är ett levande dokument. Vi är i en helt ny tid nu jämfört med när den sist reviderades. Vi behöver ta ställningstaganden kring just hur vi behöver detaljera en fråga som språket ytterligare utöver de ganska grova definitioner som nu finns.

Jag konstaterar rakt av att 28 § stadgar att kontakten mellan myndigheterna i Finland och på Åland ska vara på svenska. Det innebär, åtminstone i min värld, även när det gäller den interna kontakten kring just IT-service och olika typer av kommunikation, även sådan som inte är formell utan som krävs för att kunna upprätthålla systemen. Det är en komplicerad fråga. Vi behöver diskutera också och få definitionerna på rätt även här i huset.

Tack, talman! Jag håller med där. Språkfrågan kan låta som något som vi har definierat klart. Men som ledamoten sade, det är inte färdigt definierat. Vi lever i en tid där barnen nästan lär sig engelska fortare än vad de lär sig svenska för att de är ute på nätet osv. Vi måste helt enkelt föra en diskussion om hur vi ska förhålla oss till det här. Det är viktigt att vi håller på svenska språket, naturligtvis i relationen mellan Finland och Åland, men att vi ändå är medvetna om att den språkliga vardag och verklighet vi lever i är en aning mer mångfacetterad än när tanken på språkskyddet kom till då för hundra år sedan.

Herr talman! Det handlar ju om att vi med hjälp av den nya självstyrelselagsrevisionen också skapar möjligheter och öppnar upp för att vi själva har möjlighet att använda språket precis så som vi har behov av. Jag tycker inte att det måste finnas ett krav om det är så att du kan hantera en diskussion på ett väl sätt på engelska eller på finska så tycker jag inte att det ska finna några hinder för den saken. Men det ska inte krävas att man ska kunna någonting annat än svenska. Det finns en definitionsskillnad däremellan. Jag tycker att det är viktigt att man har det här i bakhuvudet, att vi ska inte hindra oss själva mer än nödvändigt.

Språkkunskap i alla led är alltid bra, det står jag och Liberalerna bakom. Det är alltid bra att kunna många språk. Det gäller finska, svenska, engelska, franska, tyska eller vilket språk det än är. Vi ska inte hindra oss själva i onödan.

Tack, talman! Tack för tidsförlängningen vad gäller våra anföranden. Det är välkommet, även om jag ser att en hel del av våra kolleger redan har tröttnat av en halvtimmes självstyrelsepolitiskt samtal. Jag hoppas att man verkligen prioriterar annat än det som är själva grunden för orsaken till att vi sitter här i dag.

Talman! Låt mig börja detta gruppanförande genom att rekapitulera två besök genom tiderna som påverkat min syn på Ålands folkrättsligt grundade autonomi.

För det första, besök från världen: Yash Ghai; en av världens främsta autonomiexperter. Hans konklusion efter att ha vistas på Ålandsöarna ett tag var, vackert självstyrelsehus, men var finns möblerna? Var vinns innehållet i autonomin? Han avsåg var givetvis avsaknaden av flera centrala politikområden i detta parlaments kompetenskatalog. Och vi får tyvärr lov att erkänna att professorn hade rätt och vi kan konstatera att efter hans besök för många år sedan ytterst lite hänt efter att nuvarande självstyrelselag tillkom för mer än 30 år sedan.

För att låna åländska autonomiforskaren Maria Ackréns ordval så stampar Åland på stället medan både Färöarna och Grönland har en ständigt pågående utveckling av sina respektive autonomisystem. Den grönländska utveckling är särskilt dramatisk.

Den danska modellen med både engagemang och förståelse från riksregeringen i Köpenhamn är en inställning som vi ålänningar bara kan vara avundsjuka över. För som finlandssvenska professorn Jan Sundberg så träffande beskrivit Ålands situation har ju vi med enorma problem med att få gehör i Helsingfors för det som ur ett större perspektiv måste ses som rena rama petitesser. Jag tänker på Bygglingruppens arbete som det ansvariga ministeriet protesterar mot redan innan remissen är klar, och något som man själv varit med i.

Fr det andra, ett annat besök som för alltid etsat sig fast i mitt minne är kommentaren från en nordisk folkrättsexpert:  varför nedvärderar ni själva Ålands status genom att ibland benämna Finland som ”fastlandet” och er själva enbart som landskap? Sedan dess har jag själv försökt att i alla sammanhang tala om begreppsparet Åland-Finland.

Upphovet till sistnämnda minnes återkomst i nutid var den diskussion vi i lag- och kulturutskottet förde vid ett av våra möten senaste vecka. En diskussion som aktualiserades av att kollegan Anders Holmberg ställde en ytterst central fråga: Hur ska vi egentligen uttrycka som parlamentariker om Ålands särställning, därmed inbegripet förhållandet till Finland?

Min enda konkreta men starka rekommendation är att vi som representerar autonomin konsekvent undviker ordet ”fastlandet” och istället använder Finland eller den enligt självstyrelselagen inskrivna terminologin riket.

Jag vill påpeka att självstyrelsepolitiska nämnden redan för tio år sedan betonade att självstyrelsemyndigheterna bör använda begreppsparet Åland-Finland i alla de fall det bara är möjligt. Efter det har vi faktiskt även i lagar använt begreppsparet och dessa har även överlevt den ganska strikta lagkontrollen. Högsta domstolen har i ett sammanhang betecknat det hela som ”främmande” element i vår system men valde alltså att ge grönt ljus. Det är upp till oss själva att visa om vi uppskattar vår autonomi i vardagen eller hur vi egentligen ska se på Ålands särställning.
Det är inte på något vis nedvärderande för Finland, tvärtom. Det är viktigt för landet att man har en fungerande autonomi, vars invånare är stolta över densamma.

Talman! Efter denna inledning vill jag komma till själva kärnan i detta anförande. Vår autonomi är idag i en situation som alltför starkt påminner om det prekära läge som demilitariseringen och neutraliseringen befann sig i för drygt 30 år sedan.

Ålänningarnas vilja till försvar av vår icke-militära status testades av både den finska marinen och ett internt tryck. Slutet gott, allting gott kan vi konstatera idag efter att Åland t o m klarat NATO-inträde och grunden förstärks efter färska analyser av Ålands folkrättsliga status.

Men vägen dit har från början kännetecknats av en enveten hållning från åländsk sida. Från kämparna inom Ålands Fredsförening på 80-talet, och en energisk kanslichef vid namn Peter Lindbäck som aldrig sviktade när pressen var som störst, till en konsekvent strategi om att vid varje tillfälle stärka att Ålands status ska tas till vara och varje försök att inkräkta på den samma ska bekämpas.

Denna strategi har som sagt sammantaget fungerat ytterst väl och denna del av Ålands status är idag att beteckna som en permanent regim som inte går att rubba utan att rubba på alla centrala folkrättsliga principer.

Talman! Jag är dock nödgad påstå att autonomin nu är i akut behov av samma engagemang och uppslutning. Redogörelsen vi behandlar idag är fylld av exempel på varför läget är prekärt.

Ingen utvidgad autonomi trots tio år av utredningar och diskussioner. När självstyrelselagen har ändrats ett tiotal gånger under de nu 30 åren har den finska statsmakten alltid haft ett eget intresse. I annat fall har ointresset varit påtagligt. Något som vi tyvärr även fick uppleva under Halonenkommitténs 37 möten 2013-2017 där de finska representanterna hade svårt att finna tid och engagemang för arbetet.

Bristande förståelse för själva syftet med autonomin inom den finska statsapparaten, det konstateras också i redogörelsen. Man anser att representanter för statsmakten "förbiser bakgrunden”. Här kan jag som dåvarande ansvarig minister konstatera att tyvärr vägrade man från statsrådets sida att ta in en förklaring till autonomins bakgrund i den omtalade Ålandsstrategin. Vår häpnad på andra sidan väggarna här var direkt stor att man ville förneka fakta.

En grundlag och en lagkontroll användes mot åländska ambitioner att utveckla ett modernt samhälle. Och då var utgångspunkten 1998 att grundlagen inte överhuvudtaget skulle påverka Ålands statsrättsliga ställning. Nu har t o m den i åländska sammanhang välkände Sten Palmgren lanserat tankar om hur autonomin i alla fall inför fortsatta grundlagsändringar bör få ett skydd inskrivet i självstyrelselagen. Det av lantrådet nämnda försöket med att sänka rösträttsåldern i kommunalvalet var ett exempel på hur man då ändrar i vårt system utgående från en lagkontroll.

Dagtingande med den hittills så centrala principen om att den som lagstiftar ansvarar för kostnaderna i vardagen.

Sedan har vi den märkliga hanteringen av Åland under pandemin. Här kan vi konstatera, det som jag redan nämnde i replikväxlingen med lantrådet, varför blockera Åland från det samarbetsmönster som behövs för Ålands ansvar att det civilrättsliga inom beredskapsfrågorna ska fungera.

I dagarna har vår riksdagsledamot Mats Löfström också ställt en skriftlig fråga om samma sak i riksdagen. Vi får se vad ansvarig minister kommer till. Det är bra att den relativt färska ministern i Helsingfors får ta sig an den frågan, men obegripligt varför det ska vara så svårt att få Åland med samarbeten som möjliggör att vi kan ta ett ansvar utgående från den strategi om hybridhot som kom på våra bord för några dagar sedan.

Sedan har vi EU-platsen och avsaknaden av den och de märkliga motiveringar som används för att Åland inte ska kunna få den här platsen.

Sammantaget, utgående från den problematik vi har i dag så kan vi säga att vi har ett dubbelt läckage inom vårt EU-system, dels inom vårt självstyrelsesystem och dels utgår från EU-systemet som är välkänt. Men jag kan också konstatera att det är ett läckage till följd av hur rättstolkningen av grundlag kontra självstyrelselag har utvecklats.

Jag kunde fortsätta uppräkningen men nöjer mig med att dessa exempel får räcka för att beskriva situationens allvar. Jag vill samtidigt understryka att nämnda lista på inget sätt har med bristande åländsk intressebevakning att göra. Tvärtom, man har gjort allt.

När vi tittar bakåt i tiden ser vi ser hur dåvarande lantrådet Viveka Eriksson och förvaltningschef Selander försökte få ordning på riksdagens behandling av gällande beredskapslag 2007-2008 så gjorde man allt i sin makt att påpeka att Åland måste hanteras. Men man vägrar som sagt att ta in Åland på ett korrekt sätt också i detta sammanhang.

På något sätt har Åland under undantagsförhållandet blivit en lika känslig fråga i Helsingfors som demilitariseringen och neutraliseringen har varit egentligen fram till Nato processen och tvingade fram ett klart ställningstagande bara för något år sedan.

Sedan lägger vi till det upplevelse under pandemin och en uppfattning i vissa kretsar Helsingfors att självstyrelsen kan avskaffas om riksregeringen anser det nödvändigt. Så förstår alla att de 16 kyrkklockorna borde nog klämta nästan varje dag med tanke på synen på Ålands särställning.

Jag vill understryka att jag anser att vi från åländsk sida gjort allt som står i vår makt att påverka Finlands inställning i vardagen till åländska önskemål och behov. Satsningen på kontaktgrupper vid ministerier, omfattande tjänstemannautbyte, ministerbesök, förstärkt Ålandskontor och återkommande aftonskolor har successivt breddat kontaktytorna i förhållande till den finska statsapparaten.

Om inte Sjögren-regeringens framgångsrika aftonskola senaste vecka leder till en helt ny situation – dvs. att i alla fall självklara åländska propåer leder till rimliga resultat inom en timlig tid – så kan vi nog konstatera att de diplomatiska vägarna börjar bli uttömda. Vad göra om inte motparten tar till sig vårt budskap?

Talman! Vad kan vi då göra ytterligare från åländsk sida för att dels öka vår egen kunskap i autonomifrågor, dels ytterligare stärka den politiska uppslutningen kring vilka steg den åländska autonomin måste få ta?

Är det dags att inrätta en helt ny självstyrelsekommission som har det fortlöpande ansvaret för att autonomin aldrig faller i skymundan, oavsett vilka upphandlingar som gått snett eller andra kriser som gör att lantrådet inte har möjlighet att hantera dessa grundvalar i vårt politiska system. Det finns bara 24 timmar per dygn.

Klimatet har av förklarliga skäl fått sin egen plattform, energifrågorna likaså en nödvändig samordning för att nämna några exempel. Är det inte dags att autonomin får en egen plattform där vi samtidigt kan ta tillvara det enorma kunnande från tidigare ledamöter i detta parlament och inte minst nuvarande lagtingsdirektören som hon kommer att ta med sig om blott någon månad? Är det inte så att vi borde samla all kunskap och erfarenhet och se till att någon alltid i första hand fokuserar på Ålands särsärställning och själva orsaken till att vi har detta parlament och att vi befinner oss här i denna sal idag? Tack, talman!

Talman! Jag vill tacka ledamoten Jansson för ett till många delar sympatiskt anförande. Jag uppfattade att ledamoten Jansson efterfrågade en ambitionshöjning i det politiska arbetet. Det är lätt att instämma i det.

Sedan noterade jag också att redogörelsen på flera ställen kopplar de utmaningar som ledamoten Jansson beskrev till rådande beskrivning av behörighetsfördelningen i grundlagen. Instämmer ledamoten Jansson till den delen?

Tack, talman! Inledningsvis ja, absolut, en ambitionshöjning. Ledamot Valve har absolut tolkat mig rätt. Jag anser att vi måste få en större fokus för vårt system. Alla problem i vardagen i all ära, men trots allt är det detta som hela systemet vilar på. Grundlagen är ju nyckelfrågan. När vi tittar tillbaka till den diskussion som fördes så vår riksdagsledamot och landskapsregeringen gjorde ju allt för att Åland skulle hanteras på ett mer korrekt sätt i grundlagen. Det är ju det som vi får lida av idag, dvs. att bland annat 3 § i grundlagen talar egentligen bara om att Finland skulle ha en lagstiftande instans. Redan där har det gått snett med tanke på vilken makt trots allt lagtinget borde ha enligt självstyrelselagen.

Jag instämmer. Jag tror att ledamoten Jansson kommer att känna igen mycket i Moderaternas gruppanförande som kommer om en liten stund.

Sedan tror jag att det är ett långsiktigt perspektiv så är det klokt att luckra upp Ålandsministerns monopol på möten med åländska ministrar. Det vill säga den utveckling vi har sett i närtid med 15 bilaterala möten, det är någonting bra och bör vara någonting bra för alla oss som vill utveckla självstyrelsen.

Tack ledamot Valve. Jag gör exakt samma iakttagelse. Det här var ett jättebra steg.

Det visade sig under förra mandatperioden, Thörnroos regeringen, att vi hade klara diskussioner med högsta politiska ledningen på ett ministerium, inklusive ledningsgruppen där kanslichefen ledde, och ändå gick det inte att komma vidare. Man måste hitta ett ansvarstagande i Helsingfors för varje specifik fråga, trots att Åland är ointressant med tanke på kommande val etc. Men vi måste identifiera någon som känner att det här är min sak, att det måste vara min sak att det här kommer vidare och det är där som vi tyvärr har förlorat. Vi har passerat en del terräng därför att ministerierna idag är så oerhört självständiga och egentligen inte styrs av finansministeriet längre.

Tack, herr talman! Ledamot Jansson talade om språket och vikten av att använda Finland i sammanhang när vi talar om riket eller fastlandet som man inte ska använda. Jag vill bara säga att det är ju språket som formar vår identitet och det är en av de grundstenar som gör att vi faktiskt känner oss som ålänningar. Jag understöder den tanken helt och hållet, även om det i vissa sammanhang kan vara svårt att komma ihåg det. Språket flyter på. Jag tänker att det är ett gemensamt ansvar som vi har att använda ett sådant språk som gör att vi som bor här på Åland faktiskt känner oss som ålänningar. Det är någonting speciellt och unikt och inte precis som i övriga delar av Finland. Så jag håller till 100 % med om det som ledamoten framställde här, utan en gemensam identitet för oss som bor här på Åland så har vi heller ingen grund för självstyrelsen.

Tack, talman! Jo, det är ett enkelt sätt att påminna oss själva i det här fallet men även våra åhörare att de förstå vad det handlar om. Sedan förbjuder jag absolut ingen att använda de ord man vill, vi har ju alla olika referensramar osv. Men när det gäller just vi som representerar vårt självstyrelsesystem så är det viktigt. Jag har under årens lopp bland annat påtalat för tidigare landskapsregering att skärpa sig och ta bort begreppet fastlandet från alla våra utredningar. Jag tycker att det har fungerat väl. Sedan får man också respektera att det inom självstyrelsesystemet finns sådana som fortsätter att tala om ett begrepp som borde vara lite främmande med tanke på Åland status. Så det enda man kan be om är att var en tänker efter lite, i alla fall om man representerar Åland på olika sätt.

Tack, herr talman! Absolut, vi behöver tänka efter och fundera på de här sakerna. Frågan om identitet är helt central för att det ens ska finnas ledamöter som ledamoten själv som talar om de här frågorna. Om inte befolkningen anser att de här frågorna är viktiga så kommer det heller inte sådana ledamöter hit till lagtinget och kan representera den typen av frågor. Så det är väl det som är grunden., som jag ser det. Ledamot pratade om de formella sakerna och vilket samarbete vi behöver ha. Men hur människor tänker är själva orsaken till att ledamoten står där han står och talar om de viktiga frågorna som krävs för att vi ska kunna dra det här framåt. Ledamoten och jag själv har talat om det här många gånger, jag är övertygad om att han vet vad jag menar.

Tack, herr talman! Tack till ledamoten Jansson som är en väldigt kunnig person i de här frågorna, det är alltid intressant att lyssna på honom.

Min tanke kommer ganska spontant nu, men det är lite kopplat till det som ledamoten sade om att samla expertisen som har jobbat inom självstyrelsen genom tiderna. Då slog det mig egentligen, hur bra är vi på att ta tillvara tidigare ministrar, vicelantråd, lantråd, talmän och alla som finns ute på Åland och som kanske inte är jätte aktiva just nu men som ändå har varit med i olika bataljer? Är det till exempel ur en sådan samling människor som man skulle kunna sätta ihop en självstyrelseakademi, en självstyrelsekommission eller det som ledamoten var inne på? Kanske man skulle koppla det till näringslivserfarna som vet hur det är att föra sådana diskussioner.

Tack, talman! Vad gäller hur tidigare ansvariga politiker hittills har hanterat detta så har det ju varierat. Det finns ju nog enskilda partier som verkligen försöker ta tillvara den enorma kunskap som tidigare riksdagsledamöter, tidigare lagtingsledamöter och ministrar har, men det varierar oerhört. En självstyrelsekommission skulle, enligt mig, vara ett ganska bra sätt att fånga upp dem. Men framförallt skulle vi bidra till att de fortsatt skulle känna att de har ett ansvar också för morgondagens Åland när de har jobbat länge inom självstyrelsesystemet och bidragit till det fantastiska samhälle vi har idag. Jag tror att det skulle vara bra på alla sätt. Vi vet ju alla att på äldre dagar när kalendern börjar bli tom så tror jag faktiskt att man skulle inspireras av att ha en uppgift trots att pensionen redan har infallit.

Tack, talman! Jag tycker att den idén är sympatisk, intressant och jag stöder den inledningsvis. Jag tycker också att det går i linje med att man inte bara ska vara i arbetslivet eller på en post och sedan tack för kaffet och hej med dig. Se till att folk är med så länge man kan och har intresse i utvecklingen av samhället! Det tycker jag att är väldigt bra. Det är ju svåra frågor, det tar tid att lära sig självstyrelsen, grunderna och hur det funkar mellan Åland och Finland. Det är ingenting man gör på en kafferast. De som kan det så ska man ta vara på.

Kopplat lite till det så är min andra frågeställning just förankringen i Helsingfors, hur vi ska arbeta med nätverk och hur vi ska få in Åland i rummen i Helsingfors. Vi har ju den idén som jag själv har jobbat tidigare för med de här olika informella eller mer formella Ålandsrepresentanterna. Vi ska ha fler människor som känner till Åland och fler människor som kan jobba för Åland. Hur ser ledamoten på den idén? Är det något att gå vidare med?

Först bara några ord till om självstyrelsekommissionen. Det faktum att nuvarande lagtingsdirektör snart kommer att tacka för sig, det var då jag egentligen började fundera. Hur har vi råd att tappa det enorma kunnandet? Hon vandrar ut genom dörren här om några veckor. Hur fångar vi upp det? Nog är det ju absurt att inte ta tillvara 40 års kunnande och, som vi alla vet, också en förmågan att formulera oerhört känsliga men avgörande frågor för Åland.

När det gäller Helsingfors så vet ledamot Röblom och jag vad rätt partiarbete leder till för positiva resultat. Nu kan jag också i den här salen säga att de gröna ministrarna, mycket tack vare Hållbart Initiativ, gjorde allt för att hjälpa Åland under förra mandatperioden. Pekka Haavisto var helt enorm. Det räckte i det fallet att ha enskilda ministermöten för att det faktiskt skulle hända något. Ett stort tack till den gröna gruppen tack vare Hållbart Initiativ.

Talman, lagting, åhörare! Jag har här för avsikt att presentera Obunden Samlings, som alltid lika ödmjuka på gränsen till inställsamma, synpunkter på denna redogörelse. Det är lite tråkigt att det brukar vara flera människor som lyssnar när vi sitter och röker cigarr i mitt garage på fredagar än som är här inne i salen, men det är som det är.

Revideringen av självstyrelselagen står dessvärre lite och stampar på stället, vilket så klart är lite tråkigt. Vi hoppas ju så klart att man kommer att lyckas med det som den så kallade ”Bygglingruppen” kom fram till i sitt delbetänkande. Och särskilt tänker vi då på att lagstiftningsbehörigheten inom hälso- och sjukvårdsområdet som gäller administrativa ingrepp i den personliga friheten och förvaltningsbehörigheten gällande smittsamma sjukdomar.

Vi minns ju alla när covidcirkusen rullade in i stan med alla de vansinniga inskränkningar i den personliga friheten som följde i dess spår. Skolor stängdes ned, till absolut ingen nytta ur smittspridningssynpunkt, men med stora problem som följd för många elever. Särskilt för de elever som hade det svårast redan innan, såväl med hemmasituationen som med inlärningen och den sociala biten. Rekreationsutövning, fester, idrott och hobbyaktiviteter stängdes ned och människor förbjöds från att umgås på ett för dem normalt vis. Restauranger och krogverksamhet belades med näringsförbud, och helt ologiska begränsningar i verksamheten. Sjukhuspersonal tvingades ta ett vaccin som dom själva inte var trygga med, för att överhuvudtaget få behålla jobbet. Rätten att kunna försörja sig själva. Psykisk ohälsa följde i dess spår, och om man ska se krasst på det så var det politikens fel. Jag pekar här inte ut någon särskild, då jag säger detta, men vi politiker har ett ansvar att hålla huvudet kallt, inte dra förhastade slutsatser och inte förledas till drastiska åtgärder som i sig är mycket värre än det aktuella hotet.

Det som skedde under dessa år, får inte upprepas. Därför är det av yttersta vikt att vi själva har kontrollen över våra fri- och rättigheter, även under en epidemi.

Med det sagt så är vi kanske inte heller helt positiva till det associerade medlemskap i WHO som man trånar efter från landskapsregeringens håll. Vi vet inte riktigt vad tanken är, den är säkert god, även om vi gissar att Ålands möjligheter att påverka något inom denna organisation är synnerligen begränsade. Men, vi skulle gärna höra vad tanken med detta är, och uttrycker härmed också en önskan om att få information om vad som avhandlas på möten i Tel Aviv och Genève. Någon form av nyhetsbrev från dessa möten till lagtinget vore önskvärt.

Vi går vidare till EU:s strategi för biologisk mångfald och restaureringsförordningen. Här står följande att läsa: ”Ålands andel av det finska havsområdet är av betydelse för uppnåendet av 30 % skyddade områden varav en tredjedel ska vara strikt skyddade fram till år 2030”. Värt att notera här är att det finns inget krav på att Åland ska skydda 30 %, vilket många tycks tro. Om detta för man en kontinuerlig dialog med miljöministeriet angående fördelningen av ansvaret.

Dialog i all ära, men handling är ändå vad som räknas i slutändan. Ledamot Wikström gick ju till handling i sluttampen av förra mandatperioden, och där såg man tydligt hur mycket handling uppskattades. Visst, det var inte snyggt gjort, men det var ett mycket skyddsvärt område som inte nyttjas i någon större utsträckning av åländska näringsidkare, och ett utmärkt sätt att ta det ansvar som man påstår sig vilja ta, om man nu hade velat det! Vår gissning är att det inte alls är så intressant att skydda åländsk natur. Visst, vi skriver policydokument, hållbarhetsagendor om skyddsvärda biotoper och vi hittar så klart någon hotad art när det ska byggas en motorbana, och att flytta en fiskodling låter sig inte göras.

Men, när det handlar om ”grön omställning” då ger vi inte så mycket för det gröna som är skyddsvärt.

Enligt detta meddelande så står det: ”Det åländska havsområdet hyser också även för hela landet betydelsefulla arter och biotoper”.

I detta havsområde så önskar alltså alla existerande partier, utom ett, bygga den största havsbaserade vindkraftsindustri som någonsin uppförts på planeten. Man vill det så gärna att man till och med skrivit under ett samförståndsavtal mellan partierna, där man förbinder sig att samtala kongruent kring dessa ambitioner.

Således är det andra områden som man måste skydda, om man nu avser att gå från ord till handling, och då är risken betydligt större att det kommer att handla om områden som ålänningarna hindras från att nyttja. Nåväl, vi lämnar vindkraften och naturskyddet för ett tag och går vidare.

Ersättningen till kommunerna från finska staten för de ukrainska barn som varit inskrivna i skol- eller barnomsorgsverksamhet har uteblivit, trots att dessa var utlovade och trots påtryckningar. Det står dock ingenting om den på Åland baserade flyktingförläggningen. Hur är det med den? Ersätts landskapet till fullo för driften av den med personal, lokaler osv? Eller är det som sjukhusapoteket? Det är riket som skulle betala, men det är vi som betalar i slutändan. Behövs flyktingförläggningen fortfarande eller är det kanske dags att stänga igen den? Den har väl spelat ut sin roll nu. Behovet av den borde rimligen ha minskat radikalt, den uppfördes, som alla vet, för att underlätta mottagandet av flyktingar från Ukraina. Vi har inte längre ett inflöde av flyktingar från Ukraina. Faktum är att många redan har åkt hem till Ukraina.

Vi för även en dialog med finska staten om hur pengarna från sjöfartens utsläppsrätter ska fördelas. Ledamot Wikström kommer att föra ett djupare resonemang om hur vi anser att de ska fördelas. Den åländska sjöfarten utgör ju en stor del av den finska sjöfarten, och det råder delade meningar om hur dessa ska fördelas. Man får ju här även en indikation om att EU verkar sugna på styra över dessa medel till sin egen kassa.

Vi betalar redan en dyr medlemsavgift, vi är med och solidariskt lånar pengar åt andra länder, vi får tonvis med direktiv som styr våra liv och vi kan alltså framöver även få en extra form av beskattning som går raka vägen till Bryssel. Vi får verkligen hoppas att det inte slutar så. Tack för ordet, talman!

Talman! Jag vill å den socialdemokratiska gruppens vägnar börja med att tacka för en intressant och väl strukturerad redogörelse. Den som utanför den här salen tänker och tycker att inget görs och att alla inom vår förvaltning är klåpare som varken behövs eller har koll på något kan gärna läsa redogörelsen. Den visar på en insikt och en noggrann omsorg om Åland och självstyrelsen som gör åtminstone mig lite rörd.

Jag tänker i mitt anförande uppehålla mig vid tre frågor som jag hoppas att nämnden i sin behandling tar fasta på och som kanske också landskapsregeringen kan fundera vidare på. Det finns förstås mycket mera som man kunde ta upp i redogörelsen, men man fastar ju för vissa saker.

Jag tänker ta upp digitaliseringen och dess konsekvenser, den åländska infrastrukturen och dess betydelse för säkerhet och resiliens samt utvecklingen av relationerna mellan Åland och Finland.

Jag börjar med frågan om relationerna. I redogörelsen ser man tydligt hur utvecklingen av åländska frågor på punkt efter punkt är beroende av täta och goda kontakter. Vill man ersätta ovilja, illvilja eller likgiltighet med god vilja och samarbete så behöver man göra jobbet. Under den förra mandatperioden var tonen gentemot riksregeringen tidvis konfliktsökande och aggressiv – och det gav inte utdelning vare sig det gäller smittskydd, högskoleprov, utsläppsrätter eller vad det kan handla om.

Den nyligen genomförda aftonskolan med 15 bilaterala ministermöten var en bra start på mandatperioden. Den särskilda medarbetaren i Helsingfors var en jättebra satsning under förra perioden, både personen och posten. Under den korta smekmånadsperiod som finns i början av varje mandatperiod är det bra att börja konstruktivt, tids nog kommer konflikterna och problemen kommer nog. Har man någon som man kan ringa till så kommer det att underlätta.

Det kan vara bra att komma ihåg, också i Helsingfors förstås, att självstyrelsen är en 100-årig konfliktlösningsmekanism som behöver smörjas för att fungera. Det är också glädjande att notera att flera partier liksom Socialdemokraterna alltid har gjort, nu satsar på att jobba upp kontakterna med sina systerpartier. Moderaternas sommarmöte med sittande statsminister Orpo var ett bra exempel på hur man förför för framtida behov och där har vi alla partier ett jobb att göra.

Så till digitaliseringen av Åland. I kölvattnet av andra språkfrågor, korta utlåtandetider, dåliga översättningar, osv seglar digitaliseringen upp som ett av de stora hoten, jag vill använda det ordet, mot svenskan. Det är en möjlighet naturligtvis men det är också ett hot. Det sker stegvis, genom att vi själva gör val och genom att utvecklingen i rasande takt går mot stora standardiserade lösningar där grundspråket är engelska och ofta support och underliggande strukturer på finska eller engelska. Det senaste exemplet är upphandlingen av nytt vårdinformationssystem, men det finns många fler.

Själva orsaken till att vi står här, att vi har en självstyrelse och ett parlamentet, är det svenska språket, att bevara det i vår vardag att det fungerar på alla område och att det är levande. Det är en utgångspunkt, det behöver man inte låta sig slinka sig ur händerna.

Samtidigt finns en ekonomisk realitet som vi måste förhålla oss till. Rimligen kommer vi att behöva dra en linje, även om den går i vatten, kring vad som är värt att betala för, vad som är nödvändigt och vad som är möjligt. Vilka tekniska lösningar kan i framtiden vara till hjälp och vilka kanske inte fungerar så bra som man skulle hoppas?

Jag skulle vilja uppmana nämnden att fundera på saken, och också ge vägkosten till landskapsregeringen. Det finns en mening i redogörelsen att man ska titta på det, men jag tror att det behöver tillsättas en ordentlig utredning kring vad digitaliseringen betyder för svenskan, vilka kostnader det innebär och vad som är vår baslinje i frågan. Om vi inte själva överväger saken kommer verkligheten att bestämma åt oss och svenskan slinka ut genom grinden. Inte för att vi blir invaderade av finskan som man trodde förr, utan för att vi själva släpper taget om det som räknas och konstaterar - it´s ok in English. Jag har hört sägas att det är lätt att översätta, att AI översätter och att det finns system för det. Än så länge funkar det inte, och på specialområden som t.ex. sjukvård är det av yttersta vikt att orden är rätt, kontrollerade och noggranna. En felaktig översättning kanske inte bara är något man fnissar åt, för att det blir hjul när det ska vara juli eller något sådant, utan det är något som kan kosta liv.

Slutligen några ord om infrastruktursatsningar, vilket i dagens värld hänger ihop med demilitarisering, säkerhet och resiliens.

Landskapsregeringen konstaterar i kapitlet om säkerhetsläget att vi lever i ännu mer osäkra tider än för ett år sedan. Så är det ju. Vi hade alla hoppats på att det skulle bli bättre och det blir bara värre, trots NATO medlemskap. Det är klarlagt vilken ställning demilitariseringen har i ett NATO-innanhav, vi på Åland styr inte över försvars- och utrikespolitiken utan där måste vi förlita oss på andra. Så ser vår maktdelning ut. Det vi styr över är vårt eget samhälles förmåga att klara kriser och avbrott, till exempel transporter. Det blir mer oroande av flera orsaker än tidigare. Vi har misslyckats med att upprätthålla en bra infrastruktur i skärgården. Våra färjor är så gamla och vi har misskött dem så att vi idag med nöd och näppe kan garantera transporter i skärgården, särskilt under vintermånaderna.

Idag är detta inte bara en fråga om skärgårdsbor som ska till stan, utan i högsta grad om beredskap. Här finns kanske en öppning för diskussioner med riket om finansieringen, och där kanske vi också kan ha något att bidra med till riket i stort.

Det demokratiska, demilitariserade och självstyrda Åland är bara så starkt som våra institutioner är, som vår tillit är till att saker fungerar och vår förmåga att fatta beslut. I tider av pågående utomstående påverkan på vårt samhälle är det skäl att minnas att det civila samhällets styrka och resiliens är det som är vår superkraft. Självstyrelsen är inte vi som är här eller de som jobbar i det här huset, utan det är ålänningarna och det är de som behöver vara starka. Tack!

Tack, herr talman! Jag hade god kontakt med de gröna ministrarna i Helsingfors under den tid jag satt i regeringen. Det var ju under en tid när vi bekämpade pandemin och då hörde jag inte så mycket från Socialdemokraterna och vilka kontakter ni hade med Socialdemokraterna i regeringen när Åland hade sina utmaningar och så vidare. Orsaken till att jag kommenterar detta är för att det här handlar ju om att hitta kontakter över tid i vardagen under arbetets gång. Att hänvisa till en aftonskola, det verkar som att den här aftonskolan har varit väldigt bra, det som vi har fått reda på från den. Men det är också väldigt länge sedan vi hade senaste aftonskolan. Vi kan ju inte heller hänföra kontakterna bara till aftonskolor. Vad har ledamoten för tankar kring att bygga infrastruktur för de fortlöpande kontakterna?

Jag skulle säga att jag sade precis det som ledamoten Röblom frågade efter. För det första är det skillnad mellan om man sitter i regering och vilka kontakter man har med ministrarna om man sitter i opposition i lagtinget, vilket ledamoten upplever. Socialdemokraterna har alltid jobbat med att försöka upprätthålla kontakterna med Socialdemokraterna både i Finland och med våra nordiska systerpartier. Det är ett pågående arbete. Vi har diskuterat det här förut. Det är som barnuppfostran, man måste göra det alla dagar och kontinuerligt. Det är partierna som har ansvar för det, också kontinuerligt, vare sig man är i opposition eller i majoritet.

Att jag och andra har nämnt aftonskolan beror ju på att det är nära i tid. Men självklart är det ett arbete som måste pågå under hela mandatperioden och på olika sätt, vare sig det (… taltiden slut).

Tack, talman! Den andra frågan jag tänkte på, kopplat till ledamotens anförande, är just diskussionen om svenska språket. Jag lyfte det tidigare i en replik att vi kanske behöver i en ordentlig utredning eller i en ordentlig grupp här i lagtinget sätta oss ner och diskutera var språkfrågan är i relation till den värld vi nu lever i. Det gäller inte bara vårdinformationssystemet utan också stora svåra upphandlingar generellt. Ska vi kräva av våra myndigheter och av oss själva att kraven för de olika upphandlingar ska vara att de första dokumenten ska vara på svenska? Eller är det okej, om man jobbar på en internationell marknad, att det är på engelska eller på något annat språk? Sådan här principdragningar har blivit aktualiserade nu under den senaste tidens diskussioner om upphandlingar. Det är ju något som vi kanske skulle behöva uppdatera lite var linjerna går.

Det är precis det jag menade. Vi kan inte ur hand i mun bestämma från en upphandling eller ett beslut till ett annat. Är det okej om det är på engelska den här gången? Vi måste sätta oss in i frågan grundligt och ha en mer långsiktig och tydligare kravställning. Det kan inte vara så att man varje gång ställer frågan; nu har ni ställt för höga krav för det blev för dyrt. Vi måste veta att det här är våra krav på svenskan och var nivån ligger. Hur mycket i materialet kan vara på ett annat språk och vad kräver vi att finns på svenska? Då står vi på stadig mark, men det gör vi ju inte nu.

Talman! Jag är glad över att det är så stor uppslutning här i salen och att så många är på plats från regeringsblocket och från oppositionen. Det är viktigt att vi har en så stor uppslutning kring en så viktig fråga som denna.

När vi tittar på redogörelsen så kan vi notera att det finns flera intressanta utvecklingar som pågår. Det tycks, talman, finnas hopp kring självstyrelselagsrevisionen. Det är i sådana fall ett välkommet ljus i mörkret, för den senaste tiden kan svårligen betecknas som något annat än stagnation i självstyrelseutvecklingen. Det återstår att se om de 15 bilaterala mötena ger revisionen en välkommen knuff framåt i utvecklingen. Förhoppningsvis.

Gällande innehållet i kapitel 2, relationerna Åland-Finland, så kan vi notera att det blir mer och mer angeläget att få till stånd en precisering av Finlands grundlag för att tydliggöra att behörigheten är delad, inte delegerad och framförallt inte degraderad. Detta, talman, skulle minska en hel del av de missförstånd som beskrivs i nämnda kapitel och - rent sakligt sett - motsvarar det sakernas tillstånd. Och, ärligt talat talman, samma intryck får man vid en läsning av kapitel 2.5 om näringsrätten och jordförvärvsrätten. Mycket av denna ”rumba” hade kunnat undvikas med en tydligare grundlag.

Angående skattegränsen möter vi nu något slags världsrekord i krångel i handeln gentemot Sverige. Företagare tvingas frakta varor till Arlanda för tullklarering, den som vill handla med Åland avkrävs exporthandlingar och snart hägrar en digitering, inte digitalisering, av detta krångel. Detta krångel drabbar också svenska företag, vilket också bör vara av intresse för svenskt näringsliv. Talman, det går inte att försvara med tanke på näringsfrihet, miljöhänsyn och än mindre med det sunda bondförnuftet. Det krävs åtgärder nu och vi moderater brinner för att hitta lösningarna.

Vi har landat i slutsatsen att det bästa för Åland är att vi fortsätter att bygga goda relationer. Det bästa är att landskapsregeringen lyckas i sina målsättningar till den delen det berör skattegränsen.

Talman! Samma dag och rentav på samma flygtur som landskapsregeringen åkte till Helsingfors för 15 bilaterala möten åkte en moderat delegation till Stockholm för att avverka 3 bilaterala möten; med finansminister Svantessons stab, med socialtjänstminister Camilla Waltersson-Grönwall och med justitieminister Gunnar Strömmer. Ett bärande tema i diskussionerna var givetvis skattegränsen.

Vår linje är tydlig när det kommer till skattegränsen: Vi kommer att fortsätta arbeta tillsammans med landskapsregeringen. Vi kommer aktivt att bidra till det arbetet. Vi är fortsatt övertygade om att detta är en fråga där vi antingen lyckas - eller misslyckas - tillsammans. Vi kommer att ta fler initiativ för att normalisera företagarnas vardag, för Ålands bästa. Och om vi får lyxproblemet att skattegränsmötena blir för många, så många att landskapsregeringen skulle behöva klonas, så kan man alltid kalla in moderaterna.

Talman! Inför framtiden vill vi betona vikten av beredskap och robusta system som står pall för påfrestningar. Det finns all orsak att stärka den civila beredskapen. Det finns all orsak för polisen att följa Sveriges kriminalitets- och säkerhetssituation. Det finns också all orsak att polisen är rustad för att hantera digitala brott. Digitaliseringen av samhället innebär som bekant att brott som kan riktas mot Åland eller åländska intressen ökar.

Inför den fortsatta behandlingen vill vi moderater särskilt lyfta sista kapitlet i redogörelsen, 6.2. Sjöfartens införlivande i EU:s utsläppshandelssystem. Det finns skäl att utskottet engagerar sig och sätter sig in mera i detalj kring hur detta påverkar sjöfarten och hur den åländska sjöfartens omställning kommer att verkställas i praktiken - så att vi får fler avgångar från Åland. Tack för ordet!

Tack, talman! Tack för presentationen och gruppanförandet ledamot Valve. Jag tar naturligtvis tillfället i akt att ta upp diskussionen om grundlagsfrågan igen. När vi tittar lite på retroperspektivet och hur vi har gjort tidigare så vi har utnyttjat det faktum att lagtinget kan vända sig direkt till riksdagen i Helsingfors. Frågan är, borde vi lagtingsledamöter som verkligen brinner för självstyrelsesystemet träffas? Vi skulle funderar på att utarbeta en gemensam lagmotion som tar sikte på att få en ändring av grundlagen till stånd. Jag tror ärligt talat att Bygglingruppen har problem redan med det som Jan Sundberg betecknar som petitesser. Jag tror att det blir jättesvårt för dem att komma vidare med grundlagsfrågan, utan det kommer att kräva ett nytt sammanhang. Hur ser ledamoten spontant på att vi, som trots allt har lite tid i vardagen, skulle fundera tillsammans?

Talman! Det som ledamoten Jansson lyfte handlar ju de facto om behörighetsfördelningen och att den ska motsvara den verkliga behörighetsfördelningen. Moderat Samling är intresserade av att delta i ett arbete med en sådan lagmotion, en sådan framställning från lagtinget. Det kan jag bekräfta.

Sedan sägs det ibland att när man jämför den åländska självstyrelsen med Färöarnas och Grönlands så är den åländska självstyrelsens murar låga men breda jämfört med Färöarna. Och då hänvisar man till att Färöarnas och Grönlands självstyrelser i princip unilateralt kan upphävas, medan den åländska inte kan göra det. Men, vad händer om den åländska muren är så låg att den knappt märks i terrängen? Det är ju det problemet som vi har nu och det är det problemet som också ledamoten Janssons förslag adresserade.

Ja, ledamoten har uppfattat frågeställningen helt rätt. Vad hjälper det oss, som jag brukar säga i olika sammanhang, att vi har en på folkrätten vilande autonomi? Det finns inget liknande område i världen vad gäller att den konstitutionellt tryggad på pappret. Men vad hjälper det oss, dels om den urholkas på grund av läckage åt alla håll, men framförallt vad hjälper det när skyddet är så starkt att den inte heller kan utvecklas på grund av kravet på kvalificerad majoritet, vilande över nyval och så vidare?

Grundlagsfrågan brådskar enligt mig. Vi borde tvinga riksdagen och därmed grundlagsutskottet att faktiskt fundera på, vad lovade man 1988? Jo, att Ålands särställning, den statsrättsliga delen, inte skulle påverkas överhuvudtaget av den nya grundlagen. Åland protesterade högljutt mot det sätt som grundlagen tillkom på.

Talman! Det är riktigt. Vi från moderat sida sätter oss gärna ner tillsammans med centergruppen och funderar tillsammans på frågan hur vi kan stärka vår självstyrelse.

Tack, talman! Ledamoten Valve var inne på det som nu sker inom sjöfarten och att sjöfarten går in i EU:s utsläppshandel. Jag understöder ledamoten att självstyrelsepolitiska nämnden måste titta närmare på det här och fördjupa sig i ordentligt. Det är ju en utveckling nu där det kan bli diskussioner om behörighet och vem som har rättigheter och skyldighet. Det kan bli ett skarpt läge eftersom det kan handla om väldigt stora pengar som antingen går till Finland eller till EU eller förhoppningsvis till Åland. Frågan är också, vad har vi rätt att göra för de pengarna i så fall? Ja, jag stöder den tanken.

Jag tackar ledamoten Röblom för understödet. Det handlar ju om en omställning som påverkar hela vårt samhälle på djupet. Därför är det så otroligt viktigt att landskapsregeringen nu, inte sen, lever nära sjöfarten, förstår sjöfartens behov, förstår vad som behövs för att åstadkomma satsningar och framförallt för att satsningen inte ska äga rum någon annanstans.

Tack, herr talman! I diskussionen om utsläppshandeln om det här ö-undantaget så har jag efterlyst en diskussion och ett resonemang från landskapsregeringen från åländskt håll. Nu står vi inför det här. Vad behöver vi göra och vad kan vi göra? Jag har reagerat ganska starkt mot att det uppstod ett snabbt kollegialt ryggdunkande när Åland och Finland fick igenom det här ö-undantaget. Materiellt så är det ju att ducka för åtgärder och klimatåtgärder och göra det billigare lite längre. Men diskussionen borde ju handla om vad vi behöver göra från åländskt håll. Kan vi få hit forskningspengar för innovations- och utvecklingsprojekt hit till Åland? Förstås i nära samråd med rederierna och näringslivet. Men just den delen av diskussionen, vad vi kan göra och vad vi borde göra i den process som nu pågår, så den saknar jag.

Vi har möjligen någon liten nyansskillnad kring detta med kollegialt ryggdunkande.

Det uttryckliga syftet med ö-undantag var ju inte att ducka åtgärder, utan att omställningen ska göras. Undantaget är som bekant tidsbegränsat och motiveras uttryckligen med en lite mjukare omställning. Därför argumenterade jag också i mitt anförande för att det är så otroligt viktigt att vi nu följer med och ser hur den omställningen kommer att ta sig uttryck, till exempel på Ålands hav.

Tack, talman! I det stora hela höll ledamot Valve ett mycket klokt anförande som han så ofta gör. Jag är mycket glad att han lyfte polismyndigheten. Det var egentligen ett ord som fick mig att ta den här repliken och det var digitala brott. Det här är någonting som vi ju ser att ökar och vi har fått många tidningsrubriker om ålänningar som blir utsatta för bedrägerier och bedrägeriförsök. Ser ledamoten Valve på något sätt att vi skulle kunna intensifiera våra informationskampanjer och utöka samarbetena mellan landskapsregeringen, bankerna och polismyndigheten för att upplysa ålänningarna och försöka stävja de här problemen?

Jo, det gör jag absolut och det nämns till och med i meddelandet under Ålands polismyndighet. Det står: "Digitaliseringen av samhället innebär att brott som kan riktas mot Åland eller åländska intressen ökar." Jag tycker att det är ett mycket viktigt konstaterande. Jag tycker det finns skäl också att vi ägnar en del tankemöda åt det som ledamoten Kanborg lyfte. Hur kan vi förebygga den här typen av brottslighet och inte bara reaktivt hantera den när den uppkommer? Jag finner att ledamoten Kanborg har en klok tanke.

Tack ledamot Valve. Du har helt rätt i den meningen, den hade jag missat. Men jag är glad att du understöder resonemanget så att vi kan förhindra att ännu fler ålänningar blir utsatta för den här typen av kriminalitet.

Man kan ju följa med på sociala medier och se när det pågår någon sorts bedrägerikampanj. Det verkar gå lite i konjunkturer. Det riktar sig ibland mera mot åländska intressen, mot den åländska befolkningen och ibland verkar intresset var riktat åt något annat håll. Problemet är mångfacetterat. Men en av nycklarna till att lösa det är precis det som ledamoten Kanborg beskriver, att vi ökar resiliensen hos ålänningen i gemen att förstå när det är frågan om den här typen av brott.

Tack, herr talman! Några reflektioner till ett på många sätt välskrivet och intressant dokument som innehåller så pass mycket att vi kunde föra en ganska lång allmän politisk diskussion kopplat till detta. Jag ska försöka hålla mig till dokumentet.

När det gäller självstyrelselagen så gör landskapsregeringen bedömningen att revisionsarbetet bör vara en kontinuerlig process som tas i steg. Där är jag böjd att hålla med. Det kanske är så att de stora revideringarnas tid är förbi. Vi måste ta det stegvis, ta det i den takt och den komplexitet som man mäktar med.

När det gäller det fortsatta arbetet så har vi från Hållbart Initiativ fört fram ett antal gånger att vi bedömer att det är viktigt att vi vet varför vi vill ta över den och den behörigheten. Att det inte bara blir att vi ska ta över för övertagandets skull, utan att vi ska kunna motivera det. Vi vill ta över detta och detta för att det skulle hjälpa oss att kunna fatta beslut om detta och detta.

Från Hållbart Initiativs sida har vi lyft fram frågeställningen att man kanske kunde koppla detta starkare till vårt hållbarhetsarbete och den åländska utvecklingen. Kan man få Finland på ett annat sätt att förstå att får vi möjlighet att göra så här på Åland så kommer vi att bidra till arbetet med ett hållbart samhälle. Att man liksom ramar in det och motiverar det på ett sätt som den andra sidan, om man uttrycker sig så, förstår och ser relevans i.
Det var om självstyrelselagen och fortsättningen.

När det gäller det som verkar vara den stora kampen nu är att den som har plikten att sköta uppgiften också ska få betalt för det. Det är något som lyfts i det här meddelandet. Förvaltningsuppgifter som landskapet sköter åt rikets myndigheter ska finansieras av staten. Det är ju helt enkelt oacceptabelt att det har gått flera år där vi, via Ålands budget, har finansierat sådant som egentligen borde betalas av Finland. Hur kommer man vidare i det här? Det här är ju något som har diskuterats i självstyrelsepolitiska nämnden och det finns väl ingen direkt lösning ur ett Kinder ägg på det problemet. Man kan nästan känna en frustration därför att det borde vara logiskt på något vis. Jag ville bara lyfta här också i den här talarstolen att det är helt oacceptabelt att det rullar vidare. Vi måste gemensamt hitta en lösning.

På samma sätt har jag irriterat mig lite på Högsta domstolens hänvisningar till EU-rätten när det gäller svenska språket och vår näringsrätt. Man fråntar Åland möjligheter att göra det som har gjorts på andra ställen i Europa när det gäller språkbestämmelser och sådant. Nu menar Högsta domstolen att det inte går här, trots att det går på andra ställen. Att man gör sig på det viset till en uttydare av EU-rätten åt det hållet är problematiskt för Åland och det måste vi också hantera på något vis.

När det gäller det som nämns i meddelandet och som vi har varit inne på under debattens gång, dvs. att öka och förbättra kontakterna mellan Åland och Finland, så nämns i meddelandet ett utökat samarbete eller diskussioner också mellan tjänstemän. Där vill jag faktiskt föreslå, jag har nämnt det tidigare här i salen, att från Hållbart Initiativ har vi funderat på om det skulle vara möjligt att faktiskt skapa konkreta program för att utöka tjänstemannautbytet mellan regeringarna i Helsingfors och på Åland, ministerierna i Helsingfors och landskapsregeringen? Detta skulle ske löpande, man kommer hit och jobbar för landskapsregeringen och någon från landskapsregeringen åker till Helsingfors. Det har hänt, det har varit sådana lösningar, men jag vet inte hur det är satt i system. Det är kanske mera när det har lämpat sig. Man kunde titta på om det här är någonting som skulle kunna sättas mera i ett system. Kommer man hit och jobbar ett halvår, ett år eller någon tid och sedan far hem till Helsingfors igen och fortsätter att jobba, då har man ju automatiskt fått en helt annan insyn i självstyrelsen, landskapet Åland och självstyrelsemyndigheterna.

Lite motsvarande kreativa tankebana har jag också gällande att man kunde diskutera om det finns vissa tjänstemän inom statsförvaltningen i Helsingfors som kanske skulle kunna tänka sig att placeras här i vår digitala värld som vi har diskuterat. Man skulle kunna bo och jobba här gentemot mot ministeriet i Helsingfors. Vilka möjligheter finns det där?

Jag var inne i ett replikskifte med ledamoten Jansson på att det sedan flera år tillbaka finns den här tanken om att landskapsregeringen skulle kunna utse Ålandsrepresentanter, inte att förväxla med representanten som vi har nu i Helsingfors, utan att mera på ideell basis utse representanter bland de ålänningar som finns runt om i världen. Att bli utsedda till detta så kanske man kunde få en plakett på dörren och möjlighet till en mindre summa representationspengar om så behövs och helt enkelt vara landskapsregeringens förlängda arm, öra och öga och kontakt i den regionen. Med tanke på den här diskussionen så skulle det kanske vara bra att utse ett gäng sådana representanter i Helsingfors också så att vi stärker kunskapen om självstyrelsen.

Sen vill jag konstatera det som landskapsregeringen konstaterar också, att det har varit mycket diskussion om demilitariseringen och Ålands status kopplat till Rysslands krig i Ukraina. Jag vill lyfta det till den delen att det är så intressant när sådant händer, när det blir en konflikt som det är i Ukraina när Ryssland attackerar, så blir det lätt så att den generella samtalsnivån i samhället, också hos oss har vi märkt och i Finland, blir ganska militariserad. Det sker ett krig i Ukraina nu, Ryssland attackerar och plötsligt måste vi också rusta oss. Vi måste skärpa till oss. Den åländska demilitariseringen kanske vi måste slopa, nu är det skarpt läge, gubbar! I ett sådant läge så tror jag att det är oerhört viktigt att vi från Åland och från andra håll också verkligen lyfter, som har gjorts, internationella överenskommelser och hur viktigt det är att man upprätthåller internationella överenskommelser. Som vi har lärt oss under vår utbildning om hybridhot så om det är någonting som en auktoritär stat vill se, som till exempel Ryssland vill se, så är det ju att vi börjar backa tillbaka på internationella avtal och att vi inte bryr oss om internationella konventioner. Det är helt enligt Putins önskemål.

När det kommer till hybridhoten så något som vi på Åland bör satsa energi på så är att rusta ålänningarna och oss själva för desinformation. Det vet vi att kommer i alla dess former och färger och ibland på väldigt svårupptäckta sätt. Desinformation är också ett aktivt vapen för de som vill destabilisera ett samhälle. Desinformation kan leda till att tilliten minskar. Det kan leda till polarisering och andra problem i samhället som vi som liberala demokratier har utmaningar med att hantera. Annars när man pratar om försvar osv. så är det inte alltid på lagtingets och landskapsregeringens agenda och inom vårt ansvarsområde och behörighetsområde, men att stärka oss mot desinformation är det, bedömer jag.

Sist men inte minst vill jag lyfta frågan om utsläppshandeln och det som nu sker där och det beramade ö-undantaget.

När Åland gick in för att få Finland att gå in för ett ö-undantag och lyckades med det kan man väl säga, så var det en stor glädje här med hänvisning till att nu blir det billigare lite längre och med hänvisning till att sjöfarten behöver mer tid på sig att ställa om. Detta kan det finnas olika åsikter om. Hela idén med utsläppshandeln är ju att det ska bli dyrare för sektorerna att släppa ut för att öka incitamenten för att hitta nya sätt att bedriva sin verksamhet. Så fort man tar ett undantag och så fort staten som i det här fallet går in och stöder och kompenserar lite för det här så har man tagit bort hela idén med utsläppshandeln.

Med respekt för att vi förstås på Åland behöver billiga och fungerande transporter, och det ligger inte i någons intresse att strula till det på något vänster, så måste också det politiska Åland föra diskussioner. Jag tycker att klimatministern och landskapsregeringen behöver föra diskussionen. Okej, nu har vi undantag. Vi har det läge vi har. Men vad behöver vi göra nu för att rusta Åland, rusta de åländska rederierna och oss själva när det här undantaget försvinner? Behöver vi göra någonting för att säkra forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt till Åland? Varför ska inte Åland vara den där hubben mitt i Östersjön där sjöfartsutveckling sker? Det har jag hört väldigt, väldigt lite om både från förra regeringen och från den nytillträdda om man säger så. Jag är inte riktigt nöjd för det fortsätter lite det kollegiala ryggdunkandet, man konstaterar ö-undantaget och att det är så viktigt och så viktigt. Men det är inget resonemang om hur vi kommer vidare och vad vi kan göra härefter. Tack, talman!

Talman! Jag ska inte beröra undantagen och sjöfarten nu utan jag gör det i mitt anförande.

Jag tänker ta upp det här som ledamoten var inne på om kontakterna med Helsingfors. I min mening i alla fall så är kontakten tjänstemän emellan betydligt viktigare än kontakten mellan politiker. Har tjänstemännen kontakter med varandra, och med ledande tjänstemän i Helsingfors, så löper ärendena väldigt smidigt. Jag tror på det som ledamoten sade om att man behöver ha ett fungerande samarbete med Helsingfors. Men jag tror att den huvudsakliga styrkan bör riktas mot ledande tjänstemän, inte mot politiker även om det också är en viktig sak. Men jag tror att vi överskattar lätt vår egen betydelse i de här frågorna.

Tack, talman! Min bedömning är så här att tidigare så talade man ofta om att politiker kommer och går och tjänstemän består. Som jag ser det så har den bilden ändrat en aning. Det är inte alls säkert nu längre att du sitter som tjänsteman i 20-30 år tills du går i pension. Också inom den här sektorn har det ju skett ett större utbyte där folk sitter på en position under en viss tid och sen går man vidare i livet. Jag skulle nog säga att det är ett argument för varför vi måste satsa mera på att få det här tjänstemannautbytet och kontakterna med tjänstemän. Men jag säger inte att det ena behöver tas på bekostnad av det andra. Men jag förstår ledamotens tanke att det är viktigt att tjänstemännen är med på tåget för det är de som ändå håller i strukturerna.

Tack, herr talman! En tjänsteman som gör karriär så gör ofta karriär inom offentlig sektor. Man rör sig inte bort från offentlig sektor helt och hållet bara för att man byter befattning. Så länge man har en kontakt in i ett ministerium, trots att man har bytt befattning, så tror jag att den kontakten är oerhört viktig och viktigare än den som är direkt mellan politiker. Så anser jag. De fall som jag känner till när tjänstemännen har haft kontakt med varandra så har det varit betydligt lättare att kommunicera. Vi insisterar ofta på att vi ska träffa ministern i Finland. Tidningarna uppmärksammar det jättemycket när vi träffar olika ministrar, men ibland så kan det också vara mera värdefullt att träffa någon ledande tjänsteman. Man kanske också kan tänka sig att åka till Helsingfors, inte bara för att träffa ministrar, men kanske för att träffa någon ledande tjänsteman. Jag vet att vi ska prata på samma nivå med varandra och hela den biten, men faktiska resultat tror jag att man kan uppnå om man är lite mer pragmatisk i dessa frågor.

Tack, talman! Just det som ledamoten själv var inne på tycker jag att är oerhört viktigt att möten sker på rätt nivå. Det är också ett sätt att försvara statusen för autonomin. De åländska ministrarna ska inte sitta med enskilda tjänstemän eller statssekreterare. Jag tycker till och med faktiskt att statssekreterare är för låg nivå för ministrarna. De får vara med på möten, men en åländsk minister ska träffa en minister. Man kan ta med sig tjänstemän som kan ha de möten som ledamoten Wikström efterlyste. Men jag tycker man ska hålla nivåerna.

Tack till ledamot Röblom för ett intressant anförande. Det var visserligen en lite annan syn på ö-undantaget. Ledamoten vet att jag ser praktiskt på det. När det inte finns teknik så varför tvinga rederierna att skaffa någonting som de inte vet vad de ska skaffa?

Men som vanligt vill jag ägna mig åt de principiella frågorna i vårt självstyrelsesystem. Jag gläder mig åt att landskapsregeringen har bemödat sig om att beröra just näringsrättslagen och den efterföljande lagkontrollen ganska detaljerat. Tillsammans med försöket att sänka rösträttsåldern år 2016 så är det nog det mest flagranta sättet på hur lagkontrollen innehåller glidningar som sannerligen är till nackdel för detta parlament. Det absurda med näringsrättslagen är ju att vi borde avskaffa Ålandsprotokollet, för då kunde vi införa de språkstadganden som i övrigt är möjliga att ha inom EU-länderna i dag för att skydda sitt eget språk.

Tack, talman! Jag håller med. Jag upplever det som en utveckling som sker lite av sig själv på något vis. Utan några stora principiella diskussioner eller överenskommelser så blir det på ett visst sätt att Högsta domstolen hänvisar till EU-rätten och så står vi där; jaha, men vad gör vi då? I de diskussioner som vi har fört i nämnden så har jag uppfattat och känt själv också en stor frustration. Hur kommer vi åt det här problemet?

Tack, talman! Det är därför som det är viktigt att nämnden verkligen går till botten med detta och analyserar näringsrättsfallet, försök nummer två som också det havererade, och verkligen går ner i substansen på detaljnivå. Vad är problemet? Hur kan någonting som är möjligt inom unionen i övrigt vara i uppenbar konflikt med EU-rätten när det gäller just Åland? Det är bland det märkligaste lagkontrollutfallet som jag faktiskt tagit del av genom alla tider. Här finns det nog orsaker. Ja, vad ska vi göra? Vi har ju då en oberoende Högsta domstol som gör sina egna självständiga tolkningar. Tyvärr fick vi inte heller den snart avgående presidenten att lyssna på de åländska protesterna. Det var mycket glädjande att självstyrelsepolitiska nämnden uppmanade talmannen som verkställde direkt en skrivelse till presidenten om att det här borde inte var acceptabelt med tanke på självstyrelsens syfte. (… taltiden slut).

Jag håller med ledamot Jansson att nämnden måste titta närmare på det här och se vilka möjligheter vi har att agera.

Ledamoten nämnde presidenten och den kontakten som togs. Jag håller med, det var helt rätt att göra det. I de diskussionerna kunde man kanske ibland önska lite mera. Jag hade väl hoppats på ett annat resultat från presidenten, om jag sammanfattar det så. Men det är också ett exempel på att även presidenten behöver höra den åländska sidan lite oftare och att vi får lägga fram vår syn på saker och ting. Så att det inte bara blir ett stämpelärende, att man följer domstolen som domstolen tycker, utan presidenten kan stärkas i det också.

Tack, herr talman! Jag tycker att det var mycket intressant att ledamoten Röblom lyfte fram desinformation, hybridhot och hur det också påverkar debatten och polariseringen här på våra breddgrader. En sektor som har lidit mycket hårt under mängder av desinformation under många, många år är vindkraften. Man har till och med gjort rapporter och studier kring sökmotorernas respons. Om man söker på vindkraft så får man mer desinformation än korrekt information. Tror ledamot Röblom att autokratier med intresse inom energibranschen kan ligga bakom denna desinformation?

Tack, talman! Ja, det gör jag, och det var på ett sätt en lite ledande fråga. Det är precis så jag tänker. Man ska hålla skillnad på vad stora bolag med olika intressen gör och vad länder gör. Men det är klart att stater som bygger sin ekonomi på fossila drivmedel och sådant inte är så intresserade av att det sker en utveckling av förnybar energi. Ett auktoritärt styrelseskick utan större skrupler så är det klart att de ganska lätt kan skicka ut olika former av desinformation som ska misstänkliggöra allt mellan himmel och jord, allt från döda kor i Danmark till vad som helst som sedan kan prägla en debatt och i värsta fall också styra debatten lite för mycket.

Jag tror, i likhet med ledamoten Röblom, att det är precis det vi ser och också här på Åland utspelar sig en stark polarisering kring de här frågorna som också påverkas utifrån av länder med intresse inom gas- och oljesektorn. Det är nog ingen överraskning. Jag tror att det vore mycket viktigt att vi i vårt samhälle lyfter upp den frågan och skapar medvetenhet kring att vi alla som tar del av information på nätet är kritiska granskare av sakinnehållet. För det är väldigt svårt att tränga igenom med fakta när surret är så högt med felaktig information.

Tack, talman! Om vi tar vindkraftsdebatten så det som är så frustrerande är ju att i den så finns det mycket genuin oro för natur och miljövärden, för hur landskapet ska förändras och alla tänkbara tankar och orosmoln som folk har. Jag tycker att det är trist när de tankarna och den oron antingen drunknar i eller marineras i sådant som ganska lätt går att undersöka och konstatera att det är desinformation, en feltolkning eller en förvanskning av någonting som har hänt. Då blir ju debatten som den blir och då hör vi inte riktigt ålänningarnas oro, utan vi hör något annat.

Talman! Jag kommer också att uppehålla mig lite vid ö-undantaget. Om mitt minne inte sviker mig så var väl Hållbart Initiativ det enda åländska partiet som var direkt emot att vi skulle föra diskussioner med Finlands regering kring detta ö-undantag. Det har jag ju förstås också full respekt för, eftersom min uppfattning är att inom hållbarhetssegmentet så är det kanske miljön som ni ser som den största utmaningen. Personligen försöker jag se både på miljön, ekonomin och den sociala hållbarheten. Jag tror att ett Åland utan ö-undantaget skulle ha försatt oss i ett mycket svårt läge. Jag tycker att det känns lite fel att indirekt anklaga rederierna för att de inte har gjort tillräckligt mycket miljöåtgärder. De har gjort exakt det som lagstiftningen har krävt. Däremot (… taltiden slut).

Tack, talman! Om det är så i debatten eller i tänket att man hänvisar till att klimatpolitik och klimatåtgärder ska göras på EU-nivå för det är där det har som mest verkan och det är där som det gör skillnad, så blir det ju konstigt sedan när EU-åtgärderna kommer och då väljer man att begära undantag från dem. Där blir det en trovärdighetsbrist. Det är därför som jag understryker att i samma veva som man pratar om hur bra det är med det här undantaget några år framöver, så borde man också föra ett resonemang om vad gör vi under tiden? För jag håller inte med om att det här är en fråga där man bara prioriterar miljön. Det här handlar ju också om att utsläppshandeln kommer inte att försvinna någonstans. Det är inte så att det kommer att bli billigare att släppa ut, utan vi måste stärka våra rederier också för framtiden.

Ja eller nej? Är det faktiskt vi här i Ålands lagting, är det finska staten som ska stärka rederierna? Rederierna är ju ett privat näringsliv. De har ju ett ansvar att följa de regelverk som finns och att göra så bra ifrån sig som möjligt. Men i dagsläge har det ju inte funnits en tillgänglig teknik. Det har varit fullständigt omöjligt. Det har varit ett oerhört hårt slag mot landskapet Åland och mot alla invånare här om det här ö-undantaget inte skulle ha kommit till stånd. Är det någon som på riktigt tror att finska staten skulle subventionera trafiken till Åland, likt Sverige gör till Gotland med 500 miljoner kronor per år nu? Är det någon som tror att Finland skulle göra det för att vi också skulle kunna komma över till Sverige?

Talman! Jag är inte säker på att Finland skulle subventionera trafiken till Åland, men finska staten lägger pengar på att kompensera för trafik som annars skulle behöva betala mera i samband med utsläppshandeln. Det sker redan och pengar går ju till sjöfarten i olika former.

Ledamoten nämnde att sjöfartsnäringen följer de regler som finns. Så är det ju. Men om vi talar om världssjöfarten och hela sektorns utveckling, så varför den inte har utvecklats mera kan ju delvis bero på att det inte funnits riktigt tydliga regelverk kring den saken.

Ledamoten ondgjorde sig här i vanlig ordning över ö-undantaget. Den tar bort incitamentet för den gröna omställningen, påstods det. Då tänker jag så här, tror ledamoten att olja, bunker är så pass billigt för rederierna idag att de inte har något incitament? Det var fråga nummer ett.

Fråga nummer två: Tror ledamoten att motortillverkare och rederier jobbar med det här redan idag och har gjort så i många år?

Fråga nummer tre: Vad är det för bränsle ledamoten vill att de ska byta till? Vad är det som finns tillgängligt? Det man måste förstå är att det är konsumenten som kommer få betala ett mycket högt pris, vilket även är grunden i min kritik till vindkraften. Vindkraften är så ineffektiv så att det kommer sluta med att det är konsumenterna som får betala.

Talman! Det är klart att oljan blir dyrare och man vill komma bort från den av ekonomiska orsaker. Men den har varit billig väldigt länge, som en kommentar till det.

När det gäller vilka bränslen som fartygen ska gå på så den kunskapen har inte jag att jag ska stå här och redogöra för det. Det jag efterlyser är att så fort man talar om att man ska ha ett undantag från en klimatåtgärd så ska man kunna föra ett resonemang om vad som händer när det undantaget försvinner.

Det var vacker ärlighet från ledamoten att erkänna att han inte vet och att han inte har kunskapen om vilka bränslen de skulle kunna byta till. Det är väl det som är problemet bland väldigt många makthavare. Det är det som är problemet bland väldigt många makthavare och det som är problemet bland dem som har skapat det här systemet också. De har inte heller kunskapen. Varför höjer man priset på det enda bränslet som de har teknik för idag? Visst, man har ju teknik för att kunna använda till exempel naturgas som ledamoten naturligtvis vet också att är en väldigt stark växthusgas, om man nu är extremt orolig för det.

Men en annan grej som jag har reflekterade över är det här med desinformationen som man är rädd för i samband med vindkraft och det nämndes här i ett replikskifte. Det kan inte tänkas att det finns desinformation från andra sidan också, från dem som tjänar enorma pengar på förnyelsebart?

Tack, talman! Som jag nämnde i mitt anförande så om det finns stora ekonomiska intressen så finns det risk för desinformation. Det har vi ju sett under många år från oljeindustrin till exempel.

När det gäller min kunskap om bränslen och vad fartygen ska gå på så är det ju ingen som vet det ultimata bränslet, vilket har nämnts här redan. När jag var minister så satt jag i diskussioner med rederierna i Finland, i diskussioner med enskilda rederier om den här frågan och jag satt i Nordiska ministerrådet och diskuterade saken med internationella experter. Det ultimata bränslet finns inte ännu. Så är det ju. Men därför så måste ju resonemanget kring det här hela tiden vara att utvecklingen måste gå framåt snabbare. Den utvecklingen går inte framåt snabbare av att reglerna blir slappare och undantagen fler.

Tack, talman! Bästa ledamöter. Jag vill börja med att instämma i det som lantrådet Katrin Sjögren sade. Hon sade, vill man ha en inblick i självstyrelsen och vad man har gjort de senaste åren så är den här redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor en väldigt bra sammanfattning. Den i kombination med det betänkandet som kommer att komma från självstyrelsepolitiska nämnden ger faktiskt en väldigt djup inblick i självstyrelsen och de aktuella problem som finns att tampas med på daglig basis.

Jag tycker att den här rapporten är otroligt välskriven. Jag kan inte riktigt komma ihåg att den har varit så här välskriven tidigare, men den kanske har varit det. Trots att jag vet att det finns flera olika författare så känns det ändå som om språkdräkten följer väldigt väl, och det tycker jag att man ska ge en liten eloge för. Sedan är den ju också väldigt faktabetonad och det är bra.

Jag vill börja med någonting som jag tycker att är riktigt positivt och det har att göra med Ålands representation i Helsingfors. Vi har ju ofta här i politiken och kanske i det dagliga livet också många gånger en djup intention att vi ska stärka där det är som svagast. Vi ska alltid beakta det svaga och försöka stärka där. Men tänk om vi i det här fallet skulle stärka det som redan är starkt? Då tänker jag på att sedan vi fick en politisk sakkunnig i Helsingfors så har vi ju breddat kontaktnätet både på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Visserligen har det arbetet försiggått tidigare också, men det här är ju ett arbete med fokus på fotarbete, inte att glänsa i intervjuer och tala om vem man har träffat, utan det här är ett gediget fotarbete som görs. Och skulle landskapsregeringen överväga att stärka med ytterligare en politisk sakkunnig i Helsingfors under er mandatperiod så kommer jag att stöda det förslaget. Jag tycker det skulle vara riktigt välkommet.

Jag går sedan över till självstyrelselagsrevisionen När jag kom in i lagtinget så sade min dåvarande bänkkamrat Ragnar Erlandsson, tidigare talman och lantråd, att politik är uthållighet. Det är som ett maratonlopp och förr eller senare kommer väggen emot och då gäller det att orka. När det gäller revideringen av självstyrelselagen så känns det kanske mera som ett ultra maratonlopp och jag tycker att den här väggen har varit väldigt, väldigt länge rakt emot oss. Men det gäller ju att fortsätta.

Den 25 januari 2024 överlämnade den så kallade Bygglingruppen ett delbetänkande som landskapsregeringen också valde att svara på efter att ha haft en fördjupad dialog med självstyrelsepolitiska nämnden. Landskapsregeringen betonar i sitt svar, i slutkommentaren: "Landskapsregeringen betonar vikten av att finansieringsfrågorna får en lösning för att Ålands lagting ska kunna omfatta ett förslag till ändring av självstyrelselagen för Åland." Det här är ju ett återkommande problem som vi har. Jag tror att det är svårt att få en politiker i Finlands riksdag och kanske i regeringen att förstå alla gånger vad en överenskommelseförordning är, eftersom en så kallad överenskommelseförordning inte existerar i finsk lagstiftning. En överenskommelseförordning betyder ju att lagstiftningsmakten kan bli kvar antingen hos riket eller hos oss på Åland, men att själva förvaltningsuppgifterna överförs och den som då är ansvarig ska ju också betala för det. Här har vi från åländsk sida faktiskt varit ganska svaga under årens lopp. Ni ska veta att polismyndighetens arbete, det som polismyndigheten gör, så ungefär 60 % av det arbetet ingår egentligen inte i det som är åländsk behörighet. Och det oaktat så får man ingen ersättning från rikssidan. Det är ju lite svårt att komma så här i efterhand och tala om att vi vill ha ersättning för det vi har gjort. Jag tror att det är oerhört viktigt att det här klargörs en gång för alla. När vi utför "arbete" åt varandra så ska det också ersättas. I dagsläget tror jag att det är 47 stycken överenskommelseförordningar som finns i kraft.

När det sedan gäller relationen Finland-Åland så är det också ett fotarbete som gäller. En stor eloge behöver ges till Moderat Samling som under årens lopp har arbetat upp ett gott kontaktnät både österut och västerut. Jag tror personligen att mycket av den positivitet som den nu sittande landskapsregeringen mötte i Helsingfors berodde på statsministern och att statsministern känner väl till Åland och känner många ålänningar. Det finns andra nyckelpersoner också. Jag vet att nuvarande finansminister Mats Perämaa också har goda relationer och kontakter. Men Moderat Samling har gjort ett otroligt fint arbete. Det är bara för oss andra partier att ta efter. Jag säger inte att någon har gjort ett dåligt arbete, men jag säger att det utföll väldigt lyckosamt för tillfället. Jag vet att från Centerns sida så hade vi kunnat göra mera än vad vi gjorde. Så det är en läxa som vi ska ta med oss.

Det som är lite anmärkningsvärt är ju Högsta domstolens agerande när de inte bara håller sig inom det lagstiftningsområde som landet Finland berör, utan nu har man också börjat tolka EU-domstolen och vad EU-domstolen säger. Men jag lämnar det tillsvidare, för den som har följt debatten vet att lagtingsledamot Jansson hade upp det i ett tidigare diskussionsanförande här tillsammans med ledamot Alfons Röblom.

Sedan vill jag ta upp Ålands särställning i samband med Nato inträdet. Vi kan vara trygga i förvissningen att där finns inget problem. Det har inte ifrågasätts av Natos jurister. Tidigare president Sauli Niinistö har varit väldigt tydlig med att detta vilar inte bara på internationell grund utan även på sedvanerätt. Det tror jag att vi ska vara väldigt tacksamma för i dagens situation så som det är.

Nato har ju tre kärnfunktioner som ni känner till. Det är tryggande av funktioner med koppling till statsledningens förmåga att fatta beslut, det är tryggande av samhällets vitala funktioner och det är stöd för det militära försvaret.

Jag kommer in på tryggande av samhällets vitala funktioner och gör där direkt en koppling till civil beredskap. Där skulle det vara intressant om landskapsregeringen kunde informera oss här i lagtinget lite mera kring den arbetsgrupp som är tillsatt för samordning av beredskapsfrågor. Är det intern arbetsgrupp för landskapsregeringen? Finns kommunerna med? Vad är målsättningen? Kan vi från lagtingets sida bidra på något vis? Så gärna lite information kring det.

För den delen ligger ganska nära till det som landskapsregeringen skriver på sid 18: "Landskapsregeringen konstaterar att trots det initiativ som tagits och det utlåtanden som skickats kring behovet av en gemensam arbetsgrupp om Ålands särställning i samband med förnyande av beredskapslagstiftningen i Finland, har riket ännu inte tillsatt en sådan arbetsgrupp. För att få en fungerande struktur och klarhet i vilken myndighet som ska fatta beslut under undantagsförhållanden har landskapsregeringen även påtalat behovet av en reglering i självstyrelselagen och uppdaterade överenskommelseförordningar på området." Jag hade själv förmånen eller oturen att vara regeringschef här på Åland i samband med pandemin. Det var verkligen mycket svårlösta frågor som dök upp som egentligen var helt onödiga. I ett krisläge, oberoende vad det gäller, så måste regelverket vara klart och tydligt. Det får inte sättas tid och resurser på att fundera vem som har behörighet och vem som inte har behörighet. Kan vi från lagtingets sida bistå på något vis landskapsregeringen i det här arbetet så är jag gärna med och gör det.

Sen finns det ju vissa saker som man inte kan låta bli att förundras över och det är till exempel finansieringen av skolgången för de ukrainska barnen. Hur svårt kan det vara om det finns lite vilja att låta de åländska kommunerna få samma möjligheter och samma förmåner som de finländska kommunerna har fått? Det är liksom ofattbart hur man kan fastna så på en detalj när alla vet att det är helt rätt och ändå så vill man inte ersätta de åländska kommunerna för ökade kostnader.

Sen finns det en sak som jag personligen kan tycka att snart börjar ha ett historiskt värde. Det rör e-arkivet. Den landskapsregering som jag satt i 2011-2015 hade en utbildnings- och kulturminister som hette Johan Ehn. Det fördes många diskussioner om detta i e-arkiv och hur otroligt viktigt det var att det skulle komma på plats omedelbart, annars kunde en mängd data förstöras och så vidare. Vi skriver nu år 2024 och vi har fortfarande inget e-arkiv på gång. Ja, vi får helt enkelt jobba vidare där.

Det som jag sedan skulle vilja uppmana till - det gläder mig att finansministern finns i salen - det har att göra med sjöfartens införlivande i EU:s utsläppshandelssystem. Här gäller det verkligen för landskapsregeringen att vara på tårna för att tillförsäkra sig om att de intäkter som kommer landet Finland och Åland tillgodo, att vi verkligen får vår andel. Att det inte sedan stiftas någon ny lag som på något vis går över självstyrelselagen och våra egna behörigheter. Vill landskapet Åland vara med och försöka bistå och hjälpa till med en klimatomställning så behöver vi få tillgång till detta medel.

I likhet med ledamoten Jansson är jag tacksam för att tidsaspekten inte var avgörande vid dagens plenum. Tack!

Tack, talman! Nu blir det här lite "hålla med replik" varning. Det sistnämnda håller jag helt med om, det är som ledamoten sade och som jag själv var inne på i mitt anförande. Vi behöver komma åt de pengarna från utsläppshandeln som ska vara Ålands del. Med de pengarna kan vi göra mycket nytta.

Jag understöder tanken om det blir tal om att utöka representationen i Helsingfors med en tjänsteman till. Vi ska se det som en investering. I de här sammanhangen blir det lätt att handla om euro hit och dit. Man tänker inte på vad det innebär för förenklingar i vårt arbete i övrigt på andra sidan. När det gäller just sådana här poster så ska vi inte bara stirra på euron och cent.

Jag tror att det vore klokt om landskapsregeringen försökte göra någon form av utvärdering av vilken input den politiska sakkunniga i Helsingfors har kunnat delta i och påverka. Det är ju svårt att göra en mätning på det. Det är ju inte alltid antalet möten och antalet träffar som är avgörande. Man borde väl ändå kanske försöka titta på det. Jag tror att det finns en klokskap i det. Som sagt, jag tror också att i det här fallet så vinner vi på att stärka. Vi kan stå här i talarstolen och vi kan tycka både det ena och det andra men det är Finlands riksdag, Finlands regering, Ålandsdelegationen och Högsta domstolen som vi måste ha med oss på vår sida för att vi ska kunna få till stånd förändringar.

Tack, talman! Jag håller helt med. Det är svårt att sätta ett pris på framgångar gentemot de institutioner som ledamoten nämnde. Får vi några riksdagsledamöter till med oss på Ålands linje, vad är det värt i pengar? Det är svåra värden att kvantifiera på det viset.

Jag vill passa på att ta upp det som ledamoten nämnde, pandemin. Jag hade också glädjen att sitta i regeringen med ledamoten. Först vill jag faktiskt ge lite erkänsla eller mycket erkänsla för att ledamoten skötte pandemin de inledande skvalpande månader på ett väldigt bra sätt som lantråd. Jag tycker också att det är väldigt viktig - och det vet jag att landskapsregeringen har på agendan - att ta med sig erfarenheterna från pandemin så att man inte blir i en motsvarande situation och undrar var telefonnumren är. De ska finnas på plats.

Talman! Inledningsvis vill jag tacka ledamot Thörnroos för de fina orden. Vi i Moderaterna tror mycket på kontakter och möten och vi vill bygga broar som vi behöver göra i dessa tider. Jag håller med om att den här representationen i Helsingfors har varit lyckad.

Men om vi tittar västerut, hur skulle ledamoten Thörnroos vilja bygga broarna mot väst? Vad ska vi göra där? Vi pratar om att stärka upp österut, men kanske vi behöver titta lite västerut också.

Talman! Jag tror inte att man ska ställa öst och väst mot varandra i det här läget. Men det oaktat så självstyrelsesystemet, som det fungerar i dagsläget, gör att vi är i en större beroendeställning till Helsingfors och därför tror jag att en ytterligare politisk sakkunnig där kunde kanske göra största nyttan.

Talman! Det håller jag med om också, absolut. Men vi hade ju tidigare ett Stockholmskontor, det kanske det inte fungerade så om det borde ha gjort. Men tittar man på hur det ser ut idag och de problemen vi har västerut så får vi inte glömma Sverige. Kunde det vara ett alternativ att på något sätt stärka upp den svenska sidan?

Talman! I dagsläget finns det bara möjligheter.

Herr talman! Ledamoten Thörnroos nämnde vikten av att Åland får hem sin rättmätiga andel av utsläppsrätterna. Vi är helt eniga på den punkten. Det torde ju enligt Ålandsdelegationen vara åländsk behörighet och därmed rätt för Åland att få ut sin andel. Men jag kan nog se att politiskt så är det här ingen given seger utan det kommer att krävas mycket strid och arbete för att få det här att landa rätt. Vi behöver de här medlen till Åland. Den gröna omställningen är inte gratis och vi behöver resurserna. Men med tanke på Finlands ekonomiska situation så kommer de också att slåss för att få hem bytet. Så vi fortsätter kampen.

Talman! Ja, det är exakt de farhågor som jag också har. Jag tror inte att det här är våra - och då menar jag Ålands pengar - före vi har dem på kontot. För det har varit så många kringelkrokar i så många olika ärenden där saker och ting har varit så givna och självklara egentligen. Ändå så är politik de omöjligas konst och där har vi väl inte varit tillräckligt omöjliga helt enkelt. Jag gör allt jag kan från mitt håll för att stöda landskapsregeringen i det här, både infrastrukturministern och finansministern.

Vi har mycket projekt framför oss där vi behöver resurser. Vi behöver elektrifiera våra kommersiella hamnar. Vi behöver också elektrifiera och ställa om vår sjötrafik. Så det finns minsann ändamål för de här resurserna. Men vi fortsätter den här kampen. Jag tror att den juridiska grunden är viktig. Vi har sagt att det behövs goda relationer och mer politik i politiken. Men man måste också understryka vikten av en solid juridisk bas som säger vad som är åländsk behörighet och därmed också rätten för Åland att få dessa resurser.

Talman! Jag noterar att vi har en stark samsyn i den här frågan.

Tack, herr talman! Jag kommer att upprätthålla mig kring sjöfarten, utsläppsrätterna och framtiden såsom jag ser den.

Det är ju bra att vi har fått undantag för utsläppsrätter. I meddelandet så beskrivs detta som en stor seger och det är det också. Det är bra att Åland har fått det här undantaget. Det enda som vore bättre är om vi hade haft undantaget även till den svenska sidan. Men med tanke på alla de diskussionerna och hur det gick innan vi fick det här undantaget så tror jag att vi ändå får vara glada att vi har det mellan Finland och Åland, trots att det inte är hela vägen så att säga. Det skulle ha varit helt nödvändigt.

Men det är inte fullt så häftigt kanske som det beskrivs i meddelandet. De här utsläppsrätterna tillämpas ju bara till 40 %, alltså 40 % av 100 % tillämpas det här året. Det skriver man inte om i meddelandet, men det är säkert något som nämnden kan fördjupa sig i. År 2025 är det 70 % av 100 % dvs. nästan en fördubbling av utsläppsrätter som man behöver betala till nästa år. År 2026 så tillämpas de till 100 %, dvs. nästan en tredubbling av det priset som vi betalar idag. Så det kommer att bli mycket dyrare ännu med den här tekniken som vi använder just nu.

När vi pratar om priset på utsläppsrätter och vart pengarna ska gå så instämmer jag förstås med dem som har sagt att vi måste göra allt vi kan för att de här pengarna ska landa på Åland. Det är tal om väldigt stora pengar. Väldigt, väldigt stora pengar! Det är ju förstås pengar, skatter kan man nästan kalla det, som tas ut på transporter.

Om man tänker lite på vad transporter är så är de ju faktiskt grunden till hur vi förflyttar varor i vårt samhälle. Det är grunden till handel och det är grunden till välfärd. När vi börjar beskatta och belägga transporter med avgifter så belägger vi allting med avgifter, precis allting som vi konsumerar i vårt samhälle. Det gäller speciellt mycket för ett örike som Åland, vilket innebär att Åland drabbas extra hårt av det här. Det är förstås gemene ålänning som får betala de här avgifterna i huvudsak. Alla kan läsa på nätet om man tittar lite på priser eller om man är en företagare som importerar varor att det här har ju redan börjat kosta. Om det här följs som jag pratade om, 40 %, 70 % och 100 %, vilket man inte betvivlar så kommer vi att se nästan en fördubbling av de avgifter man behöver betala nästa år, plus det faktum att utsläppsrätterna blir dyrare. Det är alltså tal om en betydande kostnadsökning för ålänningarna. Man kan tänka okej, så är det och det är bra för miljön osv. men det bidrar till att vår inflation ser annorlunda ut än på fastlandet eller i Sverige på grund av att vi är så pass beroende av transporter, framförallt när det gäller sjöfarten. Företagen får sämre konkurrenskraft och människor får mindre i plånboken. Det är helt enkelt inte roligt.

Här har jag hört spekulationer, vad ska vi använda de här pengarna till? Det finns förslag om att vi måste förstärka elnätet fram och tillbaka och satsa på något slags utvecklingscentrum. Obunden Samling tror att det bästa sättet att använda de här pengarna är helt enkelt att ge tillbaka dem till ålänningarna genom någon typ av allmänt skatteavdrag till exempel. Alltså, det är ålänningarna som drabbas av de här kostnaderna. Vi bör använda de här pengarna som vi får in och ge dem tillbaka till ålänningarna som drabbas av högre kostnader, i stället för att tänka att vi här på Åland ska hitta på hur sjöfarten ska ställa om. Vi är 30 000 människor här. Att börja med stora elinstallationer och el dragningar så det går säkert på kortare distanser med elfärjor, som till exempel i skärgårdstrafiken, absolut. Men när vi pratar om handelssjöfart så börjar det komma exempel också på den här typen av lösningar i världen. Det finns exempel på stora batterifärjor. Men det är inte bara Åland som i så fall måste göra den här typen av investeringar, utan det är både i väst och öst som det behöver göras. Vi är helt beroende av våra grannar för att kunna göra något sådant.

Det är ju snart Sjöfartens dag. Jag rekommenderar förstås, som jag brukar göra någon gång under året, alla ledamöter att ta sig dit och lyssna på var tekniken befinner sig just nu. Senaste året var flytande bränslen det man pratade om. Man pratade om flytande bränslen som inte har behov av de här starka jättestora kablarna ner till hamnarna. Vi behöver passa oss så att vi inte investerar mångmiljonbelopp i någon teknik som vi kanske inte har behov av. Far till Sjöfartens dag, se var den här tekniken befinner sig just nu! Överväg om vi inte kunde använda de här pengarna och ge tillbaka dem till de människor och företag som drabbas av de här prishöjningarna. Jag tycker att det är lite förmätet när vi säger att det är vi som ska ställa om sjöfarten, det har jag varit ganska tydlig med. Tack!

Jag tror att vi är eniga om att vi är väldigt oeniga med minister Wikström om hur vi ser på klimatet och behovet av omställning. Jag tycker nog att ledamoten Wikströms resonemang biter sig själv lite i svansen, eftersom risken för höga kostnader inom sjötrafiken för utsläppsrätter, som också Åland behöver betala, så blir ju högre i takt med ju mera fossilbränsle du vill släppa ut. Stannar man kvar vid ett gammalt tonnage som fortsätter att tuffa på och släppa ut fossila bränslen så blir också kostnaderna för utsläppsrätterna höga. Det är väl så som EU tar in de här pengarna och samlar dem för att man sen ska kunna satsa dem vidare i den gröna omställningen, till exempel för elektrifiering. Åtminstone är det den här regeringens plan att det ska fungera på det sättet.

Tack, herr talman! Jag har förstått att den här regeringen har planerat att sätta de här pengarna på någon typ av utvecklingsprojekt och låta ålänningarna betala notan. Det är fullständigt klart efter den här debatten.

Jag tror personligen att när vi ser en teknikutveckling i sjöfarten, det är när priset på utsläppsrätter har blivit tillräckligt högt och priset på alternativa drivmedel har blivit tillräckligt lågt. Och när vi kommer till en sådan balans och jämvikt där det är billigare helt enkelt att köra på förnyelsebart bränsle som i dag är väldigt, väldigt dyrt, när det är billigare än att köra på bunker och betala utsläppsrätter, först då ser vi en förändring. Det här är företag som styrs av pengar och inte av ideal.

Ja, visst kan det vara så. Näringslivet styrs av pengar och inte av miljö, men jag tror inte att det går längre. Inom näringslivet är man medveten om vad utsläppsrätternas pris är och vad de kommer att bli. Så nog ser jag en vilja i näringslivet och också i sjöfarten och bland många åländska företag en stark vilja till omställning i den takt det också är lönsamt och praktiskt möjligt. Så jag tror faktiskt att ledamoten Wikström kraftigt underskattar både utsläppsrätterna som redskap för att påskynda omställningen och de åländska företagens insikt om vad det här kommer att betyda för framtida kostnader. De kostnader som transportbolagen har, de betalar ålänningarna oavsett.

Tack, herr talman! Jag tror inte att ministern nu riktigt följer resonemanget här. Jag försökte förklara att utsläppsrätterna har en avgörande del i att påskynda den här omställningen. Men vem är det som ska betala det? Vi är en ö där vi är helt beroende av transporter. Alltså det är vi gemene ålänning som betalar det. Utsläppsrätterna kommer att skynda på utvecklingen för att de gör priset på fossila bränslen dyrare. Jag håller helt och hållet med om det. Jag håller också med om att det är näringen som ska sköta det här. Jag håller med om det också och jag har inte sagt emot det en enda gång. Det som jag inte håller med om är att landskapsregeringen, som myndighet, ska ta de här tiotals miljonerna och sätta dem på stora el infrastrukturinvesteringar eller på någonting liknande. Det är bättre att återföra pengarna tillbaka till befolkningen som drabbas av de här kostnaderna och låta näringen sköta omställningen.

Tack, talman! Jag kan inte låta bli att ta replik på det här anförandet med tanke på det som nämndes kring utvecklingscenter och Obunden Samlings negativa hållning till att ha ett utvecklingscenter på Åland.

Personligen har jag jobbat 27 år på Ålands teknologicentrum där vi under landskapsregeringen bedrev forskning och utveckling. Vi försökte få till projekt på Åland i syfte att utveckla det åländska näringslivet och det åländska samhället. Nettot för vårt arbete är nu på plus vill jag lova för samhället Åland. Att jobba och skapa utveckling kan väl ändå inte vara negativt? Jag skulle gärna höra Obunden Samling utveckla tankar kring detta.

Tack, herr talman! Obunden Samling tror att vi behöver satsa på grundläggande infrastruktur. Det är det som vi ska satsa på, också mjuk infrastruktur och kärnverksamheter. Vi tror att det är det som är offentlig sektors uppgift.

Vi har Ålands Utvecklings AB som just har gått i graven som exempel på när vi har försökt med politiska medel att få något i rullning. Det har inte gått särskilt bra. Vi behöver satsa på det som offentlig sektor ska satsa på och hålla oss till det. Vi behöver hålla nere kostnaderna för gemene ålänning, satsa på god kärnverksamhet och inte lockas och förledas att sätta pengar på saker som vi inte riktigt behärskar och som ofta blir fel.

Tack, talman! Jag vill nog inte jämföra verksamheter, Ålands teknologicentrum med Ålands Utvecklings Ab. Ålands Utvecklings Ab handlar om kapital. Åland teknologicentrum handlar om kunskap och kunskapsutveckling. Det är en viss skillnad i sammanhanget och det är väldigt stor skillnad.

När det gäller ett utvecklingscentrum så handlar det om att man är en kontaktpunkt där man kan förmedla kontakter till det åländska näringslivet och det åländska samhället med utomstående intressenter för att skapa utveckling i samhället. Det är oerhört viktigt. Vi gjorde det inom ramen för Ålands tekniska läroverk, sedermera Högskolan på Åland och det har medfört en rad utvecklingsprojekt för Åland som har gynnat det åländska samhället.

Tack, herr talman! När det gäller ledamoten Manséns kunskaper om teknologicentrum, som han talade om, så är de mycket större än mina egna. Utveckling ska ju ske genom högskolan, genom en typ av samhällets kärnverksamheter och inte genom någon slags separat projekt utan via högskolan. Vill man satsa på något så är sjöfartsutbildningen kanske inte den mest attraktiva just nu på högskolan, men kanske regeringen vill prioritera just det segmentet och sköta det i så fall via högskolan. Att starta någon typ av sådant program då, men i så fall prioritera det över något annat. Det tror jag att Obunden Samling också skulle kunna tänka sig att stöda. Men man ska inte fara iväg för mycket i olika tankegångar, utan försöka hålla sig till det som offentlig sektor ska hålla på med, i vår mening i alla fall, kärnverksamheter.

Herr talman! Lagtingskollegor. Spelplanen är öppen för de flesta frågor i denna debatt, men jag väljer att huvudsakligen fokusera på en fråga.

Jag citerar inledningsvis Benjamin Franklin, fritt översatt till min egen svenska. ”Genom att misslyckas med att vara förberedd, förbereder du dig på att misslyckas”. Det är stora men mycket tänkvärda ord myntade av en av USA:s grundlagsfäder på 1700-talet.

Vi lever i en orolig omvärld och det som sker i vår värld påverkar oss alla. Åland står i en relativt ny vardag, vårt land ingår i Nato och vi har fortsatt kvar såväl vår neutralisering som vår demilitarisering. Här har vi en anledning att känna stolthet.

Ålandsexemplet är än i dag ett föredöme på många vis. Vår status kan sägas viktigare än någonsin och vi ska på intet vis agera för någon förändring i detta. Den är en stabiliserande faktor i hela Östersjön. Men trots det få vi inte vara naiva, vi kan inte förvänta oss att världen ser likadan ut i framtiden. Rysslands förkastliga anfallskrig mot Ukraina skapar oro i hela vår värld och jag tror att vi alla sympatiserar med Ukraina i denna stund.

Ålands centrala position i Östersjön är grunden till vår status – men den är också anledning till att vara på vår vakt. Vi måste ha en stark och väl förberedd civil beredskap, vi måste skapa en medvetenhet hos ålänningarna om hur man hanterar en eventuell krissituation.

Idag är inte enbart krigsföring något som sker med vapenskrammel, det är också informationskrig med desinformation, det är cyberattacker som slår ut e-system och mycket annat. Vi är alla medvetna om vad som hänt vid Finlands gräns mot Ryssland - också det är nog att betrakta som ett hot. Här har Finland agerat föredömligt och tagit situationen på allvar och agerat snabbt därefter.

Som framgår av redogörelsen är beredskapen på Åland integrerad i den dagliga verksamheten. Samma aktörer som agerar under normala förhållanden ska fortsätta med detta ansvar och arbete vid höjd beredskap eller undantagstillstånd. Den stora frågan är om vår beredskap är tillräcklig och om ålänningarna har tillräcklig information.

Vi demonterade G1:an – något som nog även nu med facit i hand inte var det klokaste beslutet som tagits. Vi har sett vad som händer och hur ett land kan påverkas när man som i fallet mellan Estland och Finland blir av med en viktig ledning, här tänker jag förstås på den gasledning som slogs ut. Lika snabbt kan våra kablage västerut och österut slås ut - men här finns lite hopp om att vi kan gynnas av privata initiativ som jobbar med energilagring. Men det räcker inte tillräckligt långt vid en större störning i energiförsörjningen. Det vore nödvändigt att vi få ta del av regeringens syn på hur dessa utmaningar ska hanteras. Den planerade vindindustrin i Norrhavet är ingen lösning på denna fråga, även om det troligen är bekvämt att tro så.

Även vår livsmedelsförsörjning är en viktig del av civil beredskap. Vi måste verka för en välmående lantbruks- och livsmedelssektor. Det skapar inte bara arbetsplatser och öppna landskap, det är en av de absolut viktigaste pusselbitarna för hela vårt samhälle. Livsmedelsberedskapen är i allra högsta grad en del av en god beredskap men den nämns inte ens med ett ord i denna redogörelse, vilket jag själv noterade som närmast häpnadsväckande.

Jag påstår i övrigt att vi är för dåliga på att informera trots tillgång till enkla medel. Vi har delvis färdig information om vilken beredskap som bör finnas i hushållen, men det kräver en del sökande för att hitta informationen och den är också utspridd. En folder delades ut i postlådorna 2019 och finns att hitta på internet, men inte på ett helt naturligt vis.

Jag vill uppmana landskapsregeringen att nyttja Kris.ax även för förberedande information. Här kan vi samla en kunskapsdatabank för ålänningarna med information om allt från hur man bör vara förberedd med vatten och proviant till hur man får information under en kris. Därtill bör man samla information om vem som är ansvarig för vad, var det närmaste skyddsrummet finns och mycket annat. Vi ska inte skapa oro, vi ska skapa trygghet för ålänningarna. Den tryggheten kommer delvis från att man har tillgång till information på ett enkelt vis och därmed även ser att myndigheter och det offentliga har en beredskap och kännedom om hur man bör agera i en krissituation.

Landskapsregeringen bör verka för att ge ålänningarna en god kunskap och därmed trygghet i att vi är väl förberedda på att världen kan förändras snabbt i en riktning som ingen vill se. Landskapsregeringen bör agera som ett föredöme även på detta område. Goda samarbeten med riksmyndigheterna är en förutsättning och vi bör sträva att skapa en medvetenhet. Jag hoppas och tror att landskapsregeringen lyssnar och verkar för förbättringar på området å det snaraste.

Sist men inte minst vill jag byta fokus en kort stund till vår självstyrelse. I 38 § i självstyrelselagen stipuleras att handlingar mellan landskapet och riksmyndigheterna ska avfattas på svenska. Vi känner alla till att så inte är fallet. Det brister och det brister ofta. En enkel fråga: Varför begär vi inte att Finland anställer minst två översättare som kan placeras t.ex. vid Statens ämbetsverk för att avhjälpa detta problem? Om vårt moderland inte uppfyller sina åtaganden och följer lagen måste vi hjälpa dem med konstruktiva förslag. Jag betonar, dessa ska anställas av staten, inte av Åland.

Jag hoppas att de goda kontakterna, som ryktesvis etablerades, under aftonskolan nyttjas på klokaste möjliga sätt för att underlätta även detta arbete. Tack, talman!

Tack ledamot Kanborg. Det var ett intressant anförande. Nu kommenterar jag det som jag ursprungligen inte tänkte. Men jag vill varna för tanken om att vi från åländsk sida vill att staten sköter någonting av deras ansvar vid statens ämbetsverk på Åland. Då ger vi dem lillfingret som de alltid kan hänvisa till; "Ni har fått resurser för att sköta översättningen lokalt i Mariehamn". Då har vi faktiskt öppnat Pandoras ask. Jag varnar starkt för det. Men jag ser gärna att självstyrelsepolitiska nämnden får utveckla och kommentera, men jag oroar mig faktiskt för en sådan utveckling. Vi måste komma ihåg att det handlar om 13 eller fler ministerier nu för tiden, och det är en våldsam mängd papper som hanteras inom ramen för självstyrelsesystemet. Det finns inte en chans att man lokalt kan klara av det.

Tack, talman! Tack ledamot Jansson. Jag upprepar, det är inte Åland som ska anställa dessa, det är staten som ska anställa dem. Det är statens ansvar att uppfylla sina åtaganden och se till att vårt skriftväxlingsspråk är svenska.

Den grundsynen delar vi till fullo, ledamot Kanborg.

När det gäller beredskapsfrågorna så citerar jag: "Verksamhet för att säkerställa att uppgifterna kan skötas med minsta möjliga störningar och eventuellt behövliga åtgärder som avviker från det normala i störningssituationer och under undantagsförhållanden." Och det innefattar beredskapsplanering och så vidare. Det är här vi har problemet idag, att vi inte släpps in i dessa strukturer därför att någonstans i Helsingfors har detta stött på patrull. För mig, som jag sade i Centerns gruppanförande, så är det synnerligen förvånande. Varför inte underlätta? Vi vill ju bidra inom civilförsvaret etc. men då måste vi i alla fall ha tillgång till det nätverk som finns både i den finska kontexten men även inom den nordiska, vi Haga samarbetet. Det är här någonstans i Helsingfors som man har förlorat sig när det gäller hanteringen Åland. Vi behöver dessa nätverk.

Tack, talman! Jag instämmer fullkomligt med ledamot Jansson. Det är ett problem att vi inte släpps in i detta rum, men det finns arbeten vi kan göra. Det finns resurser vi kan nyttja även lokalt för att skapa en trygghet för ålänningarna i att vi har en god beredskap och att vi kan hantera en tråkig situation om en sådan kommer.

Talman! Jag har en kommentar som kanske landskapsregeringen vill gå vidare med sedan. Kris.ax är ju ett samarbete mellan polisen, alarmcentralen, räddningsområde Ålands landskommuner, räddningsverket, landskapsregeringen och Statens ämbetshus. Det som publiceras på den sidan godkänns av lantrådet och av landshövdingen innan det läggs ut. Hela tanken med kris.ax är att sidan ska vara "så lätt som möjligt" för att den ska kunna vara uppe och verka fast den bara har tillgång till väldigt låg - jag söker ett ord som jag egentligen inte vet vad det är - ja, den ska vara tillgänglig även fast systemen går ner. Därför ska det vara så lätt som möjligt och inga hänvisningar till andra sidor, så är tanken med den. Däremot så borde man kanske söka ett annat forum där informationen kan finnas.

Tack, talman! Tack ledamot Thörnroos. Vilket medium man använder för att nå ut med den här informationen är egentligen ointressant. Min point kanske inte rörde exakt kris.ax även om det var den jag nämnde i och med att den har vi tillgång till. Huvudsaken är att ålänningarna på ett lätt sätt kan ta del av den här informationen och känna att de är informerade.

Där har vi en samsyn i den frågan också.

Det som jag egentligen tänkte lyfta och som jag ser som ett framtida bekymmer är energilagring. Jag läste en artikel från försörjningsberedskapscentralen och där funderar man också över hur man ska lagra elektricitet. I sina bränslecisterner har man ju olja och annat bränsle för x antal veckors och månaders bruk. Men man har ju i dagsläget inte möjlighet egentligen att lagra elektricitet. Hur ska vi göra här på Åland, med tanke på det som ledamoten lyfte att vissa gasledningar och annat som ligger på havsbotten har förstörts? Jag hoppas i alla fall att landskapsregeringen har ett tankearbete kring det här. Vi har ju ingen kärnkraft och vi har inte så mycket alternativ att ta till för energilagring.

Tack, talman! Ledamot Thörnroos och jag är fullkomligt eniga. Vi har ett problem i att vi inte har en egen energiförsörjning. Därför vill jag lyfta det här på bordet. Det var som sagt nog inte klokt att demontera G1 med facit i hand. Vi står helt utan egen kapacitet i dag. Det vi ser som händer på energimarknaden är att batterilagring är på kommande, men kapaciteten på dessa är tyvärr alldeles för låg. Det är dyra investeringar, men vi kan arbeta för att stimulera näringslivet att genomföra liknande satsningar.

Herr talman! Med anledning av Rysslands aggressioner mot Ukraina så blev det en situation att många ukrainska invånare med barn flyttade till Finland och också till Åland. I samband med det, som är bra för Åland, fick vi nya invånare. Men i samband med det, då inte dessa personer ännu var en del av det åländska samhället med samma status på kommunal nivå, på landskapsnivå som de fast bosatta invånarna, så gav finska staten ett löfte om att finansiera skolgång och andra kostnader åt de finländska kommunerna. Då gav Finland ett löfte om att också finansiera de åländska kommunerna för deras kostnader på samma sätt.

Det här löftet har inte ännu realiserats, vilket har framgått här under debatten så här långt. Det är inte så, som vi uppfattar det, att staten egentligen inte avser att realisera sitt löfte. Vi känner, från alla kontakter vi har haft, att det jobbas med frågan. Men faktum är att det egentligen saknas ett redskap för att realisera löftet. Sedan kan man tycka att det är snudd på lite pinsamt att man inte har lyckats föra saken i hamn ändå, utan man ligger fortfarande och pendlar mellan att ibland föreslå att saken borde lösas med att lagtinget ska anhålla om extra anslag, vilket är ett helt olämpligt redskap enligt min uppfattning för en sådan här fråga. Det är inte statsmakten som kan bestämma om vi ska få extra anslag och det kan inte lagtinget heller göra, utan det är Ålandsdelegationen som utifrån självstyrelselagens stadgar ska avgöra en sådan fråga. Så det är helt olämpligt enligt min uppfattning.

Det mera rimliga alternativet är att riksdagen inrättar en speciallagstiftning som skulle möjliggöra en beredning av en tjänsteman på någon nivå så att man skulle föra över pengarna till Åland. Det tycker vi i landskapsregeringen att är ett fullt gångbart alternativ och det kunde man tillämpa.

Vi tror, speciellt efter diskussionerna under aftonskolan i Helsingfors förra veckan, att det här löftet kommer att realiseras på ett eller annat sätt. Det måste man ju bara tro, för det har varit så tydligt.

Vi har från landskapsregeringen funderat på hur man ska kunna lösa problemet mera på lång sikt. Här är det uppenbart att det saknas verktyg för att expediera ett sådant löfte, en överenskommelse, mellan parterna. Vi har funderat på möjligheten att självstyrelselagen kunde kompletteras i det ekonomiska kapitlet med en bestämmelse som kunde lyda till exempel: "Tillskott enligt överenskommelse". Om statsmakten och självstyrelsemyndigheterna är eniga och beslutar om en temporär penningöverföring för att hantera en överenskommelse så kunde man ha en bestående lagparagraf och en lagreglering som möjliggör själva expedieringen. Som sagt, jag tror att den här frågan kommer att lösa sig.

Den här frågan har ändå en annan aspekt. Situationen är den att de åländska kommunerna ännu inte till dags dato har fått ersättning för de kostnader som de har haft för undervisningen för de här nya invånarna. Vi finner det som så att det troliga är, och så ska det också vara tycker vi, att en finansieringslösning ska skötas mellan statsmakten och den andra nivån som är motsvarande landskapsnivån och sedan ska landskapet föra över pengarna till kommunerna. Men inte finns det heller lagstöd för en sådan överföring. Landskapsregeringens uppfattning och min uppfattning är - den kräver lite förankring i regeringspartierna innan vi har det riktigt på plats - att landskapsregeringen bör nu ta fram en lagstiftning som möjliggör den här transaktionen till kommunerna så att vi så fort som möjligt kan hantera de kostnader som kommunerna har haft. Sedan får vi säkerställa att vi får finansiering av staten, men det är ett skilt ärende på det sättet. Det är det spåret som landskapsregeringen jobbar efter just nu, men det kräver, som sagt, lite grann av förankringen ännu i regeringspartierna.

Sen tänkte jag prata lite om skattegränsen. Under 2023 så inträffade två händelser som givetvis påverkar det här arbetet väldigt mycket. Det ena är att finska tullen sade upp tullsamarbetet, tullavtalet med svenska tullverket, med anledning av digitalisering och annat. Det avtalet som existerade då så hjälpte till med vissa förenklingar som är välbekant för oss alla just nu.

Det andra som hände under 2023 var att man på EU-nivå gick in för en tullreform, det vill säga att man skulle skapa en ny tullkodex. Ordet tullkodex låter förstås i våra öron ganska alarmerande, till och med dramatiskt. Men det är ju först sen när artiklarna har utformats färdigt som man vet egentligen hur mycket det kommer att påverka oss. I grunden, så som det har beskrivits för mig, så den tidigare tullkodexen ålade medlemsländerna att digitalisera tullhanteringen och nu vill man att de olika digitala systemen ska kunna prata med varandra för att man ska kunna följa varuströmmar, skatteströmmar och så vidare. Och det säger ju sig självt, eller åtminstone för mig säger det så, att kampen för att upprätthålla förenklingar för ett litet område som Åland inte är lätt när hela stora EU ska samordna sina system. Det är de här sakerna som allra mest är föremål för arbete hos landskapsregeringen just nu.

Landskapsregeringen och politikerna har tidigare genom åren i många sammanhang lyft upp det i förhållande till statsmakterna att skatteundantaget är viktigt för Åland. Det är viktigt för åländsk sjöfart. Vi har nu i den här landskapsregeringen ännu mera parallellt med den här andra kunskapen, och det andra som jag nämnde här just, också framfört tydligt att skatteunderlaget är väldigt viktigt för landet som helhet, speciellt med tanke på varuexport och varuimport för Finland och också för Sverige. Det är viktigt att skatteundantaget bibehåller konkurrenskraften i transportmedlen mellan Finland via Åland till Sverige.

Vi försöker nu lite grann utvidga spåret i förhållande till tullkodexen och det arbete som pågår i EU och i Bryssel just nu. Vi har för avsikt att försöka uppnå den situationen att Finland och Sverige kunde inta samma position när de avgörande artiklarna i tullkodexen ska präntas ner i skrift. I det nuvarande regelverket är situationen den att artikeln som berör det här området möjliggör vissa förenklingar inom en medlemsstat. En stat har ett speciellt skatteområde anknutet till sig. Vi tänker göra försöket att få Finland och Sverige att inta samma ståndpunkt, att dessa förenklingar kunde finnas också mellan två medlemsländer, i praktiken för Ålands del till Sverige och till Finland. Det här är förstås ingen lätt sak, men vi tycker att det är ett logiskt spår och arbete pågår som bäst att börja förankra den här tanken på svenskt håll. Vi har inlett det arbetet. Vi förankrar också tanken via aftonskolan och på andra sätt till finländska politiker och tjänstemän. Vi ska se om det här spåret kunde underlätta vad gäller utformningen av den kommande tullkodexen.

Under aftonskolan lyftes frågan av många åländska ministrar till sina kolleger. Vi vågar hävda att kunskapen finns om skatteundantagets avigsida, skattegränsen och kunskapen om att frågan opinionsmässigt är mera laddad nu än vad den har varit tidigare. Alla vet vi ju att det landbaserade näringslivet påverkas negativt av skattegränsen.

Flera högljudda röster i samband med möten och informationstillfällen lyfter tanken om att skatteundantaget borde slopas. Det vet vi som är insatta i frågorna, i lagtinget och många andra, att det inte vore något bra alternativ. Jag vågar hävda att rikspolitikerna nu idag vet en hel del mera om den pågående diskussionen opinionsmässigt här på Åland än de vad visste för bara en vecka sedan. Det är bra. Det är kopplat till det som jag sade tidigare, att landskapsregeringen för fram betydelsen av färjtrafiken som är beroende av skatteundantaget, dels beroende på export och import. Vi vill i varje fall tro att förståelsen för att göra ett gemensamt arbete för att lösa frågorna är större nu än tidigare.

Rent materiellt så är läget det att under förra finansministerns tid så inrättades en kontaktgrupp på tjänstemannanivå mellan mellan finansministeriet och landskapsregeringen. Vi vågar tro att när kommande möten genomförs så kommer det att ske under ett politiskt paraply, både från åländskt håll men också förhoppningsvis under ett politiskt paraply på rikshåll, så att vi skulle få både tjänstemannakåren och den politiska sfären att jobba åt samma håll.

Ledamoten Valve nämnde här att Moderaterna har lyft frågan mot finansminister Svantessons stab i Stockholm och det är alldeles utmärkt. Det är mycket bra. Inför den träffen, den delegation moderater som åker till Sverige, så har jag och ledamoten Valve fört diskussioner så att vi samordnar kunskapen och för fram samma budskap. Det är alldeles utmärkt.

I början av juni inbjuds de nordiska finansministrarna till Stockholm för ett nordiskt finansministermöte under ledning finansminister Svantesson. Jag jobbar mot målet att kunna lyfta de här frågorna med den svenska finansministern. I den allra bästa av världar så kunde man diskutera frågan mellan Finlands finansminister, Sveriges finansminister och den åländska vid det tillfället. Tack!

Tack, talman! Jag undrar hur det är med flyktingförläggningen, ersätts landskapet till fullo för den, med personal och alla omkostnader? Eller är samma problem där som det är med de ukrainska barnens skolgång?

Tyvärr, herr talman, så har jag inte kunskapen om det nu. Men den frågan kan vi ta reda på och svara på sen.

Tack, talman! Finansministern berörde förstås skatteundantag och skattegränsen i sitt anförande och berättade också lite hur man har tänkt jobba framåt, vilket jag uppskattar väldigt stort. Finansministern nämnde vid ett tidigare plenum att det hade kommit information om att den här omvägen till Arlanda eventuellt skulle försvinna till hösten. Kan finansministern redogöra någonting där? Har man fått någonting mera verifierat om den informationen stämmer?

Herr talman! Nej, tyvärr inte. Vi väntar fortfarande på svenska Tullverkets svar på det brev som vi skickade till Tullverket i samråd med Ålands näringsliv. Jag har ingen information om det här utöver det som jag sade vid ett tidigare plenum

Tack, talman! Vi väntar med spänning och hoppas förstås att detta går åtminstone ett litet steg i rätt riktning.

Finansministern nämnde också aftonskolan. Då vill jag också ta tillfället i akt och fråga, diskuterades det någonting med finansminister Purra kring den utlovade utredningen man ska göra? Har man kommit i gång med den? Är den på gång? När är den planerad? När ska den var färdig?

Herr talman! Den diskussion som fördes mellan mig och finansminister Purra så var inte i någon fråga inne på sådana detaljer och det var inte det som jag var ute efter under diskussionen. Det var ett skapande av relation där vi lärde känna varandra lite grann som personer, vilket jag själv tycker att är ett väldigt bra sätt att närma sig, åtminstone vid den första träffen. Mitt mål var att få henne att inta den politiska hållningen att den här frågan är viktig så att hon signalerar det budskapet vidare till sin förvaltning. Jag har fog för att tro att vi till den delen hade lite framgång.

Tack, herr talman! Tack för anförandet som sådant om betänkandet.

I mitt eget anförande talade jag uteslutande om utsläppsrätter och de intäkterna från utsläppsrätter som kommer att komma. Rederierna är ju skyldiga att betala utsläppsrätter redan det här året. Det är tal om tiotals miljoner euro om vi får vår beskärda del, som jag lite hoppas att vi får. Jag har läst meddelandet, jag vet var jag lämnade det här ärendet. Var ligger det just nu? Vi är i mitten på året snart och jag antar att de här pengarna borde flöda in, men jag vet inte. Kan finansministern upplysa något mera om denna fråga?

Herr talman! Jag har egentligen inte någonting annat att tillägga än det som min kollega, infrastrukturminister Gunell, här tidigare sade. Vi uppfattar att vi har behörighet på området, vi uppfattar att det är skäligt och rätt att vi får ta del av pengarna. Men samtidigt så finns det helt klart ett motstånd, det finns en andra sida som uppfattar att så inte är fallet. Jag utgår ifrån att det här är en fråga som vi får ta strid för.

Tack, herr talman! Det är ju tal om väldigt stora pengar. Jag har hört vad infrastrukturministern har för åsikt, vad de här pengarna ska gå till. Men är det någon diskussion som man mera har fört i regeringen eller ska det mera ses som ett uttryck från enskilda ministrar de saker som sägs om vart de här pengarna ska gå än så länge?

Herr talman! Jag tycker att infrastrukturminister Gunell har uttalat sig klokt i frågan. Jag tycker ändå att man ska tillämpa det gamla slitna uttrycket; "man ska inte skinna björnen innan den är skjuten". Sett ur finansministerns perspektiv så vill jag först säkerställa mig om att vi har pengar innan jag börjar fördela dem.

Tack, herr talman för ordet! Jag tänker besvara ledamoten Mika Nordbergs intresse för frågan om nationalitetsmärke på registerskyltar.

Jag vill bara först i anslutning till det tidigare replikskiftet säga att flyktingförläggningen på Åland är öppen för besök. Den tar säkert också gärna emot den obundna gruppen. Den är till 100 % finansierad från staten via Migri. Den har idag 14 anställda och nästan alla på förläggningen, till 95 %, är ukrainare. De hyr upp mycket bostäder på Åland. Det är en ganska generös finansiering som kommer från statligt håll.

Men tillbaka till trafikområdet och nationalitetsmärken på registerskyltar. Det här är säkert en fråga som har hanterats av tidigare regeringar också. Det går ändå ganska bra. Allt kan ju förstås gå snabbare, det önskar man ju alltid. Åland har haft en riktigt bra kommunikation med kommunikationsministeriet i riket. Nu är nästa steg att fatta ett formellt beslut om att skicka en anhållan till kommunikationsministeriet. De behöver be alla de stater som har tecknat under Wienkonventionen att notifiera avtalsparterna om att Åland också kunde få ett nationalitetsmärke, nämligen AX, att använda på våra bilregisterskyltar. Vi har goda förhoppningar att vi ska kunna komma i mål. Det har varit i mycket positiv anda som det här ärendet har löpt på tillsvidare. Tack!

Tack, herr talman! Gällande just trafikskyltarna, jag känner nu att jag inte ska fördjupa mig alltför mycket i denna fråga. Men tidigare så var det i alla fall så att Åland måste lämna Wienkonventionen för att sedan inträda med de nya nationalitetsbrickorna. Har det beskedet alltså ändrats nu? Vet ministern hur det står till med den detaljfrågan? Det ansågs väldigt byråkratiskt att lämna hela konventionen och alla de reglementen som hör till för att sedan återinträda för att vi ska kunna få det. Det är jätte positivt om man har kommit så långt nu att det räcker med att notifiera det.

Jag är inte till alla delar insatt i vilka kringelikrokar det här ärendet har tagit före min tid, men nu uppfattar jag att läget är sådant att underlagsmaterial är klart. Alla initiala förhandlingar med riket är klara och vi har processen klarlagd hur vi ska gå tillväga för att komma i mål.

Tack så mycket infrastrukturminister Gunell för klargörandet. Det som jag lite undrar över är FN-organet. Kommer själva godkännandet av användandet av AX i detta sammanhang att få ytterligare följdverkningar när det gäller att Åland kan använda sig av AX i andra sammanhang än i digitala och internet sammanhang? AX har ju tidigare inte riktigt varit en officiell status på det viset, utan det är någonting som har använts i internetvärlden kan man säga. Men i övrigt så tycker jag inte att AX har blivit verifierat på det viset. Är det här ett steg i den riktningen?

Tack, herr talman! Den utvidgade tolkningen av det hela kan jag inte uttala mig om. Det här handlar om att de bilar som är registrerade på Åland, i stället för FIN så ska det stå AX. Det är den notifiering som måste göras, att de andra länderna ger sitt godkännande att Finland inom sin republikens gränser har två olika nationalitetsmärken.

Talman! Min följdfråga blir då konkret, om nu kommunikationsministeriet förmår sig att försöka notifiera det här hos Wienkonventionen, kan ministern säga någonting om tidtabellen? Hur lång tid kan det eventuellt kan det ta? Är det ett år eller fem år? Vi vet ju att i andra sammanhang så tar det lite tid med sådana här konventioner.

Eftersom det är flera parter som ska svara så kan man nog misstänka att det inte görs på en kafferast, utan det kommer säkert att ta lite tid. Jag vågar inte uttala mig mera exakt om tidtabellen.

Tack, herr talman! Den här talarstolen har hört många ord om skattegränsen genom åren. Det är flera som har lovat att ordna den byråkratiska bördan den medför men hittills har väldigt lite konkret hänt i den frågan. Snarare har situationen förvärrats.

En sak behöver klargöras. Vårt skatteundantag är en logistikfråga för Åland och en nödvändighet för att vi ska ha regelbundna transporter – året om. Skulle detta undantag äventyras, kommer vi att isoleras och vara i behov av statligt subventionerade transporter. För mig är det inte en möjlig lösning för Åland.

Det är samtidigt en stor administrativ börda som läggs på åländska företag och privatpersoner. I sig är kanske varje tulldeklaration ingen stor sak, men när man måste göra många deklarationer varje arbetsdag och på alla varor du importerar, blir det på gränsen till vad som kan anses hållbart i ett företagande. Det läggs ner många arbetstimmar på dessa processer och jag har verkligen förståelse för irritationen som uppstår.

Egentligen har inte regelverken förändrats radikalt senaste året, däremot har processen digitaliserats. Det blir ett problem eftersom man då behöver följa regelverken fullt ut, istället för att som tidigare kunnat göra manuella bedömningar på de lokala tullkontoren. För Ålands del har detta blivit en kännbar förändring till det sämre.

Processen västerut har ändrat. Sverige sade den 29 juni 2023 upp avtalet i samförstånd med finska tullmyndigheten. Därmed försvann möjligheten att deklarera i hamnarna och det innebär det att import till Åland över skattegränsen har försvårats. Om man frågar de berörda är tolkningen entydig att man har tagit ett steg tillbaka i när det gäller byråkratin kring skatteundantaget.

Det pågår diskussioner, det sker konkreta kontakter igång men ännu kan man inte presentera konkreta lösningar. Det här tar tid tyvärr.

Vårt stora problem i detta är tydligt. Skatteundantaget kom till på initiativ av självstyrelsen, men hanteringen av administrationen är inte självstyrelsens behörighet. Därför blir vi en ”lobbyorganisation” i dessa sammanhang. Hade detta varit vår behörighet, hade vi löst problemen redan 1997 eller tidigare.

Talman, vad ska vi göra då? Finansministern redogjorde här för att det pågår diskussioner. Vi behöver samla oss inom lagtinget där vi enas om vägen framåt. Detta är ingen partipolitisk fråga, men vi har stor kompetens inom lagtingspartierna. Den kompetensen behöver vi sammanslå, sammanställas och arbeta gemensamt för komma framåt.

Den här landskapsregeringen har också påbörjat en djupare diskussion med berörda myndigheter. Men vi själva behöver ta den i alla tänkbara forum, påminna våra systerpartier om den här frågan och ha hisspresentation klar.

Vi behöver också ta upp en diskussion med finansministeriet. Det är som sagt nödvändigt att bevara skatteundantaget, samtidigt som vi vill förenkla administrationen. Ekvationen är inte helt självklar för de parter som ska ändra sina regelverk på andra håll.

Regeringen Orpo har i sitt regeringsprogram skrivit att de ska utreda administrationen kring skattegränsen. Det är en chans som vi behöver ta tillvara under mandatperioden.

Talman! Många har från den här talarstolen lovat att lösa utmaningarna kring skattegränsen. När inget händer uppfattas det som tomma ord! Jag tänker inte avge ett sådant löfte, men jag lovar att arbeta hårt med frågan. Jag hoppas att vi inom den här mandatperioden har lyckats förenkla både processer och administrationen. För min del tycker jag att det här borde vara en av Ålands viktigast frågor just nu. Tack!

Tack, talman! När kollegan Peter Lindbäck och jag, som Ålands EU-förhandlare i februari 1994, fick beskedet om att EU:s Coreper, dvs. EU-ländernas ambassadör, hade godkänt Ålandsprotokollet så visste vi att nu förestår en tid av fördjupning av allting. Vi trodde ju då att man i Helsingfors skulle ta modell från Island of Man, alltså gå in för det system där fakturorna var lösningen till allt. Vi hade ju vänner faktiskt inom dåvarande finansministeriet som var på samma linje. Men någonstans gick det här fel, och felet var ju att finansministeriets ledning aldrig godkände Ålandsprotokollet som sådant. Och det är där vi ser den problematik som följt oss under åren. Vi aldrig haft full uppbackning från finansministeriet och därmed via skatteförvaltningen. Men jag delar helt ledamotens åsikt om att nu måste vi nog samla oss till en kraftansamling.

Jo, det är precis som ledamot Jansson sade här, det är via finansministern som nyckeln är på något sätt. Trots att de uppenbarligen har haft en annan åsikt i många år så är det ändå dem vi behöver diskutera med och förklara hur det är.

Jag tror att det är viktigt i den här frågan också att förklara att det här gör vi inte enbart för vår egen skull, utan det är också så att hela Finland har stor nytta av att vi får ordning på det här. Den informationen behöver vi få fram på ett sätt som de tar till sig.

Jag tar fasta på det som ledamoten sade sist, det är inte bara Ålands ansvar utan det är hela Finland som gynnas av att Ålandsprotokollet kom till. Faktum är ju att Estlands problematik och delvis också hela Baltikums transportproblem löstes också genom Ålandsprotokollets tillkomst. Så det gäller att få en större uppslutning. På samma sätt som vi brukar säga, självstyrelsen kan inte vara bara ålänningarnas ansvar allena. Likadant är det med skattegränsen, det kan inte vara bara ålänningarnas sak att försöka kämpa emot de nackdelar, tyvärr, som följer av en alltmer digitaliserad värld också till den här delen.

Tack ledamot Jansson. Det känns tryggt att i den här salen så har vi både kunskap om aktuella utmaningar idag, hur det ser ut och hur det har sett ut, men även egentligen från början, hur det har gått till och hur diskussionen har varit. Jag ser fram emot att vi kan samla den här kunskapen, sammanställa den och kunna dra nytta av den i våra kontakter vidare.

Talman! Ledamot talade om skattegränsen och hur viktig den är för våra kommunikationer, transporter, Skattegränsen i all ära, lantrådet Sjögren nämnde i sitt huvudanförande att vi i dag har 14 avgångar jämfört mot tidigare 25.

Det är nödvändigt att vi bevarar undantaget, sade ledamot Ekström. Vi vet att klyftorna ute i vårt samhälle bland åländska företagare växer för och emot skatteundantaget. Hur ser ledamoten Ekström på att vi ska få de här klyftorna att minska?

Tack för din fråga. Jag är inte helt tydlig med vilka klyftor du menar? Jag tänker att ledamoten hänvisade till klyftorna mellan olika företag och vad man kan gynna, så att säga. I grunden varför jag sade att vi behöver hålla kvar skatteundantaget och varför det är viktigt, så är det grunden för vår kommunikation. Jag är helt övertygad om att skulle det på något sätt äventyras, så skulle det bli fråga om statliga subventioner lite som det är på Gotland till exempel. Då kanske 14 avgångar per dygn är någonting vi längtar tillbaka till, även om vi nu tycker att det har blivit sämre. Jag ser inte att det är en möjlig lösning att frångå det så länge vi har det, det tycker jag inte.

Jag ska precisera mig lite mera med klyftorna. Jag tror att just det som håller på att hända ute i vårt samhälle med skatteundantaget är att det blir problematiskt idag mer och mer för företagen att bedriva handel där ute. Sedan så minskar kommunikationerna och transporterna och det kommer färre folk hit. Det betyder att vi har färre inresande. Branscherna tappar, turismen har tappat 15-25 % i fjol. Det här kommer kanske att fortsätta.

Vi fick också höra i debatten häromdagen av näringsminister Josefsson att man inte har haft möten med några rederier och pratat om det här. Jag tycker att det är viktigt att man kanske också har en dialog för att få skattegränsen att fungera även med de rederier som transporterar folk till och från Åland och som faktiskt har en stor del med skatteundantaget att göra. Man bör belysa det mera.

Det är viktigt att hålla upp dialogen, det håller jag med om. Jag tror att också de är villiga till dialog. De kommer absolut att svara när vi väl vill prata med dem på riktigt.

När det gäller den här skillnaden som har dykt upp så är det precis det som vi behöver lösa. Problemet har att göra med administrationen kring det här. Den byråkrati som man bygger upp är inte hållbar. Det betyder ju också att då måste vi involvera finansministeriet för att kunna lösa det, för det är där som många av utmaningarna sitter.

Däremot när det gäller transporter så är man ju också beroende av det som företagare. Skulle vi under vissa perioder av året endast ha båtar över helgen så är det ett problem. Det skulle också vara ett jätteproblem för alla som bor på Åland. Den här logistiken tar vi lite för given, det är otroligt viktig att vi håller kvar den.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden omfattas?

Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.