Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare.

I egenskap av första vicetalman har det kommit på min lott att i korthet presentera betänkande nr 1/2024-2025 från självstyrelsepolitiska nämnden som blev klart i slutet av januari. Det är ett betänkande till följd av den redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor som landskapsregeringen har lämnat till lagtinget med stöd av 36 § arbetsordningen.

Inledningsvis vill jag läsa direkt några meningar som nämnden har som sina synpunkter. "Nämnden finner att det är fortsatt önskvärt att redogörelsen koncentrerar sig på självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur." Vad innebär detta? Jo, det handlar om självstyrelselagen, språket, förhållandet till Finland och Sverige, demilitariseringen och neutraliseringen, samt hembygdsrätt, näringsrätt och jordförvärvsrätt. Det är dessa självstyrelsepolitiska frågor som anses vara av väsentlig betydelse.

"Enligt nämndens mening bör Ålands demilitarisering och neutralisering och säkerhetsläget i Östersjön behandlas fristående från varandra i redogörelserna." Det här är några inledande synpunkter.

I nämndens betänkande har vi också en tyngdpunkt på en historisk tillbakablick när det gäller självstyrelselagsrevisionen. För den intresserade, eller för att väcka intresse även hos dem som inte arbetar med detta till vardags, kan man snabbt sammanfatta att vi sedan 2010 är inne på den åttonde arbetsgruppen som sysslar med självstyrelselagsrevision, vilket den självstyrelsepolitiska nämnden noterar. Detta började med Gunnar Jansson-kommittén år 2010, och nu, alldeles här 2025, tillsätter vi en kommitté som kommer att ledas av justitierådet Bygglin, som även ledde den sjunde gruppen. Nämnden påpekar att detta förstås är ett långsiktigt arbete, vilket jag håller med om.

Som en personlig reflektion vill jag också påpeka en god nyhet som, enligt min mening, inte tillräckligt ofta lyfts fram. Det handlar om den lyckade revisionen som var resultatet av den sjätte arbetsgruppen år 2019, det vill säga ändringen av ekonomikapitlet. Enligt mig, och många bedömare med mig, ger detta ungefär 20 miljoner euro ytterligare per år. Det nya systemet med skatter och avräkning är en otrolig framgång.

Numera brukar jag också roa mig med - även om man kanske inte ska påminna om eländet med elhybridfärjan och hur skadeståndet beräknas enligt domen - att räkna värdet av den här självstyrelselagsförändringen som blev klar 2019. Om jag minns rätt trädde den i kraft först 2020. Nuvärdet av den, enligt 15 års årlig avkastning och 2 % kalkylränta, blir ungefär 250 miljoner euro. Så mycket var den faktiskt värt, den revision som gjordes då. Jag vill inte på något sätt ta någon ära åt mig, jag var inte invald i lagtinget vid den tiden, men vi kan konstatera att det lagarbete som ledde fram till ändringen av en del av självstyrelselagen var väldigt framgångsrikt. Detta tycker jag borde lyftas fram oftare istället för olika negativa aspekter som ibland framhävs.

Vi lämnar den historiska tillbakablicken och den framgångsrika delrevisionen och fortsätter med några andra ärenden som ryms inom detta betänkande.

Näringsrätten har en stor tyngd här, nämnden anser att det är anmärkningsvärt att Högsta domstolen återigen fällde ett lagförslag som innehöll ganska tydliga språkbestämmelser. Dessa syftade till att skydda svenskans ställning på Åland och ställa krav på näringsidkare på Åland att använda svenska. Enligt nämnden, och förvaltningens bedömning, när vi gjorde försöket att ändra näringsrättslagstiftning, som Högsta domstolen fällde, så anser man att den här typen av regler existerar i andra EU-länder och inte strider mot EU-rätten på det sättet som Högsta domstolen anser.

Vi befinner oss alltså i en problematisk situation där vi inte lyckats få igenom en reviderad näringsrättslag med sådana bestämmelser som vi önskar. Detta är förstås också en del som behöver diskuteras inom ramen för den kommande självstyrelselagsrevisionen.

Jag vill också ge en personlig kommentar som inte står i betänkandet, men som jag uppmanades av någon medlem att nämna. Vi har klarat oss med dessa näringsrättsregler ganska länge, så som de är nu. De har också varit föremål för Högsta förvaltningsdomstolens bedömning.

Högsta förvaltningsdomstolen, som är den andra högsta domstolen i Finland, har sista ordet när det gäller att bedöma landskapsregeringens beslutsfattande inom ramen för befintliga rättsregler. Jag kan konstatera att det finns avgöranden som tyder på att Högsta förvaltningsdomstolen anser att landskapsregeringen har ganska fria händer att ställa villkor och krav på den som får näringsrätt på Åland, oavsett om det är tillfällig eller permanent näringsrätt.

Med dessa tröstande ord vill jag säga att det inte är helt kört. Vi har ganska stor makt att ställa krav på näringsidkare, såsom fallet är nu. Det är inte så att vi har någon enorm ko på isen bara för att vi inte i lag får in de här reglerna precis som vi skulle önska.

Betänkandet innehåller också diskussioner om säkerhetsläget, demilitariseringen och neutraliseringen. Jag går inte närmare in på det, men noterar att Åland och Finland blev medlemmar i NATO under år 2023, vilket var en viktig utveckling. Vi kan notera att vår demilitarisering och neutralisering, samt vår internationellt rättsliga ställning, inte förändrades till följd av NATO-inträdet.

Avslutningsvis vill jag ta upp några frågor om det svenska språkets ställning. Vi ska komma ihåg att det svenska språkets ställning på Åland är otroligt viktig och utgör hela grunden för vår självstyrelse. Det är viktigt att vi fortsätter att hävda språkets ställning och vikt. Ett exempel på samarbete kring detta är Ålands lagtings möjlighet att utse personer till folktinget, vilket kommer att ske här inom kort.

Med detta konstaterar jag att jag inte har mer att tillägga. Tack för ordet, talman!

Tack, talman! Tack, vicetalman Måtar för en intressant redogörelse.

Jag ska inte uttrycka mig något mera, men kring näringsrätten som ni hade personliga synpunkter på och vilka jag delar till många delar, så vill jag ställa en tilläggsfråga.

I betänkandet som handlar om språkfrågan inom näringslivet skrivs: "Särskilt då flera finländska företag som har etablerat sig på Åland inte erbjuder service på svenska."

Flera finländska företag? Jag undrar om den självstyrelsepolitiska nämnden har listat dessa företag som bryter mot denna bestämmelse? Jag känner till den debatt som har förekommit i media tidigare. Jag kan återkomma i nästa replik.

Tack, talman!

Ja, lagtingsledamot Juslin, texten är ganska abstrakt och allmänt skriven. Det verkar som att man inte har för avsikt att utpeka något särskilt företag. Jag kan inte heller dra mig till minnes att vi har diskuterat specifika företag. Istället har vi pratat om en allmän företeelse, nämligen att det har funnits brister i servicen på svenska hos någon eller några aktörer.

Det är väl det jag kan svara på det och någon lista känner inte jag till.

Tack, talman!

Tack vicetalman Måtar. Jag tänkte att det aktuella fallet kanske inte direkt handlar om finskt företag, utan snarare om ett danskt företag i grunden, där viss information på prislappar och hyllkanter inte är översatt till svenska. Jag undrar dock om detta är ett omfattande problem, eller om näringslivet redan har anpassat sig till de krav som ställs på det svenska språket på Åland?

Jag är erinrar mig även att en stor offentlig hälso- och sjukvårdsproducent på Åland har ett kassakvitto där det står "Kiitos käynnistä" eller något liknande. Kanske borde man se över sina egna organisationer också.

Tack, talman!

När det gäller service på svenska på Åland vill jag framhålla att de regler vi redan har troligen är tillräckliga för att hantera de situationer som kan uppstå. Jag uppfattar att detta kanske inte är ett enormt problem i nuläget, det går att hantera det. Detta har också varit nämndens inställning.

Det handlar dock också om principiella frågor. Vi behöver säkerställa att det som ska skötas på svenska verkligen görs på svenska här på Åland.

Talman!

Vi diskuterar idag den självstyrelsepolitiska nämndens betänkande gällande den redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor som landskapsregeringen tidigare överlämnade till lagtinget.

I egenskap av Ålands delegationsordförande i Nordiska rådet vill jag belysa det arbete som pågår kring Helsingforsavtalet samt andra viktiga självstyrelsepolitiska frågor som nu är aktuella.

För en vecka sedan deltog den åländska delegationen i ett möte i Köpenhamn. Ledamot Listherby och jag deltog som ordinarie medlemmar, medan ersättarna, ledamot Mattson och ledamot Fellman, också var på plats. Vi har som praxis att våra ersättare alltid deltar i årets olika möten, och vi har ett gott samarbete med den finska delegationen. Om de saknar en representant vid något tillfälle, kan våra ersättare fylla den platsen i utskott och sessioner. Det har fungerat utmärkt under åren och gör så fortfarande.

Under det senaste året har en stor del av arbetet i Nordiska rådet kretsat kring förändringar av Helsingforsavtalet. Åland har haft representation i den arbetsgrupp som tillsattes för detta ändamål, och jag har deltagit aktivt under min tid som medlem i rådet. Arbetet i gruppen har tidvis varit splittrat, och när beslut skulle fattas vid sessionen i Reykjavik kunde vi inte enas till hundra procent om hur de självstyrande områdenas situation skulle hanteras. Därför beslutades det att båda alternativen, som arbetsgrupperna hade tagit fram, skulle skickas till ländernas regeringar för vidare behandling. Vi var överens om att vi inte var överens.

I februari kom de första inspelen och svaren från regeringarna. En utredare ska nu utses för att bl.a. granska de juridiska aspekterna av ett möjligt fullvärdigt medlemskap för de självstyrande områdena i Nordiska rådet, utifrån respektive lands lagstiftning.

Från åländsk sida har vi tydligt uttryckt vårt stöd för Färöarna och Grönland i deras ambitioner, och om de ges möjlighet till fullvärdigt medlemskap bör vi också sträva efter detsamma för att undvika att hamna i en tredje klassens medlemskap inom det nordiska samarbetet. Vägen dit är dock lång, men jag hoppas att de nordiska länderna i dessa tider kan se värdet i ett starkare och mer enat samarbete.

Helsingforsavtalet innehåller förstås även andra delar som behöver moderniseras, bland annat språket, som idag känns föråldrat samt till exempel försvars- och säkerhetspolitik, civilsäkerhet, klimat och barn och ungas rättigheter mm. På den punkten råder dock ingen oenighet.

En annan viktig fråga som lyfts under året är benämningen av de självstyrande områdena. Frågan diskuterades i presidiet förra tisdagen, där jag som delegations ordförande, tillsammans med Färöarnas representant, framförde vår syn. Nu ska det samordnas med ministerrådet så att både rådet och ministeriet använder samma benämning. Jag tror att vi framöver inom det nordiska samarbetet kommer att benämnas som länder – redan idag talar man ofta om de åtta nordiska länderna.

Presidieplatser är också en fråga som diskuteras, och i den arbetsgrupp där jag representerar Åland har det initialt funnits stora skillnader i synen på en egen representation för de självstyrande länderna. Vissa menar att det bl.a. skulle skapa en obalans mellan partigrupperna och ge de små länderna för stor makt. Efter tisdagens möte har jag dock goda förhoppningar om att vi kan nå en lösning, och nu kommer en jurist att analysera de juridiska detaljerna och komma med förslag till temasessionen.

Talman! Det pågår just nu mycket inom det nordiska samarbetet, och vår närvaro där känns viktigare än någonsin.

I betänkandet lyfts också vikten av att Åland ges möjlighet att delta i Hagasamarbetet. Detta är något som vi fyra ledamöter i den nordiska delegationen ständigt lyfter vid alla möten och tillfällen. Grönland har hittills visat mindre intresse för att delta, men vi kommer att fortsätta arbeta för att Åland ska få en plats i detta viktiga samarbete. Som ett resultat av vår tydliga hållning kanske det nu är ett resultat vi nu ser att Åland fått en inbjudan att delta på det Nordefeco möte som hålls i Helsingfors i början av april i samband med temasessionen som Nordiska rådet håller där. Jag kommer att delta.

År 2026 är det Finlands tur att inneha ordförandeskapet i Nordiska rådet, och sedan i höstas har vi deltagit i arbetet med att ta fram ett ordförandeskapsprogram. Det är första gången Åland får medverka i att utforma ett sådant program, och det känns mycket positivt.

Inom Nordiska ministerrådet delar Finland och Åland ordförandeskapet detta år, och vi har därmed vid två tillfällen fått vara med och påverka innehållet i ordförandeskapsprogrammet. Nu hoppas vi att vårt deltagande ska bli en tradition även i parlamentet.

Vi har idag ett nära och gott samarbete med den finska delegationen och deltar regelbundet digitalt vid deras delegationsmöten, där vi alltid är inbjudna och där tolkning ordnas. Samarbetet känns överlag sammanhållet och framåtsyftande. Som ett led i detta har vi bjudit in den finska delegationen till Åland den 19 maj. Många av delegaterna är nya, och flera har aldrig besökt Åland tidigare. Det känns därför mycket positivt att få visa dem hur vårt samhälle fungerar.

I dessa tider känns det viktigare än någonsin att vi inom den nordiska familjen står enade och starka. Tack, talman!

Talman!

Ledamoten Holmberg-Jansson gör ett gott arbete som ordförande för den åländska delegationen i Nordiska rådet, tillsammans med övriga delegationsmedlemmar. Just nu pågår ett ganska stort arbete, särskilt gällande Helsingforsavtalet.

Jag skulle gärna vilja höra lite från delegationens ordförande, tillika ledamoten, om hur man ser på möjligheterna att flytta fram positionerna för den åländska självstyrelsen inom det nordiska samarbetet.

Hur ser ledamoten Holmberg-Jansson på frågor som att sprida kunskapen om Åland, att inkludera Åland i nordiska samarbeten och att gemensamt med de andra självstyrande områdena utveckla sin egen vardag?

Talman!

Allt det som ministern lyfter är frågor som vi dagligen, eller åtminstone alltid när vi träffas under delegationsmöten tillsammans med den finska delegationen, diskuterar. Det gäller även när vi träffar våra partikamrater i de olika grupperna.

Vi har ju den fördelen att vi har medlemmar i den socialdemokratiska gruppen, i mittengruppen och i den konservativa gruppen. Där märker jag att vi faktiskt kan implementera och göra skillnad i frågor där vi vill att man också ska lyssna på oss. Vi har en bred möjlighet att påverka.

Redan under förra mötet förra veckan märkte vi att det är en fråga som vi verkligen ville att man skulle tänka till kring, och det kanske också var den bild som förs vidare.

Talman!

Vi har en tradition av att ersättare även deltar i Nordiska rådet, och jag tror att det är både bra och viktigt. Att Norden arbetar tillsammans är av stor betydelse. Precis som EU behöver hålla ihop och knyta ännu starkare vänskapsband, är Norden vår närmaste familj i omvärlden. Det är därför bra att vi har en sådan strategi och att vi i dessa sammanhang kan lyfta fram Åland och den åländska självstyrelsen, samt de utmaningar och möjligheter som det medför.

Talman!

Det känns mycket positivt att den finska delegationen nu kommer hit. Tillsammans får vi möjlighet att visa dem hur Åland fungerar och förklara på ett annat sätt än vad som är möjligt vid korta möten under de nordiska mötena som hålls och vid teamsmöten. Att träffas personligen ger en helt annan dimension.

Vi har också diskuterat inom delegationen att som ett steg nummer två, kanske efter att Sverige har haft sitt ordförandeskap, bjuda hit den svenska delegationen. Vi vet att det finns en stor okunskap och en stor nyfikenhet kring Åland i Sverige.

Nu när vi sitter tillsammans med Finland och arbetar med ordförandeskapsprogrammet för 2026, har vi alla möjligheter att lyfta fram viktiga frågor och perspektiv som berör oss och Åland.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson för ett mycket bra anförande. Jag vill bara understryka det som delegationens ordförande i Nordiska rådet säger om det goda samarbetet med Finland och möjligheten för oss ersättare att delta.

Det här är verkligen en arena där Åland har möjlighet att delta i de stora politiska sammanhangen, och det är också en chans att lära sig hur det fungerar. Det var extra tydligt hur enade Norden stod tillsammans, och det var väldigt skönt att få vara i Köpenhamn och dela både glädje och oro med våra nordiska vänner.

Jag vill främst tacka och säga att jag understöder det som organisationsordförande säger. Jag tycker att det är så roligt att vi kan arbeta som ett team på nordisk nivå från Åland.

Talman!

När vi åker iväg på våra nordiska möten åker vi dit som ålänningar först, men vi har också möjligheten att påverka, diskutera och förklara i våra partigrupper, vilket är en bonus. När vi för fram frågor är det oftast som ålänningar vi gör det.

Det som är bra är att vi ger ersättarna möjlighet att följa med, och det är inte en självklarhet. Till exempel får inte Färöarna automatiskt träda in på någon av de danska platserna om en dansk ledamot inte är på plats. Här har vi ett så gott samarbete att ingen ifrågasätter det, och alla tycker att det är bra.

Talman!

Precis så är det. På den nordiska nivån får vi delta i den konservativa gruppen, socialdemokratiska gruppen och mittengruppen. Det tog en stund för mig, som relativt ny ledamot, att förstå hur upplägget var. Men där får vi också möjlighet att diskutera med våra likasinnade, samtidigt som vi representerar Team Åland.

Det ska bli spännande att se vart vårt samarbete leder och om vi eventuellt även kan få en presidieplats för Åland härnäst.

Talman!

Ja, just när det gäller presidieplatsen så har det varit en av våra käpphästar under det gångna året. Vi har diskuterat hur vi ska kunna hitta en möjlighet för de självstyrda länderna att få en chans att vara med i presidiet.

Nu är det så att varje gång en fråga som berör Åland, Färöarna eller Grönland behandlas i presidiet, har ledamot Listherby och jag möjlighet att delta på de mötena. Men det känns lite som att vi får komma in där och sitta på en bänk, och det känns inte helt okej. Det skulle vara bättre att kunna sitta där hela tiden, och egentligen ges den möjligheten redan idag. Men det finns ingen sådan tradition. Vi får delta endast när det finns ärenden som berör oss.

Tack, herr talman!

Jag vill understryka att jag också tycker att den åländska delegationen i Nordiska rådet gör ett bra arbete just nu. Att vi håller den åländska flaggan högt i de nordiska sammanhangen är jätteviktigt.

Det allvarliga läget som vi befinner oss i kräver ett starkt och enat Norden kring vissa specifika frågor. Vi behöver hålla enighet och samarbeta.

I de frågor som har diskuterats här tidigare, särskilt före Ukrainakrisen och i allmänhet, så är det också viktigt att ha ett nordiskt samarbete särskilt för Ålands del, så att vi kan luta oss mot och arbeta tillsammans med stora EU när det handlar om gemensamma frågeställningar. Den nuvarande krisen accelererar självklart detta arbete. Vi ska vara med i det arbetet.

Vi är små geografiskt sett och befolkningsmässigt. Men vi ligger mitt i Norden, vi är nästan "bullseye". Vi har en viktig roll som vi ska förvalta och utveckla.

Talman!

Jag håller helt med ledamoten. Jag brukar säga att den största vinsten med att vara med i BSPC och i Nordiska rådet är kontaktskapande. Det handlar om att lära känna personer, vilket gör det lättare att ringa, söka upp och få hjälp av dem.

Därför har vi också diskuterat vikten av att träffa och få hit den svenska delegationen, efter att vi har haft den finska delegationen här. Vi vill knyta de kontaktskapande nätverken ännu starkare. Jag känner idag att det finns en stor samsyn kring att vi ska samarbeta.

Vi är kanske inte helt överens ännu när det gäller deltagande i Haga-samarbetet och revideringen av Helsingforsavtalet, men jag tror att det kan spela oss i händerna. I den osäkra värld vi lever i ser vi att vi verkligen måste sluta tjafsa om småsaker.

Tack, talman!

En annan viktig aspekt är Ålands unika roll, som har funnits sedan länge. Vi ligger mellan två helt olika kulturer och fungerar som en brygga mellan det östnordiska och västnordiska. Språkgränsen går precis över Åland, och där behöver vi förvalta det ansvar vi har. Vi kan också vara ambassadörer för båda sidor.

Ålands egen säkerhet är avhängigt av våra grannländer och av vår närregion i stort. Det är viktigt att vi tar vara på chansen att bjuda hit dem, dela vår roll och synas. Om man syns, så finns man. Att sprida kunskap om Åland och vad vi står för är en mycket viktig uppgift just nu.

Talman!

Syns man, så finns man. Jag måste ge all cred till mina medlemmar i delegationen för att vi syns. Vi tar för oss, vi tar anföranden och vi tar repliker. Vi är inte rädda för att ta kontakt.

Det är så roligt att se att vi får den respekten bland våra vänner inom den nordiska familjen. Det är helt självklart att man lyssnar på Åland på samma sätt som man lyssnar på stora landet Sverige. När vi diskuterar svåra frågor behövs det lilla perspektivet i de här stora, svåra frågorna. Vi ser ibland saker på ett annorlunda sätt, och där blir vi kanske ibland en brobyggare.

Tack, talman!

Översynen av självstyrelselagen för Åland har pågått i snart 15 år. Efter förhandlingar mellan statsrådet och landskapsregeringen presenterades i februari 2019 en proposition som resulterade i att bestämmelserna om landskapet Ålands ekonomi skulle förnyas. Denna förändring godkändes av både riksdagen och lagtinget, vilket möjliggjorde att det nya sjunde kapitlet om Ålands ekonomi trädde i kraft den 1 januari 2021.

I mars 2023 tillsatte justitieministeriet en arbetsgrupp under ledning av Gustav Bygglin för att fortsätta beredningen av självstyrelselagen. I januari 2024 presenterade arbetsgruppen ett delbetänkande med förslag om administrativa ingrepp i den personliga friheten, bekämpning av smittsamma sjukdomar samt hörande av landskapsregeringen vid lagstiftningsarbete. I oktober samma år överlämnades det slutliga betänkandet som behandlade grundläggande frågor om förhållandet mellan grundlagen och självstyrelselagen, överföring av riksuppgifter till Åland och vice versa, landshövdingens roll och utnämning samt behörighetsfördelningen under undantagsförhållanden.

I självstyrelsepolitiska nämndens betänkandet framhålls vikten av att hitta lösningar för behörighetsfrågor i undantagstillstånd och hur dessa hänger samman med reformen av självstyrelselagen och beredskapslagen. Det är fortfarande en mycket aktuell fråga.

Resiliens, samhällets förmåga att stå emot och återhämta sig från kriser, har blivit särskilt relevant för Åland efter Finlands Natomedlemskap och det förändrade säkerhetsläget i Östersjön. Vår egen resiliens för olika krisscenarier är också en viktig diskussionspunkt för framtiden.

Talman! Finlands statsidentitet vilar på tre pelare: rättsstaten, det territoriella försvaret och diplomatin. Trots detta är det tydligt att diskussionen ofta fokuserar enbart på försvaret, medan diplomatin och frågor som rör autonomi och språkliga rättigheter lätt hamnar i skymundan.

I dagens osäkra säkerhetspolitiska läget är den långsiktiga diplomatin avgörande. Diplomati skapar förtroende, förebygger konflikter och bidrar till hållbara lösningar, vilket är viktigare än någonsin i en alltmer militariserad värld.

Ålands fredsinstituts tema för årets Kastelholmssamtal är också diplomati, och jag uppmanar alla som har möjlighet att ta del av dessa samtal.

Ålands status som ett demilitariserat och neutraliserat område kan spela en nyckelroll för att lyfta diplomatin tillbaka på agendan. Åland erbjuder ett konkret exempel på hur regionala säkerhetslösningar kan bli en del av en global strategi för fred och stabilitet.

I nämnden ser vi det som en prioritet att främja Ålands potential som en modell för konfliktbyggande diplomati och rekommenderar att kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen återupptar sitt arbete. En tydligare politisk vision för kontaktgruppen vore önskvärd, och nämnden betonar vikten av återkoppling till Ålands representanter i gruppen. Det är viktigt att konkretisera och definiera vilka problem som finns.

Samtidigt konstaterar vi i den självstyrelsepolitiska nämnden att Åland har en unik möjlighet att lyfta sin internationella status, till exempel genom det kommande ordförandeskapet i den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC), där Åland är värd för den årliga konferensen under 2025. Det är en mycket viktig plattform för att belysa Ålands ställning som en del av freds- och säkerhetsarbetet i Östersjöregionen.

Talman! Självstyrelselagen är inte bara juridik; den är också en garanti för det svenska språket. Åland borde vara en aktivare garant för det svenska språket i hela Finland. Åland är det enda helt enspråkiga svenska område i Finland, och denna särställning måste vi stå upp för och den måste respekteras. Tyvärr förekommer det brister i översättningar, korta tidsfrister och avsaknad av samråd, vilket är ett återkommande problem. Det är förståeligt att det glöms bort, särskilt när vi arbetar under hård tidspress, som vid undantagstillstånd eller andra akuta situationer. Det är dock ingen bortförklaring för att det inte ska fungera.

Jag vill också lyfta digitaliseringen som en ytterligare utmaning. Nationella system är ofta endast på finska eller engelska, vilket riskerar att underminera svenskans ställning. Det är viktigt att samarbetet kring digitalisering mellan Åland och Finland säkerställer våra språkliga rättigheter.

Talman! Jag minns att en tidigare ledamot i lagtinget, när jag var ny här, sa något klokt: att digitaliseringen då var det största hotet mot det svenska språket på Åland. Jag har haft tidigare diskussioner med minister Zetterman, och det verkar som att situationen har förändrats något. Det är avgörande att ålänningar kan använda alla tjänster på nätet på sitt eget språk.

På EU-nivå finns det också nya omfattande lagar, till exempel inom cybersäkerhet och AI, och ökade krav på Ålands integration med finsk lagstiftning osv.

Men vi måste alltid försvara vår ställning och rätten till det svenska språket. Det är varken kostsamt eller krångligt att ha ett nytt system med flera olika språk, så länge man är med från början.

Själva självstyrelselagen har präglats av en långsam och resurskrävande process. Det är tydligt att Ålandskommitténs ursprungliga vision om ett mer dynamiskt och flexibelt system inte alls har gått vägen. Att genomföra en stor reform kanske inte är den bästa strategin. Vi kanske i framtiden behöver fokusera på mindre reformer, en liten fråga i taget, så att vi kan visa konkreta framsteg, till exempel när vi satte det ekonomiska systemet i hamn, vilket var en stor framgång.

Vi på Åland måste också vara självkritiska i hur vi hanterar våra kontakter med Finland, men samtidigt hålla fast vid vår vision för självstyrelsens utveckling. Detta kan stärka förståelsen på rikssidan för Ålands faktiska behov.

Vi inom Socialdemokraterna har nu ytterligare intensifierat vårt samarbete med SDP i riket, och vi har fått en utsträckt hand. De vill verkligen inkludera Åland och hitta lösningar. Vi tar vårt ansvar i denna fråga, precis som vi gjorde när Camilla Gunell hade goda kontakter med dåvarande SDP-ordförande Antti Rinne. Mats Perämaas goda kontakter med Orpo spelade en stor roll när man informerade och reformerade det ekonomiska systemet.

Vi kommer att fortsätta arbeta för framsteg genom att hålla en ömsesidig dialog med Finlands statsministerparti, Socialdemokraterna, under kommande mandatperiod och de har ett genuint intresse för Åland i denna fråga.

Talman! Nämnden understryker i sitt utlåtande att samarbetet mellan Åland och Finland ska bygga på förtroende och dialog. Man kan tänka sig hur ett sådant här litet samhälle ska kunna diskutera och förhandla med Finland utan att behöva fundera på vilka strategier vi har.

Vi hoppas att alla partier i Ålands lagting, samt de partier som inte är invalda men som har ett systerparti i riket och goda kontakter, fortsätter arbeta framåt i denna fråga. Det handlar inte bara om juridiska åtgärder; det kräver också ett ömsesidigt engagemang för Ålands rätt att utvecklas på sina egna villkor. Tack!

Talman!

Min uppfattning när det gäller digitaliseringen är att vi byter spår. Vi ser en mycket större internationalisering överlag när det gäller IT-system. Finland och Sverige säger själva att de är alldeles för små för att genomföra AI-implementeringar och liknande, så engelska tror jag att vi får leva med. De andra frågorna kanske blir lite mer lindrigare.

Det finns åtminstone tre nivåer att beakta. Dels gränssnittet som visas utåt mot medborgarna, dels det system som man arbetar i, och sedan kodningen som ligger under ytan. Självklart behöver kraven vara olika baserat på dessa nivåer.

Frågan har också aktualiserats av mig på ett möte med IKT-ministern, tillika Ålandsminister Ikonen, även lantrådet har lyft upp den i språkrådet. Vi sammanställer information till riket för att göra vardagen lättare för både stora och små ålänningar.

Svaret gläder mig från minister Zetterman.

Jag har inte varit med i Ålands lagting särskilt länge; detta är min andra period. Tongångarna har förändrats, och jämfört med tidigare känns det som att lagtinget nu har en mer framåtsyftande inställning till självstyrelsen.

Diskussionen om hur vi ska kunna sköta dessa frågor utan att riskera vår språkliga särställning har blivit mer positiv. Jag ser faktiskt fram emot att detta kan ske. Vi betraktar situationen med nya ögon.

Talman!

Tack för många goda poänger.

Jag vill gärna nämna Moderat Samlings insats för det nya ekonomiska systemet, som ofta glöms bort. Utan vår medverkan hade systemet aldrig kommit igenom i riksdagen efter att Samlingspartiet hamnat i opposition. Tack vare våra kontakter lade Samlingspartiet ner sina röster i den andra riksdagsbehandlingen, vilket möjliggjorde att det ekonomiska systemet gick igenom.

Jo, tack för det. Det är ju bra att veta. Jag vet också att Moderaterna hade väldigt goda relationer.

Men som jag har fått förklarat för mig, var det särskilt de här två kontakterna som gjorde att det gick igenom.

Alla har väl sin egen historiebeskrivning. Det är inte så att jag menar att negligera Moderaternas medverkan.

Talman!

Nyckeln till åländsk framgång ligger i att vi alla lyckas dra åt samma håll och fokusera på samma frågor. Jag anser att detta är den väsentliga lärdomen i denna historia: att vi orkar fokusera och arbeta tillsammans. Det har varit många avgörande och viktiga kontakter mellan många partier som gjorde skillnad.

Jag tänker att vi bör "credda" de som "creddas" bör i den här frågan.

Värderade herr talman, lagtingsledamöter!

Arbetsordningen för Ålands lagting, främst dess 4 kapitel, innefattar bestämmelser om självstyrelsepolitiska nämnden, dess sammansättning, dess möten och dess yttranden.

Enligt 36 § 1 mom. i arbetsordningen för Ålands lagting ska landskapsregeringen i början av varje lagtingsår och därefter så ofta omständigheterna det kräver, lämna en skriftlig redogörelse till lagtinget över självstyrelsepolitiska frågor av väsentliga natur.

I arbetsordningens 36 § 2 mom. föreskrivs att innan en sådan redogörelse upptas till slutlig behandling i plenum så ska självstyrelsepolitiska nämnden avge ett betänkande i ärendet. Häri föreligger en måhända oreglerad problemställning.

Vid behandlingen av redogörelsen i nämnden föreligger en risk, eller en sannolikhet, att vissa ledamöter inte omfattar en viss målsättning som landskapsregeringen ger uttryck för i sin redogörelse, och eftersom nämnden som regel väljer att inte hänge sig åt ett röstningsförfarande huruvida en sådan landskapsregeringens målsättning är bra eller inte, så blir slutresultatet – såsom denna gång – att nämnden i sitt betänkande lämnar lagtinget och landskapsregeringen i ovisshet om huruvida den utpekade målsättningen omfattas av nämnden, genom att nämnden inte uttalar sig om den delen i landskapsregeringens redogörelse.

När så sker är det viktigt att lagtinget, på sätt eller annat, då nämndens berättelse behandlas i plenum, klargör sin åsikt om hur landskapsregeringen förväntas förfara beträffande den målsättning som landskapsregeringen gett uttryck för men som nämnden inte uttalat sig om, för om så inte sker så måste landskapsregeringen dra sin egen slutsats med anledning av den uteblivna ståndpunkten i nämndens betänkande inför lagtinget.

Beträffande den redogörelse som landskapsregeringen denna gång lämnat till självstyrelsepolitiska nämnden finns inget att anmärka på, snarare tvärtom; den är till samtliga delar heltäckande och informativ.

Beträffande den nu föreliggande berättelsen som självstyrelsepolitiska nämnden har överlämnat till lagtinget för behandling, så är även det ett bra och välformulerat dokument, dock med den bristen att nämnden i sitt betänkande väljer att inte uttala sig om landskapsregeringens ambition att intensifiera sina ansträngningar för att Åland ska erhålla ett associerat medlemskap i Världshälsoorganisationen WHO. Syfte är att stärka Ålands position inom folkhälsoarbetet och för att underlätta anpassningen till internationella hälsostandarder.

Självstyrande områden som är associerade med WHO, bland annat Färöarna och Grönland, kan dra nytta av medlemskapet genom tillgång till WHO:s databaser, forskningsresultat och resurser.

Det att självstyrelsepolitiska nämnden valde att i sitt nu föreliggande betänkande avstå från att uttala sig i denna sak berodde på att en minoritet inom nämnden ansåg att denna landskapsregeringens ambition om ett associerat medlemskap i WHO borde nedprioriteras, bland annat på grund av marginell nytta och förmodligen, oproportionerliga kostnader.

Liberala lagtingsgruppen och jag vill för sin del framföra sitt fulla stöd för landskapsregeringens målsättning att uppnå ett associerat medlemskap i WHO, med de motiveringar som landskapsregeringen har framfört i sin självstyrelsepolitiska redogörelse inför nämnden.

Värderade herr talman! Därefter en sak som bör anses ha tillräcklig anknytning till det nu behandlade ärendet gällande självstyrelsepolitiskt viktiga ärenden.

Den senaste tidens händelser i vår omvärld och i vårt närområde börjar bli alltmer hotfulla också för Ålands del.
Det är nu dags att landskapsregeringen och lagtinget som ett första steg aktivt börjar arbeta för att Rysslands konsulat på Åland ska stängas. Den ryska björnen är en alltmer oönskad invasiv art som inte hör hemma inom vårt självstyrda, demokratiska, fredsälskande och demilitariserade Åland. Om inget görs finns det en risk att Ålands grundvärderingar och status kan bli den ryska björnens nästa ödesmättade måltavla. Tack för ordet!

Talman!

Jag är glad att den liberala lagtingsgruppen också ser nyttan av att vi har ett associerat medlemskap i WHO. Det här är en fråga som vi från moderat sida har drivit. Det var också en viktig punkt under den förra landskapsregeringen, när vi hade olika diskussioner kring detta.

Med tanke på att det finns länder som hotar eller planerar att lämna WHO, är det ännu viktigare att vi blir fler som kan delta i diskussionerna om dessa viktiga frågor.

Tack, herr talman!

Hållbart Initiativ stöder arbetet med att göra Åland till en associerad medlem i Världshälsoorganisationen. Det är viktigt att understryka detta, särskilt i dessa tider när det finns röster från andra delar av världen som föreslår att man ska dra sig ur organisationen. Jag vill verkligen betona detta.

Jag hoppade till angående det som ledamoten Lindbäck nämnde, nämligen att han önskar att vi ska arbeta för att stänga det ryska konsulatet här på Åland. Jag förstår att detta är den liberala linjen, att vi ska sträva efter detta. Men vad tror ledamoten Lindbäck att det kan få för effekter på demilitariseringen?

Jag höll inte ett gruppanförande, utan det var min högst personliga åsikt. Det är ett uttryck för det jag känner efter den senaste tidens händelser. Jag är inte så säker på, och jag har inte heller noggrant undersökt, vad en eventuell hänvändelse från självstyrelsens sida till utrikesministeriet skulle innebära. Jag funderar också på vilka fördelar och nackdelar det kan medföra. Det kanske mera är ett uttryck för vad jag känner idag.

Tack, herr talman!

Då får vi anledning att höra mera om ledamot Lindbäcks tankar kring detta i självstyrelsepolitiska nämnden eller i ett annat passligt forum.

Värderade ledamot Röblom!

Jag har självklart för avsikt att mera noggrant sätta mig in i vad som är möjligt och vad som inte är möjligt, samt vad som är klokt och kanske inte klokt.

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindbäck. Jag vill tacka er för ett mycket entydigt anförande angående ståndpunkten kring det ryska konsulatets framtid i Mariehamn. Jag är helt enig med er. Jag noterade också att ni nämnde den liberala lagtingsgruppen. Jag tycker att det är något vi ska arbeta för i framtiden, men på en diplomatisk väg.

Jag kanske klargjorde att man måste se lite noggrannare på situationen.

Jag tycker ändå att det ryska konsulatet egentligen inte hör hemma på Åland längre, särskilt med tanke på den historiska bakgrunden.

Vilket syftet uppfyller konsulatet eventuellt idag och vilka syften kan man befara att det uppfyller idag?

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindbäck. Den här statyn i stadshusbacken har även ett symbolvärde som jag tycker att Mariehamns stad skulle kunna diskutera när det gäller dess placering.

Talman!

Jag tror att det är lätt att konstatera att vi delar samma känsla kring vad som händer i Europa. Men om man kopplar över från känslor och istället fokuserar på förnuft, så kan man notera att statsmakten, det vill säga statsrådet, har genomfört en utredning om det ryska konsulatet. I denna utredning avråder man uttryckligen från det, med olika argument. Statsmaktens sakkunniga avråder baserat på hur internationell diplomati fungerar.

Dessutom har vår president lyft fram vissa praktiska utmaningar. Så jag undrar: Gör ledamoten Lindbäck en annan bedömning än den som presenteras i utredningen och av republikens president?

Skulle jag ha fått den här frågan för två veckor sedan så skulle jag förmodligen ha nöjt mig med att hänvisa till vad utrikesministeriet, som gav sin ståndpunkt för ett antal månader sedan, kanske till och med längre tillbaka, kom fram till.

Men efter den senaste veckan och de händelser som inträffat under de senaste veckorna är jag inte alls säker på att utrikesministeriet och republikens president idag skulle ha samma ståndpunkt som de tidigare uttryckt.

Det har skett så pass radikala förändringar i vår omvärld, och vi har alla följt dem på nära håll. Därför är det högst oklart hur utrikesministeriet och republikens president idag skulle se på det ryska konsulat och deras närvaro på Åland.

Jag måste konstatera, talman, att det sistnämnda är spekulation. Vi har en utredning som är beställd av statsrådet och republikens president. Det är den som gäller, och så har det också kommunicerats till självstyrelsens organ.

Jag måste säga, även om ledamoten Lindbäck var tydlig med att detta är ledamoten Lindbergs personliga åsikt, så lämnar detta anförande många frågetecken kring vad den liberala linjen är i denna fråga.

Värderade ledamot Wille Valve!

Som jag sade tidigare, detta är mitt personliga anförande till denna del.

Det var på den liberala gruppens vägnar som jag uttalade mig om den självstyrelsepolitiska nämnden berättelse och vad jag anser att där saknas.

Den andra delen baseras på min kunskap och kännedom om framför allt demilitariseringen.

Jag tar mig friheten att uttrycka mina tankar och åsikter om vad utrikesministeriet eventuellt skulle kunna komma fram till i dagens läge. Vi befinner oss i en tid av allvarliga och ödesmättade förändringar i världen och det är inte alls säkert att man i Helsingfors längre anser att det ryska konsulatet har ett berättigande på Åland.

Värderade talman, kollegor!

I en värld där det stormar är det viktigare än någonsin att stolt värna, bevaka och utveckla vår unika självstyrelse.

Jag är stolt över att vara en del av vår självstyrelse och vill se att självstyrelsen värnas och utvecklas samtidigt som arbetet inom ramen för självstyrelsen självklart ska granskas, nagelfaras och kritiskt ifrågasättas. Vi ska i alla lägen använda vår självstyrelse till att förbättra vardagen för ålänningarna och därmed även bidra till att skapa en stolt åländsk identitet för alla som vill vara en del av vårt självstyrda samhälle. Ett samhälle där vi värnar om Åland, varandra, åländsk historia, traditioner och där vi tar tillvara våra unika förutsättningar i det skärgårdssamhälle vi lever i.

Vi ska gemensamt verka för och bidra till att vi under denna mandatperiod ska kunna fira en uppdaterad och modern självstyrelselag – men för att göra det krävs att var och en av oss respekterar självstyrelsens grunder i varje läge.

Vi ska vara stolta över egensinnighet, Ålands-andan och allt vad vår självstyrelse ger oss möjlighet till. Vi ska bidra till omvärlden som ett föredöme med vår självstyrelse, demilitarisering och neutralisering. Vi ska lyfta Ålandsexemplet som en föredömlig lösning för fred och en möjlighet för andra regioner i omvärlden. Vi ska vara outtröttliga i arbetet med den fortsatta revideringen av självstyrelselagen, och vi ska inte heller ge upp vår kamp om vår rättmätiga plats i EU-parlamentet som utlovats gång på gång. Utan denna plats är det ett faktum att självstyrelsen urholkats efter EU-inträdet, och den kompenserar inte allt – men den kompenserar en liten del och är av yttersta vikt. Platsen i parlamentet handlar också att få Finland att visa respekt för det självstyrda landskapet och dess betydelse för såväl vårt land som Europa.

I detta meddelande ägnas, klokt, en stor del av texterna till vårt i lag garanterade svenska språk. Det svenska språk som vi i ålänningens sång säger att ska klinga högt och som vi kämpat för att bevara.

Resonemanget i meddelandet om det svenska språkets betydelse, och vår rätt att använda vårt svenska språk är viktigt och jag kan skriva under det resonemanget vilken dag som helst.

Men av samma anledning är jag tvungen att komma med pekpinnar till landskapsregeringen gällande dess roll i att bevara vårt svenska språk.

Under det gångna året har vi sett att regeringen Sjögren vid flera tillfällen medvetet gjort avsteg från hur landskapsregeringen bör agera. Vi har en beställning av en rapport inom projekt Sunnanvind, vilken enbart togs fram på engelska – något som lantrådet försvarade med att det var affärsspråk. Må så vara – men ett avsteg från självstyrelsen är det utan tvivel.

Vi har ett avtal om donationen till Ukraina som enbart togs fram på engelska och Ukrainska – varför inte svenska och ukrainska, respektive parts språk?

Ytterligare ett exempel är avtalet mellan landskapsregeringen och Gasgrid där man accepterar engelska som språk. Varför? Gasgrid är en del av den offentliga finska statsapparaten, vare sig man vill se det eller inte. Steg för steg nedmonterar regeringen Sjögren det svenska språkets betydelse.

Att engelska är ett praktiskt kommunikationsspråk råder det inga som helst tvivel om, inte heller att språk är en rikedom som inte är tung att bära – men landskapsregeringen får inte tumma på självstyrelsens grunder, inte heller när intentionen är god.

Minns också att undvika finlandismer, högsvenska och liknande i lagförslag och meddelanden. Varje gång vi gör detta så backar vi ett litet steg från den åländska identiteten som våra förfäder jobbat hårt för att både utveckla och bevara.

Min hälsning till landskapsregering är; skärpning, bättre kan ni – det vet jag. Led genom att föregå genom gott exempel och respektera vårt svenska språk.

Låt oss hålla den åländska fanan högt, låt oss vara tacksamma över vår självstyrelse, låt oss vara stolta över vårt svenska språk och låt oss gemensamt förvalta och utveckla vårt samhälle i enlighet med självstyrelsens fundament.

Låt vår åländska ö-grupp bli en oas i en allt oroligare värld där vi har trygghet, sunt förnuft, glimten i ögat, medmänsklighet och en massa jävlar anamma. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Svenska språket är en av grundpelarna för självstyrelsen. Det är en viktig del av att bevara vårt svenska språk och att kunna kommunicera i vårt eget land. Vi får inte heller bygga ett fängelse för oss själva. Vi måste se till att utveckla självstyrelsen på ett sätt som gör att vi kan delta i internationella sammanhang och samarbeta med internationella aktörer som använder engelska som arbetsspråk.

Jag anser att det är viktigt att förstå denna skillnad. Vi måste utveckla självstyrelsen och arbeta på ett sätt som möjliggör vårt deltagande i internationella samtal, istället för att stänga oss ute från dem. Jag tycker inte att vi ska ägna oss åt någon form av isolationism. Det är viktigt att ha en tydlig definition av vad vi pratar om och i vilket sammanhang. Är det till vår fördel eller nackdel? Ska vi bygga ett fängelse för oss själva där vi endast får använda svenska? Som ett skandinaviskt land kan vi hantera engelska mycket bra.

Tack, fru talman!

För min del är saken väldigt enkel. Svenskan ska alltid ligga i första rummet. Det är vårt ansvar som representanter för självstyrelsen att värna om det svenska språket. Om vi sedan väljer att komplettera med andra språk, så är det en helt annan fråga. Men i detta fall har vi inte valt att komplettera. Vi har valt att enbart använda engelska i flera av dessa fall, och det tycker jag är beklagligt. Jag anser inte att detta är i linje med vår självstyrelse.

Jag vill värna vår självstyrelse, jag vill värna om vårt svenska språk och jag vill utveckla självstyrelsen.

Tack, talman!

Efter att ha varit aktiv i Ålands lagting i över 20 år är det väldigt sällan man blir förvånad, åtminstone jag. Men efter att ha lyssnat på ledamot Peter Lindbergs anförande här för en liten stund sedan, måste jag säga att jag blev väldigt förvånad.

Jag hade förmånen, eller kanske inte förmånen, att vara lantråd under pandemin och de svårigheter som rådde då. Jag hade också förmånen, eller inte, att vara lantråd i samband med Finlands inträde i NATO och de diskussioner som fördes, inte bara med representanter för regeringen och utrikesministeriet, utan också med rikets president. Jag har det största förtroende för statsledningen i Finland. Jag har alltid haft ett stort förtroende och jag har det fortfarande.

Om vi tittar på redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting, skriver landskapsregeringen i sitt meddelande:" Diskussionerna om Ålands demilitariseringen och neutralisering, samt om Rysslands konsulat på Åland, har varit intensiva under året, vilket inte är oväntat med tanke på det försämrade säkerhetspolitiska läget."

Det var också av den anledningen, när diskussionens vågor gick så höga i Finland, som den dåvarande rikets president begärde en juridisk utredning från utrikesministeriet rörande Ålands folkrättsliga ställning och de folkrättsliga aspekter som gäller Rysslands konsulat.

Vill man sammanfatta detta kort och koncist kan man säga att Åland inte har begärt att få ett ryskt konsulat hit. Åland har överhuvudtaget inte varit inblandat i den diskussionen. Diskussionen om det ryska konsulatets vara här på Åland fördes mellan republiken Finland och dåvarande Sovjetunionen. Ingen frågade vad Åland tyckte, Åland var ett objekt.

Det är så, bästa ledamöter, att den som har ingått ett avtal också är den som har möjlighet att förändra det. Detta är väldigt viktigt med tanke på det säkerhetspolitiska läget, så att vi inte själva klampar in i något och ställer till det.

Ska vi börja här i Ålands lagting och agera utifrån våra känslor, så tror jag att vi är ganska många här som har många synpunkter om både det ena och det andra.

Men med tanke på Ålands demilitarisering och neutralisering, samt det säkerhetspolitiska läget, så är det väldigt viktigt att vi som parlament står rakryggade och håller fast vid de grundprinciper som alltid har varit viktiga. Det vill säga att avtal som ingås ska hållas. Avtal som man vill förändra ska de avtalsparter göra som har ingått avtalet.

Jag har inte för avsikt att rikta någon kritik mot ledamot Peter Lindbäck. Var och en talar efter sitt eget gottfinnande här i Ålands lagting. Men jag måste säga att jag är förvånad med tanke på den otroliga erfarenhet och kunskap som ledamot Lindbäck innehar, som tidigare kansliminister vid Ålands lagting och också som statens högsta tjänsteman här på Åland i form av landshövding. Men var och en talar utifrån det man själv tycker.

Nu går jag över till det jag egentligen hade tänkt säga. Jag har lite tid kvar.

Jag tycker det är bra att Ålands landskapsregering har sett vilket otroligt fint arbete Ålands representant i Helsingfors gör, och att man nu förlänger det mandatet fortsättningsvis. Det vi kanske borde fundera på är hur otroligt mycket en person har kunnat göra där, så vad skulle eventuellt två personer kunna åstadkomma? Det finns ju oändligt mycket fotarbete som fortsatt behöver göras, men jag tycker det är mycket bra gjort av Ålands landskapsregering.

Skrivningarna kring både Högsta domstolen och näringsrätten och svenska språket, när man från högsta domstolens sida nu väljer att övertolka det som EU egentligen godkänner och det är inte en bra signal. Det gör också att vi behöver vara på tårna betydligt mer.

Det som jag hade hoppats kunna fråga landskapsregeringen om, men som nu inte har möjlighet att delta i just för tillfället i den här debatten, rör sjöfartens införlivande i EU:s utsläppshandelssystem. Vi vet att den åländska sjöfarten står för en väldigt stor del av utsläppen, eftersom vi har en stor flotta. Då vore det rimligt att de pengar som nu ska komma in också kommer Åland till godo, så att vi kan satsa på förnybar energi. Men det kommer säkert andra tillfällen när den frågan kan ställas.

Med dessa korta ord vill jag säga att det har varit intressant att som ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden följa de diskussioner som har förts där. Det har varit både högt och lågt, men det finns ett stort och starkt intresse, enligt mitt sätt att se det, från alla ledamöter att verkligen bidra till en utveckling av Ålands självstyrelse. Tack!

Talman!

Jag vill ge ledamoten Thörnroos mitt fulla understöd. Det är sådana tider som borde stämma till eftertanke, och vi behöver inte fler utspel av det slag som vi hörde nyss.

Vi behöver inte heller bidra till mer förvirring eller spekulation. Republikens president klargjorde tydligt vad som gäller under riksdagens frågestund för bara några dagar sedan.

Tack ledamot Wille Valve. Vi har en stark samsyn där.

Värderade fru talman!

Ledamot Veronica Thörnroos, jag sitter inte här som en före detta kanslichef eller som före detta landshövding. Jag sitter här som lagtingsledamot och lever i nuet.

Det ryska konsulatet på Åland tillkom på Sovjetunionens krav som en del av fredsslutet efter vinterkriget. Dess uppgift var uteslutande att kunna övervaka att Finland efterlevde den åländska demilitariseringen. Jag har fog att ifrågasätta om det ryska konsulatet på Åland idag uppfyller den uppgiften, eller om de måhända sysslar med andra uppgifter.

Jag tar mig friheten att framföra den åsikt jag har. Jag är också mycket medveten om vem som i sista hand avgör den här frågan, Republiken Finland, alltså Finlands regering. (… taltiden slut).

Talman!

Jag är, liksom ledamot Peter Lindbäck, hyggligt väl förtrogen med historien och varför vi har ett ryskt konsulat här på Åland. Precis som ledamoten Lindbäck är jag helt överens om att det inte var Åland som ingick i avtalet, utan att det avtalet ingicks mellan Republiken Finland och Sovjetunionen.

Värderade ledamot Thörnroos!

Man kan fråga sig om det var ett avtal som ingicks eller om det var ett avtal som påtvingades Republiken Finland.

Som sagt, jag anser mig ha rätten att uttrycka denna åsikt. Jag ställer inte krav på att ryska konsulatet ska stängas, men jag har rätt att tycka att det borde stängas.

Talman!

Jag delar den syn som ledamoten har, det vill säga att vi har yttranderätt här i Ålands lagting.

Tack, talman!

Jag vill ge beröm till ledamot Thörnroos för det hon anförde här. I de tider vi lever i idag behöver vi mer diplomati, inte mindre. Diplomati är dessutom temat för de kommande Kastelholmssamtalen, och jag hoppas innerligt att man lyckas fokusera på det ämnet snarare än på känslor.

Fru talman!

Tack, ledamoten Thörnroos, för ditt anförande. Du lyfter fram Ålands representation i Helsingfors och vikten av att vi har många fötter att stå på samt olika samarbetsformer.

Men jag undrar om man någon gång har övervägt att vända på steken, att skulle Helsingfors kunna ha en representation på Åland? Tror ni att det skulle vara möjligt? Eller är det bara jag som inte känner till alla de alternativ som har prövats tidigare? Detta var bara en fråga.

Tack, talman!

Tack för frågan. Ibland kan det vara bra att inte känna till alla stenar som har vänts eller inte har vänts. Det är absolut ingen dålig idé, och det är något som landskapsregeringen kan ta med sig i sina diskussioner med statsledningen i Helsingfors.

Det finns ju ett visst tjänstemannautbyte, men jag tror inte att man har diskuterat en permanent plats här. Mig veterligen har det inte förts några sådana diskussioner, men jag tycker att det är en fräsch idé.

Jag har på senare tid börjat intressera mig mer för sådana här frågor och har haft en tankegång kring hur man ska få kommunikationen att flyta bättre.

Inom historien har det också att göra med vilka som är representerade i olika partier. Det verkar som om det inte alltid är rätt personer på rätt plats, vilket kan orsaka slitningar beroende på personkemi och liknande.

Jag tror att det är väldigt viktigt att se till att allt sker på ett professionellt sätt, med rätt personer på rätt plats. Såsom vi nu har representation i Helsingfors, kanske man också skulle överväga att ha en bättre förankring här någonstans i huset, någon som skulle ha den uppgiften på ett professionellt och inte ett på politiskt sätt.

Talman!

Det är en intressant idé. Ledamotens parti är med i Ålands landskapsregering. Det finns därför alla möjligheter att föra diskussionen om en politisk politruk här på Åland också.

Tack, fru talman!

Jag tänkte egentligen bara stanna vid det som nämnden understryker i sitt betänkande, nämligen vikten av diplomati och att lyfta Ålandsexempel i alla sammanhang där vi har möjlighet.

Vi som följer de internationella nyheterna ser vad som sker i vår omvärld, så tror jag att ordet diplomati är mer aktuellt än någonsin.

Det är vår uppgift, som Åland, att vara ett exempel på en fredlig lösning på en potentiellt väpnad konflikt. Vi må vara små i storlek och befolkning, men vi är ett starkt exempel på fred.

I betänkandet nämns att Åland just nu har ordförandeskapet i den parlamentariska Östersjökonferensen, förkortat BSPC, och jag är sedan augusti ordförande för denna konferens. Den består av representanter från tio nationella parlament, sju regionala parlament och fem parlamentariska organisationer.

Under det senaste året har mycket fokus inom BSPC legat på säkerhetsfrågor och hybridhot. Här på Åland har vi ett stort intresse för dessa frågor, till exempel den ryska skuggflottan med olika oljetankers som seglar till och från Ryssland förbi våra vatten. Dessa oljetankers är ofta svåra att identifiera när det gäller ägande och försäkring, och de är inte alltid i bästa skick. De utgör en flytande miljökatastrof, och risken är överhängande. Dessutom är det ett sätt för Ryssland att bryta sanktionerna genom att transportera material på det viset. Detta är något som BSPC har fokuserat mycket på och det finns även ett intresse på Åland, med tanke på hur nära det ligger oss.

Inom BSPC finns en arbetsgrupp som fokuserar på energisäkerhet, självförsörjning och motståndskraft. Lagtingsledamot Benny Pettersson ingår i denna grupp och gör ett gott jobb.

Jag hade glädjen att leda ett möte med styrelsen för BSPC i Bryssel härom veckan, där vi diskuterade med EU-parlamentariker. Det aktuella läget internationellt oroar både EU-parlamentarikerna och BSPC:s egna parlamentariker.

Inför den konferens vi planerar att hålla på Åland i augusti finns säkerhetsaspekterna med i programmet, både vad gäller säkerhet i bred bemärkelse och säkerhet för Östersjöns miljö, med tanke på matsäkerhet, fiske och allt vad det innebär.

Från den åländska delegationen har vi varit noga med att vi i alla sammanhang lyfta fram vikten av fred. Vi behöver fler fredsexempel i världen, inte färre, särskilt i dessa tider när retoriken lätt blir militariserad. Det handlar inte bara om retorik, utan också om åtgärder inom det militära, vilket följer av en militariserad retorik.
Då är det viktigt att påminna om vad det egentligen handlar om: att skapa fred.

Den uppmaning som finns i betänkandet om att lyfta Ålands potential som modell för konfliktbyggande diplomati tas på allvar av delegationen till BSPC, och vi hoppas kunna genomsyra hela konferensen här på Åland i augusti med detta budskap. Tack!

Talman!

Jag blev lite inspirerad.

Självstyrelsepolitiska frågor känns ibland lite onödigt högtidliga och pretentiösa, och det kan väl hända att vi tar oss själva på väldigt stort allvar när vi sitter i timmar och funderar på kommatecken och ordval i olika dokument.

Samtidigt är det vår rätt. Det är vår regelbaserade ordning, vår lagstiftning och respekten för vår särart.

Jag är inte så väldigt patriotiskt lagd, jag tycker att självstyrelsen finns till för sina medborgare, inte tvärtom. Men i tider som dessa, där en president för ett land med över 40 miljoner invånare förnedras inför öppen ridå som gäst i ett annat land så blir jag lite rörd och lite stolt över att vår plats i Finland och i Norden präglas av respekt och samarbete även när vi har olika åsikter och det har vi ofta.

Vi är lite frustrerade ibland över att den nya självstyrelselagen inte är klar, att vi satt så mycket tid och arbete på den. Betänk då, att det har Finland också. Vi har en lång rad politiker och tjänstemän i Finland som varit med på samma möten och i samma arbetsgrupper år efter år och fortfarande inte gett upp. Det finns ingen regeringen i Finland som har sagt "nu struntar vi i den här självstyrelselagen." Varje regeringen som har varit med om arbetet har sagt "vi försöker igen, vi tillsätter en ny arbetsgrupp eller en ny kommitté och så går vi vidare." Det är styrkan med vår självstyrelse, den är så elastiskt att den inte ger upp.

Det jag har lärt mig under åren är att det finns mycket verksamhets- och påverkansutrymme både i det nationella och det nordiska samarbetet, bara man orkar göra jobbet. Det tycker jag att flera har gett uttryck för idag. Det är vårt ansvar här i lagtinget att göra jobbet.

Jag är jätteglad att vicetalman Måtar lyfte framgångarna med den ändring av det ekonomiska systemet som gjordes i självstyrelselagen, och som faktiskt var ett resultat av att stjärnorna stod i rätt position på flera sätt. Det fanns ett lägligt påtryckningsmedel, goda kontakter och fingertoppskänsla i stunden. Det tydliggör att självstyrelsens politiska manöverutrymme växer med vårt eget engagemang och arbete, och att både passivitet eller aggressivitet har ett negativt politiskt pris.

Jag vill kort kommentera ledamot Lindbäcks lite överraskande utspel. Det är absolut så att alla kan säga sin åsikt i alla frågor i den här salen, men vi tycker inte att det är rätt läge nu att gunga den här båten. Ju mer andra skriker desto sakligare behöver man vara och desto mera behöver man tänker efter.

När vi i sammanhang med Fredsinstitutet har diskuterat den här frågan så har slutsatsen tydligt varit: Diplomati är bäst på den lägsta möjliga nivån. Börjar vi jobba för att få bort det ryska konsulatet i Mariehamn, då försvinner en kontaktväg och en påverkansmöjlighet den dag när det här förfärliga kriget är slut. Vi tycker inte att det är rätt väg att gå. Tack, talman!

Talman!

Jag vill bara tacka ledamoten Fellman för ett bra anförande.

Jag tackar tillbaka.

Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.