Remissdebatt

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman!

Bästa lagting. Landskapsregeringen lämnar idag över ett meddelande om havsbaserad vindkraft till lagtinget. Rapporteringen om var projektet befinner sig nu sker genom meddelandet och dess bilagor, som omfattar både planläggningen för generalplanen och miljörapporten. Plankartan innehåller också planbeteckningar, bestämmelser och intäktsstudier. Vi överför vi detta underlagsmaterial till lagtinget för fortsatt bearbetning och förberedelse, kan man väl säga, inför att vi senare återkommer till lagtinget med en begäran om lagtingets samtycke för utarrendering av vattenområdet norr om Åland.

Materialet är omfattande, så det kan vara bra att ha sommaren på sig och kanske tillbringa en stund i hängmattan för att fördjupa sig i allt detta.

Åland fortsätter härmed sin resa inom projektet Sunnanvind och havsbaserad vindkraft, en resa som hittills har haft ganska god vind i seglen. Arbetet påbörjades under regeringen Thörnroos, som lade fram förslaget om en havsplan för Åland, och därmed inleddes också projektet Sunnanvind, som hade till uppdrag att förbereda de åländska vattenområdena för storskalig havsbaserad vindkraft. Det södra området ströks ganska kort därefter då Försvarsmakten hade sagt sitt.

Det var dåvarande minister Alfons Röblom som höll i trådarna tillsammans med dåvarande vicelantrådet Harry Jansson och näringsminister Fredrik Karlström.

Jag hörde om de här planerna och vi i lagtinget fick ta del av de första tankarna kring detta, och många av oss blev lite förskräckta över hur vi skulle klara av att lilla Åland skulle hantera ett så stort projekt med sådana enorma investeringar. Storskalighet, bara ordet rimmar illa i öronen på en ålänning, när småskalighet är mer av vår paroll.

Vi har haft erfarenhet av vindkraft på Åland, och den utvecklingen har pågått i många decennier med mycket positivt som följt i dess spår. Men havsbaserad vindkraft – hur ska vi på lilla Åland klara av det? Att både hantera och administrera en sådan process, gå en väg vi aldrig tidigare har gått och bryta ny mark.

Vi gör som sagt allt som står i vår makt för att bemästra det här projektet och göra det så långsiktigt, seriöst och professionellt som möjligt. Men det ska sägas med tydlighet att det är ett stort åtagande.

Regeringen Sjögren valde i sitt regeringsprogram att gå vidare med projektet och fortsätta att syna korten om vindkraft i havet kan bli en framtidsnäring, en ny exportgren för Åland. Samhällskassan behöver mer inkomster för att sörja för välfärd, sjukvård, skola och infrastruktur. Åland behöver och vill vara med och dra sitt strå till stacken i en värld som hårt plågas av klimatförändringar. Vårt beroende av olja, kol och gas fasas successivt ut, och Europas energiförsörjning ska skapas via icke fossila källor. Därför har vi valt att aktivt arbeta med den gröna omställningen. Vi har också tre solparker som bäst etableras på Åland.

Östersjön är redan tidigare för övergödd för att klara av ännu mer negativ påverkan i form av ökade temperaturer. Att bygga havsbaserad vindkraft är alltså både säkerhetspolitik, klimatpolitik och en fråga om hållbar tillväxt.

Vi har en liten stad som idag jobbar inom projekt Sunnanvind, otroligt få egentligen, i relation till projektets storlek och tidtabell. När Forststyrelsen i riket gör samma arbete är de 40 personer och underbemannade. Vi i landskapet är inte ens 10 % av den styrkan. Men vi arbetar på, och nu har vi kommit in i det skedet där planläggningen är i fas med planerna, och vi går in i en ny fas som handlar om auktionsprocess och marknadsdialog.

Hittills har projektet kostat 2,8 miljoner i EU-medel fram till 2027. Vi har ännu inte förbrukat alla de medlen som finns budgeterade, totalt 4,85 miljoner fram till 2027. Projektet beräknas kosta 7,6 miljoner euro, och tanken är att vi förhoppningsvis kan signera avtal med en aktör och därmed få hem de medel vi hittills har satsat genom signeringsavgift.

Det är viktigt att säga att från landskapsregeringens sida finns det inga planer på några subsidier eller samhällsstöd till den här näringen, utan allt ska ske på marknadsmässig grund.

När det gäller planläggningen, generalplan och miljörapport, pågår som bäst ett andra samråd fram till sista augusti. Efter det följer den så kallade Esbo-processen, där förslaget lämnas över till de sex berörda kommunerna för ytterligare beslutsfattande och hantering.

Ur miljösynpunkt som ju har gjorts ur många synvinklar och de berör fåglar, fiskar, fladdermöss, bottenfauna och så vidare och det är ett mycket omfattande arbete och miljörapporterna visar att det här vattenområdet är ett väl valt område ur miljösynpunkt. Det tyder på att en samexistens mellan Norrhavet som boplats för fågelliv och djurliv går att förena med vindkraftverk.

I augusti har vi upphandlat klart en affärsrådgivartjänst som kommer att hjälpa oss vidare med att förstå marknaden och hur marknaden bedömer det åländska projektet. Kommunerna, och säkert ni här i lagtinget, vill förstås veta vad detta kan inbringa för intäkter. Det är vi alla nyfikna på, men det är också viktigt att de siffror och bedömningar som görs vilar på bästa möjliga fakta och kunnande. Den här affärsrådgivaren kommer att hjälpa till med den bedömningen. Vi befinner oss i en hönan och ägget-situation där vi både försöker kläcka ägg och få fram kycklingar samtidigt. Men vi jobbar på.

En ekonomisk rapport har genomförts och en ny modell finns idag för att beräkna inkomsterna utifrån olika scenarier. Det är rimligt att plankommunerna får en fördel, men det är också viktigt att understryka att alla ålänningar är vattenägare till det här området, och att arrenden och andra inkomster ska komma hela Åland till del.

Anslutningsfrågan är också viktig i sammanhanget. Anslutningarna behöver komma på plats, och det kräver ett fortsatt intensivt arbete med ministerier och stamoperatörer.

Med det här meddelandet kan lagtinget påbörja sitt arbete. Som sagt, nästa steg är en budget där vi ber om lagtingets samtycke till att gå till aktion med det här vattenområdet.

Det är också viktigt att få veta vad ni har för tankar kring detta. Vad vill lagtinget ha för underlag, och vad vill man veta den dag man ska ge sitt samtycke? Vilka frågor vill ni ha besvarade? Jag ska lyssna, och landskapsregeringen kommer att lyssna noga på debatten för att höra vilka de frågorna kan vara.

Det här är som sagt ett långsiktigt projekt som sträcker sig långt fram i tiden, och som många lag ting kommer att hantera framöver, liksom många kommunala fullmäktige. Det är också ett projekt indelat i olika faser där intäktsnivåerna ser olika ut under olika faser: signeringsfas, undersöknings- och förberedelsefas, byggfas och sedan driftsfas.

Jag hoppas att vi får en konstruktiv och bra debatt idag, och att det får föra oss framåt tillsammans i den här frågan, med fortsatt förlig vind i seglen. Tack!

Talman!

Jag vill inledningsvis tacka för möjligheten att lagtinget har att delta i den här processen.

Jag har egentligen bara två frågor. Jag kommer att återkomma i mitt gruppanförande. Den totala summan på 7,6 miljoner. Är det den summa som landskapet har avsatt för det här projektet till 2027?

Min andra fråga handlar om den tankeprocess som landskapsregeringen har. Jag blir lite fundersam, för det känns som om landskapsregeringen föregriper kommunernas ställningstagande. Det är fullt möjligt att samtliga kommuner skulle säga nej och inte bevilja bygglov. Hur resonerar landskapsregeringen här?

Den sammantagna budgeten innefattar också de resiliensmedel som den tidigare regeringen fick hem till Åland, vilket uppgår till 2,8 miljoner. Dessutom är det inlagt 4,8 miljoner fram till 2027. Det är den ekonomiska sidan av saken.

När det gäller frågan om man kan fortsätta arbeta med auktionsprocessen medan kommunerna bearbetar generalplanen, så är svaret ja. Dessa processer kan pågå parallellt.

Talman!

I min värld blir det lite märkvärdigt att landskapsregeringen går vidare med en process där man vill auktionera ut dessa områden. Jag förstår komplexiteten i detta, och jag vill vara tydlig med det. Samtidigt skriver landskapet i sitt meddelande att vi är beredda att gå vidare, och kommunerna kommer i ett senare skede att ha möjlighet att ta ställning till ja eller nej.

I den inledande planeringen har samtliga berörda kommuner sagt ja, men sen kommer det att finnas en fortsättning. Det här är dock ett teoretiskt resonemang, för det är ändå där vi befinner oss, att landskapsregeringen alltså kan arrendera ut vattenområden, och kommunerna kan säga nej. Jag kan tänka mig att de bolag som är intresserade av detta kanske inte riktigt accepterar en sådan process.

Hur resonerar landskapsregeringen där?

Vi att det här är en lång process, som sagt. Vi tror inte att en enda möllan kommer att vara byggd före 2035. Det finns alltså en lång tid att arbeta med planläggningen.

Absolut kommer att uppstå besvär från medborgare eller andra aktörer i olika skeden av den här processen. Att vänta med aktionen, få kontakt med marknaden och få en uppskattning av värdet på det här området så om vi ska vänta tills planläggningsprocessen är fullt ut godkänd, så tror jag att den här processen kommer att bli väldigt långt framskjuten.

De aktörer som är verksamma inom den här branschen bedömer risker och möjligheter, och det är klart att det vore bättre om kommunernas acceptans var på plats. Men vi bedömer att vi inte kan vänta på det; vi måste försöka arbeta parallellt.

Tack, talman!

Minister Gunell säger att nästa steg är att komma till lagtinget och fråga om samtycke. Hon ska lyssna på debatten och ta del av vilka frågor vi vill ha besvarade. Vi har ju varit väldigt tydliga hela tiden med att vi vill veta vad Norrhavet är värt. Hur mycket pengar ska man ha för att offra dessa naturvärden? Och det får vi fortfarande inget svar på. Det står att den slutliga intäktsmodellen bestäms av landskapsregeringen tillsammans med projekt Sunnanvind. Vi vet inte hur mycket pengar det handlar om, och vi vet inte vilken intäktsmodell som kommer att användas. När kommer vi att få veta det? Kommer vi att få veta det innan man kommer till lagtinget för att begära samtycke åtminstone? Vi tycker att vi borde ha fått veta det för länge sedan.

Som jag nämnde tidigare, behöver vi veta vilket planområde som avses när man går till marknaden för att få en bedömning ur en kommersiell synvinkel. Dessa frågor hänger samman. Därför är det viktigt att få den här planen i hamn, så att vi åtminstone har ett tydligt förslag.

Sedan kan vi tillsammans med affärsrådgivare och konsulter göra bedömningar utifrån marknadsdialogen och komma fram till någon slags hypotetiska siffror.

När det gäller frågan om vad Norrhavet är värt, tror jag att vi först får svar på det när vi går ut i aktion och får in anbud. Vårt mål är att vara tydliga den dag lagtinget ger sitt samtycke, med vad som är grundnivån och vad som åtminstone är minimikravet. Att komma fram till det beloppet i alla (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det betyder ju att kommunerna kommer att vara tvungna att fatta beslut om det här planområdet innan de vet vilka intäkter det handlar om. Det kan alltså hända att kommunen hamnar i en situation där de inte har möjlighet att stoppa projektet, när det visar sig att det inte ger några intäkter alls till kommunen.

Hur kommer det sig att landskapsregeringen själva inte har en uppfattning om vilka pengar de anser att de ska ha för att offra dessa naturområden, utan att höra med marknaden? Det måste ju ändå vara landskapsregeringen som har en känsla för hur mycket det måste gynna det åländska samhället för att vi ska vara villiga att göra det här offret. Det kan man ju inte fråga marknaden. Vad tycker ni? Hur mycket vill ni betala för att förstöra vår natur? Det måste man ju ändå ha en känsla för själv.

Ja, det är absolut så att vi har en klar känsla för detta. Det ska finnas en tillräcklig inkomst och tillräckliga nyttor för det åländska samhället och för kommunerna. Men om man tror att man kan få en exakt siffra på detta, måste man sätta sig in i processen lite djupare, för den är tyvärr ganska komplex.

Tack, herr talman!

Jag lyssnade på ministern när hon pratade om intäkter och pengar, men det är svårt att tro på hennes argument att hon faktiskt bryr sig om dessa pengar. För inte så länge sedan försvarade ministern stora investeringar just för den hållbara omställningen, särskilt inom landbaserad vindkraft. Det klingar lite ihåligt när hon talar om vikten av att ha en miniminivå, när hon själv har sagt att hon är beredd att betala för den hållbara omställningen.

Det jag undrar över är signeringsavgifterna. Här verkar det som att landskapet har bestämt att det ska vara 7 miljoner euro, och att det ska räcka. När jag satt med i vindkraftsgruppen under förra mandatperioden såg det inte ut på det här viset, att vi pratade om procent av produktionsvärdet, och jo, vi diskuterade det också, men det var nedprioriterat. Vi pratade om stora engångssummor, fasta belopp, så att vi slipper ta risker. Varför har det ändrats?

7 miljoner är en bedömning av vad vi har satsat fram till 2027. Det är kanske en minimibedömning för en signeringsavgift.

Men om man själv har så mycket information själv, kanske man kan besvara frågan om vad Norrhavet är värt.

Tack, herr talman!

Jag kommer att utveckla det här resonemanget i mitt anförande. Istället för att, som det står i meddelandet, basera arrendeintäkten på ett produktionsvärde som betalas årligen under avtalstiden, bör vi överväga en annan lösning.

Vi ska alltså riskera att dela risken med de stora företagen och vänta på att se om de tjänar några pengar innan vi vet vad vi får. Det är vad detta innebär. Samtidigt är vi medvetna om hur det går för vindkraftverken runt omkring oss. Det handlar om att ta väldigt stora risker med ålänningarnas eget vatten och egen natur.

Vi borde kräva garantier i form av kontanta medel. Det är så den här processen borde hanteras, i enlighet med det spår vi var inne på från början. Men nu har det ändrats, och jag vill veta varför även om jag själv har en klar uppfattning om hur det är.

Det är absolut så att det här är ett stort projekt där vi arbetar både med möjligheter och risker. Det gäller nu att minimera riskerna för landskapet, för bolagen och för kommunerna. Det är ett mångfacetterat och komplext arbete, och jag kan inte skydda någon från att det är svårt och invecklat – för det är det.

Det ena bygger på det andra, precis som när man går i trappan i Lustiga huset; man måste parera med trappstegen. Det är ungefär där vi befinner oss nu, och vi har samma önskemål om att få svar på dessa frågor. Vi ska försöka komma så långt som möjligt i det arbetet tills lagtinget ska fatta beslut.

Tack, talman!

Minister Gunell talar här om att inga subsidier ska aktualiseras. Kan vi då också räkna med att till exempel vår egen pensionsfond ska hålla sig borta från de här investeringarna? Kan vi också räkna med att man låter fastighetsbeskattningen vara orörd? Eller finns det planer på att ändra fastighetsbeskattningen så att kommunerna helt kan glömma alla intäkter från alla potentiella fastighetsskatteintäkter från den här byggnationen?

Fastighetsskatten är en relevant parameter när man diskuterar inkomster och var dessa inkomster ska hamna. Det är lagtinget som beslutar om gaffeln på fastighetsskatten. När det gäller de här vindkraftverken är skattesatsen 3,1 %.

Det kan vara klokare att istället för att basera överenskommelser på fastighetsskatten, komma fram till ett resonemang där man avtalar med planläggningskommunerna om ett belopp som inte utgår från fastighetsskatten. Vi bör hitta en annan modell för att nå en överenskommelse.

Tack, talman!

Precis så. Det här är en intressant utveckling. Om kommunerna inte går med på det här så kallade avtalet, att man nöjer man sig med en nivå som garanterat är lägre än 3,1 %, så då vet kommunerna att de kan ändra lagen, och då blir det ingen fastighetsskatt alls. Det är lite det resonemanget man ska komma ihåg.

Talman, när det gäller havsbaserad offshore vindkraft brukar man säga att fastighetsskatten är kanske tre gånger högre, trots att vi talar om samma procentsatser. Det är alltså så mycket dyrare att bygga i vattnet än att bygga på land, och därför har man klagat på att fastighetsskatten är för hög. När den förra regeringen i Finland försökte ändra detta, påpekade EU-kommissionen att det kan ses som ett förbjudet statsstöd att ändra beskattningen på det här sättet.

Men vad har man för planer för landskapets sida?

Det är definitivt en av ingredienserna i den här inkomstmodellen. Fastighetsskatten är ett verktyg som vi har och som vi kan arbeta med. Men lagtinget har också rätt att ändra på gaffeln för fastighetsskatten. Den rätten har ett lagting haft genom alla tider, och ni ska också tänka på att det här är ett projekt som kan pågå till 2070. Det är många lagting som har rätt att ändra på parametrarna under den tiden.

Så det gäller att hitta en metod som minimerar riskerna, både för entreprenören, för kommunen och för ålänningarna.

Tack, talman!

I sitt anförande pratar ministern en del om Östersjön och att denna etablering är viktig för regionen. Men det finns också negativa effekter för Östersjön som etableringen av storskalig havsvind kan medföra. Ny forskning från mycket betrodda källor visar på dessa risker.

Till exempel visar forskningen att våra havsbottnar kan bli syrefattiga, vilket i sin tur leder till en ökad algblomning i Östersjön – något som jag inte tror att någon av oss vill se. Men ministern nämner förstås inte något om de negativa effekterna.

Jag skulle vilja höra ministerns tankar om hur man väger dessa negativa konsekvenser mot den ekonomiska nyttan.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att hålla sig till det utredningsmaterial och de svar som har getts. Det är oberoende material och ett seriöst arbete. Sammanfattningsvis kan man säga att det förefaller som att det här området är ganska väl valt ur det perspektivet, att det torde gå att hitta en samexistens.

Ökad algblomning blir det också av fortsatt fossildrift, vilket vi har upptäckt efter alla dessa år. Så ett noll alternativ, att fortsätta som idag, är heller ingen en lyckad lösning för Östersjön.

Tack, talman!

Det skulle vara intressant att höra ministern tala om de negativa konsekvenser som hon ser att ett sådant här projekt kan medföra. Som en drivande kraft i detta sammanhang står man gärna i talarstolen och berättar om den stora potentialen och de positiva effekterna. Men den negativa bedömningen ur ett politiskt perspektiv glömmer ministern helt bort.

Vilka negativa effekter ser ministern personligen att det här kan medföra? Vilka egna farhågor har hon kring projektet? Det skulle vara mycket viktigt att allmänheten får ta del av dessa tankar också, och att ministern är så transparent att hon kan delge sina rädslor för vad detta kan innebära.

Jag tycker att jag delgav detta i mitt anförande. Det här är ett stort projekt, en stor satsning som Åland aldrig tidigare har gjort. Vi beträder ny mark och måste vara innovativa för att hitta strukturer och system som gör att det fungerar.

Vi kommer att behöva tänka noggrant på alla perspektiv här. Det är klart att vi skulle önska att vi hade fler människor, mer kompetens och fler resurser att arbeta med, så att vi vet att vi står på en absolut säker grund. Det finns risker, och vi bör vara medvetna om dem.

Sedan verkar det som att de obundna hjälper till att lyfta fram de negativa konsekvenserna, vilket jag tycker är tillräckligt.

Talman!

Tack för information. Jag tänkte försöka se på intäktsmöjligheterna för Åland utöver de intäktsmodeller som kommer att få ett väldigt stort fokus i debatten.

En sak i den nämnda statusrapporten och kring projektet som kanske får lite för lite utrymme är de positiva ringeffekterna som det åländska näringslivet får ta del av, både nu i uppbyggnadsfasen med även framledes.

Företag etablerar sig på Åland, lokaler hyrs upp, ålänningar har fått jobb och får jobb, vi har fått inflyttning och besöksnäringen gynnas. Jag tror det är bra att vi lyfter dessa i dagens debatt och i hela rapporten.

Tack för den repliken. Det är en jätteviktig aspekt av det hela, och det finns både direkta och indirekta intäkter.

När det gäller de indirekta effekterna kommer ÅSUB med en rapport om detta i september. Jag hoppas att när vi går vidare i den här diskussionen, så finns det också underlag som kan ligga till grund för lagtingets beslut.

Talman!

Den rapporten är jätteintressant, för jag tror att det är viktigt att vi får ut den informationen i vårt åländska samhälle. Hotell och restauranger gynnas när byggarbetare kommer hit och experter från utlandet. De ska bo någonstans, de ska resa och de kanske vill utforska landsbygden. Många av dem har inte egen bil med sig.

Det finns många butiker, serviceföretag, transport och entreprenadsektorn som också påverkas. Vi måste lyfta alla dessa aspekter. Det kommer att bli för mycket fokus på intäktsmodellerna och allt som hör därtill. Jag känner att hela Åland behöver tänka lite utanför boxen i det här projektet.

Det är viktigt för allmänheten att se möjligheterna och inte bara problemen. Visst kan det finnas negativa aspekter, men jag tror att det finns mycket positiva saker som måste lyftas fram.

Jag delar den uppfattningen att det kommer att medföra sidoströmmar om man etablerar en så stor satsning. Det kommer att gynna det åländska näringslivet, sysselsättningen, utbildningen, tillväxten och ekonomin på många olika sätt. Det är därför vi vill syna det här kortet. Är detta en framtidsbransch för Åland? Kan det bli ett nytt ben i vår ekonomi? Det är därför vi arbetar med den här frågan.

Tack, talman!

Tack till minister Gunell. Ny har också regeringen Sjögren förverkligat det som lagtinget har beställt, nämligen att utreda förutsättningarna för havsbaserad vindkraft. Kom ihåg det. Ett enigt lagting har beställt detta, och det är den utgångspunkten som jag alltid hade som minister. Jag har ett delansvar under ungefär ett år, och baserat på den inblick jag fick under det året, så är det också det som nu föreläggs lagtinget. Det handlar inte bara om denna broschyr, om vi kallar det så, utan även om de 1 200 sidorna. Det är en bedrift att prestera från Sunnanvind-projektets sida, så det är väl bara att gratulera dem för att deras energi och entusiasm har fortsatt att prägla arbetet.

Jag återkommer lite närmare till den förväntan som jag undrar vad ministern har på framförallt till finans- och näringsutskottet.

Det är väldigt fint att ledamoten Jansson framhåller detta, för det är faktiskt nästan mirakulöst vad som har åstadkommits med så små resurser. Vi har en liten, kunnig, professionell och engagerad stab, samt en ministertrio som verkligen lägger stor kraft på detta. Det är också viktigt att se att det är en bedrift att få fram det här arbetet, och att vi nu har ett bra underlag att jobba vidare på.

Jag kan bara ana under vilken press den nuvarande ministertrion har att leva med. Jag måste säga att det är ansvarstagande att ta på sig en ledande politisk roll under ett år. Det var nog kanske det starkaste jag fick uppleva av negativ effekt. Folk i affekt hörde av sig, men det är en del av det politiska livet som vi alla får hantera.

Men vilken förväntan har ministern på finans- och näringsutskottet? I min värld vill jag påstå att detta blir det största åtagandet som finans- och näringsutskottet någonsin har att hantera. Det är utskottet som nu ska mejsla ut vad lagtinget egentligen vill och de frågor som ställs i replikskiftena. Det är ju vi här, denna församling, detta parlament, som tillsammans ska ge svar på dessa frågor nu. Vi måste sluta ducka. Vi måste sluta gnälla.

Det var häpnadsväckande att höra. Nu frågar man: Vad finns det för negativt med detta? När det finns 1 200 sidor att penetrera och själv komma fram till vad som kan vara negativt. Så detta är undandragande från ansvar. (… taltiden slut).

Min tidigare kollega Lasse Wiklöf sa alltid att det krävs otroligt mycket tänkande, kompetens och hårt arbete för att skapa något nytt. Att sätta ut ett krokben och sedan skratta när någon faller är lätt. Det kräver varken hårt arbete eller kunnande.

Jag anser att finansutskottet bör börja utmejsla dessa frågor, och jag föreslår en kontinuerlig dialog mellan landskapsregeringen och finansutskottet kring dem. Vad vill lagtinget ha svar på när det är dags att trycka på knappen för att ge sitt samtycke?

Talman!

Nu börjar konturerna av Ålands genom tidernas största vindkraftsprojekt träda fram. Inom ett markerat område om ca 1 200 kvadratkilometer får man placera maximalt 301 vindkraftverk, där varje vindkraftverk får vara maximalt 350 meter högt inkluderat höjden på vingarna.

Området ligger en bra bit ut till havs och södra gränsen av området går ca 13 kilometer från Dånö i Geta, vilket är närmaste punkt på land. Jag uppfattar att detta är lite längre bort än vad man tidigare har nämnt i de olika planerna.

Materialet gör gällande att miljökonsekvenserna är relativt små eftersom vi bygger ca 0,07 % av området areal. För att sätta siffran 0,07 % i relation är andelen bebyggda landområden på Åland 6 %.

Man ser också att vindkraftverken placeras med relativt stora avstånd sinsemellan. Det ger liten effekt från ändringar av strömmar i havet. Där de sker så är påverkan lokal.

Bottenundersökningarna säger att man inte har hittat större förekomster av farliga ämnen. Därför bedöms att det slam som grumlas vid byggnationen, har ganska låg påverkan på miljön. Dessutom en tillfällig påverkan.

Snarare är det så att när dessa parker är byggda, har det visat sig att området blir som ett slags naturskyddsområde. Sjötrafik och trålare får inte befinna sig i närheten av parken. I andra sammanhang har vi ett nästan enigt lagtinget som flera gånger uttryckt sin vilja att begränsa det industriella trålfisket runt Åland. I praktiken har det visat sig vara svårt med de bilaterala avtal som finns. Därför borde man alltså glädjas åt det här projektet som kan bli det som faktiskt skapar en trålningsfri zon på de åländska vattnen. Om den här vindkraftsparken blir verklighet, blir en bieffekt att vi säkerställer fiskarnas lekplatser norr om Åland.

Däremot har vi en påverkan på landskapsbilden. Vi behöver vara uppriktiga med att man kommer att se dessa vindkraftverk tydligt från stränderna i norra Geta och i Brändös norra skärgård. Några kilometer söderut kommer påverkan att vara mindre och tar man sig ända till södra delen av Åland kommer man antagligen inte att se vindkraftverken överhuvudtaget.

Jag tycker det här går i linje med slutsatserna EU:s revisionsrapport från 2023 som bl.a. Obunden Samling ofta hänvisat till i den här salen. Miljökonsekvenserna är låga eller obetydliga och de är tillfälliga då de framförallt uppstår under byggtiden. Däremot påverkas landskapsbilden, speciellt i norra Geta eller i Brändös norra skärgård.

Talman, när det gäller den ekonomiska delen är bedömningarna svårare. För det första kräver alla intäkter att vi har ett intresse för områdena. Om ingen lämnar anbud, blir intäkterna noll euro. Vi har dock haft så många intressenter att scenariot med noll intäkter är mindre sannolikt, men givetvis har även vi Liberalerna förstått att det här är en risk med projektet.

När man ser på meddelandets bilaga 2 hittar man att offentliga Åland har fem möjliga intäktsströmmar ur det här projektet.
- Optionsintäkt
- Arrendeintäkt
- Fastighetsskatt
- Näringsskatt
- Miljöavgift
- Intäkter via avräkningen från rikets elskatt

Dessa är svåra att prognostisera. Arrendeintäkter, fastighetsskatt och intäkter via ökad avräkning är helt beroende av att projektet blir av. De är också beroende av omfattningen av projektet. Produktion från tio vindkraftverk kommer att generera betydligt mindre offentliga intäkter än produktion från alla 301 potentiella vindkraftverk inom planområdet.

Optionsintäkten och miljöavgifterna kan vi i viss mån styra själva, men vi bör vara ärliga med att dessa kräver att någon ger anbud. I vårbudgeten angavs intäkter för framförallt optionsintäkten. Det är oerhört svårt att säga vilket år den kommer, eftersom den blir aktuell när eventuellt avtal är undertecknat och vi kan börja följa upp milstolpar i projektet.

Vi har också indirekta intäkter som inte nämns i det här materialet. Det beror på att de är ännu svårare att estimera. Indirekta intäkter är exempelvis kringeffekter av att man på Åland gör investeringar som är flera gånger Ålands BNP! Det är helt säkert att en sådan investering skulle påverka Åland på något sätt. Allt som ska transporteras hit, gästnätter och alla möjliga tjänster som de här projekten behöver, kommer att ge en märkbar effekt i ålänningarnas vardag.

Vidare behöver de här parkerna underhållas. Där har vi ytterligare en indirekt intäkt. Servicepersonal behöver anställas, någon behöver köra båtarna och många personer behöver mat och husrum.

Detta är dock hypotetiska exempel. Man kan räkna upp saker men det är stört omöjligt att komma med en kvalificerad gissning på vad det här kunde generera. Därför var det klokt av projekt Sunnanvind att lämna bort dylika uppskattningar i materialet.

Talman, för Ålands landskapsregering är det en stor fråga är hur vi fördelar eventuella intäkter på Åland. Om detta projekt blir verklighet behöver landskapsandelssystemet göras om i grunden. Det handlar inte om att landskapsregeringen vill trycka till kommunerna, men det här ritar om kartan.

Exempelvis i Geta kan det här projektet öka kommunens skatteinkomster med 11 miljoner euro. Det är 730 % mer än dagens skatteintäkter för Geta kommun! För att sätta den siffran i relation motsvarar det att ca 1 500 förvärvsarbetande personer plötsligt flyttar in i kommunen utan att kräva någon som helst övrig kommunal service. Det är mer än ett lyft för kommunen, det är snarare en revolution av kommunens intäkter. Om fastighetsskatten skulle inkluderas i utjämningssystemet så skulle vårt landskapsandelssystem skena. Dagens system bygger på medeltal för hela Åland och en tanke att mindre kommuner ska få mer hjälp än större. De här effekterna på enskilda kommuner är stor. Behovet av att ändra systemet är uppenbart.

Det är flera saker som ställs på sin spets här. Om en kommun sjudubblar sina skatteintäkter kommer kartan över kriskommuner att ritas om. Relativt sett kommer Ålands idag starka kommuner, att bli de fattiga. Kommer ens vindkraftskommunerna att ta ut någon inkomstskatt? Exempelvis Brändö har totala skatteinkomster på ca 2 M€ per år just nu. Om det plötsligt ramlar in 11 M€ i fastighetsskatter under 40 år, så behöver de teoretiskt inte ta ut andra skatter på 200 år. Nu kan man naturligtvis inte räkna så här, men huruvida Brändö i detta scenario faktiskt skulle ta ut kommunalskatt är en ytterst relevant fråga.

Man behöver således inte vara finansexpert för att inse att den här typen av ekonomiska effekter kommer att påverka landskapsandelssystemet på Åland. Däremot behöver man vara expert för att hitta lösningen på det här. Det diskuteras några olika lösningar på det här, men alla förslag kräver vidare utredning ännu. Det här är saker som finans- och näringsutskottet behöver diskutera ytterligare. Det här är en viktig fråga att reda ut.

Talman, avslutningsvis vill jag resonera lite om varför affärsmässigheten i det här. Det är ett stort projekt och det finns mycket man kan ifrågasätta speciellt ur ett affärsmässigt perspektiv.

Ser man på boksluten från existerande vindparker är det ingen munter historia. Självklart kan man fråga sig om detta blir en bra affär för investeringarna. Det är dock en bedömning som är irrelevant för lagtinget, eftersom landskapsregeringen inte ska investera en enda cent i det här projektet. Huruvida det generar avkastning varje år spelar ingen roll för landskapet. Offentliga Åland ska planera områden, bedöma miljöpåverkan, utöva tillsyn och samla arrenden och fastighetsskatter. Huruvida sista raden i bokslutet är positivt eller ej har liten betydelse för lagtinget. Skulle parkerna gå i konkurs, så finns det ett värde i dem. Det är inte osannolikt att någon aktör är villiga att driva dem vidare med lägre kapitalkostnader.

Det viktiga i det här är att varken Ålands lagting eller andra offentliga aktörer ska göra affärsbedömningar. Vi ska göra som vi alltid borde göra, vi ska fokusera på regelverk och låta investerare ta hand om risken och avkastningen. De investerare som lägger miljarder i de här projekten ska bedöma affären - ingen annan.

Detsamma gäller alla affärsprojekt. Inte gjorde landskapsregeringen en affärsbedömning när Gunnar Eklund startade Viking Line? Inte gjorde offentliga Åland affärsbedömningar när Bror Husell eller Bengt Wiljanen skapade sina framgångsrika företag? Inte ska heller landskapsregeringen göra affärsbedömningar när något konsortium vill bygga SMR-kärnkraftverk, något som Obunden samling talat om tidigare. Man kommer helt ”myndighetskallt” att titta på projektet utifrån regelverk och tillsyn. Det är det offentliga Ålands ansvar.

Enligt samma metodik driver därför Liberalerna på projekt Sunnanvind. Med de här potentiella möjligheterna på bordet, är det offentliga Ålands ansvar att göra vår del av arbetet även om det är både stort och svårt. Framtida generationer kommer aldrig att förlåta oss om vi ignorerade det här projektet, bara för att det var för svårt att förstå.

Det här meddelandet har gett oss svar på några frågor och det finns flera stora frågor kvar. Jag ser fram emot behandlingen i finans- och näringsutskottet där vi ska borra mer i frågan. Tack, talman!

Tack, talman!

Framtida generationer kommer aldrig att förlåta oss, säger ledamoten. Jag tror att de verkligen kommer att se oss med fördömelse om vi går vidare med det här. Med de planer som finns just nu, framför allt om vi fortsätter med modellerna där vi ska ta en andel av produktionsvärdet, så ställer jag mig frågande. Vad händer när företagen går i konkurs? Som ledamoten nämner, när vi tar en andel av produktionsvärdet, vad sker då?

Det är den absolut sämsta vägen framåt att följa en sådan strategi, som i grunden gynnar storbolagen som kommer hit för att exploatera våra resurser och vår orörda natur. Den punkten är oerhört viktig; vi bör inte ta ut just den typen av arrende. Istället behöver vi fasta arrenden. Håller inte ledamoten med om att vi borde minimera riskerna för dessa potentiella katastrofer, som ledamoten påpekar, till exempel konkurser?

När man tittar på det här är det fortfarande oklart exakt hur det kommer att se ut. Det diskuteras olika modeller och hur man ska gå tillväga. Det är uppenbart att det vore bäst för landskapet Åland om vi kunde få alla intäkter från det här projektet på en gång, det skulle vara det absolut minsta risken för något sådant. Men vi måste också se på verkligheten. Det kommer inte att bli så; ingenting fungerar på det sättet.

Nu pratas det om en optionsavgift som kommer att vara en viss summa, och sedan beror det helt enkelt på huruvida projektet blir av. Det finns ganska många faktorer i det här som kräver svar, och som inte är klara i det här läget. Olika planer måste godkännas, och det behövs tillstånd för olika saker som kommunen behöver och så vidare. Så det är väldigt svårt att ta ut det år 2026 eller 2027, det är ganska långt kvar innan vi har det här projektet klart för oss och intäkterna kan börja rulla in. Då behöver också kostnaderna följa med.

Tack, herr talman!

Vi, landskapet Åland och bolagen delar inte samma intressen. Landskapet Åland och alla här inne tror jag att vi vill ha så stora garantier som möjligt för att vi ska få in pengar till det här projektet. Det är det som är viktigt. Det är därför vi gör det här idag. Vi vill ha garantier för att vi ska få in pengar och för när de kommer, och så vidare.

Bolagen vill ha så stor flexibilitet som möjligt för att kunna se hur det här går, och sedan betalar de en andel av vad de får in. Dessa intressen strider mot varandra, och vi måste vakta på våra intressen. Vi kan inte bjuda ut saker utan att få in pengar.

Till exempel, vad gäller rivningen av de här verken, så nämns det inte alls i det här meddelandet vad som händer om ett bolag går i konkurs. De här verken står kvar här. Vad ska vi göra då? Vi har inte råd att riva de här utan väldigt stora medel.

Ledamoten får gärna utveckla det, att någon skulle börja köpa upp de här vindkraftverken för 15 år, det verkar nog väldigt osannolikt.

Ledamot Wikström beskriver precis den här förhandlingen och det som är osäkert. Det är klart att det finns olika intressen i det här, och det är därför det kommer att bli ett anbud. Det kommer att vara avtalsdiskussioner, och det kommer att finnas saker som kommer att bli klara i framtiden. Det är precis så det fungerar.

Det är också därför som det här projektet är så svårt att uttala sig om i det här läget. Många saker är fortfarande inte på plats. Att säga nu att vi borde ha allting klart innan vi kan göra någonting, innebär att vi aldrig kan agera. Vi som letar efter lösningar måste planera framåt och se hur det utvecklar sig.

Det är helt säkert att det här projektet är beroende av intäkter från de här bolagen. De ska förstås helst betala noll euro för det här, men det kommer inte att hända. De kommer att behöva betala en avgift först, och det kommer att tillkomma andra kostnader längs vägen. Det kommer att behöva komma in fastighetsskatter och annat till offentliga Åland.

Tack, talman!

Jag har från liberalt håll fått höra att jag sysslar med extrem populism och vulgära tolkningar när jag håller mina anföranden.

Jag kan konstatera, efter att ha hört talas om revolutionen för Getas skatteintäkter, att jag har mött min överman när det kommer till den punkten.

Det här handlar ju bara om potentiella drömmar. Ledamoten vet ju att detta inte kommer att hända med de Getas intäkter. Tror han verkligen på fullaste allvar att de siffror han presenterade här är ett troligt scenario? Eller inser han att det inte kommer att bli så?

Jag tycker att vi är jämlika, ledamot Egeland land, och på så sätt är vi lika på någonting.

När man tittar på de här intäkterna handlar det om potentiella saker som kan vara huruvida de är sannolika eller inte.

Är det sannolikt att man inte kommer att ta ut inkomstskatt i dessa kommuner? Nej, det tror jag inte. Kommer det att bli skatt på de här nivåerna. Vem vet? Det beror på projektets omfattning och på många andra faktorer. Så det är klart att det är en potentiell möjlighet, men jag tycker att man också måste kunna ta höjd för den diskussionen.

Jag sade också väldigt tydligt att det kan också bli noll euro om vi inte har intresse för det här. Men då har vi lagt ner allt det här arbetet förgäves. Det är en risk med det här projektet, som jag ser det.

Tack, talman!

Det råder ju ingen som helst tvivel om att ledamoten är betydligt mer skolad i finanser än vad jag är. Men trots det måste jag nog motsätta mig påståendet att boksluten är helt irrelevanta. Nog är väl boksluten extremt relevanta i sammanhanget? Det finns en anledning till att disponenten vill se att de tilltänkta hyresgästerna har någon form av inkomst, så att de kan betala hyran. I det här fallet är det dessutom av yttersta vikt, eftersom om de går i konkurs eller har problem med sin ekonomi, så kommer det definitivt att drabba landskapet. Så vad kan vara mer relevant än att de har en stabil ekonomi?

Det är ett bra exempel där, ledamot Egeland. När man har hyresgäster kan det vara nödvändigt att begära in lönespecifikationer. Om det handlar om ett bolag vill man se till att det finns möjligheter för att betala hyrorna. Men det handlar egentligen om situationen det första året. Vad som händer efter fem år är osäkert; mycket kan förändras. En hyresgäst kan också förändras efter 20 eller 40 år.

Det är därför väldigt svårt att göra långsiktiga bedömningar baserat på boksluten från året innan avtalet skrevs. Det är egentligen ingen idé att begära in bokslut för konsortiet i det här sammanhanget, eftersom projektet ännu inte har startat. Man kan titta på andra faktorer, men om man ska investera flera miljarder bör det åtminstone finnas likviditet de första åren för att kunna betala eventuella arrenden och fastighetsskatt på de aktuella nivåerna.

Men vi vet inte hur det ser ut år 35. Vi har ingen insyn i hur denna investering kommer att utvecklas över hela dess livslängd, det kan vi inte bedöma och det är inte relevant för lagtinget.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Ekström har ännu inte fått den fråga vi försökte ställa till minister Gunilla nyligen: Finns det något form av baspris eller prislapp på Norrhavet? Hur mycket pengar skulle det vara värt? Lagtingsledamoten har framfört att det kan bli noll, vilket innebär att vi har lagt ner alla dessa kostnader förgäves.

Men nu finns det en prislapp? Man kan tänka sig att om någon skulle komma och bjuda på det egna huset där man bor, trivs och har sin familj, så kanske man skulle överväga att sälja om priset är rätt. Många säger dock att deras hus inte är till salu och att det inte finns en chans att de skulle sälja. Det är något som många av mina vänner brukar säga.

Men vad säger du om Norrhavet?

Nej, det finns inget rakt svar på den frågan. Vad kommer det att kosta för att vi ska lägga ner? Vi har gått med på att avsluta det här arbetet nu, eftersom det finns en potential i det som kan utvecklas, men det kan också bli helt utan resultat. Vi är medvetna om att det finns en prislapp som vi har. Vi har fått vissa indikationer, men genom våra budgetar och annat finns det en siffra för den här optionsavgiften.

Sedan handlar det om upphandlingar, arrendeavtal, fastighetsskatter och allt annat som kan bli aktuellt här. Det är just detta som skapar intresse för bolaget, och det är viktigt för landskapet att göra sin del i detta. Men det finns ingen exakt prislapp. Man skulle kunna vända på frågan: Vad anser Obunden Samling att man behöver ha för att detta ska bli verklighet?

Tack, talman!

Obunden Samling har varit väldigt tydliga med att vi inte är intresserade av det här projektet. Det ska avslutas omedelbart, vilket svarar bra på prisfrågan.

Men vad händer sedan? Det är intressant att notera att den nuvarande regeringskoalitionen verkar jaga pengar som de varken har eller behöver. Istället för att använda de resurser de faktiskt har, verkar de vilja spendera på saker som inte är nödvändiga.

Om ni skulle kunna specificera hur mycket pengar ni behöver, kan man ju fundera på alternativa sätt att skaffa dessa medel. Kanske genom att förändra affärsverksamheten eller öka intäkterna via spel? Finns det andra sätt att få tag på de här pengarna, som är så viktiga att ni är beredda att offra Norrhavet?

Jag tror att det kanske låter som att vi bara fokuserar på pengar och pratar om det. Men jag tycker att vi måste fokusera på potentialen i det här. Det är det som vi anser är viktigt.

Nu finns det en möjlighet att Åland kan ta del av ett ganska stort projekt där många miljarder ska investeras på Åland. Tänk om det skulle dyka upp ett konsortium som säger att vi vill bygga SMR-reaktorer här på Åland och börja med kärnkraft eftersom Åland är ett ypperligt område för det? Vi ligger ju mittemellan Finland och Sverige, och det kan finnas flera orsaker till varför det skulle vara intressant.

Om de ska investera miljarder i det, behöver vi på motsvarande sätt titta på regelverk och miljötillstånd. Då skulle det här kunna bli möjligt utifrån den aspekten. Jag tror inte att landskapet skulle vara delaktig i investeringen. Det enda vi ska göra är att titta på regelverken, precis som vi gör med alla projekt som kommer till landskapet. Om det finns något som är potentiellt möjligt att genomföra, behöver vi granska regelverken, utbilda oss om dem och kunna ge en informerad åsikt. Det är ungefär det vi ska göra – fokusera på potentialen.

Tack, talman!

Det är ofta intressant att lyssna på ledamot Ekström när han står i talarstolen. Jag vill nu fokusera på hans tal om tidigare åländska entreprenörer och pionjärer som har gjort sina satsningar, samt att landskapet Åland inte bedömer deras affärsmodeller. Ledamot Ekström har helt rätt i detta.

Kan ledamot Ekström då svara på hur många miljoner Åland som offentligt samhälle har investerat för att bereda väg för dessa satsningar? Vilka miljöundersökningar har landskapet Åland genomfört för skattebetalarnas pengar? Finns det en skillnad i detta?

Ja, alltså, jag ser inte riktigt hur man ska betrakta det. Det är klart att det har byggts hamnar och liknande före den här satsningen. Men när man startade upp här bolagen som har funnits och som vi fortfarande lever med idag, så gjordes det inte några affärsbedömning.

Det kommer alltid att finnas kringeffekter. Blir det här stort? Det kan hända att det behöver göras investeringar i infrastruktur och annat. Om vi får mycket servicepersonal som ska hit, så kanske det behöver byggas bostäder. De behöver bo nära jobbet, tänker jag.

Närmast på norra Åland kanske det behöver göras något. I kommunerna planeras områden och allt sådant, så man kan ju inte utesluta att det föranleder indirekta effekter. Det kan också hända att man behöver göra saker på sikt.

Men vad jag vill uttryckligen säga är att om vi här ska göra affärsbedömningar för investerarnas räkning, så tror jag att det här är fel institution för det.

Tack, talman!

Jag vill ansluta till vad ledamoten Egeland och vicetalman Måtar sade tidigare. Nu är det vi som ska agera hyresvärd enligt den här modellen. Det är klart att vi måste titta på hyresgästens ekonomi och förutsättningar; det råder ingen tvekan om det.

Inte heller kan ledamoten Ekström gå till banken och säga: "Jag skulle vilja ha ett lån, men du får lita på mig. Jag kan ha bedömningar. Ni behöver inte fundera på mina säkerheter."

Vilka säkerheter anser ledamot Ekström att det är rimligt att ställa? Anser han verkligen att vi inte ska kräva någon form av säkerhet för att trygga de stora summor som han talar om att är en självklarhet att ålänningarna kommer att få in pengar på sin offentliga kassa? Anser han att det är rimligt att ställa krav på att det finns färdiga medel för att klara av att betala ett arrende och för att hantera en eventuell demontering i framtiden? Eller är det ointressant?

Jag tror ledamot Kanborg skulle lyssna lite mer på ett av de svar jag gav tidigare.

När du begär in bokslut och vill ha garantier för att verksamheten faktiskt klarar av att betala sina räkningar, så kan du få dessa garantier och därmed känna dig tryggare i bedömningen under de första åren. Det är helt omöjligt att förutsäga hur situationen år 35 kommer att se ut och vad som kan hända. Detta gäller även för hyresgäster och i de här fallen.

Men om du har flera miljarder att investera, ser jag med tillförsikt på att de kommer att kunna betala eventuella arrenden och fastighetsskatter under de första åren. Jag är helt övertygad om det.

Självklart kan det uppstå problem längre fram, t.ex. år 15. Det finns ju även idag regelverk för hur man hanterar situationer där arrendatorer eller hyresgäster inte betalar sina hyror eller arrenden. Hur agerar man då? Det är viktigt att vi har motsvarande rutiner på plats.

Det är osannolikt att Åland skulle bli fast i en situation där de inte får betalt under 40 år. Det går helt enkelt inte.

Talman!

Jag vill börja med att tacka för Liberalernas gruppanförande.

Jag har två frågor. Den första rör egentligen hållbarhetsagendan, som ju har varit ett kärt och ofokuserat område för bland annat Liberalerna. När jag talar med folk som kontaktar mig idag, och mitt parti Pro Åland, så säger de så här: Det finns bara en handfull norr om rondellerna som tycker att det här är en bra idé. Man är tveksam till det ekonomiska, man är tveksam till det miljömässiga och man är irriterad över att man inte beaktar det som den sociala hållbarheten egentligen syftar till.

Min fråga till ledamoten är hur ni diskuterar social hållbarhet inom Liberalerna. Hur tungt väger den i förhållande till ekonomin och miljön?

Jag skulle säga att den sociala hållbarheten är svår att bedöma utifrån de aspekter vi har på bordet idag. Vi ser framför oss de indirekta effekterna. När jag berättade om att jag tror att om det här projektet blir av, så kommer det att skapa en nisch på Åland där det finns behov av service. Det borde vara positivt för Åland, skulle jag säga, till den delen.

Sedan utifrån norr om rondellerna, det görs det gällande att det här ska vara ett Mariehamnsprojekt, men det är det inte. Det här är ett projekt där de berörda kommunerna är synnerligen delaktiga i planeringen av dessa områden, inklusive de som ska ge bygglov för projektet. Utan stöd från kommunerna blir det svårt, nästan omöjligt, att genomföra det här projektet. Jag tror att det finns flera som ser möjligheterna med det.

Talman!

Jag har inte uppfattat att man ser detta som ett Mariehamnsprojekt, snarare som ett norråländskt projekt eftersom det berör de norråländska kommunerna. Jag funderar nu på situationen. Vi diskuterar affärer i miljonklassen, och det är där vi befinner oss. Jag tycker att det blir lite haltande eftersom landskapsregeringen nu går vidare. Jag förstår att de gör det, men samtidigt är det kommunerna som har det slutgiltiga beslutet.

Det kan hända att landskapsregeringen arrenderar ut mark, och att kommunerna säger nej till byggnation. Hur kommer respekten för landskapsregeringen att se ut efter det, om man har föranlett större bolag att arbeta med detta, och sedan blir det ett nej?

Min slutsats är att vi inte riktigt är i fas. Jag anser att vi borde ha ett tydligare ställningstagande från kommunerna innan landskapsregeringen arrenderar ut marken. Hur ser ni på det?

För det första är det här ett norråländskt projekt. Ledamot Thörnroos nämnde att det är positivt söder om rondellerna och i norr var det kritik. Det innebär att det här är ett norråländskt projekt. Jag menar att det finns de som är mer positiva längre norrut också.

Ser man på det här arbetet, så är det tydligt att det sker i samarbete med kommunerna. Landskapsregeringen kör inte över kommunerna. Som med alla projekt planeras det på ett sätt som gör det möjligt att etablera industrier inom ett befintligt industriområde. Det är dock inte säkert att man får bygglov för att bygga den industrin, men det finns en möjlighet att driva den inom kommunen. Det kan uppstå situationer där kommunen anser att det inte är en bra idé och att de inte vill att ni ska genomföra det. Så är det även med det här projektet.

Att påstå att man ska köra över alla och inte ta hänsyn till den aspekten i bemötandet är helt felaktigt. Kommunerna kommer att vara med i processen, och innan den här auktionsprocessen är avslutad så kommer vi att veta mer.

Tack, talman!

Jag kommer i Centerns gruppanförande att hålla ett rätt teoretiskt och praktiskt resonemang kring meddelandet kring Sunnanvind projektet och havsbaserad vindkraft.

Jag vill börja med att tacka landskapsregeringen för ett gediget och faktabaserat meddelande om projektet Sunnanvind. Det visar potentialen i åländsk havsbaserad vindkraft, både som en möjlig framtida inkomstkälla och som en del av den nordiska energiomställningen.

I tidigare anföranden har jag lyft fram att de östra områdena, särskilt i höjd med Kumlinge och Brändö, är mest lämpade för en första etablering av havsbaserad vindkraft. Jag vidhåller min syn på det.

Det handlar inte bara om det geografiska läget – utan om direkta konkreta tekniska fördelar och utmaningar när det gäller inte minst de rigorösa elnätsanslutningar som krävs, dvs. de verkliga förutsättningarna påverkar CAPEXen och följaktligen den direkta lönsamheten för hela vindkraftprojektet.

Landskapsregeringen lyfter i meddelandet den planerade likströmsförbindelsen Fennoskan 3, som är ämnad att stärka elöverföringskapaciteten mellan Sverige och Finland. Den kan bli något av en ”gamechanger”- en avgörande pusselbit. För mig är det ett logiskt och tekniskt robust skäl att börja där det finns bäst förutsättningar att ansluta – inte där det blåser mest på papperet.

Det är också värt att lyfta frågan om elnätsanslutningens juridiska ramar. Eftersom det i praktiken handlar om att ansluta till det finska eller svenska stamnätet, ligger denna del utanför Ålands lagstiftningsbehörighet. Det betyder att tillståndsprocesser, krav och villkor hanteras av finska och svenska riksmyndigheter.

Därför behövs en fortsatt aktiv, sakkunnig och strategisk dialog mellan landskapsregeringen och både Fingrid och Svenska Kraftnät – så att åländska intressen tas tillvara på rätt nivå.

En annan central fråga är hur Åland som samhälle ska få rimlig och rättvist fördelad ekonomisk nytta av att upplåta våra havsområden.

Det är bra att landskapsregeringen arbetar med en modell som innefattar både årliga ersättningar och produktionsbaserade avgifter. Men jag vill vara tydlig med hur jag – och Centerns lagtingsgrupp – ser på intäktsmodellen.

Att boka upp första parkett i åländska vatten ska naturligtvis ha ett tydligt och acceptabelt pris. Vi får inte riskera att hamna i ofördelaktiga och tidsmässigt baktunga avtal för landskapet – avtal som blir liggande lågproduktiva i åratal och samtidigt blockerar annan utveckling i området.

Jag anser att det ska krävas en tydlig och betydande startavgift – en engångsbetalning – redan när ett exploateringsavtal ingås.

Det vill säga: när ett bolag får rätt att reservera ett område för vidare projektering och utveckling, då ska det betala en inledande optionsavgift som speglar värdet av den exklusiva rättigheten. Det är inte bara en principiell fråga – det är internationell praxis.

I Finland, Danmark och Estland ligger sådana avgifter på allt från tiotusentals euro till tiotals miljoner euro, beroende på projektets omfattning och områdets attraktionskraft.

I fallet Projekt Sunnanvind – där landskapet Åland redan lagt betydande resurser på planering, projektledning och processarbete – så är det självklart att samhället ska få tillbaka motsvarande intäkter. En tydlig, rättvis och konkurrensutsatt startavgift är närmast att se som en självklarhet och ett högst rimligt krav.

Samtidigt fungerar den typen av tidiga startavgifter som en tröskel mot spekulativa aktörer. Den säkerställer mer att det är seriösa och finansiellt starka bolag som får tillgång till nyttjanderätten av delar av våra norråländska havsområden.

Talman! Vi måste även sätta projekt Sunnanvind i ett större sammanhang. Vi befinner oss i en tid där intresset för havsbaserad vindkraft visserligen finns kvar – men där investerare är betydligt mer selektiva än för bara några år sedan.

Den geopolitiska oron, stigande räntor, fördyrade leverantörsled och svårigheter kring nätkapacitet och volatila energipriser – allt detta har påverkat många projekt i Europa. Några har pausats, andra har lagts ned eller omförhandlats.

Samtidigt är det viktigt att konstatera: jämfört med storskalig landbaserad vindkraft – där mark blir en alltmer begränsad resurs och där lokal acceptans minskar – så utgör havsområden som de åländska ett strategiskt alternativ, särskilt om de är politiskt stabila, välplanerade och anslutningsmässigt möjliga.

Talman, det är många faktorer att beakta. Dit hör att vi måste också vara realistiska med tidshorisonten.

Jag gjorde en spaning på omvärlden vad gäller havsbaserad vindkraft och hur den påverkar satsningen på havsbaserad vindkraft på Åland. Slutsatsen blev att enligt aktuella analyser på marknadsläget så är sannolikheten låg för faktisk etablering av havsbaserad vindkraft på Åland under de kommande fem åren. Det beror främst på tillståndsprocesser, elnätsfrågor och marknadsosäkerhet.

Men ser vi istället på en längre horisont – 10 till 20 år framåt – då ökar sannolikheten betydligt. Tekniken förväntas mogna, nätkapaciteten byggs ut, och behovet av fossilfri el växer ytterligare. Därför ser jag att projekt Sunnanvind krattar manegen genom att bygga upp en långsiktig och trovärdig struktur för framtida intäktsmöjligheter. Bra så. Men kom ihåg, det betyder att Åland har ett fönster av möjligheter – men inget är garanterat.

Om vi vill attrahera rätt typ av investeringar och investerare, då krävs tydlighet, struktur och ett trovärdigt regelverk. I en mer krävande marknad blir det ännu viktigare att vi levererar en professionell och transparent process – från havsplan till tilldelning – där samhällsnytta, tillit och projektförutsättningar är i balans.

Det är därför jag menar att vi måste börja i rätt skala med utbyggnaden. Ta det i etapper (faser, max 1,3 GW), välj rätt plats, med rätt ställda krav – och ha ett sunt helhetsperspektiv från första dagen. Det är så Åland ska dra nytta av Sunnanvinds projektresultat.

Talman! Jag vill avsluta med att lyfta några viktiga aspekter som jag och Centerns lagtingsgrupp vill att särskilt beaktas i det fortsatta arbetet och som finans- och näringsutskottet gärna får granska lite närmare.

För det första: Tidsplanen för en utauktionering är en avgörande faktor och bör förtydligas. En klar och realistisk tidplan underlättar planeringen och bidrar till att skapa förtroende hos seriösa aktörer. Trots att marknaden för havsbaserad vindkraft befinner sig i ett mer konkurrensutsatt och osäkert investeringsklimat, finns det fortfarande ett visst intresse och potential. En väl förberedd utarrendering av nyttjanderätten till lämpliga havsområden kan därför fortsatt ge Åland fördelar i konkurrensen om framtida investeringar.

För det andra: Det behövs mer om villkoren och omfattningen – det vill säga vilka områden, mer specifikt, som föreslås bli föremål för en utauktionering. Fokusera på möjligheterna med en etappindelning, samt gör en fördjupning i hur de ekonomiska villkoren kan utformas. Det gäller inte minst fördelningen av intäkterna mellan direkt berörda kommuner, övriga kommuner och landskapet som helhet.

Det finns redan ett gediget faktaunderlag och mycket har tagits fram – men kommande beslut, avgränsningar och kriterier behöver fortsatt processas och klarläggas. Det är en process som fortsättningsvis kräver både öppenhet, lyhördhet och förankring, vilket jag uppfattar att projektet så här långt har haft.

Och slutligen, talman, är det viktigt att påminna om själva planeringsgrunden: för att generalplanen ska kunna fastställas måste respektive kommunfullmäktige anta planen för de områden som ligger inom kommunens gränser. Det är först efter ett sådant fastställande som byggnation kan påbörjas. Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamoten Mansén nämner den geopolitiska oron som råder i världen.

Jag vill ta upp en sak som kanske inte har nämnts så mycket. Det gäller ägandet. Det kommer inte att finnas några möjligheter i framtiden för Åland att påverka vem som äger den här parken. Det är mycket möjligt, och kanske till och med högst sannolikt, att det är en stat österut som kommer att äga den. Känner sig ledamoten Mansén tillfreds med att ett område som är nästan lika stort som hela Ålands markyta kommer att vara helt utanför åländsk kontroll?

Tack, talman!

Jag upplever att jag är tillfreds med upplägget så här långt. Det som ledamoten Egeland åsyftar kommer egentligen inte upp när man diskuterar avtalsförhandlingarna och avtalsupplägget, som jag ser det. Det vill säga, hur ser det ut om en eventuell förändring av projektet inträffar och så vidare? Det är detaljer som kommer att tas upp i ett senare skede.

Jag tycker att den här frågan är lite irrelevant på så vis att sådana aspekter förekommer i princip i alla typer av affärsuppgörelser, där man reglerar olika saker. Så, det här är givetvis en viktig fråga, men jag ser det inte som en omöjlig sak att hantera.

Tack, talman!

I det här avtalet kommer man alltså att låsa vilka som kan ha ett ägarförhållande inom vindkraftsindustrin i framtiden. Är det så ledamoten menar? Det kan hända mycket inom denna industri, eller snarare under den tid som ligger framför oss.

Jag funderar på de juridiska aspekterna kring anslutningen. I vilket skede räknar man med att det ska vara klart? Kommer det att vara klart före auktioneringen, eller kommer en utauktionering att ske innan man har ett lagstöd för att ansluta till Fingrid?

Tack, talman!

Som svar på den första frågan, som jag nämnde så är det en avtalsfråga. Jag ska inte stå i talarstolen och säga hur avtalet ska skrivas. Istället är detta en diskussion som följer. Men det är ett viktigt påpekande från ledamot Egeland, vilket jag är övertygad om att landskapsregeringen också tar till sig.

När det gäller elanslutningen har min och Centerns uppfattning hela tiden varit att elanslutningen har stor betydelse för värdet av det som ska utauktioneras. Ju längre man kommer i processen när det gäller möjligheterna till anslutning, desto högre blir värdet av det man tänker utarrendera för havsbaserad vindkraft. Detta har en viktig betydelse, men huruvida det är avgörande, det får processen framöver avgöra och det är något som också finans- och näringsutskottet kan titta närmare på.

Tack, herr talman!

Inför det här valet lovade man att vi inte skulle stressa fram någonting. Vi skulle ta det lugnt, utreda allt noggrant och se till att ålänningarna är i trygga händer. Det här är något vi ska hantera med omsorg. Vi ska utreda alla aspekter innan vi går vidare med en auktion.

Nu får vi höra, precis som ledamoten säger, att det finns mängder av risker i det här projektet. Elöverföringsrisken är en av dem. Priserna på den här typen av vindkraftverk är väldigt höga, och att bygga dem idag innebär betydande risker som inte är hanterade. Kommunerna har inte godkänt det här, och ändå ska man gå vidare med projektet och auktionera ut det, trots alla dessa risker.

Det måste ledamoten hålla med om att om vi går vidare med det här projektet under rådande marknadsförhållanden och med de aspekter jag räknar upp, så kommer vi att få ett lägre anbud än om dessa risker inte fanns. Så varför ska man stressa när man har lovat att man inte ska göra det?

Ledamot, jag ser fram emot ditt repliksvar.

Tack, talman!

Jag anser att det inte är framstressat på så vis att det här är mycket gediget framtaget. Det underlag som vi har idag är ett otroligt gediget underlag som var och en kan ta del av. Det har tagit sin tid, och vi har uttryckt att vi vill ha underlag för att veta hur nästa process ska ta oss framåt.

Vi har börjat få underlag när det gäller delar av helheten, och i mitt anförande lyfte jag frågetecken som också har betydelse för värdet av projektet framöver och dess framskridande. Så ingenting är ännu klart. Det finns frågetecken, och det tycker jag också att ministern var inne på i sitt anförande. Men definitivt har man jobbat målmedvetet och gediget i projekt Sunnanvind för att driva detta framåt. Jag uppfattar att detta har gett en konkurrensfördel på marknaden.

Tack, herr talman!

Det är jättefint det här Sunnanvind projektet. Men vi måste ta hänsyn till omvärldsfaktorer, som att priserna för att producera den här typen av vindkraftverk är väldigt höga. Dessutom har vi ingen möjlighet att ansluta till det finska nätet. Ändå ska vi bjuda ut det här, trots dessa helt avgörande frågor.

Man kan tänka sig att många bolag är intresserade, men vi måste vara medvetna om att även om vi har kablarna och tillräcklig överföringskapacitet, så är investeringskostnaderna fortfarande mycket höga. Är det inte bättre att vänta med att auktionera ut tills vi ser att marknadsläget förbättras och att vi har fått de grundläggande förutsättningarna på plats, innan vi rusar vidare med detta? Varför ska de bjudas ut just i år? Det saknas logik i detta.

Jag vill också fråga hur ledamoten ställer sig till att det helt saknas garantier för nedmontering av dessa vindkraftverk, ifall de bolag som bygger dem går i konkurs.

Tack, talman!

Det var många frågor att svara på på en minut, kan jag säga.

Det är helt klart att vi just nu befinner oss i en situation med både frågetecken och möjligheter att driva projektet framåt. Som jag nämnde i mitt anförande är det viktigt att vi nu säkrar projektet genom att införa en ingångsavgift som är skälig. Detta kommer att attrahera seriösa aktörer som vi kan samarbeta med för att ta projektet vidare.

Jag ser inte alls det som märkligt att vi går ut och testar marknaden utifrån de villkor som landskapsregeringen ställer på aktörerna. Det är därifrån vi ställer villkoren, och det är avgörande att vi får fram de rätta villkoren.

Tack, talman!

I sitt anförande nämner ledamoten Mansén att vi har en optionsavgift som speglar värdet. Vi har alltså pratat om en optionsavgift eller signeringsavgift – kalla det vad du vill - på två och en halv miljon plus två och en halv miljon plus en miljon.

Om vi lägger detta i relation till att området är 1 320 kvadratkilometer, ska vi då tolka det som att om vi räknar ut kvadratmeterpriset med den här miljonen, som troligtvis kommer att börja löpa årligen, så är det den summa som Centern är villiga att sälja ut det här området för?

Ledamoten säger att avgiften ska spegla värdet, vilket innebär att det handlar om den här miljonen i år. Är det Centerns prislapp? Är det detta vi egentligen har fått svar på nu?

Tack, talman!

Ledamot Kanborg råddar till det något otroligt.

I mitt anförande tog jag upp att det är skäligt att landskapsregeringen och samhället får tillbaka de utgifter de har haft för Sunnanvind, det handlar om en inträdesavgift eller ingångsavgift

När det gäller förverkligandet av projektet, det kan också innebära att det finns en avgift oavsett om det kommer att byggas vindkraftverk eller inte. Möjligheten att kunna gå vidare ska ha ett pris.

Och när det gäller intäktssidan har vi också fått presenterade modeller som visar ytterligare intäkter över tid. Så kom ihåg att hålla isär äpplen och päron.

Det här var verkligen råddigt, ledamot Kanborg.

Tack, talman!

Men då är det läge att ledamot Mansén svarar på frågan. I och med att man säger att man ska arrendera ut det här, så måste man fundera på det. Vi har ställt frågan så många gånger. Man måste ha funderat på vad minimi-summan är. Vad är nu minimi-summan för Åländsk Center för att arrendera ut det här?

Kom inte och säg att det är för tidigt att svara på frågan, särskilt när man säger att man ska göra en aktion i höst. Man måste ha funderat på var den egna ribban ligger. Allt annat är orimligt att hävda; man har nog funderat på detta. Om man vill se vad marknaden erbjuder, så måste man ha gjort sina egna överväganden.

Jag hoppas också att ledamoten Mansén har funderat på vad affärsmark generellt kostar att arrendera. Då kan han ställa sig frågan: Är det rimligt att Åland får ut det beloppet från det här området?

Tack, talman!

Jag förstår att ledamot Kanborg och Obunden Samling vill gå före i processen. Vem skulle inte vilja svara på det? Hur mycket tjänar vi på det här på tio år?

Jag tog upp Centerns gruppanförande den här rimliga miniminivån med tanke på var vi står i projektet idag. Att täcka kostnader är helt naturligt. Det är ett upparbetat värde som givetvis också den som går in i det här ska ta del av och det ska betalas. Det är minimum från det.

Sedan kommer de övriga intäktsmodellerna som behöver processas vidare, och vi måste fastställa nivån på dem. Det vore förmätet att stå här i talarstolen och säga att det här kostar att bygga ute i Norrhavet, på åländskt vatten. Det är en fråga som vi ska arbeta med framöver.

Tack, talman!

Ledamoten Mansén var här inne på Fennoskan 3 och alldeles nyligen kunde man läsa i nyheterna att Svenska kraftnät och Fingrid har ingått ett intentionsavtal för att bygga Fennoskan 3.

Det man undrar är hur mycket Åland och Sunnanvind var med i detta och planera för att koppla in sig på Fennoskan 3 kabel såsom Mansén förefaller stå här och prata om. Man undrar också: vem är i så fall subjektet? Vem är aktören? Är det landskapet Åland eller Kraftnät Åland? Vem är det som ska koppla in sig på fem och ha tre?

Och i så fall, vad skulle det kosta? Det finns exempel på vad det kostar att bygga sådana här kablar, och det är inte billigt. Men hur resonerar lagtingsledamoten?

Tack, talman!

Jag får väl kanske ta på mig kepsen också som ordförande i Energikommissionen när det gäller den här frågan. Det är en fråga vi diskuterar i Energikommissionen, vi har fått information från landskapsregeringen kring samarbetet och diskussionen om Fenno-Skan 3. Vi ska komma ihåg att syftet med detta är att förstärka överföringen mellan Finland och Sverige.

Vi arbetar rent tekniskt för att förbättra nätet på båda sidor, vilket också ger möjligheter till export. En anslutning av en vindkraftspark, oavsett om den sker på finska eller svenska sidan, innebär båda möjligheterna. Det betyder att nätet blir starkare och att vi kan ha mer vindkraft än tidigare för överföring.

Detta är mycket tekniskt och många alternativ, men Fenno-Skan 3 förstärker möjligheterna att ansluta mer elkraftproduktion i länderna.

Tack, talman!

Här kom en teknisk redogörelse för vad Fenno-Skan innebär. Det är klart att det finns begränsat med tid här, men nu finns det lite tid kvar för ledamoten Mansén att svara på den här subjektsfrågan. Det vill säga, vem är det som ska koppla in sig på den här Fenno-Skan 3 kabeln? Är det Kraftnät Åland, eller är det landskapet Åland? Eller är det någon helt annan? Det skulle vara ganska viktigt att ha klart för sig.

Tack, talman!

När det gäller vindkraftsparkerna har jag förstått att anslutningen för dessa inte är något som landskapet Åland kan göra. Här handlar det om möjligheten till tillträde till elnätet. Beroende på utformningen och storleken på projekten, med mera, är det tekniskt sett viktigt att få tillgång till anslutningar både på den finska och svenska sidan. Detta skulle i sin tur möjliggöra att dra nytta av Fenno-Skans överföringsmöjligheter. Det handlar om att nå en stark punkt på fastlandet, så att säga, oavsett om det är Finland eller Sverige.

Denna fråga är givetvis också en angelägenhet för aktörerna involverade. Det handlar om att vara delaktig, eller vem som nu blir involverad. Men det är definitivt inte en åländsk fråga. Vi har dock via Kraftnät Åland möjligheter att diskutera med våra grannar i Sverige och Finland.

Tack, fru talman!

Jag tycker att ledamoten Mansén höll ett bra anförande om den del av det här projektet där vi befinner oss nu, nämligen att vi ska diskutera hur vi ska gå tillväga, inte om. Vi ska diskutera sakligt och inte i upprörd falsett.

Ledamoten berörde något som jag också anser vara oerhört viktigt i den här processen: vilka områden som ska omfattas, med vilka kriterier, och hur intäkterna ska fördelas. Det är egentligen de tre grundbultarna i det som detta meddelande delvis svarar på, men vi är fortfarande inte riktigt klara med vilka områden och kriterier som ska gälla.

Hur ser ledamoten på dessa kriterier? Det är lätt att kanske stirra sig blind på de ekonomiska ersättningarna, men det finns också andra kriterier som kan spela in.

Tack ledamot Röblom. Som många säkert har märkt så när jag är i talarstolen så blir jag ganska praktisk istället för teoretisk. Vi behöver ta oss ner på marknivå, eller havsnivå.

Som svar på din fråga: Centerns resonemang har varit att ställa sig frågan om vad som är rimligt. Vad ser vi i horisonten som är genomförbart? Jag tror att potentialen för hela Sunnanvind projektet ökar om vi kan tänka realistiskt.

Vi har till exempel fört fram möjligheten till anslutning, där maxgränsen i Norden är 1,3 gigawatt per anslutningspunkt. Det är otroligt mycket och ger också kännbara intäkter för landskapet Åland och dess invånare.

Det är här jag ser vikten av att säkra och bygga förtroende. Genom att skapa tillit för havsbaserad vindkraft i vardagen kommer det att gynna Åland. Att ta allt på en gång har stora frågetecken.

En annan aspekt som ledamoten nämnde i sitt anförande är renoveringen eller utbytet av Fenno-Skan kablaget. Detta är en idé som har funnits sedan tidigt i diskussionerna om potentialen för havsbaserad vindkraft. Tanken var att skapa en T-koppling mellan Finland, Sverige och Åland på något sätt.

Under min sista tid som minister hade jag kontakt med den svenska regeringen, och vi kom fram till att vi borde tillsätta en tjänstemannagrupp för att diskutera möjligheterna kring detta.

Mitt medskick är att om Åland vill vara med på detta Fenno-Skan tåg, så måste landskapsregeringen strukturera upp hur arbetet ska gå till och hur diskussionerna ska föras. Det måste göras mycket snabbt, annars finns det, som nämndes tidigare, en risk att projektet fortsätter utan åländsk input.

Tack ledamot Röblom. Tack för de avslutande positiva orden kring möjligheterna framöver kring Fenno-Skan. Jag kan försäkra ledamoten Röblom att Energikommissionen följer arbetet noggrant, och jag är ganska tillfreds med hur landskapsregeringen jobbar med frågan. Vi har fått mycket positiv och bra information om den dialog som pågår.

Samtidigt, precis som ledamoten påpekar, är det viktigt att vi är med på tåget. Diskussionen kring havsbaserad vindkraft förstärker definitivt de positiva möjligheterna.
Detta är intressant för hela det nordiska elnätet, eftersom vi behöver få in mer förnybar energi i vårt system.

Tack, talman!

Först, innan jag börjar härja, vill jag tacka ledamoten Egeland för att vi kunde byta taltur, eftersom jag har lite bråttom.

Talman! Kommer det att byggas havsbaserad vindkraft på åländska vatten? Det är jag helt säker på att det kommer att göras. Men när det sker och exakt var det sker är ju ännu inte klart. Det vi gör nu är att diskutera förberedelserna för den möjligheten, villkoren för denna möjlighet, för den optionen i en process som har pågått sedan 2020 och som påbörjades under den förra regeringen och dåvarande minister Alfons Röblom.

Innan jag går till själva sakfrågan, en allmän reflektion: Det finns två vägar att gå när man ställs inför något nytt – en innovation, en option, en möjlighet för framtiden, en förändring. Dessa två vägar har varit viktiga för människosläktets hela utveckling. Tror man att något kan gå bra, eller utgår man från att det går på tok? Man kan följa instinkten att säga nej. Den instinkten är stark hos människan och hos politiska partier som fiskar i rädslans vatten. Rädsla går att mata med alla världens larmrapporter och mer eller mindre grundade påståenden som passar in i berättelsen.

När det gäller Obunden Samling, som tydligt har sagt att de inte vill ha detta, letar man efter argument för att säga nej.

Man kan också ledas av nyfikenhet. Man kan sträcka ut handen mot något man inte har smakat på förut och antingen märka att det smakar illa och giftigt, eller att det är ett smultron.

Människan hade inte överlevt utan rädslan, men aldrig utvecklats utan nyfikenheten.

För Socialdemokraterna i denna fråga låter vi oss styras av just nyfikenhet. Vi har sagt: Låt oss se om detta flyger till nytta för ålänningarna. Låt oss se vad det skulle kunna betyda för Åland socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Låt oss se vad det skulle kunna betyda att lämna världens destruktiva fossilberoende bakom oss.

Vi pratar inte så mycket om det för tillfället, men planeten står fortfarande och vacklar på gränsen till en irreversibel uppvärmning av klimatet, och det är över 90 % av forskarna i världen överens om.

Vi konstaterade i de första debatterna i detta ärende att vi inte vill se några glädjekalkyler om miljardregn över Åland, utan välunderbyggda fakta, miljökonsekvensbedömningar och ekonomiska kalkyler, samt modeller för fördelningen av pengar och potentiella arbetsplatser.

Vi varnade från början för att det är en process som kräver resurser, inte minst för att vi ska vara rustade och sakkunniga inför de multinationella storbolag som förhoppningsvis kommer att vara intresserade av att arrangera våra vatten. Vi ska inte vara naiva inför det, men vi kan inte heller, säger Socialdemokraterna, utgå från att privata investeringar per definition är av ondo.

Är processen trovärdig? Har man gjort jobbet? Har Projekt Sunnanvind gett svar på frågorna? Har de utredningar som landskapsregeringen har beställt besvarat dessa frågor och gett modeller som gör att vi kan vara trygga i processen? Vi har inte svar på alla frågor, men vi har svar på många. Vi menar att processen hittills har varit en av de mest transparenta i Ålands historia, både vad gäller juridiken och de långa utredningarna som har gjorts om effekterna på fåglar, fiskar, fladdermöss och landskapsbilden.

Inte allt som har framkommit i alla dessa rapporter har jag läst, och knappast någon annan heller. Men inte alla rapporter är positiva. Det finns mycket som problematiseras i det som beskrivs, bland annat när det gäller påverkan på människors uppfattning av naturen och landskapsbilden.

Vi tycker att det är en viktig distinktion att landskapsregeringen inte har beställt resultat utan utredningar. Jag har sett det antydas att utredningar inte skulle ha gjorts korrekt och sakligt av de forskare, universitet och konsulter som har anlitats, och det tycker jag är en farlig väg att gå, att relativisera kunskap och säga att den inte är sann om den inte stämmer överens med det som man själv tycker. Det finns skrämmande exempel i världen på en sådan utveckling, och dit tycker jag inte att Åland ska gå.

Landskapsregeringen har nu, på begäran av kommunen, förlängt tiden för hanteringen av planprocessen, vilket skjuter fram den här utarrenderingen något. Det är rätt sak att göra, precis som man hittills har hanterat processen i samråd med öppenhet. Det är inte möjligt att pressa fram beslut innan alla parter, eller åtminstone en majoritet, känner att de har fått tillräckligt med tid för diskussion och beslut.

Som flera har påpekat har kommunerna en central roll i denna process, och därför behöver de berörda kommunerna känna att de har fått tid att fundera och ta till sig kunskap som för alla är ganska krävande att förstå.

I analyserna av intäktsmodeller och intäktsströmmar kan vi konstatera att mycket ännu är öppet. Med säkerhet vet vi inte ens om det i detta skede kommer anbud. Det kanske det inte gör nu, men precis som ledamoten Mansén beskrev det, så är detta ett arbete som vi gör för framtiden. Det kan hända att vi inte kommer framåt just precis nu, men kanske att detta arbete leder till ett resultat på tio års sikt.

Vi vet att behovet av el växer. Vi vet att priset för att använda fossila bränslen kommer att stiga, och att vi går i en riktning mot att fasa ut dem och övergå till utsläppsfria energiformer. Framtiden måste vara fossilfri.

Vi ser fram emot den fortsatta fördjupningen av behandlingen i utskott och i lagtinget sen när landskapsregeringen kommer med sin begäran om fullmakt för ett uttalande i landskapets vattenområden. Vi är trygga i att processen har skötts sakligt och omsorgsfullt, och med kärlek till Åland.

Jag tycker att det är beklagligt att det blir en sådan tudelning i vem som bryr sig om miljön och vem som inte gör det. Det är helt uppenbart att vi alla bryr oss.

Utan betydande intäkter till Åland, utan garantier för en rimlig påverkan på miljön, utan stora fördelar för Åland ska vi naturligtvis inte sälja ut våra naturresurser. Men om det kan göras på ett bra sätt, med intäkter som kan finansiera vår välfärd och bidra till ett bättre klimat, då är vi beredda att smaka på smultronen. Och detta är sagt med stor respekt för dem som fortfarande har tvivel, frågor och tveksamheter. Det här är, som minister Gunell sade, en av de största projekten Åland någonsin har hanterat.

Avslutningsvis, en högst personlig reflektion: Om eller när det byggs vindkraft på norra Åland och jag från min veranda på sommarstugan i Geta kan se toppen på vindsnurrorna därute, då kommer jag att vara lycklig över att det är det jag ser, och inte oljeborrtorn någon annanstans som fortsätter att pumpa ut olja som förstör vår planet. Tack!

Talman!

Många av oss här i salen har andra officiella uppdrag vid sidan om. Idag har ledamoten Fellman ett sådant uppdrag, och ledamoten sade det väldigt blygsamt.

Jag vill i den här repliken uppmana alla andra replikställare att antingen stryka sin replik, ta den vid ett annat tillfälle eller begränsa den, så att ledamoten Fellman kan komma iväg till sitt möte. Det ligger i allas intresse att jag avstår från min andra replik.

Tack för omtanken ledamot Valve!

Men eftersom ledamot Egeland var så generös att han lät mig gå före så finns det tid att svara på replikerna också.

Tack, talman!

Det sägs att partier som Obunden Samling letar efter argument för att säga nej, och det håller jag inte riktigt med om. Till en början var Obunden Samling ett sådant parti att de tyckte också att det här lät som en god inkomstkälla för Åland. Men undertecknad var ju inte en av dem; jag var negativ från början. Hur som helst var man positiv till det här projektet. Men, varningsklockorna ringer dock överallt. Vi ser hur ekonomin för vindkraften ser ut och hur den påverkar våra elnät. Dessa varningsklockor är svåra att undvika, även om man inte letar efter dem.

Däremot skulle jag vilja påpeka att progressiva politiker ständigt blundar för dessa varningsklockor, oavsett ämne, så fort någon form av omställning hägrar.

Ledamoten Egeland konstaterade själv att han var negativ från början. Han sade nej redan från första stund. Vicetalman Måtar som partiordförande har öppet deklarerat att Obunden Samling anser att detta bör sättas i papperskorgen. Det här ska man inte gå vidare med.

Jag menar att både jag och de andra talarna i majoriteten noga har understrukit både riskerna och problemen med ett så stort projekt. I de rapporter som finns nämns en mängd utmaningar, men också de positiva aspekterna. Att gå vidare med det här projektet är en sammanvägning av alla olika faktorer, så att man kan se: Är det här till nytta och bra för Åland, bra för världen, eller är det inte? Vi säger inte nej utan att ha testat.

Tack, talman!

Anledningen till att jag sa nej från början var att det här projektet hade pågått länge i Sverige och jag har följt vindkraftens utveckling i Sverige under en lång tid. Det var inga nyheter för mig, hur lönsamheten är för vindkraften, hur den fungerar och vad den har gjort med våra elpriser.

Den gröna omställningen i Tyskland är också ett exempel som vi har sett tydliga bevis för hur det här fungerar, långt innan de här planerna för Sunnanvind kom. Så det var anledningen till att jag var negativ från början.

Nu, när det börjar bli ett oomkullrunkeligt faktum att det här inte fungerar och vi ser det överallt, så är det ju ganska självklart att vi säger blankt nej, för att Åland kommer inte på något sätt kunna förändra det.

Tack, talman!

För mig och för Socialdemokraterna är det inte ett alternativ att inget göra, vilket verkar vara den obundna politiken.

Det är inte ett faktum att havsbaserad vindkraft aldrig fungerar och aldrig kommer att göra det. Det är ledamot Egelands och Obunden Samling åsikt att det är så.

Vi andra arbetar med att utreda vad vi kan göra. Vad kan vi bygga? Vad kan vi tjäna på det? Finns det arbetsplatser? Finns det intäktsmöjligheter? Finns det sociala faktorer som gynnas? Är det bra för Åland och är det bra för världen? Obunden Samling stannar på steg ett och vi vill gå vidare.

Tack, talman!

Jag anser att detta meddelande och det informationsmaterial som följer med det är en milstolpe. Nu är det öppet och möjligt för alla att, utifrån sina intressen och möjligheter, sätta sig in i detta material. När man får information och kunskap minskar också risken för att man går runt och är orolig eller rädd i onödan. Jag tycker att det var en viktig aspekt som ledamoten lyfte.

Det handlar om att när man kokar soppa på rädsla, så kastar man i vilka ingredienser som helst som passar narrativet, allt från fågeldöd till ryska björnar och radioaktivitet. Det är inte bra för diskussionen. Men med det här informationsmaterialet, som nu kommer lagom till sommaren när hängmattan plockas fram, finns det en större möjlighet för folk att bilda sig en egen uppfattning.

Det är just i den här fortbildningen, folkbildningen och utbildningen av oss som jag tycker att en del av svaret ligger. Vi bör inte kasta oss in i kategoriska åsikter om att det nu ska ske idag och på vilka villkor som helst, eller att det nu ska ske överhuvudtaget, utan istället ägna det här projektet den tid och den grundlighet som krävs.

Vi hade gärna sett att man från början hade avsatt ännu fler resurser, eftersom vi insåg att det här kommer att bli så stort att det kräver det. Nu har vi fått otroligt mycket material som vi behöver sätta oss in i och förstå. Jag tycker att även de som är motståndare till projektet borde titta på detta material, och inte bara på sina egna larmrapporter från Facebook.

Tack, talman!

För att förstå detta måste vi påminna oss om att miljö och klimat hänger ihop, obönhörligen. I diskussionen försöker man ibland från politiskt håll särskilja att vi bryr oss om miljön medan vi ignorerar klimatet. Det går helt enkelt inte att göra så. Östersjön kan se vacker ut på ytan, men den mår dåligt under ytan. Klimatförändringarna försämrar förhållandena för Östersjön, och därför bidrar vi också till att förbättra situationen.

Att skapa förnybar energi är en viktig miljöåtgärd. Även om vi nu koncentrerar oss på hur detta ska genomföras, är det bra att påminna om att dessa frågor hänger ihop.

Det är som ministern Gunell nämnde tidigare, att den miljö och vattenkvalitet vi har idag i Östersjön är ett resultat av våra tidigare handlingar. Den speglar status quo, det vill säga att vi fortsätter som vi alltid har gjort, med de utsläppsnivåer och energiformer vi använder idag. Därför är det av yttersta vikt för oss som bryr oss om Östersjöns miljö att vi tar ett steg bort från detta. Vi ser tydligt konsekvenserna av vår nuvarande situation, i form av algblomningar och övergödning.

Tack, fru talman!

Ledamoten ondgör sig över Obunden Samling som vanligt, men jag skulle nog säga att det är en väldig tur att det finns åtminstone ett parti som vågar kritiskt ifrågasätta det här projektet.

Övriga partier har ju faktiskt skrivit på ett avtal där de säger att det här ska genomföras, och nu håller man på att göra det med en brådska som man inte riktigt förstår. Det finns massor av aspekter som visar att man till och med skriver ett meddelande som inte klargör de faktorer som gör att, oavsett om man är för eller emot, så måste man kunna enas om att ju fler risker ett projekt har, desto lägre anbud kommer det att bli.

Just det här projektet har väldigt många risker. Bland annat finns det ingenstans att köra elen idag, vilket är en stor risk. En annan stor risk är att priserna för att etablera den här typen av elproduktion är extremt höga just nu, enligt branschen själv.

Varför ska vi genomföra det här projektet just i år? På ledamoten låter det som att det inte ska göras, men det här har man tänkt genomföra i år. Varför?

Ledamoten Wikström låter förstå att det är bara Obunden Samling som vågar vara kritisk. Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom.

Allt det här materialet som har tagits fram, och alla de tal som majoriteten har hållit idag, har lyft fram risker, kritik och möjligheter. Det finns ingen som okritiskt går in i ett så stort projekt. Ingen gör det utan att göra sitt jobb, och ingen ser riskerna.

Jag tycker att både ledamoten Ekström och ledamoten Mansén har lyft fram precis de aspekter som jag också tog upp i mitt anförande. Det som Obunden Samling väljer att inte göra är att erkänna att det finns några som helst möjligheter för framtiden. Vi ska bara säga nej.

Tack, fru talman!

Ålands välstånd bygger inte på nya lösningar, utan på att vi betraktar vår omvärld och sedan tar hand om och utvecklar det som vårt välstånd har byggt på. Om man ser på vår omvärld när det gäller havsbaserad vindkraft, och inte bara tittar på Facebook, som ledamoten nämner, så kan man konstatera att Vattenfall säger nej till havsbaserad vindkraft utan stora subventioner. Norge säger nej till havsbaserad vindkraft och funderar på att använda oljepengar för att subventionera den havsbaserade vindkraften. Danmark säger; ja, vi ska fortsätta bygga ut havsbaserad vindkraft, men med stora subventioner.

I det här marknadsläget så ska vi bjuda ut det här på auktion. Tror ledamoten verkligen att vi kommer att få det bästa priset som vi kan få? Vore det inte bättre att vänta med att bjuda ut det här projektet tills marknadsläget är bättre? Då kan vi åtminstone få någon slags ersättning för det. Som det ser ut nu kommer vi att få en spottstyver.

Jag måste säga att jag inte alls känner igen ledamoten Wikströms historiebeskrivning. Det åländska välståndet och de framgångsrika företagen skulle alltså ha uppstått genom att man aldrig har tänkt nytt, aldrig har hittat på något, aldrig har satsat på innovationer, aldrig har tagit risker och aldrig har gått framåt. Istället har man bara suttit rädd i ett hörn och väntat på att alla andra ska göra något. Sedan kryper man fram och försöker se om det går att kopiera det som andra har gjort.

Det där är inte det Åland jag känner till. Tvärtom ser jag de åländska företagen och företagarna som mycket aktiva i att se sig om i världen och fråga sig: Vad kan vi göra bättre? Vad kan vi göra nytt? Hur kan vi förändra? Det handlar inte om att sitta och vänta, avvakta och tänka att nu måste någon annan lyckas, då vågar vi. (… taltiden slut).

Talman!

Jag tackar ledamot Fellman för ett välformulerat och balanserat anförande. Ledamoten förde ett resonemang om när vindkraft till havs kan bli aktuell, och att det är oklart i vilken tidsram. Jag är enig i den analysen. De bolag som eventuellt står i beråd att lämna anbud behöver ha en uppfattning om det framtida elbehovet och den framtida prisutvecklingen.
Detta är inte bara i detta nu, som man kan läsa om på olika forum, utan det handlar också om hur situationen kan se ut om 10, 20, 30 eller 40 år. Det är det som är kärnan i frågan. Den bedömningen bör nog inte vi ledamöter göra; vår uppgift är att sätta villkoren i en utauktionering.

Min uppfattning är, och den styrks av alla rapporter, att elbehovet i framtiden kommer att växa. Vi fick alldeles nyligen läsa nyheten om att ett av de stora rederierna på Åland nu planerar att satsa på ett eldrivet fartyg mellan Helsingfors och Tallinn. De som vill framåt satsar på nya energiformer och nya framdriftsformer.

Då kan vi på Åland sitta här med armarna i kors och säga att vi aldrig kommer att vara delaktiga i den förändringen.

Talman!

Det där var så bra formulerat att jag knappt kunde ha gjort det bättre själv.

Vi behöver lite mindre orakel här i salen och istället fokusera mer på att ta oss an fakta och det vi kan få del av. Nu har vi fått mycket material, som tidigare nämnts, till hängmattan, så det är bara att läsa under sommaren och bilda sig en uppfattning.

Jag ser verkligen fram emot utskottsbehandlingen. Det är där vi har möjlighet att fördjupa oss i svåra frågor som vi kanske inte helt förstår från början. Vi kan också ta till oss kritiska synpunkter och andra perspektiv för att vara så breda och djupa som möjligt i vår analys.

Om det ska finnas något avstamp i den här debatten, så är det att det fortfarande finns mycket arbete kvar att göra för att förstå helheten.

Tack, talman!

Bara som ett litet inlägg här kring det senaste: Det är de åländska företagarna och kapitalägarna som har drivit den åländska företagsvärlden framåt, inte åländska politiker. Vi har nu ett systemskifte där vi som politiker mer och mer tror att det är vår roll att driva och skapa företagsverksamhet, när det egentligen inte är vår uppgift. Vår roll är att sköta samhället.

Ledamoten Fellman påstår att hon håller sig till fakta, och det är alltid lite farligt när man står här och säger sådant. Till exempel nämnde ledamoten Fellman den ökande elproduktionen och hänvisade till den ökande elkonsumtionen. Om vi bara tar ett exempel från de senaste 15 åren, från år 2010 till nu, det vill säga 2023, så har elkonsumtionen i Finland minskat med 11 %. Den har gått från 88 terawattimmar till 79,8 terawattimmar. Vad säger Fellman om den utvecklingen? Stöder den hennes påstående om att elkonsumtionen ökar?

Tack, talman!

Det jag pratade om var att behovet av grön energi ökar, vilket verifieras av en lång rad rapporter. Dessa rapporter visar att i och med den gröna omställningen kommer behovet av grön energi att öka. Det handlar inte bara om transporter, utan även industrier kommer att ha ett ökat behov av grön energi. Och det vill vi vara med och skapa.

När det gäller näringslivet ska det offentliga Åland inte driva vindbolag. Det vi ska göra är att skapa förutsättningar och infrastruktur för att detta ska vara möjligt. Vi ska lagstifta, ha regelverk och begränsningar, samt genomföra miljökonsekvensbedömningar. Sedan får vi se vad marknaden säger. Kan man driva havsbaserad vindkraft lönsamt med de villkor som vi ställer? Då är det bra. Om inte, då ska vi inte ha det.

Tack, talman!

Lagtingsledamoten säger att efterfrågan på grön energi ökar. Den totala efterfrågan på energi har dock minskat i Finland under de senaste 15 åren.

Om vi fortsätter med fakta, så i det här meddelandet från landskapsregeringen så finns inte ett ord om den enda befintliga vindkraftsparken till havs i Finland, som ligger utanför Björneborg. Det skulle vara intressant att närmare analysera hur det har gått för den. Hur fungerar den och vilka villkor gäller? Jag kommer själv att ta upp detta i mitt anförande, men vad säger ledamoten Fellman om det? På tal om fakta, det är den enda fakta vi har, det har drivits en park i tio år utanför Björneborg i vattnet.

Det är fantastiskt att alla andra som intresserar sig för utvecklingen av vindkraft och havsbaserad vindkraft, både på nationell nivå, i Europa, på EU-nivå och bland stora företag som vill satsa på dessa energikällor, men att alla de har fel. Det är bara Obunden Samling och de som är emot satsningar på nya energiformer som vet någonting. Jag kan inte köpa den analysen.

Det är helt rimligt att det finns kritik och att det ställs frågor. Men att påstå att detta bara är strunt och att det är något som dumskallar i landskapsregeringen har hittat på, stämmer inte. Hela världen är på väg mot en energiomställning, och vi vill vara en del av den.

Tack, fru talman!

När man lyssnar på ledamot Fellman målar hon upp en bild av att majoriteten här inne representerar en liten saga. Majoriteten framställs som de tre små söta grisarna, medan Obunden Samling beskrivs som den stora stygga vargen. Ledamot Fellman hävdar att Obunden Samling spelar på rädsla när det gäller detta kort.

Det komiska uppstår dock när Fellman knappt hinner avsluta sin mening innan hon säger: "Vi måste göra någonting för klimatkatastrofen." Är inte det att spela på rädsla, ledamot Fellman? Det som hon anklagar andra för att göra, gör hon själv i nästa andetag. Det är faktiskt ganska komiskt.

Tack, fru talman!

När man lyssnar på ledamot Fellman målar hon upp en bild av att majoriteten här inne representerar en liten saga. Majoriteten framställs som de tre små söta grisarna, medan Obunden Samling beskrivs som den stora stygga vargen. Ledamot Fellman hävdar att Obunden Samling spelar på rädsla när det gäller detta kort.

Det komiska uppstår dock när Fellman knappt hinner avsluta sin mening innan hon säger: "Vi måste göra någonting för klimatkatastrofen." Är inte det att spela på rädsla, ledamot Fellman? Det som hon anklagar andra för att göra, gör hon själv i nästa andetag. Det är faktiskt ganska komiskt.

Om det skulle vara komiskt, så skulle jag skratta. Om ledamoten Kanborg med den där repliken menar att vi inte står inför en klimatkris, så skulle det vara jätteintressant att höra honom upprepa det.

Tror ledamoten Kanborg och Obunden Samling att vi inte behöver göra någonting åt vår användning av fossila bränslen? Tror inte ledamoten Kanborg att det är en risk för framtiden att klimatuppvärmningen sker? Vill ledamoten Kanborg vifta bort alla de dryga 90 procent av klimatforskarna i världen som säger att det här sker nu?

Tack, talman!

Jag är absolut ingen klimatförnekare. Vi står inför utmaningar, och det råder ingen tvekan om det. Då har vi klargjort den saken.

Det komiska är att ledamoten anklagar Obunden Samling och spelar på rädsla, samtidigt som hon själv använder samma metoder för att skapa rädsla. Det är där det uppstår.

Vidare vill jag säga till ledamot Fellman, med hänvisning till Obunden Samling, att det finns de som bara söker anledningar att säga nej istället för ja. Men situationen är också den motsatta. Det finns de som bara letar efter anledningar att säga ja och helt ignorerar skälen till att säga nej.

Därför vill jag ställa en direkt fråga: Finns det någon form av anledningar som skulle kunna få ledamot Fellman och Socialdemokraterna att säga nej till det här projektet överhuvudtaget? Eller är det så att det bara finns anledningar att säga ja?

Om det inte var klart i mitt anförande och i replikskiftena hittills, så säger jag det igen: Det finns många frågor, många kritiska synpunkter och många olösta problem.

För Socialdemokraterna är det ett krav att det ska finnas en betydande intäkt för Åland. Det är ett krav att det ska skapa arrendeintäkter, ge fastighetsskatt och ha positiva kringeffekter för näringslivet. Dessutom ska det finnas en klimatnytta, och miljöeffekterna av havsbaserad vindkraft måste vara hanterbara.

Alla de sakerna som vi har jobbat med sedan 2020 är viktiga och ska vägas in i det slutgiltiga beslutet. Obunden Samling säger kategoriskt nej. Vi säger att vi vill se vart det leder.

Tack, talman!

Det som tidigare framförts här i salen är något av en gåta för oss. Varför har regeringen denna brådska med att utauktionera Norrhavet för exploatering av orörd natur till en storskalig havsbaserad vindkraftindustri?

Idag, till exempel, följer vi inte ens lagtingsordningen, då vi borde ha behandlat vårbudgeten före detta vindkraftsmeddelande. Varför behandlar vi detta meddelande nu? Det känns inte som att det är klart på långa vägar. Vad är till exempel kraven som landskapsregeringen ställer på anbudsgivaren? Vad är garantierna för att dessa vindmöllor demonteras när ägaren går i konkurs eller när de inte längre fungerar? Vad ska man göra med den producerade elen? Var ska den anslutas? Före valet påstods det att Obunden Samling försökte skrämma upp befolkningen när vi påtalade att denna utauktionering skulle ske under mandatperioden, om, eller snarare när, de Sunnanvind-drivande partierna kommer till makten. Men nu ser vi tydligt att vi hade rätt.

Vi försöker aldrig skrämma upp ålänningarna, men vi vill att alla ska veta vilka konsekvenserna blir av den förda politiken. Det handlar inte om vad man säger; det handlar om vad man gör.

Det är viktigt att ha klart för sig att om kommunerna godkänner generalplanen, så har de inga möjligheter att stoppa uppförandet av denna industri på sina vatten. De kommer inte kunna neka bygglov som uppfyller alla krav inom ett planerat område, oavsett om det visar sig att kommunen inte kommer att tjäna en enda euro. Det är oerhört viktigt att man förstår detta, och att man vet hur mycket pengar man kommer att tjäna på att förstöra sin natur innan man godkänner planen.

När vi talar om ekonomin kring detta har självklart alla noterat att vindkraften dras med enorma lönsamhetsproblem. Produktionen tuggar på när priset är lågt och står still när priset är högt. Det är alltså motsatsen till vad man vill se för en lönsam produktion på marknadens villkor. Visst, det är aktören som driver anläggningens problem, men vi förstår alla vad som händer med våra intäkter när deras ekonomi inte går runt. Det är precis samma sak som jag nämnde tidigare i ett replikskifte: en disponent vill gärna se att en tänkt hyresgäst faktiskt kommer att ha råd att betala hyran.

I våra närområden går vindkraften med ekonomisk förlust. Man öser in gröna fonder, pengar från pensionskassor och EU-pengar, men ändå går det inte runt. Utbjudna havsområden får inte in några bud eftersom satsningen är så olönsam och riskfylld. Ska vi bjuda ut ur havet i det läget? Det absolut sämsta alternativet för Åland bland de intäktsmodeller som är aktuella är att ta en del av intäkterna från produktionen. Det är oerhört riskabelt ur alla synpunkter, men särskilt eftersom de är beroende av faktorer som man inte kan påverka, såsom stiltje eller omständigheter som gör att trasiga verk inte kan repareras till följd av hårt väder. Brist på tillgångar och brist på reservdelar, ska vi vara med och ta den risken, samt det oomkullrunkeliga faktum att pengarna inte rullar in i den mängd som de ska under tiden då industrin uppförs? Om den överhuvudtaget blir klar.

Det enda alternativet som man borde överväga är ett fast arrende. Det var det man sade från början. Arrendet måste givetvis vara högt. Med tanke på vad man offrar, så måste man betala från dag ett. Självklart ska man inte överlåta detta område åt en aktör som betalar ett lägre arrende tills dess att industrin är uppförd. Att ha kontrollen över ålänningarnas orörda natur måste vara dyrt från dag ett.

Vi inom Obunden Samling kommer absolut aldrig att stå bakom detta, oavsett vilka intäkter man fantiserar om. Men för ålänningarnas skull måste detta offer ersättas så att det märks ordentligt.

Tidigast då man får ett indikativt bud så har kommunerna något att ta ställning till. Att godkänna planen nu är att binda sig till uppförandet av storskalig vindkraftsindustri baserat på fria fantasier. Fantasier som den senaste tiden har visat sig ännu mer verklighetsfrämmande än när man först började planera detta. Fortfarande finns ingen anslutningspunkt för Sunnanvind. Hur kan man gå vidare med detta innan den frågan är löst? Det finns inget lagstöd för inkoppling till Fingrid, och det verkar inte finnas något intresse från deras sida heller.

Man spekulerar i att utöka Kraftnät Ålands ansvarsområde. Man vill utreda de juridiska möjligheterna för Kraftnät Åland att stå för anslutningen. Det betyder att man är intresserad av att låta ålänningarna bekosta en extremt dyr anslutning, något som man tidigare lovat att inte göra.

Och vad händer med naturen? Alla ni som påstår er värna om naturen vägrar att se de reella riskerna för naturen som detta innebär. Tror ni på fullaste allvar att klimatvinsten med detta ens är i närheten av den miljömässiga uppoffringen? Alla i den här salen är fullt medvetna om att Östersjön mår dåligt. Men ni ser inte det orimliga i att etablera Europas största havsbaserade vindkraftsindustri i detta känsliga område. Det måste man säga är fullkomligt häpnadsväckande.

Och den här hållbarhetsagendan som de flesta tycker så mycket om, denna satsning strider mot tre av fyra hållbarhetsprinciper. Är man lite kreativ kan man säga att det strider mot den fjärde också, men så kreativa ska vi inte vara.

Vad som så sent som för några år sedan utsågs till en av Finlands 100 naturpärlor, av Finland naturskyddsförening, ska nu förvandlas till ett industriområde, och ni har inga problem med det. Alla som höjer ett varningens finger ser ni som klimatförnekare eller konspirationsteoretiker. Liberalerna breddade sitt utbud av invektiv alldeles nyligen, och nu är vi även orakel för att vi problematiserar detta. Vet ni vad? Ni kan kalla oss vad ni vill. Folk förstår. Det där är bara trams. Historien kommer att ge oss rätt. Tack för ordet!

Tack, fru talman!

Det är bra att det finns representanter för vanligt folk här i salen, i egenskap av Stellan Egeland som kan ställa läxa upp resten av eliten om vad man förstår och inte.

Vi är överens om två saker, ledamoten och jag. Det ena är att kriterierna för detta är mycket viktiga, och vi ser gärna att de presenteras när det blir aktuellt. Det andra är att vi hela tiden måste beakta kontrollaspekten. Alltså, hur mycket kontroll kan vi ha över detta? Jag anser att detta också bör ingå i kriterierna, delvis.

Men jag tänkte faktiskt fråga, eftersom ledamoten inte nämnde kärnkraft i sitt anförande. Det finns ju alltid flera sidor av ett mynt i en sådan här diskussion. I sin iver att förstå energisituationen i vår region, har ledamoten tagit reda på hur dessa 300-400 miljarder kronor för ny kärnkraft, som görs med skattemedel som stöd, kommer att påverka de åländska energipriserna?

Tack, talman!

Man kan såklart spekulera i hur mycket de stödpengarna kommer att påverka. Det går också att konstatera att den satsning som görs nu, sker på grund av ledamoten Röbloms gröna vänner. De har varit i allra högsta grad delaktiga i att nedmontera en fullt fungerande kärnkraft för att ersätta den med en grön omställning som sedan har visat sig inte fungera. Nu måste vi därför bygga upp kärnkraften igen.

Jag har inget svar på den frågan. Obunden Samling står här och är jätte emot att bygga förnybar energi i form av vindkraft. Det handlar om en naturresurs som Åland har, till skillnad från uran eller kol. Man säger nej till det, men man tar inget ansvar för konsekvenserna av vad det kan innebära för de åländska elpriserna och elkonsumtionen framöver. Det undersöker man inte.

Den andra aspekten jag tänkt ta upp med ledamoten Egeland är den här brådskan. Man påtalar för Obunden Samling att det brådskar. Varför brådskar det? Då undrar jag: Vad skulle inte vara bråttom för Obunden Samling? Hur många år ska det gå innan det inte längre är bråttom i de obundnas ögon? Och B, vilket är svaret på frågan A, det spelar det väl ingen roll för Obunden Samling hur bråttom det här är, hur snabbt eller långsamt det går. Ni säger ju nej. Det har deklarerats flera gånger. Ni säger nej oavsett vad man kommer fram till. Ni säger nej. Så vad spelar det för roll?

Tack, talman!

Vi börjar med den första frågan: Varför ska jag svara på den frågan? Varför ska jag svara på frågor som rör Sveriges elnät, vad de gör och vilka satsningar de gör?

Den här etableringen av vindkraft kommer inte att sänka våra elpriser. Om det var det svaret du ville ha, så fick du det nu. Men vi har inget ansvar överhuvudtaget för vad Sverige gör med sitt elnät. Det är beklagligt att se att våra gröna vänner förstör det elnätet, men tyvärr har vi inget ansvar i det.

Den brådska som vi påtalar hela tiden väcker frågor om vilken information vi egentligen vill ha. Vad sägs om att man berättar att så här mycket pengar ska vi ha för att arrendera ut Norrhavet och förstöra det, och då ska vi ha så här mycket deg. Det vi har sagt hela tiden. Man måste också veta vilken typ av avtal det handlar om. Kommer det att finnas ett fast arrende, eller ska man ha del baserat på en värdelös produktion?

Tack, talman!

Jag fick en liten anklagelse här om att jag var fantasifull. Jag kan konstatera att de fria fantasierna fortsätter i viss mån. Det finns dock en sak som antyds här som är direkt felaktig, och det är att det skulle vara fastslaget hur arrendeavgifterna ska se ut just nu.

Det pågår en diskussion om hur detta ska gå till. I det material som presenterats finns ett resonemang om vad projektet kan bära, och det utgår ifrån det ekonomiska värdet av vad man kan tänkas få in. Men det finns ingenting som säger att vi har fastställt dessa arrendeavgifter. De kommer att bero på hur det går för de här bolagen.

Så jag anser att detta är direkt felaktigt. Det måste man faktiskt hålla med om, eller hur?

Tack, talman!

Jag tror att ledamoten behöver friska upp mitt minne. När sa jag att det var fastslaget hur det skulle gå till? Jag kan inte hitta det i min text, så det är möjligt att jag slirade iväg och inte höll mig till det jag skrivit. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle ha sagt att man har fastslagit arrendemodellen. Det jag säger är att vi vill veta vilken modell man har tänkt sig. Jag nämner också vilken modell jag anser är den absolut sämsta. Men jag har inte sagt att någonting är fastslaget.

Tack, talman!

Då fick vi det deklarerat. Det är inte fastslaget. Jag vill också påpeka att de sämsta exemplen som gavs så där är vi på samma linje. Det är klart att det är bättre med fasta arrenden än att ha dem koppla till någon sorts resultat.

Det jag skulle vilja fråga om är att ledamoten tidigare har nämnt att vi med det här projektet ska göra Norrhavet till ett industriområde. Det väcker tankar om något annat än vad det faktiskt kan bli. Vi har fått några miljörapporter i detta sammanhang, som kanske inte är helt fullständiga, men de visar ändå att miljöeffekterna när det gäller botten och fiskbestånd är relativt måttliga. Landskapsbilden påverkas, men när det kommer till miljögifter och liknande är det också ganska måttligt.

Hur ser det ut? Vilka miljömässiga konsekvenser talar man om från Obunden Samling? Vilka uppoffringar blir nu oundvikliga och katastrofala?

Tack, talman!

Jag vidhåller att det är ett industriområde som man bygger i, eftersom det är ett område där man har vindkraftsindustrin.

Jag har naturligtvis tagit del av de miljöutredningar som finns här. Dessa utredningar baseras på spekulation, och det måste vara så, eftersom havsbaserad vindkraft inte har kunnat undersökas ur ett långsiktigt perspektiv. Det har inte varit aktuellt i stor skala under någon längre tid, vilket gör att man enbart kan spekulera när man gör sådana bedömningar.

Det står till och med i utredningarna att det handlar om simuleringar. Därför anser vi från Obunden Samling att om man ska riskera ett så värdefullt område, borde man inte ligga i framkant. Istället bör man backa och se vad som händer med övrig havsbaserad vindkraft och hur den påverkar naturen. Om det skulle visa sig att det inte finns några negativa effekter då kanske det kan bli aktuellt, inte före.

Tack, talman!

Det är helt tydligt och klart att Obunden Samling och Stellan Egeland var lite oförberedd på den här debatten. Man märker att man inte riktigt har lyssnat på vad regeringspartierna har fört fram i sina anföranden. Ett exempel på detta är att man ondgör sig över att man inte ska betala arrenden för dag ett och framåt osv. I Centerns anförande har jag framfört att det är viktigt att vi har en startavgift från första början. Det är också intressant att Obunden Samling tar upp detta i sitt anförande. Det visar att de är beredda på att vi kommer att bygga havsbaserad vindkraft i Norrhavet. Hittills har det låtit som att detta är omöjligt, men nu börjar man diskutera och resonera kring hur arrendeavgifterna ska utformas. Det tycker jag är mycket intressant.

Tack, talman!

Det jag sa var att jag är mycket väl medveten om att ni vill ta ut en liten avgift, men jag har glömt vad den heter. Den var på två och en halv miljon första året och en halv miljon andra året, samt en miljon det tredje året. Det jag ville poängtera var att priset måste vara högt. Vi anser inte att det nuvarande pris är högt. Att ha kontroll över ett så stort havsområde som tillhör ålänningarna ska kosta mycket. Det är vad jag har sagt. Jag har inte alls missat debatten om vad som har skett här.

Jag tror absolut att ett troligt scenario är att landskapsregeringen vill detta så gärna att man sänker priset och ställer inte så höga krav. På så sätt kanske man får utarrenderat till en låg kostnad, och det kanske aldrig kommer att byggas något på det. Men då har man förlorat kontrollen över sitt eget.

Tack, talman!

Jag vill spinna vidare på det som har tagits upp i anförandena från regeringspartierna. Det har framförts viktiga frågeställningar och synpunkter inför utskottsbehandlingen som fortfarande känns oklara.

Jag anser att Obunden Samling bör fokusera på hur processen i någon riktning tas, istället för att ständigt sänka argumentationen till den lägsta möjliga nivån. Vi bör istället koncentrera oss på utveckling och möjligheter, snarare än att dra ner nivån.

Tack, fru talman!

Ledamoten Egelands ordval indikerar en mycket intensiv negativ attityd till allt som har med klimatarbete, hållbarhet och grön omställning att göra. Det är inte första gången vi hör detta, och jag tycker att de här replikväxlingarna visar att det verkar i botten finnas en stark besvikelse och ilska över det svenska samhällets energipolitik.

På vilket sätt tror ledamoten Egeland att Åland förtjänar och bör ta emot den ilska som ledamot Egeland känner mot det svenska samhället och implementera den här på Åland?

Vill man lägga ner projektet Sunnanvind? Hur ska vi hantera pengarna till EU? Ska vi återbetala de 2,8 miljoner euro?

Tack, talman!

Jag är absolut inte emot allt klimatarbete. Jag tycker till exempel att energibesparingar är ett bra klimatarbete. Det handlar om effektiviseringar inom energisektorn, det är bra. Gräsklipparstöd kanske inte är bra. Havsbaserad vindkraft, nej, inte heller det är så bra.

Jag har inget fokus på att ondgöra mig. Jag pratar väldigt sällan om det svenska samhället från den här talarstolen. Nu fick jag en fråga från ledamoten Röblom om det svenska energisystemet. Jag var naturligtvis tvungen att besvara den, och då svarar man ju ärligt.

Sedan fanns det en viktig fråga på slutet, som jag har glömt bort.

Ja, just det, det där var intressant – om huruvida pengarna ska återbetalas? Är det så att detta är villkorat med en utauktionering för att man inte ska behöva betala tillbaka dessa medel? För det har nämligen inte framkommit i debatten tidigare.

Ja, eftersom Obunden Samling var med och fick hem de här pengarna, 2,8 miljoner, och ville ge dem till utvecklingen och förberedelsen av havsbaserad vind, så torde det vara klart att då avslutar man projektet och det är klart 2027, då är förberedelsefasen slutförd och pengarna rapporterade till EU.

Avbryter man nu, så får man återbetala eftersom man inte uppnådde resultaten.

Det är en spekulation, men om det i Norrhavet skulle upptäckas olja och man skulle vilja bygga oljeriggar, skulle ledamoten Egeland då vara positiv till en sådan satsning?

Tack, talman!

Jag måste säga att den information som kom fram nu var väldigt intressant. Den förklarar mycket. Jag har hela tiden levt i villfarelsen att dessa EU-pengar var avsedda för att utreda om vi skulle satsa på havsbaserad vindkraft. Nu framkommer det att det här måste utauktioneras ut för att vi ska slippa betala tillbaka dem. Hur ska jag tolka det annars? Varför ska man då kräva att pengarna ska betalas tillbaka?

Vi kan avsluta det här nu. Projektet är klart! Här har ni era rapporter. Tack, det var kul. Nu har vi testat det. Jag är inte intresserad av oljeborrplattformar på Ålands vatten.

Tack, talman!

Jag tänkte inleda att tala om ordet empati och dess koppling till vindkraften. Diplomater poängterar ibland att empati är deras viktigaste arbetsredskap och att det är något helt annat än sympati. Om du är diplomat i Nordkorea behöver du ha förmågan att sätta dig in i vad som är din motspelares avsikter, drivkrafter, vad han eller hon är rädd för – förstå den andre, empatisk förmåga. Det betyder inte att du känner någon sympati för Nordkoreas ledning eller juche-ideologin, det betyder bara att du förstår vad som driver dem. Empatin, talman, kommer att bli hårdvaluta på Åland.

Det är väldigt lätt att måla en nidbild av dem som säger nej till vindkraft och dem som säger ja. Du kan avfärda nej-sägarna som nåt slags tomtar som tror på konspirationsteorier, inte värda att ta på allvar. Och du kan utmåla de som ser fördelar med vindkraftsetablering som penningsnikna filurer, beredda att sälja Vårt Åland. Ingen av bilderna har något med verkligheten att göra. Verkligheten är att bägge sidor är en mycket spretig skara.

I Moderat Samling har vi ägnat mycket tid åt information, möta investerare, möta Norrhavets vänner – en del av oss har åkt på studiebesök till orter där utvecklingen redan ägt rum. Jag minns särskilt en nej-sägare som formulerade det så här: Jag är benhårt emot vindkraften, men om vindkraften kommer trots mitt motstånd så anser jag att man bör tänka på det här och det här för att det ska bli så bra som möjligt. Vi får inte låta hatretoriken, polariseringen och idiotförklarandet ta över, det finns mycket för alla att vinna i att hålla huvudet lite kallt, visa varandra respekt och försöka förstå varandras drivkrafter. Verkligheten, talman, är också att detta är en mycket lång process, vi snackar om en tidshorisont på 30-60 år.

Verkligheten är att vi vet mycket mera i och med det material som landskapsregeringen har levererat. Tidigare har vi mest sett dimma. Nu ser vi hur konturerna av något börjar torna fram i dimman. För oss moderater har frågan ”vad vinner Åland” legat i fokus, meddelandet med bilagor ger ännu inte ett fullödigt svar på den frågan men nog på den viktiga frågan ”vad kan Åland vinna”? I och med meddelandet har vi en hyggligt god bild av intäktsmöjligheterna för det offentliga Åland. På den punkten kan vi konstatera att den dagen vi ger vårt samtycke här i salen så räcker det inte med att ”åtminstone få pengarna tillbaka” för det offentliga Åland. Detta måste vara en tydlig vinstaffär för hela det offentliga Åland för att vi ska tillåta den miljöförstöring som detta handlar om, hur tillfällig den än må vara.

Vad sen gäller de andra samhällseffekterna så är bilden fortfarande lite luddig, men helt tydligt är att här finns mycket möjligheter. Folk får jobb, vi får inflyttning av kunniga människor. Hela samhället får nya arbetsplatser, utbildning, övernattningar, attraktionskraft. Vi bör kunna räkna med en boost för byggbranschen under byggtiden: Byggarbetare, tekniker och projektledare kommer att behövas. Dessa kommer att behöva och äta och bo i närområdet i flera år och den effekten gynnar lokal handel, åkerier, grävmaskinister, elektriker och andra uppdrag. Vi kan räkna med möjligheter för lokala företag att bli leverantörer till vindkraftsbolaget. Beroende på vilket scenario som förverkligas så kan vi också räkna med bättre vägar, elnät och annan infrastruktur som kommer samhället till godo även efter byggtiden.

Vi efterlyser ett tydligare underlag till den delen och vi har förstått från landskapsregeringen att ÅSUB uttryckligen ska leverera material kring detta i september 2025 och det är viktigt.

Sen, talman, är det intressant att höra vad de som redan har gjort ”resan” säger, t.ex. företrädare för danska staten. Jag har haft förmånen att diskutera frågan med dem och de säger ”pengarna är inte det viktiga. Det viktiga är att ni blir ett kompetenscenter- och kunnandecenter, ett center för innovation och framtidstro”. Det är enligt min personliga mening den intressantaste frågan. Klarar vi av att – på djupet - ta till oss det budskapet? Klarar vi av att se möjligheterna utanför ”pengaboxen”?

Talman, projektets största utmaning i nuläget finner vi genom att empatiskt sätta oss in i rollen som investerare. Om du som investerare står i beråd att investera miljarder av dina eller din arbetsgivares pengar så vill du förstås veta vad som gäller. Du vill ha klara besked om vilka dina rättigheter är, hur samhällets uppbackning ser ut för projektet och du vill ha så få osäkerheter som möjligt. Och här gäller det för landskapsregeringen att – inför investerarna - kunna presentera en glasklar fördelning av intäkterna mellan kommun och landskap. Ur investerarens synvinkel så måste affärsmodellen vara sådan att vinst kan räknas hem. Samma drivkraft gäller rimligtvis kommunerna – vad får vi – är den avgörande frågan. På sida 27 i bilagan om intäktsmodeller finns ett räkneexempel med Brändö kommun som genom sina vatten skulle kunna generera 11 miljoner i vinst, varav Brändö kommun får behålla 1 miljon per år. Det tål att understrykas att detta enbart är en räknemodell och den är behäftad med många osäkerheter, som även nämns i meddelandet. Från moderat sida vill vi betona vikten av att så många osäkerheter som möjligt undanröjs.

Om man gör en SWOT-analys på det som regeringen idag levererat till lagtinget så kan man notera att möjlighetskontot – opportunities är långt. Det finns mycket möjligheter i projektet. Det är också så, talman, att någonting ska vi leva av i framtiden på denna ö. Det kan möjligen vara vindkraft, det kan vara nåt annat. Men den politiker som säger absolut nej till vindkraft och roar sig med att utöka listan med nej-argument, bör också kunna berätta vad vi i stället ska leva av i framtiden på denna holme. Vilka affärsmöjligheter finns?

Det finns också ett antal praktiska osäkerheter. Vart ska kabeln gå? Eller ska det bli vätkraft? Svaret på dessa frågor är avgörande för att kunna ta ställning till den stora frågan ”Vad vinner Åland?”, är det fortfarande intressant när vindkraftskortet är synat?

Talman! Den näst svåraste insikten kanske är hur lång tidshorisont det handlar om, detta är ett maratonlopp. Och den svåraste insikten av dem alla kanske är att detta är allas vårt gemensamma projekt, oavsett om vi är för eller emot det. Tack för ordet.

Tack, fru talman!

Jag fortsätter på det spår jag talade om tidigare idag och riktar en fråga till ledamoten Valve. Ledamoten nämnde att vi bör se oss själva som investerare och fundera på vad vi vill se.

Landskapsregeringen har aviserat att det här ska bjudas ut under året, och jag undrar om ledamoten verkligen anser att det är klokt med tanke på de osäkerhetsmoment som fortfarande kvarstår.

Till exempel har vi idag ingen överföringsmöjlighet, och det är osäkert om det kommer att finnas någon sådan i framtiden. Kostnaderna för den här typen av projekt är också mycket höga, vilket branschen själv påpekar. Utan ytterligare subventioner eller en höjning av elpriserna är det inte lönsamt i dagsläget. Dessutom säger man nej till havsbaserad vindkraft i övriga Norden, norr om kontinenten.

Är det inte rimligare att vänta med att bjuda ut det här för att få ett bättre erbjudande från marknaden? För idag kan inte investerarna erbjuda något annat än småpotatis.

Talman!

I mitt anförande ville jag understryka vikten av att sätta oss in i rollen som investerare. Hur det är att vara investerare. Hur det är att betrakta Åland utifrån. Vilka besked behöver man få för att kunna fatta beslut om man vill investera eller inte?

Jag anser att det är klokt att ta fram det material som landskapsregeringen har sammanställt, samt det som har aviserats i september, för att minimera osäkerheterna och ge svar på de frågor som går att besvara. Givetvis är det också viktigt att hålla ett öga på hur marknaden ser ut.

Vi ska dock inte börja agera på ett visst sätt bara för att alla andra gör det, eller avstå från att agera för att andra inte gör det. Vi bör kunna göra en självständig bedömning.

Jag förstår. Vi får väl se hur det artar sig.

Jag vill också kommentera det som ledamoten tog upp angående att vi kommer att få så många arbetstillfällen och olika satsningar på Åland. Jag undrar vad som talar för det? Det jag har hört är mest fagra löften från olika bolag här på Åland. Men ett bolag som vinner det här kommer ju bara att se till sin egen nytta och maximera vinsten i sitt företag. Framför allt stora bolag strävar efter att maximera vinsten. De tar in den billigaste arbetskraften som finns för att få jobbet gjort, och samma sak gäller för material där man söker den mest effektiva lösningen. Det vet vi alldeles säkert.

Många av oss har läst att det ska bli ett nytt centrum för havsbaserad vindkraft i vårt närområde i Hangö, så jag ser snarare tecken på att vi inte kommer att få se de stora investeringssatsningarna. Vad är det egentligen som tyder på att man ska göra det? Vi har inte ens en hamn som fungerar på norra Åland för detta. Det borde vara enklare att komma hit från Finland och göra det billigare.

Talman!

En fingervisning om de här möjligheterna finns i bilagorna till meddelandet, där beskrivs översiktligt några av möjligheterna.

Inför den här debatten så bad undertecknad också artificiell intelligens att göra en sammanställning av erfarenheterna från alla ställen där vindkraft har etablerats. Det ska givetvis tas med en stor portion salt, men det var mycket intressant läsning att se vilka typer av möjligheter som det har gett samhället.

Och om vi inte tror på AI, så bör vi rimligtvis tro på ÅSUB, vårt främsta statistikorgan, som har fått i uppdrag att leverera en sammanställning på det som ledamoten Wikström efterfrågar i september, alltså de positiva samhällseffekterna specifikt för Åland med anledning av etableringen av vindkraft.

Tack så mycket, talman!

Jag har precis anslutit till debatten på grund av ett tidigare förtroendeuppdrag som upptog min tid. Jag vill börja med att tacka ledamot Valve för det sympatiska och framåtsyftande anförandet. Det är viktigt att vi respekterar att våra åsikter ibland går isär i salen.

Ledamoten nämner att det här projektet är som ett långlopp, ett maratonlopp, och då är det avgörande att vi inte förlorar styrfart. Vi behöver hålla tempot uppe hela tiden.

Jag tror att om vi försöker ha svar på varenda liten detalj, riskerar vi att fastna. Då tappar vi också styrfarten. Vi måste våga ta oss framåt. Vi befinner oss alltid i en situation där vi vet vad vi vet, och det vi vet om marknaden idag kommer förmodligen att förändras, men vi vet inte åt vilket håll.

Talman!

Jag backar till debatten om regeringsprogrammet, där jag höll ett tämligen kritiskt anförande och egentligen inte godkände mycket av innehållet. Det finns dock en punkt där jag faktiskt gav landskapsregeringen lite beröm, och det handlar om vindkraften. Jag anser fortfarande att landskapsregeringen har en bra ansats i det arbetet.

Ledamoten Listherby tackar för ett sympatiskt anförande, och jag tackar för en empatisk replik.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve för Moderaternas gruppanförande som var både framåtsyftande och bra.

Jag kan hålla med om den frågeställning som ledamoten tog upp: Klarar vi av att se möjligheterna? Det är den stora utmaningen för oss alla att tänka på. Det finns många möjligheter. Det lyftes fram att vi måste undanröja så många osäkerheter som möjligt. Jag håller med om att det är nästa steg.
Vi har stor konsensus i salen kring att vi måste jobba vidare målmedvetet.

Vilka konkreta affärsmöjligheter kan vi leva på i framtiden på Åland om vi bara säger nej, nej, nej? Här måste vi istället se alternativen och vara kreativa. Jag tyckte att ledamoten tog upp många bra punkter, särskilt när det gäller tidshorisonten. Detta är ett maratonlopp, och det tar tid.

Talman!

Jo, detta är ett maratonlopp. Det tar tid. Det är ingenting vi skakar av oss här och nu, utan det här är något som kommer att vara med oss i en form eller annan under mycket lång tid. Vi behöver ha mental beredskap.

Det ligger i sakens natur, talman, att många av oss här i salen är kommunalpolitiker och kommunalpolitiken är väldigt jordnära. Den handlar om frågor som: Vad får vi? Vad får Brändö? Vad får Saltvik? Det blir lite abstrakt att ta till sig budskapet från andra som har etablerad vindkraft, som säger att Åland kan bli ett innovations- och kunskapscentrum. Jaha, men vad får vi som kommun?

Jag tror att det är väldigt viktigt att bredda debatten och prata om alla möjligheter och fördelar som finns, men givetvis också om alla risker som är förknippade med en vindkraftsetablering.

Tack, talman!

Jag håller helt med, och det gör att de frågeställningar som kommer upp nu i debatten är viktiga, både för och emot. Man måste kunna balansera och ifrågasätta, och det gör att utskottsarbetet blir oerhört viktigt för att ta de frågeställningarna vidare.

Vi måste faktiskt kritiskt granska processen, särskilt när vi arbetar med ett så stort projekt. För att komma vidare behöver vi ifrågasätta och ställa krav.

Jag tycker att debatten så här långt har varit bra.

Jo, jag vill också instämma i att debatten har varit överraskande bra idag. Den har varit påläst, och folk från båda läger har verkligen vinnlagt sig för att sätta sig in i sakfrågorna. Jag tycker att det är väldigt värdefullt, och jag tror att vi framöver har mycket att vinna på att undvika den här överdrivna polariseringen och hatretoriken.

När du frågar ChatGPT om alla nej-argument för vindkraft och så skruvar du till dem lite eller tvärtom. Vi har allt att vinna som samhälle på att försöka förstå varandras drivkrafter.

Tack, fru talman!

Nu har vi gått in i andra akten av den här debatten, och jag tycker att hela frågan har gått in i en annan fas. Det är en milstolpe att landskapsregeringen kommer med ett sådant här meddelande, med all den information som har lagts till med den informationshantering och fördjupning som nu pågår i olika samråd. Det är en helt annan fas, och det präglar diskussionen här idag. Vi pratar numera om hur detta ska göras istället för om detta ska göras.

Jag kommer i mitt anförande att beröra några poänger och perspektiv som jag har kopplat till alla dem som är osäkra på vad de ska tycka, och kanske även några av dem som hittills har sagt nej till att detta överhuvudtaget ska genomföras. Därför kan jag inte låta bli att kommentera lite av det som har sagts från Obunden Samling i den här debatten.

Obunden Samling är fortfarande kvar i ordet "om", det vill säga, de vill inte att detta ska göras överhuvudtaget. De bygger sina argument på sina egna ekonomiska analyser och ett hopplöst case. De menar att marknaden ser ut på ett sätt där ingen vill investera. Alla säger nej, man säger nej här och där. En intressant reflektion är att detta är ett exempel på där Obunden Samling inte tror på marknaden. Man hälsar här från talarstolen att kommunerna borde säga nej innan de har fått konkreta siffror att ta ställning till från dem som vill investera i vindkraft. Men de siffrorna kommer inte att komma förrän detta konkurrensutsätts, innan marknaden får säga vad man är beredd att betala. Men Obunden Samling vill inte att detta ska konkurrensutsättas. Vi ska alltså inte få de här svaren, utan vi ska fortsätta sitta här och gissa och tro med knäskålarna.

Man tror inte heller på marknaden, men man vill inte ha hit ny verksamhet. Man vill inte ha hit nya företag. Om inte dessa företag kan övertyga Obunden Samling om att det finns pengar i det de ska göra, då sätter Obunden Samling upp gula nej-skyltar längs vägarna. Men detta handlar ju om aktörer som vill investera miljarder euro, har inte de gjort sina egna riskanalyser? Jo då kan det komma från Obunden Samling, men de är inte sanna eftersom deras pengar är uppblåsta av EU-medel.

Det som är min poäng med detta är att det enda sättet att få reda på vad marknaden är beredd att gå in med i ett sådant här projekt är att fråga marknaden, inte sitta här och gissa.

Det är lätt att säga nej, men det finns inget konsekvenstänk i vad det innebär att säga nej. Jag har försökt lyfta här i debatten att om vi inte producerar förnybar energi här på Åland, så förlitar vi oss på elen som kommer från Sverige, där svenskarna nu med den nuvarande regeringen går in för att ge 300 miljarder kronor i stöd för utbyggnaden av kärnkraften, 300 miljarder av skattemedel som ska gå till stöd eller prisgarantier.

Vad innebär det för de åländska elkonsumenterna på sikt? Det finns ingen analys.

Man säger nej till en möjlighet för Åland att tjäna pengar, men man gör ingen konsekvensanalys av det.

Det som jag tycker har varit fräscht i debatten hittills är att beskedet från Obunden Samling är ett klart nej till havsbaserad vindkraft, oberoende av vad företag är beredda att betala. Det är ett ärligt konstaterande.

Detta är, fru talman, en gemensam resurs. Det är en naturresurs som Åland har och som inte brinner upp. Den förbrukas inte, utan kan ge tillbaka år efter år. Vinden ger generation efter generation. Om vi använder den rätt är det en investering för miljön, för ekonomin och för framtiden.

Ett stort projekt som detta väcker både hopp och frågor, och det är helt naturligt. Det handlar trots allt om något nytt, något stort och något långsiktigt. Det handlar om vatten som tillhör alla ålänningar. Det är en gemensam naturresurs som kan ge förnybar energi som vi behöver för att komma bort från fossilberoendet.

Talman! En gemensam naturresurs måste behandlas med stor respekt. Vi från Hållbart Initiativ har under hela den här processen drivit linjen att ett projekt som detta måste genomföras med största miljöhänsyn. Det är inte bara ett villkor utan en förutsättning. Jag har stor respekt för alla ålänningar som känner oro för vad detta projekt kan innebära för vår miljö och vattenmiljö. Därför är det viktigt att vi verkligen sätter oss in i det material som har tagits fram och de miljöanalyser som har gjorts.

Vi måste också komma ihåg att havsmiljö inte bara är det man ser. Det är inte bara den lugna, fina ytan i solnedgången, utan också vad som sker under ytan. Här är det viktigt att komma ihåg något som inte har nämnts tillräckligt ofta: till skillnad från kärnkraften och den fossila energin är vindkraften reversibel. Det går att ta bort möllorna därifrån. Detta är inget bestående ingrepp i naturen, som när man gräver efter uran eller kol.

Klimatförändringarna påverkar redan Östersjön. Vattnet blir varmare, syrebristen ökar och ekosystemen stressas av de snabba förändringarna. Algblomningar blir mer intensiva, och fiskbestånd som torsk och strömming pressas från flera håll samtidigt. Detta handlar inte om något som eventuellt kommer att hända i framtiden, utan om vad som redan sker nu. Därför måste klimat- och miljöarbetet hänga ihop.

Havsbaserad vindkraft kan också göra miljönyttan mer konkret. Det har påvisats att vindkraftsparker till havs kan skapa konstgjorda rev som gynnar biologisk mångfald. I flera projekt har man sett hur fiskbestånd återhämtar sig i områden där detta har skett. Här på Åland har vi en aktuell diskussion om storskalig industriell trålning, och trålarna har ingenting att göra i ett sådant här område.

För samhället i stort handlar detta inte om ett antal möllor. Det handlar om ett paradigmskifte där Åland har möjlighet att inleda en ny resa, som när segelfartygen började segla in pengar till Åland för 100 år sedan, eller när färjetrafiken inledde sin verksamhet i mitten av förra seklet. Det har redan nämnts att det fanns ett motstånd mot det också. Vad ska de stora fartygen göra i vår skärgård? Finns det några pengar i det där? Hur blir det för turismen? Vad syns från sommarstugan?

Jag vet att det finns folk som är tveksamma till detta, och det ska vi ha respekt för. Tveka gärna! Ställ frågor! Men säg inte nej utan att fundera. Tveka och ta reda på. Tillsammans kan vi kasta ljus på de frågor som finns.

Talman! Som minister hade jag äran att vara energiminister när detta projekt inleddes. Jag ska inte skriva en bok om det, men någon gång i framtiden kanske jag ska dra mig till minnes hur vi tog de första stapplande stegen. Men detta är, som sagt, en milstolpe. Nu har vi mycket material att grotta ner oss i.

Jag har några konkreta synpunkter och tankar till utskottet. Jag har nämnt det förut och säger det igen. Auktionen är det enda sättet att få veta vad marknaden faktiskt erbjuder. Före auktionen måste vi veta vilka områden och med vilka kriterier. Vilka krav sätter landskapsregeringen och Åland för de aktörer som eventuellt vill komma hit och bygga vindkraft? Det är jätteviktigt. Det är nyckeln.

Sedan frågar man marknaden: Vad är ni beredda att ge? Får vi ett svar som vi är inte nöjda med och att det visar sig att detta är en helt hopplös tid, ingen vill investera, eller att de vill investera i spottstyver, nej, stopp och belägg, så behöver vi inte ta några anbud. Det finns ingen risk på det viset. Men då har vi i alla fall något konkret att förhålla oss till. Vi har också visat framfötterna. Hela industrin internationellt vet att Åland håller på med detta, vilket kan kratta manegen inför framtiden.

Ursäkta, talman, jag går lite över. Det är också viktigt, som jag nämnt tidigare när det gäller dessa kriterier, att inte stirra sig blind på det ekonomiska. Vi ska också ha klart för oss en större samhällsnytta; miljöhänsyn, lokal förankring, teknisk genomförbarhet och långsiktigt ansvarstagande, inklusive vad som händer när verken ska bytas ut eller plockas bort. Den aktör som får tillgång till våra vatten ska visa att de förstår och respekterar både naturen och det åländska samhället. Kriterierna i en auktion måste därför utformas klokt, inte bara för att få ett högt penningvärde.

Vi från Hållbart Initiativ har tidigt i den här diskussionen lyft att vi måste fundera på hur de eventuella intäkterna ska användas. Vi tycker det är viktigt att redan nu ha i åtanke att intäkterna till landskapet troligtvis passar bäst i en fond, så att de kan växa. Vi tycker också att de intäkter som kommer till landskapet ska öronmärkas så att ålänningarna ser vad vi använder inkomsterna från dessa naturresurser till. Det ska vara följbart och spårbart.

Vi har också lyft tanken, inspirerat av den så kallade Alaskamodellen, beroende på hur det blir, skulle en del av överskottet kunna gå som en slags medborgarpeng till ålänningarna. Detta är inte för att köpa folk till att gilla projektet, utan för att öka känslan av ägarskap i detta. Det handlar om en gemensam resurs.

En fråga som jag vill lägga in, som utskottet skulle kunna titta på, är om en viss del av detta område skulle kunna behållas tillsvidare i landskapets regi, inte arrenderas ut, för att man eventuellt skulle kunna göra en lösning enligt mankalaprincipen att Åland tillsammans med någon annan skapar en vindenergiproduktion som går till Åland, det åländska bruket, mer direkt.

Talman! Avslutningsvis, i min funktion som president för den parlamentariska Östersjökonferensen kan jag konstatera att satsningar på förnybar energi, och främst havsbaserad vindkraft, väcker stort intresse i hela Östersjöområdet. Man ser det som en avgörande satsning för att öka den egna energiproduktionen och därmed också minska beroendet av andra stater. I februari i år kopplades de baltiska staterna loss från det sovjetryska elnätet. Här handlar det om beredskap och att verkligen säkra sin nation.

Med dessa kanske starka ord avslutar jag här och ser fram emot behandlingen i utskottet.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Röblom hade inte haft något problem att hålla sig till den rekommenderade taltiden om de hade fokuserat mindre på Obunden Samling och mer på sina egna argument.

Jag tänker på det som nämns här om att Obunden Samling skulle ha egna ekonomiska analyser. Det stämmer ju inte överhuvudtaget. Det är branschen själva som säger detta; det är deras egna bokslut som visar det. Om man kollar tillbaka tio år har de ju haft minusresultat. Så det är inte något som vi har hittat på.

Det är inte så konstigt att vi intresserar oss för deras ekonomiska hållbarhet, om de ska offra vår orörda natur. Tycker inte ledamot Röblom att det är relevant att veta hur oddsen ser ut för att detta faktiskt ska fungera, att det kommer bli lönsamt och att de kommer ha råd att betala Åland det som de har sagt?

Tack, talman!

Jag hade faktiskt inte tänkt att jag skulle lägga så mycket tid och energi på Obunden Samlings argumentation i den här frågan, men jag tog inspiration av debatten i stort där vi faktiskt har gått in i en fas där vi pratar mer om hur istället för om, och då kände jag att det finns ett behov av att någon ifrågasätter det som Obunden Samling tutar ut.

Det finns många osäkra ålänningar som funderar på vad de ska tycka om det här. Det låter ju bra, det där låter ju bra, men det låter inte bra. Ni kan ju inte sitta helt oemotsagda här och tuta ut olika saker. Jag ville bjuda på det. Jag gick över tiden med detta, och jag beklagar det.

När det gäller att göra analyser av bokslut och liknande från företag i den här branschen, menar jag att det är något som ska göras med ordning och reda i samband med en utauktionering, och inte här på lösa boliner.

Tack, talman!

Jag kände inte att jag var helt oemotsagd när jag stod här och tutade ut olika saker här. Är det något av det som vi från Obunden Samling har framfört som inte stämmer? Det räcker inte bara att säga olika saker; du kan väl nämna något konkret? Nämn något av det jag har sagt som inte stämmer.

Tack, talman!

Som jag nämnde i mitt anförande handlar det om att göra de ekonomiska domarna, att detta inte kommer att bära sig. Branschen är inte intresserad av detta, och det kommer inte att ge några pengar. Och att till kommunerna säga att de absolut inte ska säja ja till det här innan de har fått konkreta siffror. Samtidigt vet ni och vi att sådana siffror inte kan framkomma förrän en konkurrensutsättning har genomförts. Den konkurrensutsättningen vill inte ni göra, och det var en konkret punkt som jag ifrågasätter.

Tack, fru talman!

När vi ändå konstaterar osakligheter kan vi fortsätta. Ledamoten säger att hela Östersjöregionen håller på med havsbaserad vindkraft. Det är inte sant. Jag har lyft fram detta flera gånger här: Norge säger nej till detta om det inte kommer stora subventioner, Danmark avslutar sina stora subventioner, och Sverige, genom Vattenfall, säger också nej till detta, förutom mot kontinenten. Det här är helt färska nyheter som går att läsa. Det är inte något vi har hittat på; det finns på etablerade nyhetssajter som publicerat den här typen av information. Det finns helt enkelt inte så många intressenter för att bygga de parker som ni gärna vill se.

Och vad händer då? Det vi håller på med just nu är ungefär som att försöka sälja sitt hus i en tid när bostadsmarknaden helt har kollapsat, huspriserna har sjunkit till botten, och nu försöker vi sälja vårt hus eller våra havsområden. Det här är fullständigt fel tajmat, och det borde alla som har lite insikt utanför Åland inse.

Tack, fru talman!

Varje projekt som rör havsbaserad vindkraft är unikt. Det går inte att göra direkta jämförelser hur som helst.

Som jag nämnde tidigare, det enda sättet att få klarhet i detta är att göra en utauktionering. Vi kan inte bara sitta här i lagtinget, titta på etablerade nyhetssajter och gissa. Vi behöver göra en utauktionering.

Tack, herr talman!

Nej, jag gissar inte. Det här är etablerade fakta om vad som händer i vårt närområde. Ledamoten hävdar något som absolut inte stämmer, nämligen att detta är intressant överallt i hela Norden, när vi ser konkreta bevis på att det faktiskt inte är fallet.

När vi pratar om risker, så ska jag säga att den absolut största risken i det här projektet, som vi kallar det, är den politiska risken – alltså risken att tappa ansiktet. Det är den största risken just nu. Man har undertecknat samförståndsavtal och vill få detta gjort i god tid innan valet, så att väljarna ska hinna glömma bort den här soppan, oavsett vad det nu blir för något. Det är den största risken.

Varför väntar man inte med utauktioneringen tills dess att vi har klarerat de här riskerna som beskrivs i meddelandet? Det är fullständigt oansvarigt att bjuda ut det här nu.

Tack, talman!

Man kan ju vänta hur länge som helst och säga att vi bara behöver veta lite mer och då ska vi göra något. Men det finns en risk att man fastnar i det. Jag har ställt frågan tidigare: Vad är rimligt? Vi har nu över tusen sidor med information. Vad är det ytterligare vi behöver veta?

Jo, jag förstår att anslutningen till Finland är en osäkerhetsfaktor. Men det är också väldigt viktigt att vara tydlig politiskt. Ledamoten pratade om politiska risker, och det är avgörande att vi är politiskt tydliga med vad som är ramarna och förutsättningarna när vi ställer frågor till marknaden.

Och när vi talar om politiska risker, så är det tydligt att detta har påverkat omställningen. Det har skett när regeringar med vissa politiska inriktningar har börjat satsa på kärnkraft istället för att stöda vindkraft.

Tack, talman!

Ledamot Röblom framför i sitt anförande att det är omöjligt att säga till kommunerna hur mycket pengar det skulle generera. Det måste vi veta genom att ha en auktion. Jag säger tvärtom, det här är jättelätt. Landskapsregeringen och majoriteten behöver bara kommunicera. Utan ett minimiarrende på det här beloppet kommer vi inte att utarrendera det. Vi har stipulerat hur många möllor som får byggas. Vi kan också sätta krav; ni måste bygga så här många möllor, annars blir det ingenting. Då har vi räknat ut det här. Vad är det om är så konstigt, ledamot Röblom? Varför är det omöjligt att säga det här till kommunerna?

Tack, talman!

Jag håller med om att det ingår i diskussionen om de kriterier som ska sättas innan man går ut i ett auktionsförfarande. Däremot tror jag att det är svårt att säga något om ett minimibelopp i det här läget. Hur ska man räkna ut det? Det är viktigt att sätta andra kriterier som aktörer måste ta hänsyn till för att bli aktuella och kunna få tillgång till de här vattnen. Den listan över kriterier är verkligen intressant.

Men att säga att kommunerna ska vänta på ett färdigt resultat och facit, där det står vad de får, är inte rimligt. Det kan bara marknaden svara på.

Tack, talman!

Man kan absolut göra det på förhand, ledamot Röblom och jag är definitivt inte överens.

Jag vill säga något annat. Ledamoten Röblom hävdar att detta är 100 % reversibelt. Ingenting kunde vara mer osant. När man har etablerat de här fundamenten, om det sedan blir betongfundament eller något annat spelar ingen roll, för det sker förändringar i sediment, det sker förändringar i mikrolager och mikrosystem. Det går inte att återställa, samma sak gäller med kabeldragningar. Så det går inte att påstå att detta är 100 % reversibelt, som ledamoten påstår.

Tack, talman!

Jag sa att det här är reversibelt jämfört med till exempel kärnkraft och fossila bränslen. Frågan är vad jag menar med det. Visst lämnar mycket av den mänskliga verksamheten spår efter sig, så är det. Men hur oerhört är det egentligen idag? Finns det ingenting kvar av det?

Det är klart att när det gäller sediment, som jag nämnde i mitt anförande, så har det varit oerhört viktigt för Hållbart Initiativ att under hela resans gång – i alla skeden av denna process, från byggnation och verksamhet till avknoppningar och rivning – ta ett jättehögt miljöansvar.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom för ett bra anförande.

Jag tänkte ställa en fråga om de miljömässiga effekterna. Vi har ju hört att det här blir ett stort industriområde och att det ska skövlas. Det är mycket sådana ord. När jag läser det här materialet framstår det i alla fall som att effekterna hittills är ganska små, åtminstone ur ett miljöperspektiv. Jag kan förstå att det kan påverka dem som bor mycket nära, eftersom det stör landskapsbilden. Men när man ser på bottensediment och allt annat så verkar effekterna vara ganska begränsade.

Jag vill dock påpeka att jag kanske inte är den som har örat mot marken när det gäller de människor som verkligen förstår sig på detta. Jag skulle vilja höra lite mer om Hållbart Initiativs syn på det här och även ledamot Röbloms syn. Ligger det här i linje med vad du hör eller finns det grava felaktigheter?

Tack, talman!

Jag nämnde i mitt anförande att det finns folk som är oroliga för det här, särskilt med tanke på deras engagemang för miljön. Många har varit nervösa under resans gång. Jag tror att det handlar om en inlärningskurva; man behöver ta till sig den information som finns. Med hjälp av information kan man känna sig lugnare.

Till exempel går det att bygga på havsbotten utan att sediment transporteras långa vägar, och man kan använda skydd som skyddar miljön. Genom att placera möllorna på rätt sätt kan man även hindra de största fågelstråken.

Det finns helt enkelt möjligheter att genomföra sådana här projekt med hänsyn till miljöfaktorer, så att man inte behöver vara fullt så orolig som man kanske var inledningsvis.

Som jag förstår det handlar det framförallt om att påverkan sker under byggskedet, när det körs många båtar. Det är då det grävs och vattnet blir grumligt. När man läser revisionsrapporten som nämnts här i salen, så konstaterar man att det blir lite som ett konstgjort rev, lite som naturskyddsområden, eftersom båtar inte får köra där.

Jag tänker också på den aspekt vi har pratat mycket om, nämligen det industriella trålfisket. Vi är kanske inte jättepositiva till det här på Åland, men nu har vi en möjlighet att skapa någon form av fredad zon. Hur ser ledamoten på den frågan?

Tack, talman!

Jag ser väldigt positivt på det. Jag nämnde det också i mitt anförande faktiskt, att det här kan bli skyddade områden i praktiken för just till exempel de här industriella trådarna. Jag ser positivt på det. Vi har samma positivitet, tror jag.

Tack, herr talman!

Jag håller helt och hållet med ledamoten Röblom och reagerar också på den retorik som har kommit från den sidan som säger nej. Man behöver även syna det kortet. Vi som vill se möjligheterna med det här har fått höra att vi är som frälsta, att vi inte överhuvudtaget vill se problemen. Vi framställs som helt blinda för de negativa aspekterna.

Självklart, när man funderar på de olika delarna av detta, handlar det om att leta reda på fakta och då behöver vi ha auktion. Vi behöver få klarhet i de detaljerade realiteter som vi står inför just nu.

Som ledamoten sade så gissar vi med knäna här i salen. Det är inte rätt sätt att gå framåt. Vi behöver veta vad vi faktiskt har arbetat med.

Vi som är intresserade av dessa möjligheter vill ju ha auktionen för att kunna veta mera. Det är svårt att bygga skrämselpropaganda på detaljkunskap och allmän fakta. Det är väl det som är orsaken.

Tack, talman!

Jag gör bedömningen att ju mer information som nu har kommit och som kommer att presenteras, desto mer måste vi låta den valsa runt lite för att förstå den stora mängd fakta som finns. Det är mycket att ta till sig, men nu finns den tillgänglig för ålänningarna att ta del av detta.

Landskapsregeringen har fortsatt ett stort uppdrag att föra dialog med medborgarna och att informera vitt och brett. Jag tror att detta kommer att förändra diskussionen på ett bra sätt. Förhoppningsvis kommer diskussionen att handla mer om konkreta saker och fakta. Hur gör vi det bäst?

Som ledamoten nämner, när det kommer till vilka aktörer som är beredda att komma hit och satsa, är det viktigt att veta om de är villiga att följa de kriterier vi sätter upp. Vad är de beredda att betala för det? Det får vi bara veta när det blir utauktionering.

Jo, men alltså, det är inte så att majoritetspartierna eller de partier som vill se den här möjligheten inte har frågor som de vill ha svar på. Det är klart att man har massor av frågor. Jag har massor av frågor som jag vill ha svar på. Om svaret i realiteten är negativt, kan det ju påverka min bild av det här projektet.

Men jag behöver få svar på de här frågorna, och det vill vi ju alla ha. Vi behöver svar på huruvida det här kommer att påverka naturvärdena och i vilken utsträckning det här projektet kommer att genomföras. Kommer det att bli blinkande lampor, och så vidare? Dessa frågor kommer att besvaras när vi har mer detaljkunskap på bordet, och det har vi inte nu.

Att prata nu om att lägga ner det här och släppa den här möjligheten utan att gå till auktion, det är totalt värdelöst. Då har vi helt har släppt tömmarna innan vi ens har påbörjat det här. Så jag håller helt med om att det är avgörande att vi får igång auktionen så fort som möjligt, just därför att vi behöver veta vad vi har att jobba med.

Tack, talman!

Jag har många frågor kvar, naturligtvis. Vi är inte överhuvudtaget färdiga. Vi ska inte få det att låta som att det handlar om att trycka på någon knapp nu. Det handlar om kriterierna, områdena, anslutningsfrågan och marknadsintresset. När en aktör, förr eller senare, kommer hit för att börja arbeta, så är det förstås också jätteviktigt med det avtal som ska göras och det ansvar som följer med det. Så det finns många steg kvar och många frågor som behöver svar.

Tack, talman!

Tack, ledamot Röblom. Jag tycker att ledamot Röblom är i någon form av politisk toppform just nu, och det är mycket som jag kan sympatisera med. Det jag däremot vänder mig emot är att man ska ställa kärnkraft och vindkraft mot varandra. Jag tillhör den kategori som anser att vi bör ha en energimix bestående av solkraft, vattenkraft, vindkraft och kärnkraft. Kärnkraften är mycket viktig och kommer att förbli det.

Vi ser också att flera länders nedmontering av kärnkraften har lett till ett ökat beroende av rysk gas och olja, vilket i sin tur har resulterat i höga elpriser som fluktuerar kraftigt.

Annars tycker jag att det var ett bra anförande.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Holmberg, för din kommentar. Att jag har tagit upp kärnkraften ett par gånger. Jag vill belysa komplexiteten i detta ämne.

Vi vet att en stor del av kritiken mot vindkraft har varit att den kräver stöd och omfattande samhällsinsatser. Det kostar nu 7 miljoner euro att genomföra detta på Åland. Då måste vi också tänka på vad som händer i vårt västra grannland, som nu satsar på en kärnkraftsrusning. Det beräknas kosta 300 miljarder kronor som de är beredda att investera. Kärnkraften kommer inte gratis, det är viktigt att påpeka.

Syftet med min kommentar är att bredda diskussionen. Jag vill inte sätta de olika energislagen mot varandra. Jag försvarar egentligen vindkraften mot dem som hävdar att vindkraft är dålig och kärnkraft är bra.

Tack, talman!

Jag förstår att ingenting är gratis, särskilt inte när man startar från ruta noll eller ruta ett.

Vi ska också minnas att en del av kärnkraftens kostnadsdrivande faktorer just nu beror på politiska beslut som fattades för några år sedan. Man har valt att beskatta kärnkraft på ett speciellt sätt, vilket har lett till att man i praktiken monterar ner kärnkraften och tvingas börja om från början.

Jag håller med om att alla investeringar kostar. Det viktiga är att man har koll på kostnaderna.

Tack, talman!

Det är viktigt att poängtera de politiska besluts inverkan. Det är därför tråkigt att se att Sverige vid flera tillfällen har uttalat att vi nu satsar på kärnkraft, men inte på vindkraft.

Min bedömning och uppfattning är att om vi ska bygga en hållbar energimix i Europa, så behöver vi förnybar energi. Vi behöver olika former av förnybar energi på olika platser som kan kopplas samman och ge en fungerande lösning.

Det är därför jag inte heller gillar när man är så anti det ena eller det andra, till exempel vindkraft.

Tack, talman!

Ledamot Röblom håller ett mycket framåtsyftande anförande för Hållbart Initiativ. Tack för det!

Jag är lite intresserad av detta. Jag vet att ledamoten värnar mycket om miljöhänsyn och har varit med och startat upp den havsbaserade vindkraftssatsningen från början.

Med tanke på den information vi har fått idag, oberoende rapporter, miljörapporten, så hur ser ledamoten på detta? Vi har hört mycket positivt, men också med kritiska ögon. Är det något som ledamoten saknar eller inte håller med om i rapporten?

Tack, talman!

Jag kan säga att det skulle vara lite förmätet av mig att påstå att jag inte håller med om någonting i rapporten. Den analysen pågår, och vi måste ta till oss den information som finns där och bygga vidare på den.

Jag har kommit fram till att vi måste ha stor respekt för de risker som finns och som måste hanteras. Det är inget nytt, men det är viktigt att vi under hela processen har en ganska strikt styrning. Detta gäller både placeringen av vindmöllorna och hur vi bygger under själva byggprocessen.

Tack, talman!

Ja, det är intressant, för rapporten är väldigt tydlig, som jag tolkar det och flera har sagt samma sak, att det är små effekter på miljön. Det är förvånansvärt små effekter. Jag har drivit rätt många projekteringar av vindkraftprojekt och vet hur svåra utmaningar det kan finnas som man måste ta hänsyn till. Jag blev häpen när jag läste denna rapport med tanke på projektets storlek och hur bra det kan appliceras i vår miljö, om det sköts rätt, med rätt principer och rätt kriterier. Det är oerhört intressant.

Ledamoten nämnde också alternativet att behålla en viss del av planområdet. Det är något som vi från Centern har vurmat för, och det är lite av en centermodell, att det ska byggas i etapper. Jag tackar för det stödet. Jag uppfattar det som ett stöd för Centerns linje, att vi tar det här i etapper. Vi lär oss allteftersom och på så vis kan maximera utnyttjandegraden på ett mycket positivt sätt för ålänningarna.

Tack, talman!

Tack för den kommentaren. Det är fint att ledamoten Mansén fasta på den input vi gav gällande möjligheten att eventuellt ha ett sparat område för eget bruk.

En del av det som har präglat diskussionen handlar om vilken sorts fördelar Åland får av detta. Vad innebär det för Åland? Vad får vi ut av det? Vi måste också tänka på våra elbehov och våra elräkningar.

Jag tycker att det är värt att spara ett område och fundera på om vi kan göra något själva här för den åländska energikonsumtionen så är det värt att göra det.

Tack, herr talman!

Jag vill också tacka ledamoten Röblom för att han på ett bra sätt att beskrev kopplingen mellan klimatarbetet och miljö- och naturhänsyn. Jag tycker att det är ett av de tyngsta argumenten att stå ut med, just det där att om man förespråkar havsbaserad vindkraft, så anses man vara emot naturen eller miljön, när drivkraften är den motsatta. Det handlar om omsorg om havet, och vi vet vad en ökad temperatur i havet skulle betyda för Östersjön och våra känsliga ekosystem.

Det var bra att detta belystes. Jag tycker ändå att man kan säga, baserat på rapporten, att det norra området ser ut att vara betydligt mer lämpat än det södra ur miljöperspektiv.

Tack, talman!

Det tål att upprepas. I diskussionerna runt olika kaffebord och matbord, bland folk, förstår man lätt att detta innebär ett ingrepp. Det är ingenting som någon har försökt att dölja. Det handlar om ett ingrepp i den omedelbara närmiljön.

Men det är också viktigt att föra ett djupare resonemang. Vad är det för ingrepp? Drabbar det miljön negativt? Och varför gör vi detta? Jo, för att skapa förnybar energi som i sin tur minskar klimatavtrycket, vilket är bra för miljön. Så det är en bra. Jag tror att vi måste fortsätta påminna om denna aspekt och fördjupa vår insikt i den.

Dessutom är det viktigt att betona att vi alla måste ta vårt ansvar och bidra med vår del i den globala kampen.

Jag tror också att det är viktigt att understryka att om utredarna inom det här området hade funnit arter som behöver skyddas, som musselbankar eller särskilt skyddsvärda eller rödlistade arter, då skulle man naturligtvis inte föreslå att det byggs ett vindkraftverk på de platserna. Det handlar om att ta största möjliga hänsyn till naturens förutsättningar när man försöker skapa detta.

Inledningsvis kan man, baserat på den utredning som nu har genomförts, säga att förutsättningarna för en lyckad samexistens ser ut att finnas i det här området. Det kunde ha varit värre.

Tack, talman!

Det är en mycket viktig poäng som ministern gör här. Det har aldrig varit planen från början av det här projektet att bara rada upp ett gäng möllor utan att bry sig om var de placeras. De har varit med hela vägen, att i skyddsvärda områden ska man inte placera en mölla.

Detta öppnar också dörren till en intressant diskussion som vi kanske har haft tidigare. Det ena goda får inte göras på det andra godas bekostnad. Det finns skrämmande exempel runt om i världen där förnybar energi har orsakat stora ingrepp i miljön och trängt undan ursprungsbefolkningar. Man måste alltid hitta en balans. Just ordet "samexistens" som ministern nämnde är viktigt; vi ska kunna göra flera saker samtidigt på ett bra sätt.

Tack för det, talman! Bästa ledamöter!

Jag vill börja med att tacka landskapsregeringen för det otroligt gedigna arbete som ni presenterar här, både i pappersform och i digital form. Jag var själv med under förra perioden när vi tog våra första stapplande steg, får man väl lov att säga. Nu har den här processen pågått i fem år och den går framåt.

Men jag måste ändå säga att jag är lite bekymrad. Faktiskt alldeles på riktigt. Det som egentligen fick mig att fundera mer på det här var när ett annat stort vindkraftsbolag tidigare etablerade sig här på Åland med ett kontor. Det var ett internationellt bolag med mycket kunskap och erfarenhet. Man kan nästan säga att de tapetserade stan med reklam för att visa att de var här. Och det var de. Men sedan försvann de plötsligt inom loppet av ingen tid alls. Företagsledningen gjorde tydligen en annan analys.

När jag till exempel var ute och tittade på radions hemsida, så beskriver de bland annat att processen är invecklad med flera tekniska, ekonomiska och landskapsregulatoriska hinder. Det krävde fler resurser och mer tid än förväntat.

Jag vill säga att på Pro Åland säger vi inte nej till havsbaserad vindkraft, men vi har blivit mer tveksamma med tiden och vi behöver få mer fakta på bordet för att kunna fortsätta stöda det här projektet.

Det här projektet har nu pågått i snart fem år, och om fyra månader ska landskapsregeringen fatta beslut om man tar det vidare. Det är ungefär den tidsram man ligger i för att hinna med budgetprocessen. Idag finns det fortfarande många stora frågetecken när det gäller intäktsströmmarna. När börjar intäkterna komma? Till vem kommer de? Hur ser fördelningsnyckeln ut? Vilken är faktiskt kommunernas roll? Jag måste säga att det var någon av ledamöterna här, jag minns faktiskt inte vem, som sade att när generalplanen är antagen, då är det den som gäller. Då är allting klappat och klart. Är det faktiskt så? Så är det. När man läser i meddelandet här på sidan 5 står det: "Målet med generalplanerna är att den ska vara så komplett och väl utförda att, efter att de antagits av respektive kommunfullmäktige, kan bygglov beviljas för etablering av vindkraftsproduktion så länge som planens krav och begränsningar är beaktade i bygglovsansökan samt andra lagkrav tillgodosedda, såsom projektspecifik miljökonsekvensbedömning."

Det där är egentligen ganska bra, för där lägger man hela ramen. När du har antagit generalplanen, då vet i princip alla vad som gäller. Ryms ditt projekt inom den här planen? Då får du bygga. Men problemet är att det blir moment 22. Hur ska kommunerna kunna säga ja till generalplanen om de inte vet vad de får för intäkter, eller när de får intäkterna, eller hur fördelningsnyckeln ska vara? Det är det här som blir lite problematiskt, och därför säger jag att jag tror att den tidslinje som presenteras av landskapsregeringen är för snäv. Det finns för många parametrar som fortfarande är oklara.

Sedan finns det också ett antal X, man brukar säga X när man inte riktigt vet, jag tänker på hur det politiska säkerhetsläget utvecklas, till exempel här i Östersjön. Hur påverkar klimatet framöver? Hur mycket fritt kapital finns det? Är man villig att investera i det här nu när det verkar som att alla snarare vill investera i militära resurser istället? Jag tänker alltså ur bolagshänseende. Satsar man på vindkraft eller satsar man på något annat? Jag har inga svar. Jag vet inte om ni andra har det heller, men det finns så många frågetecken som behöver rätas ut innan vi kan gå vidare.

Om man får vara lite skämtsam så här på en fredag, kan man säga att det fanns en författare på 1700-talet i Sverige som hette Erik Johan Stagnelius. Han skrev en dikt som heter "Blomman" och den börjar så här: "Det frågtes blott det gavs ej svar."

Jag tycker att landskapsregeringen mycket väl formulerar problembilden som finns, och jag stöder dem fullt ut. Men jag säger också att vi måste få fler svar här till lagtinget, åtminstone innan jag och Pro Åland kan säga ja. Tack!

Tack, herr talman!

Och tack till ledamoten för det anförandet. Ledamoten var inne på brådskan och hur bråttom det egentligen är om det ska med i budgeten. Det är faktiskt inte något som har slagit mig överhuvudtaget, att man ska försöka skuffa in den här fullmakten i årsbudgeten. Men det är troligtvis så man tänker, eftersom det göms bort i allt annat.

Det är i alla fall min personliga åsikt att den här fullmakten, när den kommer hit och hur den kommer, behöver behandlas separat, som ett enskilt ärende, och inte blandas ihop med årsbudgeten och allt annat som vi ska diskutera. Det är den absolut viktigaste frågan. Vi kan inte tillåta att landskapsregeringen dividerar bort och blandar ihop korten.

Det är bra att ledamoten lyfter fram den här aspekten, så att vi får med oss den i våra tankegångar.

Talman!

Jag kanske inte helt håller med om det påpekandet. Jag har ju en viss erfarenhet från landskapsregeringen också. Jag tycker att det vore förmätet om landskapsregeringen inte klart och tydligt skulle komma hit till salen och vara beredd att ta en debatt.

Det är väldigt viktigt, eftersom alla partier inte är representerade i finans- och näringsutskottet, som nu har fått någon sorts uppdrag som utredningsbyrå, eller hur man nu ska uttrycka det.

Tack, herr talman!

Jag tycker faktiskt att det här projektet är så omfattande att det inte räcker med att vi ger en fullmakt och sedan låter landskapsregeringen bestämma vad de vill. Det är inte tillräckligt bra i en fråga som rör det största projektet i Ålands historia.

Jag skulle gärna vilja säga att när man har gjort auktionen, då kommer man hit till lagtinget och säger: "Här är resultatet av aktionen. Vad säger ni? Bu eller bä? Hur ska vi göra?" Det ska inte vara så att landskapsregeringen sitter på kammaren och fattar beslut på egen hand. Det största projektet i Ålands historia förtjänar en ordentlig behandling här i lagtinget, där vi har insyn i alla detaljer om vad vi faktiskt säger ja eller nej till.

Talman!

Jag håller helt med ledamoten om att det här är ett väldigt stort ärende. Det är ett åtagande som generellt kommer att kräva både tid och kraft under många mandatperioder framöver. Det naturliga för landskapsregeringen vore förstås att de kommer hit och har en enskild diskussion om detta.

Jag tycker att det här ärendet är väldigt svårt. Det är så komplext och överblickbart. Det finns så många faktorer som är okända. Jag ser fram emot den sommarläsning som vi nu har fått oss till.

Tack, herr talman!

Tack ledamot Thörnroos. Jag tycker att de frågor som ställs är helt relevanta. Vi har i princip sagt samma sak från regeringsblocket: här behöver det arbetas vidare. Det är självklart att vi vill ha fler klargöranden, eftersom frågorna fortfarande är för många för att vi ska kunna fatta medvetna beslut.

När det gäller intäktssidan har vi den här inkomstrapporten och det har även utarbetats en konkret modell. Om man matar in olika siffror utifrån olika scenarier kan man också få fram olika siffror som på något sätt kan indikera vilka inkomster olika parter har att vänta. Ett exempel på detta är en planläggningskommun, landskapet och övriga intäktsströmmar ingår. Den här studien (… taltiden slut).

Talman!

Jo, det är precis rätt och riktigt så som ministern säger. Här har vi en samsyn om att vi behöver få mer information. Det är därför jag blir så otroligt tveksam till att det här faktiskt går att auktionera ut nu i slutet av året, som det står i meddelandet. Jag är mycket tveksam till det.

Sedan är det också viktigt att man har en dialog och att det finns ett förtroende mellan kommunerna och landskapsregeringen. Det handlar inte bara om den nuvarande landskapsregeringen, utan även om kommande landskapsregeringar. Det finns ju alla möjligheter för landskapsregeringen att gå in och ändra i lagstiftningen, och det som sägs idag kanske inte gäller om två år. Då kan man gå in och ändra lagen, vilket gör situationen svår.

Det finns inte ett hundraprocentigt förtroende mellan landskapsregeringen och kommunerna, och det är inget unikt för vår situation. Sådant förtroende brukar ofta saknas. Men det gäller att hitta hit och hitta lösningar om man vill ha det här framåt.

Det är definitivt så. Jag tror att vi tillsammans med kommunerna måste ta itu med problemställningarna och det som är svårt här. Det är bra att vi nu har en intäktsstudie som vi kan presentera och diskutera.

Vi har varit i Brändö, Kumlinge, Eckerö, Hammarland och Geta. Nästa vecka kommer vi att åka till Saltvik för att brottas med dessa frågor tillsammans. Studien visar att om vi inför fastighetsskatter, på den nivå som lagen idag föreskriver, så kommer vårt landskapsandelssystem att krascha. Därför behöver vi hitta en annan modell som fungerar långsiktigt.

Talman!

Det är just det som ministern nu lyfter fram, som jag också försöker säga: komplexiteten i det här ärendet är på så många olika fronter, inte bara miljömässiga och klimatmässiga, utan även ekonomiska. Vem ska få de här pengarna? Hur ska de fördelas? Vilken fördelningsnyckel ska användas?

Det är ju så att landskapsregeringen styr den här skutan, medan kaptenen, som egentligen är kommunen, sitter i en jolle på släp. Kommunerna har inga möjligheter att komma hit och säga att den här lagstiftningen vill vi inte ha. Jag ser det här som ett problem, för jag vet att det inte finns något förtroende idag, och jag har ingen lösning på det heller.

Men jag tror att ju mer information landskapsregeringen kan få fram, desto bättre blir det för de kommunala beslutsfattarna.

Tack, talman!

Den primära anledningen till att jag nämnde godkännandet av generalplanen är att det är kommunens sista chans att stoppa den, om de nu inte vill ha den i sin kommun. Jag tror att många kommuninvånare inte förstår detta eller är medvetna om det. Detsamma gäller troligtvis många kommunpolitiker.

Man tror att man kan godkänna den här planen, och om den uppfyller alla krav, så är man tvungen att bevilja bygglov inom ramen för planläggningen. Det är en mycket avgörande fråga.

Den andra modellen för kommunernas finansiering, som minister Gunell nämner här, måste definitivt vara klar så att kommunerna har något att ta ställning till. Jag tror inte att det är speciellt många kommuner, om ens någon, som gör detta av andra skäl än för pengarna.

Talman!

Nej, det tror faktiskt inte jag heller. Personligen ser jag inga problem med att sätta upp 100 vindkraftverk i horisonten. Det stör mig inte det minsta. Men det är min personliga åsikt.

Pro Åland är visserligen fortfarande ett litet parti, även om vi växer regelbundet. De som ansluter sig till oss är dock väldigt tveksamma till vindkraften och undrar vad den innebär för dem. Man måste gå till sig själv när man gör en privat affär. Oavsett om du köper en bil eller ett hus, vill du veta vad du får när du gör ditt köp. Man skriver på köpebrevet, och sedan kan det bli förändringar efteråt. Det är precis det som många kommunpolitiker känner.

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos uttrycker förvåning över den invecklade processen. Som ledamoten nämnde inledningsvis har hon varit med från början och kanske borde ha förstått innebörden av utarrenderingen av havsområden för havsbaserad vindkraft.

Det förvånar mig lite att man anser att processen är invecklad. Ledamoten säger också att man inte säger nej, men att man har blivit tveksam över tid. Kan ledamoten mer specifikt förklara vilka förväntningar som inte har införlivats och som ledamoten anser borde ha beaktats?

Talman!

Tack för det påpekandet. När man läser det här meddelandet framgår det att det finns många frågetecken. Man vet inte exakt hur modellen för åtgärder ska se ut, eller vilket auktionsförfarande som ska tillämpas. Det planeras att anställa en affärsstrategi här i augusti, och det finns en femstegsmodell som man kanske kan använda sig av, men det är oklart.

Det råder osäkerhet kring hur fördelningsnyckeln ska se ut mellan landskapet och kommunerna, och man vet inte hur elförsörjningen ska anordnas. Jag väljer att lämna elförsörjningen åt sidan och fokusera på dem som i första hand berörs av detta, alltså kommunerna. De vet ju inte vad de tar ställning till, så som jag uppfattar meddelandet.

Jag har inte läst alla bilagor, och det ska jag erkänna. Men jag är inte ensam om detta; många talare före mig har påpekat att det finns mycket osäkerhet och många moment som fortfarande inte är klarlagda.

Tack, talman!

Jo, det är mycket "inte" i det här svaret jag fick, tycker jag. Jag skulle gärna vilja höra ledamoten beskriva mer konkret vad utskottet bör tänka på. Det är ju det vi sitter här för nu: att ge vägkost och driva processen framåt, samt att få svar på de frågeställningar som ställs.

Jag förstår att det kan vara svårt att sätta sig in i allt material. Jag tror, som sagt, att ingen här i salen har läst nästan 1 200 sidor. Det här är en pågående process. Men har ledamoten idag något att tillföra som utskottet bör ta med sig?

Talman!

Tack för möjligheten att tala. Utskottet behöver fundera på intäktsströmmarna. Hur ska intäkterna tas in? Ska det vara via fastighetsskatt, ska det vara vi arrenden? Hur ska fördelningsnyckeln se ut mellan kommunerna och landskapet? Detta påverkar också landskapsandelarna. När kommer dessa intäkter att börja komma kommunen till godo? Vem bär ansvaret under den här processen, efter att kommunerna har gett carte blanche för att gå vidare med detta?

Det är så otroligt många faktorer som griper in i varandra här, så utskottet har ett gediget arbete framför sig. Det ska göras på fyra månader, med början i augusti. Därför anser jag att man kanske är lite av en tidsoptimist i hela det här projektet just nu.

Talman!

Jag vill först och främst understryka, innan jag tar min replik, att jag helt och hållet håller med om att dialogen med kommunerna behöver fortsätta och att mer svar behöver ges. Men jag vill också föra fram ett annat perspektiv i diskussionen. I det här fallet är det ålänningarna, genom landskapsregeringen som markägare, som efterfrågar en möjlighet att exploatera ett område.

Detta händer ofta i olika typer av skala, vilket kan påverka kommunen långsiktigt, både i hur kommunen ser ut och vad det innebär för skatteintäkter. I inga av de andra fallen har man begärt någon form av förhandsbesked; man beslutar helt enkelt om man vill ge möjlighet till ett bolag eller en markägare att utföra en viss verksamhet.

Jag förstår att jämförelsen skaver på flera sätt, eftersom det här projektet är så mycket större. Men ingen har på förhand kunnat säga vad chipsen betyder för Saltvik, till exempel på lång sikt.

Talman!

Jag vet att det pågår en dialog med kommunen, och den behöver absolut fortsätta, kanske till och med intensifieras. Det som gör att jag tycker att det här ärendet är extra svårt är dels att det rör sig om så stora penningsummor som man eventuellt kan få, och dels att själva byggnationen påverkar närmiljön för många fler än vad chipsfabriken gör i Haraldsby. Jag förstår att det är svårt att jämföra.

Men jag tycker att det här är ett mycket svårt politiskt ärende att ta ställning till. Som jag nämnde i mitt anförande, så vill vi från Pro Åland ha mer information. Vi får hoppas att finans- och näringsutskottet hinner med så mycket som möjligt innan landskapsregeringen tar ärendet vidare.

Talman!

Det här är ett stort och komplext ärende. Jag tycker att det är ett sundhetstecken, efter att vi har precis har fått det här presenterat för oss, att vi tycker att det är oerhört komplext. Annars tror jag att man tar lite för lätt på frågan att vara tydlig i exakt hur allting ska bli och just nu är inte rätt läge.

Tittar vi runt omkring oss så när det gäller fabriker som man inte förstod förvisso att skulle ha jättestora miljöskadliga effekter, och dem har man har gett lov i generalplanen och sedermera bygglov till.

Nu har vi en miljöbedömning, den första som visar att det inte finns särskilt stora miljörisker i det här, men det ligger ju i planeringsinstrumentet. Kommunens planeringsinstrument handlar om att skapa förutsättningar för boende och näringsverksamhet, och jag tror att det är viktigt att bära med det perspektivet framåt.

När ledamoten pratar om framtida satsningar så behöver man komma ihåg att energifrågan nu också är en säkerhetspolitisk fråga.

Talman!

Det är absolut en säkerhetspolitisk fråga. Fick jag bestämma helt själv, vilket jag tyvärr inte får, skulle jag gärna se mer av landbaserad vindkraft så snabbt som möjligt. Jag skulle också vilja se en ökad möjlighet att balansera upp nätet, så att vi själva kunde klara oss längre och i större utsträckning vid en eventuell driftsstörning.

Orsaken till att detta är så känsligt för kommunerna tror jag är att många av dem har en ganska svag ekonomi. De lever bokstavligt talat på landskapsandelar för att vardagen ska gå runt. Genom att få en möjlighet till inkomster i miljonklassen är det klart att man är intresserad av det.

Men då vill man också ha någon form av kontroll över inflödet. Man vill vara ett subjekt i den här processen, inte ett objekt. Det är lite så det känns, som att det delvis är riggat nu.

Tack, talman!

Jag vill inleda med att tacka landskapsregeringen för den här gedigna framställningen och för informationstillfället i tisdags. Det är ett oerhört digert material som tagits fram för att beslutsfattarna och även medborgarna för den delen, ska kunna bilda sig en uppfattning om årtiondets avgjort största fråga. Det är en fråga om ekonomi-, energi- och naturvärden som ska vägas mot varandra. Uppgiften är grannlaga. I syfte att bereda tillfälle för alla och envar att läsa in sig på mycket mer än vad som förekommer på Facebook borde materialet göras lättillgängligt. Trycksaken är ett bra exempel på sådant.

Som jag kan bedöma håller materialet en vetenskaplig standard gällande inventeringarna men vad gäller de eventuella ekonomiska utfallen blir bedömningarna svårare, inte minst mot bakgrunden av att lönsamheten under senare år har kraftigt varierat för de företag som producerat energi genom vindkraft. Variationerna beror förstås på vad marknaden är beredd att betala för energin och vad den kostar att producera men det handlar också om teknik där det har skett och fortfarande sker en stor utveckling.

Samtidigt som jag förstår alla dem som med stor oro följer debatten om hur Norrhavet kommer att se ut i framtiden och som värnar om havets miljö- och naturvärden och dit jag själv vill sälla mig, så har jag svårt att ställa mig negativ till att fortsätta syna korten för vad projektet kunde utmynna i. De ekonomiska scenarierna, om projektet utfaller väl, kan vi inte bortse ifrån.

Alldeles nyligen behandlade lagtinget budgettaket för det offentliga Åland och vi är rörande överens om att ekonomin ska fås i balans. Det är också många kommuner som tampas med sin ekonomi och som lever i en verklighet av stora investeringsunderskott. Härom dagen skickade landskapsregeringen ut dramatiska förslag på reviderade tidtabeller, förlängda restider och glesare mellan avgångarna för skärgårdstrafiken som utgår från gällande budgettak. Framtiden ser inte ljus ut mot den här bakgrunden. Därför kan, och jag understryker ordet kan, den havsbaserade vindkraften vara den enskilt största faktorn som kunde generera det tillskott i ekonomin som vi nu är i stort behov av för att inte ålänningarnas välfärd ska äventyras.

Debatten här i lagtinget har varit ganska polariserad. Det är bra att ja-sägarna och nej-sägarna ges tillfälle genom detta meddelande att vässa sina argument för sin sak. Det är också bra att diskussionen tar avstamp i samma grundmaterial. Sen gäller det att göra en omvärldsbevakning för att få lite perspektiv och referenser till den hållning man själv vill inta i frågan.

Avslutningsvis, talman, vill jag uttala mitt stöd för att gå vidare med projektet. Vi har ändå ännu en möjlighet att framledes dra i handbromsen om situationen så skulle utkräva det. Löp ut linan nu. Annars kan vi få bittert ångra att vi inte testade det här spåret. Och den som får betala det priset lär inte skräda orden. Vi har inget att vinna på att avbryta projektet nu när det redan har investerats en del i förarbetet. Men, därmed är ännu inget slutligen klart för att den havsbaserade vindkraften slår ner sina fundament på ålänningarnas vatten. Det krävs att någon ser mervärdet i det vi presenterar, eller så inte. Det återstår att se. Tack, talman!

Talman!

Ledamoten har ju själv, som bekant, sin vistelse i skärgårdskommunen Föglö, där han är bosatt. Vi pratar nu om norra havsområdena. Jag hörde ledamoten tala med viss positiv inriktning när det gäller det här projektet, men jag undrar hur ledamoten ställer sig till liknande projekt var i de södra havsområdena i närheten av där han själv bor. Har han funderat på det?

Tack, talman!

Tack, ledamot Wikström. Det är alltid svårt att svara på hypotetiska frågor. Vi känner till realiteterna gällande vattenområden söder på Åland, där försvarsmakten har lagt in veto mot att gå vidare med vindkraftsplaner. Jag är beredd att förena mig med försvarsmaktens åsikt i frågan.

Tack, herr talman!

Orsaken till att jag frågade är att tidigare talade vi om empati och förmågan att sätta sig in i andra människors upplevelser osv. Jag tror att ledamoten är bättre lämpad än många här i salen att förstå vilken inverkan detta faktiskt kommer att ha på vår levnadsmiljö när man bor på en plats där man har naturen nära sig och fri horisont och man vill inte se att området exploateras. Det var ur det perspektivet som jag ställde min fråga.

Har man funderat på hur detta kommer att se ut? Alla vi som åker Eckerölinjen kan ju en klar dag vända oss tillbaka mot Eckerö och titta. Hur kommer det här att se ut? Där har vi 10 möllor som är hälften så höga som de byggnader vi pratar om nu, som skulle vara flera hundra stycken. Då får man en bra bild av vad det är vi diskuterar här.

Hur mycket detta kommer att påverka landskapsbilden är inte lite grann i horisonten. Det är ordentligt. Det är 45 kilometer mellan Grisslehamn och möllorna, de syns bra.

Tack, talman!

Från vår holme ser vi sex möllor. De stör inte vår utsikt, kan jag säga. Det finns också folk som klagar på de blinkande lamporna. Om jag ställer mig på bryggan ser jag massor av blinkande lampor en natt. Det är isbojar, linjetavlor och så vidare. Så det är mycket som är väldigt subjektivt i det där.

Men jag kan väl säga att om vi skulle klara oss utan de här möllorna ute i havet, så skulle allt vara bra. Men nu har vi det här spåret som jag tycker att vi behöver utreda i varje fall. Ekonomin talar för att vi måste göra det.

Talman!

Jag önskar blott instämma i det beröm som framskymtade i tidigare replik. Det var ett empatiskt, klokt och balanserat anförande i en viktig fråga. Tack för det!

Tack, talman!

Jag tyckte också att ledamoten Valve höll ett mycket bra anförande för Moderaternas del, liksom Liberalernas Anders Ekström, vilket jag också har framfört tidigare. Det var mycket bra sakkunskap i dem.

Talman!

Liksom ledamoten Juslin lyfte fram vikten av att inte försitta en möjlighet så är det är också så som landskapsregeringen resonerar, och det tror jag att har framkommit i många olika sammanhang. Vi ser, precis som ledamoten Juslin, hur den åländska ekonomin får kämpa allt mera.

Vi ser också nu att ingen annan bransch har lyckats ta ikapp det tapp som sjöfartsnäringen har upplevt sedan sin storhetstid. Vi behöver fler ben att stå på och nya branscher på Åland, och vi måste våga satsa. Att inte fatta beslut är också att fatta beslut. Att våga gå framåt är en viktig sak i det här ärendet.

Tack, talman!

Tack, minister Zetterman! Jo, jag tänker så här att jag har för lite kunskap för att kunna definitivt säga nej till en sådan här sak. Den är för stor. Som det förefaller så för min del så ser jag väldigt positivt på den, så för mig är det självklart att gå vidare och syna korten lite längre fram.

Jo, ledamoten kommer också från en hembygd där man är van att bruka vattnen, vilket väcker känslor, precis som vindkraften gör. Det finns olika näringar som påverkas av detta. Vi har sjöfartsnäringen, som i allra högsta grad påverkar vår närmiljö med stora hamnbyggnationer och blinkande lampor, samt mycket trafik som omger oss.

Vi har också fiskodlingarna, som är beroende av vattnet och påverkar närmiljön, och många andra näringar. Frågan är hur man ser på detta. Ser man det som ytterligare en näring, precis som vilken annan som helst? Hur ser man på planeringen? Är det med stor dramatik i förhållande till annan planering som kommunen genomför?

Om man ser sig omkring och tänker på hur Åland såg ut på 50-talet, kan man se vilka stora investeringar som har gjorts och hur de påverkar vår närmiljö, vattenkvalitet, skogsbestånd och biologisk mångfald så är det mycket har gjorts tidigare också.

Tack, talman!

Tack minister Zetterman. Det är alldeles riktigt. Det är också som ledamot Alfons Röblom var inne på tidigare, det här är reversibelt. Det vill säga, det går att avlägsna de här möllorna den dagen man har kommit på en annan teknik som genererar energi till ett ännu förmånligare pris. Det är förenat med vissa kostnader och utmaningar, förstås, men det går att återställa, och det ska vi komma ihåg att är möjligt.

Tack, talman!

Jag vill också sälla mig till berömmet för anförandet. Det var skönt att höra en kontrast till den skrämselpropaganda som har kommit från obundna. Jag tycker att ledamoten beskrev detta på ett bra sätt.

Ledamoten nämnde att han såg sex möllor, och jag kan också sällan mig till den skaran. Jag ser 10, eller jag ser säkert flera möllor. Men jag tänker inte på att jag ser flera möllor, det är så naturligt i landskapsbilden. Det handlar om hur man har för attityder och hur man ser på situationen som helhet.

Tack för ett mycket positivt och framåtsyftande anförande!

Tack, talman!

Tack också ledamot Mansén för ett mycket bra anförande. Jag är väldigt imponerad av ledamoten Manséns tekniska kunskaper inom det här området.

Tack, talman! Jag tycker att ledamoten Juslins anförande stärker min bild av att debatten här idag har förändrats något i vår diskussion. Nu fokuserar vi på hur, snarare än på om. Jag anser att ledamoten höll ett bra anförande.

Det viktiga är att vi har ett ansvar att undersöka och se möjligheterna i detta, utan att blunda för utmaningarna. Även om vi inte har all kunskap på bordet, måste vi ändå fortsätta att se möjligheterna. Jag ansluter mig till den slutsatsen.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Jag kan bara konstatera att vi har en samsyn på den punkten.

Talman, ledamöter!

Ett stort tack till landskapsregeringen och minister Gunell för att lagtinget ges möjlighet att diskutera denna oerhört komplexa fråga.

Lagtinget är visserligen ingen diskussionsklubb, men det är viktigt att vi kan diskutera komplexa frågor upprepade gånger. Detta är kanske den mest komplexa frågan någonsin. Jag har visserligen inte så långt perspektiv bakåt.

I komplexa frågor är det alltid vanskligt att tidigt ha en absolut preferens eller en fastslagen åsikt. Det är synd om diskussionen tidigt styrs av en väldigt uttalad agenda, där vi i partiet X är absolut emot all havsbaserad vindkraft, eller tvärtom, där andra partier Y eller Z är helt för havsbaserad vindkraft. Varför är det så ofta denna verbala armbrytning och denna tvärsäkerhet? Vi kanske kan lära oss av varandra i den diskussion vi har här i plenum.

Själv försöker jag bilda mig en uppfattning genom att lyssna och ställa frågor. Trots mitt arvode i lagtinget måste jag erkänna att jag inte har hunnit läsa dessa 1 100 sidorna som finns. Det är förnämligt att de finns. Jag har däremot ringt till en professor i marinbiologi och en generaldirektör för att diskutera frågan på det planet, men jag har ingen absolut position när det gäller storskalig havsbaserad vindkraft.

Jag ställer här några frågor. En viss övertygelse har jag, och det vill jag vara tydlig med: klimatkrisen är en realitet och vi måste så snabbt som möjligt komma bort från den fossilberoende energin. Men hur? Det är en mycket komplicerad fråga som handlar både om konsumtion av energi och produktion, om samhällsekonomi och vad naturen tål. Det är farligt att tidigt i denna process ha en väldigt absolut preferens.

Rent allmänt kan man säga att de privata aktörerna gör miljökonsekvensbedömningen. Det finns något som heter bias. Vi vet det. Vill vi att läkemedelsindustrin ensamt ska bedöma ett läkemedelseffekter och biverkningar, eller att tobaksindustrin ska bedöma skadeverkningar eller att oljebolagen ska bedöma den fossila energins konsekvenser?

I frågan om vindkraftsparken i Norrhavet har vi märkt att det finns starka politiska preferenser. Åland kan bli rikt genom arrendeavgifter och fastighetsskatt. Skatter kan i bästa fall ge stora intäkter, och de ekonomiska aktörerna har också sina preferenser. Helt legitimt så vill företag tjäna pengar, och så ska det vara.

Men som ledamot Thörnroos nämnde, har ett internationellt bolag dragit i handbromsen och dragit sig tillbaka. De kanske finns i det fördolda, men ibland gör även näringslivet kostsamma felbedömningar, som exemplet Northvolt visar.

Talman, ledamöter! Här är några frågor jag funderar över: Svenska Kraftnät eller Fingrid har idag ingen möjlighet att ta emot den el som vindkraftsparken kanske kommer att generera. Jag har uppfattat att det kan dröja åtminstone tio år innan den möjligheten föreligger. Det bekräftades när vi från lagtinget var på besök hos Fingrid. I bästa fall kan Åland få stora intäkter i arrenden fastighetsskatt, men så vitt jag har förstått finns det inga tankar på en kabel till Åland. Åland är fortsatt hänvisat att köpa elenergi på elmarknaden Nordpool. Vindkraftsparken byggs för att elenergin ska säljas. Är det inte just de stora inkomsterna som är den främsta drivkraften politiskt?

Talar vi om en grön omställning? Borde inte dessa eventuella inkomster öronmärkas för en lokal grön omställning?

Hur kommer den samhälleliga kontrollen att se ut? Borde inte vissa samhällssektorer stå under en mycket stark offentlig kontroll, som vägar, järnvägar och olika former av samhällsinfrastruktur? Vi ser vad privatiseringen av SJ, British Railway etc. har betytt och vad den har lett till. Den har inte varit lyckosam, eller utförsäljningen av stora delar av elnätet i Finland, till exempel Karuna, som nu står för en stor del av elräkningen.

Miljökonsekvenserna av dem är också komplexa. En del är omedelbara, men andra kanske man först förstår efter en längre tid, kanske rentav decennier. Hur kommer dessa vindmöllor att klara en kraftig isvinter? Vad händer om företaget som driver vindkraftsparken går i konkurs? Ska de fonderas medel i låsta fonder för att de ska finnas för demontering efter livstid, eller av andra orsaker som bränder, teknikproblem eller haverier? Det företag som vinner auktionen kan förstås sälja sin egendom på den öppna marknaden närhelst de vill. Vem äger vindkraftverken om 15 år? Det är kanske kinesiska oligarker, som kan vara ett bulvanföretag för till exempel Putin.

Några avslutande funderingar: Vi måste så snabbt som möjligt komma ifrån den fossila energin. Men är det verkligen så att det offentliga möjliggör vad marknaden genomför? Finns det en annan väg än detta nyliberalismens mantra? Kanske en småskalig väg med en kraftig utbyggnad av lokal solkraft, mindre vindmöllor lokalt på lämpliga grynnor som är naturliga fundament på avsides platser och med ett stort lokalt ägande? Kanske mankalaprincip?

Om jag uppfattar det rätt kommer de 301 vindmöllorna i Norrhavet vara en av världens absolut största vindkraftsparker driven av multinationellt storkapital. Kanske vi ska ha ett stort inslag av närproducerat på Åland, livsmedel och energi? Då kanske vi skapar ett mer resilient Åland i en värld som är väldigt osäker.

Just nu pågår till exempel en debatt i Hufvudstadsbladet där man hävdar att egenodlat och mindre konsumtion är ett hot mot BNP. Vi behöver fler miljardärer, säger man till och med på ledarplats.

Men det kanske som mest förvånar mig är att man verkar gå "all in" från början, och det här har jag inte riktigt förstått. Tänker man alltså utauktionera hela det aktuella området åt endast en aktör, åt ett storföretag? Kanske man borde börja försiktigt. Ledamot Mansén talade om att börja lite försiktigt, en flerstegsraket. Jag tycker att det är glädjande att om detta blir aktuellt, så prövar man sig försiktigt fram. Ledamot Valve kollade till och med AI om olika aspekter, och det kanske inte är en surrealistisk hallucination, utan en strävan att fördjupa förståelsen.

Talar vi om den globala miljökrisen med artdöd och klimatförändringar så kanske vi måste se en del av verkligheten i vitögat. Kan hela världen fortsätta konsumera som vi på Åland? Har jag inte fel så har vi flest bilar per capita i hela Västeuropa. Kan vi bygga vår skärgårdstrafik på nuvarande nivå av privatbilism, eller måste vi kraftfullt utveckla olika former av kollektivtrafik?

Den gröna omställningen brådskar. Men jag ställer mig skeptisk till att det internationella storkapitalet ska lösa miljökrisen. Ålands styrka är självstyrelsen, och det möjliggör en stark lokal förankring i samhällsekonomin, där små och medelstora företag är en stor styrka i vårt samhälle med en makalös entreprenörsanda.

Mitt budskap är att jag är osäker. Jag vet inte ännu var jag står. Jag försöker inhämta så mycket kunskap som möjligt. Vi måste skynda långsamt. Väldig brådska och drömmar om stora pengar kan ibland grumla omdömet. Miljoner kan försvinna när man har bråttom, oavsett om det gäller upphandling av elhybrid, upphandling av VIS-projekt, köp av Hälsans hus eller vad som helst. Brådska brukar vara det man hänvisar till. Jag tycker att denna fråga, med så stora pengar och en sådan enorm betydelse, är det viktigt att skynda långsamt. Tack för ordet!

Talman!

AI är enligt min erfarenhet utmärkta för att sammanställa stora mängder information, om det handlar om sådant som uttryckligen finns på nätet. Däremot är de kanske lite mindre bra på att fastställa gränserna för de åländska kommunernas planeringsmonopol, där en del av informationen inte finns tillgänglig online.

Bortsett från det, tackar jag ledamoten Lindén för ett intressant anförande. Jag vill ta fasta på det som ledamoten inledningsvis sade, nämligen att det är bra att landskapsregeringen har levererat meddelandet och bilagorna. Det är bra att vi har möjligheten att debattera idag. Vi kan ju rentav bordlägga om vi vill och sen utskottsbehandla. Utskottsbehandlingen kommer också att bli en nyttig resa. Den här församlingen kan dessutom ifrågasätta utskottets bedömning hur mycket som helst.

Även om jag som tumregel är skeptisk till att utskottsbehandla meddelandet, så tror jag att det är utomordentligt klokt att just det här meddelandet utskottsbehandlas.

Jag är talman! Tack, ledamot Valve! Jag har egentligen ingenting att tillägga. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har den här diskussionen i all sin komplexitet, så jag tackar för inlägget. Ledamot Valve meddelar att han är nöjd, så vi fortsätter med följande replik som går till lagtingsledamot Alfons Röblom. Varsågod! Tack, talman!

Tack, talman!

Jag finner att vi har samsyn i flera aspekter. Ledamoten Lindén och jag är överens om att dessa intäkter bör öronmärkas för att vara följbara för ålänningarna, vad de används till, och att de ska användas för den nödvändiga omställningen.

I mitt anförande lyfte jag också tanken på att ett område skulle kunna sparas av landskapsregeringen för eventuell framtida användning, enligt mankalaprincipen dvs. att producera el för ålänningarnas bruk. Jag upplevde att ledamoten Lindén stödde den tanken, och jag tror att det skulle kunna öka ålänningarnas känsla av att detta projekt verkligen ger Åland något direkt till dem.

När det gäller säkerhetsaspekten, som ledamoten Lindén nämnde, är det ju rikets behörighet. Vi ser redan nu att lagstiftningen anpassas för att möjliggöra att vem som helst kan äga kritisk infrastruktur.

Talman!

Tack ledamot Röblom. Den ena sidan av frågan handlar om energiproduktion, medan den andra sidan handlar om konsumtion. Ledamot Röblom har tidigare berört frågan: Är en evig tillväxt möjlig? Jag anser att den inte är möjlig. Vi kan inte ha en konsumtionsbaserad evig tillväxt. Vissa ledamöter här i salen menar att allt vi har och kommer att ha i framtiden bygger på tillväxt.

Vi måste börja diskutera vilken typ av tillväxt vi pratar om, hur den fördelas och hur den ser ut. Det blir väldigt konstigt att enbart tala om tillväxt utan att relatera det till vad den faktiskt innehåller.

Jag tycker, som sagt, att man ska börja i väldigt liten skala och vinna erfarenheter.

Tack, talman!

Som min andra kommentar till Lindéns anförande är just konsumtionen. Vi behöver den energi vi använder måste vara förnybar.

Samtidigt, även om vi strävar efter mer förnybar energi, får vi inte glömma projektet att på alla tänkbara sätt minska vår energikonsumtion. Precis som ledamoten Lindén påpekar, så en av grundbultarna till varför det nuvarande tillväxtparadigmet inte fungerar är för att det kräver mer och mer energi, samt fler och fler naturresurser.

Därför, parallellt med det här projektet som syftar till att säkerställa att den energi vi använder är förnybar, måste vi också hålla fokus på att minska energikonsumtionen.

Tack ledamot Röblom. Jag brukar ofta tänka på en föreläsare, utan att nämna dennes namn, och det tillfället som Hållbart Initiativ ordnade för ett och ett halvt år sedan, där Nordeas tidigare chef för hållbarhet deltog och verkligen lyfte fram vikten av regionalisering och mer småskaliga lösningar. Om något samhälle är lämpat för att skapa just den typen av lokala småskaliga lösningar så torde det vara Åland.

Utskottet kan säkert fördjupa sig ytterligare i ledamoten Lindéns frågor, men det finns några direkta punkter som jag vill påpeka. För det första handlar parkens kapacitet om att den kan producera så pass mycket energi att Åland inte har avsättning för sådana stora mängder. Det här är uttryckligen en exportprodukt.

Däremot finns det inget hinder för att fortsätta utveckla den lokala energimarknaden och göra den så hållbar som möjligt. Just nu byggs det tre solparker, och det är också viktigt att arbeta med distributionsnätet och elnäten, så att fler mikroproducenter och andra kan mata in förnybar energi i systemet. Sådana initiativ finns.

Jag vill också nämna det storkapital som ledamoten Lindén lyfter fram gång på gång. Det kan vara bra att minnas att det finns många olika typer av bolag inom den här sektorn.

Talman!

Tack ledamot Gunell. Jag har en fråga som jag vill ställa. Är avsikten att hyra eller arrendera ut hela området?

Vid ett tillfälle när jag var här nyligen, i Sälskär, så talade man i singularis om arrendatorn, vilket tyder på att man arrenderar ut hela området, sannolikt till ett företag involverat. Det oroar mig, eftersom det innebär att man hamnar i händerna på ett sådant företag som har sin egen agenda.

Nej, vi har inte beslutat ännu om området går till marknaden som en helhet eller om det sektioneras upp och görs i olika etapper.

Det kan också vara så att en aktör går samman med andra bolag i ett konsortium för att kunna hantera en så stor satsning. Det är viktigt att komma ihåg att det inom den här branschen finns både statligt ägda aktörer, till exempel Vattenfall som ska bygga i Korsnäs, och det finns Hyötytuuli som ägs av tio kommunala elbolag i Finland.
Dessutom finns det förstås också riskbolag som är rent kapitalistiska. Oavsett vilken typ av aktör det handlar om, så måste de alla ha ett rejält kapital, eftersom det rör sig om kapitalkrävande investeringar.

Talman!

Tack, minister Gunell!

Jag inser förstås att hela idén är att få pengar genom att sälja på export. Åland får eventuellt fastighetsskatt och arrendeavgifter, men hur det ser ut förefaller vara oklart.

Det gläder mig dock när hör t.ex. ledamoten Manséns inlägg, om jag uppfattat honom rätt, att han talade om att skynda långsamt och börja i liten skala med en del av det här området. Det tycker jag verkar vara klokt, eftersom vi talar om Europas största vindkraftspark, vilket gör mig lite betänksam och försiktig.

Tack, talman!

Ledamot Lindén talade om mankalamodellen, vilket jag också är insatt i, och jag tycker att det är en bra modell.

Min spontana tanke är att ledamoten Lindén faktiskt tror att det skulle fungera på Åland med 16 kommuner, kommunalförbund, markägare och stugägare. Jag tror att mycket av den problematik och den diskussion som idag pågår angående havsbaserad vindkraft handlar om projektet, vems utsikter som ska förstöras och vilken kommun som ska exploateras.

Vi har en samhällsstruktur på Åland just nu som gör att ett sådant projekt, även om det är lovvärt, kommer att möta stora utmaningar när det gäller finansieringen. Dessutom finns frågan om vem som ska dra nytta av vad.

Vad tror Lindén om det här?

Talman!

Tack ledamot Eckerman. Jag har funderat på att alla mina anföranden i denna talarstol bör avslutas på samma sätt: För övrigt anser jag att Åland borde ha en eller max två kommuner. Det är fullkomligt bisarrt att vi med 30 000 invånare har 16 kommuner, och det inser alla i denna sal om man verkligen tänker efter. Det är inte vettigt.

Det som bekymrar mig minst är att det blinkar i fjärran, utan det är just den bristande samhälleliga kontrollen över något så här väsentligt.

Talman!

"Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo". Så sjungs en känd svensk låt, och man kunde tro att den är inspirerad av en solvarm klippa vid Norrhavets horisont.

Dagens debatt handlar inte bara om att bara väga watt mot vilja, utan för att avgöra vilken berättelse vi vill att våra barn och barnbarn ska få höra om vårt hav. För när framtiden en dag ställer frågan: “Vad gjorde ni när Norrhavet hotades av exploatering?”, då måste vi kunna svara med rak rygg och med rent hjärta.

Norrhavet är inte bara ett vattenområde. Det är ett levande minne. Ett stilla hjärtslag mellan hav och skär, där livet ännu rör sig efter årstiders rytmer, inte marknadens nycker. En plats där vågorna ännu slår mot klippor som inte fått sällskap av betongfundament, där fiskgjusen ännu har horisont att spana över och där våra själar kan få vila i den sorts tystnad som bara ett öppet hav kan ge. I denna stillhet vill man nu resa ståltorn som tornar upp i den obrutna horisonten, fundament som förändrar strömmarna, och kablar som spränger tystnaden. Man säger att det är framtiden, men är det verkligen det?

Här finns värdefulla fågelkolonier. Här vilar fiskens lekbottnar. Att påstå att man kan bygga storskalig vindindustri i detta område utan att påverka miljön – det är naivt, och det måste vi även minnas gällande de aspekter där effekten är ringa. Det är ett svek mot vårt sunda åländska bondförnuft. Ålänningar har i alla tider värnat vår närmiljö, och haft respekt för att vår natur och miljö är till låns från framtida generationer.

Norrhavet gränsar till miljöer som bär en del av Ålands själ. Här ligger fiskelägen, kulturlämningar att vara stolta över. Här har människor levt av och med naturen i hundratals år. Det är inte bara fåglar som har sina boplatser här – det har också våra berättelser. Ska de svepas bort i brus från turbiner? Ska vi låta industriell ljudmatta lägga sig över platser där bara vinden och vågorna tidigare fört talan?

Jag tror att om detta hade hänt i berättelsen om Stormskärs-Majas, så hade hon rusat in i stugan och ropat ”Janne, dom vill förstöra vårt hem”. Och Janne hade med förtröstan svarat, ”iss inga jåla, ålänningarna vet hur värdefullt havet är. Inga blir det något av det där”.

Det är hög tid att vi vågar säga det som så många känner: att allt inte är till salu. Att vissa värden – som tystnad, skönhet och ekologisk integritet – inte kan mätas i euro per megawattimme.

Norrhavet borde inte exploateras – det borde upphöjas. Vi borde föreslå att området lyfts som kandidat till UNESCO:s världsarvslista. Där hör det hemma – bland jordens mest värdefulla och skyddsvärda naturmiljöer. Inte på listan över nästa industriella testfält i en värld där man på platser med väsentligt större erfarenhet och kunskap än vad vi har beskriver vätgas och havsbaserad vindkraft som en del av en grön bubbla som är på väg att spricka.

Och låt oss också minnas detta: den som förstör naturen i klimatets namn, är inte en klimatkämpe – utan en narr i grön kostym.

Det finns alternativ. Vi kan främja solenergi på byggnader. Vi kan satsa på energieffektivisering. Vi kan bygga vindkraft på land där naturvärdena är lägre och i en måttlig skala anpassat till åländska förhållanden. Att ställa klimatmål mot miljön är ett bedrägeri där vi säljer något av det värdefullaste arv vi har för ekonomiska värden och för att vara en oproportionerligt stor del av världens samvete i förhållande till Ålands ringa storlek.

Vi ska minnas att Åland redan är i framkant på den globala arenan gällande vår andel av förnyelsebar energi.

Detta är inte att vara emot utveckling – utan för eftertänksamhet.

Jag avslutar med att berätta varför jag håller detta anförande. Det är en mycket enkel sak. Vare sig lagtinget eller landskapsregeringen kan inte förringa eller negligera de känslor som ålänningarna har inför detta projekt. Det går inte att säga att den känslan dom har är fel, att dessa är klimatförnekare, lider av "Not in my Backyard syndrom" eller på annat vis nedvärdera denna känsla. Känslor är individuella, och de personliga värderingarna är olika vilket måste respekteras.

Finans- och näringsutskottet måste höra även de röster i vårt samhälle som är oroliga. Genom det här anförandet har jag försökt ge en röst till alla dessa personer. Tack, talman!

Tack, fru talman!

När jag köpte min första mobiltelefon så följde det med ett batteri förstås. Samtalstiden var så kort så jag var tvungen att köpa ett batteri till. Det extra batteriet vägde kanske lika mycket som 4-5 mobiltelefoner gör idag. Just en mobiltelefon är ett lysande exempel på utveckling. Snabbare, lättare, effektivare och billigare.

Jag ska nu ge min syn på havsbaserad vindkraft, min syn är baserad på de ekonomiska aspekterna.

När storskalig havsbaserad vindkraft började diskuteras för några års sedan tyckte jag det var intressant. Ska jag vara helt ärlig var det intressant i första hand ur ett ekonomiskt perspektiv. Möjligheten till en ny betydande intäkt för Åland, även om de siffror som lades fram från olika håll var utopiska. Hållbarhet för mig innebär i hög grad hållbar ekonomi, för landskap och kommuner. Hållbar ekonomi betyder att det offentliga Åland kan sköta trafik, omsorg och skola utan att behöva fundera på lån. Hållbar ekonomi ger möjlighet till miljöåtgärder t.ex. rent vatten.

De flesta är överens om svårigheterna och osäkerheten runt den storskaliga havsbaserade vindkraften. Vi vet att just nu är vindkraften inte särskilt het. Men hur situationen är i framtiden har vi ingen aning om. Allt fler fordon, färjor och maskiner behöver el, samtidigt blir dessa grejer mer effektiva. "Tomorrow never knows" från 1966 av en grupp som jag inte nämner namnet på.

Vi har nu två vägar att välja mellan som jag ser det.

Landskapsregeringen håller som bäst på med att upphandla en affärsrådgivningskonsult. En av konsultens uppgifter är att inleda en marknadsdialog. Här borde alltså ett svar komma på vindkraftaktörernas intresse att delta i kommande auktion och kanske ge en hint om vad aktörerna kan vara beredda att bjuda. En slutsats av marknadsdialogen kan vara att den planerade tidpunkten för en auktion inte är optimal. Då lönar det sig antagligen att senarelägga auktionen för att förbättra möjligheten till attraktiva anbud. När förväntas då den optimala tidpunkten för auktion och vilka kostnader uppstår under väntetiden? Ett tydligt svar från denna affärsrådgivningskonsult är avgörande för projektet.

Den andra vägen är att auktionera ut enligt plan, alltså i slutet av året. Det finns speciellt två faktorer som särskilt påverkar de anbud som förväntas komma. Det ena är osäkerheten runt anslutningspunkt och det andra är att kommunerna kanske inte antagit den slutlig generalplanen, ettdera för att man inte hunnit eller för att man kanske väljer att inte anta generalplanen. Vad händer om alla kommuner säger nej eller om vissa kommuner väljer att säga nej? Kommer kommunerna hantera denna fråga utan vetskap om det ekonomiska utfallet. Hur hanteras dessa osäkerheter i det prospekt som ska vara grunden för anbud?

Det finns alltså två vägar att gå. Den ena som kan innebära senareläggning men med klara förutsättningar och den andra som innehåller osäkra moment. Tack mina vänner!

Fru talman!

Jag måste säga att det ändå är glädjande att det finns åtminstone en politiker från regeringen i bänkarna som inte huvudsakligen tänker på prestige när det gäller att förverkliga detta med allt våld. Det är positivt att höra att man faktiskt inser att situationen för vindkraften i omvärlden inte ser bra ut, och att det kan bli nödvändigt att senarelägga denna auktion. Det är första gången som detta har nämnts av majoritetspartierna idag, och det är bra. Det är viktigt att resonera på det här sättet, oavsett om man är för eller emot. Framförallt handlar det om att tänka på vad som är det mest sunda ekonomiska som vi kan göra.

För min egen del är åsikten klar. Jag anser att det finns för många öppna riskmoment i den här processen för att det ska vara vettigt att auktionera ut det. Om vi har stora riskmoment i processen och i detta projekt så kommer vi att få ett betydligt lägre anbud och färre intressenter. Därför bör vi fokusera på att eliminera dessa riskmoment innan vi bjuder ut det.

Tack ledamot Wikström. Om man ska sätta en rubrik på mitt anförande, så handlar det om ekonomiska aspekter. Som jag nämnde tidigare, är det just den ekonomiska aspekten som väckte mitt intresse. Självklart är vi också mycket intresserade av sådant som bidrar till miljö och klimat, men jag tycker att om man har pengarna, så kan man även göra andra saker.

Jag försöker ha en nykter syn på den här frågan utan att ta en hård ställning. Det viktigaste just nu är affärsrådgivningskonsulten. Vad kommer det arbetet att leda till? Det är en väldigt central fråga, tycker jag.

Tack, fru talman!

Ja, det kan jag väl hålla med om, att det är viktigt att man har något sådant innan man bjudet ut det. Men om man tittar på det material som har presenterats och ser hur landskapet planerar eller vilka förslag man har för att ta in intäkter här, så framgår det tydligt vilken modell storbolagen kommer att föredra. De vill ju inte ta någon risk.

Det mest riskfria sättet att bjuda på ett sådant område är att ta del av produktionsvärdet. Man erbjuder en del av produktionsvärdet och säger: "Vi provar med det här, och ni får inga pengar direkt. Men vet ni vad? Om vi tjänar pengar på det här så får ni en liten del av kakan."

Det är det mest riskabla sättet att göra det på, och jag är starkt emot det tillvägagångssättet. Vi behöver ha garantier. Vi behöver garantier för att vi får in medel. Vi vill inte ha en massa risker i offentlig sektor. Vi är offentlig sektor, och vi är inte riskkapitalister.

Tack, fru talman!

Där har vi en samsyn. Jag tror att vi har haft den här diskussionen förut, och då sa jag att det viktiga här är att vi får en "sign on", en intäkt som är beräknad till 6 miljoner, om man tittar på budgetplanen och sedan ett ordentligt arrende. Produktionsintäkter som kanske kommer att materialiseras om 15, 20 eller 25 år är mycket osäkra. Vi kan inte bygga vår ekonomi på dem, utan på fasta intäkter och en typ av indexjustering.

Tack, talman!

Ledamoten upprepar ett mantra som vi hör ganska ofta, att vi kommer att behöva mer el. Det är mycket möjligt att det är så, men jag kan faktiskt inte bedöma det.

Det man kan bedöma är att om vi ser på Sverige, så har elanvändningen minskat konstant de senaste dryga 30 åren, och kurvan har ännu inte vänt. Den minskar fortfarande. Det var faktiskt kärnkraftens utbyggnad som gjorde att Sverige började minska sin oljeförbrukning, och den har inte heller vänt.

Det som har lett till att elanvändningen minskar nu är innovationer. Det är innovationer som har gjort att marknaden har anpassat sig för att möta ett behov. Det är inte politiker som har drivit på denna utveckling när det gäller den minskade elförbrukningen.

Jo, mycket riktigt sa jag att mer och mer kommer att bli eldrivet. Men det finns en liten fortsättning på den meningen: maskiner och fordon blir allt mera effektiva. Det är lite som min telefon för många år sedan.

Det finns exempel på när politiker försöker bli kvitt fossilberoende genom att försöka manipulera marknaden. Etanolbubblan är ett tydligt sådant exempel. Det var en stor hajp, och man fick skattefrihet om man skaffade en etanolbil och körde i biltullarna. Men det floppade fullständigt. Alla köpte etanolbilar, men de tankade dem med bensin eftersom det var helt värdelöst att köra på etanol. Här har vi ett exempel på när man försöker manipulera en marknad, och det inte fungerar.

Jag skulle också vilja ta ett exempel kopplat till telefonbatterier, vinylskivor, kassetter och CD-skivor. Men med tanke på att ledamoten förmodligen fortfarande har fullt med vinylbackar hemma, kommer det inte att falla ut till min fördel.

Nej, ledamot Egeland. Du kanske skulle ha förlorat den debatten.

Talman!

Jag tänkte också spinna vidare på en liten textsträng. Igår verkade alla mina problem så långt borta, men nu verkar de här för att stanna. Jag tror att det handlar också om samma band som ledamoten syftade på.

Detta handlar i grund och botten om de utmaningar vi har, både vad gäller klimat och miljö, men också den åländska ekonomin framöver. Jag vill faktiskt, som ledamoten inledde med, påpeka att hans intresse är ekonomin och att han är lite av en siffernörd.

Jag vill nog faktiskt lyfta på hatten för Centerpartiets stabilitet i frågan om havsbaserad vindkraft. Jag tror att det är bra att ledamoten Höglund är där med sin siffernörd. Det känns faktiskt, till vissa delar, tryggt.

Tack ledamot Röblom. Jag kan väl ibland upplevas som lite väl nördig och påstridig, men det får man ta när man är i samma rum som jag.

Tack, talman!

Som sagt, det var menat som en komplimang.

Annat som ledamot också var inne på var anslutningen. När det gäller att minska riskerna i de delar där vi faktiskt kan påverka, så ska vi göra det. Den här anslutningsfrågan är i grunden, som jag har förstått det, en politisk fråga i relationen mellan Åland och Helsingfors. Jag hoppas att ledamoten Höglund, som medlem av regeringsbasen, verkligen driver på för att vi ska göra vad vi kan för att genomföra de eventuella lagstiftningsförändringar som behövs för att säkra den åländska anslutningen. Det arbetet bör göras så fort som möjligt.

Med tanke på det som statsministern yttrade när han besökte Åland, angående den viktiga satsningen på havsbaserad vindkraft, borde det politiska stödet för sådana relativt enkla åtgärder vara ganska stabilt.

Den här anslutningen, självklart handlar det också om pengar. För att vi ska kunna få in anbud, oavsett om det sker nu eller i framtiden så är vi beroende av att kunna bli av med elen, att det finns någon som kan ta emot den. Ekonomin är en viktig faktor i detta sammanhang.

Tack, fru talman!

Jag ska försöka hålla mig till tiden, men jag är inte säker på att det kommer att gå i det här ärendet.

Jag har tittat på de ekonomiska modeller som landskapet föreslår, och de tre olika alternativen: fastighetsskatt, signeringsavgift och en fördelning av produktionsvärde, om vi kallar det så.

Jag måste säga att just den här aspekten, fördelningen av produktionsvärdet baserat på hur mycket vi producerar och hur mycket bolagen kanske kan komma att producera i el, är en väg som vi inte ska ta. Det är min absoluta övertygelse att det är ett dåligt sätt att angripa den här ekonomiska frågan. Vi ska inte ta några risker med ålänningarnas eget hav och mark. Jag tycker personligen att om man väljer den vägen, så är det faktiskt ganska oansvarigt. Vi måste tänka på att vi är offentlig sektor, inte riskkapitalister. Vi ska inte satsa våra resurser på att se om det kanske blir en avkastning i framtiden. Vi vet inte. Det vi behöver är garantier.

Självklart är det så att om man frågar bolagen vad de vill ha, så kommer de att säga att de vill bara ha just det här: att vi ska dela på produktionsvärdet, eftersom det innebär inga risker för dem. Men vi har ett motsatsförhållande här. Offentlig sektor behöver garantier och konkreta löften om hur mycket pengar som ska komma, medan bolagen vill ha så lite av den varan som möjligt. Det är viktigt att vi står på oss i den här frågan. Om våra havsområden verkligen är värda så enorma pengar som man pratar om här, till exempel 1 000 miljoner i den här intäktsmodellen, borde det inte vara ett problem att ställa de här kraven.

Jag är helt övertygad om att vi kan få det här utbudet, och någon som är intresserad, om man bara använder den här modellen plus en liten signeringsbonus på några miljoner. Det är en spottstyver av vad det här är värt. Visst kan man få det här utauktionerat bara man sänker kraven tillräckligt långt.

Jag hoppas att vi är tillräckligt kloka i den här salen för att förstå att det inte är bra för Åland att göra på det viset. I så fall handlar det enbart om politisk prestige, för att man vill få igenom det här, eftersom man har lovat det så kraftigt och länge.

Jag var med i vindkraftsgruppen under förra mandatperioden, och det är förstås ett bra tag sedan nu. Men när vi pratade om vindkraftsprojekt och hur mycket pengar det skulle kunna komma, då pratade vi om stora arrenden och stora engångssummor. Det var det som var intressant. Det var de sakerna vi diskuterade. Frågor om hur vi ska dela på produktionsvärdet var inte aktuella då, inte under min tid i alla fall. Försök nu att tänka på det här som jag lyfte fram och undvik just den här delen.

Det har kommit många löften under åren och någonstans ligger ett rimligt löfte som har upprepats flera gånger, och nu senast också från landskapsregeringens intäktsmodell och "best case scenario" är ungefär 1 000 miljoner euro. Tänk så här: hur skulle det vara om vi sade att vi vill ha 25 miljoner euro per år, indexjusterat varje år för havsområdena? Det är vad vi ska ha. 25 miljoner euro! Bygger ni ingenting, så bygger ni ingenting, men vi ska ha pengarna ändå. Varför säger jag så här? Det handlar om 25 miljoner euro på 40 år blir 1 000 miljoner, därav siffran. Det borde gå att omfatta. Förstås måste vi indexjustera de här 25 miljonerna varje år så att vi hänger med i inflationstakten. Det är så långt avtal vi pratar om. Men det är ju så man hanterar arrenden.

Om man frågar ålänningarna: Vad är ett arrende? Det är något som en markägare ger. Ett arrende ger man till någon som ska använda marken eller en byggnad för att producera ekonomiskt värde. Om det faktiskt produceras något där eller inte, det bryr sig inte arrendegivaren så mycket om. Om jag hyr ut en potatisåker, så säger jag att jag vill ha ett arrende, inte 10 % av avkastningen från försäljningen av potatisen.

Så varför ska vi hitta på specialregler när det gäller havsbaserad vindkraft? Många har sagt att det här är ett limbo där det inte finns några etablerade regler. Det bästa sättet att göra det här begripligt för alla ålänningar är att bestämma en fast summa. Då kan vi alla berätta för kommunerna att det här är vårt krav. Så här många miljoner euro per år är vårt krav, och ni kommuner kommer att få si eller så många miljoner. Går ni med på det eller inte?

Men nu pratar vi om osäkerhet. Vi pratar om fastighetsskatter. Vad ska de bli? Vi pratar om produktionsvärdet. Vad ska det bli? Vad ska man egentligen tro? Det mest tydliga sättet att göra det här på är att bestämma ett värde som vi tar ut och som man sen fördelar. Då får vi ett arrende oavsett om något händer eller inte. Vi ska inte ta risker när vi pratar om att exploatera stora delar av vårt eget vatten. Vi ska ha garantier. Den meningen är väldigt central när vi pratar om de här sakerna.

Om ni inte tycker att den här summan låter bra, att det är en orealistisk summa, men detta är summor som har diskuterats i debatten, både bolagen och landskapet har gjort det. Någonstans där behöver priset ligga, väldigt höga intäkter för oss som offentlig sektor. Jag är inte beredd att sälja ut vårt hav och vår identitet till vilket pris som helst. Det ska vara en väldigt hög prislapp. Det här är ett ganska högt pris som baserar sig på era egna uträkningar.

Men det kan finnas en stor risk att om man kräver sådana summor, så kan det hända att ingenting händer. Då får man acceptera det och ta den politiska prestigeförlust som det innebär av att auktionera ut något som inte händer. Men det är bättre än att vi sviker ålänningarna för framtida generationer och bjuder ut något som inte ger något, för det är helt förkastligt.

Jag vill också ta upp en annan punkt som handlar om ekonomin. Det står ingenting om någon fond här, ingenting om någon fond som garanterar att de här vindmöllorna plockas ner när de är klara och slutkörda. Det är väldigt konstigt. Vi hanterar ju annars andra ärenden, som inte handlar om vindkraft, i form av garantier och reda pengar på konto. Det är så vi hanterar stora upphandlingar.

Nu senast hade vi en upphandling av skärgårdstrafiken som kapsejsade under fjolåret. Vad hände då? Jo, bolagen måste betala in stora garantier när de ingått ett avtal, som vi sedan kontrollerar. Om det inte fungerar så då använder vi de pengarna för att garantera trafiken. Det är så vi hanterar sådana här saker.

Precis på samma sätt borde vi hantera det här. Ta reda på vad det kostar att riva ner ett vindkraftverk. Okej, bra. Det kostar så mycket. Då ska vi ha så mycket i form av garantier när det här ska byggas. Det är sådana saker som behöver ingå i det här auktionsförfarandet. Vad gör vi annars om de bara byggs och bolagen går i konkurs och vi har inga ekonomiska muskler att riva ner dem? Vad händer då? Det är viktiga frågor som man inte kan vifta bort.

Jag vill också säga att kommunerna inte bör acceptera den här delen av planen under rådande läge. De vet ju inte vad de ska ta ställning till, lika lite som ni vet nu. Vi har ingen information om det här, inte på det viset, inte de ekonomiska aspekterna som är viktiga för alla kommuner. Hur mycket pengar blir det?

Men om man använder ett sådant här förfaringssätt som jag pratar om, att man bestämmer en summa, ett årligt arrende, då kan ni säga att det blir så här många miljoner. Säger ni ja eller nej? Man kan ju fråga sig själv om man sitter i kommunfullmäktige och får frågan att ta ställning till det här, så vi vet inte alls vad det blir av det här. Det enda vi vet är att landskapet pratar om fastighetsskatter, att man måste justera taxorna och justera landskapsandelarna så att det inte blir för mycket nackdelar för min egen kommun.

Man vet också att om det här byggs, hur kommer markvärdena att påverkas längs med kusten? Man vet att de kommer att påverkas negativt. En stor del av den egna befolkningen är starkt kritiska till det här.

Det finns ingen orsak att acceptera den här delgeneralplanen nu, innan det kommer någon form av garantier från landskapet, eller innan man har bjudit ut det här på auktion och ser vad det blir.

Det är det vi kommer tillbaka till hela tiden, stressen. Varför flaggar man om att vi ska auktionera ut det här nu, det här året?

Det ska upphandlas en affärsområdesspecialist som ska titta på vad som är lönsamt eller inte. Jag menar att den här affärsområdesspecialisten ska på något sätt komma fram till en slutsats. Den anställde ska göra en omvärldsanalys och komma fram till en slutsats och rekommendation på någon månad. Sen ska landskapet utforma en auktion efter det och komma till lagtinget under det här året.

(Talmannen: Talmannen påminner om taltiden!)

Tack, fru talman! Som sagt, det kommer inte att gå. Det kommer inte att funka. Det kommer inte att bli klart i tid. Det vet ni själva.

Avslutningsvis vill jag säga att oavsett hur den här behandlingen fortsätter, så kommer landskapet i något skede att komma med en fullmakt hit till lagtinget. Jag tycker att det här ärendet är så pass stort och omfattande att lagtinget bör få ta ställning till detaljerna i den här upphandlingen också. Det bästa är om man går ut med det här på auktion och kommer tillbaka till lagtinget och ber om lagtingets godkännande om att acceptera det här eller inte. Inga otydliga skrivningar, inga allmänna fullmakter till landskapet! Jag hoppas att ingen här accepterar det, för det här är ett av de största besluten som vi någonsin kommer att fatta, troligtvis. Tack så mycket, fru talman!

Tack, talman!

Det var tydligt från ledamot Wikström, och det har jag efterlysts. Jag vill bara säga att det inte finns någon politisk prestige i det här från vår sida. Vi har varit mycket tydliga med att det finns risker involverade. Arrendena kan bli noll euro om det inte kommer några anbud, och så vidare. Vi har verkligen försökt att inte sticka under stol med att det finns risker i detta.

Det som gör mig lite förbryllad är följande: I det här anförandet säger man att det är väldigt osäkert, vi vet ingenting och vi borde få mer information. Å andra sidan säger man att vi inte ska gå vidare och ta reda på något, bara för att vi inte ska det. Vi måste få reda på allting först. Det här går inte ihop.

Vi vill ju gå vidare med det här för att det ska bli tydligare. Det är detta vi behöver se, och det är vi ense om. Vilka garantier vill Obunden Samling se? Vad är det som är viktigt?

Tack, fru talman!

Bara för att jag är emot det här projektet så hindrar det inte att jag ändå försöker hjälpa er på rätt väg när ni funderar på de här sakerna och aspekterna, eller hur? Man kan absolut göra det. För som det spår ni är inne på nu, så riskerar ni att göra bort er rejält och att ålänningarna drabbas hårt. Ni får minimalt med pengar för era egna havsområden.

Vad är det för garantier vi pratar om? Jag syftar här på fasta arrenden årligen. Det är bra garantier. Man kan ställa upp de kraven. Vad är det minsta ni kan acceptera? Vi har sagt det flera gånger, men vi får aldrig något svar eftersom ni vägrar att svara på den här frågan.

Sätt fast ett årligt arrende. Det här ska vi vara beredda att göra det för, då kan ni fördela intäkterna om den här aktionen faller ut till kommunerna. Då blir det också mer transparent.

Men det här går ju fortfarande inte ihop. Hur ska vi kunna kräva garantier av någon innan vi har haft auktionen och skrivit avtal med dem? Det är det som det hänger på. Det är först då man kan säga att nu fungerar det så här.

Har du ett markområde som du ska arrendera och det kostar 20 000 i året så kan du inte kräva att de ska betala in 400 00 innan de har skrivit kontrakt, för annars kommer du inte att skriva under det här. Det är det du säger. Det funkar ju inte så med arrenden. Det går bara inte att göra så.

Det är viktigt att ta ställning till olika saker. Jag tycker att det har varit tydligt i den här debatten idag att ni redan har tagit ställning för länge sedan. Ni tycker att vi inte ens ska titta på det här. Vi ska inte fundera på det. Vi ska bara säga nej. Vi ska inte ens undersöka det.

Så det är klart att det här ska till lagtinget. Och det är klart att det ska debatteras här. Det är också klart att det ska beslutas. Självklart kommer det att komma mer information i det här, men det är därför vi behöver gå vidare med de här grejerna. Annars kommer vi inte att få mer information.

Tack, fru talman!

Det verkar som att ledamoten inte riktigt hänger med i vad jag försöker säga här. Om man kräver en summa, så säg att landskapet går till kommunerna och man beslutar här inom majoriteten och anser att 25 miljoner låter rimligt. Det är den minsta nivån som vi ska kräva i årligt arrende, plus indexjusteringar varje år.

Då kan man gå till kommunerna och säga att det här är våra minimikrav. Under dessa förutsättningar får Brändö så många miljoner, Saltvik får så många miljoner, och så vidare. Då har man förutsättningarna klara. Man kan prata med kommunerna på ett vettigt och transparent sätt. Man kan ge dem garantier. Går auktionen igenom så kommer er kommunala ekonomin att påverkas på det här viset.

Det kan ni inte nu såsom situationen ser ut nu. Bjuder ni ut det här så blir det klart för alla vad det är värt och vad ni anser det är värt för att bjuda ut det här. Jag tycker att det vore klädsamt, och också i Ålands intresse om det nu prompt ska bjudas ut, att agera på det här viset.

Talman!

Generellt sett har det kommit till lagtingets kännedom att man på norra Åland är skeptiskt inställd till vindkraft till havs. Jag undrar mer generellt hur ledamoten Wikström ställer sig till detta. Är han emot all form av vindkraft till havs, oavsett var den är placerad?

Det fanns ett norra område, och ett södra område tidigare som försvann. Om det skulle komma nya områden i framtiden på det åländska territoriet, är det generellt sett så att vindkraft till havs anses vara en dålig idé?

Fru talman!

Generellt sett handlar det om att vi har ett småskaligt samhälle som vi ska bevara. Vi måste vara försiktiga med vad vi gör för att inte förstöra det för framtiden. Det är något jag har insett tidigare, och jag var också positiv till den här vindkraftssatsningen innan jag satte mig in i den ordentligt under förra mandatperioden.

Men när jag ser hur dessa projekt utvecklas i vår omvärld och hur allting förändras, så är min absoluta övertygelse att Åland inte ska vara först med något sådant här. Vi bör absolut vänta, kanske 10-20 år, och se vad som händer. Vilka konsekvenser får det? Hur blir det när dessa anläggningar ska rivas? Hur mycket pengar kommer det att kosta olika aktörer, och så vidare?

Det är så vi borde agera. Jag anser att vi inte ska vara först med detta, utan vänta med alltihop. Det är inte bråttom. Flera har sagt att elkonsumtionen kommer att öka och att vårt område blir mer och mer värdefullt ju längre vi väntar. Det finns ingen anledning att stressa överhuvudtaget.

Nu är det så att många av de argument som framförts emot detta vindkraftsprojekt, åtminstone de jag har hört, handlar om orörd natur. Det påstås att vindkraftverken kommer att störa horisonten och att det kommer att finnas blinkande ljus, och så vidare.

Jag tycker det är synd att det södra alternativet, av flera orsaker, föll bort från kartan. Jag tror att den södra sidan av Åland är mer van vid olika störningsmoment i naturbilden. Vi har både handelssjöfart som trafikerar området, vilket påverkar omgivningen, och vi är också vana vid blinkande ljus.

Jag tror att acceptansen för vindkraftverk skulle ha varit större på den södra sidan jämfört med den norra, men nu är det inte ett alternativ av olika anledningar. Jag anser att det har betydelse vad man är van vid.

Tack, fru talman!

Oavsett vad man är van vid så kan vi ändå komma överens om att vi alla är medvetna om situationen. Det handlar om 400 vindkraftverk eller flera hundra, oavsett var vi gör dem. Det är en enorm exploatering av naturen, och det kan vi inte bortse ifrån.

För min del spelar det ingen roll om det handlar om norra eller södra Åland när vi diskuterar den här typen av projekt.

Hållningen är klar. Det här är inte en bra idé just nu. Det är absolut inte en bra idé. Hur ser elmarknaden ut om bara tio år? Kommer vi att ha de kärnkraftsreaktorer som gör hela det här projektet olönsamt? Vad gör vi då med det här skrotet som står i vår skärgård? Det finns väldigt stora risker förknippade med det här projektet.

Jag anser att vi bör gå framåt ytterst försiktig.

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Det är en tydlig fråga som jag kommer att avsluta detta replikskifte med. Efter att ha tagit del av hela dagens debatt kan man konstatera att det finns ett visst motstånd från Obunden Samling mot havsbaserad vindkraft.

Vi har hört en del resonemang, bland annat via Ulf Lundells tolkningar. Det har funnits tankar på att istället för att satsa på vindkraft så bör vi fokusera på att PAF ska generera ännu mer pengar till samhällsekonomin.

Det som är uppfriskande är att allt har ett pris. Ledamoten är beredd att ta sig an detta, så länge havsbaserad vindkraft genererar tillräckligt med pengar. Allt går att köpa, och då måste ledamot Wikström ha en prislapp på det. Vad är ledamot Wikströms prislapp för havsbaserad vindkraft? När är det okej med havsbaserad vindkraft? Till vilket pris?

Tack, fru talman!

Att allting går att köpa för pengar, det skulle jag absolut inte säga.

Prislappen, jag har gett ett förslag nu. Om det är det som har utlovats, som vi har hört från bolagen som landskapet själv har presenterat, om det är 1 000 miljoner så man blir ibland förvirrad av alla de miljoner och miljarderna som kastas runt. Men om vi säger 1 000 miljoner, då blir det 25 miljoner i året, om man tar ett årligt arrende.

Om man prompt ska gå vidare med den här processen, så bör vi göra det på det här viset. Det innebär helt enkelt minst risk för ålänningarna och minst risk för landskapet. Även om jag är emot det här projektet just nu, som jag sagt tidigare, så kan jag ändå försöka argumentera för att vi ska göra det på ett visst sätt för att minimera riskerna och få så mycket tillbaka som möjligt. Det är sätt som man håller på med nu är tvärtom.

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Det var en väldigt tydlig replik och ett klart svar. 25 miljoner euro per år i arrende, det är prislappen. Jag tackar för ditt svar.

Tack, fru talman!

När man talar med människor som ledamoten Holmberg, som vet vad jag säger och förstår mig, blir det tydligt att han gör sig själv till åtlöje när han replikerar på det sättet.

Talman!

Ledamoten Wikström kastar runt olika termer, bland annat att lagtinget ska ge en fullmakt om utarrendering. Vi har konstaterat att fullmakter ges när det handlar om kostnader över tid, till exempel vid en lång upphandling. Då begär man en fullmakt.

Det som landskapsregeringen använder, i enlighet med finansförvaltningslagen, är ett samtycke till en utvärdering av detta markområde under en period av 40 år. Detta ger samtidigt landskapet rätt att inhämta inkomster. Det handlar alltså om samtycke för inkomster, inte om en fullmakt för kostnader. Jag vill bara klargöra skillnaden.

Fru talman!

Det är bra att ministern klargör den frågan. Jag tror ändå att andemeningen blev klar. Det handlar om att när man begär detta samtycke, och vi kallar det samtycke istället för fullmakt, så måste alla detaljer finnas med. Det får inte finnas några öppna hål som säger att landskapsregeringen får besluta om att förhandla eller liknande, för då blir det oseriöst.

Detta är den största frågan som vi ska ta ställning till. Det är viktigt att detaljerna kommer hit så att lagtinget, som är ansvarigt för beslutet, kan fatta ett välgrundat beslut. Lagtinget kan inte fatta beslut om ett otydligt samtycke, för att sedan låta landskapsregeringen besluta vad den vill.

Jag är till exempel inte säker på att ministern själv bryr sig så mycket om pengarna i det här fallet, vilket har visats tydligt när det gäller projekt Långnabba. Därför har jag inte förtroende för ministern till den delen när det gäller ekonomin. Men det är min åsikt.

Jag har svårt att tro att landskapsregeringen någonsin ska kunna svara på de frågor som ledamoten Christian Wikström ställer, och att han ska vara nöjd och ge sitt samtycke. Jag tror inte ens att vi kan ha det som en målsättning.

Däremot är det de obundna som absolut kommer med de mest spekulativa och aggressiva påståendena Pro partierna som vi har arbetat med länge får ju kontinuerlig information och jag vill bjuda in de obundna att delta i pro partiernas möten för att få en dialog och information. På så sätt kanske man blir lite mindre stressad och aningen mer trygg i den här frågan. Ni är hjärtligt välkomna!

Jag skickar med en inbjudan till nästa möte.

Fru talman!

Den här debatten har visat att ingen egentligen vet något. Det är något som vi konstaterar om och om igen med många ord, men vi får inga besked om någonting. Jag vet inte vad den här gruppen egentligen har lärt de övriga ledamöter här i salen om det här projektet som vi inte redan kan? Det är i alla fall väldigt konstigt att vi inte får svar på några frågor.

Jag tror inte att det ger särskilt mycket, men allt samarbete är ju bra förstås, absolut.

Talman!

Framtiden kommer utan tvekan att kräva mer energi än idag, och den måste till största delen vara förnybar. Åland har de bästa vindförhållandena i hela Finland. Det hade varit direkt oansvarigt att inte påbörja projekt för att utreda förutsättningarna för förnybar energi och att inte gripa chansen när den kom för cirka fem år sedan, särskilt när EU:s resiliensmedel blev tillgängliga under förra mandatperioden.

Jag vill inleda med att tacka landskapsregeringen för det tydliga och pedagogiska underlaget till detta meddelande. Den icke-tekniska sammanfattningen av generalplanen och miljörapporten ger en god överblick och är förhållandevis lättläst. I ett stort och komplext projekt är det avgörande att det finns material som alla kan ta till sig, inte bara experter. Utöver materialet som vi fått till lagtinget idag finns det cirka 1 200 sidor till att fördjupa sig i. Jag håller med ledamot Röblom; att få all denna information är nu lite av en milstolpe för det här projektet.

Vi vet att förutsättningarna har förändrats sedan lagtingets partier gemensamt beslutade att Åland skulle gå vidare med att utreda havsbaserad vindkraft baserat på den potential som då presenterades. Mycket har hänt sedan dess. Prisläget har förändrats, räntorna har stigit och energipriserna är volatila. Omvärlden ser annorlunda ut idag än för fem år sedan, och hur världen kommer att se ut om 10-20 år, ja, det vet ingen.

Sunnanvind är till ytan och till sin fulla potential ett gigantiskt projekt. Jag vill betona, vilket ledamot Mansén förtjänstfullt redogjorde för i Centerns gruppanförande, att vi behöver komma vidare i processen och få tydligare geografiska avgränsningar av det potentiella området, vilket leder oss till nästa steg i frågan. När kan en utauktionering ske och på vilka villkor? Villkoren är centrala för att komma vidare? Först när vi har tydliga ramar och en prisbild kan vi se om det finns seriösa intressenter.

För mig och för Centern är två frågor särskilt viktiga i detta skede. Det handlar om kommunernas självbestämmande, vilket slås fast i underlaget. När generalplanen har omarbetats går den till kommunstyrelserna och det är sedan kommunfullmäktige som beslutar om planen kan godkännas. Det är först efter det som bygglov och sedermera byggnation eventuellt kan bli aktuellt.

Det andra är samhällsnyttan. Projektet måste bidra till hela Åland, inte minst landsbygden och skärgården. Det ska generera viktiga intäkter och skapa framtidsmöjligheter för alla oss som bor på Åland. Det är viktigt att våga vara med i utvecklingen. Åland behöver fler framtida ben att stå på, särskilt när skatteintäkterna ser ut att minska och befolkningen blir äldre.

Vi vet också att elektrifieringen ökar både i samhället och inom transportsektorn. Energibehovet kommer garanterat att växa. Högst antagligen kommer även elpriserna förr eller senare att förändras, men när och hur mycket är det ingen som vet.

Vätgas nämns ofta i samband med större projekt kring förnybar energi, såsom vindkraft, och jag tycker att tekniken är spännande med tanke på framtidens utmaningar. Det är viktigt att påpeka att all vätgasproduktion idag sker på land. Inga fullskaliga anläggningar till havs finns ännu, men vätgas är en möjlig framtidslösning även för Åland. Eventuella framställning i framtiden av vätgas kräver mycket energi och starka kopplingar till elnätet. Med det vill jag bara säga att man måste våga se olika möjligheter och syna korten.

Talman! Sammanfattningsvis finns både risker, utmaningar och möjligheter i detta projekt. Först när en utauktionering genomförs får vi svar på om intresse finns och om villkoren är tillräckligt goda för oss ålänningar, och det är det som vi väntar på nu. Tack!

Tack, talman!

Bästa kollegor och åhörare. Mycket tyder på att det är finans- och näringsutskottet som kommer att behandla det här meddelandet. Så skedde också 2021-2022, då ett motsvarande meddelande om vindkraften kom.

Utan att ha resonerat mera med mina utskottskollegor så ser jag framför mig att vi har ett öppet hörande för hela lagtinget. Jag föreställer mig också att vi begär utlåtande från såväl social- och miljöutskottet som lag- och kulturutskottet i denna fråga. Syftet är att göra frågan så transparent och öppen som möjligt.

Finans- och näringsutskottet kommer knappast att kunna lösa frågeställningarna, men däremot belysa dem. Som jag har uppfattat det under dagen, så är det affärsrådgivningskonsulten, som är under upphandling, som förhoppningsvis kommer att finnas på plats. I alla fall har beslut fattats. Det är handlar om transiteringsfrågan och det handlar om intäktsbiten.

Näringsutskottet kommer att ta sig an detta i augusti-september. Närmare information kommer. Tack!

Tack, fru talman!

Vi har nu haft den här debatten och ledamoten har följt med, även om han inte har engagerat sig så mycket i den.

När det gäller affärsområdeskonsulten och tidsplanen för att auktionera ut det, bedömer ledamoten att det faktiskt är rimligt att vi ska kunna genomföra detta i år? Det förfaller verkligen vara fram stressat, om man går vidare på den vägen.

Tack, talman!

Förra mandatperioden var finans- och näringsutskottet väldigt tydliga med att de ville att Åland skulle vara med i den första investeringsvåg som gäller havsbaserad vindkraft. Jag är ju en person som har ganska dåligt tålamod, så jag skulle gärna se att hela förloppet gick snabbare. Men jag förstår också problematiken kring detta, och huvudsaken är att saker och ting blir lösta och ifrågasatta på ett bra sätt.

Jag tror inte att utauktioneringen kommer att hålla den tidsplan som landskapsregeringen hade förhoppningar om för bara några månader sedan. Jag tror att det kommer att krävas ännu lite mer tid för att komma dit.

Talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Det har varit en lång debatt. Jag måste inledningsvis ställa mig på mina partibröders sida och säga att jag inte riktigt förstår den här brådskan. Vi har ett ganska omfattande material som kom för en dryg vecka sedan, och som vi nu ska sätta oss in i och diskutera. Det kommer dessutom att ligga över sommaren, och vi fortsätter på hösten när det blir behandling i finans- och näringsutskottet. Jag förstår inte riktigt stressen här, särskilt när vi samtidigt borde behandla budgeten. Enligt lagtingsordningen skulle budgetarna ha behandlats före dessa ärenden.

Jag har hunnit titta lite på meddelandet och funderat över intäkterna, samt hur man generellt har resonerat kring fastighetsskatten. Något jag också undrar över är varför man i så liten utsträckning har jämfört med den enda fakta om havsbaserad vindkraft vi har i Finland. Det handlar om ett område som är hyfsat nära, den vindkraftspark med elva snurror utanför Björneborg, där man kan få tag på helt offentliga siffror. Inte ett ord kunde jag hitta om det i detta resonemang.

Jag satte mig på skoj in i hur mycket fastighetsskatt man betalar och hur mycket pengar som har satsats. När man tittar på boksluten för det bolag som driver vindparken i havet utanför Björneborg, måste man komma ihåg att i de siffrorna ingår även landbaserad vindkraft, så man måste lite analysera. Genom att titta på 2023 års siffror och vad de själva säger på sina hemsidor att de har producerat till havs, kan man se att de producerade år 2023 ungefär 155 gigawatt, vilket motsvarar 155 000 megawatt. Till det marknadspris som rådde då blev omsättningen ungefär 8,7 miljoner euro till havs för de elva snurrorna, som är ungefär 120 meter höga. Det är bara en tredjedel av det vi talar om här i Norrhavet.

Det man också kan notera är att deras arrendeavtal har varit offentligt, såtillvida att man kunde beställa det från Lantmäteriet, vilket jag gjorde. Jag har en kopia av arrendeavtalet och vet att de betalar 0,75 euro per megawattimme. Det betyder att de betalar 116 000 euro i arrende baserat på den produktion de hade, det vill säga 155 000 megawatt. Det betalade 75 cent per megawatt i arrende, vilket blev ca 116 000 för år 2023.

Nåja, om man tar hänsyn till att det här projektet i Norrhavet är 30-35 gånger större, så kommer arrendet att bli lite större. Men i min värld är det ändå inte pengar som det är värt att göra den här insatsen för.

Vi springer efter de här pengarna och säger att vi behöver dem. Men finns det andra sätt att få in pengar? Våra fiskodlare, som står för hälften av all fiskproduktion i hela landet, ropar efter utökade tillstånd men får inga svar. Vi vet att det är en mycket lönsam bransch. Det är ett exempel. Visst, det kommer miljöargument emot, men vi vet att det fungerar och att fiskodlingens miljöbelastning bara minskar. Det är en snett nedgående trend.

Jag lyfte också PAF i ett replikskifte. Genom att ge PAF friare händer kan man få in pengar via dem. Det är en moralisk fråga, kanske även en miljöfråga. Ska vi då säga att folk far illa av spel? Jag vet inte, men man kan resonera kring olika sätt att få in de pengar som är så behövliga.

Om man fortsätter att titta på vad som betalas i fastighetsskatt för den här typen av verksamhet, kan man se att bolaget utanför Björneborg uppger att de har satsat ungefär 140 miljoner euro för de elva snurrorna. Om man räknar på vad man typiskt sett betalar i fastighetsskatt för dessa anläggningar, betalar man i praktiken bara ungefär 25 % av kostnaden för t.ex. turbinerna. Apparaturen anses inte vara fast egendom som man betalar skatt på. Det betyder att trots att man kanske satsar 100 miljoner euro, betalar man fastighetsskatt bara på ungefär 25 miljoner euro.

Om hela projektet i Norrhavet skulle bli utbyggt, har jag svårt att få siffrorna att stämma med vad som påstås. Kanske blir det så att det första året, när allt är klart, skulle det bli 40 miljoner euro i fastighetsskatt. Om vi räknar med att det minskar med 2,5 % per år enligt lagen, ner till 20 % av anskaffningsvärdet, så är det som sagt bara då när allt är färdigbyggt.

Om vi sedan tittar på vad intäkterna kan bli, med det enda kända projektet vi har idag utanför Björneborg, så har de en användningsgrad på ungefär 43 %. Om vi tänker att det skulle vara samma för havsprojektet i Norrhavet där vi planerar, och det är inomskärs, nästan hemma i hemviken, men säg att det är är 43 % användningsgrad, att de snurrar så mycket, så kan vi med hjälp av spotpriset på el i Finland göra en kalkyl. Till exempel, 2023, med en installerad effekt på ungefär 4,5 gigawatt och 43 % användningsgrad, så skulle det bli ungefär 17 miljoner megawattimmar producerade. Med ett spotpris på 56 euro skulle det ge en total omsättning på 950 miljoner euro år 2023, enligt de priser och den produktion vi påstår att ska komma dit.

Men under pandemin 2020, med ett spotpris på 28 euro, skulle intäkterna ha varit 475 miljoner euro. Just nu, 2025, har vi haft ett spotpris på ungefär 53 euro, vilket är lite lägre. Förra året, 2024, hade vi ett spotpris på 46 euro, vilket skulle ge en omsättning på ungefär 700 miljoner euro. Det är enorma kast.

Den här typen av produktion, 17 miljoner megawattimmar, om vi skulle ha samma arrendepris som de har utanför Björneborg, det vill säga 75 cent så skulle intäkten bli ungefär 12,7 miljoner euro i arrende. Enligt dessa kalkyler, om man gör lite "Mutatis mutandis" som det heter på latin, man talar med de lärda på latin, så kan man konstatera att om man översätter det som finns utanför Björneborg, säger att det är samma användningsgrad, samma business i Norrhavet och fullt utbyggt, så skulle vi ha ungefär 12 miljoner euro i arrende enligt det priset.

Ni borde kanske säga att ni vill ha mer än 75 cent per megawatt. Kanske vill ni ha det, men ni har inte sagt vad ni vill ha. Ni vet inte vad det är värt.

När det gäller fastighetsskatten så har jag lärt mig en del när jag läste, och när man frågar Sunnanvind så efter ett tag får man ut olika handlingar. Till exempel den här advokatbyrån som man har anlitat har på engelska skrivit ett PM på 6-7 sidor om fastighetsbeskattningen av vindkraftverk i Finland. Jag slutade läsa efter ett tag. Jag beställde också fakturorna och såg att de har betalat 10 000-20 000 för att få den här utredningen. Men jag ides inte läsa vidare på engelska, så gick jag in på Skattemyndighetens hemsida och fick exakt samma sak färdigt skrivet på svenska av Skatteverket.

Det är den lilla saken, hur man använder pengar. Jag kommer tillbaka till att ministern i början var hemskt nöjd över att vi har haft fyra personer som jobbat med det här projektet, medan Forststyrelsen har haft 40. Ibland måste man fundera på vad man säger och vad man är stolt över. Det kan också indikera att vi spelar fotboll med fem spelare på planen, medan alla andra spelar med elva. Vi förlorar, men vi tycker ändå att vi är duktiga när vi spelar med fem. Man måste fundera på om det är klokt. Blir det vettigt att använda pengar på det här sättet?

Jag ser att talmannen tycker att det är dags att avsluta. Jag tackar för ordet och inväntar repliker. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Jag tror att ledamoten Måtar har missförstått situationen. Jag skulle ha varit mycket stoltare om vi hade en större stab som kunde arbeta mer med Sunnanvind, eftersom det är vad som verkligen behövs. Just nu har vi fem personer som arbetar intensivt för att få det här att fungera.

Jag vill bara påpeka att det är imponerande att en så liten stab har kommit så här långt och nått en så betydande milstolpe som vi idag kan säga att vi har uppnått.

När det gäller Hyötytuuli och deras park Tahkoluoto utanför Björneborg så har vi haft mycket kontakt med den. Vi har genomfört en studieresa dit och vi har fått höra dem i finans- och näringsutskottet. De har varit här flera gånger och visat intresse för det åländska projektet. Dessutom kommer de att bygga ut Tahkoluoto parken med ytterligare en del. (… taltiden slut).

Tack, talman!

Minister Gunell ska komma ihåg att utbyggnaden av Tahkoluoto har stannat av. Man hade tänkt bygga två demonstrationsverk av den storlek som finns i Norrhavet, men med hänvisning till marknadsläget, uteblivna subventioner från ministeriet och helt enkelt bristande finansiella förutsättningar så valde man att inte bygga dessa två demonstrationsverk. Huruvida det kommer att bli mer utbyggnad är nog skrivet i stjärnorna.

Bolaget har delats upp, vilket ska bli intressant att följa. Vi kommer att kunna följa utvecklingen av hela bolaget mycket bättre. Nu är havsvindkraften helt renodlad, och vi kommer att se siffrorna här och kunna följa dem under några år.

Men om jag förstod ledamoten Måtars önskemål i den fortsatta behandlingen, så önskar han att vi tittar närmare på Tahkoluoto som ett exempel och använder oss av det när vi funderar över framtiden, kalkyler och så vidare.

Och det är precis så, inte vet vi heller och det har alla sagt idag, att ingen vet om det någonsin blir en havsbaserad park byggd i Norrhavet. Allt beror på hur lönsamheten och kalkylerna ser ut för den som ska satsa de här stora pengarna.

Men om jag tolkar det rätt, så är ledamoten Måtars alternativ till havsbaserad vind mera spel och mera fiskodling. Så då vet vi att det är det som är de alternativa planerna för att öka inkomsterna i den åländska kassan.

Det jag efterlyser är ett resonemang där man skulle kunna jämföra med de existerande projekt som finns när det gäller havsvindkraft i Finland. Det är det jag efterlyser. Jag efterlyser också ett tänk. Vi säger att ni springer efter pengar som vi egentligen inte behöver. Men jag säger att om vi ändå håller på och springer efter pengar så finns det flera sätt att göra det på. Jag säger inte definitivt att vi ska börja odla mera fisk eller låta folk spela mera. Men jag bara säger att de alternativen finns.

Jag efterlyser ett öppet resonemang som jag gärna skulle vilja framföra utan hånskratt från publiken, det skulle jag önska.

När det gäller Tahkoluoto så har de aldrig tjänat pengar. Det är bara att titta i deras bokföring, i deras officiella bokslut. Det har aldrig tjänats pengar. Och då har ändå landbaserad vindkraft, som anses vara lite lättare, varit inblandad i de siffrorna.

Tack, talman!

Tack vicetalman. Det är schangtilt att du har gått igenom bokslutet, för det är ju det som är det viktiga. Men som jag har försökt framhäva, så är det för det offentliga Ålands del lite andra saker än sista raden som är viktigt.

Nu är det så att när man har bokslut och man har svårt att betala arrendeavgift till exempel och det blir tvister så måste man skriva om det i bokslutet.

Jag vill för det första fråga om det stod något om att det finns några tvister eller att man inte kunde betala arrenden? Det finns också andra saker som måste skrivas om i bokslutet, t.ex. skatter. Stod det om de skatteskulder som var obetalda, vad du kan påminna dig om?

Tack för ordet!

När det gäller just det här bolaget så till exempel år 2023 hade de 116 000 euro i arrendekostnad till Forststyrelsen, plus en liten summa till som de betalar. De betalar en liten summa per hektar; 1,05 euro per hektar. Det blir totalt 160 euro till i arrende. Så det är ingenting att tala om.

De hade heller inget att betala till staten avseende fastighetsskatt, vilket också är en ganska liten summa i det här sammanhanget. Jag kunde dock konstatera att de aldrig har tjänat pengar och att de har fått regelbundna insatser från sina ägare. Just nu ligger det på ungefär 180 miljoner euro som man har satt in eget kapital och 250 miljoner euro i lån i det projektet. De har aldrig tjänat pengar.

Min poäng i mitt anförande var att även om sista raden ser ganska jobbig ut och det lyser mycket rött, så är det ändå fastighetsskatter och arrenden som är det intressanta ut det offentliga Ålands synvinkel.

Det finns förstås en risk ur ett ägarperspektiv och ur ett investerarperspektiv. Har man lånat ut pengar till sådana här bolag kan det hända att det blir problem att få tillbaka dem efter det.

Jag skulle också vilja tillägga att vad jag har förstått så är Björneborgs stad är en av delägarna i det här bolaget, de har valt en annan modell än den vi diskuterar här. De har gått in som delägare, liksom de också är delägare i Olkiluoto, vad jag har förstått. Det är den strategi de har.

Här har vi pratat om en annan strategi där vi låter andra vara ägare och investerare, medan vi ägnar oss åt myndighetsuppgifter och samlar arrenden och fastighetsskatter.

Tack, talman!

Björneborgs stad har faktiskt gjort det på ett sådant sätt och hela det här upplägget följer den så kallade Mankalaprincipen. Det innebär att Björneborgs stad köper in el och värmer till exempel upp vatten i sitt fjärrvärmenät med hjälp av detta, och kanske gör en liten affär på det. Det är ett helt annat tänkande till den delen. Det stämmer.

Tack, herr talman!

Både ledamot Måtar och en annan ledamot från hans parti har under debatten antytt att det här ärendet på något sätt skulle ha haft förtur framför budgetarna, som vi debatterar nästa vecka. Måtar själv är vicetalman och talmanskonferensen har beslutat att vi ska ha den här debatten idag. Vad menar man egentligen? Skulle det vara så bråttom att vi måste ta upp det här meddelandet idag, medan vi låter budgeten stå åt sidan? Är det verkligen sanningen? Då måste ju Måtar som vicetalman kunna svara på det om talmanskonferensen har bestämt det.

Det enda vi säger är att i lagtingsordningen så står det att budgeten ska behandlas före meddelandet. Detta hade vi också uppe på bordet vid den senaste talmanskonferensen.

Tack, herr talman!

Jag reagerade på att man hade antydde att det skulle vara så brådskande att det måste tas upp före budgeten. Jag tycker att vi ska spela med öppna kort och förklara varför vi har det här ärendet idag, istället för att knuffa undan något som borde vara före.

Det är inte någon sådan brådska med det här meddelandet och att det måste tas upp idag istället för en budget. Vi håller oss borta från antydningar i salen.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Påvals, jag tänkte att lagtingsordningen var hyfsat bekant för alla här i salen, men kanske inte för lyssnarna ute på nätet, och där står det in vilken ordning vi behandlar ärenden. Budgeten anses vara lite viktigare och man tar den före. Nu har vi inte tagit det i den ordningen som lagen anger, vilket vi har påpekat och jag påpekar det på nytt. Min kollega Egeland har också påpekat det.

Tack, talman!

Tack till vicetalman Måtar, som förtjänstfullt försöker sig på lite räkneexempel, men det gav mig anledning till replik. Jag tänkte att det börjar bli sent så att jag kanske inte skulle ta replik, men när det kommer felaktigheter så brukar jag ha svårt att låta bli, speciellt när det gäller tekniska detaljer.

Det jag åsyftar är kapacitetsfaktorn. Ledamoten var inne på kapacitetsfaktorn, det vill säga hur effektiva vindkraftverken på Åland är kontra land, hav och andra platser. Då kan jag meddela att vindkraftverken ute på Båtskär och i de yttre kustområdena på Åland har en kapacitetsfaktor på ungefär 40 %. De beräkningar som finns i våra handlingar, som pekar på uppåt 50 % tillgänglighet, är nog fullt rimliga som jag ser det, på basen av över 30 års erfarenhet av åländsk vindkraft och övriga havsbaserade vindkraftsprojekt. Jag ville bara komma med det påpekandet.

Tack, talman!

Jag tyckte att jag sade eller jag har i alla fall antecknat här, det som jag kallar det för användningsgrad, en kapacitetsfaktor på 43 %, vilket jag har tagit ifrån Taukoluotos hemsida där de uppger vad som gäller för dem utanför Björneborg. Jag har använt mig av den informationen när jag har räknat.

Tack, talman!

För att inte åhörarna och salen ska tro att vi sysslar med bara hårklyverier när vi pratar om producenter, så vill jag påminna om att det är kapacitetsfaktorn och vindtillgången som är avgörande för intäkterna. Genom åren har Åland visat sin kapacitet och konkurrenskraft. Jag vill inte nämna bolagen vid namn eller gå in i detaljer, men de har tagits upp här i salen. Det har talats om dålig lönsamhet för vindkraft, men faktum är att det inte finns något åländskt vindkraftbolag som har gått i konkurs. Mycket kan baseras på att vi har god vindtillgång och goda förutsättningar. Det ska vi också minnas i den här diskussionen.

Tack, talman!

Jag måste påminna lagtingsledamoten Mansén om att inget av dessa vindkraftverk står på havets botten. Vi ska också komma ihåg att när det gäller ekonomin, så stöds den största investeringen av ett mycket frikostigt produktionsstöd.

Avslutningsvis, när det gäller användnings- eller kapacitetsfaktorn, så är den totalt icke planerbar. Till exempel i det senaste bokslutet som sträckte sig fram till september 2024, fram till delningen av det här bolaget som det har diskuterats i Finland, så beklagade man sig i verksamhetsberättelsen över stiltje, som det var förra hösten. Det finns ett vackert namn på tyska för den här stiltjen, som beskriver den dimma som lägger sig över hela Europa när det inte blåser.

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.